Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om för visst slag af inrikes bref. ändring af portosatsen

1900-02-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:3, Betänkande, i anledning af väckt motion om för visst slag af inrikes bref. ändring af portosatsen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3,

Ank. till Riksd. kansli den 16 februari 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om

för visst slag af inrikes bref.

ändring af portosatsen

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 5, har herr G. J.

Hammarström hemstält, att Riksdagen måtte besluta att genom skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i

nu gällande poststadga, att vigten å vanliga inrikes bref, som skola befordras

för enkelt porto, måtte höjas till 20 gram.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Enligt nu gällande poststadga utgör afgiften för vanligt bref, som

afsändes till annan ort inom riket, 10 öre, då dess vigt icke öfverstiger

15 gram, derefter vidtager dubbelt porto, 20 öre, för hvilken afgift ett

bref af ända till 125 grams vigt postbehandlas. Dessa bestämmelser

om den lägsta och derpå följande högre vigtsats å bref för enkelt och

dubbelt porto synas sakna det nödiga inbördes sammanhanget med hvarandra,

ty det är klart, att om postverket kan med fördel till adressaten framföra

ett bref om 125 grams vigt för 20 öre, så bör det kunna med fördel

expediera ett bref för 10 öre, äfven om det skulle väga något mer än 15 gram.

Vid 1898 års riksdag väckte en ledamot af Andra Kammaren — hvilken

nu icke tillhör Riksdagen — motion om åtgärders vidtagande till ändring i

bestämmelsen om afgiften för rekommenderade bref, och i sammanhang dermed

föreslog samme motionär en höjning af vigten å vanliga bref, som befordras

för 10 öre, från nu gällande 15 gram till högst 25 grain. Detta förslag

att höja vigten å vanligt bref lyckades icke tillvinna sig hvarken bevillningsBih.

till Riksd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

utskottets tillstyrkan eller Riksdagens bifall. Ehuru någon längre tid sedan

dess icke förflutit, vågar undertecknad dock redan nu påkalla Riksdagens

uppmärksamhet för denna sak, emedan jag anser, att en ändring härutinnan

är af ett verkligt behof påkallad. Jag anser, i likhet med den omnämnde

motionären, att den högsta vigt å vanligt bref, som befordras för ett porto

af 10 öre, borde bestämmas till 25 gram. Men då detta förslag icke på

något håll tillvann sig sympati, vill jag nöja mig med att föreslå, det vigten

å vanliga bref, som befordras för ett porto af 10 öre, måtte bestämmas till

högst 20 gram, hvilket ock föreslogs i en reservation af fyra ledamöter inom

bevillningsutskottet, som behandlade ofvannämnda motion. Mot detta förslag

kommer väl den invändningen att göras, att postverket derigenom skulle gå

miste om en inkomst. För min del anser jag det icke troligt, att, om den

ofvannämnda förändringen kommer till stånd, den skall få stor inverkan på

postverkets inkomster, men om postverket derigenom skulle gå miste om ett

eller annat tusen kronors inkomst, så vore detta af ganska ringa betydelse

mot den stora fördel, som genom förändringen bereddes den stora allmänheten.

Jag anser, att postverket såsom ett statens monopol väl icke kommit

till stånd för att hufvudsakligast vara en inkomstkälla för statsverket, utan

dess förnämsta syftemål är väl att gagna rikets invånare, d. v. s. den stora

allmänheten. Äfven om den nu gällande vigtsatsen vid tiden för dess stadgande

var den mest lämpliga, så följer ej deraf, att den under alla kommande

tider är den lämpligaste, ty säga hvad man vill, så är en så ringa

vigt som 15 gram för ett bref, som åsättes 10 öres porto, för närvarande

alldeles för låg i förhållande till de anspråk, som numera gjort sig gällande

i fråga om postpapperets tjocklek; och tecken tyda på att man i andra

länder börjat känna behof af förändringar i här ofvan angifvet syfte. Så

ha, enligt af hvad som synts i tidningspressen, i det tyska riket nyligen

vidtagits åtgärder till förändring i härmed föreslaget syfte.

De motiv, som vid 1898 års riksdag afgåfvos för denna reform

af såväl motionären sjelf som ock af ofvan åsyftade reservanter vid ärendets

behandling i Andra Kammaren, torde vara tillräckliga, hvadan jag anhåller

att slutligen få hänvisa till dem.»

Såsom motionären uppgifvit, framstäldes i en vid 1898 års riksdag

väckt motion förslag i enahanda syfte som det nu förevarande, dock med

den skilnad, att det då väckta förslaget afsåg en höjning af lägsta vigtsatsen

för vanligt inrikes bref frän 15 till 25 gram, då deremot nu är fråga om

en höjning af nämnda vigtsats till allenast 20 gram. I anledning af berörda,

vid 1898 års riksdag väckta motion införskaffades utredning från generalpoststyrelsen

om de ekonomiska verkningar, som förslaget komme att för post
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

3

verket medföra. För erhållande af material till denna utredning- lät generalpoststyrelsen

vid Stockholms postkontors samtliga vederbörande afdelningar

och filialer under sju pa hvarandra följande dagar företaga räkning af derstädes

i första hand postbehandlade inrikes brefpostförsändelser af ifrågavarande

slag. Det utröntes dervid, att under den vecka, då räkningen försiggick,

till postanstalterna i Stockholm inkommo 5,799 förut ej postbehandlade

vanliga inrikes bref vägande öfver 15 till och med 25 gram, hvilket

antal skulle motsvara för helt år 301,548 stycken. Och då, enligt generalpoststyrelsens

uppgift, efter förhållandena de båda sistförflutna åren af hithörande

försändelser kunde beräknas från Stockholm utgå 15,2 procent, skulle

siffertalet 1,983,868 beteckna det antal för annan än lokalbefordran afsedda

portopligtiga inrikes bref, vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram, som

under ett år förekomme till postbefordran här i riket. En minskning i postporto

af 10 öre per försändelse af förevarande slag skulle sålunda — närmelsevis

beräknadt — medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af

198,386 kronor 80 öre eller i rundt tusental 198,000 kronor. Huruvida

höjning af lägsta vigtsatsen för omförmälda bref skulle komma att medföra

ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref, och derigenom portominskningen

för bref öfver 15 till och med 25 gram i viss mån motvägas, ansåg

generalpoststyrelsen minst sagd!, tvifvelaktigt, och omnämnde generalpoststyrelsen

i sådant hänseende, hurusom vid handläggning på sin tid inom tyska

riksförsamlingen af förslag, liknande det nu förevarande, numera aflidne ledaren

af tyska postverket, statssekreteraren von Stephan gifvit uttryck fölen

uppfattning, öfverensstämmande med generalpoststyrelsens nyssnämnda åsigt.

1898 års bevillningsutskott framhöll, hurusom vigtsatsen för bref, som

befordras för enkelt porto, vore här i landet bestämd till samma storlek, som

enligt gällande, den 4 juli 1891 afslutade verldspostkonvention finnes stadgad

vid postbefordring af bref mellan olika länder. Att för Sverige särskildt

stadga någon annan vigtsats för postbefordringen än den, som sålunda i allmänhet

är gällande, ansåg utskottet ej vara lämpligt, och skulle vid brefvexling

med andra länder medföra olägenheter.

Den af generalpoststyrelsen gjorda utredningen afsåg väl, såsom ofvan

nämnts, en höjning af lägsta vigtsatsen för bref, som befordras för enkelt

porto, ända till 25 gram, men det torde dock på grund af denna utredning

kunna med sannolikhet antagas, att ett bifall till det nu framstälda förslaget

skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring 100,000

kronor om året.

Den nu stadgade lägsta vigtsatsen af 15 gram är i allmänhet fullt

tillräcklig för kortare skriftliga meddelanden, och något behof af ändrade

bestämmelser i detta hänseende har, så vidt utskottet har sig bekant, icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.

från allmänheten försports. Sverige har, jemföra med många andra europeiska

stater, en synnerligen stor utsträckning i. förhållande till den glesa

befolkningen, hvilket har till följd, att svenska postverket måste vidkännas

jemförelsevis stora kostnader och svårigheter för att på ett tillfredsställande

sätt ordna postföringen inom landet

Pa sålunda anförda skäl och då postverket för närvarande icke lärer

kunna utan afsaknad vidkännas någon minskning i sina inkomster, får utskottet

— under erinran tillika mot motionärens förslag, att afgörandet af frågor

rörande postbevillningen tillkommer Riksdagen ensam — hemställa,

att herr Hammarströms ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1900.

På bevillningsutskottets vägnar;

H. CA VALL!.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.