Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 64 § skiftesstadgan.

1900-03-09 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:24, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 64 § skiftesstadgan.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

I

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 9 ''mars 1900, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

64 § skiftesstadgan.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 96, anför herr J. Johnsson:

»Bestämmelsen i § 64 af Kongl. Maj :ts förnyade stadga om skiftesverket

i riket den 9 november 1866, hvilken afser ego grad erm gen, är

ej af beskaffenhet att lemna full säkerhet, att vid jemförelse af värdet

å de olika egoslagen hänsyn tages till alla de förhållanden, som kunna

inverka på detta värde.

Väl kan synas vid en flygtig genomläsning af paragrafens nuvarande

lydelse, som hade lagstiftaren genom föreskriften, att egorna

vid graderingen »böra jemföras med hvarandra samt, med afseende å

större eller mindre svårighet och kostnad vid bruket, den större eller

mindre nytta och behållna afkastning beräknas», velat uttrycka den

grundsatsen, att alla de förhållanden, som inverka på värdet såväl beträffande

de olika egoslagen som läge och andra förhållanden böra

dervid komma till sin fulla rätt; men den praktiska tillämpningen har

utvecklats i en helt annan rigtning.

Svårigheterna att vid laga skifte erhålla en på rättvisa och objektiva

grunder fotad gradering få ej underskattas, och dessa svårigheter

förringas ej deraf, att eu del af landtmäterikåren saknar den praktiska

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 7 Sami. 16 Häft. (N:o 24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

utbildning i frågan, som möjliggör ett rätt bedömande af värdet å de

olika egoslagen, och godemännen kunna jemväl sakna nödig erfarenhet.

Såsom exempel härpå kan åberopas det alltför ofta i vissa landsorter

förekommande fall, att mylla på godartad lerbotten, hvilken otvifvelaktigt

bör sättas ganska högt i värde, genom bristande insigt om jordartens

beskaffenhet förblandas med sämre lerjord, s. k. »jäslera», hvilken

trots jordbrukarens alla ansträngningar ej frambringar en försvarlig

skörd, men icke förty åsättes ett högt gradvärde just af det skälet, att

jorden hvilar å lerbotten; och enahanda är förhållandet med andra jordformationer,

såsom mergel och mossjord, för hvilkas rätta bedömande

fordras insigt och erfarenhet — men som ofta saknas hos dem, hvilka

hafva att handlägga dylika spörsmål. Att ordförande i egodelningsrätterna,

derest graderingen dragés under denna domstols pröfning,

skall på något verksammare sätt kunna bidraga till utjemning af ifrågavarande

missförhållanden, kan man enligt sakens natur ej heller fordra.

Men möjligheten att erhålla ett rättvist värde å de olika egorna

försvåras än ytterligare genom det i paragrafen intagna tillägget »allt i

förhållande till jordartens naturliga godhet och beskaffenhet», ty härigenom

har den tolkning vunnit insteg, att vid egograderingen endast

jordens beskaffenhet, men icke dess läge och andra förhållanden, som

kunna på värdet inverka, må tagas i beräkning.

Följden häraf har blifvit de största rättskränkningar. En by t. ex.

med jord af ett för dess egare invid byn fördelaktigt läge och af stort

värde har utskiften af dålig beskaffenhet och ofördelaktigt läge. En af

delegarne i byn, som derpå tror sig göra en vinst, begär laga skifte,

hvarunder en eller flere delegare blifva ålagda att utflytta och således

tvingade afträda den i fördelaktigt läge belägna, af dem egda jorden

mot ett till läget ofördelaktigt område, som af antydd anledning icke

ens har hälften så stort värde som det område, han lemnar. Den som

icke närmare satt sig in i saken antager nu, att vid graderingen tagits

nödig hänsyn till dessa förhållanden, och att graden utjemnat den relativa

olikheten af jordens och lägets beskaffenhet. Så är emellertid ej

förhållandet.

Till den afträdda jordens i förhållande till den erhållna fördelaktigare

läge, vare sig för afsättning af jordbruksalster eller betingade högre pris

vid försäljning, tages vid graderingen ingen hänsyn; och då läget, som i

vår tid mera än tillförene är af genomgripande vigt för jordbruket, icke

får göra sig gällande, begås vid skiften den största orättvisa. Bekräftelse

härpå är lätt att vinna genom en jemförelse af värdet mellan olika hemman,

som undergått laga skifte. Härvid visar sig, att af hemman, som före

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

skiftet i förhållande till mantalet haft enahanda värden, har det utflyttade

hemmanet genom det vid skiftet erhållna ofördelaktigare läge icke ens

hälften så stort värde som de i byn qvarboende, hvilka fått öfvertaga

den del af det utflyttade hemmanets jord, som just genom sitt läge haft

det högsta värde. Detta missförhållande bör afhjelpas.

Nu kan den invändningen göras, att ett rättvist bedömande af

värdet å de olika egoslagen är beroende mera på tillämpningen af lagbestämmelsen

än på dess form, och att föga således skulle i sak vinnas

genom ändrade lagbestämmelser.

Häremot vill jag erinra, att för erhållande af ett, så vidt ske kan,

rättvist resultat genom graderingen, förordningen bör gifva? den form,

att deraf tydligen må framgå, att vid gradering af jord alla de förhållanden,

som kunna på värdet inverka, skola vinna tillämpning, och

följaktligen icke allenast de olika jordarternas beskaffenhet, den större

behållna afkastningen genom minskade brukningskostnader den bättre

jorden lemnar i förhållande till den sämre, än äfven jordens läge med

afseende å afsättning af jordbrukets alster och andra förhållanden, som

kunna inverka på värdet, såsom jordens användning till annat ändamål

än jordbruk med mera.

Ehuru af äldre författningar framgår, att vid skiften utflyttningar

endast i de fall förekommit, då delegarne derom varit ense, och att

någon större rubbning af hemmanens läge dervid således icke egt rum,

har uti 1783 års skiftesstadga, beträffande graderingen, intagits den bestämmelsen,

’att i et skäligt öfvervägande äfven komma bör, att sådane

til vidd större, men til godhet sämre ägor fordra både mer arbete och

vidlyftigare stängsel, än the til vidd mindre, men til godhet bättre

ägor’.

Genom denna föreskrift, som icke återfinnes i 1827 års skiftesstadga,

synes lagstiftaren velat anvisa, att det är den nettobehållning,

jorden på ett eller annat sätt lemnar egaren, som bör vara bestämmande

för åsättande af värdet eller graden, men icke den qvantitativa

skörden.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

för sin del ville besluta, att § 64 af Kongl. Maj:ts förnyade stadga

om skiftesverket i riket den 9 november 1866 må hafva följande förändrade

lydelse:

Förrän om lotternas läge afgjordt varder, företages egograderingen

eller den gradering, hvarmedelst egor, som, i anseende till deras

naturliga beskaffenhet, äro sämre eller hafva ett ogynsamrnare läge,, och

derför, oaktadt lika skötsel, gifva mindre afkastning, än andra af bättre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

jordmån eller fördelaktigare läge kunna, genom en derefter lämpad tillökning

i vidden, med hvarandra jemföras och till vederlag beräknas.

Vid denna gradering, som skall under egornas besigtning och undersökning

på marken verkställas, böra egorna efter ofvan nämnda grunder

jemföras med hvarandra, samt, med afseende å större eller mindre

svårighet och kostnad vid bruket, den större eller mindre nytta och

behållna afkastning beräknas, som af hvarje till godheten olika egostycke

må kunna i vanliga år erhållas och såsom stadigvarande, icke såsom

tillfällig, anses. Härvid böra egorna indelas i sådana grader eller proportioner,

att ett till alla delar rigtigt förhållande emellan den sämre

och bättre jorden må uppkomma; och ty bör all inrösningsjord uppskattas

efter enahanda grund, så att, om den bästa jorden anses till 1,

den sämre sättes till 1,1, 1,2, 1,3, 1,4 o. s. v., 2, 3, 4 o. s. v., hvarigenom

en qvadratref af den bästa jorden kommer att svara mot 1,1,

1,2, 1,3, 1,4 o. s. v. 2, 3, 4 o. s. v. qvadratref af den sämre, allt i

förhållande till jordartens naturliga godhet och beskaffenhet, samt jordens

mer eller mindre gynsamma läge och andra förhållanden, som kunna

på värdet inverka. Afrösningsjorden — — — — — — — — — —

hvartill de kunna anse sig befogade.»

Vid bedömande af föreliggande fråga har lagutskottet trott sig

böra fästa särskild vigt vid den synpunkten, att gällande skiftesstadga

tillkommit i syfte att på rättvis grund åstadkomma en för vårt lands

modernäring, jordbruket, möjligast fördelaktig delning af landets jord,

samt att det varit med hänsyn till detta stadgans syftemål, som fördelningen

blifvit byggd på en enda grund af ständigt fortvarande betydelse,

nemligen markens naturliga beskaffenhet från jordbrukssynpunkt.

Utskottet håller ock före, att ingen grund för fördelningen så som denna är

egnad att bereda trygghet såväl för behörigt tillgodoseende af jordbrukets

intressen som ock derför, att delningen kommer att innebära

ett i högsta möjliga mån rättvist utskiftande af deras rättsanspråk,

hvilka egt del i den oskiftade samfälligheten.

I förstberörda afseende synes utskottets uppfattning icke skäligen

böra möta någon gensägelse. Det torde nemligen vara oförnekligt, att

jordbrukets kraf kunna antagas säkrare vinna beaktande vid en fördelning,

som sker allenast efter markens lämplighet för jordbruk, än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

förhållandet skulle blifva, derest vid fördelningen äfven andra hänsyn

finge göra sig gällande.

Deremot kan det visserligen förefalla, som om, långt ifrån att

skiftesstadgans bestämmelser i ämnet särskildt befrämjade en rättvis

fördelning af jorden mellan förutvarande delegare, det tvärtom mången

gång skulle leda till ett rigtigare resultat, derest, på sätt motionären

föreslagit, vid egograderingen icke allenast markens naturliga beskaffenhet

i jordbruksafseende, utan äfven dess läge och andra på värdet inverkande

omständigheter finge tagas i betraktande. Men utskottet föreställer

sig, att, åtminstone i regel, så icke komme att blifva förhållandet.

De omständigheter, som sålunda skulle tillmätas betydelse, äro

nemligen, såvidt utskottet kan finna, icke sådana, att med ledning af

dem någon betryggande värdesättning å jorden skulle kunna ega rum.

Enär med laga skifte åsyftas en varaktigt bestående fördelning

af den mark, som i skiftet ingår, torde också det värde, som vid graderingen

åsättes olika egor i förhållande till hvarandra, i den mån

möjligt är, böra vara sådant, att det kan antagas göra sig gällande

för en längre framtid samt i hvilken egares hand marken kommer;

och lära med hänsyn härtill omständigheter af tillfällig och vexlande

beskaffenhet icke kunna anses utgöra lämplig grund för graderingen.

Det vill emellertid synas utskottet, som om i sådant afseende betänkligheter

skulle möta mot hvarje annan grund än den för närvarande

stadgade.

Motionären har i första hand fäst uppmärksamhet på det inflytande,

som belägenheten utöfvar på jordens värde. Oförnekligt är

också, att sådant inflytande ofta gör sig i hög grad gällande såväl då

marken användes till jordbruk, i hvilket fall ett för afsättning af jordbrukets

produkter fördelaktigt läge är af stor betydelse, som ock på

det sätt, att jordens läge kan göra densamma eftersökt för andra ändamål

än jordbruk, t. ex. om den lämpar sig att sönderstyckas till tomtplatser.

Men sällan torde det vara möjligt att ens för den närmaste

framtiden med någon högre grad af tillförlitlighet beräkna det ökade

värde, som af sådana anledningar borde tilläggas välbelägen jord framför

mindre välbelägen. Fördelarne af läget vexla hastigt. Särskildt

förändringar inom kommunikationerna kunna ofta inom få år medföra

sådan omgestaltning af förhållandena å en ort, att en dessförinnan

ogynsam belägenhet derefter kommer att innebära synnerliga fördelar,

medan samtidigt andra egor gå miste om de förmåner, som med deras

läge förut varit förbundna.

Några andra omständigheter, som skulle kunna ifrågasättas att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

komma i betraktande vid egors gradering, äro icke af motionären angifna,

men utskottet föreställer sig, att lian med sin framställning åsyftat,

förutom läget, sådana med marken förenade naturliga rikedomar,

hvilka, utan att förhöja dess användbarhet för jordbruk, kunna, särskildt

för industriella ändamål, vara af högt värde, såsom lertägter, torfmossar

o. d. Äfven för dem gäller emellertid, enligt utskottets tanke, att deras

värde är alltför skiftande och ovisst att böra läggas till grund för egogradering.

Den synpunkten torde ej heller böra lemnas utan beaktande,

att egors värde i industrielt afseende väsentligen är beroende af

huruvida den person, hvilken desamma tillskiftas, är lämplig och villig

att tillgodogöra sig befintliga naturliga förutsättningar för industriella

anläggningar. Ofta skulle det innebära uppenbar orättvisa, derest industriel

verksamhet rent af framtvingades genom åsättande af högre

värde, än som motsvarade markens användbarhet för jordbruksändamål.

Motionären har, i utskottets tanke fullkomligt oberättigadt, uttalat

tvifvel, huruvida våra skiftesmyndigheter och egodelningsrätter ega förmåga

att på ett tillfredsställande sätt tillämpa gällande bestämmelser

angående egogradering. Med vida mera fog skulle det kunna ifrågasättas,

huruvida tillförlitlig egogradering skulle kunna åstadkommas,

derest sådana förhållanden, som de af motionären föreslagna, måste

komma under betraktande. Det torde nemligen kunna anses hardt när

omöjligt att finna någon fast grund för bestämmande af det ökade

värde, som med hänsyn till berörda omständigheter kunde böra åsättas

vissa egor i förhållande till andra, och vill det derför synas utskottet,

som om just dylika faktorers införande skulle föranleda dertill, att ett

visst godtycke komme att vid graderingen göra sig gällande.

Utskottet vill ytterligare erinra om att man redan enligt skiftesstadgans

nuvarande lydelse ingalunda saknar utvägar att förebygga

den orättvisa, som någon gång kunde vållas af markens fördelning

uteslutande med hänsyn till dess naturliga beskaffenhet i jordbruksafseende.

Sålunda torde det böra beaktas, att skiftesstadgans bestämmelser

icke böra anses helt och hållet utesluta möjligheten att vid

graderingen taga hänsyn till jordens läge. Tvärtom lärer för det

fall, att läget medför särskild svårighet och kostnad vid bruket, denna

omständighet både kunna och böra komma i betraktande. Ej heller

torde det böra förbises, att, med stöd af gällande bestämmelser om

undantag af mark för delegarnes allmänna behof, sådan mark, som i

ett eller annat afseende har öfverlägset naturligt värde, kan afsättas

såsom en samfällighet för skifteslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

Till sist ligger en enligt utskottets uppfattning ganska tillfredsställande

garanti mot orättvis fördelning deri, att, derest jord, som skall

skiftas, på grund af läge eller andra förhållanden är af allt för olika

värde, hvarje delegare, såvidt möjligt, lärer böra beredas del i de olika

slagen jord, för hvilket ändamål, om omständigheterna dertill föranleda,

flera skiften kunna utläggas.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 9 mars 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

: : JO •■■!

Reservation

af herrar Zetterstrand och Jansson, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka skrifvelse till Kongl. Maj:t i motionens syfte.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.