Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 11 § i lagen angående sparbanker.

1900-03-27 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:31, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 11 § i lagen angående sparbanker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 11 § i

lagen angående sparbanker.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 45, anför herr W. T. Lundgren:

jEn granskning af sparbankslagen af den 29 juli 1892 lemnar

det intryck, att de berättigade krafven på en verksam kontroll tagits

till anledning för stadgande, som vid närmare påseende är olämpligt;

nemligen den i 11 § 3:e stycket angående borgenslån, som utestår längre

tid än ett år lemnade föreskrift, att årlig afbetalning derå skall ske

med belopp, som i förhållande till den tid, för hvilken lånet beviljats,

blifvit i skuldebrefvet bestämdt, jemte det att sparbanksstyrelsen eger

uppsäga dylika lån till återbetalning inom tre månader.

Emot denna uppsägningsrätt är intet att anmärka, men så mycket

mera mot förstnämnda stadgandet, såsom motiv hvarför anförts önskligheten

att göra dessa lån mera rörliga, men i stället har motsatsen

åstadkommits.

Före nya sparbankslagens tillkomst var i sparbanker brukligt, att

omsättning skedde hvar sjette månad och ny revers lemnades vid hvarje

eller hvarannan omsättning, det vill säga i senare fallet när lånet utestått

ett år. Afbetalningar å lånens kapitalbelopp hafva alltid skett, om

än till vexlande storlek, men för låneinrättningar, som behöfva göra

penningar räntebärande, är det lika angeläget som för låntagare, att

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 7 Sami. 23 Hä/t. (N:is 31, 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

återbetalningstiden kan lämpas efter parternas ömsesidiga behof, alltid

under den förutsättning, att den för lånet stälda säkerheten anses vara

betryggande.

Efter den nu gällande lagen kan återbetalning af ett lån få ske

på 10 år utan förnyelse af förbindelsen, hvilket ju icke kan sägas göra

densamma rörligare, än om den såsom förut en gång om året utbytes

mot ny revers. Dertill kommer vidare, att äfven när den föreskrifna

årliga pröfningen af en tioårsförbindelse sker, uteslutes icke möjligheten,

att någon af borgesmännen kan hafva dött utan att detta hunnit blifva

kändt hos sparbanksstyrelsen, innan portföljen underkastas granskning,

och det torde böra erinras, att sparbankernas verksamhet sområden äro

så vidsträckta, att okunnighet om dödsfall bland låntagare eller löftesmän

icke får anses klandervärd eller oväntad.

Vid dylik förändring af den för lån stälda säkerhet åligger det

styrelsen att uppsäga hela förbindelsen, hvilket besvär och kostnad

deremot undvikes, om låntagaren, såsom förut skett, sjelfmant vid

omsättning aflemnar ny revers med ny säkerhet till vederbörlig pröfning.

Den äldre metoden med årligen utbytta reverser erbjuder följaktligen

den tryggheten, att såväl låntagare och löftesmän som också

vittnen nyligen iefvat och minnas sina underskrifter.

Genom föreskriften om låns inbetalning inom högst 10 år har

man enligt motiven utgått från principen, att låntagare skall och bör

kunna på sådan tid göra sig skuldfri, men någon allmän regel kan i

detta hänseende icke uppställas. Somliga gäldenärer kunna i följd af

större årsinkomster eller genom realiserande af tillgångar blifva skuldfria

eller åtminstone återbetala lån af tillfällig natur på vida kortare

tid än 10 år, under det andra kunna genom upptagande af nya lån

fullgöra sina annuiteter, men icke desto mindre sitta i en god ekonomisk

ställning. Vid låns upptagande kan ingen, eller högst få, sjelf

beräkna sin framtida ställning, och det finnes derför icke heller någon

anledning att lagstifta lika för alla eller att binda sparbanksstyrelsernas

handlingsfrihet i de stycken, der sparbankernas säkerhet icke äfventyras.

Under den storartade kapitalbildning, som under flera år pågått

i vårt land, hafva sparbankernas depositioner från år 1879 till och med

år 1897 ökats från 136 V* till 383 7» millioner kronor, och det är numera

en ganska vanlig erfarenhet, att under senare åren svårigheterna

ökats att placera dessa stigande summor genom utlåning, hvarför öfverskottsmedel

deponerats i enskilda banker.

När penningmarknaden förr eller senare återgår till dess forna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 8

ståndpunkt med bankdepositionsränta af 3 å 3 V» procent, skola sparbankerna

ännu mera än nu känna behofvet af frihet från sådana stadgande^

hvilka onödigtvis försvåra penningplacering.

Det torde böra erinras, att sparbankernas uppgift är att bereda

högsta möjliga, af fluktuationerna i penningmarknaden mindre beroende

ränta å de små insättningarne och att en återgång till den ursprungliga

inlåningsräntan, 5 procent, icke är tänkbar, om utlåningsrörelsen försvåras,

så att öfverskottsmedel till alltför stora belopp måste placeras

med förlust, när bankernas depositionsränta blifver lägre.

Beträffande från sparbankerna utlemnade lån mot borgen eller

namnsäkerhet, utvisar den officiella statistiken, att under de senaste

sex åren till och med 1897 (de enda år, för hvilka uppgifter härom

funnits) dylika lån nedgått från 22,9 4 till 18,7 8 procent af de under

sparbankernas förvaltning stående medel, och då deras grund- och reservfonder

under åren 1879—1897 ökats från 10,6 till 33,4 millioner kronor,

torde förvaltningen hafva visat sig så tillfredsställande, att den kontroll

deröfver, som från statens sida anordnats, dock icke bör verka hindrande

uti här ifrågavarande afseende.

För låntagare kan det i många fall vara olägligt att besvära med

borgen för så lång återbetalningstid som 10 år, och då sparbankerna

icke få drifva vexel- eller kreditivrörelse, samt realsäkerheter icke i

tillräckliga belopp erbjudas, återstår icke någon annan låneform än afbetalningslån

mot borgen eller namnsäkerhet för placering af insättarnes

medel.

Jag får derför vördsamt hemställa, att Riksdagen ville för sin

del antaga sådan ändring af tredje stycket i 11 § sparbankslagen, att

sista punkten: »Utöfver tio år — — — — — förnyad pröfning» antingen

helt och hållet utgår eller ersättes med af vederbörande utskott

formulerad föreskrift i det syfte, som i denna motion angifves.»

Motionärens framställning hvilar, såvidt utskottet kan finna, på

en missuppfattning af bestämmelserna uti 11 § af gällande lag angående

sparbanker. Syftet med motionen skulle ju, af motiveringen att döma,

vara att för sparbanksstyrelsen möjliggöra användning af den, enligt

motionärens påstående, i sparbankerna förr tillämpade metoden för lånerörelsens

bedrifvande, nemligen att lånen omsattes hvar sjette månad

och att ny revers lemnades åtminstone för hvarje år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

För vinnande af detta syfte är det alldeles obehöflig! att vidtaga

någon ändring i sparbankslagen.

Rörande utlåning af sparbanks medel stadgas uti 11 § af nämnde lag:

»Sparbanks medel må ej såsom lån utlemnas mot annat fordringsbevis

än skuldebref.

Lemnas lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen,

skall, der icke gäldenären utfäster sig att inom tre månader återgälda

lånet, sparbankens styrelse förbehålla sig rätt att, om den så finner

nödigt, uppsäga detsamma till återbetalning inom tre månader. Utöfver

tio år må icke lån, hvarom nu är sagdt, utest å; skolande å lån af ifrågavarande

beskaffenhet, som utestår längre tid än ett år, afbetalning årligen

göras med belopp, som i förhållande till den tid, för hvilken

lånet beviljats, blifvit i skuldebrefvet bestämdt, der icke styrelsen begagnar

sin rätt att uppsäga lånet till inbetalning på en gång. Så

länge lånet qvarstår, skall styrelsen årligen underkasta detsamma förnyad

pröfning.»

Redan under nuvarande förhållanden är således sparbanksstyrelse

oförhindrad att, derest så anses lämpligt, tillämpa det förfaringssätt,

motionären betecknat såsom önskvärd!..

Å andra sidan kan utskottet ej finna något skäl, hvarför sistnämnda

låneform skulle vara att föredraga framför de numera i flera sparbanker

alltmera använda amorteringslånen på längre tid.

För låntagaren måste det naturligtvis vara till fördel att slippa

besväret att årligen anskaffa ny revers med påskrift af borgensmännen,

och äfven sparbanksstyrelsen får sitt arbete minskadt genom amorteringslånen

på längre tid mot hvad förhållandet skulle vara, derest det

af motionären förordade årliga utbytet af reverser skulle ega rum.

I sistnämnda fall skulle nemligen sparbanksstyrelsen nödgas att

företaga formel granskning af skuldebrefvet, hvarje gång detta utbyttes,

medan för närvarande dess besvär med amorteringslånen, sedan de en

gång utlemnats, inskränker sig till pröfning af säkerheten en gång

årligen.

Att amorteringslåneformen för längre tid är för såväl låntagare

som sparbanksstyrelse särdeles lämplig, bevisas för öfrigt bäst deraf, att

den numera i flera sparbanker lärer nästan uteslutande användas, medan

deremot den af motionären förordade låneformen endast i mera sällsynta

fall anses vara att föredraga; och utlemnas lån på längre tids amortering,

lärer en sådan bestämmelse, som motionären klandrat, vara både

lämplig och behöflig.

Hvad slutligen angår den olägenhet, som motionären anser följa af

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

de nuvarande afbetalningslånen derutinnan, att sparbankernas styrelser

länge kunna vara i okunnighet om dödsfall bland låntagare eller löftesmän,

under det detta icke skulle kunna vara fallet, om nya förbindelser

måste en eller flere gånger om året aflemnas, så har, så vidt utskottet

har sig bekant, någon svårighet för sparbankernas styrelser att skaffa

sig tillförlitliga underrättelser om låntagare och löftesmän hittills icke

yppats, och skulle någon sparbank, hvars verksamhetsområde är stort,

anse sigj erhålla större trygghet uti ifrågavarande afseende derigenom,

att den endast beviljar lån på kortare tid, hvilka sedan omsättas, så

finnes, såsom förut påpekats, intet hinder för en sparbank att så förfara.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Lundgrens ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Husberg har begärt få anlecknadt, att lian icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.