Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående jagtpass.

1900-04-22 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:41, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående jagtpass.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

1

(

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1900, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående jagtpass.

Genom proposition, n:o 66, af den 2 nästlidne mars, hvilken blifvit

af båda kamrarne till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande

förslag till

Förordning angående jagtpass.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Med de undantag, hvarom nedan sägs, skall en hvar,

som utöfvar jagt med skjutgevär, vara försedd med jagtpass, innehållande

uppgift å den jagandes namn, yrke och hemvist samt bevis att

han erlagt i 2 mom. af denna § föreskrifven passafgift.

2 mom. Jagtpass meddelas den, som dertill anmäler sig, mot

följande afgifter:

a. för pass, gällande inom riket i dess helhet under ett kalender
år

................................................................................... 25 kronor;

b. för pass, gällande inom visst län eller, der län är

deladt i landstingsområden, inom visst landstingsområde

under samma tid, ...................................... 10 „

c. för pass, gällande inom visst län eller landstings
område

under en tid af en kalendervecka,......... 3 ,,

Utländing erlägger i hvarje af dessa fall dubbel afgift.

Bill. Ull Riksd. Vrot. 1900. 7 Sami. 32 Höft. (N:o 41.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

3 mom. Jagtpass, som afser jagt inom riket i dess helhet, utfärdas

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der den, som till erhållande

af dylikt pass sig anmäler, är bosatt eller, om lian är bosatt

i Stockholm, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Utom riket bosatt person ege för erhållande af dylikt pass anmäla sig

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der han för tillfället

uppehåller sig.

Pass, gällande inom visst län eller landstingsområde, utfärdas af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet eller af kronofogde eller länsman

inom länet eller landstingsområdet.

4 mom. Afgift för jagtpass, gällande inom visst län eller landstingsområde,

skall tillfalla landstingskassan i det län eller landstingsområde,

der passet utfärdats, för att efter landstingets bestämmande användas

till premier för rofdjurs dödande, belöningar åt jagtbevakning eller

annat jagtvårdsändamål. Afgift för pass, som kan varda utfärdadt för

jagt inom det till Stockholms stad hörande område, tillfälle staden.

Medel, som inflyta för jagtpass, hvilka gälla inom hela riket, skola

inlevereras till statskontoret samt af detta embetsverk fördelas på rikets

samtliga landstingsområden efter folkmängden för att af vederbörande

landsting användas på sätt i fråga om öfriga afgifter för jagtpass i

detta mom. är stadgadt.

5 mom. Närmare föreskrifter om hvad vid utfärdande af jagtpass

är att iakttaga samt om redovisning för influtna passafgifter meddelas

af Kongl. Maj:t.

2 §■

De i 1 § gifna bestämmelser rörande jagtpass gälla ej för Konungen

eller medlemmar af kong], huset eller dem följaktiga personer.

Från skyldighet att utlösa jagtpass äro vidare befriade:

de i 2 § af lagen om rätt till jagt omförmäld a embete- och

tjenstemän samt betjente, såvidt angår jagt å de i samma § angifna

marker, äfvensom elever och lärlingar vid skogsläroverken i fråga om

jagt, som af dem för deras utbildning utöfvas å de under läroverkens

vård och förvaltning stälda skogar;

jagträttsinnehafvare, som i 4 och 5 §§ af sagda lag omförmälas,

vid jagt å mark, der de enligt samma §§ ega jagträtt. Enahanda befrielse

från skyldighet att utlösa jagtpass tillkomme medlem af sådan

jagträttsinnehafvares familj äfvensom i jagträttsinnehafvarens tjenst anstälda

personer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41. °

I öfrigt ege bestämmelserna om jagtpass icke tillämplighet i afseende

å

jagt inom Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker,

''jagt efter säl och sträckande sjöfågel i skärgården eller vid hafskusten,

eller jagt, som omförmäles i 3, 6, 7, 9 och 11 §§ af lagen om

rätt till jagt.

3 §•

Jagtpass skall under jagt medföras, och vare den jagande skyldig

att på anmaning af egare eller brukare af marken, der jagten drifves,

innehafvaren af jagträtten derstädes eller någon af deras folk, tjensteman

eller betjent vid skogsstaten eller skogsläroverken, allmän åklagare

eller kronobetjent passet genast uppvisa.

4 §•

Jagtpass får ej öfverlåtas eller till annan för begagnande utlemnas.

Sker det, vare passet förbrutet.

5 §.

öfvar någon jagt med skjutgevär utan att vara försedd med gällande

jagtpass, då sådant är föreskrifvet, bote från och med fem till och med

ett hundra kronor.

För underlåtenhet att vid jagt medföra gällande jagtpass eller

vägran att på anmaning af den, som vederbör, uppvisa detsamma vare

straffet böter från och med fem till och med tjugu kronor.

6 §•

Dömes någon till ansvar för oloflig jagt å annans område, vare,

der han tillika gjort sig skyldig till öfverträdelse af de angående jagtpass

meddelade föreskrifter, jemväl underkastad ansvar enligt 5 § i

denna förordning.

Är jagtpass för den jagande utfardadt, vare det förbrlitet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

7 §•

öfverträdelser af denna förordning tillhör det tjensteman och

betjente vid skogsstaten och skogsläroverken samt allmän åklagare att

beifra; och vare i öfrigt enhvar berättigad att för dylika öfverträdelser

anställa åtal, dock ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de

i tjensten äro, mot husbondefolk.

8 §•

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola fördelas sålunda,

att två tredjedelar tillfalla åklagaren och en tredjedel den kommun, der

öfverträdelsen egt rum. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af

åklagarens andel.

I händelse af bristande tillgång till böternas fulla gäldande skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1901.

Såsom i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet omförmäles,

funnos uti det förslag till lag om rätt till jagt, som af särskildt

utsedde komiterade den 12 maj 1898 afgafs, intagna bestämmelser äfven

rörande jagtpass. Dessa bestämmelser blefvo emellertid ej upptagna

uti det förslag till sådan lag, som Kongl. Maj:t genom proposition af

den 2 mars innevarande år förelagt Riksdagen till antagande, utan

hafva i stället utbrutits och med vissa smärre jemkningar sammanförts

uti det i föreliggande proposition innefattade författningsförslag.

Utskottet har vid pröfning af frågan om jagtpassinstitutionens

införande visserligen uppskattat det beaktansvärda syfte, som en dylik

lagstiftningsåtgärd vore afsedd att främja. Äfven för vårt land är

det af ej ringa nationalekonomisk betydelse, att jagten bedrifves på ett

rationel! sätt och att kraftiga åtgärder vidtagas mot sådana personer,

som utan hänsyn eller intresse för den nyttiga vildnadens fortbestånd

idka jagt.

Men å andra sidan är det naturligtvis angeläget, att man på

individernas handlingsfrihet ej lägger starkare band än nämnda allmänna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

intresse oundgängligen kan anses kräfva, och detta i all synnerhet

derför, att man såmedelst skulle komma i strid med gammal sed i vårt

land, enligt hvilken lagstiftningen endast helt sparsamt ingripit uti

individernas sjelfbestämningsrätt på ifrågavarande område.

Vill man nu söka mot hvarandra väga fördelarne och olägenheterna

af jagtpassinstitutionens införande på i propositionen föreslaget

sätt, kommer man enligt utskottets tanke till det resultat, att de senare

äro ej oväsentligt öfvervägande. Att jagtpassinstitutionen skulle för

de enskilde medföra obehag och förvecklingar, ligger nemligen i öppen

dag, medan deremot man synes ganska betydligt hafva öfverskattat de

fördelar, som deraf vore att förvänta. I detta hänseende hafva trenne

af högsta domstolens ledamöter, som deltagit i granskningen af komiténs

förslag till lag om rätt till jagt, på ett efter utskottets förmenande

öfvertygande sätt påvisat det framlagda förslagets brister, och utskottet

tillåter sig derför att återerinra om detta uttalande. »Af motiveringen»,

så yttra sig förbemälde högsta domstolens ledamöter, »framgår,

att man med förslaget i främsta rummet afsett att motverka oloflig

jagt å annans mark, och hafva komiterade antagit, att i följd af skatten

dels många skola afhålla sig från utöfvande af oloflig jagt, dels de,

som begå sådan förseelse, lättare skola blifva befordrade till straff.

Huru skatten kan antagas skola afhålla från oloflig jagt å annans mark,

synes svårt att förstå. Tjufskytten lärer väl ej fråga efter skyldigheten

att erlägga skatt mera än han frågar efter jordegarens medgifvande.

Möjligen komme det särskilda straffet för jagt utan innehaf

af jagtpass att hafva en afskräckande verkan, men sådan, kan enklast

och lättast vinnas genom höjande af straffet för oloflig jagt, hvarom

komiterade jemväl framstäf förslag. Icke heller lära förhoppningarne

derom, att genom stadgande om jagtskatt tjufskyttarne lättare skola

komma att befordras till straff, varda uppfylla. En hvar, som känner

organisationen af våra polismyndigheter på landsbygden, inser lätt,

att åtal mot den, som idkar jagt utan att hafva erlagt jagtskatt och

utan jordegarens lof, i regeln icke kan komma till stånd, med mindre

den deraf intresserade ''(jordegaren eller jagträttsinnehafvaren). tager

initiativet och anskaffar erforderlig bevisning. Den fördel, som i detta

hänseende skulle vinnas, vore då allenast, att målsegaren sluppe att

sjelf föra rättegången; men samma resultat kan ernås genom en föreskrift,

att allmän åklagare bär att efter angifvelse af målsegaren åtala

oloflig jagt.

Man har vidare af jagtskattens införande väntat sig den fördelen,

att derigenom antalet jagtidkare skulle inskränkas till hufvudsakligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

sådana personer, som hysa intresse för villebrådsstammens bevarande

och förökande. Uppenbart lärer dock vara, att, om än en sådan verkan

möjligen kunde vara att förvänta af en allmän jagtskatt, hvilket ej är

höjdt öfver hvarje tvifvel, samma påföljd icke kan genom den af komiterade

föreslagna skatten åstadkommas. Väl är det att antaga, att

äfven den nu föreslagna skatten skulle medföra någon minskning i

jagtidkarnes antal, men, oafsedt att det är ovisst, huruvida företrädesvis

för jagtvården mindre intresserade jägare skulle i följd af skattens

införande upphöra med sin verksamhet, förefaller det i allt fall klart,

att, då den stora massan af jagträttsinnehafvare fortfarande skulle vara

befriad från erläggande af jagtskatt, skattens verkan i nu omförmälda

hänseende icke kan blifva af någon afsevärd betydelse.»

Utom nu anförda omständigheter tala äfven andra skäl mot bifall

till det uti propositionen framlagda författningsförslaget.

Uti proposition n:o 58, hvaröfver utskottet förut under denna dag

afgifvit utlåtande, har Kongl. Maj:t föreslagit åtskilliga ändringar uti

gällande jagtlagstiftning i syfte att kraftigare än hittills varit möjligt

inskrida mot oloflig jagt å annans mark. Det torde vara skäl afvakta

verkan utaf dessa förändringar, innan ytterligare åtgärder i samma

syfte vidtagas.

Förslagets bestämmelser om hvilka personer som skola ega jaga

utan jagtpass äro äfven delvis sväfvande och otydliga. Sålunda lärer

det mången gång kunna vara svårt att afgöra, hvilka som äro medlemmar

af jagträttsinnehafvarens familj, och ovisshet torde äfven komma

att råda, huruvida med uttrycket »i jagträttsinnehafvarens tjenst anstälda

personer» endast afses lagstadda tjenare eller äfven andra personer,

som hos honom hafva anställning.

Vid öfvervägande af samtliga nu angifna förhållanden har utskottet

stannat i den mening, att med jagtpassinstitutionens införande

i vårt land bör åtminstone tills vidare anstå.

Med stöd af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 april 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

7

Reservation

af herr Björlin, med hvilken herrar Bremberg och Johansson instämt:

»I likhet med lagutskottet anser äfven jag, att Kongl. Maj:ts

förevarande proposition ej är af beskaffenhet att böra vinna Riksdagens

godkännande. De bestämmelser om jagtpass, som uti densamma föreslagits,

äro efter min åsigt ej väl egnade att befordra det syfte, som

dermed afsetts, eller att hämma oloflig jagtutöfning och främja den

rationella jagtvårdens intressen. Särskildt har jag i detta hänseende

ansett det ifrågastälda undantaget för jordegares husfolk och slägtingar

m. fl. personer från skyldigheten att innehafva jagtpass vara af synnerligen

betänklig art. Blefve jagtpassinstitutionen införd med denna

väsentliga begränsning, komme efter min öfvertygelse fördelarne af

densamma att blifva ganska ringa. Svårigheten att kontrollera jagtutöfningen

skulle derigenom afsevärdt försvåras, och äfvenledes komme

grundsatsen om likhet inför lag att i betänklig grad rubbas.

För min del håller jag före, att syftet med den ifrågasatta förordningen

lämpligast och mest effektivt skulle främjas genom bestämmelser

af i hufvudsak följande innehåll.

En hvar, som utöfvar jagt med skjutgevär, skall vara försedd med

särskildt jagtmärke.

Afgiften för dylikt märke, som gäller för hela riket, bestämmes af

kommunen; dock må densamma ej sättas under 5 eller öfver 15 kronor.

Afgiften tillfaller kommunen.

För rättighet att utlösa jagtmärke erfordras, att sökanden företer

bevis derom, att han innehar jagträtt å något område.

Jordegare vare befriad från afgift för jagtmärke för jagt å eget

område.

År jag sålunda af den mening, att Kongl. Maj:ts proposition ej

bör af Riksdagen bifallas, vill jag å andra sidan hålla före, att dess

syfte bör allvarligt beaktas. Det nuvarande tillståndet på jagtlifvets

område måste för hvarje verklig jagtvän framstå såsom högeligen

otillfredsställande. Och att af de föreslagna förändringarna i lagstift
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

ningen om rätt till jagt någon afsevärd förbättring skulle åstadkommas,

kan efter min åsigt ej antagas. Den straffskärpning för oloflig jagt å

annans mark, som deri vidtagits, kan ju ej i någon mån minska de

allmänt öfver klagade svårigheterna att få tjufskyttarne fälda till ansvar.

Härför erfordras oundgängligen, att kontrollen å jagtutöfning underlättas,

bvilket i sin ordning ej torde kunna ske annorledes, än att

hvarje jagande får sig pålagd skyldighet att medföra något pass eller

märke, som styrker behörigheten att jaga.

Jag har af dessa skäl ansett, att utskottet bort med sitt afstyrkande

af propositionen förena hemställan derom,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga på ofvan antydda grunder

bygdt förslag till förordning angående jagtmärke»;

samt af herr Hedenstierna.

Herrar Husberg, Bandqvist och Zetterstrand hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:87 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående jagtpass. s. 1 i texten