Sök i Ratio Lex

bågvis};otifiifi ('tlyfa.itdc Rf:, q 17

1900-02-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:17, bågvis};otifiifi ('tlyfa.itdc Rf:, q 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

bågvis};otifiifi (''tlyfa.itdc Rf:, q 17.

1

N:» n.

Ank. till Rijtsc}. kansli den 27 febr. 1900, kl. 12 raidd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner opf ändring i 117 §

skiftesstadgan
-

Till lagutskottets förberedande behandling har hänvisats en af herr

A. Wiklund inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 64, af följande

lydelse:

»Vid sistlidne års riksdag föreslog jag uti motion n:o 101 sådan

ändring af § 117 i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket

i riket, att ledamot af egodelqjngsrätt skulle väljas för viss bestämd

tid. Detta förslag godkändes af Andra Kammare#, men blef af

Första Kammaren afslaget, hvadan frågan om en lagföräntjring i ofvan

angifna syfte alltså förföll.

De oegentligheter, som jag uti nyss nämnda motion påpekade,

qvarstå emellertid fortfarande. Allt för ofta händer, atf personer inväljas

till ledamöter i egodelningsrätten, hyiika visserligen vid tj^en

för valet äro kända för att ega de förutsättningar, som göra det# lämpliga

för utöfvandet af detta uppdrag, men hviska dock inom kort tjd

genom oordentlighet, ja till och med oredlighet fullständigt huppjt förverka

det förtroende, som genom valet blifvit de.m lemnadt. Äfven i

andra hänseenden kunna inträffa, att de nära nog blifva oförmögna att

fortfarande på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt uppdrag, men, valda

som de äro på obestämd tid, qvarstå de dock som ledamöter i egoBih.

till Rik sd. Prof.. IDOG. 7 Sami. 12 Häfl. (N:is 17—10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

delningsrätten till föga belåtenhet för vare sig ordföranden eller parterna.

Gent emot ett sådant förhållande står man dock magtlös, så

länge de valberättigade ej ega någon möjlighet att återkalla det en gång

gifna uppdraget.

Den stora vigt och betydelse, som uppdraget att vara ledamot i

egodelningsrätt innebär, lär väl ändock fordra, att personer, som dertill

inväljas, höra ej allenast vid valet utan allt framgent ega nödiga förutsättningar

för utöfvandet af denna sin befattning, och säkerligen skola

valmännen vara angelägna om att omvälja dessa och derigenom åt egodelningsrätten

bevara den insigt, erfarenhet och skicklighet, som en

längre tjenstgöring derstädes kunnat skänka. Äfven godemän i skiftesverket

väljas numera för viss bestämd tid. Det oaktadt heter det i

ofvan åberopade paragraf: »Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden

ojäfvig godman i dess ställe». Detta förhållande synes mig

äfven gifva stöd åt den uppfattningen, att ledamöter af egodelningsrätt

kunna, utan olägenhet för frågornas allsidiga utredning och behöriga

afgörande, väljas för viss bestämd tid.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

det Riksdagen för sin del ville besluta, att 117 § Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Första domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje

härad eller tingslag. Ordinarie domaren i orten är deri ordförande,

derest icke, vid hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt är, annorlunda

af vederbörande hofrätt förordnas, eller Kong]. Maj:t, på invånarnes

gjorda anhållan eller eljest förekomna anledningar, för större

eller mindre distrikt skulle i nåder finna godt att särskild person dertill

utse. Ledamöterna i rätten utgöras af tre i landthushållning kunnige,

inom häradet eller tingslaget boende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande

af domaren i orten, inför häradsrätten, genom socknefullmägtige,

efter förmedlade hemmantalet utväljas för en tid af sex år. Afgående

ledamot kan återväljas. Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden

ojäfvig god man i dess ställe. De inom socknarne i häradet eller

tingslaget valde gode män kunna ock till ledamöter uti egodelningsrätten

utses; dock få de icke såsom domare handlägga skiftesmål, dervid

de som gode män biträda»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N.-o 17.

1 samband med denna motion bar lagutskottet till behandling

förehaft en af herr E. Persson i Borrby inom samma kammare väckt

och till utskottet hänskjuten motion, n:o 8, hvilken äfvenledes afser

ändring i 117 § skiftesstadgan. Sistnämnda motion är af följande

lydelse:

»För embete- och tjenstemän i allmänhet samt särskildt för domare,

såväl af Kongl. Maj:t utnämnde som af kommuner valde, är viss tid

stadgad, vid hvilken de skola från sina embeten och tjenster afgå.

Ett undantag härifrån finnes, nemligen beträffande ledamöter af

egodelningsrätt, hvilka, jemlikt 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade stadga

om skiftesverket i riket den 9 november 1866, på föranstaltande af

domaren i orten utväljas inför häradsrätten genom sockenfullmägtige

efter förmedlade hemmantalet, utan att viss tid för dem att utöfva befattningen

är föreskrifven, hvarför de, om de ej efter ransakning och

dom afsättas, kunna bibehålla sitt uppdrag, så länge de för godt finna.

— Med hänsyn till egodelningsrättsledamöters befogenhet inom rätten,

och jemväl i afseende å sättet för deras tillsättande torde dessa domare

vara närmast jemförliga med rådmän i landsortsstädenia.

Under nästlidet års riksdag väcktes af en ledamot i Andra Kammaren

motion om sådan ändring af nämnda § i skiftesstadgan, att egodelningsrättsledamot

skulle utses för viss tid, sex år, hvarvid jemförelse

anstäldes med godemän i skiftesverket och nämndemän, hvilka numera

väljas för viss bestämd tid. Men egodelningsrättsledamotens ställning

inom rätten är en helt annan än t. ex. den enskilde nämndemannens

inom häradsrätten, och torde fördenskull samt på grund af vigten utaf

de frågor, som kunna komma under hans bedömande, en duglig egodelningsrättsledamot

böra vid sitt uppdrag bibehållas, så länge kroppsoch

själskrafter anses räcka, hvarigerom åt rätten bevaras den insigt,

skicklighet och erfarenhet, som genom en längre tids praktik förvärfvas.

Deremot torde egodelningsrättsledamoten i likhet med annan domare

böra vara skyldig, att, sedan ålderdomen inträdt och den dermed

följande svagheten gjort honom mindre lämplig att utöfva sitt magtpåliggande

värf, afgå från sin befattning. Då nu i vårt land uppnådda

65 lefnadsår i allmänhet bestämts såsom åldersgräns för behörighet att

utöfva anförtrodd tjenst, torde lämpligen samma åldersgräns böra vara

gällande för ledamot af egodelningsrätt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att ledamot i egodelningsrätt

skall vid fyllda 65 år från denna sin befattning afgå; samt att 117 § i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N.o 17.

Kong]. Maj:fs förnyade nådiga stadga orti skiftes verke t i riket den 9

november 1866 i öfverensstämmelse häri»ed ändras.»

l)å vid nästlidet års riksdag lagutskottet hade :att afgifva utlåtande

öfver af herr Wiklund vå''ckt mötlon i samma syfte som hans nu förevarande,

yttrade utskottet, bland armat, följande:

»Grimdsatsen, att flöMaVe ej utåh ransakning Och dom må afsättas,

i nästan älta kulturländer erkänd såsom en hörnsten i ''samfundsordningen

och hös oss öhigifveri af grundlags helgd, är enligt utskottets förmenande

af den vigt, att hvarje förslag, syftande till rubbning af eller

inskränkning i dertäammå, bör upptågas rtied största betänksamhet.

Såsc/fn ett steg i sådan rigtning måste ''emellertid betraktas, öm de folkvalda

ledamötérne ieg od e In in g s r å tf e f n a i''enlighet med motionen gjordes

beroende af omVa’1 efter Vissa år.

Utskottet instämmer visserligen med ''motionären deri, att på grund

äf den Störa vigtéh af de frågor, Som enligt ''skiftesstadgan kunna

komma under egödelningsrätts pröfning, det är ömkligt, att endast

sådäfia personel'' väljas till egodélningsrätfsledamötdr, som ega erforderligä

''egenskaper ätt tillfredsställande fullgöra ''uppdraget, ''men utskottet

finnÖr på samma ''gång i deäsa frågors betydelse Och''ofta särdeles "svåra

beskaffenhet eu anledning, hvarför man ''bör ''Söka åt egödelningsrätten

bevara den insigt, skicklighet och erfarenhet, ''Söm i regel ''endast en

längre tids tjenstgöring derstädes kan skänka. Män ''kunde visserligen

sRgä, ätt föga anledning finnes ‘ätt‘befårä, ätt''ett stadgande rörande

val ''på viss tid skulle medföra ''för ''täta omfluten ‘inom rätten, då en afgående

''ledamot, Söm Visat Sig ''lämplig för Uppdraget, äntagligen der

han sjelf Så önskade, oftast körd me ätt vid tidefis Utgång ofnväljas.

''Men erfarenheten talar ett Unnat språk. Inom flera delar af vårt land

bär ‘dét "nemligen visät sig, ätt bestämmelsen, ätt''nämndemän väljas

endast på Vissa år, medfört betänkliga ''rubbningar i kontinuiteten inom

liärädsrätterna. Så eftersträfvansvätdt, Stim uppdraget''att vara''ledamot

i egodelningsrätt på grund af dermed förenade ''ersättning ''och sodiala

anseende lär betraktas, torde ''det Vara grundad anledning att befara,

alt, derest deh i mdtionén föreslagna''ändrihgén geöömfördes, ombyte

ännu bitare än beträffande nämndemän komma att ega''rum.

Den af mdtiönäten åberopade analogien med nämndemän synes

utskottet för öfrigt icke utgöra något skäl för den ifrågasatta lagändrin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 5

gen. Dels har, enligt utskottets mening, förändringen i bestämmelserna

rörande den tid, för hvilken nämndemän väljas, ingalunda visat sig vara

af så lycklig verkan, att densamma manar till efterföljd, och dels lär

det böra komma i betraktande, att de folkvalda ledamöterna inom egodelningsrätten

ega en väsentligt annan ställning än nämdemännen inom

häradsrätten. Under det de senare ega endast kollektiv rösträtt, hafva

egodelningsrättens ledamöter personlig sådan, och med det stora ansvar

och inflytande på rättens beslut, de i följd häraf ega, vore det synnerligen

betänkligt, om de genom att underkastas omval stäldes i <ett beroende

af sina valmän, hvaraf de kanske icke alltid skulle känna sig

oberörda.

Otvifvelaktigt förekommer stundom, att en egodelningsrättsledamot

förverkar det förtroende, som legat till grand för hans utseende till befattningen,

men utskottet kan icke inse, att detta förhållande, hvilket

lika väl kan ega rum i fråga om andra domare, utgör någon anledning

att särskildt beträffande egodelningsrättsledamöter bereda möjlighet att

återkalla ''uppdraget. Lika litet kan utskottet finna någon sådan anledning

deri, att egodelningsrättsledamöterna utses på grand af val inom

kommunerna. Så är förhållandet jemväl med andra domare, såsom rådmän

i de flesta städer, utan att någon ifrågasatt, att ''desse skulle kunna

aflägsnas från sina befattningar annat än efter laga dom. Den rätt, som

i vissa fall tillerkänts menigheterna att få välja sina domare, har nog

sin stora vigt och betydelse, men längre än till sjelfva valet synes denna

rätt icke skäligen böra sträckas. Så snart den sålunda utsedde domaren

är vald, kräfver intresset af rättsskipningens lugna och af personliga inflytanden

oberörda gång, att han tillerkännes samma säkra ställning som

andra domare.»

Hvad nästlidet års lagutskott sålunda uttalade finner sig utskottet

i allt väsentligt böra biträda, och är utskottet förty af den mening, att

det af herr Wiklund framstälda förslag ej bör vinna Riksdagens bifall.

Några sådana principiella betänkligheter, som gjort sig gällande

vid behandlingen af borr Wiklunds motion, förefinuas icke mot det af

herr Persson framlagda förslag om bestämmelse, att folkvald ledamot i

egodelningsrätt skall vid fylda 65 år från denna sin befattning afgå.

Då utskottet i allt fall icke kan skänka förslaget sitt understöd,

beror detta derpå, att utskottet, efter pröfning af förhållandena, icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

känner sig öfvertygadt om, att fastställandet af sådan åldersgräns vare

sig är af behofvet påkalladt eller ens skulle komma att från praktisk

synpunkt visa sig hafva öfvervägande fördelaktiga verkningar.

Såvidt utskottet har sig bekant, hafva några allmännare olägenheter

icke försports af nuvarande bestämmelser i ämnet. Utskottet föreställer

sig, att det fall lär vara jemförelsevis sällsynt, att en egodelningsrättsledamot

qvarstår i befattningen, sedan kropps- och själskrafters aftagande

satt honom ur stånd att tillfredsställande utöfva densamma. Särskildt

torde den mångengång ganska ansträngande beskaffenheten af de undersökningar

ute på marken, hvari ledamöter af egodelningsrätt måste deltaga,

föranleda dertill, att sådana ledamöter, hvilka börjat i afsevärd

grad lida af ålderdomssvaghet, i regel snart skola komma till insigt

om sin oförmåga att fortfarande fullgöra uppdraget samt på grund häraf

finna sig föranlåtne att sjelfmant afsåga sig detsamma.

För det fall åter att en ledamot i egodelningsrätt, trots hög ålder,

är vid den kroppsliga och andliga styrka, att i sådant afseende anledning

till erinran mot honom icke förefinnes, vore det säkerligen ofta

nog ganska beklagligt, om på grund af en fastslagen åldersgräns han

skulle nödgas afgå och rätten sålunda i förtid beröfvas den insigt i

ärendena och den mognade erfarenhet, en ledamot vid den åldern i

allmänhet bör hafva förvärfvat.

Utskottet hemställer alltså,

l:o att herr Wikluuds motion, n:o 64, icke må af

Riksdagen bifallas, samt

2:o att herr E. Perssons motion, n:o 8, ej heller

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

7

Reservationer

mot utskottets hemställan under l:o af herrar N. Nilsson,F. Andersson

och Wiklund, hvilka ansett, att herr Wiklunds motion bort af utskottet

tillstyrkas;

mot utskottets hemställan under 2:o af herr Hasselrot, som ansett,

att utskottet bort till herr Perssons motion tillstyrka bifall.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.