Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om dels förslag till ändring i utsökning slagens bestämmelser i fråga om meddelande af underrättelse angående utmätning, dels sådan ändring i samma lag, att utmätning äfven i enskilda utsökningsmål må kunna utföras af fjerdingsman.

1900-02-26 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:14, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om dels förslag till ändring i utsökning slagens bestämmelser i fråga om meddelande af underrättelse angående utmätning, dels sådan ändring i samma lag, att utmätning äfven i enskilda utsökningsmål må kunna utföras af fjerdingsman.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutslcottets Utlåtande N:o 14.

I

N:o 14.

Ånk. till Riksd. kansli den 26 febr. 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om dels förslag till ändring i utsökning

slagens bestämmelser i fråga om meddelande af

underrättelse angående utmätning, dels sådan ändring i

samma lag, att utmätning äfven i enskilda utsökningsmål

må kunna utföras af fjerdingsman.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 83, hvilken för förberedande

behandling blifvit till lagutskottet hänvisad, anför herr J. A. Sjö:

»I en af mig till sistlidet års Riksdag ingifven motion föreslogs, »att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t låta omarbeta utsökningslagen af den 10 augusti 1877 på så sätt,

att den i 59 och 60 §§ förenämnda lag föreskrift^ underrättelse antingen

afskaffades eller genom posten meddelades.» Min motion afstyrktes af lagutskottet,

afslogs i Första Kammaren, men bifölls af Andra Kammaren.

Såsom motiv för förslaget anfördes:

»Uti utsökningslagens 4 kap. 59 och 60 §§ är föreskrifvet, att, före

utmätning af egendom efter utslag, utmätningsman skall för visst fall lemna

gäldenär underrättelse derom, att utmätning för fordran är sökt. Enligt

detta stadgande förfar utmätningsman vid fullgörandet af sina uppdrag i

Bill. till Riksd. Frat. 1900. 7 Sami. 10 Höft. (N:o 14). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande No 14.

allmänhet sålunda: att, derest gäldenären vid första utmätningsförsöket ej

är hemma, han då i vittnens närvaro endast lemnar den föreskrift^ underrättelsen

för att sedan dagen derpå eller annan dag återkomma för att

verkställa utmätningen. Ett sådant sätt att betunga gäldenären med dryga

reseersättningar i och för underrättelse har man med skäl hört öfverklagas,

och jag kan nämna, att jag för någon tid sedan, såsom utredningsman i ett

sterbhus, fick se handlingar, som visade, att utmätningsman med vittne rest

för att verkställa en sådan underrättelse fram och åter 10 mil, och kostnaden

derför och för utmätningen, som skedde strax efter hvarandra, uppgick för

hvardera resan till 37 kronor 50 öre eller tillsammans till 75 kronor.

Ett annat fall kan nämnas, som inträffat i slutet af förlidet år, der underrättelsen,

som meddelats af en kronofogde, kostat 30 kronor 50 öre.

Enligt Kongl. Maj:ts utslag af den 4 juli 1894 skall underrättelse

efter 59 och 60 §§ icke ega rum, då utmätning verkställes för auktionsfordran.

Det synes mig derför, som föreskriften om underrättelsen och dermed

följande dryga kostnader före utmätningen i andra fall äfven kunde

afskaffas, synnerligast som gäldenären före utslagets fällande genom stämning

eller lagsökning blifver underrättad om hvad han har att iakttaga och

fullgöra, eller, om underrättelse skall anses vara nödig, det då må ordnas

så, att den genom posten kan meddelas.»

På grund af det anförda och af hvad under behandlingen af frågan

sistlidne riksdag förekommit, (se Andra Kammarens protokoll 11, sid. 63),

får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i utsökningslagens bestämmelser om meddelande af underrättelse

angående utmätning, att de kostnader, som härför i vissa fall nu uppkomma,

må upphöra eller minskas till det belopp, som belöper för underrättelsens

meddelande genom allmänna posten.»

Frågan om ändring i utsökningslagens bestämmelser angående meddelande

af underrättelse rörande utmätning har bragts under Riksdagens

pröfning jemväl i en likaledes inom Andra Kammaren afgifven, till lag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14. 3

utskottet liänskjliten motion, n:o 134, af herrar P. O. Lundell, J. E. Nordin,

S. Söderberg, A. Petersson i Påboda och A. A. Johansson i Möllstorp, i

hvilken motion tillika väckes förslag om sådan ändring i gällande lag?

stiftning angående utsökningsärenden, att utmätning äfven i enskilda utsökningsmål

må kunna utföras af fjerdingsman.

Sistnämnda motion är af följande lydelse:

»Ett ofta påpekadt missförhållande, som förefinnes i vår utsökningslagstiftning,

är de stora omkostnader, som föranledas af exekutiva åtgärder

å landsbygden, äfven då det gäller uttagande af mycket små belopp.

Detta förhållande har föranledt upprepade motioner till Riksdagen i

syfte att få de öfverklagade oegentligheterna afhjelpta, utan att något

resultat hittills vunnits. Vederbörande utskott hafva erkänt det öfverklagade

missförhållandet, och Andra Kammaren har åtminstone en gång fattat beslut

om skrifvelse till Kongl. Maj:t i ärendet, men i båda kamrarne har detta

icke vunnit bifall.

De framstälda yrkandena hafva i hufvudsak afsett att åstadkomma

sådana stadganden, att mindre exekutiva åtgärder skulle få utföras af inom

kommunen boende fjerdingsmän eller stämningsmän, och att underrättelser

om förestående utmätningar skulle kunna meddelas genom allmänna posten.

Antagligen har motståndet i Första Kammaren varit beroende på det

outvecklade skick, hvari fjerdingsmanstjensten allt hittills befunnit sig, och

att postföringen å landsbygden varit långsam och mindre regelbunden.

I fråga om fjerdingsmansinstitutionen har denna utan tvifvel genom

den lag och instruktion af den 29 september förlidet år, som med detta års

ingång blifvit gällande, vunnit en sådan utveckling, att mindre exekutiva

ärenden äfven i enskilda mål numera böra kunna lemnas dem till utförande,

lika väl som då det gäller uttagande af böter, krono- och kommunalutskylder.

Likaledes är ock postgången å landet i vida bättre skick nu än för få år sedan.

.lag vågar ock tro, att i Riksdagen skall finnas ett lifligt intresse för

att, om så ske kan, borttaga ett ondt, som ofta kan drabba de fattiga i

glest befolkade landsdelar. Det kan val sägas, att sådana svårigheter, som

föranledas af exekutiva åtgärder, ofta äro sjelftörvållade, men äfven då

bör straffet icke vara hårdare, än brottet ger anledning till, hvilket nog nu

oftast är fallet i detta hänseende. Men mången gång kunna ock genom

olyckor och motgångar dylika trångmål träffa äfven dem, som med all den

förmåga, de ega, söka hålla sig uppe under striden för tillvaron, och man

bör då icke lägga sten på börda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Till följd deraf, att utmätningsmannen på landet ofta kan vara

boende 10 å 15 mil från förrättningsstället, och att i vissa delar af vårt

land samma afstånd kan förefinnas till närmaste länsman, och då härtill

kommer, att vittnen användas, bosatta i förättningsmannens hemort, så

kunna exekutionskostnaderna uppgå till orimliga belopp i förhållande till

det, som utsökes, da nemligen uttagande af 10 å 20 kronor kan medföra

i omkostnader 75 å 100 kronor, och det till och med då den lagsökte kan

skaffa penningar, så att det utmätta godset icke behöfver försäljas. Då

man nu vet, hvad en sådan summa betyder för en fattig torpare eller

mindre hemmansegare, kan man lätt förstå, att ett sådant förfarande för

honom kan blifva rent ruinerande.

De svåraste af dessa missförhållanden böra kunna afhjelpas derigenom,

att i vår utsökningslag och med denna sammanhörande författningar samt

i instruktionen för fjerdingsman införas sådana stadganden, att till fjerdingsmän

må kunna uppdragas att verkställa utmätning och delgifning äfven i

enskilda exekutionsärenden, och att underrättelser om utmätningsförrättningar

må kunna meddelas genom posten. Äfvensom att så stadgas, att, då dylik

förrättning företages af kronofogde eller länsman, dylik förrättningsman icke

får beräkna större omkostnader, än som skolat utgå, om vederbörande fjerdingsman

åtgärden utfört, såvida det utsökta beloppet- icke öfverstiger 150

kronor.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi vördsami igen föreslå,

det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes i utsökningslagen af den 10 augusti 1877, kongl. förordningen

den 12 juli 1878 angående ersättning till utmätningsmål! m. fl. i enskilda

mål och dermed sammanhörande författningar införa sådana bestämmelser,

som här förut angifvits.»

I motionens syfte hafva herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och I).

Persson i Tällberg instämt.

Såsom herr Sjö i sin motion erinrat, förelåg jemväl vid nästlidet

års riksdag förslag derom, att antingen sådan underrättelse rörande förestående

utmätning, hvilken i 59 och 60 §§ utsökningslagen föreskrifves

såsom förutsättning för utmätnings företagande i gäldenärens frånvaro, måtte

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

förklaras icke vidare vara erforderlig, eller ock bestämmelse utfärdas derom,

att dylik underrättelse skulle genom posten meddelas. Lagutskottet, som

hade att yttra sig i frågan, anförde i afgifvet utlåtande, att bland de sålunda

ifrågasatta ändringarnei gällande bestämmelser utskottet, med hänsyn till vigten

för gäldenären att tillförsäkras möjlighet att vid utmätningen tillvarataga sina

intressen, icke kunde tillstyrka förslaget, att underrättelse om förestående

utmätning skulle helt och hållet afskaffas, samt att jemväl förslaget derom,

att utmätningsman för underrättelsens meddelande icke skulle ega anlita

annan utväg än posten, mötte betänkligheter, särskildt i betraktande af det

skick, hvari postförbindelserna befunne sig i stora delar af vårt land.

Innevarande års lagutskott hyser i dessa afseenden hufvudsakligen

samma uppfattning. Utskottet anser sålunda stadgandet, att utmätning ej

må verkställas i gäldenärens frånvaro, med mindre betryggande åtgärder vidtagits

för att bereda gäldenären kännedom om att utmätningen förestode,

vara förtjent af att i lagen bibehållas. Såsom nästlidet års lagutskott

uttalade, är nemligen gäldenärens närvaro vid utmätningen af vigt såväl

med hänsyn till den honom enligt 64 § utsökningslagen medgifna befogenheten

att till utmätning uppgifva viss egendom, hvilken då i regel skall

företrädesvis i mät tagas, som ock i det afseendet, att genom gäldenärens

närvaro i de flesta fall kan undvikas, att af misstag egendom utmätes, som

hörer annan till. Ej heller vågar utskottet med bestämdhet tillstyrka en

sådan bestämmelse, som att underrättelse om utmätningen skulle endast genom

allmänna posten meddelas.

Utskottet vill emellertid icke ställa sig helt och hållet afvisande mot

yrkandet om förändring i gällande stadganden på förevarande område. Med

den erfarenhet, som stått utskottet till buds, synes det visserligen, som om

anledning till klagomål öfver missbruk af nämnda stadganden endast mera

undantagsvis skulle förefinnas, och utskottet är förvissadt, att utmätningsmän

i regel delgifva sådan underrättelse, hvarom fråga är, utan gäldenärens

oskäliga betungande. Men å andra sidan torde det icke böra bestridas, att

på grund af nuvarande bestämmelsers affattning utmätningsman eger möjlighet

att utan lagöfverträdelse bereda sig oskälig förtjenst på gäldenärens

bekostnad, samt att de missbruk, som i sådant afseende stundom förekommit,

äro synnerligen beklagansvärda. Lagutskottet är derför af den

åsigt, att, derest utmätningsmans rätt att för underrättelsens meddelande

välja hvilken som helst utväg kunde begränsas utan att intresset af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

gäldenärens närvaro vid utmätningen derigenom åsidosattes, en sådan lagändring

vore ganska välbetänkt.

Vid öfvervägande af de möjligheter, som i sådant afseende kunde

förefinnas, har utskottet helt naturligt i första hand tagit i beaktande det

af båda motionärerna framlagda förslaget om underrättelsens meddelande genom

allmänna posten, och ehuru utskottet, såsom ofvan nämnts, icke kunnat

bestämdt ansluta sig till detsamma, har utskottet likväl funnit skäl att ifrågasätta,

huruvida icke de med sådant förfarande förenade vådor hittills blifvit i viss män

öfverskattade. I de allra flesta fall torde väl numera försändelser genom posten

komma adressaterna behörigen till hända, och om det föreskrefves, att underrättelsen

om utmätningen skulle inlemnas på posten så tidigt, att densamma

efter beräkning af postförhållandena kunde antagas anlända till gäldenären

viss lämplig tid före den för utmätningen bestämda dag, vill det synas

sannolikt, att gäldenären endast i sällsynta undantagsfall skulle utsättas

för någon rättskränkning på den grund, att han icke om utmätningen

undfått kännedom. Till stöd för den åskådningen, att postverket möjligen

skulle kunna anses vara en tillräckligt betryggande förmedlare af dylika

underrättelser, skulle jemväl kunna anföras, att under förhållanden, som

med de här ifrågavarande äro i viss mån jemförliga, meddelandet af underrättelser

allt från utsökningslagens tillkomst varit öfverlemnadt åt posten,

utan att, så vidt kändt är, några olägenheter häraf försports. 100 § utsökningslagen

innehåller nemligen, att, då auktion å utmätt fast egendom är förestående,

de, som hafva inteckning i egendomen eller viss annan rätt, som bör derur

utgå, skola, der de äro kände och inom riket boende, om auktionen underrättas

genom särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall till dem

med posten afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem till

hända minst 14 dagar före auktionen.

Utskottet har emellertid företrädesvis fäst sin uppmärksamhet vid en

annan utväg att utan gäldenärens synnerliga betungande vinna erforderlig

visshet om att underrättelsen om förestående utmätning må komma honom

till hända. Enligt lagen om fjerdingsmansbestyrets utgörande den 29 september

nästlidet år skall, utom beträffande synnerligen små, hvarandra angränsande

socknar, hvilka kunna förena sig om en fjerdingsman, i hvarje socken finnas

minst en sådan, och måste sålunda alltid någon fjerdingsman finnas bosatt på

jemförelsevis obetydligt afstånd från en gäldenärs hemvist. Då det tillika

torde kunna antagas, att fjerdingsmännen stå i fullt betryggande postförbindelser

med vederbörande utmätningsman, har utskottet tänkt sig, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

ändamålet skulle kunna nås derigenom, att utmätningsmannen medelst posten

öfversände underrättelsen till den fjerdingsman, som vore bosatt närmast

gäldenären, med skyldighet för fjerdingsmannen att mot bevis delgifva

gäldenären samma underrättelse.

I de fall, då utmätningsman sjelf lämpligen kan på ett eller annat

sätt ombesörja underrättelsens delgifning, finnes emellertid ingen anledning

att fråntaga honom rätten härtill, utan synes det vara tillfyllestgörande,

om allenast missbruket af denna rätt förhindras, till exempel genom

bestämmelse derom, att kostnaden för underrättelses delgifvande genom

utmätningsman icke må uppgå till högre belopp, än om underrättelsen

blifvit genom närmaste fjerdingsman meddelad.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att enligt utskottets förmenande

motionärernas framställning om lagförbättring i förevarande afseende icke

skäligen bör afvisas på den grund, att utväg skulle saknas att tillmötesgå

densamma, och vill det synas utskottet, som om under sådana förhållanden

fullgiltig anledning skulle finnas att bringa frågan under Kongl. Maj:ts

pröfning.

Vidkommande härefter herr Lundells med fleres motion, i hvad densamma

går ut på sådan ändring i utsökningslagen, att utmätning äfven i

enskilda utsökningsmål må kunna utföras af fjerdingsman, finner utskottet

motionärernas framställning i berörda hänseende gifva anledning till åtskilliga

erinringar.

Sålunda torde motionärerna misstaga sig deri, att yrkanden i syfte,

att mindre exekutiva åtgärder skulle få utföras af fjerdingsman eller

stämningsmän, förut vid upprepade tillfällen skulle hafva varit föremål för

Riksdagens pröfning. Förslag om ändring af bestämmelsen i 2 § utsökningslagen,

att å landet i regel kronofogde ensam är utmätningsman inom sitt

tjenstgöringsområde, har visserligen gång efter annan förevarit, men har det

hittills varit länsman, som man velat i sådant hänseende likställa med

kronofogde.

Hvad motionärerna åsyfta torde icke vara fullt otvetydigt. Redan

på grund af nu gällande bestämmelser kan åt fjerdingsman, derest han

befinnes lämplig, uppdragas att verkställa utmätning i enskilda exekutionsärenden,

vare sig på eget eller på vederbörande kronofogdes ansvar. Enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

B § utsökningslagen kan nemligen kronofogde för bestämdt fall och på

eget ansvar till utmätningsman sätta länsman eller annan man, som af

Konungens befallningshafvande antagen är, och jemlikt 4 § samma lag eger

Konungens befallningshafvande att för bestämdt fall eller inom visst område förordna

länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar i kronofogdes ställe

vara. utmätningsman. Med hänsyn härtill torde få antagas, att motionärerna

med sitt förslag velat åstadkomma, antingen att fjerdingsman må förklaras

utan särskildt förordnande vara utmätningsman jemte kronofogde och med

samma sjelfständiga befogenhet samt ansvar som denne, eller ock att kronofogde

må förpligtas att i vissa mindre utsökningsmål sätta fjerdingsman i sitt

ställe. Mot båda dessa alternativ möta emellertid synnerliga betänkligheter.

Hvad det förstnämnda vidkommer, torde det till en början böra erkännas,

att det vore i hög grad egendomligt, om fjerdingsman skulle vara

ordinarie utmätningsman, då sådan befogenhet icke tillkommer länsman. De

skäl, som föranledt, att väckta förslag om länsmans bemyndigande att jemte

kronofogde vara ordinarie utmätningsman aldrig vunnit Riksdagens bifall,

göra sig dessutom helt naturligt ännu mer gällande, då det är fråga om

sådan myndighets öfverlemnande åt fjerdingsmännen. Det kan sålunda

knappast antagas vara fallet, att desse i allmänhet ega de insigter och den

ekonomiskt oberoende ställning, som man måste fordra hos tjenstemän, hvilka

skola på eget ansvar verkställa förrättningar, så ingripande i den enskildes

rätt som utmätningar, och härjemte skulle den omständigheten, att inom

samma distrikt komme att finnas flera lika behörige utmätningsmål!, lätt

kunna medföra åtskilliga förvecklingar.

Så länge kronofogde, som satt annan man till utmätningsman i sitt ställe,

sjelf svarar för redovisningen och den skada, som af utmätningsmannens

fel eller försummelse kan komma, torde ej heller skäligen kunna ifrågasättas

att ålägga kronofogde att låta vissa utmätningsförrättningar verkställas

af fjerdingsman.

Af hvad motionärerna i förevarande afseende anfört torde nu till

behandling återstå allenast deras förslag derom, att kronofogde, som verkstält

utmätningsförrättning, der det utsökta beloppet icke öfverstigit 150

kronor, icke skulle få beräkna större omkostnader, än som skolat utgå, om

vederbörande fjerdingsman åtgärden utfört. Icke heller i denna del kan

utskottet instämma med motionärerna. Så länge det erkännes, att kronofogde,

såsom ansvarig för förrättningen, bör ega att, derest han så önskar,

sjelf verkställa densamma, måste det enligt utskottets förmenande anses obilligt,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

om nedsättning skulle ske i den honom för samma förrättning enligt vanliga

beräkningsgrunder tillkommande ersättning.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Riksdagen, i anledning af herr Sjös förevarande

motion samt herrar Lundells med fleres motion,

i hvad densamma med förstnämnda motion öfverensstämmer,

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida genom

ändring af utsökningslagens bestämmelser må kunna förekommas,

att underrättelse om förestående utmätning delgifves

gäldenären på sätt, som för honom medför oskälig

kostnad, samt, derest så finnes vara fallet, förelägga Riksdagen

förslag till lagbestämmelser i angifvet syfte; samt

2:o) att herrar Lundells med fleres motion i öfrigt

ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Hasselrot och Hedenstierna, hvilka ansett, att utskottet bort

helt afstyrka bifall till ifrågavarande motioner;

af herr Husberg mot vissa delar af utskottets motivering för dess

hemställan under punkt l:o).

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Bil), till Riksd. Prot. 1900. 7 Sand. 10 Hälft.

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.