Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

1900-02-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:2, Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1900, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

(l:a A.)

Bevillningsutskottet har härmed velat afgifva yttrande i anledning

af följande till utskottet hänvisade motioner rörande ändringar i nu utgående

tullbevillning, nemligen motionerna

n:o 101 inom Andra Kammaren af herr M. F. Nyström, om nedsättning

af tullen å lösa delar till dockor;

n:o 127 inom Andra Kammaren af herr J. Bengtsson i Bjernalt, om

höjning af tullen å spelkort;

n:o 70 inom Andra Kammaren af herr O. Ernthén, om borttagande

af tullen å superfosfat, samt

n:o 125 inom Andra Kammaren af herr H. Hallin, om höjning af

tullen å vissa väfnader.

Enligt gällande tulltaxa utgör tullsatsen för leksaker, alla slag, utan

afseende å materialet, äfvensom delar dertill, 2 kronor för kilogram.

Herr Nyström föreslår nu i sin ofvannämnda motion, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att tullen å lösa delar till dockor nedsättes till

50 öre för kilogram.

Bill. till Riksd. Prut. 1900. 0 Sand. 1 Af it. 2 Höft. (No 2.)

Leksaker.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Till stöd för detta förslag anför motionären:

»När vid 1892 års riksdag tullen å leksaker bestämdes till 2 kronor

pr kilogram, upphäfdes den förut gällande bestämmelsen, att leksaker,

andra slag (än af trä eller sammansatta ämnen) skulle förtullas såsom det

ämne, hvaraf de bestå, och samtidigt tillkom den nya bestämmelsen, att

delar till leksaker skola draga samma tull som det hopsatta, färdiga fabrikatet.

Motivet till den senare bestämmelsen uppgaf 1892 års bevillningsutskott

vara det, att, efter hvad utskottet inhemtat, den högre tullen för

leksaker af sammansatta ämnen ofta nog kringgås derigenom, att de särskilda

delarne införas i olika kolli för att efter införseln åter sammansättas.

Någon betänklighet mot att upphäfva den förstnämnda bestämmelsen ansåg

utskottet ej böra förefinnas, då den inhemska leksakstillverkningen under

de senare åren ej obetydligt tilltagit. Samma skäl anfördes äfven af 1888

års bevillningsutskott, som dessutom såsom skäl för den då föreslagna och

vidtagna tullförhöjningen anförde, att importen af leksaker år 1886 uppgick

till 120,000 kronor. Jag är ej i tillfälle att för leksaksindustrien i

dess olika grenar bedöma verkan af den åren 1888 och 1892 införda tullsatsen

af 2 kronor per kilogram, men att döma af importen år 1897 och

närmast föregående år, synes den höjda tullens verkan på leksaksindustrien

i sin helhet ej varit den åsyftade, i det importen nämnda år utgjorde

324,867 kronor, således nära tredubbelt mot år 1886. Jemföres denna

importsiffra med tillverkningsvärdet af leksaker för samma år eller kronor

184,358, så framgår tydligt, att tillverkningen ej gått framåt så som man

haft anledning att vänta.

En gren af leksakstillverkningen, som af den nämnda tullsatsen tydligen

hindrats i sin utveckling, är dockfabrikationen. Denna fabrikation

är för de allra flesta af de i tillverkningen använda råvarorna hänvisad

till utlandet, och de flesta af de materialier, som ingå i dockornas utstyrsel,

draga högre, i vissa fall många gånger högre tull än de färdiga

dockorna, som, iklädda dessa materialier, draga en tull af allenast 2 kronor

per kilogram. Sålunda är, som bekant, tullen å siden och sidenband

8 kronor, å halfsiden och halfsidenband 3 kronor, å paljetter 12 kronor,

å plymer 30 kronor, å spetsar, andra slag, 4 kronor, å tyll 2,so kronor

etc., allt per kilogram. Hvilka konkurrenssvårigheter dessa höga tullsatser

måste bereda de svenska dockfabrikerna gent emot de utländska ligger i

öppen dag.

Dessa svårigheter skulle dock vara öfverkomliga, om tullen å lösa

delar sänktes till ett för dem rimligt belopp. De delar, hvarom här är

fråga, äro hufvuden, armar, ben och dylikt, hvilka icke tillverkas i erforderlig

utsträckning och delvis icke alls tillverkas inom landet, och som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

3

nu, såsom sagts, draga en tull af 2 kronor per kilogram. Denna tull uppgår

i vissa tall till öfver 400 procent af varans värde, och en härvarande

dockfabrikant har tillstält mig en faktura från en tysk fabrikant af dylika

delar, för hvilken faktura, som slutar å 16,35 riksmark, den bilagda tullräkningen

uppgår till 60,60 kronor.

Den omständigheten, att fabrikanten verkligen betalar en dylik tull,

visar tydligt, att han icke inom landet kan erhålla de för sin tillverkning

nödiga materialierna, och att han i och för deras anskaffande ovilkorligen

är hänvisad till utlandet.

Att denna gren af leksakstillverkningen under sådana förhållanden

icke kan föra annat än en tynande tillvaro är påtagligt, och så vidt jagkunnat

utröna, finnas ej mera än två dylika fabriker inom landet, den

ena i Stockholm, den andra i Göteborg, den förra sysselsättande 15 å 16

arbetare.

Dockor äro, som hvar man vet, en relativt stor artikel, och man

torde utan öfverdrift kunna säga, att af alla importerade leksaker åtminstone

en tredjedel utgöres af dockor. Genom en billigare tullsats å lösa

delar skulle säkerligen en stor del af denna utländska tillverkning öfverflyttas

till de svenska fabrikerna.

1 fråga om det belopp, hvarmed tullen å lösa delar bör sänkas, må

anmärkas, att dylika delar, såsom hufvuden, armar, ben och dylikt, i allmänhet

tillverkas af färgadt eller måladt porslin, och att dessa delar, då

de voro af porslin, före år 1892 förtullades såsom färgadt sådant med 47

öre per kilogram. Att återgå till denna ojemna siffra synes mig dock

vara olämpligt, utan synes mig densamma böra afrundas till 50 öre eller

samma tullsats, som gälde för leksaker i allmänhet före år 1882. Denna

nedsättning kan ej anses vara för stor, helst man besinnar, att den svenske

fabrikanten ändock i vissa afseenden, trots nedsättningen, blir sämre stäld

än den utländske, i det han för siden och en del öfriga tillbehör har att

betala en vida högre tull än importören af det hopsatta fabrikatet.»

I det 1892 års Riksdag förelagda förslag till ny tulltaxa skulle, i

likhet med hvad förut gälde, leksaker af trä eller sammansatta ämnen draga

en tull af 2 kronor för kilogram, men deremot »andra slag» förtullas lika

med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå. Häremot anmärkte bevillningsutskottet,

att, efter hvad utskottet inhemtat, ofta nog den högre tullen för

leksaker af sammansatta ämnen kringginges derigenom, att de särskilda

delarne infördes i olika kolli för att efter införseln åter sammansättas.

Utskottet, som ansåg en förhöjning af tullen å leksaker så mycket mindre

böra väcka betänklighet, som tillverkningen af leksaker inom landet under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Spelkort.

närmast föregående år tilltagit icke obetydligt, hemstälde derför, till förekommande

af tullens eluderande på omförmäldt sätt, att delar till leksaker

skulle draga samma tull som färdiga, och denna utskottets hemställan, mot

hvilken icke någon reservation anfördes, vann Riksdagens bifall i båda

kamrarne utan att ens votering derom i någondera kammaren förekom.

Sedan dess har icke något förslag till ändring af denna tullsats inom Riksdagen

framkommit förr än nu.

Det torde böra beaktas, att, ehuru enligt motiveringen för motionen

frågan gäller en tullnedsättning allenast för nyss omförmälda slag af delar

till dockor, motionärens förslag dock innefattar nedsättning af tullen å alla

slags lösa delar till dockor, och att genom ett bifall till detta förslag det

således skulle göras möjligt för utländska fabrikanter att till riket införa

hvilka delar som helst till dockor och här låta hopsätta dem, hvarigenom

det tullskydd, som genom den nuvarande tullsatsen afsetts att bereda den

inhemska tillverkningen af leksaker, skulle till väsentlig del upphäfvas i

fråga om dockfabrikationen. Då vid frågans föregående behandling inom

Riksdagen enstämmigt uttalats den åsigt, att tullsatsen för leksaker bör

sättas så hög, att tillverkningen af denna vara till hufvudsaklig del sker

inom landet, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Nyströms

motion, besluta, att nu gällande tullsats för leksaker

och delar dertill skall bibehållas oförändrad.

I ofvanberörda, af herr Bengtsson väckta motion har förslag framstälts,

att tullen å spelkort, som nu utgår med 10 öre för kortlek, måtte

höjas till 2 kronor för kilogram, derunder inbegripna målade, tryckta,

figurerade och ofigurerade ark, afsedda att till spelkort sönderskäras.

Motionären anför såsom grund för den föreslagna tullförhöjningen

följande:

»Sverige har i alla tider haft godt namn om sig för sina spelkort,

och derför har också intill senare tider tillverkningen deraf för landets

behof skett utan utländsk tillförsel. Ett annat förhållande började likväl

1894, då den första nämnbara import syntes med 559 stycken kortlekar,

och sedan dess har importen ökat sig i en för den svenska tillverkningen

oroväckande grad, så att den enligt vidstående uppgift från kongl. stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

kontoret för år 1899 utgör 87,075 atycken kortlekur, eller cirka en tredjedel

af landets hela konsumtion.

Import 1894 = 559 stycken lekar.

» 1895 - 474 » >

» 1896 - 4,174 » »

» 1897 = 8,312 * »

» 1898 = 31,153 » »

» 1899 - 87,075 » » .

Orsaken till denna inport beror derpå, att tullen å spelkort är så

godt som ingen, nemligen endast 10 öre per lek. Derigenom har en

firma Dondorf, som drifver en oerhördt stor spelkortsfabrikation i Frankfurt

am Main, lyckats att intränga i den svenska marknaden, och då

denna tyska fabrik, redan förut stor, nu från Sverige erhåller en tillverkningsökning

af 600 gross och med utsigt till ännu större omsättning, är

det tydligt, att en dylik fabrik kan ställa sina pris så lågt, att 10 öre per

lek ej spelar någon roll för målet att i grund tillintetgöra den svenska

tillverkningen.

På visst sätt kan ju spelkort anses som en lyxartikel, men då dessa

svårligen kunna undvaras, borde väl dessa ostördt få tillverkas inom landet,

och torde för vinnandet af detta ändamål den nu gällande tullsatsen böra

fördubblas eller, då en kortlek väger från 100 till 125 gram, tullsatsen

bestämmas efter vigt till samma belopp som leksaker eller 2 kronor pr

kilogram, icke blott för kortlekar, utan, till förekommande af möjliga försök

att kringgå lagen, äfven för målade, tryckta, figurerade och ofigurerade

ark, afsedda att till kort sönderskäras.

Genom denna lilla tullförhöjning skulle ingen fara uppstå för

tullförsnillning, men den svenska spelkortstillverkningen erhålla det

nödiga skydd, den så väl behöfver mot en påträngande utländsk konkurrens.

»

Motionärens uppgifter om införseln af spelkort äro hemtade från

statskontoret, men då uppgifterna från statskontoret icke kunna afse annat

än antalet af de kortkonvolut och stämpelremsor, som under de särskilda

åren från statskontoret till länsstyrelserna utlemnats för att vid behof

tillhandahållas vederbörande importörer af utländska spelkort samt antalet

af nämnda konvolut och remsor, af hvilka vid årsskiftena en del kan

finnas i förvar hos länsstyrelserna, sålunda icke öfverensstämmer med

antalet af införda spelkortlekar, har utskottet velat meddela på den ofliciela

s. 6 Kontrollera mot PDF

Superfosfat.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

statistiken grundade uppgifter rörande införseln af spelkort, hvilken införsel

utgjort:

år 1893 ......................................................... 165 lekar.

» 1894 .................... 496 »

» 1895 ......................................................... 946 »

» 1896 ......................................................... 2,859 »

» 1897 ........................................................ 7,245 »

» 1898 .......................... 24,241 > .

Enligt utskottet meddelade uppgifter utgör tillverkningskostnaden

för spelkort från 25 till 50 öre för hvarje lek, allt efter qvaliteten. Den

nuvarande tullsatsen, 10 öre för hvarje lek, år således i förhållande till

nämnda kostnad ingalunda obetydlig. Vigten lärer enligt samma uppgifter

utgöra för en kortlek af svensk tillverkning från 80 till 110 gram och af

tysk tillverkning ungefär 120 gram, hvaraf framgår, att den af motionären

föreslagna tullsatsen skulle i fråga om tysk tillverkning uppgå till 24 öre

för hvarje lek. Äfven om en så hög tullsats skulle kunna anses påkallad

af den omständigheten, att spelkort måste anses såsom en lyxvara, talar

dock emot förslaget, att genom antagande af detsamma frestelsen till

underslef skulle ökas, såsom erfarenheten i ett liknande fall tillförene

ådagalagt.

Utskottet hemställer fördenskull,

2:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Bengtssons

motion, besluta, att nu gällande tullsats för spelkort

skall bibehållas oförändrad.

Herr Emthéns ofvan omförmälda motion, uti hvilken herrar J. Öberg

och C. Bergström instämt, är af följande lydelse:

»Den vid 1898 års riksdag åsätta tullen å superfosfat, 25 öre pr 100

kilogram, är visserligen i och för sig icke hög, men icke dess mindre har

en så väsentlig prisstegring egt rum, att den utgör cirka 30 procent af

värdet. — Priset å 20-procentig fosfat var före tullsatsens åsättande 6,25

pr 100 kilogram, men steg omedelbart till 8 kronor, hvilket pris äunu är

gällande. Att denna prishöjning verkar hämmande på konsumtionen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

7

eller användningen af detta gödslingsämne, är helt naturligt. — Antager

man, att konsumtionen begränsas i samma proportion, som priset stegrats,

så återverkar detta högst betänkligt, på jordbruksnäringen.

Då superfosfat sålunda är för jordbrukaren ett ytterst vigtigt, produktionsmedel,

så tillåter jag mig härmed vördsamt hemställa, att Riksdagen

måtte besluta borttaga tullen å superfosfat.»

Frågan, huruvida superfosfat bör vara belagd med tull, har vid flere

föregående riksdagar förevarit. Sålunda väcktes vid 1888 års riksdag förslag

om åsättande af en tullsats å nämnda vara af 50 öre för 100 kilogram.

Denna motion tillstyrktes af bevillningsutskottet, hvarefter Riksdagen,

sedan Första Kammaren bifallit, men Andra Kammaren afslagit

utskottets hemställan, i gemensam votering beslöt, att gällande tullfrihet

skulle bibehållas. Vid 1892 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, i anslutning

till 1888 års tullkomités mening, att superfosfat måtte beläggas med

en tullsats af 25 öre för 100 kilogram. Förslaget afstyrktes af bevillningsutskottet

och blef af Riksdagen afslaget. Vid riksdagarne åren 1896 och

1897 väcktes åter motioner med yrkande om tull å superfosfat, år 1896

af 50 öre och år 1897 af 25 öre, allt för 100 kilogram, men vid båda

dessa tillfällen blefvo förslagen af bevillningsutskottet afstyrkta och af

Riksdagen afslagna. Det vid sistnämnda års riksdag framställa förslaget

återupptogs i väckta motioner vid 1898 års riksdag. Bevillningsutskottet

hemstälde å nyo om afslag å motionerna, hvilken hemställan bifölls af

Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren biföll motionerna. I gemensam

votering segrade Första Kammarens beslut, i följd hvaraf superfosfat

åsattes en tullsats af 25 öre för 100 kilogram, hvilken tullsats fortfarande

är gällande.

Väl bar, på sätt motionären uppgifvit, priset å superfosfat, sedan

tullen åsattes, ej obetydligt stigit, men det torde med säkerhet kunna antagas,

att denna prisstegring endast till mycket ringa del är beroende på

den åsätta tullen och att orsaken i stället måste sökas i den .allmänna

prisstegring å råämnen, arbetslöner och brännmaterialier, som sedan dess

egt rum. Härförutom torde höra bemärkas, att enligt utskottet lemna,de

upplysningar priset å superfosfat för närvarande är i sjunkande, och att

utsigt förefinnes, att detta kommer att fortfara. 1 allt fall kan enligt utskottets

mening den obetydliga, tullsatsen, som utgör endast omkring tre

procent af varans värde, icke anses vara för jordbruket betungande, hvarförutom

jordbrukare, derigenom att den inhemska tillverkningen upprätthålles,

erhålla större utsigt att komma i åtnjutande af eu god vara, än

om de blifva hänvisade till den utländska superfosfat,en, som ofta visat, sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Väfnader.

vara af underhaltig beskaffenhet. För fabrikationen af superfosfat är tullen

deremot af stor betydelse. Före tullens åsättande hade denna fabrikation

att kämpa mot en synnerligen svår utländsk konkurrens; och att fabrikationen

det oaktadt kunde ega bestånd och fabrikerna lemna en skälig vinst

berodde till väsentlig grad derpå, att fabrikerna vid sidan af superfosfattillverkningen

drefvo handel med konstgjorda gödningsämnen samt annan

industriel verksamhet. Det skulle enligt utskottets åsigt icke vara välbetänkt

att nu beröfva superfosfatfabrikerna det tullskydd, som så nyligen

blifvit dem tilldeladt, och det torde icke kunna nekas, att, om så sker och

den utländska konkurrensen skulle blifva dem öfvermägtig, så att fabrikationen

måste nedläggas, jordbruket häraf skulle lida skada både genom

sämre vara och till äfventyrs ökade pris.

Då härtill kommer, att så kort tid förflutit, sedan tullen trädde i

kraft, att inga officiela uppgifter finnas tillgängliga om densammas verkan

i afseende å in- och utförseln samt tillverkningen af superfosfat, samt det

under alla omständigheter måste anses olämpligt att genom täta tullförändringar

ofta ändra de vilkor, under hvilka en industri arbetar, kan utskottet

för sin de! icke biträda motionärens förslag, utan hemställer,

3:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Emthéns

motion, besluta, att gällande tullsats å superfosfat

skall bibehållas oförändrad.

Rubrikerna n:is 696—699 i gällande tulltaxa äro af följande lydelse:

Väfnader:

af lin, hampa eller andra ej specificerade vegetabiliska spånadsämnen,

med. eller utan inblandning af bomull eller jute:

a) släta, tvåskaftade och sådana kyprade, hvilkas hela yta är till väfnadssättet

likartad (icke mönsterväfd), satin eller atlasväfnad undantagen

:

696. som på en yta af 1 cm. i qvadrat, innehålla tillsammans högst

25 varp- och in slagstrådar, äfvensom all segelduk

1 kilogram 0: 25;

697. som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

mer ån 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar

1 kilogram 0: 45;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

9

698. som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar

1 kilogram 1: —;

699. som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

mer än 50 varp- och inslagstrådar .................... 1 kilogram 1: 75.

I sin ofvanberörda motion föreslår nu herr Hallin, att Riksdagen

måtte besluta,

»att tullen skall höjas för väfnader af lin, hampa eller andra ej

specificerade vegetabiliska spånadsämnen, med eller utan inblandning af

bomull eller jute:

a) släta, tvåskaftade och sådana kyprade, hvilkas hela yta är till väfnadssättet

likartad (icke mönsterväfd), satin- eller atlasväfnad undantagen:

som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans högst

25 varp- och inslagstrådar, äfvensom all segelduk,

till 15 öre för kilogram;

som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än

25 till och med 35 varp- och inslagstrådar, till 90 öre för kilogram'',

som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än

35 till och med 50 varp- och inslagstrådar,

till 1 krona 25 öre för kilogram;

som på en yta af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer än

50 varp- och inslagstrådar,........................ till 2 kronor för kilogram;

och att, under förutsättning att den här ofvan föreslagna tullförändringen

varder af Riksdagen beslutad, Riksdagen jemväl måtte besluta,

att de nya tullsatserna genast må få träda i kraft.»

Till stöd för detta förslag anföres i motionen följande:

»Den inhemska industrien har, tack vare 1888 års tullsystem, gått

ansenligt framåt till stor fördel för såväl det inhemska kapitalet som för

den svenske arbetaren. Detta framåtgående kan ej vara annat än glädjande

för en sann fosterlandsvän.

Efter införandet af detta tullsystem, som upphjelpt så många olika

industrigrenar inom vårt land, har det dock visat sig, att en och annan

oegentlighet vid tullarnes bestämmande blifvit begången, hvilken det tillkommer

lagstiftaren att afhjelpa.

Inom vårt land finnas flera fabriker för tillverkning af en sådan

massartikel, som är och alltid förblifver en nödvändighetsvara för oss,

nemligen linnevaror, hvilka dessutom i rätt stor utsträckning såsom hemslöjd

tillverkas inom Vestergötland, Halland in. fl. provinser. Denna inBih.

till Riksd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 2 [käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

dustrigren åtnjuter för närvarande ett tullskydd, som ställer sig mycket

ogynsamt för den svenske industriidkaren, men deremot till stor fördel för

utländingen, hvilken härigenom skördar den förtjenst, som eljest skulle

stanna inom landet.»

Efter att hafva lemnat en redogörelse för gällande tullsatser å linnegarn

samt ifrågavarande väfnader, fortsätter motionären:

»Den förbrukande allmänheten köper numera uteslutande blekt linneväf,

hvarför linneväfvaren, som således i sin ordning måste använda blekt

garn och ej alltid kan få sitt behof deraf här i landet, ser sig nödsakad

att importera detta. Han har då att härför betala en tull af 40 öre för

kilogram och kan under sådana förhållanden icke konkurrera med de utländska

fabrikanterna, hvilka kunna hit sända sin färdiga vara, som då

drager lägre tull än den för den svenske linneväfvaren nödvändiga råvaran,

linnegarn.

Af kongl. kommerskollegii berättelser framgår ock, att importen af

linneväf, särskilt den glesare väfven, med ett trådantal af högst 25 trådar

per qvadratcentimeter, år efter år är i ständigt stigande.»

Härjemte hafva i motionen införts följande statistiska uppgifter:

o

År 1894 importerades:

178,383 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 356,766: —

91,951 » » , 26—35 » » » » » 275,853: —

22.588 » » , 36—50 » » » » » 90,352: —

25,451 » » , mer än 50 » » » » » 127,255: —

o

År 1895 importerades:

240,586 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 481,172: —

112,475 » » , 26—35 » » » » » 337,425: —

24,957 » » , 36—50 » » » » » 99,828: —

27,578 » » , mer än 50 » » » » » 137,890: —

o

År 1896 importerades:

287,705 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 575,410: —

101,543 » » , 26—35 » » » » » 304,629: —

25,307 » » , 36—50 » » » » » 101,228: —

26,395 » » , mer än 50 » » » » » 131,975: —

o

År 1897 importerades:

292,177 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 584,354: —

125,986 » » , 26—35 » » » » » 377,958: —

28,145 » » , 36—50 » » » » » 112,580: —

26.589 » » , mer än 50 » » » » » 132,945: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

O

År 1898 importerades:

327,478 kg. linneväf, högst 25 trådar per qvadrat-cmtr för kr. 654,956: —

114,133 » » , 26—35 » » » » » 342,399: —

38,501 » » , 36—50 » » » » » 154,004: —

32,238 » » , mer än 50 » » » » » 161,190: —

Tullsatserna för ifrågavarande slag af linnevaror voro före år 1892

bestämda till följande belopp, nemligen: för högst 25-trådig linneväfnad

19 öre för kilogram, för 26—35-trådig 35 öre för kilogram, för 36—50- trådig 90 öre för kilogram och för mer än 50-trådig en krona 50 öre för

kilogram. Den år 1888 tillsatta tullkomitén hemstälde i sitt förslag till

ny tulltaxa om höjning af tullsatserna till nuvarande belopp, hvilken hemställan

jemväl upptogs i den till 1892 års riksdag aflåtna kongl. propositionen

med förslag till ny tulltaxa. Riksdagen antog ock den kongl.

propositionen i denna del, hvarefter de sålunda bestämda tullsatserna oförändrade

varit gällande och inga förslag om ändring deri förekommit förr

än nu.

Det af motionären väckta förslag innebär visserligen höjning af tullsatsema

å samtliga ifrågavarande slag af linneväfnader; dock träffas enligt

detsamma de billigare och gröfre slagen af den ojemförligt största förhöjningen.

Under det att nemligen för högst 25-trådig linneväf och segelduk

föreslagits en tullsats af ända till tre gånger beloppet af den nu utgående

och för 26—35-trådig linneväf en förhöjning till dubbla beloppet,

har för finare linneväf föreslagits en förhöjning af allenast 25 öre för

kilogram.

Hvad nu först angår sistnämnda finare linneväfnader, torde de nu

gällande tullsatserna, för 36—50-trådig väf en krona för kilogram och för

mer än 50-trådig väf en krona 75 öre för kilogram, i betraktande af dessa

varors ganska betydliga tyngd utgöra ett fullt tillräckligt skydd, rätt afpassadt

i förhållande till varuvärdet. Detsamma gäller enligt utskottets

förmenande jemväl om 26—35-trådig linneväf, som drager en tull af 45

öre för kilogram. Någon klagan från fabrikanterna af dessa nu nämnda

slag af linneväfnader öfver otillräckligt skydd har icke heller, så vidt utskottet

har sig bekant, förekommit. Motionärens hela framställning synes

ock hufvudsakligen gå ut på, att skyddet för den billigaste varan, högst

25-trådig väfnad, skulle vara för lågt och behöfva ökas, i synnerhet som,

enligt hvad motionärens med den officiela statistiken öfverensstämmande

uppgifter om införseln utvisa, den största stegringen i importen träffat

just detta slag af linneväf. Härvid är dock att märka, att denna import

består af, förutom segelduk, dels handduksväf, hvilken likväl är af sådan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

beskaffenhet, att densamma i regel torde användas endast till gröfre handdukar,

dels, och hufvudsakligast, af s. k. mellanlägg. Denna vara, som

finner användning vid tillverkningen af kläder, är starkt appreterad och

på grund häraf särdeles tung. Appreteringen åstadkommes med maskiner

af så invecklad och dyrbar beskaffenhet, att anskaffandet af sådana endast

kan löna sig för fabriker, som arbeta för en mycket stor marknad. Någon

tillverkning af sådant appreteradt mellanlägg förekommer icke inom landet

och torde icke heller kunna komma till stånd, då marknaden för sådan

vara inom vårt land icke är tillräckligt stor att tillåta någon fabrik att

anskaffa de erforderliga maskinerna. Det synes derför utskottet obilligt

att genom en höjd tullsats betydligt fördyra ett material, hvaraf ett stadigt

behof förefinnes, och som icke kan inom landet åstadkommas. — Den ofvan

omnämnda gröfre handduksväfven tillverkas deremot i Sverige äfven såsom

föremål för hemslöjd. Denna drifves emellertid i ganska stor skala, särdeles

i Halland och Vestergötland, och synes icke vara i någon afsevärd

grad besvärad af någon på otillräckligt skydd beroende utländsk konkurrens.

Visserligen är, såsom motionären uppgifver, tullen å blekt linnegarn

40 öre för kilogram, således högre än tullen å linneväf af ifrågavarande

slag; men blekt linnegarn torde ingalunda uteslutande användas vid tillverkningen

af sådan linneväfnad. Det vanligaste fallet är deremot, att

varan tillverkas af oblekt garn och derefter färdig blekes i solen, således

utan särskilda kostnader för blekningen. Icke heller i fråga om detta

slags linneväf kan utskottet finna skäl biträda motionärens förslag.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

4:o) att Riksdagen måtte, med afslag å herr Hallins

motion, besluta,

a) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,

som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

högst 25 varp- och inslagstrådar, äfvensom all segelduk

måtte bibehållas oförändrad;

b) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,

som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

mer än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar,

måtte bibehållas oförändrad;

c) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,

som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar,

måtte bibehållas oförändrad; och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 13

d) att tullen för väfnader af ifrågavarande slag,

som på en yta af 1 cm. i qvadrat innehålla tillsammans

mer än 50 varp- och inslagstrådar, måtte bibehållas

oförändrad; samt

5:o) att, vid bifall till utskottets under punkt 4:o)

gjorda hemställan, motionärens yrkande angående tiden

för tillämpningen af de utaf honom föreslagna tullsatserna

måtte anses hafva förfallit.

Stockholm den 12 februari 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALL!.

Reservationer

vid punkten 2:o)

af herr af Buren, hvilken yttrat:

»För att motverka den mycket stigande och onödiga importen åt

spelkort, anser jag, att utskottet bort tillstyrka den i ämnet väckta motionen.»

samt vid punkten 3:o)

dels af herrar Fredliolm, G■ Jansson, Lundström, Meyer, O. reisson,

J. Bromée och S. M. Olsson, hvilka anfört:

»Med åberopande af bevillningsutskottets betänkande n:o 15 vid 189b

års riksdag och med stöd af deri (punkt 7m) anförda skal för tullfrihet

vid införsel af superfosfat, hafva vi funnit oss icke kunna biträda utskottets

i denna punkt gjorda hemställan, utan få i stället i likhet med motionären

yrka

att tullen å superfosfat borttages.»

dels ock af herr grefve H. E. G. Hamilton.

Bill. till Riked. Frat. 1900. 5 Sand. 1 Afd. 2 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.