Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtiteln, punkten 19:o, gjorda framställning om statsbidrag till vikarie för extra ordinarie lärare vid folkskola m. fl., dels ock en i anledning af denna framställning väckt motion.

1900-05-03 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1900:6, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtiteln, punkten 19:o, gjorda framställning om statsbidrag till vikarie för extra ordinarie lärare vid folkskola m. fl., dels ock en i anledning af denna framställning väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 maj 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under åttonde hufvudtiteln, punkten 19:o, gjorda

framställning om statsbidrag till vikarie för extra ordinarie

lärare vid folkskola m. fl., dels ock en i anledning

af denna framställning väckt motion.

Uti den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd

och behof har Kongl. Maj:t under åttonde hufvudtiteln, punkten

19:o, föreslagit Riksdagen att

dels i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för extra ordinarie

eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt för lärare eller

lärarinna vid mindre folkskola eller småskola godkänna följande grunder,

nemligen:

1) att, derest vid folkskola anstäld extra ordinarie lärare eller lärarinna,

till hvilkens aflöning bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom

åtnjuter tjenstledighet och vid folkskolelärareseminarium examinerad

vikarie för honom eller henne är förordnad under oafbrutet minst en

månad af den faststälda undervisningstiden af åtta månader om året,

vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta

arfvode efter antingen minst 600 kronor eller minst 500 kronor för nyssnämnda

undervisningstid, allt eftersom tjenstinnehafvarens minimilön

uppgår till eller understiger 600 kronor, eller i förra fallet 75 kronor och

Bill. till Riksd. Prut. 1000. 4 Samt. 2 Afä. .5 Höft. (N:o ti.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets inlåtande N:o 6.

i senare fallet 62 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till

30 dagar, hvarjemte vikarien skall förses med tjenlig, skolan närbelägen

bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning

derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid,

äfvensom med belopp, som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse

för resekostnad, der sådan ifrågakommer;

2) att, då biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare

eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflöning

bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet,

arfvode till vikarie skall beräknas sålunda, att, derest vid småskoleseminarium

examinerad eller af folkskoleinspektör enligt § 6 i kong!

kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för

lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor pröfvad vikarie är förordnad

under oafbrutet minst en månad af den faststälda årliga undervisningstiden,

vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuter

arfvode efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid,

eller 37 kronor. 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30

dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för extra ordinarie lärare

vid folkskola samt, om oexaminerad vikarie förordnas, till denne utgår

arfvode efter 250 kronor för åtta månaders undervisningstid, eller 31 kronor

25 öre för läsmånad, och i öfrigt samma förmåner, som tillkomna examinerad

vikarie;

3) att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf extra ordinarie

eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare eller lärarinna

vid mindre folkskola eller småskola erhåller ledighet och vikarie för

honom eller henne förordnas på sätt ofvan sägs, är sådan, att densamma

gör läraren eller lärarinnan oförmögen att vederbörligen uppehålla sin

tjenst, men ej af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren

kan med visshet intyga, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes

återinträde i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke uppi lätt sextio

års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,

vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att tjenstinnehafvaren

af sin lön afstar ett belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens

kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar af samma rninimiaflöning utgå

af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl

skall åligga att förse vikarien med bostad jemte vedbrand eller ock

lemna honom ersättning derför äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra

honom resekostnad;

4) att, då oexaininerad vikarie förordnas, statsbidrag till dennes

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

aflöning må på nämnda sätt utgå, derest folkskoleinspektör vitsordar, att

vikarien befunnits duglig;

5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet

anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflöning skola,

derest genom intyg af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att

läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urstandsatt att

vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att. sjukdomens beskaffenhet

icke blifvit genom läkarebetyg adagalagd, likväl ej för längre tid än

högst tre månader;

6) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf icke ordinarie

lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet, att

läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare återinträda

i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af läraren eller lärarinnan

utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;.

7) att icke ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnatt sextio års ålder

och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,

skall, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller

henne inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt

8) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet,

som åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall, att

nämnda lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning;

(teln beträffande grunderna för nu gällande stadganden om aflöning

af vikarie för sjuk ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola medgifva

den jemkning, att deri omförinälda läkarebetyg ma vara af enahanda

innehåll med hvad här ofvan under mom. 3) föreslagits;

dels ock, i stället för det nu befintliga förslagsanslag å 40,000 kronor,

med titel »bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie lärare

eller lärarinna vid folkskola», uppföra under benämning: »bidrag till aflönande

i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola

ett förslagsanslag å 75,000 kronor för att i enlighet med såväl

redan bestämda som här ofvan föreslagna grunder användas såsom bidrag

till aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie, extra ordinarie

och biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt lärare eller lärarinna

vid mindre folkskola och smaskola, som af sjukdom urstandsättes att

fullgöra sin tjenst, med rätt för Kongl. Maj:t att, når i särskilda fall

omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel för

ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från nämnda

grunder egt rum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

I samband med denna, till det sammansatta stats- och lagutskottet för

förberedande behandling öfverleinnade framställning tiar utskottet förehaft

eu af herr J. Johnsson inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 97),

hvari föreslagits att Riksdagen matte besluta, att för lärare eller lärarinna

vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium

för bildande af lärare eller lärarinnor vid sina skolor, måtte utgå ersättning

till vikarie under sjukdom efter enahanda grunder, som Riksdagen

kunde komma att bevilja för lärare eller lärarinnor vid folkskolor, samt

att de'' förmåner, som enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle för sistnämnda

lärare eller lärarinna utgå till vikarien''af skoldistriktet, vid seminarium

utgå af landstinget eller staden.

Hvad först angår Kongl. Maj:ts bär ofvan omlörmälda framställning,

har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 sistlidne januari erinrat, hurusom

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 maj 1899 under hänvisning

till innehållet af en inom Riksdagen väckt motion anhållit, att Kongl. Maj:t

måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag må kunna

lemnas till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor samt biträdande och extra ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas att sin tjenst

fullgöra, samt att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen kan föranleda.

Sedan departementschefen derefter redogjort för innehållet 3 berörda

motion äfvensom för yttranden, som i ärendet afgifvits af åtskilliga myndigheter,

ha,r departementschefen vidare omförmält, att frågan i dess helhet

blifvit öfverlemnad till fem sakkunnige personer, som departementschefen

pa grund af Kongl. Maj:ts bemyndigande sammankallat för utredningen åt

vissa till folkundervisningen hörande frågor. Dessa hade rörande detta

ärende anfört hufvudsakligen följande.

I fråga om de vilkor, på hvilka extra ordinarie och biträdande lärare

vid folkskola samt lärare vid mindre folkskola och småskola måtte blifva

berättigade att vid sjukdomsfall erhålla statsbidrag till aflönande af vikarie,

hade de sakkunnige i hufvudsak följt de bestämmelser, hvilka genom

nådiga kungörelsen deri 1 juni 1894 redan i motsvarande fall gälde beträffande

ordinarie lärare. De sakkunnige hade sålunda, i motsats mot

åtskilliga af dem, som i ärendet blifvit hörda, icke föreslagit, att de lärare,

hvarom här vore fråga, skulle, för att komma i åtnjutande af berörda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagsutskottets Utlåtande N:o 6.

förmån, förut hafva tjenstgjort någon viss tid. Som skäl härför både de

anfört, bland annat, att för dessa lärare behofvet af hjelp vid sjukdomsfall

säkerligen vore större under det första tjenstgöringsåret än under

något af de följande samt att, om man undantoge de extra ordinarie

lärår ne, någon skilnad beträffande arten af anställning mellan deras första

tjenstgöringsår och de följande icke funnes.

Beträffande frågan för huru lång tid under året bidrag till vikariens

aflöning borde lemnas, hade de sakkunnige uttalat den meningen, att bidraget

borde utgå för högst den lagstadgade undervisningstiden af åtta

månader om året, enär statsbidrag till aflönande af den verklige tjenstinnehafvaren

icke utbetalades för längre tid. I samband härmed hade de

sakkunnige föreslagit, att vid beräknandet af tiden för vikariatsförordnandet

hvarje månad borde upptagas till trettio dagar, enär denna beräkningsgrund

syntes vara den enklaste och derjemte öfverensstämde med hvad i

allmänhet vid månatlig aflöning vore brukligt.

Hvad åter anginge den kortaste tid, för hvilken bidrag till aflönande

af vikarien borde ifrågakomma, hade de sakkunnige ansett, att tjenstinnehafvaren

borde hatt ledighet för sjukdom oafbrutet under minst eu

månad. Behöfde skolans arbete till följd af lärarens sjukdom inställas

under kortare tid, kunde nemligen i de flesta fall den förlorade tiden

återtagas genom att skolan trädde i verksamhet pa, annan tid åt aret.

För öfrigt skulle bidragen till vikariens aflönande för en kortare tid blifva

ganska ringa, men lockelsen att begagna den ifrågavarande förmånen äfven

vid mindre allvarsam sjukdom så mycket större.

Vid öfverläggningarna om, hvilken bestämmelse borde stadgas med

hänsyn till den sjuke lärarens rätt att fa hjelp till vikariens aflönande, om

sjukdomen varade längre än ett år, hade de sakkunnige trott sig ej böra

föreslå någon begränsning i detta hänseende. Vore nemligen tjenstinnehafvaren

antagen på högst ett läsår, begränsades ju åt hans eget förordnande

rätten att vid sjukdom erhålla bidrag till vikariens aflönande; vore

tjenstinnehafvaren åter antagen tills vidare, syntes samma grundsats böra

tillämpas på honom, som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1894 gjorts

gällande beträffande ordinarie lärare vid folkskola. Från statens synpunkt

borde nemligen dessa i vederbörlig ordning antagna icke ordinarie lärare

ej mindre tillgodoses än de ordinarie, då de från statens sida vore lika

litet uppsägbar! som de ordinarie lärarne, och da skoldistriktets rätt att

uppsäga de tills vidare anstälde lärarne väl icke kunde vara ett skäl att

förminska deras från staten utgående förmåner samt då de med statens

medgifvande och med dess understöd hade sig anförtrodda samma eller

ej mindre vigtiga uppgifter vid den uppväxande ungdomens uppfostran

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

än de ordinarie lärarne, hvartill komme, att de hade en ringare aflöning

och intoge en långt ovissare ställning. Att gifva de icke ordinarie lärarne

i det fall, hvarom här vore fråga, samma rätt som de ordinarie skulle

dessutom icke medföra afsevärd ökning i statens utgifter, emedan det

endast sällan skulle inträffa, att statsbidrag komme att utgå till aflönande

af icke ordinarie lärares vikarie under längre tid än ett år. Omsättningen

inom småskolelärarekåren vore nemligen mycket starkare än inom folkskolelärarekaren,

hvilket berodde derpå, att ett stort antal lärarinnor redan

efter några års tjenstgöring öfverginge till annan lefnadsbana, i följd

hvaraf medelåldern (och dermed säkert äfven sjukdomsprocenten) vore

väsentligen lägre inom den förra än inom den senare kåren. Statens mellankomst

för understödjande af sjuk icke ordinarie lärare under längre tid

skulle derför tagas i anspråk hufvudsakligen af äldre lärarinnor. Då dessas

sjukdom i de flesta fall torde vara förorsakad af det ofta ansträngande skolarbetet,

ville de sakkunnige så mycket mindre föreslå en begränsning af

deras rätt till statsbidrag till vikariens aflöning, när sådan behöfde förordnas.

Betänklighet torde kunna uppstå mot att med öfriga icke ordinarie

lärare i detta afseende likställa extra ordinarie och biträdande lärare vid

folkskola, da dessas anställning syntes vara till och med mera oviss än

de öfrigas, men dels torde behofvet af hjelp vid vikaries aflöning komma

att gälla endast kortare tider, dels vore deras antal jemförelsevis så litet,

att det val näppeligen vore skäl att för deras skull göra undantagsbestämmelser,

som skulle bryta enheten i stadgan och försvåra dess tillämpning

såväl vid ansökning om statsbidrag som vid kontrollen deraf. Slutligen

"fide ock beträffande de icke ordinarie lärarne, att, enligt de af de sakkunnige

föreslagna bestämmelser, skoldistriktet icke kunde förlänga tiden för

tjenstinnehafvarens rätt att, sedan han uppnått sextio år, vid sjukdom få

hjelp till vikariens aflöning, men val genom uppsägning från tjensten förkorta

tiden för denna rätt. Pa anförda skäl hade de sakkunnige sålunda

ej velat begränsa icke ordinarie lärares rätt att vid sjukdomsfall få bidrag

till vikariens aflönande pa annat sätt, än att sådan rätt icke skulle tillkomma

sjuk lärare, som uppnatt sextio lefnadsår och vore förklarad berättigad

till helt ålderdomsunderstöd.

I § 2 af nådiga kungörelsen den 1 juni 1894 vore stadgadt såsom

vilkor för att sjuk lärare skulle få statsbidrag till för honom förordnad

vikaries aflönande, att sjukdomen skulle vara af sådan beskaffenhet, att

densamma gjorde läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst

utan att dock för all framtid hindra hans återinträde i tjenstgöring. Då

det för en läkare vore omöjligt att med bestämdhet kunna i hvarje fall

afgöra om en sjukdom vore obotlig eller icke, hade de sakkunnige förordat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

en sådan ändring i berörda bestämmelse, som med bevarande af meningen

skulle afhjelpa den antydda svårigheten.

Derefter hade de sakkunnige öfvergått till frågan om vikariatsarfvodets

belopp och hafva dervid föreslagit följande:

En för extra ordinarie lärare antagen, vederbörligen examinerad vikarie

skulle åtnjuta ett kontant arfvode för helt läsår af minst 600 eller

minst 500 kronor, allt eftersom den lärare, hvars tjenst han uppehölle,

åtnjöte minst 600 eller minst 500 kronor i årlig lön; för a.nnan icke ordinarie

lärare antagen, vederbörligen examinerad vikarie skulle i arsarfvode

erhålla 300 kronor, vare sig att tjenstinnehafvaren vore examinerad eller

icke, men för sådan, vare sig examinerad eller oexaminerad, tjenstinnehafvare

antagen oexaminerad vikarie skulle i årligt minimiarfvode erhålla

allenast 250 kronor; dock att, der för examinerad tjenstinnehafvare examinerad

vikarie sökts, men ej erhållits, det högre årsarfvodet å 600 eller

300 kronor, med derefter proportioneradt statsbidrag, skulle vara vikarien

tillförsäkradt, såvida inspektören intygade, att vederbörligen examinerad

vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig.

Genom dessa bestämmelser hade iakttagits, dels att den skoldistriktet

i § 25 af gällande folkskolestadga tillförsäkrade rätt att till vikarie antaga

äfven lärare, som ej atlagt afgångsexamen vid småskoleseminarium, ej

blifvit åsidosatt, dels att vikarien erhölle det arfvode, hvartill han genom

sin kompetens vore berättigad, och endast då han hade större kompetens,

högre lön än tjenstinnehafvaren, hvarjemte bestämmelsen, att, om skoldistriktet

förgäfves sökt att anskaffa examinerad vikarie, det skulle erhålla

till oexaminerad vikaries aflönande lika stort statsbidrag, som om han

vore examinerad, dock med vilkor, att vederbörande folkskoleinspektör

förklarade honom duglig, tillkommit för att förmå skoldistrikten att ej i

alltför vidsträckt mån och till skada för skolan ersätta examinerad tjenstinnehafvare

med oexaminerad vikarie.

Beträffande proportionen mellan statens, skoldistriktets och den tjenstledige

lärarens bidrag till vikariens aflönande hade de sakkunnige hållit

före, att den grundsats, som i detta hänseende tillämpades vid fråga om

aflönande af vikarie för ordinarie lärare, borde iakttagas äfven då det

gälda aflönande af vikarie för de lärare, hvarom nu vore fråga. Sålunda

borde två tredjedelar af det för vikarien bestämda minimiarfvode utgå af

statsmedel, eu fjerdedel deraf betalas af den tjenstledige läraren och återstoden

samt resekostnadsersättning erläggas åt skoldistriktet, hvilket jemväl

skulle förse vikarien med bostad och vedbrand eller gifva honom ersättning

derför. De sakkunnige anförde härom:

De flesta af dem, från hvilka utlåtande infordrats, hade tillstyrkt lik
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- odo Lagutskottets Utlåtande N:o ti.

ilande förslag, som de sakkunnige i detta hänseende fram stält. Andra

hade uttalat den meningen, att den ijenstledige läraren icke borde vara

skyldig att deltaga i vikariens aflönande med så stort belopp som de sakkunnige

föreslagit, utan endast med en tolftedel af vikariatsarfvodet, hvaremot

antingen statens eller skoldistriktets bidrag borde i motsvarande mån

höjas. Som skäl för en dylik anordning hade anförts tjenstinnehafvarens

ringa lön och hans deri grundade behof att vid sjukdom få behålla deraf

så mycket som möjligt. Ännu andra hade framstält den åsigten, att

distrikten ej borde deltaga i vikariens aflönande i så hög grad, som de

sakkunnige ansett. Distrikten borde nemligen, enligt ifrågavarande uppfattning,

icke bidraga till vikariens aflönande vare sig med kontanta medel

eller med naturaförmåner, hvaremot den tjenstledige läraren väl borde

både lemna större kontant bidrag till vikariens aflönande, än de sakkunnige

förestält sig, och förse honom med bostad och vedbrand. Enligt ett

annat förslag borde skoldistrikten betala en tolftedel af vikariens minimiarfvode,

men befrias från skyldigheten att förse honom med bostad och

vedbrand, hvilka förmåner icke borde tillkomma vikarien. Som stöd för

de senast anförda meningarna hade åberopats farhågan, att ett åläggande

för distrikten att i någon större eller mindre mån bidraga till vikariens

aflönande skulle kunna verka derhän, att den sjuke läraren beröfvades

icke blott den afsedda förmånen utan måhända, efter skedd uppsägning,

sin anställning vid skolan; hvarjemte man kunde frukta, att, om distrikten

förpligtades att i någon större mån bidraga till vikariens aflöning, utsigten

för icke ordinarie lärare att få den fastare anställning, som omtalades i

24 § af gällande folkskolestadga, skulle förminskas.

De sakkunnige hade icke kunnat instämma uti oinförinälda förslag.

Förmånen för icke ordinarie lärare att vid sjukdomsfall erhålla hjelp till

vikariens aflönande vore nemligen så stor, att en minskning af deras lön

med en fjerdedel af vikariens kontanta minimiarfvode ej kunde anses allt

för betungande. Äfven de ordinarie lärarne vore skyldiga att vid sjukdomsfall

erlägga eu fjerdedel af det kontanta vikariatsarfvodet, och tilllämpningen

af detta stadgande hade ej medfört någon svårighet, oaktadt

de flesta af dessa, som hade familjer att underhålla, sannolikt ej vore, när

sjukdom inträffade, mycket bättre lottade än de icke ordinäre lärarne.

Å andra sidan borde ej skoldistrikten befrias från att. helt eller delvis

erlägga till vikarien, hvad de sakkunnige föreslagit, ty den omständigheten

att skolrådet skulle pröfva behofvet af tjenstledighet för sjukdom,

antaga vikarie och aftala med denne om arfvodet, borde medföra, att

skoldistriktet vore ekonomiskt intresseradt deraf, att missbruk i detta hänseende

ej egde rum. De sakkunnige trodde ej heller, att anledning vore

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

att befara, att skoldistrikt för att ej behöfva bidraga till aflönande af vikarie

skulle uppsäga sjuk lärare från hans plats. För öfrigt vore det icke af

så stor betydelse, som man förmenade, att icke ordinarie lärare finge den

i § 24 mom. 3 af folkskolestadgan omförmälda fastare anställning, enär

skolråden dock i allmänhet, utan att binda sig genom någon sådan bestämmelse,

handlade, som om äfven dessa lärare vore fast anstälde.

Sedan hade de sakkunnige företagit utredning af frågan, om äfven

icke ordinarie lärare, som förklarats obotligt sjuk, borde hafva rätt att,

med bibehållande af tjensten, för sig sätta vikarie under vilkor, att han

sjelf aflönade denne. Vid behandlingen af denna fråga hade de sakkunnige

kommit till den öfvertygelsen, att icke ordinarie lärare borde få

denna rätt. Det fallet kunde nemligen tänkas, att en sådan lärare väl

uppnått de tjenstår, men ej de lefnadsår, som i § 7 af reglementet för småskolelärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt vore föreskrifna såsom vilkor

för erhållande af helt ålderdomsunderstöd. Finge läraren i fråga sköta

platsen genom vikarie, vore han fortfarande vid skolan anstäld och kunde

sålunda nå det antal lefnadsår, som erfordrades för bekommande af helt

ålderdomsunderstöd.

Slutligen hade de sakkunnige yttrat sig om storleken af det årliga statsbidrag,

som kunde blifva erforderligt för det ifrågavarande ändamålet.

Enligt från skolråden infordrade uppgifter hade under år 1898 icke ordinarie

lärare till ett antal af 194 varit för sjukdom tjenstledige under

minst en månad och derutöfver. Men då dessa uppgifter ej tillika innehölle,

huru lång tid hvar och en af dessa lärare varit för sjukdom tjenstledig,

kunde man på nämnda uppgifter grunda endast en sannolikhetsberäkning

rörande statens blifvande utgifter för aflönande åt vikarier för

sjuka icke ordinarie lärare. Antoge man, att de för sjukdom tjenstledige

lärarne af denna kategori under ett år uppginge till 194, samt att af

dessa 12 vore extra ordinarie lärare vid folkskolan, och vidare att till

aflönande af dessas vikarier utginge det efter arten af hvars och ens tjenst

bestämda högsta statsbidraget samt att tjenstledigheten i medeltal räckte

fyra månader, skulle till statsbidrag för aflönande af vikarier för extra

ordinarie lärare vid folkskolan åtgå 2,400 kronor och för aflönande af

vikarier för öfriga icke ordinarie lärare 18,200 kronor eller tillsammans

20,600 kronor. Antagas kunde val, att, om icke ordinarie lärare vid

sjukdomsfall erhölle hjelp till aflönande af vikarie, antalet af för denna

anledning tjenstlediga lärare skulle komma att stiga, enär åtskilliga lärare,

som nu till skada för undervisningen vid ohelsa framhärdade i skolarbetet,

då skulle söka tjenstledighet. Synnerligen stor torde dock tillökningen

i antalet af för sjukdom tjenstlediga lärare af denna anledning

Bill. till Jiilesd. Prof. 1900. 4 Sami. 2 Afcl. 0 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats■ och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

ej blifva, om det blefve stadgadt, att som \ ilkor för erhållande af hjelp

till vikaries aflönande fordrades, att läkare skulle intyga, att den sjuke vore

oförmögen att vederbörligen sköta sin tjenst. En annan följd af beviljande

åt icke ordinarie lärare af den förmån, hvarom här vore fråga, torde väl

ock blifva, att i vissa fall tiden för tjenstledigheten komme att blifva

längre, än om läraren sjelf skulle hafva aflönat sin vikarie. Men nu

nämnda omständigheter torde dock ej komma att medföra någon betydligare

ökning uti statens utgifter för ätt bidraga till aflönande af vikarie

för sjuk icke ordinarie lärare. Det syntes derför de sakkunnige, som om

det i motionen beräknade statsanslaget af 25,000 kronor för år skulle tills

vidare vara för ändamålet tillräckligt.

För egen del har departementschefen derefter anfört följande.

»Da jag nu gar att yttra mig uti ifrågavarande ärende, torde jag

först böra till besvarande upptaga frågan, huruvida extra ordinarie och

biträdande lärare vid egentliga folkskolan samt lärare vid mindre folkskolan

och smaskolan eller, kortare uttryckt, »icke ordinarie lärare» vid

folkskolan böra erhålla den rätt, som motionärerna velat förskaffa dem.

. I afseende härå synes det mig billigt och rättvist, att nämnde icke

ordinarie lärare beredes samma förmån, som ordinarie lärare vid folkskolan

åtnjuta, att vid sjukdomsfall under vissa vilkor få hjelp till aflönande

af för dem förordnad vikarie. De flesta af de tjenster, som innehafva8

af de icke ordinarie lärarne, äro nemligen i sjelfva verket icke

tillfälliga, utan åtminstone under vissa tidsperioder ständiga, och lärarne

aflönas icke endast af skoldistrikten, utan äfven med bidrag af allmänna

medel, samt äro, sedan vissa vilkor blifvit uppfylda, berättigade till ålderdomsunderstöd.

Ifrågavarande rätt torde dock icke, lika litet som för de ordinarie

lärarne, böra tillkomma de icke ordinarie vid tillfälliga och kortvariga

sjukdomsfall, enär vid sådana undervisningen i skolan mestadels utan större

olägenhet kan ordnas så, att skolan under ferierna arbetar så lång tid,

som den till följd af lärarens sjukdom måst inställas. Dessutom torde det

åtminstone pa landsbygden ofta vara svårt att för några dagar kunna

anskaffa lämplig vikarie, och i de flesta fall kommer det för öfrigt att

åtgå någon tid, innan en sådan kan erhållas. Finnes det af en eller

annan anledning icke lämpligt att förlägga skolans arbete till ferierna och

kan vikarie anskaffas, torde läraren ensam böra aflöna den vikarie, som

endast en kortare tid uppehåller hans tjenst. Kostnaderna för vikariens

aflöning under nagra dagar eller eu och annan vecka blifva nemligen

icke synnerligen känbara för den sjuke läraren, och man undgår der
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

igenom de besvär och svårigheter, som särskild! vid kortvariga sjukdomsfall

kontrollen öfver att vilkoren för erhållande af hjelp till vikariens

aflöning äro uppfylda och reqvisitionen af de för ändamålet erforderliga

medlen måste medföra. Dessutom utsättes läraren, om han vid kortvariga

sjukdomsfall ensam måste aflöna vikarie, om sådan blifver förordnad, icke

för frestelsen att äfven vid sjukdomsfall, som äro så lindriga, att de icke

utgöra verkliga hinder för ett nöjaktigt utöfvande af tjensten, begära tjenstledighet.

Då det beträffande ordinarie lärare vid folkskolan blifvit stadgadt,

att en månad är den kortaste tidrymd, hvarunder han måste på grund af

sjukdom oafbrutet vara tjenstledig och vikarie för honom förordnad, för

att rätt till hjelp vid vikariens aflöning skall inträda, synes mig samma

föreskrift böra tillämpas, äfven då frågan gäller icke ordinarie lärare vid

folkskolan. Vidare synes mig lämpligt, att hjelp till vikaries aflönande

vid sjukdomsfall bör lemnas endast för högst åtta kalendermånader af året,

eller för så lång årlig tid, som lönetillskott af statsmedel utgår till lärarens

aflönande.

Äfven med hänseende till maximitiden, under hvilken de icke ordinarie

lärarne vid folkskolan böra få göra sig till godo den rätt, hvarom nu är

fråga, torde de böra likställas med de ordinarie lärarne.. Visserligen kan

häremot invändas, att om de icke ordinarie lärarne vid inträffad sjukdom

ar efter år få hjelp till aflönande af vikarie, tillskyndas både skoldistrikt

och stat betydande utgifter, och skolan kommer att skadas genom täta

ombyten af lärare. Till bemötande af en sådan invändning tillåter jag

mig fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att skoldistriktet är

skyddadt genom sin rätt att uppsäga den sjuke läraren från hans befattning,

och att, om skoldistriktet gifvit honom den fastare anställning, som

omtalas i § 24 mom. 3 af gällande folkskolestadga, skoldistriktet ju frivilligt

bundit sig genom de bestämmelser, det infört i reglementet för sina

skolor. Staten åter synes mig i det fall, hvarom nu är fråga, hafva samma

skyldighet mot de icke ordinarie lärarne som mot de ordinarie, helst som

de flesta af de icke ordinarie under hela sin tjenstetid ej kunna få ordinarie

anställning, så vida icke skoldistrikten, i hvilka de tjenstgöra, sjelfvilligt

besluta att gifva dem en med de ordinaries likartad ställning. Beträffande

de olägenheter för skolan, som komma deraf, att lärarebefattningar vid

henne under längre tid uppehållas åt vikarier, har hon ju att kämpa ined

samma svårighet, äfven om flen sjuke läraren har ordinarie anställning.

Man kan dessutom vara öfvertygad, att åtminstone den icke ordinarie lärare,

som ännu ej upphunnit det för erhållande af alderdomsunderstöd erforderliga

antal tjenstår, icke skall begagna sig af rätten att, när sjukdom

inträffat, förskaffa sig tjenstledighet och få hjelp till vikariens aflönande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

längre, än behörigt är; ty för att blifva berättigad till ålderdomsunderstöd

far han räkna sig till godo endast den tid, då han sjelf tjenstgör.

Enligt nadiga kungörelsen den 1 juni 1894 skall ordinarie lärare, som

uppnått sextio års ° ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad

till hel pension, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie inträder,

ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner. Samma bestämmelse torde böra

tillämpas äfven på icke ordinarie lärare. Det har visserligen ifrågasatts,

att, då de flesta af dem, som tjenstgjorde vid mindre folkskola och småskola

äfvensom vid folkskola i egenskap af biträdande, vore lärarinnor,

och qvinnor, efter hvad erfarenheten lärde, tidigare sletes ut af skolarbetet

än män, de, som icke hade ordinarie anställningar, borde förklaras skyldiga

att redan vid femtiofem års ålder ensamma aflöna vikarie, när de för sjukdom

urstandsattes att sjelfva sköta sina befattningar; men det torde vara

onödigt att i detta hänseende gorå någon skilnad mellan ordinarie och

icke ordinarie, då skoldistrikten ju hafva i sin magt att uppsäga dem, som

icke anstälts som ordinarie^ från deras befattningar, när de finna sig af

en eller annan anledning böra göra det.

Arfvode till vikarie för extra ordinarie folkskolelärare bör, enligt de

sakkunniges förslag, utgå med samma belopp som dennes minimilön, så

att vikarie för extra ordinarie folkskolelärare med 500 kronors kontant

lön bör i arfvode hafva nämnda belopp och vikarie för dylik lärare med

600 kronors kontant lön ett till lika stort belopp uppgående arfvode. Jag

har mot detta förslag intet att erinra. Lägre torde nemligen vikariatsarfvodet

ej höra sättas, då på vikarierna ställas den fordran, att de skola

vara behörigen examinerade och således hafva genomgått samma utbildningskurs

som tjenstinnehafvaren, och då lefnadskostnaderna för vikarien

äro lika höga sona åtminstone för en ogift innehafvare af tjensten. Högre

torde, arfvodet ej heller böra sättas, då det i allmänhet ej kan vara lämpligt

att gifva vikarie högre lön än den, för hvilken han tjenstgör, helst då de

båda ega samma behörighet.

Beträffande storleken af arfvodet till vikarie för öfriga icke ordinarie

lärare beder jag först få fästa uppmärksamhet derpå, att för anställning

vid folkskola som biträdande lärare, äfvensom för anställning vid mindre

folkskola och småskola, fordras antingen att hafva aflagt afgångsexamen

vid vederbörligt seminarium eller att hafva undergått inför folkskoleinspektör

sådan pröfning, som omtalas i § 6 af nådiga kungörelsen den

5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel till lärare vid folkskolor

in. m. eller att hafva inför vederbörande skolråd pröfvats på sätt,

som i § ''26 af folkskolestadgan den 10 december 1897 omförmåles. Sådana,

som för värfva t behörighet till nu ifrågavarande anställningar på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

13

något af de två först angifva sätten, torde jag få sammanföra under benämningen

examinerade; de åter, som blifvit behöriga till nämnda anställningar

genom pröfning inför skolrådet, torde jag få kalla oexaminerade.

De examinerade äro berättigade till en aflöning af minst 300 kronor samt,

efter 10 års oförvitlig tjenstgöring, af ett ålderstillägg af 50 kronor, hvarjemte

de skola förses med bostad och vedbrand eller bekomma i ersättning

derför 50 kronor om året. Oexaminerad lärare åter är berättigad

att erhålla en kontant lön af minst 250 kronor samt bostad och vedbrand

eller i ersättning derför 50 kronor. När biträdande lärare vid folkskola

eller lärare vid mindre folkskola eller småskola af sjukdom är förhindrad

att sjelf sköta sin tjenst och vikarie är för honom förordnad, bör vikarien,

om han är examinerad, enligt de sakkunniges förslag erhålla i arfvode

300 kronor förutom bostad och vedbrand eller lagstadgad ersättning derför;

är lian deremot oexaminerad, bör arfvodet utgå med 250 kronor jemte

husrum och vedbrand eller ersättning derför. Äfven i detta förslag anser

jag mig böra instämma. Visserligen kan det, om förslaget godkännes, inträffa,

att vikarien får högre lön än tjenstinnehafvaren, men denna oegentlighet

torde motvägas af den omständighet, att vikarien i sadant fall har

högre kompetens än den, för hvilken han tjenstgör.

Deremot kan jag icke instämma i de sakkunniges förslag derom, att,

der för examinerad tjenstinnehafvare examinerad vikarie sökts, men ej erhållits,

det högre årsarfvodet å GOD eller 300 kronor skulle vara vikarien

tillförsäkrad t, så vida inspektören intygat, att vederbörligen examinerad

vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig. Detta förslag

strider nemligen mot grundsatsen, att vikariatsarfvodets storlek bör

bestämmas äfven med hänsyn till arten af den behörighet, vikarien eger.

Dessutom skulle, om förslaget fastställes, det kunna komma att inträffa,

att oexaminerad vikarie finge högre lön än examinerad sådan. Det synes

för öfrigt, som om det föreslagna stadgandet vore onödigt. Redan i omförmälda

nådiga kungörelse den 1 juni 1894 är föreskrifvet, att för erhållande

af statsbidrag till aflönande af vikarie för sjuk ordinarie folkskolelärare

hinder ej må möta deraf, att vikarie icke aflagt afgangsexamen

vid seminarium, så vida vederbörande folkskoleinspektör vitsordar, att

examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig.

Denna föreskrift torde böra tillämpas äfven da fråga är om icke ordinarie

lärare, så till vida, att som vilkor för erhållande af statsbidrag till aflönande

af vikarie för icke ordinarie lärare bör föreskrifvas, att inspektören,

om oexaminerad förordnats till vikarie, skall intyga, att vikarien befunnits

duglig. .....

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

häl- är tal, är vidare stadgadt, att sjukdomen, på grund af hvilken tjenstledighet

sökes, skall enligt läkarebetyg vara af den beskaffenhet, att densamma

gör läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst utan

att dock för all framtid hindra hans återinträde i tjenstgöring. Då det

för läkare är omöjligt att i hvarje fall med bestämdhet kunna förutse, om

en sjukdom är botlig eller obotlig, hafva de sakkunnige föreslagit en sådan

förändring i fråga om läkarebetygets innehåll, att i detsamma skulle intygas

allenast, att sjukdomen, på grund hvaraf tjenstledighet sökts, gör

läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej är°af

sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande intyg kan med visshet

gifvas, huruvida densamma för all framtid hindrar hans återinträde i

tjenstgöring. Det synes mig, som om en dylik förändring vore af behofvet

pakallad.

Uti ofvan omförmälda kungörelse af den 1 juni 1894 är stadgadt,

att arfvodet till vikarie för sjuk ordinarie folkskolelärare skall gäldas af

staten, skoldistriktet och den tjenstledige läraren samt att vikariens aflöning

skall utgöras sålunda, att den ordinarie läraren af sin lön afstår

eU belopp, motsvarande eu fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning,

två tredjedelar deraf utgå af allmänna medel och återstoden erlägges af

skoldistriktet, hvilket jemväl förser vikarien med bostad jemte vedbrand

eller ock lemnar honom ersättning derför, äfvensom, der så ifrågakomma1,

godtgör honom för resekostnad. Enligt mitt förmenande höra" dessa bestämmelser

tillämpas äfven beträffande sättet, hvarpå arfvode till vikarie

löi sjuk icke ordinarie lärare skall utgöras. Det bär hlifvit ifrågasatt,

att skoldistriktets bidrag borde antingen alldeles bortfalla eller förminskas

till en tolftedel af vikariens kontanta minimiarfvode. I förra fallet skulle

den tjenstledige läraren erlägga äfven den del, som enligt ofvan föreslagna

fördelning åligger skoldistriktet att gälda; i senare fallet skulle

naturaförmånerna bortfalla från vikariens löneförmåner. Då emellertid

skoldistriktet erlägger en del af den kontanta lön, som utgår till värn sig

ordinarie eller icke ordinarie lärare, och då det betalar eu del af det

kontanta arfvodet till vikarie för ordinarie lärare, hör det jemväl bidraga

till den kontanta aflöningen af vikarie för icke ordinarie lärare. Ej heller

finnes något skäl att i fråga om vikarie för icke ordinarie lärare befria

skoldistriktet från skyldigheten att förse honom med hostad och vedbrand

eller gifva honom ersättning derför. Man kan ju ej begära, att tjenstinnehafvaren,

som endast har ett rum till sitt förfogande, skall kunna

dei inrymma vikarien, eller att han af sin ringa lön skall hyra bostad

åt honom. Att vikarien, som oftast är obekant på den plats, der han

mottager förordnande som vikarie, sjelf skall anskaffa sig lämplig, skolan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

närbelägen bostad, är för öfrigt eu obillig fordran, äfven om hans kontanta

löneförmåner vore sådana, att man med fog kunde begära, att han

på egen • bekostnad skulle skaffa sig bostad.

Beträffande öfriga bestämmelser, som de sakkunnige föreslagit, torde

jag få hänvisa dels till nådiga kungörelsen den 1 juni 1894 angående

aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst, dels

till de sakkunniges utlåtande.

I den motion, som föranledt Riksdagens omförmälda skrifvelse, antages

det, att det statsanslag, som skulle kräfvas för ifrågavarande ändamål,

icke behöfde öfverstiga 25,000 kronor. Äfven enligt de sakkunniges

mening torde detta belopp under den närmaste framtiden blifva fullt tillräckligt;

och jemväl mig förekommer det, som om staten för det behjertansvärda

ändamålet, ej skulle under de närmast kommande åren behöfva

ikläda sig större utgifter, än som här ofvan är angifvet. Något

material, hvarpå man kan bygga tillförlitliga beräkningar uti ifrågavarande

hänseende, finnes icke, ty i och med det att föreliggande förslag, om det

blifver antaget, börjar tillämpas, inträda nya förhållanden, hvilkas inverkan

man ej kan förutse. Emellertid hafva genom folkskoleinspektörerna från

de särskilda skolråden inhemtats uppgifter rörande antalet af de icke

ordinarie lärare, som under år 1898 varit tjenstlediga på grund af sjukdom

under en tid af en månad och derutöfver. Enligt dessa uppgifter

uppgick antalet till 194, af bvilka 12 voro extra ordinarie folkskolelärare.

Antager man, att hvar och en af dessa varit sjuk oafbrutet under fyra

månader, och att till aflönande af de för dem förordnade vikarier utgått

det högsta statsbidrag, som enligt föreliggande förslag för dylikt ändamål

får utanordnas, skulle till vikarierna för de extra ordinarie folkskolelärarne

hafva af allmänna medel utgått 2,400 kronor och till vikarier för

de öfriga icke ordinarie lärarne 18,200 kronor, eller tillhopa 20,600 kronor.

Sannolikt kommer antalet af dem, som begära tjenstledighet på grund af

sjukdom, att stiga, om dylika lärare få hjelp till vikariens aflönande; eu

och annan torde derjemte taga tjenstledighet för något längre tid, när

stat och skoldistrikt bidraga till vikariens aflöning, än om tjenstinnehafvaren

ensam skall aflöna denne. Men den tillökning i statens utgifter

för aflönande af vikarier för sjuka icke ordinarie lärare, som häraf skulle

blifva en följd, torde icke blifva större, än att 25,000 kronor varda, såsom

bär ofvan sagts, tillräckliga för ifrågavarande ändamål.

I riksstaten äro under åttonde hufvudtiteln uppförda till bidrag till

aflönande i vissa fall af vikarier för ordinarie lärare eller lärarinna vid

jplkskola 40,000 kronor. Af detta förslagsanslag hafva utgått under åren

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

1896, 1897 och 1898 respektive 45,671 kronor 55 öre, 51,847 kronor 61

öre och 49,194 kronor 16 öre. Höjes nämnda anslag med 35,000 kronor

eller från 40,000 kronor till 75,000 kronor, torde man kunna vara fullt

förvissad, att anslaget under närmaste tiden kommer att motsvara hvad

som erfordras af allmänna medel till aflönande under dels redan faststälda,

dels nu föreslagna vilkor af vikarier för både ordinarie och icke

ordinarie lärare vid folkskolan, som af sjukdom äro urståndsätta att sjelfva

sköta sina tjenstår.»

Till stöd för det i ofvanberörda motion framstälda förslag har motionären

erinrat, hurusom enligt Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition

lärare eller lärarinnor vid af landsting eller stad, som ej i landsting

deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor

vid småskolor eller mindre folkskolor ej skulle komma i åtnjutande

af förmånen att erhålla ersättning till vikarie under sjukdom. Då emellertid

sistnämnda lärare eller lärarinnor vore, enligt kong], kungörelsen

den 27 maj 1898, berättigade att uppbära bidrag af statsmedel enligt

samma grunder, som gälde med afseende på de lönestillskott, hvilka utginge

till skoldistrikt för aflönande af lärare och lärarinnor vid distriktets folkoch

småskolor, torde de förmåner med afseende å ersättning till vikarie

under sjukdom, som Kongl. Maj:t föreslagit skola utgå till lärare och

lärarinnor vid folkskolor och småskolor samt biträdande lärare eller

lärarinnor vid sistnämnda skolor, jemväl böra tilläggas lärare eller lärarinnor

vid ifrågavarande seminarier.

Da sistnämnda lärare och lärarinnor utgjorde ett ringa antal (enligt

statistiska uppgifter utgjorde seminariernas antal endast tjugu stycken), så

torde någon höjning i det af Kong]. Maj:t föreslagna belopp sjuttiofemtusen

kronor ej vara erforderlig.

Då det synes vara med billighet öfverensstämmande, att staten, som

lemnar bidrag till aflöning åt lärarne och lärarinnorna vid folk- och småskoloi’,

jemväl träder hjelpande emellan, när sådan lärare eller lärarinna

genom sjukdom urståndsättes att sjelf uppehålla sin tjenst, samt denna

grundsats redan vunnit tillämpning i fråga om ordinarie lärare och

lärarinnor vid folkskolor, torde rättvisan fordra, att äfven extra ordinarie

eller biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6. 17

lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor komma i åtnjutande af

samma förmån, hvilken för dem är desto mer behöflig som deras aflöningsförmåner

äro mindre.

De af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelserna angående rätt till statsbidrag

för aflönande af vikarie hafva utskottet alltså ansett i allt väsentligt

böra förordas. I ett afseende finner utskottet dock anledning till erinran.

Genom Kongl. Maj:ts förslag synes nemligen möjlighet icke vara

utesluten, att rätten till dylikt statsbidrag kan missbrukas på det sätt, att

lärare vid inträffande sjukdom år efter år, och längre än behöfligt är, skaffar

sig hjelp till vikaries aflönande. Visserligen kan häremot invändas, att

den omständighet, att skolrådet skall pröfva behofvet af tjenstledighet för

sjukdom, antaga vikarie samt aftala med denne om arfvodet, bör medföra,

att sådant missbruk ej eger rum. Men det ekonomiska intresse för skoldistriktet,

som utgör en anledning, att skolrådet vid tjenstledighetsansökningar

från ordinarie lärare noggrant pröfvar de föreliggande omständigheterna,

är i sjelfva verket ganska obetydligt, då fråga gäller icke ordinarie

lärare.

Det torde derför vara af behofvet påkalladt, att hinder för antydda

missbruk läggas i bestämmelserna angående statsbidragets åtnjutande; och

utskottet har trott sig finna, att detta kunde ske dels genom stadgande af

viss form för det läkarebetyg, hvarå tjenstledighetsansökningen grundar

sig. dels och genom fastställande af en viss maximitid, hvarunder statsbidrag

må få utnjutas.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag utgör ett vilkor för statsbidrags utgående,

att enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf lärare erhåller tjenstledighet,

visserligen är sådan, att densamma gör läraren oförmögen att vederbörligen

uppehålla sin tjenst, men ej af sådan beskaffenhet att vid betygets

utfärdande läkaren kan med visshet intyga, att sjukdomen för all framtid

hindrar den sjukes återinträde i tjenstgöring. Emellertid torde det i de flesta

fall vara omöjligt för läkaren att med visshet intyga något dylikt, och

läkarebetyget lärer alltså icke komma att utgöra något hinder för statsbidrags

åtnjutande, äfven om sannolikhet förefinnes för att sjukdomen är

obotlig. Utskottet håller derför före, att läkarebetyget i stället bör innehålla,

att sjukdomen ej är af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande

läkaren efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt, att sjukdomen

för all framtid hindrar den sjukes återinträdande i tjenstgöring.

Hvad beträffar maximitiden för åtnjutande af bidrag till vikaries

aflönande, har utskottet velat föreslå, att tillskott af allmänna medel samt

bidrag af skoldistriktet till vikaries aflönande icke utgår för mer än

högst sexton läsmånader under de tre första åren af lärarens eller lära
Bih.

till llil:ed,. 1''rol. 1000. 4 Samt. ''2 Afd. ~> Uäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- ock Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Annans tjenstetid, samt ej heller för mer än högst sexton läsmånader

under den derefter följande tjenstetiden, så framt icke läraren eller lärarinnan

under de tre närmast föregående åren sjelf tjenstgjort minst åtta

läsmånader eller den kortare tid, under hvilken undervisningen i den

skola, hvari han eller hon är anstäld, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda

medgifvande årligen meddelas.

Utskottet har derefter förehaft till behandling herr J. Johnssons ofvanberörda

motion, hvars syfte utskottet funnit behjertansvärdt. Då emellertid

bestämmelser i fråga om ersättning åt vikarie för lärare och lärarinna

vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium,

synas böra föregås af utredning, bland annat, på hvad sätt landstinget

eller staden bör bidraga till vikariens aflönande, lärer motionen

böra föranleda Riksdagen allenast att i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla

om utredning och förslag i detta hänseende.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må

dels i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för

extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna

vid folkskola samt för lärare eller lärarinna vid mindre

folkskola eller småskola godkänna följande grunder,

nemligen:

1) att, derest vid folkskola anstäld extra ordinarie

lärare eller lärarinna, till hvilkens aflöning bidrag af

allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter

tjenstledighet och vid folkskolelärareseminarium examinerad

vikarie för honom eller henne är förordnad under

oafbrutet minst en månad af den faststälda undervisningstiden

af åtta månader om året, vikarien för den

tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta

arfvode efter antingen minst 600 kronor eller minst

500 kronor för nyssnämnda undervisningstid, allt eftersom

tjenstinnehafvarens minimilön uppgår till eller

understiger 600 kronor, eller i förra fallet 75 kronor

och i senare fallet 62 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje

månad beräknad till 30 dagar, hvarjemte vikarien skall

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

förses med tjenlig, skolan närbelägen bostad, bestående

af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning

derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders

undervisningstid, äfvensom med "belopp, som af

skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad,

der sådan ifrågakommer;

2) att, då biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola

eller lärare eller lärarinna vid mindre folkskola

eller småskola, till hvilkens aflöning bidrag af allmänna

medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet,

arfvode till vikarie skall beräknas sålunda, att, derest

vid småskoleseininarium examinerad eller af folkskoleinspektör

enligt § fl i kongl. kungörelsen den 5 juni

1885 angående lönetillskott af allmänna medel för lärare

och lärarinnor vid folkskolor och småskolor prof vad

vikarie är förordnad under oafbrutet minst eu månad

af den faststälda årliga undervisningstiden, vikarien för

den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuter

arfvode efter minst SOU kronor för åtta månaders undervisningstid,

eller 37 kronor 50 öre för läsmanad, hvarje

månad beräknad till 30 dagar, och i öfrigt samma förmåner

som vikarie för extra ordinarie lärare vid folkskola

samt, om oexaminerad vikarie förordnas, till denne

utgår arfvode efter ''250 kronor för åtta månaders undervisningstid,

eller 31 kronor 25 öre för läsmanad, och i

öfriet samma förmåner, som tillkomma examinerad vikarie;
3)

att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund

hvaraf extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna

vid folkskola eller lärare eller lärarinna vid mindre

folkskola eller småskola erhåller ledighet och vikarie

för honom eller henne förordnas på sätt ofvan sägs, är

sådan, att densamma gör läraren eller lärarinnan oförmögen

att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej

af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren

efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt,

att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde

i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke

uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till helt ålderdomsunderstöd, vikariens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

aflöning skall utgöras sålunda, att tjenstinnehafvaren

af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel af

vikariens kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar

af samma minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden

erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl skall

åligga att förse vikarien med bostad jemte vedbrand

eller ock lemna honom ersättning derför äfvensom att,

der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad;

4) att, då oexaminerad vikarie förordnas, statsbidrag

till dennes aflöning må på nämnda sätt utgå, derest

folkskoleinspektör vitsordar, att vikarien befunnits duglig;

5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad

eller svårighet anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i

fråga om vikariens aflöning skola, derest genom intyg

af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att läraren

eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urståndsatt

att vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock

att sjukdomens beskaffenhet icke blifvit genom läkarebetyg

ådagalagd, likväl ej för längre tid än högst tre

månader;

(i) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund

hvaraf icke ordinarie lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet,

är af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande

läkaren efter omsorgsfull undersökning anser

sannolikt, att läraren eller lärarinnan till följd deraf är

urståndsatt att vidare återinträda i tjenstgöring, vikariens

aflöning skall utgöras af läraren eller lärarinnan utan

tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;

7) att icke ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått

sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till helt ålderdomsunderstöd, skall, då på

grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller

henne inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner;

8) att tillskott af allmänna medel samt bidrag af

skoldistriktet till vikaries aflönande .icke utgår för mer

än högst sexton läsinånader under de tre första åren af

extra ordinarie eller biträdande lärares eller lärarinnas

vid folkskola eller lärares eller lärarinnas vid mindre

folkskola eller småskola tjenstetid, samt ej heller för

mer än högst sexton läsinånader under den derefter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

följande tjenstetiden, så framt icke läraren eller lärarinnan

under de tre närmast föregående åren sjelf tjenstgjort

minst åtta läsmånader eller den kortare tid, under

hvilken undervisningen i den skola, hvari han eller hon

är anstäld, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande

årligen meddelas; samt

9) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om

tjenstledighet, som åtnjutes af vikarierande lärare eller

lärarinna, utom i det fall, att nämnda lärare eller

lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning;

dels beträffande grunderna för nu gällande stadganden

om aflöning af vikarie för sjuk ordinarie lärare

eller lärarinna vid folkskola medgifva den jemkning, att

deri omförmälda läkarebetyg må vara af enahanda innehåll

med hvad här ofvan under inom. 3) föreslagits;

dels ock, i stället för det nu befinliga förslagsanslag

å 40,000 kronor, med titel »bidrag till aflönande i vissa

fall af vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid

folkskola», uppföra, under benämning: »bidrag till aflönande

i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna

vid folkskola eller småskola», ett förslagsanslag å 75,000

kronor för att i enlighet med såväl redan bestämda som

här ofvan föreslagna grunder användas såsom bidrag till

aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie,

extra ordinarie och biträdande lärare eller lärarinna vid

folkskola samt lärare eller lärarinna vid mindre folkskola

och småskola, som af sjukdom urstån dsättes att

fullgöra sin tjenst, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i

särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, meddela

understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan

hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder

egt rum;

b) att Riksdagen må, med föranledande af herr

J. Johnssons ofvanberörda motion, hos Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om

och på livilka vilkor statsbidrag må kunna lemnas till

aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor

vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager,

inrättadt lärare- eller lärarinneseminarium, livilka af sjukBih.

till Rikad. Vrot. 1900. 4.Sami. 2 Afd. 5 Haft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

dom urståndsätta att sin tjenst fullgöra, samt att Kongl.

Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 3 maj 1900.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. W. REDELIUS.

SOCEHOI.M, IVAB H^EÖQSTKÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1990.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:111 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtiteln, punkten 19:o, gjorda framställning om statsbid s. 1 i texten