Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen majs.

1900-03-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:14, Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen majs.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o It.

1

2V:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen

majs.

(l:a A.)

Tullen för omalen majs utgår för närvarande med 3 kronor 70

öre och för malen majs med 6 kronor 50 öre för 100 kilogram.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 121, har herr

L. Eriksson i Bäck hemstält, att Riksdagen måtte besluta borttagande

af tullen å omalen majs; och har motionären till stöd för denna hemställan

anfört följande:

»Det ökade behofvet af majs ger mig anledning att åter förnya

min vid föregående riksdagar väckta motion om borttagande af tullen

å omalen majs. I Danmark, der majsen är tullfri, har införseln deraf

ökats från 446,660 tunnor år 1887 till 4,115,630 tunnor år 1897, och

under samma tid har exporten af kött och fläsk ökats från 16,220 ton

till 69,330 ton. I Sverige har utförseln af fläsk nedgått från 9,730 ton

år 1895 till 2,500 ton år 1899, under det införseln af samma vara stigit

från 6,470 ton år 1895 till 11,930 ton år 1899. Då majs i näringsvärde

är jemförlig! med korn och genom sina egenskaper lämpligt till utfodring

af såväl nötkreatur som hästar och svin, inses lätt, hvilken stor

fördel det vore för jordbruket att kunna erhålla densamma för billigare

Bill. till Biksd. Prat. 1900. 5 Sand. 1 Åfd. 19 klaff. (N:o 14.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

pris, hvarigenom kunde produceras bättre fläsk än det, som nu erhålles

vid mejerierna genom utfodring med endast skummjölk och vassla,

hvilket ej betingar högsta pris på engelska marknaden eller tillfredsställer

de norrländske arbetarne. Då numera å de orter, der jordbrukarne

följa med sin tid och tillvarataga sina intressen, de fleste af dem

äro eller lätt kunna bli andels- eller aktieegare i sin orts mejeri, är det

till deras egen fördel, att detta kan lemna större vinst, hvilket också

möjliggör högre mjölkpris. Använd till nötkreaturen, kan majsen i

fodervärde jemföras med raps och linfrökakor m. fl., hvilka dock numera

ofta äro förfalskade, men, äfven oafsedt förfalskningen, stå för

högt i pris, hvarför de till stor del öfvergifvits, och då de senaste åren

gifvit mindre goda hafreskördar, har detta haft till följd, att smörexporten

nedgått och ensamt under år 1899 ytterligare minskats med 2,400,000

kg., under det Danmarks smörexport företett en jemn ökning från

17,540,000 kg. år 1887 till 46,150,000 kg. 1897.

Som häraf synes, förstår det lilla Danmark att ansenligt öka sin

export af fläsk och smör, under det Sveriges export deraf minskats

högst betydligt. Äfven vår hafreexport har under de 5 sista åren minskats

ansenligt, eller från 75,000,000 till 39,000,000 kg., under det

mejerierna samtidigt klaga öfver minskad mjölktillgång, hvilket ej tyder

på ökad användning af hafren till utfodring i stället för den minskade

exporten. Den under år 1899 med öfver 11,000 ton ytterligare ökade

införseln af majs talar, jemte ofvan anförda förhållanden, sitt tydliga

språk.»

Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en

tull af 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkomité, som år 1882

afgaf förslag till ny tulltaxa, hemstälde emellertid om tullfrihet för

majs, såväl malen som omalen. I enlighet härmed aflät Kongl. Maj:t

proposition till 1882 års Riksdag, som med bifall till propositionen stadgade

tullfrihet för majs, såväl malen som omalen. Vid 1885 års riksdag

väcktes motioner om åsättande af tull å majs. Vid behandlingen af

dessa motioner hemstälde bevillningsutskottet, att omalen majs måtte

beläggas med en tull af 1 krona för 100 kilogram och att malen majs

fortfarande måtte förblifva tullfri. Riksdagens båda kamrar beslöto

emellertid, att gällande tullfrihet för majs, såväl malen som omalen,

skulle bibehållas. Vid majriksdagen år 1887 förekom å nyo frågan om

tull å majs, hvarvid bevillningsutskottet afstyrkte förslagen derom.

Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren

beslöt en tullsats af 2 kronor för 100 kilogram, hvilket beslut segrade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcotteis Betänkande N:o 14. 3

i gemensam omröstning. Sedermera har majs alltjemt varit belagd med

tull, ehuru till vexlande belopp. De nu gällande tullsatserna å majs

åsattes af 1895 års Riksdag. Derefter hafva af herr Eriksson väckts

motioner om tullfrihet, dels år 1897 å såväl malen som omalen majs,

dels ock åren 1898 och 1899, likasom nu, å endast omalen majs. Dessa

motioner hafva af bevillningsutskottet afstyrkts med undantag af år

1899, då utskottet hemstälde, att tullsatsen för omalen majs måtte nedsättas

till 2 kronor för 100 kilogram. Riksdagens begge kamrar hafva

emellertid hvarje gång beslutit bibehålla gällande tullsatser.

I anledning af den år 1897 väckta motionen och en i sammanhang

dermed af herr O. Persson i Rinkaby väckt motion om förbud mot

bränvinstillverkning af majs yttrade dåvarande bevillningsutskott följande:

»Om det ock, såsom herr Eriksson i sin motion framhåller, är

otvifvelaktigt, att genom majstullens borttagande ett godt foderämne

kunde erhållas för ett synnerligen billigt pris, torde likväl vara ovisst,

huru vida icke en betydligt ökad majsimport komme att ofördelaktigt

inverka på priset å inom landet odlad spanmål, men en sådan åtgärd

skulle emellertid i ett annat afseende verka särdeles menligt, i det att

majs, såsom ett lämpligt råämne för bränvinstillverkning, skulle i anseende

till dess låga pris nästan helt och hållet utestänga användningen

af potatis för sådant ändamål, hvarigenom känbara förluster skulle tillskyndas

jordbrukarne inom vissa delar af landet, der till följd af jordmånens

beskaffenhet desse äro hufvudsakligen hänvisade till potatisodling

med åtföljande bränvinsbränning. Då nemligen majs för närvarande

i laster om 200 till 500 ton i svensk hamn utbjudes till ett

pris af 6 kronor 10 öre till 6 kronor 15 öre för 100 kilogram, tullen

naturligtvis deri ej inberäknad, skulle vid bränvinstillverkning af denna

vara, då utbytet beräknas till 70 liter af 50 procent alkoholhalt för 100

kilogram, råämnet till en liter bränvin kunna erhållas för ett pris af

allenast 9 öre. Vid bränvinsbränning af potatis åter kan utbytet af

100 kilogram potatis af 18 procent stärkelsehalt, således eu god vara,

som ej alla år kan inom vårt land frambringas, beräknas till 20 liter

af nämnda alkoholhalt; och då en hektoliter potatis väger omkring 73

kilogram, skulle med ett pris af 9 öre för liter bränvin, hvartill, enligt

hvad ofvan angifvits, majsbränvin under förutsättning af tullfrihet för

majs kunde tillverkas, en hektoliter potatis icke kunna vid användning

för detta ändamål inbringa mer än 1 krona 31 öre, ett pris, hvartill

potatis svårligen utan förlust kan odlas. Häraf framgår, att, i händelse

tullen å majs borttoges, detta skulle i väsentlig grad inverka hämmande

på afsättningen af potatis till bränvinsbrännerierna, hvarigenom ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

hardt slag skulle drabba den svenska jordbruksnäringen. Detta förhållande

skulle sannolikt äfven bidraga dertill, att bränvinstillverkningen,

som hittills hufvudsakligen utgjort en binäring till jordbruket, komme

att allt mer öfvergå till storindustri, hvarigenom, förutom minskad afsättning

af jordbrukets produkter, jemväl skulle blifva en följd, att det

värdefulla affallet drank, som erhålles vid bränvinsbränning af säd och

potatis, ej komme att på ett så lämpligt sätt tillgodogöras som under

nuvarande förhållanden.

Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle uppstå för

jordbruket, har herr Persson i sin motion hemstält om förbud mot användande

af majs för tillverkning af bränvin, och herr Eriksson har

sjelf i sin motion medgifvit, att tullfrihet för majs måste föranleda ett

sådant förbud. Förslag att genom lagstiftning i denna rigtning åt jordbruksnäringen

inom landet förbehålla all afsättning af råämnen till

bränvinsbrännerierna, särskild! af potatis, hafva flere gånger förut varit

föremål för Riksdagens pröfning. Så skedde första gången vid 1887

års riksdag, då dels i den kongl. proposition, som ligger till grund för

nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin,

förslag framstäldes om förbud att för bränvinstillverkning använda majs,

ris och andra sådana ämnen, som äro af beskaffenhet att icke kunna

inom landet allmänneligen alstras, dels ock motion väcktes med alternativt

förslag om förhöjd tillverkningsskatt för bränvin, tillverkadt af

sådana råämnen. Såväl deBsa förslag som vid flere senare riksdagar

väckta motioner i samma rigtning hafva emellertid af Riksdagen afslagits,

och har bevillningsutskottet vid behandlingen af åtskilliga sådana

förslag lemnat utförlig utredning af hithörande förhållanden samt gifvit

skäl för den åsigten, att en sådan inskränkning i vilkoren för bränvinstillverkningen

icke kan eller bör genomföras.

Enligt grundsatserna för nu gällande lagstiftning för näringsfriheten

bör det stå en hvar fritt att välja de råmaterialier, han anser fördelaktigast

för den näring, han idkar, och ett förbud mot användande

af majs för tillverkning af bränvin synes utskottet derför innebära ett

ingrepp i den frihet, som bör tillkomma idkarne af denna näring lika

väl som andra näringsidkare. För de brännerier, som äro belägna å

trakter, der tillgång på potatis icke finnes i tillräcklig mängd för deras

behof, skulle ett sådant förbud till och med kunna medföra den påföljd,

att tillverkningen icke längre skulle kunna med fördel bedrifvas och

således måste nedläggas.

Utom de skäl, som sålunda anförts mot det föreslagna förbudet,

uppställa sig derjemte för genomförandet af detsamma rent praktiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 5

hinder, hvilka enligt utskottets åsigt äro af den art, att de måste anses

afgörande för frågan. Det är nemligen med största svårighet förenadt

att efter inmäskningen afgöra, hvad slags spannmål till densamma användts,

i följd hvaraf en verksam kontroll i detta hänseende nödvändigt måste

medföra vilkor och inskränkningar, som blefve särdeles betungande för

tillverkaren äfvensom för staten. Särskildt vid de brännerier, som äro

i gång hela dygnet om och äro belägna å egendomar, der majs användes

för utfodring af kreatur, blefve det helt säkert nödvändigt att hela dygnet

igenom på det noggrannaste kontrollera inmäskningen, i följd hvaraf

det icke skulle kunna undvikas att vid sådana brännerier anställa två

kontrollörer. Kontrollen skulle till och med blifva omöjlig, i händelse

någon brännvinstillverkare skulle vilja använda malen spanmål, en utväg,

som, i händelse ett förbud mot användande af majs vid bränvinstillverkning

skulle stadgas, sannolikt ej komme att lemnas obegagnad

af dem, som ville öfverträda förbudet. Denna svårighet har väl en motionär

vid en föregående riksdag sökt undanrödja genom ett förslag att

förbjuda användningen af alla slags mjöl för brännvinstillverkning, utom

då det användes för jästberedning. Af tekniska skäl är emellertid en

sådan anordning nästan omöjlig att genomföra, men anser utskottet, då

förslag härom nu icke föreligger, sig ej ega anledning att om denna fråga

lemna vidare utredning än att hänvisa till hvad 1891 års bevillningsutskott

i detta hänseende utförligt yttrat.

Faran för att genom användande af majs för tillverkning af bränvin

den för jordbruksnäringen så betydelsefulla afsättningen af dess

alster till bränvinsbrännerierna skulle i väsentlig mån försvåras kan,

på grund af hvad sålunda anförts, enligt utskottets åsigt ej afvärja^ på

annat sätt än genom tull å majs».

De skäl, som sålunda anförts mot bifall till förslaget om borttagande

af tullen å majs, och som åberopades jemväl af 1898 års bevillningsutskott,

anser utskottet vara för frågan afgörande. Eu vigtig omständighet

vid sakens bedömande är jemväl, att enligt motionärens

förslag ett borttagande endast af tullen å omalen majs skulle ega rum,

hvaremot någon sänkning af tullen å malen majs och de produkter, som

deraf kunna framställas, icke blifvit ifrågasatt. Genom ett bifall till

motionen skulle sålunda tullskyddet för qvarnindustrien blifva vida

större i fråga om majs än i fråga om andra sädesslag.

Härjemte vill utskottet erinra, att förevarande förslag afser en

rubbning i de efter långvariga förhandlingar och på grund af noggranna

utredningar faststälda tullsatserna å spanmål. För att Riksdagen nu

skall inlåta sig på någon förändring i någon af dessa tullsatser, måste

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

enligt utskottets åsigt förefinnas synnerligen vigtiga och i näringslifvet

djupt ingripande orsaker, men, såvidt utskottet kan finna, hafva några

förändrade förhållanden icke inträdt, som bort gifva anledning till att

ånyo sätta denna fråga på dagordningen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte, med afslag å herr Erikssons

motion, besluta, att gällande tullsats för omalen majs

skall bibehållas oförändrad.

Stockholm den 1 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

7

Reservationer

af herr Cavalli, som anfört:

»Med utskottet är jag under nuvarande förhållanden alldeles ense

i dess hemställan och jag har således icke något att deremot erinra.

Men jag har, med hänsyn till den såväl på landtbruket och dess binäringar

som på en betydande industrigren inverkande frågan om denna

tullsats, trott det icke vara utan betydelse, att en fullständig utredning

kunde vinnas angående möjligheten och lämpligheten af bestämmelser

i syfte att — under förutsättning af någon förändring i nu gällande

tullsats å majs — antingen förhindra användning af majs för tillverkning

af bränvin eller ock underkasta bränvinstillverkning af majs sådana

vilkor, att större fördel icke må beredas producenten af bränvin,

då majs användes såsom råämne, än då något annat råämne dervid begagnas.

Jag har derför ifrågasatt,

att utskottet bort hemställa om en utredning,

huruvida icke — under förutsättning af någon förändring

i nu gällande tullsats å majs — antingen

användning af denna vara för tillverkning af bränvin

må kunna förbjudas eller ock, derest så icke kan ske,

sådana föreskrifter rörande bränvinstillverkning af majs

meddelas, att majs icke må kunna med större fördel

än andra råämnen användas för bränvinstillverkning.»

af herr Fredholm, som anfört:

»Det har varit allmänt erkändt och påvisades särskildt i bevillningsutskottets

betänkande n:o 14 vid sistlidne års riksdag på ett öfvertygande

sätt, att billigare pris på majs skulle i många hänseenden medföra högst

väsentliga fördelar för jordbruksnäringen, i all synnerhet vid kreatursuppfödning

och fläskproduktion. Med största sannolikhet skulle också

redan för längesedan majsen hafva gjorts tullfri, eller tullen derå väsentligen

nedsatts, om man icke fruktat att derigenom skada potatisodlingen,

hvilken för vissa delar af vårt land har en stor betydelse. Detta det

förnämsta hindret för majsens tullfrihet skulle varda undanröjdt, om

man blott kunde finna ett verksamt medel, hvarigenom brännerierna

förmåddes att fortfarande som hittils företrädesvis begagna potatis för

tillverkning af bränvin. Hvad man för vinnandet af detta syftemål

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

hittills föreslagit, har man dock icke ansett vara betryggande, men alla

utvägar hafva icke dervid blifvit pröfvade. En sådan torde måhända

föra till målet, om man förbjöde bränvinstillverkning af malen säd och

beläde omalen, om den dertill användes, med en tullen motsvarande

tilläggsskatt.

Att utreda denna fråga och andra med tullfrihet å majs sammanhängande,

torde, i betraktande af de många omständigheter man dervid

har att taga hänsyn till, icke med fog kunna förväntas eller ens fordras

af bevillningsutskottet. Men då vi nu erhållit ett jordbruksdepartement,

vill det synas böra vara för detta departement kärkommet att till

fromma för det svenska jordbruket få omhändertaga utredningen af

denna fråga. Om man sålunda öfverlemnade utredningen åt Kongl.

Maj:t, behöfde för det ändamålet ingen komité tillsättas, och med det

förtroende, som man är skyldig hysa för det nya departementets förmåga,

har man grundad anledning antaga, att det skall lyckas jordbruksdepartementet

att finna en tillfredsställande lösning af denna för det

svenska jordbruket i sin helhet så ytterst magtpåliggande fråga.

Då emellertid utskottet icke behagat skänka sitt understöd åt

denna min uppfattning och åt min derpå grundade förhoppning, finner

jag mig föranlåten, att med yrkande om afslag å utskottets hemställan

i stället föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade

anhålla, det Kongl. Maj:ts täcktes utreda, om icke de

hinder, som förefinnas mot att borttaga eller högst

väsentligt nedsätta tullen å majs skulle kunna undanrödjas,

särskild! hvad bränvinstillverkningen beträffar

genom ändrad lagstiftning, och i sådant fall till Riksdagen

inkomma med förslag om den ändring i tullen

å majs, som af utredningen kan föranledas.»

af herrar Lundström, J. Bromée, S. M. Olsson, Dahlstedt och

H. Eriksson, hvilka instämt i herr Fredholms yttrande;

samt af herr Meyer.

Herrar grefve H. E. G. Hamilton, G. Jansson och Petri hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i utskottets beslut i ärendet.

Stockholm, y. J\. jtyman§ Eftertr. 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.