Betänkande, i anledning af väckt motion om för visst slag af inrikes bref. ändring af portosatsen
1900-02-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1900:3, Betänkande, i anledning af väckt motion om för visst slag af inrikes bref. ändring af portosatsen
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
1
N:o 3,
Ank. till Riksd. kansli den 16 februari 1900, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om
för visst slag af inrikes bref.
ändring af portosatsen
(l:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 5, har herr G. J.
Hammarström hemstält, att Riksdagen måtte besluta att genom skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i
nu gällande poststadga, att vigten å vanliga inrikes bref, som skola befordras
för enkelt porto, måtte höjas till 20 gram.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
»Enligt nu gällande poststadga utgör afgiften för vanligt bref, som
afsändes till annan ort inom riket, 10 öre, då dess vigt icke öfverstiger
15 gram, derefter vidtager dubbelt porto, 20 öre, för hvilken afgift ett
bref af ända till 125 grams vigt postbehandlas. Dessa bestämmelser
om den lägsta och derpå följande högre vigtsats å bref för enkelt och
dubbelt porto synas sakna det nödiga inbördes sammanhanget med hvarandra,
ty det är klart, att om postverket kan med fördel till adressaten framföra
ett bref om 125 grams vigt för 20 öre, så bör det kunna med fördel
expediera ett bref för 10 öre, äfven om det skulle väga något mer än 15 gram.
Vid 1898 års riksdag väckte en ledamot af Andra Kammaren — hvilken
nu icke tillhör Riksdagen — motion om åtgärders vidtagande till ändring i
bestämmelsen om afgiften för rekommenderade bref, och i sammanhang dermed
föreslog samme motionär en höjning af vigten å vanliga bref, som befordras
för 10 öre, från nu gällande 15 gram till högst 25 grain. Detta förslag
att höja vigten å vanligt bref lyckades icke tillvinna sig hvarken bevillningsBih.
till Riksd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3).
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
utskottets tillstyrkan eller Riksdagens bifall. Ehuru någon längre tid sedan
dess icke förflutit, vågar undertecknad dock redan nu påkalla Riksdagens
uppmärksamhet för denna sak, emedan jag anser, att en ändring härutinnan
är af ett verkligt behof påkallad. Jag anser, i likhet med den omnämnde
motionären, att den högsta vigt å vanligt bref, som befordras för ett porto
af 10 öre, borde bestämmas till 25 gram. Men då detta förslag icke på
något håll tillvann sig sympati, vill jag nöja mig med att föreslå, det vigten
å vanliga bref, som befordras för ett porto af 10 öre, måtte bestämmas till
högst 20 gram, hvilket ock föreslogs i en reservation af fyra ledamöter inom
bevillningsutskottet, som behandlade ofvannämnda motion. Mot detta förslag
kommer väl den invändningen att göras, att postverket derigenom skulle gå
miste om en inkomst. För min del anser jag det icke troligt, att, om den
ofvannämnda förändringen kommer till stånd, den skall få stor inverkan på
postverkets inkomster, men om postverket derigenom skulle gå miste om ett
eller annat tusen kronors inkomst, så vore detta af ganska ringa betydelse
mot den stora fördel, som genom förändringen bereddes den stora allmänheten.
Jag anser, att postverket såsom ett statens monopol väl icke kommit
till stånd för att hufvudsakligast vara en inkomstkälla för statsverket, utan
dess förnämsta syftemål är väl att gagna rikets invånare, d. v. s. den stora
allmänheten. Äfven om den nu gällande vigtsatsen vid tiden för dess stadgande
var den mest lämpliga, så följer ej deraf, att den under alla kommande
tider är den lämpligaste, ty säga hvad man vill, så är en så ringa
vigt som 15 gram för ett bref, som åsättes 10 öres porto, för närvarande
alldeles för låg i förhållande till de anspråk, som numera gjort sig gällande
i fråga om postpapperets tjocklek; och tecken tyda på att man i andra
länder börjat känna behof af förändringar i här ofvan angifvet syfte. Så
ha, enligt af hvad som synts i tidningspressen, i det tyska riket nyligen
vidtagits åtgärder till förändring i härmed föreslaget syfte.
De motiv, som vid 1898 års riksdag afgåfvos för denna reform
af såväl motionären sjelf som ock af ofvan åsyftade reservanter vid ärendets
behandling i Andra Kammaren, torde vara tillräckliga, hvadan jag anhåller
att slutligen få hänvisa till dem.»
Såsom motionären uppgifvit, framstäldes i en vid 1898 års riksdag
väckt motion förslag i enahanda syfte som det nu förevarande, dock med
den skilnad, att det då väckta förslaget afsåg en höjning af lägsta vigtsatsen
för vanligt inrikes bref frän 15 till 25 gram, då deremot nu är fråga om
en höjning af nämnda vigtsats till allenast 20 gram. I anledning af berörda,
vid 1898 års riksdag väckta motion införskaffades utredning från generalpoststyrelsen
om de ekonomiska verkningar, som förslaget komme att för post
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
3
verket medföra. För erhållande af material till denna utredning- lät generalpoststyrelsen
vid Stockholms postkontors samtliga vederbörande afdelningar
och filialer under sju pa hvarandra följande dagar företaga räkning af derstädes
i första hand postbehandlade inrikes brefpostförsändelser af ifrågavarande
slag. Det utröntes dervid, att under den vecka, då räkningen försiggick,
till postanstalterna i Stockholm inkommo 5,799 förut ej postbehandlade
vanliga inrikes bref vägande öfver 15 till och med 25 gram, hvilket
antal skulle motsvara för helt år 301,548 stycken. Och då, enligt generalpoststyrelsens
uppgift, efter förhållandena de båda sistförflutna åren af hithörande
försändelser kunde beräknas från Stockholm utgå 15,2 procent, skulle
siffertalet 1,983,868 beteckna det antal för annan än lokalbefordran afsedda
portopligtiga inrikes bref, vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram, som
under ett år förekomme till postbefordran här i riket. En minskning i postporto
af 10 öre per försändelse af förevarande slag skulle sålunda — närmelsevis
beräknadt — medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af
198,386 kronor 80 öre eller i rundt tusental 198,000 kronor. Huruvida
höjning af lägsta vigtsatsen för omförmälda bref skulle komma att medföra
ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref, och derigenom portominskningen
för bref öfver 15 till och med 25 gram i viss mån motvägas, ansåg
generalpoststyrelsen minst sagd!, tvifvelaktigt, och omnämnde generalpoststyrelsen
i sådant hänseende, hurusom vid handläggning på sin tid inom tyska
riksförsamlingen af förslag, liknande det nu förevarande, numera aflidne ledaren
af tyska postverket, statssekreteraren von Stephan gifvit uttryck fölen
uppfattning, öfverensstämmande med generalpoststyrelsens nyssnämnda åsigt.
1898 års bevillningsutskott framhöll, hurusom vigtsatsen för bref, som
befordras för enkelt porto, vore här i landet bestämd till samma storlek, som
enligt gällande, den 4 juli 1891 afslutade verldspostkonvention finnes stadgad
vid postbefordring af bref mellan olika länder. Att för Sverige särskildt
stadga någon annan vigtsats för postbefordringen än den, som sålunda i allmänhet
är gällande, ansåg utskottet ej vara lämpligt, och skulle vid brefvexling
med andra länder medföra olägenheter.
Den af generalpoststyrelsen gjorda utredningen afsåg väl, såsom ofvan
nämnts, en höjning af lägsta vigtsatsen för bref, som befordras för enkelt
porto, ända till 25 gram, men det torde dock på grund af denna utredning
kunna med sannolikhet antagas, att ett bifall till det nu framstälda förslaget
skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring 100,000
kronor om året.
Den nu stadgade lägsta vigtsatsen af 15 gram är i allmänhet fullt
tillräcklig för kortare skriftliga meddelanden, och något behof af ändrade
bestämmelser i detta hänseende har, så vidt utskottet har sig bekant, icke
4 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.
från allmänheten försports. Sverige har, jemföra med många andra europeiska
stater, en synnerligen stor utsträckning i. förhållande till den glesa
befolkningen, hvilket har till följd, att svenska postverket måste vidkännas
jemförelsevis stora kostnader och svårigheter för att på ett tillfredsställande
sätt ordna postföringen inom landet
Pa sålunda anförda skäl och då postverket för närvarande icke lärer
kunna utan afsaknad vidkännas någon minskning i sina inkomster, får utskottet
— under erinran tillika mot motionärens förslag, att afgörandet af frågor
rörande postbevillningen tillkommer Riksdagen ensam — hemställa,
att herr Hammarströms ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 februari 1900.
På bevillningsutskottets vägnar;
H. CA VALL!.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.