Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 18

1900-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:18, Lagutskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

\:o IS.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1900, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till §17

i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Lagutskottet har till behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren

af herr N. Andersson i Pettersborg afgifven motion, n:o 7, af

följande lydelse:

»Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet

föreskrifver visserligen revision af de kommunala räkenskaperna, men

då nämnda förordning icke lägger hinder i vägen för att kommunalnämnds

ledamöter eller andra redovisningsskyldiga väljas till revisorer,

så måste medges, att garantierna för en opartisk revision icke äro tillräckliga,

helst då man tager i betraktande, att vid revisorsvalet nämndens

ledamöter äro berättigade deltaga i valet. Om nu någon oegentlighet

skulle förefinnas i de kommunala räkenskaperna, så ligger det nära till

hands, att nämndens ledamöter söka att genom sina i regeln höga

röstetal inverka på valutgången, så att granskningen kan blifva efter

deras sinne. Då det väl måste anses ostridigt, att närmare lagbestämmelser

i detta hänseende äro behöfliga, vågar jag taga Riksdagens

uppmärksamhet i anspråk genom att föreslå, att § 17 af Kongl. Maj:ts

nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars 1862

måtte erhålla följande tillägg:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

17 §•

»Tre ordinarie kommunalstämmor

skall ske å vinterting.»

Till revisorer kunna icke väljas de som äro ledamöter i kommunalnämnd

eller i kommunalfullmägtige eller de, som äro redovisningsskyldige

inför kommunen; och ege de ej heller rätt att deltaga i val af

revisorer.»

Det är, enligt utskottets åsigt, alldeles sjelfkärt, att de, som handhafva

en förvaltning, ej böra vare sig deltaga i val af revisorer för

granskning af denna förvaltning eller sjelfva fungera såsom revisorer

deraf, och utskottet vågar hålla före, att detta i regel iakttages oafsedt

huruvida det blifvit genom uttryckliga lagbestämmelser fastslaget eller

ej. Den naturliga känslan af det principielt oegentliga och otillbörliga

uti ett motsatt förfarande är, efter utskottets mening, i allmänhet tillfyllest

att förhindra deltagande i revisorsval och mottagande af revisorsuppdrag

från deras sida, bvilkas förvaltningåtgärder skola utgöra föremål

för revisorernas granskning.

A andra sidan måste det dock betecknas såsom en brist hos lagstiftningen,

om denna ej genom bestämda föreskrifter förebyggt missbruk

i angifna hänseende. I likhet med motionären anser således

utskottet, att förordningen om kommunalstyrelse på landet bör innehålla

uttryckligt förbud för kommunalnämnds ordförande och ledamöter samt

öfriga inför kommunen redovisningsskyldige personer att deltaga i val

af revisorer för granskning af kommunalförvaltningen eller att åtaga sig

dylikt revisorsuppdrag.

Deremot synes motionären hafva gått för långt, då han ifrågasatt,

att äfven kommunalfullmägtiges ledamöter såsom sådana skulle betagas

valrätt och valbarhet vid omförmälda revisorsval. Kommunalfullmägtige

äro nemligen ej någon sådan förvaltande myndighet, hvars räkenskaper

och förvaltning enligt 72 § af förordningen om kommunalstyrelse på

landet skola af revisorerna granskas; kommunalfullmägtige äro i stället

en med kommunalstämmas rätt och befogenhet, med vissa inskränkningar,

beslutande myndighet och hafva i denna egenskap sig förelagdt

Bill. till Biksd. Vrot. 1900. 7 Sand. 12 Häjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

att utse revisorer för granskning af kommunalnämndens och andra af

kommunalstämma eller kommunalfullmägtige tillsatta styrelsers räkenskaper

och förvaltning.

Går motionen således i detta afseende för långt, bör å andra sidan

ej förbises, att densamma i andra hänseenden är af alltför ringa omfattning.

Samma brister, som, enligt hvad ofvan sagts, känneteckna förordningen

om kommunalstyrelse på landet, vidlåda nemligen äfven andra

kommunalförfattningar; och det synes ej vara skäl att ensidigt rubba

den likformighet emellan dessa hvarandra närstående författningar, som

för närvarande förefinnes. Åtminstone bör efter utskottets åsigt förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i antydt hänseende

ändras samtidigt med förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Härom föreligger för närvarande ej något förslag, och får utskottet

alltså, under åberopande af det anförda, hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda

Stockholm den 27 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Hedenstierna, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

skrifvelse i motionens syfte.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.