Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om viss ändring i riksgäldskontorets reglemente.

1900-05-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1900:7, Utlåtande i anledning af väckt motion om viss ändring i riksgäldskontorets reglemente.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 12 midd.

Utlåtande i anledning af väckt motion om viss ändring i riksgäldskontorets

reglemente.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 24) har herr

M. Dahn anfört följande:

»Genom 1897 års lag för Sveriges riksbank bestämdes, att under

öfvergångsperioden för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt dessa

banker egde mot afstående af sådan rätt i riksbanken få rediskontera

för ett lägre diskonto äfvensom få kreditiv i riksbanken mot lägre

ränta; och framhölls det i motiveringen till nämnda lag som en gifven

sak och ett önskemål från såväl riksbankens som de privata bankinrättningarnas

sida, att äfven efter öfvergångstidens slut samarbete måtte

fortfarande ega rum mellan riksbanken och enskilda penninginstitut.

Det synes derför mindre lämpligt, att ett annat Riksdagens verk —

riksgäldskontor, hvars uppgift ju är en helt annan än riksbankens —

drifver en ganska stor lånerörelse med banker och enskilde, så att

säga, bakom riksbankens rygg genom utlåning mot revers och depositionsbevis

(se senaste revisionsberättelse sid. 291).

I likhet med hvad förhållandet är med statens verk, borde väl

riksgäldskontor insätta sådana medel, som ej för tillfället behöfvas

för kontoret åliggande utbetalningar, å giroräkning i riksbanken, då

en ökad baukovinst och framför allt den trygghet, som en klar öfverblick

öfver bankoperationerna skänker den, som är ensam förläggare

och, att så säga, har trådarna i sin hand, böra ersätta den ränteförlust,

som kan tyckas uppstå genom medlens insättande på folioräkning.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 2 Afd. 6 ljuft. (N:o 7). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

Enligt ofvannämnda berättelse innehade riksgäldskontoret den 17

november 1899 ett belopp af 17,500,000 kronor utländska valutor i

tyskt mynt. Och derom är ju ingenting att säga, då kontoret skall

liqvidera annuiteterna å statsskulden med anvisning på tillgodohafvande

i utlandet. Men det förefaller dock, som om dylika valutor hellre

borde lemnas åt riksbanken, hvarigenom den skulle stärkas — framför

allt nu vid dess snara inträdande i sin nya stora funktion som

ensam sedelutgifvande bank — på samma gång den naturligtvis hade

att på reqvisition af riksgäldskontoret utbetala af dettas tillgodohafvande

hvad som behöfdes för statsskuldens förräntande och amortering.

Hvad åter inköp af obligationer angår, så bör gifvetvis riksgäldskontoret

fortfarande ega rätt dertill, under förutsättning dock,

att obligationerna i fråga äro noterade å utländska börser.»

På grund af det anförda har motionären hemstält, att Riksdagen

måtte vidtaga följande ändring af 43 § i reglementet för riksgäldskontoret:
-

»§ 43.

De till riksgäldskontoret influtna medel eller aflemnade behållningar

äfvensom de för jernvägsbyggnaderna upplånta medel samt

detta verks öfriga kontanta tillgångar skola, så vidt och så länge de

icke behöfva användas till samma verk åliggande utbetalningar, insättas

på giroräkning i riksbanken; egande dock riksgäldsfullmägtige

jemväl att för sådana medel uppköpa å utländska börser noterade

obligationer, som anses kunna utan svårighet och kapitalförlust vid

inträffande behof föryttras.»

I anledning af denna till statsutskottet remitterade motion hafva

fullmägtige i riksgäldskontoret, på framstäld begäran, den 15 sistlidne

mars afgifvit yttrande till nämnda utskott och deruti anfört följande:

»Enligt de i förevarande ämne nu gällande stadganden, hvilka

förekomma, icke i § 43, utan i § 45 af det vid 1899 års riksdag för

riksgäldskontoret utfärdade reglemente, skola riksgäldskontorets förberörda

tillgångar, så vidt och så länge de icke behöfva användas för

verket åliggande utbetalningar, ''insättas i riksbanken eller hållas allmänna

rörelsen till hända och göras räntebärande genom deras utlåning

på sätt, som fullmägtige i riksgäldskontoret anse innefatta full säkerhet’,

hvarjemte fullmägtige ega att för sådana medel ''uppköpa antagliga

obligationer eller andra förbindelser, som anses kunna utan svårighet

och kapitalförlust vid inträffande behof föryttras’.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och■ JBankoutskotMs Utlåtande N:o 7. 3

Allt sedan 1840—1841 års riksdag bär det varit riksgäldskontoret

ålagdt att söka genom utlåning eller obligationsinköp förränta sina för

löpande utgifter ej beböfliga medel. Vid 1875 års riksdag infördes i

reglementet uttryckligt stadgande, att ifrågavarande medel jemväl unge

insättas mot ränta i riksbanken efter öfverenskommelse med fullmägtige

i nämnda bank. Då emellertid, jemlikt den för riksbanken den 12 maj

1897 utfärdade lag, ränta icke vidare får af banken godtgöras å sådan

rakning, hvarå riksgäldskontorets medel derstädes insättas, ändrades

vid 1898 års riksdag sistnämnda reglementsstadgande till sin nuvarande

lydelse, hvarigenom derur uteslutits bestämmelsen om räntegodtgörelse

för i riksbanken insatta medel. 1

Förslag om upphörande af riksgäldskontorets utlåningsrörelse och

skyldighet för kontoret att i riksbanken insätta alla sina kontanta behållningar

hafva vid åtskilliga föregående tillfällen, senast år 1875,

varit föremål för pröfning men städse af Riksdagen lemnats utan afseende.

Till stöd för det förslag i samma syfte, som nu åter 1 ramstälts,

har motionären åberopat hufvudsakligen de skäl, som vid 1875

års riksdag anfördes för den då ifrågasatta förändringen, hvarjemte

särskildt beträffande de medel, riksgäldskontoret bär placerade i utlandet,

framhållits, att genom deras öfverlemnande till riksbanken denna

skulle erhålla en förstärkning, som framför allt vid dess snara inträdande

i sin stora funktion såsom ensam sedelutgifvande bank syntes

önskvärd. ... , ,

De medel, hvilka riksgäldskontoret haft att jemlikt bestämmelserna

i nämnda reglementsparagraf disponera, hafva till beloppet i hög grad

vexlat vid olika tidpunkter, och placeringen af dessa medel måste derför

anses vara af tillfällig art, äfven om det stundom kunnat förekomma

att afsevärda behållningar under någon längre tid funnits att disponera.

Att så varit förhållandet under de senare åren är, såsom kändt, beroende

på de stora öfverskott, som uppkommit å statsregleringarna och

hvilka gifvit statskontoret tillfälle att på grund af det stadgande, som

i riksgäldskontorets nu gällande reglemente lörekommer under § 38,

hit öfverlemna betydande summor för förvaltning. Med afseende härå

få fullmägtige erinra, att statskontoret, som vid 1895 års ingång hä - tade i skuld till riksgäldskontoret för derifrån lemnad kassaförstärkning

å 6,5 millioner kronor, under nämnda år ej blott återbetalde

denna skuld utan derjemte till riksgäldskontoret aflemnade för förvaltning

tillsammans 5,6 millioner kronor. Genom fortsatta levereringar

från statskontoret hafva derefter de i riksgäldskontoret insatta öfverskottsmedlen

så Ökats, att de utgjort 31/12 1896: 16,4 millioner, / 12

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammanfatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

1897: 30 millioner, S1/12 1898: 43 millioner och S1/12 1899: 50 millioner

Kronor. För närvarande uppgå dessa medel till 42 millioner kronor.

Till en del hafva de till riksgäldskontoret öfverlemnade öfverskotts
medlen

användts för utbetalning af å detta verk anvisade statsanslag,

och riksgäldskontoret har derigenom kunnat undgå att i någon väsentligare

utsträckning anlita det lånebemyndigande, som af Riksdagen

under de senaste åren lemnats. Då riksgäldskontoret under nästlidet

år hade att jemlikt Riksdagens beslut åt riksbanken anskaffa utländska

valutor till belopp motsvarande 25 millioner kronor, befans visserligen

lämpligt att i sammanhang dermed för riksgäldskontorets egen räkning

upplåna något mer än 9 millioner kronor, men genom dispositionen

öfver de från statskontoret öfverlemnade behållningarna har riksgäldskontoret

emellertid ännu icke behöft använda en härutöfver medgifven

ånerätt å för närvarande omkring 16 V, millioner kronor, hvarå följaktligen

ränta kunnat besparas staten.

Om sålunda en del af de öfverlemnade statsöfverskotten funnit

användning för bestridande af å riksgäldskontoret anvisade utbetalningar,

hafva emellertid betydande summor återstått att placera. Ehuru dervid

den ränteinkomst, som genom medlens utlåning kunde beredas, icke

fatt lemnas utan afseende hafva fullmägtige dock framför allt ansett

sig böra med behörig hänsyn till den ekonomiska ställningen inom

landet tillse att deras åtgärder vore till verkligt gagn för det allmänna._

För^ närmare kännedom om riksgäldskontorets placering af disponibla

behållningar under den senast förflutna tid, då desamma uppgått till

betydligare belopp, få. fullmägtige hänvisa till en härvid fogad, ur

räkenskaperna för de sista fem åren hemtad uppgift, deruti beträffande

de inom landet utlånade medlen särskildt angifvits deras fördelning å

olika kategorier af låntagare. Dessutom vilja fullmägtige påpeka, att

af de medel till belopp af 14,561,000 kronor, som förutom de i riksbanken

insatta behållningarna voro vid slutet af nästlidet år utlånade

inom. landet, endast 3,000,000 kronor, fördelade på sju olika bankinrättningar,

utlemnats utan särskildt hypotek, hvaremot för hela det

öfriga beloppet realsäkerhet deponerats.

Hvad angår riksgäldskontorets i utlandet placerade medel, utgöra

de för närvarande 17 1/2 millioner riksmark eller något mer än 15 V2

millioner kronor, innestäende mot ränta hos banker och bankirhus i

Tyskland. Till samma belopp uppgingo de utländska valutorna jemväl

i sisthdne november, månad, hvilket här anmärkes till rättelse af en

något skiljaktig uppgift, som motionären efter senaste revisionsberättelsen

om riksgäldsverket härom lemna!. Denna riksgäldskontorets behåll
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

ning i utlandet har till sin allra väsentligaste del tillkommit under de

senaste åren. Riksgäldskontor, som före år 1897 hade endast mindre

betydande summor placerade i utländska valutor, ökade under nämnda

år, då betalningsbalansen till utlandet var jemförelsevis god, sin behållning

derstädes till mellan 6 och 7 millioner kronor. Till denna

behållning, som under det påföljande året bibehölls temligen oförändrad,

bar sedermera under år 1899 lagts största delen af det belopp, omkring

9 millioner kronor, som af senaste statslånet afsetts för riksgäldskontorets

räkning, men som ännu ej beböft tagas i anspråk för kontorets

utbetalningar.

Den behållning i utländska valutor, som riksgäldskontoret sålunda

förskaffat sig, synes fullmägtige vara af stort värde. Härvid är närmast

att taga i betraktande fördelen af att kunna under tider, då betalningsbalansen

till utlandet är ogynnsam, genom anlitande af en sådan behållning

bestrida utländska liqvider utan att anstränga den inhemska

penningemarknaden. Men behofvet åt en jemförelsevis betydlig tillgång

af i utlandet disponibla medel torde dock starkast göra sig gällande

vid de tillfällen, då riksgäldskontoret med kort rådrum bär att tillhandahålla

större kontanta belopp för bestridande af utgifter, som ej

tåla uppskof. Fullmägtige syfta härmed närmast på det fall, att en

lyftning af de å riksgäldskontoret anvisade kreditivsummor ifrågakommer.

Vid ett sådant tillfälle måste det för hela landet vara en

gifven fördel att utomlands hafva en kontant behållning, som icke är

bunden såsom underlag för vare sig sedelutgifning eller andra förbindelser

och som kan vid behof indragas utan någon menlig inverkan

på den inhemska rörelsen.

Såsom ofvan nämnts, hafva de behållningar, öfver hvilka riksgäldskontoret

under de senare åren haft att förfoga, hufvudsakligast

utgjorts af från statskontoret aflemnade öfverskottsmedel. Bland de

öfriga tillgångar, som vid vissa tider kunna vara för riksgäldskontoret

disponibla, bör särskild uppmärksamhet fästas vid upplånta medel, som

ännu ej kommit till användning. För att kunna begagna sig af de

för upplåning gynsamma konjunkturerna måste ofta lån upptagas mer

eller mindre lång tid innan de derigenom inflytande medlen behöfva

för sitt ändamål användas. 1 sådant fall skulle fördelen af en upplåning

på billiga vilkor delvis eller helt och hållet gå förlorad, så vida icke

de indragna lånemedlen kunde göras fruktbärande och sålunda betacka

ränteutgiften för de utgifna obligationerna. Vid det nära sammanhang,

hvaruti sålunda frågan om medlens placering står till sjelfva låneoperationen,

skulle det säkerligen, om riksgäldskontoret, på sätt med före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 7.

varande motion afses, betoges rätten att mot ränta utlåna sina tillgängliga

medel och öfver hufvud bestämma om medlens placering, ofta visa

sig vara för verket omöjligt att på ett tillfredsställande sätt utföra sitt

åliggande att för statens räkning upptaga lån.

Af hvad ofvan blifvit anfördt synes fullmägtige framgå, att den

riksgäldskontoret nu medgifna rätten att placera sina tillgångar medför

vigtiga fördelar såväl för detta verk som ock för det allmänna; och då

det är fullmägtige i hög grad angeläget, att riksgäldskontor^ verksamhet

i detta hänseende bedrifves med försigtighet och under behörigt

aktgifvande på den ekonomiska ställningen i landet, torde någon olägenhet

för riksbanken icke vara att häraf befara. Å andra sidan kan det

synas tvifvelaktigt, om det för riksbanken skulle vara till gagn att få

öfvertaga hela förvaltningen af riksgäldskontorets medel. För staten

måste det dock i allt fall vara af stor vigt, att de båda verken förvaltas

oberoende af hvarandra och på sådant sätt, att resultatet af

hvartderas verksamhet kan bedömas. Denna oberoende ställning utesluter

dock ingalunda ett godt samarbete mellan de båda verken, och

värdet häraf får ej underskattas.

Hvad slutligen angår den rätt, riksgäldskontoret eger att för tillgängliga

medel uppköpa obligationer, har motionären ansett denna rätt

böra bibehållas, dock med föreskrift, att endast obligationer, som äro

noterade på utländska börser, finge ifrågakomma till uppköp. Med

anledning häraf få fullmägtige meddela, att riksgäldskontoret hittills

icke placerat sina tillgångar i obligationer af annan beskaffenhet än

den af motionären angifna med undantag af uppköpta mindre belopp

af riksgäldskontorets egna 3,6 procents obligationer. Att genom stadgande

i reglementet förhindra riksgäldskontoret från en sådan placering

synes icke vara lämpligt.

Med stöd af hvad här ofvan blifvit anfördt få fullmägtige afstyrka

bifall till herr Dahns ifrågavarande motion.»

Sedan statsutskottet efter mottagande af detta riksgäldsfullmägtiges

yttrande besluta öfverlemna ärendet till behandling af det sammansatta

stats- och bankoutskottet, har det sammansatta utskottet funnit nödigt

att öfver motionen inhemta utlåtande jemväl af fullmägtige i riksbanken

och har från dem fått mottaga en den 18 nästlidne april aflåten skrifvelse,

af följande innehåll:

»Då vid 1875 års riksdag en motion i hufvudsakligen liknande

syfte blifvit väckt, funno sig bankofullmägtige i yttrande, som på be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och BanJcoutslcottets Utlåtande N:o 7.

gäran af sammansatta stats- och bankoutskottet afgafs, böra tillstyrka

bifall till motionen. De fäste dervid i främsta rummet uppmärksamheten

på olämpligheten af att genom tvenne Riksdagens verk, oberoende

af hvarandra, bedrifva en lånerörelse, som borde utöfva ett betydligt

inflytande på penningmarknaden och såhinda störande inverka på den

planmessighet och följdrigtighet, som för dess rätta utöfvande vore

nödiga. Endast genom öfverlemnande till riksbankens förvaltning af

riksgäldskontorets för tillfället obehöfliga tillgångar kunde, ansågo. de,

någon trygghet vinnas mot hastiga och starka kastningar i penningmarknaden

med deraf följande svårigheter och kriser, och riksbankens

intresse af att på ett klokt och försigtigt sätt operera med dessa tillgångar

vore så mycket tydligare, som på banken och dess tillgångar

naturligen återfölle tungan af liqvidationen af hvarje öfverspekulation.

I deras uppfattning af frågans betydelse så för riksbanken som

för den allmänna penningrörelsen anse sig äfven nuvarande fullmägtige

böra instämma. Det ligger i öppen dag, att den af riksgäldskontoret

bedrifna utlåningsrörelsen, särdeles när det gäller så betydande belopp,

som under senare år varit fallet, kan i icke ringa mån motverka den

diskontpolitik, som riksbanken under gifna förhållanden finner sig böra

tillämpa. Då den finner penningställningen så inom som utom landet

sådan, att stor försigtighet behöfver iakttagas och följaktligen genom

förhöjning af rånte- och diskontosatser söker minska efterfrågan af

kapital och inskränka en för allahanda ändamål alltför långt drifven

försträckning, kan den förväntade verkan af dessa hämmande åtgärder

motarbetas genom de medel, som af riksgäldskontoret ställas till de

lånesökandes förfogande på billigare vilkor än de af riksbanken fordrade.

Olägenheterna af en dylik utlåningsrörelse blifva, såsom redan 1875

års fullmägtige anmärkte, så mycket mera i ögonen lallande, som ansvaret

för och tungan af denna dubbla lånerörelse falla endast på det

ena af dessa verk, nemligen riksbanken, hvars metalliska kassa, landets

nästan enda metalliska reserv, och redbara tillgångar i utlandet få bära

följderna af hvarje spekulationens öfverdrift. Vinsten lör den allmänna

rörelsen af denna särskilda utlåning torde äfven blifva något tvifvelaktig,

enär riksbanken under nyss skildrade förhållanden naturligen

tvingas att så mycket skarpare draga in på sin lånerörelse, och om,

såsom fullmägtige våga antaga, denna förnämligast varit egnad. att

tillgodose den sunda och legitima affärsverksamhetens behof af penningmedel,

blifver det denna rörelse, som kommer att lida genom de af

riksgäldskontoret tillhandahållna medlen, öfver hvilkas användande hvarken

kontoret eller riksbanken eger något slags kontroll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

Om sålunda från ofvananförda synpunkt det bör vara angeläget

att icke Riksdagens båda verk motverka eller hindra hvarandra i deras

skilda, men för landet lika vigtiga uppgifter, stöter man likväl vid ett

bifall till den ifrågavarande motionen i hela dess omfattning mot eu

grundsats, som icke bör helt åsidosättas, nemligen att hvarje institution

bör sjelf bära omsorgen och ansvaret för förvaltningen af de medel,

som den för sina ändamål har att disponera. De medel, som stå till

riksgäldskontorets disposition, äro dels sådana, som enligt riksstaten

anslagits till bestridande af kontorets olika liqvider, i främsta rummet

räntor och amorteringar af statsverkets skulder, samt några smärre

fondbildningar, tillsammans omkring 16 millioner kronor för innevarande

år, dels sådana tillgångar, som vunnits genom upptagna, men ännu

icke för statsverkets behof fullt disponerade lån, samt slutligen statskontorets

tillgångar, som för löpande statsutgifters bestridande icke äro

lör tillfället behöfliga, hvilka enligt § 38 i riksgäldskontorets reglemente

kunna till detta kontors förvaltning öfverlemnas.

Hvad nu beträffar de förstnämnda af dessa medel lära de med

tillämpning af ofvannämnda grundsats icke böra undandragas riksgäldskontorets

egen förvaltning, så mycket mindre som kontoret ensamt är

i tillfälle att bestämma bästa sättet för deras tillfälliga placering med

hänsyn till de olika synpunkterna för deras användande till kontorets

egna liqvider. Angående åter de medel, som utgöras af för tillfället

icke behöfliga öfverskott å upptagna lån, synas icke heller dessa böra

undandragas kontorets egen förvaltning och placering mot ränta, på sätt

kontoret finner tillfredsställande. Att betaga kontoret dess hittills åtnjutna

rätt till fri disposition af dylika medel, kan nemligen befaras

inverka hämmande på kontorets handlingsfrihet för begagnande af en

gynsam konjunktur att för statsverkets räkning och dess fördel upptaga

ett lån, som för ögonblicket kan vara till större eller mindre del obehöfligt,

men dock med visshet kan motses snart för statsverkets behof

erfordras.

Med de medel slutligen, som af statskontoret ställas till riksgäldskontorets

disposition för förvaltning är förhållandet, enligt fullmägtiges

åsigt, ett helt annat. Den penningeförvaltning, som derigenom ålagts

riksgäldskontoret, är, såvidt fullmägtige känna, för dess egentliga verksamhet

helt främmande, och det lärer icke med fog kunna sägas, att

en befrielse från detta bestyr skulle störande inverka på kontorets förmåga

att rätt fullgöra dess egna vigtiga uppgift. Att deremot dessa

statskontorets tillfälliga öfverskottsmedel finge i sin helhet öfverlemnas

till riksbanken att vid anfordran kontoret tillhandahållas, måste synas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7. 9

så mycket lämpligare, som riksbanken redan i många afseenden fungerar

som statens kassör och besörjer de olika statsinstitutionernas

liqvider mot anvisning å tillgodohafvande i räkning med banken. De

statskontorets öfverskottsmedel, som hittills blifvit lemnade till riksgäldskontorets

disposition, hafva visserligen på senare tider af allmänt

kända orsaker stigit till ganska betydande belopp, vid slutet af sistlidet

år omkring 50 millioner kronor, men deras förvaltande och återbetalning

vid anfordran böra dock icke vålla riksbanken någon särdeles kännbar

tunga eller bryderi, enär liqviderna väl kunna antagas komma att påkallas

efter hand och på icke alldeles oberäkneliga trder. Icke heller

får det förhållande lemnas utan erinran, att dessa kontorets behållningar

utgöras af skattemedel, som genom uppbörden indragits från allmänna

rörelsen, och böra, såvidt de icke äro för statsverkets omedelbara behof

nödiga, till denna snarast möjligt återlemnas, hvilket fullmägtige

anse lämpligast kunna och böra ske genom riksbanken, hvilken bäst

eger tillfälle att mot korta handelns och industriens förbindelser placera

desamma, och derigenom gagna den sunda penningrörelsen, på samma

gång genom den derigenom erhållna räntevinsten åt riksbanken, hvilken

ju är statens egendom, beredes ökad räntevinst.

Motionären har slutligen äfven föreslagit, att riksgäldskontorets

på § 45 i dess reglemente grundade rätt att använda sina disponibla

medel äfven till inköp af obligationer eller andra förbindelser, som

anses kunna utan svårighet eller kapitalförlust vid inträffande behof

föryttras, skulle inskränkas till sådana obligationer, som å utländsk börs

noteras. Fullmägtige få mot detta förslag anmärka, att en dylik inskränkning

skulle beröfva riksgäldskontor möjligheten att använda

medel, som erhållits genom upplåning, till inköp af dess inhemska, i

utlandet icke noterade obligationer, såsom de med 3,6 procent löpande.

Men en dylik åtgärd synes så mycket mindre lämplig, som det under

vissa förhållanden, och särdeles de nuvarande, kan befinnas fördelaktigt

att till upprätthållande af den starka och i många afseenden löftesrika

utvecklingen indraga utländskt kapital medelst upplåning genom riksgäldskontoret,

äfven om statsverkets behof icke eller endast i mindre

omfång påkallar en sådan, enär ju dervid genom en motsvarande liqvid

af inom landet placerade lån riksbanken vinner lättnad, utan att statens

skuldsättning eller deraf följande ränteutgifter behöfva i afsevärd mån

ökas. Om sålunda någon inskränkning i riksgäldskontorets nuvarande

rätt att för sina disponibla medel inköpa obligationer bör ifrågakomma,

synes denna snarare böra träffa köpet af utländska, icke i utlandet pla
Bih.

till Riksd■ Prut. 1900. 4 Sami. 2 Afd. 6 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och BanlcoutsJcottets Utlåtande N:o 7.

cerade obligationer, hvilka i allt fall icke kunna anskaffas utan anlitande

af landets för närvarande mycket svaga tillgång på fordringar i utlandet.

»

Såsom af ofvan meddelade utlåtanden framgår, hafva mot det i

förevarande motion väckta förslaget beaktansvärda anmärkningar framvälts

ej. mindre af riksgäldskontorets fullmägtige än äfven af fullmägtige

i riksbanken. Med hänsyn särskildt dertill att hvarje institution

bör sjelf bära omsorgen och ansvaret för förvaltningen af de

medel, som den för sina ändamål har att disponera, hafva bankofullmägtige

framhållit, att från riksgäldskontorets egen förvaltning icke

borde undandragas de medel, som enligt riksstaten anslås till bestridande

af de å kontoret anvisade särskilda utbetalningar, liksom ej heller

behållningarna å i kontoret innestående fonder. Likaledes hafva bankofullmägtige

på, enligt utskottets mening, fullt giltiga skäl ansett, att

riksgäldskontoret borde bibehållas vid sin hittills åtnjutna rätt till fri

disposition öfver upplånta men tills vidare för statsutgifter ej behöfliga

medel. Hvad åter angår de statsverkets öfverskottsmedel, som jemlikt

nuvarande stadganden af statskontoret öfverlemnas till riksgäldskontoret

för förvaring, hafva bankofullmägtige funnit anledning tillstyrka att

dylika medel i stället borde insättas i riksbanken, att af densamma vid

påfordran tillhandahållas statskontoret.

Med afseende å nyssberörda, af bankofullmägtige förordade förslag

vill utskottet till en början påpeka, att, om riksgäldskontoret å

ena sidan eger att, jemlikt stadgandet i 38 § af dess nu gällande

reglemente, från statskontoret emottaga för detta verk öfverflödiga

kassabehållningar, det å andra sidan i 19 § af samma reglemente är

riksgäldskontoret ålagdt att tillhandahålla statskontoret erforderlig kassaförstärkning

för det fall att statskontorets inkomster skulle visa sig

otillräckliga för bestridande af dess utgifter. Det synes ock utskottet

vara med förhållandena bäst öfverensstämmande, att det statens verk,

som har att, när behofvet det kräfver, genom upplåning anskaffa medel

för statens räkning, jemväl må ega att i tider, då statsregleringen

lemnar öfverskott, förfoga öfver de för statsverket öfverflödiga tillgångarna.

,Det måste åtminstone i regel anses vara till fördel för det

allmänna,. om genom anlitande af dessa öfverskottsmedel för bestridande

af de å riksgäldskontoret anvisade utbetalningar, upplåning för statens

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

räkning kan tills vidare uppskjutas eller begränsas. Med afseende

härå delar utskottet i allo de åsigter, som af riksgäldsfullmägtige i

deras utlåtande framhållits.

Om det af nu angifna skäl måste synas mindre välbetänkt att

betaga riksgäldskontoret dispositionen öfver statskontorets öfverskottsmedel,

torde det å andra sidan äfven kunna ifrågasättas, om det för

riksbanken skulle vara till verkligt gagn att få mottaga förvaltningen

af dessa medel, som till beloppet äro underkastade stora och stundom

hastigt påkommande vexlingar och sålunda ej synas väl egna sig att

ingå i bankens lånerörelse. Men särskild! med hänsyn till faran af

en sammanblandning af statsverkets och riksbankens kreditförhållanden,

hvilket Riksdagen, varnad af erfarenheten, sedan lång tid sorgfälligt

sökt förebygga, kan utskottet icke undgå att hysa betänkligheter mot

den nu ifrågasatta förändringen.

Då bankofullmägtige uttalat önskvärdheten af att statskontorets

disponibla kassabehållningar måtte komma den allmänna rörelsen till

godo, hvilket enligt deras mening lämpligast skulle ske genom riksbanken,

vill utskottet framhålla, hurusom riksgäldskontoret genom

utlåning af dylika tillgångar till kreditanstalter i skilda delar af landet

synes på ett tillfredställande sätt sörja för att dessa medel hållas allmänna

rörelsen till hända. Att jemväl riksbanken kunnat för detta

ändamål medverka torde framgå af de betydande belopp, som riksgäldskontoret

haft hos densamma innestående.

Såsom vigtigaste skälet för den föreslagna förändringen hafva

bankofullmägtige anfört, att ifrågavarande, af riksgäldskontoret bedrifna

lånerörelse, särdeles då den omfattar så ansenliga belopp, som under

senare år varit fallet, kan motverka den diskontpolitik, som riksbanken

finner sig böra tillämpa. Att så skulle kunna ske, vill utskottet visserligen

icke bestrida, men då det torde vara anledning förutsätta, att

riksgäldsfullmägtige med uppmärksamhet följa inträdande förändringar

i penningemarknaden och låta sig angeläget vara att vid förvaltningen

af de för riksgäldskontoret tillgängliga medel taga tillbörlig hänsyn

till den ekonomiska ställningen inom landet och särskildt tillse, att

deras åtgärder icke äro till hinder för riksbankens verksamhet, synas

olägenheter i det af bankofullmägtige antydda hänseendet icke vara

att befara.

Hvad slutligen angår den del af motionärens förslag, som afser

att. riksgäldsfullmägtiges nuvarande befogenhet att för tillgängliga

medel uppköpa obligationer eller vissa andra förbindelser skulle inskränkas

till uppköp af sådana obligationer, som äro å utländsk börs

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 7.

noterade, hafva fullmägtige i båda verken uttalat sig mot en sådan

ändring, hvars olämplighet synes utskottet vara genom de af fullmägtige

anförda omständigheter ådagalagd.

I enlighet med hvad utskottet här ofvan anfört finner sig utskottet

icke hafva skäl tillstyrka nu ifrågasatta förändringar i riksgäldskontorets

reglemente, utan anser att de gällande bestämmelserna i ämnet fortfarande

böra bibehållas. Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr Dahns förevarande

motion, må besluta, att bestämmelserna i

45 § af det för riksgäldskontor senast utfärdade

reglemente skola fortfarande blifva gällande.

Stockholm den 4 maj 1900.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

. Herr P. Pehr son har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

13

Bil. till riksgäldsfullmägtiges utlåtande.

Uppgift angående placeringen af riksgåldskontorets disponibla medel 1895-1899.

I riksbanken innestående:

på deposition ...................

på folio- eller giroräkning

81/u 1895

“/i* 1896

»Via 1897

«/n 1898

»Via 1899

; kronor

1

ö.

kronor

ö.

kronor

ö.

kronor

ö.j

kronor

ö.

i

3,542,794

80

1,942,286

80

4,094.591

j

3 8

|

10,000,000 - 5,778,793 8 3

6.000,000

10,940,414

56

''

Summa

Inom landet mot ränta

utlånade medel:

| lios banker och försäkrings- bolag m. fl.....................

| hos sparbanker och offentliga

institutioner .................

3,542,794

80

1,942,286

80

4,094,591

38

15,778,793

|

88

16,940,414

66

.

10,696,750

1 7

640,000

•<

12.401,500

S

100,000

-

15408,500

585,000

16,819,100

600,000

11,811,000

2,750,000

-

Summa

Utländska valutor, innestående

1 mot ränta hos banker och

bankirer ..........................

Uppköpta obligationer .........

11,336,750

_

12,501,500-

15,693,500

17,419,100

14,561,000

_

; 2,496,901

08

888,888

89

6,504,029

91

7,200,000

15,555,555 so

2,736,835

67

2,415,510

#9

2,714,728

99

2,911,608

76

2.883,629 so

|

;

1

år 1895

år 1896

år 1897

år 1898

år 1899

(

kronor

ö.

kronor

ö.

kronor

ö.

kronor

ö.

kronor

ö.

Ränteinkomst

å inom landet utlånade medel

239,578

78

262,487

30

419,413 6 2

607,762

92

773,828

54

1

å utländska valutor ...............

15,782 4 6

82,913

83

185,107 3 5

235,886

91

522,939 5 3

å uppköpta obligationer .........

97,640 0 4

88.729

57

90,865! i 2

98,647

j 20

103.568 4 6

Summa

353,001

23

434,130

70

725,386|oo

942,297 os

1,400,336| 6 a

Bill. till Biksd. Prof. 1000. 4 Sami. 1 Afl

l.

6 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.