Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om frilager m. m.

1900-04-02 · 80 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 78 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:30, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om frilager m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om frilager m. m.

(l:a A.)

I en den 15 december 1899 dagtecknad proposition, n:o 2, hvilken

blifvit till bevillningsutskottets behandling hänvisad, har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen

dels att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning om

frilager,

dels ock att besluta, att nedannämnda varor, vid hvilkas förtullning,

enligt gällande tulltaxa, afdrag i vigten ej göres för omslag af i

tulltaxan angifna slag, skola, då desamma vid förtullning från frilager

uppvägas oemballerade eller endast i pappersomslag, från och med den

1 januari 1901 i stället för de i tulltaxan angifna draga följande tullsatser,

nemligen:

Album eller delar deraf .......................................... 1 kg. kronor 2: 2 5

Askar och dosor:

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade

ämnen........................................................... 1 ,, „ 1: 2 o

Bijouterivaror, af annat ämne än guld eller silfver,

enkla eller sammansatta ....................................... 1 „

Bih till Rilcsd. Vrot. 1900 5 Sami. 1 Afd. 23 Raft. (N:o 30.)

2: 50

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Blommor:

naturliga, afskurna, friska eller torkade, ej specificerade,

till prydnad användbara, lösa eller

sammanbundna blommor....................................... 1 kg.

konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder eller

andra dylika ämnen............................................ 1 „

delar till konstgjorda blommor ........................... 1 „

Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta

eller, såsom arbetade, ej specificerade, ämnen 1 ,,

Galanterivaror, ej specificerade, af sammansatta

eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen 1 „

Hudar och skinn:

konstgjordt fjäderpelsverk....................................... 1 „

Instrumenter:

optiska, derunder inbegripna kikare, glasögon

och infattade optiska glas af alla slag; barometrar,

manometrar och termometrar............... 1 ,,

musikaliska:

accordion eller delar deraf.................................... 1 „

Knappar, ej specificerade:

af silke, ensamt eller i förening med annat

material .................................................................... 1 „

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade

ämnen, med undantag af knappar i

hvilka silke ingår ....................>.............................. 1 „

Knifvar:

rak- och penn............................................................. 1 ,,

Leksaker, alla slag, utan afseende å materialet,

äfvensom delar dertill............................................ 1 ,,

Metaller och ei specificerade arbeten deraf

A. Bly:

arbetadt:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade ........................... 1

C. Jern och Stål:

andra ej specificerade och till Jernvägsmateriel

eller Maskiner, Redskap och Verktyg ej hänförliga

jern- och stålvaror:

förgylda eller försilfrade .............................. 1

kronor 7:—

n

ii

22: —

7: —

2: so

2: 60

9: —

2: 50

1: 20

17

2: 50

11

71

:>1

1: 2 5

3: 50

2: 50

71

1: 80

71

1: 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan

oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,

brons, nysilfver, britanniametall m. fl.

arbetad:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade .........................

H. Tenn:

arbetadt:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade ........................

I. Zink:

arbetad:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade ...........................

Papp-, Pappers- och Pappersniassearbeten^ ej specificerade:
lackerade,

bronserade, förgylda eller försilfrade

.......................................................

Plymer:

oarbetade ...............:..............................................

arbetade .................................................................

Portföljer:

af hel- eller halfsiden ..................................

andra slag ..............................................................

Saxar:

andra slag:

polerade:

af mer än 15 cm. längd ............................. 1

af 15 cm. längd och derunder....................... 1

Solfjädrar ..................................................................... 1

Ur;

vägg- och studsare i foder, äfvensom urfoder,

lösa:

af metall, alabaster eller porslin..................... 1

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsareur,

äfvensom delar af ur, ej specificerade ...... 1

1 kg. kronor 1: 8 0

1: so

1: 8 0

2: 5 0

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

20: —

45: —

5: —

1: 50

2: 50

5: —

5: 50

1: 80

1: 25

Ofvannämnda förslag till förordning om frilager är af följande

lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Afdelning I.

Allmänna föreskrifter om inrättande och begagnande af frilager.

§ l.

I stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, eller, der lokala förhållanden det betinga, i närheten

af sådan stapelstad må efter särskildt tillstånd inrättas sådana under

tullverkets uppsigt och bevakning stående, för handelsrörelse och

industriel verksamhet afsedda anstalter, benämnda frilager, hvarom i

denna förordning stadgas.

Till frilager kan afses viss byggnad eller visst område med byggnader

och upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes afspärrats

från vidliggande byggnader och område. Å frilager må varor, på sätt

och under de vilkor denna förordning innehåller, utan att undersökas

eller tullbehandlas, intagas samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas

och i öfrigt behandlas, som om de befunne sig utanför rikets tullgräns.

Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola i fråga om rätt till

restitution af tull- och tillverkningsafgifter anses såsom ur riket utförda

och vid uttagning från frilagret behandlas lika med direkt från utlandet

å frilager intaget gods.

§ 2.

1. Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde icke under

någon förevändning må förvägras vederbörande tulltjensteman, skall

vara försedt med lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning

och tullbehandling samt i öfrigt så anordnadt, att erforderliga tullkontroller

kunna deröfver utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skall

invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, der från frilager finnas

utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan allenast äro afsedda

att komma till användning i händelse af eldfara eller annat olycksfall,

Konungen eger medgifva befrielse från skyldigheten att särskildt bevaka

sådan utgång och att vid densamma inrätta vaktrum.

Vederbörande tulltjensteman eger, der han anser anledning dertill

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

förefinnas, låta å en hvar, som lemnar anstalten, verkställa kroppsvisitation,

i den ordning § 151 mom. 1 gällande tullstadga föreskrifver, utan

att vara underkastad påföljd i händelse underslef finnes icke hafva egt

rum.

§ 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition vid

frilager skall gäldas af anstaltens egare, hvilken, innan frilagret må för

sitt ändamål öppnas, skall för samma kostnader ställa säkerhet, som af

generaltullstyrelsen godkännes.

§ 4.

Generaltullstyrelsen eger medgifva inrättande af frilager, der icke

tillstånd sökes till trilagers förläggande i närheten af sådan stapelstad,

som i § 1 sägs, i hvilket fall frågan af generaltullstyrelsen underställes

Konungens afgörande.

§ 5.

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket jemväl innefattar rätt att

drifva anstalten, kan beviljas:

stadskommun;

aktiebolag, deri samtlige delegare äro svenske undersåtar och

hvars styrelse består af här i riket bosatte svenske undersåtar;

handelsbolag, deri en hvar bolagsman är här i riket bosatt svensk

undersåte; äfvensom

enskild här i riket bosatt svensk undersåte, som är berättigad att

i Sverige idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande följer

skyldighet att föra handelsböcker.

§ 6.

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas till

generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att förfoga

öfver den byggnad eller det område med byggnader och upplagsplatser,

som för frilagret afses;

b) planritningar med beskrifning öfver den byggnad eller det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

område, hvarom i litt. a) förmärs; skolande ritningarna särskildt utvisa

byggnads inredning samt dess läge i förhållande till andra byggnader;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för anstaltens

afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning och

tullbehandling afsedda lokaler;

d) uppgift huruvida afsedt är, att industriel verksamhet skall inom

frilagret drifvas; äfvensom,

der ansökningen göres för bolag eller enskild,

e) bevis att den sökande är, efter ty i § 5 stadgas, behörig att

inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande eller underställning, på

sätt i § 4 sägs, skall generaltullstyrelsen öfver ansökningen inhemta

yttrande af vederbörande kommunala myndigheter samt tullmyndighet

på platsen.

§ 7.

Tillstånd att inrätta frilager äfvensom rätten att drifva en redan

inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan

medgifvande af generaltullstyrelsen eller, der tillståndet af Konungen

lemnats, af Konungen.

Varder innehafvare af frilager försatt i konkurs, må rörelsen fortfarande

drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst sex

månader från det laga beslut meddelats om frilagersinnehafvarens försättande

i konkurs. Dör innehafvare af frilager eller varder han försatt

i omyndighetstillstånd och vill den nye egaren eller förmyndaren

för den omyndige fortsätta rörelsen, åligger det honom att, sist inom

tre månader från det dödsfallet inträffat eller egaren blifvit för omyndig

förklarad, derom göra anmälan hos generaltullstyrelsen eller, om tillstånd

att inrätta frilagret meddelats af Konungen, hos Konungen;

skolande, då sådan anmälan göres för bolag eller enskild, tillika företes

sådant bevis, som i § 6 e) omförmäles.

§ 8.

Sedan frilagersanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,

som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, derå

verkställas besigtning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit utförd

i enlighet med derför faststäld plan; och åligge det anstaltens

egare att jemte bevis om besigtningen till generaltullstyrelsen ingifva

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

afritning af faststälda kartor och ritningar öfver anläggningen äfvensom

afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ »•

För hvarje frilager skall finnas särskildt reglemente, innefattande

bestämmelser angående de tider, då anstalten skall hållas öppen och

då tullexpedition der skall ega rum; angående behörighet att förrätta

arbete inom anstalten; samt angående persontrafiken till och från anstalten.

Sådant reglemente skall efter förslag af anstaltens egare fastställas

af generaltullstyrelsen eller, der anstalten med Konungens tillstånd

inrättats i närheten af stapelstad, af Konungen; och meddelas

deri tillika de särskilda föreskrifter, som, utöfver hvad denna författning

och den angående anstaltens anläggning utfärdade tillståndsresolution

innehålla, pröfvas vara erforderliga.

Vid reglementets fastställande meddelas föreskrift om detsammas

kungörande på lämpligt sätt och om insändande af tryckta exemplar

deraf till generaltullstyrelsen och vederbörande tullförvaltning.

§ io.

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frilager med tillhörande anordningar skall utgå enligt taxa, som

efter förslag af anstaltens egare fastställes i Stockholm af öfverståthållareembetet

och å andra orter af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hvarje gång för en tid af fem år; och skall vid fastställelsen meddelas

föreskrift om taxans kungörande på lämpligt sätt samt om insändande

af exemplar deraf till generaltullstyrelsen och vederbörande

tullförvaltning.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och driftkostnader

för anstalten. Sökes förnyelse af taxa, skall vid förslaget tillika

fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag angående anstalten

under då senast förflutna fem år.

§ 11-

För frilager skall finnas en, på förslag af egaren, af generaltullstyrelsen

godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka och svara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

för iakttagandet af de för anstalten gifna föreskrifter samt skall vara

behörig att tala och svara i alla angelägenheter, som röra anstalten.

§ 12.

Tillstånd till frilagers öppnande för användning meddelas af

generaltullstyrelsen, som derom utfärdar allmän kungörelse.

§ 13-

Inom frilager må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller

användas såsom bostad.

§ 14-

Inom frilager må byggnad, magasinsrum eller upplagsplats ej

upplåtas åt annan än den, som är berättigad att här i riket idka handel

eller annat^.näringsyrke och blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom

frilagershafvare.

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren ingifvas

till generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne frilagershafvaren,

under förutsättning att godkännande erhålles, upprättade upplåtelsehandling;

och

b) bevis att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad ofvan

sägs, är behörig att vinna godkännandet.

Om förnyelse af upplåtelse åt frilagershafvare skall anmälan göras

hos tullförvaltningen, som har att derom till generaltullstyrelsen insända

underrättelse jemte eget yttrande, huruvida något må vara att mot

förnyelsen erinra.

§ 15.

1. För rättighet att inom frilager idka industriel verksamhet

fordras särskildt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd

till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lemnas om arten af

den verksamhet, sökanden afser att inom frilagret idka, äfvensom,

derest sökanden icke sjelf är egare af frilagret, vid ansökningen fogas

bevis att han blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom frilagers
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 9

häfvare, äfvensom att han af frilagrets egare erhållit rätt att nyttja

detsamma.

2. Inom frilager må ej drifvas boktryckerirörelse eller idkas industriel

verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra fara eller olägenhet

för anstalten eller der intagna varor.

§ 16.

Inom frilager må ej idkas försäljning af varor från bod eller

annat upplagsställe, der varorna finnas upplagda eller der prof derå

förevisas.

• i § 17.

Inom frilager må till förtäring eller eljest till personligt bruk icke

användas utländska varor af tullpligtigt slag, med mindre de förut

blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana svenska

varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkuingsafgifter blifvit vid

varornas intagande å frilagret ifrågasatt.

§ 18.

1. Å frilager må intagas såväl tullpligtigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) spanmål, omalen och malen, alla slag;

b) bränvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, genever

deri inbegripen, så framt varan ej skall inom frilagret användas

vid beredning af andra tillverkningar;

c) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande åt

smittosamma sjukdomar å menniskor eller djur, äro till införsel i riket

förbjudna eller endast under iakttagande åt vissa försigtighetsmått få

införas; och

d) explosiva ämnen och varor, eldfarliga oljor eller dermed jemförliga

vätskor, flytande syror samt andra varor, de der äro åt beskaffenhet

å t kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller der intagna

varor.

2. Uppstår tvifvel huruvida varor i obrutna omslag äro af den

beskaffenhet, att de få på frilager inlägga», ege vederbörande tulltjensteman

att, der erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta bryta

omslagen.

Bill. till Riksd. Frat. 1000. 5 Sund. 1 Afd. 23 Iiäft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 30.

Afdelning II.

Om varors intagning å och uttagning från frilager.

§ 19.

Vid frilager skola af vederbörande tulltjensteman föras intagningsbok,

uttagningsbok och förtullning sbok enligt formulär, som på förslag af

generaltullstyrelsen fastställas af Konungen.

På förslag åt generaltullstyrelsen bestämmer ock Konungen angående

ordningen för aflemnande till tullförvaltningen af de enligt förtullningsbok

uppburna tullafgifter.

§ 20.

För angifningsinlagor, inlastningsjournaler, förpassningar, tullräkningar

och frisedlar, som i denna förordning föreskrifvas, skola användas

tryckta blanketter enligt formulär, som fastställas på sätt i § 19 är

stadgadt; och skola dessa blanketter, hvad angår angifningsinlagor,

bekostas af frilagrets egare.

§ 21.

1. Tullpligtigt gods kan på frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballeradt gods må ej å frilager intagas mindre än helt

kolly, sådant det från utrikes ort inkommit eller från annat frilager,

nederlag eller transitupplag uttagits.

§ 22.

Skall å frilager intagas gods, som direkt från utrikes ort eller

från frilager å annan inrikes ort ankommit eller genom omedelbar

transitförsändning befordrats, aflemne godsets egare angifningsinlaga till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

tullförvaltningen inom den tid och vid det ansvar, som i § 21 tullstadgan

föreskrifves.

Sedan tullförvaltningen låtit förse inlagan med dess inkommande

nummer, skall godset med inlagan under bevakning föras till frilagret,

hvarest der anstäld tulltjensteman har att, sedan godset vägts, anteckna

dess bruttovigt å inlagan, i frilagrets intagningsbok införa godsets intagning

samt derom under bokens löpande nummer meddela bevis å

inlagan, hvilken derefter återställes till tullförvaltningen.

Varder ej gods, hvarom i denna § sägs, till intagning å frilager

angifvet inom den i § 78 mom. 2 tullstadgan bestämda tid, vare egaren

förlustig rättigheten att godset å frilager intaga.

Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 tullstadgan bestämda

tid blifvit till frilagret affördt, böte egaren på sätt i § 30 mom. 2 och

§31 mom. 1 samma stadga sägs; och ege tullförvaltningen verkställa

den undersökning af godset, som för böternas bestämmande erfordras.

Varder godset icke inom tid, som i § 31 mom. 3 tullstadgan bestämmes,

atfördt till frilagret, förfares såsom i sistnämnda författningsrum föreskrifves.

§ 23.

Skall till frilager öfverflyttas å frilager på samma ort intaget

gods, aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tulltjensteman

vid det frilager, der godset är intaget. Sedan godset jemte inlagan

under bevakning förts till det andra frilagret, göres i dess intagningsbok

anteckning om intagningen; och skall bevis derom under bokens

löpande nummer meddelas å inlagan, som derefter återställes till tulltjensteman

vid det frilager, hvarifrån godset uttagits.

§ 24.

Skall till frilager öfverflyttas å nederlag upplagdt gods, aflemne

godsets egare derom angifningsinlaga till tullförvaltningen, som, efter

det angifningen bokförts i nederlagsjournalen och godsets netto vigt

antecknats å inlagan, låter under bevakning föra godset jemte inlagan

till frilagret. Efter verkstäld anteckning i intagningsboken meddelar

tulltjensteman vid frilagret under bokens löpande nummer om intagningen

bevis å inlagan, som derefter återställes till tullförvaltningen för

att biläggas nederlagsjournalen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

§ 25.

Skall till frilager öfverflyttas å transitupplag liggande gods, aflemne

godsets egare derom angifningsinlaga till i ullförvaltningen, som,

sedan godsets bruttovigt antecknats å inlagan samt å godset belöpande

transitafgift erlagis, låter under bevakning föra godset jemte inlagan

till frilagret. Efter verksfäld anteckning i intagningsboken meddelar

tulltjensteman vid frilagret under bokens löpande nummer om intagningen

bevis å inlagan, som derefter återställes till tullförvaltningen för

att biläggas transitupplagsjournalen.

§ 26.

Skall å frilager intagas förtulladt eller tullfritt gods, läte egaren

föra detsamma till frilagret och aflemne angifningsinlaga till der anstäld

tulltjensteman, som i intagningsboken gör anteckning om intagningen

med utsättande af godsets bruttovigt.

§ 27.

Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, der tullkammare

under tullförvaltares öfverinseende linnes;

för öfvertlyttning till annat frilager, nederlag eller transitupplag

å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 28.

1. Uttages gods från frilager för utförsel sjövägen, aflemne godsets

egare om utförseln angifningsinlaga till tulltjensteman vid frilagret,

hvilken antecknar angifningen i uttagningsboken.

Sedan derefter godset blifvit uppvägdt och hvarje kolly, der så

kan lämpligen ske, plomberats med frilagersstämpel och anteckning om

plomberingen gjorts å inlagan, föres godset jemte inlagan, der plombering

ej skett, under tullbevakning, men eljest utan sådan bevakning

till inlastningsstället, hvarest der anstäld tullbevakning har att om inlastningen

göra anteckning i särskild journal, som skall föras öfver

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

inlastning af frilagersgods. Bevakningsförmannen meddelar bevis om

inlastningen å angifningsinlagan, som derpå aflemnas till tullförvaltningen

för att, efter det anteckning om inlastningen gjorts i frilagrets

uttagningsbok, biläggas utgående journalen.

Utförsel, hvarom i detta mom. är sagdt, må endast ske i fartyg

af minst trettio tons drägtighet; och skola dervid iakttagas de i § 42

tullstadgan meddelade bestämmelser.

2. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till Norge,

tillämpas de bestämmelser, som gälla för landväga försändning till nämnda

land af utländska oförtullade varor från transitupplag, med iakttagande

att anteckning om utförseln skall göras i frilagrets uttagningsbok.

3. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till annat

land än Norge, aflemne godsets egare om utförseln angifningsinlaga till

tulltjensteman vid frilagret, hvilken antecknar angifningen i uttagningsboken

samt utfärdar förpassning å godset i två exemplar.

Sedan godset blifvit uppvägdt skall plombering med frilagersstämpel

åsättas hvarje kolly, och skall anteckning härom göras å förpassningen.

Frilagershafvaren åligger att inom trettio dagar från afsändningsdagen

till frilagrets tullexpedition aflemna ena exemplaret af

förpassningen, försedt med bevis af tullförvaltningen i bestämmelseorten,

att godset framkommit med oskadad plombering.

Hvad i detta mom. är sagdt gälle ock vid utförsel isvägen såväl

till Norge, der ej dylik utförsel, enligt hvad derom är särskildt stadgadt,

skall anses såsom landväga utförsel, som äfven till annat land.

§ 29.

Uttages gods från frilager för försändning sjövägen eller landvägen

till annan stad, der tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, gälle om angifning, anteckning i uttagningsboken, uppvägning

af godset, plombering och förpassning hvad i § 28 mom. 3 är stadgadt,

med iakttagande att, der afsändningen sker sjövägen, anteckning derom

verkställes i inlast ningsjoumalen samt ena exemplaret af förpassningen

tillställes skepparen för att åtfölja godset, och att, der afsändningen

sker landvägen, godset och båda exemplaren af förpassningenjtillställas

godsets egare.

Inom trettio dagar från afsändningsdagen aflemne frilagershafvaren

till frilagrets tullexpedition ena exemplaret af förpassningen, försedt

med bevis af ti dl förvaltningen i > bestämmelseorten, att godset framkommit

med oskadad plombering.

Angifningsinlagan och framkomstbeviset biläggas uttagningsboken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

§ 30.

Uttages gods från frilager för öfverflyttning till annat frilager å

samma ort, skall tulltjensteman vid det frilager, hvarifrån godset uttages,

sedan godset vägts, anteckna dess bruttovigt å angifningsinlaga,

hvarom i § 23 sägs, samt bokföra öfverflyttningen i uttagningsboken,

hvilken den återstälda angifningsinlagan bilägges.

§ 31.

Uttages gods från frilager för uppläggning på nederlag å samma

ort, aflemne godsets egare angifningsinlaga i två exemplar till tulltjensteman

vid frilagret, som i uttagningsboken antecknar godsets öfverföring

med angifvande af bruttovigten.

Sedan godset å frilagret undersökts och ena exemplaret af inlagan

af vederbörande tjensteman der attesterats, föres godset under

bevakning till och upplägges å nederlagsmagasinet, hvarefter å godset

belöpande nederlagsafgift debiteras, godsets uppläggning antecknas i

nederlagsjournalen samt det attesterade exemplaret af inlagan bilägges

inkommande journalen och det andra nederlagsjournalen.

§ 32.

Uttages gods från frilager för uppläggning på transitupplag å

samma ort, gälle derom hvad i § 31 föreskrifves, med iakttagande att

godset utan föregående undersökning under bevakning föres till och

upplägges å transitupplagsmagasinet, sedan bruttovigten attesterats å

båda exemplaren af inlagan, af hvilka, efter det å godset belöpande

transitafgift blifvit vederbörligen debiterad, det ena bilägges inkommande

journalen och det andra transitupplagsjournalen.

§ 33.

Skall å frilager intaget gods förtullas eller uttagas till fri disposition,

aflemne godsets egare angifningsinlaga derom till tulltjensteman

vid frilagret, hvarefter godset tullbehandlas å frilagret, der inlagan

attesteras och antecknas i förtullningsboken.

År godset af tullpligtig beskaffenhet, skall, sedan vederbörande

tjensteman vid frilagret uträknat och i förtullningsboken debiterat tull
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

beloppet, derå utstält räkning samt uppburit och qvitterat beloppet, den,

som förrättat tullbehandlingen, å räkningen anteckna, huruvida varorna

utgå lösa eller i omslag, med uppgift i senare fallet å kollys antal och

beskaffenhet jemte märken derå, hvarefter mot räkningens behöriga

afstämpling godset afföres från frilagret.

År godset af tullfritt slag, skall den, som verkstält tullbehandlingen,

å godset utfärda frisedel, innehållande, jemte uppgift å detsammas

beskaffenhet, enahanda upplysningar, som i fråga om tullpligtigt

gods, enligt hvad nyss sagts, skola å deröfver utstäld räkning

antecknas; och skall godset derefter mot frisedelns aflemnande afföras

från frilagret.

§ 34.

Vill egare till gods, som angifvits till uttagning från frilager, för

utförsel eller för försändning till annan inrikes ort, godset, innan det

afsändts, åter intaga, teckne förklaring härom på angifningsinlagan,

hvarefter godset må återföras till frilagret, der åsatt plombering af tullbetjeningen

borttages samt anteckning härom göres å inlagan och i

frilagrets uttagningsbok.

§ 35.

Der till följd af lokala förhållanden eller särskilda omständigheter

afvikelser från de i Afdelning II af denna förordning gifna föreskrifter

finnas till lättnad för rörelsen af behofvet påkallade och kunna med

bibehållande af erforderlig säkerhet för kronans rätt medgifvas, ege

generaltullstyrelsen derom förordna.

Afdelning III.

Särskilda ansvarsbestämmelser.

§ 36.

Den, som

1) inom frilager idkar sådan försäljning, som i § 16 är förbjuden;

eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

2) å frilager intager gods emot stadgandena i § 18 mom. 1,

straffes med böter från och med ett hundra till och med ett tusen

kronor; och hafve förverkat det gods, som olofligen hållits till försäljning

eller intagits.

§ 37.

1. Har frilagershafvare, som jemlikt föreskriften i § 28 mom. 1

fått mottaga plomberadt frilagersgods, angifvet till utförsel, icke inom

fyratioåtta timmar derefter till tullförvaltningen aflemnat, bevis från

tullbevakningen, att godset till inlastningsstället ankommit och der under

tullbevakning jemlikt angifningsinlagan inlastats, skall tullförvaltningen

hos honom uttaga böter till belopp, motsvarande högsta gällande tullsats

för hvarje kilogram af varans brutiovigt.

2. Lag samma vare, der frilagershafvare uraktlåter att inom den

i § 28 mom. 3 och § 29 stadgade tid till frilagrets tullexpedition aflemna

föreskrifvet framkomstbevis.

Ivan frilagershafvaren inom tre månader från den dag, då böterna

O 01

blifvit erlagda, hos generaltullstyrelsen lagligen styrka, att varorna

genom olyckshändelse under vägen förkommit eller att han af orsaker,

hvartill han icke varit vållande, blifvit förhindrad att inom behörig tid

framskaffa varorna till bestämmelseorten eller aflemna framkomstbeviset,

vare han berättigad att böterna återbekomma.

§ 38.

, Den, som

1) från frilager insmugglar eller försöker insmuggla tullpligtiga

varor; eller

2) i riket qvarhåller eller olofligen åter inför tullpligtigt frilagersgods,

som angifvits till utförsel; eller

3) beträdes med att under forsling af tullpligtigt frilagersgods

detsamma bortsmyga eller förbyta; eller,

4) på sätt i § 139 tulltaxan sägs, uppsåtligen gynnar eller befordrar

brott, hvarom under 1), 2) och 3) här ofvan förmäles,

straffes såsom för oloflig införsel af varor enligt tullstadgan.

Har frilagershafvare eller, föreståndare för frilager egt vetskap

om brott, hvarom under 1), 2) och 3 förmäles, utan att han det uppenbarat

eller försökt afvända, straffes så som vore han gerningsman.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Ato 30.

17

§ 39.

Frilagershafvare, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i

§§ 36 och 38 sägs, hafve för alltid förverkat rätt att inom frilager

innehafva eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och

vare skyldig genast utrymma sitt lager.

§ 40.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom här ofvan särskildt sägs,

mot hvad enligt denna förordning eller derpå grundade föreskrifter är

angående frilager stadgadt, straffes med böter från och med tjugufem

till och med femhundra kronor.

Sker det af frilagershafvare eller föreståndare för frilager, vare

minsta bot etthundra kronor.

§ 41.

Beträdes föreståndare för frilager med förbrytelse, hvarom förmäles

i §§ 36, 38 och 40, eller underlåter han den tillsyn, honom

enligt § 11 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej

vidare såsom föreståndare godkännas.

§ 42.

Böter, som ådömas enligt § 38, och försäljningsbelopp för gods,

förverkadt enligt sagda § fördelas jemlikt § 146 tullstadgan.

Af böter, som eljest ådömas eller uttagas enligt denna förordning,

tillfälle hälften kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning.

På enahanda sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt

enligt § 36.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt

allmän strafflag.

§ 43.

Angående laga domstol i mål rörande öfverträdelse af denna förordning

eller derpå grundade föreskrifter gälle hvad i § 165 tullstadgan

sägs.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 5 Smil. 1 Afd. 23 lläft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningm tskot/ets Betänkande N:o 30.

Denna förordning länder till efterrättelse från och med den

1 januari 1901.

Af ett den kong! propositionen bilagdt utdrag af protokollet

öfver finansärenden för den 15 december 1899 inhemtas, att vid ärendets

föredragning inför Kongl. Maj:t chefen för finansdepartementet

yttrat följande:

»I underdånig skrifvelse den 13 april 1894 anhöll Riksdagen, att

Eders Kongl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka vilkor

frilagersinstitutionen lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar för

statsverket, här i landet införas, samt derefter till Riksdagen inkomma

med de förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kunde

gifva anledning, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t ville låta verkställa

utredning angående möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar

i Sverige. %

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 5 oktober nyssnämnda år uppdragit

åt en komité att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag, som

afsåges i Riksdagens förenämnda skrifvelse, afgaf denna komité den

22 juni 1895 underdånigt betänkande i ämnet, åtföljdt af förslag dels

till förordning om frilager och frihamn jemte, såsom bilaga dertill,

särskildt förslag till förordning ensamt om frilager, dels till kungörelse

angående vissa ändringar i tullstadgan den 2 november 1877 och dels

till kungörelse innefattande vissa ändringar i förordningen angående

frilager för proviantering af fartyg i Öresund den 18 september 1874.

På grund af nådig remiss hafva derefter kommerskollegium och

generaltullstyrelsen den 30 maj 1896 gemensamt afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet, dervid af em bets verken tillika öfverlemnats inhemtade

yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Gefle samt tullkammaren och nederlagskontoret i

Stockholm, tulldirektören i Göteborg samt dervarande tullkammare och

nederlagskontor äfvensom tullkammaren i Malmö.

Efter det i inledningen till förenämnda komitébetänkande, bland

annat, redogjorts ej mindre för det af särskilde den 27 oktober 1882

förordnade komiterade år 1884 afgifna betänkande jemte förslag till

förordning om kreditupplag och frilager samt deraf beroende ändringar

i tullstadgan och handelsbalken, för kommerskollegii och generaltullstyrelsens

den 4 juni 1885 deröfver afgifna underdåniga utlåtande och

för det förslag till förordning angående allmänt frilager, som derefter

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

i nådig proposition den 26 mars 1886 förelädes Riksdagen, men icke

af denna antogs, än äfven för de förslag, som sedermera väckts om

införande af frilagers- och frihamnsinstitutionerna i vårt lands tullagstiftning,

och dessa förslags behandling och utgång i Riksdagen, har

komitén i sitt utlåtande till en början erinrat, hurusom dess uppdrag

innefattade två skilda uppgifter, nemligen dels att utreda, om och under

hvilka vilkor frilagersinstitutionen lämpligen kunde, utan uppoffringar

för statsverket, här i landet införas, samt afgifva de förslag till lagstiftningsåtgärder,

hvartill utredningen kunde gifva anledning, dels att

verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar

i Sverige. Vid den förra delen af uppdraget hade sålunda

bundits det vilkor, att af frilagersinstitutionens införande ej skulle föranledas

några uppoffringar för statsverket, medan ett sådant vilkor ej

gifvits beträffande frihamnsfrågan. I afseende å frilagersinrättningen

hade komitén ock att afgifva de förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill

utredningen kunde gifva anledning. Rörande frihamnsfrågan åter

hade icke sådant uttryckligen ålagts komitén. Komitén hade trott sig

fatta sin uppgift i sistnämnda ämne rätt, då den funnit utredningen

böra afse, huruvida erforderliga förutsättningar funnes för inrättande af

frihamnar i Sverige; huruvida vår industri, handel och sjöfart skulle af

sådana anläggningar, i och för sig betraktade, tillskyndas afsevärda

fördelar; huruvida de direkta och indirekta uppoffringar, som föranleddes

af frihamnar, möjligen lade hinder i vägen för att sådana skulle kunna

här komma till stånd; äfvensom huruvida något allmännare intresse och

någon större offervillighet vore att för ändamålet påräkna inom vårt

land. Komitén hade tillika, med stöd af hvad vid frågans behandling

i Riksdagen förekommit, utgått derifrån, att den icke skulle öfverskrida

sitt uppdrag, om den, under förutsättning att utredningen gåfve vid

handen, att frihamnsanläggningar i Sverige vore både möjliga och lämpliga,

yttrade sin mening angående det sätt, hvarpå, och de allmänna

vilkor, hvarunder frihamnar borde här inrättas och rörelsen i dem drifvas,

liksom icke heller om komitén afgåfve förslag till de härför påkallade

lagstiftningsåtgärder, som i frågans närvarande skick kunde

finnas möjliga och tjenliga att meddela.

Med inrättande af frilager i detta ords allmänna betydelse afses

en sådan utveckling af transitupplagsinstitutionen, att godsegaren erhåller

rätt till förfogande öfver de å upplag befintliga varorna. Å frilager,

liksom å transitupplag, äro de intagna varorna att betrakta såsom

om de ännu icke öfverskridit landets tullgräns. Deras intagande å upplaget

har icke föregåtts af någon tull undersökning, än mindre tull
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

behandling. Tull erlägges endast i den mån varorna, der de äro tullpligtiga,

ingå till inhemsk förbrukning. Men medan transitupplagsgodset

ligger under tullverkets lås och vård, undandraget godsegarens

tillsyn och förfogande, kan egaren till å frilager intaget gods icke blott

verkställa ompackning och fördelning af varorna, utan äfven bearbeta,

blanda och behandla dem, på sätt honom lyster, allenast åtgärden sker

inom frilagrets strängt bevakade område.

Komitén angifver sin ståndpunkt till frågan om frilagersinstitutionens

införande i Sverige sålunda:

»Komitén är öfvertygad att för den enskilde affäsmannen, som

idkar handel med eller i hvars rörelse ingår användandet af utländskt

tullpligtigt gods, nyttjandet af frilager erbjuder afsevärda fördelar.

Angående beskaffenheten af dessa erinras, att frilagershafvaren är befriad

från att erlägga tull för de varor han intagit förr än dessa utgå

från upplaget till afsättning inom landet. Hans driftkostnader blifva

härigenom billigare. Någon ränta å förskotter ad tull behöfver ej af

honom beräknas. Han vinner väsentlig lättnad i afseende å varornas

tullbehandling, hvilken eger rum utan att dessa derförinnan föras från

frilagret, och kan, särskild! derest affären afser transithandel och export,

bespara sig kostnaderna för magasinering på skilda platser af dels

oförtulladt utländskt gods, dels förtulladt, tullfritt och inhemskt gods.

Han är för gods, som intages å frilager, befriad från föregående undersökning

från tullverkets sida. Och vidare kan han -— och häri ligger

den vigtigaste fördelen — fritt sköta sina varor å frilagret, der ompacka

och dela dem i mindre kolly, blanda och sammansätta dem med

dit intaget inhemskt eller förtulladt gods, förarbeta godset m. m. Behofvet

att vidtaga sådana åtgärder är för öfrigt ingalunda, såsom man

velat påstå, begränsadt till handeln med manufakturvaror. Äfven den

stora handeln, handeln med kolonialvaror, kan af frilagret hemta afsevärdt

gagn. Ty det är icke händelsen, att för denna handel nederlagsrätten

är tillfyllestgörande. Så är det, till dömes, för importören af

kaffe af vigt att kunna fördela balarne i mindre partier, sortera varan

och blanda |olika slag med hvarandra. Äfven om bestämmelserna angående

nederlaget blefve underkastade revision i ett eller annat afseende,

och behofvet deraf erkänner äfven komitén, skulle nederlagsrätten likväl

icke kunna ersätta frilagersinstitutionen. Med nederlagsrätten är

en föregående undersökning af varorna ovilkorligen förbunden, och

godsegaren har en mycket inskränkt rätt att förfoga öfver godset.

Borttoges föreskriften om varornas undersökning, och öppnades för

godsegaren möjlighet att å nederlaget friare behandla sitt gods, finge

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 21

man i sjelfva verket ett frilager, men icke ett nederlag, hvars bibehållande

till namnet endast vore egnadt att förvilla. Sin största betydelse

måste frilagret, till följd af sin natur, ega för transithandeln;

för den grosshandelsrörelse, som består i att intaga stora partier varor

för att i mindre poster sprida dem till konsumtionsorterna; samt för

tillverkning för export af sådana varor, vid hvilkas bearbetande eller

kompletterande utländska ämnen erfordras eller hvaraf vissa delar måste

hemtas från utlandet.

Deraf att genom frilagret handeln och industrien utvecklas följer,

att sjöfarten, som förmedlar varuomsättningen länderna emellan, bör i

samma mån erhålla ökadt tillfälle till frakter och således äfven den,

om frilager komma till stånd, antagligen gå gynsammare förhållanden

till mötes.

Då härtill kommer den vigtiga omständigheten, att i vissa af

våra grannländer, hvilka äfven äro våra konkurrenter, och särskildt i

Danmark, för transit- och reexporthandeln synnerligen gynsamma tullinstitutioner

finnas och i betydlig utsträckning begagnas, efter hvad

man kan antaga såsom visst, just för afsättningen på Sverige, synes

det ingalunda vara i statsekonomiskt hänseende välbetänkt att icke

bereda äfven vårt näringslif tillfälle att tillgodogöra sig de fördelar,

som kunna vinnas genom frilager. Tillika får det icke förbises, att

frilagers inrättande begärts redan för åtskilliga år tillbaka af målsmän

för köpmannakårerna i Göteborg och Malmö; att, då frågan förekommit

inom Riksdagen, den vid olika tillfällen vunnit majoritet inom både

Första och Andra Kammaren och endast ett mycket obetydligt röstetal

vållat dess fall; samt att, enligt hvad till komitén afgifna yttranden

synas gifva vid handen, hos affärsmän i landets tre största städer

intresset för frilagersinstitutionens snara införande är lifligt. Våra

affärsmäns kraf på erhållande af tillfälle att af frilager sig begagna

lärer också böra betecknas såsom mycket billigt. De kunna med skäl

fordra att icke undanhållas ett medel att bestå i konkurrensen, om

hvars gagn i andra länder de hafva erfarenhet. Och för öfrigt måste

redan medvetandet, att de icke äro satte i samma fördelaktiga ställning

som deras konkurrenter, verka förlamande på deras företagsamhet.

Frilagersinstitutionens införande bör dock uppenbarligen icke ifrågakomma

under annan förutsättning än att fördelarne deraf icke öfvervägas

af olägenheter, hvilka icke kunna undanrödja. Huruvida detta

är händelsen, skall komitén nu undersöka. ^

Det har inom Riksdagen uttalats farhågor, att genom medgifvaridet

att anlita frilager tullinkomsterna skulle minskas samt det skydd

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

för vår industri, som afsetts med vissa nu gällande införseltullar, komma

att äfventyras. Härvid har man särskildt fäst vigt dels vid den omständigheten,

att för de varor, vid hvilkas förtullning vigtafdrag ej

finge ske för omslag, inlägg m. m., en del af de afsedda tullafgifterna

skulle kunna undgås derigenom att godset å frilagret befriades från

detta emballage och fördes till förtullningslokalen utan något eller med

allenast ett mycket lätt omslag, dels vid det lättare tillfälle till smuggling,

man ansåge förefinnas vid ett frilager.

Komitén har redan i inledningen till detta betänkande angifvit

sin ståndpunkt i afseende å det mål, som bör eftersträfvas beträffande

den tekniska anordningen af tullbeskattningen. Tullafgifterna böra

principielt uttagas endast för varor, som komma till förbrukning inom

landet och så nära tiden för denna förbrukning som möjligt. Mot

detta mål är just frilagersinstitutionen en väg. Och hvad angår det

reella syftet med tullars åsättande, det må nu anses ligga företrädesvis

i beredande af skydd åt landets näringar eller förnämligast i anskaffande

af inkomster åt staten, så lider detta syfte icke något afbräck genom

frilagersinstitutionen såsom sådan. Det syftet skall regleras genom

tulltaxan, hvars särskilda tullsatser böra sättas till de belopp, som af

omständigheterna betingas, och hvilken vid varuinförsel från frilagret

öfver dess strängt bevakade gräns tillämpas på samma sätt som vid

den direkta varuinförseln från utlandet. Så fullständigt är detta fallet,

att inhemskt och förtulladt utländskt gods, som ingår till frilagret,

derigenom ikläder sig egenskapen af oförtulladt utländskt gods och

alltså skall vid återinförsel från frilagret undergå enahanda tullbehandning,

som derå direkt från utlandet intaget gods skall vid uttagning

från frilagret underkastas. Frilagret innebär således egentligen ett

förskjutande af landets tullgräns; men vid sådant förhållande bör det

icke, hvilka åsigter man än omfattar beträffande det reella syftet med

tullars åsättande, möta någon principiel invändning att i fråga om förfogandet

öfver tullpligtigt gods, innan det utgår till afsättning inom

landet, medgifva de lättnader, som innefattas i begreppet frilager. Då

komitén alltså icke kan biträda en uppfattning, som ginge derpå ut

att, äfven om ifrågavarande lättnader kunde till gagn i vigtiga afseenden

åstadkommas utan att tullkontrollen äfventyrades, man likväl

till följd af ofvan nämnda farhågor borde helt och hållet afvisa tanken

på frilagersinstitutionens införande, innebär emellertid detta icke att

densamma enligt komiténs mening borde medgifvas utan några begränsningar.

Tvärtom hyser komitén den bestämda åsigt, att i vissa vigtiga

hänseenden afvikelser från den allmänna regeln påkallas ej mindre

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 23

beträffande de varuslag, som må på frilager intagas, än äfven i fråga

om den rörelse, som må der idkas.

Hvad nu särskildt beträffar den gjorda anmärkningen rörande

undgående af tull å emballage, der tulltaxan bestämmer bruttoförtullning,

har denna anmärkning synts komitén giltig, dock icke såsom en

anmärkning mot frilagersinstitutionen sjelf, utan så att förstå, att den

bör föranleda till ändrade bestämmelser i tulltaxan, så vidt angår de

rubriker, som af anmärkningen drabbas. Den erinran är väl sann, att

varuegaren äfven nu har tillfälle att före varornas införsel i riket vidtaga

de ompackningsåtgärder, hvarom här är fråga, och på detta sätt

kringgå tulltaxans bestämmelser i ämnet. Sådant sker i sjelfva verket

i ganska stor omfattning. Särskildt vissa manufakturvaror inkomma

och förtullas utan omslag, medan de kartonger och dylikt, hvari de

utbjudas i detaljhandeln, förtullas för sig, ett förpackningssätt, som är

kändt under namn af det ryska. Det får dock ej nekas, att ett sådant

förfarande kan i mycket större utsträckning anlitas, derest ompackningen,

på sätt händelsen skulle blifva genom frilagers inrättande,

kan ske på samma plats som tullbehandlingen eger rum, än om den

måste verkställas å ort utom landet. Den besparing af tullumgälder,

som importör kan genom dylika ompackningar tillvinna sig, är också

för vissa af de varor, rörande hvilka tulltaxan innehåller föreskrift

om förtullning brutto, så pass betydande, att den inbjuder till att af

honom eftersträfvas. Enligt hvad komitén inhemtat ingår omslagens

vigt i sagda varors bruttovigt i allmänhet med omkring 20 å 25 procent

och lägst med 5 procent.

Ifrågavarande anmärkning bör dock, såsom redan antydts, ingalunda

föranleda till att förkasta frilagersinstitutionen. Deremot anser

komitén att, derest denna kommer till stånd, i sammanhang dermed

böra vidtagas de ändringar i tulltaxan, att, jemte borttagande vid vissa

rubriker af vid dem meddelad föreskrift att vid varans förtullning afdrag

ej får göras för vigt af omslag, askar, inlägg in. in., tullsatserna

vid dessa rubriker erhålla en motsvarande förhöjning. Denna ändring

anser komitén nödvändig till förebyggande af att, genom frilagrets

användande till ompackningar i ofvan angifna syfte, vare sig staten

lider minskning i tullinkomster eller det med införseltullarna afsedda

skyddet för de inhemska näringarna förringas eller orättvisa uppslår

för de importörer, som utan begagnande af frilager införa sina varor.

Till upplysning om hvilka förändringar i tulltaxan, som häraf skulle

föranledas, hafva, på begäran af komitén, öfverinspektoren och tullför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

valtaren vid härvarande packhusinspektion utarbetat den betänkandet

vidfogade promemoria i ämnet (bil. A), till innehållet hvaraf komitén,

som ansett det icke tillkomma sig att afgifva detaljerad! förslag till

förevarande ändringar, hänvisade.

Ännu i ett annat fall skulle emellertid staten genom frilager kunna

lida minskning i tullafgifter samt frilager i öfrigt kunna gifva anledning

till anmärkningar af nyss antydda art. Det kunde ifrågakomma

att inom frilager konsumerades lifs- och njutningsmedel samt begagnades

andra till personligt bruk afsedda artiklar, för hvilka, om frilager

ej funnits, tull måst erläggas. Med afseende härå har komitén

ansett bestämdt förbud höra meddelas mot att inom frilager till förtäring

eller eljest till personligt bruk använda andra än inhemska samt utländska

tullfria eller vederbörligen förtullade varor.

Hvad härefter angår farhågan för att vid frilager tillfälle till

smuggling lättare skulle erbjuda sig än vid den direkta varuinförseln,

finner komitén en sådan farhåga icke befogad. Just motsatsen torde

vara fallet. Det hvarken har ifrågasatts eller kan förutsättas annat,

än att frilagret skall vara fullständigt afspärradt från kringliggande

område. Hela inrättningen skall stå under tullverkets kontroll. Inga

personer skola få hafva sin bostad inom frilager. Alla in- och uttagningar

af varor skola ske under direkt tillsyn af tullbetjente genom

bestämda in- och utgångar och under iakttagande af vissa formaliteter.

För frilagers inrättande måste vidare fordras särskild! tillstånd. Den

profvande myndigheten har dervid att uppställa hvilka vilkor den finner

af nöden för tullverkets säkerhet. Sagda farhåga synes således innebära

en icke berättigad misstro mot den myndighet, å hvilken afgörande!

af dessa frågor bör ligga. I betraktande af de kontrollföreskrifter,

som meddelas beträffande frilager, lärer det alltså kunna med

fog påstås, att större svårigheter skola möta för insmuggling af tullpligtiga

varor från frilager än öfver tullgränsen i öfrigt, hvilken helt

naturligt icke kan i lika mån bevakas. Erfarenheten från andra länder

bekräftar detta, och särskild! har, enligt hvad komitén inhemtat, det

köpenhamnska frilagret icke medfört någon olägenhet i förevarande

afseende. Vid redogörelsen för de särskilda bestämmelserna i det förslag

till författning i ämnet, komitén framställer, blifver komitén i tillfälle

att närmare omförmäla beskaffenheten af de kontrollföreskrifter,

hvilka komitén anser böra till förebyggande af underslef gälla vid

svenska frilager.

Från frilagrets motståndare har vidare det påståendet framkastats,

att den industriella verksamhet, som bedrefves inom frilagret, skulle,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 25

arbetande under gynsammare förhållanden än den inhemska industrien

för öfrigt, vålla afbräck i afsättningen af dennas alster inom landet.

Detta påståendes rigtighet kan komitén dock icke erkänna. Frilagret,

som direkt gynnar den svenska industrien genom att bereda de för

export sträfvande grenar af densamma, som hafva behof af utländska

råämnen eller tillsatser, billigare produktionskostnader, uppträder nemligen

icke på den inhemska marknaden såsom medtäflare till denna

industri. Ty de produkter, som å frilagret med begagnande af visst

utländskt material bearbetas eller fullbordas, komma, vid det förhållande

att tullen å det färdiga fabrikatet bör vara och i regel också är

högre än å deri ingående råvaror och halffabrikat, att afyttras icke

inom, men utom landet, hvilket är helt naturligt, då ju i annat fall

tull skulle erläggas för den färdiga varan och ändamålet med dennas

tillverkning å frilagret vara förfeladt.

Derest emellertid i något särskildt fall den färdiga varan enligt

tulltaxan vore belagd med lägre tull än de vid varans framställande

nödiga ämnen, eller ock den färdiga varan vore tullfri, men tull vore

satt å de i densamma ingående materialierna, så skulle visserligen den,

som å frilagret tillverkade en sådan vara, äfven med hänsyn till dennas

afsättning inom riket, komma i gynsammare ställning och njuta billigare

produktionsvilkor än den, som tillverkade varan inom landet utanför

frilagret. Så vidt komitén kunnat utröna, är detta enligt den svenska

tulltaxan förhållandet endast beträffande boktryckerialster, i det nemligen

böcker äro tullfria, medan boktrycksfärg och tryckpapper äro med

tull belagda, Ehuru komitén håller före, att någon fara icke till följd

häraf skulle vara för handen, om ett förbud mot anläggning och drifvande

af boktryckeri inom frilager lemnades å sido, har komitén dock,

på det att icke frilagret i något fall må kunna komma att, i strid mot

sitt ändamål, bereda tillfälle till en illojal konkurrens, ansett ett förbud

i sådant hänseende böra meddelas.

I ett visst samband med sist berörda invändning står den under

frilagersfrågans behandling- inom Riksdagen framstälda anmärkning,

hvilken grundar .sig på föreställningen, att frilagret skulle varda en

välkommen upplagsplats för utlandets öfverproduktion, i synnerhet af

manufakturvaror och kram, hvaraf landet skulle till skada för den inhemska

industrien öfversvämmas. Mot dem, som framställa denna anmärkning,

må emellertid erinras, att, på sätt förut påpekats, tulltaxans

bestämmelser icke i något afseende eftergifvas vid frilagrets gräns mot

inlandet. Afsättas dessa varor inom landet, betalas således för desamma

tull, liksom om de direkt införts. Och någon olägenhet af att de,

Bill. till Riksd. Frat, l!)00. 5 Sami. 1 Afd. 23 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

innan de ingå till förtullning, hållas upplagda på ett frilager härstädes,

lärer svårligen kunna utfinnas. Det synes för öfrigt icke heller lätt

att inse hvilken fördel skulle vinnas af att bekosta införsel af sådana

varor, innan detta visat sig behöfligt, och i afvaktan derpå hålla dem,

mot gäldande af magasinshyra eller andra omkostnader, upplagda å

frilager. Genom ompackningar i andra emballage skulle, enligt hvad

komitén redan antydt, någon tull icke kunna inbesparas. Säkerligen

skulle hitförandet af dylika varor, hvilka väl endast ingå såsom styckegods

å de reguliert trafikerade ångbåtslederna eller å jernväg och ångfärja,

med fullt ut lika stor fördel ske, allt efter som de behöfdes för

afsättning inom landet.

Frågan om frilagers nyttjande för utländska manufakturvaror

har dock äfven en annan sida. Den faran läge, har man invändt, nära

till hands, att å frilagren skulle hållas proflager af dylika varor, hvilka

der kunde i detalj afyttras. Denna fara kan dock genom lagbestämmelser

förebyggas. Komitén anser det nemligen böra, i öfverensstämmelse

med hvad i vissa främmande författningar skett, förbjudas att å

frilager idka detaljförsäljning af eller så kallad minuthandel med varor

från bod eller annat upplagsställe, der varorna finnas upplagda eller

prof derå förevisas. För öfrigt bör den anmärkning här förutskickas,

att enligt komiténs förslag i ämnet lokal inom frilager ej må upplåtas

till annan än den, som blifvit såsom frilagershafvare godkänd. I strid

mot gällande traktater med främmande magter kan väl icke utländsk

undersåte, som undfått rätt att här i riket idka handel eller annan

näring, förbjudas, på den grund att han är utländing, att nyttja frilager.

Men vid den pröfning af personens lämplighet, som enligt komiténs

förslag skulle af myndighet företagas, bör tagas i öfvervägande

jemväl, huruvida mot den rörelse, som denne vill å frilagret''idka, kan

vara något att anmärka. Och finnes frilagersrätt, som redan medgifvits,

brukad till sådant proflager med detalj försälj ning, går frilagershafvaren

sin rätt förlustig. Invändningen föranleder alltså icke heller

i denna del till förkastande af frilagersinrättningen, men till lagstiftningsåtgärder

angående densamma.

Man har vidare mot frilagren anmärkt, att dessa skulle blifva

hvad man kallat »utländska småkolonier». fly, har man sagt, intet

hindrade att använda utländske arbetare inom frilagren. Någon särskild

anledning till det antagandet, att utländingar skulle anlitas mer

vid arbeten inom frilager än vid industriella anläggningar eller arbeten

å andra orter inom riket, synes dock icke förefinnas, hvarför anmärkningen

icke lärer kunna tillerkännas något berättigande. För hvarje

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 27

frilager skall för öfrigt, enligt hvad komitén föreslår, finnas ett af

generaltullstyrelsen faststäldt reglemente, deri, bland annat, skall bestämmas

om behörigheten att förrätta arbete inom anstalten. Det blir

alltså vid fastställandet af detta reglemente tillfälle att pröfva, huruvida

några särskilda vilkor i afseende å arbetares användande finnas böra

uppställas. Härvid kan man, i likhet med hvad rörande vissa tullupplag

i andra länder finnes föreskrifvet, stadga, att inga andra arbetare

må varda inom frilagret anstälda än sådana, som godkänts af vederbörande

tullmyndighet vid anstalten.

En annan anmärkning mot frilager afser, att den industriella

verksamheten derinom skulle lida en inskränkning, så till vida att

qvinnor ej kunde få användas å frilager. Visserligen har detta förr

varit förbjudet i Danmark, och äfven 1886 års svenska förslag till förordning

om allmänt frilager upptog förbud mot tillträde för qvinnor.

Emellertid bar man numera i Danmark medgifvit sådant tillträde, utan

att, enligt hvad komitén inhemtat, deraf försports några af de olägenheter

i kontrollhänseende, som tillförene deraf befarats. Med afseende

härå och då vederbörande tulltjensteman skulle ega rätt att låta verkställa

besigtning å en hvar utgående, en besigtning, som å qvinnor

naturligen skulle, med tillämpning af stadgande i § 151 tullstadgan,

verkställas af qvinna, anser komitén icke behöfligt, att förbud gifves

mot användande af qvinnor såsom arbetare å frilager. Angående särskilda

kontroller vid qvinliga arbetares anställande kunna för öfrigt

närmare föreskrifter meddelas i anstaltens reglemente.

Beträffande de slag af varor, som skulle få på frilager intagas

till uppläggning eller behandling, bar med mycken skärpa invändts,

att frilagren skulle kunna i stor omfattning begagnas till upplag af

spanmål utöfver det verkliga behofvet och således kunna tjena till

underlättande af spekulationer i denna vara, i synnerhet vid tider, då

tullförböjningar antoges vara förestående.

Utan uppgifvande af frilagerstanken kan man naturligen utesluta

från frilager vissa varuslag, blott man icke går ända derhän att förbjuda

intagning af sådana varor, hvilka kunna i större skala blifva

föremål för den transithandel och exportrörelse, i hvilkas framkallande

och utveckling frilagrets väsentliga syfte måste ses. Hvad nu spanmål

beträffar, drabbar den framstälda anmärkningen derom äfven nederlagsinrättningen.

Också hafva förslag varit framstälda om förbud mot

spanna åls läggande å nederlag. Utan att, här ingå på de orsaker,

som föranledt, att dessa förslag icke vunnit framgång, anser komitén

anmärkuingen, i hvad den afser frilager, förtjent af afseende, då i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

komiténs tanke intet giltigt skäl krafvel- frilagersrätt för denna vara,

medan åter ett medgifvande att anlita frilagren derför skulle kunna

minska fafsättningstillfällena för den svenska spanmålen och nedtrycka

prisen derå för våra jordbrukare äfvensom under vissa förhållanden

bereda tillfälle till för statsverket förluBibringande spekulationsaffärer.

Komitén har visserligen icke förbisett, att detsamma kan till en viss

grad blifva förhållandet äfven genom användande af danska hamnar,

der stora myckenheter spannmål kunna inemot tiden för en i Sverige

beramad tullförhöjning samlas och i sista ögonblicket inkastas på den

svenska marknaden. Från grannlandet lärer dock en sådan spekulationsaffär

icke kunna bedrifvas i samma omfattning och med samma lätthet

som från ett inom riket befintligt frilager, och af den omständighet, att

den icke kan helt och hållet förebyggas, följer ej, att icke den svenske

lagstiftaren bör söka, så vidt han har att råda, förekomma att genom

en svensk institution landets jordbruksnäring må kunna tillskyndas

skada. Komitén har alltså i sitt förslag från rätt till intagning å frilager

undantagit spanmål, omalen och malen, alla slag. Naturligen

är det utländsk spanmål, som häraf företrädesvis träffas. Att å frilager

upplägga svensk spanmål lärer icke kunna ifrågakomma, om

icke möjligen någon skulle vilja förvara säd på sitt frilagersmagasin i

afvaktan på lägligt tillfälle till utförsel. Men ehuru häremot intet vore

att i och för sig erinra, har komitén för kontrollens underlättande gjort

förbudet tillämpligt å afl spanmål.

Redan bevillningsutskottet vid 1886 års riksdag anmärkte, att det

dä föreliggande frilagersförslaget tilläte uppläggande af bränvin och

sprit å frilager, ehuru för dessa varor, jemlikt tullstadgan, nederlagsoch

transitupplagsrätt icke njötes. Denna omständighet har ock vid

senare tillfällen åberopats. Anmärkningen anser komitén fullt rigtig.

Den kan blott icke användas såsom ett bevismedel mot frilagersinstitutionen,

utan bör föranleda allenast till lagstil ningsåtgärder i

syfte förnämligast att förebygga, att genom frilagren öppnas tillfälle till

spekulation med bränvin och sprit å den inhemska marknaden. Härför

är dock icke nödigt att uppställa ett alldeles ovilkorligt förbud mot

att å frilager intaga bränvin och sprit. Intagas dessa varor å frilagret

för att användas vid tillverkning derstädes af bärviner, likörer, sylter

eller dylika varor, hvari bränvin ingår, är detta industriella verksamhetsgrenar,

som kunna skörda mycken fördel af frilagret och för hvilka

hinder icke böra uppställas. Väl skulle det icke heller kunna mötas

med några principiella invändningar, om man, på sätt bevillningsutskottet

år 1891 ifrågasatt, tilläte, att bränvin finge inom frilager

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 29

äfven undergå förädling för export. Men då härför skulle i kontrollhänseende

erfordras alldeles särskilda bestämmelser, Indika dels äro af

den beskaffenhet, att de icke lämpligen kunna inordnas i en allmän

författning, utan lära i mångt och mycket behöfva lämpas efter lokala

förhållanden, dels äfven blifva beroende af den speciella lagstiftning,

som i öfrigt gäller för bränvinstillverkningen, har komitén icke velat

tillstyrka ett allmänt medgifvande i förevarande hänseende. Komitén

bär, med anledning af hvad sålunda anförts, funnit sig böra föreslå

förbud mot att å frilager intaga bränvin och sprit af säd, potatis eller

andra jordfrukter, genever deri inbegripen, allenast med undantag för

det fall, att varan skall inom frilagret användas vid beredning af andra

tillverkningar. Med sådan bestämmelse är det utan vidare klart, att

bränvin och sprit icke få från frilager uttagas, så länge de falla under

sin rubrik i tulltaxan, utan allenast så vidt och i den mån som de ingå

i andra tillverkningar.

Slutligen bör till bemötande upptagas ännu en anmärkning, som

ofta låtit höra sig, då frågan om frilager behandlats inom Riksdagen.

Frilager, har man sagt, vore en så stor och kostsam inrättning, att

den kunde komma till stånd blott på mycket få platser och endast å

de större handelscentra. Dervarande handlande blefve härigenom satta

i en gynsammare ställning än deras yrkesbröder å andra, med frilager

icke utrustade orter; och skulle följaktligen desse, om frilager infördes,

tillskyndas ökad svårighet att bestå i konkurrensen. Oafsedt, att. i

anmärkningen ligger ett indirekt erkännande af att Irilager är till

nytta för dem, som deraf kunna begagna sig, får det ^ icke förbises,

att den täflan, som genom inrättande af frilager i Sverige skulle

öppnas, komme att rigtas mot de utländska frilagren och mot dem,

som deraf betjenade sig, och icke mot handelsidkare å de orter

inom landet, der frilager icke komme till stånd. Ty desse affärsmän

komme härpå icke att förlora, men vinna, då de finge tillfälle att

skaffa sig de varor, de måste hålla på lager, från det närmare belägna

svenska frilagret i stället för att anlita utländska mellanhänder,

och härigenom komme de jemväl i åtnjutande af den al frilagersrätten

beroende fördelen att ej behöfva hålla ett i förhållande till afsättningen

onödigt stort lager af förtullade varor. Ifrågavarande anmärkning

skulle emellertid icke kunna helt och hållet frånkänna^)

betydelse, derest det blefve tillåtet att å frilager idka detaljhandel, i

hvithet fall handelsidkarne å fri lagersorten skulle medelst gynsamma

afsättningsvilkor kunna öppna en svår konkurrens för andra handelsidkare,

men då detaljhandel skulle vara strängt förbjuden å de svenska

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

frilagren, kan komitén icke tillerkänna giltighet åt anmärkningen.

Antagas får väl för öfrigt icke, att de, som framställa denna anmärkning,

verkligen afse, att affärsmän på vissa orter skola undanhållas fördelar

på den grund, att samma fördelar icke kunna komma andra i lika grad

till godo. Ett sådant antagande faller på sin egen orimlighet. För

att nu endast anföra ett nära liggande analogt fall, skulle anmärkningen

följdriktigt leda till, att icke heller nederlagsrätt borde medgifvas, då

begagnandet af denna rätt icke står affärsmän å hvarje ort till buds.

Härmed anser sig komitén hafva bemött de hufvudsakligaste

invändningar, som blifvit gjorda eller torde kunna vidare framställas

mot lämpligheten af frilagersinstitutionens införande. Dervid har komitén

ansett sagda invändningar dels icke förtjena afseende, dels kunna

genom lämpliga lagstiftningsåtgärder undanrödjas, och har komitén

således icke i dessa, invändningar funnit någon orsak att frånråda införandet

af en institution, om hvars fördelar i och för sig komitén,

såsom ofvan förmälts, är öfvertygad.

Vid sådant förhållande har komitén att nu tillse, om denna institution^

kan lämpligen åvägabringas med iakttagande af det i uppdraget

åt komitén uppstäda vilkor, att institutionen icke skall föranleda

uppoffringar för statsverket.

.Inrättande af frilager kräfver i första rummet kostnader för anläggning

och inredning af lämplig byggnad eller lämpliga byggnader

och skjul m. m., anordnande af upplagsplatser, anstalter för isolering

af byggnad för frilager, uppsättande af hägnad kring frilagersområde,

jemte underhållskostnader, hvartill ytterligare kunna läggas kostnader

för särskilda anstalter för varors in- och uttagning ur magasinen, för varutransporter

inom området och dylikt. I nu nämnda afseenden kan staten

icke komma att vidkännas några uppoffringar, då samtliga dessa kostnader

äro af beskaffenhet att uppenbarligen höra åligga den, som vill

inrätta frilagret. Härvid kan ju visserligen den möjlighet uppställas,

att staten, på sätt i Danmark skett, skulle sjelf anlägga frilager för

att mot afgift upplåtas, men något sådant synes icke gerna kunna

ifrågasättas i Sverige, der hvarken nederlags- eller transitupplagsmagasin

äro statens.

Vidare blifva kostnader nödvändiga för anordnande af vakt- och

expeditionsrum vid frilagret, anskaffande af vågar m. m. för tullbehandlingar

och af blanketter till vissa erforderliga handlingar. Äfven

dessa kostnader böra åligga egaren af frilagret. Naturligen har egaren

ock att aflöna den personal, som han kan finna nödigt anställa för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 31

besörjande af tillsyn inom anstalten eller utförande af transporter eller

andra arbeten der.

Härjemte föranleder frilagret kostnad för aflönande af de tullverkets

tjensteman och betjente, hvilka måste anställas för utöfvande

af tullkontroll och tullbevakning- samt bokföring och expedition vid

frilagret. Denna kostnad kommer väl att i första hand drabba staten,

men, i enlighet med hvad i förslagen af 1884 och 1886 fans upptaget,

anser komitén det böra åläggas frilagrets egare att återgälda

kostnaden. Till trygghet för dennas godtgörande innehöllo sagda förslag

den bestämmelse, att innan frilagret finge för sitt ändamål begagnas,

skulle för gäldande af berörda kostnad ställas säkerhet, som af

generaltullstyrelsen godkändes. Äfven komiténs förslag fordrar ställandet

af sådan säkerhet, dock att stadgandena i ämnet något fullständigats,

i det komitén ansett det böra föreskrifvas, att denna säkerhet skall

bifogas ansökningen om tillstånd till frilagrets inrättande samt afse en

tid af fem år i sänder.

Då således kostnaderna för frilager sinstitutionen skulle komma

att gäldas af frilagersegaren, uppställer sig frågan, huruvida icke dessa

kostnader, hvilka naturligtvis skulle komma att i sista hand uttagas

från den rörelse, som begagnade sig af frilagret, komme att blifva så

pass betydande, att nyttjande af frilager blefve mycket inskränkt och

ett svårt afbräck vållades i de ekonomiska fördelar, som af frilagersinstitutionen

eljest vore att förvänta. En sådan farhåga synes visserligen

också hafva föresväfvat en och annan af institutionens motståndare.

Den torde dock icke kunna anses grundad.

Vid frågans bedömande få naturligen icke medtagas de kostnader,

som afse hyra för lagerrum och dylikt, hvilka äfven vid förhyrande

af lokaler i andra magasin måste förekomma, utan blott de särskildt

af frilagersinrättuingen såsom sådan härflytande kostnader. Vidare

varder säkerligen förhållandet det, att, der icke i något enstaka fall en

affärsman, som idkar eu mer omfattande transit- eller exportaffär, anskaffar

frilager för sitt eget behof, antingen ett större antal näringsidkare

sluter bolag till erhållande af gemensamt frilager eller ock

vederbörande kommun tae-er saken om hand. I bådadera fallen komma

O

alltså de ifrågavarande kostnaderna att, fördelade på flere, för den

enskilde blifva föga känbara.

Deremot skulle det kunna inträffa, att frilagersegare sökte bereda

sig en otillbörlig vinst på deras bekostnad, som nyttjade hans frilager,

och dymedelst förhölle näringslifvet de med frilagret åsyftade lättnaderna.

Men då ändamålet med frilagersinstitutionens införande icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

är att bereda tillfälle till vinst på frilagerslokalers uthyrande, synes

giltig orsak bär föreligga för lagstiftaren att ingripa. I sådant hänseende

har komil én ansett det böra föreskrifvas, att utgifter för nyttjande

af frilager med dertill hörande anordningar skola utgå enligt eu

af offentlig myndighet, på förslag af egaren, faststäld taxa.

I detta sammanhang bör för öfrigt uppmärksammas, att de omförmälda

komiterade i Göteborg och Malmö principielt uttalat sig för

de grunder, hvarpå 1886 års förslag hvilade, och bland hvilka ingick

föreskrift om frilagersegarens skyldighet att gälda statens kostnad för

bevakning, bokföring och expedition vid frilagret.

Återgående till den närmast föreliggande frågan, kan komitén

sammanfatta det anförda i ett uttalande af den åsigten, att frilagersinstitutionen

lämpligen kan här i landet införas utan uppoffringar för

statsverkets

Beträffande hufvudbestämmelserna i det af komitén uppgjorda förslag

till lagstiftningsåtgärder, som erfordrades för frilagersinstitutionens

införande, hvilket förslag inginge i förslaget till förordning om frilager

och frihamn, har komitén anfört följande:

Förslaget hvilade väl på samma hufvudprinciper som 1886 års

förslag, men det innefattade många vigtiga skiljaktigheter, påkallade af

ändrade förhållanden eller andra orsaker. Enligt komiténs förslag kunde

till frilager inrättas antingen en särskild byggnad eller ett visst område

med byggnader och upplagsplatser. Frilager kunde förläggas i stapelstad,

der tullkammare under tullförvaltares öfverinseende funnes, eller

undantagsvis, der särskilda lokala förhållandena det betingade, i närheten

af sådan stapelstad. För inrättandet fordrades tillstånd af generaltullstyrelsen,

dock att, om medgifvande söktes till upprättande af frilager

i närheten af stapelstad, saken skulle underställas Konungens pröfning.

Å frilager kunde varor intagas utan att underkastas undersökning eller

tullbehandling. Intagna varor kunde uppläggas, ompackas, delas, bearbetas

och på allt sätt behandlas, som om de ännu icke införts öfver

svenska tullgränsen. Frilagret skulle stå under tullbevakning och vara

anordnadt så, att tullkontrollen kunde lätteligen utöfvas. Vederbörande

tulltjensteman Unge ej vägras tillträde till någon afdelning af frilagret.

Detta skulle vara strängt isoleradt genom lämplig hägnad eller annorledes

och hvarje utgång bevakas särskildt. Vakt- och expeditionsrum

skulle tillhandahållas af egaren, som hade att gälda statens kostnad för

tullbevakning, bokföring och expedition; och skulle för denna kostnad

ställas säkerhet. Tillstånd att inrätta frilager, hvilket gifvetvis äfven

innefattade rätt att drifva anstalten, kunde meddelas endast stadskom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 33

mun, aktiebolag med uteslutande svenske delegare och med styrelse,

bestående af i riket boende svenske undersåtar, handelsbolag med likaledes

i riket bosatte svenske bolagsmän samt enskilde här boende

svenske medborgare, som vore berättigade att i Sverige idka handel

eller annan näring, med hvars utöfvande följde skyldighet att föra handelsböcker;

och kunde tillståndet icke å annan öfverlåtas utan medgifvande

af den, som lemnat detsamma. Bestämmelser i de uti sista punkten

omförmälda hänseenden saknades i 1886 års förslag. För frilager skulle

finnas reglemente och taxa, faststälda det förra af generaltullstyrelsen

och det senare af Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande.

Innan frilager finge begagnas, skulle det afsynas. Inom frilager finge

byggnad eller lägenhet ej upplåtas till eller användas såsom bostad, ej

heller lokal upplåtas till annan än den, som vore berättigad att här idka

handel eller annan näring och blifvit af generaltullstyrelsen godkänd

såsom frilagershafvare. Efter särskilt tillstånd af Konungen kunde

inom frilager idkas industriel verksamhet, dock icke boktryckeri eller

rörelse, som vore menlig för anstalten eller der intagna varor. Förslaget

förbjöde, i olikhet med 1886 års förslag, att inom frilager idka

detaljhandel eller att der till förtäring eller eljest till personligt bruk

använda utländska varor af tullpligtigt slag med mindre än att de förut

blilvit i riket behörigen iuförtuiiade. A biläger kunde intagas tullpligtigt,

förtulladt eller tullfritt gods med undantag af dels, likaledes i olikhet

med 1886 års förslag, ej mindre spanmål, än äfven bränvin och sprit

för annat ändamål än användning vid andra tillverkningar, dels ock

smittoförande samt eldfarliga eller eljest för anstalten eller der intagna

varor skadliga ämnen. Varornas in- och uttagning skedde under tullverkets

kontroll och enligt noggrant föreskrifna regler, öfverträdelser

af gifna bestämmelser vore belagda med delvis ganska stränga straff.

Slutligen förutsatte komiténs förslag att genom särskild lag skulle öppnas

möjlighet att beträffande frilagersgods skulle kunna, efter medgifvande

af Konungen, utfärdas så kallade -vvarrants.

Komitén har härefter öfvergått till en utredning af frågan om

möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige och

i sådant afseende anfört följande:

»Med frihamn i den bemärkelse, ordet i den moderna tullagsstiftningen

eger, afser man ett till sina gränser noga bestämdt och genom

yttre anstalter eller bevakningsanorduingar afskildt område, omfattande

dels en för större och djupgående fartyg särskilt lämpad hamn, der

fartyg kunna in- och utlöpa samt lossa och lasta utan att vara underBih.

till Uik8d. Prof. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 23 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

kastade sådant visitationstvång och sådan tillsyn från tullverkets sida,

som eljest är fartygstrafiken i tullhänseende ålagd, dels ock ett till

hamnen stötande landområde, der varor kunna intagas, uppläggas, bearbetas

och i öfrigt behandlas, som om de i afseende å ej mindre tullän

äfven tillverkningsafgifter befunne sig utom riket. Frihamnen innefattar

alltså i sig begreppet frilager, och förty vinnas också med frihamnen

samtliga de förmåner, som afses med frilagret. Men frihamnen

är något mer; dess syfte sträcker sig utöfver frilagrets.

Frilagret gagnar, såsom ofvan framhållits, såväl handeln och

industrien som äfven sjöfarten, men dess inflytande på sjöfarten måste

ju alltid betraktas såsom något mera sekundärt. I frihamnsbegreppet

åter är tanken på sjöfartens höjande mera framträdande.

Frihamnen tänker man sig såsom den punkt, öfver hvilken exporten

utgår till och importen inkommer från andra länder och särskildt aflägsnare

trakter af verlden. Dit skall utförselgodset samlas för att på stora

oceanångare befordras till trakter, der man har bruk för exportlandets

alster, och till frihamnen skall hvad hemlandet och dess närmaste handelsområde

behöfva af kolonial- och andra varor, som der ej kunna frambringas,

införas från berörda trakter, för att sedermera derifrån spridas

såväl inom landet sjelft som inom det afsättningsområde derutanför,

som må kunna med hjelp af gynsamma tullinstitutioner och utvecklade

kommunikationer förvärfvas.

Och vidare. Hvad sjöfarten beträffar, ligger det väl icke i begreppet

frihamn, att alls inga afgifter der skola af fartygen uppbäras,

men det är snart sagdt eu gifven sak att, derest man vill vinna det

med frihamnen afsedda gagnet, väsentliga lättnader måste förunnas beträffande

fartygsumgälderna. Det är i sådant hänseende af vigt, att

dessa umgälder sättas så lågt, som det med afseende å för handen

varande omständigheter är möjligt, samt i hvarje fall, att desamma

icke utgå efter fartygets drägtighet, oberoende af den omfattning, hvari

fartyget är befraktadt, utan efter lossadt eller lastadt tonnage.

Genom frihamnen kan också helt naturligt sjelfva den direkta

varuförseln sjöledes till och från utlandet komma i åtnjutande af större

beqvämlighet, mera omfattande lättnader i rent tulltekuiskt hänseende

än genom frilagret. Innan utländskt tullpligtigt gods intages å frilagret,

har det redan blifvit såsom annat sådant gods bokfördt i tullförvaltningens

journaler. Från tullokalen har det derefter öfverförts till frilagret,

derifrån attest om intagandet lemnas sagda tullförvaltning såsom

verifikation. Och vid varornas uttagning blir förfarandet enahanda,

fastän det sker i motsatt ordning. Men detta förfärande, som måste

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 35

iakttagas, enär varorna icke kunna med fartyg direkt ingå å frilagret

eller derifrån dirket å fartygen lastas, undvikes i frihamnen.

Med begreppet frihamn förbinder man gerna föreställningen om

en mycket kostsammare anstalt, ett mera vidsträckt område och en

rörelse i mycket större skala, än hvad fallet är i afseende å frilagret.

Medan frilager torde kunna utan svårighet komma till stånd snart sagdt

å hvarje ort, der deras inrättande är tillåtet, kunna deremot frihamnar

icke förutsättas skola inrättas annat än å mycket få orter och endast

i handelns och sjöfartens hufvudcentra. Man kan med anledning häraf

också lättare utsträcka fiktionen af utrikes ort längre för frihamnen än

frilagret och anse den förra såsom utrikes ort äfven i afseende å tillverkningsafgifters

utgående och rättighet till restitution af tull- och

tillverkningsafgifter vid ditförande af varor från tullinlandet. Derifrån

kommande varor äro i sjelfva verket, då de ingå i frihamnen, praktiskt

sedt exporterade. Hvilken mägtig häfstång dessa fördelar skola lemna

den för export arbetande industrien, som rör sig med såväl utländska

tullpligtiga som inhemska varor, springer genast i ögonen.

Spörjer man, efter att hafva egnat ämnet denna flygtiga öfverblick,

hvilka betingelserna i allmänhet äro för frihamnar i vår verldsdel

och hvilka fördelar de medföra, så ligger svaret till en del redan i det

anförda. För omedelbar komsumtion eller för vidare bearbetning och

förädling hafva vi behof af råämnen, alstrade i länder under varmare

luftstreck än vårt. Dessa länder åter begära Europas produkter, alstren

af dess mera utvecklade industri, dess större konstfärdighet. För att

förmedla den varuförsel som häraf föranledes, fordras stora ångfartyg,

hvilka för fraktkostnadernas nedbringande böra kunna forsla betydande

myckenheter varor på en gång samt afgå och ankomma regelbundet,

så att exportörer och importörer kunna på förhand träffa nödiga uppgörelser.

Med hänsyn till dessa fartygs dyrbarhet och de stora fordringar

på hamnarna, som för desamma kräfvas, kan man icke på så

synnerligen många ställen anordna för ifrågavarande varuförsel lämpliga

linier eller låta medelst dessa kostsamma fartyg besörja spridandet till

flera orter af importgodset eller insamlandet i flera hamnar af gods till

återförsel. Så småningom hafva till följd häraf danats vissa trafikcentra,

hvarifrån transoceanlinierna utgå, der exportrörelsen från ett visst område

sammanlöper och hvarifrån importen tillbaka sprider sig. Att inom

eget land bilda ett sådant trafikcentrum och att åt detsamma eröfra ett

stort handelsområde måste uppenbarligen vara ett eftersträfvansvärdt

mål för hvarje stat, då denna dymedelst samlar den hufvudsakligaste

vinsten af handel och sjöfart inom sina egna landamären och äfven

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

bereder direkt fördel åt sin industri, i det att denna får billigare transportkostnader,

ju närmare den ligger en sådan medelpunkt för trafiken.

Och är ett iand icke sådant, att det kan närmast uppställa besörjandet

af den direkta transmarina varuförseln från ett större område såsom ett

medel för höjande af sitt ekonomiska lif, bör det dock, utgående från

samma principer, som nyss uttalats, kunna åtminstone samla sig ett

trafikområde af, förutom landet sjelft, länder, till läget mindre gynsamt

lottade, och taga i sin hand varuförseln mellan det området och någon

större medelpunkt för verldshandeln. Sker så, skall man visserligen

icke åstadkomma en frihamn af den stora betydelse för handeln och

sjöfarten, som ofvan antydts, men äfven en sådan till sitt syfte mindre

frihamn torde dock bereda dessa näringsgrenar afsevärda förmåner.

Då det nu gäller att med hänsyn till vårt land göra en tillämpning

af det anförda, är först att uppmärksamma, hurusom, enligt hvad den

af komitén åvägabragta statistiska utredning visar, våra direkta handelsoch

sjöfartsförbindelser med främmande länder hufvudsakligen äro inskränkta

till hamnar vid Östersjön och Nordsjön. Vår export till och

vår import från aflägsnare länder försiggå nästan uteslutande genom

mellanhänder. Särskild! hafva Hamburg och Bremen länge täfla! med

England om besörjandet af de nordiska ländernas export och import.

Sedan 1888 besitter Hamburg en med stora pekuniära uppoffringar

åstadkommen frihamn. Äfven Bremens hamn är att likställa med en

frihamn. Dessa städer hafva härmed allt mera tillvällat sig den merkantila

hegemonien i norden. Och inseende vigten af att befästa och vidga

sin ställning såsom mellanhand för handeln på länderna kring Östersjön,

har Tyskland, ibland annat, sådant syfte utfört det storverk, NordÖstersjökanalen,

som nu öppnats.

Innan någon som helst erfarenhet föreligger om den omfattning,

hvari Nord-Östersjökanalen kommer att för handelsfart begagnas, är det

gifvetvis omöjligt, att med någon tillförlitlighet beräkna, hvilka verkningar

denna trafikled kan komma att utöfva med afseende å Östersjöländernas

handels- och sjöfartsförbindelser med andra trakter. Törhända

ställa sig kostnaderna för färden genom kanalen högre och blifver tidsvinsten

af dess begagnande, helst för viss trafik, mindre än man påräknat.

Till äfventyrs kan äfven kanalfarten komma att afsevärdt

påverkas af vissa för fartygens skyndsamma fortkomst hindrande omständigheter,

särskildt vid kanalens vestra ändpunkt. Det lärer derför

kunna med fog sättas i fråga, huruvida kanalens inflytande skall varda

af den genomgripande betydelse i förevarande hänseende, som man på

åtskilliga håll synes vänta. Såsom säkert torde likväl det kunna an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 37

tagas, att för den trafik, som eger rum mellan Östersjön och hamnar

åtminstone närmast vester om kanalen, denna kommer att föredragas

framför vägen omkring Skagen, och att, särskilt på denna grund, kanalanläggningen

skall bereda Hamburgs och Bremens köpmän lättnader i

deras sträfvan att bibehålla och utvidga sin ställning såsom mellanhänder

för den stora handeln på Sverige.

Emellertid har redan antagandet om Nord-Östersjökanalens blifvande

betydelse icke varit utan vigtiga följder i afseende å de nordiska

ländernas handelsförhållanden. Kanalen har varit den yttre anledningen

till anläggandet af Köpenhamns frihamn och har åter väckt till lif

frihamnsfrågan jemväl i norden i öfrig!. Sedan beslutet om kanalen

fattats, skyndade sig Danmark, befarande att se sig utträngdt från

Östersjöhandeln, att rusta sig för den nya och skarpare täflingsstrid,

det hädanefter kunde befara från Hamburgs sida, och redan i november

1894 kunde det öppna frihamnen i Köpenhamn. I fråga härom bör

uppmärksamheten rigtas på ett förhållande, som på det närmaste berör

vårt land. Under öfverläggningarna om inrättande af frihamn i Köpenhamn

räknade man nemligen med den faktorn, att Sverige samt öfriga

skandinaviska och Östersjöländer äfvensom delar af Ryssland skulle

tillhöra frihamnens trafikområde och den skandinaviska halfön betecknades

såsom Köpenhamns »naturliga uppland». Till ledning för bedömandet

af rigtigheten af denna beräkning och af den verkan, som

Köpenhamns frihamn skall komma att utöfva på våra handels- och

sjöfartsförhållanden, föreligger väl ännu ingen som helst erfarenhet.

Men om det ju också måste erkännas att i visst afseende, i hvad

transportkostnaderna rörer, det kan anses vara för Sverige fördelaktigare

att hafva att tillgå ett centrum för verldshandel i det närbelägna

Köpenhamn än å aflägsnare ort, är dock dervarande frihamn utan tvifvel

både genom sitt läge och de friheter den bjuder egnad att tillfoga den

svenska grosshandeln, så vidt densamma icke inom landet beredes tillfälle

till de lättnader, som frilagers- och frihamneinstitutionerna innebära,

och äfven den under trycket af höga umgälder arbetande svenska

sjöfarten ansenligt afbräck. Att frihamnar till äfventyrs kunna komma

att inom en ej aflägsen framtid inrättas i Norge och Östersjöprovinserna

är äfven en omständighet, som icke får lomnas ur räkningen.

Dessa nya anläggningar, Nord-Österejökanalen och Köpenhamns

frihamn, jemte de frihamnar, som ytterligare kunna komma till stånd

inom området för Sveriges direkta handels- och sjöfartsförbindelser,

höra alltså allvarligt mana den svenske lagstiftaren att utan dröjsmål

tillse, huru äfven i vårt land må kunna lämpligast iurättas tidsenliga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

institutioner till handelns och sjöfartens främjande. Med dessa institutioner

skall afses icke blott att stärka våra affärsmäns ställning i kampen

mot medtäflarne på deras arbetsfält, utan äfven att framkalla och underlätta

deras sträfvan att inom vårt eget land bilda centra för transitoch

exportrörelsen, antingen nu till och från dylika centra komma ati

besörjas direkta transmarina transporter eller de endast skola spela

den mera förmedlande rol, som ofvan antydts. Ty mägta vi än icke,

åtminstone till en början, åstadkomma en mera fullständig frigörelse

från det beroende af andra länder, hvari vår handel och sjöfart i många

afseenden befinna sig, bör detta icke afhålla oss från att tillegna oss

dylika institutioner i den utsträckning gifna förhållanden tillåta. Det

är att hoppas att dymedelst vårt land skall, jemte det att för oss

naturliga handelsområden förvärfvas, så småningom kunna med egna

krafter uppträda på verldsmarknaden.

Visserligen anser komitén det första och för närvarande vigtigaste

steget härtill vara införandet af den af komitén tillstyrkta frilagersinstitutionen;

men huru gagnande och nödvändig denna enligt komiténs

bestämda öfvertygelse än är, gör den dock icke den friaste af tullupplagsinstitutionerna,

frihamnen, öfverflödig.

Med denna uppfattning har komitén alltså att nu tillse, huruvida

nödiga förutsättningar finnas för inrättande af frihamnar i Sverige.

Först måste då till skärskådande upptagas frågan om hvilket trafikområde

må kunna påräknas för svenska frihamnar. Förmätet torde

det vara att härför såsom förebild uppställa en sådan frihamn som

Hamburgs med dess verldshandel dominerande ställning. Äfven om

vårt land inom sig egde de rika ekonomiska källor, som för utförande

af en sådan anläggning kräfdes, måste likväl vårt geografiska läge

anses utgöra ett hinder för att eu svensk frihamn skulle kunna vinna

en med Hamburg jembördig ställning. Tänker man sig åter en frihamn

närmast såsom Köpenhamns, skulle väl hos oss yppa sig större

svårigheter både att åstadkomma och tillgodogöra oss en sådan anläggning

än i Danmark, då nemligen Köpenhamns affärsverld besitter såväl

större kapitalstyrka som flere sedan länge bestående mer utbredda och

mer omfattande handels- och sjöfartsförbindelser än vårt land. Danmark

eger äfven den fördelen i förevarande afseeende, att dess ekonomiska

krafter äro mera samlade; Köpenhamn är den gifna medelpunkten för

dess affärslif; Köpenhamn var också den gifna platsen för en dansk

frihamn. I Sverige eger ej ett liknande förhållande rum. Men om vi

också således icke kunna räkna med så gynsamma faktorer som Danmark,

följer deraf icke att ej betingelserna för en svensk och en dansk

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 39

frihamn i mycket äro ganska likartade. Redan är erinradt om det

trafikområde, man i Danmark påräknat för Köpenhamns frihamn, och

i hufvudsak samma område, om än till omfattningen inskränktare, synes

kunna under i öfrigt tjenliga förhållanden förvärfvas åt en svensk frihamn.

Dock blifva uppenbarligen områdets gränser vexlande allt efter

den plats i Sverige, der frihamn inrättas. Vid anläggning af svensk

frihamn exempelvis vid Öresund skall man således hafva att rigta sin

uppmärksamhet på insamlandet af exportgods, utom från vårt land,

förnämligast från Finland och Östersjöprovinserna samt nordvestra Rysslands

inre delar äfvensom på återsändandet till detta trafikområde af

dess import af kolonial- och andra dermed likstälda varor. En frihamn

längre upp vid Sveriges vestkust torde få anses kunna tillvinna sig

ungefärligen samma trafikområde, dock med tillägg af vissa delar af

Norge samt med något vidgade utsigter för finska transitaffärer, men

med inskränktare utsigter för affärer på sydligare belägna delar af

området. En frihamn vid ostkusten åter skulle kunna erhålla betydelse

såsom centrum för de delar af vårt land, hvilkas affärer gå öfver ostkusthamnar,

vidare för Finland och de nordligare Östersjöprovinserna

samt möjligen äfven för derinvid belägna ryska orter.

Besvarandet af den förelagda frågan varder dock alltid mer eller

mindre vanskligt, då här måste räknas med mycket osäkra faktorer.

De förhållanden, som framgå af den statistiska utredning, komitén

åvägabragt, gifva väl ett ganska kraftigt stöd åt det antagandet, att

för svensk frihamn finnas utsigter till både nödigt trafikområde och

erforderlig trafik, men någon fullt tillförlitlig beräkningsgrund kunna

dessa förhållanden icke sägas erbjuda. Resultatet varder också helt

naturligt synnerligen olika, om man afser inrättandet af en enda frihamn

för Sverige eller utgår från förutsättningen att flere mindre

sådana anstalter skola bringas i verksamhet. Olika varder också förhållandet,

om man tänker sig en frihamn inrättad med syfte att med

den köpenhamnska upptaga täflan äfven om besörjandet af direkta transmarina

affärer, eller om man inskränker sig till att för svensk frihamn

till en början uppställa den anspråkslösare uppgiften att samarbeta

med ett annat och större centrum. Derest ej egna transmarina ångbåtslinier

kunna såsom alltför dyrbara omedelbart uppsättas, bör man nemligen

kunna anlita den utvägen att söka träffa uppgörelse om frihamnens

eller frihamnarnas anlöpande af större utländska oceanångare.

Att emellertid en frihamn, äfven om den i början blott sålunda

samarbetade med ett större trafikcentrum, dock skulle medföra fördelar

för landets industri, handel och sjöfart, bör, såsom redan i allmänhet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutshottets Betänkande N:o 30.

antydts, icke dragas i tvifvelsmål. Dessa fördelar blifva helt naturligt

större i samma mån som trafikområdet vidgas och medelst direkta

förbindelser sammanknytes med aflägsnare trakter. I afseende å de

fördelar, som kunna förväntas af frihamn, bör för öfrigt uppmärksamheten

ånyo rigtas derpå, att alla förmåner, som äro förenade med frilager,

äfven genom frihamn vinnas, men i än högre grad, då bland

annat för frihamnens begagnande till varors uppläggning och behandling

icke uppställas lika stränga vilkor som för frilagrets nyttjande till

samma ändamål.

Sammanfattande det anförda, anser komitén, att det finnes förutsättningar

för tillvinnande åt svensk frihamn af nödigt trafikområde,

samt att frihamn sinstitutionen, i och för sig betraktad, är egnad att

bereda vår industri, handel och sjöfart afsevärda fördelar. Denna åsigt

hvilar väl icke — komitén har redan reserverat sig i detta hänseende

— på en sådan grund, som kan läggas med siffror och statistiska data;

men de af komitén ofvan framstälda förhållanden synas i sjelfva verket

så talande, att, äfven utan en sådan grund, den principiella rigtigheten

af den uttalade åsigten lärer få anses obestridlig.

Emellertid är det uppenbart, att för ett sådant företag som en

frihamn kräfves ett mått af uppoffringar, både direkta och indirekta,

som måste blifva synnerligen afsevärdt; och detta icke blott för sjelfva

anläggningens åstadkommande och drifvande, utan ock för beredande

af sådana lättnader för rörelsen, särskildt i afseende å fartygsumgälder,

att trafiken ledes till och begagnar sig af den nya institutionen. Det

gäller alltså att nu till besvarande upptaga frågan om beskaffenheten

och möjligheten af dessa uppoffringar, så vidt angår svenska frihamnar.

Hvad då först sjelfva anläggnings- och driftkostnaderna angår,

kan naturligen icke såsom måttstock tagas Hamburgs frihamn, der de

snart sagdt oerhörda kostnaderna afsett bland annat utrymmandet af

en tätt bebyggd stadsdel af icke obetydlig utsträckning. Någon säker

ledning torde härvid icke heller kunna hemtas från de kostnader, som

nedlagts å Köpenhamns, kanske i allt för stor skala tilltagna frihamn.

Men i allt fall måste kostnaderna för en svensk frihamn beräknas

blifva ganska ansenliga. Anordningen af en frihamn betingar nemligen

alltid, att inseglingen göres lätt och trygg; att sjelfva hamnen göres

så rymlig och så djup, att den kan beqvämligen nyttjas för ångfartyg

af betydande drägtighet samt upptaga en stor trafik; att den utrustas

med moderna anstalter för fartygs snabba lossning och lastning; att

den förses med goda anordningar för varuförsel m. m. inom området

samt med luftiga och rymliga magasin och att den erbjuder nödiga

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

lokala förutsättningar för drifvande af industriel verksamhet, hvilket

allt icke åstadkommes utan betydliga kostnader. Dock är naturligen

kostnadsfrågan i mycket beroende på lokala förhållanden, och under

gynsamma sådana torde kostnaderna kunna hållas inom måttliga gränser.

Kostnadsförslag, som genom enskild försorg blifvit uppgjordt för frihamn

i Göteborg, slutar på en summa af mellan två och tre millioner

kronor. Tillförlitligheten af denna beräkning är komitén väl icke i

tillfälle att bedöma, men vill det dock synas komitén, att såväl i Göteborg

som äfven exempelvis i Stockholm och Malmö frihamnar borde,

helst om redan befintliga anläggningar åtminstone delvis kunde derför

användas, kunna tillvägbringas för en ej alltför afskräckande kostnadssumma.

Då fråga är om svenska frihamnars åstadkommande, framställa

sig vidare till besvarande spörsmålen, om staten skall bekosta anläggningen

deraf och drifva den med sådana anstalter förbundna rörelsen,

eller om saken skall lernnas att bero af enskild eller kommunal företagsamhet,

med eller utan understöd af statsmedel. Komitén kan för

sin del icke tillstyrka, att frihamn vare sig anlägges eller drifves af

staten. Val kan beredandet af medel att höja landets näringslif ingalunda

anses främmande för ändamålet med statens verksamhet; dock

torde staten i detta afseende böra i allmänhet inskränka sig till att

främja och underlätta de enskildes sträfvan, der denna visar sig icke

kunna med allenast egna krafter vinna ett mål, som af staten erkännes

såsom godt och ledande till allmän nytta. Denna väg torde också vara

den, som staten bör gå i afseende å frihamnar. Dessutom är hamnväsendet

i Sverige icke i öfrigt en statsangelägenhet. Staten blott

öfvervakar hamnväsendet; den understödjer vissa hamnanläggningar,

och den fordrar i gengäld vissa garantier med hänsyn till arbetets

utförande och vidmagthållande.

Frihamns anläggning och drift böra alltså, enligt komiténs mening,

besörjas i första rummet af kommuner och enskilde. Antagligen komme

förhållandet att blifva det, att en kommun ensam eller i förening med

ett för ändamålet bildadt bolag inrättade frihamn, och att dennas drift

sedermera öfverlätes å ett bolag under kontroll från kommunens sida.

Om utsigterna i ekonomiskt hänseende för ett sådant företag torde

komitén icke hafva att uttala sig. Det allenast bör framhållas, att

syftet med ett eventuel medgifvande till frihamnars inrättande ju är

allmänt gagn, men icke beredande åt dem, som bringa företaget till

stånd, af vinst å anläggningen, betraktad såsom affär; och såsom sådan

får den heller icke anses.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 5 Samt. 1 Afd. 23 Raft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Dock är det gifvet, att statens medverkan icke kan undvaras.

Den rigtning, hvari denna medverkan bör lemnas, är redan antydd.

Den bör bestå i att främja och understödja företaget, något som kan

ske både direkt och indirekt; direkt genom att, derest, på ansökan af

vederbörande, sådant efter pröfning finnes böra ega rum, staten för

hamn- eller andra byggnaders åstadkommande lemnar understöd i form

af lån eller statsbidrag, och indirekt genom att staten afstår från eller

medgifver lättnad beträffande vissa af sjöfarten nu utgående umgälder;

i enlighet med hvad egt rum i fråga om Köpenhamns frihamn, beviljar

skattefrihet för hamnens område med derå uppförda byggnader, äfvensom,

på sätt särskildt i Tyskland skett, underlättar exporten genom

nedsatta jern vägsfrakter för gods, bestämdt till utförsel. Derförutan

kunde frihamnstrafiken gynnas äfven genom subventioner åt reguliera

exportlinier.

Hvad särskildt angår fartygsumgälderna, har redan vigten af att

i allmänhet lindriga sådana umgälder utgå i frihamnar framhållits af

komitén, och detta kraf framträder icke minst, då det gäller att planlägga

en svensk frihamnsinstitution, enär hänsyn dervid gifvetvis måste

tagas till skeppsumgälderna i den svenska frihamnen närbelägna främmande

hamnar och särskildt i Köpenhamns nyinrättade frihamn.

Sjöfartsafgifterna äro för öfrigt i vårt land i och för sig så tryckande,

att det, vare sig frihamn kommer till stånd eller icke, synes vara

önskvärd! att lindring i desamma må kunna beredas. Detta har också

påyrkats i inkomna yttranden från särskilde komiterade i Stockholm,

Göteborg och Malmö. I huru hög grad man i Köpenhamn kunnat

genom omsättning af hamnafgiften för ingående till en varuafgift och

afskaffande af vissa andra fartygsumgälder tillmötesgå trafikens kraf,

framgår af den redogörelse för Köpenhamns frihamn, som af komitén

lemnats i den af komitén meddelade öfversigten af utländsk lagstiftning.

Komitén anser således beredande af afgiftslättnader åt sjöfarten

vara en bestämd förutsättning, för att afsedt gagn skall kunna

vinnas af svensk frihamn.

För åstadkommande af sådana lättnader erbjuder sig i första

rummet en utväg, som delvis redan blifvit beträdd, men hvilken bör

fortsättas och fullföljas. Härmed syftar komitén på frågan om lastpenningarna,

hvilka komitén, i enlighet med hvad ock i förberörda

yttranden tillstyrkts, anser böra i sammanhang med öppnande för

trafik af svensk frihamn helt och hållet afskaffas, och detta icke

blott för fartyg, som i frihamn in- och utlöpa, utan i hela landet, då

nemligen en olikhet härutinnan skulle innebära en orättvisa mot de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 43

hamnar, som icke vore frihamnar. Då komitén förordar borttagande

af lastpenningarna, har komitén icke förbisett, att denna lindring

kommer lika väl utländska som våra egna fartyg till godo. Men dels

lägga våra traktater, innehållande klausuler om vare sig behandling

af det främmande landets fartyg i afseende å skeppsumgälder lika

med vårt lands eller om behandling såsom mest gynnad nation, hinder

för ett annat förfarande, dels är det att hoppas, att de svenska fartygens

antal just genom påverkan af de nu ifrågasatta nya institutionerna

skall stiga på de utländska, Sverige trafikerande fartygens

bekostnad.

I sammanhang härmed upptager komitén frågan om en annan

lättnad för sjöfarten, som påkallas af frihamn. Komitén afser fyr- och

båkafgifterna och sättet för deras beräkning. Ett upphäfvande af desamma

och ett uppförande i rikssstaten af ett anslag till fyr- och båkväsendet,

såsom fallet är i Danmark, lärer väl icke kunna nu ifrågasättas,

helst dessa afgifter helt nyligen reglerats, dervid den inrikes

fyr- och båkafgiften bortfallit. Komitén anser det emellertid med

hänsyn till frihamnstrafiken oundgängligt, att dessa afgifter dels nedsättas,

dels ock antingen bestämmas att utgå efter lossadt och lastadt

tonnage — önskvärdheten häraf har äfven framhållits i yttrandena

till komitén — eller ock, enligt föredömet från Köpenhamn beträffande

liamnafgifterna, omföras till en afgift å varorna att uppbäras, då dessa

utgå från frihamn till afsättning inom landet. Då frihamn i tullhänseende

betraktas såsom utrikes ort, vore det måhända rigtigast

att beträda denna senare väg. Väl är det sant, att, äfven om afgiften

beräknas direkt efter fartygets drägtighet, den likväl i sista hand

drabbar varuegaren, men det skall sannolikt icke blifva möjligt att

få till stånd en ordnad fartygstrafik på svensk frihamn utan någondera

af de sist ifrågastälda ändringarnas genomförande. Knappast lärer

man kunna hoppas, att svenska frihamnar alltid skola förse fartygen

med eller att fartygen städse skola föra till sådana hamnar fulla laster,

utan lära de ofta komma att der intaga eller lossa endast en del åt

sin last; och med afseende härå skulle bibehållandet af nuvarande

grunder för fyr- och båkafgifternas utgående onekligen hämma eller

omöjliggöra den lifligare sjöfart, man med fgynsammare afgiftsgrunder

synes kunna förvänta.

Det är tydligt, att hvad här sagts om fyr- och båkafgifterna

äfven gäller om de afgifter, som af fartyg utgå till kommunernas

hamnväsen. Äfven dessa, hamnafgifterna för fartyg, böra, om afsedt

gagn skall kunna af frihamnen vinnas, göras så lindriga som det, med

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

hänsyn till för handen varande behof af inkomster för hamnväsendet, må

vara möjligt, och böra äfven de af samma skäl, som anförts beträffande

fyr- och båkafgifterna, antingen bestämmas att utgå efter lossadt

och lastadt tonnage eller ock omföras till en varuafgift. Då emellertid

denna fråga i första hand är beroende af kommunerna, bör det beaktas,

att de frän Stockholm, Göteborg och Malmö inkomna yttrandena alla

innehålla ett uttalande om att vederbörande kommuner i detta fall

antagas skola göra de eftergifter de finna möjliga.

Att utarbeta och afgifva några detaljerade förslag i afseende å

de åtgärder för frihamnsinstitutionens genomförande, som ofvan framstälts

såsom önskvärda eller nödvändiga, har komitén ansett falla utom

ramen för dess rörande frihamnsfrågan gifna nådiga uppdrag. Men

huru än de omförmälda uppoffringarna göras eller lättnaderna beredas,

anser komitén, med stöd af det anförda, frågan om de materiella

vilkoren för frihamnars åstadkommande och drifvande icke böra kunna

lägga hinder i vägen för institutionens införande.

Mot denna institution kunna visserligen äfven rigtas anmärkningar

af hufvudsakligen enahanda art som de, hvilka framstälts mot

frilagersinstitutionen, och hvilka komitén ofvan sökt bemöta. Då

komitén dervid funnit dessa anmärkningar antingen icke förtjena afseende

eller ock böra föranleda allenast till vissa angifna lagstiftningsåtgärder

angående frilager, men icke till frilagersinstitutionens förkastande,

gäller alltså enahanda omdöme om motsvarande anmärkningar

rörande frihamnsinstitutionen, dock med de modifikationer, som påkallas

af sjötrafiken. För öfrigt bör det här icke lemnas utan uppmärksamhet,

att inom Riksdagen frihamnsfrågan vunnit understöd af frilagrets motståndare

lika väl som af dem, hvilka önskat denna senare institution.

Af det anförda framgår, att komitén anser, det frihamnsanläggningar

i Sverige är o både möjliga och lämpliga.

Huruvida nu emellertid utsigter finnas för att frihamnar här verkligen

skola komma till stånd, derest de varda medgifna under de förutsättningar

komitén framhållit, derom lärer det icke tillkomma komitén

att för egen del uttala något omdöme, liksom det icke heller torde

vara komiténs uppgift att utreda, å hvilka orter frihamnar lämpligast

böra inrättas. Det allenast må framhållas, att, enligt hvad de från

Stockholm, Göteborg och Malmö inkomna utlåtanden i ämnet gifva

vid handen, inom dessa kommuner, hvilka synas bjuda de störsa förutsättningarna

för att kunna samla den för en frihamn nödiga trafiken

och hvilka äfven torde vara de, som kunna bringa de största pekuniära

offer för utförande af en frihamnsanläggning, frihamnsfrågan stälts på

dagordningen och äfven delvis omsatts i handling, i det att för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 45

beredande åtgärder vidtagits för sakens bringande till verkställighet,

då lagstiftningen det tillåter. Får man döma häraf, vill det således

synas, som om både intresse och offervillighet för saken vore rådande

inom landet. Denna omständighet torde derför äfven få anses gifva

komiténs åsigt om möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar

ett ganska starkt stöd. Vid sådant förhållande anser komitén,

att lagstiftaren bör tillse, det den svenska tullagstiftningen icke förhåller

svenske näringsidkare lättnader i tullhänseende, som icke strida

mot de principer, hvarpå samma lagstiftning hvilar, och att han alltså

bör, äfven om han icke skulle känna sig öfverbevisad om, utan till

och med ställa sig något tviflande gent emot de längst gående, på

frihamnsinstitutionen grundade förväntningarnas uppfyllelse, dock genom

lagbestämmelser, som medgifva institutionens införande, bereda möjlighet

dertill.»

På grund häraf och i enlighet med den uppfattning om sitt uppdrag,

som komitén, enligt hvad ofvan berörts, i början af betänkandet

uttalat, hade komitén att angifva sin åsigt om de allmänna vilkor,

hvarunder frihamnar borde kunna här medgifvas och rörelsen i dem

drifvas, och då så skedde, angåfve komitén på samma gång de hufvudgrunder,

hvarpå de i dess förslag till förordning om frilager och frihamn

intagna bestämmelser om frihamnar hvilade.

Komitén har dervid först uttalat, att, enligt dess uppfattning af

hvad i ämnet förekommit inom Riksdagen, med den institution, som

ifrågasatts att under benämningen frihamn införas i den svenska tullagstiftningen,

afsetts icke ett sådant tullupplag med hamn, som oftast betecknades

med ordet fridocka, utan en anstalt, utrustad med friheter

och lättnader, motsvarande dem, som ansetts kunna medgifvas i Hamburgs

och Köpenhamns frihamnar. Komitén vore ock för sin del öfvertygad

om att en fridocka icke skulle visa sig motsvara de fordringar,

man hade rätt att ställa på en ny tullinstitution, inrättad bland annat,

i syfte att bjuda vårt näringslif det mest tidsenliga vapen i den ekonomiska

täfliugskamp, som, hvad vårt land anginge, till hufvudsaklig del

leddes från Hamburg och Köpenhamn; och komitén hade derför vid

utarbetande af sitt förslag såsom den för sig ledande grundsatsen uppstad

att för svensk frihamn borde medgifvas alla de friheter och lättnader

i afseende å behandling och bearbetning af gods samt utöfvande

åt verksamhet inom frihamnen, hvilka, ledande till svenska industriens,

handelns och sjöfartens fromma, vore förenliga med bevarande af full

trygghet för att de faststälda tullafgifternas utbekommande icke genom

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

frihamnen i den ringaste mån sattes på spel. Med tillämpning af denna

grundsats hade i komiténs förslag uttalats, att frihamn skulle i fråga om

tull- och tillverkningsafgifter anses såsom utrikes ort, hvaraf blifvit en

följd att fartyg och gods inom frihamn icke skulle vara underkastade

vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordrades för utöfvande

af kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn meddelade allmänna

eller särskilda föreskrifter-. Fiktionen om frihamn såsom utrikes ort

hade också medfört de korollarier, att från inrikes ort till frihamn inkomna

varor skulle i fråga om rätt till restitution af tull- och tillverkningsafgifter,

äfvensom i öfrigt i tullhänseende betraktas såsom från

riket utförda samt således vid återinförsel underkastas samma behandling,

som direkt från utrikes ort till frihamn inkommet gods skulle

undergå, då det från frihamnen infördes i riket. Det vore af författningsförslaget

utan vidare klart, att varor äfven i frihamn finge ompackas,

delas, bearbetas och i öfrigt behandlas alldeles som om de, ur

svenska tullverkets synpunkt sedt, icke befunne sig inom svenskt område.

Frihamn kunde, enligt förslaget, inrättas i eller i närheten af stapelstad

med tullkammare under tullförvaltares öfverinseende och skulle

naturligen liksom frilagret stå under tullverkets uppsigt och bevakning.

För frihamn fordrades ett till sina gränser noggrannt bestämdt område,

omfattande dels hamn och tillhörande anstalter för sjöfarten, dels ett

derinvid beläget, genom hägnad från vidliggande mark afspärradt landområde

med byggnader och upplagsplatser. Liksom frilagret skulle frihamn

vara anordnad så, att erforderliga tullkontroller kunde deröfver

utöfvas. Tillträde till anstalten och lokaler derinom skulle stå vederbörande

tulltjenstemän Öppet, och samma fordringar som vid frilager

gälla vid frihamn beträffande anordnande af lämpliga vakt- och expeditionsrum,

bevakning af utgång åt landsidan samt rätt för tulltjenstemän

att visitera utgående personer. Derjemte fordrade förslaget, såsom naturligt

vore, särskild bevakning af frihamn äfven åt sjösidan. Deremot

hade det synts komitén billigtvis icke kunna såsom ett allmänt vilkor

för frihamns inrättande och drift uppställas, att anstaltens egare skulle

gälda statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition vid

frihamn; ett sådant vilkor hade heller icke, så vidt för komitén vore kändt,

blifvit af någon ifrågasatt. Skulle det emellertid finnas lämpligt, att

sagda kostnad eller viss del deraf skulle utgöras af frihamns egare,

vore detta en fråga, som finge bero på särskildt beslut.

Tillstånd att inrätta frihamn, hvarmed naturligen vore förenad rätt

att också drifva anstalten, finge icke utan Konungens tillstånd öfverlåtas

å annan och kunde enligt förslaget vinnas af stadskommun eller aktie
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 47

bolag, som bestode af uteslutande svenske delegare och hvars styrelse

utgjordes af här i riket bosatte svenske undersåtar.

Äfven för frihamn skulle finnas reglemente, som för sådan inrättninglTaststäldes

af Konungen, äfvensom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

faststäld taxa å afgifter för begagnande af byggnad, magasinsrum

eller upplagsplats inom frihamn. Innan frihamnen fiuge begagnas,

skulle vidare styrkas, att den vore utförd enligt faststäld plan. Tillstånd

till frihamnens öppnande skulle meddelas af generaltullstyrelsen,

som derom utfärdade allmän kungörelse.

Förslaget förbjöde äfven att inom frihamn upplåta och använda

byggnad till bostad, dock med visst af omständigheterna betingadt

undantag. Deremot upptoge förslaget icke någon bestämmelse motsvarande

den, som, hvad anginge frilager, förbjöde upplåtelse af byggnad,

magasinsrum eller upplagsplats åt annan än den, hvilken, enligt hvad

i förordningen sades, blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom

frilagershafvare. En dylik inskränkning i rätten att begagna frihamn

skulle belägga rörelsen derinom, hvilken fordrade friare former än frilagersrörelsen,

med så tryckande band, att institutionens syfte derigenom

skulle väsentligen förryckas. Till frihamn torde ofta med fartyg ankomma

varor, till hvilka godsegare icke anmälde sig eller hvilka icke

vore afsedda att inom frihamn uppläggas, utan allenast att passera

densamma för transitförsändning eller intagning å annat upplag. Hvad

åter anginge drifvande af industriel verksamhet inom frihamn, skulle

dertill fordras tillstånd af Konungen. Sådant tillstånd skulle likväl

icke kunna afse boktryckerirörelse eller verksamhet, egnad att medföra

fara eller olägenhet för anstalten eller der intagna varor.

Detaljförsäljning af varor skulle vara förbjuden äfven inom frihamn,

dock med det af sjöfartsrörelsen inom frihamnen påkallade undantag,

att efter särskildt tillstånd af Konungen detaljhandel med fartygsproviant

och andra skeppsförnödenheter skulle få ega rum under de vilkor,

Konungen bestämde. Icke heller skulle till förtäring eller eljest till

personligt bruk inom frihamn få användas utländska varor af tullpligtigt

slag, som ej förut blifvit i riket införtullade, eller svenska varor,

för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter blifvit vid utförseln

till frihamnen ifrågasatt; dock med vissa nödvändiga undantag

i afseende å proviantartiklars användande af besättningar å fartyg.

Hvad anginge de varuartiklar, som, enligt förslaget, skulle vara

tillåtna eller förbjudna att i frihamn införas, skulle härom gälla hvad

om varors intagning å frilager föreslagits. Dock skulle fartyg, som

innehade till införsel i frihamn förbjudet gods, få, der sådant ej strede

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

mot föreskrift i annan författning, ingå i frihamn, under vilkor att

godset ej der lossades eller i annat fartyg omlastades.

Äfven frihamnsegare skulle gifvetvis kunna vinna rätt att angående

i frihamnen upplagdt gods utfärda warrants.

Vidare lemnade förslaget de regler för trafiken till och från frihamn,

som funnits böra i tullhänseende meddelas, dervid beträffande

behandling af fartyg och last inom hamnen föreslagits många till trafikens

beqvämlighet syftande och af begreppet frihamn betingade lättnader

från de enligt tullagstiftningen i allmänhet gällande regler. Den

ledande grundsatsen hade äfven här varit den, att frihamnen vore att

betrakta såsom utrikes ort, och att formaliteter, hvilka ej kräfdes för

bevarande af statsverkets rätt, borde bortfalla. Gifvet vore det emellertid,

att frågan om de lättnader särskilt för den sjöväga frihamnstrafiken,

hvilka i tullhänseende kunde lämpligen medgifvas, i mycket hög grad

påverkades af lokala förhållanden, hvadan planläggande af den nya

institutionen framför allt i detta afseende varit underkastadt många

vanskligheter. Komitén vore heller icke blind för att, sedan frihamn

kommit till stånd och någon tids erfarenhet om de nu föreslagna bestämmelserna,

der de blefve gillade, vunnits, ändringar i eller tillägg till

desamma skulle finnas behöfliga. I Danmark hade man gått en annan

väg, i det man, först då den köpenhamnska frihamnen låg färdig att

öppnas, utfärdat bestämmelser för frihamnstrafiken i tullhänseende, dock

icke ens då slutligt, utan i form af ett interimistiskt reglemente. Den

svenske lagstiftaren, hvilkens uppgift nu vore att ordna frihamnsinstitutionen

i allmänhet, utan att något visst fall förelåge, borde dock enligt

komiténs åsigt icke lämpligen följa samma väg och kunde svårligen

underlåta att i den allmänna författningen intaga de bestämmelser i

förevarande hänseende, som kunde blifva gemensamma för sjöfart och

varuförsel till och från svenska frihamnar, helst antagligen frihamnars

inrättande komme att blifva ganska mycket beroende af de allmänna

vilkor, hvarunder trafikerande finge göra sig denna institution till godo,

och hvarom alltså kännedom icke borde saknas. Komitén hade, med

afseende härå och oafsedt de vanskligheter den mött, ansett sig böra

afgifva förslag i detta ämne, dervid dock utväg i förslaget öppnats

såväl till komplettering af som till jemkning och lättnader i de allmänna

reglerna. Hvad särskild! anginge varuförsel till och från frihamn

landvägen, vore derför i förslaget bestämmelser intagna liknande de för

frilager förordade.

Till vinnande af bestämmelsernas behöriga efterlefnad vore deras

öfverträdande i allmänhet belagdt med ganska stränga straff.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutkottets Betänkande N:o 30. 49

Sedan derefter en närmare motivering lemnats för vissa af de särskilda

bestämmelser, som innehållas i komiténs förslag till förordning

om frilager och frihamn, har komitén, beträffande det nämnda förslag

såsom bilaga vid fogade förslaget till förordning ensamt om frilager,

yttrat, att, då det icke bestämdt ingått i komiténs uppdrag att utarbeta

förslag till lagstiftning angående frihamn, komitén ansett det rigtigast

att öfverlemna särskild! förslag till förordning endast om frilager, hvarför

komitén ur ofvanförstberörda förslag frånskilt de bestämmelser, som

afsåge frilager, och sammanfört dessa uti ifrågavarande bilaga.

Vidkommande de af komitén föreslagna ändringar i gällande tullstadga

har komitén förmält, att dessa i hufvudsak vore öfverensstämmande

med de i kommerskollegii och generaltullstyrelsens utlåtande af

den 4 juni 1885 öfver komitéförslaget af år 1884 tillstyrkta ändringar

i samma stadga, som ansetts påkallade af då föreliggande förslag till

förordning angående frilager. J3å alla bestämmelser angående inrättande

af frihamn samt om sjöfart och varuförsel till och från sådan hamn

blifvit intagna i komiténs förslag till förordning om frihamn och frilager,

hade några af frihamnsinstitutionen beroende ändringar ej vidtagits i

tullstadgan; men det hade synts komitén böra i denna stadga intagas

en hänvisning till författningen rörande frihamn; och hade denna hänvisning

lemnats i en särskild §, som komitén funnit lämpligast kunna

införas sist i tullstadgan.

Slutligen har komitén i fråga om det af komitén framstälda förslag

till ändringar i nådiga förordningen angående frilager för proviantering

af fartyg i Öresund den 18 september 1874 anfört, att, enligt

hvad af komiténs utlåtande och förslag framginge, densamma, lika med

1882 års komité, för den ifrågastälda nya frilagersinstitutionen föreslagit

benämningen frilager. I afseende å en sådan benämning hade

embetsverken i deras utlåtande öfver omförmälda komités förslag erinrat,

att det genom nyssnämnda nådiga förordning medgifna frilagret, hvilket

i åtskilliga afseenden, såsom, bland annat, derutinnan att det gods, som

derå upplades, befunnes under godsegarens egen vård, skilde sig från

det föreslagna, icke komme att genom detta göras öfverflödigt, och att,

då således två väsentligt olika frilagersinrättningar komme att bestå

jemte hvarandra, skäl syntes förefinnas att till benämningen på något

sätt skilja dem från hvarandra tydligare, än som skulle ske genom den

af komitén föreslagna benämningen »frilager». Denna erinran syntes

föredragande departementschefen grundad, och den af embetsverken

föreslagna benämningen »allmänt frilager» blef i stället använd i Kongl.

Bill. till lliksd. Prat. 1900. 5 Hand. 1 Afd. 23 Hult. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Maj:ts år 1886 afgifna förslag. Med fullt instämmande i de utaf embetsverken

angifua skäl för olämpligheten af att använda en och samma

benämning för de ifrågavarande båda institutionerna, hade komitén dock

funnit en annan utväg än den af embetsverken föreslagna böra anlitas

för undvikande af den påpekade oegentligheten. Utom det att det

syntes olämpligt att åt deu större och vigtigare institutionen gifva en

tyngre och ovigare benämning än åt den till användningen inskränktare

institutionen, hade komitén, med afseende derå att i dess förslag

dels uppstälts vissa kompetensvilkor både för frilagers inrättande och

för att innehafva lokal derinom, dels äfven stadgats vissa inskränkningar

vid frilagrets nyttjande för sitt ändamål, ansett benämningen »allmänt

frilager» blifva i viss mån vilseledande. Och då härtill komrne, att

användandet endast af benämningen frilager för det i 1874 års författning

afsedda särskilda upplag för proviantering af fartyg synts komitén

äfvenledes icke fullt egentligt, hade komitén ansett de ifrågavarande

institutionerna lämpligen böra till benämningen särskiljas derigenom,

att åt den genom 1874 års förordning medgifna institution gåfves den

ändrade benämningen provianteringsfrilager. Komiterade hade derför

uppgjort ifrågavarande förslag till redaktionsjemkningar i sagda förordning.

I sitt öfver komiténs betänkande afgifna underdåniga utlåtande

hafva kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört, att, hvad först

anginge frågan om frilagersinstitutionens införande i vårt land, embetsverken

redan förut en gång haft tillfälle att i denna fråga gemensamt

sig yttra, nemligen i det underdåniga utlåtande, embetsverken, på grund

af erhållen nådig befallning, den 4 juni 1885 afgifvit öfver särskilda

den 27 oktober 1882 förordnade komiterades betänkande jemte förslag

till förordningar om kreditupplag och frilager samt deraf beroende

ändringar i tullstadgan och handelsbalken.

Med afseende å de väsentliga fördelar frilagersinstitutiouen, hvilken

då liksom nu förutsatts icke skola föranleda till någon kostnad för statsverket,

enligt embetsverkens åsigt skulle komma att medföra för deu

svenska handeln, tillstyrkte embetsverken i berörda underdåniga utlåtande,

att denna institution måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det då föreliggande förslaget, i den svenska tullagstiftningen iuföras.

Några omständigheter hade icke derefter tillkommit, som kunde

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 51

föranleda embetsverken att frångå sin då uttalade mening, om än

embetsverken med hänsyn till de förändringar, som sedan dess vidtagits

i Sveriges tullsystem, måste i likhet med nu ifrågavarande komité finna

ej mindre att för rättigheten att inrätta och begagna frilager numera

borde i åtskilliga hänseenden stadgas vilkor, hvilka vid förberörda tidpunkt

ej kunde anses behöfliga, än äfven att till förebyggande deraf,

att vissa varuartiklar, i hvilkas vigt enligt gällande tulltaxa afdrag ej

finge ega rum för omslag, askar m. m., skulle genom att å frilager

ompackas i vida lättare emballage, än hvari det vore möjligt att införa

dem från utrikes ort, eller helt och hållet befrias från emballage kunna

undgå en ofta ganska betydlig del af det bestämda tullbeloppet, institutionens

införande ovilkorligen förutsatte sådana ändringar i tulltaxan

att för antydda artiklar nettoförtullning efter en förhöjd tullsats

infördes.

Då berörda föreskrifter om inbegripande i varans vigt af omslag

etc. hufvudsakligen tillkommit i syfte att underlätta tullbehandlingen af

ifrågavarande artiklar samt att åstadkomma enhet deri, kunde embetsverken

visserligen icke undgå att finna ganska stora betänkligheter

möta mot dylika ändringars vidtagande, men dessa betänkligheter

syntes dock embetsverken icke böra tillmätas den betydelse, att på

grund af dem frilagersinstitutionen borde tillbakavisas.

För de af komitén föreslagna förbud mot intagande å frilager af

spannmål, äfvensom af bränvin och sprit för annat ändamål än för användning

till tillverkning af andra varor ansåge embetsverken giltiga

skäl hafva anförts; och mot de bestämmelser rörande frilager, komitén

i öfrigt föreslagit, hade embetsverken icke i hufvudsak funnit något

att erinra, om än desamma synts embetsverken gifva anledning till

vissa detaljanmärkningar.

Hvad åter anginge frihamnsinstitutionen, kunde embetsverken i

åtskilliga afseenden icke dela komiténs derom uttalade uppfattning.

Till en början hyste embetsverken tvifvel om, huruvida den vigtigaste

förutsättningen för att anläggningen af frihamn skulle uppfylla det

dermed afsedda ändamål, eller tillräckligt utländskt uppland förefunnes

för en sådan anläggning inom vårt land. Afsättningen af det egna

landets produkter, äfvensom införandet dit af produkter, som der skulle

förbrukas, kunde nemligen uppenbarligen icke hafva fördel af frihamn

i annan mån än så vida denna verkligen blefve, på sätt komitén förestält

sig skola blifva fallet, ett centrum för mera omfattande transitoch

exporthandel, hvilket åter förutsatte tillgången till något afsevärdt

utländskt uppland. Embetsverken hölle dock före att tillräckligt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

sådant, hvad Sverige beträffade, icke funnes hvar helst en frihamn

här i landet blefve anlagd, i synnerhet som trafiken på det största,

för vårt land påräkneliga utländska trafikområdet, nemligen Finland

och Ryssland, icke torde med afseende på befintligheten af Köpenhamns

och Tysklands frihamnar kunna antagas blifva på långt när

odelad. Visserligen kunde embetsverken för denna sin uppfattning

lika litet åberopa några på tillförlitliga beräkningar grundade skäl

som komitén för sin motsatta åsigt; men erfarenheten från Köpenhamns

frihamn, der trafiken hittills näppeligen torde hafva motsvarat

förväntningarne, oaktadt derstädes Sverige kunde såsom utländskt

uppland påräknas, syntes dock gifva stöd för embetsverkens mening.

Vidare hade komitén såsom en bestämd förutsättning för att afsedt

gagn skulle kunna vinnas af svensk frihamn uppstält, att lättnader

bereddes i de nu å sjöfarten hvilaude umgälder till statsverket, samt i

sådant hänseende ansett erforderligt, att lastpenningarne för hela landet

afskaffades och att fyr- och båkafgifterna dels nedsattes, dels ock antingen

bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt tonnage eller ock

omfördes till en afgift å varorna att uppbäras, då dessa utginge från

frihamn till afsättning inom landet. Härigenom torde frågan om frihamnsinstitutionens

införande hafva gifvits en större räckvidd än såsom

afseende allenast frågan om inrättande af en lämplig tullupplagsinstitution.

Jör bedömande af frågan i denna omfattning syntes embetsverken

nödvändigt, att ett öfvervägande af å ena sidan de fördelar,

frihamnsinstitutionen skulle erbjuda landet i dess helhet, mot å andra

sidan de uppoffringar, som sålunda blifvit ifrågasatta, egde rum, i

hvilket afseende embetsverken för sin del ansåge de fördelar, som

komitén framhållit skola beredas af ifrågavarande institution utöfver

dem, hvilka frilagersinstitutionen skulle erbjuda, så mycket mera vara

tvifvelaktiga som sagda fördelar torde vara beroende uteslutande af

huruvida för ändamålet tillräckligt utländskt uppland kunde påräknas,

i fråga hvarom embetsverken dock, på sätt här ofvan redan anförts,

betviflade att komiténs förväntningar skulle varda uppfylda.

I allt fall torde, för så vidt, på sätt komitén ansett, frihamnsinstitutionen

skulle vara betingad af de nuvarande fartygsumgäldernas

afskaffande, nedsättning eller utgörande efter andra än för närvarande

gällande grunder, vara nödvändigt, att, innan allmänna bestämmelser

meddelades rörande inrättande af frihamn, visshet blefve vunnen i

hvad mån några sådana förändringar i afseende å dessa umgälder,

som nyss antydts, lämpligen kunde genomföras.

Slutligen och med afseende å de af komitén angifna förutsätt
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 53

ningar, att statsverket derjemte skulle vidkännas kostnader ej mindre

för aflönande af erforderlig tullpersonal vid frihamn, än äfven i form

af bidrag för sådan anstalts anläggning m. m., ansåge embetsverken

jemväl ur denna synpunkt böra kunna ifrågasättas lämpligheten att

genom generella lagbestämmelser rörande frihamn staten sålunda bundes

vid kostnader till obestämda belopp. Hvad anginge de af komitén

föreslagna speciella bestämmelserna rörande trafiken till och från frihamn,

så syntes embetsverken ej heller lämpligt att i detta ämne meddela

en för frihamnar i allmänhet gällande författning, då, på sätt

komitén ock sjelf framhållit, de i detta afseende erforderliga och lämpliga

föreskrifter i mångt och mycket måste blifva beroende af hvarje

hamns läge och lokala förhållanden i öfrigt, för så vidt å ena sidan

nödig säkerhet för kronans rätt skulle kunna bibehållas och å andra

sidan trafikens befogade kraf å lättnader behörigen tillgodosåges. Det

torde nemligen vara uppenbart, att åtskilliga bestämmelser, särskild!

rörande trafiken sjöledes, måste varda väsentligen olika för frihamn i

exempelvis Stockholm än för frihamn i Malmö med dess belägenhet

omedelbart vid öppen sjö.

Med de nu gjorda anmärkningarne ville embetsverken dock ingalunda

hafva uttalat, att icke möjlighet skulle kunna beredas en kommun

eller ett konsortium af enskilda personer, som sådant åstundade, att

anlägga frihamn i Sverige, utan hölle endast före, att frågan härom

borde i hvarje särskildt fall pröfvas och bestämmelser meddelas, lämpade

efter den ifrågakomna platsens läge och lokala förhållanden. Så

hade ock skett såväl i Danmark som i Tyskland.

Embetsverkens granskning af det utaf komitén afgifna förslag

till gemensam förordning om frilager och frihamn hade ock gifvit stöd

för embetsverkens nyssberörda uppfattning derom att det vore mindre

lämpligt att generella bestämmelser meddelades, afsedda att tillämpas

för frihamn hvar helst den anlades, enär, om än vissa af de af komitén

föreslagna bestämmelser vore af mera konstitutiv beskaffenhet och syntes

böra ligga till grund för bestämmelser om frihamn hvarhelst en sådan

måtte komma till stånd, åtskilliga andra af sagda bestämmelser dock

vore af den innebörd, att desamma vid granskningen gifvit anledning

till olika anmärkningar, allt efter som frihamnen antoges skola vara

belägen å den ena eller andra af de orter, hvarom torde blifva fråga

för anläggning af dylik hamn. Vid sådant förhållande och då de ofvan

såsom mera konstitutiva antydda bestämmelserna i allmänhet sammanfölle

med motsvarande bestämmelser rörande frilager, hade embete
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

verken ansett sig icke ega anledning att närmare redogöra för detaljgranskningen

af förslagen om frilager och frihamn, än för så vidt de

afsåge frilagersinstitutionen.

I särskilda underdåniga skrifter hafva dels G. Beijer, Axel Agri,

R. F. Berg med flere, såsom af stadsfullmägtige i Malmö utsedde

komiterade, dels handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, dels ock

Stockholms stads handels- och sjöfart-snämnd anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för fastställande och kungörande af de

allmänna vilkor, under hvilka frihamnar måtte kunna inom riket inrättas.

Härjemte hafva i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift af

den 15 februari innevarande år K. A. Almgren, G. Abramson, Otto

Dahlström, John Engellau m. fl. köpmän och fabriksidkare i Stockholm,

under erinran att ofvanbemälde af Eders Kong). Maj:t den 5 oktober

1894 tillsatta komité i sitt den 22 juni 1895 afgifna underdåniga betänkande

funnit, att frilagersinstitution skulle lända vårt näringslif till

afsevärdt gagn, äfvensom att kommerskollegium och generaltullstyrelsen

i det af dem afgifna underdåniga utlåtande uttalat sig för nämnda institutions

införande, tillika anfört, att som de vore lifligt öfvertygade

om de stora fördelar, som härigenom skulle beredas såväl vår handel

som vår industri, i det att möjlighet till väsentligt ökad afsättning på

grannländerna genom frilagersinstitutionen skulle beredas och då det

för frågans lösning vore af vigt att kunna påvisa, det inom affärsverlden

ett verkligt intresse för denna sak förefunnes, bemälda personer förklarade

sig villiga att på i hufvudsak de vilkor, som komiténs förslag

angåfve, och sedan vederbörlig lagstiftning utfärdats begagna sig af frilagersrättigheter.

Då det af frågans behandling i Riksdagen framginge,

att de betänkligheter mot förslaget, som der uttalades, hufvudsakligen

afsåge ett eventuel! kringgående af brutto-förtullningen för de utländska

varor, som å frilagret upplades, hvarigenom en minskad statsinkomst

skulle vållas och en oberättigad fördel beredas de köpmän, som å frilagret

hade lokaler, ville petitionärerna påpeka, att denna fara lämpligast

torde kunna afvärjas genom en tilläggstull för de artiklar, som

nu vore underkastade bruttoförtullning, när de frän frilager i riket infördes.

Petitionärerna afsåge icke att genom frilagret bereda sig otillbörliga

lättnader vid importen framför sina konkurrerande landsmän,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 55

utan eftersträfvade endast det vigtiga målet att varda sätta i stånd till

framgångsrik täflan med utlandet i afsättningen på grannländerna af

importerade varor såväl enbart som i förening med svenska produkter

äfvensom genom tillverkning å frilagret för export af industrialster,

framstälda af dels inhemska, dels ock tullpligtiga råvaror eller halffabrikat.

Under åberopande af de skäl, som af ofvanberörda komité

och embetsverk blifvit anförda, anhölle petitionärerna, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om de lagar, som kunde

för inrättande af frilager i Sverige vara af nöden.

Sedan jag i anledning af hvad sålunda förekommit i skrifvelse

den 26 sistlidue juni anmodat kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med gemensamt underdånigt

utlåtande angående hvilka ändringar i eller tillägg till gällande

tulltaxa kunde, under förutsättning att frilagersinstitutionen komme

till stånd, i det af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm

angifna syfte böra vidtagas, hafva embetsverken, efter det generaltullstyrelsen

infordrat yttranden i ärendet från packhusinspektionerna i

Stockholm och Göteborg samt tullkammaren i Malmö, i sitt den 4

sistlidne november afgifna underdåniga utlåtande anfört följande.

Det hade ofta framhållits mot frilagersinstitutionen, att, om densamma

infördes i Sverige, hvarest tullen för ett stort antal varor beräknades

efter bruttovigt, en del importörer skulle begagna sig af frilagersrätten

för att genom borttagande eller utbytande å frilagret af de

utländska emballagen till dylika varor undandraga sig större eller mindre

del af den för varorna faststälda tullen, hvarigenom frilagersinnehafvare

skulle kunna bereda sig oberättigade fördelar, och att så skulle blifva

förhållandet, derest icke en förändrad lagstiftning lade hinder härför,

syntes vara uppenbart. För att förekomma dylika missbruk af frilagersrätten

hade, såsom ofvan nämnts, förenämnda komité ifrågasatt borttagandet

vid vissa rubriker i tulltaxan af nu gällande föreskrift att vid

varans förtullning afdrag ej finge ega rum för vigt af omslag, askar,

inlägg in. m. samt att en motsvarande höjning af tuilsatserna gjordes;

och hade på uppdrag af komitén packhusinspektionen i Stockholm utarbetat

ofvanberörda, betänkandet bilagda promemoria angående de förhöjningar

i tullsatserna, som i så fall skulle erfordras, till hvilken promemoria

inspektionen i sitt till generaltullstyrelsen afgifna yttrande

gjort några tillägg.

Det kunde icke förnekas, att genom det af komitén ifrågasatta

förfaringssättet eu af de väsentligaste anmärkningarne mot frilagersinstitutionens

införande i riket skulle bortfalla, och embetsverken skulle

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

för sin del icke tveka att tillstyrka denna åtgärd, derest det i ock för

frilagersinstitutionens införande vore oundgängligen nödvändigt att vidtaga

en i det nuvarande tullbehandlingssättet så genomgripande förändring

som borttagandet af nu gällande föreskrift om vissa varors

bruttoförtullning. Nämnda föreskrift hade tillkommit för att underlätta

tullbehandlingen och åvägabringa likformighet häri, och borttoges densamma,

komme detta att medföra ökadt besvär och större tidsutdrägt

vid förtullningsgöromålen, hvilket. icke syntes vara förenligt med de

kraf på snabb expedition, som under den alltjemt ökade varuimporten

gjorde sig gällande. För frilagersinstitutionens införande syntes ej

heller en dylik åtgärd vara erforderlig, enär den af köpmän och industriidkare

i Stockholm föreslagna åtgärden att vid förtullning från frilager

af varor, som nu förtuliades efter bruttovigt, belägga desamma

med tilläggstull uppenbarligen ledde till samma mål, som åsyftats med

förslaget om bruttoförtullningens borttagande. Äfven om denna åtgärd

icke vore så principielt rigtig som den af komitén ifrågasatta, syntes

densamma dock vara fullt betryggande mot förutnämnda eventuella

missbruk af frilagersrätten, och enär derigenom någon rubbning i det

nuvarande för en snabb expedition erforderliga tullbehandlingssättet ej

komme att uppstå, syntes ifrågavarande åtgärd i frilagersfrågans nuvarande

läge obetingadt vara att föredraga.

Genom bestämmande af tilläggstull för vissa varor vid förtullning

från frilager uppstode visserligen den oegentligheten, att för dessa

varor tullen ej alltid komme att blifva alldeles densamma som vid direkt

förtullning, men genom de olika sätt, hvarpå en och samma vara kunde

förpackas, förekomme redan nu, att tullen, beräknad efter varans nettovigt,

komme att ställa sig olika, beroende på emballagets tyngd, och

nu nämnda olägenhet komme dessutom att betydligt förminskas, ju färre

varorna, som skulle drabbas af tilläggstull, blefve. Den af packhusinspektionen

i Stockholm år 1895 afgifna, förut omnämnda promemoria

vore uppgjord under den förutsättningen, att ur tulltaxan skulle borttagas

en del föreskrifter om inberäknande i vigten af askar, omslag,

inlägg m. m. utan att härigenom någon minskning af tullinkomsterna

skulle uppstå, och till följd häraf måste nämnda promemoria omfatta

en mångfald olika varor, men häraf följde icke, att samtliga dessa

varor, om nämnda föreskrifter bibehölles och tilläggstull vid förtullning

från frilager i stället infördes, skulle drabbas af dylik tull. Nämnda

inspektion hade också i sitt till generaltullstyrelsen nu afgifna yttrande i

ärendet anfört: »Om emellertid frilager inrättas och tilläggsafgifter anses

skola komma till stånd, torde dessa måhända böra inskränkas till de

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 57

artiklar, beträffande Ixvilka, med hänsyn till beskaffenhet, tullafgift, betydenhet

i import och nn brukligt förpackningssätt, det i och för tullbehandlingen

kunde antagas ifrågakomma och vara med någon egentlig

vinst förenadt att på frilagret borttaga eller förändra emballaget», och

med, tillämpning af denna åsigt, som embetsverken för sin del omfattade,

skulle en eventuel tilläggstull icke behöfva utsträckas till något

större antal varor. Erfarenheten hade derjemte visat, att importörer

allt mer och mer införde de varor, som vore underkastade bruttoförtullning,

i möjligast lätta förpackning eller i sådant emballage, som ej

skulle inberäknas i vigten, och till följd häraf hade nu gällande föreskrift

om inberäknande af vigten å askar, omslag, inlägg m. m. betydelse

hufvudsakligast för varor af mera ömtålig beskaffenhet, för hvilka

ett skyddande emballage kring de särskilda artiklarne befunnes vid

längre transporter nödvändigt. Vid andra varor, som redan nu kunde

införas inlagda endast i papper eller i sådana emballage, för hvilka afdrag

i vigten medgåfves, och som, åtminstone i handelsrörelsen, verkligen

på dylikt sätt importerades, syntes i allmänhet icke behöfva fästas

afseende, då fråga nu uppstått att genom en ti Iläggs afgift vid förtullning

från frilager förekomma eventuella missbruk genom borttagande

eller utbytande å frilagret af de utländska emballagen. 1 likhet med

nyssnämnda inspektion ansåge derföre embetsverken, att endast ett fåtal

artiklar behöfde åsättas tilläggstull och att denna tull borde utgå endast

när varorna vid införsel från frilager uppvägdes oemballerade eller i

allenast pappersomslag, samt att de således i annat fall ej skulle draga

högre tull än den allmänna tulltaxan föreskrefve.

Då embetsverken således funne, att, derest frilagersinstitutionen

komme till stånd, den af köpmän och industriidkare i Stockholm föreslagna

åtgärden att vid förtullning från frilager åsätta vissa varor tillläggstull

åtminstone för närvarande vore det lämpligaste sättet att förekomma

befarade missbruk genom borttagande eller utbytande å frilagret

af emballagen, återstode det att tillse hvilka varor, som i så fall borde

åsättas dylik tull, samt tullsatsens storlek. Att uppgöra ett ur alla synpunkter

tillfredsställande förslag i berörda hänseende vore naturligt nog

förenadt med svårigheter, då de olika varorna kunde införas förpackade

på en mångfald olika sätt, och hänsyn borde tagas ej allenast till bevarandet

af statsverkets rätt och till förekommandet af att obehörig

fördel bereddes vissa importörer, utan äfven dertill att frilagersinstitutionen

ej onödigtvis betungades. Det förslag till tilläggstariff, hvilket

packhusinspektionen i Stockholm afgifvit och hvilket biträdts af tullväg,

till Riksd. Prof. 1900. 5 Sand. 1 Afd. 23 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

kammaren och packhusinspektionen i Malmö, hade embetsverken tagit

under granskning och dervid funnit, att samtliga deri upptagna artiklar

vore sådana, som i en blifvande till äggstariff borde intagas med de af

inspektionen föreslagna tullsatser. Embetsverken ansåge emellertid, att

beträffande ytterligare några andra artiklar all fara för ett eventuelt

missbruk af frilagersrätten ej syntes vara utesluten samt att försigtigheten

derför bjöde, att äfven dessa artiklar i tilläggstariffen upptoges

med förhöjda tullsatser.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde embetsverken,

som till fullo insåge vigten och betydelsen af frilagersinstitutionens

införande i Sverige, att, derest nämnda institution komme till stånd,

vissa varor, som nu vid tullbehandlingen uppvägdes med askar, omslag,

inlägg m. m., skulle, till förekommande af befarade missbruk genom

utbytande eller borttagande på frilagret af utländska varuemballage, vid

förtullning från frilager åsättas en tilläggstull; och föresloge embetsverken

derför, att nedannämnda varor, då desamma vid förtullning från

frilager uppvägdes oemballerade eller endast i pappersomslag, skulle

draga följande förhöjda tullsatser:

Album eller delar deraf..........................................

Askar och dosor:

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej

specificerade ämnen .....................................

Bijouterivaror, af annat ämne än guld eller

silfver, enkla eller sammansatta ...................

Blommor:

naturliga, afskurna, friska eller torkade, ej

specificerade, till prydnad användbara, lösa

eller sammanbundna blommor ...................

konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder eller

andra dylika ämnen ...................................

delar till konstgjorda blommor........................

Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta

eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen

Galanteriv ar or, ej specificerade, af sammansatta

eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen

Hudar och skinn:

konstgjordt fjäderpelsverk..............................

1 kg.

kronor

2: 25

1 „

n

1: 20

1 „

ii

2: 50

1 „

ii

7: —

1 „

ii

22: —

1 „

ii

7: —

1 „

ii

2: 5 0

1 „

ii

2: 50

1

ii

9: —

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

59

Instrumenter:

optiska, derunder inbegripna kikare, glasögon

och infattade optiska glas af alla slag;

barometrar, manometrar och termometrar

musikaliska:

accordion eller delar deraf......................

Knappar, ej specificerade:

af silke, ensamt eller i förening med annat

material ............................................................

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade

ämnen, med undantag af knappar,

i hvilka silke ingår.....................................

Knif var:

rak- och perm-.....................................................

Leksaker, alla slag, utan afseende å materialet,

äfvensom delar dertill ....................................

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

A. Bly:

arbetadt:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade............................

C. Jern och Stål:

andra, ej specificerade och till Jernvägsmateriel

eller Maskiner, Redskap och

Verktyg ej hänförliga jern-och stålvaror:

förgylda eller försilfrade..........................

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller

annan oädel metall framstälda legeringar,

såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall

m. fl.:

arbetad:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade ..................

H. Tenn:

arbetadt:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade ..................

I. Zink:

arbetad:

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade ..................

1 kg. kronor

1 it ii

1 n ii

1 ii 11

1 ii ii

1 ii ii

1 ii ii

1 ii ii

1 kg. kronor

u

ii

ii ii

2: 50

1: 20

2: 5 0

1: 26

3: 50

2: 50

1: so

1: 20

1: so

1: 80

1

1: 80

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Papp-, Pappers- och Pappersmassearbeten, ej

specificerade:

lackerade, bronserade, förgylda eller försilfrade

............................................................

Plymer;

oarbetade..................................................................

arbetade....................................................................

Portföljer:

af hel- eller halfsiden

andra slag ...........................,...............................

Saxar:

andra slag:

polerade:

af mer än 15 cm. längd...........................

af 15 cm. längd och derunder...............

Solfjädrar: ................................................................

Ur:

vägg- och studsare- i foder, äfvensom urfoder,

lösa:

af metall, alabaster eller porslin ...............

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller

studsareur, äfvensom delar af ur, ej specificerade

..............................................V...............

1 kg. kronor

2: 50

1 D ii

20: —

1 ii

45: —

1 ii ii

5: —

1 11 v

1: SO

1

H

a

2:

50

1

ii

a

5:

—

1

a

a

5:

50

1 „

ii

o

OO

rH

1 „

a

1: 25

Att bland målsmännen för affärslifvet i vårt land råder och

redan länge rådt en liflig önskan, att åt handeln och industrien

måtte beredas de förmåner, som äro förenade med rätten att använda

den form af tullupplag, som benämnes frilager, är en känd sak. Att

så skall vara ligger i viss mån i sakens natur, och behofvet för affärsrörelsen

af ett tullupplag under de friare former, som känneteckna

frilagret, är i öfrigt vitsordadt genom de tid efter annan upprepade

framställningarna i ämnet från de mest auktoriserade korporationer och

enskilde affärsmän. Den genomgående tanken i dessa framställningar

har varit den, att svensk handel och industri måste, så länge sagda

förmåner icke medgifvas dem, känna sig intaga en missgynnad ställning

i konkurrensen med de länder, i främsta rummet våra grannländer,

Norge och Danmark, hvilkas affärsrörelse åtnjuter de ifrågavarande

lättnaderna eller med dem närbeslägtade. Då det alltid legat och bort

ligga det allmänna om hjertat att i möjligaste män söka för svensk

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 61

handel och industri underlätta konkurrensen med andra länders, skulle

det kunna synas egnadt ingifva förvåning, att frilagersinstitutionens

införande hos oss hittills utgjort föremål för så mycken tvekan, en

tvekan, som funnit sitt uttryck i de knappa majoriteter, hvarmed, på

sätt af den utaf komitén lemuade historik framgår, de vid olika riksdagar

framstälda förslagen om frilagrets införande inom kamrarna bifallits

eller afslagits. Förklaringen till detta förhållande ligger emellertid

deruti, att med frilagersinstitutionen åsyftas vinnandet af två, sinsemellan

rätt olika ändamål, af hviika det ena icke blott icke varit

egnadt att ingifva betänklighet, utan fastmera från alla sidor erkänts

vara värdt att befordras, medan deremot det andra varit föremål för

delade meningar.

Den första af frilagrets båda uppgifter, eller den, hvars vigt och

betydelse jag tillåtit mig beteckna såsom oomtvistad, är dess funktion

att tjena såsom häfstång för transit- och exporthandeln. Ingen kan

betvifla, att icke den rörelse måste lända landet till nytta, som består

deruti, att varor i stora partier införas till frilagret för att i mindre

poster spridas till konsumtionsorter i främmande land, eller deruti att

inom frilagret för export tillverkas sådana varor, för hvilkas bearbetande

helt eller delvis erfordras utländska råämnen eller halffabrikat. Om

frilagrets uppgift inskränkt sig till den nu angifna, är det antagligt,

att denna form af tullupplag redan längesedan skulle varit hos oss

införd, men då frilagret äfven afser att åt affärsmän, som idka handel

med eller eljest i sin rörelse använda utländskt tullpligtigt gods, bereda

vissa fördelar vid afsättningen inom landet af detta gods, har man,

under erkännande af frilagrets nytta för dessa affärsmän, befarat, att

sagda fördelar för affärsmännen komme att motvägas af vissa olägenheter

för det allmänna eller för de affärsmän, som icke vore i tillfälle

att begagna sig af frilager. I fråga om de sålunda mot frilagersinstitutionen

rigtade anmärkningar tillåter jag mig hänvisa till hvad jag

ofvan ur komiténs betänkande återgifvit. Beträffande den bland dessa

anmärkningar, som torde få anses vara den vigtigaste, eller att genom

medgifvandet att anlita frilager tullinkomsterna skulle minskas samt

det skydd för vår industri, som afsetts med vissa nu gällande införseltullar,

komma att äfventyras, går jag att strax yttra mig. Hvad angår

öfriga anmärkta olägenheter, kan jag ej annat finria än att dessa i

allt väsentligt komme att förebyggas genom de åtgärder, som af komitén

föreslagits i syfte att förbjuda användning inom frilagret till förtäring

eller eljest till personligt bruk af andra än inhemska Bamt utländska

tullfria eller vederbörligen förtullade varor, att genom stränga kontroll
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

föreskrifter förebygga tillfällen till smuggling från frilagret, att förbjuda

anläggning och drifvande af boktryckeri inom frilager, att förbjuda

att å frilager idka försäljning af eller minuthandel med varor

från bod eller annat upplagsställe samt att förbjuda intagande å

frilager af spanmål samt bränvin och sprit. Och likaså finner jag

hvad komitén i öfrigt anfört till bemötande af anmärkningarna mot

frilagersinstitutionen vara af beskaffenhet att på ett öfvertygande sätt

ådagalägga, att desamma icke äro af den vigt och betydelse, att de

böra förhindra sagda institutions införande.

Den väsentligaste anmärkningen mot frilagersinstitutionen synes

mig hafva varit den nyss antydda, att en minskning i tullinkomsterna

och ett äfventyrande af det med införseltullarna afsedda skyddet för

vår industri skulle kunna befaras komma att inträda genom medgifvandet

att anlita frilager, på sådant sätt nemligen, att för de varor,

vid hvilkas förtullning vigtafdrag ej finge ske för omslag, inlägg m. m.,

en del af de afsedda tullafgifterna skulle kunna undgås derigenom, att

godset å frilagret befriades från detta emballage och fördes till förtullningslokalen

utan något eller med allenast ett mycket lätt omslag.

Giltigheten af denna anmärkning har af komitén erkänts, dock icke

såsom en anmärkning mot frilagersinstitutionen sjelf, utan så att förstå,

att den borde föranleda till ändrade bestämmelser i tulltaxan, så vidt

anginge de rubriker, som af anmärkningen drabbades. I sådant afseende

har komitén såsom sin åsigt uttalat, att sådana ändringar borde

vidtagas i tulltaxan, att, jemte borttagande vid vissa rubriker af vid dem

meddelad föreskrift, att vid varans förtullning afdrag ej finge göras för

vigt af omslag, askar, inlägg m. m., tullsatserna vid dessa rubriker

erhölle en motsvarande förhöjning, och har komitén, till upplysning

om hvilka förändringar i tulltaxan, som häraf skulle föranledas, öfverlemnat

en af öfverinspektoren och tullförvaltaren vid packhusinspektionen

i Stockholm utarbetad promemoria i ämnet. Den af komitén

sålunda ifrågasatta åtgärden har emellertid varit egnad att väcka icke

ringa betänklighet. Omförmälda promemoria utvisar, att de varuslag,

om hvilka här är fråga, äro ganska många till antalet — icke mindre

än 84 stycken — och delvis af icke ringa betydelse, och då härtill

kommer, att omslagens vigt beräknas i allmänhet ingå i nu ifrågavarande

varors bruttovigt med omkring 20 å 25 procent och lägst med

5 procent, med hvilka procenttal nuvarande tullsatser alltså vid öfvergång

från brutto- till nettoförtullning skulle höjas, inses lätteligen, att

här vore fråga om en ganska omfattande omarbetning af tulltaxan.

Oafsedt att bruttoförtullningens förändring till nettoförtullning är en

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 63

grannlaga sak, som icke gerna kan aflöpa utan äfven reella förändringar

i tullen för vissa varor, är att märka, att bruttoförtullningen föreskrifvits

i syfte att vinna enkelhet och snabbhet vid expeditionen och

att man således genom den af komitén ifrågasatta anordningen skulle

för ett stort antal artiklar uppoffra de fördelar i tulltekniskt hänseende,

man velat vinna genom det föreskrifna förtullningssättet. Med skäl

har man stält sig tveksam inför denna konseqvens af frilagersinstitutionens

införande.

De antydda betänkligheterna synas mig emellertid varda undanröjda,

derest man, på sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen i

sitt ofvan omförmälda underdåniga utlåtande af den 4 sistlidne november

förordat, inskränker de åtgärder, som afse att förebygga missbruk genom

varornas ompackning i frilagret, till att omfatta endast de varor, som

faktiskt införas öfver ett frilager, d. v. s. om man, i stället för att

vidtaga ändringar i tulltaxan i syfte att i ett stort antal fall utbyta

bruttoförtullning mot nettoförtullning, inskränker sig till att ålägga

vissa varor, som enligt tulltaxan förtullas efter bruttovigt, en särskild

tilläggsafgift, då de öfver frilager införas oemballerade eller endast i

pappersomslag. Man undviker nemligen härigenom att, för möjliggörandet

af frilagersinstitutionens införande, vidtaga omfattande rubbningar

i tulltaxan, hvilka naturligen komma att återverka på mångahanda

af sagda institutions tillkomst alldeles oberoende förhållanden.

Härtill kommer att det antal artiklar, för hvilka, enligt embetsverkens

förslag, vid införsel öfver frilager skulle utgöras tilläggstull, är betydligt

lägre än antalet af de artiklar, för hvilka, enligt den vid komiténs

betänkande fogade promemoria, tullsatserna skulle förändras. Detta

beror, enligt hvad jag inhemtat, i väsentlig mån derpå, att ett icke

ringa antal artiklar, hvilka enligt tulltaxan förtullas efter bruttovigt,

redan nu såsom regel införas utan eller med endast helt lätt emballage,

hvarför särskild anledning att ålägga dem tilläggsafgift vid införsel

öfver frilager icke förefinnes. Skulle emellertid visa sig, att vid införsel

öfver frilager af en eller annan artikel, hvilken icke finnes upptagen

i embetsverkens förslag, missbruk framdeles skulle yppa sig, kan

rättelse lätt ske genom ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull

skall utgöras. 1 alla händelser synes mig skäl icke förefinnas att för

möjligheten af missbruk i ett eller annat fall, missbruk, hvilka lätt

kunna hämmas, förvägra vår handel och vår industri stödet af en institution,

hvaraf de enligt deras mest kompetente målsmäns mening äro i

behof för att med framgång upptaga konkurrensen med utlandet.

Tilläggsafgiften torde, på sätt ock embetsverken föreslagit, lämp
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

ligen böra sammanslås med den i tulltaxan stadgade tullatgiften till en

afgift.

De af kommerskollegium och generaltullstyrelsen vid komiténs

förslag till förordning om frilager gjorda erinringar finner jag grundade,

och har jag, som i öfrigt i hufvudsak icke funnit något att erinra vid

samma förslag, låtit, med ledning af berörda erinringar, utarbeta nytt

förslag till författning i ämnet.

Sedan detta författningsförslag blifvit af departementschefen uppläst,

yttrade departementschefen vidare:

Hvad härefter vidkommer frågan om frihamnsinstitutionen, innefattas

den af Riksdagen begärda utredningen rörande möjligheten och

lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige uti den hithörande afdelningen

af komiténs betänkande. Helt visst torde icke mer än en

mening råda derom, att tillkomsten af en eller flere frihamnar i vårt

land skulle bereda landets handel och industri och icke minst dess sjöfart

en så kraftig häfstång till vidare utveckling, att staten bör i möjligaste

mån befordra realiserandet af dylika företag, der de ekonomiska förutsättningarna

för deras tillblifvande visas förefinnas. Under obetingadt

erkännande häraf är jag likväl ense med kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

då de i sitt öfver komiténs förslag afgifna underdåniga utlåtande

såsom sin åsigt uttala, att det icke kan anses lämpligt att i detta

ämne meddela en för frihamnar i allmänhet gällande författning, utan

att frågan härom bör i hvarje särskildt fall pröfvas och bestämmelser

meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens läge och lokala förhållanden.

En annan mening bär uttalats af handels- och sjöfartsnämnderna

i Stockholm och Göteborg samt en af stadsfullmägtige i Malmö

tillsatt komité, hvilka i här förut omförmälda, till Eders Kongl. Maj:t

ingifna petitioner förmält sig anse fruktlöst att söka få frihamnar till

stånd, med mindre de allmänna vilkoren för frihamnars anläggande förut

blifvit vederbörligen kungjorda, och derför i underdånighet anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för fastställande och kungörande

af de allmänna vilkor, under hvilka frihamnar måtte kunna

inom riket inrättas. Då det emellertid åt ingen lärer kunna betvifla»,

att icke, derest inom någon ort intresset för åvägabringande af en frihamn

skulle visa sig så lifligt, att utsigt till realiserandet af ett dylikt

företag förefunnes, statsmagterna på gjord framställning skola meddela

de bestämmelser, som i tulltekniskt hänseende skola varda normerande

för företaget, och tvifvel icke heller lärer kunna råda derom, att dessa

bestämmelser i hufvudsak skola blifva af det i komiténs författningsförslag

angifna innehåll, ehuru i detaljerna vissa afvikelser, särskildt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 65

med hänsyn till olika lokala förhållanden, antagligen komma att ega

rum, har jag svårt att inse, att den ovisshet, som sålunda måste komma

att råda rörande vissa tulltekniska detaljer i frihamnslagstiftningen,

skulle vara af den betydelse, att den skulle förmå lägga hinder i vägen

för realiserandet af ett eljest lifskraftigt frihamnsprojekt. Väl fattar

jag deremot, att då, såsom komitén framhållit och ostridigt torde vara,

en bestämd förutsättning för möjligheten att åstadkomma frihamnar är

statens medverkan under formen dels af lättnader i de å sjöfarten hyllande

afgifter, dels af aflöning åt erforderlig tullpersonal, dels af lån

eller statsbidrag för frihamnars anläggning, det skulle vara af väsentlig

vigt för kommun eller bolag, som vill anlägga frihamn, att erhålla kännedom

om de förmåner, som det allmänna vill bevilja för ändamålet.

Men ehuru jag antager, att staten skall i förekommande fall befinnas

villig att ikläda sig vissa uppoffringar för befrämjande af ett företag

af den allmännyttiga art som en frihamnsanläggning, kan det ju

uppenbarligen icke ifrågakomma, att staten skulle på förhand genom

allmängiltiga bestämmelser binda sig vid kostnader till obestämda

belopp.

Då jag icke kan föreställa mig, att uppkomsten af frihamnar i

vårt land skulle i nämnvärd mån befordras genom utfärdandet af en allmän

författning i ämnet, hvilken författning tilläfventyrs komme att alldeles

sakna tillämpning, och säkerligen måste vidkännas åtskilliga förändringar

och tillägg, för den händelse fråga om dess tillämpning uppkommer, anser

jag, på sätt jag redan erinrat, utfärdandet af en sådan ur lagstiftningssynpunkt

oegentligt och äfven i öfrigt olämpligt. Rigtigast är utan tvifvel att

framgå på sätt i Danmark egt rum eller att, der fråga uppkommer

om anläggning af en frihamn å någon ort, på framställning af vederbörande

kommun eller bolag statsmagterna, livilka då kunna fatta sitt

beslut med full kännedom om alla på frågan inverkande omständigheter,

meddela de erforderliga bestämmelserna rörande frihamnsanläggningen.

För visso kommer en i sådant afseende gjord framställning att kunna

påräkna allt tillmötesgående.

Jag anser mig derför sakna skäl att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att vidtaga åtgärd för åvägabringande af allmän författning rörande

frihamn.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 23 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

att

dels antaga ofvan omförmälda förslag till förordning om frilager,

hvilket under litt. — torde få biläggas dagens protokoll;

dels ock besluta, att de i kommerskollegii och generaltullstyrelsens

underdåniga utlåtande af den 4 sistlidne november omförmälda varor

skola, då desamma vid förtullning från frilager uppvägas oemballerade

eller endast i pappersomslag, från och med den 1 januari 1901 i stället

för de i tulltaxan angifna draga de i samma utlåtande föreslagna tullsatser.

Med pröfniugen af de utaf komitén afgifna förslag till kungörelse

angående vissa ändringar i tullstadgan den 2 november 1877 och till

kungörelse, innefattande vissa ändringar i förordningen angående frilager

för proviantering af fartyg i Öresund den 18 september 1874, torde få

anstå, till dess sig visat, huruvida förslaget om frilagersinstitutionens

införande vinner Riksdagens bifall.»

Frågan om frilager och i sammanhang dermed om kreditupplag

väcktes redan år 1882 af fullmägtige för handelsföreningen i Göteborg

och stadsfullmägtige i Malmö, Indika hos Kongl. Maj: t auhöllo

om vidtagande af åtgärder, ledande dertill, att nämnda institutioner

blefve i Sverige införda. Efter det eu komité blifvit tillsatt och häröfver

afgifvit betänkande, framlade Kongl. Maj:t. vid 1886 års riksdag

proposition med förslag till förordning angående allmänt frilager, men

frågan förföll. Sedermera har inrättande af frilager föreslagits i

motioner vid riksdagarne åren 1891, 1892 och 1894. Åren 1891

och 1892 förföll frågan likaledes, men år 1894 anhöll Riksdagen, att

Kongl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka vilkor frilagersinstitutionen

lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket,

här i landet införas, samt derefter till Riksdagen inkomma med de

förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kunde gifva anledning,

äfvensom att Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning

rörande möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige.

I anledning häraf tillsatte Kongl. Maj:t en komité, hvilken den 22

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 67

juni 1895 afgaf betänkande i ämnet äfvensom förslag till lagstiftning

derom. På grundvalen af dessa förslag är den nu föreliggande propositionen

utarbetad. — Då i nyssberörda komitébetänkande eu fullständig

framställning lemnats öfver dessa frågors föregående behandling

och utgång såväl inom bevillningsutskottet som inom Riksdagen,

har utskottet ansett det icke nödigt att utförligare än här ofvan skett

redogöra härför, utan tillåter sig att i sådant afseende hänvisa till

komitébetänkandet sid. 20—56.

Genom införande af frilager i den form förslag derom nu föreligger

afses dels att underlätta och befordra den handel, som har till

ändamål att inom landet afsätta utlandets produkter, dels att befrämja

reexport- och transithandel, dels ock slutligen att bereda möjligheter

för industriidkare inom landet att å frilagersområdet bedrifva tillverkning

af sådana varor, vid hvilkas bearbetande eller kompletterande

utländska ämnen erfordras eller hvaraf vissa delar måste hemtas från

utlandet, utan att för dessa utländska ämnen behöfde erläggas tull,

hvarigenom för sådan tillverkning skulle underlättas att kunna genom

export vinna afsättning åt dess alster.

Hvad först beträffar importhandeln, är det tydligt, att väsentliga

fördelar skulle beredas densamma genom frilagersinstitutionen. Importören

skulle nemligen vara befriad från att erlägga tull för varan,

innan den från frilagret uttoges; han skulle ega å frilagret fritt förfoga

öfver godset, ompacka det i andra emballage eller helt och hållet

befria det från sådant samt sortera, dela och bearbeta detsamma efter

godtfinnande; han skulle kunna å frilagret upplägga och för allmänheten

förevisa stora sortiment af utländska varor, hvarigenom dessas

afsättning inom landet skulle betydligt underlättas, och slutligen skulle

han vinna den afsevärda fördelen, att hans risk minskades, i det att han,

i händelse en vara icke kunde säljas till den myckenhet, som införts,

kunde återutföra varan utan afsevärdt större kostnad än returfrakten.

Detta gäller icke endast partihandeln med manufaktur- och lyxvaror,

utan äfven åtskilliga andra varuslag. Nämnda fördelar torde dock ej

komma handeln i dess helhet till godo och skulle i andra afseenden

medföra högst skadliga verkuingar. Det ligger i sakens natur, att,

om de med frilagersinstitutionen afsedda fördelarne skola vinnas, denna

institution kommer till användning endast för affärer i stor skala och

således, med undantag för ett eller annat fall, varder inrättad allenast

på några få större platser inom landet, och äfven å dessa platser

skulle frilager sannolikt komma att användas endast af kapitalstarka

affärsmän. I förhållande till dessa komme derför de affärsmän, som

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30-

drifva mindre partihandel, i en alltför ogynsam ställning genom

ökad svårighet att bestå i konkurrensen med de sålunda gynnade

större affärsmännen. För minuthandeln skulle i detta hänseende

beredas ännu större svårigheter. Enligt förslagets 16 § får väl

inom frilagret ej idkas försäljning af varor från bod eller annat

upplagsställe, der varorna finnas upplagda eller der prof derå förevisas,

genom hvilket stadgande naturligtvis afsetts att förhindra, att de handelsidkare,

som begagna sig af frilager, skulle genom lättheten att å frilagret

afsätta sina varor till billigare pris komma i en alltför gynsam

ställning gent emot andra handelsidkare. Äfven af dem, som äro lifligt

intresserade för frilagersinstitutionen, har medgifvits, att ett sådant,

förbud måste förefinnas. Tydligt är dock, att ett dylikt förbud icke

kan göras effektivt, utan lätteligen kan kringgås, derest rättighet medgifves

att från frilager uttaga varor till inhemsk förbrukning. Äfven

om upptagande af order å sjelfva frilagret kan förhindras, kan en försäljning

i allt fall ega rum till och med i de minsta qvantiteter, i det att

den, som å frilagret utvalt någon vara bland ett derstädes upplagdt sortiment,

sedermera kan hos varuegaren eller dennes agent reqvirera den

önskade varan, hvarefter denna från frilagret uttages och förtullas

samt tillställes kunden. Ej heller kan ett eventuel förbud för andra

än frilagershafvaren eller deunes biträde att besöka frilagret i detta

afseende göra till fyllest, enär ett sådant förbud icke behöfde föranleda

till annat, än att proflager å varorna hölles tillgängligt för allmänheten

å något kontor utom frilagret i stället för inom detsamma. Dylika

förfaranden kunna tydligen icke förhindras, och verkningarne deraf

blifva i hufvudsak desamma som om detaljhandel å frilagret egt rum.

Det lägre pris, hvartill utländska varor från frilager skulle kunna försäljas,

skulle verka tryckande å såväl den inhemska detaljhandeln som

industrien inom landet, och det tullskydd, som blifvit industrien beredt,

skulle i väsentlig mån förlora sin verkan. Det vore i sjelfva verket att

flytta den utländska konkurrensen in på lifvet, att för utländske köpmän

och industriidkare — hvilka väl ej skulle ega rätt att sjelfva här i

landet inrätta frilager, men lätteligen kunde härstädes för vinnande af

dylik förmån anlita svenska undersåtar såsom ställföreträdare — bereda

tillfälle att för utländska varor vinna afsättning på förmånligaste vilkor

inom vårt land, hvars industri i följd af naturliga förhållanden icke

kan utan tillbörligt skydd bestå i konkurrensen med de stora industriländernas.

Denna omständighet har såväl i komiténs som i Kongl.

Maj:ts förslag beaktats i fråga om jordbruksnäringen, i det att förbud

meddelats mot att å frilager intaga spanmål. Ett medgifvande att

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

anlita frilagren derför skulle, enligt hvad komitén yttrat, kunna minska

afsättningstillfällena för den svenska spanmålen och nedtrycka prisen

derå för våra jordbrukare äfvensom under vissa förhållanden bereda

tillfälle till för statsverket förlustbringande spekulationsaffärer. Det

synes emellertid svårt att inse, hvari skilnaden skulle bestå mellan, å

ena sidan, den fara för jordbruksnäringen, som sålunda medgifvits förefinnas,

i händelse spannmål finge å frilager intagas, och, å andra sidan, den

nedtryckning af priset, som skulle tillskyndas svensk industri derigenom,

att utländska industrialster på enahanda sätt finge intagas å frilager samt

derifrån vid behof föras ut i den svenska marknaden och täfla med de

svenska tillverkningarna. Det är påtagligt, att, om frilagersinstitutionen i

den föreslagna utsträckningen skulle införas, detta skulle lända den svenska

industrien till ej obetydlig skada; men hvarje åtgärd, som försvagar vår

industri, återverkar menligt på det svenska jordbruket. Detta har nemligen

genom industriens uppblomstring inom landet och den deraf föranledda

ökade inhemska konsumtionen erhållit ökad och förmånligare afsättning

af sina alster, och i samma mån som industrien hämmas i sin utveckling,

måste derför jordbruksnäringen inom landet lida genom minskad afsättning

och genom lägre pris å dess alster. Slutligen må ej heller

lemnas oanmärkt, att den skadliga verkan på vår industri, som inrättande

af frilager sålunda medför, måste framkalla anspråk på ökadt skydd för

densamma och således väcka till lif förnyade tullstrider.

Till förekommande af det missförhållandet, att importörer skulle

begagna sig af frilagersrätten för att genom borttagande eller utbytande

å frilagret af de utländska emballagen till sådana varor, å hvilka tullen

beräknas efter bruttovigt, undandraga sig större eller mindre del af

den för dylika varor faststälda tullen och derigenom bereda sig oberättigade

fördelar, har komitén ifrågasatt borttagandet vid vissa rubriker

i tulltaxan af nu gällande föreskrift, att vid varans förtullning afdrag

ej må ega rum för vigt af omslag, askar, inlägg m. m. samt en motsvarande

höjning i tullsatserna, och har packhusinspektionen i Stockholm

på uppdrag af komitén utarbetat eu promemoria angående de

förhöjningar i tullsatserna, som i sådant fall skulle erfordras för att

förekomma minskning i tullinkomsterna, hvilken promemoria finnes

bifogad komiténs betänkande. Kongl. Maj:t har emellertid i enlighet

med kommerskollegii och generaltullstyrelsens hemställan i stället föreslagit,

att vid förtullning från frilager af vissa varor, som nu förtullas

efter bruttovigt, dessa skola, då de uppvägas oemballerade eller endast

i pappersomslag, beläggas med tilläggstull. Ehuru packhusinspektionens

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

omförmälda promemoria upptager icke mindre än 80 varuslag, för hvilka

en tullförhöjning under angifna förutsättning borde stadgas, hafva emellertid

i Kongl. Maj:ts förslag, som här ofvan finnes intaget, upptagits

allenast 30 varuslag. Detta beror, enligt hvad chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t yttrat, i väsentlig

mån derpå, att ett icke ringa antal artiklar, hvilka enligt tulltaxan

förtullas efter brut.tovigt, redan nu i regel införas utan eller med endast

helt lätt emballage, hvarför särskild anledning att ålägga dem tilläggsafgift

vid införsel öfver frilager icke förefunnes. Det är dock enligt

utskottets åsigt att befara, att vid införsel öfver frilager af åtminstone

en del af de i Kongl. Maj:ts förslag ej upptagna artiklarne ett sådant

oberättigadt tillvägagående, hvarom nu är fråga, skulle kunna ega rum

till förlust för statsverket och till förminskande af det skydd, som med

tullarne varit afsedt att bereda inhemsk industri. Att så skulle kunna

ske, synes ock chefen för finansdepartementet hafva befarat, hvilket

framgår af hans yttrande, att, om det skulle visa sig, att vid införsel

öfver frilager af en eller annan artikel, för hvilken tilläggstull icke

blifvit satt, missbruk framdeles skulle yppa sig, rättelse kunde ske

genom ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull skall utgöras.

Innan sådana rättelser hinna verkställas, kunna emellertid skadliga

verkningar inträda, hvilket, likasom ock utsigten att hafva dylika frågor

ständigt på dagordningen, är egnadt att väcka ej ringa betänklighet.

För vinnande af öfversigt angående införseln till Sverige af de

artiklar, för hvilka Kongl. Maj:t föreslagit tilläggstull vid förtullning

från frilager, har utskottet ansett lämpligt att utarbeta en tabell, hvilken

är fogad vid detta betänkande och till hvilken utskottet alltså hänvisar.

Äfven om frilagersiustitutionen i den form, hvarom nu talats,

skulle medföra fördelar för vissa affärsmän, så äro likväl de olägenheter,

som, enligt hvad ofvan framhållits, skulle af samma institution

blifva en följd, af så afsevärd betydelse, att utskottet icke kan tillstyrka

inrättande af frilager med rättighet att derifrån införa varor till inhemsk

förbrukning, helst som importen under de senaste åren varit i ständigt

stigande och således icke synes vara i behof af ytterligare lättnader.

Utskottet öfvergår härefter att yttra sig om den del af frågan,

som rör frilagersinstitutionen, såvidt den afser att befrämja export af

sådana varor af inhemsk tillverkning, i hvilka ingå jemväl ämnen af

utländskt ursprung. I Bådant afseende har framhållits, att det vid

fabrikationen af vissa varor skulle vara af stor betydelse att kunna

å frilagret använda utländska ämnen utan att tull för desamma

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 71

behöfde erläggas. Härigenom skulle svenska fabrikanter sättas i

stånd att kunna med hopp om framgång uppträda på den utländska

marknaden. Detta skulle i synnerhet gälla om åtskilliga industrigrenar,

för hvilka vårt land kunde erbjuda goda förutsättningar, men hvilka

hittills icke varit i stånd att upptaga täflan med utlandet, till följd

deraf att för fabrikatens fullbordande erfordras ämnen, hvilka måste

införas från utlandet, antingen emedan de här icke tillverkas eller

emedan de här betinga ett högre pris än i utlandet. Då för dessa utländska

ämnen tull måste erläggas, blifver naturligtvis priset på de

färdiga varorna högre, än fallet vore, om de utländska ämnena kunde

tullfritt införas å frilagret och der användas för tillverkningen af de

färdiga fabrikaten. Det har också af dem, som verka för införande af

frilagersinstitutionen, framhållits, att denna institution skulle hafva sin

största betydelse just för en sådan fabrikation af varor, afsedda för

export.

Hvad slutligen angår reexport- och transithandeln, har äfven i

detta hänseende framhållits, att frilagersinstitutionen skulle medföra

lättnader. Några olägenheter vare sig för inhemska näringar eller för

statsverket af en för sådan handel afsedd frilagersinstitution synas

icke kunna uppkomma.

Utskottet, som enligt hvad ofvan sagts icke kunnat förorda inrättande

af frilager i den af Kongl. Maj:t föreslagna omfattning, har

dock, då utskottet anser hvarje förslag i syfte att bereda svensk industri

och handel verkliga fördelar vara förtjent af beaktande, icke velat ställa

sig afvisande mot inrättande af frilager såväl för reexport- ochtransithandel

som för bedrifvandet af tillverkning uteslutande för export.

Då utskottet sålunda ansett sig icke kunna i hufvudsak biträda den

kongl. propositionen, har utskottet naturligtvis icke egt anledning att

ingå i någon detaljgranskning vare sig af det framlagda förslaget till

förordning om frilager eller huruvida de af Kongl. Maj:t föreslagna

tilläggstullarne äro tillräckligt höga för att motsvara sitt ändamål.

Den uppfattning om föreliggande fråga och sättet för dess lösning,

som utskottet uttalat, påkallar emellertid en fullständig och noggrann

utredning samt affattande af ett författningsförslag, grundadt på de förutsättningar,

som här ofvan angifvits; och utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen måtte, med förklarande att den

kongl. propositionen icke kunnat vinna Riksdagens

godkännande, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, om

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

och under hvilka vilkor en frilagersinstitution, afsedd

uteslutande för reexport- och transithandel samt bedrifvande

af tillverkning för export, lämpligen skulle

kunna, utan uppoffringar för statsverket, här i landet

inrättas, samt derefter till Riksdagen inkomma med

de förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen

kan gifva anledning.

Stockholm den 2 april 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

l

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

73

Tabellbilaga.

v

Bih till Rilcsd. Prof. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 23 lläft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Införseln till Sverige af vissa

188»

| Album eller delar deraf ........................................................................................

kilogram

19,955

Askar och Dosor:

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen........................

kilogram

18,327

Bijouterivaror, af annat ämne än guld eller silfver, enkla eller sammansatta ....

kilogram

38,264

Blommor:

naturliga, afskurna, friska eller torkade, ej specificerade, till prydnad an- vändbara, lösa eller sammanbundna blommor ............................................

konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder eller andra dylika ämnen............

kilogram

i

4,411J)

kilogram

2,674

delar till konstgjorda blommor........................................................................

kilogram

377

i Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej speci- ficerade ämnen ................................................................................................

kilogram

20,743 ;

Galanterivaror, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej speci- ficerade ämnen ................................................................................................

kilogram

4,149

Hudar och Skinn:

konstgjordt fjäderpelsverk 2)............................................................................

| Instrumenter:

optiska, derunder inbegripna kikare, glasögon och infattade optiska glas af

alla slag; barometrar, manometrar och termometrar 3) .......................

kilogram

9,796

musikaliska:

accordion eller delar deraf ........................................................................

kilogram

26,398

i Knappar, ej specificerade:

af silke, ensamt eller i förening med annat material 4) ................................

kilogram

___

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, med undantag

af knappar, i hvilka silke ingår ................................................................

kilogram

114,811

1 Knif var:

rak- och penn- ................................................................................................

kilogram

1,317

Leksaker, alla slag, utan afseende å materialet, äfvensom delar dertill6) ............

kilogram

54,763 1

*) Den angifua qvantiteten omfattar alla under året införda naturliga blommor.

2) Införseln kan ej uppgifvas, enär detta varuslag i statistiken är sammanfördt med annat slag af pelsverk.

3) Före den 21 juni 1892 hänfördes barometrar, manometrar och termometrar under maskiner, redskap och

verktyg, ej specificerade.

*) Varan var ej specificerad i tulltaxan före den 21 juni 1892.

5) Före den 21 juni 1892 äro hit hänförda endast leksaker af trä eller sammansatta ämnen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

75

varuslag under åren 1889—1898.

1890

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

17,631

15,315

14,467

17,477

9,541

6,623

4,516

7,770

2,859

21,203

23,318

20,821

12,020

12,873

13,303

12,668

13,674

16,418

38,338

32,361

26,736

24,965

28,483

31,084

35,323

38,922

40,342

3,010

3,765

273

3,022

5,476

430

2,712

4,990

769

2,780

1,859

199

3,413

1,910

135

3,953

2,292

115

5,234

2,964

254

6,552

3,097

194

8,886

2,697

339

20,593

18,463

14,015

12,169

13,531

13,956

13,946

15,829

16,452

2,639

i — —

1,825

3,483

3,893

7,631

6,827

8,821

8,040

7,919

10,219

10,433

12,358

14,907

14,004

17,183

16,413

17,239

19,386

33,872

34,046

28,178

28,314

33,607

32,901

39,850

44,910

45,836

- -

— —

447

381

565

630

736

711

934

103,209

97,945

94,849

90,605

82,117

75,595

73,198

71,996

73,280

1,409

1,591

1,156

624

616

496

730

617

705

64,330

56,956

61,511

63,304

83,489

92,172

100,775

108,289

114,890

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

1889

i

A. Bly:

arbetadt: andra arbeten: förgylda eller försilfrade....................................

kilogram

— —

C. Jern och Stål:

andra, ej specificerade och till Jernvägsmateriel eller Maskiner, Redskap

och Verktyg ej hänförliga Jern- och Stålvaror:

förgylda eller försilfrade ....................................................................

kilogram

2,051 !

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel metall framstälda

legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad: andra arbeten: förgylda eller försilfrade1) ............................

kilogram

_ _

H. Tenn:

arbetadt: andra arbeten: förgylda eller försilfrade2) ................................

kilogram

- - 1

I. Zink:

arbetad: andra arbeten: förgylda eller försilfrade ....................................

kilogram

445 I

Papp-, Pappers- och Pappersmassearbeten, ej specificerade:

lackerade, bronserade, förgylda eller försilfrade3) ........................................

kilogram

35,319 j

Plymer: 4)

oarbetade ..............................................................................................

arbetade...................................................................................................

kilogram

kilogram

CO

TH

esf

Portföljer:

af hel- eller halfsiden ........................................................................

kilogram

440

andra slag.....................................................................................

kilogram

61,825

Saxar:

andra slag:

polerade: 6)

af mer än 15 cm. längd ..................................................................

af 15 cm. längd och derunder..............................................................

kilogram

kilogram

1 1,053 [!

Solfjädrar..................................................................................................

Ur:

kilogram

1,237

vägg- och studsare- i foder, äfvensom urfoder, lösa:6)

af metall, alabaster eller porslin ............................................................

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsareur 7), äfvensom delar af

kilogram

25,902

ur, ej specificerade ...................................................................................

kilogram

2,653 I

’) F8re år 1893 äro dessa varuslag sammanförda med andra arbeten af koppar.

s) Före år 1893 äro dessa varuslag sammanförda med andra arbeten af tenn.

5) Före den 21 juni 1892 hänfördes hit alla pappersmassearbeten.

4) Före den 21 juni 1892 skildes «j på oarbetade och arbetade plymer.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

77

1890

1891

1892

1

1

1898

;

1894

1895

1

1896

1897

1

1898

9

2

1

1,309

1,779

2,466

1,367

567

696

1,583

1,842

1,444

- -

— —

27,658

26,848

28,607

27,008

31,500

36,830

— —

—

—

35

18

3

6

50

113

383

132

236''

20

70

45

61

4

14

41,868

48,707

35,724

14,007

14,122

15,408

14,592

14,682

18,180

1 1,699 j

11,6891

{ 789}

24

15

30

50

31

46

466

757

864

1,098

1,100

1,067

640

540

458

347

410

235

753

127

146

58,740

52,843

46,695

39,415

43,826

47,817

53,907

66,543

78,146

{l,213}

67

85

90

129

202

223

205

{ 1,034}

83

186

198

236

329

281

390

i 1,296

958

770

419

641

645

680

611

584

36,116

i ’

43,232

48,477

I

19,495

27,883

34,238

33,297

36,347

37,923

] 2,954

2,547

5,986

3,424

11,585

19,361

30,458

35,855

61,561

>) Före 1892 skiljdes ej pä ifrågavarande tvä slag af saxar.

’) Före den 21 juni 1892 tullbehandlades lösa urfoder lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestodo.

'') Före den 21 juni 1892 hänfördes hit äfven lösa verk till fickur.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Reservationer:

af herr Fredholm, hvilken anfört:

»Sedan frågan om inrättandet af frilager vid 1886 års riksdag

förfallit, upptogs densamma åter vid riksdagarna åren 1891, 1892 och

1894. Alla tre sistnämnda gånger tillstyrkte bevillningsutskottet införandet

af frilagersinstitutionen, och Andra Kammaren biföll hvarje

gång utskottets hemställan, men frågan föll på Första Kammarens motstånd,

ända till dess genom begge kamrarnas beslut en skrifvelse i enlighet

med utskottets hemställan år 1894 kom till stånd. Då jag de

nämnda åren på 1890-talet tillhört utskottet och der omfattat flertalets

mening, har jag nu så mycket mindre kunnat frånträda den af mig

förut intagna ståndpunkten, som denna fråga om införandet af frilagersinstitutionen

sedan dess på grund af Riksdagens skrifvelse af 1894 blifvit

underkastad ytterligare pröfning af en af Kongl. Maj:t tillsatt komité.

Det på grund af komiténs betänkande och embetsverkens deröfver

afgifna utlåtanden utarbetade förslag, som Kongl. Maj:t nu i

proposition n:o 2 för Riksdagen framlagt, afser att genom införandet

hos oss af en frilagersinstitution, afpassad efter våra förhållanden, för

svensk handel och industri underlätta konkurrensen med andra länders.

Genom att bereda handeln fördelen af en institution, som i andra länder

visat sig egnad att utan offer af något berättigadt intresse underlätta

varuomsättningen vill man dels för svenska köpmän göra det

möjligt att med hopp om framgång på den inhemska marknaden upptaga

täflan med utlandets, särskild! med Danmarks, dels bereda lättnader

för export- och transithandeln företrädesvis i syfte att derigenom

befrämja afsättningen på utlandet af landets egna produkter. Ehuru

den utväg att för oss underlätta konkurrensen med utlandet, som härigenom

erbjudes, redan länge varit af våra affärsmän eftersträfvad

och, realiserad på sätt Kongl. Maj:t nu föreslagit, icke kan anses för näringslifvet

medföra några vådor, har utskottets flertal likväl icke velat,

hvad importen beträffar, förorda inrättandet af frilager och sålunda afstyra

den kongl. propositionen i denna del.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 79

Deremot har samma utskottets flertal icke velat ställa sig afvisande

mot inrättandet af frilager såväl för reexport- och transithandel

som för bedrifvande af tillverkning för export. Om man nu, för att

vinna något och icke förlora allt, icke skulle känna sig obenägen att

ansluta sig till den af utskottets flertal omfattade mening, så utgör

dock förutsättningen för ett sådant tillmötesgående, att det eftersträfvade

målet, till den del det är oomtvistadt, skall kunna vinnas på den väg

utskottet i det hänseendet föreslagit.

Men då utskottet under inga vilkor vill medgifva, att någon om

än så ringa del af hvad som intages på ett frilager, afsedt för reexportoch

transithandel samt för tillverkning för export, får i riket återinföras,

vill det synas mig, som eu så beskaffad institution icke skulle

kunna fylla den uppgift, som med densamma åsyftas, eller den att

främja exporten af landets egna tillverkningsprodukter. Man kan nemligen

icke antaga, att exportmöjligheten skall på förhand kunna till

sin storlek så noga beräknas, att icke understundom blir nödvändigt

att inom landet söka afsättning för någon om ock ringa del af hvad

som blifvit på frilagret tillverkadt. Har jag rätt i denna min uppfattning,

som äfvenledes delats af utskottets mindretal, så förfaller ju den

förutsättning, hvarpå ett tillmötesgående från vår sida skulle grunda

sig. Med att biträda utskottets skrifvelseförslag skulle i sak icke

vinnas någonting alls. Genom ett sådant tillvägagående skulle man

endast hafva frivilligt afstått från att tillita den ena utvägen för att

underlätta konkurrensen med utlandet = frilager för import, och hade

tillika för sig afstängdt möjligheten att tillita den andra = frilager

för export, hvilken senare endast skulle qvarstå på papperet såsom

ett vittnesbörd om oförmågan att finna en tillfredsställande lösning af

denna för landets handel och industri så vigtiga fråga.

På grund af hvad nu anfördt blifvit, har jag icke kunnat biträda

den i utskottets betänkande gjorda hemställan, utan får i stället yrka

bifall till det af Kongl. Maj:t i sin proposition n:o 2 för Riksdagen

framlagda förslaget till förordning om frilager m. m.»;

af herrar G. Jansson, Lundström, O. Persson och J. Bromée, hvilka

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den kongl. propositionen

i hufvudsak;

af herrar grefve H. E. G. Hamilton, Meyer och S. M. Olsson, hvilka

ansett, att utskottet, bort tillstyrka bifall till den kongl. propositionen;

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillning sutkottets Betänkande N:o 30.

af herr friherre von Knorring, hvilken yttrat:

»Ehuru jag omfattar samma mening i frågan, som utskottet, eller

att frilager för import af varor till inhemsk förbrukning ej bör få inrättas,

men deremot sådant för reexport- och transithandel samt för

bedrifvande af tillverkning för export, anser jag dock, att uttrycket

»afsedd uteslutande» i klämmen borde utbytas mot uttrycket »endast

afsedd», emedan det förra uttrycket mycket lätt kan föranleda den

åtminstone af mig icke hyllade uppfattningen, att Kongl. Maj:t borde

framlägga för Riksdagen ett sådant förslag till frilager för bedrifvande

af tillverkning för export, som innehölle absolut förbud för importerande

af till och med mindre öfverskott af de inom frilagret tillverkade

varorna, hvilka öfverskott af någon anledning ej kunde exporteras,

och af affall vid sjelfva tillverkningen, äfven om dessa öfverskott och

affall blifvit före importerandet under särskilda, betryggande vilkor

behandlade i tullkammare såsom utländska varor.

Om ett sådant absolut förbud blefve föreskrifvet, fruktar jag, att

tillåtelsen att inrätta frilager af ifrågavarande slag ej skulle medföra

något praktiskt resultat.» — samt

af herr Petri mot åtskilliga delar af utskottets motivering.

Herrar af Buren

icke deltagit i ärendets

och Wester hafva begärt få antecknadt, att de

behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:110 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om frilager. a1 i texten