Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af § 33 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

1900-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:22, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af § 33 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1900) kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse

af § 33 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mars 1862.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 72, anför herr A. Petersson i Påboda:

»Vid förlidet års riksdag väckte jag motion om ändrad lydelse af §

33 i förordningen om kyrkostämma m. in. i syfte att i denna förordning

få intagen en tydlig bestämmelse rörande kyrkorådens och skolrådens såväl

rättighet som skyldighet att utse kassaförvaltare. Denna motion dristar

jag härmed med någon ändring förnya, och må af motiveringen följande

återgifvas.

»År 1896 beslöt Riksdagen för sin del, att i kongl. förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 11 mars 1862 skulle under § 56 intagas

följande nya stadgande: ''Kommunalnämnden utser för hvarje år inom sig

en kassaförvaltare’. Detta beslut godkändes af Kongl. Maj:t, hvadan förändringen

sedan 1897 är lag. Då en hvar ledamot i kommunalnämnden

gemensamt med de öfrige, enligt samma förordning, är ansvarig för de

medel nämnden har under sin förvaltning, var det endast rätt och billigt,

att med ansvarsskyldigheten förenades rätten att bestämma hvem ibland

dem som skulle handhafva medlen, och att en fullt tydlig bestämmelse

härom intogs i lagen.

I kongl. förordningen om kyrkostämma in. m. den 21 mars 1862

stadgas emellertid i § 33 för kyrko- och skolråd alldeles samma ansvars
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

5

skyldighet i fråga om medel, livilka stå under dess förvaltning, som för

kommunalnämnd äro gällande, men någon bestämmelse rörande handhafvandet

eller förvaltningen af medlen finnes icke. I följd häraf har den

praxis äfven i detta fall naturligen utbildat sig, att ordföranden, här sjelfskrifven,

också blifvit den sjelfskrifne kassaförvaltaren. Äfven om man

icke med skäl kan påstå, att synnerligt afsevärda eller ofta upprepade

olägenheter härigenom uppstått — sådana exempel saknas likväl icke —

så kan det dock för de ansvarige ledamöterna stundom vara önskvärdt,

att kassan lägges i andra händer. Men äfven om så är förhållandet och

om än lagen icke lägger bestämdt hinder i vägen härför, är det tydligen

af grannlagenhetsskäl svårare att bryta med den häfdvunna seden, så länge

det tydliga stadgandet om val af kassaförvaltare saknas i lagen.»

Lagutskottet angaf som skäl för sin hemställan om afslag å motionen,

dels att kyrkoråd och skolråd redan nu vore oförhindrade att åt annan

än ordföranden uppdraga förvaltningen af de åt dem öfverlemnade kassorna,

och dels att det icke vore välbetänkt att i lag bestämma, att kassaförvaltaren

skulle, såsom i kommunalnämnd, nödvändigt utses bland ledamöterna

sj elfva.

Hvad beträffar rätten i förevarande afseende, har jag icke bestridt

densamma, men visst är, att frånvaron af hvai’je bestämmelse derom i

förordningen föranleder dertill, att i en mängd fall å landsbygden förvaltningen

af medlen icke uppdrages hvarken åt ordföranden eller annan

person, utan anses ordföranden, oafsedt allt slags bemyndigande, genom

tyst påbud sjelfskrifven att handhafva dem. Utskottet erkände också, att

det stundom möter svårigheter att begagna sig af rättigheten att utse

kassaförvaltare, enär en sådan åtgärd lätt komme att betraktas som ett''

uttryck af misstroende mot ordföranden. Genom en obligatorisk skyldighet

att hvarje år föredraga kassaförvaltningsfrågan minskas dessa svårigheter

i betydlig grad, en omständighet, som nog torde förtjena beaktande,

icke minst efter den allra senaste tidens händelser med uppdagade kassabrister

m. m. på skilda områden.

Hvad det senare af de ofvan omförmälda skälen mot förslaget angår,

skall dess betydelse gerna erkännas, i synnerhet som det i städerna ofta

torde vara lämpligast att välja kassaförvaltare utom kyrko- och skolråden.

Detta föranleder mig också till sådan ändring i förslaget, att förvaltningen

må kunna uppdragas åt person inom eller utom rådet.

Jag tillåter mig sålunda vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för sin

del antaga följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Lag

angående ändrad lydelse af § 33 i förordningen om kyrkostämma m. m.

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 33 i förordningen om kyrkostämma m. in.

den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade lydelse:

§ 33. Kyrkoråd och skolråd utse för hvarje år inom eller utom sig

en kassaförvaltare.

En hvar ledamot af kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt

med de öfriga för de medel, detsamma under sin förvaltning haft, äfvensom

för de säkerhetshandlingar, mot hvilkas antaglighet han icke till

protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen

blifvit antingen af kyrkostämman eller, om klander anställes,

af vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas

aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning blifvit

anstäldt.»

Enligt utskottets uppfattning är den uti förevarande motion ifrågasatta

lagändringen lämplig och välbetänkt. Visserligen måste kyrkoråden

och skolråden anses redan enligt gällande lagstiftning ega rätt att

sj elfva bestämma, hvilken person inom eller utom deras egen krets skall

handhafva den närmaste vården öfver de medel, som stå under kyrkooch

skolrådens förvaltning och för hvilka de särskilda rådens ledamöter

stå i gemensam ansvarighet, men saknaden af uttrycklig föreskrift om

skyldighet för kyrko- och skolråden att utse kassaförvaltare medför den

olägenheten, att ett begagnande af nämnda rätt lätt får sken af ett misstroendevotum

mot ordföranden i kyrko- eller skolrådet. Den af motionären

föreslagna anordningen är egnad att undanrödja eller åtminstone

väsentligt minska denna olägenhet och såmedelst tillförsäkra kyrko- och

skolråden större verklig frihet, än de nu eg a, att öfverlemna kassaförvaltningen

åt den person, de derför finna lämpligast.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af § 33 i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Härigenom förordnas, att § 33 i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862 skall hafva följande ändrade lydelse:

Kyrkoråd och skolråd utse för hvarje år inom eller

utom sig en kassaförvaltare.

En hvar ledamot af kyrkorådet eller skolrådet ansvarar

gemensamt med de öfriga för de medel, detsamma

under sin förvaltning haft, äfvensom för de säkerhetshandlingar,

mot hvilkas antaglighet han icke till protokollet

gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar,

till dess förvaltningen blifvit antingen af kyrkostämman

eller, om klander anställes, af vederbörlig domstol godkänd,

eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas

aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning

blifvit anstäldt.

Stockholm den 5 mars 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:68 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af § 83 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862. s. 3 i texten