Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Memorial N:o 49

1900-05-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:49, Lagutskottets Memorial N:o 49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 49.

1

N:o 49.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 maj 1900, kl. 12 midd.

Memorial, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande

vissa delar af lagutskottets utlåtande n:o 40,

i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse

af 24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad

lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889, dels ock tvenne med

föranledande af berörda proposition afgifna motioner.

I utlåtande n:o 40, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af 24

kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen

angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889, dels

ock tvenne, af herrar C. Hj. Wittsell och N. Nilsson i Skärhus med

föranledande af berörda proposition afgifna motioner, n:is 162 och 163,

hemstälde lagutskottet, att Riksdagen, under förklarande att Kongl.

Maj:ts ifrågavarande proposition ej kunde i oförändradt skick bifallas,

ville, i anledning af berörda proposition och herr Nilssons motion n:o

163 samt med afslag å herr Wittsells uti motionen n:o 162 framstälda

yrkande, för sin del antaga

l:o) Lag om rätt till jagt;

2:o) Lag om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen, och

3:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående liden för

nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889,

samtlige af den lydelse utskottets utlåtande utvisade.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Andra Kammaren

godkänt de af utskottet framlagda lagförslagen med undantag

Bih. till llHad. Prof. 1900. 7 Sami. 40 Hiift. (N:o 49).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Memorial N:o 49.

allenast beträffande 19 § af förslaget till lag om rätt till jagt, i fråo-a

hvarom kammaren godkänt den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af

denna paragraf.

Första Kammaren deremot har åt ej mindre än sex särskilda paragrafer

af förenämnda lagförslag gifvit en annan lydelse än den af utskottet

föreslagna. Dessa paragrafer äro 13, 14, 16, 17, 19 och 22 §§.

I fråga om 19 § har Första Kammaren liksom Andra Kammaren godkänt

den af Kongl. Maj:t. föreslagna lydelsen, och skiljaktigheten mellan

kamrarnes beslut gäller alltså de fem öfriga paragrafer, som nyss omförmälts.

Olikheten mellan besluten torde med största öfverskådlighet

framgå af följande sammanställning, uti hvilken med kursiv stil utmärkts

de ord, som beteckna den ena kammarens beslut i hvad det skiljer

sig från den andra kammarens.

Af Första Kammaren antagen lydelse:

13 §.

Utan särskilt tillstånd af den,

som jorden innehar, må jagträttsinnehafvare

ej idka jagt i gård eller

trädgård, icke heller, under tiden

från och med den 1 maj till dess

grödan är afmejad, å åker, som är

med säd eller gräs besådd.

Vid jagt å område, som af annan

innehafves, vare jagträttsinnehafvaren

skyldig ersätta all skada, som

å mark, hägnad eller annan egendom

förorsakas vare sig af honom sjelf

eller af annan, hvilken han gifvit

lof att jaga, eller af de vid jagten

använda biträden eller hundar.

14 §.

Ej må någon utan lof söka skrämma

eller drifva villebråd från mar/b,

hvarå han ej har jagträtt.

Af Andra Kammaren antagen lydelse:

13 §.

Utan särskilt tillstånd af den,

som jorden innehar, må jagträttsinnehafvare

ej idka jagt i gård eller

trädgård, icke heller, under tiden

från och med den 1 maj till dess

grödan är afmejad, å åker, som är

med säd eller gräs besådd.

Vid jagt å område, som af annan

innehafves, vare jagträttsinnehafvaren

skyldig ersätta all skada, som

å mark, hägnad eller annat förorsakas

vare sig af honom sjelf eller

af annan, som han gifvit lof att

jaga, eller af de vid jagten använda

biträden eller hundar.

14 §.

Ej må någon utan lof skrämma

eller drifva till sig villebråd från

annans område.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 49.

3

Af Första Kammaren antagen lydelse:

16 §.

Okopplad kund må ej någon utan

lof medföra eller insläppa i annans

hägnade jagtpark eller djurgård;

sker det, vare hunden förverkad.

Löper kund eljest olofligen lös

å annans än kundens egares jagtmark,

kåfve jagträttsinnehafvaren

rätt att låta upptaga hunden; dock

åligge honom att om upptagandet

ofördröjligen tillsäga hundens egare

eller, derest denne ej är känd eller

icke kan träffas, låta kungöra i kyrkan

för den församling, der kunden

blifvit upptagen, och i tidning

inom orten. Vill egaren återfå kunden,

löse den med fem kronor eller,

der det oftare sker, tio kronor jemte

ersättning hvarje gäng för kundens

föda ock öfriga kostnader. Har ej

egaren utlöst hunden inom åtta

dagar efter erhållen tillsägelse om

upptagandet eller inom sextio dagar

från det kungörelsen varit uppläst

och i tidning införd, vare hunden

förverkad. Vill jagträttsinnekafvaren

hellre taga lösen, vare

kundens egare skyldig att sådan

enligt förut angifna grunder utgifva,

såframt talan derom instämmes

inom trettio dagar efter det

kunden varit att anse som förverkad.

Af Andra Kammaren antagen lydelse:

16 §.

Okopplad kund må ej någon utan

lof medföra eller insläppa i annans

hägnade jagtpark eller djurgård;

sker det, vare hunden förverkad.

Löper hund eljest olofligen lös

å annans än hundens egares jagtmark,

hafve jagträttsinnehafvaren

rätt att låta upptaga kunden; dock

åligge honom att om upptagandet

ofördröjligen tillsäga kundens egare

eller, derest denne ej är känd eller

icke kan träffas, låta kungöra i kyrkan

för den församling, der kunden

blifvit upptagen, och i tidning

inom orten. Vill egaren återfå hunden,

löse den med fem kronor jemte

ersättning för hundens föda och

öfriga kostnader. Har ej egaren

utlöst hunden inom inom åtta dagar

efter erhållen tillsägelse om upptagandet

eller inom sextio dagar

från det kungörelsen varit uppläst

och i tidning införd, vare hunden

förverkad. Vill jagträttsinnehafvaren

hellre taga lösen, vare hundens

egare skyldig att sådan enligt förut

angifna grunder utgifva, såframt

talan derom instämmes inom trettio

dagar efter det hunden varit att

anse som förverkad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Memorial N:o 49.

Af Första Kammaren antagen lydelse:

17 §•

Katt, som anträffas i skog eller

hage eller ä annan mark på längre

afstånd än 200 meter från bebodt

hus, må saklöst dödas.

Af Andra Kammaren antagen lydelse:

17 §•

Katt, som anträffas i skog eller

hage, må saklöst dödas.

22 §.

Af böter, som enligt denna lag

ådömas, tillfälle två tredjedelar åklagaren

eller, der åklagaren ej förer

talan, målsegaren och en tredjedel

den kommun, inom hvilken åtalade

förbrytelsen är begången. Finnes särskild

angifvare, läge han hälften af

åklagarens andel.

22 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas,

tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande,

skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Efter öfvervägande, huruledes mellan dessa kamrarnas skiljaktiga

beslut en samman]emkning lämpligast må kunna åvägabringas, har

utskottet stannat vid följande förslag, som, efter utskottets åsigt, med

tillbörlig hänsyn för hvardera kammarens uttalade mening förenar det

i sakligt hänseende bästa resultatet.

I fråga om 13 § torde Andra Kammaren böra biträda Första

Kammarens beslut, såsom innefattande en formulering, hvilken tydligare

än den af Andra Kammaren antagna uttrycker syftet med den i

paragrafen meddelade föreskriften om utsträckt skadeståndspligt, eller

att denna skall afse all egendom, af hvad beskaffenhet den vara må,

men deremot ej gälla af jagten föranledd skada å person.

Beträffande 14 § synes Första Kammarens beslut så till vida innebära

en förbättring af Andra Kammarens, som derigenom dels undvikes

den tolkning, hvartill Andra Kammarens formulering möjligen kan gifva

anledning, att det skulle vara jagträttsinnehafvare, som ej eger den

mark, hvarå han har jagträtt, förbjudet att från densamma skrämma

eller drifva villebråd, dels ock, såsom lämpligt och följdrigtigt torde

vara, beredes möjlighet att förhindra skrämmande eller drifvande af

villebråd äfven i de fall, då det sker till annans jagtområde.

A andra sidan torde emellertid Första Kammarens beslut ej kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Memorial N:o 49.

godkännas i hvad detsamma går ut på att med straff belägga redan

försök till sådana åtgärder, hvarom nyss nämnts.

Utskottet har derför uti sitt sammanjemkningsförslag upptagit

Första Kammarens formulering af 14 § med uteslutande af ordet »söka».

Hvad sedermera angår 16 §, vidhåller utskottet sin förut uttalade

uppfattning om olämpligheten att upptaga den ifrågasatta bestämmelsen

om förhöjande af lösen för hunds utelöpande till 10 kronor »der det

oftare sker». Bestämmelsen saknar erforderlig tydlighet om hvad dermed

åsyftas, och måste derför efter utskottets mening gifva anledning

till olikartade tolkningar. För undvikande häraf har utskottet ansett

sammanjemkning i denna paragraf böra åstadkommas sålunda, att Första

Kammaren biträder Andra Kammarens beslut.

Vidkommande 17 § torde en tillfredsställande sammanjemkning

kunna ske på det sätt, att till den af Andra Kammaren antagna lydelsen

fogas ett tillägg, hvarigenom det blifver tillåtet att äfven å annan

mark än skog eller hage döda katt, såvida han befunne sig på längre

afstånd än 300 meter från bebodt hus. På samma gång de egentliga

huskattorna derigenom tillbörligen skyddas, bereder man ett ytterligare

medel att förebygga den förödelse å villebrådsstammen, särskilt rapphönskullarne,

som, efter hvad jagtvänner allmänt förmäla, åstadkommes

af kattor.

Slutligen anser sig utskottet böra förorda, att Första Kammaren

frånträder sitt beslut i fråga om 22 § och biträder Andra Kammarens

derutinnan fattade beslut.

Första Kammarens beslut är dels ofullständigt derigenom, att bestämmelse

saknas om böternas förvandling vid bristande tillgång, dels

betänkligt derutinnan, att detsamma inför en mot gällande strafflagstiftning

stridande princip, den nemligen att målsegaren skall erhålla

andel i ådömda böter. Då dessutom bestämmelsen om böternas fördelning

i alla händelser ej komme att gälla böter, som för oloflig jagt å

annans mark ådömas, utan allenast böter för en del ringare, mindre

ofta förekommande förseelser, torde hvad man med bestämmelsen afsett

— ökad effektivitet åt de till skydd mot jagtöfverträdelser gifna föreskrifter

— ej i nämnvärd mån stå att på denna väg vinna.

Under åberopande af det anförda får utskottet alltså i sammanjemkningsändamål

hemställa:

l:o) att Andra Kammaren, med frånträdande af

sitt beslut beträffande 13 § i det förslag till lag om

rätt till jagt, om hvars antagande lagutskottet i sitt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Memorial N:o 49.

utlåtande n:o 40 hemstält, ville biträda Första Kammarens

härutinnan fattade beslut;

2:o) att kamrarne, hvardera med frånträdande

af sitt beslut rörande 14 § af ifrågavarande lagförslag,

ville antaga följande lydelse af berörda paragraf:

14 §.

Ej må någon utan lof skrämma eller drifva villebråd

från mark, hvarå han ej har jagträtt.

3:o) att Första Kammaren, med frånträdande af

sitt beslut beträffande 16 § af ifrågavarande lagförslag,

ville biträda Andra Kammarens rörande denna paragraf

fattade beslut;

4:o) att kamrarne, hvardera med frånträdande

al sitt beslut rörande 17 § af ifrågavarande lagförslag,

ville antaga följande lydelse af berörda paragraf:

17 §•

Katt, som anträffas i skog eller hage, må saklöst

dödas.

Lag samma vare beträffande katt, som anträffas

å annan mark på längre afstånd än trehundra meter

från bebodt hus.

5:o) att Första Kammaren, med frånträdande af

sitt beslut beträffande 22 § af ifrågavarande lagförslag,

ville biträda det beslut derutinnan, som Andra

Kammaren fattat.

Slutligen och under förutsättning att kamrarne bifalla, Första Kammaren

hvad utskottet i andra, tredje, fjerde och femte punkterna här

ofvan föreslagit och Andra Kammaren hvad utskottet i första, andra

och fjerde punkterna hemstält, får utskottet anhålla om kamrarnes

förklarande,

6:o) att Riksdagen, som funnit Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition ej kunna i oförändradt skick

bifallas, för sin del antagit lag om rätt till jagt, lag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Memorial N:o 49.

om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen och

lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden

för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889, af

den lydelse, kamrarnes, i anledning af utskottets hemställan

ej mindre i utlåtande n:o 40 än äfven i detta

memorial, fattade sammanstämmande beslut utvisa.

Stockholm den 8 maj 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herr Björlin, som ansett, att utskottet bort, beträffande 22 §, i samman]

emkningsändamål hemställa, att kamrarne, hvardera med frånträdande

af sitt beslut rörande denna paragraf, ville antaga följande lydelse

af paragrafen i fråga:

22 §.

Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle två tredjedelar

åklagaren eller, der åklagaren ej förer talan, målsegaren, och en tredjedel

den kommun, inom hvilken åtalade förbrytelsen är begången. Finnes

särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

samt af herr Hedenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:117 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflage s. 1 i texten