Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straffregister.

1900-02-13 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:7, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straffregister.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Biksd. kansli den 13 februari 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om straffregister.

Genom proposition, n:o 18, af den 22 december 1899, hvilken af båda

kamrarne blifvit till lagutskottets behandling hänvisad, har Kongl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att

det vid senaste riksmöte till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling

antagna förslag om ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen i syfte

att deri införa skydd mot obehörigt meddelande af utdrag ur straffregistret

varder bifallet, antaga följande förslag till

Lag om straffregister.

1 §.

T justitiedepartementet skall finnas straffregister, innehållande uppgifter,

som i denna lag stadgas, angående dem, som genom utslag af rikets

domstolar

blifvit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri

till böter, eller

förklarats ovärdiga att i rikets tjenst nyttjas eller att föra andras talan

inför rätta, eller

blifvit för brott stälda under framtiden.

Bill. till Rik sd. Prof. 1900. 7 Sami. 4 Höft. (N:o i)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

2 §■

För en hvar, om hvilken blifvit så dömdt, som i 1 § sägs, skall från

domstolen till registret lemnas särskild uppgift, innefattande upplysning

om den dömdes namn och hvad i öfrigt må erfordras till hans betecknande

samt om förbrytelsen och domen.

3 §•

De straff uppgifter, som i 2 § afses, skola i justitiedepartementet hållas

ordnade efter de dömdes namn.

4 §•

Varder i mål, deri blifvit så dömdt, som i 1 § sägs, den dömde åt

högre rätt från ansvar befriad eller ock ansedd skyldig allenast till annat

ansvar, än i samma § afses, skall om domen lemnas uppgift till registret,

I fall, der Konungen af nåd efterskänker eller mildrar straff eller

annan påföljd, hvarom straffregistret skall innehålla upplysning, varde

jemväl derom uppgift till registret meddelad.

5 §•

Fångvårdsstyrelsen åligge att hvarje månad till registret lemna uppgift

å dem, som under den närmast föregående månaden från straffanstalterna

frigifvits efter undergående af bestraffning för brott, som tillika medfört

förlust af medborgerligt förtroende, eller af fängelsestraff för stöld eller

snatteri. Derjemte skall hvarje år före januari månads utgång från fångvårdsstyrelsen

insändas förteckning å de i straff- och tvångsarbetsanstalterna

intagna personer, som under näst föregående året aflidit.

6 §•

Varda böter, som ådömts för snatteri, indrifna, åligge den uppbördsman,

som verkstält indrifningen, att ofördröjligen derom lemna uppgift

till registret med angifvande af den bötfäldes namn samt domstolen och

dagen för utslaget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

3

7 §•

Straffuppgift skall afskiljas ur registret:

derest den dömde, enligt vunnen upplysning, genom högre rätts laga

kraft egande dom blifvit från ansvar befriad eller ock ansedd skyldig

allenast till annat ansvar, än i 1 § afses;

då genom den i 5 § föreskrifna förteckning eller annorledes vunnits

tillförlitlig upplysning, att den dömde aflidit; samt

då nittio år förflutit från den dömdes uppgifna födelseår.

8 §•

Utdrag af registret skall meddelas, då framställning derom göres af

domstol, Konungens befallningshafvande eller allmän åklagare eller af

annan myndighet, hvilken enligt lag eger förordna om häktning, så ock

på begäran af fångvårdsstyrelsen.

Till annan myndighet, än nu är sagd!, så ock till enskild, hvars rätt

må vara på upplysning ur registret beroende, skall registerutdrag lemnas,

der Konungen för särskild! fall dertill gifvit tillstånd.

9 §•

I fråga om meddelanden till utländska myndigheter rörande gifna

straffdomar eger, under förutsättning af ömsesidighet, Konungen utfärda

bestämmelser.

10 §.

Närmare föreskrifter om uppgifterna till straffregistret och om registrets

förande meddelas af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1901; dock skall ej uppgift

från högre rätt insändas i mål, hvari före sagda dag dom af innehåll,

som i 1 § sägs, blifvit af lägre domstol meddelad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Sedan Riksdagens justitieombudsman i skrifvelse den 29 november

1879 gjort underdånig framställning om inrättande i Stockholm af en för

hela riket gemensam anstalt, från hvilken domstolar och andra myndigheter

skulle ega att på anfordran erhålla upplysningar rörande dömde

förbrytare, så och efter det i utlåtanden, som af fångvårdsstyrelsen och

åtskilliga andra myndigheter blifvit öfver berörda framställning afgifna,

föreslagits att, i stället för nämnda anstalt, den under tillsyn af Stockholms

polisstyrelse utgifna tidningen »Polisunderrättelser» skulle komma

att innehålla ifrågavarande upplysningar, samt öfverståthållareeinbetet gjort

särskild hemställan, att med anledning af bestämmelserna i lagen den 20

juni 1890, angående ändring i vissa delar af strafflagen, »Polisunderrättelser»

måtte i angifvet hänseende fullständigas, uppdrog Kongl. Maj:t

den 11 september 1891 åt en komité att utreda, hvilka åtgärder lämpligen

kunde böra vidtagas med anledning af justitieombudsmannens och ötverståthållareembetets

omförmälda framställningar samt derom inkomma med

utlåtande och förslag.

Denna komité afgaf sitt betänkande den 30 september 1892.

Komitén erinrade deri till en början, hurusom den svenska strafflagstiftningen

för ett rätt utmätande af straffen förutsatte, att domaren

toge hänsyn ej allenast till de omständigheter, som karakteriserade sjelfva

den brottsliga handlingen, utan äfven till förhållanden, som med afseende

å den tilltalade individen antingen kunde gifva anledning till mildring af

straffet eller ock framvisa behofvet af ökadt straff för rättande af den

lagstridiga viljan. För sådant ändamål vore i allmänhet för domaren af

vigt att känna den tilltalades föregående vandel och särskild^ huruvida

och i hvad mån han förut gjort sig saker till lagöfverträdelse och derför

ådragit sig bestraffning. I all synnerhet vore enligt den svenska lagstiftningen

sådan kännedom behöflig för tillämpning af de lagens stadgande^

enligt hvilka undergången bestraffning för visst slag af brott

medförde användning af en annan och högre straffskala för nytt brott

af samma slag.

Efter att hafva påvisat, att prestbetygen, hvilka sedan gammalt utgjort

och ännu i hufvudsaklig män utgjorde källan för vinnande af kunskap

om tidigare straffdomar öfver den, som blifvit för brott tilltalad,

numera på grund af åtskilliga, närmare angifna förhållanden ej vidare

innehölle de i berörda hänseende nödiga upplysningarna, samt att tidningen

»Polisunderrättelser» beredde tillfälle till upplysning endast om eu

del af de brott, angående hvilka kännedom för domstolarne vore af nöden,

hvarjemte framhålles, att åt tidningens meddelanden ej tillmätes sådant

vitsord, att domstolnrnes utslag ansåges kunna på dem grundas, öfvergår

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

komitén till bedömande af frågan, huru omförmälda angelägenhet lämpligen

skalle kunna ordnas på ett mera tillfredsställande sätt än hittills

varit fallet, då domstolarne ofta, der tilltalade personers föregående lefnadsomständigheter

icke varit säkert kända, nödgats att med ledning af de

tilltalades egna uppgifter eller eljest inlupna underrättelser söka förskaffa

sig erforderliga upplysningar medelst skriftvexling med presterskap och

andra myndigheter, hvilket haft till följd, att ransakningstiden förlängts,

utan att likväl alltid domstolens bemödanden krönts med framgång.

Komitén förutskickar dervid en kortfattad redogörelse för de särskilda

åtgärder, som i en del utländska lagstiftningar blifvit vidtagna för beredande

af kännedom om tilltalade personers föregående förhållanden med

afseende å brottslighet och ådragna bestraffningar. Enligt hvad komitén

upplyser, har man derutinnan i allmänhet valt någon af följande tre utvägar.

Den första består deri, att uppgifter om de dömde samlas i deras

födelse- eller boningsorter hos vederbörande församlingsföreståndare eller

andra myndigheter, från hvilka upplysningar sedermera kunna af åklagare,

domare m. fl. vid behof inhemtas. Den andra utvägen består i publicerande

och kringsändande till myndigheterna af tryckta straff-förteckningar. Den

tredje utvägen slutligen kännetecknas derigenom, att på särskilda blanketter

utskrifna uppgifter angående dömde hopsamlas för bestämda större distrikt

sålunda, att till någon hufvudort inom hvarje distrikt uppgifter från domstolarne

i alla delar af landet insändas rörande förbrytare, som finnas

hafva sin födelseort inom distriktet, under det uppgifter angående sådana,

om hvilkas födelseort upplysning saknas, insändas till en centralpunkt för

hela landet.

För bedömande, hvilket af nämnda tre i utlandet använda system

kunde med största fördel användas i vårt land, måste efter komiténs

mening först bestämmas, rörande hvilka förbrytelser och straff upplysningar

skulle tillhandahållas. I detta afseende har komitén, efter utredning, stannat

vid den åsigt, att de anordningar, som skulle vidtagas för beredande af

upplysningar angående förut ådöinda bestraffningar, borde omfatta alla de

fall, då någon af svensk domstol dömts till straffarbete eller fängelse eller

för snatteri till böter äfvensom de fall, då någon stälts under framtiden

för groft brott.

Hvad fängelse och straffarbete vidkomma, häntydde detta straffs

ådömande på brottslighet af den art, att kunskap om förbrytelsen vore af

betydelse vid utmätande af straff för en senare förbrytelse; och hvad anginge

det förhållandet att någon, som stälts under tilltal för svårare brott,

ej kunnat deråt fällas, men likväl så mycken bevisning förekommit, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

saken lenmats åt framtiden, innebure detta, att ransakningen icke blifvit

definitivt afslutad, utan kunde återupptagas, derest omständigheterna framdeles

skulle dertill gifva anledning. Blefve nu den, som stälts under framtiden,

tilltalad för nytt brott, kunde under ransakningen angående det nya

brottet yppas förhållanden, Renande till bevisning angående det förra

brottet; och ansåg komitén med afseende derå, samt då den omständigheten,

att tilltalad person förut blifvit stäld under framtiden för groft

brott, måste i och för sig vara af synnerlig vigt vid ransakningen angående

nytt brott, att upplysning i angifna hänseende borde för domstolarne

vara att tillgå.

Förbrytelse, för hvilken blifvit dömdt till lindrigare straff än fängelse,

vore enligt komiténs tanke af den art, att kännedom derom i allmänhet

icke vore af väsentlig vigt i händelse af ny lagföring, och dertill

komme, att samlande af uppgifter rörande alla ådömda bötesstraff skulle

i hög grad försvåra den föreliggande angelägenhetens ordnande på ett

ändamålsenligt sätt. Vid förseelser, för Indika i lag eller allmän författning

stadgades tillämpning af förhöjd straffskala vid iteration, vore likväl

kännedom om förut för liknande förseelser ådömda bötesstraff af större

betydelse. Emellertid ansåg sig komitén ej böra förorda insamlande af

uppgifter rörande bötesstraff enligt författningarna rörande den allmänna

hushållningen, såsom tullstadgan, hränvinsförsäljningsförordningen med flera

författningar.

1 fråga om förbrytelser mot tullstadgan kunde upplysningar utan

svårighet erhållas, enär utslagen i dylika mål samlades hos generaltullstyrelsen,

och beträffande öfverträdelser mot öfriga författningar rörande

den allmänna hushållningen förelåge ej något behof af särskilda åtgärder

till beredande af upplysningar derom, enär erfarenheten visade, att återfallen

i dessa öfverträdelser, hvilka vore förenade med utöfning af näring

i hemmet eller å annan bestämd plats, nästan alltid förekomme inom

samma ort, der de föregående öfverträdelserna blifvit begångna, och der

dessa till följd deraf i de flesta fall vore kända.

Ej heller disciplinstraff'' af arrest, som ålades till krigsmagten hörande

personer, vore enligt komiténs mening af beskaffenhet, att särskild anordning

för tillhandahållande af upplysning om desamma vore erforderlig,

särskildt som anteckning derom gjordes i de för krigsmagten påbjudna

straff] ournalerna.

Att uppgifter angående för snatteri ådömda bötesstraff ansågs böra

insamlas, berodde på den betydelse nämnda bestraffning under vissa förutsättningar

skulle tilläggas vid ådömande af straff för senare tjufnadsbrott.

Enligt strafflagen och strafflagen för krigsmagten skulle nemligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande 1V:o 7. 7

den, som begår snatteri tredje gången, dömas såsom hade han föröfvat

första resan stöld. Dertill komme att de, hvilka gjorde sig skyldiga till

snatteri, i talrika fall tillhörde den mera rörliga befolkningen, och att

förty, derest uppgifter om den ålagda bestraffningen ej insamlades, det

kunde i särskilda fall uppstå svårigheter att om dem inhemta de för utmätande

af straff för tjufnadsbrott erforderliga upplysningar.

I fråga om sättet, hvarpå ändamålet med insamlande af uppgifter ofri

ådöinda bestraffningar läifrpligast kunde vinnas, ansåg komitén svårigheter

möta såväl mot en sådan anordning, att upplysningarna skulle af presterskapet

tillhandahållas, som äfven deremot att tidningen »Polisunderrättelser»

för ändamålet fullständigades. Uppgifternas insamlande hos presterskapet

skulle förorsaka detta väsentligt besvär och dessutom mången gång

vålla svårigheter att utröna, hvarest upplysningar i ett gifvét fall vore ätt

söka. Mot ett användande af »Polisunderrättelser» för i flaga varan de syftes

vinnande talade särskildt den omständigheten, att deraf fara uppstode

för allt för stor offentlighet åt uppgifterna om de ringare förbrytelserna.

Anordningen skulle alltså vara egnad att tillskynda dém, som gjort sig

skyldiga till dessa förseelser, skada för all framtid på ett sätt, som ingalunda

kunde anses rättfärdigadt af det allmännas intresse att åt myndigheterna

bevara kännedom om slika förseelser för möjligen inträffande fall.

Dertill komme, att tidningen skulle så växa i omfång, att det blefve synnerligen

svårt att i ett särskildt fall taga reda på de upplysningar, som

för fallet i fråga vore af betydelse. Om ock register utgåfves, torde icke

kunna undvikas, att dessa under tidernas lopp utväxte till ett omfång,

som försvårade öfversigten och förorsakade, att i synnerhet uppsökande af

personer med allmänt förekommande namn blefve svårt och tidsödande.

Komitén ansåg under sådant förhållande sig höra förorda sakens ordnande

genom inrättande af en särskild anstalt med uppgift att samla och

tillhandahålla upplysningar rörande dömde förbrytare.

Uppgifternas spridning till obehörige och i allmänhet utöfver hvad

nödvändigheten kräfde kunde då genom lämpliga föreskrifter förekommas;

hvarjemte den största möjliga säkerhet skulle vinnas för rigtigheten och

fullständigheten af de upplysningar, som tillhandahölles, i det särskild med

göromålen förtrogen person finge till åliggande att meddela dessa upplysningar

med ledning af originaluppgifter från domstolarne. Kostnaderna

för eu sådan inrättning blefve, i förhållande till de fördelar, som kunde

af densamma vinnas, synnerligen måttliga.

1 enlighet med den uppfattning, som sålunda uttalats, förordade komitén

inrättande af straffregister i justitiedepartementet och framlade utarbetadt

förslag till förordning angående straffregister, innehållande detaljerade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

bestämmelser om registrets anordnande, uppgifternas insändande, befogenheten

att erhålla utdrag ur registret och andra i sammanhang dermed

stående föreskrifter.

Komitén öfverlemnade derjemte förslag till förändrad lydelse af 2 §

4 mom. tryckfrihetsförordningen i syfte att bereda nödigt skydd för straffregistret

och förebygga deri tillgängliga upplysningars spridning i vidare

mån än det allmänna intresset påkallade.

Sedan öfver det af komitén utarbetade förslag till förordning angående

straffregister utlåtanden afgifvits af samtlige hofrätter äfvensom af

kammarrätten och fångvårdsstyrelsen, öfverlemnade Kongl. Maj:t genom

proposition den 31 januari 1896 till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig

ordning förslag till sådan ändring af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

som förutsattes för införande af straffregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med förenämnda komitéförslag. Det sålunda framstälda förslaget

till grundlagsändring blef antaget såsom hvilande, men vann ej godkännande

af 1897 års Riksdag; hufvudsakligen af den anledning att bestämmelserna,

i hvilka fall utdrag af registret skulle få meddelas, ansågos

böra erhålla civillags helgd.

I anledning af hvad sålunda förekommit lät statsrådet och chefen för

justitiedepartementet upprätta förslag till lag om straffregister, upptagande

bestämmelser i nära öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit ej

blott om hvad som omedelbarligen rörde rätten att meddela utdrag af

straffregistret utan äfven i hufvudsak om registrets anordning samt derom,

i hvilka fall uppgifter till registret skulle lemnas och under hvilka förutsättningar

uppgift skulle från registret afskiljas.

I vissa delar företedde dock lagförslaget afvikelser från komiténs

förslag.

Sålunda innehöll lagförslaget, att straffuppgift skulle lemnas jemväl

om en hvar, som förklarats ovärdig att i rikets tjenst nyttjas eller att

vidare föra andras talan inför rätta. Till stöd för denna bestämmelse

anfördes af departementschefen vid ärendets föredragning inför Konungen

den 22 september 1899, att sådan ovärdighet kunde ådömas utan sammanhang

med straff, som i och för sig föranledde anteckning i straffregistret,

och att det vore af ej ringa vigt, att registret kunde lemna upplysning

om alla de fall, då någon af ifrågavarande, jemväl i statsrättsligt afseende

betydelsefulla påföljder voi''e någon ådömd.

Vidare hade i lagförslaget — i öfverensstämmelse med hvad som

föreslagits uti en vid komiténs utlåtande fogad reservation — tillagts en

föreskrift om skyldighet för kronofogde eller magistrat, som verkstält indrifning

af böter för snatteri, att derom lemna uppgift till registret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Hvad komitén anfört emot införandet af en dylik föreskrift ansåg

nemligen departementschefen ej höra föranleda till något undantag från

den vigtiga regeln, att anteckning i straffregistret skulle ske om straffs

verkställighet, när denna kan ega betydelse för tillämpningen af stadgande^

om återfall.

Slutligen innehöll lagförslaget — i motsats till komitéförslaget, som

begränsat rätten att erhålla utdrag ur straffregistret till vissa myndigheter

. att befogenheten att förordna om meddelande af utdrag ur straffregistret

åt annan än dessa myndigheter skulle tillkomma Konungen.

Vid lagförslagets granskning^ högsta domstolen anmärktes, bland

annat, af fyra domstolens ledamöter, att da det ansetts vara af synnerlig

vigt, att bestämmelserna derom, i hvilka fall utdrag af straffregistret skulle

fa meddelas, erhölle civillags helgd, det med denna åsigt icke syntes stå

val tillsammans, att, på sätt lagförslagets 8 § 2 mom. innebure, tillfälle

skulle beiedas icke blott offentlig myndighet, utan äfven enskilda personer

att erhålla tillstånd att bekomma utdrag af straffregistret.

1 anledning af denna anmärkning har i lagförslagets 8 § vidtagits

den ändring, att Kongl. Maj:ts tillstånd till utbekommande af utdrag ur

registret skalig kunna gifvas, förutom åt myndighet, allenast åt enskild,

hvars^ rätt ma vara beroende på förhållande, derom straffregistret kan

innehålla upplysning.

Mot lagförslaget, sådant det nu föreligger, har utskottet, vid granskning,

ej funnit anledning till någon erinran, och får utskottet alltså, hemställa,

att Riksdagen ville, under förutsättning, att det vid

1899 ars riksdag till hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling antagna förslag om ändring i § 2 mom.

4 tryckfrihetsförordningen i syfte att deri införa skydd

mot obehörigt meddelande af utdrag ur straffregistret

varder bifallet, antaga det förslag till

, Lag om straffregister,

som innefattas uti nu föreliggande proposition.

Stockholm den 13 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Bill. till ltiksd. Krok 11100. 7 Sami. 4 Haft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservation

af herr Lindhagen: »I det förslag till ändring af tryckfrihetsförordningen,

som vid 1899 års riksdag antogs hvilande i syfte att bereda skydd mot

obehörigt meddelande af utdrag ur straffregistret, inrycktes uttrycklig föreskrift

derom, att bestämmelserna, i hvilka fall registerutdrag finge meddelas,

borde erhålla civillags helgd.

Det härefter uppgjorda förslaget till lag om straffregister upptog

emellertid, att registerutdrag skulle få utgifvas, utom pa sätt komiterade

föreslagit till vissa myndigheter, äfven till enskilda personer efter Konungens

bepröfvande för hvarje särskildt fall. Detta innebär således väsentligen

allenast den omgången, att genom civillag uppdrages åt Konungen att i

administrativ väg närmare besluta i ämnet.

Med anledning af högsta domstolens häremot framstälda anmärkning

har i det nu framlagda lagförslaget endast vidtagits den ändring i aftattningen,

att utdrag får utgifvas till enskild, hvars rätt må vara beroende

på upplysning ur registret. Detta innebär dock i hufvudsak ej någon

ytterligare begränsning, då Konungens pröfning i det särskilda fallet enligt

sakens natur ej kunnat afse något annat afgörande. Men beträffande den

sväfvande frågan, i hvilka fall och i hvad mån en enskilds verkliga rätt

skall anses beroende af uppgift ur registret — en sak, hvarom redan nu

de mest olika meningar framkomma — derutinnan lemnas fortfarande

ingen ledning i sjelfva lagen. _ , . .

Riksdagens uppfattning, att de fall, i hvilka utdrag af registret fai

meddelas, böra genom civillag noga begränsas och regelbindas, är sålunda

väsentligen åsidosatt genom den nu föreslagna bestämmelsen, att register

utdrag må efter Konungens bepröfvande utlemnas till enskilda.

Det har icke heller kunnat anföras något skäl, som tvingat till att i

laoren upptaga berörda af komiterade ej ifrågasatta, mot Riksdagens önskningar

stridande och af högsta domstolen afstyrkta bestämmelse. Tanken

på inrättandet af ett straffregister är uteslutande framsprungen ur angelägenheten

att befrämja ett likformigt och rättvist utmätande af straff för

begångna brott. Intet öfverklagadt missförhållande eller yppadt behof kan

deremot åberopas för att straffregistret derutöfver bör, på sätt nu ffragasatts,

betjena enskilda i deras rättsangelägenheter. När. registret bhfyit en

verklighet och erfarenheter vunnits, torde detsamma visserligen möjligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

H

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

kunna brukas äfven till nya ändamål. Men då skola dessa noga bestämmas

i civillagen och icke till Konungens omedelbara afgörande i statsrådet

ytterligare hopas en mängd detaljbestyr, från hvilka han skäligen bör vara

befriad.

På grund af hvad sålunda anförts anser jag, att utskottet bort tillstyrka

följande lydelse af andra stycket i 8 §:

Till annan myndighet, än nu är sagdt, skall registerutdrag lemnas,

der Konungen för särskilt fall dertill gifvit tillstånd.»

Herr Björlin har begärt få anteeknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:62 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straffregister. s. 1 i texten