Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande lagutskottets utlåtande n:o 11 i anledning af väckt motion om ändring af kongl. förordningen angående arfsrätt för oäkta barn den 14 april 1866.

1900-03-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:23, Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande lagutskottets utlåtande n:o 11 i anledning af väckt motion om ändring af kongl. förordningen angående arfsrätt för oäkta barn den 14 april 1866.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jjagutskottets Memorial N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1900, kl. 1 e. m.

Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande

lagutskottets utlåtande n:o 11 i anledning af väckt motion

om ändring af kongl. förordningen angående arfsrätt för

oäkta barn den 14 april 1866.

I utlåtande n:o 11, i anledning af en utaf herr Staaff inom Andra

Kammaren väckt motion om ändring af kongl. förordningen angående arfsrätt

för oäkta barn den 14 april 1866, hemstälde lagutskottet, att Riksdagen,

i anledning af förevarande motion, måtte i skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring af gällande bestämmelser rörande oäkta barns arfsrätt, att

oäkta barn, som icke är afladt under moderns äktenskap eller i förbudna

led, berättigas att lika med äkta barn taga arf efter moder och mödernefränder.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Andra Kammaren

bifallit denna utskottets hemställan, hvaremot Första Kammaren,

med afslag å utskottets hemställan, biträdt en vid utlåtandet fogad, af

herr Berlin in. fl. afgifven reservation, deri yrkats, att Riksdagen skulle i

skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af gällande bestämmelser

rörande oäkta barns arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt

under moderns äktenskap eller i förbudna led, berättigas att, derest moBih.

till Riksd. Prat. 1900. 7 Samt. 13 Höft. (A:o 23.) ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Memorial N:o 23.

dern låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling,

i hvilken hon då var kyrkoskrifven, eller modern eljest bevisligen erkänt

barnet såsom sitt, lika med äkta barn taga arf efter moder.

Enligt 63 § riksdagsordningen åligger det lagutskottet att söka sammanjemka

de skiljaktiga meningar, hvari kamrarne sålunda stannat.

För sådant ändamål torde först böra något närmare skärskådas innebörden

af hvardera kammarens beslut, stäldt i jemförelse med hvad gällande

lagstiftning i ämnet innehåller.

Kongl. förordningen den 14 april 1866 tillerkänner oäkta barn arfsrätt

efter moder lika med äkta barn, dock endast i den egendom, som ej

utgör bröstarfvinges laglott, samt under följande förutsättningar:

a) att det oäkta barnet ej är afladt under moderns äktenskap eller

i förbudna led, och

b) att modern låtit i kyrkoboken för den församling, der hon då var

kyrkoskrifven, anteckna barnet såsom sitt.

Första Kammarens omförmälda beslut innebär alltså godkännande af

en utvidgning af de oäkta barnens arfsrätt i tvenne särskilda hänseenden,

dels derutinnan att moderns bevisliga erkännande af barnet såsom sitt

förklarats skola till sin verkan jemställas med att anteckning i kyrkoboken

blifvit, såsom förordningen nu förutsätter, af modern verkstäld, dels sålunda,

att arfsrätten utsträckts att gälla all egendom, som modern efterlemnar.

Andra Kammaren har å sin sida uttalat sig för en än större utsträckning

af oäkta barns arfsrätt.

Dels göres denna ej vidare beroende af vare sig anteckning i kyrkoboken

eller moderns i annan ordning gifna bevisliga erkännande af barnet

såsom sitt, utan lemnas det oäkta barnet fullständig frihet att för arfsrätts

erhållande stylta sin härkomst med hvilka bevismedel som helst,

dels hafva de oäkta barnen tillerkänts arfsrätt lika med äkta barn uti all

egendom efter såväl moder som mödernefränder.

För åstadkommande af en formelt tillfredsställande sammanjemkning

gifves, efter utskottets uppfattning, tvenne utvägar. Den ena vore att, i

öfverensstämmelse med Första Kammarens beslut, binda de oäkta barnens

arfsrätt vid den förutsättning, att modern låtit i kyrkoboken anteckna

barnet eller eljest bevisligen erkänt det såsom sitt och, å andra sidan, i

enlighet med Andra Kammarens mening tillerkänna de oäkta barnen arfsrätt

ej blott efter moder, utan jemväl efter mödernefränder; den andra utvägen

skulle vara att i fråga om förutsättningarna för arfsrätt biträda

Andra Kammarens beslut, men deremot begränsa arfsrättens omfång i öfverensstämmelse

med Första Kammarens uttalande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 23.

3

Af dessa utvägar har utskottet ansett den sistnämnda vara att i

sakligt hänseende föredraga, då det synes vida mera angeläget att förmånen

af arfsrätt kommer till godo alla oäkta barn, hvilka ej äro aflade

under moderns äktenskap eller i förbudna led, än att vissa bland dem få

arfsrätten utsträckt till fjermare anförvandter än modern sjelf.

Utskottet får alltså i sammanjemkningsändamål hemställa,

att kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt

förut i ämnet fattade beslut, ville besluta att i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring af gällande bestämmelser rörande oäkta barns

arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt under moderns

äktenskap eller i förbudna led, berättigas att lika med

äkta barn taga arf efter moder.

Stockholm den 9 mars 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.