Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften och tullen å socker.

1900-03-16 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:27, Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften och tullen å socker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksdagens kansli den 21 mars 1900 kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften

och tullen å socker.

Enligt §§ 1 och 2 i kongl. förordningen om beskattningen af

hvitbetssockertillverkningen i riket den 19 maj 1893, sistnämnda § sådan

den lyder enligt kongl. kungörelsen den 15 maj 1896, skall för all

tillverkning af livitbetssocker erläggas tillverkningsskatt i förhållande

till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbetor

antagas hafva lemnat, hvarvid iakttages, att 100 kilogram råa (ej torkade)

hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 10,5 kilogram socker; och

skall tillverkningsskatten utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt

råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln gällande

holländska standard. Tullsatsen å sådant socker utgör för närvarande

23,5 öre för kilogram, i följd hvaraf tillverkningsskattens nuvarande

belopp uppgår till 11,75 öre för kilogram af det beräknade utbytet af

råsocker. För raffineradt socker och för oraffineradt, till färgen icke

mörkare än n:o 18 af ofvannämnda holländska standard, utgör tullsatsen

33 öre för kilogram.

I tre inom Andra Kammaren väckta motioner, n:o 16 af herr

J. Byström, n:o 22 af herrar O. Anderson i Ilasselbol och A. H. Göthbtrg,

uti hvilken motion två andra af kammarens ledamöter instämt,

samt n:o 88 af herr J. H. G. Fredholm, hafva förslag framställe i syfte

Bih. till

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

att hvitbetssockertillverkningsafgiften måtte afskaffa^ och tullen å socker

i sammanhang dermed nedsättas.

Så föreslår herr Byström, att Riksdagen måtte besluta,

att hvitbetssockertillverkningsafgiften skall från den 1 januari

1901 upphöra; och

att ifrån samma tid tullafgifterna skola bestämmas för raffineradt

socker och för socker icke mörkare än n:o 18 holländsk standard till

18,50 öre för kilogram samt för oraffineradt socker till 11,75 öre för

kilogram.

I de två öfriga motionerna föreslås, att Riksdagen måtte aflåta

skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,

enligt herrar Andersons och Göthbergs motion,

det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida hvitbetssockertillverkningsafgiften

skulle kunna afskaffa^ och sockertullarne i samband

dermed sänkas till sådant belopp, att de bereda sockerindustrien ett

tillräckligt och väl afpassadt tullskydd, samt till Riksdagen göra den

framställning, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning;

samt enligt herr Fredholms motion,

det täcktes Kongl. Maj:t till nästkommande Riksdag framlägga

förslag till hvitbetssockertillverkningsafgiftens afskaffande och i samband

dermed till sockertullarnes sänkande till sådana belopp, att de bereda

hvitbetssockertillverkningen ett tillräckligt men väl afpassadt tullskydd.

Motiveringen i motionerna är af följande lydelse:

A. i herr Byströms motion:

»En. ganska allmän klagan har den senare tiden försports öfver

att lefnadsskostnaderna äro så dyra i vårt land.

Denna klagan har tagit sig uttryck dels i lönestrider mellan arbetare

och arbetsgivare på en del håll, enär de förra ansett sig behöfva

högre dagspenning för att kunna som sig bör försörja sig och de sina,

och dels i petitioner, som framstälts af tjenstemän och betjente om

löneförhöjning eller dyrtidstillägg inom snart sagdt alla statens högre

och lägre embeten och verk.

Petitionärerna framhålla bestämdt, att såsom lefnadskostnaderna

nu äro här i landet, är det ytterligt svårt att kunna reda sig på de

inkomster de hafva.

Sällan eller aldrig torde på en gång från så många håll och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 3

så allmänt krafvet på löneförhöjning eller dyrtidstillägg hafva framställs

som nu.

Naturligtvis måste något göras för att komma dessa många svagt

aflönade arbetare i statens tjenst till hjelp. Men behöfliga och möjliga

åtgärder synas mig dessutom böra vidtagas för att åtminstone i någon

mån tillmötesgå äfven de breda lager, som i likhet med de andra klaga

öfver dyra tider och ropa på billigare lefnadsförnödenheter.

Likasom det gångna seklets senaste år utmärkt sig bland annat

för ett högljudt skri öfver dyra tider och ett starkt kraf på bättre lönevilkor,

så torde det väl blifva en af Riksdagens uppgifter på det nu

begynta seklets första år att undersöka orsakerna till dessa kraf och se

till, hvad som kan göras för att afhjelpa dem.

Att ensamt på löneförhöjningarnas eller dyrtidstilläggens väg

tänka sig kunna fylla dessa behof torde ej låta sig göra, utan måste

man nog i den mån det är möjligt söka åstadkomma billigare lifsförnödenheter.

Detta senare bör kunna ske derigenom, att Riksdagen

borttager någon eller några af de många indirekta skatter, som nu

drabba landets alla inbyggare, men tyngst och känbarast dem, som

hafva den svagaste bärkraften. Det kan nemligen under nuvarande

förhållanden icke vara med billighet och rättvisa förenligt att utefter

hela linien orubbligt fasthålla vid ett indirekt skattesystem, som så

väsentligt bidrager till att flere artiklar bland de oundgängligaste lifsförnödenheterna

här i landet äro tjugufem procent dyrare än till

exempel i vårt grannland Danmark.

En af de vägar, man nu bör kunna taga för att åtminstone i ett

fall söka nedbringa lefnadskostnaderna, vore att afskaffa hvitbetssockertillverkningsskatten

och samtidigt nedsätta tullen å socker.

Denna åtgärd, som enligt mitt och mångas förmenande skulle

medföra många afsevärda fördelar för vårt land och folk, har för öfrig!

i Riksdagen under en följd af år haft lifliga förespråkare. Så hafva

till exempel motioner om hvitbetssockertillverkningsskattens upphäfvande

väckts vid riksdagarne:

1879 af herr Lasse Jönsson i Sandby,

1886 af herrar Nils Persson i Vadensjö och M. Dahn,

1890 af herr F. G. Björck,

1896 af herr J. H. G. FVedholm,

1897 af herr J. A. Fjällbäck,

1898 af herrar C. F. Wsern, A. H. Göthberg och O. Anderson

och

1899 af herr C. F. Wfern.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

Och alldeles säkert kommer denna fråga att allt kraftigare tränga

sig fram i Riksdagen, till dess hon får sin lösning.

De, som ifra för accisens och sockertullens bibehållande, hafva

ofta framhållit, att den fördel, som skulle uppstå för de konsumerande

genom borttagandet af denna skatt och tull, förnämligast skulle komma

de förmögnare till godo, enär de anses vara de egentliga sockerförbrukarne.

Det kan ju nu vara så, och genom att i lag betrygga höga

pris kan man naturligtvis också fortfarande bevara sockret förnämligast

åt denna samhällsklass, som ju också har många andra fördelar framför

sina medmenniskor; men om en dylik lagstiftning är klok och rättvis,

det är en annan sak. Frågan är emellertid icke om hvem, som konsumerar

mest af sockret, utan om hvem, som vinner mest genom

billigt pris, och vare sig att detta sker genom vunnen frihet från umbärandets

tvång eller genom besparing af utgifter, så är det väl den

mindre bemedlade, som får de större fördelarne.

Skulle emellertid Riksdagen anse sig böra borttaga skatten och

nedsätta tullen pa sockret, så att det komme att betinga sådant pris,

att äfven arbetsklassen eller den mindre bemedlade befolkningen kunde

komma i tillfälle att få begagna litet mera socker under sitt sträfsamma

lif, icke tror jag, att någon derför behöfver befara, att den då finge

det allt för omdt.

O

Att gorå sockret billigare för vårt tolk skulle säkerligen äfven

hafva nytta med sig i så måtto, att förbrukningen af detsamma skulle

kunna undantränga förtärandet af åtskilligt, som måste anses skadligt.

På tal om fördelarne af billigt pris på sockret yttrade också en läkare

i Riksdagen för ej länge sedan följande beaktansvärda ord:

’Sockret är verkligen ett födoämne och icke blott en lyxartikel,

som hufvudsakligen konsumeras af de rika och förnäma. Det är möjligt,

att deras konsumtion af socker är större än de fattigas, men det

borde icke vara så; äfven allmogen och de fattiga i allmänhet borde

konsumera mera socker, ty menniskokroppen behöfver kolhydrater för

att lefva, och sådana kunna vi icke få i renare och mera närande form

än genom socker. Det är nog sant, att många skaffa sig respiratoriska

näringsämnen på andra vägar, t. ex. genom spritvaror, men detta är

ett mycket dåligt sätt bland annat derför, att det icke uppfyller ändamålet.

Men fastän sprit är af tvifvelaktig betydelse såsom respiratoriskt

födoämne, så begagnas det dock, på grund af det instinktmessigt

kända behofvet af respiratoriska näringsmedel, af många såsom

ett sådant. Om socker kunde blifva billigare och på grund deraf mera

än nu blefve användt af de fattigare, så tror jag, att konsumtion af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 5

spritvaror mer och mer skulle aftaga, och derför anser jag, att den

föreliggande motionen äfven ur nykterhetsvänlig synpunkt bör förordas.’

Hvitbetssockertillverkningsafgiften borde borttagas äfven af det

skäl, att vi numera icke hafva sådana skatter i andra fall, än då det

är frågan om tillverkning af en vara, som anses i ett eller annat afseende

farlig, såsom till exempel bränvinet. Men sockret kan ju icke

betraktas såsom någon farlig vara. Förr funnos visserligen sådana,

som ansågo sockret böra med stor varsamhet förtäras, ty det troddes

i ett eller annat afseende vara skadligt, men numera anses det vara

ett helsosamt och närande ämne, och som sådant borde det också i

betydligare grad, än nu är fallet, komma folkets breda lager till del.

Och skall man i något afseende kunna göra en liten lättnad i vårt

eljest för mången så ytterst tunga indirekta skattesystem, skulle det

väl vara just rörande sockret, såsom också för ej länge sedan framhölls

af en mera betydande talare i Riksdagens Första Kammare, då

han yttrade: ''Svårligen kan något annat ämne finnas, som så lämpar

sig för nedsättning i derför till staten ingående afgift.’

Hvitbetssockertillverkningsskattens borttagande och sockertullens

motsvarande nedsättning skulle i väsentlig grad befrämja jordbruket i

betodlaredistrikten i vårt land. Blefve sockret billigare, så blefve

naturligtvis dess åtgång större både i fråga om konsumtionen inom

landet och med hänsyn till sockerexporten i en eller annan form, och

ju större sockeråtgången blir, desto mera behöfves det af de jordbruksproduktor,

som erfordras för sockerproduceringen.

Billigare socker skulle utan tvifvel, såsom flere gånger framhållits,

kunna i väsentlig grad bidraga till åstadkommandet af nya industrigrenar

i vårt land. Dessa skulle kunna blifva af synnerligt stor betydelse

för våra hem och för vår export. Vi hafva i vårt land en

myckenhet bär af bästa beskaffenhet. Af dem skulle kunna beredas

vigtiga artiklar såväl för hushållet som för export. Men dessa bär få

nu antingen ruttna bort eller — utom hvad som användes till husbehof

— i vissa fall exporteras som råvara till utlandet för att der med tillhjelp

af ett billigt socker undergå beredning eller förädling. Sedan

återsändes ej så litet hit för att af oss återköpas i en eller annan form

till högt pris.

Om sockret, hvithet ju är så nödvändigt vid syltning, tillverkandet

af saft m. fl. produkter, som kunna åstadkommas genom bär, blefve

möjligt att åtkomma för de mindre bemedlade, skulle, derom är jag

öfvertygad, bland andra tusentals fattiga barn komma att ur våra

vackra skogars rika sommarförråd framskaffa de värdefullaste lifs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

förnödenheter till lättnad äfven för mången ekonomiskt bekymrad fader

och moder.

Vidare hafva vi en mängd trädgårdsfrukt, som skulle kunna konserveras,

och stora trakter i vårt land lemna goda förutsättningar för

en utvidgad, storartad och framgångsrik trädgårdsskötsel och fruktodling.

Men härvid har frågan om billigare socker en icke ringa betydelse.

Danmark, Tyskland och England hafva mycket att i detta stycke

lära oss.

I en del andra länder är också tillverkningen af kondenserad mjölk

en lönande industri. Exempelvis Norge exporterar af denna artikel

för millioner kronor årligen. Äfven i vårt land borde kunna åstadkommas

en liknande industri. Men skall så ske, måste man söka möjliggöra

förutsättningarna derför, och bland dem är billigare socker en af

de vigtigaste.

Den åtgärd, som föreslås i denna motion rörande sockret, rubbar ej

i något afseende det protektionistiska systemet. En af de mera kända

protektionisterna i Andra Kammaren yttrade också, då denna fråga senast

behandlades: Mag för min del kan icke förstå, att skilnaden mellan dessa

båda system’ (nemligen protektionismen och frihandeln) Tar något sammanhang,

åtminstone direkt, med den föreliggande frågan’. Tullvännerna

borde sålunda såsom sådana icke längre ha något emot den reform,

som härmed påyrkas.

Hvad slutligen angår den statsfinansiela sidan, som i detta fall

anses utgöra en den vigtigaste faktor, så synes mig, att den bör tillåta

borttagandet af accisen och motsvarande nedsättning i sockertullen; och

om den icke i dessa statskassans öfverskottsdagar tillåter detta, då må

man väl fråga: när skall den kunna tillåta en så behöflig och nödvändig

reform som denna?

Att emellertid statens ekonomi skulle tåla vid den minskning i

inkomster, hvilken skulle uppstå, om accisen borttoges och sockertullen

nedsattes, synes vara säkert. Detta har också kraftigt och öfverbevisande

framhållits vid 1899 års riksdag af presidenten C. F. Wasrn

i en af talrika siffror och finansiela uträkningar åtföljd motion, n:o 29

i Första Kammaren. Till den Omfattande och sakrika motiveringen’ i

denna herr Wasrns motion skulle vi önska hänvisa, synnerligast som de

skäl han framstälde icke kunde vederläggas vare sig af utskottet eller

af enskilde talare i kamrarne.

Visserligen ha statsutgifterna hastigt ökats under de senaste åren,

men så hafva också statsinkomsterna växt i betydlig grad. De senare

hafva, tack vare det indirekta beskattningssystem, som vi nu följa, ökats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 27. 7

så, att statskassan lyser år efter år med ett alldeles otroligt stort öfverskott.

Skulle emellertid statskassan med tiden hehöfva inkomster genom

nya skatters påläggande på den grund, att accisen och delvis sockertullen

nu borttagas, är det min lifliga öfvertygelse, att det finnes andra

områden, der en behöflig inkomst kan beredas staten. Tobak och rusdrycker

och en del andra föremål kunde ju härvid komma i åtanke.

Enär hvitbetssockertillverkningsafgiften blifvit bestämd till hälften

af tullen å råsocker, mörkare än n:o 18 holländsk standard, så bör,

när afgiften afskaffa, nämnda tull till hälften nedsättas och således

från nuvarande 23,5 öre blifva 11,75 öre per kilogram.

Huru snart accisens upphörande och sockertullens nedsättning

böra träda i kraft, om denna åtgärd beslutes af Riksdagen, är för mig

ej lätt att säga. Från allmänhetens synpunkt vore det önskvärdt, att

det skedde så snart som möjligt. Råsockerfabrikanterna deremot behöfva

naturligtvis någon viss tid för att kunna afsätta det med afgift belagda

betsockret. Enligt hvad som yttrades i Riksdagen, då denna fråga

senast förevar, torde man kunna och böra bestämma tiden till början

af nästa år.»

B. i herrar Anderssons och Göthbergs motion:

»På senare tiden har man vid åsättande af tullar eller skatter haft

till syftemål att antingen bereda statsverket inkomster eller skydda

uågon viss näring, som utan sådant skydd ej kunnat existera. Deremot

har man ej velat beskatta produktionen af en vara, som visat sig nyttig

och nödig för den stora allmänheten.

Ett undantag härifrån utgör dock sockerfabrikationen i vårt land,

på hvilken man lagt en ganska dryg tillverkningsskatt, som gör, att

den tillverkade varan hålles i ett mycket högt pris.

_ Så länge statsverket var i behof af ökade inkomster, som nödvändigt

måste tagas genom högre beskattning, kunde skatten på hvitbetssockertillverkningen

försvaras, men såsom nu är förhållandet, att

störa öfverskott hvarje år visa sig i statskassan, är det på tiden, att

dylika föråldrade bestämmelser upphäfvas, ty det kan hvarken vara rätt

eller klokt att beskatta befolkningen så, att statskassan skall flöda öfver,

så mycket mindre, som beskattningen trycker tungt på de mindre bemedlade,

som hafva liten eller ingen bärkraft.

Den högt aktade, numera aflidne president C. F. Wasrn, dåvarande

ledamot af Riksdagens Första Kammare, framhöll, i motioner vid 1898

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

och 1899 årens riksdagar n:o 35 och n:o 29, till hvilka motioner vi

taga oss friheten hänvisa, nödvändigheten af att tillverkningsskatten å

socker afskaffades och i sammanhang dermed nedsättning af tullen å

detsamma. Dervid betonades betydelsen af en sådan åtgärd för fabrikation

af lifsförnödenheter, deri socker ingår såsom en hufvudbeståndsdel.

Undertecknade, som äfven vid 1898 års riksdag motionerade om

nedsättning af tullen och accisen å socker, bedja att få hänvisa till motiveringen

för densamma äfvensom till den debatt, som då fördes i Andra

Kammaren.

Vidare taga vi oss friheten hänvisa till den af herr Fredholm

vid förra årets riksdag till bevillningsutskottets betänkande n:o 15 bifogade

reservation, hvari hemstäldes om skrifvelse till Kong! Maj:t med

begäran om utredning angående afskaffande af sockeraccisen.

Såsom ytterligare skäl för denna vår framställning vilja vi framhålla

den stegring i priset på lifsförnödenheter, som på senare tiden

gjort sig känbar och som enligt vår mening svårast drabbar den fattigare

delen af befolkningen.

Utan att ingå i några närmare detaljer rörande denna sak, vilja vi

endast påpeka, att enligt vår åsigt detta är ett sätt att i någon mån

lätta bördan för den mindre bemedlade; ty att sockret numera blifvit

en nödvändighetsvara, torde väl ej någon på allvar kunna bestrida.

Då denna fråga är af så stor betydelse ej endast för staten och

den stora allmänheten, utan äfven för sockerindustrien, tilltro vi oss ej

kunna föreskrifva bästa sättet för dess slutliga lösning, utan anse, att

den bör ställas under regeringens ompröfning för att sedan inkomma

till Riksdagen.»

G. i herr Fredholms motion:

»På de gamla ståndsriksdagames tid betraktade man sockret som

ett synnerligen lämpligt föremål för tullbeskattning. Sockret tillverkades

då ej till någon nämnvärd myckenhet inom landet, i följd hvaraf

sockertullarne nära nog i sin helhet kommo statsverket till godo, och

då man tillika på den tiden ansåg sockret vara en öfverflödsartikel,

tvekade man ej att åsätta sockret en mycket hög tull. År 1868, då

nu gällande tullsatser å socker trädde i kraft, infördes 18,821 ton socker,

deraf omkring 23 proc. raffinad, samt 2,117 ton sirap, och belöpte sig

tullinkomsten för denna införsel till 4,951,688 kronor, eller fördelad på

rikets folkmängd till 1,19 kr. pr hufvud.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 27.

Under den tid, som sedan dess förflutit, hafva förenämnda förhållanden

undergått en fullständig omgestaltning. Den utveckling, råsockerindustrien

inom landet tagit, har numera nått den höjdpunkt, att

densamma under normala förhållanden kan fylla landets hela behof af

socker, och tillika har sockret blifvit en nödvändighetsvara, hvilken såsom

närings- och konserveringsämne i våra dagars hushållning intager

en plats, som förr i tiden var saltet ensamt förbehållen.

Genom dessa omgestaltningar hafva sockertullarne förlorat sin

ursprungliga egenskap af finanstull och i stället blifvit en skyddstull.

Men obekymrad om denna sockertullarnes så väsentligt förändrade natur,

har Riksdagen allt sedan 1868 bibehållit dem oförändrade med undantagför

åren 1873—78, då de sänktes till samma belopp, hvarmed de utgingo

1858—67, eller för råsocker till 18 öre per kilogram. De nu

för socker gällande tullsatser, hvilka, då de åsattes, icke utgjorde mer

än 45 proc. af varuvärdet, utgå nu i följd af ständigt fallande pris å

socker med 120 proc. af dettas varuvärde. Verkan af att man bibehåller

tullen å socker vid oförändradt belopp har med hänsyn till priset

å socker sålunda blifvit alldeles densamma, som om man under de

förgångna trettio åren skulle hafva höjt tullen 23/* gånger i förhållande

till varans värde.

Olägenheterna af uraktlåtenheten att icke ändra sockertullarne i

jembredd med ändrade förhållanden hafva också under hela det nya

representationsskicket icke varit förbisedda. Redan vid dettas början,

då socker i nämnvärd utsträckning började tillverkas inom landet, uppmärksammade

man vådan af att bereda denna tillverkning ett allt för

högt tullskydd. Men af hänsyn till den inkomst, statsverket hemtade

af sockerskatten, ville man ej göra någon ändring i sockertullen, så

länge införseln af socker vida öfversteg den inhemska tillverkningen

deraf. På det att emellertid sockerbruken oj af denna anledning skulle

kunna göra sig en oskälig vinst på statskassans bekostnad, ville man

dock af dem uttaga en accis, motsvarande den höjning i sockerpriset,

som tullen möjliggjorde. I anslutning till dessa den tidens förhållanden

motsvarande principer väckte herr S. A. Hedlund vid såväl 1867 som

1868 års riksdag förslag om införande af sockeraccis, men oaktadt

Bih. till Iliksd. Prot. 11)00. 5 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Bevillningsutskötteis Betänkande N:o 27.

bevillningsutskottet det ena som det andra året med anledning af

motionen tillstyrkte skrifvelse till Kongl. Maj:t om utredning i frågan,

blef utskottets hemställan begge gångerna af Andra Kammaren afslagen.

Först vid 1869 års riksdag, då bevillningsutskottet (i betänkande n:o 15)

framlade ett positivt förslag till beskattning af inom riket tillverkadt

hvitbetssocker, beslöt Riksdagen införandet af en sådan beskattning,

att taga sin början 1 juli 1873 på så sätt, att från nämnda dag skulle

skatten utgå med V5 af sockertullen under tre år och sedermera för

hvarje treårsperiod höjas med ytterligare Yr, intill dess skatten utgick

med 4/5 af tullens belopp.

Detta Riksdagens beslut blef genom kungörelse af den 15 oktober

1869 allmänheten delgifvet, och samtidigt beordrade Kongl. Maj:t kommerskollegium

att verkställa utredning om sättet, på hvilket skatten

framdeles skulle uttagas. För detta ändamål sändes adjunkten Joh. Lang

till utlandet för att studera der rådande beskattningsmetoder, och vidare

gafs i uppdrag åt en komité af tre personer att uppsätta förslag till

erforderliga reglementariska föreskrifter. Den 28 september 1872 afgaf

denna komité sitt betänkande, och det deri framlagda förslaget lades

till grund för Kongl. Maj:ts proposition i ämnet till 1873 års Riksdag,

hvilken bestämde utbytesprocenten af socker i förhållande till vigten

af betorna till 6Y4 för råa och till 3174 för torkade betor. Härefter

utfärdades den 30 maj 1873 förordning och ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna

i riket, och den 2 juni 1876 utfärdades kungörelse om

den skatteförhöjning till 2/s af tullsatsen å socker, som skulle inträda

den 1 juli samma år.

Härmed afstannade för en tid fullföljandet af Riksdagens 1869

fattade beslut. Vid 1879 års riksdag väcktes nemligen motion om, att

tillverkningsafgiften skulle afskaffas, och ehuruväl denna motion icke

blef bifallen, medförde den dock den påföljd, att Riksdagen beslöt, att

tillverkningsafgiften skulle intill den 1 juli 1882 utgå med förutvarande

belopp, eller 8/r af tullen, och vid 1882 års riksdag bestämdes ytterligare,

att afgiften fortfarande skulle med nämnda belopp utgå. Vid

1886 års riksdag väcktes motion om tillverkningsafgiftens afskaffande,

vid 1889 års riksdag om dess höjande och vid 1890 års riksdag återigen

om afgiftens afskaffande, men alla dessa motioner blefvo afslagna.

Först vid 1891 års riksdag, då motion om tillverkningsafgiftens

höjande ånyo väcktes, beslöt Riksdagen ej blott att höja denna afgift

med 25 procent, eller till tullens halfva belopp, utan äfven att hos

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid framläggande af proposition

angående den tullsats å socker, hvartill tullkomiténs betänkande kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 11

gifva anledning (tullkomitén hade nemligen föreslagit att nedsätta råsockertullen

till 18 öre eller till samma belopp, med kvilket den utgick

1873—1878), jemväl ville göra framställning om ändring i hvitbeta-*

sockeraccisen såväl i fråga om dess storlek som i afseende å sjelfva

beskattningssystemet. Om den beslutade höjningen af beskattningen

utfärdades kungörelse den 22 maj 1891.

Med anledning af Riksdagens skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t den

6 augusti 1891 en komité, som afgaf sitt betänkande den 7 april 1892,

hvilket låg till grund för Kongl. Mapts proposition (n:o 2) till 1893 års

Riksdag. Med anledning af denna proposition beslöt Riksdagen, att

accisen skulle utgå med tullens halfva belopp, och att utbytet af socker

skulle antagas af betornas vigt utgöra 7,5 procent till den 1 september

1897, 8,2 5 procent till samma dag 1895 och derefter 9 procent med

undantag för nyanlagda fabriker, för hvilka det beräknade utbytet sattes

2 procent lägre under de första tre åren och 1 procent lägre för påföljande

två år, hvarjemte för gotlandsfabriker tillika bestämdes ännu

1 procent lägre utbytesprocent för motsvarande tider. I öfverensstämmelse

med detta Riksdagens beslut utfärdades den 19 maj 1893 ny

och med få ändringar ännu gällande förordning om beskattning af

bvitbetssockertillverkningen i riket.

Det vore helt naturligt, om man nu trodde, att i och med utfärdandet

af nämnda förordning den angelägenhet, som utgjorde dess föremål,

hade blifvit ordnad för en längre tid, eller åtminstone för de

närmaste åren. Men detta blef icke händelsen, ty redan nästa år erhöll

man under pågående riksdag officiel underrättelse om, att man på

grund af den vid årets början kontraherade betodlingsarealen både att

under årets lopp motse odling af en dubbelt så stor för sockerproduktion

afsedd qvantitet betor som föregående år. Tydligt är, att efter utverkning

af denna betqvantitet ökningen af det inom landet tillverkade

sockret skulle medföra en motsvarande minskning i sockerinförseln, och

man beräknade, att minskningen i tullinkomst på socker skulle så mycket

öfverstiga ökningen af accisen, att statsverket i det hela skulle förlora

halfannan eller två millioner kronor i inkomst (bevillningsutskottets

betänkande n:o 21). I verkligheten ökades sockerproduktionen

inom landet under afverkningsåret 1894—95 med 29,723 ton råsocker,

eller från 43,167 ton föregående år till 72,890 ton, och minskningen i

införsel af råsocker år 1895 belöpte sig till 14,057 ton, eller nedgick

från föregående år införda 17,097 ton till 3,040 ton. Motsvarande

minskning i sockertullarna uppgick till 4,094,455 kronor och ökning af

sockeraccisen till 2,567,153, hvadan statsverkets förlust blef 1,527,302

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

krönor. Utan tvifvel skulle statsverkets förlust blifvit ännu större, om

icke sockérkonsumtionen från 1894 till 1895 stigit med något mer än

1 kilogram per individ, på grund förnämligast deraf att sockret samtidigt

föll i pris med 7,5 öre per kilogram. Med anledning af de

ändrade förhållanden i tillverkning och införsel af socker, som med året

1894 inträdde, beslöt samma års Riksdag anhålla, att Kongl. Maj:t ville

taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån ändring i gällande bestämmélser

angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen samt

ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades i och för

vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiela intressen.

Svaret på denna Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1894 delgäfs

1896 års Riksdag i en kongl. proposition n:o 38, aflemnad den 17

mars, i hvilken proposition föreslogs, att utby tesprocenten skulle höjas

för de gamla fabrikerna till 10 procent intill 1 september 1898 och

derefter till IOV2 procent, samt för de yngre i förhållande dertill efter

i förordningen af 19 maj 1893 angifna grunder. I det denna proposition

åtföljande statsrådsprotokollet omförmäles bland annat, att förbrukningen

af socker utgjort

år 1882

x> 1885

» 1888

» 1891

j. 1892

3> 1893

» 1894

3) 1895

34.600 ton

40,100 »

43.900 »

52.600 3>

56.600 »

58.900 d

71,000 3>

75,200 »

allt beräknädt såsom raffineradt socker, hvarvid råsocker evalverats till

raffinad efter 90 procents rendement.

Statsverkets inkomst af socker och sirup hade varit

Tullinkomst.

Tillverkningsafgift.

Summa.

år

1882 ......

..... 10,252,000

111,000

10,363,000

3)

1886.......

..... 10,860,000

334,000

11,194,000

3)

1888 ......

..... 10,767,000

544,000

11,311,000

D

1891.......

..... 9,242,000

1,847,000

11,089,000

»

1892.......

..... 9,055,000

2,260,000

11,315,000

3)

1893 .......

.. 8,334,000

2,719,000

11,553,000

I>

1894.....

..... 6,628,000

4,723,000

11,351,000

3)

1895 .....

..... 2,391,000

7,139,000

9,530,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 27. 13

Med anledning af denna kongl. proposition — hvilken utvisade, att

ehuru sockerkonsumtionen under tio år 1885—95 nära fördubblats, hade

likväl statsverkets inkomst af sockerbeskattningen hela tiden med undantag

för året 1895, då den sjönk med ungefär 2 millioner kronor, varit

ungefär densamma eller omkring 11 millioner kronor — befarade jag,

att sockerintressena skulle hos oss, likasom förut i Tyskland och Frankrike,

föra landet in på den väg, som i dessa länder med hänsyn till

sockerlagstiftningen blifvit beträdd. Till förekommande åt de allmänt

erkända olägenheter, som sockerlagstiftningen i förenämnda länder för

dem medfört, föranleddes jag att den 7 april i Andra Kammaren väcka

motion (n:o 235) med anhållan, att Kongl. Maj:t till nästkommande

Riksdag behagade framlägga förslag till hvitbetssockertillverkningsafgiftens

afskaffande och i samband dermed till sockertullarnes sänkande

till sådana belopp, att de bereda hvitbetssockertillverkningen ett tillräckligt,

men väl afpassadt tullskydd. I denna motion lemnade jag en

historik öfver hvitbetssockertillverkningens utveckling inom landet, anförde

de olägenheter, som sockerpremieringen i utlandet medfört för

de länder, som medgåfvo sockerpremier, och de olägenheter med afseende

på statsverkets inkomster och fördyrandet af en så betydande

konsumtionsartikel som socker, hvilka accisen och illa afvägda sockertullar

för staten och befolkningen medförde, samt påvisade de fördelar,

som i många hänseenden skulle blifva en följd af sockeraccisens afskaffande

och sockertullarnes sänkande till rimliga belopp. I det betänkande

(n:o 25), som bevillningsutskottet afgaf öfver den dit hänvisade

kongl. propositionen och min motion, tillstyrkte utskottet den kongl. propositionen

med den ändring, att utbytesprocentens höjning till IOV2 skulle inträda

redan 1 september 1896, men afstyrkte min motion, förnämligast på det

skäl, att densamma afsåg en alltför genomgripande förändring. I en till utskottets

betänkande fogad, af fyra utskottets ledamöter understödd reservation

framhöll jag, att utskottet icke bort hafva alldeles underlåtit att i sitt

betänkande framhålla, hurusom en höjning af utbytesprocenten utöfver

den af utskottet föreslagna kunde i en snar framtid blifva af omständigheterna

påkallad, på grund af betornas ständigt stigande sockerhalt,

äfvensom att den stora ökning i tillverkningen af socker under året

1896, hvarom man då egde kännedom, kunde få den påföljd, att allt

det tillverkade sockret icke skulle kunna inom landet afsättas, i följd

hvaraf med icke ringa grad af säkerhet kunde antagas, att anspråk på

restitution af skatten vid utförsel i den närmaste framtiden skulle framställas.

Mot utskottets afstyrkande af min motion hade jag med hänsyn

till sakens nyhet deremot icke något synnerligt att invända. Då frågan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

förekom till afgörande i Andra Kammaren, framstälde jag på fleras

anmodan och med anslutning till min motion och reservation ett modifieradt

yrkande om att hos Konungen anhålla om utredning icke blott

af de vilkor, hvarpå vid utförsel af socker restitution af hvitbetssockertillverkningsafgiften

må beviljas, utan ock om de förutsättningar och

vilkor, på hvilka hvitbetssockertillverkningsafgiften skulle kunna helt

och hållet afskaffa^, och anslöto sig vid voteringen om afslag på min

motion 87 af kammarens ledamöter till förbemälda af mig under diskussionen

framstälda yrkande. Hvad utskottet med anledning af den kongl.

propositionen hemstält blef emellertid af begge kamrarne godkändt.

Då vid nyåret 1897 visade sig, att redan då hade af 1896 års

betskörd tillverkats mera socker än under någon föregående kampanj,

oaktadt af denna skörd endast något mer än två tredjedelar då blifvit

afverkad, var det uppenbart, att en öfverproduktion af socker skulle

inträda, och i öfvertygelse derom upptog herr Fjällbäck år 1897 i Andra

Kammaren den motion (n:o 94), som jag vid förra årets riksdag hade

väckt. Med åberopande af sin förra året lemnade motivering afstyrkte

bevillningsutskottet (betänkande n:o 11) äfven denna gång den väckta

motionen och tillrådde sockerfabrikanterna att såsom botemedel mot

öfverproduktionen minska tillverkningen eller, hvilket är detsamma,

inskränka betodlingen. I en till betänkandet fogad reservation —

hvari särskildt framhölls, att då under tiden 1885—95 priset å socker

sjunkit med 23 procent och konsumtionen under samma tid fördubblats,

oaktadt folkmängden derunder endast ökats med 5 procent, så hade

man anledning antaga, att om accisen borttoges och priset på socker

derigenom kunde sänkas med ytterligare 27 procent, skulle detta otvifvelaktigt

medföra en högst betydligt ökad konsumtion — upptog herr

Collander det i motionen gjorda yrkandet, hvilket likväl blef af begge

kamrarne afslaget.

Vid 1898 års riksdag väcktes i Första Kammaren af herr Wsern

motion (n:o 35) om, att hvitbetssockertillverkningsafgiften skulle från

1899 års början upphöra, och att samtidigt dermed tullen å råsocker

skulle sänkas till 11,75 öre per kilogram och å raffinad till 16,5 öre per

kilogram, och i Andra Kammaren af herrar Göthberg och Anderson i

Hasselbol motion (n:o 17) om nedsättning af tullen å råsocker med

ungefär 30 procent, eller till 16 öre pr kilogram, och i samband dermed

nedsättning i accisen och i tullen å raffmeradt socker i förhållande

till nedsättningen i råsockertullen.

I den af herr Wasrn väckta motionen redogjorde han för en den

11 mars 1897 till Kongl. Maj:t af sockerfabrikanter ingifven skrift, i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 27. 15

hvilken de, på grund deraf att konsumtionen af socker inom landet

icke kunde upptaga produktionen af dylik vara och att i följd deraf

sockerindustrien hotades med faran af en allvarsam och nära öfverhängande

kris, anhöllo, att Kongl. Magt måtte till Riksdagen aflåta

proposition om medgifvande af skatterestitution vid utförsel af inhemskt

socker.

Efter vederbörandes hörande förklarade Kongl. Maj:t vid ärendets

föredragning den 10 december 1897, att den af sökandena gjorda framställningen

icke föranledde till någon åtgärd. Vidare framhölls i nämnda

motion hvilken stor nationalekonomisk betydelse billigt socker hade för

en hel del industrigrenar, som sysselsatte sig med tillverkningen af

sockerfabrikat, hvarjemte påpekades några af de olägenheter sockeraccisen

medförde. I det öfver de väckta motionerna afgifna betänkande

(n:o 12), som bevillningsutskottet afgaf, hemstälde utskottet, att hvarken

den ena eller andra motionen måtte af Riksdagen bifallas. Skälen för

utskottets afslagsyrkande voro förnämligast, att utskottet ansåg det

tvifvelaktigt, om sockrets billiggörande skulle kunna framkalla en industi

för tillverkning af sådana alster, hvari socker ingår som en hufvudsaklig

beståndsdel, och att afskaffandet af tillverkningsafgiften skulle

medföra stora förändringar i vårt beskat.tningsväsende. I en till utskottets

betänkande fogad reservation upptog jag utförligt till bemötande utskottets

knapphändiga skäl för afslag och framstälde i densamma yrkande som

i min till 1896 års Riksdag afgifna motion med tillägg, att förslaget

om hvitbetssockertillverkningsafgiftens afskaffande och sockertullarnes

sänkning skulle grunda sig på föregående utredning. Vid ärendets

föredragning i kamrarne bifölls utskottets hemställan i Första Kammaren

utan votering, samt i Andra Kammaren efter votering med 131

nej mot 81 ja, som afgåfvos, till förmån för det yrkande, som jag i

min reservation framstält.

Äfven under år 1898 hänvände sig sockerfabrikanterna till regeringen

för att komma i åtnjutande af skatterestitution vid utförsel af socker, men

erhöllo lika litet då som året förut något understöd för sin begäran. Vid

1899 års riksdag förnyade herr Wsern i motion (n:o 29) sitt förra året

gjorda yrkande om accisens upphörande och sockertullarnes minskande med

den ändring, att tiden, då detta skulle ske, sattes till 1 oktober 1900 och

den föreslagna tullen å raffineradt socker höjdes till 18,5 öre per kilogram.

I sin motion sökte herr Wmrn visa, att statsverkets ställning var sådan,

att ett afskaffande af hvitbetssockeraccisen mycket väl skulle kunna gå

för sig utan att för den skull behöfva ersätta denna skatt med någon

annan. För att gifva stöd åt en sådan uppfattning hade han fogat till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

sin motion tre bilagor, hvilka redogjorde för statsverkets dels inkomster

och dels utgifter 1889—97, samt slutligen en specificerad uppgift om

införseln af olika varuslag under samma tid och de tullinkomster, som

denna införsel på grund af tullförhöjningar för statsverket medförde.

Bevillningsutskottet, afstyrkte (betänkande n:o 15) på skäl, som förut

under frågans behandling blifvit många gånger vederlagda, bifall till

den af herr Weern väckta motionen. Till betänkandet fogade jag en

reservation, i hvilken i korthet framhölls, hvad jag i motion n:o 235

vid 1896 års riksdag och i min reservation till bevillningsutskottets

betänkande n:o 12 vid 1898 års riksdag redan uttalat, nemligen den

menliga verkan sockeraccisen medförde för sockerfabrikationen, betodlarne,

statsverket, allmänheten och näringslifvet, hvarjemte lemnades

en redogörelse för hvitbetssockertillverkningens utveckling i Danmark,

för att dermed ådagalägga, att då sockerindustrien derstädes kan bestå

och utvecklas med ett tullskydd af endast 1 Va öre per kilogram, så

kan det omöjligen vara förenadt med någon fara att här borttaga accisen

och något sänka tullskyddet, hvilket nu faktiskt utgår med mer än

13 öre per kilogram. 1 det yrkande, hvari min reservation utmynnade,

och hvilket vann understöd af två utskottets ledamöter, reducerade jag

mina förut gjorda yrkanden i denna fråga dertill, att anhållan nu förnämligast

gick ut på att få till stånd en undersökning om huru vida

den af mig påyrkade reformen skulle kunna genomföras. Vid ärendets

företagning till afgörande i kamrarne förelågo endast två yrkanden:

om bifall till utskottets hemställan eller till det af mig i reservationen

framstälda yrkande. Vid i begge kamrarne anstäld omröstning bifölls

utskottets hemställan i Första Kammaren med 77 röster mot 17, men

afslogs i Andra Kammaren med 108 röster, som afgåfvos till förmån

för min reservation, mot 98, som röstade för bifall till utskottets hemställan.

Efter att nu hafva lemnat en redogörelse för den behandling

sockerfrågan rönt hos regeringen och i Riksdagen till tjenst för dem,

som dermed icke förut hafva gjort sig förtrogna, skall här vidare meddelas

några statistiska data till belysning af den inhemska sockertillverkningens

och förbrukningens utveckling under senaste årtionde.

Under antagande att det under en tillverkningskampanj, oktober

—januari, producerade sockret förbrukas under det kalenderår, då kampanjen

afslutas, och att af råsocker erhålles 90 procent raffinad, så har

tillgången på råsocker inom landet under 1890-talet varit i ton

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

I n f ö r d t

Inhemskt

„ i

raffinad red.

Summa

råsocker

till råsocker

råsocker

1890 ...................

........ 14,626

29,934

12,821

57,381

1891 ...................

........ 20,632

23,640

8,966

53,238

1892 ...................

........ 26,843

24,446

7,451

58,740

1893 ...................

........ 29,920

25,576

5,144

60,640

1894 ...................

....... 43,168

17,097

4,668

64,933

Medeltal .............

........ 27,038

24,138

7,810

58,986

1895 ..................

..... 72,890

3,040

1,608

77,538

1896 .................

........ 62,114

3,996

461

66,571

1897 ...................

........ 105,556

653

251

106,460

1898 ..................

........ 88,935

510

242

89,687

1899 ...................

........ 59,316

12,320

347

71,983

Medeltal ...........

....... 77,762

4,104

582

82,448

Af denna sammanställning framgår, att sockertillverkningen inom

landet understeg införseln af utländskt socker ända till 1893, då jemvigt

mellan tillverkning ock införsel inträdde. Redan året derpå började tillverkningen

öfverstiga införseln, och dermed fortgick så, att den senare

år 1898 nära nog upphörde. Att den året 1899 betydligt ökades berodde,

som bekant, på den dåliga betskörden 1898.

Under årtiondets senare hälft bar den inhemska sockertillverkningen

varit i årligt medeltal nära tre gånger så stor som under årtiondets

förra hälft, och bar sockertillgången inom landet under 1890- talet ökats med omkring 45 procent, oaktadt befolkningen samtidigt

endast växt med omkring 4 procent. Dertill icke så litet bidragande

torde hafva varit, att sockret samtidigt fallit 16 procent i pris.

Om man i sockerförbrukningen inräknar äfven sirup och antager,

ätt socker ingår i sirupen med 60 procent, har införseln deraf varit i ton

b 1

införsel

r u p

red. till

råsocker

Tillgång å

råsocker

1890 .............

...... 10,588

6,354

57,381

1891 ...........

...... 10,228

6,138

53,238

1892 ............

...... 11,001

6,600

58,740

1893 ............

...... 11,775

7,068

60,640

1894 ...........

12,253

7,350

64,933

Medeltal ......

..... 11,169

6,702

58,986

Förbrukning

hela per individ

63,735 \

59,376 j

65,340 j

67,708 j

72,283

65,688

12.8 kilogram

13.8 »

14.8 D

13,6 kilogram

Bih. till Riksd. Vrot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 20 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

S i r

u p

För

brukning

införsel

red. till

råsocker

Tillgång å

råsocker

hela

per individ

1895..............

..... 13,284

7,968

77,538

85,506|

16,2 kilogram

1896 .............

..... 13,882

8,328

66,571

74,899/

1897..............

..... 13,995

8,400

106,460

114,860

99,023

1898..............

..... 15,556

9,336

89,687

19,0 »

1899..............

.. 13,835

8,301

71,983

80,284]

Medeltal .....

.... 14,110

8,466

82,448

90,914

18,0 kilogram,

Då vid raffinering af hvitbetsocker någon för hushållsbehof användbar

sirap ej kan åstadkommas, åtminstone ej ännu så länge, har

landets behof af denna vara måst tagas från utlandet, till större mängd,

i samma mån det inhemska råsockret utträngt det utländska ur marknaden.

Förbrukningen af sirap har i medeltal för de första fem åren

af 1890-talet per individ uppgått till 2,32 kilogram, motsvarande 1,4

kilogram råsocker, och för de sista fem åren till 2,81 kilogram, motsvarande

1,6 8 kilogram råsocker. Under året 1898, då nästan endast

inhemskt socker förbrukades, utgjorde motsvarande qvantiteter 3 och

1,8 kilogram.

Befolkningens hela sockerförbrukning ökades under 1890-talet

med omkring 46 procent och per individ från dess första till dess

sista hälft från 13,6 kilogram till 18 kilogram i årligt medeltal. År

1868 uppgick förbrukningen per individ till endast 5 kilogram.

Statsverkets inkomst af sockerbeskattningen har i tusental kronor

varit

Tullinkomst Accis Summa

1890 ..................................................................... 11,901 998 12,899

1891 .................................................................... 9,242 1,847 11,089

1892 .................................................................... 9,058 2,260 11,318

1893 8,949 2,719 11,668

1894 ................................................................. 6,628 4,723 11,351

Summa 45,778 12,547 58,325

1895 ................................................................... 2,519 7,139 9,658

1896 ..................................................................... 2,599 7,726 10,325

1897 ..................................................................... 1,630 11,009 12,639

1898 ............!........................................................ 1,745 6,318 8,063

1899 ..................................................................... 4,382 7,484 11,866

Summa 12,875 39,676 52,551

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 19

Af förestående öfversigt af statsverkets inkomst af sockerbeskattningen

finner man, att denna inkomst var 5,7 7 millioner kronor mindre

under 1890-talets senare än under dettas förra hälft, hvilket är så

mycket mera anmärkningsvärdt, som sockerförbrukningen i sin helhet

under senare hälften med 38 procent öfverstigit den under förra hälften,

och någon ändring i tulisatserna å socker under tiden icke egt rnm.

Förklaringen dertill är att söka deri, att inkomsten af tullen och af

accisen under de begge femårsperioderna bytt om plats med afseende

å deras betydelse för skattebeloppets storlek. Då tullinkomsten af

socker under första perioden utgjorde nära 79 procent af hela statsverkets

inkomst af sockerbeskattningen, uppgick den under sista perioden

till endast 24 procent deraf. Den roll, accisen i och för beskattningsinkomsten

spelade under första perioden, öfvertogs af tullinkomsten i

den senare, under hvilken accisen ersatte tullinkomsten under den förra,

men i begge fallen var accisen mindre än den tullinkomst, som den

skulle ersätta. Att inkomsten af sockerbeskattningen under sådant

förhållande skulle för statsverket minskas, oaktadt sockerförbrukningen

så högst betydligt ökats, beror naturligtvis derpå, att af tullen tillflöt

staten hela inkomsten, men af accisen endast halfva tullbeloppet. Men

icke ens detta kom staten helt till godo på grund af sättet, hvarpå

det inom landet tillverkade sockret beskattades.

För att visa den förlust, statsverket i sistnämnda hänseende under

1890-talet lidit, hänvisas till efterföljande tabell.

Afverkade

U t b

y t e s p r o

cent

Skattefritt

betor i ton

verklig

beräknad

skattefri

socker i ton

1889—90 ..

.............. 136,813

10,6 9

6,25

4,44

6,074

1890—91 ...

............... 218,228

9,45

6,25

3,20

6,983

1891—92 ...

260,064

10,32

6,25

4,07

10,585

1892—93 ...

277,443

10,7 8

6,25

4,53

12,568

1893—94 ..

373,962

11,54

7,60

4,04 •

15,109

Summa 1,266,510

—

—

—

51,319

1894—95 .

.............. 628,480

11,60

8,25

3,35

21,055

1895—96

538,710

11,75

9,00

2,75

14,814

1896—97

.............. 890,240

11,86

10,50

1,36

12,107

1897—98 ...

........... 716,141

12,42

10,50

1,92

13,749

1898—99

.............. 480,931

12,33

10,50

1,83

8,800

Summa 3,254,502

—

—

—

70,552

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

Det visar sig häraf, att oaktadt det beräknade sockerutbytet af

betorna under 1890-talet höjts med ej mindre än 4,2 5 procent, eller

från 6,25 till 10,50, bar likväl på grund af betornas stigande sockerbalt

statsverkets förlust på sockeraccisen år efter annat upprepats i följd

deraf, att den beräknade utbytesprocenten hvarje år understigit den

verkliga, någon gång med till och med 4,5 3 procent. I medeltal för

de senaste tio åren bar denna skilnad i utbytesprocent uppgått till öfver

3 procent, och i följd deraf bar det socker, som under 1890-talet undandragits

beskattning, uppgått till ej mindre än 121,844 ton, för hvilken

tillverkningsqvantitet skatt rätteligen skulle hafva utgått med 14,316

millioner kronor eller i årligt medeltal med 1,4 3 2 million kronor. Denna

statsverkets årliga förlust bär derjemte under 1890-talet tilltagit från

att under första femårsperioden hafva varit i medeltal 1,2 06 million

kronor till 1,6 5 7 million kronor i medeltal under den sista.

År 1897—98 tillverkades vid 19 sockerbruk 88,935 ton råsocker,

som antagligen förbrukades 1898 jemte det socker, som under detta år

infördes, eller tillsammans 89,687 ton. Antager man, att priset å detta

socker vid försäljningen öfverstigit det å verldsmarknaden gällande

med tullens hela belopp eller 235 kronor per ton, så både befolkningen

för sitt behof af socker fått betala ett öfverpris af 21,07 millioner kronor,

hvartill bör läggas tullen 1,5 6 million kronor för införda 15,556 ton

sirup. Sockerskatten, beräknad på detta sätt, utgick sålunda 1898 i sin

helhet med tillsammans 22,64 millioner kronor, eller fördelad på befolkningen

med 4,4 7 kronor per individ. Af denna skatt kunde dock staten

icke tillgodogöra sig mer än 45 procent eller 8,498,000 kronor i sockeraccis

och 1,745,000 kronor i införseltull, tillsammans 10,24 millioner

kronor. Återstoden 12,4 millioner kronor fick befolkningen betala till

sockerbruken dels i lagstadgadt tullskydd med 10,4 5 millioner kronor,

dels med 1,9 5 million kronor för den vinst sockerbruken förskaffade

sig, derför att mer än 15 procent af hela sockertillverkningen icke

beskattades, eftersom den verkliga utbytesprocenten öfversteg den beräknade

med 1,9 2 procent. Hade statsverket ej drabbats af sistnämnda

skatteförlust, så skulle af det öfverpris på socker, som befolkningen

fick betala, eller 22,64 millioner kronor, statsverket i skatt hafva erhållit

12,2 millioner kronor och sockerbruken i tullskydd bekommit 10,44

millioner kronor i stället för nu erhållna 12,4 0 millioner kronor. Det

lagliga tullskyddet, som varit och är afsedt att utgöra hälften af råsockertullen,

eller 11,75 öre per kilogram, utgick, på grund af att en

för låg utbytesprocent låg till grund för beskattningen, i verkligheten

med 13,8 öre per kilogram år 1897—98 och med 13,7 öre år 1898—99.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 21

Under förutsättning att året 1897—98 sockeraccisen varit afskaffad

och att sockertullarne 1898 tillika varit nedsatta till hälften af

de nu gällande, eller snarare måhända till 16 öre för raffinad, 11 öre

för råsocker och till 5 öre för sirup, allt per kilogram, hvarigenom

priset på raffinad kunnat nedsättas från 54,6 7 till 42,6 öre per kilogram

och för råsocker från 45 till 32,5 öre per kilogram, hvilka pris ungefär

motsvara dem, som i Danmark äro gällande, men äro betydligt högre

än prisen i England, der raffinad kostar 24 å 25 öre per kilogram —

så skulle landets befolkning för sitt sockerbehof år 1898 fått betala

ett öfverpris allenast af 10,6 5 millioner kronor, i stället för ofvan angifna

22,6 4 millioner kronor. Af dessa 10,6 5 millioner kronor skulle

hafva kommit sockerbruken till godo ett tullskydd, beräknadt efter 11

öre pr kilogram eller 50 procent af det på verldsmarknaden gällande

råsockerpriset, af 9,7 8 millioner kronor, eller mer än en half million

kronor för hvart och ett af de 19 sockerbruken. Visserligen hade under

sådana förhållanden statsverket i sockerskatt icke erhållit mer än 869

tusen kronor och sålunda, om man så vill, gått förlustigt en inkomst

af 9,37 millioner kronor, men i stället hade befolkningen för sitt sockerbehof

fått betala 11,99 millioner kronor mindre och derigenom vunnit

en 27 procent större förmåga att med annan skatt ersätta denna statsverkets

förlorade inkomst. För den enskildes hushållning hade verkan

blifvit den, att i medeltal hvarje individ af befolkningen gjort en besparing

på sitt inköp af socker af 2,3 7 kronor, hvilken besparing på

en familj af fem personer gjort 11,85 kronor om året.

Nu har visserligen bevillningsutskottet, utan att derför anföra

några bevis, gång på gång förklarat, att statsverket icke kan tåla vid

en sådan minskning i sina inkomster som den, hvilken skulle blifva

en följd af att sockeraccisen afskaffades och att sockertullarne i förhållande

dertill sänktes. Men gör man detta påstående till föremål

för närmare granskning, skall man deremot finna, att statsverket mycket

väl kan afstå från denna inkomst utan fara att för den skull icke få

sina utgifter betäckta.

Från år 1880 till och med 1899 hafva statsregleringarne hvarje

år lernnat öfverskott med undantag för åren 1887, 1891 och 1892.

Förstnämnda år var. bristen 4,7 5 millioner kronor, samt hvart och ett

af de begge sistnämnda omkring 650 tusen. Under 1880-talet utgjorde

statsöfverskottet 6ammanlagdt 51,88 millioner kronor, eller i årligt

medeltal 5,188 millioner kronor, och under 1890-talet 112,72 millioner

kronor eller i årligt medeltal 11,27 millioner kronor, således mer än

dubbelt så stort som undor föregående årtionde. De stora statsöfvor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

skottens tid infaller likväl under den senaste femårsperioden. De voro

nemligen:

år 18!''5 ............................................ 14,229,117 kronor

» 1896 ............................................... 12,106,010 »

» 1897 ............................................... 21,129,227 »

» 1898 ................................................ 24,339,996 »

» 1899 ............................................. 26,399,000 j>

98,203,350 kronor

Af öfverskotten på 1890-talet, tillsammans 112,7 2 millioner kronor,

härflöto icke mindre än 77 procent från de belopp, hvarmed inkomsterna

å tull, bränvin och sockeraccis i verkligheten öfverstego de i riksstaten

beräknade. Under 1890-talet hade nemligen i statskassan influtit

för tull ........................ 430,5 millioner kronor

„ bränvin.................. 164,7 „ „

„ hvitbetssocker 52,2 „ „

tillsammans 647,4 millioner kronor,

men i riksstaten voro dessa inkomster beräknade

för tull till................. 370,5 millioner kronor

„ bränvin ............... 143,0 „ „

„ hvitbetssocker ... 46,5 „ „

tillsammans 560 millioner kronor,

hvadan på dessa poster uppstod ett öfverskott af sammanlagdt 87,4

millioner kronor, eller i årligt medeltal 8,7 4 millioner kronor, Lägges

härtill inkomsten af bevillningen för fast egendom och inkomst tillika

med den under åren 1893—96 utgående tilläggsbevillningen, i riksstaten

beräknade till 59,14 millioner kronor, men i verkligheten utgående med

67,07 millioner kronor, så uppkom endast på denna inkomsttitel under

1890-talet ett sammanlagdt öfverskott af 7,9 3 millioner kronor, som

tillsammans med förenämnda öfverskott 87,4 millioner kronor gör 95,3 3

millioner kronor. Tager man särskildt i betraktande de sista fem åren

1895—99, så utgjorde öfverskotten på dessa års statsregleringar tillsammans

98,2 millioner kronor, eller i årligt medeltal 19,64 millioner

kronor, af hvilka tull, bränvin och hvitbetssockeraccisen lemnade 69,3

millioner kronor och bevillningen af fast egendom och inkomst 4,4 3

millioner kronor, eller tillsammans 73,7 3 millioner kronor, motsvarande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 23

75 procent af hela öfverskottet och utgörande i årligt medeltal 14,7 5

millioner kronor.

Under åren 1895—99 har sockeraccisen i medeltal uppgått till 7,9 4

millioner kronor om året och sockertullarne till 2,5 7 millioner kronor.

Om nu under nämnda femårsperiod sockeraccisen varit afskaffad och

sockertullarne sänkta till hälften mot hvad de varit och äro, så är det

sant, att staten derigenom årligen skulle hafva gått miste om en inkomst

af 9,2 2 millioner kronor. Men på det sätt bevillningsutskottet under

nämnda tid utfört de beräkningar öfver af bevillningarne påräkneliga

inkomster, som det åligger utskottet att hvarje år uppgöra, visar det

sig nu, att statsverket oafsedt förutnämnda mistade inkomst i alla fall

skulle under femårsperioden 1895—99 hafva haft att påräkna ett årligt

öfverskott af mer än 5,5 millioner kronor. Det torde vid sådant förhållande

svårligen kunna försvaras att vidare påstå, att en sådan reform

som den, hvilken afses med sockeraccisens borttagande, icke låter sig

göra af hänsyn dertill, att statsverket icke skulle få inkomster nog för

att dermed betäcka sina utgifter, och dermed är ock undanröjd den

vigtigaste invändning, som bevillningsutskottet anfört mot reformens

genomförande.

Beträffande de fördelar, som för befolkningen, sockerindustrien,

betodlingen och näringslifvet vore att af en sådan reform påräkna, tillåter

jag mig hänvisa till motionerna n:o 235 vid 1896 års riksdag i Andra

Kammaren, n:o 35 vid 1898 års riksdag och n:o 29 vid 1899 års riksdag,

begge i Första Kammaren, samt till reservationerna vid bevillningsutskottsbetänkandena

n:o 25 vid 1896 års riksdag, n:o 11 vid 1897 års

riksdag, n:o 12 vid 1898 års riksdag och n:o 15 vid 1899 års riksdag.»

Hvitbetssockertillverkningsafgiften har under uedannämnda år

utgjort:

år 1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

v

n

ii

ii

n

>1

kronor 544,345

„ 635,812

„ 997,976

„ 1,846,578

„ 2,260,496

„ 2,718,927

„ 4,723,275

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N.-o 27.

år 1895

„ 1896

„ 1897

„ 1898

kronor 7,139,148

„ 7,726,387

„ 11,008,906

„ 6,317,671

„ 7,483,948.

Frågan om hvitbetssockertillverkningsafgiftens afskaffande och

nedsättning af tullen å socker har fyrfaldiga gånger varit föremål för

Riksdagens pröfning, och får utskottet angående denna frågas föregående

behandling hänvisa till den utförliga redogörelse, som herr Fredholm

i detta hänseende i sin här ofvan intagna motion lemnat.

Vid behandling af herr Wserns sistlidet år väckta motion yttrade

bevillningsutskottet, att genom antagande af herr Waerns förslag om

upphäfvande af hvitbetssockertillverkningsafgiften och nedsättning af

tullen å socker en sänkning af priset å socker väl skulle komma till

stånd och i följd deraf större möjlighet beredas för utvecklingen af en

industri för tillverkning af sådana alster, hvari socker ingår såsom

hufvudsaklig beståndsdel. Det syntes utskottet dock tvifvelaktigt, huruvida

inom landet förefunnes de förutsättningar i öfrigt, som erfordrades

för en mera omfattande industri af dylik art, hvadan från denna synpunkt

icke, enligt utskottets åsigt, kunde hemtas tillräckligt stöd för

en åtgärd af så stor betydelse för statsverkets ekonomi som den ifrågavarande.

Beträffande den förmån, som skulle beredas allmänheten genom

ett billigare pris på socker, framhöll utskottet, att någon ytterligare

nedsättning af priset på denna vara icke vore af behofvet påkallad, då

detta pris under de senare åren högst väsentligt nedgått i förhållande

till de pris, som förr varit rådande, och då sockerproduktionen i hela

verlden vore alltjemt i stigande, på grund hvaraf priset sannolikt

komme att än ytterligare nedgå. I detta hänseende meddelades af utskottet

eu tabell, upptagande fabrikernas genomsnittspris å de olika

slagen af raffineradt socker för kilogram i medeltal under åren 1871—

1898, hvilken tabell, nu fullständigad för år 1899, utskottet ansett böra

här intagas, så lydande:

År 1871

„ 1872

„ 1873

„ 1874

1875

1876

102,00 öre

97,71 „

72,07 „

88,43 „

89,65 „

87,23 „

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

25

år 1877

„ 1878

„ 1879

„ 1880

„ 1881

„ 1882

„ 1883

„ 1884

„ 1885

„ 1886

„ 1887

„ 1888

„ 1889

„ 1890

„ 1891

„ 1892

„ 1893

„ 1894

„ 1895

„ 1896

„ 1897

„ 1898

„ 1899

94.8 2 öre

87.28 „

88,64 „

90,4 9 „

93.29 „

91,22 „

86,53 „

76.61 „

71.39 „

68.48 „

62,60 ,,

65,80 „

69.61 „

64.50 „

64,93 „

67,27 „

68.50 „

61.40 ,,

53.8 4 ,,

57.67 „

48.49 „

54.67 „

56,19 „

Vidare anförde sistlidet års bevillningsutskott, att mot upphäfvande

af tillverkningsafgiften talade ock den omständigheten, att förbrukningen

af socker måste anses såsom ett lämpligt föremål för beskattning,

i det att denna vara vore att betrakta, åtminstone i viss mån,

såsom ett njutningsmedel samt förbrukades i långt större myckenhet af

de förmögnare samhällsklasserna än af de mindre bemedlade.

Såsom den vigtigaste synpunkten vid frågans afgörande framhöll

emellertid utskottet hvitbetssockertillverkningsafgiftens stora betydelse

för statsbudgeten. Det vore att märka, yttrade utskottet, att med den

fortgående utvecklingen på alla områden jemväl följde ökade utgifter

för statsverket, i följd hvaraf det icke vore antagligt, att staten utan

olägenhet skulle kunna undvara en så betydande inkomst som den,

hvilken genom denna skattetitel under de senare åren tillförts statsverket.

Störa förändringar i vårt beskattningsväsen skulle sålunda

inom en ej aflägsen framtid sannolikt kräfvas för att ersätta den

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

minskning i statsverkets inkomster, som genom upphäfvande af hvitbetssockertillverkningsafgiften

skulle blifva en följd; och utskottet ansåge

ingalunda, att ett utbyte af ifrågavarande skatt mot skatter af annan

art skulle vare sig för statsverket eller för de skattdragande vara

förmånligare än nu gällande förhållanden.

De skäl, som sålunda anförts mot hvitbetssockertillverkningsafgiftens

afskaffande och den dermed sammanhängande frågan om

nedsättning af tullen å socker, kan utskottet för sin del icke finna

vara vederlagda af hvad i nu förevarande motioner anförts; och då

några förändrade förhållanden i detta hänseende icke inträdt, får

utskottet, som i likhet med föregående års bevillningsutskott anser

ifrågavarande afgift böra bibehållas, såsom skäl för denna sin åsigt

åberopa hvad föregående års bevillningsutskott anfört.

Slutligen vill utskottet i anledning af herr Byströms förslag

erinra, att tiden för tillämpningen af ett beslut om hvitbetssockertillverkningsafgiftens

afskaffande och motsvarande nedsättning af tullen

å socker icke lämpligen kan bestämmas till den 1 januari. Då betafverkningen

i allmänhet sker i slutet af kalenderåret och skatten

dervid erlägges af sockerfabrikanterna, skulle nemligen dessa, om berörda

nedsättning af tullen å socker blefve gällande vid ingången af

påföljande år, icke kunna utan betydande förlust vinna afsättning för

den då redan beskattade tillverkningen. Vid en sådan åtgärd måste

jemväl tagas hänsyn till sockerraffinaderierna, hvilka skulle kunna tillskyndas

en afsevärd förlust, derest de, sedan inköp skett af råsocker

till nu gällande pris, icke skulle kunna vinna afsättning af sin vara

annat än till det lägre pris, som skulle blifva en följd af sockertullens

sänkning. Då utskottet icke ansett sig kunna biträda ifrågavarande

motioner, har utskottet emellertid saknat anledning att närmare utreda

denna fråga, likasom utskottet af samma skäl icke velat inlåta sig på

frågan om det inbördes förhållandet mellan tullsatsernas storlek för

det ena eller andra slaget af socker eller att vidtaga den utredning,

som varit erforderlig rörande de förändringar i andra tullsatser, som

icke kunde undvikas, i händelse sockertullen nedsattes.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

l:o) att herr Byströms ifrågavarande motion

icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att herrar Andersons och Göthbergs motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 27.

3:o) att herr Fredholms motion icke heller måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservationer:

af herr Fredholm, med hvilken herrar Lundström, J. Bromée och

S. M. Olsson instämt:

dI föreliggande, 26 sidor digra betänkande förekommer endast

på sista 6idan ett fåtal rader, som icke förut stått att läsa i riksdagshandlingarne.

Dessa få rader hafva likväl varit tillräckligt många

för att sätta utskottet i tillfälle att angifva det skäl, som enligt

utskottets mening varit nog för att på ett tillfyllestgörande sätt

motivera ett afslag å de väckta motionerna om en billigare Bockerbeskattning.

Då utskottet förra året afslog likartade framställningar,

har utskottet ansett detta utgöra tillräcklig anledning att göra sammaledes

äfven i år. Utskottet förmenar nemligen, att de skäl, som det

anförde i sitt förra året afgifna betänkande (hvilket återfinnes på sid.

24 och 25 i det nu föreliggande) icke blifvit vederlagda.

Förhölle det sig verkligen så, som utskottet nu förmenar, skulle

man knappast kunna rigta någon befogad anmärkning mot den brist

på motivering, som är så utmärkande för den hemställan, utskottet

gör i år. Men enligt min uppfattning förhåller det sig icke så som

utskottet förmenar, utan alldeles tvärtom; ty utskottets förra året anförda

skäl hafva både nu och förut blifvit upptagna till granskning

och icke befunnits hållbara. Vore denna uppfattning endast min,

så skulle rigtigheten af densamma gent emot utskottets motsatta

utan svårighet kunna dragas i tvifvelsmål. Men eftersom vid sistlidna

års riksdag, då det nu af utskottet åberopade betänkandet gjordes

till föremål för kamrarnes granskning, förberörda af mig uttalade

uppfattning omfattades af Riksdagens Andra Kammare, hvilken under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

kände de skal, som af utskottet då anfördes och som utskottet nu

icke kan finna vara vederlagda, så synes mig detta förhållande hafva

bort utgöra anledning nog för att utskottet nu skulle hafva tagit

frågan under förnyad ompröfning och särskilt för att hafva sökt

åstadkomma bättre bevis för påståendet, att de af utskottet förra året

anförda skälen icke blifvit vederlagda, än allenast det af utskottet

nu anförda, eller det att utskottet icke kunnat finna några.

Då det emellertid torde kunna befaras, att, i brist på den ledning

för omdömet, som en af utskottet gjord utredning skulle kunna hafva

lemnat Riksdagens ledamöter, många af dem skola känna sig obenägna

att nu omfatta ett från de bestående förhållandena något mera afvikande

förslag, vågar jag icke yrka bifall till den hemställan, som jag gjort i

min motion. I stället skall jag för denna gång inskränka mig till att

yrka bifall till en begäran om utredning af frågan — en begäran, som

Andra Kammaren vid sistlidna års riksdag tillstyrkte och hvarom

herrar O. Anderson i Hasselbol och A. H. Göthberg i sin vid denna

riksdag väckta motion anhållit

I anslutning härtill får jag således hemställa, att Riksdagen ville

med afslag å utskottets hemställan besluta

att i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utreda huruvida, hvitbetssockertillverkningsafgiften

skulle kunna afskaffas samt sockertullarna

i samband dermed sänkas till sådana belopp,

att de bereda sockerindustrien ett tillräckligt men väl

afpassadt tullskydd, samt derom till Riksdagen framlägga

förslag.!)

af herr af Burén, hvilken yttrat:

»Om Riksdagen skulle fatta beslut att afskaffa hvitbetssockertillverkningsafgiften,

så skulle deraf följa, att sockerprisen nedbringades

med minst tio öre per kilogram.

Hvilken stor betydelse detta skulle få för vårt land, hafva motionärerna

såväl vid denna som vid föregående riksdagar med all önskvärd

tydlighet framhållit och visat, att derigenom skulle icke blott en

orättvis beskattning upphöra utan äfven och framför allt oöfverskådliga

fördelar tillskyndas vårt land genom billigare socker för eget behof,

genom framkallandet af nya industrier och genom exportmöjligheter

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 29

till länder, som icke kunna producera socker, mångfaldigt uppvägande

den minskning i statsinkomster, som afskaffandet af accisen skulle medföra.

Det är herr Weern och herr Fredholm, som uti sina motioner på

ett synnerligen förtjenstfullt sätt framhållit dessa synpunkter. Jag har

derför inom utskottet yrkat på genomförandet af denna reform och i

denna del instämt med motionärerna. Deremot har jag icke kunnat

biträda motionärernas förslag att samtidigt nedsätta sockertullarne. För

den industri det närmast rör är det alltid en stor fara att rubba en

tullsats nedåt, och ännu farligare blifver det, då denna industri, såsom

förhållandet är med sockerindustrien, är af stor betydelse för landet i

sin helhet. Dessutom är en sänkning af tullsatserna i detta fall högst

onödig, emedan det visat sig, att nuvarande sockertullar ingalunda vid

förefallande behof omöjliggöra import. Importen af socker har nemligen

med nuvarande sockertullar utgjort:

år 1895 Socker, raffineradt, alla slag ................... 837,000 kilogram

3)

3)

33 oraffineradt 3)

» ..........

........... 3,309,000

33

3)

1896

3) raffineradt 3>

33 .........

.......... 675,000

3>

3)

33

33 oraffineradt »

33 ..........

........... 2,007,000

33

3)

1897

33 raffineradt 33

33 ..........

........... 221,000

3)

3)

33

3> oraffineradt 33

3) ..........

........... 822,000

33

33

1898

3) raffineradt 33

3) ..........

........... 239,000

33

3)

3)

33 oraffineradt 3)

3) ..........

............ 269,000

33

33

1899

33 raffineradt 33

3) ..........

......... 312,000

3)

3)

3)

33 oraffineradt 33

3) .........

.......... 12,320,000

33

Det är, synes mig, alldeles uppenbart, att om Riksdagen skulle acceptera

motionärernas yrkande på nedsättning af sockertullarne med 50

procent, så skulle vårt land öfversvämmas af den utländska öfverproduktionen,

som alltid utbjudes till underpris och är understödd med exportpremier.

Den naturliga följden häraf vore den, att vår inhemska svenska

sockerproduktion tillintetgjordes och att det svenska jordbruket i södra

Sverige och på Gotland omgestaltades från odling af sockerbetor till

odling af uteslutande spanmål; men hvilken oreda och förlust skulle

ej detta åstadkomma för såväl sockertillverkningen som för betodlingen,

då deremot genom accisens afskaffande och status quo för sockertullarne

reformen ej skulle åstadkomma några som helst slitningar eller förluster,

utan idel fördelar för såväl den ena som den andra parten, å

ena sidan billigare socker och å andra sidan trygghet för fabrikationen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

De slitningar och strider, som nu förefinnas, äro enligt min uppfattning

beroende på accisen. Afskaffas densamma, så upphöra de.

Man har inom utskottet gjort den invändningen, att om ej sockertullarne

på samma gång sänkas, så skulle sockerfabrikerna bilda s. k.

»ringar», uppskörta allmänheten och derigenom göra en oskälig vinst,

men denna invändning är utan tvifvel obefogad, då Riksdagen har i

sin hand att bestämma om sockertuliarne, hvilket utgör ett fullt tillräckligt

korrektiv för att ej sockerfabrikerna skola missbruka sin magtställning.

För öfrigt är redan nu konkurrensen mellan sockerfabrikerna

mycket stor, så att man icke behöfver befara hvarken det ena eller

det andra. Erfarenheten har dessutom visat, att de försök, som gjorts

inom vårt land att bilda s. k. »ringar» för att hålla upp prisen, såsom

förhållandet varit inom vissa delar af vår jernindustri, alltid misslyckats.

Derför borgar den s. k. »kungliga svenska afundsjukan».

Sannolikt hade hvitbetssockertillverkningsafgiften redan varit afskaffad,

om man ej sammanbundit afskaffandet af accisen med sänkningen

af sockertullarne, emedan dessa båda faktorer icke hafva något

som helst med hvarandra att skaffa. De utgöra tvenne vidt från hvarandra

skilda saker. Den ena en skatt, den andra ett skydd. Det är

denna sambindning, som förvillat begreppen. Emellertid lärer väl ej

frågan kunna lösas, huru enkel enligt min uppfattning den i sjelfva

verket är, utan att Kongl. Maj:t tar frågan om hand och utreder densamma,

hvarför jag hemställer,

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida

hvitbetssockertillverkningsafgiften skulle kunna afskaffas

utan att hvitbetssock ertill verkningen komme i

sämre ställning än den förut varit.

af herr grefve H. E. G. Hamilton, som ansett utskottet, med anledning

af de väckta motionerna, hafva bort hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

och under hvilka vilkor hvitbetssockertillverkningsafgiften

skulle kunna afskaffas och, derest sådant

för statens finanser funnes erforderligt, fullständigt

eller delvis ersättas af andra konsumtionsskatter, äfven
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.

som för Riksdagen framlägga resultatet af dessa utredningar

och framställa de förslag, som af utredningarna

kunde föranledas;

samt af herr G. Jansson, som instämt i herr Fredholms skrifvelseförslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.