Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 10

1900-05-09 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1900:10, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 10.

1

H:o /tf.

Ant. till Eilcsd. kansli den 9 maj 1900, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o .5, i anledning

af väckta motioner rörande utskänkningen af vin

och maltdrycker å lägerplatser.

Riksdagens Andra Kammare liar, efter tillstyrkan ad sitt andra tillfälliga

utskott, med anledning af herr W. Styrlanders (n:o 158) och herrar

Joll. Sjöbergs samt J. Bengtssons (n:o 170) motioner i ärendet, beslutat:

att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhåller, det täcktes

Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida ej utskänkning

å lägerplatser af vin och maltdrycker må kunna varda förbjuden

under sön- och helgdagar, utom vid måltiderna åt spisande gäster.

Sedan detta beslut, jemlik! 63 § riksdagsordningen, delgifvits

Första Kammaren, bär denna för yttrande öfverlemnat detsamma till sitt

andra tillfälliga utskott.

Uti den af herr W. Styrlander med instämmande af ett större antal

ledamöter af Andra Kammaren väckta motion föreslås:

att Riksdagen ville anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga den

förändring i kongl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker

m. in., att rättighet till iskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser,

äfven om den afser kortare tid än år, icke må beviljas under

annan tid och utsträckning än den, som vederbörande kommunalstämma

tillstyrkt; hvaremot

herrar Joll. Sjöberg och J. Bengtsson i Häradsköp i sin motion hemställa,

att Andra Kammaren för sin de! ville besluta, att Riksdagen i

Bill. till Riksd. Brok 1900. 8 Sami. 2 AJd. 1 Band. 10 Höft. (N:o 10.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {Nio 2) Utlåtande -Nm 10.

skrifvelse till Kong], Maj:t anhåller om sådant tillägg till 9 § i förordningen

af'' den 24 oktober 1885, att all iskänkning af vin och maltdrycker

under sön- och helgdagar varder förbjuden vid läger eller andra

vapenöfningsmöten.

Såsom stöd för sitt förslag anför herr Styrlander följande:

»Genom 7 § af gällande förordning angående försäljning af vin,

maltdrycker in. m. har en betydlig inskränkning gjorts i den genom

§ 5 af samma förordning kommunerna tillerkända sjeifbestämningsrätt i

fråga om iskänkning af vin och maltdrycker, i det att denna rätt fullständigt

suspenderats, då det blir fråga om iskänkning af vin och maltdrycker

under kortare tid än år, i hvilket fall Konungens befallningshafvande

har ensam beslutanderätt i frågan.

Att denna suveräna magt gent emot kommunerna, hvilken blifvit

lagd i Konungens befallningshafvandes händer, icke alltid varit gagnelig,

torde bäst bevisas deraf, att klagomål under längre tid försports

från de kommuner, som mot sin vilja Fått dylik utskänkning, hvilken

särskild! å flere af våra lägerplatser skapat fullständiga ölkrogar, å Indika

icke allenast de värnpligtig^, utan jemväl en större allmänhet fått tillfredsställa

sitt begär efter rusdrycker.

Men ehuru kommunerna icke fått ha ett enda ord med, då det

gält, att bevilja dylika rättigheter, ja, ehuru dylika rättigheter till och

med för utskänkning åt allmänheten beviljats, ehuru kommuner på det

bestämdaste protesterat deremot, hafva kommunerna dock fått dragas med

alla de oordningar och störande uppträden, som blifvit en följd af utskänkningen,

hvilkens svåraste verkningar känts inom den del af kommunerna,

som är belägen utanför lägerplatsen, och å hvilken del af

kommunerna militärbefälet icke är ansvarigt för ordningens upprätthållande,

utan der ordningen skall uppehållas af eu landtpolis, som balett

vidsträckt distrikt att bevaka.

Särskild! har det förderfliga inflytandet af dessa lägerkrogar visat

sig under sön- och helgdagar, då stora menniskoskaror samlas till lägren.

Och såsom ytterst sorgligt, måste det ju betraktas, att, ehuru

kommuner förut haft fullständigt förbud mot utskänkning af rusdrycker

under sön- och helgdagar, i följd hvaraf sabbaten förflutit lugnt och

stilla, efter lägerkrogarnas tillkomst fylleri, slagsmål och ogerningar

af alla slag hört till ordningen för söndagarna.

Framför allt har det väckt allvarligt bekymmer inom flera sådana

kommuner, att utskänkningen skall få omfatta jemväl den allmänhet,

som icke är sysselsatt å lägerplatsen, samt att de klagomål, som hos

Kong!. Maj:t anförts mot Konungens befallningshafvandes beslut om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 2) Utlåtande N:o 10. 8

dylik fri utskänkningsrätt, lenmats utan afseende, äfven om de klagande

utgjorts af kommunala myndigheter.

Såsom betecknande för frågan kan oek omnämnas, att å åtminstone

ett par af dessa lägerplatser en stor del, å eu ända till 80 procent

af stamtruppen, petitionerat om utskänkningens borttagande, hvilket

tyder på, att militärerna sjelfva inse, att det är ovärdigt för vårt land

att inrätta krogar, der landets ungdom skall erhålla sin militära uppfostran.

Då man känner till, att innehafvarne af dylika utskänkningsrättigheter

få betala ganska dyr afgift till regementena, och då man

vidare vet, att dessa afgifter användas för regementenas behof, kan

man ju å ena sidan icke förvåna sig öfver vederbörandes beredvillighet

att. tillstyrka dylika rättigheter jemväl beträffande utskänkningen

åt allmänheten; men man kan å andra sidan icke värja sig från den

tanken, att kommunerna vore mera skickade att afgifva yttrande öfver

ansökningarna än vederbörande regementschefer.

För min egen del har jag visserligen den åsigten, att det skulle

vara lika lätt att från lägerplatserna borttaga utskänkningen af vin och

maltdrycker som det var att borttaga brännvinsutskänkningen, men då

den allmänna meningen icke ännu torde vara mogen för en dylik åtgärd,

vill jag inskränka mig till att föreslå sådana åtgärder, som redan

nu torde ha en stark opinion för sig, och hvilka kunna sammanfattas

i den grundsatsen, att ingen kommun skall kunna påtvingas en krog.

Herrar Sjöberg och Bengtsson anföra som skäl för sin hemställan,

att då denna vid 1897 års riksdag vann Andra Kammarens bifall, och

sedan dess så många intyg från skilda orter af landet kommit dem till

del, hvilka alla samstämmigt angåfvo de stora olägenheter, dessa utskänkningsställen

förorsakade, i synnerhet å sön- och helgdagar, på

lägerplatserna, så vågade de på grund deraf samt af de skäl, som i

motionen 1897 andragits, å nyo framlägga den.

Andra Kammarens utskott, som omnämner, att det fått sig meddelade

åtskilliga handlingar, afsedda att styrka befintligheten af de i

motionerna omnämnda missförhållandena, yttrar sig i ärendet sålunda:

»Med erkännande af den behjertansvärda afsigten med herr Styrlanders

motion, tror dock utskottet ej, att de af motionären anförda

förhållandena hora betinga eu sådan ändring i gällande lagstiftning,

som motionären åsyftar. En naturligare konseqvens af det resonnement,

hvarmed motionären inleder sin framställning, hade varit ett förslag

om inskränkning under sön- och helgdagar af den ifrågavarande

utskänkningen. Utskottet förmenar ock, att den rätt, som motionären

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

vill medgifva de kommunala myndigheterna att bestämma öfver utskänkningen

å lägerplatserna, skulle med hänsyn dertill, att de särskilda truppförbanden

få anses som eu kommun i kommunen, vara olämplig och

kunna föranleda till högst olika bestämmelser för olika läger samt vålla

förvecklingar och svårigheter för truppförbanden.

Den rätt, som i nu berörda hänseende möjligen skulle kunna

inrymmas åt kommunerna, vore, enligt, utskottets mening, att de med

hänsyn till den olägenhet, som ovedersägiigen af ifrågavarande utskänkning

i vissa fall vållas densamma, lemnades tillfälle att yttra sig öfver

ansökningar om dylik utskänkningsrätt samt föreslå åtgärder till dessa

olägenheters förekommande.

Emellertid torde det, som i motionerna framhålles, vara ostridigt,

att oordningar förekommit på och vid en del lägerplatser och att, om

också dessa oordningar ej ensamt vållats af utskänkningen från marketenteri

erna, densamma dock ej varit utan all skuld dertill.

I synnerhet torde detta vara förhållandet under sön- och helgdagar,

då en större mängd civila besökare samlas å meranämnda platser.

Särskild! å sådana dagar vore det helt visst en ej ringa fördel, om

serveringen af vin och maltdrycker endast vore tillåten vid måltiderna

åt spisande gäster.»

Utskottet har ock aftryck! och vidfoga! sitt betänkande de af kommunalnämnden

i Sollefteå till Kongl. Maj:t den 20 juli 1899 anförda besvär

öfver en af Konungens befallninghafvande i Vesternorrlands län den 24 april

gifven resolution och ett landshöfdingsembetets den 23 juni samma år meddeladt

utslag, af hvilka besvär framgår: att kommunalnämnden sökt utverka,

det samma inskränkning, som med afseende å utskänkningsrörelsen föreskrifvits

vid trängbeväringslägret derstädes, att nemligen vin- och maltdrycksförsäljning

ej finge ega rum till allmänheten, utan blott till befäl och

beväring, jemväl måtte bestämmas för försäljningen å Vesternorrlands regementes

mötesplats; men att, ehuru nämnden vitsordat, det »begäret till

omättligt förtärande af vin och Öl tilltagit i sådan grad, att följderna deraf

syntes vara jemförliga med omättligt bruk af bränvin» samt att den ifrågavarande

lägerkrogen anlitades af »mångtaliga hopar från när och fjerran belägna

socknar» med fylleri, slagsmål och andra oordningar i släptåg, de underdåniga

besvären ändock icke tillvunnit sig afseende. Utskottet finner

häraf styrkt, att någon inskränkning i utskänkningen å lägerplatserna

med nuvarande lagstiftning ej vore lätt att vinna och framlägger af

denna anledning sitt sedermera af Andra Kammaren bifallna, ofvan återgifna

förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 10.

Första Kammarens utskott tiar icke kunnat undgå att bemärka den

dunkelhet, som röjer sig i sagda förslag och som omöjliggör hvarje bestämd

öfvertygelse om dess verkliga innebörd.

Om ledning vid dess tydande sökes af det åberopade besvärsmål,

skulle det ligga närmast till hands att förmoda, det afsigten dermed vore

att få till stånd en allmän bestämmelse, hvarigenom å lägerplatserna

befintliga utskänkningsrörelser förbjödos att försälja vin och maltdrycker

åt andra än befäl och manskap, hvadan de således icke skulle ega rätt

att utskänka dessa drycker åt den allmänhet, som under sön- och helgdagar

kunde besöka lägerplatserna, derest icke dessa besökande såsom

spisande gäster jemväl sagda dagar der intogo sina måltider. Men rigtigheten

af denna tolkning måste dock betviflas, enär med en sådan bestämmelse

föga eller intet i sak skulle vara vunnet. Den besökande

allmänheten dragés i de flesta fall till lägerplatserna af sin önskan att

träffa sina bekanta bland manskapet; och bibehölles detta vid rätten att,

oberoende af måltid, få köpa förberörda drycker, skulle den‘nämda bestämmelsen

blott åstadkomma, att de besökandes inköp ombesörjdes af

dessa deras bekanta bland manskapet. : : 1

Skulle åter meningen med Andra Kammarens ifrågavarande beslut

vara, att utskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser under sönoch

helgdagar icke alls finge ifrågakomma, utom vid måltiderna åt

spisande gäster, bland hvilka således jemväl befäl och manskap måste

inräknas, lärer häraf kunna föranledas förhållanden, hvilka visst icke torde

böra anses lämpliga och säkerligen heller icke varit af motionärerna afsedda.

Efter hvad utskottet fått sig meddeladt, förekommer icke någon

öldrickning vid manskapets måltider, utan utspisas vid dem blott den af

kronan åt dem bestämda proviant. Men skulle den af Andra Kammaren

beslutade skrifvelsen till Kongl. Maj:t aflåtas, torde knappt kunna undvikas,

att den må uppfattas såsom eu otvetydig tillåtelse för truppen att

till sina måltider under sön- och helgdagar från marketenterierna inköpa

öl; och dermed vore det ock lemnadt i dess skön att förvandla sin matsal

till en ölkrog just de dagar, då motionärerna lifligast önskat få lägerkrogarnes

ölutskänkning alldeles förbjuden.

Redan i den ovisshet, som måste råda om verkliga meningen med

Andra Kammarens beslut, har utskottet måst se ett afgjordt hinder för

tillstyrkande af något instämmande deri. Men utskottet har deremot icke

ett ögonblick varit tveksamt om den stora vigten af att rättelse snarast

möjligt åstadkommes i de missförhållanden, som framkallat motionerna,

Skall fosterlandsvännens förhoppning om svenska folkets villighet att för

sitt lands försvar åtaga sig eu utsträckt värn pligt kunna vänta snart

Bill. till Riksd. Prot. 1000. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

förverkligande, måste folket vinna den öfvertygelsen, att de platser, dit

dess söner samlas för att vinna utbildning för detta syfte, äro omhägnade

af sedlig tukt, och att intet underlåtes af det, som kan göras för att

skydda de unga mot frestelse och fall. Främsta pligten i detta afseende

måste åligga vederbörande militärbefäl; och utskottet hyser den fasta

öfvertygelsen, att derest krigsstyrelsen med det allvar, sakens vigt påfordrar,

fäster arméfördelningschefernas uppmärksamhet på nödvändigheten

af att ifrågavarande missförhållanden genom allvarligt ingripande

och välbetänkta anordningar afhjelpas eller förekommas, skall ock visa

sig, att de nu öfverklagade anledningarna till missnöje med marketenterirörelsen

å lägerplatserna verkligen också kunna öfvervinnas.

På de redan anförda skälen finner sig emellertid utskottet icke

kunna undgå att hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 9 maj 1900.

Å utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, p. /\. j^mans Eftertr. 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.