Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 1

1900-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1900:3, Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 1

N:o 3.

Ant. till Riksd. kansli den 3 april 1900 kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 3,

i anledning af väckt motion om undervisning i teknisk

hygien m. m. vid rikets tekniska läroverk.

Efter tillstyrkan af sitt första tillfälliga utskott har Riksdagens

Andra Kammare, med bifall till en inom sagda kammare af herr D. Bergström

väckt motion, n:o 15, för sin del beslutat:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.

Maj:t ville vidtaga nödiga åtgärder för att undervisning såväl i teknisk

hygien som beträffande anordningar och skötsel af maskiner och mekaniska

anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall måtte meddelas

vid rikets alla tekniska läroverk.

Sedan Andra Kammaren jemlikt 63 § riksdagsordningen delgifvit

Första Kammaren detta sitt beslut, har sistsagda kammare för yttrande

öfverlemnat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Motionärens skäl för förslaget äro följande:

I lagen angående skydd mot yrkesfara, § 5, framhålles, att det är

genom »att gå vederbörande yrkesidkare till hända med upplysningar

och råd», som yrkesinspektörerna i första rummet skola söka fylla sin

vigtiga uppgift. Och i Kongl. Maj:ts instruktion för yrkesinspektörerna,

§ 5, betonas ännu starkare, att dessa inspektörer böra »söka att företrädesvis

på öfvertygelsens väg bibringa såväl yrkesidkare och arbetsföreståndare

som arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders vidtagande».

Bih. till Riksd. Vrot. IDOG. 8 Rami. 2 Afd. 1 Band. 3 lliift. (N:o 3.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

I betraktande häraf bör det gifvetvis vara staten angeläget att vidtaga

sådana åtgärder, som äro egnade att för yrkesinspektörerna jemna

denna öfvertygelsens väg och underlätta användandet af densamma.

Och då redogörelserna för yrkesinspektionens verksamhet tydligt gifva

vid hand att, om också mångenstädes visat sig en ökad och glädjande

benägenhet att efterkomma lagens skyddsföreskrifter, yrkesinspektörernas

arbete för att förekomma olycksfall och yrkessjukdomar dock

ännu icke krönts med den framgång, sakens vigt kräfver, må man ju

hafva skäl att i främsta rummet uppmärksamma och akta på hvad yrkesinspektörerna

sjelfva ha att säga i nu ifrågavarande afseende, på hvilka

punkter de anse, att någonting brister, och hvilka botemedel de anbefalla.

I sin inspektionsberättelse för år 1897 yttrar yrkesinspektören i

södra distriktet:

»Det borde tyckas, att yrkesinspektörerne skulle kunna påräkna en

värdefull hjelp från de mekaniska verkstäderna derigenom, att verkstadsegarne

försåge från deras verkstäder utgående maskiner och andra

mekaniska inrättningar med tj enliga skyddsanordningar, men detta har

ännu icke annat än i undantagsfall vid specialtillverkningar visat sig

vara händelsen. Med undantag af nya ångpannors utrustande med

armatur och förbättringar å axelledningar ställa sig verkstadsegarne,

såsom jag i förra årsberättelsen utförligare omnämnt, ännu temligen

likgiltiga i fråga om skyddsanordningar, och följden häraf blifver ett motarbetande

af yrkesinspektionen. Ty, sedan yrkesinspektören besökt en

fabrik och behöfliga skyddsanordningar derstädes blifvit enligt hans

anvisningar uppsatta, inträffar ofta, att en förändring eller utvidgning

af fabriken göres, för hvilket ändamål fabriksegaren vänder sig till en

mekanisk verkstad för erhållande af behöfliga maskiner m. m. Verkstaden

insätter då i fabriken mer eller mindre farliga maskiner, som

sakna skyddsanordningar, och i och med detsamma är det arbete yrkesinspektören

på detta ställe nedlagt utan resultat, fastän han tror sig

veta, att allt der är i vederbörlig ordning.

Orsaken till denna ingeniörernas likgiltighet för anbringandet af

skyddsanordningar å maskiner m. m. torde kunna härledas från de tekniska

läroverken.

Finge eleven redan derstädes vid undervisningen i maskinkonstruktioner

icke blott lära sig, huru en maskindel skall konstrueras för att

uppfyll sitt ändamål, utan blefve hans uppmärksamhet äfven rigtad på

att gifva maskindelen den form eller det skyddande omhölje, som erfordras

för att de personer, som sedan komma att använda densamma,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts CKo 2) Utlåtande N:o 3. 3

icke skola dervid mista lif eller lemmar, skulle ingeniörernas intresse

helt säkert väckas äfven för denna vigtiga sida af maskintekniken.

De nyssnämnda svårigheterna äro dock en obetydlighet emot dem,

som möta yrkesinspektören, då han har att rätta felaktigheter på det

hygieniska området.

Orsaken härtill ligger deri, att yrkesidkarne, de må vara tekniskt

bildade eller ej, i allmänhet icke förstå, att det i detta afseende kan

vara illa bestäldt, i deras arbetslokaler. De framvisa sina arbetare och

omtala, huru många år den eller den arbetaren haft anställning hos

dem, utan att han varit sjuk, men om lungornas tillstånd hos dessa

arbetare, hvilka under de många åren inandats fabriksdam eller giftiga

gaser, hafva de ringa föreställning. Att en sådan arbetare i följd af

minskad motståndsförmåga mot tuberkulos eller andra sjukdomar slutar

sitt lif något tiotal år tidigare än om han lefvat under sunda hygieniska

förhållanden, detta konstateras visserligen af statistiken men undgår

yrkesidkarnes uppmärksamhet i de enskilda fallen.

Till ernående af bättre förhållanden på detta område torde de tekniska

läroverken kunna kraftigt bidraga, och jag tillåter mig framhålla,

att det vid tekniska högskolan för några år sedan införda läroämnet

»teknisk hygien» borde för sådant ändamål vara obligatoriskt vid alla

tekniska läroverk. Från de tekniska elementarläroverken utgå en mängd

elever, hvilka få sin utkomst inom industrien, och dessa skulle såsom

chefer, verkmästare eller biträden kunna tillföra industrien en synnerligen

välbehöflig insigt i detta afseende. Utan att yrkesidkare sjelfva

inse nyttan eller behofvet af hvad yrkesinspektören på det hygieniska

området föreslår, blifva dessa anordningar ofta endast att likna vid så

kallade försvarsarbeten, hvarmed intet verkligt gagn åstadkommes.»

Hvad denne yrkesinspektör här framhållit synes mig synnerligen

förtjent att af lagstiftningen beaktas. Vid tekniska högskolans nyligen

genomförda omorganisation har man sökt behörigen tillgodose nu

ifrågavarande behof. Der meddelas numera, enligt Riksdagens beslut,

såväl närmare undervisning åt de blifvande maskiningeniörerna beträffande

anordningar och skötsel af maskiner och mekaniska anläggningar

med hänsyn till skydd mot olyckfall som också en särskild kurs

i teknisk hygien. Att äfven vid öfriga tekniska läroverk en motsvarande

undervisning, anpassad efter måttet af fordringarna i andra ämnen,

måtte lemnas, torde en och hvar redan efter det nu i korthet anförda

finna önskvärdt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

Andra Kammarens tillfälliga utskott förklarar sig finna hvad motionären

sålunda anfört vara särdeles beaktansvärdt, och yttrar sig- vidare

sålunda:

»I den statistiska undersökningen öfver olycksfall i arbetet under

år 1897 uppgifves dessas antal vara 8,506, hvaraf inom den egentliga

industrien 7,543. Att detta antal ofullständigt återgifver den verkliga

olyckfallsfreqvensen inses lätt, om man besinnar svårigheten och sannolikt

i många fall omöjligheten för en arbetsgifvare att erinra sig eller

vinna upplysning om hvarje särskild! olycksfall. Många arbetsgifvare

hafva äfven försummat att redovisa för timade olycksfall. Dessa

siffror torda derför med skäl kunna anses för mindre öfverensstämmande

med de verkliga förhållandet. Af dessa olycksfall hade 129 dödlig utgång

och nära 500 varaktig arbetsoförmåga till följd. Huru många af

dessa som skulle kunnat förekommas, om ändamålsenligt skydd förefunnits,

kan ej af den statistiska undersökningen bestämmas; ännu

mindre har väl genom statistik till fullo utrönts, huru många som genom

hygieniskt ogynsamma arbetsförhållanden ådragit sig ohelsa eller förtidig

död. Men, såsom yrkesinspektören antyder, är antalet af de genom

olycksfall i arbete skadade endast en obetydlighet emot dem, som blifva

lidande genom felaktigheter på det hygieniska området inom arbetslokalerna.

Att något bör från statens sida göras för att i ifrågavarande hänseende

råda bot, bär redan förr af myndigheterna blifvit behjertadt.

Vid 1897 års riksdag begärde Kong! Maj:t ett anslag af 750 kronor

årligen för anställande af en extra lärare i teknisk hygien vid tekniska

högskolan. Detta förslag blef af statsutskottet enhälligt tillstyrkt och

af båda kamrarne utan diskussion antaget. Vid tekniska högskolan

meddelas nu undervisning en gång i veckan i ifrågavarande läroämne

under något mer än en termin åt de i öfverstå klassen varande elever,

tillhörande fackskolan för kemisk teknologi, fackskolan för arkitektur

samt fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst. Elever, tillhörande

fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, få ej någon

undervisning i teknisk hygien, emedan deras tid ej medgifver detta.

De erhålla deremot undervisning beträffande anordningar af maskiner

och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall.

Denna undervisning meddelas dem i sammanhang med undervisningen

i maskinkonstruktion.

Utskottet är för sin del öfvertygadt, att hvad eleverna få inhemta

i nti ifrågavarande läroämnen måste blifva till stor nytta för de arbetare,

som de komma att öfvervaka, men utskottet kan ej blunda för att många,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 5

ja, kanske de flesta fabriker eller mekaniska verkstäder ej komma under

ledning af någon från tekniska högskolan utgången ingeniör, hvaremot

säkert ganska många erhålla verkmästare eller ledare, som utgått från

någon annan teknisk läroanstalt. Om alla dessa läroverks elever erhölle,

låt vara äfven en mindre omfattande, dock fullt praktisk undervisning

i ifrågavarande ämnen, så skulle nog vederbörandes uppmärksamhet

blifva mera fäst på nödvändigheten och gagnet af att ställa sig bestämmelserna

i lagen angående skydd mot yrkesfara och yrkesinspektörernas

i enlighet dermed lemnade anvisningar till efterrättelse genom vidtagande

af lämpliga såväl skydds- som hygieniska åtgärder.»

Första Kammarens tillfälliga utskott, som icke funnit något att

erinra mot hvad sålunda blifvit tillstyrkt och af medkammaren beslutad

t, finner sig derför böra hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens i

ärendet fattade beslut.

Stockholm den 2 april 1900.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Mt. till Rik sd. Prat. 1900. 8 Sand. 2 Afd. 1 Rand. 3 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.