Sök i Ratio Lex

Memorial, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut, beträffande lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning af väckta motioner om mera betryggande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom.

1900-03-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:29, Memorial, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut, beträffande lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning af väckta motioner om mera betryggande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 29.

1

K:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1900, kl. 3 e. m.

Memorial, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut, beträffande

lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning af

väckta motioner om mera betryggande föreskrifter rörande

förvaltningen af omyndiges egendom.

I utlåtande n:o 15, i anledning af tvenne, utaf friherre Klingspor

och herr P. Waldenström väckta motioner om mera betryggande föreskrifter

rörande förvaltningen af omyndiges egendom, hemstälde lagutskottet,

att. Riksdagen, i anledning af förevarande motioner, måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i

öfvervägande, huruvida icke mera betryggande föreskrifter rörande kontrollen

öfver förmyndares förvaltning af omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar kunde ernås, samt i sådant fall låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har denna utskottets

hemställan blifvit af Första Kammaren bifallen, hvaremot

Andra Kammaren, med afslag derå, bifallit en af herr Husberg m. fl.

afgifven, vid utskottets utlåtande fogad reservation, deri^upptagits det

i motionerna framstälda yrkandet, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kor.gl. Maj:t taga i öfvervägande,

huruvida icke mera betryggande föreskrifter rörande förvaltningen af

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 7 Sami. 21 Höft. (N:o 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Memorial N:o 29.

omyndiges tillgångar i kontanta medel och värdehandlingar kunde ernås,

samt i sådant fall låta utarbeta och förRiksdagen framlägga förslag i ämnet.

Jemlikt 63 § riksdagsordningen åligger det nu lagutskottet att

söka sammanjemka de skiljaktiga beslut, hvari kamrarne sålunda

stannat.

För bedömande, huruvida och på hvad sätt en sådan sammanjemkning

lämpligen må kunna komma till stånd, är först och främst

nödigt att närmare skärskåda, hvad kamrarnes olika beslut hvart för

sig egentligen innebär. Tager man då hänsyn till den för motionerna

i ämnet afgifna motiveringen jemte de uttalanden, som vid ärendets

behandling inom kamrarne gjordes af anhängarne till motionärernas

förslag, lärer vara uppenbart, att Andra Kammarens beslut åsyftar en

ganska genomgripande förändring af förmynderskapslagstiftningen,

den nemligen att omyndiges tillgångar i kontanta medel och värdehandlingar

åtminstone till hufvudsaklig del ej längre skulle stå under

förmyndarne8 omedelbara förvaltning, utan ställas under vård af särskilda,

utaf staten garanterade förmyndarekammare eller dermed jemförliga

inrättningar. Första Kammaren deremot har, med bibehållande

af förmyndares befogenhet att sjelfve handhafva förvaltningen af omyndiges

ifrågavarande tillgångar, velat bereda ökad trygghet lör de omyndige

genom skärpt kontroll öfver sjelfva förmyudareförvaltningen.

Den af Första Kammaren förordade ändringen är således af väsentligt

mindre omfattning än den, för hvilken Andra Kammaren uttalat

sig. Formelt sedt måste derför ett samman] emkningstörslag innebära,

å ena sidan en utvidgning af Första Kammarens ståndpunkt och å andra

sidan en begränsning af Andra Kammarens beslut.

Vid öfvervägande, hvilken af de många möjligheter till sammanjemkning,

som sålunda formelt erbjuda sig, skulle i sakligt hänseende

vara mest tillfredsställande, har utskottet funnit sig böra förorda en

sådan sammanjemkning, hvarigenom å ena sidan, i öfverensstämmelse

med Första Kammarens beslut, såsom regel bibehålies förmyndares rätt

att sjelf handhafva förvaltningen af den omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar — dock med införande af skärpt kontroll

öfver förmyndareförvaltningen — men å andra sidan, i enlighet

med Andra Kammarens uttalande, möjlighet beredes att, der särskilda

förhållanden sådant påkalla, öfverflytta förvaltningen af ifrågavarande

tillgångar från förmyndaren till någon allmän inrättning.

I sistberörda hänseende har utskottet tänkt sig, att ett öfverlemnande

af omyndiges kontanta medel och värdehandlingar i allmän

inrättnings vård borde kunna ega rum, såväl då förmyndaren sjelf det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 29. 3

önskade, som då deri domstol, hvilken vårdnaden öfver förmynderskapet

ålåge, funne sådant nödigt.

Äfven om det under nuvarande förhållanden i regel ej torde möta

svårighet för förmyndare att mot betryggande säkerhet och mot skälig

ränta placera förmyndaremedel samt i säker vård låta förvara värdehandlingar,

sker dock sådant på hans egen risk; och då en person ej

kan utan laga skäl afsåga sig ett förmynderskap, utan mången gång

mot sin vilja nödgas öfvertaga en dylik befattning, synes det både

lämpligt och billigt, att tillfälle beredes honom att utan egen risk kunna

fullgöra den skyldighet, han sålunda fått sig ålagd.

Då på yrkande af gode män eller den omyndige sjelf eller hans

fränder eu förmyndare ålägges att ställa säkerhet för innehafvande

medel, möter sådant ofta svårighet. Ett blott uppvisande af värdehandlingar,

som uppgifvas tillhöra myndlingen, kan stundom ej anses tillräckligt,

då dessa värdehandlingar omedelbart derefter kunna af förmyndaren

för egen räkning användas, och en vederhäftig borgen kan det

för förmyndaren ofta vara svårt eller obehagligt att anskaffa. Kunde

han deremot i en under statens garanti stäld inrättning få insätta medel

eller deponera värdepapper, vore sådant ej blott för förmyndaren det

enklaste sättet att ställa fordrad säkerhet, utan medförde jemväl för

myndlingen erforderlig trygghet.

Genom vidtagande af åtgärder af sådan beskaffenhet vore enligt

utskottets åsigt ej ringa vunnet i det syfte, som ligger till grund för

Andra Kammarens beslut, då derigenom just för det fall, der nuvarande

bestämmelser rörande sjelfva förvaltningen kanske visat sig minst effektiva,

erforderlig säkerhet för myndlingens tillgångar kan ernås, under

det att förmyndarens förvaltningsrätt lemnas orubbad i alla de fall, der

ingen anledning förefinnes att ifrågasätta hans vederhäftighet.

Utskottet anser emellertid, att det ej nödvändigtvis skulle behöfva

för ändamålet inrättas särskilda förmyndarekammare, utan att det

kunde ombetros åt t. ex. vissa bankinrättningar att i förekommande fall

förvalta och vårda ifrågavarande tillgångar. Naturligtvis måste för

syftets vinnande bestämmelser gifvas, som förhindra förmyndaren att,

efter det han fullgjort domstols åläggande att i allmän inrättnings vård

öfverlemna omyndigs kontanta medel eller värdehandlingar, åter taga

ut dem utan behörigt medgifvande.

Å andra sidan torde, till förmyndares tryggande mot godtycklig

inblandning i förvaltningen, domstolens befogenhet att gifva’''förmyndaren

ett sådant åläggande böra uttryckligen inskränkas till sådana

fall, då på grund åt anmälan från gode männen eller andra särskilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Memorial N:o 29.

omständigheter förmyndarens ekonomiska ställning pröfvades ej erbjuda

tillräckliga garantier för omyndigs medel, derest förmyndaren bibehölles

vid förvaltningen af tillgångarne.

Under åberopande af det nu anförda får utskottet, i sammanjemkningsändamål,

hemställa,

att kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt

i ämnet förut fattade beslut, ville besluta att i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, huruvida icke rörande förmyndares

förvaltning af omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar större säkerhet mot

förluster skulle kunna vinnas dels genom meddelande

af mera betryggande föreskrifter i afseende å kontrollen

öfver dylik förvaltning, dels ock genom bestämmelser

rörande inrättning, i hvars vård omyndiges

kontanta medel och värdehandlingar kunde öfverlemnas

vare sig på grund af förmyndares egen

önskan eller vederbörande myndighets derom meddelade

föreskrift.

Stockholm den 23 mars 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herr Husberg, som ansett, att utskottet bort i sammanjemkningsändamål

hemställa, att kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt i

ämnet förut fattade beslut, ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida

icke rörande"Jförmyndares förvaltning af omyndiges tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar större säkerhet mot förluster skulle

kunna vinnas dels genom meddelande af mera betryggande föreskrifter

i afseende å kontrollen öfver dylik förvaltning, dels äfven genom be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lagutskottets Memorial N:o 29.

Btämmelser, hvilka, utan att medföra någon mera omfattande rubbning

af nu gällande regel om förmyndares rätt att sjelf handhafva den

omyndiges tillgångar, dock innebure, att omyndiges kontanta medel

och värdehandlingar komme under vård af någon offentlig inrättning i

alla de fall, då den ökade trygghet mot förluster, som en dylik anordning

innefattade, kunde ernås utan att medföra några mera afsevärda

olägenheter, samt att Kongl. Maj:t ville, om förhållandena funnes

dertill föranleda, för Riksdagen framlägga förslag i ämnet;

af herrar Leman och Bremberg, hvilka ansett, att, derest öfver

hufvud taget någon sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut

skolat ske, sådan, med hänsyn till förmyndares förvaltning, icke bort

afse de fall, då förmynderskap utöfvas af omyndiges fader eller moder,

så länge han eller hon är enkling eller enka;

af herrar Lundström, Hedenstierna, F. Andersson och Sjöberg, hvilka

ansett, att någon sammanjemkning mellan kamrarnes skiljaktiga beslut

ej kan åvägabringas, och att utskottet alltså bort för Riksdagen anmäla,

att frågan för denna riksdag förfallit.

»

Bih. till Biksd. Frot. 1900. 7 Sami. 21 Häjt.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.