Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 1 i grufvestadgan.

1900-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1900:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 1 i grufvestadgan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1900, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 1 i grufvestadgan.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 140) har herr

G. A. E. Kronlund föreslagit, att inom § 1 af gällande grufvestadga

måtte göras följande tillägg:

»3:o) magnesit och apatit, der de förekomma å kronjord, som

står under kronans omedelbara förvaltning eller endast till brukning på

viss tid åt annan upplåtits.»

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

Vid 1898 års riksdag hade Kongl. Maj:t i proposition n:o 46

föreslagit Riksdagen att för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva,

att Kongl. Maj:t måtte eg a

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och

under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst å

marken utstakadt område under en tid af högst 30 år, med andras uteslutande,

med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesitfyndigheter,

med rätt för koncessions innehafvare att, derest vid upplåtelsetidens

utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen medgifvenj

ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete med

magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af

sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,

dels ock åt sådan koncessions innehafvare för den tid, hvarundei

koncessionen beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigBih.

till Riksd. Prot. 1900. é Sami. 2 AJd. 7 Häft. (N:o 8.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

betel-, jemte dermed i sammanhang stående anläggningar, upplåta i närheten

af fyndställe belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig

mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder samt

för kraftledning, med skyldighet för koncessions innehafvare att för sålunda

åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämdes

genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Denna kong!, proposition, som varit affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de vilkor, under hvilka, med Riksdagens begifvande,

upplåtelse af apatitförekomster förut skett, hade utan votering blifvit

afslagen i Andra och bifallen i Första Kammaren, till följd hvaraf frågan

förfallit.

Den 10 juni 1898 hade Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium

att inkomma med utredning, huruvida i fråga om beredande af godtgörelse

åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter

äfvensom flera eller färre icke iumutningsbara mineral lämpligen

borde tillämpas enahanda grunder, som kunde vara bestämda att

gälla i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral, som

vore föremål för inmutning. I enlighet härmed hade kongl. kommerskollegium

den 13 december 1898 afgifvit utlåtande i ämnet med följande

förklaring:

»Någon olägenhet att med afseende å dessa båda mineral (apatit

och magnesit) tillämpa grufvestadgans föreskrifter synes ej heller förefinnas.

Att göra dem inmutningsbara å viss kronojord genom ändring

af 1 § i grufvestadgan torde emellertid vara mindre lämpligt, utan synes

detta böra ske genom en särskild författning.»

»Under ofvan anförda förutsättning af blifvande ändringar i angifven

rigtning af grufvestadgan, så vidt angår tillgodogörandet af kronans

jordegareandel, anser kollegium sig alltså böra i underdånighet

hemställa, att i särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvudsakligt

innehåll,

att å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på viss

tid åt annan upplåten, eller står under kronans omedelbara förvaltning,

skola, förutom de mineralfyndigheter, som omförmälas i 1 § af grufvestadgan

den 16 maj 1884, äfven sådana mineralfyndigheter, hvilka innehålla

magnesit och apatit, vara föremål för inmutning och bearbetande

af den, som sig dertill anmäler, samt i

att jemväl i afseende på nu nämnda båda slag af mineralfyndigheter

grufvestadgan skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse.»

Ifrågavarande för industrien synnerligen vigtiga mineral hade. i

nämnvärd mängd endast anträffats inom de aflägsnare delarne af Lapp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

land, der deras brytning ej kunde befaras komma att medföra det

minsta intrång på jordbruket eller andra näringar. Hvad magnesiten

beträffade, kunde man på vetenskapliga grunder med hög grad af

sannolikhet begränsa dess förekomst till den egentliga högfjellsregionen.

Från det allmännas synpunkt vore det otvifvelaktigt synnerligen

önskvärd!, att upptäckten och nyttiggörandet af sådana mineral på allt

sätt främjades. Här borde äfven beaktas, att sjelfva brytningsarbetet i

följd af mineralens förekomst måste ske på samma sätt som vanlig

malmbrytning, hvadan den sakkunniga och för såväl arbetarnes välfärd

som för grufvornas bestånd nödiga kontroll, hvilken staten i dylika fall

principielt stadgade och åtagit sig, ej finge efterlåtas.

Kongl. kommerskollegium, som ock borde hafva goda grunder att anse

koncessionssystemet i fråga om dessa fyndigheter icke vara synnerligen

egnadt att befrämja vare sig nya upptäckter eller ett snart tillgodogörande

af redan gjorda lofvande fynd, hade också, såsom anförts, uttryckligen

uttalat sig för inmutningssystemets faktiska tillämpning äfven här.

Sedan emellertid de af kongl. kollegium antydda förändringarne i grufvestadgan

samt förordning angående begagnande af kronans jordegareandel

numera genom resp. Lag och nådig kungörelse af den 20 oktober

1899 trädt i kraft, syntes den af kollegiet föreslagna omvägen att genom

ytterligare en särskild författning förlägga ifrågavarande mineral under

grufvestadgan icke vara erforderlig eller lämplig.

Enär det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande

behandling detta ärende öfverlemnats, inhemtat, att den fråga,

som utgör ämne för motionen, för närvarande är föremål för Kongl.

Maj:ts pröfning, samt att kongl. proposition derom lärer vara att förvänta,

har utskottet ansett sig nu icke böra ingå i bedömandet af motionärens

förslag, och hemställer derför,

att herr Kronlunds förevarande motion icke må

till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1900.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. W. REDEL1US.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.