Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med begäran om föreskrifter i syfte, att en del af de värnpligtiges dagaflöning må bevaras för deras framtida bästa.

1900-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1900:1, Skrifvelse till Konungen med begäran om föreskrifter i syfte, att en del af de värnpligtiges dagaflöning må bevaras för deras framtida bästa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mart 1900, kl. 2 e. m.

F&>''sta Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af herr F. E. Petterssons motion, angående

skrifvelse till Konungen med begäran om föreskrifter i

syfte, att en del af de värnpligtiges dagaflöning må bevaras

för deras framtida bästa.

I motion, n:o 28 i Första Kammaren, har herr F. E. Pettersson

yrkat, att Riksdagen ville anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

föreskrifter i syfte, att den del af de värnpligtiges dagaflöning, hvilken

enligt Riksdagens skrifvelse den 26 november 1892 n:o 1 skall å postsparbanksbok

insättas för de värnpligtiges framtida bästa, måtte i högre

grad än hittills blifva för sådant ändamål bevarad. Såsom stöd för detta

sitt yrkande anför motionären, hurusom, i strid mot 1892 års urtima

Riksdags beslut, cirka % af alla insättningar af beväringsmedel i postsparbanken

redan under samma år uttagas, samt hurusom kostnaden för

dessa medels förvaltning för de 5 åren 1894—1898 i rundt tal uppgått

till 7,910 kronor för år 1894, 5,022 kronor för år 1895, 6,891 kronor

för år 1896, 7,414 kronor för år 1897 och 6,374 kronor för år 1898,

hvilket i medeltal utgör mera än 6,700 kronor årligen. Het åsyftade

ändamålet »med hela denna stora apparat» anser han .derför endast i

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o 1).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ringa grad blifvit förverkliga dt, likasom lian håller före, att de kostnader

och göromål, som äro förknippade dermed, i de flesta fall blifva bortkastade,

då medlen ofördröjligen uttagas och användas. En utväg, hvarigenom

ändamålet Aed Riksdagens år 1892 gjorda uttalande i frågan om

innehållande af vissa procent af dagaflöningen för de värnpligtiges framtida

bästa skulle i högre grad än hittills skett vinnas, anser emellertid

motionären vara, att bestämmelser utfärdades, som gingo derpå ut,

att de gjorda insättningarnes bevarande tryggades, så att de ej fingo

uttagas förr än efter värnpligtens fullgörande, för så vidt man ej

ville gå ännu längre och gifva dem karakteren af en sparpenning

att tillgå vid minskad arbetsförmåga. Nu ifrågavarande belopp vore

visserligen allt för obetydligt för det senare ändamålet, men motionären

anser sig likväl böra nämna, att, enligt af sakkunnig uppgjord uträkning,

den summa, .27 kronor, som för hvarje värnpligtig insättes i postsparbanken,

skulle, förräntad efter 3 Va procent från den tid, den värnpligtige

nu utfår sin postsparbanksbok, lemna honom:

vid uppnådda 40 år kronor......... 56:96

» » 50 » » 89: 24

» » 55 » » 114: 05

» » 60 » » 149: 65,

allt med 1880—90 års dödlighetstabell såsom grund. För öfrigt skulle

hvarje förlängning åt öfningstiden öka detta belopp. Under förutsättning,

att vissa procent af dagaflöningen för de värnpligtiges framtida bästa allt

framgent skulle innehållas, kunde det sålunda tänkas, att fullgjord värnpligt

skulle kunna blifva grundläggande för ålderdomsförsäkring.

Allt sedan 1895 och 1898 års kongl. propositioner om ålderdomsförsäkring

fallit, vore frågan derom olöst, i det att de praktiska svårigheter,

som förslagen inneburo, icke kunnat jäfvas. Såväl sakens stora innebörd som

de årligen för ändamålet afsätta medlen förde dock densamma framåt.

Faran vore likväl, att vid frågans lösning erfarenhet saknades om, huru

försäkringen komme att verka. Skulle nu under tiden före det stora

förslagets genomförande, genom tillvaratagande af den del af de värnpligtiges

dagaflöning, hvilken i alla fall är afsedd att utgöra en sparpenning,

en ålderdomsförsäkring för dessa kunna grundläggas, så kunde

de erfarenheter, som härvid vunnos i fråga om fondbildning, kontroll,

medelsförvaltning, utbetalning m. m., komma till godo vid förslagets

genomförande i stort. Den på så sätt tillvaratagna sparpenningen kunde

i händelse af införande af allmän ålderdomsförsäkring underlätta inträdet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

för de beväringsmän, som vore härtill berättigade, genom att utgöra

bidrag till den försäkringsafgift, som vid hvarje obligatorisk försäkring

alfordras de försäkringspligtige. Det förslag till ålderdomsförsäkring, som

framlades år 1895, var i så måtto endast partielt genomfördt, att det blott

omfattade vissa kategorier understödstagare, och den berättigade anmärkning,

som häremot gjordes, blef eu medverkande orsak till utgången.

Men om försigtigheten manade att vid en så stor frågas lösning ej på

en gång taga steget fullt ut, så torde, frånsedt alla klasser och yrken,

icke några hafva större företrädesrätt att vid behof komma i åtnjutande

af fördelarne af en ålderdomsförsörjning än de, som genom fullgörande

af sin värnpligt olfrat sin tid i fäderneslandets tjenst.

Utskottet, som i likhet med motionären anser, att nu gällande

bestämmelser i ringa grad tillgodose de syftemål, som 1892 års urtima

Riksdag sökt ernå genom sitt beslut, att större delen af de värnpligtiges

dagaflöning skulle insättas i postsparbanken, finner den väckta frågan

förtjena uppmärksamhet. Af större innebörd torde likväl vara det nya

uppslag, motionären gifvit till eu lösning af frågan om ålderdomsförsäkring

i samband med frågan om utsträckt värnpligt. Men om än utskottet

i hufvudsak gillar de åsigter, motionären uttalar, och om det än

finner det framtidsmål, han uppställer, i många afseenden tilltalande,

anser det sig likväl icke kunna tillstyrka bifall till hans yrkande om

skrifvelse derom till Konungen. Enligt hvad utskottet inhemtat, lär

nemligen Riksdagen redan nästa år kunna förvänta en kongl. proposition

om ny härordning, grundad uteslutande på allmän värnpligt, vid hvithet

förhållande de beräkningar, som med anledning af motionärens förslag

torde få anses behöfliga för att få en mera säker uppfattning om, hvilka

konseqvenser ett bifall till detsamma skulle medföra i verkligheten, icke

skulle få någon praktisk betydelse för framtiden, då grunderna för den

nya härordningen ännu icke äro kända, än mindre beslutade. Å andra

sidan kan det tänkas, att ett bifall till motionen kunde tydas å vissa

håll såsom ett erkännande af den utgående dagaflöningens fixering för

all framtid, oafsedt huru mycket de värnpligtiges öfningstid än förlängdes,

hvarigenom Konungens handlingsfrihet vid det nya förslagets uppgörande

blefve på förhand inskränkt.

Vidkommande den af motionären påpekade bristen på öfverensstämmelse

mellan Riksdagens skrifvelse den 26 november 1892 n:o 1

och Kongl. Maj:ts kungörelse härom den 9 juni 1893, antager utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

att Kong! Maj:t, sedan allmänna uppmärksamheten genom motionen

blifvit fäst på förhållandet, lär föranstalta om de ändringar och rättelser,

som kunna pröfva^ erforderliga.

På grund af hvad utskottet nu anfört, tillstyrker utskottet,

att hvad i förevarande ämne blifvit af motionären

yrkadt ej för närvarande må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 1 mars 1900.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Herr Ehrenborg har anmält, att han ej deltagit i förestående

ärendes behandling inom utskottet.

*

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.