Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1900-04-02 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1900:2, Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1900, kl. 2 e. ra.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i

anledning af väckt fråga om indragning till statsverket

af de s. k. marketenteri- och lägerkassornas inkomster.

I anledning af tvenne inom Andra Kammaren under n:is 12 och

129 väckta motioner har nämnda kammare med bifall till sitt andra tillfälliga

utskotts utlåtande n:o 4 för sin del beslutat,

att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhåller, det täcktes

Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida icke de

till truppförbandens s. k. marketenteri- och lägerkassor ingående, från

marketenterirörelsen å lägerplatserna härrörande inkomster skulle kunna

till statsverket indragas och af de inflytande medlen på framställning af

vederbörande truppförbands chefer utanordnas hvad till förbättrade anordningar

å lägerplatserna pröfvas vara för truppförbandet, särskildt manskapet,

nyttigt och af behofvet påkalladt;

och har Första Kammaren till sitt andra tillfälliga utskott hänvisat

ifrågavarande ärende.

Andra Kammarens tillfälliga utskott har till en början meddelat

redogörelse för förberörda tvenne motioner, i hvilka dels (motionen n:o

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utletande N;o 2.

12) herrar C. Johansson i Aflösa och W. Bengtsson i Häradsköp hemställa,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t från och med nästa års början till statsverket indraga

de s. k. marketenteri- och lägerkassornas inkomster, samt af de

influtna medlen låta utanordna hvad som till förbättrade anordningar å

lägerplatserna pröfvas vara för manskapet nyttigt och af behofvet påkalladt;»

och dels (motionen n:o 129) herr S. Söclerherg i anslutning till

motionen n:o 12 föreslår, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga sådan utredning

och framläggande af förslag, som afser att, så fort ske kan, till statsverket

indraga de s. k. marketenteri- och lägerkassornas inkomster

och af dessa utanordna nödiga medel, som äro för befäl och manskap

erforderliga för byggnader och underhåll af nödiga hus vid lägerplatserna,

eller bereda dem nödigt hyresbidrag;» hvarefter ur de båda först
nämnde

motionärernes motivering för deras förslag anföres följande:

Genom Kongl. Maj:ts bref till intendentsdepartementet den 15

november*) 1897 är föreskrifvet, rörande användandet af de till de särskilda

truppförbandens s. k. marketenteri- och lägerkassor m. fl. hörande

medel, att desamma »skola såsom dittills af cheferna för vederbörande

truppförband disponeras till betäckande af sådana utgifter för manskapets

nytta, förbättrade anordningar vid lägerplatserna samt andra ändamål,

afseende truppförbandet i sin helhet, till hvilka medel ej blifvit i stat

eller eljest anvisade».

Genomgår man redogörelserna för de olika regementenas lägerkassor,

så finner man, att dessa hafva eu synnerligen rikligt flödande

inkomstkälla i afgiften för marketenterirörelsen, hvari ingår rättighet att

sälja Öl till såväl manskapet som allmänheten. Från denna ölutskänkning

kommer alltid hufvudparten af inkomsterna, och får således truppförbandens

manskap genom att betala mer, än hvad den försålda varan i sjelfva

verket är värd, i ganska betydlig mån bidraga till de inkomster, som

enligt ofvan nämnda kongl. bref skola användas till deras nytta, oaktadt

många af manskapet äro i knappa omständigheter och väl behöfde sina

penningar till nyttigare ändamål än att gifva dem ut för en vara, som

de allt för väl kunde undvara och lyckligtvis i de flesta fall ej använda

i sina hem.

Att man på detta sätt skaffar sig inkomster till våra lägerkassor,

*) Skriffel i stället för den 22 oktober.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

kunna vi ej gilla, och vi hoppas den dag ej skall vara alltför aflägsen,

då det blir omöjligt att etablera dylika affärer på kronans vapenöfningsplatser.

Men '' bortser man för tillfället från den förnämsta betingelsen för

dessa inkomster och fäster sig vid det sätt, på hvithet de användas, så

synes oss äfven i detta afseende berättigade anmärkningar kunna göras.

Yi medgifva villigt, att ganska mycket af dessa penningar användes till

nyttiga ändamål, men att äfven motsatsen gör sig gällande, tro vi oss

kunna visa.

Af redogörelsen öfver ekonomikassan för år 1898 vid ett i hufvudstaden

förlagdt regemente framgår, att af de till 3,586 kr. 53 öre uppgående

inkomsterna icke mindre än i det närmaste 1,500 kronor användes

till extra förplägning och till kostnad för en regementsfest. Att äfven

en del af denna kassas tillgångar användes till manskapets nytta, vilja

vi ingalunda förneka, ty efter en stunds undersökning i detta afseende

finner man, att för en skrifkurs utbetalts 18 kronor 80 öre.

Vid ett annat i landsorten förlagdt regemente uppgingo inkomsterna

för sagda år till 1,246 kr. 74 öre, och utgafs för extra förplägning,

dansmusik och punsch 653 kr. 34 öre, eller mera än hälften af inkomsterna.

Huruvida ett dylikt användande af de influtna medlen kan sägas

hafva skett i full öfverensstämmelse med föreskriften i ofvan angifna

kongl. bref eller till manskapets nytta, synes oss icke vara svårt att

afgöra.

Att man å andra ställen på eif mera lyckosamt sätt skött lägerkassans

finanser, veta vi allt för väl, då af redogörelsen för ett landsortsregemente

framgick, att man vid årets slut i obligationer, depositionsbevis

och kontant hade en sparad penning, uppgående till icke mindre än

29,613 kronor 33 öre.

Som af det anförda framgår med all tydlighet, gestalta sig förhållandena

vid de skilda truppförbandens lägerkassor mycket olika, dels

i afseende på inkomsternas storlek och dels i afseende å deras användande.

Å ena stället gör man betydande besparingar, å det andra går

debet och kredit jemt och rätt i hop.

Denna olikhet synes oss ej vara till det helas gagn. Yi hålla

tvärt om före, att man vid samtliga truppförbandens lägerplatser i afseende

å förbättrade anordningar m. m. öfver hela landet har samma behof,

hvilka böra afhjelpas efter en gemensam plan. Derigenom tillskyndades

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 2.

alla samma fördelar, men detta önskemål synes oss ej kunna vinnas på

annat sätt än genom statens ingripande.

Till stöd för den i motionen n:o 129 gjorda hemställan anföres

bland annat motionärens påpekande af, att offieerarne vid åtminstone

åtskilliga lägerplatser få vidkännas afsevärda uppoffringar för beredande

af bostäder m. m. åt sig under mötena. Då så är förhållandet, säges

vidare, kan man med fog ej undra på, »att dessa officerare söka utvägar,

på hvilka de kunna skaffa sig nödiga medel. En sådan utväg har beredts

dem genom en del af de inkomster, som dessa ölutskänkningsställen

vid lägerplatserna inbringa, en utväg, som jag icke kan gilla. Jag vill

påstå, att det är ett ockrande på lasten, som är ovärdigt och bör icke

tolereras. Klagomål hafva ock af manskapet på åtskilliga platser framstälts

genom petitioner och dylikt, hvilket visar, att manskapet i allmänhet icke

känner behof af denna ölservering. Dessa framställningar hafva lemnats utan

afseende, och man kan lätt förstå hvarför, då behofvet vid lägerplatserna

krafvel’ de enskildes uppoffringar i så hög grad, att vid vissa sådana platser

offieerarne måste bygga och underhålla bostäder m. m. åt sigsjelfva.»

Härefter meddelar utskottet några upplysningar om de i ofvan

anförda motioner afsedda s. k. marketenteri- och lägerkassorna samt om de

åtgärder, som vidtagits för att ställa desamma under offentlig kontroll.

Tid efter annan hade Kongl. Maj:t, yttrar utskottet, förordnat, att

medel, som inflöte genom försäljning af gödsel vid åtskilliga beridna truppförband

af såväl värfvade som indelta armén, finge till de belopp, som

öfverstege kostnaderna för gödselns bortförande, af vederbörande disponeras

till en del utgifter, för hvilka medel ej blifvit i stat eller annars anvisade,

under vilkor, att årlig redovisning derför till arméförvaltningen afgåfves.

I skrifvelse till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet den

31 oktober 1896 anmälde chefen för tredje arméfördelningen, att han för

vinnande af kännedom rörande användningen inom nämnda arméfördelning

af de med ofvannämnda kassor jemförliga s. k. lägerkassorna *)

under sina inspektionsresor anmodat vederböraade regementschefer att

förete dessa kassors räkenskaper för föregående år. Sedan fördelningsintendenten

granskat dessa räkenskaper och öfver granskningen afgifvit

rapport, hade arméfördelningschefen funnit, att dessa kassor användes

klokt och förståndigt till truppförbandens och särskilt manskapets gagn.

Men enär bestämmelser (af den art, som funnes för ofvannämnda genom

inkomst^ af gödselförsäljning uppkomna kassor) för närvarande sakna
*)

Äfven kallade »plankassor» (2. arméfördelningen), regementets enskilda kassa in. in.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammärens Tillfälliga Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 2. 5

des rörande användandet af de medel, Indika till de särskilda truppförbandens

s. k. marketenterikassor, lägerkassor med flera inflöte, dels

genom försäljning af köksaffall, latrinspillning, å mötesplatser växande gräs

in. m., dels ock genom afgifter för rättigheter att å mötesplatser eller invid

kaserner idka marketenterirörelse eller att å nämnda platser hålla handelslägenhet,

cigarrbod m. m., och då omförmälda kassor, hvilkas medel användts

till uppförande af marketenteribyggnader, extra förplägning åt manskapet,

planerings- och planteringsarbeten å lägerplatserna, skrifmaterialier samt inbindning

af journaler för regementenas expeditioner, syntes böra undergå

granskning i likhet med hvad som redan vore stadgadt i fråga om flera

andra vid truppförbanden befintliga kassor af väsentligen mindre betydelse,

afgaf ofvan bemälde arméfördelningschef förslag till föreskrifter rörande

användningen af ifrågavarande kassor samt om redovisningsskyldigheten

för desamma. Enligt detta förslag skulle mera berörda kassors medel

såsom dittills handhafvas och användas på för truppförbanden fördelaktigaste

sätt, särskildt till manskapets »gagn och nytta», men skulle, hvad

deras användning och reserverade medels placering vidkomme, granskas

minst en gång hvarje år af fördelningsintendenten; truppförbanden skulle

vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse de härvid af fördelningsintendenten

gjorda erinringar, samt fördelningsintendenten årligen under december

månad afgifva anmälan till chefen för landtförsvarsdepartementet

om resultatet af denna granskning.

Sedan öfriga armefördelningschefer afgifvit, delvis af regementschefernas

yttranden åtföljda, utlåtanden öfver ofvan nämnda förslag, inkom

arméförvaltningen å intendents- och civila departementen den 13 juli

1897 till Kong], Maj:t med infordradt yttrande. Deri hemstäldes, att

lägerkassorna med dertill hörande marketenterirörelse m. m. framdeles

såsom ditills måtte förvaltas af truppförbanden sjelfva, dock utan sammanblandning

eller gemenskap med någon till officers- eller underofficerscorpserna

hörande ekonomi; att deras inkomster, i den män de ej reserverades

till framtida disposition, användes på för hvarje truppförband

fördelaktigaste sätt — — — samt att arméfördelningscheferna under de

årliga inspektionsresorna skulle granska lägerkassornas behållning och förvissa

sig om de af nämnda kassor bestridda utgifters öfverensstämmelse

med för dem medgifna ändamål.

Förslaget vann i fråga om redovisningssättet m. m. icke Kongl.

Maj:ts bifall. Den 22 oktober 1897 utfärdades rörande ofta nämnda

kassors användning och redovisning ett kongl. bref af följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Till Arméförvaltningen å intendents- och civila departementen.

Oscar, med Guds Nåde, Sveriges, Norges, Götes och Yendes

Konung.

Yår ynnest och nådiga benägenhet med Gud allsmäktig!

Sedan Yi tid efter annan förordnat, att medel, som inflöte genom

försäljning af gödsel vid åtskilliga beridna trupper af såväl indelta som

värfvade armén, finge till de belopp, som öfverstege kostnaden för gödselns

borförande, af vederbörande chefer disponeras till en del utgifter,

för Indika medel ej blifvit i stat eller eljest anvisade, under vilkor dock,

att årlig redovisning derför till Eder afgåfves, har chefen för tredje arméfördelningen,

— enär bestämmelser för närvarande saknades rörande användandet.

af de medel, Indika till de särskilda truppförbandens s. k.

marketenterikassor, lägerkassor med flera inflöte, dels genom försäljning

af köksaffall, latrinspillning, å mötesplatser växande gräs in. m., dels

ock genom afgifter för rättigheter att å mötesplatser eller invid kaserner

idka marketenterirörelse eller att .å nämnda platser hålla handelslägenhet,

cigarrbod m. in., och då omförmälda kassor, hvilkas medel användts till

uppförande af marketenteribyggnader, extra förplägning åt manskapet,

planerings- och planteringsarbeten å lägerplatserna, skrifmaterialier samt

inbindning af journaler för regementenas expeditioner m. m., syntes böra

undergå granskning i likhet med hvad numera vore stadgadt i fråga

om flere andra vid truppförbanden befintliga kassor af väsentligen mindre

betydelse, — i underdånighet afgifvit förslag till föreskrifter rörande användningen

af ifrågavarande kassor samt redovisningsskyldigheten för

desamma; och hafve Yi, efter det ej mindre I under den 13 sistlidne

juli än äfven cheferna för första, andra, fjerde, femte och sjette arméfördelningarna

äfvensom militärbefälhafvarens på Gotland underdåniga

utlåtanden deröfver afgifvit, vid underdånig föredragning af detta ärende

funnit godt i nåder förordna, att samtliga vid truppförbanden befintliga

kassor af ifrågavarande beskaffenhet skola såsom hittills af cheferna för

vederbörande truppförband disponeras till betäckande af sådana utgifter

för manskapets nytta, förbättrade anordningar vid lägerplatserna samt

andra ändamål, afseende truppförbandet i dess helhet, till hvilka medel

ej blifvit i stat eller eljest anvisade; skolande dock årlig redovisning för

kassornas förvaltning från och med början af nästkommande år till Eder

afgifvas i sammanhang med öfriga från truppförbanden ingående årsredogörelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 7

Hvilket Yi Eder till kännedom och underdånig efterrättelse, i

hvad på Eder ankommer, härmed i nåder meddele.

Stockholms slott den 22 oktober 1897.

OSCAE.

Axel Rappe.

Vidare har arméförvaltningen å intendentsdepartementet den 15

december 1899 till fördelningsintendenturerna angående marketenteri- och

lägerkassornas inventering utfärdat nedanstående cirkulär:

Till fördelningsintendenturen vid .... arméfördelningen.

Af förekommen anledning får kongl. arméförvaltningen å intendentsdepartementet

härigenom anmoda Eder att vid andra af Eder jemlik!

kongl. kungörelsen angående tillämpning tills vidare af förändrade föreskrifter

rörande förvaltningen vid arméns truppförband den 23 november

1894 verkstälda inventeringar jemväl årligen granska och genomgå de

vid fördelningens truppförband befintliga marketenteri- och lägerkassors

disponibla tillgångar och värdehandlingar samt att, derest mot dessa

kassors förvaltning och allmänna användande m. m. någon erinran skulle

förekomma, derom till departementet inkomma med anmälan.

Stockholm den 15 december 1899.

Nils Berg. A. Kinell.

Oscar Svensson.

Samma dag utfärdade intendentsdepartementet äfven nedanstående

cirkulär:

Sedan de till kongl. arméförvaltningens intendentsdepartement inkomna

redogörelser för år 1898 öfver armens s. k. marketenteri- eller

lägerkassor härstädes undergått granskning, har departementet, med återställande

till respektive truppförband af ifrågavarande redogörelser, velat

härigenom fästa vederbörandes uppmärksamhet dels derå, att dessa redogörelser

skola vid insändandet till kongl. arméförvaltningen vara behörigen

och fullständigt verificerade, dels ock derå, att förvaltningarne

vid dispositionen och användandet af kassornas tillgångar skola ställa

sig till noggrann efterrättelse de i det nådiga brefvet den 22 oktober

1897 meddelade föreskrifter, hvilka icke synas på alla ställen hafva

blifvit behörigen iakttagna, om ock revisionen för denna gång — den

första kassornas räkenskaper härstädes granskats — icke ansett lämpligt

framställa några särskilda yrkanden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 2.

Ytterligare meddelas, hurusom utskottet från generalintendenten

fått mottaga vederbörandes redogörelser för nu ifrågavarande lägerkassors

förvaltning under 1899 för samtliga truppförband. Af sagda redogörelser

bär utskottet inhemtat åtskilliga upplysningar rörande kassornas användning.

Derom anföres följande:

Vid ett regemente har i byggnadskostnad från lägerkassan under

år 1899 utbetalts ej mindre än kronor 6,132: 38. Äfven förekomma ränta

och amortering å lån för byggnader (på ett truppförband med kronor

1,115: 92) samt kostnader för reparation af dylika (å ett artilleriregemente

bar till exempel användts kronor 1,381: 78 för reparation af regementets

ridhus). Hit böra ock utskylder för marketenteribyggnader. På ett regemente

bar skurning af tjenstelokal uppgått till kronor 300, eldning till

kronor 100. Planerings- och planteringskostnader äro ofta förekommande

och stundom ej obetydliga utgiftsposter. I sammanhang härmed stå inköp

af trädgårdssoffor och prydnadsväxter, underhåll af parkanläggning m. m.

Inventarier och möbler köpas ofta för denna kassas medel; likaledes

utgå derifrån i regeln kostnaderna för papper och andra skrifmaterialier,

enär staten icke härtill lemnar medel. Tidningar (vid ett regemente till

belopp af kronor 740), böcker, bidrag till bibliotek, annonser, tryck af

blanketter, bindning m. m. samt telefonafgifter pläga likaledes bekostas af

nu ifrågavarande kassor. Äfven förekommer extra förplägning vid utmarsch»- och dylika tillfällen samt vid jul- och midsommarfesterna, vid hvilka senare

den s. k. majstångens prydande stundom medför rätt afsevärda kostnader.

Någon gång stiga utgifterna för denna extra förplägning till belopp, nästan

motsvarande inkomsterna, såsom vid ett truppförband i hufvudstaden, der

lägerkassans hela inkomstsnmma varit kronor 2,118: 12 och kostnaden

för extra förplägnaden uppgått till kronor 1,768: 91, medan vid ett

annat regemente inkomsterna stigit till kronor 6,161: 12 och utgifterna

för extra förplägning till endast kronor 32. Rätt stora belopp hafva utgifvits

för inköp eller hyra af flaggor. Äfven kostymer och transparanger

nämnas bland utgifterna för nämnda fester; likaledes »dansprogram».

Utspisningsinventarier (tallrikar, glas m. in.) hafva stundom uppgått till

ej obetydliga belopp (på ett regemente till kronor 854: 48; på ett annat

har inköp af glas stigit till kronor 319: 28; på ett regemente har »hyra

af tallrikar» uppgått till kronor 59: 30). Arfvoden till kokkonstapel,

kockar och kokerska förekomma i redogörelserna för nu ifrågavarande

kassor, och dylika kostnader torde någon gång ligga inne i sådana, som

i nämnda redogörelse utan vidare specifikation upptagas såsom »grati
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 9

fikationer». Vid ett truppförband bar såsom utgift antecknats »ett matsalsbord

af ek» (kronor 100). Jemväl kafva från dessa kassor utanordnats

medel för inköp af idrottsmateriel (fotboll m. in.) samt belöningar

ock premier för skickligket i olika slags sport, liksom understöd åt institutioner,

kvilka kafva till ändamål att främja idrott. Musikinstrument,

såsom orgel m. m., äro någon gång i nu ifrågavarande redogörelser antecknade

å kreditsidan. Undervisnings- ock immateriel stiger på ett par

ställen till ej alldeles obetydliga belopp. På ett truppförband kar för

undervisningen i musik utgifvits kronor 433: 22. Likaledes kafva summor

utanordnats till musikkassan ock underhåll af musikelever. Cirkusbiljetter

förekomma bland utgiftsposterna vid ett truppförband, hyra för

kägelbana vid ett annat. Till ock med för kläder (vantar m. m.)

hafva utgifter skett. På ett kavalleriregemente kar en duschapparat

anskaffats.

Lägerkassorna sträcka ej blott sin omvårdnad till de friska, sjukvård

ock skjuts åt sjuka äro upptagna bland deras utgifter. Begrafningskostnader,

kransar ock minnesvårdar omnämnas. Vid några truppförband

kafva bidrag (ända till kronor 1,500) lemnats till manskapets enskilda

pensionskassor.

Efter meddelandet af dessa upplysningar fortsätter utskottet:

Af det sammandrag, som är fogadt vid detta’ utlåtande, framgår,

dels att de s. k. marketenteri- ock lägerkassorna röra sig med ej obetydliga

belopp, dels att inkomsternas storlek mycket betydligt vexlar för

olika truppförband, äfven om dessas olika numerär tages med i beräkningen.

Ofvan nämnda sammandrag visar äfven, att vid de flesta truppförband

den kufvudsakliga delen af inkomsterna härflutit från de hyror

eller arrenden, som, merendels af bryggerifirmor, betalats för disposition

af marketenteribyggnadema. Dessa afgifters belopp vexla i ännu högre

grad än inkomsternas slutsummor. Så kafva lägerkassorna vid två på

samma lägerplats förlagda regementen år 1899 af marketenterirörelse käft

en inkomst af för hvardera kronor 9,500, medan ett och annat truppförband

icke synes käft någon som helst inkomst af marketenterirörelse.

Sagda förhållande, eller att inkomsternas storlek så betydligt vexlar

i fråga om de olika truppförbandens lägerkassor, torde gifva vid handen,

att inkomsterna, der de uppgått till relativt höga belopp, ej i kela sin

utsträckning äro oumbärliga. Kunna några truppförband ordna sin

enskilda ekonomi med jemförelsevis mindre inkomster, så borde äfven

Bih. till Biksd. Prof. 1900. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

andra kunna det. Af sammandraget visar sig ock, att en del af kassorna

ega ej obetydliga besparingar placerade å depositionsräkning i banker eller

i obligationer.

Då sålunda lägerkassorna vid vissa truppförband hafva afsevärd

behållning, torde det kunna sättas i fråga, huruvida samma kassor hädanefter

som hittills böra med så stor frihet disponeras af truppförbandscheferna

och detta utan att vara underkastade granskning af kammarrätten

och Riksdagens revisorer.

Det enda sättet att åstadkomma någon enhet och jemnhet i dessa

kassors förvaltning och användning torde vara, att de få disponeras endast

efter högre myndighets anordning. I denna uppfattning har utskottet

funnit sig styrkt vid genomgående af redogörelserna för år 1899. I ett

eller annat fall framgår af redovisningarna ej ens hur vissa belopp blifvit

använda. \ äl äro dessa belopp (uppgående vid ett truppförband till

kronor 400 och vid ett annat ända till kronor 1,200) utanordnade till

kompani- eller batterichefer m. fl. och af dem qvitterade, men deras

närmare användning är ej specificerad eller verificerad. De olikartade

ändamål, för Indika lägerkassorna tagits i anspråk vid olika truppförband,

äro så skiftande, att det är omöjligt utan användande af allt för mycken

tid och utrymme att lemna en fullständig redogörelse derför. Men redan

på grund af den summariska öfversigt, som utskottet här ofvan sökt

sammanfatta, må det väl sättas i fråga, huruvida användningen alltid varit

i full öfverensstämmelse med kongl. brefvet den 22 oktober 1897.

Utskottet har under sådana omständigheter ej kunnat undgå att

finna det önskvärdt, ej blott att ett gemensamt formulär för lägerkassornas

redovisning kunde fastställas, utan äfven att någon åtgärd kunde vidtagas

i syfte att utjemna den allt för stora olikheten i kassornas nuvarande

ställning.

Emellertid synes det kunna ifrågasättas, huruvida indragning till

statsverket af dessa lägerkassors samtliga inkomster kan eller bör ske.

Utskottet föreställer sig, att man i detta hänseende skulle kunna finna

en medelväg. Man kunde sålunda till statsverket indraga endast en del

af de till nämnda kassor inflytande inkomster och med dessa medel söka

åstadkomma en jemnare fördelning af de för turppförbandens enskilda

ekonomi nödiga summorna.

I så fall anser utskottet, att hvad som i första rummet borde kunna

indragas är den del af inkomsterna, som härflyter från marketenteriernas

uthyrning eller utarrendering, så mycket mera som afgifterna icke torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

enbart få betraktas som byra eller arrende, utan tillika utgöra ersättning

för rätten att utskänka vin och maltdrycker.

Dessa senast nämnda inkomster förete, såsom sammandraget utvisar,

mycket stora ojemnketer i fråga om beloppet. Att detta är stort på ett

håll, litet på ett annat, beror med all säkerhet på omständigheter, som

ej hafva sin grund i förhållanden inom sjelfva truppförbandet, utan på

andra, såsom lägerplatsens närhet till mer eller mindre tätt befolkade

trakter, kommunikationernas utveckling m. m. Alltså torde fog finnas

för det påståendet, att ej blott truppen utan äfven den stora allmänheten

bidrager att frambringa denna inkomstkälla.

Helt säkert skulle, om afgifterna för marketenterierna och rätten

att utskänka vin och maltdrycker indragas till statsverket, mera enhetliga

grundsatser komma att tillämpas å den med marketenterirörelsen nu förenade

utskänkningen af vin och starkare maltdrycker.

På grund af det anförda tillstyrker derefter utskottet Andra Kammaren

att fatta det härofvan omförmälda beslutet.

Då utskottet nu går att öfver ifrågavarande ärende utlåta sig,

tillåter sig utskottet främst påpeka, hurusom man under den behandling

deraf, som hittills egt rum, alldeles förbigått hvad som dock måste vara

för dess rätta bedömande fullkomligt afgörande. Ty på frågan om eller

i hvad mån de till läger- och marketenterikassorna inflytande inkomsterna

äro statsmedel eller icke beror tydligen det slut, till hvilket motionärernas

yrkanden och Andra Kammarens derå grundade beslut må kunna föranleda.

Ehuru icke direkt ur statskassan utgående, måste dock otvifvelaktigt

såsom statsmedel anses de inkomster, hvilka såsom arrende för

kronan tillhörig mark, lega för tomter, betalning för köksaffall, spillning

eller gräsväxt, hyra för byggnad eller stånd, som tillhör kronan, med

mera dylikt, ingå till vederbörande regementen. Något rättsligt hinder

för indragning af sådana medel till statsverket lärer icke förefinnas.

I fråga åter om de så kallade marketenterikassorna torde deremot

förhållandet ställa sig annorlunda. Eger kronan de byggnader, i hvilka

marketenterirörelsen bedrifves, liar man, såsom redan anmärkts, tydlig

rätt att såsom statsmedel betrakta hyran för dessa byggnader; egas de

deremot icke af kronan, såsom vanligen lärer vara fallet, saknar kronan

tydligtvis hvarje rätt att öfver dessa hyresmedel förfoga. Lika klart torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

vara, att hvad vederbörande marketentare till regementenas kassor erlägga

för sin kontraktsenliga rätt att med uteslutande af konkurrenter få efter

öfverenskommen taxa tillhandahålla befäl och manskap mat och dryck

under mötestiderna icke kan uppfattas såsom statsmedel. I känslan af

ett gemensamt intresse afstå vederbörande truppförband från utsigten att

genom fri konkurrens mellan hugade afnämare under mötestiden kunna

för möjligast billiga pris förskaffa sig sina förnödenheter; i stället underkasta

de sig att betala dem något högre — men fordra derför i vederlag

af den person, som erhåller uteslutanderätten i sagda afseende, att han

i motsvarande mån höjer den afgift, han för tillgodonjutandet af marketenterirätten

kan erbjuda. Om emellertid ett regemente på detta sätt

genom aftal med vederbörande marketentare tillförsäkrar sig andel af den

i följd af dess varuförbrukning uppkomna vinst, hvilken under andra förhållanden

vare sig uteblifvit eller stannat i marketentarens ficka, kan ju

ändå icke den sålunda regementet tillfallande vinstandelen vara att anse

såsom statsmedel, de der böra såsom sådana redovisas eller kunna utan

vidare till statsverket indragas.

Af den tablå öfver de särskilda truppförbandens marketenteri- och

lägerkassors inkomster och utgifter för år 1899, som bifogats Andra

Kammarens utskottsutlåtande i ärendet, framgår bland annat, att under

det sagda kassors inkomster af hyror och arrenden under året uppgått

till allenast 16,975 kronor 46 öre och »andra inkomster» till 58,398

kronor 14 öre, bestego sig marketenterinkomsterna till 145,167 kronor

93 öre. Det vill häraf synas, som om den vida öfvervägande delen af

förberörda kassor i följd af sjelfva sin natur undandroge sig den behandling,

hvilken Andra Kammaren genom sin önskan att få dem indragna

till statsverket afser att bereda dem.

Det måste emellertid vara ostridigt, att hvad regementena såsom

ekonomiska associationer för mötestid å lägerplatserna i förberörda afseenden

åtgöra också bör vara underkastadt öfverordnades kontroll.

Sådan har ock genom kongl. brefvet den 22 oktober 1897 föreskrifvits.

I detta kongl. bref göres icke någon skilnad emellan läger- och marketenterikassorna,

utan bestämmes i fråga om dem båda redovisningsskyldighet

inför arméförvaltningen.

I statsrevisorernas sistlidna år afgifna berättelse om af dem

verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1898 meddelas i detta afseende, att de sålunda påbjudna

redovisningarne icke från arméförvaltningen öfverlemnats till granskning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 13

af kammarrätten och. sålunda icke heller varit Riksdagens revisorers

granskning underkastade. Såsom förklaring häröfver framhåller arméförvaltningen,

att förberörda nådiga bref den 22 oktober 1897 icke innehåller

någon bestämmelse derom att kassornas tillgångar skola bland

statsmedel upptagas och redovisas. Af sådan anledning hade dessa

kassors räkenskaper icke medföljt verifikationerna till arméförvaltningens

hufvudbok för undergående af granskning hos kammarrätten, men hafva,

heter det vidare i samma förklaring, »räkenskaperna jemte tillhörande

verifikationer, efter härstädes undergången granskning, hos arméförvaltningen

qvarhållits för att uppå reqvisition kunna hållas Riksdagens revisorer

till hända på sätt äfven för framtiden lärer komma att ega rum,

såvida ej annorlunda blifver i nåder föreskrifvet.»

Af det anförda framgår, hurusom olika meningar hysas rörande

dessa kassors förhållande till statsverket; och hade motionärernas förslag

samt Andra Kammarens deraf föranledda beslut afsett att få till stånd

eu utredning i detta afseende, kunde ju skäl för utskottet förelegat

tillstyrka Första Kammaren dertill medverka. Men så har icke saken

uppfattats; syftemålet är i stället att, såsom det heter i Andra Kammarens

beslut, få de »från marketenteri!1 öreisen å lägerplatserna härrörande inkomster»

till statsverket indragna, eller just den åtgärd, för hvilken,

enligt utskottets åsigt, hinder i rättsligt afseende synes möta. Om andra

än de från marketenterirörelsen till lägerkassorna ingående inkomster eller

just sådana, livilkas statsmedelsnatur torde vara klar, talas icke alls i

Andra Kammarens beslut.

Af motionärernas motivering för af dem framlagda förslagen framgår

temligen klart, att dessa uppbäras af ett sedligt intresse, kvilket vill

från mötesplatserna aflägsna eu för manskapet både skadlig och dyr ölförbrukning.

Då likväl varans öfverklagade dyrhet torde åtminstone mera

än dess billighet motverka dess öfverflödiga förbrukning, och en fri ölkonkurrens

å mötesplatserna tvifvelsutan skulle medföra de största vådor

för ordning och nykterhet samt mycket försvåra befälets åligganden att

upprätthålla manstukten, finner sig utskottet icke kunna underlåta att

betvifla lämpligheten af hvarje åtgärd, hvarigenom dylika följder skulle

vara att förvänta. Och det synes utskottet påtagligt, att, derest man

vill utesluta den fria försäljningskonkurrensen, en betingad uteslutanderätt

alltid måste motsvaras af ett högre vederlag, utan att dock bättre

sedliga förhållanden för truppen må vara beroende af sagda vederlags

indragande till statsverket.

Bih. till Riksd. Frat. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Utskottet kar i öfrigt funnit ganska betänkligt att genom den

åsyftade anordningen minska eller tillintetgöra intresset för ifrågavarande

kassors åstadkommande och vidmagthållande. Om än missgrepp vid ett

eller annat tillfälle i fråga om deras användning egt rum, torde dock

häri icke tillräckligt skäl förefinnas för att beröfva vederbörande chefer

tillgång till medel för sådana i 1897 års nådiga bref omförmälda ändamål,

hvilka, om än icke i stat upptagna, dock kunna befinnas för truppförbanden

och särskildt dess manskap nödiga och nyttiga j och lärer jemväl

kunna förväntas, att en skärpt kontroll allt mera skall betrvgga en tillfredsställande

användning af sagda medel.

På samtliga nu anförda grunder finner sig utskottet böra hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 2 april 1900.

A utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREK.

Stockholm, Nya Tryckeriaktiebolaget 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.