Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt mation om upphäfvande eller nedsättning af tullsatsen för garfvade {barkade), men icke färgade eller ytterligare bearbetade fåroch getskinn.

1900-03-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:24, Betänkande, i anledning af väckt mation om upphäfvande eller nedsättning af tullsatsen för garfvade {barkade), men icke färgade eller ytterligare bearbetade fåroch getskinn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1900, kl. 3 e. ra.

Betänkande, i anledning af väckt mation om upphäfvande eller

nedsättning af tullsatsen för garfvade {barkade), men

icke färgade eller ytterligare bearbetade får- och getskinn.

(l:a A.)

1 en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 38, har herr C. Faxe

föreslagit:

»att Riksdagen ville besluta, att i tulltaxan under artikeln hudar och

skinn, ej hänförliga till pelsverk, beredda, skall antingen emot åtnjutande

af tullfrihet eller emot en tullsats af 5 öre per kilogram intagas rubriken

''garfvade (barkade), men icke färgade eller ytterligare bearbetade får- och

getskinn’.»

I motionen åberopas till en början en till nästlidet års Riksdags bevillningsutskott

ingifven, så lydande framställning:

»Genom 1897 års Riksdags beslut i fråga om förhöjning af tullafgifterna

för hudar och skinn samt Kongl. Maj:ts i anledning deraf den

3 april samma år utfärdade nådiga kungörelse hafva garfverihandteringen

och dermed sammanhängande näringar otvifvelaktigt erhållit ett godt och

välbehöfligt skydd gent emot den utländska konkurrensen.

Uti ofvanberörda nådiga kungörelse hafva beredda hudar och skinn,

ej hänförliga till pelsverk, upptagits under tvenne rubriker, nemligen »sulläder

och bindsulläder», hvarå tullsatsen bestämts till 40 öre per kilogram,

samt »andra slag» med eu tullsats af 65 öre.

Men äfven om dessa tullsatser i det stora hela onekligen utöfva ett

godt inflytande på garfveri näringen inom landet, så hafva desamma likväl

Bill. till Riksd. Prof. 1900. <5 Sand. I Afd. 11 lläft. (A .o 24). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

inom en viss gren af berörda industri motverkat sitt ändamål att utgöra

skydd för den inhemska fabrikationen, och anhålla vi vördsamt att få fästa

bevillningsutskottets uppmärksamhet på denna omständighet.

För tillverkning af portföljer, väskor, penningbörsar, bokbinderiarbeten,

möbelklädsel m. m. samt framför allt till skodon, såväl ofvanläder

som foder, användes ett slags särskild! för ändamålet beredda (chagrinsaffian-korduan-inaroquin-)

får- och getskinn, hvilka hittills icke varit föremål

för tillverkning bär i riket, af anledning dels att tillgången på getskinn

är ytterst begränsad, dels ock att de inhemska fårskinnen icke äro för

ändamålet lämpliga, äfvensom att tillverkningen i allt fall ställer sig alltför

dyrbar i förhållande till de pris, hvartill de färdigberedda skinnen

kunna införas.

I följd härutaf har behofvet af dylika skinn tillgodosetts genom

import från utlandet, hufvudsakligen från England, Tyskland, Frankrike

och Österrike. Men de skinn, som från dessa länder hit införas, hafva

emellertid icke framalstrats utaf der inhemska får och getter, utan komma

ursprungligen från engelska besittningar i Ostindien, der dessa skinn

dels i följd af den rikliga, snart sagd! outtömliga tillgången, dels i

följd af billig arbetskraft och billiga garfningsämnen, kunna genom

barkning förarbetas och bibringas ett för vidare förädling lämpligt skick

samt derefter exporteras och försäljas för billigare pris, än inhemska skinn

kunna i de europeiska länderna framalstras. Dessa skinn importeras till

England och försäljas der på offentliga auktioner, hvilka hållas hvar sjette

vecka, dervid partier på 1—3,000,000 stycken bortauktioneras samt uppköpas

icke allenast af engelska fabrikanter, utan till betydande mängder

jemväl af kommissionärer från firmor i Tyskland, Frankrike och Österrike,

dit skinnen i följd af ett minimum af tull kunna med fördel införas samt

förädlas icke blott för egen konsumtion, utan jemväl för export till sådana

länder, som i följd af der gällande tullsatser icke kunna importera och

sjelfva förädla de halfgarfvade skinnen.

Då enligt svenska tulltaxan någon lägre tullsats å beredda skinn

icke förefinnes för det halfgarfvade (barkade) fabrikatet, utan detta drager

samma höga tull som den fullständigt färdiga varan, förbjuder det sig

sjelf! att hit införa ifrågavarande ostindiska skinn för vidare förädling.

Detta torde säkrast kunna åskådliggöras vid en jemförelse med ofvan

anförda länders tullsatser.

1 Tyskland är tullsatsen för helgarfvade färgade skinn 36 mark

för 100 kilogram samt för helgarfvade ofärgade skinn 18 mark för 100

kilogram, hvarjemte — just för att bereda den inhemska fabrikationen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 3

möjlighet att i afseende å tillverkningen af chagrin- och saffianberedda.

skinn upptaga konkurrensen med England — i Tysklands tulltaxa stadgats

en tullsats af allenast 3 mark per 100 kilogram för halfgarfvade

ofärgade får- och getskinn samt, på grund af handelstraktat med England,

en tullsats af allenast 1 mark per 100 kilogram för de nu omförmälda

barkade ostindiska getskinnen.

I Frankrike och Österrike ställa sig tullsatserna sålunda, att helgarfvade

färgade får- och getskinn draga en tull i Frankrike af 56 och 74

francs och i Österrike af 18 Öwfl. per 100 kilogram, under det att ofärgade

garfvade får- och getskinn allenast betinga en tulläfgift af respektive

10 francs och 6 öwfl. per 100 kilogram.

Vid jemförelse mellan tullbestämmelserna i nyssberörda länder samt

de för Sverige gällande tullsatser torde det ligga i öppen dag, att Sverige

är hänvisadt att importera sitt behof af dylika skinn i förädladt skick,

så länge tullsatsen för halffabrikatet är lika hög som för den färdiga varan.

För att gifva ett begrepp om storleken af den industri, som inom

landet skulle uppstå, derest genom ändring af tullsatserna möjlighet bereddes

inhemska fabrikanter att importera halfgarfvade skinn samt hår

vidare förädla dem, kunna vi — ehuru i följd af tulltaxans uppställning

någon statistik i berörda hänseende naturligt nog icke kan föreligga —

med bestämdhet uppgifva, att importen af allenast för skofabrikationen

inom landet erforderliga förädlade får- och getskinn icke understiger 30,000

dussin om året, och säkerligen skulle, derest fabrikatet kunde här åstadkommas

och i följd deraf blifva lättare och för billigare pris tillgängligt,

konsumtionen i högst betydlig grad stegras; hvarförutom denna industri,

derest den kunde komma till stånd, så småningom skulle kunna uppdrifvas

derhän, att export af färdigberedda skinn skulle kunna i afsevärd omfattning

ega rum till länder, som i afseende å tullbestämmelser befinna sig i

samma ställning, som Sverige nu intager, exempelvis till Norge, Danmark,

Finland och Ryssland.

Gifvet är, att ju mindre tullsatsen blefve, dess större förutsättning

skulle denna industri hafva att kunna taga fart, och vår åstundan är

alltså i första hand, att fullständig tullfrihet blefve beviljad för ifrågavarande

barkade ostindiska skinn, åtminstone beträffande getskinnen, hvilka

äro för ändamålet de lämpligaste oeh finaste. Men derest det icke skulle

anses lämpligt att helt befria dessa varor från tulläfgift, så torde afgiften

åtminstone böra nedsättas till samma proportion, som exempelvis i Tyskland

eger rum mellan det hel- och halffärdiga fabrikatet, och skulle i

sådant fall tullafgiften för de halfgarfvade skinnen blifva i .Sverige omkring

5 öre per kilogram.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Derest den ifrågasatta tullfriheten eller tullnedsättningen komme till

stånd samt tulltaxan alltså komme att upptaga en ny rubrik för dessa

halfberedda (barkade) ofärgade får- och getskinn, så skulle den frågan

uppstå, huru dessa skinn i tulltekniskt hänseende skulle kunna särskiljas

från andra slags ofärgade skinn; men, då detta låter sig göra i andra

länder, der motsvarande rubrik i tulltaxan förekommer, borde ju icke

större svårighet i detta afseende möta för svenska tullmyndigheter. Men

om likväl försigtigheten skulle anses bjuda, att särskilda åtgärder vidtoges

för undvikande af misstag vid tullbehandlingen, så, vid det förhållande

att de ifrågavarande skinnen icke kunna uppköpas annorledes och

annorstädes än å offentliga af embetsmyndighet anordnade auktioner i

London, skulle lämpligen kunna föreskrifvas, att ett af vederbörande myndighet

utfärdadt och af svenske generalkonsuln i London bestyrkt certifikat

borde åtfölja varan; eller ock skulle kunna stadgas, att dessa skinn icke finge

införas och tullbehandla® vid andra tullkammare än exempelvis Stockholm,

Göteborg och Malmö, der prof å varan ständigt kunde finnas tillgängliga.

På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi vördsamt, att bevillningsutskottet

ville föreslå Riksdagen att besluta, att i tulltaxan under

artikeln hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, beredda, skall antingen

emot åtnjutande af tullfrihet eller emot en tullsats af 5 öre per kilogram

intagas rubriken »garfvade (barkade), men icke färgade eller ytterligare

bearbetade får- och getskinn».

Härefter fortsätter motionären:

»Denna framställning var undertecknad af ordföranden i styrelsen

för Malmö handsk- och glacéläderfabriksaktiebolag, hvarjemte genom särskilda

underskrifter uti densamma sig förenat sjutton industrifirmor från

olika delar af landet, representerande Sveriges största och förnämsta skofabriker.

Framställningen föranledde emellertid icke någon åtgärd från bevillningsutskottets

sida vid nästlidet års riksdag; men då jag är af den

meningen, att denna angelägenhet är utaf afsevärd betydelse för vårt lands

läderindustri och dermed sammanhängande näringar — synnerligen för

skofabrikationen, den fabriksmessiga såväl som den handtverksmessiga —

har jag ansett frågan icke böra förfalla, utan tillåter mig att vid nu pågående

riksdag upptaga frågan såsom motion.»

. Vidare har motionären till fullständigande af motionen till utskottet

ingifvit följande skrift:

»I anledning deraf, att uti den i min motion intagna skriftliga framställningen

influtit en felaktig uppgift rörande tullsatserna i Frankrike å

får- och getskinn, anhåller jag att efter tagen del af franska tulltaxan få

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

5

meddela den upplysningen, att i nämnda tulltaxa förekommer en mängd

olika tullsatser å färdiggarfvade eller vidare bearbetade får- och getskinn,

vexlande från 125 till 25 francs pr 100 kilogram, allt efter värdet af den

ytterligare bearbetning, skinnen undergått, hvaremot barkade men icke

vidare bearbetade lår- och getskinn draga den i motionen angifna låga

tullsatsen af allenast 10 francs.

Likaledes finner jag mig böra upplysa derom, att, enligt hvad för

mig uppgifvits, tullbestämmelserna i Österrike lära hafva undergått ytterligare

förändring i samma syftemål, som min motion afser, i det att tullafgiften

för helgarfvade och färgade får- och getskinn, som förut varit

18 öwfl. per 100 kilogram, numera blifvit höjd till 60 kronor, medan å

andra sidan tullsatsen för halfgarfvade och icke vidare bearbetade får- och

getskinn blifvit nedsatt från 6 Öwfl. till 1 krona för 100 kilogram.

På samma gång anhåller jag vördsamt att få begagna tillfället att

jemväl i ett annat afseende ytterligare utveckla, hvad jag i motionen

framhållit. Samtalsvis och utom Riksdagen har nemligen i fråga om min

motion framkastats svårigheten att på tillfredsställande sätt ordna sjelfva

tullbehandlingen, så att misstag undvikas och deraf föranledda underslef

förebyggas. Dervid har emellertid icke kunnat ifrågasättas, att exempelvis

kalfskinn eller andra skinn än får- och getskinn skulle kunna under den

föreslagna rubriken införas, ty det lärer icke möta någon som helst svårighet

äfven för en icke fackman att särskilja de ifrågavarande skinnen

från andra skinn än får- och getskinn. Den ofvan omförmälda betänkligheten

lärer icke kunna afse annat än svårigheten för en tulltjensteman

eller en hvar, som icke är fackman, att kunna särskilja ett halfgarfvadt

får- eller getskinn af det slag, motionen afser, från ett färdiggarfvadt, men

icke vidare bearbetadt får- eller getskinn. Ett sådant särskiljande lärer

heller icke vara en lätt sak, och har derför i min motion föreslagits, antingen

att varan icke skulle få införas å andra platser än exempelvis Stockholm,

Göteborg och Malmö, der prof å varan ständigt kunde finnas tillgängliga,

eller ock att certifikat från den vid auktionerna i London fungerande

myndigheten, bestyrkt af svensk-norske generalkonsuln, borde åtfölja

varan.

Då gent emot det förstnämnda förfaringssättet framkastats, att fabriker

för beredande af dessa varor kunde komma att uppstå i olika delar af

landet, samt att. det fördenskull vore motbjudande att gynna allenast några

få platser i riket med tillåtelsen att der få införa och tullbehandla dylika

skinn, så får jag häremot invända, att tillåtelsen kunde utsträckas till de

få platser i riket, som för närvarande hafva direkt ångbåtsförbiridelsc med

England, samt att det lämpligen kunde öfverlåtas åt generaltullstyrelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

att på framställning meddela tillstånd till förtullande af varan jemväl å

andra platser, dit densamma kunde komma att i en framtid med fördel

införas. I alla händelser koinme dessa platser icke att inom den närmaste

framtiden blifva särdeles många. Emot det föreslagna sättet med certifikat

har också anmärkning gjorts, och ehuru jag gerna vill tro, att fall kunna

förekomma, då missbruk häraf egt rum, så har jag likväl svårt att tänka

mig, huru sådana missbruk i förevarande fall, då varan inköpes på offentliga,

af embetsmyndighet anordnade auktioner, skall kunna ske.

Om emellertid betänkligheterna i ofvanberörda afseende icke kunna

på de af mig i motionen föreslagna sätten undanrödjas, så gifves det ett

tredje, något radikalare sätt för undvikande af dessa svårigheter, nemligen

att utvidga den ifrågasatta nya rubriken i tulltaxan derhän, att den korame

att omfatta jemväl sådana skinn, som kunna med de ifrågavarande förvexla^,

d. v. s. låta jemväl färdiggarfvade (barkade), men icke vidare beredda

får- och getskinn införas tullfritt eller emot den föreslagna lägre

tullsatsen. Det kan synas vid första påseendet, som om detta vore ett väl

djerft förslag, men jag vågar påstå, att äfven om den föreslagna tullfriheten

eller tullnedsättningen genom en sådan rubricering komme att erhålla

ett något större omfång, så skulle emellertid i praktiken näppeligen

andra än de ifrågasatta ostindiska halfgarfvade får- och getskinnen komma

att under en sådan tullrubrik införas, enär såväl råvaran som garfningsprisen

i de kontinentala länderna ungefärligen motsvara de svenska förhållandena,

så att någon import af skinn från dessa länder icke torde med

afseende å fraktkostnaderna kunna löna sig. Såsom jag också i motionen

förut framhållit, lämpa sig icke heller dessa skinn för ytterligare bearbetning

till sådana ändamål, som uti min motion afsetts.

För att än ytterligare visa, att nyssberörda förslag icke är så orimligt,

som det till äfventyrs kan låta, anhåller jag att få något mera ingående,

än som i motionen skett, till jemförelse framlägga bestämmelserna

i tyska tulltaxan. Den rubrik i tyska tulltaxan, hvilken motsvarar den

uti min motion föreslagna, lyder:

»Leder, enthaarte halbgare, sowie bereits gegerbte, noch nicht gefärbte

oder weiter zugerichtete Ziegen- und Schaffelle ungespalten oder gespalten.

....................................i..... .......................... 3 mark per 100 kg.

dergleichen Ziegenfelle ..................vertragsmässig 1 » » » »»

Man finner häraf, att den låga tullsatsen är tillämplig icke allenast

på halfgarfvade, utan äfven på färdiggarfvade, men icke vidare beredda fåroch

getskinn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 7

Derest en motsvarande tullrubrik skulle införas i vår svenska tulltaxa,

borde den lämpligen kunna affattas sålunda:

»Hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk,

beredda

garfvade (barkade) ofärgade och ej vidare bearbetade (ej pressade,

krusade, glättade eller på annat sätt appreterade) får- och getskinn.»

Såsom jag förut framhållit, torde, äfven om den af mig motionerade

tullfriheten eller tullnedsättningen gåfves en sådan omfattning, som i nyss

föreslagna rubrik angifves, likväl densamma icke komma till synnerlig användning

för andra slags skinn än de uti min motion afsedda, och lärer

den alltså icke heller kunna skada den svenska garfverihandteringen, i

hvad form den än bedrifves, hvaremot den otvifvelaktigt skulle i vårt land

införa den gren af samma industri, som uti min motion åsyftats. Också

hafva de garfvare i södra Sverige, hvilka fått kännedom om motionen,

ansett dess syftemål icke kunna åstadkomma något intrång på den svenska

garfverinäringen, utan till alla delar lifligt gillat densamma; dock har en

och annan gifvit uttryck för en viss skuggrädsla, att om tullen nu borttoges

eller nedsattes på får- och getskinn, så kunde turen derefter komma

till s. k. halfgarfvade australiska hudar till beredande af sulläder eller

bindsulläder.

Såsom redan i min motion framhållits, är jag emellertid väl så

mycket tullskyddsvän i fråga om den svenska garfverinäringen som någon

af dess utöfvare, och det är just i sådant skyddsintresse, som min motion

tillkommit, och dessutom lärer nyss anförda bekymmer vara så mycket

onödigare, som jag är fullt medveten derom, att derest min motion faller

igenom, så är detta beroende på farhågor, efter min mening visserligen

ogrundade, att den begärda tullfriheten eller tullnedsättningen icke desto

mindre skulle kunna göra intrång på något slag af den för närvarande i

landet bedrifna garfverihandteringen.»

Tullen å beredda-, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn af andra

slag än sulläder och bindsulläder, hvilken tullsats till och med år 1857

utgick med 75 öre för skålpund (= 1 krona 76 öre för kilogram) nedsattes

nämnda år till 40 öre för skålpund (= 94 öre för kilogram) samt

derefter först till 30 öre och sedan till 20 öre för skålpund. Från och

med den 16 maj 1882 höjdes tullen å nämnda varuslag till 47 öre för

kilogram, hvilken tullsats gälde till den 6 april 1897, då nu gällande

tullsats, 65 öre för kilogram, trädde i kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Det lider enligt utskottets förmenande intet tvifvel, att ett borttagande

af eller eu så väsentlig nedsättning i tullen för garfvade (barkade),

men icke färgade eller ytterligare bearbetade — s. k. halfgarfvade — fåroch

getskinn som den af motionären föreslagna skulle vara till betydlig skada

för en del af den svenska garfverihandteringen, synnerligast de mindre

garfverierna på landsbygden. Många garfverier uppköpa och bereda inhemska

får- och getskinn; och i tillit till det skydd, som genom nu

gällande tullsats är denna gren af deras verksamhet förunnadt, har på

densamma ej obetydligt kapital nedlagts. Då motionärens förslag innebär,

att detta skydd helt och hållet eller åtminstone så godt som fullständigt

blefve dessa garfverier fråntaget, är det högst sannolikt, att ifrågavarande

fabrikation komme att upphöra inom landet, något, som skulle

medföra förlust såväl för garfverierna som, genom minskad efterfrågan

å råvaran, jemväl för de svenska jordbrukarne, som producera får- och

getskinn. Då vidare motionärens förslag innebär ett ökadt tullskydd

för färdigberedandet af halfgarfvade får- och getskinn, hvilket skydd

enligt utskottets förmenande skulle blifva alltför högt i förhållande

till skyddet för öfriga grenar af garfverihandteringen, är det mycket

sannolikt, att genom förslagets antagande skulle, på samma gång nu

befintliga garfverier komme i en sämre ställning och priset på råvaran,

till jordbrukets skada, nedtrycktes, uppstå eu eller några få större fabriker,

som uteslutande sysselsatte sig med färdigberedande af halfgarfvade skinn

och genom ömsesidig öfverenskommelse möjligen blefve i stånd att bestämma

priset på den färdigberedda varan så högt, att tullnedsättningen

icke komme allmänheten, utan dem sjelfve till godo.

Vidare torde böra märkas, att, äfven om, såsom motionären antyder,

de svenska fårskinnen icke skulle lämpa sig för alla de ändamål, för

hvilka det färdiga fabrikatet finner användning, detta dock icke utesluter

möjligheten att inom landet åstadkomma en mot behofvet svarande

tillverkning af den färdiga varan. I verldsmarknaden förekomma

och säljas nemligen icke blott halfgarfvade, utan i lika, om ej större,

mängd råa får- och getskinn. För den del af behofvet, för ‘ hvilken

den svenska råvaran skulle finnas mindre lämplig, kan således med lätthet

erhållas passande råmaterial. Men en oeftergiflig förutsättning för beståndet

och utvecklingen af eu fabrikation inom riket af färdig vara, beredd

af utländska — liksom af svenska — råa skinn, är, att halffabrikatet,

beredt i andra länder med billig arbetskraft och billiga garfningsämnen,

icke får i landet införas tullfritt eller så godt som tullfritt. Motionären

sjelf uppgifver ju i sin motion, att de halfgarfvade ostindiska får- och

getskinnen kunna importeras och försäljas för billigare pris, än inhemska

skinn kunna i de europeiska länderna framalstras; och om så är förhållan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 9

det nu, då halfgarfvade skinn draga en tull af 65 öre för kilogram, torde

det utan vidare vara klart, att borttagande af tullen å sådana skinn eller

tullsatsens bestämmande till 5 öre för kilogram skulle helt och hållet

omöjliggöra en inhemsk tillverkning af färdig vara, beredd af råa skinn.

Ett ytterligare skäl, som talar mot motionärens förslag, är enligt

utskottets åsigt den omständigheten, att de halfgarfvade får- och getskinnen

äro, i förhållande till åtskilliga andra produkter al läderindustrien,

af obetydlig vigt. Tullsatsen å sådana skinn blifver derför jemförelsevis

lägre än å andra lädervaror af större tyngd.

Slutligen vill utskottet meddela, att, enligt

det torde vara med stor svårighet förenadt att skilja icke blott, såsom

motionären sjelf antyder, halfgarfvade får- och getskinn från helgarfvade

sådana skinn, utan ock, något, som synes utskottet än betänkligare, garfvade

fårskinn från t. ex. garfvade kalfskinn. På grund häraf kunde möjligen,

om motionen vunne bifall, inträffa, att kalfskinn komme att, under

namn af fårskinn, införas tullfritt eller mot en tull af 5 öre för kilogram,

hvilket tydligen skulle lända såväl svensk garfverinäring som det svenska

jordbruket till stor skada. Motionären har visserligen framkommit med

åtskilliga förslag till afhjelpande af denna olägenhet; men utom det, att

dessa förslag afse endast förekommande af svårigheten att skilja halfgarfvade

får- och getskinn från helgarfvade sådana skinn, äro de i öfrigt icke

af beskaffenhet, att utskottet kan finna deras antagande tillrådligt.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte, med afslag å herr Faxes

ifrågavarande motion, besluta, att nu gällande bestämmelser

angående tullsatserna för hudar och skinn, ej hänförliga

till pelsverk, skola bibehållas oförändrade.

Stockholm den 9 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Herr Meyer har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prot. 11)00. !j Sund. / Afd, 11 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.