Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihetsförordningen.
1900-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1900:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihetsförordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
1
ST:© 2.
Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1900 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
med förslag till ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihetsförordningen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 145, har herr H. Hedlund föreslagit,
att § 3 mom. 13 af tryckfrihetsförordningen måtte
erhålla denna förändrade lydelse: »Sedernas vanhelgd,
vare sig genom offentliga läror till någon last, särdeles
den, som sårar ärbarheten, eller sådana ohöljda och
skändliga framställningar af denna lasts utöfning,
hvarigenom främjandet af ett förderfligt lefnadssätt
åsyftas, eller sådana framställningar, som ockra med otukt
eller som, utan allvarlig vare sig vetenskaplig eller konstBih.
till Iiiksd. Prof. 1900. 3 Samt. 2 Käft. (N:o 2). 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
närlig innebörd, till allmänt förderf upphetsa de sinliga
drifterna; brottet skall straffas enligt allmän lag, och
skriften konfiskeras.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört:
»Den ändrade lydelse af tryckfrihetsförordningens § 3 mom. 13, som
beslöts af 1897 års Riksdag, och som sedan dess är Infilande, väckte åtskillig
oro i litterärt intresserade kretsar, en oro, som också gaf sig kraftigt
uttryck under den beslutet föregående debatten. Sedan har ärendet behandlats
vid senaste svenska tidningsmannamötet den 7 —10 augusti 1898
i Visby. Under öfverläggningarna om denna sak har efter hand den gräns,
man vill draga mellan det tillåtliga och det otillåtliga i framställningar pa
det hithörande fältet, med mera klarhet framstått. Den af 1897 års Riksdag
godkända lydelsen later den hos olika personer och samhällsklasser
icke mindre än på olika orter och i olika tider vexlande uppfattningen af
hvad som sårar tukt och sedlighet utgöra den oberäkneliga och vacklande rättsgrunden
för hvad som är att anse som straffbart eller ostraffligt. En så
sväfvande lydelse kan efter omständigheterna fria från straff hvad som
vore värdt att straffas och .med straff drabba hvad som borde gå fritt
derför. Momentets nuvarande lydelse har, i all sin otidsenlighet, dock den
förtjensten att jemförelsevis tydligt precisera förseelsens beskaffenhet, hvarjemte
det vore beklagligt, om vissa träffande uttryck i detsamma skulle
försvinna ur vår tryckfrihetsförordning. Derför synes det ändamalsenligare
att bibehålla momentets nuvarande lydelse och tillägga några bestämmelser
om hvad man ytterligare vill beteckna som straffbart. Det visar sig lätt,
att ett sådant tillägg bör omfatta dels otuktiga framställningar, uppenbart
tillkomna af förvärfsbegär, och dels verklig sedeslöshet, der den i skrift
framträder äfven utan sagda motiv. Dermed får momentet äfven en systematisk
gradation från svårare förseelser till lindrigare.»
Då Riksdagen genom att innevarande år antaga det från 1897 ars
riksdag hvilande förslag till ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihetsförordningen
för sin del redan beslutit en förändring af berörda grundlagsstadgande,
och då derjemte den af motionären föreslagna lydelsen
af samma lagrum synes utskottet icke i något hänseende ega företräde
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.
3
framför den redan genom Riksdagens beslut formulerade, får utskottet
hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1900.
På utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Reservationer:
af friherre Bamekow samt herrar Trygger och Johnsson i fråga om
motiveringen; samt
af herr Dahn, som ansett, att motiveringen bort affattas sålunda:
»Då Riksdagen genom att innevarande år antaga det från 1897 års
riksdag hvilande förslag till ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihetsförordningen
för sin del redan beslutit en förändring af berörda grundlagsstadgande,
och då det derför måste anses olämpligt att ingå i närmare
pröfning af motionärens förslag, får utskottet hemställa», o. s. v.
Herr Boéthius har begärt att få här antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.