Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 1
1900-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1900:3, Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 1
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 1
N:o 3.
Ant. till Riksd. kansli den 3 april 1900 kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 3,
i anledning af väckt motion om undervisning i teknisk
hygien m. m. vid rikets tekniska läroverk.
Efter tillstyrkan af sitt första tillfälliga utskott har Riksdagens
Andra Kammare, med bifall till en inom sagda kammare af herr D. Bergström
väckt motion, n:o 15, för sin del beslutat:
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t ville vidtaga nödiga åtgärder för att undervisning såväl i teknisk
hygien som beträffande anordningar och skötsel af maskiner och mekaniska
anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall måtte meddelas
vid rikets alla tekniska läroverk.
Sedan Andra Kammaren jemlikt 63 § riksdagsordningen delgifvit
Första Kammaren detta sitt beslut, har sistsagda kammare för yttrande
öfverlemnat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Motionärens skäl för förslaget äro följande:
I lagen angående skydd mot yrkesfara, § 5, framhålles, att det är
genom »att gå vederbörande yrkesidkare till hända med upplysningar
och råd», som yrkesinspektörerna i första rummet skola söka fylla sin
vigtiga uppgift. Och i Kongl. Maj:ts instruktion för yrkesinspektörerna,
§ 5, betonas ännu starkare, att dessa inspektörer böra »söka att företrädesvis
på öfvertygelsens väg bibringa såväl yrkesidkare och arbetsföreståndare
som arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders vidtagande».
Bih. till Riksd. Vrot. IDOG. 8 Rami. 2 Afd. 1 Band. 3 lliift. (N:o 3.J
1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
I betraktande häraf bör det gifvetvis vara staten angeläget att vidtaga
sådana åtgärder, som äro egnade att för yrkesinspektörerna jemna
denna öfvertygelsens väg och underlätta användandet af densamma.
Och då redogörelserna för yrkesinspektionens verksamhet tydligt gifva
vid hand att, om också mångenstädes visat sig en ökad och glädjande
benägenhet att efterkomma lagens skyddsföreskrifter, yrkesinspektörernas
arbete för att förekomma olycksfall och yrkessjukdomar dock
ännu icke krönts med den framgång, sakens vigt kräfver, må man ju
hafva skäl att i främsta rummet uppmärksamma och akta på hvad yrkesinspektörerna
sjelfva ha att säga i nu ifrågavarande afseende, på hvilka
punkter de anse, att någonting brister, och hvilka botemedel de anbefalla.
I sin inspektionsberättelse för år 1897 yttrar yrkesinspektören i
södra distriktet:
»Det borde tyckas, att yrkesinspektörerne skulle kunna påräkna en
värdefull hjelp från de mekaniska verkstäderna derigenom, att verkstadsegarne
försåge från deras verkstäder utgående maskiner och andra
mekaniska inrättningar med tj enliga skyddsanordningar, men detta har
ännu icke annat än i undantagsfall vid specialtillverkningar visat sig
vara händelsen. Med undantag af nya ångpannors utrustande med
armatur och förbättringar å axelledningar ställa sig verkstadsegarne,
såsom jag i förra årsberättelsen utförligare omnämnt, ännu temligen
likgiltiga i fråga om skyddsanordningar, och följden häraf blifver ett motarbetande
af yrkesinspektionen. Ty, sedan yrkesinspektören besökt en
fabrik och behöfliga skyddsanordningar derstädes blifvit enligt hans
anvisningar uppsatta, inträffar ofta, att en förändring eller utvidgning
af fabriken göres, för hvilket ändamål fabriksegaren vänder sig till en
mekanisk verkstad för erhållande af behöfliga maskiner m. m. Verkstaden
insätter då i fabriken mer eller mindre farliga maskiner, som
sakna skyddsanordningar, och i och med detsamma är det arbete yrkesinspektören
på detta ställe nedlagt utan resultat, fastän han tror sig
veta, att allt der är i vederbörlig ordning.
Orsaken till denna ingeniörernas likgiltighet för anbringandet af
skyddsanordningar å maskiner m. m. torde kunna härledas från de tekniska
läroverken.
Finge eleven redan derstädes vid undervisningen i maskinkonstruktioner
icke blott lära sig, huru en maskindel skall konstrueras för att
uppfyll sitt ändamål, utan blefve hans uppmärksamhet äfven rigtad på
att gifva maskindelen den form eller det skyddande omhölje, som erfordras
för att de personer, som sedan komma att använda densamma,
Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts CKo 2) Utlåtande N:o 3. 3
icke skola dervid mista lif eller lemmar, skulle ingeniörernas intresse
helt säkert väckas äfven för denna vigtiga sida af maskintekniken.
De nyssnämnda svårigheterna äro dock en obetydlighet emot dem,
som möta yrkesinspektören, då han har att rätta felaktigheter på det
hygieniska området.
Orsaken härtill ligger deri, att yrkesidkarne, de må vara tekniskt
bildade eller ej, i allmänhet icke förstå, att det i detta afseende kan
vara illa bestäldt, i deras arbetslokaler. De framvisa sina arbetare och
omtala, huru många år den eller den arbetaren haft anställning hos
dem, utan att han varit sjuk, men om lungornas tillstånd hos dessa
arbetare, hvilka under de många åren inandats fabriksdam eller giftiga
gaser, hafva de ringa föreställning. Att en sådan arbetare i följd af
minskad motståndsförmåga mot tuberkulos eller andra sjukdomar slutar
sitt lif något tiotal år tidigare än om han lefvat under sunda hygieniska
förhållanden, detta konstateras visserligen af statistiken men undgår
yrkesidkarnes uppmärksamhet i de enskilda fallen.
Till ernående af bättre förhållanden på detta område torde de tekniska
läroverken kunna kraftigt bidraga, och jag tillåter mig framhålla,
att det vid tekniska högskolan för några år sedan införda läroämnet
»teknisk hygien» borde för sådant ändamål vara obligatoriskt vid alla
tekniska läroverk. Från de tekniska elementarläroverken utgå en mängd
elever, hvilka få sin utkomst inom industrien, och dessa skulle såsom
chefer, verkmästare eller biträden kunna tillföra industrien en synnerligen
välbehöflig insigt i detta afseende. Utan att yrkesidkare sjelfva
inse nyttan eller behofvet af hvad yrkesinspektören på det hygieniska
området föreslår, blifva dessa anordningar ofta endast att likna vid så
kallade försvarsarbeten, hvarmed intet verkligt gagn åstadkommes.»
Hvad denne yrkesinspektör här framhållit synes mig synnerligen
förtjent att af lagstiftningen beaktas. Vid tekniska högskolans nyligen
genomförda omorganisation har man sökt behörigen tillgodose nu
ifrågavarande behof. Der meddelas numera, enligt Riksdagens beslut,
såväl närmare undervisning åt de blifvande maskiningeniörerna beträffande
anordningar och skötsel af maskiner och mekaniska anläggningar
med hänsyn till skydd mot olyckfall som också en särskild kurs
i teknisk hygien. Att äfven vid öfriga tekniska läroverk en motsvarande
undervisning, anpassad efter måttet af fordringarna i andra ämnen,
måtte lemnas, torde en och hvar redan efter det nu i korthet anförda
finna önskvärdt.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Andra Kammarens tillfälliga utskott förklarar sig finna hvad motionären
sålunda anfört vara särdeles beaktansvärdt, och yttrar sig- vidare
sålunda:
»I den statistiska undersökningen öfver olycksfall i arbetet under
år 1897 uppgifves dessas antal vara 8,506, hvaraf inom den egentliga
industrien 7,543. Att detta antal ofullständigt återgifver den verkliga
olyckfallsfreqvensen inses lätt, om man besinnar svårigheten och sannolikt
i många fall omöjligheten för en arbetsgifvare att erinra sig eller
vinna upplysning om hvarje särskild! olycksfall. Många arbetsgifvare
hafva äfven försummat att redovisa för timade olycksfall. Dessa
siffror torda derför med skäl kunna anses för mindre öfverensstämmande
med de verkliga förhållandet. Af dessa olycksfall hade 129 dödlig utgång
och nära 500 varaktig arbetsoförmåga till följd. Huru många af
dessa som skulle kunnat förekommas, om ändamålsenligt skydd förefunnits,
kan ej af den statistiska undersökningen bestämmas; ännu
mindre har väl genom statistik till fullo utrönts, huru många som genom
hygieniskt ogynsamma arbetsförhållanden ådragit sig ohelsa eller förtidig
död. Men, såsom yrkesinspektören antyder, är antalet af de genom
olycksfall i arbete skadade endast en obetydlighet emot dem, som blifva
lidande genom felaktigheter på det hygieniska området inom arbetslokalerna.
Att något bör från statens sida göras för att i ifrågavarande hänseende
råda bot, bär redan förr af myndigheterna blifvit behjertadt.
Vid 1897 års riksdag begärde Kong! Maj:t ett anslag af 750 kronor
årligen för anställande af en extra lärare i teknisk hygien vid tekniska
högskolan. Detta förslag blef af statsutskottet enhälligt tillstyrkt och
af båda kamrarne utan diskussion antaget. Vid tekniska högskolan
meddelas nu undervisning en gång i veckan i ifrågavarande läroämne
under något mer än en termin åt de i öfverstå klassen varande elever,
tillhörande fackskolan för kemisk teknologi, fackskolan för arkitektur
samt fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst. Elever, tillhörande
fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, få ej någon
undervisning i teknisk hygien, emedan deras tid ej medgifver detta.
De erhålla deremot undervisning beträffande anordningar af maskiner
och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall.
Denna undervisning meddelas dem i sammanhang med undervisningen
i maskinkonstruktion.
Utskottet är för sin del öfvertygadt, att hvad eleverna få inhemta
i nti ifrågavarande läroämnen måste blifva till stor nytta för de arbetare,
som de komma att öfvervaka, men utskottet kan ej blunda för att många,
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 5
ja, kanske de flesta fabriker eller mekaniska verkstäder ej komma under
ledning af någon från tekniska högskolan utgången ingeniör, hvaremot
säkert ganska många erhålla verkmästare eller ledare, som utgått från
någon annan teknisk läroanstalt. Om alla dessa läroverks elever erhölle,
låt vara äfven en mindre omfattande, dock fullt praktisk undervisning
i ifrågavarande ämnen, så skulle nog vederbörandes uppmärksamhet
blifva mera fäst på nödvändigheten och gagnet af att ställa sig bestämmelserna
i lagen angående skydd mot yrkesfara och yrkesinspektörernas
i enlighet dermed lemnade anvisningar till efterrättelse genom vidtagande
af lämpliga såväl skydds- som hygieniska åtgärder.»
Första Kammarens tillfälliga utskott, som icke funnit något att
erinra mot hvad sålunda blifvit tillstyrkt och af medkammaren beslutad
t, finner sig derför böra hemställa,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens i
ärendet fattade beslut.
Stockholm den 2 april 1900.
På utskottets vägnar:
SIGFRID WIESELGREN.
Mt. till Rik sd. Prat. 1900. 8 Sand. 2 Afd. 1 Rand. 3 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.