Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. i Maj:t med begäran om framläggande af förslag till förbättradt sätt att pensionera sjöfolk.

1900-04-02 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1900:7, Skrifvelse till Kongl. i Maj:t med begäran om framläggande af förslag till förbättradt sätt att pensionera sjöfolk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1900, kl. 2 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i

anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl.

i

Maj:t med begäran om framläggande af förslag till

förbättradt sätt att pensionera sjöfolk.

I en af herr P. E. Lithander inom Första Kammaren väckt motion,

n:o 32, i hvars syfte herrar 0.- Melin och N. Persson instämt, och som

till utskottet öfverlemnats, föreslås, att Riksdagen ville i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om

förändradt och förbättradt pensioneringssätt af sjöfolk och derom framlägga

nådigt förslag vid en blifvande riksdag.

I motiveringen till motionen anföres följande:

»Det torde icke råda mer än eu mening derom, att sjömansyrket

i högre grad än andra medborgerliga verksamhetsgrenar är förenadt med

faror, försakelser och ansträngningar. Ej heller torde någon förneka,

att det alltid hårda och ofta lifsfarliga arbete, som sjömannen utför,

icke hör till dem, på Indika större besparingar kunna göras; fastmer

är det vanligt, att bruten helsa och fattigdom blir hans lott, då ålderdomen

inträder. Och lika litet torde det kunna bestridas, att det

sålunda i dubbel mening vanlottade sjömansyrket med dess stränga

fordringar och knappa lefvebröd är af allmännyttig och ingalunda

ovigtig art.

Eib. till Riksd. Prot. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. (N:o 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande jN:o 7.

Vare sig sjömannen ingår i den inhemska navigationens tjenst

eller han af vissa skäl bringas att taga hyra å utländska fartyg, äro

hans duglighet och utbildning af fosterländsk betydelse, derför att de

i behofvets stund ingå som en högst väsentlig del af vår försvarskraft.

Det synes mig derför icke obilligt begärdt, att, då han efter fullbordadt

dagsverke återvänder till fosterlandet, detta ej må hafva glömt honom

och hans arbete. Samhället bör — synes det mig — icke försumma

att, i den mån sådant är möjligt, bereda lättnad i hans utkomst på

ålderdomen, och det bör vara en uppgift, väl egnad att ådraga sig

statsmagternas uppmärksamhet och behjertande.

Det kan måhända förefalla opåkallad!-, att jag gör denna erinran,

ehuru jag för min del icke kan åberopa någon direkt erfarenhet eller

målsmanskap för yrket i fråga och dess idkare. Men jag följer härvid

endast Första Kammarens städse ådagalagda sträfvan att i lika hög

grad söka tillvarataga alla svenska medborgares bästa, och jag hyser

den vissa förmodan, att kammaren äfven i detta fall kommer att handla

i motsats till det myckna agitatoriska talet, att någon samhällsklass

skulle, genom att dess intressen åsidosattes, känna sig “orepresenterad“

på Riksdagen.»

Derjemte åberopas en af herrar K. G. Karlsson m. fl. i Andra

Kammaren väckt motion, n:o 151, med samma syfte. Af denna motion

gör Andra Kammarens andra tillfälliga utskott n:o 2 i sitt utlåtande

n:o 10 följande sammanfattning:

»Som stöd för sitt förslag lemna motionärerna en historik öfver

de båda institutioner, från hvilka understöd till sjöfolk för närvarande

utgår.

Dessa institutioner äro sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt.

Motionärerna framhålla, hurusom sjömannens osäkra och af faror

uppfylda näring redan tidigt rigtade tanken på önskvärdheten af att

åtminstone i någon mån sörja för denna närings idkare genom särskilda

åtgärder för dem, som på grund af ålder, sjuklighet eller med yrket

förenade olycksfall blifvit urståndsätta att sjelfva försörja sig.

För detta ändamål, och för att inom sjöfartsnäringen åstadkomma

mera ordnade förhållanden, stiftades genom kofferdireglementet 1748

i hufvudstaden det första sjömanshuset. Utom den humanitära afsigt,

som var förbunden med sjömanshusinstitutionens inrättande, ville man

äfven genom större ordning och ökade förmåner för yrkets idkare göra

det mera lockande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande TJ:o 7. 3

Denna institution underhölls och har ända in i senaste tid underhållits

hufvudsakligen genom afgifter, erlagda af de sjöfartsidkande

sjelf va, såväl rederierna som sjömännen. De förnämsta bland dessa

afgifter äro s. k. tonafgift och hyresafgift.

Nu gällande sjömanshusreglemente stadgar i § 34 om tonafgiften,

att för fartyg, som från svensk hamn afgår till Norge eller utrikes ort,

skall befälhafvaren till sjömanshuset i den stad, hvarest eller inom hvars

tullkammardistrikt fartygets besättning för resan påmönstras, eller, om

besättningen blifvit påmönstrad för flera resor eller hel seglationstid och

ny påmönstring för ifrågavarande resa ej erfordras, till sjömanshuset

inom det tullkammardistrikt, der fartyget utklareras, erlägga en efter

tontalet, enligt svenskt eller dermed likstäldt utländskt mätbref, beräknad

afgift. År fartyget svenskt eller norskt eller tillhörigt en främmande

nation, i hvars hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma

nations egna, skall nämnda afgift utgöras med 3 öre, men i annat fall

med 5 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet. Afgår fartyget flera

gånger under en kalendermånad från samma svenska hamn, skall afgiften

allenast en gång i månaden erläggas.

Om hyr esa/giften stadgas i samma reglemente § 35, att då besättning

å inhemskt fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort, i

svensk hamn afmönstras, betalas, under namn af hyresafgift, till sjömanshuset

af befälhafvare två öre, af styrman och maskinist ett och ett hälft

öre samt af hvar och en utaf den öfriga besättningen ett öre riksmynt

för hvarje riksdaler af deras förtjenade lön eller hyra under hela den

tid, fartyget varit på resa eller resor stadt.

Med det första i hufvudstaden inrättade sjömanshuset afsåg man

att för sjöfolket erhålla en central sjuk- och understödskassa med obligatoriska

utgifter, bestämda understödsbelopp och ledd af en styrelse,

som valdes af representanter för delegarne sjelfva.

Snart decentraliserades emellertid institutionen, och enligt nn gällande

bestämmelser skall sjömanshus finnas i hvarje stapelstad.

Med ledning af handels- & sjöfartskomiténs af 1898 betänkande

om sjömanshusen framhålla motionärerna, att institutionen derjemte,

från ätt ursprungligen i väsentlig mån hafva varit en understödsanstalt

för nödstälda sjömän, utvecklats till ett slags embetsverk med hvarjehanda

administrativa uppgifter.

Emellertid fortfara sjömanshusen, heter det i motionen, alltjemt

med en i rätt stor omfattning tilltagen understödsverksamhet. I arbetareförsäkringskomiténs

ofvan anförda betänkande meddelas, att understödsbeloppen

då utgjorde i medeltal 29 kronor. Understödde fartygsbefal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.-o 1) Utlåtande N:o ?.

häfvare hade i medeltal mottagit 46 kronor, styrmän och maskinister

33, öfrigt sjöfolk 22, enkor och barn efter befälhafvare 42, efter styrmän

och maskinister 32 och efter öfrigt sjöfolk 22 kronor.

Oaktadt den sammanlagda summan, som af sjömanshusen utdelas,

icke är liten, kan man dock knappast påstå, att denna understödsverksamhet

är af någon större betydelse, särskildt då man besinnar, att

enligt arbetareförsäkringskomiténs utredning öfver hälften af årsunderstöden

då bestod af småsummor om högst 20 kronor.

Länge och ofta hafva klagomål hörts öfver dels understödens

ringa belopp, dels och framför allt öfver att de ej hade pensionens form,

utan mera eller mindre godtyckligt afmättes efter råd och lägenhet,

för att ej säga efter sjömanshusdirektionernas godtfinnande. De från

sjömanshusen utgående understöden hafva fullständigt karakteren af

fattigvård.

Motionärerna öfvergå derefter till en framställning af handelsflottans

pensionsanstalts tillkomst och verksamhet.

Sagda pensionsanstalt bildades på 1860-talet. efter 30 års riksdagsoch

komitéförhandlingar. Ändamålet med densamma vore i första rummet

att vara till hjelp för ålderstigna sjömän, men äfven att befordra

handelssjöfartens utveckling genom att ''tillföra densamma dugligt folk;

derigenom kunde ock krigsflottans manskap, i händelse af krig, vinna

nödig förstärkning.

Pensionsanstaltens tillgångar bestå dels af ett fast anslag, dels

af ett efter handelsflottans storlek vexlande belopp, hvilket sedan 1864

utgått af statsmedel i stället för en sedan århundraden tillbaka sjömännen

under namn af nföring» tillkommande förmån. Sammanlagda

beloppet af dessa båda anslag har under de fyra senaste åren varit

följande:

för år 1896....................................................... kr. 95,000

» » 1897........................................................ d 89,000

» * 1898........,............................................. » 90,000

» » 1899....................................................... » 92,000

Pensionstagande, hvilka utgöras af sjöfolk, som varit anstälda på i

utrikes fart använda fartyg, äro indelade i fyra klasser, efter olika befattningar

och i den ordning, att till den första höra befälhafvarne och

till den fjerde menige man.

Enligt det ursprungliga reglementet af år 1864 skulle antalet

pensionsrum vara följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Fänta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utåtande N:o 7. 5

i första klassen

100

pensionsrum

å

160

kronor

x» andra »

100

120

»

)> tredje »

100

»

»

100

»

» fjerde »

600

»

60

)

Emellertid visade sig redan under anstaltens första verksamhetsår,

eller år 1869, antalet pensionsrum otillräckligt i de två första

klasserna och något senare äfven i den tredje. Rörande de olika åtgärder,

som, ehuru förgäfves, vidtagits för att råda bot på denna olägenhet,

hänvisar utskottet till motionen.

Förhållandena hafva, yttras det vidare i densamma, blifvit allt

mera ohållbara. Vid 1899 års slut hade antalet väntande — d. v. s.

antalet af dem, som väl enligt reglementet voro berättigade till pension,

men på grund af bristande tillgångar ej kunde erhålla sådan —

stigit till 545. °) Den tid, de pensionssökande år 1895 i medeltal hade

att vänta, innan deras ansökan kunde beviljas, var fem år. Denna

väntetid har nu sprungit upp till 8 å 9 år, och obeviljade ansökningar

ligga inne sedan 1891. Den 4:de klassen, som år 1895 ännu hade

många lediga pensionsrum, är nu fyld, så att bland de vid 1899 års

slut väntande 36 tillhörde denna klas.

Motionärerna yttra vidare:

»Som man torde finna, är handelsflottans nuvarande understöds- och

pensionsväsende — vare sig man tänker på sjömanshusens understödsverksamhet

eller på den verksamhet, som utöfvas af handelflottans pensionsanstalt

— af sådan art, att det ingalunda kan sägas fylla någon af

de uppgifter, för hvilka det är afsedt. Såsom vi ofvan sökt visa, skulle

dessa uppgifter vara i främsta rummet att bereda en verksam hjelp åt

sjömannen i hans mödosamma och farliga yrke, i andra rummet att för

handelsflottan underlätta åtkomsten af dugligt manskap, och till sist — men

måhända ej minst vigtig! — att uppfostra folk, dugligt för vår örlogsflottas

bemanning, samt att laga så, att man vid inträffande mobilisering

har det åtkomligt. Det torde nemligen vara sjelfkärt, att sjömannen,

då han har sämre vilkor hemma än i utlandet, med den lätthet

att förflytta sig, som lians yrke medför, dragés bort från fosterlandet.

Att någondera af dessa tre uppgifter fyllas genom det sätt, hvarpå

denna sak nu är ordnad, torde knappt någon vilja påstå. Också säges *)

*) Utskottet har inhemtat, att under innevarande års två första månader antalet väntande

pensionsberättigade stigit än ytterligare, samt att det pensionsbelopp, som bort utgå till dessa

personer, utgjorde 67,380 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

i Kong!. Maj:ts proposition af 1890 om försäkring för olycksfall i arbetet,

’att det befintliga understödsväsendet för sjömän numera icke i

allo motsvarar de kraf, som billigtvis derpå kunna ställas’. Detta yttrades

för tio år sedan, och förhållandena hafva sedan dess med hvarje

år allt mera försämrats, men likväl har frågan städse undanskjutsa,

såväl hvad beträffar sjömännens ålderdoms- som olycksfallsförsäkring.

Äfven i det förslag till lag angående ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete, som Kongl. Maj:t öfverlemnat till innevarande års

Riksdag, äro sjömännen uteslutna. Fortfarande kan man instämma med

motionärerna i denna fråga vid 1896 års riksdag (jfr sid. 7), då de i

motiveringen till sin motion yttra: »Emellertid har man, så vidt kändt

är, hvarken företagit de särskilda undersökningar, som år 1890 uppgåfvos

vara af nöden med hänsyn till en olycksfallsförsäkring för sjöfolk,

fotad på samma grunder som de för industriarbetarnes olycksfallsförsäkring

ifrågasatta, icke heller någon åtgärd vidtagits för utförande

af det ''lämpligare sätt’ för sjöfolkets invaliditetsförsäkring, hvilken 1895

omtalades såsom ’ett ännu olöst problem’.»

Derefter referera motionärerna några af den ännu arbetande

handels- och sjöfartskomitén framstälda förslag rörande sjömanshusen

samt en den 30 november förra året af Kongl. Maj :t utfärdad förordning,

hvarigenom bestämmes, att från och med år 1900 hyresafgiften skall

»tillfalla det sjömanshus, der sjöman, som afgiften erlägger, är inskrifven,

men, om han ej är vid svenskt sjömanshus inskrifven, det sjömanshus,

inom hvars distrikt fartyget, hvarå hyran förtjenats, har sin hemort,

samt för hvarje år, från och med år 1900 räknadt, vid början af det

följande året genom kollegii försorg redovisas till de sjömanshus, som

sagda afgifter erhålla.»

De fortsätta vidare:

»Vi hafva här omnämnt dessa handels- och sjöfartskomiténs förslag,

derför att det synes oss, som om hyresafgifternas inleverering till kommerskollegium,

deras särskilda bokföring och bestämmelsen om, att de

enbart skola användas till understöd, kunde blifva en förberedande

åtgärd för realiserandet af den önskan och åsigt rörande sagda medels

användning, som de närmast intresserade — de sjöfarande sjelfva —

flera gånger uttryckt, då de haft tillfälle att yttra sig i frågan. Deras

mening är nemligen den, att hyresafgifterna böra öfverlemnas till

handelsflottans pensionsanstalt till förstärkande af dess verksamhet.

Denna åtgärd borde nu vara så mycket lättare att vidtaga, som

1899 års Riksdag under rubrik ''ersättning till sjömanshusen’ beviljade

ett anslag å 30,000 kronor ''för beredandet åt sjömanshus af skälig er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 7

sättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning och

redovisning samt med utarbetandet af sjöfartsstatistiska uppgifter’,

hvarigenom den invändningen torde vara fullständigt häfd, att hyresafgifterna

vore nödvändiga, för att sjömanshusen skulle kunna fortsätta

sin verksamhet.))

Motionärerna lemna derefter en redogörelse för de åtgärder, som

från olika håll föreslagits till afhjelpande af de olägenheter, som nu

vidlåda sjömäns pensionering.

Bland dessa förslag må först omnämnas Riksdagens revisorers år

1886 gjorda hemställan om utredning, huruvida ej reglementet för

handelsflottans pensionsanstalt borde underkastas ändring i syfte att

bereda högre pensionsbelopp — detta derför, att revisorerna ansågo, att

det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida pensioneringen från nämnda

anstalt dåmera motsvarade det ändamål, som Rikets Ständer hade afsett

med sitt beslut. »Numera» — yttrade revisorerna — »lär utsigten

att från anstalten erhålla pension i högst ringa mån motverka frestelserna

för sjöfolk att för vinnande af högre lega söka anställning å

främmande nationers fartyg.» Hvad beträffar anskaffande af medel till

höjande af pensionerna, ifrågasatte revisorerna, att bidrag af vederbörande

sjöfolk skulle göras till vilkor för erhållande af höjd pension.

Följden af statsrevisorernas hemställan blef, att frågan samma år

— 1886 — remitterades till den då i verksamhet varande arbetareförsäkringskomitén,

som föreslog:

att några nya inkomster icke skulle anstalten beredas, men att

hela det nuvarande statsanslaget skulle direkt användas till pensionering

samt utgå efter något förändrade grunder, sålunda, att anstalten årligen

uppbure i fast anslag 96,000 kronor samt derutöfver i ytterligare

föringsersättning 1,000 kronor för hvarje fullt 10,000 ton, hvarmed

drägtigheten af svenska, i utrikes fart använda fartyg öfverstege

435,000 ton;

att öfverinaskinister uppflyttades från tredje till andra pensionsklassen;
att

pensionerna i fjerde klassen höjdes till 80 kronor;

att den bestämda proportionen emellan antalet pensionsrum inom

de olika klasserna upphäfdes, men att, derest de pensionssökande äro

flere, än som med inrättningens tillgångar kunna pensioneras, sökande

inom fjerde klassen skulle hafva företräde, intill dess att pensionernas

antal inom samma klass utgjorde tre femtedelar af samtliga pensionsrum;

att lägsta pensionsåldern inom de tre första klasserna höjdes till

58 år;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

att den kortaste tjenstgöring i utrikes sjöfart, som för pensions*

rätt förutsattes, bestämdes till etthundratjugu månader;

att den erforderliga inskrifningstiden vid sjömanshus sänktes från

tjugufem till tjugu år; samt

att rymning icke vidare skulle utgöra något hinder för pensions

erhållande.

Förslaget remitterades till kongl. kommerskollegium, som dock

endast delvis biträdde detsamma.

Rörande såväl kommerskollegii nu ifrågavarande yttrande som

de uttalanden, hvilka gjorts af åtskilliga sjömanssällskap med anledning

af arbetareförsäkringskomiténs förslag och kollegiets yttrande, hänvisas

till motionen.

Derjemte anser sig utskottet böra ur motionen återgifva en del af

de uttalanden, som gjordes å ett sjöfartsmöte i Nässjö år 1895. Något

egentligt förslag tilltrodde sig icke mötet kunna utarbeta, men i en petition

till Kongl. Maj:t uttalade de församlade sjöfartsidkarne bland annat

följande önskningsmål:

att pensioneringen vid handelsflottans pensionsanstalt stäldes på

nya grunder och utsträcktes äfven till i inrikes fart användt sjöfolk;

att pensioneringen icke endast skulle omfatta sjöfolket, utan äfven

deras efterlemnade enkor och barn;

att''till densamma anvisades ej mindre anstaltens egna nuvarande

fonder och inkomster än äfven sjömanshusens samlade tillgångar, der

icke särskilda donationsvilkor hindrade sådan användning, äfvensom

tonafgifter och hyresafgifter, de senare ersatta med fasta årspremier, samt

slutligen hvad derutöfver kunde vara erforderligt i ytterligare statsbidrag

;

att vidare pensionsklasserna för de sjöfarande blefve trenne, med

respektive 400, 300 och 200 kronor i utgående pensionsbelopp.

Motionärerna anföra, hurusom dels eu motion år 1895 väcktes i

Andra Kammaren af herr J. E. Behmer om skrifvelse i ämnet till Kongl.

Maj:t, hvilken motion bifölls af samma kammare, men afslogs af Första

Kammaren, och dels att herrar J. A. Johansson i Bastholmen och L.

Jönsson i Sandby år 1896 äfvenledes i Andra Kammaren rörande samma

fråga framburo en motion, som visserligen afslogs, emedan en del infordrade

yttranden då ännu ej inkommit, men hvilken dock föranledde

statsutskottet att uttala den meningen, att missförhållandena i afseende

d sjömanshusens organisation och handelsflottans pensionsanstalt snarligen

borde afhjelpas.

Till slut yttrade motionärerna:

s. 9 Kontrollera mot PDF

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 9

»I yttrande, infordradt från kongl. kommerskollegium, föreslogs

den 26 oktober 1897 med anledning af Nässjömötets förutnämnda

petition, att så väl detta ärende som en del andra sjöfartsnäringen mera

eller mindre nära berörande frågor skulle liänskjutas till en komité,

emedan kollegiet icke ansåg sig för dessa frågors lösning besitta tillräcklig

sakkunskap. Då emellertid Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af

15 november samma år öfverlemnade sagda ärenden till utredning —

icke till en komité, men till vissa personer jemte sakkunniga biträden —

undantogs sjömännens pensionsfråga, antagligen derför, att denna ansågs

vara af så vidlyftig beskaffenhet, att den kräfde sin särskilda utredning.))

Härefter förklarar sig Andra Kammarens utskott hafva blifvit satt

i tillfälle att taga kännedom om en skrifvelse af den 9 februari innevarande

år till Kongl. Maj:t från kommerskollegium, hvari detta hemställer,

dels att Kongl. Maj:t täcktes i nåder besluta:

att de afgifter, hvilka från och med en tid, som om möjligt torde

bestämmas till den 1 april innevarande år, böra jemlikt § 34 i nådiga

reglementet för sjömanshusen i riket den 4 mars 1870, sådan denna

paragraf lyder enligt nådig kungörelse den 16 mars 1877, erläggas till

sagda sjömanshus, tills vidare skola för hvarje kalenderår inom utgången

af januari månad det påföljande året insändas till kommerskollegium,

som derefter skall hafva att, så snart ske kan, samma afgifter emellan

samtliga sjömanshusen i riket fördela, hufvudsakligen i förhållande till

antalet af der vid slutet af det föregående året inskrifne sjömän, men

med hänsyn jemväl tagen till öfriga förhållanden vid de särskilda sjömanshusen,

som kunna anses inverka på deras förmåga att uppfylla

sitt ändamål;

eller ock, derest Kongl. Maj:t skulle finna fördelningen af tonafgifterna

böra underställas Kongl. Maj:ts pröfning, att, jemte det i

afseende å insändande till kollegium af tonafgifterna förfares, såsom

nyss är sagdt, kollegium skall hafva att till Kongl. Maj:t afgifva förslag

till afgifternas fördelning i öfverensstämmelse med här angifna

grunder;

dels ock att Kongl. Maj:t måtte i nåder bemyndiga kollegium att

meddela de närmare föreskrifter, som med afseende å Kongl. Maj:ts

beslut i ämnet må finnas lämpliga.

Sedan derefter Andra Kammarens utskott lemnat eu kort redogörelse

för hvad som åtgjorts för sjömäns pensionering i några främst/».

till liiksd. Prof. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

mande länder, till hvilken redogörelse det torde vara nog att här hänvisa,

anför utskottet för egen del:

»Utskottet har tagit hvad som sålunda förekommit i sorgfälligt

öfvervägande och dervid funnit, såväl att i flera andra sjöfartsidkande

länder frågan om pensionering af sjöfolk antingen blifvit löst eller

synes nära att lösas, som ock att i vårt land, sedan ärendet senast

vant å bane i Riksdagen, intet af betydelse i saken åtgjorts. Visserligen

finner utskottet, att vederbörande ansett, att frågan om sjömanshusens

och de derifrån till sjöfolk samt deras enkor och barn utgående

gratial först bort ordnas, innan mera ingripande ändringar kunna ega

rum. Utskottet förmenar dock, att kraftigare och mera direkt till påföljd

ledande åtgärder borde vidtagas och en fullständig utredning af

dertill särskildt förordnade personer verkställas.

Vidare har utskottet ej kunnat undgå att finna, att pensioneringen,

oafsedt den historiska uppkomsten af dess nuvarande form, borde utsträckas

äfven till sjömän i inrikes fart, till hvilka naturligtvis äfven

bör räknas sådant sjöfolk, som idkar yrkesmessig fart å våra större

sjöar och kanaler. Utskottet anser det ej med billighetens kraf öfverensstämmande,

att exempelvis besättningen å ett fartyg, som seglar mellan

så aflägsna hamnar som Göteborg och Luleå, bör i detta hänseende

ega sämre rätt än besättningen å ett fartyg, som har sin trade mellan

Helsingborg och Helsingör. En sådan utsträckning torde vara så mycket

vigtigare, som vår örlogsflotta» reserv utgöres ej blott af sjömän i utrikes

fart, utan ock af dem, som trafikera inrikes hamnar. Som det

nu är stäldt med pensioneringsväsendet, är det ej ovanligt, att våra

sjömän, som annars skulle inmönstra å svenska fartyg, taga tjenst

under norsk eller utländsk flagga.

Det vill för öfrigt synas utskottet, som om äfven andra bestämmelser

än den ofvannämnda borde ändras. Så t. ex. är det nu föreskrifvet,

att sjöman, för att vara berättigad till understöd, skall hafva

varit inskrifven vid sjömanshus under tjugufem år. Men enligt hvad

utskottet inhemtat, har denna bestämmelse i så måtto ledt till missbruk,

att sjöfolk vid ett års slut inmönstrat för en resa till Tyskland eller

Danmark, samt derifrån återkommit i början af följande år och på grund

häraf fått tillgodoräkna sig två års inskrifningstid för en resa, som kanske

varat sammanlagdt en månad. Derför synes det utskottet lämpligt, att,

såsom äfven mera nämnda pensionsanstalts styrelse i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 24 februari 1899 föreslagit, bestämmelser meddelas

om, hur lång tids effektiv sjötjenst bör utgöras under nämnda inskrifningstid.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammar uns Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7. 11

Vidare torde det böra tagas under ompröfning, huruvida icke

frågan om ersättning för olycksfall kunde lösas i sammanhang med

den nu ifrågasatta pensioneringen.

Om sättet för anskaffande af de för en dylik pensionering nödiga

medel anser sig utskottet ej ega befogenhet att yttra sig. Dock vill

utskottet erinra derom, att såväl sjömanshusen som handelsflottans

pensionsanstalt ega betydande fonder, uppgående för den senare, enligt

hvad utskottet inhemtat, vid 1899 års slut till 845,033 kronor 34 öre.

Utskottet vill äfven fästa uppmärksamheten på, att bland andra förslag,

som i nu ifrågavarande hänseende blifvit framstälda, äfven är ett, som

afser, att de af ålder sjöfartsnäringen åliggande ton- och hyresafgifterna

skulle härtill användas. I sammanhang härmed må ock erinras, att

tanke blifvit väckt derpå, att hyresafgifterna borde utbytas mot fasta

årspremier. Huruvida ett ändamålsenligt ordnande af sjöfolks pensionering

nödvändiggör en höjning af det nu utgående statsanslaget, torde

vara förbehållet en blifvande utredning att ådagalägga.

Att ett ordnande af frågan om vårt sjöfolks pensionering, hvilken

alltjemt uteslutits ur de förslag om arbetareförsäkring, som af Kongl.

Maj:t eller enskilde under de senaste åren framlagts, torde vara en

nödvändighet, framgår redan deraf, att, enligt hvad utskottet inhemtat,

antalet af de ansökningar, som vid slutet af år 1899 på grund af bristande

tillgång voro hvilande, utgjorde i första klassen 190, i andra

116, i tredje 189, i fjerde 46, bland dem inom de tre första klasserna

flera ända sedan 1891.»

Andra Kammarens utskott hemstälde slutligen, att Andra Kärnmaren

måtte för sin del besluta, att Riksdagen måt.te i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta, så snart ske kunde,

utreda frågan om ett förbättradt pensioneringssätt af sjömän och derom

framlägga förslag vid en blifvande riksdag.

Sedan Andra Kammaren bifallit hvad utskottet sålunda hemstält,

blef jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen beslutet delgifvet Första

Kammaren, eom hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga utskott.

Första Kammarens utskott anser det visserligen på frågans nuvarande

stadium Vara för tidigt att yttra sig om de detaljer åt frågan,

hvilka Andra Kammarens utskott i sin motivering berört, men finner dock

motionärens förslag och hvad till stöd derför anförts vara så beaktansvärdt,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7.

att Första Kammaren icke synes böra undandraga sig att gå medkammarens

önskan om en skrifvelse i ämnet till mötes och dymedelst

äfven taga fasta på det intresse för sakens slutliga ordnande, som må

kunna anses innebäras i det af Andra Kammaren fattade beslutet.

Utskottet får sålunda, jemväl med anledning af herr Lithanders

motion, hemställa

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

beslut.

Stockholm den 2 april 1900.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Reservation

af herrar R. Dickson och grefve G. E. Lewenhaupt, som yttrat:

Sedan arbetareförsäkringskomitén, till följd af erhållet särskildt

nådigt uppdrag, år 1889 till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt förslag

till ändringar i reglementena för sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt,

samt Kongl. Maj:ts och rikets kommerskollegium, efter

inhemtande af yttranden från direktionerna öfver sjömanshusen och direktionen

öfver nämnda pensionsanstalt, afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,

har Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 åt utsedde komiterade jemte

sakkunniga biträden uppdragit att företaga revision af sjömanshusreglementet,

dock först efter företagen revision af förordningen angående

befälet å handelsfartyg och reglementet för navigationsskolorna; dervid

berörda revision skulle tills vidare ske utan hänsyn till frågan om pensionering

af sjömän. Emellertid har Kongl. Maj:t låtit till komiterade

öfverlemna en af sjöfartsmötet i Nässjö år 1895 gjord ansökning om

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

utredande af frågan om pensionering af sjömän och deras enkor och

barn; hvaremot en af direktionen för handelsflottans pensionsanstalt år

1897 gjord underdånig framställning om ändrade grunder för pensioners

erhållande från anstalten m. m. ännu icke till komiterade öfverlemnats.

Då frågan om pensionering af sjömän således är föremål för pröfning

af Kongl. Maj:t, som ansett nämnda pröfning böra föregås af en

ännu ej fullbordad revision af reglementet för sjömanshusen, hafva vi

ansett hvarken nödigt eller lämpligt, att Riksdagen nu skulle hos Kongl.

Maj:t göra framställning i frågan. Vi hafva derför ansett att utskottet

bort hemställa,

att Första Kammaren med afslag å herr Lithanders

motion icke måtte biträda Andra Kammarens

beslut.

Herr C. A. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Bill. till Biksd. Frot. 1900

8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.