Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upphörande af lösen för anteckning å vexel eller afskrift deraf om skedd protest.

1900-04-02 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1900:4, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upphörande af lösen för anteckning å vexel eller afskrift deraf om skedd protest.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1900, kl. 1 e. m.

törsta Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,

i anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående upphörande af lösen för anteckning

å vexel eller afskrift deraf om skedd protest.

I anledning af en inom Andra Kammaren af herr J. A.

Lundahl väckt motion, n:o 99, och med bifall till Kammarens fjerde

tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, har Andra Kammaren för sin

del beslutit, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla

om meddelande af ett tillägg till gällande expeditionstaxa af innehåll,

att lösen för anteckning å vexel eller afskrift deraf om skedd

protest icke eger rum.

Jemlikt 63 § 3 mom. Riksdagsordningen har detta beslut

delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt första

tillfälliga utskott.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ämnet är af denna

lydelse:

Det stadgande i gällande vexellag af den 7 maj 1880, till

hvilket ifrågavarande motion hänför sig, är dess 82 4?:s 2:a inom.,

hvilket har följande lydelse:

»Om verkstäld protest skall anteckning göras å vexeln eller

afskriften deraf.»

Bik. till Riksd. Prof. 1900. 8 Sami. 3 Afd. 1 Band. Höft. 4. (N:o 4.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

Om betalning för vexelprotest stadgas i Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga förordning angående expeditionslösen den 7 december 1883,

sådan densamma i denna del lyder enligt kongl. kungörelsen den

31 maj 1889:

Protest, notarial-protokoll deröfver, första arket — 2 kronor,

hvarje af de öfriga — 1 krona,

derutöfver, om åtgärden sker utom embetsrummet:

a) i stad, äfvensom på landet eller till stad hörande landtområde,

då för förrättningens verkställande resa icke erfordras, för

hvarje person, som besökes — 1 krona,

varande ersättning för vittne i denna godtgörelse inbegripen;

b) erfordras resa för verkställande af förrättning å landet

eller till stad hörande landtområde, äro förrättningsman och vittne

berättigade till arfvode och reseersättning efter samma grunder som

i fråga om ersättning för utmätning äro gällande.»

I sistberörda stadganden angående betalning för vexelprotest

finnes alltså icke intagen någon föreskrift angående lösen för den

anteckning om protest, som skall verkställas å vexeln eller afskriften

deraf. Emellertid uttages numera allmänneligen dylik lösen med 1

krona, dervid tillämpas expeditionstaxans stadgande om lösen för

»bevis, annat, tecknad å företedd handling.»

Motionären anför till stöd för motionen följande:

Vid tillämpningen af ofvan anförda genom nya vexellagen

meddelade föreskrift om anteckning å vexel eller afskrift deraf

angående verkstäld protest gjorde sig endast hos en och annan

protestförrättare den åsigten gällande, att sådan anteckning medförde

rätt till lösen såsom för bevis, tecknadt å företedd handling, men

sedan ett mot en protestförrättare anstäldt åtal för dylikt förfarande

genom Kongl. Maj:ts utslag den 16 maj 1887 ogillats, hade detta

förfarande vunnit efterföljd och torde numera vara allmän praxis.

Enligt motionärens mening saknade dock denna praxis stöd

af lag. I motiven till vexellagen yttrades i fråga om nämnda föreskrift,

hvilken icke funnits i förut gällande vexellag, att föreskriften

vore öfverensstämmande med hvad sedvanligen iakttoges och kunde

vara gagnelig. Således åsyftades med det nya stadgandet endast

att få eu förut gällande praxis bestämd till allmänt iakttagande, och

dä lösen för anteckning om verkstäld protest icke, enligt denna

äldre praxis, egde rum, borde lagstiftarens mening med ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. B

stadgande så mycket mindre antagas hafva varit, att rätt till dylik

lösen derefter skulle tillkomma vederbörande som lagstiftaren, till

förekommande af sådan uppfattning, syntes hafva undvikit benämningen

»bevis» och i stället användt ordet »anteckning» just för

att dymedelst utmärka en bestämd skilnad emellan den stadgade

anteckningen å protesterade vexlar och sådana bevis, för hvilka

lösen enligt expeditionstaxan finge tagas.

Detsamma framginge genom en jemförelse med lydelsen af

57 § af utsökningslagen, hvari stadgades, att utmätningsman, då för

utmätnings vinnande fordringsbevis till honom aflemnades, skulle

göra »anteckning» derom å handlingen. Hittills hade, såvidt kändt

vore, utmätningsmän icke ansett detta stadgande innebära rätt för

dem till lösen för dylik anteckning, ehuruväl det ville synas, som

om ofvanberörda praxis i fråga om lösen för anteckning om vexelprotest

med skäl skulle kunna åberopas såsom stöd för rätt till

lösen jemväl för den föreskrifna anteckningen å för utmätning aflemnade

fordringsbevis, då de i båda fallen gällande stadgandena

vore lika.

Expeditionstaxan upptoge på ett ställe bestämmelserna om

den godtgörelse, som för notarialprotest tillkomme vederbörande,

men innehölle icke något stadgande om särskild ersättning derutöfver

för anteckning å vexel om verkstäld protest.

Med det ofvan anförda ansåge sig motionären hafva ådagalagt

rigtigheten af sin ofvan uttalade åsigt angående den praxis,

som i omförmälta hänseende vore rådande; och då någon ändring

i denna praxis icke vore att förvänta utan en lagbestämmelse i

ämnet, samt de belopp, som på grund af samma praxis uttogs, vore

ganska afsevärda, hade motionären föranledts till den i motionen

gjorda hemställan.

Enligt hvad utskottet inhemtat, torde praxis att taga lösen

för nu ifrågavarande anteckningar, på sätt motionären antyder, först

efter och till följd af Kong! Maj:ts utslag den 16 maj 1887 blifvit

allmän. På liera platser liar dylik lösen förut icke uppburits; särskildt

var sä förhållandet i Stockholm. Dä berörda utslag alltså

för frågans bedömande har eu viss vigt, må derom här meddelas

följande:

Riksdagens justitieombudsman lät på gifven anledning anställa

åtal mot notarm» publicus i Karlshamn för det han uppburit lösen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko i.

för sådan anteckning, som här är i fråga, dervid justitieombudsmannen

såsom skäl för det orättmätiga i detta tillvägagående anförde

hufvudsakligen enahanda grunder, som motionären i sin motion nu

anfört. Till sitt försvar androg notarm» publicus förnämligast, att

anteckningen, för att fylla sitt ändamål, måste vara så pass fullständig,

att deraf syntes, att behörig person verkstält densamma,

och hvem som vore ansvarig för dess rigtighet, hvarförutom vexelns

identitet borde genom anteckningen ådagaläggas; den vore derför

likstäld med ett embetsbevis, tecknadt ä företedd handling; uttrycken

»göra anteckning» å handling och »teckna bevis» å handling vore

likbety dande.

I utslag den 5 oktober 1884 yttrade rådstufvurätten i Karlshamn,

att enär den anteckning om verkstäld protest, som enligt 82

§ 2 mom. af gällande vexellag skulle göras å vexel eller afskriften

deraf, otvifvelaktigt borde hafva det innehåll och den fullständighet,

notarius publicus ansett sig böra gifva åt dylika anteckningar,

alltså och då anteckningen således torde innefatta bevis om

verkstäld embetsåtgärd,

samt notarius publicus förty måste anses hafva varit lagligen

berättigad att på sätt som skett för dylik anteckning tillgodoföra

sig den i expeditionstaxan bestämda lösen för bevis, som tecknades

å företedd handling,

lemnades åklagarens i målet förda talan utan bifall.

Uppå åklagarens öfver detta utslag anförda besvär yttrade

deremot hofrätten öfver Skåne och Blekinge:

hofrätten finner väl notarius publicus hafva saknat stöd af

lag för sitt förfarande att uppbära lösen för sådan anteckning, hvarom

i denna sak är fråga,

men som han ej kan anses hafva derigenom gjort sig skyldig

till sådant oförstånd i tjenstutöfning, att ansvar derå bör ega rum,

fastställes det slut, rädstufvurättens utslag innehåller.

Sedan målet dragits under Kongl. Maj:ts pröfning, faststälde

högsta domstolen genom ofvan åberopade utslag den 16 maj 1887

rädstufvurättens utslag, med 4 justitieråd» röster mot 2, hvilka senare

gillade hofrättens titslag.

Lika med motionären anser utskottet det vara uppenbart, att

lagstiftaren vid införandet i nya vexellagen af föreskriften, att an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4. 5

teckning skulle göras å vexel eller af skriften deraf om verkstäld

protest, icke dervid tänkt sig, att lösen för sådan anteckning borde

utgå, eller att kostnaden för vexelprotest derigenom skulle förhöjas.

Med all önskvärd tydlighet synes detta framgå af motiven till 82 §

2 mom. vexellagen, hvilka innehålla allenast följande uttalande:

»Paragrafens andra moment är något nytt, men dess innehåll öfverensstämmer

helt visst med hvad sedvanligen iakttages, och man håller

åtminstone före att det är gagneligt.» Lika litet som den förut

»sedvanligen» gjorda anteckningen å vexel om verkstäld protest

kunnat draga någon särskild afgift, lika litet har det säkerligen fallit

lagstiftaren in, att den dädanefter, sedan den blifvit lagstadgad, skulle

göra det.

Har således eu förhöjning i afgiften för vexelprotester icke

varit med ofvan anförda stadgande af sedd, torde också med allt skäl

få erkännas, att den icke heller varit af omständigheterna påkallad.

Betalning för vexelprotest utgick dä, likasom nu, i de fall då resa

ej erfordrades, med lösen för protokoll 2 kronor samt afgift för besök,

derest icke, såsom sällan torde inträffa, protesten verkställes på

embetsrummet, 1 krona. Under förutsättning, att af sistnämnda

belopp hälften utbetalas till det vid protesten närvarande vittnet —

eu betalning, som i många fall, dä dertill användes någon hos notarius

publicus anstäld skrifvare eller annat biträde, torde uteblifva

— erhåller i allt fall protestförrättaren för hvarje vexelprotest 2

kronor 50 öre, ett belopp, som med hänsyn till det ringa besvär,

som är med denna embetsåtgärd förenadt, synes vara fullt tillräckligt

och icke behöfva eller böra, på sätt nu sker, höjas med ytterligare

1 krona i form af lösen för anteckningen ä vexeln. Också

uppgå, enligt hvad kändt torde vara, på vissa håll vederbörande

tjenstemäns inkomster af vexelprotester till mycket betydliga belopp.

Då emellertid hvarken i den vid nya vexellagens införande

gällande expeditionstaxan eller i den nu gällande af år 1883 intagits

någon föreskrift med afseende härpå, samt det torde få anses såsom

fastslaget, att uttagandet af lösen för ifrågavarande slags anteckningar

är lagligen grundadt och detta äfven allmänneligen praktiseras,

anser utskottet, lika med motionären, att för eu ändring i denna

praxis det är nödigt, att eu ändring vidtages i expeditionstaxan.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko J) Utlåtande Ko 4.

Af hvad Andra Kammarens utskott sålunda anfört anser

Första Kammarens första tillfälliga utskott framgå, att den, som

verkställer protest, är berättigad att uppbära lösen för det bevis,

som skall å vexeln tecknas, i enlighet med expeditionstaxans föreskrift

om lösen för bevis, tecknadt å företedd handling. Andra

Kammarens utskott anser väl att med hänsyn till det ringa besvär,

som är förenadt med verkställande af protest, den stadgade ersättningen

är fullt tillräcklig och icke behöfver höjas med ytterligare

1 krona i form af lösen för anteckning å vexel, samt att på vissa

håll vederbörande tjenstemäns inkomster af vexelprotester uppgå till

mycket betydliga belopp. Äfven om i vissa fall så skulle vara förhållandet,

torde åter under andra förhållanden, såsom då förrättningsmannen

har att bekosta embetsrum äfvensom för sig och vittne

åkning inom stad, den stadgade ersättningen vara en temligen knapp

ersättning för kostnader, tidsförlust, arbete och ansvar.

Det har synts utskottet vara af intresse att inhemta, hvilken

ersättning verkställare af vexelprotest i andra länder uppbära. I

Preussen är ersättningen beroende på beloppet af den vexel, som

protesteras. Börjande med 2 mark 50 pfennige för ett vexelbelopp

till och med 20 mark, stiger ersättningen efterhand så, att den för

ett vexelbelopp mellan 900 och 1,200 mark utgör 5 mark 20 pfennige

och ett vexelbelopp mellan 90,000 och 100,000 mark 44 mark.

Enligt uppgift af notarius publicus i Stockholm, I. T. Milla!'',

utgör ersättningen för vexelprotest

i Norge :

för vexel ä belopp till och med 2,000 kronor . . .

5

krono!''

derutöfver ........

. 10

»

i Danmark:

för vexel å belopp intill 1,000 kronor.....

2

kronor

derutöfver intill 4,000 kronor

4

10,000

5

'' » '' : » '' 1 '' • » ~ # ''

. 10

I Danmark tillkommer eu åttondedel af lösen i ersättning för

vittne, men huruvida i Norge och Danmark ersättning utgår för

skjuts och i Danmark ersättning för vittne, är ej kändt.

I jemförelse med hvad i dessa länder, de enda från k vilka

uppgifter stått utskottet till buds, utgår i ersättning för vexelprotest,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 4. 7

synes den i Sverige utgående ersättningen, äfven med ^beräkning

af lösen för bevis, icke vara öfverdrifven.

Utskottet får emellertid erinra derom, att protesten i de flesta

orter inom landet verkställes af städernas tjensteman, hvilka enligt

löneregleringar äro berättigade till sportler. Äfven om detta förhållande

icke hindrar, att, genom ändring af lag eller gängse bruk,

de åtgärder, för hvilka sportler äro beräknade, ej vidare eller endast

i mindre grad än förut påfordras och således sportelinkomster minskas,

torde det dock icke vara befogadt att genom nedsättning af

sportelafgift eller borttagandet af rättigheten till sådan afgift minska

vederbörandes dem tillförsäkrade inkomster, utan att någon ersättning

derför lemnas.

Första Kammarens första tillfälliga utskott får således hemställa,

att Första Kammaren icke mätte biträda

Andra Kammarens beslut.

Stockholm den 2 april 1900.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Herr C. A. Tamm har begärt fä antecknadt att han icke

deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.