Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1900-05-04 · 88 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 76 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:10, Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 5 e. m.

Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch

indragningsstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 13 januari inne- de

varande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof /ra’n Vadstena

under denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att för

manskap af indelta armén, som efter ingången af ar 1901 åt skedas, underhällshöja

de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratiaHill 36 kronor belopp.

i tredje klassen och 24 kronor i fjerde klassen och för sådant ändamål L J

uppföra å riksstatens nionde hutvudtitel under pensionsstaten, näst efter

nuvarande anslaget till sagda kassa, ett nytt ordinarie anslag, stort

83 000 kronor med benämning »förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt

manskap», att ifrågavarande kassa för bestridande åt kostnaderna för

ofvannämnda gratialförhöjning oafkortadt tillgodokomma.

Angående denna framställning har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

till statsrådsprotokollet den 30 december 1899

anfört följande.

Bih. till. Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. (N:o 10.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1899 angående regleringen

af nksstatens nionde hufvudtitel i punkten 2:6) anhållit, det

Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida från Vadstena

krigsmanshuskassa lämpligen kunde till f. d. indelta soldater genast

vid deras inträde i pensionsåldern beredas någon förbättring uti de för

närvarande utgående pensionerna, äfvensom angående storleken af det

höjda statsbidrag till kassan, som af en dylik ökad pensionering skulle

ifva erforderligt, samt derefter till Riksdagen inkomma med det förJ

utr?dl\ing’en befunnes föranleda, både Kongl. Makt den

lb derpaföljande juni anbefalt arméförvaltningen å civila departementet

att med utredning och förslag i berörda hänseende till Rond Mai-t

inkomma. ° J''

Tlli olydnad häraf hade arméförvaltningen under den 12 december

1899 anlört följande.

Den af Riksdagen i förenämnda skrifvelse begärda utredningen

aisage en förböjning i manskapspensionerna uteslutande för afskedadt

indelt manskap samt endast i den pension, som skulle först tillträdas.

Pensionerna i Vadstena krigsmanshuskassa vore fördelade i fyra klasser!:

den första med pensionsbelopp af i regeln 72 kronor

» “ndja » » »» „ 48 „ ’

” ^ „ „ 24 „

,, fjerde „ „ ^5

Härtill komme dessutom för korpraler och vice’korpraler tillägg af 24

respektive 12 kronor, om hvilka emellertid nu icke vore vidare fråga!

Ona man icke toge i beräkning de mera ovanliga fallen af afsked

pa grund af svårare skada, ådragen under tjenstgöring, i b vilket fall

af skedad kunde genast tilläggas pension i andra eller till och med

törsta klassen, egde för indelt manskap, hvarom bär nu ensamt vore

Daga, pensioneringens början rum i tredje eller fjerde klassen: i tredje,

om den afskedade tjent i lulla 30 år eller i tjensten erhållit lindrigare

skada, som dock minskat hans arbetsduglighet, i fjerde åter, om han

tjent minst 25, men icke uppnått 30 tjenstår. Pensionärerna i fjerde

klassen rekryterades så godt som uteslutande från de forna indelta

jägarekårerna i Norrland, nu de tre indelta norrländska infanteriregementena,

hvilka i detta hänseende inträdt i de forna jägarekårernas

rätt; och finge dessas manskap tillträda pensionen redan vid

uppnådda 45 lefnadsår. För pensionärerna i tredje klassen vore lefnadsaldern

ej fastslagen såsom pensionsvilkor, men kunde de afskedade utan

tara för misstag beräknas hafva uppnått 50 lefnadsår. Det fåtal, som

pa grund af skada i tjensten eller inträde i tjenst före 21 år, kunnat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 3

tidigare hinna pensionsåldern, uppvägdes nemligen af det ej obetydliga

antal, hvilket vid indelta armén tjenade qvar ett stycke in på lefnadsårens

femtiotal. Vidare vore att märka, det pensionär i fjerde klassen

som tillhört indelta armén, uppflyttades i tredje klassen vid 65 års

ålder, samt att alla pensionärer i tredje klassen vid uppnådda 72 år

tillädes pension i andra klassen.

Då Riksdagen, på sätt af dess skrifvelse framginge, nu afsett

endast en förbättring af den pension, som tillkomme den afskedade

indelte soldaten genast vid hans inträde i pensionsåldern, kunde här,

enligt arméförvaltningens åsigt, endast vara fråga om en höjning af

pensionsbeloppen i tredje och fjerde klasserna af Vadstena krigsmanshuskassa,

hvaremot någon höjning af andra eller första klassernas pensioner

icke vore ifrågasatt. Arméförvaltningen, som ansåge det vara

ej blott vid utbetalningen, utan ock för pensionären en lättnad, om

pensionerna utginge, såsom ock hittills med undantag af fjerde klassens

egt rum, med fullt krontal för hvarje månad, hyste den föreställning,

att, om någon verklig hjelp skulle beredas den uttjent^ indelte soldaten,

pensionsbeloppen borde för honom höjas i tredje klassen från 24 kronor

till 36 och i fjerde från 15 till 24.

För utrönande af kostnaden för en dylik förhöjning i pensioneringen

från Vadstena krigsmanshuskassa hade naturligen måst anlitas

sakkunnigt biträde, hvadan arméförvaltningen i sådant afseende vändt

sig till docenten vid Stockholms högskola doktor Gustaf Kobb. Dennes

utredning, hvilken, sådan den funnes statsrådsprotokollet bilagd, af

arméförvaltningen åberopades, vore uppgjord på grund af såväl de här

ofvan angifna förhållanden vid pensioneringen, livilka kunde hafva

inverkan på utgiftsökningen, som en af arméförvaltningen lemnad uppgift

på medeltalet af de under de tjugu åren 1879—1898 pensionerade

indelte soldaterne.

Enligt den af docenten Kobb gjorda uträkningen skulle, enligt

hvad arméförvaltningen vidare yttrat, de årliga kostnaderna för förhöjningen

af pensionerna komma att vara i ständigt stigande, intilldess

de med 27:de årets början uppnådde en konstant siffra. För den

af arméförvaltningen förordade förhöjningen af 12,'' respektive 9

kronor, uppginge de från omkring 6,000 kronor det lista året till

113,000 kronor det 27:de, hvarefter de komme att hålla sig vid denna

siffra. Man kunde emellertid, på sätt docenten Kobb visat, anordna

den åsyftade pensionsförhöjningen så, att de årliga kostnaderna alltid

förblefve lika, under den förutsättning, hvarpå naturligtvis beräkningen

måste grundas, att den årligen inträdande kontingenten af nya

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

pension slagare förhölle sig lika. En höjning af en krona i pensionen

kunde nemligen uppfattas såsom en så kallad temporär lifränta, utgående

under^ hvarje år af den tidrymd, under hvilken en höjning afsåges.

Om således statsverket — hvilket ju, enligt hvad syntes varit Riksdagens

afsigt vid aflåtandet af skrifvelsen, skulle draga kostnaden för den

ifrågasatta pensionsförhöjningen — till Vadstena krigsmanshuskassa,

som ombesörjde pensioneringen, för hvarje nyinträdande pensionstagare

inbetalade det dåvarande värdet af denna temporära lifränta, så kunde

kassan sedermera ombesörja den önskade förhöjningen utan vidare tillskott

från statens sida, enär någon ökad förvaltningskostnad till följd

af pensionsökningen icke ifrågakomma. Beräknade man nu värdet af

denna temporära lifränta mellan 50 och 72 lefnadsår för pensionstagarne

i tredje klassen, blefve detsamma 13,3 8 8 kronor för hvarje

pensionstagare och för pensionstagare i fjerde klassen mellan 45—65

år 13,288 kronor samt mellan 65—72 år 2,04 kronor, tillhopa 15,328

kronor. Kostnaden för en höjning i pensionen af en krona åt de 490

årligen nyinträdande pensionstagarne i tredje klassen utgjorde således

6,560 kronor 12 öre samt för de 30 pensionärerna i fjerde klassen

459 kronor 84 öre. En höjning för de indelte pensionstagarne i tredje

klassen med 12 kronor och i fjerde klassen med 9 kronor skulle således,

efter docenten Kobbs uträkning, göra:

för de förre ....................................... kronor 78,726: —

„ „ senare .................................... „_4,321: —

eller tillsammans kronor 83,047: —

Detta sätt att lemna medel till den åsyftade pensionsförhöjningen

stälde sig väl pa sätt docenten Kobb anmärkt — i början dyrare,

såsom man af en jemförelse med siffrorna i den sista kolumnen af den

1 hans utredning ingående tabellen kunde finna, men åstadkomme efter

det 15:de året en besparing, som slutligen stege till öfver 30,000 kronor

årligen. Då i. öfrigt detta tillvägagångssätt utan tvifvel måste anses

såsom det rationellaste, funne sig arméförvaltningen böra tillstyrka

detsamma. J

Någon . förhöjning i gratialen åt redan afskedade hade arméförv.

altuingen icke trott kunna här, lika litet som vid andra pensiousregleringar,

ifrågasättas. Kostnaden härför, hvilken icke blifvit fullständigt

beräknad, skulle rimligtvis ej under första året understiga ett hundra

tusental kronor.

Deti för nu afsedda pensionsförhöjningen erforderliga belopp — af

arméförvaltningen enligt förestående beräkning antaget till 83,000 kronor

årligen borde enligt arméförvaltningeus åsigt utgå såsom anslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. "

till Vadstena krigemanshuskassa, mot skyldighet för kassan att bestrida

förhöjningen, samt uppföras på nionde hufvudtiteln. Der funneB redan

under jpensionsstaten» upptaget ett anslag till Vadstena krigsmanshuskassa

på 243,640 kronor. Det nya anslagsbeloppet kunde icke gerna

med detta sammanslås, enär det gamla anslaget, som utgjordes åt statsersättningar

för en del indragna äldre rånte- och andra inkomster till

kassan, skulle delas med arméns pensionskassa, som deraf undfinge eu

andel. Lämpligast syntes vara, om, i likhet med anordnandet å nionde

hufvudtiteln af anslagen till öfriga pensionsanstalter, de Vadstena krigsmanshus

tillkommande medlen ordnades å hufvudtiteln sålunda.

Vadstena krigsmanshuskassa:

äldre anslag ............................................... 243,640:

förhöjning i underhållet för afskedadt in
delt

manskap ............................................ 83,000:

326,640: —

Derest den af arméförvaltningen föreslagna förhöjningen af 12

kronor i tredje underhållsklassen och 9 kronor i den fjerde icke skulle

vinna godkännande, kunde ur den nu lemnade utredningen lätteligen

beräknas kostnaden för det större eller mindre antal kronor, hvarmed

Riksdagen funne sig böra förbättra den till indelt soldat genast vid hans

inträde i pensionsåldern utgående pensionen.

Departementschefen har förklarat sig anse hvarje steg till föibättring

af det afskedade manskapets vid armén pensionering vara särdeles

behiertansvärdt, samt att det af arméförvaltningen, nu framstälda

förslag syntes honom motsvara, hvad Riksdagen uti berörda hänseende

för närvarande åsyftat, och har han på grund deraf hemstält om aflåtande

af nu ifrågavarande proposition.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 59)

har herr O. E. Gädda föreslagit, att Riksdagen, med bifall till nyss- maren väckt

berörda kongl. proposition, ville derjemte besluta, att den derstädes före- motionslagna

förhöjning jemväl skulle tillkomma det manskap i tredje och

fjerde klasserna af indelta armén, som före ar 1901 erhållit afsked,

äfvensom höja det af Kongl. Maj:t föreslagna anslag till det belopp,

som i följd häraf skulle blifva för ändamålet erforderligt.

Motionären har förklarat, att han visserligen icke vore okunnig om,

att detta förslag strede emot hvad vid pensionsregleringar eljest vore

vanligt, men förmenat, att det icke här gälde någon vanlig pensions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

A ng. en inom

Första kammaren

väckt

motion.

° StatsutsJcottets Utlåtande N:o 10.

fråga, äfvensom framhållit, att det måste af alla erkännas, att de belopp,

som eu utginge, vore efter nuvarande förhållanden alldeles för låga.

Emot Kong], Maj:ts förevarande framställning, hvilken synes på

ett ämpligt sätt bereda verkställighet åt de önskningar uti ifrågavarande

afseende, som Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet nästlidet år uttalade,

har utskottet icke funnit något att erinra.

Hvad deremot nyssberörda motion beträffar, finner visserligen utskottet

syftet med densamma vara förtjent af allt erkännande, men

anser dock att, på sätt arméförvaltningen i sitt i ärendet afgifna utlåtande

anfört, någon förhöjning i gratialen åt redan afskedade icke

böra i detta fall, lika litet som vid andra pensionsregleringar, ifrågakomma.

’ °

Utskottet hemställer derför

a) att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning för manskap af indelta armén,

som efter ingången af år 1901 afskedas, höja de från

Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial^till 36

kronor i tredje klassen och 24 kronor i fjerde klassen

och för. sådant ändamål uppföra å riksstatens nionde

hufvudtitel under pensionsstaten, näst efter nuvarande

anslaget till sagda kassa, ett nytt ordinarie anslag,

stort 83,000 kronor, med benämning »förhöjning i gratialen

åt afskedadt indelt manskap''!)^ att ifrågavarande

kassa för bestridande af kostnaderna för ofvannämnda

gratialförhöjning oafkortad! tillgodokomma;

b) att herr Gäddas ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

, , ^:0‘) ^i en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o

16) har herr Fr. Ridderbjelke föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i nu gällande föreskrifter

rörande rote- och rusthåll, att indelt manskap skulle berättigas

att efter tjugu tjenste- och fyratio lefnadsår, med rust- eller rotehållare8

medgifvande, erhålla afsked ur krigstjensten med pension enligt

e grunder, som nu vore gällande för indelt manskaps underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

Beträffande de skäl, som motionären till stöd för sitt förslag anfört,

får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Motionärens förslag förutsätter, att vår nuvarande härorganisation

skall för framtiden åtminstone till sina hufvudsakliga delar bibehållas.

Enär emellertid från Kongl. Maj:t lärer vara att inom kort förvänta

framställning om förändrad härordning, byggd på andra grunder än de

nuvarande, anser utskottet sig under sådana förhållanden icke böra för

närvarande ingå i vidare pröfning af motionärens förslag och hemställer,

att herr Ridderbjelkes ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

3:o.) Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o

7) har herr A. S. Bruzelius föreslagit, att Riksdagen måtte besluta aflåtande

af skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det täcktes Kongl.

Maj:t till nästa Riksdag inkomma med utredning och förslag i syfte att

bereda armén tillgång till reservbefäl på vissa i motionen närmare angifna

grunder.

I motionen har angående nämnda grunder meddelats följande.

Den brist på reservbefäl, som allt fortfarande inom svenska armén

gjorde sig gällande, gåfve tydligen vid handen, att de för reservbefälsinstitutionen

hittills gifna bestämmelser icke vore egnade att tillföra

landtförsvaret det antal reservbefäl, man påräknat och utan hvilket

armén, huru mycket för dess organisation och utrustning i öfrigt än

måtte göras, aldrig kunde blifva fullt krigsduglig.

Att åtgärder måste vidtagas för afhjelpande af nämnda olägenhet,

och detta inom den närmaste framtiden vore af många erkändt.

Motionären ansåge för sin del, att det åsyftade ändamålet, att

vinna tillgång till erforderligt reservbefäl, jemförelsevis lätt stode att

uppnå, derest tillfälle bereddes officerare till och med kaptens och ryttinästares

grad samt alla underofficerare att vid afskedstagande från

aktiv tjenst i eu ålder af från och med 35 till och med 45 år komma

i åtnjutande af pension vid uppnådda 50 lefnadsår i den grad, de vid

afskedstagandet innehaft, mot skyldighet att efter afskedet vara disponibla

vid moblisering och i händelse af krig, samt mot förpligtelse för

dem att fortfarande intill dess de uppnått pensionsåldern årligen till

vederbörande pensionskassa erlägga nu faststäld pensionsafgift för den

grad, i hvilken de vid afskedstagandet befunnit sig.

Ang. en inom

Första kammaren

väckt

motion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För erhållande af detta reservbefäl skulle på flera år någon afsevärd

utgift för staten icke vara att emotse, och äfven för framtiden syntes

kostnaderna derför ej blifva större, än att de skulle mer än uppvägas

af den fördel för försvarsverket, som derigenom blefve att påräkna,

samtidigt med att de till reservbefäl nu anslagna medel antagligen snart

nog ej skulle derför behöfva tagas i anspråk.

Utom den direkta fördelen att erhålla dugligt reservbefäl skulle

vid en anordning i sålunda angifven rigtning vinnas förmånen af officerskårens

och underofficerskårens föryngring genom det tillfälle till hastigare

befordran, som på detta sätt komme att beredas.

Då, enligt hvad utskottet ofvan meddelat, förslag till ny härordning

är att inom kort från Kongl. Maj:t förvänta, och utskottet antager,

att jemväl frågan om beredande af tillräcklig tillgång på reservbefäl,

kommer att af Kongl. Maj:t då göras till föremål för förslag till Riksdagen,

anser utskottet det icke vara lämpligt, att denna fråga särskildt

för sig nu må upptagas till pröfning, och hemställer derför,

att herr Bruzelius’ förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. pensionering

af

Jlottans

poliskår.

[2.]

4:o) Uti punkten 2 under nionde kufvudtiteln har Kongl. Maj:t i

statsverkspropositionen föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

dels att de pensioneringsgrunder, som, i öfverensstämmelse med

Riksdagens beslut, blifvit faststälda att gälla enligt kongl. kungörelsen

den 24 november 1876 för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar med den deruti genom kongl. brefvet den 6 juni 1879

gjorda ändring samt kongl. skrifvelsen den 22 juni 1877 för pensionering

af personalen och vaktbetjeningen vid marinförvaltningen, mariningeniörsstaten

och kongl. flottans civilstat, måtte jemväl tillämpas vid pensionering

af personalens vid flottans poliskår, med undantag af poliskommissarien

vid flottans station i Stockholm, dock att, hvad anginge

poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona samt öfverkonstapel,

det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet skulle beräknas, måtte utgöra

för den förre 1,400 kronor och för öfverkonstapel 1,000 kronor;

äfvensom att för den af nämnda personal, med nyssnämnda undantag,

hvilken efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjensteår erbölle afsked,

fyllnadspensionen skulle utgå med skilnaden mellan det för pensionens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beräknande faststälda belopp, med ^beräkning af ålderstillägg och

pensionen;

dels ock att för innehafvaren af de förenade väbels- och poliskommissariebefattningarna

vid flottans station i Stockholm fyllnadspension

måtte utgå med det belopp, som erfordrades för att hans pensionsförmåner

skulle utgöra 1,000 kronor eller, om han vid afsked efter

uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår innehaft nämnda förenade

befattningar i 5 år, 1,100 kronor och i 10 år, 1,200 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden den 30 december

1899 (sid. 19—25) bär i denna fråga''departementschefen anfört följande.

Sedan direktionen öfver flottans pensionskassa, uppå ansökan af

polispersonalen vid flottans station i Karlskrona, den 10 oktober 1892

beslutat att, på grund af stadgandet i då gällande reglemente för kassan

§ 2, mom. 2, att månadslönare, som enligt förordnande innehade arfvode

på stat vid flottan, antoges till delegare i kassan efter egen derom

gjord anmälan, antaga sökandena till delegare i pensionskassan, men

kassans år 1894 sammankallade fullmägtige — enär gällande reglemente

för flottans pensionskassa, som afsåge flottan tillhörande befäl och

underbefäl med vederlikar, för hvilkas pensionering grunder, godkända

af Riksdagen, blifvit af Kongl. Maj:t faststälda, icke egde tillämplighet

på varfspolisen i Karlskrona — med undanrödjande af direktionens

berörda beslut, förklarat, att nämnda personal icke kunde tilläggas

pensionsrätt i kassan, hade Kongl. Maj:t den 11 oktober 1895, vid

anmälan af fullmägtiges ifrågavarande, Kongl. Maj:ts pröfning understöda

beslut, funnit godt att, enär det uti § 20 af då gällande reglemente

för flottan, l:a delen, begagnade uttryck, att till månadslönare

räknades jemväl de, som anstäldes vid flottan för polisbevakning, icke

vore att förstå sålunda, att derigenom nämnda personal blifvit hänförd

under de i § 2 mom. 2 af reglementet för flottans pensionskassa upptagna

bestämmelser, förklara, att medlemmar af ifrågavarande personal

icke kunde i denna sin egenskap vinna delaktighet i kassan.

Uti skrifvelse af den 10 sistlidne oktober hade direktionen öfver

flottans pensionskassa, under erinran, att 1899 års Riksdag, på Kongl.

Maj:ts framställning, godkänt stat för flottans poliskår, hufvudsakligen

anfört, att reglementet för flottans pensionskassa af den 22 januari 1892

grundade sig på, bland annat, Kongl. Maj:ts kungörelse den 24 november

1876 angående meddelad fastställelse af grunder för pensionering af

flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt kongl. skrifvelsen till

Bill. till Riksd. Prut. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 10.

direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877 angående

faststalda, grunder för pensioneringen af personalen och vaktbetjeningen

vid marintörvälfången, mariningeniörsstaten och flottans civilstat; att

lorberörda kungörelse den 24 november 1876 utfärdats i enlighet med

.Riksdagens skrifvelse den 16 maj samma år angående reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel; att enligt ofvanberörda

grunder pension tillkomme följande flottans kårer och stater, nemligen:

flottans officers- och underofficerskårer, flottans lärare-, läkare-, maskinistoch

handtverksstater samt månadslönare vid flottans militärdepoter och

varf sstater, äfvensom personalen och vaktbetjente vid marinförvaltningen

mariningeniörsstaten och flottans civilstat; att varfspoliskåren icke funnes

omnämnd uti nyssnämnda kungörelse den 24 november 1876 eller i

skrifvelsen den 22 juni 1877; att samma kår, jemlikt kong!, brefvet

o11 j °^ober 1895 icke vore att i pensionshänseende räkna såsom

månadslönare; att Riksdagen icke förehaft till pröfning frågan, huruvlda

de faststälda grunderna för pensionering af flottans befäl och

underbefäl med vederlikar jemväl skulle tillämpas vid pensionering af

personalen vid flottans poliskår; samt att den till nämnda polispersonal

framdeles utgående pension delvis och fyllnadspension i dess helhet

komme att bekostas af statsmedel.

. Med afseende å nu anförda förhållanden hade direktionen ansett

sig, ehuru personalen vid oftanämnda kår numera syntes vara, jemlikt

§ 2 mom. 1 af reglementet för flottans pensionskassa, att räkna såsom

delegare i pensionskassan, böra hemställa, att, innan beslut i ärendet

fattades, framställning måtte göras till Riksdagen, att Riksdagen ville

medgifva, att pensioneringsgrunderna enligt kongl. kungörelsen den 24

november 1876 och skrifvelsen den 22 juni 1877 finge tillämpas vid

pensionering af personalen vid flottans poliskår; och hade direktionen

vidare anfört följande.

Den pension, som enligt reglementet för kassan, § 11, tillkomme

polispersonalen, och efter hvilken behöriga afgifter af densamma komme

att erläggas, utgjorde för

''poliskommissarien vid Karlskrona station, som enligt staten innehade

en aflöning af 1,600 kronor:

pension ur flottans pensionskassa........................... kronor 853:3 3

fyllnadspension af statsverket ................................. 426: 6 7

kronor 1,280: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 11

öfverkonstapel, som enligt staten innehade en aflöning af 1,200

kronor:

pension ur flottans pensionskassa........................ kronor 666:6 7

fyllnadspension af statsverket ............................... „ 333: 33

kronor 1,000: —

poliskonstapel, som enligt staten innehade en aflöning af 668

kronor samt beklädnadsersättning af 132 kronor:

pension ur flottans pensionskassa .............................. kronor 445: 33

fyllnadspension af statsverket................................... » 222: 67

kronor 668: —

Enär polispersonalen icke vore underbefäl, finge jemlikt stadgandet

i § 11 mom. 3 af åberopade reglemente den enligt staten poliskonstapel

tillkommande beklädnadsersättning icke beräknas vid bestämmande

af pension jemte fyllnadspension.

Polis kommissarien vid Stockholms station, som tillika skulle vara

väbel och för den skull endast komme att åtnjuta arfvode i egenskap af

poliskommissarie, men såsom väbel egde delegarerätt i flottans pensionskassa,

kunde icke såsom poliskommissarie erhålla delegarerätt i kassan.

En hvar af polispersonalens medlemmar vore, likmätigt § 12 mom.

1 af förenämnda reglemente, vid afskedstagandet berättigad till pension

ur kassan, då han stått i tjenst vid flottan eller något af de i § 2 mom.

1 och 2 omnämnda verk oafbrutet i 30 år och uppnått en ålder af 55

år samt i öfrigt till kassan erlagt stadgad pensionsafgift, eller, enligt

samma § mom. 5, om han i och för tjensten ådragit sig skada eller

obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare tjenstgöring oförmögen.

Fyllnadspension af statsverket genom kassan utginge endast till

den, som vore berättigad till pension ur kassan och uppnått en lefnadsålder

af 55 år. För att komma i åtnjutande af såväl pension som

fyllnadspension, hvilken åtföljde tjensten, erfordrades att hafva innehaft

samma tjenst minst två år på stat.

I § 11 mom. 2 af kassans reglemente stadgades, att för den, som

enligt gällande stat vore tillerkänd ålderstillägg efter vissa års tjenstgöring

i samma grad, skulle pension jemte fyllnadspension beräknas

efter den fasta lönen utan ålderstillägg. I enlighet härmed hade ock

pensionsförmånerna blifvit beräknade.

Direktionen hade vidare hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t hos

Riksdagen föreslå, att för hvar och en af personalen vid flottans poliskår

fyllnadspension måtte vid afsked efter uppnådda 65 lefnadsår och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Vt* C'',

minst 35 tjenstår få beräknas och utgå med skilnaden mellan lönens

hela belopp, ålderstillägg. inberäknadt, och pensionen, i likhet med hvad

Kongl. Maj: t den 22 juni 1877 bestämt beträffande civila embets- och

tjensteman vid marinförvaltningen och flottans civilstat äfvensom väbel

och vaktbetjente och genom kongl. brefvet den 6 juni 1879 beträffande

tjenstemän och betjente vid amiralitetskrigsmanskassan eller numera

flottans pensionskassa, hvilka stadganden återfunnes under § 13 mom. 2

af kassans reglemente. I sådant fall skulle pensionsförmånerna komma

att utgå med följande belopp i stället för de förut anförda, beroende af,

huruvida det ena eller båda ålderstilläggen intjenats:

i

poliskommissarien vid Karlskrona

station .................... kronor

öfverkonstapel........................

poliskonstapel........................ n

Pension.

853:33

666:67

445:33

Fyllnadspension.

Summa.

946:67 eller 1,146:67 1,800

633:33 „ 733:33 1,300

322:67 „ 422:67 768

eller 2,000

„ 1,400

„ 868

Den medlem af flottans poliskår, som afginge efter uppnådda 65

lefnads- och 35 tjenstår samt uppburit lön på stat under två år i innehafvande

grad, men icke intjenat ålderstillägg, komme att undfå följande

pensionsförmåner:

Pension. pension" Summa.

poliskommissarien vid Karlskrona

station .......................................... kronor 853:33. 746:67. 1,600: —

öfverkonstapel ................... „ 666:67. 533:33. 1,200: —

poliskonstapel .................................. „ 445:33. 222:67. 668: —

I fråga om gratial för enka och barn efter den, som i lifstiden

tillhört polispersonalen, samt gratialafgifter skulle gälla hvad angående

gratial i fjerde klassen vore stadgadt.

Marinförvaltningen hade uti sitt i ärendet afgifna yttrande anfört,

att, sedan 1899 års. Riksdag godkänt stat för flottans poliskår, tidpunkten

syntes vara inne att taga i öfvervägande, huruvida förslag till

personalens vid samma kår pensionering borde till Riksdagen öfverlåtas.

Departementschefen har för egen del erinrat, att, då han den 13

januari 1899 vid behandling åt frågan om reglering af utgifterna under

riksstatens femte hufvudtitel inför Kongl. Maj:t anmälde behofvet af en

poliskår för bevakningen vid flottans stationer, han framhållit, att frågan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets Utletande N:o 10.

om nämnda poliskårs pensionering borde till behandling företagas först

efter det frågan om kårens organisation blifvit löst. Lika med direktionen

öfver flottans pensionskassa ansåge han, att frågan om poliskårens

pensionering nu borde göras till föremål för Riksdagens, pröfning.

Han funne sig äfven kunna i hufvudsak biträda direktionens

förslag i ämnet, om han än beträffande vissa af de ifrågasatta pensionsbeloppen

icke vore af samma mening som direktionen.

Enligt den af Riksdagen godkända stat för flottans poliskår vore

väl löneförmånerna för poliskonstapel uppdelade i aflöning och beklädnadsersättning,

men hvad beträffade poliskommissarien vid flottans station i

Karlskrona och öfverkonstapel, vore de för dem bestämda lönebeloppen

upptagna såsom aflöning, hvilken icke vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar.

Då nu enligt de ar 1876 faststälda grunder föi

pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar endast

fasta lönen skulle utgöra den grund, hvarå pensionsbeloppet finge beräknas,

vore uppenbart, att sistnämnda medlemmar af flottans poliskår

skulle, om för dem pensionsbeloppet finge beräknas efter aflöningens

hela belopp, i pensionshänseende komma i en fördelaktigare ställning

än öfrig personal, tillhörande flottans befäl och underbefäl med vederlikar.

Såsom af ofvan lemnade redogörelse för de ifrågasatta pensionsbeloppen

framginge, skulle enligt direktionens förslag pension och

fyllnadspension för poliskommissarien vid Karlskrona station kunna

uppgå till 2,000 kronor och för öfverkonstapel till 1,400 kronor, hvilka

belopp syntes vara alltför höga, särskildt vid jemförelse med det pensionsbelopp

åt 1,000 kronor, som tillkomme en med öfverkonstapel. i värdighet

likstäld flaggunderofficer vid flottan, om än denne senare, visserligen

komme i åtnjutande af berörda pension vid en något tidigare ålder.

För att, med tillämpning af ofvan anförda pensioneringsgrunder, bringa

pensionsbeloppen för ifrågavarande medlemmar af poliskåren till närmare

öfverensstämmelse med pensionsförmånerna för befäl och underbefäl

vid flottan, syntes det departementschefen, som om pensionsbeloppet

för dessa medlemmar af poliskåren borde beräknas allenast

efter en viss del af aliöningsbeloppet, under det att återstoden af detsamma

finge i pensionshänseende anses såsom tjenstgöringspenningar,

hvarå pension icke skulle beräknas. Om af poliskommissariens vid

Karlkrona station aflöning, 1,600 kronor, ett belopp af 1,400 kronor

och af öfverkonstapels aflöning, 1,200 kronor, ett belopp ai 1,000 kronor

Ange anses såsom grund för pensionsbeloppets beräknande, skulle pension

och fyllnadspension för dem utgöra:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Enligt § 11 i

reglementet

för flottans

pensionskassa.

Enligt § 13 i samma reglemente.

Utan ålders- tillägg.

Med ett

ålderstillägg.

Med två

ålderstillägg.

Poliskommissarien vid

Karlskrona station kr.

öfverkonstapel......... „ J

1,120: —

1,000: —

1,400: —

1,000: —

1,600: —

1,100: —

1,800: —

1,200: —

•n ^ direktionens förslag i fråga om pension för poliskonstapel.

hvilkens löneförmåner, såsom förut nämnts, äro delade i aflöning, 668

kronor,^ ock beklädnadsersättning, 132 kronor, både departementschefen

icke något att erinra, helst som pensionsbeloppet, utgörande, med inberäknmg

af två åld er stillägg, 868 kronor, i det närmaste motsvarade

det pensionsbelopp, 864 kronor, som tillkomme underofficer af 2:a graden

vid flottan, med hvilken poliskonstapel vore i värdighet likstäld.

Hvad anginge frågan om pension för poliskommissarien vid Stockholms

station, hvilken enligt staten för flottans poliskår tillika vore väbel

vid stationen och för den skull åtnjöte aflöning af allenast 800 kronor,

såsom arfvode, i egenskap af poliskommissarie, hade direktionen anfört,''

att denne tjensteman, hvilken såsom väbel egde delegarerätt i kassan,

icke kunde såsom poliskommissarie erhålla dylik rätt. Väbel åtnjöte

^ön kronor och tjenstgöringspenningar 200 kronor samt

lönetillökning af 200 kronor efter 5 års tjenstgöring i denna befattning

och hans pension jemte fyllnadspension utgjorde 600 kronor eller, om

han fått åtnjuta lönetillökning, 800 kronor. Innehafvaren af de förenade

väbels- och poliskommissariebefattningarna vid Stockholms station

åtnjöte alltså en aflöning af 1,600 kronor eller, då han kommit i åtnjutande

af lönetillökning såsom väbel, 1,800 kronor, nemligen 800 respektive

1,000 kronor såsom väbel och 800 kronor såsom poliskommissarie,

un(ier det att, såsom nyss nämnts, hans pension såsom väbel

utgjorde allenast 600 respektive 800 kronor. Här skulle enligt departementschefens

åsigt uppenbarligen komma att uppstå4ett missförhållande

mellan afionmgs- och pensionsbelopp, hvilket skulle framträda så mycket

starkare, da man toge i betraktande, att poliskommissarien vid Karlskrona

station med en aflöning af 1,600 kronor, som med två ålderstillagg

uppgmge till 2,000 kronor, skulle, enligt hvad ofvan ifrågasatts,

erhålla ett pensionsbelopp af 1,120 kronor eller, vid afsked efter 65

lefnads- och minst 35 tjenstår, 1,400 kronor, om han ej åtnjöte ålders
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

tillägg, samt 1,600 respektive 1,800 kronor, i fall lian åtnjuter ett respektive

två ålderstillägg. Departementschefen ansåge derför, att pensionen

för väbeln vid Stockholms station borde, vid det förhållande, att

han tillika vore poliskommissarie derstädes, i någon mån höjas, om ock

icke till samma belopp, som för poliskommissarien vid Karlskrona station,

med hvilken han ej vore i värdighet likstäld, då väbel innehado

värdighet af flaggunderofficer och poliskommissarien vid Karlskrona

station värdighet af underlöjtnant; och föresloge departementschefen

vid sådant förhållande, att pension och fyllnadspension för väbeln vid

Stockholms station måtte få utgå med samma belopp, som föreslagits

för öfverkonstapel vid flottans poliskår, nemligen 1,000 kronor, eller,

om han, vid afsked efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,

innehaft väbels- och poliskommissariebefattningarna i 5 år, 1,100 kronor

och i 10 år, 1,200 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, har utskottet funnit sig

böra tillstyrka med den ändring allenast, att för poliskommissarien vid

Karlskrona station det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet skall

beräknas, synes böra, för att vinna lämpligare proportion mellan dels

denne poliskommissaries pension och lön, dels ock hans och poliskommissariens

vid Stockholms station pensioner nedsättas från föreslagna 1,400

till 1,200 kronor. Honom skulle derigenom i allt fall beredas tillräckliga

pensionsförmåner; och skulle den högsta pension, som kunde honom

tillgodokomma, utgöra 1,600 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

dels att de pensioneringsgrunder, som, i öfverensstämmelse

med Riksdagens beslut^ blifvit faststälda

att gälla enligt kungörelsen den 24 november 1876

för pensionering af flottans befäl och underbefäl med

vederlikar med den deruti genom kongl. brefvet den

6 juni 1879 gjorda ändring samt enligt kongl. skrifvelsen

den 22 juni 1877 för pensionering af personalen

och vaktbetjeningen vid marinförvaltningen, mariningeniörsstaten

och kongl. flottans civilstat, må jemväl

tillämpas vid pensionering af personalen vid flottans

poliskår, med undantag af poliskommissarien vid flottans

station i Stockholm, dock att, hvad angår polis
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ang. ändring

i grunderna

för pensionering

af löntagare

a flottans

läkarestat.

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kommissarien vid flottans station i Karlskrona samt

öfverkonstapel, det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet

skall beräknas, må utgöra för den förre 1,200

kronor och för öfverkonstapel 1,000 kronor; äfvensom

att för den af nämnda personal, med nyssnämnda

undantag, hvilken efter uppnådda 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår erhåller afsked, fyllnadspensionen

skall utgå med skilnaden mellan det för pensionens

beräknande faststälda belopp, med inberäkning af

ålderstillägg, och pensionen;

dels ock att för innehafvaren af de förenade väbelsoch

poliskommissariebefattningarna vid flottans station

i Stockholm fyllnadspension må utgå med det belopp,

som erfordras för att hans pensionsförmåner skola

utgöra 1,000 kronor eller, om han vid afsked efter

uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår innehaft

nämnda förenade befattningar i 5 år, 1,100 kronor

och i 10 år, 1,200 kronor.

5:o) Uti en till Riksdagen den 23 februari 1900 aflåten proposition

(n:o 50) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

Kongl. Maj:t i annan proposition samma dag föresloge beträffande

inqvarteringsbidrag åt läkare vid flottan, medgifva sådan ändring i de

af Riksdagen godkända grunder för pensionering af löntagare vid

flottans läkarestat, att en hvar af nämnda löntagare skulle vara dels

berättigad att, om han stått i statens tjenst i 30 år och uppnått en

lefnadsålder, fältläkare eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare

af 55 år samt jemväl i öfrigt uppfylt vilkoren för erhållande

af pension och fyllnadspension, vid afskedstagandet erhålla pension

och fyllnadspension, beräknade enligt punkten 1 i de under den 3

oktober 1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och

underbefäl med vederlikar, dels ock skyldig att, om han vore, på sätt

sålunda angifvits, berättigad till pension och fyllnadspension, ur tjensten

afgå, fält- och regementsläkare vid fylda 63 och förste bataljonsläkare

vid fylda 58 lefnadsår, hvaremot föreskriften i kongl. skrifvelsen deri

22 juni 1877 angående rätt till högre fyllnadspension i visst fall för

löntagare vid flottans läkarestat skulle upphöra att gälla;

dock att hvarje nuvarande, med fullmagt försedd innehafvare af

läkarebefattning vid flottan skulle ega att, derest han sådant önskade

och icke mottoge befordran till högre aflönad befattning vid flottans

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 1*

läkarestat, qvarstå vid den honom nu tillkommande pensionsrätt och

dermed förenade vilkor, men skulle, derest han före den 1 december

1900 derom gjorde anmälan hos direktionen öfver flottans pensionskassa,

kunna komma i åtnjutande af pensionsrätt enligt ofvan angifna nya

grunder.

Beträffande denna Kongl. Maj:ts framställning afgifver utskottet

särskildt utlåtande, hvilket utskottet här endast skolat

anmäla.

6:o) Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning hemställer utskottet, ge» aftm&skoie
lärares

m. Jl.

att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för understöda

småskolelärares in. fl. ålcLerdomsunderstödsanstalts förvältning

och verksamhet under år 1901, må medgifva, u i

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma

de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för

anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga

medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter

icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter,

i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga,

anmälas till ersättande af Riksdagen.

7:o) Uti eu till Riksdagen den 22 december 1899 aflåten särskild

proposition (n:o 31) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva stödsbeloppen

sådan förhöjning af de understödsbelopp, hvilka efter utgången af år

1900 korame att beviljas från småskolelärares m. fl. ålderdoms- ålderdomsunderstödsanstalt,

'' . .

att beloppet af helt understöd skulle utgöra 200 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommo lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880, uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år samt tjenstgjort minst 20 år och för

hvilken summan af lefnads- och tjenstår uppginge till minst 80, skulle

utgöra 130 kronor;

Bih. till Riksd. I\ot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

ansåges på grund af försvagad helsa, bristande syn eller

hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjenst, skulle, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,

som fylt 50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att,

då han eller hon om understöd gjorde ansökning, efter afgång från

tjensten bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fylt 45 år

ii

» 46 «

ii

» 47 »

11

ii 4^ i)

ii

ii 49 »

90 kronor

100 „

105 „

115 „

120 „ ;

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år............................................ !30 kronor

11

11

51

11

11

11

52

11

11

11

53

11

11

11

54

11

........... 145

.......... 155

.......... 170

......... 185

11

11

ii ;

. att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkomme lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 samt

efter uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjenstgöringstid af minst

20 år, af förut nämnda skäl icke vidare ansåges fullt lämplig att sköta

sin tjenst, skulle utgöra, om summan af lefnads- och tjenstår uppginge till

75 år ...

76 „

77 „ ..

78 „ ...

79 „ ...

90

100

105

115

120

kronor

11

V

11

ii 5

samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

vore berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda_ antalet lefnads- och tjenstår, men, sedan

han ^ eller hon tjenstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit

urstandsatt att vidare sköta sin tjenst, skulle utgöra 90 kronor.

j proposition fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastik
ärenden

den 22 december 1899 har föredragande departementschefen

yttrat •

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Vid 1898 års riksdag har uti väckt motion föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta följande förändrade grunder för beredande af

ålderdomsunderstöd åt lärare eller lärarinnor vid småskolor och mindre

folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor:

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1

januari 1880 och uppnått eu lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

eller hön tjenstgjort. minst 20 år och summan af lefnads- och tjenstår

uppgår tili minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten

erhålla understöd till belopp af 130 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller

hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,

som fylt 50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då

han eller hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten

bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fylt 45

år

n

„ 46

ii

ii

„ 47

ii

ii

„ 48

ii

ii

„ 49

ii

90

100

105

115

120

kronor

11

11

11

ii 5

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år...........

it ii ii ..........

ii ii ^ ii ...........

11 ii ii ..........

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

eller hon tjenstgjort minst 20 år och af förutnämnda skäl icke vidare

anses fullt lämplig att sköta sin tjenst, likaledes vara berättigad att

efter afgång från ''''tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

130 kronor

145 „

155 „

170 „

185 „ ;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

Om summan af

lefnads- och tjenstår

uppgår till

75 jir.........

76

77

78

79

v.........

it ......

ti.........

77 .........

till belopp af

90 kronor

77

7’

77

,, , slunt

100

105

115

120

a^t lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af

helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår

n^en genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin

tjenst, skall ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från

anstalten bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.

Sedan Riksdagen i anledning af berörda motion i skrifvelse den

13 maj 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, huruvida och i hvad mån föreslagna förändrade grunder för

beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor borde vinna tillämpning, samt sedermera till Riksdagen

inkomma med den framställning i ärendet, hvartill denna utredning

kunde finnas, föranleda, har Eders Kongl. Maj:t anbefalt direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att föranstalta om sådan utredning

och inkomma med det underdåniga förslag, hvartill densamma

kunde gifva anledning.

Direktionen, som enligt nådigt medgifvande genom sakkunnig

person låtit verkställa vissa nödiga funna beräkningar, hvilka i fyra

särskilda _ tabeller såsom bilagor bifogats direktionens den 28 februari

1899 afgifna underdåniga utlåtande, anför deri i hufvudsak följande.

Den motion, som föranledt Riksdagens berörda skrifvelse'', afsåge

uteslutande förhöjning i de understödsbelopp, som från småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utginge, och syftade således till ändring

allenast åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för anstalten den 22

juni 1892,_ uti hvilka paragrafer dessa belopp vore bestämda. Såsom

hufvudeakliga skäl för hvad i motionen föreslagits hade anförts, att, om

an ålderdomsunderstöden — i motsats till hvad fallet vore med de pensioner,

som utginge från folkskolelärarnes pensionsinrättning — blifvit

bestämda utan afseende å de vexlande löner, som småskolelärare och

andra med dem i detta afseende likstälde lärare faktiskt åtnjöte, granskning

af de utredningar, på hvilka inrättandet af småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt grundat sig, dock gåfve vid handen, att det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

belopp, hvartill fullt understöd i gällande reglemente blifvit bestämdt,

eller 150 kronor, blifvit valdt, med särskild hänsyn dertill, att det motsvarat

hälften af den då för ifrågavarande lärare antagna medellönen

eller sannolika lönen, bostadsförmånen oberäknad; och då redan under

den tid, som förflutit från understödsanstaltens trädande i verksamhet

intill 1897 års slut, genom skoldistriktens egna åtgöranden i allmänhet

en stegring inträdt i småskolelärarnes löner samt dertill komme, att

genom 1897 års Riksdags beslut från och med år 1898 denna stegring

blifvit genom lag på det sätt fastslagen, att hvarje examinerad småskolelärare

— under hvilken kategori det stora flertalet inbegrepes — egde rätt

till minst 300 kronors lön, förutom husrum och vedbrand, med förhöjning

af 50 kronor efter 10 års tjenstgöring, syntes ett vidblifvande af

de grunder, på hvilka understödsanstalten vore byggd, betinga, att understöden

underginge någon förhöjning. Ej heller kunde det förnekas, att

till och med det högsta understödet, som för närvarande utdelades af

anstalten, eller 150 kronor om året, måste anses otillräckligt förlärare

ocli lärarinnor, som förslitit sina krafter vid den magtpåliggande barnaundervisningen

utan att bekomma aflöning, som medgåfve dem att spara

något för ålderdomen; och framträdde dessa förhållanden desto starkare,

som redogörelsen för anstaltens verksamhet under de gångna åren gåfve

vid handen, att det ojemförligt största antalet understödstagare finge

åtnöja sig med allenast afkortadt, understöd, vexlande mellan 70 och 140

kronor, i följd hvaraf medelbeloppet af de understöd, som från anstalten

utginge, exempelvis för det sista år, hvarom uppgift vid motionens

väckande förelegat, stannat vid omkring 121 kronor. Derjemte anmärktes,

att, medan ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöningar

vore jemförelsevis mycket små, proportionen mellan pensionen och aflöningen

stälde sig för dem sämre än måhända i något annat fall,

oaktadt det ålåge desse lärare att, såsom i § 3 af förenämnda reglemente

föreskrefves, sjelfva bidraga till sin pensionering, hvilket eljest

långt ifrån alltid vore förhållandet med löntagare, äfven då de uppbure

vida högre aflöningar.

Dessa i motionen framstälda skäl och synpunkter kunde direktionen

icke annat än för sin del biträda; dervid särskilt, framhållande, att, om

vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit sig böra bestämma

helt understöd till endast hälften af den då beräknade medellönen eller

den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste anses såsom en för

understödstagarne icke särdeles gynsam beräkningsgrund, billigheten

syntes fordra, att åtminstone denna proportion mellan medellön och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

understöd, då en reglering af understödsbeloppen ifrågasattes, fortfarande,

så vidt möjligt vore, vidmagthölles.

Direktionen anmärker vidare: Det läge i öppen dag, att ålderdomsunderstöden,

äfven med den ökning, som nu stäldes i utsigt, icke komtne

att. bereda småskoleläraro och de med dem likstälde, när de slutade sitt

ansträngande och ansvarsfulla värf, mera än den nödtorftigaste bergning.

Under förutsättning af bifall till hvad i motionen föreslagits,

komme medelunderstödet, som beräknats till omkring 160 kronor, att

motsvara det belopp, som numera, sedan minimidelaktigheten för folkskolelärare^''enster

förhöjts till 800 kronor, tillkomme enka efter afliden

folkskolelärare, hvilken icke tillika efterlemnade pensionsberättigadt

barn. Väl vore det sant, att folkskolelärare, för beredande af pension

åt enka och barn, finge under tjenstetiden genom de obligatoriska pensionsafgifterna

vidkännas större uppoffring, än hvad de lärare, som inbegrepes

under småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för

sin egen ålderdomsförsörjning måste afstå af sina årsinkomster; men

från allmän synpunkt sedt, torde det dock böra anses lika angeläget,

att smaskolelärare och deras gelikar, hvilka till allra största delen utgjordes

af qvinnor och som sjelfva gjort en alltid betydelsefull och.

oftast med mycken möda förenad insats i ungdomens uppfostran, på

ålderdomen tillförsäkrades nödtorftig bergning, som att en folkskolelärares

hustru vid mannens frånfälle icke lemnades utan medel till försörjning.

Emot de uträkningar angående understödsbeloppen för de olika

understödsgraderna, som i Riksdagens skrifvelse innehölles, hade direktionen

intet att erinra.

Beträffande den ökade kostnad, som den föreslagma förhöjningen i

understöden skulle medföra, hade direktionen låtit verkställa beräkningar,

som, med iakttagande af de faktiska förhållandena sådana de gestaltade

sig till och med det år, för hvilket dessa varit i sin helhet

kända, eller till och med år 1897, äfvensom med ledning af de beräkningar,

som föregått anstaltens inrättande, utförts till och med år 1918,

framginge:

att antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår

uppgått till 42 och år 1897 till 224, år 1918 borde beräknas

till 1,929;

att, under förutsättning af att understöden komme att utgå efter

samma grunder som hittills, bidrag af statsmedel till understödskostnadens

bestridande skulle för första gången inträda under år 1913 eller

under anstaltens tjuguförsta verksamhetsår, för hvilket det borde be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

räknas till 40,680 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 eller

för anstaltens tjugusjette verksamhetsår komma att uppgå till 132,680

kronor;

att, under förutsättning af att den ifrågasatta förhöjningen i understöden

utsträcktes till alla, hvilka såväl före som efter den tör förändringens

inträdande antagna tidpunkten eller ingången af år 1900

blefve till understöd berättigade, bidrag af statsmedel för understödskostnadens

bestridande skulle för första gången inträda under år 1909

eller under anstaltens sjuttonde verksamhetsår, tör hvilket bidraget borde

beräknas till 8,792 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma

att uppgå till 209,840 kronor;

samt att, under förutsättning, att för de understödstagare, som till

och med år 1899 uppfördes på understödsstat, understödet beräknades

efter nu gällande grunder, men åter för de understödstagare, som derefter

å sådan stat uppfördes, den förhöjda beräkningen af understöden

iakttoges, bidrag af statsmedel till understödskostnadens bestridande

skulle för första gången inträda under år 1910 eller under anstaltens

adertonde verksamhetsår, för hvilket bidraget beräknats uppgå till

22,632 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma att uppgå

till 208,620 kronor.

Vid dessa beräkningar hade, säger direktionen, emellertid de årliga

förvaltningskostnaderna för tiden från och med år 1898 upptagits allenast

till 6,200 kronor, ett belopp, som redan under vissa gångna år

befunnits otillräckligt och som helt visst under anstaltens fortsatta utveckling

måste förhöjas. I hvilken omfattning detta maste ske, vore ju

icke lätt att på förhand beräkna, men direktionen funne skäl antaga,

att den ökning i detta anslag, som blefve behöflig, vid den tidpunkt,

hvartill ofvan anförda beräkningar framförts, icke skulle komma att öfverstiga

3,000 kronor. Siffrorna för det under olika förutsättningar beräknade

statsbidraget år 1918 skulle då ökas med nyssnämnda summa

och således komma att uppgå till 135,680 kronor, derest nu gällande

grunder för understödens beräknande blefve oförändrade, till 212,840

kronor, om understödstagare, hvilka såväl före som efter ingången al

år 1900 blifvit på understödsstat uppförda, komme i åtnjutande af den

föreslagna ökningen i understöden, och till 211,620 kronor, derest det

sistnämd;! blefve fallet allenast med dem, som efter ingången af år

1900 blefve på sådan stat uppförda. Särskildt anmärkningsvärd vore

den ringa ökning i statsbidraget, som blefve eu följd af att förhöjningen

utsträcktes jemväl till dem, hvilka redan kommit på understödsstat före

den tidpunkt, då man tänkt sig förändringen komma att inträda, eller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ingången af år 1900. För sådan händelse skulle statens bidrag påkallas

allenast ett år tidigare än eljest, och samma bidrag skulle det år, hvartill

beräkningarna framförts, eller år 1918, komma att uppgå till vid

pass 1,200 kronor mera, än om ökningen blott afsåge dem, som efter

ingången af år 1900 blefve på understödsstat uppförda. Skilnaden i

kostnad vore så ringa, att den vid frågans afgörande knappast kunde

tillmätas, betydelse, men, principielt sedt, torde af grunder, som direktionen

ej funne påkalladt att i detta sammanhang vidare utveckla, det

icke kunna tillrådas att gifva retroaktiv verkan åt en eljest skälig befunnen

förbättring i pensioner eller understöd, som af staten garanterades

en viss klass af tjenstemän.

Ekonomiskt sedt blefve då, om nyssberörda eventualitet lemnades

ur räkningen, frågan den, huru långt tidigare inträdande och huru

mycket större bidraget af statsmedel skulle blifva, om de grunder, efter

hvilka understödsbeloppen hittills varit bestämda, från den ifrågasatta

tidpunkten, början af år 1900, utbyttes mot dem, som innehölles i den

motion, hvilken föranledt Riksdagens förut berörda skrifvelse. Enligt

de verkstälda beräkningarna kunde härå svaras, att. förhöjningen, på

nyssnämnda sätt utförd, komme att verka derhän, att direkt statsbidrag''

till understödsanstalten erfordrades tre år tidigare, än eljest blefve förhållandet,

samt att den på förhöjningen beroende tillväxten i årsanslaget

komme att år 1918 hafva hunnit upp till en summa af 78,000 kronor.

Dessa resultat syntes direktionen icke afskräckande. Det skulle ju, äfven

om förhöjningen vidtoges, dröja mer än ett decennium, innan af statsverket

kräfdes direkt utgift för småskolelärarnes ålderdomsförsörjning;

och en först 20 är härefter inträdande ökning af vid pass 80,000 kronor

i det årligen behöflig^ statsbidraget syntes, stäldt i förhållande till

vigten af det ändamål, som med utgiften skulle bestridas, böra anses

vät motiverad.

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört och då det förslag,

hvilket i motionen innehölles, öfverensstämde med den princip, som vid

anstaltens inrättande lagts till grund för beräkningen af understödens

storlek, men hvilken på grund af inträffade ändrade förhållanden nu

icke .längre vore upprätthållen, något, som billigtvis borde rättas, samt

då vidare genom samma förslags bifallande en väl behöflig förbättring

i understödstagarnes vilkor skulle ernas., utan att statens framtida bidragtill

anstaltens underhåll komme att inträda så mycket tidigare eller

blifva sa mycket större, att deraf några betänkligheter rimligen kunde

vållas, ville direktionen för sin del underdånigst förorda, att Eders Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet; och har

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

direktionen framlagt förslag’ till den ändrade lydelse, som, derest de

ifrågasatta förhöjningarna af understöden blefve beslutade, borde gifvas

åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892.

Efter det direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning inkommit

med omförmälda utlåtande, anbefaldes statskontoret genom nådig

remiss att äfven yttra sig i frågan. I sitt den 19 september 1899 afgifna

underdåniga utlåtande anför statskontoret, att statskontoret, som

funnit den föreslagna förhöjningen af nu utgående understödsbelopp

vara af behof och förändrade aflöningsför håll anden påkallad, ansåge

sig så mycket hellre böra tillstyrka bifall till det af förbemälda direktion

framstälda förslag, som statsverket redan haft och ännu under en

följd af år komme att hafva till sin disposition utan ränta de af vederbörande

kommuner erlagda afgifterna, i den mån desamma icke erfordrades

för anstaltens utgifter: uppgående dessa medel för närvarande

till ett belopp af omkring 385,000 kronor.»

Då departementschefen för sin del till fullo instämde uti hvad

som anförts till stöd för den ifrågasatta förhöjningen af de understödsbelopp,

hvilka funnes bestämda i omförmälda kongl. reglemente för småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hemstälde departementschefen

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva sådan förhöjning

i xmderstödsbeloppen efter utgången af år 1900, som den aflåtna

propositionen afser.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit, finner utskottet

sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag och hemställer

derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

8:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o

37) har herr Hj. Sjövall föreslagit, att Riksdagen ville besluta, att samtliga

folkskolelärares pensioner, hvilka blifvit faststälda efter lägre delaktiglietsbelopp

än 700 kronor, skulle ökas till motsvarighet mot nämnda

belopp eller till 525 kronor för hel pension och i proportion dertill för

afkortad pension, samt för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett förslagsanslag af 39,000 kronor.

Beträffande den utredning i frågan, som motionären förebragt,

lhh. till lliksd. Prat. 1000. 4 Samt 1 Afd. 10 Häft. 4

Ang. en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

och de skäl, hviska han till stöd för sitt förelag anfört, tillåter sig

utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Utskottet, som anser, att det pensionsbelopp, som enligt gällande

reglemente blifvit vederbörligen grundlagdt och bestämdt samt af pensionär

tillträdts, icke sedermera lämpligen bör höjas, hemställer,

att herr Sjövalls förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

An9ensionsrättf 9:o) Kongl. Maj:t bär uti en den 6 nästlidne april till Riksdagen

Mer "pension, aflåten proposition (n:o 83) föreslagit Riksdagen att besluta,

att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke måtte tillkomma

den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut

blifvit afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från

tjenstebefattning, med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension

vore förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik

befattning blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd

medborgerligt förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning,

dömd till straff jemlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa

fall pensionsrätten anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut

vunnit laga kraft; dock att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars

pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassan,

pensionsrätten icke skulle anses förverkad, med mindre Kongl. Maj:t

förklarat sådan påföljd böra inträda; samt

att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmäldes,

förfaras borde i fråga om pension, hvartill någon på grund af

anställning i statens tjenst eller eljest kunde vara berättigad från anstalt,

som af staten understöddes, skulle gälla hvad i reglementet för

hvarje särskild sådan anstalt vore eller framdeles kunde varda stadgadt.

Af det propositionen bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden samma dag inhemtas, att statsrådet och chefen för finansdepartementet

i detta ärende då anfört följande.

Beträffande arméns militär- och civilstat vore i punkten 10 i kongl.

cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén den 22 juni 1877

stadgadt, att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen

till sådant brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende,

skulle från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utåtande N:o 10. 27

kraft, äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension med fyllnadspension,

samt att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt

förtroende, blefve genom dom skild från tjenstebefattning,

med hvilken rätt till fyllnadspension enligt de i cirkuläret angifna

o-runder vore förenad, skulle derigenom hafva förverkat rätt till denna

fyllnadspension, komme i hvarje fall att bero på Kongl. Maj.ts pröfning.

I en till Riksdagen aflåten proposition af den 22 december 1897

hade Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att berörda punkt

10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 måtte erhålla följande förändrade

lydelse: _ ...

»Den, som efter laga ransakning och dom blitvit förvunnen till

sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från

och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven

vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.

Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,

genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med

hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller

efter erhållet afsked dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen,

skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i

hvarje fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»

Med anmälan att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke åt

Riksdagen bifallits, hade i skrifvelse den 13 maj 1898 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel Riksdagen anhållit,

dels att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring i grunderna för arméns och flottans

pensionering, att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt

förtroende, genom laga kraft egande beslut blitvit afsatt från syssla,

med hvilken rätt till fyllnadspension vore förenad, eller efter erhållet

afsked förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, skulle hafva

förverkat rätt till fyllnadspension, och dels att Kongl. Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, huruvida icke för alla klasser af embets- och

tjenstemän samt betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet

bestredes af allmänna medel, motsvarande bestämmelser om förlust åt

pensionsrätt eller pension borde blifva gällande, som de, hvilka kunde

komma att stadgas beträffande armén och flottan.

Öfver Riksdagens berörda framställning hade efter särskilda remisser

utlåtanden afgifvits af direktionen öfver arméns pensionskassa,

af marinförvaltningen, efter direktionens öfver flottans pensionskassa

hörande, af j örn vägsstyrelsen, efter direktionens för statens jernvägs
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

trafiks pensionsinrättning hörande, af statskontoret, af generalpoststyrelsen,

af telegrafstyrelsen, efter direktionens för telegrafverkets

pensionsinrättnings hörande, samt af generaltullstyrelsen.

. Statskontoret hade i sitt den 1 november 1898 afgifna utlåtande

till en början erinrat, att för närvarande pensionerades uteslutande af

statsmedel:

l:o) alla de, som vore berättigade till pensioner å allmänna indr

åkning sstaten, d. v. s. civile embets- och tjenstemän samt betjente i

allmänhet äfvensom åtskillige med dem i pensionshänseende likstälde;

2:o) tullverkets tjenstepersonal, för hvilken pensionerna utginge

af tullmedlen; och ö ®

3:°) _ embete- och tjenstemän, tillhörande minister- eller konsulsstaten,

hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller Jconsulskassorna;

att

fyllnadspensioner af statsmedel utginge till:

l:o) arméns militär- och civilstat, för hvilket ändamål vore å nionde

hufvudtitelns extra stat uppfördt ett kreditiv till disposition af arméns

pensionskassa;

2:o) a) flottans militär- och civilstat, b) mariningeniörsstaten och

c) marinförvaltningens embets- och tjenstemän samt betjente; varande

för denna utgift medel anvisade å nionde hufvudtitelns ordinarie stat;

3:o) a) lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente och

b) befäl och underbefäl vid lotsverket, till hvilka fyllnadspensioner utginge

från lotsmedlen;

4:o) postverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken förr pensionerades

uteslutande af postmedlen, men hvars pensionering dåmera

bestredes af postmedlen, endast i den mån den till pension berättigade

icke egde att erhålla pensionsbeloppet från civilstatens pensionsinrättning;

och

5:o) telegrafverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken åtal ote

f}dlnadspensioner från telegraf medlen; samt att

staten genom anslag till vederbörande pensionsinrättning ar i mer

eller mindre grad deltoge i pensionskostnaden för dem, som åtniöte

pensioner från *

l:o) civilstatens pensionsinrättning;

2:o) arméns pensionskassa;

3:o) flottans pensionskassa;

4:o) handelsflottans pensionsanstalt;

5:o) statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

6:o) folkskolelärarnes pensionsinrättning;

7:o) kongl. teaterns pensionskassor.

Vidare hade statskontoret anfört, att för den första af nämnda

grupper af tjensteinnehafvare, eller för dem, hvilkas pensionering bestredes

uteslutande af statsmedel, för närvarande saknades bestämmelser om förlust

af pensionsrätt i de fall, som i Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse

afsåges. I sakens natur finge dock anses ligga, att den, som

blifvit från tjenst afsatt, aldrig kunde komma i åtnjutande af dylik

pension. Vederbörandes rätt till pension af detta slag pröfvades nemligen

alltid af Kongl. Maj:t i hvarje särskild! fall; och första vilkoret

för pensions beviljande vore uppenbarligen, att den till pension ifrågakomne

skulle vara innehafvare af den tjenst, med hvilken pensionsrätt

blifvit förbunden. Då emellertid efter en sådan pensionärs afskedstagande

kunde blifva uppdagadt, att ban under tjenstetiden gjort sig

skyldig till brott af den beskaffenhet, att han, derest han varit qvar i

tjenst, bort till afsättning dömas, och då det syntes vara rättvist, att

ingen finge åtnjuta statspension med bättre rätt än den lön, han egt

att af statsmedel uppbära, funne statskontoret beträffande nu ifrågavarande

grupp af tjensteinnehafvare en bestämmelse i det af Riksdagen

angifna sj^ftet vara på sin plats.

Hvad anginge den andra gruppen af ofvan omförmälde tjensteinnehafvare,

eller dem, till hvitten fyllnadspensioner af statsmedel utginge,

funnes bestämmelser meddelade:

l:o) beträffande arméns militär- och civilstat i förenämnda kong],

cirkulär angående grunder för pensioneringen af armébefälet den 22

juni 1877, för bvilka bestämmelsers innehåll ofvan blifvit redogjordt;

2:o) beträffande flottans militär- och civilstat, mariningeniör sstat en,

marinförvaltningens och lotsstyrelsens embete- och tjenstemän samt betjente

äfvensom befäl och underbefäl vid lotsverket, bvilka samtliga skulle vara

delegare i flottans pensionskassa, i gällande reglemente för nämnda

kassa; varande dessa bestämmelser lika lydande med de för arméns

militär- och civilstat gällande;

3: o) beträffande telegrafverkets tjenstep er sonat i kongl. reglementet

för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 december 1886, hvari

stadgades, att delegare, som afskedades till följd af brott mot allmän

lag, förlorade all rätt till pension; att, derest delegare_ afskedades till

följd af tjenstefel, det skulle på telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida

tjenstefelet finge anses vara af den svåra beskaffenhet, att jemväl

pensionsrätten borde förloras; samt att, om pensionstagare förlorade medborgerligt

förtroende, ban ock skulle vara pensionsrätten förlustig.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Då de skäl, som förän] edt statskontoret att i fråga om dem, hvilka

helt och hållet af statsmedel pensionerades, uttala sig för utfärdandet

af bestämmelser i det af Riksdagen angifna syftet, syntes ega samma

giltighet i afseende å dem, som egde att af statsmedel uppbära fyllnadspensioner,

hade statskontoret ansett, att äfven på dessa senare borde

tillämpas, enahanda bestämmelser i fråga om förlust af statspension, som

dem, hvilka kunde vara faststälda för dem, hvilkas pensioner till hela

beloppet utginge af statsmedel.

Vidkommande slutligen den grupp af t.jensteinnehafvare eller andra

personer, som kunde vara berättigade till pensioner ur kassör, hvilkas verksamhet

staten medelst anslag understödde, så intoge dessa beträffande

dem från nämnda kassor tillkommande pensioner otvifvelaktigt i nu

ifrågavarande hänseende en annan ställning än de förut här omhandlade,

så till vida nemligen som den enskilde pensionstagaren icke kunde

sägas åt staten uppbära något visst pensionsbelopp. Vid sådant förhållande

måste det äfven blifva svårt och i de flesta fall säkerligen

omöjligt att afgöra, i hvad mån staten skulle under oftanämnda förutsättningar

undandraga den brottslige sitt understöd. T de respektive

pensionskassornas reglementen, faststälda af Kongl. Maj:t, vore emellertid

i allmänhet redan intagna bestämmelser, hvarigenom till afsättning

dömd delegare eller delegare, som efter afskedstagandet gjort sig förvunnen

tilll brott, för hvilket han eljest skolat till afsättning dömas,

ginge i mistning af sin pensionsrätt. Sålunda stadgades:

l:o) i gällande reglemente för civilstatens pensionsinrältning: att den,

som dömdes för begången förbrytelse sin syssla förlustig eller efter

erhållet afsked genom laga kraft vunnet beslut förklarades hafva gjort

sig till sådan påföljd förfallen, hade förlorat rättigheten att af pensionsinrättningen

undfå pension, samt att delegare, som efter erhållet afsked

blifvit för begången förbrytelse dömd medborgerligt förtroende förlustig,

hade för den tid, berörda påföljd varade, förlorat pensionsrättigheten;
2:o)

i reglementet för arméns pensionskassa: af den 15 december 1893:

att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant

brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende, skulle från

och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven

vara förlustig sin rätt till pensions åtnjutande från denna kassa;

3:o) i gällande reglemente för flottans pensionskassa: bestämmelser

af det innehåll, förut redan återgifvits;

4:o) i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt af den 29 januari

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 31

1864: att för pensions erhållande erfordrades, bland annat, att ega behörigen

vitsordad god frejd;

5:o) i reglementet för statens jemn äg »tv a fiks pensionsinrättning af den

3 november 1882: att delegare, som af styrelsen för statens järnvägstrafik

entledigades såsom varande för sin befattning olämplig eller afskedades

på grund af tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför,

att han utan styrelsens samtycke lemnat sin tjenst, förlorade all rätt

till pension, äfven om han vid af skedandet innehade sådan rätt; samt

6:o) i reglementet, för folkskolet är arnes p elision s iur ä it ning af den 30

november 1866: att folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit

genom laga kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad

till sådan påföljd förfallen, förlorade rätt till pension, samt att, om

pensionstagare dömdes förlustig medborgerligt förtroende, förlorades

jemväl pensionsrätten. .

Af öfriga i ärendet hörda myndigheter hade marinförvaltningen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen förklarat

sig icke hafva något att erinra mot meddelande af bestämmelser i det

af Riksdagen angifna syfte.

Direktionen öfver arméns pensionskassa hade anfört, bland annat,

att direktionen i princip delade Riksdagens uppfattning, att eu statens

embets- eller tjensteman, som så groft förbrutit sig, att han förskylt

afsättning, äfven borde hafva förverkat rätt till den af statsmedel utgående

pensionen, men dock icke kunde undgå att tillmäta en viss giltighet

åt de skäl, som ursprungligen finge antagas hafva gifvit anledning

till stadgandet att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt

förtroende, skildes från tjenstebefattning, derigenom skulle

hafva förverkat rätt till fyllnadspension, i hvarje fall komrne att bero

på Kongl. Majtts pröfning — ett stadgande, som sålunda innebure, att,

om Kongl. Maj:t så pröfvade skäligt, den till afsättning dömde kunde

bibehållas vid sin rätt till fyllnadspension. Förhållandet vore nemligen,

att flera af de brott, för hvilka strafflagen för krigsmagten stadgade

afsättning, i och för sig icke vore af den svåra beskaffenhet, att de

skolat beläggas med så strängt straff, om detta ej ansetts kräfvas ur

disciplinär synpunkt och för krigstuktens upprätthållande. Derest den,

som, till följd af en för krigsmagten gällande undantagslag, för sin förbrytelse

drabbats af ett strängare straff, än i allmänna strafflagen stadgades,

betoges rätt till fyllnadspension, skulle detta, med hänsyn jemväl

till de af honom för fyllnadspensions erhållande under tjenstetiden inbetalda

utgifter, innebära en obillig hårdhet, som ingalunda kunde anses

fordras af det allmänna rättsmedvetandet. 1 de fall åter, då någon, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lydde under strafflagen för krigsmagten, beginge brott, hvarå straff der

icke vore satt, och som således jemlikt § 3 i nämnda lag skulle

straffas efter allmän lag och laga stadgar, syntes deremot förlust af

rätt till fyllnadspension för den till afsättning dömde, på sätt Riksdagen

föreslagit, ovilkorligen och utan inskränkning böra följa. Om sålunda,

för det fall, att någon, med tillämpning af de i strafflagen för krigsmagten

upptagna straffbestämmelser, till afsättning dömdes eller efter

erhållet afsked förklarades hafva gjort sig till afsättning skyldig, det

komme att på Kongl. Maj:ts pröfning bero, om den dömde jemväl skulle

hafva förverkat rätt till fyllnadspension, hade direktionen i öfrigt icke

något att erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i grunderna

för arméns pensionering.

I anledning af hvad direktionen sålunda anfört hade statskontorets

yttrande inhemtats; och hade statskontoret i afgifvet utlåtande af den

22 november 1898 anfört, att, då tillräckliga skäl icke syntes vara af

direktionen förebragta för att vid utfärdande af föreskrifter i förevarande

ämne bereda en undantagsställning åt dem, hvilkas förseelser befunnes

falla under de i strafflagen för krigsmagten upptagna straffbestämmelser,

statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka afseende å direktionens

förslag i hvad det skilde sig från statskontorets i ofvan anförda utlåtande

af den 1 november 1898 gjorda hemställan.

Slutligen hade jernvägsstyrelsen, med åberopande af bestämmelserna

i § 12 af det för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning gällande

reglemente, att vid statens jernvägar anstäld tjensteman eller betjent,

som afskedats på grund af brott mot allmän lag, förlorade all rätt till

pension, äfven om han vid afskedandet sådan rätt innehade, anfört, att

någon ändring i berörda reglemente icke erfordrades för vinnande af

den af Riksdagen ifrågasatta enhetligheten i hvad beträffade bestämmelser

rörande förlust af pensionsrätt för i tjenst varande embets- och

tjensteman samt betjent, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt

förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla.

Deremot funnes i pensionsreglementet icke något stadgande, på grund

hvaraf den,, som, efter det han med rätt till pension entledigats från

sin tjenst vid statens jernvägar, förklarades hafva gjort sig skyldig till

afsättning, . förlorade rätt till pension eller till någon del deraf. Då

emellertid i hvarje pensionsbelopp, som uppbures från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, till någon del inginge det statsbidrag, som

af pensionsinrättningen uppbures, hade styrelsen funnit sig för sin del

böra tillstyrka, att för vinnande af den af Riksdagen afsedda likställigheten

mellan alla klasser af embets- och tjenstemän samt betjente, hvilkas

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

pensionering delvis eller i sin helhet bestredes af allmänna medel, bestämmelser

i sistberörda hänseende måtte gifvas; och hade styrelsen, vid

det förhållande, att det statsbidrag, som inginge uti af statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning utbetalda pensionsbelopp, icke faststälts att

utgå såsom särskild så kallad fyllnadspension, ansett, att det nu ifrågasätta

stadgandet borde gifvas den form, att den, som med rätt till

pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning erhållit afsked

från sin tjenst vid statens jernvägar, men derefter förklarades hafva

gjort sig skyldig till afsättning, derigenom skulle hafva förverkat rätten

till så stor del af den till honom utgående pension, som utgjorde skilnaden

mellan, å ena sidan, förutvarande pensionsbeloppet samt, å andra

sidan, det belopp, som efter verkstäld utredning befunnes motsvara

årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af hans egna till pensionsinrättningen

inbetalda afgifter jemte derå för tiden intill entledigandet

belöpande ränta med ränta derå.

Departementschefen har vidare erinrat, att de till poststaten hörande

tjensteinnehafvarnes pensionering från och med innevarande år skulle,

enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, i sin helhet bestridas af

postmedlen.

Slutligen har departementschefen för egen del förklarat, att, i

öfverensstämmelse med den mening, som uttalats af statskontoret och

flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter, han, efter samråd med

cheferna för öfriga statsdepartement, ansåge sig böra förorda, att bestämmelser

i den i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1898 angifna riktning

måtte bringas till stånd. I fråga om de embets- och tjenstemän,

hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassan

och således af både svenska och norska statsmedel, borde likväl

de bestämmelser, som sålunda kunde komma att utfärdas, icke utan

vidare göras tillämpliga, utan syntes pension från någondera af dessa

kassor icke böra anses förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat

sådan påföljd böra inträda.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit beträffande förlust uti nu

ifrågavarande fall af pension eller fyllnadspension, som utgår af statsmedel,

synes utskottet motsvara hvad Riksdagen uti sin berörda skrifvelse

af den 13 maj 1898 åsyftat.

Hvad derefter vidkommer de pensioner, hvilka utgå från kassor,

som endast till en del underhållas af statsmedel och hvilkas pensionsväsende

till en annan, kanske betydligare del är grundad på bidrag

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. antingen

under pensionsstaten.

Ang. direktören

vid indragna

centralfängelset

å

Norrmalm C.

R. Wibergs,

predikanten vid

samma fängelse

A. Löfgrens

samt kamreraren

vid indragna

kronoarbetsstationen

a Tjurkö T.

Grahls öfverflyttning

a allmänna

indragning

sstaten.

[4-]

:,4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

åt delegarne, anser utskottet val, att fullständig förlust af dylik pension

vid nu ifrågavarande fall icke bör från statens sida påyrkas. Dock

synes det iitskottet, som om lämpligen beträffande så stor andel af

sistnämnda pensioner, som kan anses motsvara det af vederbörande

pensionsanstalt åtnjutna statsunderstödet, enahanda bestämmelser borde

blifva gällande som för de uteslutande af statsmedel utgående pensioner

och fyllnadspensioner; och anser utskottet det vara önskvärdt, att, så

vidt sådant kan vara möjligt, detta må efter hand blifva i vederbörlig

ordning stadgadt uti pensionsanstalternas reglementen. Under närvarande

förhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka Kongl. Majrts

förslag jemväl i denna del.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

10:o) I afseende å öfriga anslag under pensionsstaten har någon

förändring icke föreslagits, och får utskottet hemställa,

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i

afseende på hvilka förändring icke blifvit härofvan

ifrågasatt, må i 1901 års riksstat upptagas med oförändrade

belopp.

Allmänna indragningsstaten.

ll:o) Uti punkten 4 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t,

med åberopande af hvad i det såsom bilaga till andra hufvudtiteln intagna

. statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13

januari innevarande år (sid. 12—iö) funnes uti ärendet anfördt, föreslagit

Riksdagen medgifva, att direktören vid indragna centralfängelset

å Norrmalm Carl Robert Wiberg, predikanten vid samma fängelse August

Löfgren samt kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö

Theoclor Gr ak! måtte få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med

nitt för dem att å sagda stat från och med år 1901 under sin återstående

lifstid uppbära årlig lön till belopp, Wiberg af 5,175 kronor,

Löfgren af 1,300 kronor och Grahl af 2,300 kronor, dock med vilkor,

beträffande Wiberg, att, i händelse han efter förflyttning till indragningsstaten

skulle befordras i statens eller kommunens tjenst, han

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 35

skulle vara pligtig att i allo frånträda lönen a indragningsstaten,

derest denna understege eller vore lika med den nya lönen, samt att

å lönen å indragningsstaten, derest den öfverstege berörda nya lön,

vidkännas mot denna senare svarande afdrag, och angående Löfgren,

att, derest lian, efter förflyttning till indragningsstaten, på statens,

kyrkans eller kommunens stat erbölle högre aflöning än den, hvartill

hans inkomster såsom predikant vid Danviks hospital nu uppskattats,

eller 1,600 kronor, lönen å indragningsstaten skulle minskas med skilnaden

mellan besagda högre aflöning, å ena, och nyssnämnda belopp,

1,600 kronor, å andra sidan, eller upphöra, der denna skilnad uppginge

till 1,300 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inliemtas i detta ämne följande.

Kamreraren vid kronoarbetsstationen a Tjur ko, Theodor Grahl,

hvilken på grund af konstitutorial å denna befattning åtnjutit 1,200

kronor lön och 300 kronor arfvode jemte bostad och vedbrand, hade,

efter det kronoarbetsstationen med utgången af juli månad 1894 indrägt,

af Kongl. Maj:t förklarats berättigad att i afbidan på utredning

af frågan, huruvida skäl kunde föreligga att till Riksdagen gorå framställning

om pension åt honom å allmänna indragningsstaten, åtnjuta

ett hans samtliga löneförmåner motsvarande belopp af 2,300 kronor

efter år räknadt. Enligt proposition till 1895 års Riksdag hade Grahl

uppförts å allmänna indragningsstaten med en hans lön motsvarande

pension af 1,200 kronor. Men Grahl hade derefter till Stockholms rådstufvurätt

instämt Kongl. Maj:t och kronan med yrkande, att Grahl,

som från 1896 års början icke'' kommit i åtnjutande af förenämnda med

kamrerare^''ensten förenade löneförmåner, måtte utbekomma så stor del

af dessa löneförmåner, uppskattade till 2,300 kronor om året, som vid

blifvande dom i saken kunde vara till betalning förfallen. I dom den

28 maj 1896 hade rådstufvurätten förpligtat Kongl. Maj:t och kronan

att till''Grahl utgifva den för de fem första månaderna af 1896 förfallna

andel af samtliga Grahl tillkommande löneförmåner. Hofrätten hade

visserligen, med ändring af rådstufvurättens dom, ogillat Grahls i saken

förda talan, men Kongl. Magt hade, på Grahls ändringssökande, i dom

den 17 maj 1899, enär Grahl icke blifvit från sin befattning entledigad

samt af i öfrigt anförda skäl, pröfvat lagligt att, med ändring åt hofrättens

dom, fastställa rådstufvurättens beslut. På ansökning åt Grahl

om aflönings åtnjutande för tid efter ingången af juni månad 1896

hade Kongl. Mapt den 21 juli 1899 medgifvit, att till Grahl fiuge af

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll från och med den 1

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

juni 1899, till dess annorlunda kunde varda förordnadt, utbetalas aflöning

efter 2,300 kronor för år.

Innan rättegången med Grahl blifvit afgjord, hade fångvårdsstyrelsen

— utgående från den förutsättning, att samtliga sådana befallningshafvande

vid centralfängelset å Norrmalm och det dermed förenade

kronohäktet, hvilka icke kunde vid detta fängelses förestående

Jn<^raSI1in^ förflyttas till tjenstgöring vid andra fångvårdsanstalter, men

hade berättigade anspråk att det oaktadt få för sina innehafvande tjenster

fortfarande åtnjuta aflöning eller ersättning derför, skulle för pensions

ihållande öfverflyttas å allmänna indragningsstaten — hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att efter centralfängelsets indragnmg

följande aflöningsförmåner finge tills vidare intill år 1898 af fångvårdsanslagen

utbetalas till nedannämnda befattningshafvande vid fängelset,

nemligen till direktören C. R. Wiberg:

lönen vid centralfängelset...................................................... kronor 3,000 —

arfvodet vid kronohäktet ............................................... 3qq_

två ålderstillägg, tillsammans ........................................... ” 700

vederlag för mistad bostad ................................................. ” 1 000

» » » ved...........................................................” 175 —

, Summa kronor 5,175 —

hvaremot ett till Wiberg utgående skrifvare arfvode å 400 kronor efter

upphörandet af Wibergs tjenstgöring icke vidare syntes böra till honom

utgå,

och till predikanten August Löfgren:

arfvodet vid centralfängelset ................................................ kronor 1 400_

300 —

500 —

600 —

100 —

„ „ kronohäktet

ett ålderstillägg ..............

hyresersättning...............

vederlag för mistad ved

V)

Summa kronor 2,900 —

dels ock'', föreslå Riksdagen att öfverflytta Wiberg och Löfgren till allmänna

indragningsstaten med rätt för dem att derå från början af år

1898 uppbära pension, Wiberg med 5,175 kronor och Löfgren med

2,900 kronor.

... 1 häfver infordradt utlåtande hade statskontoret tillstyrkt bifall

till fångvårdsstyrelsens hemställan, i hvad den afsåge Wiberg. Beträffande

Löfgren, för hvilkens befattningar såväl vid centralfängelset som

vid kronohäktet icke å stat uppförts lön, utan endast arfvode af respektive

1,400 och 300 kronor, hade statskontoret förklarat sig väl anse,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statutskottets Utlåtande N:o 10.

37

att Löfgren borde tills vidare och intill dess han kunde användas vid

annan straffanstalt eller vinna annan befordran i statens eller kyrkans

tjenst få af fångvårdsmedel tillgodonjuta berörda arfvoden med ålderstillägg

jemte hyresersättning och vederlag för mistad vedbrand, hvaremot

statskontoret, med afseende derå att någon lön ej vore förenad

med Löfgrens befattningar vid fångvården och hans anställning såsom

predikant alltså icke kunde anses vara så fast, att han vid indragningen

af predikantsbefattningen skulle ega rätt att för all framtid bibehållas

vid dermed förenade aflöningsförmåner, funnit sig icke kunna

tillstyrka Löfgrens öfverflyttande på allmänna inrdagningsstaten.

Genom kongl. bref den 29 januari 1897 hade Kongl. Maj:t förklarat,

att Löfgren finge bibehållas vid sina aflöningsförmåner till den

30 april 1897, men att Kongl. Maj:t ej funnit skäl att hos Riksdagen

göra framställning om Löfgrens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten.

I fråga om Wiberg deremot hade Kongl. Maj:t föreslagit 1897

års Riksdag att medgifva uppförande åt honom å allmänna indragningsstaten

af ett mot hans förenämnda aflöningsförmåner svarande belopp

af 5,175 kronor. Vid behandling af denna fråga hade Riksdagen, under

åberopande af rådstufvurättens dom i rättegången mot Grahl och enär

denna rättegång då vore på hofrättens pröfning beroende, anfört, att

vid detta förhållarde Riksdagen ansåge, att, innan slutligen blifvit afgjordt,

huruvida Kongl. Maj:t och kronan skulle anses skyldig att vid

en tjensts indragning godtgöra tjensteinnehafvaren till större belopp,

än som motsvarade sjelfva den med tjensten förenade lönen, det icke

vore lämpligt bestämma, hvilket belopp borde för Wiberg å allmänna

indragningsstaten uppföras, samt att frågan om Wibergs öfverflyttande

å nämnda stat derför borde tills vidare anstå.

På särskilda framställningar från fångvårdsstyrelsen hade derefter

Kongl. Maj:t medgifvit, att Wibergs löneförmåner finge till och med

år 1900 tili honom utbetalas af fångvårdsmedel.

Efter det rättegången mot Grahl blifvit afgjord, hade ofvanbemälde

Löfgren hos Kongl. Maj:t anhållit, attj då genom Kongl. Maj:ts dom i

sagda rättegång syntes hafva uppkommit ett prejudikat, som styrkte

Löfgrens rätt att utan afseende å de förfoganden, som vidtagits med

den tjenstebefattning, hvartill han konstituerats, fortfarande åtnjuta de

med tjensten förenade förmåner, Kongl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i

syfte, att Löfgren för tiden efter den 1 maj 1897 måtte komma i åtnjutande

af de honom såsom predikant vid centralfängelset och kronohäktet

å Norrmalm tillkommande löneförmåner till belopp af 2,900

kronor för år räknadt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Fångvårdsstyrelsen hade i anledning af domen angående Grahl

samt Löfgrens nyssnämnda ansökning anfört, att, försåvidt genom sagda

dom finge anses vara slutligen afgjordt, att kronan skulle vara skyldig

vid en tjensts indragning godtgöra konstituerad innehafvare deraf med

hela den aflöning, som honom i tjensten tillförsäkrats, syntes Wiberg,

hvilkens tjensteställning i förevarande afseende vore fullkomligt likartad

med den, som Grahl intagit, böra anses fortfarande berättigad att

uppbära aflöning, motsvarande honom tillförsäkrade förmåner, tillsammans

5,175 kronor. Och då de Wiberg och Grahl tillkommande aflöningar

syntes lämpligast böra för framtiden utgå från allmänna indragningsstaten,

hade styrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte dels

förnya sin till 1897 års Riksdag aflåtna proposition om Wibergs öfverflyttande

å allmänna indragningsstaten, med rätt för honom att under

vissa vilkor å sagda stat från och med år 1901 uppbära årlig lön till

belopp af 5,175 kronor, dels ock föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

uppföra den Grahl nu tillerkända aflöning att från och

med 1901 af honom uppbäras med 2,300 kronor för år; hvarjemte

styrelsen hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t, för den händelse Kongl.

Maj:t skulle pröfva skäligt bifalla Löfgrens ansökning, täcktes finna

lämpligt föreslå Riksdagen att jemväl åt Löfgren uppföra hans aflöning

å allmänna indragningsstaten under enahanda vilkor som för Wiberg.

Statskontoret hade, med afseende å hvad i ärendet nu förekommit,

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning

om Wibergs, Grahls och Löfgrens öfverflyttande å allmänna indragningsstaten

med rätt för dem att derå från och med år 1901 uppbära

en hvar de af fångvårdsstyrelsen för honom tillstyrkta belopp

under de vilkor och inskränkningar beträffande Wiberg och Löfgren,

som af nämnda styrelse föreslagits.

Beträffande Löfgren hade departementschefen inhemtat, att han

den 8 februari 1899 förordnats att vara predikant vid Danviks hospital

med en aflöning af 1,000 kronor jemte fri bostad. Då sålunda Löfgren

numera kommit i åtnjutande af en med sagda förmåner förenad

presterlig tjenst, syntes den för honom å indragningsstat föreslagna

ersättning böra minskas med, förutom nyssnämnda kontanta belopp

1,000 kronor, jemväl hyresersättningen 600 kronor, och Löfgren å indragningsstat

höra beredas en ersättning af 1,300 kronor.

Under erinran att Riksdagen, med bifall till hvad utskottet i

utlåtandet n:o 3 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel i punkten 5 hemstält, beslutit att, under förut
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

sättning af Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten, minska

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med ett belopp, motsvarande

hans lön med ålderstillägg, får utskottet, som icke funnit skäl

till erinran mot hvad Kongl. Maj:t, i omförmälda afseende föreslagit,

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställningar

må af Riksdagen bifallas.

12:o) Uti en den 23 sistlidne februari till Riksdagen afbiten proposition

(n:o 64) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att åt portvakten

i utrikesministerhotellet Anders Andersson å allmänna indragningsstaten

bevilja pension af 600 kronor om året, att utgå från och

med månaden näst efter den, hvari han erhölle entledigande från

portvaktssysslan.

Enligt hvad af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll

öfver utrikesdepartementsärenden för nämnda dag inhemtas, har herr

ministern för utrikesärendena då föredragit en af bemälde Andersson

till Kongl. Maj:t ingifven ansökning, deruti Andersson, under förmälan,

att han till följd af hög ålder och försvagade krafter icke längre kunde

bibehålla sin berörda befattning, hvilken han alltsedan år 1863 innehaft,

anhållit, att pension af allmänna medel måtte varda honom efter

entledigandet från portvaktssysslan beviljad.

Statsrådsprotokollet meddelar vidare, att af det vid ansökningen

fogade åldersbeviset samt en af chefen för utrikesdepartementets kameralafdelning

i anledning af densamma utarbetad promemoria inhemtades:
att

sökanden, som vore född den 30 september 1825 och således

74 år gammal, i 37 år varit anstäld såsom portvakt i utrikesministerhotellet;
att

han i sådan egenskap, utom vanliga portvaktsgöromål, haft

till åliggande att ombesörja renhållningen å hotellets gård samt att

utöfva en viss tillsyn öfver fastigheten jemte dess fasta och lösa, staten

tillhöriga inventarier, bvilket sistnämnda åliggande varit af särskild

betydelse under tider, då hotellet på grund af ombyte af innehafvare

af utrikesministerembetet eller af annan anledning icke varit bebodt

af någon annan än sökanden och hans familj;

att sökanden, jemte bostadslägenheten samt nödigt bränsle och

lyse äfvensom vissa livrépersedlar, åtnjutit en kontant lön, hvilken

alltsedan början af 1870-talet utgjort 600 kronor om året;

Ang. pension

åt portvakten

Anders Andersson.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att berörda löneförmåner — utom bostaden — bekostats af innebafvarne

af utrikesministerembetet under de tider, då desse bott i hotellet,

men att, då så icke varit händelsen, lönen utgått från utrikesdepartementet

;

att sökanden städse på ett redbart och pligttroget sätt med synnerlig

påpasslighet och omtanke skött sin tjenst och i sitt enskilda lif

gjort sig känd för en hedrande vandel, för hvilket välförhållande han

jemväl erhållit medalj af patriotiska sällskapet;

samt att sökanden, som icke kunnat göra nämnvärda besparingar,

hade en ålderstigen hustru samt en hemmavarande ogift dotter.

Uti häröfver infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att,

då, på sätt i åberopade promemorian jemväl erinrats, det icke borde

kunna ifrågasättas, att föregående och än mindre nuvarande innehafvare

af utrikesministerembetet skulle förse bemälde portvakt med pension,

då han numera icke längre kunde bibehålla sin befattning, det syntes

statskontoret böra tillkomma staten, hvars egendom sökanden under

en lång följd af år vårdat, att vid hans afgång från befattningen tillförsäkra

honom något årligt underhållsbidrag, och att detta icke syntes

kunna sättas lägre än ett den kontanta lönen motsvarande belopp eller

samma pensionsförmån, som tillkomme vaktmästare vid centralt embetsverk

efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår, äfvensom hemstält,

det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt merbemälde

portvakt Andersson å allmänna indragningsstaten bevilja pension af

600 kronor om året, att utgå från och med månaden näst efter den,

hvari han erhölle entledigande från portvaktssysslan.

Herr ministern för utrikesärendena upplyste vidare, att Andersson

bestridt ifrågavarande syssla under icke mindre än nio utrikesministrar,

den nuvarande innehafvaren af befattningen oräknad.

Vid det förhållande, att ifrågavarande vaktbetjent under vissa tider

åtnjutit aflöning af statsmedel, samt i betraktande jemväl af att en

icke obetydlig statsegendom varit stäld under hans omedelbara tillsyn

och att hans tjänster under en synnerligen lång tid alltså i viss mån

kommit det allmänna till godo, har utskottet ansett, att någon pension

af statsmedel bör honom beredas. Denna pensions belopp har utskottet

ansett, vid jemförelse med hvad åt personer i liknande ställning förut

plägat af Riksdagen beviljas, böra sättas till 500 kronor.

Utskottet hemställer derför,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 41

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att åt portvakten i

utrikesministerhotellet Anders Andersson å allmänna

indragniugsstaten beviljas pension af 500 kronor om

året, att utgå från och med månaden näst efter den,

hvari han erhåller entledigande från portvaktssysslan.

13:o) I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof Ang. pension

har Kongl. Makt under nionde hufvudtiteln uti punkten 5 föreslagit, foderatt

för fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik Leonard Wid- strömshoims

lund måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en hälften af hans rids^lu^d L''

årslön vid ridskolan motsvarande pension af 350 kronor, att af honom [-5/j

under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från och

med månaden näst efter den, då han blifvit eller komme att blifva

från fodermarsktjensten entledigad.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 8 december

1899 innehåller härom följande (sid. 39—41).

CJti skrifvelse af den 4 mars 1899 hade inspektören för kavalleriet

anhållit, att, då fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik

Leonard Widlund, enligt anmälan af skolans chef, till följd af framskriden

ålder saknade den kraft och uthållighet, som fordrades för att

sköta fodermarsktjensten, och derföre måste från densamma entledigas

vid slutet af pågående ridskolekurs, Kongl. Maj:t måtte bereda Widlund

för hans återstående lifstid en årlig pension af 350 kronor, motsvarande

hälften af hans innehafvande kontanta årslön.

Af skrifvelsen bifogade intyg inhemtades, att Widlund, som vore

född den 5 september 1835 och blifvit hugnad med medaljen i silfver

af åttonde storleken för nit och redlighet i rikets tjenst, tjenat 8 år

som trumslagare vid lifregementets grenadiercorps, 4 år såsom stalldräng

vid Strömshoims hingstdepot och 31 år såsom fodermarsk vid

ridskolan, eller sammanlagdt i 43 år varit i kronans tjenst anstäld,

samt att han, enligt vitsord af ridskolans chef, med trohet, nit och

skicklighet fullgjort sina åligganden äfvensom ådagalagt ett hedrande

uppförande.

Uti infordradt utlåtande hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet

anfört, att uti den första för ridkolan utfärdade stat af den

4 juli 1868 funnes bestämdt, att all i staten utförd aflöning skulle

beräknas för ridtermin, med undantag endast af den för fodermarsken

utförda, hvilken vore att anse såsom årslön, samt att uti det första

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 lläft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

t*

för ridskolan utfärdade reglemente af nyssnämnda datum funnes bestämdt,

att tjensteman vid skolan egde vid sjukdomsfall, som ej räckte

öfver 8 dagar, oafkortadt uppbära sina löneförmåner och att, vid dylikt

förfall utöfver denna tid, fjerdedelen af arfvodet för den Överskjutande

tiden skulle afstås till den eller dem, som tjensten förrättade.

På grund häraf och då Widlund, hvilken innehaft fodermarsktjensten

vid ridskolan alltsedan skolans början år 1868, sålunda enligt

omförmälda, å Widlunds löneförhållanden ännu tillämpliga reglemente

vore berättigad att under sjukdom uppbära tre fjerdedelar af årslönen,

samt staten, vid tjensteinnehafvares oförmåga till tjenstens skötande

till följd af ålder och aftagande kroppskrafter, syntes lika väl som vid

tjensteinnehafvarens sjukdom böra anses skyldig tillerkänna honom

något understöd till framtida uppehälle, hade arméförvaltningen funnit

sig föranlåten hemställa om proposition till Riksdagen om Widlunds

uppförande å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en årlig

pension af 350 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande genom remiss jemväl infordrats,

hade i likhet med arméförvaltningen tillstyrkt bifall till inspektörens

för kavalleriet ofvanberörda framställning samt dervid erinrat, dels att

uti den af Kongl. Maj:t under den 5 augusti 1892 faststälda stat för

ridskolan å Strömsholm upptoges för en fodermarsk årslön till belopp

af 700 kronor, dels ock att, enligt ridskolans reglemente, fodermarsken

derstädes egde till åliggande att med ansvarighet inför chefen utöfva

närmaste tillsynen öfver skolans byggnader och stalliuventarier samt

mottaga och vårda under lika ansvarighet det fourage, som genom

chefens försorg anskaffades och magasinerades för elevernas hästar.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och då departementschefen

ansåge det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att Widlund, som vore den ende med fast lön bland den å ridskolans

stat upptagna personal, måtte erhålla något understöd till framtida

uppehälle, då han efter långvarig och trogen tjenst vid uppnådda 64

år måste utan eget förvållande lemna sin befattning, med hvilken delegarerätt

i arméns pensionskassa icke vore förenad, hemstälde departementschefen

om aflåtande af nu förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förenämnda hänseende

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

14:o) Uti punkten 6 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Ang- P‘”“on

föreslagit Riksdagen medgifva, att murmästaren vid Karlsborgs fäst- fZäZrm

ningsbyggnad Nils Johan Nilsson måtte från och med månaden näst N. J. mu,„on.

efter den, då lian blefve från sin befattning entledigad, under sin L^-l

återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till

belopp af 800 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 30 december

1899 har departementschefen i denna fråga anfört följande (sid.

42—44).

I anledning af en utaf murmästaren vid Karlsborgs fästmngsbyggnad

Nils Johan Nilsson framstäld anhållan om beredande af pension

åt honom i anseende till hans framskridna ålder och deraf följande

oförmåga att med full kraft fullgöra de till nämnda befattning hörande

åligganden hade chefen för fortifikationen i skrifvelse den 18 sistlidne

oktober, med bifogande af prestbetyg för Nilsson samt intyg angående

hans anställning vid förenämnda med flera statens fästningsbyggnader

äfvensom angående hans ekonomiska ställning anfört, att Nilsson, som

vore född den 4 januari 1830 och sålunda snart uppnådde 70 år, varit

anstäld vid statens arbeten öfver 50 år, deraf 39 Vs år såsom murmästare

dels vid befästningsarbetena i Karlskrona skärgård och dels

sedan 1869 vid ofvannämnda fästningsbyggnad samt af sitt arbetsbefäl

erhållit det samstämmiga vitsord, att han städse ådagalagt berömligt

uppförande samt med nit, skicklighet, ordningssinne, redbarhet

och pålitlighet fullgjort sina åligganden, på grund hvaraf och då Nilsson

icke egde någon förmögenhet, utan för sin existens vore hänvisad till

den aflöning, han åtnjöte från fortifikationen, utgörande 1,500 kronor

årligen, förbemälde chef hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra framställning om beviljande åt Nilsson af en pension å

allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor årligen, att utgå

från och med månaden näst efter den, då han blefve från sin befattning

entledigad.

Uti häröfver infordradt och den 31 sistlidne oktober afgifvet utlåtande

hade arméförvaltningen å civila departementet, med afseende

å Nilssons ålder och ovanligt långvariga och väl vitsordade arbete vid

statens fästningsbyggnader, tillstyrkt aflåtande af proposition till Riksdagen

på sätt här ofvan blifvit föreslaget.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet jemväl infordrats, både

i likhet med arméförvaltningen förordat bifall till chefens för fortifikationen

ofvan omförmälda framställning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I fråga om beskaffenheten af Nilssons anställning vid statens

fästningsbyggnader hade af''vederbörande fortifikationsbefäl blifvit meddeladt,

att Nilsson, hvilken sedan den 1 maj 1849 varit anstäld vid

statens arbeten, genom kontrakt af den 1 mars 1860 blifvit antagen

såsom murmästare och förman för de privata murarena vid Karlskrona

fästningsbyggnad, hvarvid det ålegat Nilsson att tillse och ansvara för

allt det handtverksmessiga vid murarbetet å den post, der han blefve

stationerad; att biträda vid alla utstakningar och utmätningar samt

ansvara för att de efter ritningarne utsatta måtten vid murningen

följdes; att i egenskap af förman uttaga från förrådet alla murareverktyg

och ansvara för deras återställande; att i sin mån öfver vaka

materialåtgången samt att tillse, det största möjliga sparsamhet iakttoges

och att kronans i bruk varande effekter ej genom vårdslöshet

förstördes eller skadades.

Sedan Nilssons tjenstgöring år 1869 förflyttats till Karlsborg, hade

han derstädes utom fri bostad åtnjutit arfvode under tjenstgöringstiden

enligt faststäld arbetsplan, upptaget under titeln »för civilt biträde vid

murningen» med 1,500 kronor för året.

På grund af hvad sålunda förekommit och då staten, lika litet

sorn en enskild husbonde, borde kunna undandraga sig att lemna

nödigt underhåll åt en gammal och pligttrogen tjenare, sedan denne

till följd af hög ålder icke vidare förmådde sjelf bidraga till sitt och

sin familjs uppehälle, hemstälde departementschefen, som icke hade

något att erinra mot det af myndigheterna tillstyrkta pensionsbeloppet,

om aflåtande af proposition i ämnet.

Utskottet, som icke mot framställningen haft annat att erinra,

än att pensionsbeloppet synts lämpligen böra bestämmas till ett mot

hälften af Nilssons kontanta aflöning svarande belopp eller 750 kronor,

hemställer,

att Riksdagen må i så måtto bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifver,

att murmästaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad

Nils Johan Nilsson må från och med månaden

näst efter den, då han varder från sin befattning

entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten till belopp af 750

kronor årligen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

15:o) Uti en till Riksdagen den 2 sistlidne februari aflåten pro- Ang.^numer

position (n:o 59) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för följande sk an vid alu

vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm anstälda personer, nemligen 2*™,diet i

sjuksköterskan Angelique Marie Hildegard Ramberg samt sjuksköterske- Stockholm a.

biträdet Juliana Sofia Rosén, uppföra pensioner å allmänna indragnings- m. s.^EamBtaten

med 500 kronor för Ramberg samt 350 kronor för Rosén, att fftZLutraaf

dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas och utgå från det derstädes

och med månaden näst efter den, i hvilken de erhölle entledigande J- s• Rosenur

sjukhusets tjenst.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 2 februari

1900, hvaraf utdrag bifogats propositionen, har departementschefen i

denna fråga anfört följande.

»Uti en af arméförvaltningen den 24 sistlidne november jemte

eget yttrande öfverlemnad skrifvelse har sjukhusförvaltningen vid

alllmänna garnisonssjukhuset i Stockholm gjort underdånig.framställning,

att fem i sjukhusets tjenst anstälda personer, hvilka till följd af

ålder, sjuklighet eller eljest vore mindre lämpliga att fortfarande der.

användas, måtte för deras återstående lifstid komma i åtnjutande af

pensioner å allmänna indragningsstaten med belopp, motsvarande den

för en hvar af dem i staten af den 22 december 1876 upptagna kontanta

aflöning, nemligen för sjuksköterskorna Angelique Marie Hildegard

Ramberg och Maria Larsdotter hvardera 547 kronor 50 öre,, för

sjuksköterskebiträdet Juliana Sofia Rosén 365 kronor, för kökspigan

Maria Johannesdotter 273 kronor 75 öre och för maskinisten. Carl

Fredrik Engström, hvilken sistnämnde, enligt hvad arméförvaltningen

tillkännagifvit, dock numera aflidit.

Beträffande öfriga fyra personers lefnadsförhållanden inhemtas

af de skrivelser! åtföljande intyg, att sjuksköterskorna Ramberg och

Larsdotter uppnått, den förra 56 lefnads- och 34 tjenstår samt den

senare 58 lefnads- och 22 tjenstår, sjuksköterskebiträdet Rosén 46

lefnads- och 18 tjenstår och kökspigan Johannesdotter 52 lefnadsoch

19 tjenstår; att Ramberg, som nästlidna augusti månad drabbats

af hjernblödning, på grund deraf är för framtiden oförmögen att förrätta

sin tjenst såsom sjuksköterska, samt att Rosén, efter en i tjensten

ådragen skada å högra underarmen, lider af förlamning af högra handens

muskler och - nerver, till följd hvaraf äfven hon är oförmögen att sin

tjenst förrätta och med arbete försörja sig.

Arméförvaltningen har vid framställningens öfverlemnande dels

upplyst, att nyssnämnda medlemmar af sjukhusets personal vore bo
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

rättigade att, utom den kontanta aflöningen, bekomma fri bostad å

sjukhuset, ved och lyse samt daglig portionsersättning, dels ock för

egen del anfört, att ifrågavarande sjuksköterskor och sjuksköterskebiträde,

hvilka antingen genom ålder eller svårare sjukdom befunnes

oförmögna till fortsatt tjenstgöring, vore i behof af pension, att det

torde vara statens pligt att understödja dem, som lång tid skött sådan

lika ansvarsfull som ansträngande tjenst och derunder, till följd af sin

ständiga tjenstgöring dag och natt med umbärande af tillräcklig hvila

och sömn, i förtid åldrats och blifvit utslitna, samt att, hvad angingo

kökspigan Johannesdotter, hon syntes på grund af sin ålder böra komma

i åtnjutande af pension, då hon icke längre förmådde på ett tillfredsställande

sätt sköta sina sysslor och svårligen kunde på gamla dagar

med försvagade krafter erhålla någon ny tjenst; hemställande armélörvaltningen

på grund häraf, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att åt sjuksköterskorna Ramberg och Larsdotter, sjuksköterskebiträdet

Rosén och kökspigan Johannesdotter bevilja pensioner å

allmänna indragningsstaten till belopp, som, med någon nedsättning i

de af sjukhusförvaltningen föreslagna siffror, borde upptagas till 500

kronor för hvardera af Ramberg och Larsdotter, till 350 kronor för

Rosén och till 250 kronor för Johannesdotter, att tillträdas från och

med månaden näst efter den, i hvilken entledigande ur sjukhusets

tjenst erhölles.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet Eders Kongl. Maj:t behagat

infordra, har uti skrifvelse den 30 sistlidne december förklarat

sig biträda arméförvaltningens ofvanberörda hemställan utom beträffande

kökspigan Johannesdotter, som vore endast 52 år gammal och, så vidt

handlingarne utvisade, icke på grund af sjuklighet oförmögen till arbete,

hvadan statskontoret ansåg giltiga skäl för hennes afskedande från

sjukhusets tjenst icke hafva blifvit anförda.j>

På grund af hvad sålunda förekommit i fråga om Ramberg och

Rosen, och då staten, lika litet som en enskild husbonde, syntes kunna

eller böra undandraga sig skyldigheten att bereda skälig utkomst åt

tjenstehjon, som efter långvarig tjenst på grund af ålder eller sjuklighet,

^ kommit i den belägenhet, att de ej kunde med eget arbete sig

försörja, har departementschefen, under förklarande, att han under för

handen varande förhållanden icke kunde understödja förslaget om Larsdotters

och Johannesdotters uppförande å pensionsstatr hemstält om

aflåtande af nu föreliggande proposition.

Utskottet finner val, att pension å indragningsstaten torde böra

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

47

beredas de nu dertill af Kongl. Maj:t föreslagna två personer, men kan

ej underlåta att finna de föreslagna pensionsbeloppen i någon mån för

höga vid jemförelse med hvad af de senare årens Riksdagar i sådant

afseende medgifvits åt vissa andra förutvarande tjensteinnehafvare vid

garnisonssjukhuset, af hvilka åtskilliga åtnjutit löneförmåner till enahanda

belopp som de nu ifrågavarande personernas. Utskottet har

derför ansett pensionen för sjuksköterskan Ramberg kunna lämpligen

bestämmas till 450 kronor och för sjuksköterskebiträdet Rosén till 300

kronor och hemställer alltså,

att Kongl. Majfis förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen för följande vid

allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm anstälda

personer, nemligen sjuksköterskan Angelique Marie

Hildegard Ramberg samt sjuksköterskebiträdet Juliana

Sofia Rosén, uppför pensioner å allmänna indragningsstaten

med 450 kronor för Ramberg samt 300

kronor för Rosén, att af dem under deras återstående

lifstid årligen åtnjutas och utgå från och med månaden

näst efter den, i hvilken de erhålla entledigande

ur sjukhusets tjenst.

16:o) Kongl. Maj:t har i propositionen n:o 60, aflåten den 8 sistlidne

februari, föreslagit Riksdagen medgifva, att vid Karlsborgs fäst- A. Johansson.

Tingsbyggnad förut anstälde arbetaren August Johansson måtte under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af 300 kronor, att utgå från och med början af år 1900.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för nämnda

dag har departementschefen härom anfört som följer.

»Sedan vid Karlsborgs fästningsbyggnad förut anstälde arbetaren

AuguBt Johansson, hvilken den 29 mars 1899 under arbete å Vaberget

erhållit så svår kroppsskada, att hans venstra ben måst amputeras, hos

vederbörande fortifikationsbefälhafvare gjort framställning om erhållande

af statsunderstöd, enär han till följd af den lidna skadan för framtiden

vore urståndsatt att nödtorftigt försörja sig och sin familj, har chefen

för fortifikationen uti skrifvelse den 12 sistlidne december, med bifogande

af prest- och läkarebetyg för Johansson, ett af ordföranden i

Mältorps sockens kommunalnämnd afgifvet, intyg angående Johanssons

ekonomiska ställning samt protokoll öfver hållet förhör inför fortifika
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tionsbefälhafvaren å Karlsborg om förloppet''Vid omförmälda tilldragelse

tillika med en rapport derom, i underdånighet hemstält, att Johansson

måtte i nåder beredas pension å allmänna indragningsstaten från och

med år 1900 med ett belopp af trehundra kronor årligen; och har

chefen för foitifikationen till stöd härtör anfört, att Johansson vore i

stort behof af understöd, att någon vårdslöshet vid arbetet ej kunde

läggas honom eller hans arbetskamrater till last, utan att den kroppsskada,

hvaraf han drabbats, blifvit genom en ren olyckshändelse honom

tillfogad, samt att Johanssons förmåga att arbeta och sjelf bidraga till

sm egen och familjens bergning härigenom för all framtid betydligt

förminskats.

Af de chefens för fortifikationen nyssberörda skrifvelse bifogade

handlingar inhemtas, utöfver hvad redan blifvit omnämndt, bland annat,

att arbetaren Johansson, som är född den 21 september 1853 och således

mer än 46 år gammal, har hustru och 4 omyndiga barn, hvaraf

2 minderåriga, och dessutom måste försörja en ålderstigen moder; att

han, som är 1895 för 2,000 kronor inköpt en liten hemmanBlott, belägen

i en karg och stenbunden skogstrakt, sjelf icke egt medel för inköpet,

utan måst sätta sig i skuld för hela köpesumman, och genom

den nu skedda olyckan blifvit urståndsatt att fullborda sin afsigt att

medelst arbete å Vaberget så småningom intjena skuldsumman för att

på^ sin åldeis dagar eg a ett hem, samt att hans belägenhet derigenom,

ifrån att vara torftig, närmade sig att blifva nödstäld.

. „ ofvan omförmälda tillfälle, då Johansson skadade sig, hade så

tillgått, att han jemte en annan arbetare och deras förman, som varit

sysselsatte med nedbrytandet af lösskjutna stenblock vid uppfartsvägen

från ett batteri å Vaberget, på förmannens tillsägelse försökt nedifrån

lätta på ett dylikt block, sedan försöket att uppifrån lösgöra detsamma

misslyckats, samt att, då blocket härvid plötsligen nedfallit, Johansson

icke kunnat liksom de andra draga sig undan, utan träffats af blocket

och tätt sitt venstra ben brutet, till följd hvaraf amputation af detsamma

måst ske ofvan midten af låret.

Såväl arméförvaltningen som statskontoret, hvilkas yttranden i

ärendet Eders Kongl. Maj:t behagat infordra, hafva uti afgifna utlåtanden

sammanstämmande tillstyrkt, att proposition måtte till Riksdagen

aflåtas om beviljandet af den för Johansson föreslagna pensionen.»

På grund af härvid förekommande särdeles ömmande omständigheter

har departementschefen, under förmälan, att han icke hade något

att erinra mot den föreslagna pensionens storlek, tillstyrkt propositionens

aflåtande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

17:o) Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen den 23 februari 1900 An£''^nm

aflåten proposition (n:o 61) föreslagit Riksdagen medgifva, att regements- #. f. Ädling.

veterinären Edlings enka Hedvig Florentine Edling, född Lundquist, måtte,

så länge hon förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 340 kronor, att utgå från och med den 1 mars 1899.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har i denna

fråga till statsrådsprotokollet ofvannämnda dag anfört följande.

»Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse har regementeveterinären

vid lifregementets dragoner C. E. Edlings efterlemnade

enka Hedvig Florentine Edling, född Lundquist, med bifogande af prestbetyg

och ett styrkt transsumt af bouppteckningen, i underdånighet

anhållit, att, då hon icke vore berättigad till pension efter mannen,

Eders Kongl. Maj:t måtte genom framställning till Riksdagen bereda

henne dylik förmån.

Af de i ärendet företedda handlingar inhemtas, att regementsveterinären

Edling aflidit den 19 februaiu 1899 vid 63 års ålder efter

eu tjenstetid af 41 år; att han såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin

förbemälda enka, född den 28 maj 1843, jemte sju barn, hvaribland

två omyndiga döttrar och eu minderårig son, samt att vid bouppteckningen

skulderna i boet befunnits öfverstiga tillgångarna med 17,818

kronor 22 öre.

Arméförvaltningen å civila departementet, som den 13 innevarande

månad häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har dervid vitsordat, att

sökanden icke egde rätt till pension vare sig i armens nya eller äldre

enke- och pupillkassa, samt i betraktande af boets gäldbundna ställning

äfvensom sökandons och de omyndiga barnens utblottade tillstånd

ansett sig böra hemställa, att nådig proposition måtte till Riksdagen

aflåtas om beviljandet för sökanden af en årlig pension från

allmänna indragningsstaten af 340 kronor eller.samma belopp, hvarmed

lägsta pensionen för regemeutsveterinärenka i arméns nya enke- och

pupillkassa utginge, att beräknas från och med manaden näst efter.den,

i hvilken mannen aflidit, och af sökanden åtnjutas så länge hon i sitt

nuvarande enkestånd förblefve.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet Eders Ko*ngl. Magt genom

nådig remiss jemväl behagat inhemta, har uti afgifvet utlåtande af

Bih. till Riksd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Raft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den 15 innevarande månad i underdånighet biträdt arméförvaltningens

berörda hemställan.»

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då det måste antagas

hafva varit ekonomiskt obestånd, som hindrat sökandens man att

åt henne och barnen bereda pension från arméns enke- och pupillkassa,

har departementschefen tillstyrkt propositions aflåtande.

Med hänsyn till hvad statsrådsprotokollet uti ämnet upplyser

hemställer utskottet,

att Kong!. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Ang. gevärshandtverk

ar en

C. H. Blomstrands

pension sr åt t.

18:o) Kong]. Maj:t har uti en till Riksdagen den 2 sistlidne mars

aflåten proposition (n:o 62) föreslagit Riksdagen medgifva, att gevärshandtverkaren

vid lifregementet till fot Carl Henrik Blomstrand måtte

komma i åtnjutande af pensionsrätt enligt de i kong], cirkuläret den

22 juni 1877 angående ny pensionsreglering för armén faststälda grunder

med deri gjorda ändringar och tillägg, dock med vilkor att han

före 1901 års utgång till arméns pensionskassa inbetalade de afgifter

för tiden från och med år 1879, som för rätt till fyllnadspension honom

ålegat, om han år 1878 ingått å ny pensionsstat, jemte sex procent

ränta å afgiftsbeloppet för hvarje derefter tilländalupet år från samma

års slut intill betalningsdagen.

Af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för ofvannämnda dag inhemtas följande,

»Uti en af vederbörande militärmyndigheter förordad skrifvelse

har gevärshandtverkaren vid lifregementet till fot, innehafvaren af

medalj för nit och redlighet i rikets tjenst Carl Henrik Blomstrand,

hvilken sedan den 1 april 1872 innehade gevärshandtverkaretjenst vid

indelta infanteriet och dessförinnan sedan år 1852 haft anställning vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori, i underdånighet anhållit att — enär

han af bristande kännedom om deraf härflytande förmåner icke inom

den i nådiga brefvet den 22 juni 1877 stadgade tid begärt få inträda

å den genom samma nådiga bref faststälda nya pensionsstat för arméns

befäl och underbefäl med vederlikar och i följd häraf icke vore berättigad

till då beviljade pensionsförmåner och således ej heller till den

pensionsförhöjning, som för gevärshandtverkare beredts genom nådigt

cirkulär den 30 september 1898 — Eders Kong]. Maj:t täcktes af gunst

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

och nåd tillåta honom att nu få ingå å samma pensionsstat mot stadgade

retroaktivafgifter för rätt till fyllnadspension, eller ock pa annat

sätt låta honom komma i åtnjutande af den genom berörda nådiga

cirkulär medgifna pensionsförhöjning.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss behagat infordra

direktionens öfver arméns pensionskassa utlåtande i detta ärende, har

bemälda direktion under den 8 november 1899 dylikt utlåtande afgifvit

och dervid till en början upplyst, att Blomstrand, som vore född den

5 maj 1840 och, såsom ofvan anförts, antagits till gevärssmed den 1

april 1872, genom eu af honom i behörig ordning under den 26 december

1878 lemnad förklaring tillhörde gammal pensionsstat, till följd

hvaraf han, derest han qvarstode vid sin nuvarande tjenst till den 1

april 1902, blefve med då uppnådda 61 lefuads- och 30 tjenstår, från

20:de åldersåret räknade, berättigad att, jemlikt 48 § i pensionsreglementet

och nådiga brefvet den 9 februari 1858, tillträda pension och

fyllnadspension med etthundra kronor, deraf 75 kronor i 11 klassen

af arméns pensionskassa och 25 kronor från statsmedlen.

1 anledning af Blomstrands förevarande ansökning anför direktionen

vidare, att, då Blomstrand icke inom stadgad tid ingått å den

pensionsstat, som enligt 1877 års pensioneringsgrunder^faststälts för

arméns befäl och underbefäl med vederlikar, någon rätt för honom att

nu få inträda å berörda pensionsstat visserligen icke förefunnes, men

att, sedan genom utfärdandet af nådiga cirkuläret den 30 september

1898 en ny pensionsstat för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet

kunde sägas hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagen,

det syntes direktionen vara billigt, att tillfälle att ingå a denna pensionsstat

bereddes Blomstrand, som vore den ende af indelta infanteriets

gevärshandtverkare, å hvilken sistberörda cirkulär icke utan vidare

kunde tillämpas; finnande direktionen Blomstrands anhållan så mycket

mer behjertansvärd, som antagligt vore, att Blomstrand före_ den faststälda

preskriptionstidens utgång skulle hafva samtyckt att ingå å don

år 1877 faststälda pensionsstaten, om den pensioneringsgrund för de i

gevärshandtverkareaflöningen ingående tvenne nummerlöner, som år

1898 medgifvits, fått tillämpas från den tid, 1877 års pensioneringsgrunder

trädde i kraft, och derigenom det i dessa grunder åsyftade

önskemål att, medelst pensionens bestämmande för underofficerare med

vederlikar till belopp så nära som möjligt motsvarande den fasta lönens,

minska den ekonomiska olägenheten af ett tidigare afskedstagande för

dessa tjensteman redan då för gevärshandtverkarne vid indelta infanteriet

blifvit eu verklighet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Slutligen anför direktionen, att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle

täckas medgifva Blomstrand inträde å den för gevärshandtverkarne vid

indelta infanteriet nu gällande pensionsstat, Blomstrand dock icke syntes

höra komma i bättre ställning än de af hans yrkeskamrater, som ingått

å 1877 års pensionsstat, hvadan Blomstrands inträde å 1898 års pensionsstat,

enligt direktionens åsigt, endast borde medgifvas i sammanhang

med åläggande för honom att inom ett år hafva till arméns

pensionskassa inlevererat de afgifter för rätt till fyllnadspension för

tiden från och med 1879, som honom ålegat, om han år 1878 ingått

å nya pensionsstaten, jemte 6 procent ränta å afgiftsbeloppet för

hvarje derefter tilländalupet ar från sistnämnda års slut till leveroringsdagen.

Arméförvaltningen å civila departementet, hvars yttrande i ärendet

jemväl infordrats, har under den 13 nästlidne februari i underdånighet

förklarat sig icke hafva något att i sak erinra mot bifall till den gjorda

ansökningen på sätt och under de vilkor, som direktionen öfver arméns

pensionskassa föreslagit, men erinrat, att, då 1877 års Eiksdag vid

godkännande af de samma år bestämda grunder för pensioneringen

af arméns befäl och underbefäl med vederlikar fastslagit eu viss, af

Blomstrand försuten tidpunkt, inom hvilken en före 1878 års ingång

utnämnd militär eller civilmilitär tjensteman skulle ega att tillkännagifva

sin önskan om inträde å den nya pensionsstaten, Riksdagens

bifall till den gjorda framställningen torde böra inhemtas.

Genom Blomstrands ingående å ny pensionsstat vunnes också den

fördel, att Blomstrand, hvilken nu icke vore skyldig att vid viss ålder

taga afsked, blefve pligtig att afgå ur tjensten vid 63 års ålder.

På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit anfördt och med fästadt

afseende å de särskilda omständigheter, hvilka förekommit i fråga om

gevärshandtverkares vid indelta infanteriet pensionsrätt, anser jag det

vara med billighet öfverensstämmande, att Blomstrand beredes tillfälle

att mot föreslagna retroaktivafgifters erläggande ingå på den nya pensionsstaten

för nyssbemälde gevärshandtverkare.»

Da ifrågavarande rättighet icke synes böra under de vilkor, som

Kongl. Maj:t föreslagit, Blomstrand förmenas, hemställer utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19:o) Kongl. Maj:t har i punkten 7 under denna hufvudtitel i

statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen, att för lektorn vid sjö- sjokngsskoian

krigsskolan Johan Erik Lindgrens enka Anna Constantia Lindgren, ''rms

född Kjerrström, måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en pen- [7.]

sion af 400 kronor, att af henne från 1900 års början årligen åtnjutas,

så länge hon förblefve enka.

Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30 december

1899 (sid. 45—46) inhemtas, hurusom departementschefen då föredragit

en af lektorn vid sjökrigsskolan Johan Erik Lindgrens enka Anna

Constantia Lindgren, född Kjerrström, gjord ansökan, att, med afseende

å hennes bekymmersamma belägenhet och behof af hjelp, en årlig

pension måtte henne beviljas.

Af de ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att sökandens

numera aflidne man, som varit, född den 22 mars 1844 och aflidit

den 28 april 1899, från början af höstterminen 1879 till sin död innehaft

anställning såsom tillförordnad hufvudlärare i engelska språket vid

härvarande högre lärarinneseminarium; att han den 24 november 1893

utnämnts till lektor i engelska språket vid sjökrigsskolan, efter att

hafva någon tid uppehållit tjensten under ledighet; att han, som sålunda

tillbragt omkring 20 år i statens tjenst, dessutom varit verksam

såsom lärare i lefvande språk dels vid Beskowska skolan i Stockholm

alltifrån höstterminen 1874, intilldess han under april månad 1899 insjuknat,

dels vid Åhlinska flickskolan i Stockholm åren 1875—1897,

dels ock vid Östermalms högre elementarläroverk för flickor under

några år; varande för all denna tjenstgöring synnerligen vackra vitsord

af de särskilda läroanstalternas rektorer och föreståndare meddelade;

att sökanden, som vore född den 28 juli 1855, vid två tillfällen, nemligen

åren 1883 och 1888, lidit af sinnessjukdom, vid det senare tillfället

i eu ytterst svår sjukdomsform, och varit för vård intagen å

hospital, hvarest hon senast vistats hösten 1889; att, ehuru denna

sjukdom sedermera småningom återgått, hon dock fortfarande lede af

stor kraftnedsättning, höggradig nervositet, försvagad hörsel, och synförmåga

samt derigenom vore helt och hållet ur stånd att sig och en

minderårig son med arbete försörja; äfvensom att vederbörande läkare

vid de hospital, der sökanden vårdats, ansåge stor fara föreligga, för

att recidiv af sinnessjukdomen kunde med anledning af ekonomiska

bekymmer och oro för framtiden inträffa; samt att angående ställningen

i boet efter lektor Lindgren ett vederbörligen styrkt transsumt af

den hållna bouppteckningen utvisade, att såsom sterbhusdelegare an
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande JS:o 10.

tecknats, jemte enkan, en son född den 7 juni 1883, och att en behållning

förefunnits i boet af 10,175 kronor 94 öre, deraf 10,000 kronor

fordran på grund af lifförsäkringsbref.

.Uti infordradt utlåtande både statskontoret, med afseende å de

särskildt ömmande omständigheter, som i detta fall förekom me, ansett

S1,r jFa tillstyrka, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om beviljande

å allmänna indragningsstaten åt sökanden af en årlig pension,

hvnken dock med afseende å mannens jemförelsevis korta tjenstetid

och boets ställning samt det förhållande att sonen snart uppnådde den

ålder att han kunde sig sjelf försörja, ansetts böra föreslås till endast

400 kronor, att från början af år 1900 till henne utgå, så länge hon

iörblefve enka.

• , .^e<^ Jläns7n hyad sålunda anförts och utredts .finner utskottet

sig böra förorda omförmälda framställning och hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag må

vinna Riksdagens bifall.

Afar uZlrn 20.:o) Uti punkten 8. under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

officers- föreslagit Riksdagen medgifva, att underofficerskorpralen vid andra

eldarekompaniet n:o 54 H. N. Ståhls enka Selma Lovisa Ståla, född

[8.] b ven sson, måtte å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 237 kronor 50 öre, att utgå från och med den 1 oktober 1899 under

hennes återstående lifstid, så länge hon lefde ogift.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30 december

1899 innehåller härom följande:

»Departementschefen föredrog härefter en af stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Stockholm uti skrifvelse den 24 sistlidne november

gjord framställning om beredande af lämpligt årligt understöd åt

en genom olyckshändelse under tjensteutöfning omkommen underofficerskorpral

vid andra eldarekompaniet n:o 54 H. N. Ståhls enka

Selma Lovisa Stahl, född Svensson, och hennes oförsörjda barn.

handlingarna i ärendet inhemtades: att underofficerskorpralen

Ståhl till följd af en den 21 sistlidne september ombord å torpedkryssaren

Claes Horn timad explosion ljutit döden, efterlemnande

hustrun i hafvande tillstånd samt en tvåårig dotter; att Ståhl, som

vant född den 27 december 1860, inskrifvits vid sjömanskåren den 5

januari 1886 och uppflyttats till underofficerskorpral den 29 september

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

55

1892, vid olyckstillfället varit i utöfning af sådan tjenstebefattning,

som tillkoinme underofficer; samt att enkan enligt rotemans intyg

vore stadd i obemedlade omständigheter.

I sin ofvanberörda skrifvelse både stationsbefälhafvaren, jemte

anmälan att enkan Ståhl hos honom gjort framställning om utverkande

af årligt understöd åt henne af statsverket, med afseende å det behjertansvärda

i denna framställning och då den allmänna uppfattningen

vore, att statsverket hade en viss skyldighet att i dylikt fall sörja för

att de efterlefvande icke lemnades utan skydd och sålunda måhända

komme allmänna fattigvården till last, hemstält, att understödet måtte

utgå på sätt reglementet för flottans pensionskassa bestämde i fråga

om gratial, oaktadt den omkomne ännu icke blifvit befordrad till underofficersgraden

och sålunda icke haft tillfälle att grundlägga rätt till

gratial för sina efterlefvande.

Uti häröfver infordradt och den 8 innevarande månad afgifvet

utlåtande hade marinförvaltningen, som erinrat, att jemlikt gällande

reglemente för flottans pensionskassa enkan Ståhl och henes barn egde,

på särskild ansökning, att årligen under fem års tid från kassan uppbära

ett belopp af 18 kronor, på grund af detta understöds otillräcklighet

och då af bifogadt utdrag af vederbörande krigsrätts protokoll

öfver den angående olyckshändelsen hållna undersökning framginge,

att densamma ej berott på vårdslöshet från den omkomnes sida, ansett

sig böra hemställa om beredande åt enkan Ståhl af pension från allmänna

indragningsstaten.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade i

underdånigt utlåtande af den 18 i denna månad anfört, att, då underofficerskorpralen

Ståhl omkommit genom oförvållad olyckshändelse

under utöfning af honom anförtrodd tjenstebefattning, som, enligt hvad

upplyst blifvit, tillhörde underofficer, och det derför syntes tillbörligt,

att staten lemnade åt hans i obemedlade omständigheter efterlefvande

enka med barn ett årligt understöd, motsvarande det gratial, hvartill

enka efter underofficer vore berättigad från flottans pensionskassa,

statskontoret tillstyrkte, att åt '' enkan Stål måtte å allmänna indragningsstaten

beredas en årlig pension af 237 kronor 50 öre, att utgå

från och med den 1 oktober innevarande år».

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

pensionär . ^:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 9 under denna hnfvudtitel föreföreståndaren

slagit, att föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån, f. d. kommeteoroioqlska

mendökaptenen Fredrik Salomon Malmberg måtte vid afgång från tjenbyrån,

/. d. s^en få å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af

kommendör- 5,000 kronor för år räknadt, att utgå från och med månaden näst efter

ftSwJ den? hvari han erhållit afsked.

[0.]

Enligt hvad statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30

december 1899 utvisar, har departementschefen då anmält en af föreståndaren

för nautisk-meteorologiska byrån, f. d. kommendörkaptenen

af 2:dra graden i kongl. flottans reserv m. m. Fredrik Salomon Malmberg

ingifven skrift, deri hufvudsakligen anförts, att, sedan styrelsen

öfver nämnda byrå i skrifvelse den 6 april 1878, under åberopande af

Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1877 i fråga om rätt till pension å

allmänna indragningsstaten för civile embets- och tjenstemän samt betjente,

hemstält, att föreståndaren för byrån måtte förklaras berättigad

att efter erhållet afsked komma i åtnjutande af dylik pension, Kongl.

Maj:t genom beslut den 27 september 1878, jemte förklarande att innehållet

af Riksdagens förenämnda skrifvelse icke kunde anses vara å

ifrågavarande löntagare tillämpligt, funnit frågan om pensionsrätt för

bemälda föreståndare från allmänna indragningsstaten för det dåvarande

icke till någon dess åtgärd föranleda, men att, då snart 21 år förflutit

från tiden för meddelandet af nämnda beslut, Malmberg, som vore 68

år gammal, nu funne sig böra göra framställning om att varda förklarad

berättigad att vid afskedstagandet från ifrågavarande tjenst undfå

pension till lönens hela belopp.

Af handlingarne i detta ärende inbemtades: att sökanden, som

vore född den 27 september 1831, den 4 oktober 1853 såsom sekundlöjtnant

vid flottan inträdt i statens tjenst, der han, med frånräknande

af den tid han efter 1853 idkat handelssjöfart eller tillhopa 8 år 3

månader 17 dagar, tillbragt mer än 37 år dels såsom officer vid flottan

och skärgårdsartilleriet, dels ock från och med den 1 januari 1878 i

egenskap af föreståndare för nautisk-meteorologiska byrån, å hvilken

befattning han den 3 oktober sistnämnda år erhållit konfirmationsfullmagt.

Uti infordradt yttrande i ärendet både statskontoret anfört följande.

I sin egenskap af föreståndare för ofvan berörda byrå åtnjöte

sökanden, enligt den af Kongl. Maj:t för 1877 års Riksdag framlagda

och af Riksdagen i skrifvelse den 19 maj samma år godkända aflönings
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

stat, lön 4,000 kronor cell tjenstgöringspenningar 1,000 kronor äfvensom

tvenne ålderstillägg till lönen, kvartdera å 500 kronor, kvilka

ålderstillägg blifvit lionom tillerkända genom beslut den 22 december

1882 ock den 16 december 1887. Visserligen vore genom beslut vid

1877 års riksdag ock kongl. brefvet den 1 juni samma år stadgadt,

att civil embetsman, kvilkens aflöning på grund af reglering, som skett

vid 1876 ock 1877 årens riksdagar eller som vid derpå följande riksdagar

komme att ega rum, fördelats i lön ock tjenstgöringspenningar,

vore berättigad — der ej för särskilda fall andra bestämmelser meddelats

— att, då kan uppnått 65 lefnads- ock minst 35 tjenstår, vid

afskedstagandet från tjensten å allmänna indragningsstaten undfå pension

till lönens kela belopp; men då detta stadgande, enligt hvad som genom

Kongl. Maj:ts beslut den 27 september 1878 förklarats, icke kunde

anses å ifrågavarande löntagare tillämpligt, saknades för närvarande

bestämmelse, på grund af hvilken pensionsrätt vare sig från allmänna

indragningsstaten eller från andra statsmedel kunde sökanden tillerkännas.

Vid sådant förhållande och då någon giltig anledning, hvarför innekafvaren

af föreståndarebefattningen vid nautisk-meteorologiska byrån

icke skulle komma i åtnjutande af rätt till pension af staten, derest de

för sådan pensionsrätt i allmänhet föreskrifna vilkor vore behörigen

fullgjorda, enligt statskontorets mening icke syntes förefinnas, kade

statskontoret funnit sig föranlåtet hemställa, att kos Riksdagen måtte

göras framställning om rätt för sökanden att efter erhållet afsked

från tjensten få å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension åt

5,000 kronor.

Departementschefen upplyste, att f. d. kommendörkaptenen

Malmberg, hvilken den 14 maj 1875 erhållit afsked ur flottans tjenst,

icke åtnjöte någon statspension.

Utskottet kan visserligen icke undgå att finna det erforderligt, att

åt ifrågavarande befattningsinnehafvare, hvilken icke kar delegarerätt i

flottans pensionskassa ock som icke keller ansetts kunna inbegripas

under de för statens civile tjensteinnehafvare gällande pensionsbestämmelser,

må beredas pension af statsmedel, men då förhållandet mellan

den fasta lönens och tjenstgöringspenningarnas belopp uti nu ifrågavarande

fall synes, vid jemförelse med enahahanda förhållande vid

andra, till totalbeloppet ungefär lika stora aflöningar af statsmedel, vara

sådant, att den fasta lönen, med inberäknande af ålderstillägg, icke

synes fullt egnad att i sin helhet läggas till grund för pensioneringen,

Uih. till liiksd. Urat. 11)00. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande U:o 10.

Ang. pension

åt underlöjtnanten

i ilottans

reserv

J. Å. s.

Lagerström.

har utskottet ansett en pension af 4,000 kronor i föreliggande fall vara

lämplig och hemställer derför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts nu förevarande framställning, att Riksdagen

medgifver, att föreståndaren för nautisk-meteorologiska

byrån, f. d. kommendörkaptenen Fredrik Salomon

Malmberg må vid afgång från tjensten få å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp af 4,000

kronor för år räknadt, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvari han erhållit afsked.

22:o. Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden

för den 23 sistlidne februari bar Kongl. Maj:t i en

nämnda dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 52) föreslagit

Riksdagen att åt underlöjtnanten i flottans reserv Janne Åke Sigfrid

Lagerström å allmänna indragningsstaten bevilja en pension af 600

kronor om året, att utgå från och med den 1 januari 1900 under hans

återstående lifstid.

Till åberopade statsrådsprotokollet bar departementschefen härom

anfört följande.

Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrift både underlöjtnanten i

flottans reserv Janne Åke Sigfrid Lagerström — med förmälan att han

genom olyckshändelse den 2 augusti 1897 i tjenst å kronans fartyg,

under det han varit kadett i sjökrigsskolans fjerde klass, utan eget förvållande

blifvit så svårt skadad, att amputation af ena foten med större

delen af underbenet måst företagas, hvilket haft till följd, att han icke

kunnat utnämnas till officer vid flottan och derigenom beröfvats sina

utsigter till utkomst och befordran vid nämnda vapen samt genom sin

invaliditet jemväl blifvit afstängd från inträdet på andra lefnadsbanor,

för hvilka han möjligen kunnat hafva anlag — anhållit, det täcktes

Kongl. Maj:t af gunst och nåd tilldela honom pension.

Beträffande omförmälda olyckshändelse och dess följder för sökanden

inhemtades af ett i styrkt afskrift vid ansökningen fogadt utdrag

af. protokollet öfver förhandlingarna vid flottans stations i Stockholm

krigsrätts sammanträde den 22 oktober 1897 hufvudsakligen, att den

2 nästförutgående augusti dåvarande underofficerskorpralen öfver stat,

kadetten n:o 39 Lagerström, som varit indelt till tjenstgöring å korvet
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ten Sagas ångslup under kadetternas sjömätningar ock haft till åliggande

att passa på den tross, som förenade ångslupen med en densamma bogserande

torpedbåt, blifvit vid bandteringen af nämnda bogsertross genom

olyckshändelse, hvilken, såvidt kunnat utrönas, icke berott på oförsigtighet

å Lagerströms sida, så illa skadad, att hans högra ben följande

dag måst amputeras nedanför knäet, samt att, enligt vederbörande

läkares intyg, Lagerström på grund deraf vore för framtiden till krigstjenst

oduglig. .

öfver ifrågavarande ansökning hade direktionen öfver flottans

pensionskassa afgifvit infordrat utlåtande och dervid anfört följande.

Enligt från flottans station i Karlskrona lemnad uppgift, både sökanden,

som vore född den 7 april 1878, blifvit den 10 november 1899

utnämnd till underlöjtnant i flottans reserv. Genom hvad som enligt

ofvan omförmälda stationskrigsrättsprotokoll förekommit både direktionen

funnit bevisligen ådagalagdt, att Lagerström den 2 augusti 1897

under utöfning af kronans tjenst erhållit sådan skada, att han blifvit

för framtiden till krigstjenst oduglig. Efter stadgandet i § 12, mom.

5 af kassans reglemente egde delegare, som i och för tjensten ådragit

sig skada eller obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare_ tjenstgöling

oförmögen, rätt, äfven om vilkoren för pensions åtnjutande

icke voro uppfylda, att afgå med pension ur kassan enligt mom. 1 i

samma paragraf; och innehölle mom. 8 i nämnda paragraf, att fråga,

huruvida reservofficer, som icke vore delegare i kassan men, i och lör

tjensten ådragit sig skada, som gjorde honom, till vidare tjenst oförmögen,

finge erhålla pension ur kassan, i hvarje fall komme att bero

af Kongl. Maj:ts pröfning uppå vederbörandes anmälan efter föregången

undersökning; hvarjemte uti reglementet för pensionering af, flottans

och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, § 1, föreskrifves, att

hvar och en af gemenskapen vid flottan och lotsverket, som afskedades

ur Kongl. Maj:ts och kronans tjenst med vitsord att hafva sig

redligt och väl skickat, tillädes pension af statsverket genom pensionskassan,

bland annat då han blifvit skadad i tjensten.

Då sökanden, hade direktionen vidare yttrat, vid olyckstillfället

varit kadett och vid sådant förhållande här ofvan anmärkta bestämmelser

uti § 12 mom. 5 och 8 om pension för skadad delegare eller reservofficer

icke vore på sökanden tillämpliga, samt han icke heller kunde

räknas till sådan gemenskap, som afsåges i, § 1 af reglementet för

gemenskapspensioneringen, syntes någon pension icke reglementsenligt

kunna sökanden tilläggas. _ , ,

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade

s. 60 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt enkan L. A.

Alm.

60 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

uti afgifvet utlåtande den 31 januari innevarande år anfört, att, på sätt

direktionen öfver flottans pensionskassa yttrat, någon pension på grund

af gällande bestämmelser icke syntes kunna sökanden tilläggas vare

sig från nämnda kassa eller genom samma kassa från det å riksstatens

nionde hufvudtitel uppförda anslaget till pensionering af flottans

och lotsverkets gemenskap. För ändamålet synte^ej heller kunna anlitas

det a berörda hufvudtitel anvisade anslaget för blesserade öfveroch

underofficerare, enär sökanden vid tiden för olyckshändelsen icke

tillhört någon af dessa kategorier. Då emellertid Lagerström, som den

10 november 1899 utnämnts till underlöjtnant i flottans reserv, under

tjenstgöring ombord å ett af kronans fartyg träffats af den olyckshändelse,

hvarigenom honom beröfvats tillfälle till framtida utkomst och

befordran vid sjövapnet och hvarigenom jemväl hans arbetsduglighet och

användbarhet å andra verksamhetsområden i hög grad minskats, hade

det synts statskontoret som, oaktadt han vid olyckstillfället icke varit

utexaminerad från sjökrigsskolan utan då ännu tillhörde sjökadettkåren,

hvilken enligt gällande reglemente för flottan vore att räkna till dennas

militära karer, olycksfallspension dock borde honom tilläggas.

Beträffande beloppet af denna pension hade statskontoret ansett densamma

icke kunna sättas lägre än till 600 kronor, hvilket motsvarade

den fasta lönen för underlöjtnant vid flottan, hvarför statskontoret tillstyrkt,

att hos Riksdagen måtte göras framställning om beviljande åt

Lagerström å allmänna indragningsstaten af en årlig pension till belopp

af 600 kronor, att utgå från och med ingången af innevarande år.

Hvad statskontoret sålunda anfört har departementschefen förklarat

sig i allo biträda.

I betraktande af de omständigheter, som i detta ärende åberopats,

finner utskottet, att pension skäligen bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

Lagerström beredas, och hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

23:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion

(n:o. 9) hafva herrar Hj. Sjövall och N. Andersson i Pettersborg föreslagit,

att Riksdagen ville åt framlidne pensionerade verkmästaren vid

flottans station i Karlskrona Carl Fredrik Alms enka Louise Alfrida Alm,

hvilken för närvarande för sitt uppehälle uteslutande vore hänvisad till

ett årligt gratial ur krigsmannakassan i Karlskrona af 142 kronor 50

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

öre samt en nådegåfva från extra anslaget å femte hufvudtiteln af 100

kronor, bevilja en årlig pension eller understöd af 300 kronor, att utgå

under hennes återstående lifstid från och med detta års början och så

länge hon förblefve enka.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört

följande. _ .

Framlidne pensionerade verkmästaren vid flottans station i Karlskrona

Carl Fredrik Alm, som redan den 28 mars 1825 vunnit anställning

i Kongl. Maj:ts och kronans tjenst och deri ärligt och troget

utan någon som helst anmärkning fortsatt att tjena intill den 29 juni

1872, hade då efter en 47-årig synnerligen väl vitsordad tjenstgöring

på egen begäran erhållit afsked från sin då innehafvande verkmästarebefattning

med rättighet till honom enligt gällande författningar tillkommande

pension.

Då denna pension emellertid ej räckte till för Alms och hans

familjs nödtorftiga uppehälle, hade han äfven efter afskedstagande^ sett

sig nödsakad att arbeta såväl i kronans som i enskilda personers tjenst.

Då han härunder, enligt uppdrag af numera aflidne majoren m. m.

E. Sasse, varit sysselsatt med uppförandet för kronans räkning af en

bestyckningskran å vid Karlskrona belägna fästningen Kungsholmen,

hade han råkat ut för den olyckan att den 11 augusti 1879 till följd

af ställningens bristande under arbetet falla ned från den höga kranen

och dermed krossas till döds.

Genom denna olyckshändelse hade Alms enka och barn beröfvats

sitt stöd och bragts i yttersta armod. Enkan, Louise Alfrida Alm,

som enligt motionen bilagdt prestbevis skulle den 21 maj innevarande

år uppnå en ålder af 75 år, vore numera oförmögen att genom eget

arbete bereda sig någon inkomst. Hennes barn, dottern Erika Carolina

Helena, hade aflidit den 29 november 1893, och från den dagen hade

den åldriga moderns sista hjelpkälla utsinat. Hon hade alltsedan måst

tillbringa sina lefnadsdagar i bitter nöd, efter det hon för. erhållandet

af ett knappt lefvebröd fått afyttra de sista spillrorna af sitt lösörebo.

Från krigsmannakassan i Karlskrona åtnjöt enkan Alm efter sin

man ett årligt gratial af 142 kronor 50 öre, med hvilken summa, hon

förskaffat sig bostad och bränsle, och hade från anslaget a femte hufvudtiteln

till extra utgifter på grund af särskilda beslut till henne utbetalts

en nådegåfva, som sistlidna år utgått med . ett belopp af 100

kronor, hvilken summa dels vore ett blott tillfälligt understöd, dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

"2 Statsutskottets Utlåtande Nio 10.

ögonskenligen vore alldeles otillräcklig för att bereda henne ens den

torftigaste bergning.

Med afseende på Alms trogna och väl vitsordade arbete i statens

tjenst och de synnerligen ömmande omständigheterna vid hans likaledes

i statens tjenst ådragna död vågade motionärerna antaga, att Riksdagen

skulle befinnas villig bereda hans efterlefvande enka hennes

nödtorftiga uppehälle under de få år hon ännu kunde hafva qvar

att lefva.

Då utskottet icke kan finna det lämpligt, att på förslag af enskilde

motionärer medgifves höjning af en pension, hvilken i form af

gratial redan i nära 21 år åtnjutits, har utskottet icke funnit sig böra

biträda motionärernas förslag, och hemställer derför,

att hvad uti herrar Sjövalls och Anderssons nu

ifrågavarande motion föreslagits icke må af Riksdagen

bifallas.

Ang. pension

åt förre länsmannen

J.

Blomstrand.

24:o. Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 16 februari 1900 har Kongl. Maj:t uti en

samma dag aflåten proposition (n:o 47) föreslagit Riksdagen medgifva,

att för förre länsmannen i Vestra härads vestra länsmansdistrikt

af Jönköpings län, polistjenstemannen i Vernamo köping Johannes Blomstrand

måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600

kronor, att af honom årligen under hans återstående lifstid åtnjutas

från och med månaden näst efter den, hvari hans anställning såsom

polistjensteman i Vernamo köping och dertill gränsande område komme

att upphöra.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i denna

fråga anfört följande.

J>Hos Eders Kongl. Maj:t har förre länsmannen i Vestra härads

vestra länsmansdistrikt, nuvarande polistjenstemannen i Vernamo köping

Johannes Blomstrand uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län med underdånig

skrifvelse den 13 nästlidne januari öfverlemnad skrift i underdånighet

anhållit,, det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig

proposition om beviljande åt honom af pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 600 kronor.

Af vid ansökningen fogade merit- och tjensteförteckning, af Eders

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskott et s Utlåtande N:o 10.

63

Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sökanden utfärdadt tjenstebetyg,

läkarebetyg och öfriga handlingar inhemtas hufvudsakligen:

att Blomstrand — som är född den 30 november 1833 och således

uppnått en lefnadsålder af 66 år, blifvit den 1 september 1855 antagen

till volontär, den 5 juli 1859 konstituerats till andre furir, den 15

maj 1864 transporterats till bataljonsadjutant och den 18 maj 1869

befordrats till fanjunkare, allt vid Kronobergs regemente — sistnämnde

dag på begäran erhållit afsked från regementet och krigstjensten med

det vitsord, att han under tjenstetiden sig utmärkt väl förhållit;

att han, efter att hafva på förordnande uppehållit länsmanstjenst

från den 1 mars 1868 till samma års slut, den 22 december 1869 af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län konstituerats

till länsman i Vestra härads vestra distrikt, men den 30 oktober 1886

blifvit från denna tjenst skild af anledning, att han å skuldförbindelser

tecknat vederhäftighetsbevis utan att hafva sökt förskaffa sig visshet

om rigtigheten af de utaf honom vitsordade uppgifter och derigenom

förlänat trovärdighet åt diktade förhållanden, på grund af hvilket förfarande

han såsom länsman gjort sig förlustig af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes förtroende;

att Blomstrand derefter den 28 maj 1887 af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande antagits och förordnats att vara polistjensteman i

Vernamo köping, i hvilken egenskap det ålåge honom att, under åtnjutande

af det skydd, som tillkommer länsman eller stadsfiskal, handhafva

köpingens säkerhets- och ordningspolis, åtala der timade brott

och förseelser af den art, att allmän åklagare eger dem beifra, samt

för öfrigt i alla ärenden, som angå köpingens befolkning, fullgöra de

bestyr, som på landet åligga fjerdingsmän, allt mot eu aflöning af

köpingen till belopp af 600 kronor om året;

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 30 januari 1888

förordnat Blomstrand att jemväl inom Vernamo jernvägsstations till

köpingen gränsande område utöfva polisuppsigt samt med enahanda

befogenhet, som tillkomme honom såsom polistjensteman i köpingen,

åtala inom nämnda område timade brott och förseelser af den art, att

allmän åklagare eger dem beifra, för hvilken befattning han berättigats

uppbära ett årligt arfvode af 200 kronor från anslaget till aflöning åt

särskild polisstyrka på landet;

att, enligt hvad enstämmigt vitsordats af alla de myndigheter och

andre vederbörande, med hvilka Blomstrand under sin länga tjenstetid

haft beröring, Blomstrand — utom i det fall, som föranledde hans skiljande

från länsmanstjensten — utfört sina tjensteåligganden med syn
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nerlig duglighet, nit och ordning samt ådagalagt ett aktningsvärdt och

mönstergilt uppförande och en exemplarisk vandel;

att Blomstrand, som enligt behörigt läkarebetyg lider af sockersjuka

i lindrigare grad samt ofta återkommande rkeumatiska smärtor

och derför numera känner sin arbetsförmåga förminskad, af ordförandena

i Vernamo köpings kommunalstämma och kommunalnämnd intygats

vara i stort och mycket trängande behof af den sökta pensionen, enär

köpingen icke, så gerna den säkerligen skulle vilja det, vore i tillfälle

att efter Blomstrands afskedstagande bereda honom utkomst, hvilket

ej heller enligt bemälde ordförandes uppfattning borde af köpingen

begäras, då Blomstrand först efter att i sin ställning såsom länsman

hafva tillbragt och förbrukat sina bästa mannaår erhållit anställningen

inom köpingen;

samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande — under erinran

att Blomstrand genom de falska förbindelsernas inlösande skyddat långifvarne

för förlust å desamma, men derigenom ådragit sig skuld, från

hvilken han ännu icke kunnat frigöra sig — med afseende å de för

Blomstrand hedrande tjenstebetygen samt de intyg om medellöshet och

sjuklighet, som vid ansökningen fogats, ansett sådana .ömmande omständigheter

föreligga, som kunde gifva fog för den underdåniga ansökningen.

Efter erhållen nådig remiss har statskontoret den 31 nästlidne

januari afgifvit underdånigt utlåtande och deri anfört, att, oaktadt de

principiella betänkligheter, som måste möta mot beviljande af pension

åt en f. d. tjensteman, hvilken blifvit för tjenstefel skild från sin befattning,

statskontoret likväl i detta fall ansåge föreligga omständigheter

af den bevekande och försonande art, att ett undantag från den

allmänna regeln skulle kunna ega rum, utan fara att derigenom komme

att tillskapas ett precedensfall, som ofta skulle kunna åberopas till stöd

för liknande framställningar; samt att, om än det grofva tjenstefel,

hvartill Blomstrand eu gång gjort sig skyldig, nödvändiggjort den

eljest oförvitlige^ tjenstemannens skiljande från länsmansbefattningen

efter en trettioårig verksamhet i statens tjenst, det likväl syntes statskontoret

som borde den gagnande och synnerligen väl vitsordade

verksamhet, han derefter i mer än 12 år utöfvat till den allmänna ordningens

upprätthållande icke blott inom Vernamo köping-, utan äfven

mot aflöning af statsmedel utanför köpingsområdets gränser, kunna anses

hafva i någon män utplånat verkan af den begångna förseelsen; hvadan

statskontoret tillstyrkte, att nådig proposition måtte till Riksdagen af
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

låtas om beviljande för Blomstrand å allmänna indragningsstaten afen

årlig pension af 600 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvari hans anställning såsom polistjensteman i Vernamo köping

och dertill gränsande område komme att upphöra.

Af hvad sålunda anförts, synes mig framgå, att starka skäl tala

för att någon pension af statsmedel bör Blomstrand beredas.»

Med hänsyn till de i statsrådsprotokollet anförda omständigheter

finner utskottet” det visserligen vara med billighet öfverensstämmande,

att någon pension af statsmedel må tilldelas Blomstrand men anser

beloppet af samma pension böra inskränkas till 500 kronor och hemställer

derför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att för förre länsmannen i

Vestra härads vestra länsmansdistrikt af Jönköpings

län, polistjenstemannen i Vernamo köping Johannes

Blomstrand å allmänna indragningsstaten uppföres en

pension af 500 kronor, att af honom årligen under

hans återstående lifstid åtnjutas från och med månaden

näst efter den, hvari hans anställning såsom polistjensteman

i Vernamo köping och dertill gränsande

område kommer att upphöra.

25:o. Uti två inom Riksdagen väckta, lika lydande motioner hafva

inom Första Kammaren herr Aug. Almén m. fl. (motion n:o 6) och inom A. Nnso».

Andra Kammaren herrar A. Sundblad och K. H. Gez. von Scheele (motion

n:o 136) föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja en årlig pension af 800

kronor åt aflidne professorn Lars Fredrik Nilsons efterlemnade enka

Alva Nilson, född Forsman.

Till stöd för detta förslag har uti motionerna sammanstämmande

anförts följande: ...

»Under en tid af omkring 14 år var Nilson lärare i kemi vid

Upsala universitet och tillvann sig derunder talrika lärjungars tacksamhet

för det intresse och den framgång, hvarmed han ledde deras studier.

Samtidigt härmed förvärfvade han sig ett allmänt erkändt anseende såsom

eu framstående vetenskapsman inom kemiens olika områden. Såsom

ett bevis härför må anföras Nilsons upptäckt, af det nya grundämnet

Bih. till liiksd. Prat. IDOG. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

6G

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skandium. För första gången efter Berzelii tid gjordes en dylik upptäckt

af eu svensk man, ock denna upptäckt följdes sedan af eu rad

utmärkta undersökningar af ej mindre än 6 andra grundämnen, hvilka

derigenom blefvo till sin natur närmare kända.

År 1882 kallades Nilson af kongl. laudtbruksakademien till professor

och föreståndare vid dess agrikuiturkemiska anstalt. Han lemnade

1883 ej utan tvekan och med saknad den bana, på hvilken han förvärfvat

sitt rykte såsom vetenskapsman, och egnade derefter sin tid och sina

krafter åt det svenska landtbrukets utveckling. Med relativt små anslag

törstod Nilson att inrätta landtbruksakademiens kemiska laboratorium

och experimentalfält till en mönsteranstalt, jemförlig med de förnämsta

i utlandet. Genom den instruktion han utarbetade för undersökningarnas

bedrifvande vid de svenska agrikuiturkemiska anstalterna och vid inspektioner

öfver dessa, införde Nilson likformighet uti det analytiska arbetet,

väl behöflig för bibehållandet af förtroendet för samma anstalter.

Genom granskning af olika metoder för fettets bestämning i mjölk

och noggrann pröfning af laktokriten och radiatorn m. fl. nyuppfunna

liknande instrument gagnade Nilson såväl mjölkkontrollen som mejeriväsendet.

Han utarbetade en tillförlitlig metod att skilja margarin från

smör och att upptäcka smörets förfalskning med margarin. Han underkastade

åtskilliga nya fodermedel för mjölk- och gödboskap en val behöflig

undersökning och pröfning. Nilsons stora arbete öfver näringsvärdet.

hos Norrlands gräs- och starrväxter har ett varaktigt värde och

torde i en framtid få en ej ringa betydelse. Nilson planlade, men hann

ej utföra undersökningar öfver näringsvärdet hos de lafvar, hvilka utgöra

renarnes vinterföda.

Ett ändamålsenligt ordnande af städernas renhållning är onekligen

af stor betydelse för landtbruket. Nilson studerade i åtskilliga utländska

större städer de olika system, som härför användas, och utredde såväl

vetenskapligt som ekonomiskt dessas större eller mindre lämplighet för

våra förhållanden. Han kom dervid till det resultat, att renhållningen

i städerna bör grundas på användande i stor utsträckning af inhemsk

torfmull, hvilket system medför en betydlig vinst för jordbruket.

Nilsons undersökning af de svenska mossarnes och myrarnes värde,,

såsom odlingsmarker, torde vara hans värdefullaste arbete i jordbrukets

tjenst. De nästan ofruktbara myrarna på Gotland fann han vara så

rika på organiska qväfvehaltiga ämnen, att samma myrar genom tillförande

af kali och fosforsyra kunde blifva en ypperlig jordmån för

odling af sockerbetor. Nilson har härigenom gifvit uppslaget til! betodlingen

och sockerindustrien på Gotland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. °7

Nilsons undersökning af Wiborgh-fosfatets värde såsom växtnäringsämne

torde blifva af stort praktiskt värde. På Wiborghs upptäckt och

Nilsons noggranna undersökningar grundar sig den industri, som soker

i stor skala för jordbruket tillgodogöra apatiien i Gelhvara-malmen.

Hvilken vigt denna industri kan få för vårt land synes deraf, att svenska

jordbrukets årliga behof af fosforsyra kan anslås till omkring 20 milhoner

kilogram, hvaraf största delen eller omkring 18 millioner utländsk

vara hittills ansetts vara behöflig.

De flesta grenar af landtbruksnäringen beröras af Nilsons arbeten,

och det finnes ingen provins i Sverige, hvars landthushållning ej omedelbart

eller medelbart dragit nytta af dennes arbeten. Nilsons störa iortjenster

om svenska landtbrukets utveckling synas oss förtjent^ åt erkänsla

från nationens sida, och bästa sättet härför torde vara att bevilja

en pension åt hans enka för hennes återstående lifstid hvilken pension

ej kan anses obehöflig. Professor Nilson var i sitt enskilda lif sparsam

och i affärer en ordningens man. Han lefde på sin lön utan skuldsättning

och utan att söka biförtjenster. Hans obetydliga fädernearf

bibehölls, men kunde ej nämnvärdt förökas; det bestod af en liten

landtgård, hvilken för närvarande icke lär gifva någon älskvärd afkastning,

och af några lottbref, hvarå utdelningen ej är betydlig. Nilsons

efterlemnade enka och tvenne oförsörjda döttrar äro för sm utkomst

väsentligen hänvisade till ofvan antydda inkomster och en lifränta åt

omkring 1400 kronor, utgående från allmänna enke- och pupil kassan

Begärd pension afslås stundom på den grund, att ett bifall dertill

skulle kunna anföras såsom ett betänkligt prejudikat för framtiden.

Ett sådant skäl för afslag kan emellertid vid detta tillfälle ej med fog

åberopas. Få vi i en framtid en om det svenska landtbruket lika förtjent

vetenskapsman som Nilson, så vinnas derigenom så störa fordelar

för vårt svenska landtbruk, att Riksdagen med tacksamhet bor kunna

bevilja en pension åt dennes efterlefvande.d

På grund af de förhållanden, som i motionerna sålunda åberopats

har utskottet ansett det vara lämpligt att, såsom förut i klenande fall

e^-t rum, Riksdagen må genom att åt professor Nilsons efterlefvande

bevilja någon pension visa sitt erkännande af den for vårt land i sa

hö"* oråd hedrande och i synnerhet för vårt landtbruk så gagnrika

verksamhet, som professor Nilson utöfvat. Då, enligt utskottets mening

ett sådant erkännande vinner i betydelse, ju enigare Riksdagens beslut

i frågan fattas, har utskottet, för vinnande af sådan enighot, velat föreslå,

att pensionens belopp må bestämmas till 600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. pcn&itn

åt tukan

J. Almqvist.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må besluta att åt aflidne professorn

Lars Fredrik Nilsons efterlemnade enka Alma Nilson,

född Forsman, må å allmänna indragningsstaten uppföras

en pension af 600 kronor, att utgå från och med

år 1900.

26:o._ Uti en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad

motion (n:o 25) har herr G. A. Berg, med hvilken friherre Hj.

Palmett instämt, under åberopande af den utredning, hvarmed han

anhölle att oförtöfvadt få till vederbörande utskott inkomma, föreslagit

att Riksdagen måtte till domänintendenten Johan Gustaf Almqvists enka

Jenny Almqvist, född Slettengren, utöfver den pension, hvartill hon

rån elementarlärarnes enke- och pupillkassa kunde vara berättigad,

bevilja en årlig lifstidspension af 500 kronor att utgå från början af

detta år. J

Af utskottet tillhandakomma uppgifter inhemtas, att domänintendenten

Almqvist, hvilkens död inträffade den 31 december 1899, var

född den 1 juni 1841; att hans efterlemnade maka är född den 16 juni

1846, att'' deras efter faderns död i lifvet varande fyra barn alla äro

til myndig ålder komna; att Almqvist den 31 oktober 1864 utnämnts

till adjunkt vid Jönköpings högre allmänna läroverk, hvilken tjenst

han ännu vid sin död innehade, ehuru den alltifrån den 1 januari 1878

upprätthållits af vikarie; att han sistnämnda dag förordnats till domänintendent

i Jönköpings län, hvilken befattning han ännu vid sin död

innehade; att enkau Almqvists pension från elementarlärarnes enkeoch

pupillkassa uppgår till 583 kronor 33 öre samt att tillgångar i

boet lära uppgå till 168,200 kronor, under det att skulderna beräknats

till minst 195,000 kronor, hvadan eu brist i boet å minst 26,800 kronor

lärer förefinnas.

UfsJkottet finner icke den förebragta utredningen innefatta bevis

för att sådana omständigheter uti förevarande fall föreligga, att pension

synes höra,, på enskild motionärs förslag, beviljas enkan Almqvist på

gruud deraf, att hennes aflidne man innehaft befattning såsom domänintendent,

helst som hon redan nu uppbär en af hennes mans anställning

i annan statens tjenst betingad pension. Utskottet hemställer derför,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att herr Bergs ifrågavarande motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

27:o. Kong! Maj:t har i statsverkspropositionen under denn för vaktmästahufvudtitel

i punkten 10 föreslagit, att vaktmästaren vid universitets -re, c. fm

biblioteket i Lund Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid samma uni- sorn N_ P

versitet, Nils Peter Johnsson måtte från och med månaden näst efter John,,™.

den, hvarunder en hvar af dem erhölle afsked från sin ifrågavarande L1UIbefattning,

under sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten

uppbära årlig pension, Lundberg till belopp af 600 kronor och Johnsson

till belopp af 750 kronor.

Den 22 december 1899 har, enligt hvad af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för samma dag (sid. 27—28) inhemta?, departementschefen

inför Kongl. Maj:t föredragit en af kanslern för rikets

universitet med eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad framställning

af det större akademiska konsistoriet i Lund att, enär vaktmästaren

vid universitetsbiblioteket Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid

universitetet Nils Peter Johnsson uppnått så hög ålder,. att svårigheter

mötte för dem att på ett tillfredsställande'' sätt utföra sina sysslor och

anställandet af extra biträden dertill varit nödigt, rättighet måtte^ beredas

Lundberg och Johnsson att efter erhållet afsked under sin återstående

lifstid å allmänna indragning,sstaten åtnjuta årliga pensioner

till belopp af 600 kronor för Lundberg och 750 kronor för Johnsson.

Af handlingarna i ärendet inhemtades: att Lundberg vore född

den 19 september 1828 samt den 16 februari 1856 antagits till vaktmästare

vid universitetets bibliotek och att han numera på grund^ af

framskriden ålder och till följd af en ådragen skada i högra axolleaen

vore alldeles oförmögen till arbeten, hvilka fordrade den kroppsliga

ansträngning, som hans tjenst kräfde; att Johnsson vore född den 6

oktober 1827 samt antagits till sin ifrågavarande befattning den 3 maj

1862, sedan han vid åtskilliga tillfällen, första gången år 1848, under

tillsammans omkring ett år skött densamma, och att han jemlikt ett af

professoren Seved Ribbing den 13 september 1899 utfärdadt intyg väl

då vore i stånd att sköta sin tjenst, men i anseende till hög ålder och

rheumatiska krämpor ansåges rätt snart blifva oförmögen dertill; samt

åt.t Lundberg och Johnsson a universitetets stat uppbure löner, Lundberg

till belopp af 600 kronor och Johnsson till belopp af l,050 kronor, hvarförutom

do åtnjöto förmånen af fri bostad och Johnsson derjemte sportler

i tjensteu.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för teckningsLäraren.

E. O. NordUnder,

[HO

. Io ofvan omförmälda utlåtande hade kanslern hemstält om bifall

till ifrågavarande framställning, äfven om frågan om pensionsrätt för

universitetets lärare m. fl. med afseende å nu pågående utredningar

angående statens pensionsväsende i sin helhet icke för närvarande

skulle blifva föremål för någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Uti öfver ansökningen infordradt, den 11 november 1899 afgifvet

utlåtande hade statskontoret — under erinran att Riksdagen år 1888

mod bifall till derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, beviljat pension

å allmänna indragningsstaten åt vaktmästaren vid fysiska institutionen

vid Lunds universitet C. A. Duvahn — hemstält, att, enär med afseende

å Lundbergs och Johnssons höga lefnadsålder och långa tjenstetid den

sökta pensionsförmånen vore af billighet påkallad, Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att åt dem för deras återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten anslå årliga pensioner med 600 kronor till Lundberg

och 750 kronor till Johnsson.

Utskottet, som ansett de pensionsbelopp, som kunna komma att

åt ifrågavarande personer beviljas, lämpligen böra, med hänsyn till

hvad i liknande fall förut vant brukligt, bestämmas allenast till, för

Lundberg 500 och för Johnsson 600 kronor, hemställer,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts nu förevarande framställning, att Riksdagen

medgifver, att vaktmästaren vid universitetsbiblioteket

i Lund Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid samma

universitet Nils Peter Johnsson må från och med

månaden näst efter den, hvarunder en hvar af dem

erhåller afsked från sin ifrågavarande befattning, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension, Lundberg till belopp af 500

kronor och Johnsson till belopp af 600 kronor.

28:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att teckningsläraren vid allmänna

läroverket i Luleå Erik Olof Nor (Hinder måtte från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från hans berörda

befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 625 kronor.

Till. sistomförmälda statsrådsprotokoll bär statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet i denna fråga, med anmälan af en af utaf

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets . Utlåtande N:o 10. 71

domkapitlet i Hernösand till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, deruti

teckningsläraren vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof Nordlinder

anhållit om rätt till pension vid afskedstagandet från teckningslärarebefattningen,

vidare anfört följande:

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att sökanden,

som vore född den 17 februari 1827, varit anstäld vid läroverket

i Luleå dels såsom vikarierande lärare i teckning från vårterminen 1860

till och med vårterminen 1863 äfvensom under läsåren 1874—1876,

dels ock såsom konstituerad teckningslärare alltsedan den 12 april 1876

och samtidigt äfven uppehållit undervisningen i välskrifning, att han,

som från och med den 14 mars 1888 åtnjutit tjenstledighet på grund

af sjukdom, enligt intyg af behörig läkare, till följd af framskriden

ålder och nedsatt synförmåga ej kunde vederbörligen upprätthålla sin

lärarebefattning, samt att, såsom läroverkets inspektor och rektor vitsordat,

sökanden med nit och efter förmåga sorgfälligt undervisat i sitt

ämne.

Öfver berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till bifall,

hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande, deruti statskontoret i

hufvudsak anfört: att genom kongl. brefvet. den 16 mars 1858 stadgats,

att lärarne vid allmänna läroverken skulle komma i åtnjutande af enahanda

rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande

författningar tillkomme civile embets- och tjensteman; att detta stadgande

emellertid icke ansetts tillämpligt å lärare i teckning samt i

musik och sång vid de allmänna läroverken, för hvilka lärarepension

följaktligen ej kunnat beviljas utan Riksdagens i hvarje fall dertill

lemnade bifall; att, enligt hvad statskontoret inhemtat, sökanden vid

utnämningen till teckningslärarebefattningen innehaft anställning såsom

kartograf vid förutvarande ekonomiska kartverket i Norrbottens län,

der han alltifrån verkets första början år 1859 varit tjenstgörande,

men att under loppet af år 1885 i anseende till kartverksarbetenas

fortskridande en del af personalen vid verket ansetts icke vidare behöflig;

att, då till erhållande af entledigande från innehafvande befattning

derstädes i första rummet skolat ifrågakomma Nordlinder, som till

följd af sin ålder och sjuklighet befunnits icke längre kunna fortfara

med de ansträngande göromålen, fråga väcktes om beredande åt honom

af pension vid afgång från kartografbefattningen, att Kongl. Maj:t i

proposition till 1885 års Riksdag hemstält om beviljande af pension å

allmänna indragningsstaten för Nordlinder, hvilken pension, af uppgifven

anledning att Nordlinder då innehade anställning såsom teckningslärare

med fast aflöning, föreslagits till ett mot halfva kartograf
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

arfvodet svarande belopp af 1,250 kronor; att denna framställning blifvit

af Riksdagen bifallen och att, enligt kongl. brefvet den 12 juni 1885,

Nordlinder, efter den 11 december samma år erhållet entledigande från

k artografbefattningen, från och med år 1886 varit i åtnjutande af den

sålunda beviljade pensionen; att, då Nordlinder, hvilken såsom vikarierande

och ordinarie teckningslärare varit anstäld vid läroverket 29 år och

tjenstgjort sammanräknadt omkring 18 år, vid nu uppnådd ålder af

öfver 72 år enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg ej vidare kunde

så som sig borde sköta sin tjenst och då, med hänseende till den allt

mer och mer utvidgade undervisningsskyldigheten för lärare i teckningvid

högre allmänt läroverk, det syntes vara angeläget, att lärarebefattningen

i detta ämne vid läroverket i Luleå, der kompetent vikarie antagligen

ej alltid kunde stå till buds, blefve med ny innehafvare besatt,

statskontoret atisåge, för vinnande af detta mål, att Nordlinder, som

innehade konstitutorial å sin befattning, borde vid afgång derifrån

komma i åtnjutande af någon pensionsförmån, samt att på grund häraf

statskontoret — med tillkännagifvande att allöningen å stat för ifrågavarande

lärarebefattning utgjorde 1,000 kronor jemte två ålderstillägg,

hvardera å 250 kronor, af hvilka Nordlinder enligt kong], brefvet don

25 januari 1884 från och med samma år innehaft det första tillägget,

och att Nordlinder under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära,

förutom s/t af denna aflöning, en'' lika andel ej mindre af den för

hans befattning å extra stat anslagna tillfälliga löneförbättring än äfven

af det särskilda arfvode, som enligt gällande föreskrifter skulle tillfalla

honom för fem extra tjenstgöringstimmar, i den händelse lian sjelf

bestrede sin tjenstgöring, men hvilka senare aflöningsförmåner hittills

icke tagits i betraktande vid bestämmande af pension för teckningslärare

— med afseende jemväl derå att Nordlinders tjenstetid såsom teckningslärare

understege hvad som för lärare vid de allmänna läroverken fordrades

för pensions erhållande vid afskedstagandet och att han, på sätt

förut är nämndt, i egenskap af f. d. kartograf åtnjöte pension af statsmedel,

hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen

föreslå, att för Nordlinder måtte å allmänna indragningsstaten uppföras

eu årlig pension till belopp motsvarande hälften af hans innehafvande

aflöning å ordinarie stat eller 625 kronor.

I betraktande af de pensionsbelopp, hvilka af Riksdagen förut

tilldelats såväl kartografer som ock öfningslärare vid rikets allmänna

läroverk, har utskottet icke funnit det lämpligt, att den pension, som

må beviljas Nordlinder för hans tjenst såsom teckningslärare, sättes

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

högre än till 350 kronor. Derest detta belopp beviljas, skulle hans

sammanlagda pensionsförmåner, såvidt förebragta uppgifter utvisa, uppgå

till 1600 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning Riksdagen må besluta, att teckningsläraren

vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof

Nordlinder må från och med månaden näst efter den,

i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans

berörda befattning, under sin återstående lifstid. å

allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till

belopp af 350 kronor.

29:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att musikläraren vid högre allmänna

läroverket i Malmö Johan August Rosén måtte från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från

hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragdingsstaten

uppbära en årlig pension till belopp af 1,250 kronor.

Sistomförmälda statsrådsprotokoll innehåller i detta ämne följande:

Departementschefen föredrog en af domkapitlet i Lund till Kongl.

Maj:t öfverlemnad ansökning, deruti musikläraren vid högre allmänna

läroverket i Malmö Johan August Rosén anhallit om rätt till pension

vid afskedstagandet från musiklärarebefattningen; varande infordradt

utlåtande afgifvet af statskontoret.

Af undersökningen bifogade handlingar inhemtades, att Rosén,

som vore född den 11 juli 1827, tjenstgjort under tiden från den 1

oktober 1853 till den 10 januari 1861 såsom sånglärare vid tekniska

elementarskolan i Malmö och från den 24 augusti 1861 till den 14

oktober 1863 såsom vikarierande lärare i musik och sång vid allmänna

läroverket i nämnda stad samt, efter undergånget behörigt lärareprof

och förvärfvad kompetens att söka sistnämnda lärarebefattning, blifvit

antagen till ordinarie lärare i musik och sång vid Malmö allmänna

läroverk, i hvilken egenskap han tjenstgjort från den 14 oktober 1863

intill höstterminen 1892, att Rosén derefter varit ©tjenstbar på grund

af försvagad hörsel, samt att han, som för sin mångåriga tjenstgöring

blifvit af såväl läroverkets vederbörande rektorer och inspektor som

domkapitlet synnerligen väl vitsordad, numera vore, såsom ansökningen

bifogadt läkarebetyg innehölle, till följd af framskriden ålder och be
Bih.

till Riksd. Prat. 1000 4 Sami. 1 Afd. 10 ljuft. 10

Ang. pension

f ör musikläraren

J. A. Rosén.

[12.]

s. 74 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

för musikläraren

N. Eag •

ström.

[13.]

74 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tydlig döfhet oförmögen att såsom sig borde sköta sin tjenstebefattning.

I sitt utlåtande, afgifvet den 20 september 1899, hade statskontoret

anfört, bland annat: att genom kongl. brefvet den 16 mars

1858 stadgades, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma

i åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten,

som enligt då gällande författningar tillkomme civile embets- och

tjenstemän; att detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärarne

i musik och sång. samt i teckning vid nämnda läroverk, utan att för

dylik lärare pension å indragningsstat beviljats först efter det Riksdagen

i hvarje fall dertill lemnat bifall; samt att Roséns aflöning å

stat i egenskap af musiklärare vid högre allmänna läroverket i Malmö

utgjort. 750 kronor jemte två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor,

eller tillhopa 1,250 kronor; och hade statskontoret, med erinran om

Roséns långa tjenstetid i det allmännas tjenst och hans oförmåga att

numera skota sin befåttning, hemstält om beredande af pension åt

honom till belopp af 1,250 kronor årligen.

Utskottet, som ansett pensionen för nu ifrågavarande öfningslärare

höra, i likhet med hvad vid sistlidet års riksdag i dylikt fall skett, skäligen

bestämmas till 1,000 kronor, hemställer,

att musikläraren vid högre allmänna läroverket

i Malmö Johan August Rosén må från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från hans berörda

befattning varder honom beviljadt, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att läraren i musik och sång

vid allmänna läroverket i Helsingborg Nikolaus Hagström måtte från

och naed^ manaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt

från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,250

kronor.

Af sistberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom då föredragits

en af domkapitlet i Lund med eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad

.ansökning, deri läraren i musik och sång vid allmänna läroverket

i Helsingborg Nikolaus Hagström anhållit att efter afskedstagandet

komma i åtnjutande af årlig pension af 1,325 kronor, utgörande

samma belopp, hvarmed hans lön på ordinarie och extra stat

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

utginge, eller åtminstone 1,250 kronor, motsvarande den på ordinarie

stat utgående lönen.

Vid ansökningen, dertill domkapitlet förordat bifall, hade varit

fogade handlingar, utvisande att Hagström, som vore född den 5 november

1832, konstituerats till sin ifrågavarande befattning den 10

oktober 1855; att han sedermera bestridt densamma oafbrutet till den

10 november 1897, efter hvilken tid han på grund af sjuklighet åtnjutit

tjenstledighet, att han städse med berömligt nit och berömlig

skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden äfvensom fört en i allo

hedrande vandel samt att han numera på grund af sjukdom vore urståndsatt

att bestrida sin lärarebefattning.

Uti öfver ansökningen infordradt, den 2 oktober 1899 afgifvet

utlåtande hade statskontoret — med tillkännagifvande att Hagström för

sin ifrågavarande befattning uppbure aflöning å stat till belopp af 750

kronor jemte två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, äfvensom tillfällig

löneförbättring å extra stat af 75 kronor — anfört: att genom

kongl. brefvet den 16 mars 1858 stadgats, att lärarne vid rikets

elementarläroverk skulle komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt

å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar tillkomme

civile embets- och tjenstemän; att detta stadgande likväl icke

ansetts tillämpligt å lärarne i musik och sång samt i teckning vid

dessa läroverk, utan att för dylika lärare pension å indragningsstat

beviljats först efter det Riksdagen i hvarje fall dertill lemnat bifall;

samt att, då Hagström uppnatt en ålder af nära 67 år och räknade

44 tjenstår samt han, som för sin tjenstgöring, blifvit synnerligen väl''

vitsordad, vore till följd af långvarig svår sjukdom urståndsatt att

tjenstgöra, statskontoret hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes aflata proposition

till Riksdagen angående rätt för Hagström att uppbära årlig

pension å allmänna indragningsstaten till ett hans nuvarande aflöning

å ordinarie stat motsvarande belopp af 1,250 kronor.

Då utskottet anser, att pensionen bör för denne musiklärare bestämmas

till samma belopp, som utskottet under nästföregående punkt

för en annan öfningslärare vid allmänt läroverk förordat eller 1,000

kronor, hemställer utskottet,

att läraren i musik och sång vid allmänna läroverket

i Helsingborg Nikolaus Hagström må från och

med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

hans berörda befattning varder honom beviljadt, under

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutslcottets Utlåtande N:o 10.

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

Ang. petition

för musikläraren

F. J.

Fakanton.

[14]-

Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har inför Kongl.

Maj:t den 22 december 1899 föredragit en af musikläraren vid Eksjö

lägre allmänna läroverk Frans Johan Håkanson gjord ansökning att

han, som på grund af ålderdomssvaghet och deraf följande oförmåga

att sköta sin tjenst ämnade derifrån begära afsked, måtte efter afskedstagande

komma i åtnjutande af pension. Vid ansökningen hade varit

fogade handlingar, utvisande, att Håkanson, som vore född den 1 januari

1827, antagits till sin ifrågavarande befattning den 3 maj 1867 efter

att dessförinnan från början af höstterminen 1866 hafva bestridt densamma

på förordnande, att han till och med läsåret 1898—1899 icke

åtnjutit tjenstledighet för längre tid än 4V veckor, men under höstterminen

1899 på grund af sjukdom erhållit tjenstledighet från terminens

början tills vidare under 10 veckor samt att han med nit och skicklighet

fullgjort sina tjensteåligganden.

Öfver ansökningen hade infordrade utlåtanden afgifvits ej mindre

af domkapitlet i Linköping, som tillstyrkt bifall till densamma, än äfven

den 1 december 1899 af statskontoret, som dels meddelat, att, enligt

uPP£jfr från arméns pensionskassa, Håkanson i egenskap af förutvarande

musikdirektör vid Kongl. Smålands husarregemente och Kongl.

Smålands grenadierkår sedan den 1 februari 1878 uppbure pension

från kassan 180 kronor och fyllnadspension 330 kronor eller tillhopa

510 kronor samt att, i händelse pension blefve Håkanson såsom musiklärare

tillagd, fyllnadspensionen komme att minskas med ett belopp,

motsvarande % af hvad han finge uppbära i pension såsom musiklärare,

dels ock anfört, att, enär Håkanson uppfylt de för civile embets- och

tjenstemäns rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt äldre,

ännu gällande författningar stadgade vilkor, som enligt kongl. brefvet

den 16 mars 1858 skulle ega tillämpning jemväl å lärare vid elementareller

allmänna läroverken, ehuru, hvad anginge de der anstälde lärare

i musik och sång samt i teckning, frågan om rätt till sådan förmån

31:o. Kongl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen, uti punkten 14, att medgifva, att musikläraren vid Eksjö

lägre allmänna läroverk Frans Johan Håkanson måtte från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från

hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 450 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 77

ansetts böra underställas Riksdagens pröfning, statskontoret tillstyrkte,

det Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå,_ att åt

Håkanson måtte å allmänna indragningsstaten beviljas en hans i egenskap

af musiklärare å stat innehafvande aflöning, 450 kronor, motsvarande

årlig pension.

Utskottet vill till en början erinra, att, derest, såsom statskontoret

meddelat, för 75 af den pension, som nu kan komma att Håkanson

beviljas, motsvarande afdrag skall ske å den honom hittills såsom förutvarande

musikdirektör tillkommande fyllnadspension, hans faktiska pensionstillökning

blifver begränsad till 7s af det pensionsbelopp, som kan

komma att beviljas, och sålunda, vid bilall till Kongl. Maj.ts förslag,

till 270 kronor, i hvilket fall hans pensioner tillhopa skulle utgöra

780 kronor. Med hänsyn dertill att sådan minskning af fyllnadspensionen

kommer att ega rum, anser sig utskottet böra biträda Kongl.

Maj:ts förevarande förslag och hemställer,

att Kongl. Maj ds nu ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

32:o. Uti punkten 15 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

i statsverkspropositionen föreslagit, att läraren i musik och sång^ vid

allmänna läroverket i Visby Wilhelm Söhrling måtte från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från hans

berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 1,100 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1899 innehåller härom följande:

Departementschefen föredrog en af domkapitlet i Visby med

eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, deri läraren i

musik och sång vid allmänna läroverket i Visby Wilhelm Söhrling

anhållit att efter afskedstagandet komma i åtnjutande af årlig pension

af minst 1,095 kronor 68 öre, hvilket belopp motsvarade hvad han

under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära.

Vid ansökningen, deri Söhrling tillika förmält, att han såsom förutvarande

organist i Visby stads- och landsförsamlingar åtnjöte årlig

pension af 600 kronor, hade varit fogade handlingar, utvisande att Söhrling,

som vore född den 14 augusti 1822, efter att hafva blifvit den 7 oktober

1846 utnämnd till och den 15 december samma år erhållit fullmagt

å musikdirektörstj ensten vid Visby elementarläroverk, inträdt i tjenste
-

Ang. pension

för musikläraren

W.

Söhrling.

[15].

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utöfning höstterminen 1847, att han, som den 13 juni 1849 jemväl

antagits till cantor schola;, oafbrutet, med undantag af några veckor

vårterminen 1862, tjenstgjort till höstterminen 1893, efter hvilken tid

han på grund af sjukdom åtnjutit tjenstledighet samt att han på ett

mycket förtjenstfull! sätt med nit, pligttrohet och skicklighet fullgjort

sina tjensteåligganden samt i allo sig värdigt förhållit.

Öfver ansökningen, till hvilken domkapitlet förordat bifall, hade

statskontoret den 6 oktober 1899 afgifvit infordradt utlåtande, deri

statskontoret — med tillkännagifvande att för ifrågavarande befattning

aflöning å stat utginge till belopp af 750 kronor jemte två ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor, äfvensom tillfällig löneförbättring å extra stat

af 75 kronor — anfört: att genom kongl. brefvet den 16 mars 1858

stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma i åtnjutande

af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som

enligt då gällande författningar tillkomme civile embets- och tjensteman;

att detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärarne i

musik och sång samt i teckning vid dessa läroverk, utan att fråga

om pension åt sådana lärare i hvarje fall understälts Riksdagens pröfning;

samt att, ehuru med afseende å Söhrlings höga ålder och ovanligt långa

samt väl vitsordade tjenstetid statskontoret visserligen icke skulle hafva

tvekat att i detta likasom i andra liknande fall tillstyrka aflåtande af

proposition till Riksdagen om beviljande af pension till aflöningens å

ordinarie stat hela belopp, statskontoret dock, enär Söhrling sjelf ansett

sig kunna åtnöjas med en pension till belopp motsvarande ''hvad han

under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära, saknade anledning att

i_ detta fall tillstyrka högre pensionsbelopp än det sistnämnda, afrundadt

till 1,100 kronor; i anseende hvartill statskontoret alltså hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte aflåta proposition till Riksdagen angående rätt för

Söhrling att uppbära pension å allmänna indragningsstaten till ett belopp

af 1,100 kronor.

. jemväl för denne öfningslärare pensionen synes böra bestämmas

till 1,000 kronor, får utskottet hemställa,

att läraren i musik och sång vid allmänna läroverket

i Visby Wilhelm Söhrling må från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked från hans

berörda befattning varder honom beviljadt, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

79

33:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å allmänna indragningsstaten A»g ptmton

måtte uppföras dels för f. d. öfverläkaren vid Vexiö hospital Johan ^ukaren pm

Fredrik Liedholms enka Elise Sofie Christiana Liedholm, född Rosenhäck, uahoim^mka

en årlig pension af 800 kronor, att utgå från början af år 1900 och "E^Zarn.

så länge hon förblefve enka, dels ock för hvardera af Liedholms barn [16.]

Gottfrid Jakob Fredrik Christopher och Clara Vilhelmina ett årligt understöd

af 200 kronor, att utgå från början af samma år och till dess

understödstagaren uppnått aderton år eller, hvad dottern beträffade om

hon dessförinnan trädde i gifte, till dess sådant skett.

Sist omförmälda statsrådsprotokoll innehåller härom följande:

Uti en af direktionen för Vexiö hospital med skrifvelse till Kongl.

Maj:t öfverlemnad ansökning hade f. d. öfverläkaren vid hospitalet

Johan Fredrik Liedholms enka Elise Sofie Christiana Liedholm, född

Rosenbrock, anhållit, att pension af statsmedel måtte åt henne och två

hennes oförsörjda minderåriga barn beredas, i hvilken ansökning, för

så vidt den afsåge de minderåriga barnen, dessas förmyndare instämt;

varande till stöd för ansökningen åberopadt, förutom Liedholms nära

fyrtiotvååriga verksamhet såsom föreståndare för sagda hospital, att

boet vore gäldbundet och att enkan icke egde att från någon kassa

eller institution åtnjuta vare sig pension eller understöd.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Liedholm,

hvilken, född den 11 januari 1821, blifvit den 17 november 1855 utnämnd

till öfverläkare och i denna egenskap tjenstgjort till dess han

den 1 oktober 1897 erhållit afsked, aflidit den 18 oktober 1899; att

han, som varit gift två gånger, vid sin död efterlemnat, förutom enkan

och tolf äldie barn, sonen Gottfrid Jakob Fredrik Christopher, född

den 8 december 1882, och dottern Clara Vilhelmina, född den 21 april

1887; samt att enligt bouppteckningen tillgångarna i boet uppginge

till 3,995 kronor 40 öre och skulderna till 5,576 kronor 52 öre, hvadan

alltså brist förefunnes till belopp af 1,581 kronor 12 öre. Hospitalsdirektionen

hade i sin skrifvelse, med framhållande af familjens bekymmersamma

ekonomiska ställning samt af Liedholms långvariga och

förtjenstfull verksamhet i statens tjenst, tillstyrkt vidtagande af åtgärder

för utverkande af den begärda pensionen, under hemställan att

denna måtte bestämmas till belopp, motsvarande den pension, som

enligt den 9 juni 1899 faststäldt reglemente för civilstatens enke- och

pupillkassa utginge af civilstatens enskilda enke- och pupillfond till

enka med ett eller flera pensionsberättigade barn efter delegare tillhörande

första pensionsklassen, eller 1,200 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Etter härå erhållen remiss hade medicinalstyrelsen uti utlåtande

den 13 december 1899 — med åberopande, i fråga om Liedholms

verksamhet, af en utaf styrelsen den 11 oktober 1897 till Liedholm

aflåten skrifvelse, deri styrelsen betygat honom sin synnerliga erkänsla

för hans långvariga, pligttrogna och förtjenstfulla verksamhet i hospitalets

tjenst — dels framhållit vigten deraf, att en så väl vitsordad

tjenstemans efterlemnade enka och minderåriga barn icke lemnades i

nödstäld belägenhet, dels ock erinrat, att den- i Liedholms bo befintliga

bristen vore lätt förklarlig, då man toge i betraktande, å ena sidan,

att Liedholm, hvilken haft sammanlagdt tjugu barn, för dessas uppfostran

fått vidkännas stora kostnader, och å andra sidan, att, han af

den trägna hospitalstjenstgöringen varit förhindrad att genom praktik

skaffa sig inkomster utöfver hvad som årligen åtgått, på grund hvaraf

och då familjen syntes vara i verkligt behof af det sökta understödet,

styrelsen på det lifligaste förordat aflåtande af proposition till Riksdagen

i syfte, att sökanden och de två minderåriga barnen måtte tilldelas en

pension af 1,200 kronor.

Statskontoret, som derefter erhållit befallning att i ärendet sig

yttra, hade i utlåtande den 18 december 1899 anfört, att, då Liedholm

genom sin lika ovanligt långa som mödosamma och gagnande verksamhet

såsom föreståndare för en af rikets vårdanstalter för sinnessjuke

syntes hafva gjort sig väl förtjent af det erkännande från det allmännas

sida, som finge anses ligga deri, att åt hans enka och minderåriga

barn, hvilkas bergning han icke varit i tillfälle att betrygga, af statsmedel

beviljades pension enligt ungefär samma grunder, som Arore

bestämda för det från civilstatens enskilda enke- och pupillfond till

enka och barn efter delegare i första pensionsklassen utgående pensionsbeloppet.

Statskontoret hade ansett sig ega full anledning att, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hospitalsdirektionen och medicinalstyrelsen,

tillstyrka, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja dels åt enkan en årlig pension af 800 kronor

att utgå från och med den 1 januari 1900 och så länge hon förblefve

enka, dels ock åt hvartdera af makarnes barn sonen Gottfrid Jakob

Fredrik Christopher och dottern Clara Vilhelmina ett årligt understöd

af 200 kronor att utgå från samma tid och till dess de uppnått aderton

år eller, hvad dottern beträffade, om hon dessförinnan trädt i gifte,

till dess sådant skedde.

Departementschefen har slutligen erinrat att, enligt hvad kändt

vore, f. d. öfverläkaren Liedholm, hvilken på flera områden utöfvat en

för det allmänna gagnande verksamhet, särskildt, på sätt medicinal
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

81

styrelsen framhållit, inlagt mycket stora förtjenst^’ i fråga om vården

af sinnessjuka.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

34:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att å allmänna indragningsstaten

må för år 1901 anvisas ett anslag å 10,000 kronor, äldre behofatt,

enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt med- mndcläffkul''

dela, användas till understöd af högst 350 kronor åt sådana äldre be- ^7 n

höfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1899 inhemtas i detta ämne följande:

Anda sedan år 1885 hade å allmänna indragningsstaten årligen

anvisats ett anslag å 10,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser,

Kongl. Maj:t funnit godt meddela, användas till understöd åt sådana

äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst,

men derifrån erhållit afsked före år 1867;

Det högsta belopp, som, enligt Riksdagens beslut, fått tilldelas

någon understödstagare, hade varit 250 kronor ända till ar 1899. Men

vid riksdagen år 1898 hade detta maximibelopp, på grund af enskild

motionärs framställning, höjts med 50 kronor, eller från 250 till 300

kronor.

År 1898 hade understödstagarna varit till antalet 39, och hvar

och en af dessa hade erhållit i understöd 250 kronor.

År 1899 hade antalet understödstagare nedgått till 35. Af dessa

hade uppburit:

32 i understöd 285 kronor hvardera

2 ,, ,, 300 ,, „

1 11 11 280. ,, ,,

Af understödstagarna hade varit 1 född år 1802, 1 ar 1811, 1 år

1812, 1 år 1815, 2 år 1816, 1 år 1818 och 3 år 1819. Då. sålunda ej

mindre än 10 af de 35 understödstagarne numera hade uppnått en ålder

af 80 år och derutöfver, komme efter all sannolikhet antalet af dem,

som kunde komma i fråga till erhållande af understöd från det ifrågaliih.

till Iiilcsd. Trött 1900. 4 Samt. 1 Afd. 10 Uäft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Avgående anslaget

till allmänna

indragningsstaten.

[18.]

Angående anslag

till upprätthållande

af

arméns pensionering.

[19.]

varande anslaget under den närmaste framtiden att väsentligen minskas.

Härigenom kunde beredas tillfälle att gifva åtminstone en del af de

qvarlefvande ett högre understödsbelopp, utan att derför det ifrågavarande

statsanslaget behöfde höjas. En förhöjning af understödet

syntes ock vara väl behöflig för åtskilliga af dessa gamla, då, å ena

sidan, de för hvarje år blefve allt mer urståndsätta att genom eget

arbete kunna bidraga något till sitt lifsuppehälle, och, å andra sidan,

lefnadskostnaderna under den senaste tiden så betydligt stigit.

En förhöjning af understödsbeloppet med 50 kronor borde i ej

obetydlig mån bidraga till förbättring af de gamles yttre lefnadsförhållanden.

I anslutning till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

35:o. Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna

indragningsstaten, har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan ändring, än att,

då, efter tillgodoseende af öfriga statsutgifter, återstode ett disponibelt

belopp af 7,150 kronor, anslaget till allmänna indragningsstaten, å

hvilket uppkommit brist, föreslagits skola höjas med nyssberörda belopp,

7,150 kronor, eller från 1,800,652 kronor till 1,807,802 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må uti riksstaten för år 1901

uppföra anslaget till allmänna indragningsstaten med

oförändradt belopp; dock att utskottet vid uppgörande

af riksstaten för år 1901 må ega att i detsamma vidtaga

den jemkning, som för jemnande af riksstatens

slutsumma kan blifva erforderlig:.

Ö

Extra anslag

S6:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

och i likhet med hvad under en följd af år egt rum, hemställer utskottet,

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 83

att å extra stat för år 1901 må anvisas ett förslagsanslag

af 1,540,000 kronor, att användas dels till

upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande vederlag för de till statsverket indragna

rusthållsafgiftema, och dels till fyllnadspensioner i

enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående.

Stockholm den 4 maj 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkt 12:o (angående pension åt portvakten Anders Andersson);

vid punkt 28 (angående pension åt teckningsläraren E. O. Nordlinder)

samt

vid punkt 31 (angående pension åt musikläraren F. J. Håkansson):

;il’ }ioui'' C. Persson, som ansett, att utskottet bort hemställa, att

Kongl. Maj:ts i dessa punkter omförmälda framställningar icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

berg, lön.

likanten vi

lön..........

lön.

Portvakten i utrikes ministerhotellet Anders Andersson, pension

Fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik Leonard Wi<

pension..............................................................

Marie Hildegard Ramberg, pension ........................................

Sjuksköterskebiträdet vid allmänna garnisonssjukhuset i Stock!

Juliana Sofia Rosén, pension .....................................................

f. Arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad August Johansson, pension

Regementsveterinären C. E. Edlings enka, Hedvig Florentina Edling,

född Lundqvist, pension.............................................................

Lektorn vid sjökrigsskolan J. E. Lindgrens enka, Anna Constantia

Lindgren, född Kjerrström, pension ...............................................

Underofficerskorpralen H. N. Ståhls enka Selma Lovisa Ståhl, född

Svensson, pension ...............................................................

Föreståndaren^ för nautisk-meteorologiska byrån, f. kommendörkaptenen

Fredrik Salomon Malmberg, pension ............................................

Underlöjtnanten i flottans reserv Janne Åke Sigfrid Lagerström, pension

f. Länsmannen Johannes Blomstrand, pension......................................

Professorn Lars Fredrik Nilsons enka, Alva Nilson, född Forsman, pension

Vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lundberg

pension.......................................................................

Kursorn vid Lunds universitet Nils Peter Johnsson, pension ...............

Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof Nordlinder

pension.............................................................

Musikläraren vid högre allmänna läroverket i Malmö Johan August

Rosén, pension..................................................................

1

Kronor.

jo.

5,175

1,300

—

2,300

_

500

—

350

750

—

450

—

300

_

300

—

340

—

400

—

237

50

4,000

_

600

—

500

—

600

—

500

600

—

350

1,000

Transport) 20,552)50

/

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

85

Kronor.

Ö.

20,552

50

1,000

—

450

—

1,000

—

800

—

400

10,000

—

Transport

Läraren i musik och sång vid allmänna läroverket i Helsingborg Nikolaus

Hagström, pension .........................................................

Musikläraren vid Eksjö lägre allmänna läroverk Frans Johan Håkan
-

son, pension

Läraren i musik och

Söhrling, pension

sång vid allmänna läroverket i Visby Wilhelm

Sofie Christiana Liedholm, född Rosenbrock, pension ...............

Deras barn Gottfrid Jakob Fredrik Christopher och Clara Wilhelmina,

årligt understöd, 200 kronor åt hvartdera .................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867...........

Summa

34,202|5O

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1900 års riksstat

anslår:

Sgr

Si!

:a

Anvisning i

kontant.

Kronor.

112,286

100,428

243,640

389,470

60,350

2,400

78,000

69,851

502,873

63,500

6,000

1,628,798

1,800,652

3,429,450

Pensions- och

A. Pensions
Civilstatens

pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman............................................

Dito för deras enkor och omyndiga barn ........................................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........................................

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn....

För dito af tjenstemän och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna ....

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan ........

För dito af embets- och tjenstemän samt betjente vid väg- och vatten
af

deras enkor och barn ...........................................................................

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar........................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........................................

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med

Vadstena krigsmanshuskassa....................................................................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap (nytt)................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden............................................................................................

„ gratialfonden ............................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat) förslagsanslag................................................

Invalidhusfonden......................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag............................

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå,

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Bidrag till folkskolelärares pensionering................................................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ............................................

Bidrag till kong!, teaterns pensionskassor ............................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

87

Litt. B.

under riksstatens nionde hufvudtitel.

indragningsstaterna.

|

Förslag till blif- vande riksstat:

Anvisning i

kontant.

staten.

37,500

Kronor.

ö.

45,000

2,246

6,540

7,200

9,000

3,500

—

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat äfvensom

1,300:—,

112,286

veöp.rlikar ......... ...............................................................

4.640

28''080

67.708

—

100,428

243,640

—

83,000

1

....................... 36,320: —

.................................................................................... 16,660: —

anslag ................................................................................................

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks-

52,970: —

270,000: —

66,500: —

389,470

60,350

2,400

—

förslagsanslag....................................................................................

pedagogier, seminarier m. ...........................................................

78,000

69,851

502,873

63,500

—

6,000

—

Säger

| 1,711,798

—

indragningsstaten.

1,800,652

Summa

3,612,450

—

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens nionde

hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

till fyllnadspensioner, förslagsanslag ................................................

1,540,000

—

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:80 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna, hvilken hufvudt s. 1 i texten