Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
1900-05-04 · 88 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 76 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:10, Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 5 e. m.
Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna.
(l:a U. A.)
Pensionsstaten.
l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 13 januari inne- de
varande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof /ra’n Vadstena
under denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att för
manskap af indelta armén, som efter ingången af ar 1901 åt skedas, underhällshöja
de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratiaHill 36 kronor belopp.
i tredje klassen och 24 kronor i fjerde klassen och för sådant ändamål L J
uppföra å riksstatens nionde hutvudtitel under pensionsstaten, näst efter
nuvarande anslaget till sagda kassa, ett nytt ordinarie anslag, stort
83 000 kronor med benämning »förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt
manskap», att ifrågavarande kassa för bestridande åt kostnaderna för
ofvannämnda gratialförhöjning oafkortadt tillgodokomma.
Angående denna framställning har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till statsrådsprotokollet den 30 december 1899
anfört följande.
Bih. till. Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. (N:o 10.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1899 angående regleringen
af nksstatens nionde hufvudtitel i punkten 2:6) anhållit, det
Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida från Vadstena
krigsmanshuskassa lämpligen kunde till f. d. indelta soldater genast
vid deras inträde i pensionsåldern beredas någon förbättring uti de för
närvarande utgående pensionerna, äfvensom angående storleken af det
höjda statsbidrag till kassan, som af en dylik ökad pensionering skulle
ifva erforderligt, samt derefter till Riksdagen inkomma med det förJ
utr?dl\ing’en befunnes föranleda, både Kongl. Makt den
lb derpaföljande juni anbefalt arméförvaltningen å civila departementet
att med utredning och förslag i berörda hänseende till Rond Mai-t
inkomma. ° J''
Tlli olydnad häraf hade arméförvaltningen under den 12 december
1899 anlört följande.
Den af Riksdagen i förenämnda skrifvelse begärda utredningen
aisage en förböjning i manskapspensionerna uteslutande för afskedadt
indelt manskap samt endast i den pension, som skulle först tillträdas.
Pensionerna i Vadstena krigsmanshuskassa vore fördelade i fyra klasser!:
den första med pensionsbelopp af i regeln 72 kronor
» “ndja » » »» „ 48 „ ’
” ^ „ „ 24 „
,, fjerde „ „ ^5
Härtill komme dessutom för korpraler och vice’korpraler tillägg af 24
respektive 12 kronor, om hvilka emellertid nu icke vore vidare fråga!
Ona man icke toge i beräkning de mera ovanliga fallen af afsked
pa grund af svårare skada, ådragen under tjenstgöring, i b vilket fall
af skedad kunde genast tilläggas pension i andra eller till och med
törsta klassen, egde för indelt manskap, hvarom bär nu ensamt vore
Daga, pensioneringens början rum i tredje eller fjerde klassen: i tredje,
om den afskedade tjent i lulla 30 år eller i tjensten erhållit lindrigare
skada, som dock minskat hans arbetsduglighet, i fjerde åter, om han
tjent minst 25, men icke uppnått 30 tjenstår. Pensionärerna i fjerde
klassen rekryterades så godt som uteslutande från de forna indelta
jägarekårerna i Norrland, nu de tre indelta norrländska infanteriregementena,
hvilka i detta hänseende inträdt i de forna jägarekårernas
rätt; och finge dessas manskap tillträda pensionen redan vid
uppnådda 45 lefnadsår. För pensionärerna i tredje klassen vore lefnadsaldern
ej fastslagen såsom pensionsvilkor, men kunde de afskedade utan
tara för misstag beräknas hafva uppnått 50 lefnadsår. Det fåtal, som
pa grund af skada i tjensten eller inträde i tjenst före 21 år, kunnat
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 3
tidigare hinna pensionsåldern, uppvägdes nemligen af det ej obetydliga
antal, hvilket vid indelta armén tjenade qvar ett stycke in på lefnadsårens
femtiotal. Vidare vore att märka, det pensionär i fjerde klassen
som tillhört indelta armén, uppflyttades i tredje klassen vid 65 års
ålder, samt att alla pensionärer i tredje klassen vid uppnådda 72 år
tillädes pension i andra klassen.
Då Riksdagen, på sätt af dess skrifvelse framginge, nu afsett
endast en förbättring af den pension, som tillkomme den afskedade
indelte soldaten genast vid hans inträde i pensionsåldern, kunde här,
enligt arméförvaltningens åsigt, endast vara fråga om en höjning af
pensionsbeloppen i tredje och fjerde klasserna af Vadstena krigsmanshuskassa,
hvaremot någon höjning af andra eller första klassernas pensioner
icke vore ifrågasatt. Arméförvaltningen, som ansåge det vara
ej blott vid utbetalningen, utan ock för pensionären en lättnad, om
pensionerna utginge, såsom ock hittills med undantag af fjerde klassens
egt rum, med fullt krontal för hvarje månad, hyste den föreställning,
att, om någon verklig hjelp skulle beredas den uttjent^ indelte soldaten,
pensionsbeloppen borde för honom höjas i tredje klassen från 24 kronor
till 36 och i fjerde från 15 till 24.
För utrönande af kostnaden för en dylik förhöjning i pensioneringen
från Vadstena krigsmanshuskassa hade naturligen måst anlitas
sakkunnigt biträde, hvadan arméförvaltningen i sådant afseende vändt
sig till docenten vid Stockholms högskola doktor Gustaf Kobb. Dennes
utredning, hvilken, sådan den funnes statsrådsprotokollet bilagd, af
arméförvaltningen åberopades, vore uppgjord på grund af såväl de här
ofvan angifna förhållanden vid pensioneringen, livilka kunde hafva
inverkan på utgiftsökningen, som en af arméförvaltningen lemnad uppgift
på medeltalet af de under de tjugu åren 1879—1898 pensionerade
indelte soldaterne.
Enligt den af docenten Kobb gjorda uträkningen skulle, enligt
hvad arméförvaltningen vidare yttrat, de årliga kostnaderna för förhöjningen
af pensionerna komma att vara i ständigt stigande, intilldess
de med 27:de årets början uppnådde en konstant siffra. För den
af arméförvaltningen förordade förhöjningen af 12,'' respektive 9
kronor, uppginge de från omkring 6,000 kronor det lista året till
113,000 kronor det 27:de, hvarefter de komme att hålla sig vid denna
siffra. Man kunde emellertid, på sätt docenten Kobb visat, anordna
den åsyftade pensionsförhöjningen så, att de årliga kostnaderna alltid
förblefve lika, under den förutsättning, hvarpå naturligtvis beräkningen
måste grundas, att den årligen inträdande kontingenten af nya
4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
pension slagare förhölle sig lika. En höjning af en krona i pensionen
kunde nemligen uppfattas såsom en så kallad temporär lifränta, utgående
under^ hvarje år af den tidrymd, under hvilken en höjning afsåges.
Om således statsverket — hvilket ju, enligt hvad syntes varit Riksdagens
afsigt vid aflåtandet af skrifvelsen, skulle draga kostnaden för den
ifrågasatta pensionsförhöjningen — till Vadstena krigsmanshuskassa,
som ombesörjde pensioneringen, för hvarje nyinträdande pensionstagare
inbetalade det dåvarande värdet af denna temporära lifränta, så kunde
kassan sedermera ombesörja den önskade förhöjningen utan vidare tillskott
från statens sida, enär någon ökad förvaltningskostnad till följd
af pensionsökningen icke ifrågakomma. Beräknade man nu värdet af
denna temporära lifränta mellan 50 och 72 lefnadsår för pensionstagarne
i tredje klassen, blefve detsamma 13,3 8 8 kronor för hvarje
pensionstagare och för pensionstagare i fjerde klassen mellan 45—65
år 13,288 kronor samt mellan 65—72 år 2,04 kronor, tillhopa 15,328
kronor. Kostnaden för en höjning i pensionen af en krona åt de 490
årligen nyinträdande pensionstagarne i tredje klassen utgjorde således
6,560 kronor 12 öre samt för de 30 pensionärerna i fjerde klassen
459 kronor 84 öre. En höjning för de indelte pensionstagarne i tredje
klassen med 12 kronor och i fjerde klassen med 9 kronor skulle således,
efter docenten Kobbs uträkning, göra:
för de förre ....................................... kronor 78,726: —
„ „ senare .................................... „_4,321: —
eller tillsammans kronor 83,047: —
Detta sätt att lemna medel till den åsyftade pensionsförhöjningen
stälde sig väl pa sätt docenten Kobb anmärkt — i början dyrare,
såsom man af en jemförelse med siffrorna i den sista kolumnen af den
1 hans utredning ingående tabellen kunde finna, men åstadkomme efter
det 15:de året en besparing, som slutligen stege till öfver 30,000 kronor
årligen. Då i. öfrigt detta tillvägagångssätt utan tvifvel måste anses
såsom det rationellaste, funne sig arméförvaltningen böra tillstyrka
detsamma. J
Någon . förhöjning i gratialen åt redan afskedade hade arméförv.
altuingen icke trott kunna här, lika litet som vid andra pensiousregleringar,
ifrågasättas. Kostnaden härför, hvilken icke blifvit fullständigt
beräknad, skulle rimligtvis ej under första året understiga ett hundra
tusental kronor.
Deti för nu afsedda pensionsförhöjningen erforderliga belopp — af
arméförvaltningen enligt förestående beräkning antaget till 83,000 kronor
årligen borde enligt arméförvaltningeus åsigt utgå såsom anslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. "
till Vadstena krigemanshuskassa, mot skyldighet för kassan att bestrida
förhöjningen, samt uppföras på nionde hufvudtiteln. Der funneB redan
under jpensionsstaten» upptaget ett anslag till Vadstena krigsmanshuskassa
på 243,640 kronor. Det nya anslagsbeloppet kunde icke gerna
med detta sammanslås, enär det gamla anslaget, som utgjordes åt statsersättningar
för en del indragna äldre rånte- och andra inkomster till
kassan, skulle delas med arméns pensionskassa, som deraf undfinge eu
andel. Lämpligast syntes vara, om, i likhet med anordnandet å nionde
hufvudtiteln af anslagen till öfriga pensionsanstalter, de Vadstena krigsmanshus
tillkommande medlen ordnades å hufvudtiteln sålunda.
Vadstena krigsmanshuskassa:
äldre anslag ............................................... 243,640:
förhöjning i underhållet för afskedadt in
delt
manskap ............................................ 83,000:
326,640: —
Derest den af arméförvaltningen föreslagna förhöjningen af 12
kronor i tredje underhållsklassen och 9 kronor i den fjerde icke skulle
vinna godkännande, kunde ur den nu lemnade utredningen lätteligen
beräknas kostnaden för det större eller mindre antal kronor, hvarmed
Riksdagen funne sig böra förbättra den till indelt soldat genast vid hans
inträde i pensionsåldern utgående pensionen.
Departementschefen har förklarat sig anse hvarje steg till föibättring
af det afskedade manskapets vid armén pensionering vara särdeles
behiertansvärdt, samt att det af arméförvaltningen, nu framstälda
förslag syntes honom motsvara, hvad Riksdagen uti berörda hänseende
för närvarande åsyftat, och har han på grund deraf hemstält om aflåtande
af nu ifrågavarande proposition.
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 59)
har herr O. E. Gädda föreslagit, att Riksdagen, med bifall till nyss- maren väckt
berörda kongl. proposition, ville derjemte besluta, att den derstädes före- motionslagna
förhöjning jemväl skulle tillkomma det manskap i tredje och
fjerde klasserna af indelta armén, som före ar 1901 erhållit afsked,
äfvensom höja det af Kongl. Maj:t föreslagna anslag till det belopp,
som i följd häraf skulle blifva för ändamålet erforderligt.
Motionären har förklarat, att han visserligen icke vore okunnig om,
att detta förslag strede emot hvad vid pensionsregleringar eljest vore
vanligt, men förmenat, att det icke här gälde någon vanlig pensions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
A ng. en inom
Första kammaren
väckt
motion.
° StatsutsJcottets Utlåtande N:o 10.
fråga, äfvensom framhållit, att det måste af alla erkännas, att de belopp,
som eu utginge, vore efter nuvarande förhållanden alldeles för låga.
Emot Kong], Maj:ts förevarande framställning, hvilken synes på
ett ämpligt sätt bereda verkställighet åt de önskningar uti ifrågavarande
afseende, som Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet nästlidet år uttalade,
har utskottet icke funnit något att erinra.
Hvad deremot nyssberörda motion beträffar, finner visserligen utskottet
syftet med densamma vara förtjent af allt erkännande, men
anser dock att, på sätt arméförvaltningen i sitt i ärendet afgifna utlåtande
anfört, någon förhöjning i gratialen åt redan afskedade icke
böra i detta fall, lika litet som vid andra pensionsregleringar, ifrågakomma.
’ °
Utskottet hemställer derför
a) att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning för manskap af indelta armén,
som efter ingången af år 1901 afskedas, höja de från
Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial^till 36
kronor i tredje klassen och 24 kronor i fjerde klassen
och för. sådant ändamål uppföra å riksstatens nionde
hufvudtitel under pensionsstaten, näst efter nuvarande
anslaget till sagda kassa, ett nytt ordinarie anslag,
stort 83,000 kronor, med benämning »förhöjning i gratialen
åt afskedadt indelt manskap''!)^ att ifrågavarande
kassa för bestridande af kostnaderna för ofvannämnda
gratialförhöjning oafkortad! tillgodokomma;
b) att herr Gäddas ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.
, , ^:0‘) ^i en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o
16) har herr Fr. Ridderbjelke föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i nu gällande föreskrifter
rörande rote- och rusthåll, att indelt manskap skulle berättigas
att efter tjugu tjenste- och fyratio lefnadsår, med rust- eller rotehållare8
medgifvande, erhålla afsked ur krigstjensten med pension enligt
e grunder, som nu vore gällande för indelt manskaps underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
7
Beträffande de skäl, som motionären till stöd för sitt förslag anfört,
får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.
Motionärens förslag förutsätter, att vår nuvarande härorganisation
skall för framtiden åtminstone till sina hufvudsakliga delar bibehållas.
Enär emellertid från Kongl. Maj:t lärer vara att inom kort förvänta
framställning om förändrad härordning, byggd på andra grunder än de
nuvarande, anser utskottet sig under sådana förhållanden icke böra för
närvarande ingå i vidare pröfning af motionärens förslag och hemställer,
att herr Ridderbjelkes ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
3:o.) Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o
7) har herr A. S. Bruzelius föreslagit, att Riksdagen måtte besluta aflåtande
af skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det täcktes Kongl.
Maj:t till nästa Riksdag inkomma med utredning och förslag i syfte att
bereda armén tillgång till reservbefäl på vissa i motionen närmare angifna
grunder.
I motionen har angående nämnda grunder meddelats följande.
Den brist på reservbefäl, som allt fortfarande inom svenska armén
gjorde sig gällande, gåfve tydligen vid handen, att de för reservbefälsinstitutionen
hittills gifna bestämmelser icke vore egnade att tillföra
landtförsvaret det antal reservbefäl, man påräknat och utan hvilket
armén, huru mycket för dess organisation och utrustning i öfrigt än
måtte göras, aldrig kunde blifva fullt krigsduglig.
Att åtgärder måste vidtagas för afhjelpande af nämnda olägenhet,
och detta inom den närmaste framtiden vore af många erkändt.
Motionären ansåge för sin del, att det åsyftade ändamålet, att
vinna tillgång till erforderligt reservbefäl, jemförelsevis lätt stode att
uppnå, derest tillfälle bereddes officerare till och med kaptens och ryttinästares
grad samt alla underofficerare att vid afskedstagande från
aktiv tjenst i eu ålder af från och med 35 till och med 45 år komma
i åtnjutande af pension vid uppnådda 50 lefnadsår i den grad, de vid
afskedstagandet innehaft, mot skyldighet att efter afskedet vara disponibla
vid moblisering och i händelse af krig, samt mot förpligtelse för
dem att fortfarande intill dess de uppnått pensionsåldern årligen till
vederbörande pensionskassa erlägga nu faststäld pensionsafgift för den
grad, i hvilken de vid afskedstagandet befunnit sig.
Ang. en inom
Första kammaren
väckt
motion.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
För erhållande af detta reservbefäl skulle på flera år någon afsevärd
utgift för staten icke vara att emotse, och äfven för framtiden syntes
kostnaderna derför ej blifva större, än att de skulle mer än uppvägas
af den fördel för försvarsverket, som derigenom blefve att påräkna,
samtidigt med att de till reservbefäl nu anslagna medel antagligen snart
nog ej skulle derför behöfva tagas i anspråk.
Utom den direkta fördelen att erhålla dugligt reservbefäl skulle
vid en anordning i sålunda angifven rigtning vinnas förmånen af officerskårens
och underofficerskårens föryngring genom det tillfälle till hastigare
befordran, som på detta sätt komme att beredas.
Då, enligt hvad utskottet ofvan meddelat, förslag till ny härordning
är att inom kort från Kongl. Maj:t förvänta, och utskottet antager,
att jemväl frågan om beredande af tillräcklig tillgång på reservbefäl,
kommer att af Kongl. Maj:t då göras till föremål för förslag till Riksdagen,
anser utskottet det icke vara lämpligt, att denna fråga särskildt
för sig nu må upptagas till pröfning, och hemställer derför,
att herr Bruzelius’ förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Ang. pensionering
af
Jlottans
poliskår.
[2.]
4:o) Uti punkten 2 under nionde kufvudtiteln har Kongl. Maj:t i
statsverkspropositionen föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
dels att de pensioneringsgrunder, som, i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut, blifvit faststälda att gälla enligt kongl. kungörelsen
den 24 november 1876 för pensionering af flottans befäl och underbefäl
med vederlikar med den deruti genom kongl. brefvet den 6 juni 1879
gjorda ändring samt kongl. skrifvelsen den 22 juni 1877 för pensionering
af personalen och vaktbetjeningen vid marinförvaltningen, mariningeniörsstaten
och kongl. flottans civilstat, måtte jemväl tillämpas vid pensionering
af personalens vid flottans poliskår, med undantag af poliskommissarien
vid flottans station i Stockholm, dock att, hvad anginge
poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona samt öfverkonstapel,
det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet skulle beräknas, måtte utgöra
för den förre 1,400 kronor och för öfverkonstapel 1,000 kronor;
äfvensom att för den af nämnda personal, med nyssnämnda undantag,
hvilken efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjensteår erbölle afsked,
fyllnadspensionen skulle utgå med skilnaden mellan det för pensionens
9
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
beräknande faststälda belopp, med ^beräkning af ålderstillägg och
pensionen;
dels ock att för innehafvaren af de förenade väbels- och poliskommissariebefattningarna
vid flottans station i Stockholm fyllnadspension
måtte utgå med det belopp, som erfordrades för att hans pensionsförmåner
skulle utgöra 1,000 kronor eller, om han vid afsked efter
uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår innehaft nämnda förenade
befattningar i 5 år, 1,100 kronor och i 10 år, 1,200 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden den 30 december
1899 (sid. 19—25) bär i denna fråga''departementschefen anfört följande.
Sedan direktionen öfver flottans pensionskassa, uppå ansökan af
polispersonalen vid flottans station i Karlskrona, den 10 oktober 1892
beslutat att, på grund af stadgandet i då gällande reglemente för kassan
§ 2, mom. 2, att månadslönare, som enligt förordnande innehade arfvode
på stat vid flottan, antoges till delegare i kassan efter egen derom
gjord anmälan, antaga sökandena till delegare i pensionskassan, men
kassans år 1894 sammankallade fullmägtige — enär gällande reglemente
för flottans pensionskassa, som afsåge flottan tillhörande befäl och
underbefäl med vederlikar, för hvilkas pensionering grunder, godkända
af Riksdagen, blifvit af Kongl. Maj:t faststälda, icke egde tillämplighet
på varfspolisen i Karlskrona — med undanrödjande af direktionens
berörda beslut, förklarat, att nämnda personal icke kunde tilläggas
pensionsrätt i kassan, hade Kongl. Maj:t den 11 oktober 1895, vid
anmälan af fullmägtiges ifrågavarande, Kongl. Maj:ts pröfning understöda
beslut, funnit godt att, enär det uti § 20 af då gällande reglemente
för flottan, l:a delen, begagnade uttryck, att till månadslönare
räknades jemväl de, som anstäldes vid flottan för polisbevakning, icke
vore att förstå sålunda, att derigenom nämnda personal blifvit hänförd
under de i § 2 mom. 2 af reglementet för flottans pensionskassa upptagna
bestämmelser, förklara, att medlemmar af ifrågavarande personal
icke kunde i denna sin egenskap vinna delaktighet i kassan.
Uti skrifvelse af den 10 sistlidne oktober hade direktionen öfver
flottans pensionskassa, under erinran, att 1899 års Riksdag, på Kongl.
Maj:ts framställning, godkänt stat för flottans poliskår, hufvudsakligen
anfört, att reglementet för flottans pensionskassa af den 22 januari 1892
grundade sig på, bland annat, Kongl. Maj:ts kungörelse den 24 november
1876 angående meddelad fastställelse af grunder för pensionering af
flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt kongl. skrifvelsen till
Bill. till Riksd. Prut. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande JV.-o 10.
direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877 angående
faststalda, grunder för pensioneringen af personalen och vaktbetjeningen
vid marintörvälfången, mariningeniörsstaten och flottans civilstat; att
lorberörda kungörelse den 24 november 1876 utfärdats i enlighet med
.Riksdagens skrifvelse den 16 maj samma år angående reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel; att enligt ofvanberörda
grunder pension tillkomme följande flottans kårer och stater, nemligen:
flottans officers- och underofficerskårer, flottans lärare-, läkare-, maskinistoch
handtverksstater samt månadslönare vid flottans militärdepoter och
varf sstater, äfvensom personalen och vaktbetjente vid marinförvaltningen
mariningeniörsstaten och flottans civilstat; att varfspoliskåren icke funnes
omnämnd uti nyssnämnda kungörelse den 24 november 1876 eller i
skrifvelsen den 22 juni 1877; att samma kår, jemlikt kong!, brefvet
o11 j °^ober 1895 icke vore att i pensionshänseende räkna såsom
månadslönare; att Riksdagen icke förehaft till pröfning frågan, huruvlda
de faststälda grunderna för pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar jemväl skulle tillämpas vid pensionering af
personalen vid flottans poliskår; samt att den till nämnda polispersonal
framdeles utgående pension delvis och fyllnadspension i dess helhet
komme att bekostas af statsmedel.
. Med afseende å nu anförda förhållanden hade direktionen ansett
sig, ehuru personalen vid oftanämnda kår numera syntes vara, jemlikt
§ 2 mom. 1 af reglementet för flottans pensionskassa, att räkna såsom
delegare i pensionskassan, böra hemställa, att, innan beslut i ärendet
fattades, framställning måtte göras till Riksdagen, att Riksdagen ville
medgifva, att pensioneringsgrunderna enligt kongl. kungörelsen den 24
november 1876 och skrifvelsen den 22 juni 1877 finge tillämpas vid
pensionering af personalen vid flottans poliskår; och hade direktionen
vidare anfört följande.
Den pension, som enligt reglementet för kassan, § 11, tillkomme
polispersonalen, och efter hvilken behöriga afgifter af densamma komme
att erläggas, utgjorde för
''poliskommissarien vid Karlskrona station, som enligt staten innehade
en aflöning af 1,600 kronor:
pension ur flottans pensionskassa........................... kronor 853:3 3
fyllnadspension af statsverket ................................. 426: 6 7
kronor 1,280: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 11
öfverkonstapel, som enligt staten innehade en aflöning af 1,200
kronor:
pension ur flottans pensionskassa........................ kronor 666:6 7
fyllnadspension af statsverket ............................... „ 333: 33
kronor 1,000: —
poliskonstapel, som enligt staten innehade en aflöning af 668
kronor samt beklädnadsersättning af 132 kronor:
pension ur flottans pensionskassa .............................. kronor 445: 33
fyllnadspension af statsverket................................... » 222: 67
kronor 668: —
Enär polispersonalen icke vore underbefäl, finge jemlikt stadgandet
i § 11 mom. 3 af åberopade reglemente den enligt staten poliskonstapel
tillkommande beklädnadsersättning icke beräknas vid bestämmande
af pension jemte fyllnadspension.
Polis kommissarien vid Stockholms station, som tillika skulle vara
väbel och för den skull endast komme att åtnjuta arfvode i egenskap af
poliskommissarie, men såsom väbel egde delegarerätt i flottans pensionskassa,
kunde icke såsom poliskommissarie erhålla delegarerätt i kassan.
En hvar af polispersonalens medlemmar vore, likmätigt § 12 mom.
1 af förenämnda reglemente, vid afskedstagandet berättigad till pension
ur kassan, då han stått i tjenst vid flottan eller något af de i § 2 mom.
1 och 2 omnämnda verk oafbrutet i 30 år och uppnått en ålder af 55
år samt i öfrigt till kassan erlagt stadgad pensionsafgift, eller, enligt
samma § mom. 5, om han i och för tjensten ådragit sig skada eller
obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare tjenstgöring oförmögen.
Fyllnadspension af statsverket genom kassan utginge endast till
den, som vore berättigad till pension ur kassan och uppnått en lefnadsålder
af 55 år. För att komma i åtnjutande af såväl pension som
fyllnadspension, hvilken åtföljde tjensten, erfordrades att hafva innehaft
samma tjenst minst två år på stat.
I § 11 mom. 2 af kassans reglemente stadgades, att för den, som
enligt gällande stat vore tillerkänd ålderstillägg efter vissa års tjenstgöring
i samma grad, skulle pension jemte fyllnadspension beräknas
efter den fasta lönen utan ålderstillägg. I enlighet härmed hade ock
pensionsförmånerna blifvit beräknade.
Direktionen hade vidare hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t hos
Riksdagen föreslå, att för hvar och en af personalen vid flottans poliskår
fyllnadspension måtte vid afsked efter uppnådda 65 lefnadsår och
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Vt* C'',
minst 35 tjenstår få beräknas och utgå med skilnaden mellan lönens
hela belopp, ålderstillägg. inberäknadt, och pensionen, i likhet med hvad
Kongl. Maj: t den 22 juni 1877 bestämt beträffande civila embets- och
tjensteman vid marinförvaltningen och flottans civilstat äfvensom väbel
och vaktbetjente och genom kongl. brefvet den 6 juni 1879 beträffande
tjenstemän och betjente vid amiralitetskrigsmanskassan eller numera
flottans pensionskassa, hvilka stadganden återfunnes under § 13 mom. 2
af kassans reglemente. I sådant fall skulle pensionsförmånerna komma
att utgå med följande belopp i stället för de förut anförda, beroende af,
huruvida det ena eller båda ålderstilläggen intjenats:
i
poliskommissarien vid Karlskrona
station .................... kronor
öfverkonstapel........................
poliskonstapel........................ n
Pension.
853:33
666:67
445:33
Fyllnadspension.
Summa.
946:67 eller 1,146:67 1,800
633:33 „ 733:33 1,300
322:67 „ 422:67 768
eller 2,000
„ 1,400
„ 868
Den medlem af flottans poliskår, som afginge efter uppnådda 65
lefnads- och 35 tjenstår samt uppburit lön på stat under två år i innehafvande
grad, men icke intjenat ålderstillägg, komme att undfå följande
pensionsförmåner:
Pension. pension" Summa.
poliskommissarien vid Karlskrona
station .......................................... kronor 853:33. 746:67. 1,600: —
öfverkonstapel ................... „ 666:67. 533:33. 1,200: —
poliskonstapel .................................. „ 445:33. 222:67. 668: —
I fråga om gratial för enka och barn efter den, som i lifstiden
tillhört polispersonalen, samt gratialafgifter skulle gälla hvad angående
gratial i fjerde klassen vore stadgadt.
Marinförvaltningen hade uti sitt i ärendet afgifna yttrande anfört,
att, sedan 1899 års. Riksdag godkänt stat för flottans poliskår, tidpunkten
syntes vara inne att taga i öfvervägande, huruvida förslag till
personalens vid samma kår pensionering borde till Riksdagen öfverlåtas.
Departementschefen har för egen del erinrat, att, då han den 13
januari 1899 vid behandling åt frågan om reglering af utgifterna under
riksstatens femte hufvudtitel inför Kongl. Maj:t anmälde behofvet af en
poliskår för bevakningen vid flottans stationer, han framhållit, att frågan
13
Statsutskottets Utletande N:o 10.
om nämnda poliskårs pensionering borde till behandling företagas först
efter det frågan om kårens organisation blifvit löst. Lika med direktionen
öfver flottans pensionskassa ansåge han, att frågan om poliskårens
pensionering nu borde göras till föremål för Riksdagens, pröfning.
Han funne sig äfven kunna i hufvudsak biträda direktionens
förslag i ämnet, om han än beträffande vissa af de ifrågasatta pensionsbeloppen
icke vore af samma mening som direktionen.
Enligt den af Riksdagen godkända stat för flottans poliskår vore
väl löneförmånerna för poliskonstapel uppdelade i aflöning och beklädnadsersättning,
men hvad beträffade poliskommissarien vid flottans station i
Karlskrona och öfverkonstapel, vore de för dem bestämda lönebeloppen
upptagna såsom aflöning, hvilken icke vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar.
Då nu enligt de ar 1876 faststälda grunder föi
pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar endast
fasta lönen skulle utgöra den grund, hvarå pensionsbeloppet finge beräknas,
vore uppenbart, att sistnämnda medlemmar af flottans poliskår
skulle, om för dem pensionsbeloppet finge beräknas efter aflöningens
hela belopp, i pensionshänseende komma i en fördelaktigare ställning
än öfrig personal, tillhörande flottans befäl och underbefäl med vederlikar.
Såsom af ofvan lemnade redogörelse för de ifrågasatta pensionsbeloppen
framginge, skulle enligt direktionens förslag pension och
fyllnadspension för poliskommissarien vid Karlskrona station kunna
uppgå till 2,000 kronor och för öfverkonstapel till 1,400 kronor, hvilka
belopp syntes vara alltför höga, särskildt vid jemförelse med det pensionsbelopp
åt 1,000 kronor, som tillkomme en med öfverkonstapel. i värdighet
likstäld flaggunderofficer vid flottan, om än denne senare, visserligen
komme i åtnjutande af berörda pension vid en något tidigare ålder.
För att, med tillämpning af ofvan anförda pensioneringsgrunder, bringa
pensionsbeloppen för ifrågavarande medlemmar af poliskåren till närmare
öfverensstämmelse med pensionsförmånerna för befäl och underbefäl
vid flottan, syntes det departementschefen, som om pensionsbeloppet
för dessa medlemmar af poliskåren borde beräknas allenast
efter en viss del af aliöningsbeloppet, under det att återstoden af detsamma
finge i pensionshänseende anses såsom tjenstgöringspenningar,
hvarå pension icke skulle beräknas. Om af poliskommissariens vid
Karlkrona station aflöning, 1,600 kronor, ett belopp af 1,400 kronor
och af öfverkonstapels aflöning, 1,200 kronor, ett belopp ai 1,000 kronor
Ange anses såsom grund för pensionsbeloppets beräknande, skulle pension
och fyllnadspension för dem utgöra:
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Enligt § 11 i
reglementet
för flottans
pensionskassa.
Enligt § 13 i samma reglemente.
Utan ålders- tillägg.
Med ett
ålderstillägg.
Med två
ålderstillägg.
Poliskommissarien vid
Karlskrona station kr.
öfverkonstapel......... „ J
1,120: —
1,000: —
1,400: —
1,000: —
1,600: —
1,100: —
1,800: —
1,200: —
•n ^ direktionens förslag i fråga om pension för poliskonstapel.
hvilkens löneförmåner, såsom förut nämnts, äro delade i aflöning, 668
kronor,^ ock beklädnadsersättning, 132 kronor, både departementschefen
icke något att erinra, helst som pensionsbeloppet, utgörande, med inberäknmg
af två åld er stillägg, 868 kronor, i det närmaste motsvarade
det pensionsbelopp, 864 kronor, som tillkomme underofficer af 2:a graden
vid flottan, med hvilken poliskonstapel vore i värdighet likstäld.
Hvad anginge frågan om pension för poliskommissarien vid Stockholms
station, hvilken enligt staten för flottans poliskår tillika vore väbel
vid stationen och för den skull åtnjöte aflöning af allenast 800 kronor,
såsom arfvode, i egenskap af poliskommissarie, hade direktionen anfört,''
att denne tjensteman, hvilken såsom väbel egde delegarerätt i kassan,
icke kunde såsom poliskommissarie erhålla dylik rätt. Väbel åtnjöte
^ön kronor och tjenstgöringspenningar 200 kronor samt
lönetillökning af 200 kronor efter 5 års tjenstgöring i denna befattning
och hans pension jemte fyllnadspension utgjorde 600 kronor eller, om
han fått åtnjuta lönetillökning, 800 kronor. Innehafvaren af de förenade
väbels- och poliskommissariebefattningarna vid Stockholms station
åtnjöte alltså en aflöning af 1,600 kronor eller, då han kommit i åtnjutande
af lönetillökning såsom väbel, 1,800 kronor, nemligen 800 respektive
1,000 kronor såsom väbel och 800 kronor såsom poliskommissarie,
un(ier det att, såsom nyss nämnts, hans pension såsom väbel
utgjorde allenast 600 respektive 800 kronor. Här skulle enligt departementschefens
åsigt uppenbarligen komma att uppstå4ett missförhållande
mellan afionmgs- och pensionsbelopp, hvilket skulle framträda så mycket
starkare, da man toge i betraktande, att poliskommissarien vid Karlskrona
station med en aflöning af 1,600 kronor, som med två ålderstillagg
uppgmge till 2,000 kronor, skulle, enligt hvad ofvan ifrågasatts,
erhålla ett pensionsbelopp af 1,120 kronor eller, vid afsked efter 65
lefnads- och minst 35 tjenstår, 1,400 kronor, om han ej åtnjöte ålders
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
tillägg, samt 1,600 respektive 1,800 kronor, i fall lian åtnjuter ett respektive
två ålderstillägg. Departementschefen ansåge derför, att pensionen
för väbeln vid Stockholms station borde, vid det förhållande, att
han tillika vore poliskommissarie derstädes, i någon mån höjas, om ock
icke till samma belopp, som för poliskommissarien vid Karlskrona station,
med hvilken han ej vore i värdighet likstäld, då väbel innehado
värdighet af flaggunderofficer och poliskommissarien vid Karlskrona
station värdighet af underlöjtnant; och föresloge departementschefen
vid sådant förhållande, att pension och fyllnadspension för väbeln vid
Stockholms station måtte få utgå med samma belopp, som föreslagits
för öfverkonstapel vid flottans poliskår, nemligen 1,000 kronor, eller,
om han, vid afsked efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,
innehaft väbels- och poliskommissariebefattningarna i 5 år, 1,100 kronor
och i 10 år, 1,200 kronor.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, har utskottet funnit sig
böra tillstyrka med den ändring allenast, att för poliskommissarien vid
Karlskrona station det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet skall
beräknas, synes böra, för att vinna lämpligare proportion mellan dels
denne poliskommissaries pension och lön, dels ock hans och poliskommissariens
vid Stockholms station pensioner nedsättas från föreslagna 1,400
till 1,200 kronor. Honom skulle derigenom i allt fall beredas tillräckliga
pensionsförmåner; och skulle den högsta pension, som kunde honom
tillgodokomma, utgöra 1,600 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,
dels att de pensioneringsgrunder, som, i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut^ blifvit faststälda
att gälla enligt kungörelsen den 24 november 1876
för pensionering af flottans befäl och underbefäl med
vederlikar med den deruti genom kongl. brefvet den
6 juni 1879 gjorda ändring samt enligt kongl. skrifvelsen
den 22 juni 1877 för pensionering af personalen
och vaktbetjeningen vid marinförvaltningen, mariningeniörsstaten
och kongl. flottans civilstat, må jemväl
tillämpas vid pensionering af personalen vid flottans
poliskår, med undantag af poliskommissarien vid flottans
station i Stockholm, dock att, hvad angår polis
-
Ang. ändring
i grunderna
för pensionering
af löntagare
a flottans
läkarestat.
16 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kommissarien vid flottans station i Karlskrona samt
öfverkonstapel, det aflöningsbelopp, hvarå pensionsbeloppet
skall beräknas, må utgöra för den förre 1,200
kronor och för öfverkonstapel 1,000 kronor; äfvensom
att för den af nämnda personal, med nyssnämnda
undantag, hvilken efter uppnådda 65 lefnads- och
minst 35 tjenstår erhåller afsked, fyllnadspensionen
skall utgå med skilnaden mellan det för pensionens
beräknande faststälda belopp, med inberäkning af
ålderstillägg, och pensionen;
dels ock att för innehafvaren af de förenade väbelsoch
poliskommissariebefattningarna vid flottans station
i Stockholm fyllnadspension må utgå med det belopp,
som erfordras för att hans pensionsförmåner skola
utgöra 1,000 kronor eller, om han vid afsked efter
uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår innehaft
nämnda förenade befattningar i 5 år, 1,100 kronor
och i 10 år, 1,200 kronor.
5:o) Uti en till Riksdagen den 23 februari 1900 aflåten proposition
(n:o 50) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
Kongl. Maj:t i annan proposition samma dag föresloge beträffande
inqvarteringsbidrag åt läkare vid flottan, medgifva sådan ändring i de
af Riksdagen godkända grunder för pensionering af löntagare vid
flottans läkarestat, att en hvar af nämnda löntagare skulle vara dels
berättigad att, om han stått i statens tjenst i 30 år och uppnått en
lefnadsålder, fältläkare eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare
af 55 år samt jemväl i öfrigt uppfylt vilkoren för erhållande
af pension och fyllnadspension, vid afskedstagandet erhålla pension
och fyllnadspension, beräknade enligt punkten 1 i de under den 3
oktober 1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar, dels ock skyldig att, om han vore, på sätt
sålunda angifvits, berättigad till pension och fyllnadspension, ur tjensten
afgå, fält- och regementsläkare vid fylda 63 och förste bataljonsläkare
vid fylda 58 lefnadsår, hvaremot föreskriften i kongl. skrifvelsen deri
22 juni 1877 angående rätt till högre fyllnadspension i visst fall för
löntagare vid flottans läkarestat skulle upphöra att gälla;
dock att hvarje nuvarande, med fullmagt försedd innehafvare af
läkarebefattning vid flottan skulle ega att, derest han sådant önskade
och icke mottoge befordran till högre aflönad befattning vid flottans
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 1*
läkarestat, qvarstå vid den honom nu tillkommande pensionsrätt och
dermed förenade vilkor, men skulle, derest han före den 1 december
1900 derom gjorde anmälan hos direktionen öfver flottans pensionskassa,
kunna komma i åtnjutande af pensionsrätt enligt ofvan angifna nya
grunder.
Beträffande denna Kongl. Maj:ts framställning afgifver utskottet
särskildt utlåtande, hvilket utskottet här endast skolat
anmäla.
6:o) Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning hemställer utskottet, ge» aftm&skoie
lärares
m. Jl.
att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för understöda
småskolelärares in. fl. ålcLerdomsunderstödsanstalts förvältning
och verksamhet under år 1901, må medgifva, u i
att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma
de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr
blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för
anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga
medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter
icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter,
i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter
skulle för året befinnas härtill otillräckliga,
anmälas till ersättande af Riksdagen.
7:o) Uti eu till Riksdagen den 22 december 1899 aflåten särskild
proposition (n:o 31) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva stödsbeloppen
sådan förhöjning af de understödsbelopp, hvilka efter utgången af år
1900 korame att beviljas från småskolelärares m. fl. ålderdoms- ålderdomsunderstödsanstalt,
'' . .
att beloppet af helt understöd skulle utgöra 200 kronor för år;
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommo lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880, uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år samt tjenstgjort minst 20 år och för
hvilken summan af lefnads- och tjenstår uppginge till minst 80, skulle
utgöra 130 kronor;
Bih. till Riksd. I\ot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
ansåges på grund af försvagad helsa, bristande syn eller
hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt
lämplig att sköta sin tjenst, skulle, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,
som fylt 50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att,
då han eller hon om understöd gjorde ansökning, efter afgång från
tjensten bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som
fylt 45 år
ii
» 46 «
ii
» 47 »
11
ii 4^ i)
ii
ii 49 »
90 kronor
100 „
105 „
115 „
120 „ ;
b) lärare eller lärarinna,
som fylt 50 år............................................ !30 kronor
11
11
51
11
11
11
52
11
11
11
53
11
11
11
54
11
........... 145
.......... 155
.......... 170
......... 185
11
11
ii ;
. att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkomme lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 samt
efter uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjenstgöringstid af minst
20 år, af förut nämnda skäl icke vidare ansåges fullt lämplig att sköta
sin tjenst, skulle utgöra, om summan af lefnads- och tjenstår uppginge till
75 år ...
76 „
77 „ ..
78 „ ...
79 „ ...
90
100
105
115
120
kronor
11
V
11
ii 5
samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna
vore berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda_ antalet lefnads- och tjenstår, men, sedan
han ^ eller hon tjenstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit
urstandsatt att vidare sköta sin tjenst, skulle utgöra 90 kronor.
j proposition fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastik
ärenden
den 22 december 1899 har föredragande departementschefen
yttrat •
19
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
»Vid 1898 års riksdag har uti väckt motion föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta följande förändrade grunder för beredande af
ålderdomsunderstöd åt lärare eller lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor:
att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år;
att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1
januari 1880 och uppnått eu lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
eller hön tjenstgjort. minst 20 år och summan af lefnads- och tjenstår
uppgår tili minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten
erhålla understöd till belopp af 130 kronor;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller
hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt
lämplig att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,
som fylt 50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då
han eller hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten
bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som
fylt 45
år
n
„ 46
ii
ii
„ 47
ii
ii
„ 48
ii
ii
„ 49
ii
90
100
105
115
120
kronor
11
11
11
ii 5
b) lärare eller lärarinna,
som fylt 50 år...........
it ii ii ..........
ii ii ^ ii ...........
11 ii ii ..........
att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
eller hon tjenstgjort minst 20 år och af förutnämnda skäl icke vidare
anses fullt lämplig att sköta sin tjenst, likaledes vara berättigad att
efter afgång från ''''tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:
130 kronor
145 „
155 „
170 „
185 „ ;
20
Statsutskottets Utlåtande Ko 10.
Om summan af
lefnads- och tjenstår
uppgår till
75 jir.........
76
77
78
79
v.........
it ......
ti.........
77 .........
till belopp af
90 kronor
77
7’
77
,, , slunt
100
105
115
120
a^t lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af
helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår
n^en genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin
tjenst, skall ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från
anstalten bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.
Sedan Riksdagen i anledning af berörda motion i skrifvelse den
13 maj 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida och i hvad mån föreslagna förändrade grunder för
beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor borde vinna tillämpning, samt sedermera till Riksdagen
inkomma med den framställning i ärendet, hvartill denna utredning
kunde finnas, föranleda, har Eders Kongl. Maj:t anbefalt direktionen
öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att föranstalta om sådan utredning
och inkomma med det underdåniga förslag, hvartill densamma
kunde gifva anledning.
Direktionen, som enligt nådigt medgifvande genom sakkunnig
person låtit verkställa vissa nödiga funna beräkningar, hvilka i fyra
särskilda _ tabeller såsom bilagor bifogats direktionens den 28 februari
1899 afgifna underdåniga utlåtande, anför deri i hufvudsak följande.
Den motion, som föranledt Riksdagens berörda skrifvelse'', afsåge
uteslutande förhöjning i de understödsbelopp, som från småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utginge, och syftade således till ändring
allenast åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för anstalten den 22
juni 1892,_ uti hvilka paragrafer dessa belopp vore bestämda. Såsom
hufvudeakliga skäl för hvad i motionen föreslagits hade anförts, att, om
an ålderdomsunderstöden — i motsats till hvad fallet vore med de pensioner,
som utginge från folkskolelärarnes pensionsinrättning — blifvit
bestämda utan afseende å de vexlande löner, som småskolelärare och
andra med dem i detta afseende likstälde lärare faktiskt åtnjöte, granskning
af de utredningar, på hvilka inrättandet af småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt grundat sig, dock gåfve vid handen, att det
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
belopp, hvartill fullt understöd i gällande reglemente blifvit bestämdt,
eller 150 kronor, blifvit valdt, med särskild hänsyn dertill, att det motsvarat
hälften af den då för ifrågavarande lärare antagna medellönen
eller sannolika lönen, bostadsförmånen oberäknad; och då redan under
den tid, som förflutit från understödsanstaltens trädande i verksamhet
intill 1897 års slut, genom skoldistriktens egna åtgöranden i allmänhet
en stegring inträdt i småskolelärarnes löner samt dertill komme, att
genom 1897 års Riksdags beslut från och med år 1898 denna stegring
blifvit genom lag på det sätt fastslagen, att hvarje examinerad småskolelärare
— under hvilken kategori det stora flertalet inbegrepes — egde rätt
till minst 300 kronors lön, förutom husrum och vedbrand, med förhöjning
af 50 kronor efter 10 års tjenstgöring, syntes ett vidblifvande af
de grunder, på hvilka understödsanstalten vore byggd, betinga, att understöden
underginge någon förhöjning. Ej heller kunde det förnekas, att
till och med det högsta understödet, som för närvarande utdelades af
anstalten, eller 150 kronor om året, måste anses otillräckligt förlärare
ocli lärarinnor, som förslitit sina krafter vid den magtpåliggande barnaundervisningen
utan att bekomma aflöning, som medgåfve dem att spara
något för ålderdomen; och framträdde dessa förhållanden desto starkare,
som redogörelsen för anstaltens verksamhet under de gångna åren gåfve
vid handen, att det ojemförligt största antalet understödstagare finge
åtnöja sig med allenast afkortadt, understöd, vexlande mellan 70 och 140
kronor, i följd hvaraf medelbeloppet af de understöd, som från anstalten
utginge, exempelvis för det sista år, hvarom uppgift vid motionens
väckande förelegat, stannat vid omkring 121 kronor. Derjemte anmärktes,
att, medan ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöningar
vore jemförelsevis mycket små, proportionen mellan pensionen och aflöningen
stälde sig för dem sämre än måhända i något annat fall,
oaktadt det ålåge desse lärare att, såsom i § 3 af förenämnda reglemente
föreskrefves, sjelfva bidraga till sin pensionering, hvilket eljest
långt ifrån alltid vore förhållandet med löntagare, äfven då de uppbure
vida högre aflöningar.
Dessa i motionen framstälda skäl och synpunkter kunde direktionen
icke annat än för sin del biträda; dervid särskilt, framhållande, att, om
vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit sig böra bestämma
helt understöd till endast hälften af den då beräknade medellönen eller
den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste anses såsom en för
understödstagarne icke särdeles gynsam beräkningsgrund, billigheten
syntes fordra, att åtminstone denna proportion mellan medellön och
22 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
understöd, då en reglering af understödsbeloppen ifrågasattes, fortfarande,
så vidt möjligt vore, vidmagthölles.
Direktionen anmärker vidare: Det läge i öppen dag, att ålderdomsunderstöden,
äfven med den ökning, som nu stäldes i utsigt, icke komtne
att. bereda småskoleläraro och de med dem likstälde, när de slutade sitt
ansträngande och ansvarsfulla värf, mera än den nödtorftigaste bergning.
Under förutsättning af bifall till hvad i motionen föreslagits,
komme medelunderstödet, som beräknats till omkring 160 kronor, att
motsvara det belopp, som numera, sedan minimidelaktigheten för folkskolelärare^''enster
förhöjts till 800 kronor, tillkomme enka efter afliden
folkskolelärare, hvilken icke tillika efterlemnade pensionsberättigadt
barn. Väl vore det sant, att folkskolelärare, för beredande af pension
åt enka och barn, finge under tjenstetiden genom de obligatoriska pensionsafgifterna
vidkännas större uppoffring, än hvad de lärare, som inbegrepes
under småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för
sin egen ålderdomsförsörjning måste afstå af sina årsinkomster; men
från allmän synpunkt sedt, torde det dock böra anses lika angeläget,
att smaskolelärare och deras gelikar, hvilka till allra största delen utgjordes
af qvinnor och som sjelfva gjort en alltid betydelsefull och.
oftast med mycken möda förenad insats i ungdomens uppfostran, på
ålderdomen tillförsäkrades nödtorftig bergning, som att en folkskolelärares
hustru vid mannens frånfälle icke lemnades utan medel till försörjning.
Emot de uträkningar angående understödsbeloppen för de olika
understödsgraderna, som i Riksdagens skrifvelse innehölles, hade direktionen
intet att erinra.
Beträffande den ökade kostnad, som den föreslagma förhöjningen i
understöden skulle medföra, hade direktionen låtit verkställa beräkningar,
som, med iakttagande af de faktiska förhållandena sådana de gestaltade
sig till och med det år, för hvilket dessa varit i sin helhet
kända, eller till och med år 1897, äfvensom med ledning af de beräkningar,
som föregått anstaltens inrättande, utförts till och med år 1918,
framginge:
att antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår
uppgått till 42 och år 1897 till 224, år 1918 borde beräknas
till 1,929;
att, under förutsättning af att understöden komme att utgå efter
samma grunder som hittills, bidrag af statsmedel till understödskostnadens
bestridande skulle för första gången inträda under år 1913 eller
under anstaltens tjuguförsta verksamhetsår, för hvilket det borde be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
räknas till 40,680 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 eller
för anstaltens tjugusjette verksamhetsår komma att uppgå till 132,680
kronor;
att, under förutsättning af att den ifrågasatta förhöjningen i understöden
utsträcktes till alla, hvilka såväl före som efter den tör förändringens
inträdande antagna tidpunkten eller ingången af år 1900
blefve till understöd berättigade, bidrag af statsmedel för understödskostnadens
bestridande skulle för första gången inträda under år 1909
eller under anstaltens sjuttonde verksamhetsår, tör hvilket bidraget borde
beräknas till 8,792 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma
att uppgå till 209,840 kronor;
samt att, under förutsättning, att för de understödstagare, som till
och med år 1899 uppfördes på understödsstat, understödet beräknades
efter nu gällande grunder, men åter för de understödstagare, som derefter
å sådan stat uppfördes, den förhöjda beräkningen af understöden
iakttoges, bidrag af statsmedel till understödskostnadens bestridande
skulle för första gången inträda under år 1910 eller under anstaltens
adertonde verksamhetsår, för hvilket bidraget beräknats uppgå till
22,632 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma att uppgå
till 208,620 kronor.
Vid dessa beräkningar hade, säger direktionen, emellertid de årliga
förvaltningskostnaderna för tiden från och med år 1898 upptagits allenast
till 6,200 kronor, ett belopp, som redan under vissa gångna år
befunnits otillräckligt och som helt visst under anstaltens fortsatta utveckling
måste förhöjas. I hvilken omfattning detta maste ske, vore ju
icke lätt att på förhand beräkna, men direktionen funne skäl antaga,
att den ökning i detta anslag, som blefve behöflig, vid den tidpunkt,
hvartill ofvan anförda beräkningar framförts, icke skulle komma att öfverstiga
3,000 kronor. Siffrorna för det under olika förutsättningar beräknade
statsbidraget år 1918 skulle då ökas med nyssnämnda summa
och således komma att uppgå till 135,680 kronor, derest nu gällande
grunder för understödens beräknande blefve oförändrade, till 212,840
kronor, om understödstagare, hvilka såväl före som efter ingången al
år 1900 blifvit på understödsstat uppförda, komme i åtnjutande af den
föreslagna ökningen i understöden, och till 211,620 kronor, derest det
sistnämd;! blefve fallet allenast med dem, som efter ingången af år
1900 blefve på sådan stat uppförda. Särskildt anmärkningsvärd vore
den ringa ökning i statsbidraget, som blefve eu följd af att förhöjningen
utsträcktes jemväl till dem, hvilka redan kommit på understödsstat före
den tidpunkt, då man tänkt sig förändringen komma att inträda, eller
24 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ingången af år 1900. För sådan händelse skulle statens bidrag påkallas
allenast ett år tidigare än eljest, och samma bidrag skulle det år, hvartill
beräkningarna framförts, eller år 1918, komma att uppgå till vid
pass 1,200 kronor mera, än om ökningen blott afsåge dem, som efter
ingången af år 1900 blefve på understödsstat uppförda. Skilnaden i
kostnad vore så ringa, att den vid frågans afgörande knappast kunde
tillmätas, betydelse, men, principielt sedt, torde af grunder, som direktionen
ej funne påkalladt att i detta sammanhang vidare utveckla, det
icke kunna tillrådas att gifva retroaktiv verkan åt en eljest skälig befunnen
förbättring i pensioner eller understöd, som af staten garanterades
en viss klass af tjenstemän.
Ekonomiskt sedt blefve då, om nyssberörda eventualitet lemnades
ur räkningen, frågan den, huru långt tidigare inträdande och huru
mycket större bidraget af statsmedel skulle blifva, om de grunder, efter
hvilka understödsbeloppen hittills varit bestämda, från den ifrågasatta
tidpunkten, början af år 1900, utbyttes mot dem, som innehölles i den
motion, hvilken föranledt Riksdagens förut berörda skrifvelse. Enligt
de verkstälda beräkningarna kunde härå svaras, att. förhöjningen, på
nyssnämnda sätt utförd, komme att verka derhän, att direkt statsbidrag''
till understödsanstalten erfordrades tre år tidigare, än eljest blefve förhållandet,
samt att den på förhöjningen beroende tillväxten i årsanslaget
komme att år 1918 hafva hunnit upp till en summa af 78,000 kronor.
Dessa resultat syntes direktionen icke afskräckande. Det skulle ju, äfven
om förhöjningen vidtoges, dröja mer än ett decennium, innan af statsverket
kräfdes direkt utgift för småskolelärarnes ålderdomsförsörjning;
och en först 20 är härefter inträdande ökning af vid pass 80,000 kronor
i det årligen behöflig^ statsbidraget syntes, stäldt i förhållande till
vigten af det ändamål, som med utgiften skulle bestridas, böra anses
vät motiverad.
Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört och då det förslag,
hvilket i motionen innehölles, öfverensstämde med den princip, som vid
anstaltens inrättande lagts till grund för beräkningen af understödens
storlek, men hvilken på grund af inträffade ändrade förhållanden nu
icke .längre vore upprätthållen, något, som billigtvis borde rättas, samt
då vidare genom samma förslags bifallande en väl behöflig förbättring
i understödstagarnes vilkor skulle ernas., utan att statens framtida bidragtill
anstaltens underhåll komme att inträda så mycket tidigare eller
blifva sa mycket större, att deraf några betänkligheter rimligen kunde
vållas, ville direktionen för sin del underdånigst förorda, att Eders Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet; och har
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
25
direktionen framlagt förslag’ till den ändrade lydelse, som, derest de
ifrågasatta förhöjningarna af understöden blefve beslutade, borde gifvas
åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892.
Efter det direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning inkommit
med omförmälda utlåtande, anbefaldes statskontoret genom nådig
remiss att äfven yttra sig i frågan. I sitt den 19 september 1899 afgifna
underdåniga utlåtande anför statskontoret, att statskontoret, som
funnit den föreslagna förhöjningen af nu utgående understödsbelopp
vara af behof och förändrade aflöningsför håll anden påkallad, ansåge
sig så mycket hellre böra tillstyrka bifall till det af förbemälda direktion
framstälda förslag, som statsverket redan haft och ännu under en
följd af år komme att hafva till sin disposition utan ränta de af vederbörande
kommuner erlagda afgifterna, i den mån desamma icke erfordrades
för anstaltens utgifter: uppgående dessa medel för närvarande
till ett belopp af omkring 385,000 kronor.»
Då departementschefen för sin del till fullo instämde uti hvad
som anförts till stöd för den ifrågasatta förhöjningen af de understödsbelopp,
hvilka funnes bestämda i omförmälda kongl. reglemente för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hemstälde departementschefen
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva sådan förhöjning
i xmderstödsbeloppen efter utgången af år 1900, som den aflåtna
propositionen afser.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit, finner utskottet
sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag och hemställer
derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
8:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o
37) har herr Hj. Sjövall föreslagit, att Riksdagen ville besluta, att samtliga
folkskolelärares pensioner, hvilka blifvit faststälda efter lägre delaktiglietsbelopp
än 700 kronor, skulle ökas till motsvarighet mot nämnda
belopp eller till 525 kronor för hel pension och i proportion dertill för
afkortad pension, samt för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag af 39,000 kronor.
Beträffande den utredning i frågan, som motionären förebragt,
lhh. till lliksd. Prat. 1000. 4 Samt 1 Afd. 10 Häft. 4
Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
och de skäl, hviska han till stöd för sitt förelag anfört, tillåter sig
utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.
Utskottet, som anser, att det pensionsbelopp, som enligt gällande
reglemente blifvit vederbörligen grundlagdt och bestämdt samt af pensionär
tillträdts, icke sedermera lämpligen bör höjas, hemställer,
att herr Sjövalls förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
An9ensionsrättf 9:o) Kongl. Maj:t bär uti en den 6 nästlidne april till Riksdagen
Mer "pension, aflåten proposition (n:o 83) föreslagit Riksdagen att besluta,
att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke måtte tillkomma
den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut
blifvit afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från
tjenstebefattning, med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension
vore förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik
befattning blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd
medborgerligt förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning,
dömd till straff jemlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa
fall pensionsrätten anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut
vunnit laga kraft; dock att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars
pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassan,
pensionsrätten icke skulle anses förverkad, med mindre Kongl. Maj:t
förklarat sådan påföljd böra inträda; samt
att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmäldes,
förfaras borde i fråga om pension, hvartill någon på grund af
anställning i statens tjenst eller eljest kunde vara berättigad från anstalt,
som af staten understöddes, skulle gälla hvad i reglementet för
hvarje särskild sådan anstalt vore eller framdeles kunde varda stadgadt.
Af det propositionen bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden samma dag inhemtas, att statsrådet och chefen för finansdepartementet
i detta ärende då anfört följande.
Beträffande arméns militär- och civilstat vore i punkten 10 i kongl.
cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén den 22 juni 1877
stadgadt, att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen
till sådant brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende,
skulle från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga
Statsutskottets Utåtande N:o 10. 27
kraft, äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension med fyllnadspension,
samt att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt
förtroende, blefve genom dom skild från tjenstebefattning,
med hvilken rätt till fyllnadspension enligt de i cirkuläret angifna
o-runder vore förenad, skulle derigenom hafva förverkat rätt till denna
fyllnadspension, komme i hvarje fall att bero på Kongl. Maj.ts pröfning.
I en till Riksdagen aflåten proposition af den 22 december 1897
hade Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att berörda punkt
10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 måtte erhålla följande förändrade
lydelse: _ ...
»Den, som efter laga ransakning och dom blitvit förvunnen till
sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från
och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven
vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.
Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,
genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med
hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller
efter erhållet afsked dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen,
skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i
hvarje fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»
Med anmälan att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke åt
Riksdagen bifallits, hade i skrifvelse den 13 maj 1898 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel Riksdagen anhållit,
dels att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i grunderna för arméns och flottans
pensionering, att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt
förtroende, genom laga kraft egande beslut blitvit afsatt från syssla,
med hvilken rätt till fyllnadspension vore förenad, eller efter erhållet
afsked förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, skulle hafva
förverkat rätt till fyllnadspension, och dels att Kongl. Maj:t täcktes
taga under öfvervägande, huruvida icke för alla klasser af embets- och
tjenstemän samt betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet
bestredes af allmänna medel, motsvarande bestämmelser om förlust åt
pensionsrätt eller pension borde blifva gällande, som de, hvilka kunde
komma att stadgas beträffande armén och flottan.
Öfver Riksdagens berörda framställning hade efter särskilda remisser
utlåtanden afgifvits af direktionen öfver arméns pensionskassa,
af marinförvaltningen, efter direktionens öfver flottans pensionskassa
hörande, af j örn vägsstyrelsen, efter direktionens för statens jernvägs
-
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
trafiks pensionsinrättning hörande, af statskontoret, af generalpoststyrelsen,
af telegrafstyrelsen, efter direktionens för telegrafverkets
pensionsinrättnings hörande, samt af generaltullstyrelsen.
. Statskontoret hade i sitt den 1 november 1898 afgifna utlåtande
till en början erinrat, att för närvarande pensionerades uteslutande af
statsmedel:
l:o) alla de, som vore berättigade till pensioner å allmänna indr
åkning sstaten, d. v. s. civile embets- och tjenstemän samt betjente i
allmänhet äfvensom åtskillige med dem i pensionshänseende likstälde;
2:o) tullverkets tjenstepersonal, för hvilken pensionerna utginge
af tullmedlen; och ö ®
3:°) _ embete- och tjenstemän, tillhörande minister- eller konsulsstaten,
hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller Jconsulskassorna;
att
fyllnadspensioner af statsmedel utginge till:
l:o) arméns militär- och civilstat, för hvilket ändamål vore å nionde
hufvudtitelns extra stat uppfördt ett kreditiv till disposition af arméns
pensionskassa;
2:o) a) flottans militär- och civilstat, b) mariningeniörsstaten och
c) marinförvaltningens embets- och tjenstemän samt betjente; varande
för denna utgift medel anvisade å nionde hufvudtitelns ordinarie stat;
3:o) a) lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente och
b) befäl och underbefäl vid lotsverket, till hvilka fyllnadspensioner utginge
från lotsmedlen;
4:o) postverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken förr pensionerades
uteslutande af postmedlen, men hvars pensionering dåmera
bestredes af postmedlen, endast i den mån den till pension berättigade
icke egde att erhålla pensionsbeloppet från civilstatens pensionsinrättning;
och
5:o) telegrafverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken åtal ote
f}dlnadspensioner från telegraf medlen; samt att
staten genom anslag till vederbörande pensionsinrättning ar i mer
eller mindre grad deltoge i pensionskostnaden för dem, som åtniöte
pensioner från *
l:o) civilstatens pensionsinrättning;
2:o) arméns pensionskassa;
3:o) flottans pensionskassa;
4:o) handelsflottans pensionsanstalt;
5:o) statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
29
6:o) folkskolelärarnes pensionsinrättning;
7:o) kongl. teaterns pensionskassor.
Vidare hade statskontoret anfört, att för den första af nämnda
grupper af tjensteinnehafvare, eller för dem, hvilkas pensionering bestredes
uteslutande af statsmedel, för närvarande saknades bestämmelser om förlust
af pensionsrätt i de fall, som i Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse
afsåges. I sakens natur finge dock anses ligga, att den, som
blifvit från tjenst afsatt, aldrig kunde komma i åtnjutande af dylik
pension. Vederbörandes rätt till pension af detta slag pröfvades nemligen
alltid af Kongl. Maj:t i hvarje särskild! fall; och första vilkoret
för pensions beviljande vore uppenbarligen, att den till pension ifrågakomne
skulle vara innehafvare af den tjenst, med hvilken pensionsrätt
blifvit förbunden. Då emellertid efter en sådan pensionärs afskedstagande
kunde blifva uppdagadt, att ban under tjenstetiden gjort sig
skyldig till brott af den beskaffenhet, att han, derest han varit qvar i
tjenst, bort till afsättning dömas, och då det syntes vara rättvist, att
ingen finge åtnjuta statspension med bättre rätt än den lön, han egt
att af statsmedel uppbära, funne statskontoret beträffande nu ifrågavarande
grupp af tjensteinnehafvare en bestämmelse i det af Riksdagen
angifna sj^ftet vara på sin plats.
Hvad anginge den andra gruppen af ofvan omförmälde tjensteinnehafvare,
eller dem, till hvitten fyllnadspensioner af statsmedel utginge,
funnes bestämmelser meddelade:
l:o) beträffande arméns militär- och civilstat i förenämnda kong],
cirkulär angående grunder för pensioneringen af armébefälet den 22
juni 1877, för bvilka bestämmelsers innehåll ofvan blifvit redogjordt;
2:o) beträffande flottans militär- och civilstat, mariningeniör sstat en,
marinförvaltningens och lotsstyrelsens embete- och tjenstemän samt betjente
äfvensom befäl och underbefäl vid lotsverket, bvilka samtliga skulle vara
delegare i flottans pensionskassa, i gällande reglemente för nämnda
kassa; varande dessa bestämmelser lika lydande med de för arméns
militär- och civilstat gällande;
3: o) beträffande telegrafverkets tjenstep er sonat i kongl. reglementet
för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 december 1886, hvari
stadgades, att delegare, som afskedades till följd af brott mot allmän
lag, förlorade all rätt till pension; att, derest delegare_ afskedades till
följd af tjenstefel, det skulle på telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida
tjenstefelet finge anses vara af den svåra beskaffenhet, att jemväl
pensionsrätten borde förloras; samt att, om pensionstagare förlorade medborgerligt
förtroende, ban ock skulle vara pensionsrätten förlustig.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
Då de skäl, som förän] edt statskontoret att i fråga om dem, hvilka
helt och hållet af statsmedel pensionerades, uttala sig för utfärdandet
af bestämmelser i det af Riksdagen angifna syftet, syntes ega samma
giltighet i afseende å dem, som egde att af statsmedel uppbära fyllnadspensioner,
hade statskontoret ansett, att äfven på dessa senare borde
tillämpas, enahanda bestämmelser i fråga om förlust af statspension, som
dem, hvilka kunde vara faststälda för dem, hvilkas pensioner till hela
beloppet utginge af statsmedel.
Vidkommande slutligen den grupp af t.jensteinnehafvare eller andra
personer, som kunde vara berättigade till pensioner ur kassör, hvilkas verksamhet
staten medelst anslag understödde, så intoge dessa beträffande
dem från nämnda kassor tillkommande pensioner otvifvelaktigt i nu
ifrågavarande hänseende en annan ställning än de förut här omhandlade,
så till vida nemligen som den enskilde pensionstagaren icke kunde
sägas åt staten uppbära något visst pensionsbelopp. Vid sådant förhållande
måste det äfven blifva svårt och i de flesta fall säkerligen
omöjligt att afgöra, i hvad mån staten skulle under oftanämnda förutsättningar
undandraga den brottslige sitt understöd. T de respektive
pensionskassornas reglementen, faststälda af Kongl. Maj:t, vore emellertid
i allmänhet redan intagna bestämmelser, hvarigenom till afsättning
dömd delegare eller delegare, som efter afskedstagandet gjort sig förvunnen
tilll brott, för hvilket han eljest skolat till afsättning dömas,
ginge i mistning af sin pensionsrätt. Sålunda stadgades:
l:o) i gällande reglemente för civilstatens pensionsinrältning: att den,
som dömdes för begången förbrytelse sin syssla förlustig eller efter
erhållet afsked genom laga kraft vunnet beslut förklarades hafva gjort
sig till sådan påföljd förfallen, hade förlorat rättigheten att af pensionsinrättningen
undfå pension, samt att delegare, som efter erhållet afsked
blifvit för begången förbrytelse dömd medborgerligt förtroende förlustig,
hade för den tid, berörda påföljd varade, förlorat pensionsrättigheten;
2:o)
i reglementet för arméns pensionskassa: af den 15 december 1893:
att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant
brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende, skulle från
och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven
vara förlustig sin rätt till pensions åtnjutande från denna kassa;
3:o) i gällande reglemente för flottans pensionskassa: bestämmelser
af det innehåll, förut redan återgifvits;
4:o) i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt af den 29 januari
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 31
1864: att för pensions erhållande erfordrades, bland annat, att ega behörigen
vitsordad god frejd;
5:o) i reglementet för statens jemn äg »tv a fiks pensionsinrättning af den
3 november 1882: att delegare, som af styrelsen för statens järnvägstrafik
entledigades såsom varande för sin befattning olämplig eller afskedades
på grund af tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför,
att han utan styrelsens samtycke lemnat sin tjenst, förlorade all rätt
till pension, äfven om han vid af skedandet innehade sådan rätt; samt
6:o) i reglementet, för folkskolet är arnes p elision s iur ä it ning af den 30
november 1866: att folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit
genom laga kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad
till sådan påföljd förfallen, förlorade rätt till pension, samt att, om
pensionstagare dömdes förlustig medborgerligt förtroende, förlorades
jemväl pensionsrätten. .
Af öfriga i ärendet hörda myndigheter hade marinförvaltningen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen förklarat
sig icke hafva något att erinra mot meddelande af bestämmelser i det
af Riksdagen angifna syfte.
Direktionen öfver arméns pensionskassa hade anfört, bland annat,
att direktionen i princip delade Riksdagens uppfattning, att eu statens
embets- eller tjensteman, som så groft förbrutit sig, att han förskylt
afsättning, äfven borde hafva förverkat rätt till den af statsmedel utgående
pensionen, men dock icke kunde undgå att tillmäta en viss giltighet
åt de skäl, som ursprungligen finge antagas hafva gifvit anledning
till stadgandet att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt
förtroende, skildes från tjenstebefattning, derigenom skulle
hafva förverkat rätt till fyllnadspension, i hvarje fall komrne att bero
på Kongl. Majtts pröfning — ett stadgande, som sålunda innebure, att,
om Kongl. Maj:t så pröfvade skäligt, den till afsättning dömde kunde
bibehållas vid sin rätt till fyllnadspension. Förhållandet vore nemligen,
att flera af de brott, för hvilka strafflagen för krigsmagten stadgade
afsättning, i och för sig icke vore af den svåra beskaffenhet, att de
skolat beläggas med så strängt straff, om detta ej ansetts kräfvas ur
disciplinär synpunkt och för krigstuktens upprätthållande. Derest den,
som, till följd af en för krigsmagten gällande undantagslag, för sin förbrytelse
drabbats af ett strängare straff, än i allmänna strafflagen stadgades,
betoges rätt till fyllnadspension, skulle detta, med hänsyn jemväl
till de af honom för fyllnadspensions erhållande under tjenstetiden inbetalda
utgifter, innebära en obillig hårdhet, som ingalunda kunde anses
fordras af det allmänna rättsmedvetandet. 1 de fall åter, då någon, som
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
lydde under strafflagen för krigsmagten, beginge brott, hvarå straff der
icke vore satt, och som således jemlikt § 3 i nämnda lag skulle
straffas efter allmän lag och laga stadgar, syntes deremot förlust af
rätt till fyllnadspension för den till afsättning dömde, på sätt Riksdagen
föreslagit, ovilkorligen och utan inskränkning böra följa. Om sålunda,
för det fall, att någon, med tillämpning af de i strafflagen för krigsmagten
upptagna straffbestämmelser, till afsättning dömdes eller efter
erhållet afsked förklarades hafva gjort sig till afsättning skyldig, det
komme att på Kongl. Maj:ts pröfning bero, om den dömde jemväl skulle
hafva förverkat rätt till fyllnadspension, hade direktionen i öfrigt icke
något att erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i grunderna
för arméns pensionering.
I anledning af hvad direktionen sålunda anfört hade statskontorets
yttrande inhemtats; och hade statskontoret i afgifvet utlåtande af den
22 november 1898 anfört, att, då tillräckliga skäl icke syntes vara af
direktionen förebragta för att vid utfärdande af föreskrifter i förevarande
ämne bereda en undantagsställning åt dem, hvilkas förseelser befunnes
falla under de i strafflagen för krigsmagten upptagna straffbestämmelser,
statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka afseende å direktionens
förslag i hvad det skilde sig från statskontorets i ofvan anförda utlåtande
af den 1 november 1898 gjorda hemställan.
Slutligen hade jernvägsstyrelsen, med åberopande af bestämmelserna
i § 12 af det för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning gällande
reglemente, att vid statens jernvägar anstäld tjensteman eller betjent,
som afskedats på grund af brott mot allmän lag, förlorade all rätt till
pension, äfven om han vid afskedandet sådan rätt innehade, anfört, att
någon ändring i berörda reglemente icke erfordrades för vinnande af
den af Riksdagen ifrågasatta enhetligheten i hvad beträffade bestämmelser
rörande förlust af pensionsrätt för i tjenst varande embets- och
tjensteman samt betjent, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt
förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla.
Deremot funnes i pensionsreglementet icke något stadgande, på grund
hvaraf den,, som, efter det han med rätt till pension entledigats från
sin tjenst vid statens jernvägar, förklarades hafva gjort sig skyldig till
afsättning, . förlorade rätt till pension eller till någon del deraf. Då
emellertid i hvarje pensionsbelopp, som uppbures från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, till någon del inginge det statsbidrag, som
af pensionsinrättningen uppbures, hade styrelsen funnit sig för sin del
böra tillstyrka, att för vinnande af den af Riksdagen afsedda likställigheten
mellan alla klasser af embets- och tjenstemän samt betjente, hvilkas
33
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
pensionering delvis eller i sin helhet bestredes af allmänna medel, bestämmelser
i sistberörda hänseende måtte gifvas; och hade styrelsen, vid
det förhållande, att det statsbidrag, som inginge uti af statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning utbetalda pensionsbelopp, icke faststälts att
utgå såsom särskild så kallad fyllnadspension, ansett, att det nu ifrågasätta
stadgandet borde gifvas den form, att den, som med rätt till
pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning erhållit afsked
från sin tjenst vid statens jernvägar, men derefter förklarades hafva
gjort sig skyldig till afsättning, derigenom skulle hafva förverkat rätten
till så stor del af den till honom utgående pension, som utgjorde skilnaden
mellan, å ena sidan, förutvarande pensionsbeloppet samt, å andra
sidan, det belopp, som efter verkstäld utredning befunnes motsvara
årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af hans egna till pensionsinrättningen
inbetalda afgifter jemte derå för tiden intill entledigandet
belöpande ränta med ränta derå.
Departementschefen har vidare erinrat, att de till poststaten hörande
tjensteinnehafvarnes pensionering från och med innevarande år skulle,
enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, i sin helhet bestridas af
postmedlen.
Slutligen har departementschefen för egen del förklarat, att, i
öfverensstämmelse med den mening, som uttalats af statskontoret och
flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter, han, efter samråd med
cheferna för öfriga statsdepartement, ansåge sig böra förorda, att bestämmelser
i den i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1898 angifna riktning
måtte bringas till stånd. I fråga om de embets- och tjenstemän,
hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassan
och således af både svenska och norska statsmedel, borde likväl
de bestämmelser, som sålunda kunde komma att utfärdas, icke utan
vidare göras tillämpliga, utan syntes pension från någondera af dessa
kassor icke böra anses förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat
sådan påföljd böra inträda.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit beträffande förlust uti nu
ifrågavarande fall af pension eller fyllnadspension, som utgår af statsmedel,
synes utskottet motsvara hvad Riksdagen uti sin berörda skrifvelse
af den 13 maj 1898 åsyftat.
Hvad derefter vidkommer de pensioner, hvilka utgå från kassor,
som endast till en del underhållas af statsmedel och hvilkas pensionsväsende
till en annan, kanske betydligare del är grundad på bidrag
Bih. till Rilcsd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ang. antingen
under pensionsstaten.
Ang. direktören
vid indragna
centralfängelset
å
Norrmalm C.
R. Wibergs,
predikanten vid
samma fängelse
A. Löfgrens
samt kamreraren
vid indragna
kronoarbetsstationen
a Tjurkö T.
Grahls öfverflyttning
a allmänna
indragning
sstaten.
[4-]
:,4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
åt delegarne, anser utskottet val, att fullständig förlust af dylik pension
vid nu ifrågavarande fall icke bör från statens sida påyrkas. Dock
synes det iitskottet, som om lämpligen beträffande så stor andel af
sistnämnda pensioner, som kan anses motsvara det af vederbörande
pensionsanstalt åtnjutna statsunderstödet, enahanda bestämmelser borde
blifva gällande som för de uteslutande af statsmedel utgående pensioner
och fyllnadspensioner; och anser utskottet det vara önskvärdt, att, så
vidt sådant kan vara möjligt, detta må efter hand blifva i vederbörlig
ordning stadgadt uti pensionsanstalternas reglementen. Under närvarande
förhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka Kongl. Majrts
förslag jemväl i denna del.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
10:o) I afseende å öfriga anslag under pensionsstaten har någon
förändring icke föreslagits, och får utskottet hemställa,
att samtliga de anslag under pensionsstaten, i
afseende på hvilka förändring icke blifvit härofvan
ifrågasatt, må i 1901 års riksstat upptagas med oförändrade
belopp.
Allmänna indragningsstaten.
ll:o) Uti punkten 4 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t,
med åberopande af hvad i det såsom bilaga till andra hufvudtiteln intagna
. statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13
januari innevarande år (sid. 12—iö) funnes uti ärendet anfördt, föreslagit
Riksdagen medgifva, att direktören vid indragna centralfängelset
å Norrmalm Carl Robert Wiberg, predikanten vid samma fängelse August
Löfgren samt kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö
Theoclor Gr ak! måtte få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med
nitt för dem att å sagda stat från och med år 1901 under sin återstående
lifstid uppbära årlig lön till belopp, Wiberg af 5,175 kronor,
Löfgren af 1,300 kronor och Grahl af 2,300 kronor, dock med vilkor,
beträffande Wiberg, att, i händelse han efter förflyttning till indragningsstaten
skulle befordras i statens eller kommunens tjenst, han
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 35
skulle vara pligtig att i allo frånträda lönen a indragningsstaten,
derest denna understege eller vore lika med den nya lönen, samt att
å lönen å indragningsstaten, derest den öfverstege berörda nya lön,
vidkännas mot denna senare svarande afdrag, och angående Löfgren,
att, derest lian, efter förflyttning till indragningsstaten, på statens,
kyrkans eller kommunens stat erbölle högre aflöning än den, hvartill
hans inkomster såsom predikant vid Danviks hospital nu uppskattats,
eller 1,600 kronor, lönen å indragningsstaten skulle minskas med skilnaden
mellan besagda högre aflöning, å ena, och nyssnämnda belopp,
1,600 kronor, å andra sidan, eller upphöra, der denna skilnad uppginge
till 1,300 kronor.
Af åberopade statsrådsprotokollet inliemtas i detta ämne följande.
Kamreraren vid kronoarbetsstationen a Tjur ko, Theodor Grahl,
hvilken på grund af konstitutorial å denna befattning åtnjutit 1,200
kronor lön och 300 kronor arfvode jemte bostad och vedbrand, hade,
efter det kronoarbetsstationen med utgången af juli månad 1894 indrägt,
af Kongl. Maj:t förklarats berättigad att i afbidan på utredning
af frågan, huruvida skäl kunde föreligga att till Riksdagen gorå framställning
om pension åt honom å allmänna indragningsstaten, åtnjuta
ett hans samtliga löneförmåner motsvarande belopp af 2,300 kronor
efter år räknadt. Enligt proposition till 1895 års Riksdag hade Grahl
uppförts å allmänna indragningsstaten med en hans lön motsvarande
pension af 1,200 kronor. Men Grahl hade derefter till Stockholms rådstufvurätt
instämt Kongl. Maj:t och kronan med yrkande, att Grahl,
som från 1896 års början icke'' kommit i åtnjutande af förenämnda med
kamrerare^''ensten förenade löneförmåner, måtte utbekomma så stor del
af dessa löneförmåner, uppskattade till 2,300 kronor om året, som vid
blifvande dom i saken kunde vara till betalning förfallen. I dom den
28 maj 1896 hade rådstufvurätten förpligtat Kongl. Maj:t och kronan
att till''Grahl utgifva den för de fem första månaderna af 1896 förfallna
andel af samtliga Grahl tillkommande löneförmåner. Hofrätten hade
visserligen, med ändring af rådstufvurättens dom, ogillat Grahls i saken
förda talan, men Kongl. Magt hade, på Grahls ändringssökande, i dom
den 17 maj 1899, enär Grahl icke blifvit från sin befattning entledigad
samt af i öfrigt anförda skäl, pröfvat lagligt att, med ändring åt hofrättens
dom, fastställa rådstufvurättens beslut. På ansökning åt Grahl
om aflönings åtnjutande för tid efter ingången af juni månad 1896
hade Kongl. Mapt den 21 juli 1899 medgifvit, att till Grahl fiuge af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll från och med den 1
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
juni 1899, till dess annorlunda kunde varda förordnadt, utbetalas aflöning
efter 2,300 kronor för år.
Innan rättegången med Grahl blifvit afgjord, hade fångvårdsstyrelsen
— utgående från den förutsättning, att samtliga sådana befallningshafvande
vid centralfängelset å Norrmalm och det dermed förenade
kronohäktet, hvilka icke kunde vid detta fängelses förestående
Jn<^raSI1in^ förflyttas till tjenstgöring vid andra fångvårdsanstalter, men
hade berättigade anspråk att det oaktadt få för sina innehafvande tjenster
fortfarande åtnjuta aflöning eller ersättning derför, skulle för pensions
ihållande öfverflyttas å allmänna indragningsstaten — hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att efter centralfängelsets indragnmg
följande aflöningsförmåner finge tills vidare intill år 1898 af fångvårdsanslagen
utbetalas till nedannämnda befattningshafvande vid fängelset,
nemligen till direktören C. R. Wiberg:
lönen vid centralfängelset...................................................... kronor 3,000 —
arfvodet vid kronohäktet ............................................... 3qq_
två ålderstillägg, tillsammans ........................................... ” 700
vederlag för mistad bostad ................................................. ” 1 000
» » » ved...........................................................” 175 —
, Summa kronor 5,175 —
hvaremot ett till Wiberg utgående skrifvare arfvode å 400 kronor efter
upphörandet af Wibergs tjenstgöring icke vidare syntes böra till honom
utgå,
och till predikanten August Löfgren:
arfvodet vid centralfängelset ................................................ kronor 1 400_
300 —
500 —
600 —
100 —
„ „ kronohäktet
ett ålderstillägg ..............
hyresersättning...............
vederlag för mistad ved
V)
Summa kronor 2,900 —
dels ock'', föreslå Riksdagen att öfverflytta Wiberg och Löfgren till allmänna
indragningsstaten med rätt för dem att derå från början af år
1898 uppbära pension, Wiberg med 5,175 kronor och Löfgren med
2,900 kronor.
... 1 häfver infordradt utlåtande hade statskontoret tillstyrkt bifall
till fångvårdsstyrelsens hemställan, i hvad den afsåge Wiberg. Beträffande
Löfgren, för hvilkens befattningar såväl vid centralfängelset som
vid kronohäktet icke å stat uppförts lön, utan endast arfvode af respektive
1,400 och 300 kronor, hade statskontoret förklarat sig väl anse,
Statutskottets Utlåtande N:o 10.
37
att Löfgren borde tills vidare och intill dess han kunde användas vid
annan straffanstalt eller vinna annan befordran i statens eller kyrkans
tjenst få af fångvårdsmedel tillgodonjuta berörda arfvoden med ålderstillägg
jemte hyresersättning och vederlag för mistad vedbrand, hvaremot
statskontoret, med afseende derå att någon lön ej vore förenad
med Löfgrens befattningar vid fångvården och hans anställning såsom
predikant alltså icke kunde anses vara så fast, att han vid indragningen
af predikantsbefattningen skulle ega rätt att för all framtid bibehållas
vid dermed förenade aflöningsförmåner, funnit sig icke kunna
tillstyrka Löfgrens öfverflyttande på allmänna inrdagningsstaten.
Genom kongl. bref den 29 januari 1897 hade Kongl. Maj:t förklarat,
att Löfgren finge bibehållas vid sina aflöningsförmåner till den
30 april 1897, men att Kongl. Maj:t ej funnit skäl att hos Riksdagen
göra framställning om Löfgrens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten.
I fråga om Wiberg deremot hade Kongl. Maj:t föreslagit 1897
års Riksdag att medgifva uppförande åt honom å allmänna indragningsstaten
af ett mot hans förenämnda aflöningsförmåner svarande belopp
af 5,175 kronor. Vid behandling af denna fråga hade Riksdagen, under
åberopande af rådstufvurättens dom i rättegången mot Grahl och enär
denna rättegång då vore på hofrättens pröfning beroende, anfört, att
vid detta förhållarde Riksdagen ansåge, att, innan slutligen blifvit afgjordt,
huruvida Kongl. Maj:t och kronan skulle anses skyldig att vid
en tjensts indragning godtgöra tjensteinnehafvaren till större belopp,
än som motsvarade sjelfva den med tjensten förenade lönen, det icke
vore lämpligt bestämma, hvilket belopp borde för Wiberg å allmänna
indragningsstaten uppföras, samt att frågan om Wibergs öfverflyttande
å nämnda stat derför borde tills vidare anstå.
På särskilda framställningar från fångvårdsstyrelsen hade derefter
Kongl. Maj:t medgifvit, att Wibergs löneförmåner finge till och med
år 1900 tili honom utbetalas af fångvårdsmedel.
Efter det rättegången mot Grahl blifvit afgjord, hade ofvanbemälde
Löfgren hos Kongl. Maj:t anhållit, attj då genom Kongl. Maj:ts dom i
sagda rättegång syntes hafva uppkommit ett prejudikat, som styrkte
Löfgrens rätt att utan afseende å de förfoganden, som vidtagits med
den tjenstebefattning, hvartill han konstituerats, fortfarande åtnjuta de
med tjensten förenade förmåner, Kongl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i
syfte, att Löfgren för tiden efter den 1 maj 1897 måtte komma i åtnjutande
af de honom såsom predikant vid centralfängelset och kronohäktet
å Norrmalm tillkommande löneförmåner till belopp af 2,900
kronor för år räknadt.
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Fångvårdsstyrelsen hade i anledning af domen angående Grahl
samt Löfgrens nyssnämnda ansökning anfört, att, försåvidt genom sagda
dom finge anses vara slutligen afgjordt, att kronan skulle vara skyldig
vid en tjensts indragning godtgöra konstituerad innehafvare deraf med
hela den aflöning, som honom i tjensten tillförsäkrats, syntes Wiberg,
hvilkens tjensteställning i förevarande afseende vore fullkomligt likartad
med den, som Grahl intagit, böra anses fortfarande berättigad att
uppbära aflöning, motsvarande honom tillförsäkrade förmåner, tillsammans
5,175 kronor. Och då de Wiberg och Grahl tillkommande aflöningar
syntes lämpligast böra för framtiden utgå från allmänna indragningsstaten,
hade styrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte dels
förnya sin till 1897 års Riksdag aflåtna proposition om Wibergs öfverflyttande
å allmänna indragningsstaten, med rätt för honom att under
vissa vilkor å sagda stat från och med år 1901 uppbära årlig lön till
belopp af 5,175 kronor, dels ock föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
uppföra den Grahl nu tillerkända aflöning att från och
med 1901 af honom uppbäras med 2,300 kronor för år; hvarjemte
styrelsen hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t, för den händelse Kongl.
Maj:t skulle pröfva skäligt bifalla Löfgrens ansökning, täcktes finna
lämpligt föreslå Riksdagen att jemväl åt Löfgren uppföra hans aflöning
å allmänna indragningsstaten under enahanda vilkor som för Wiberg.
Statskontoret hade, med afseende å hvad i ärendet nu förekommit,
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
om Wibergs, Grahls och Löfgrens öfverflyttande å allmänna indragningsstaten
med rätt för dem att derå från och med år 1901 uppbära
en hvar de af fångvårdsstyrelsen för honom tillstyrkta belopp
under de vilkor och inskränkningar beträffande Wiberg och Löfgren,
som af nämnda styrelse föreslagits.
Beträffande Löfgren hade departementschefen inhemtat, att han
den 8 februari 1899 förordnats att vara predikant vid Danviks hospital
med en aflöning af 1,000 kronor jemte fri bostad. Då sålunda Löfgren
numera kommit i åtnjutande af en med sagda förmåner förenad
presterlig tjenst, syntes den för honom å indragningsstat föreslagna
ersättning böra minskas med, förutom nyssnämnda kontanta belopp
1,000 kronor, jemväl hyresersättningen 600 kronor, och Löfgren å indragningsstat
höra beredas en ersättning af 1,300 kronor.
Under erinran att Riksdagen, med bifall till hvad utskottet i
utlåtandet n:o 3 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel i punkten 5 hemstält, beslutit att, under förut
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
39
sättning af Wibergs öfverflyttning på allmänna indragningsstaten, minska
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med ett belopp, motsvarande
hans lön med ålderstillägg, får utskottet, som icke funnit skäl
till erinran mot hvad Kongl. Maj:t, i omförmälda afseende föreslagit,
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställningar
må af Riksdagen bifallas.
12:o) Uti en den 23 sistlidne februari till Riksdagen afbiten proposition
(n:o 64) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att åt portvakten
i utrikesministerhotellet Anders Andersson å allmänna indragningsstaten
bevilja pension af 600 kronor om året, att utgå från och
med månaden näst efter den, hvari han erhölle entledigande från
portvaktssysslan.
Enligt hvad af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden för nämnda dag inhemtas, har herr
ministern för utrikesärendena då föredragit en af bemälde Andersson
till Kongl. Maj:t ingifven ansökning, deruti Andersson, under förmälan,
att han till följd af hög ålder och försvagade krafter icke längre kunde
bibehålla sin berörda befattning, hvilken han alltsedan år 1863 innehaft,
anhållit, att pension af allmänna medel måtte varda honom efter
entledigandet från portvaktssysslan beviljad.
Statsrådsprotokollet meddelar vidare, att af det vid ansökningen
fogade åldersbeviset samt en af chefen för utrikesdepartementets kameralafdelning
i anledning af densamma utarbetad promemoria inhemtades:
att
sökanden, som vore född den 30 september 1825 och således
74 år gammal, i 37 år varit anstäld såsom portvakt i utrikesministerhotellet;
att
han i sådan egenskap, utom vanliga portvaktsgöromål, haft
till åliggande att ombesörja renhållningen å hotellets gård samt att
utöfva en viss tillsyn öfver fastigheten jemte dess fasta och lösa, staten
tillhöriga inventarier, bvilket sistnämnda åliggande varit af särskild
betydelse under tider, då hotellet på grund af ombyte af innehafvare
af utrikesministerembetet eller af annan anledning icke varit bebodt
af någon annan än sökanden och hans familj;
att sökanden, jemte bostadslägenheten samt nödigt bränsle och
lyse äfvensom vissa livrépersedlar, åtnjutit en kontant lön, hvilken
alltsedan början af 1870-talet utgjort 600 kronor om året;
Ang. pension
åt portvakten
Anders Andersson.
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att berörda löneförmåner — utom bostaden — bekostats af innebafvarne
af utrikesministerembetet under de tider, då desse bott i hotellet,
men att, då så icke varit händelsen, lönen utgått från utrikesdepartementet
;
att sökanden städse på ett redbart och pligttroget sätt med synnerlig
påpasslighet och omtanke skött sin tjenst och i sitt enskilda lif
gjort sig känd för en hedrande vandel, för hvilket välförhållande han
jemväl erhållit medalj af patriotiska sällskapet;
samt att sökanden, som icke kunnat göra nämnvärda besparingar,
hade en ålderstigen hustru samt en hemmavarande ogift dotter.
Uti häröfver infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att,
då, på sätt i åberopade promemorian jemväl erinrats, det icke borde
kunna ifrågasättas, att föregående och än mindre nuvarande innehafvare
af utrikesministerembetet skulle förse bemälde portvakt med pension,
då han numera icke längre kunde bibehålla sin befattning, det syntes
statskontoret böra tillkomma staten, hvars egendom sökanden under
en lång följd af år vårdat, att vid hans afgång från befattningen tillförsäkra
honom något årligt underhållsbidrag, och att detta icke syntes
kunna sättas lägre än ett den kontanta lönen motsvarande belopp eller
samma pensionsförmån, som tillkomme vaktmästare vid centralt embetsverk
efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår, äfvensom hemstält,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt merbemälde
portvakt Andersson å allmänna indragningsstaten bevilja pension af
600 kronor om året, att utgå från och med månaden näst efter den,
hvari han erhölle entledigande från portvaktssysslan.
Herr ministern för utrikesärendena upplyste vidare, att Andersson
bestridt ifrågavarande syssla under icke mindre än nio utrikesministrar,
den nuvarande innehafvaren af befattningen oräknad.
Vid det förhållande, att ifrågavarande vaktbetjent under vissa tider
åtnjutit aflöning af statsmedel, samt i betraktande jemväl af att en
icke obetydlig statsegendom varit stäld under hans omedelbara tillsyn
och att hans tjänster under en synnerligen lång tid alltså i viss mån
kommit det allmänna till godo, har utskottet ansett, att någon pension
af statsmedel bör honom beredas. Denna pensions belopp har utskottet
ansett, vid jemförelse med hvad åt personer i liknande ställning förut
plägat af Riksdagen beviljas, böra sättas till 500 kronor.
Utskottet hemställer derför,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 41
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att åt portvakten i
utrikesministerhotellet Anders Andersson å allmänna
indragniugsstaten beviljas pension af 500 kronor om
året, att utgå från och med månaden näst efter den,
hvari han erhåller entledigande från portvaktssysslan.
13:o) I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof Ang. pension
har Kongl. Makt under nionde hufvudtiteln uti punkten 5 föreslagit, foderatt
för fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik Leonard Wid- strömshoims
lund måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en hälften af hans rids^lu^d L''
årslön vid ridskolan motsvarande pension af 350 kronor, att af honom [-5/j
under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från och
med månaden näst efter den, då han blifvit eller komme att blifva
från fodermarsktjensten entledigad.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 8 december
1899 innehåller härom följande (sid. 39—41).
CJti skrifvelse af den 4 mars 1899 hade inspektören för kavalleriet
anhållit, att, då fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik
Leonard Widlund, enligt anmälan af skolans chef, till följd af framskriden
ålder saknade den kraft och uthållighet, som fordrades för att
sköta fodermarsktjensten, och derföre måste från densamma entledigas
vid slutet af pågående ridskolekurs, Kongl. Maj:t måtte bereda Widlund
för hans återstående lifstid en årlig pension af 350 kronor, motsvarande
hälften af hans innehafvande kontanta årslön.
Af skrifvelsen bifogade intyg inhemtades, att Widlund, som vore
född den 5 september 1835 och blifvit hugnad med medaljen i silfver
af åttonde storleken för nit och redlighet i rikets tjenst, tjenat 8 år
som trumslagare vid lifregementets grenadiercorps, 4 år såsom stalldräng
vid Strömshoims hingstdepot och 31 år såsom fodermarsk vid
ridskolan, eller sammanlagdt i 43 år varit i kronans tjenst anstäld,
samt att han, enligt vitsord af ridskolans chef, med trohet, nit och
skicklighet fullgjort sina åligganden äfvensom ådagalagt ett hedrande
uppförande.
Uti infordradt utlåtande hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet
anfört, att uti den första för ridkolan utfärdade stat af den
4 juli 1868 funnes bestämdt, att all i staten utförd aflöning skulle
beräknas för ridtermin, med undantag endast af den för fodermarsken
utförda, hvilken vore att anse såsom årslön, samt att uti det första
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 10 lläft. G
42 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
t*
för ridskolan utfärdade reglemente af nyssnämnda datum funnes bestämdt,
att tjensteman vid skolan egde vid sjukdomsfall, som ej räckte
öfver 8 dagar, oafkortadt uppbära sina löneförmåner och att, vid dylikt
förfall utöfver denna tid, fjerdedelen af arfvodet för den Överskjutande
tiden skulle afstås till den eller dem, som tjensten förrättade.
På grund häraf och då Widlund, hvilken innehaft fodermarsktjensten
vid ridskolan alltsedan skolans början år 1868, sålunda enligt
omförmälda, å Widlunds löneförhållanden ännu tillämpliga reglemente
vore berättigad att under sjukdom uppbära tre fjerdedelar af årslönen,
samt staten, vid tjensteinnehafvares oförmåga till tjenstens skötande
till följd af ålder och aftagande kroppskrafter, syntes lika väl som vid
tjensteinnehafvarens sjukdom böra anses skyldig tillerkänna honom
något understöd till framtida uppehälle, hade arméförvaltningen funnit
sig föranlåten hemställa om proposition till Riksdagen om Widlunds
uppförande å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en årlig
pension af 350 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande genom remiss jemväl infordrats,
hade i likhet med arméförvaltningen tillstyrkt bifall till inspektörens
för kavalleriet ofvanberörda framställning samt dervid erinrat, dels att
uti den af Kongl. Maj:t under den 5 augusti 1892 faststälda stat för
ridskolan å Strömsholm upptoges för en fodermarsk årslön till belopp
af 700 kronor, dels ock att, enligt ridskolans reglemente, fodermarsken
derstädes egde till åliggande att med ansvarighet inför chefen utöfva
närmaste tillsynen öfver skolans byggnader och stalliuventarier samt
mottaga och vårda under lika ansvarighet det fourage, som genom
chefens försorg anskaffades och magasinerades för elevernas hästar.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och då departementschefen
ansåge det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att Widlund, som vore den ende med fast lön bland den å ridskolans
stat upptagna personal, måtte erhålla något understöd till framtida
uppehälle, då han efter långvarig och trogen tjenst vid uppnådda 64
år måste utan eget förvållande lemna sin befattning, med hvilken delegarerätt
i arméns pensionskassa icke vore förenad, hemstälde departementschefen
om aflåtande af nu förevarande framställning.
Utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i förenämnda hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
43
14:o) Uti punkten 6 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Ang- P‘”“on
föreslagit Riksdagen medgifva, att murmästaren vid Karlsborgs fäst- fZäZrm
ningsbyggnad Nils Johan Nilsson måtte från och med månaden näst N. J. mu,„on.
efter den, då lian blefve från sin befattning entledigad, under sin L^-l
återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till
belopp af 800 kronor årligen.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 30 december
1899 har departementschefen i denna fråga anfört följande (sid.
42—44).
I anledning af en utaf murmästaren vid Karlsborgs fästmngsbyggnad
Nils Johan Nilsson framstäld anhållan om beredande af pension
åt honom i anseende till hans framskridna ålder och deraf följande
oförmåga att med full kraft fullgöra de till nämnda befattning hörande
åligganden hade chefen för fortifikationen i skrifvelse den 18 sistlidne
oktober, med bifogande af prestbetyg för Nilsson samt intyg angående
hans anställning vid förenämnda med flera statens fästningsbyggnader
äfvensom angående hans ekonomiska ställning anfört, att Nilsson, som
vore född den 4 januari 1830 och sålunda snart uppnådde 70 år, varit
anstäld vid statens arbeten öfver 50 år, deraf 39 Vs år såsom murmästare
dels vid befästningsarbetena i Karlskrona skärgård och dels
sedan 1869 vid ofvannämnda fästningsbyggnad samt af sitt arbetsbefäl
erhållit det samstämmiga vitsord, att han städse ådagalagt berömligt
uppförande samt med nit, skicklighet, ordningssinne, redbarhet
och pålitlighet fullgjort sina åligganden, på grund hvaraf och då Nilsson
icke egde någon förmögenhet, utan för sin existens vore hänvisad till
den aflöning, han åtnjöte från fortifikationen, utgörande 1,500 kronor
årligen, förbemälde chef hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning om beviljande åt Nilsson af en pension å
allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor årligen, att utgå
från och med månaden näst efter den, då han blefve från sin befattning
entledigad.
Uti häröfver infordradt och den 31 sistlidne oktober afgifvet utlåtande
hade arméförvaltningen å civila departementet, med afseende
å Nilssons ålder och ovanligt långvariga och väl vitsordade arbete vid
statens fästningsbyggnader, tillstyrkt aflåtande af proposition till Riksdagen
på sätt här ofvan blifvit föreslaget.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet jemväl infordrats, både
i likhet med arméförvaltningen förordat bifall till chefens för fortifikationen
ofvan omförmälda framställning.
44 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I fråga om beskaffenheten af Nilssons anställning vid statens
fästningsbyggnader hade af''vederbörande fortifikationsbefäl blifvit meddeladt,
att Nilsson, hvilken sedan den 1 maj 1849 varit anstäld vid
statens arbeten, genom kontrakt af den 1 mars 1860 blifvit antagen
såsom murmästare och förman för de privata murarena vid Karlskrona
fästningsbyggnad, hvarvid det ålegat Nilsson att tillse och ansvara för
allt det handtverksmessiga vid murarbetet å den post, der han blefve
stationerad; att biträda vid alla utstakningar och utmätningar samt
ansvara för att de efter ritningarne utsatta måtten vid murningen
följdes; att i egenskap af förman uttaga från förrådet alla murareverktyg
och ansvara för deras återställande; att i sin mån öfver vaka
materialåtgången samt att tillse, det största möjliga sparsamhet iakttoges
och att kronans i bruk varande effekter ej genom vårdslöshet
förstördes eller skadades.
Sedan Nilssons tjenstgöring år 1869 förflyttats till Karlsborg, hade
han derstädes utom fri bostad åtnjutit arfvode under tjenstgöringstiden
enligt faststäld arbetsplan, upptaget under titeln »för civilt biträde vid
murningen» med 1,500 kronor för året.
På grund af hvad sålunda förekommit och då staten, lika litet
sorn en enskild husbonde, borde kunna undandraga sig att lemna
nödigt underhåll åt en gammal och pligttrogen tjenare, sedan denne
till följd af hög ålder icke vidare förmådde sjelf bidraga till sitt och
sin familjs uppehälle, hemstälde departementschefen, som icke hade
något att erinra mot det af myndigheterna tillstyrkta pensionsbeloppet,
om aflåtande af proposition i ämnet.
Utskottet, som icke mot framställningen haft annat att erinra,
än att pensionsbeloppet synts lämpligen böra bestämmas till ett mot
hälften af Nilssons kontanta aflöning svarande belopp eller 750 kronor,
hemställer,
att Riksdagen må i så måtto bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifver,
att murmästaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Nils Johan Nilsson må från och med månaden
näst efter den, då han varder från sin befattning
entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 750
kronor årligen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
45
15:o) Uti en till Riksdagen den 2 sistlidne februari aflåten pro- Ang.^numer
position (n:o 59) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för följande sk an vid alu
vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm anstälda personer, nemligen 2*™,diet i
sjuksköterskan Angelique Marie Hildegard Ramberg samt sjuksköterske- Stockholm a.
biträdet Juliana Sofia Rosén, uppföra pensioner å allmänna indragnings- m. s.^EamBtaten
med 500 kronor för Ramberg samt 350 kronor för Rosén, att fftZLutraaf
dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas och utgå från det derstädes
och med månaden näst efter den, i hvilken de erhölle entledigande J- s• Rosenur
sjukhusets tjenst.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 2 februari
1900, hvaraf utdrag bifogats propositionen, har departementschefen i
denna fråga anfört följande.
»Uti en af arméförvaltningen den 24 sistlidne november jemte
eget yttrande öfverlemnad skrifvelse har sjukhusförvaltningen vid
alllmänna garnisonssjukhuset i Stockholm gjort underdånig.framställning,
att fem i sjukhusets tjenst anstälda personer, hvilka till följd af
ålder, sjuklighet eller eljest vore mindre lämpliga att fortfarande der.
användas, måtte för deras återstående lifstid komma i åtnjutande af
pensioner å allmänna indragningsstaten med belopp, motsvarande den
för en hvar af dem i staten af den 22 december 1876 upptagna kontanta
aflöning, nemligen för sjuksköterskorna Angelique Marie Hildegard
Ramberg och Maria Larsdotter hvardera 547 kronor 50 öre,, för
sjuksköterskebiträdet Juliana Sofia Rosén 365 kronor, för kökspigan
Maria Johannesdotter 273 kronor 75 öre och för maskinisten. Carl
Fredrik Engström, hvilken sistnämnde, enligt hvad arméförvaltningen
tillkännagifvit, dock numera aflidit.
Beträffande öfriga fyra personers lefnadsförhållanden inhemtas
af de skrivelser! åtföljande intyg, att sjuksköterskorna Ramberg och
Larsdotter uppnått, den förra 56 lefnads- och 34 tjenstår samt den
senare 58 lefnads- och 22 tjenstår, sjuksköterskebiträdet Rosén 46
lefnads- och 18 tjenstår och kökspigan Johannesdotter 52 lefnadsoch
19 tjenstår; att Ramberg, som nästlidna augusti månad drabbats
af hjernblödning, på grund deraf är för framtiden oförmögen att förrätta
sin tjenst såsom sjuksköterska, samt att Rosén, efter en i tjensten
ådragen skada å högra underarmen, lider af förlamning af högra handens
muskler och - nerver, till följd hvaraf äfven hon är oförmögen att sin
tjenst förrätta och med arbete försörja sig.
Arméförvaltningen har vid framställningens öfverlemnande dels
upplyst, att nyssnämnda medlemmar af sjukhusets personal vore bo
-
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
rättigade att, utom den kontanta aflöningen, bekomma fri bostad å
sjukhuset, ved och lyse samt daglig portionsersättning, dels ock för
egen del anfört, att ifrågavarande sjuksköterskor och sjuksköterskebiträde,
hvilka antingen genom ålder eller svårare sjukdom befunnes
oförmögna till fortsatt tjenstgöring, vore i behof af pension, att det
torde vara statens pligt att understödja dem, som lång tid skött sådan
lika ansvarsfull som ansträngande tjenst och derunder, till följd af sin
ständiga tjenstgöring dag och natt med umbärande af tillräcklig hvila
och sömn, i förtid åldrats och blifvit utslitna, samt att, hvad angingo
kökspigan Johannesdotter, hon syntes på grund af sin ålder böra komma
i åtnjutande af pension, då hon icke längre förmådde på ett tillfredsställande
sätt sköta sina sysslor och svårligen kunde på gamla dagar
med försvagade krafter erhålla någon ny tjenst; hemställande armélörvaltningen
på grund häraf, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att åt sjuksköterskorna Ramberg och Larsdotter, sjuksköterskebiträdet
Rosén och kökspigan Johannesdotter bevilja pensioner å
allmänna indragningsstaten till belopp, som, med någon nedsättning i
de af sjukhusförvaltningen föreslagna siffror, borde upptagas till 500
kronor för hvardera af Ramberg och Larsdotter, till 350 kronor för
Rosén och till 250 kronor för Johannesdotter, att tillträdas från och
med månaden näst efter den, i hvilken entledigande ur sjukhusets
tjenst erhölles.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet Eders Kongl. Maj:t behagat
infordra, har uti skrifvelse den 30 sistlidne december förklarat
sig biträda arméförvaltningens ofvanberörda hemställan utom beträffande
kökspigan Johannesdotter, som vore endast 52 år gammal och, så vidt
handlingarne utvisade, icke på grund af sjuklighet oförmögen till arbete,
hvadan statskontoret ansåg giltiga skäl för hennes afskedande från
sjukhusets tjenst icke hafva blifvit anförda.j>
På grund af hvad sålunda förekommit i fråga om Ramberg och
Rosen, och då staten, lika litet som en enskild husbonde, syntes kunna
eller böra undandraga sig skyldigheten att bereda skälig utkomst åt
tjenstehjon, som efter långvarig tjenst på grund af ålder eller sjuklighet,
^ kommit i den belägenhet, att de ej kunde med eget arbete sig
försörja, har departementschefen, under förklarande, att han under för
handen varande förhållanden icke kunde understödja förslaget om Larsdotters
och Johannesdotters uppförande å pensionsstatr hemstält om
aflåtande af nu föreliggande proposition.
Utskottet finner val, att pension å indragningsstaten torde böra
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
47
beredas de nu dertill af Kongl. Maj:t föreslagna två personer, men kan
ej underlåta att finna de föreslagna pensionsbeloppen i någon mån för
höga vid jemförelse med hvad af de senare årens Riksdagar i sådant
afseende medgifvits åt vissa andra förutvarande tjensteinnehafvare vid
garnisonssjukhuset, af hvilka åtskilliga åtnjutit löneförmåner till enahanda
belopp som de nu ifrågavarande personernas. Utskottet har
derför ansett pensionen för sjuksköterskan Ramberg kunna lämpligen
bestämmas till 450 kronor och för sjuksköterskebiträdet Rosén till 300
kronor och hemställer alltså,
att Kongl. Majfis förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen för följande vid
allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm anstälda
personer, nemligen sjuksköterskan Angelique Marie
Hildegard Ramberg samt sjuksköterskebiträdet Juliana
Sofia Rosén, uppför pensioner å allmänna indragningsstaten
med 450 kronor för Ramberg samt 300
kronor för Rosén, att af dem under deras återstående
lifstid årligen åtnjutas och utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken de erhålla entledigande
ur sjukhusets tjenst.
16:o) Kongl. Maj:t har i propositionen n:o 60, aflåten den 8 sistlidne
februari, föreslagit Riksdagen medgifva, att vid Karlsborgs fäst- A. Johansson.
Tingsbyggnad förut anstälde arbetaren August Johansson måtte under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 300 kronor, att utgå från och med början af år 1900.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för nämnda
dag har departementschefen härom anfört som följer.
»Sedan vid Karlsborgs fästningsbyggnad förut anstälde arbetaren
AuguBt Johansson, hvilken den 29 mars 1899 under arbete å Vaberget
erhållit så svår kroppsskada, att hans venstra ben måst amputeras, hos
vederbörande fortifikationsbefälhafvare gjort framställning om erhållande
af statsunderstöd, enär han till följd af den lidna skadan för framtiden
vore urståndsatt att nödtorftigt försörja sig och sin familj, har chefen
för fortifikationen uti skrifvelse den 12 sistlidne december, med bifogande
af prest- och läkarebetyg för Johansson, ett af ordföranden i
Mältorps sockens kommunalnämnd afgifvet, intyg angående Johanssons
ekonomiska ställning samt protokoll öfver hållet förhör inför fortifika
-
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
tionsbefälhafvaren å Karlsborg om förloppet''Vid omförmälda tilldragelse
tillika med en rapport derom, i underdånighet hemstält, att Johansson
måtte i nåder beredas pension å allmänna indragningsstaten från och
med år 1900 med ett belopp af trehundra kronor årligen; och har
chefen för foitifikationen till stöd härtör anfört, att Johansson vore i
stort behof af understöd, att någon vårdslöshet vid arbetet ej kunde
läggas honom eller hans arbetskamrater till last, utan att den kroppsskada,
hvaraf han drabbats, blifvit genom en ren olyckshändelse honom
tillfogad, samt att Johanssons förmåga att arbeta och sjelf bidraga till
sm egen och familjens bergning härigenom för all framtid betydligt
förminskats.
Af de chefens för fortifikationen nyssberörda skrifvelse bifogade
handlingar inhemtas, utöfver hvad redan blifvit omnämndt, bland annat,
att arbetaren Johansson, som är född den 21 september 1853 och således
mer än 46 år gammal, har hustru och 4 omyndiga barn, hvaraf
2 minderåriga, och dessutom måste försörja en ålderstigen moder; att
han, som är 1895 för 2,000 kronor inköpt en liten hemmanBlott, belägen
i en karg och stenbunden skogstrakt, sjelf icke egt medel för inköpet,
utan måst sätta sig i skuld för hela köpesumman, och genom
den nu skedda olyckan blifvit urståndsatt att fullborda sin afsigt att
medelst arbete å Vaberget så småningom intjena skuldsumman för att
på^ sin åldeis dagar eg a ett hem, samt att hans belägenhet derigenom,
ifrån att vara torftig, närmade sig att blifva nödstäld.
. „ ofvan omförmälda tillfälle, då Johansson skadade sig, hade så
tillgått, att han jemte en annan arbetare och deras förman, som varit
sysselsatte med nedbrytandet af lösskjutna stenblock vid uppfartsvägen
från ett batteri å Vaberget, på förmannens tillsägelse försökt nedifrån
lätta på ett dylikt block, sedan försöket att uppifrån lösgöra detsamma
misslyckats, samt att, då blocket härvid plötsligen nedfallit, Johansson
icke kunnat liksom de andra draga sig undan, utan träffats af blocket
och tätt sitt venstra ben brutet, till följd hvaraf amputation af detsamma
måst ske ofvan midten af låret.
Såväl arméförvaltningen som statskontoret, hvilkas yttranden i
ärendet Eders Kongl. Maj:t behagat infordra, hafva uti afgifna utlåtanden
sammanstämmande tillstyrkt, att proposition måtte till Riksdagen
aflåtas om beviljandet af den för Johansson föreslagna pensionen.»
På grund af härvid förekommande särdeles ömmande omständigheter
har departementschefen, under förmälan, att han icke hade något
att erinra mot den föreslagna pensionens storlek, tillstyrkt propositionens
aflåtande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
49
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
17:o) Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen den 23 februari 1900 An£''^nm
aflåten proposition (n:o 61) föreslagit Riksdagen medgifva, att regements- #. f. Ädling.
veterinären Edlings enka Hedvig Florentine Edling, född Lundquist, måtte,
så länge hon förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 340 kronor, att utgå från och med den 1 mars 1899.
Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har i denna
fråga till statsrådsprotokollet ofvannämnda dag anfört följande.
»Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse har regementeveterinären
vid lifregementets dragoner C. E. Edlings efterlemnade
enka Hedvig Florentine Edling, född Lundquist, med bifogande af prestbetyg
och ett styrkt transsumt af bouppteckningen, i underdånighet
anhållit, att, då hon icke vore berättigad till pension efter mannen,
Eders Kongl. Maj:t måtte genom framställning till Riksdagen bereda
henne dylik förmån.
Af de i ärendet företedda handlingar inhemtas, att regementsveterinären
Edling aflidit den 19 februaiu 1899 vid 63 års ålder efter
eu tjenstetid af 41 år; att han såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin
förbemälda enka, född den 28 maj 1843, jemte sju barn, hvaribland
två omyndiga döttrar och eu minderårig son, samt att vid bouppteckningen
skulderna i boet befunnits öfverstiga tillgångarna med 17,818
kronor 22 öre.
Arméförvaltningen å civila departementet, som den 13 innevarande
månad häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har dervid vitsordat, att
sökanden icke egde rätt till pension vare sig i armens nya eller äldre
enke- och pupillkassa, samt i betraktande af boets gäldbundna ställning
äfvensom sökandons och de omyndiga barnens utblottade tillstånd
ansett sig böra hemställa, att nådig proposition måtte till Riksdagen
aflåtas om beviljandet för sökanden af en årlig pension från
allmänna indragningsstaten af 340 kronor eller.samma belopp, hvarmed
lägsta pensionen för regemeutsveterinärenka i arméns nya enke- och
pupillkassa utginge, att beräknas från och med manaden näst efter.den,
i hvilken mannen aflidit, och af sökanden åtnjutas så länge hon i sitt
nuvarande enkestånd förblefve.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet Eders Ko*ngl. Magt genom
nådig remiss jemväl behagat inhemta, har uti afgifvet utlåtande af
Bih. till Riksd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Raft. 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den 15 innevarande månad i underdånighet biträdt arméförvaltningens
berörda hemställan.»
Med afseende å hvad sålunda förekommit och då det måste antagas
hafva varit ekonomiskt obestånd, som hindrat sökandens man att
åt henne och barnen bereda pension från arméns enke- och pupillkassa,
har departementschefen tillstyrkt propositions aflåtande.
Med hänsyn till hvad statsrådsprotokollet uti ämnet upplyser
hemställer utskottet,
att Kong!. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
Ang. gevärshandtverk
ar en
C. H. Blomstrands
pension sr åt t.
18:o) Kong]. Maj:t har uti en till Riksdagen den 2 sistlidne mars
aflåten proposition (n:o 62) föreslagit Riksdagen medgifva, att gevärshandtverkaren
vid lifregementet till fot Carl Henrik Blomstrand måtte
komma i åtnjutande af pensionsrätt enligt de i kong], cirkuläret den
22 juni 1877 angående ny pensionsreglering för armén faststälda grunder
med deri gjorda ändringar och tillägg, dock med vilkor att han
före 1901 års utgång till arméns pensionskassa inbetalade de afgifter
för tiden från och med år 1879, som för rätt till fyllnadspension honom
ålegat, om han år 1878 ingått å ny pensionsstat, jemte sex procent
ränta å afgiftsbeloppet för hvarje derefter tilländalupet år från samma
års slut intill betalningsdagen.
Af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för ofvannämnda dag inhemtas följande,
»Uti en af vederbörande militärmyndigheter förordad skrifvelse
har gevärshandtverkaren vid lifregementet till fot, innehafvaren af
medalj för nit och redlighet i rikets tjenst Carl Henrik Blomstrand,
hvilken sedan den 1 april 1872 innehade gevärshandtverkaretjenst vid
indelta infanteriet och dessförinnan sedan år 1852 haft anställning vid
Carl Gustafs stads gevärsfaktori, i underdånighet anhållit att — enär
han af bristande kännedom om deraf härflytande förmåner icke inom
den i nådiga brefvet den 22 juni 1877 stadgade tid begärt få inträda
å den genom samma nådiga bref faststälda nya pensionsstat för arméns
befäl och underbefäl med vederlikar och i följd häraf icke vore berättigad
till då beviljade pensionsförmåner och således ej heller till den
pensionsförhöjning, som för gevärshandtverkare beredts genom nådigt
cirkulär den 30 september 1898 — Eders Kong]. Maj:t täcktes af gunst
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
51
och nåd tillåta honom att nu få ingå å samma pensionsstat mot stadgade
retroaktivafgifter för rätt till fyllnadspension, eller ock pa annat
sätt låta honom komma i åtnjutande af den genom berörda nådiga
cirkulär medgifna pensionsförhöjning.
Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss behagat infordra
direktionens öfver arméns pensionskassa utlåtande i detta ärende, har
bemälda direktion under den 8 november 1899 dylikt utlåtande afgifvit
och dervid till en början upplyst, att Blomstrand, som vore född den
5 maj 1840 och, såsom ofvan anförts, antagits till gevärssmed den 1
april 1872, genom eu af honom i behörig ordning under den 26 december
1878 lemnad förklaring tillhörde gammal pensionsstat, till följd
hvaraf han, derest han qvarstode vid sin nuvarande tjenst till den 1
april 1902, blefve med då uppnådda 61 lefuads- och 30 tjenstår, från
20:de åldersåret räknade, berättigad att, jemlikt 48 § i pensionsreglementet
och nådiga brefvet den 9 februari 1858, tillträda pension och
fyllnadspension med etthundra kronor, deraf 75 kronor i 11 klassen
af arméns pensionskassa och 25 kronor från statsmedlen.
1 anledning af Blomstrands förevarande ansökning anför direktionen
vidare, att, då Blomstrand icke inom stadgad tid ingått å den
pensionsstat, som enligt 1877 års pensioneringsgrunder^faststälts för
arméns befäl och underbefäl med vederlikar, någon rätt för honom att
nu få inträda å berörda pensionsstat visserligen icke förefunnes, men
att, sedan genom utfärdandet af nådiga cirkuläret den 30 september
1898 en ny pensionsstat för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet
kunde sägas hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagen,
det syntes direktionen vara billigt, att tillfälle att ingå a denna pensionsstat
bereddes Blomstrand, som vore den ende af indelta infanteriets
gevärshandtverkare, å hvilken sistberörda cirkulär icke utan vidare
kunde tillämpas; finnande direktionen Blomstrands anhållan så mycket
mer behjertansvärd, som antagligt vore, att Blomstrand före_ den faststälda
preskriptionstidens utgång skulle hafva samtyckt att ingå å don
år 1877 faststälda pensionsstaten, om den pensioneringsgrund för de i
gevärshandtverkareaflöningen ingående tvenne nummerlöner, som år
1898 medgifvits, fått tillämpas från den tid, 1877 års pensioneringsgrunder
trädde i kraft, och derigenom det i dessa grunder åsyftade
önskemål att, medelst pensionens bestämmande för underofficerare med
vederlikar till belopp så nära som möjligt motsvarande den fasta lönens,
minska den ekonomiska olägenheten af ett tidigare afskedstagande för
dessa tjensteman redan då för gevärshandtverkarne vid indelta infanteriet
blifvit eu verklighet.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Slutligen anför direktionen, att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle
täckas medgifva Blomstrand inträde å den för gevärshandtverkarne vid
indelta infanteriet nu gällande pensionsstat, Blomstrand dock icke syntes
höra komma i bättre ställning än de af hans yrkeskamrater, som ingått
å 1877 års pensionsstat, hvadan Blomstrands inträde å 1898 års pensionsstat,
enligt direktionens åsigt, endast borde medgifvas i sammanhang
med åläggande för honom att inom ett år hafva till arméns
pensionskassa inlevererat de afgifter för rätt till fyllnadspension för
tiden från och med 1879, som honom ålegat, om han år 1878 ingått
å nya pensionsstaten, jemte 6 procent ränta å afgiftsbeloppet för
hvarje derefter tilländalupet ar från sistnämnda års slut till leveroringsdagen.
Arméförvaltningen å civila departementet, hvars yttrande i ärendet
jemväl infordrats, har under den 13 nästlidne februari i underdånighet
förklarat sig icke hafva något att i sak erinra mot bifall till den gjorda
ansökningen på sätt och under de vilkor, som direktionen öfver arméns
pensionskassa föreslagit, men erinrat, att, då 1877 års Eiksdag vid
godkännande af de samma år bestämda grunder för pensioneringen
af arméns befäl och underbefäl med vederlikar fastslagit eu viss, af
Blomstrand försuten tidpunkt, inom hvilken en före 1878 års ingång
utnämnd militär eller civilmilitär tjensteman skulle ega att tillkännagifva
sin önskan om inträde å den nya pensionsstaten, Riksdagens
bifall till den gjorda framställningen torde böra inhemtas.
Genom Blomstrands ingående å ny pensionsstat vunnes också den
fördel, att Blomstrand, hvilken nu icke vore skyldig att vid viss ålder
taga afsked, blefve pligtig att afgå ur tjensten vid 63 års ålder.
På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit anfördt och med fästadt
afseende å de särskilda omständigheter, hvilka förekommit i fråga om
gevärshandtverkares vid indelta infanteriet pensionsrätt, anser jag det
vara med billighet öfverensstämmande, att Blomstrand beredes tillfälle
att mot föreslagna retroaktivafgifters erläggande ingå på den nya pensionsstaten
för nyssbemälde gevärshandtverkare.»
Da ifrågavarande rättighet icke synes böra under de vilkor, som
Kongl. Maj:t föreslagit, Blomstrand förmenas, hemställer utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.
53
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
19:o) Kongl. Maj:t har i punkten 7 under denna hufvudtitel i
statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen, att för lektorn vid sjö- sjokngsskoian
krigsskolan Johan Erik Lindgrens enka Anna Constantia Lindgren, ''rms
född Kjerrström, måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en pen- [7.]
sion af 400 kronor, att af henne från 1900 års början årligen åtnjutas,
så länge hon förblefve enka.
Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30 december
1899 (sid. 45—46) inhemtas, hurusom departementschefen då föredragit
en af lektorn vid sjökrigsskolan Johan Erik Lindgrens enka Anna
Constantia Lindgren, född Kjerrström, gjord ansökan, att, med afseende
å hennes bekymmersamma belägenhet och behof af hjelp, en årlig
pension måtte henne beviljas.
Af de ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att sökandens
numera aflidne man, som varit, född den 22 mars 1844 och aflidit
den 28 april 1899, från början af höstterminen 1879 till sin död innehaft
anställning såsom tillförordnad hufvudlärare i engelska språket vid
härvarande högre lärarinneseminarium; att han den 24 november 1893
utnämnts till lektor i engelska språket vid sjökrigsskolan, efter att
hafva någon tid uppehållit tjensten under ledighet; att han, som sålunda
tillbragt omkring 20 år i statens tjenst, dessutom varit verksam
såsom lärare i lefvande språk dels vid Beskowska skolan i Stockholm
alltifrån höstterminen 1874, intilldess han under april månad 1899 insjuknat,
dels vid Åhlinska flickskolan i Stockholm åren 1875—1897,
dels ock vid Östermalms högre elementarläroverk för flickor under
några år; varande för all denna tjenstgöring synnerligen vackra vitsord
af de särskilda läroanstalternas rektorer och föreståndare meddelade;
att sökanden, som vore född den 28 juli 1855, vid två tillfällen, nemligen
åren 1883 och 1888, lidit af sinnessjukdom, vid det senare tillfället
i eu ytterst svår sjukdomsform, och varit för vård intagen å
hospital, hvarest hon senast vistats hösten 1889; att, ehuru denna
sjukdom sedermera småningom återgått, hon dock fortfarande lede af
stor kraftnedsättning, höggradig nervositet, försvagad hörsel, och synförmåga
samt derigenom vore helt och hållet ur stånd att sig och en
minderårig son med arbete försörja; äfvensom att vederbörande läkare
vid de hospital, der sökanden vårdats, ansåge stor fara föreligga, för
att recidiv af sinnessjukdomen kunde med anledning af ekonomiska
bekymmer och oro för framtiden inträffa; samt att angående ställningen
i boet efter lektor Lindgren ett vederbörligen styrkt transsumt af
den hållna bouppteckningen utvisade, att såsom sterbhusdelegare an
-
54
Statsutskottets Utlåtande JS:o 10.
tecknats, jemte enkan, en son född den 7 juni 1883, och att en behållning
förefunnits i boet af 10,175 kronor 94 öre, deraf 10,000 kronor
fordran på grund af lifförsäkringsbref.
.Uti infordradt utlåtande både statskontoret, med afseende å de
särskildt ömmande omständigheter, som i detta fall förekom me, ansett
S1,r jFa tillstyrka, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om beviljande
å allmänna indragningsstaten åt sökanden af en årlig pension,
hvnken dock med afseende å mannens jemförelsevis korta tjenstetid
och boets ställning samt det förhållande att sonen snart uppnådde den
ålder att han kunde sig sjelf försörja, ansetts böra föreslås till endast
400 kronor, att från början af år 1900 till henne utgå, så länge hon
iörblefve enka.
• , .^e<^ Jläns7n hyad sålunda anförts och utredts .finner utskottet
sig böra förorda omförmälda framställning och hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag må
vinna Riksdagens bifall.
Afar uZlrn 20.:o) Uti punkten 8. under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
officers- föreslagit Riksdagen medgifva, att underofficerskorpralen vid andra
eldarekompaniet n:o 54 H. N. Ståhls enka Selma Lovisa Ståla, född
[8.] b ven sson, måtte å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 237 kronor 50 öre, att utgå från och med den 1 oktober 1899 under
hennes återstående lifstid, så länge hon lefde ogift.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30 december
1899 innehåller härom följande:
»Departementschefen föredrog härefter en af stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Stockholm uti skrifvelse den 24 sistlidne november
gjord framställning om beredande af lämpligt årligt understöd åt
en genom olyckshändelse under tjensteutöfning omkommen underofficerskorpral
vid andra eldarekompaniet n:o 54 H. N. Ståhls enka
Selma Lovisa Stahl, född Svensson, och hennes oförsörjda barn.
handlingarna i ärendet inhemtades: att underofficerskorpralen
Ståhl till följd af en den 21 sistlidne september ombord å torpedkryssaren
Claes Horn timad explosion ljutit döden, efterlemnande
hustrun i hafvande tillstånd samt en tvåårig dotter; att Ståhl, som
vant född den 27 december 1860, inskrifvits vid sjömanskåren den 5
januari 1886 och uppflyttats till underofficerskorpral den 29 september
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
55
1892, vid olyckstillfället varit i utöfning af sådan tjenstebefattning,
som tillkoinme underofficer; samt att enkan enligt rotemans intyg
vore stadd i obemedlade omständigheter.
I sin ofvanberörda skrifvelse både stationsbefälhafvaren, jemte
anmälan att enkan Ståhl hos honom gjort framställning om utverkande
af årligt understöd åt henne af statsverket, med afseende å det behjertansvärda
i denna framställning och då den allmänna uppfattningen
vore, att statsverket hade en viss skyldighet att i dylikt fall sörja för
att de efterlefvande icke lemnades utan skydd och sålunda måhända
komme allmänna fattigvården till last, hemstält, att understödet måtte
utgå på sätt reglementet för flottans pensionskassa bestämde i fråga
om gratial, oaktadt den omkomne ännu icke blifvit befordrad till underofficersgraden
och sålunda icke haft tillfälle att grundlägga rätt till
gratial för sina efterlefvande.
Uti häröfver infordradt och den 8 innevarande månad afgifvet
utlåtande hade marinförvaltningen, som erinrat, att jemlikt gällande
reglemente för flottans pensionskassa enkan Ståhl och henes barn egde,
på särskild ansökning, att årligen under fem års tid från kassan uppbära
ett belopp af 18 kronor, på grund af detta understöds otillräcklighet
och då af bifogadt utdrag af vederbörande krigsrätts protokoll
öfver den angående olyckshändelsen hållna undersökning framginge,
att densamma ej berott på vårdslöshet från den omkomnes sida, ansett
sig böra hemställa om beredande åt enkan Ståhl af pension från allmänna
indragningsstaten.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade i
underdånigt utlåtande af den 18 i denna månad anfört, att, då underofficerskorpralen
Ståhl omkommit genom oförvållad olyckshändelse
under utöfning af honom anförtrodd tjenstebefattning, som, enligt hvad
upplyst blifvit, tillhörde underofficer, och det derför syntes tillbörligt,
att staten lemnade åt hans i obemedlade omständigheter efterlefvande
enka med barn ett årligt understöd, motsvarande det gratial, hvartill
enka efter underofficer vore berättigad från flottans pensionskassa,
statskontoret tillstyrkte, att åt '' enkan Stål måtte å allmänna indragningsstaten
beredas en årlig pension af 237 kronor 50 öre, att utgå
från och med den 1 oktober innevarande år».
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
må vinna Riksdagens bifall.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
pensionär . ^:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 9 under denna hnfvudtitel föreföreståndaren
slagit, att föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån, f. d. kommeteoroioqlska
mendökaptenen Fredrik Salomon Malmberg måtte vid afgång från tjenbyrån,
/. d. s^en få å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af
kommendör- 5,000 kronor för år räknadt, att utgå från och med månaden näst efter
ftSwJ den? hvari han erhållit afsked.
[0.]
Enligt hvad statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 30
december 1899 utvisar, har departementschefen då anmält en af föreståndaren
för nautisk-meteorologiska byrån, f. d. kommendörkaptenen
af 2:dra graden i kongl. flottans reserv m. m. Fredrik Salomon Malmberg
ingifven skrift, deri hufvudsakligen anförts, att, sedan styrelsen
öfver nämnda byrå i skrifvelse den 6 april 1878, under åberopande af
Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1877 i fråga om rätt till pension å
allmänna indragningsstaten för civile embets- och tjenstemän samt betjente,
hemstält, att föreståndaren för byrån måtte förklaras berättigad
att efter erhållet afsked komma i åtnjutande af dylik pension, Kongl.
Maj:t genom beslut den 27 september 1878, jemte förklarande att innehållet
af Riksdagens förenämnda skrifvelse icke kunde anses vara å
ifrågavarande löntagare tillämpligt, funnit frågan om pensionsrätt för
bemälda föreståndare från allmänna indragningsstaten för det dåvarande
icke till någon dess åtgärd föranleda, men att, då snart 21 år förflutit
från tiden för meddelandet af nämnda beslut, Malmberg, som vore 68
år gammal, nu funne sig böra göra framställning om att varda förklarad
berättigad att vid afskedstagandet från ifrågavarande tjenst undfå
pension till lönens hela belopp.
Af handlingarne i detta ärende inbemtades: att sökanden, som
vore född den 27 september 1831, den 4 oktober 1853 såsom sekundlöjtnant
vid flottan inträdt i statens tjenst, der han, med frånräknande
af den tid han efter 1853 idkat handelssjöfart eller tillhopa 8 år 3
månader 17 dagar, tillbragt mer än 37 år dels såsom officer vid flottan
och skärgårdsartilleriet, dels ock från och med den 1 januari 1878 i
egenskap af föreståndare för nautisk-meteorologiska byrån, å hvilken
befattning han den 3 oktober sistnämnda år erhållit konfirmationsfullmagt.
Uti infordradt yttrande i ärendet både statskontoret anfört följande.
I sin egenskap af föreståndare för ofvan berörda byrå åtnjöte
sökanden, enligt den af Kongl. Maj:t för 1877 års Riksdag framlagda
och af Riksdagen i skrifvelse den 19 maj samma år godkända aflönings
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
57
stat, lön 4,000 kronor cell tjenstgöringspenningar 1,000 kronor äfvensom
tvenne ålderstillägg till lönen, kvartdera å 500 kronor, kvilka
ålderstillägg blifvit lionom tillerkända genom beslut den 22 december
1882 ock den 16 december 1887. Visserligen vore genom beslut vid
1877 års riksdag ock kongl. brefvet den 1 juni samma år stadgadt,
att civil embetsman, kvilkens aflöning på grund af reglering, som skett
vid 1876 ock 1877 årens riksdagar eller som vid derpå följande riksdagar
komme att ega rum, fördelats i lön ock tjenstgöringspenningar,
vore berättigad — der ej för särskilda fall andra bestämmelser meddelats
— att, då kan uppnått 65 lefnads- ock minst 35 tjenstår, vid
afskedstagandet från tjensten å allmänna indragningsstaten undfå pension
till lönens kela belopp; men då detta stadgande, enligt hvad som genom
Kongl. Maj:ts beslut den 27 september 1878 förklarats, icke kunde
anses å ifrågavarande löntagare tillämpligt, saknades för närvarande
bestämmelse, på grund af hvilken pensionsrätt vare sig från allmänna
indragningsstaten eller från andra statsmedel kunde sökanden tillerkännas.
Vid sådant förhållande och då någon giltig anledning, hvarför innekafvaren
af föreståndarebefattningen vid nautisk-meteorologiska byrån
icke skulle komma i åtnjutande af rätt till pension af staten, derest de
för sådan pensionsrätt i allmänhet föreskrifna vilkor vore behörigen
fullgjorda, enligt statskontorets mening icke syntes förefinnas, kade
statskontoret funnit sig föranlåtet hemställa, att kos Riksdagen måtte
göras framställning om rätt för sökanden att efter erhållet afsked
från tjensten få å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension åt
5,000 kronor.
Departementschefen upplyste, att f. d. kommendörkaptenen
Malmberg, hvilken den 14 maj 1875 erhållit afsked ur flottans tjenst,
icke åtnjöte någon statspension.
Utskottet kan visserligen icke undgå att finna det erforderligt, att
åt ifrågavarande befattningsinnehafvare, hvilken icke kar delegarerätt i
flottans pensionskassa ock som icke keller ansetts kunna inbegripas
under de för statens civile tjensteinnehafvare gällande pensionsbestämmelser,
må beredas pension af statsmedel, men då förhållandet mellan
den fasta lönens och tjenstgöringspenningarnas belopp uti nu ifrågavarande
fall synes, vid jemförelse med enahahanda förhållande vid
andra, till totalbeloppet ungefär lika stora aflöningar af statsmedel, vara
sådant, att den fasta lönen, med inberäknande af ålderstillägg, icke
synes fullt egnad att i sin helhet läggas till grund för pensioneringen,
Uih. till liiksd. Urat. 11)00. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande U:o 10.
Ang. pension
åt underlöjtnanten
i ilottans
reserv
J. Å. s.
Lagerström.
har utskottet ansett en pension af 4,000 kronor i föreliggande fall vara
lämplig och hemställer derför,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts nu förevarande framställning, att Riksdagen
medgifver, att föreståndaren för nautisk-meteorologiska
byrån, f. d. kommendörkaptenen Fredrik Salomon
Malmberg må vid afgång från tjensten få å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp af 4,000
kronor för år räknadt, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvari han erhållit afsked.
22:o. Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden
för den 23 sistlidne februari bar Kongl. Maj:t i en
nämnda dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 52) föreslagit
Riksdagen att åt underlöjtnanten i flottans reserv Janne Åke Sigfrid
Lagerström å allmänna indragningsstaten bevilja en pension af 600
kronor om året, att utgå från och med den 1 januari 1900 under hans
återstående lifstid.
Till åberopade statsrådsprotokollet bar departementschefen härom
anfört följande.
Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrift både underlöjtnanten i
flottans reserv Janne Åke Sigfrid Lagerström — med förmälan att han
genom olyckshändelse den 2 augusti 1897 i tjenst å kronans fartyg,
under det han varit kadett i sjökrigsskolans fjerde klass, utan eget förvållande
blifvit så svårt skadad, att amputation af ena foten med större
delen af underbenet måst företagas, hvilket haft till följd, att han icke
kunnat utnämnas till officer vid flottan och derigenom beröfvats sina
utsigter till utkomst och befordran vid nämnda vapen samt genom sin
invaliditet jemväl blifvit afstängd från inträdet på andra lefnadsbanor,
för hvilka han möjligen kunnat hafva anlag — anhållit, det täcktes
Kongl. Maj:t af gunst och nåd tilldela honom pension.
Beträffande omförmälda olyckshändelse och dess följder för sökanden
inhemtades af ett i styrkt afskrift vid ansökningen fogadt utdrag
af. protokollet öfver förhandlingarna vid flottans stations i Stockholm
krigsrätts sammanträde den 22 oktober 1897 hufvudsakligen, att den
2 nästförutgående augusti dåvarande underofficerskorpralen öfver stat,
kadetten n:o 39 Lagerström, som varit indelt till tjenstgöring å korvet
-
59
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ten Sagas ångslup under kadetternas sjömätningar ock haft till åliggande
att passa på den tross, som förenade ångslupen med en densamma bogserande
torpedbåt, blifvit vid bandteringen af nämnda bogsertross genom
olyckshändelse, hvilken, såvidt kunnat utrönas, icke berott på oförsigtighet
å Lagerströms sida, så illa skadad, att hans högra ben följande
dag måst amputeras nedanför knäet, samt att, enligt vederbörande
läkares intyg, Lagerström på grund deraf vore för framtiden till krigstjenst
oduglig. .
öfver ifrågavarande ansökning hade direktionen öfver flottans
pensionskassa afgifvit infordrat utlåtande och dervid anfört följande.
Enligt från flottans station i Karlskrona lemnad uppgift, både sökanden,
som vore född den 7 april 1878, blifvit den 10 november 1899
utnämnd till underlöjtnant i flottans reserv. Genom hvad som enligt
ofvan omförmälda stationskrigsrättsprotokoll förekommit både direktionen
funnit bevisligen ådagalagdt, att Lagerström den 2 augusti 1897
under utöfning af kronans tjenst erhållit sådan skada, att han blifvit
för framtiden till krigstjenst oduglig. Efter stadgandet i § 12, mom.
5 af kassans reglemente egde delegare, som i och för tjensten ådragit
sig skada eller obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare_ tjenstgöling
oförmögen, rätt, äfven om vilkoren för pensions åtnjutande
icke voro uppfylda, att afgå med pension ur kassan enligt mom. 1 i
samma paragraf; och innehölle mom. 8 i nämnda paragraf, att fråga,
huruvida reservofficer, som icke vore delegare i kassan men, i och lör
tjensten ådragit sig skada, som gjorde honom, till vidare tjenst oförmögen,
finge erhålla pension ur kassan, i hvarje fall komme att bero
af Kongl. Maj:ts pröfning uppå vederbörandes anmälan efter föregången
undersökning; hvarjemte uti reglementet för pensionering af, flottans
och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, § 1, föreskrifves, att
hvar och en af gemenskapen vid flottan och lotsverket, som afskedades
ur Kongl. Maj:ts och kronans tjenst med vitsord att hafva sig
redligt och väl skickat, tillädes pension af statsverket genom pensionskassan,
bland annat då han blifvit skadad i tjensten.
Då sökanden, hade direktionen vidare yttrat, vid olyckstillfället
varit kadett och vid sådant förhållande här ofvan anmärkta bestämmelser
uti § 12 mom. 5 och 8 om pension för skadad delegare eller reservofficer
icke vore på sökanden tillämpliga, samt han icke heller kunde
räknas till sådan gemenskap, som afsåges i, § 1 af reglementet för
gemenskapspensioneringen, syntes någon pension icke reglementsenligt
kunna sökanden tilläggas. _ , ,
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade
Ang. pension
åt enkan L. A.
Alm.
60 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
uti afgifvet utlåtande den 31 januari innevarande år anfört, att, på sätt
direktionen öfver flottans pensionskassa yttrat, någon pension på grund
af gällande bestämmelser icke syntes kunna sökanden tilläggas vare
sig från nämnda kassa eller genom samma kassa från det å riksstatens
nionde hufvudtitel uppförda anslaget till pensionering af flottans
och lotsverkets gemenskap. För ändamålet synte^ej heller kunna anlitas
det a berörda hufvudtitel anvisade anslaget för blesserade öfveroch
underofficerare, enär sökanden vid tiden för olyckshändelsen icke
tillhört någon af dessa kategorier. Då emellertid Lagerström, som den
10 november 1899 utnämnts till underlöjtnant i flottans reserv, under
tjenstgöring ombord å ett af kronans fartyg träffats af den olyckshändelse,
hvarigenom honom beröfvats tillfälle till framtida utkomst och
befordran vid sjövapnet och hvarigenom jemväl hans arbetsduglighet och
användbarhet å andra verksamhetsområden i hög grad minskats, hade
det synts statskontoret som, oaktadt han vid olyckstillfället icke varit
utexaminerad från sjökrigsskolan utan då ännu tillhörde sjökadettkåren,
hvilken enligt gällande reglemente för flottan vore att räkna till dennas
militära karer, olycksfallspension dock borde honom tilläggas.
Beträffande beloppet af denna pension hade statskontoret ansett densamma
icke kunna sättas lägre än till 600 kronor, hvilket motsvarade
den fasta lönen för underlöjtnant vid flottan, hvarför statskontoret tillstyrkt,
att hos Riksdagen måtte göras framställning om beviljande åt
Lagerström å allmänna indragningsstaten af en årlig pension till belopp
af 600 kronor, att utgå från och med ingången af innevarande år.
Hvad statskontoret sålunda anfört har departementschefen förklarat
sig i allo biträda.
I betraktande af de omständigheter, som i detta ärende åberopats,
finner utskottet, att pension skäligen bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
Lagerström beredas, och hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
23:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion
(n:o. 9) hafva herrar Hj. Sjövall och N. Andersson i Pettersborg föreslagit,
att Riksdagen ville åt framlidne pensionerade verkmästaren vid
flottans station i Karlskrona Carl Fredrik Alms enka Louise Alfrida Alm,
hvilken för närvarande för sitt uppehälle uteslutande vore hänvisad till
ett årligt gratial ur krigsmannakassan i Karlskrona af 142 kronor 50
61
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
öre samt en nådegåfva från extra anslaget å femte hufvudtiteln af 100
kronor, bevilja en årlig pension eller understöd af 300 kronor, att utgå
under hennes återstående lifstid från och med detta års början och så
länge hon förblefve enka.
Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört
följande. _ .
Framlidne pensionerade verkmästaren vid flottans station i Karlskrona
Carl Fredrik Alm, som redan den 28 mars 1825 vunnit anställning
i Kongl. Maj:ts och kronans tjenst och deri ärligt och troget
utan någon som helst anmärkning fortsatt att tjena intill den 29 juni
1872, hade då efter en 47-årig synnerligen väl vitsordad tjenstgöring
på egen begäran erhållit afsked från sin då innehafvande verkmästarebefattning
med rättighet till honom enligt gällande författningar tillkommande
pension.
Då denna pension emellertid ej räckte till för Alms och hans
familjs nödtorftiga uppehälle, hade han äfven efter afskedstagande^ sett
sig nödsakad att arbeta såväl i kronans som i enskilda personers tjenst.
Då han härunder, enligt uppdrag af numera aflidne majoren m. m.
E. Sasse, varit sysselsatt med uppförandet för kronans räkning af en
bestyckningskran å vid Karlskrona belägna fästningen Kungsholmen,
hade han råkat ut för den olyckan att den 11 augusti 1879 till följd
af ställningens bristande under arbetet falla ned från den höga kranen
och dermed krossas till döds.
Genom denna olyckshändelse hade Alms enka och barn beröfvats
sitt stöd och bragts i yttersta armod. Enkan, Louise Alfrida Alm,
som enligt motionen bilagdt prestbevis skulle den 21 maj innevarande
år uppnå en ålder af 75 år, vore numera oförmögen att genom eget
arbete bereda sig någon inkomst. Hennes barn, dottern Erika Carolina
Helena, hade aflidit den 29 november 1893, och från den dagen hade
den åldriga moderns sista hjelpkälla utsinat. Hon hade alltsedan måst
tillbringa sina lefnadsdagar i bitter nöd, efter det hon för. erhållandet
af ett knappt lefvebröd fått afyttra de sista spillrorna af sitt lösörebo.
Från krigsmannakassan i Karlskrona åtnjöt enkan Alm efter sin
man ett årligt gratial af 142 kronor 50 öre, med hvilken summa, hon
förskaffat sig bostad och bränsle, och hade från anslaget a femte hufvudtiteln
till extra utgifter på grund af särskilda beslut till henne utbetalts
en nådegåfva, som sistlidna år utgått med . ett belopp af 100
kronor, hvilken summa dels vore ett blott tillfälligt understöd, dels
opaginerad Kontrollera mot PDF
"2 Statsutskottets Utlåtande Nio 10.
ögonskenligen vore alldeles otillräcklig för att bereda henne ens den
torftigaste bergning.
Med afseende på Alms trogna och väl vitsordade arbete i statens
tjenst och de synnerligen ömmande omständigheterna vid hans likaledes
i statens tjenst ådragna död vågade motionärerna antaga, att Riksdagen
skulle befinnas villig bereda hans efterlefvande enka hennes
nödtorftiga uppehälle under de få år hon ännu kunde hafva qvar
att lefva.
Då utskottet icke kan finna det lämpligt, att på förslag af enskilde
motionärer medgifves höjning af en pension, hvilken i form af
gratial redan i nära 21 år åtnjutits, har utskottet icke funnit sig böra
biträda motionärernas förslag, och hemställer derför,
att hvad uti herrar Sjövalls och Anderssons nu
ifrågavarande motion föreslagits icke må af Riksdagen
bifallas.
Ang. pension
åt förre länsmannen
J.
Blomstrand.
24:o. Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 16 februari 1900 har Kongl. Maj:t uti en
samma dag aflåten proposition (n:o 47) föreslagit Riksdagen medgifva,
att för förre länsmannen i Vestra härads vestra länsmansdistrikt
af Jönköpings län, polistjenstemannen i Vernamo köping Johannes Blomstrand
måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600
kronor, att af honom årligen under hans återstående lifstid åtnjutas
från och med månaden näst efter den, hvari hans anställning såsom
polistjensteman i Vernamo köping och dertill gränsande område komme
att upphöra.
Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i denna
fråga anfört följande.
J>Hos Eders Kongl. Maj:t har förre länsmannen i Vestra härads
vestra länsmansdistrikt, nuvarande polistjenstemannen i Vernamo köping
Johannes Blomstrand uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län med underdånig
skrifvelse den 13 nästlidne januari öfverlemnad skrift i underdånighet
anhållit,, det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig
proposition om beviljande åt honom af pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 600 kronor.
Af vid ansökningen fogade merit- och tjensteförteckning, af Eders
Statsutskott et s Utlåtande N:o 10.
63
Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sökanden utfärdadt tjenstebetyg,
läkarebetyg och öfriga handlingar inhemtas hufvudsakligen:
att Blomstrand — som är född den 30 november 1833 och således
uppnått en lefnadsålder af 66 år, blifvit den 1 september 1855 antagen
till volontär, den 5 juli 1859 konstituerats till andre furir, den 15
maj 1864 transporterats till bataljonsadjutant och den 18 maj 1869
befordrats till fanjunkare, allt vid Kronobergs regemente — sistnämnde
dag på begäran erhållit afsked från regementet och krigstjensten med
det vitsord, att han under tjenstetiden sig utmärkt väl förhållit;
att han, efter att hafva på förordnande uppehållit länsmanstjenst
från den 1 mars 1868 till samma års slut, den 22 december 1869 af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län konstituerats
till länsman i Vestra härads vestra distrikt, men den 30 oktober 1886
blifvit från denna tjenst skild af anledning, att han å skuldförbindelser
tecknat vederhäftighetsbevis utan att hafva sökt förskaffa sig visshet
om rigtigheten af de utaf honom vitsordade uppgifter och derigenom
förlänat trovärdighet åt diktade förhållanden, på grund af hvilket förfarande
han såsom länsman gjort sig förlustig af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes förtroende;
att Blomstrand derefter den 28 maj 1887 af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande antagits och förordnats att vara polistjensteman i
Vernamo köping, i hvilken egenskap det ålåge honom att, under åtnjutande
af det skydd, som tillkommer länsman eller stadsfiskal, handhafva
köpingens säkerhets- och ordningspolis, åtala der timade brott
och förseelser af den art, att allmän åklagare eger dem beifra, samt
för öfrigt i alla ärenden, som angå köpingens befolkning, fullgöra de
bestyr, som på landet åligga fjerdingsmän, allt mot eu aflöning af
köpingen till belopp af 600 kronor om året;
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 30 januari 1888
förordnat Blomstrand att jemväl inom Vernamo jernvägsstations till
köpingen gränsande område utöfva polisuppsigt samt med enahanda
befogenhet, som tillkomme honom såsom polistjensteman i köpingen,
åtala inom nämnda område timade brott och förseelser af den art, att
allmän åklagare eger dem beifra, för hvilken befattning han berättigats
uppbära ett årligt arfvode af 200 kronor från anslaget till aflöning åt
särskild polisstyrka på landet;
att, enligt hvad enstämmigt vitsordats af alla de myndigheter och
andre vederbörande, med hvilka Blomstrand under sin länga tjenstetid
haft beröring, Blomstrand — utom i det fall, som föranledde hans skiljande
från länsmanstjensten — utfört sina tjensteåligganden med syn
-
64 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nerlig duglighet, nit och ordning samt ådagalagt ett aktningsvärdt och
mönstergilt uppförande och en exemplarisk vandel;
att Blomstrand, som enligt behörigt läkarebetyg lider af sockersjuka
i lindrigare grad samt ofta återkommande rkeumatiska smärtor
och derför numera känner sin arbetsförmåga förminskad, af ordförandena
i Vernamo köpings kommunalstämma och kommunalnämnd intygats
vara i stort och mycket trängande behof af den sökta pensionen, enär
köpingen icke, så gerna den säkerligen skulle vilja det, vore i tillfälle
att efter Blomstrands afskedstagande bereda honom utkomst, hvilket
ej heller enligt bemälde ordförandes uppfattning borde af köpingen
begäras, då Blomstrand först efter att i sin ställning såsom länsman
hafva tillbragt och förbrukat sina bästa mannaår erhållit anställningen
inom köpingen;
samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande — under erinran
att Blomstrand genom de falska förbindelsernas inlösande skyddat långifvarne
för förlust å desamma, men derigenom ådragit sig skuld, från
hvilken han ännu icke kunnat frigöra sig — med afseende å de för
Blomstrand hedrande tjenstebetygen samt de intyg om medellöshet och
sjuklighet, som vid ansökningen fogats, ansett sådana .ömmande omständigheter
föreligga, som kunde gifva fog för den underdåniga ansökningen.
Efter erhållen nådig remiss har statskontoret den 31 nästlidne
januari afgifvit underdånigt utlåtande och deri anfört, att, oaktadt de
principiella betänkligheter, som måste möta mot beviljande af pension
åt en f. d. tjensteman, hvilken blifvit för tjenstefel skild från sin befattning,
statskontoret likväl i detta fall ansåge föreligga omständigheter
af den bevekande och försonande art, att ett undantag från den
allmänna regeln skulle kunna ega rum, utan fara att derigenom komme
att tillskapas ett precedensfall, som ofta skulle kunna åberopas till stöd
för liknande framställningar; samt att, om än det grofva tjenstefel,
hvartill Blomstrand eu gång gjort sig skyldig, nödvändiggjort den
eljest oförvitlige^ tjenstemannens skiljande från länsmansbefattningen
efter en trettioårig verksamhet i statens tjenst, det likväl syntes statskontoret
som borde den gagnande och synnerligen väl vitsordade
verksamhet, han derefter i mer än 12 år utöfvat till den allmänna ordningens
upprätthållande icke blott inom Vernamo köping-, utan äfven
mot aflöning af statsmedel utanför köpingsområdets gränser, kunna anses
hafva i någon män utplånat verkan af den begångna förseelsen; hvadan
statskontoret tillstyrkte, att nådig proposition måtte till Riksdagen af
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
låtas om beviljande för Blomstrand å allmänna indragningsstaten afen
årlig pension af 600 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvari hans anställning såsom polistjensteman i Vernamo köping
och dertill gränsande område komme att upphöra.
Af hvad sålunda anförts, synes mig framgå, att starka skäl tala
för att någon pension af statsmedel bör Blomstrand beredas.»
Med hänsyn till de i statsrådsprotokollet anförda omständigheter
finner utskottet” det visserligen vara med billighet öfverensstämmande,
att någon pension af statsmedel må tilldelas Blomstrand men anser
beloppet af samma pension böra inskränkas till 500 kronor och hemställer
derför,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att för förre länsmannen i
Vestra härads vestra länsmansdistrikt af Jönköpings
län, polistjenstemannen i Vernamo köping Johannes
Blomstrand å allmänna indragningsstaten uppföres en
pension af 500 kronor, att af honom årligen under
hans återstående lifstid åtnjutas från och med månaden
näst efter den, hvari hans anställning såsom polistjensteman
i Vernamo köping och dertill gränsande
område kommer att upphöra.
25:o. Uti två inom Riksdagen väckta, lika lydande motioner hafva
inom Första Kammaren herr Aug. Almén m. fl. (motion n:o 6) och inom A. Nnso».
Andra Kammaren herrar A. Sundblad och K. H. Gez. von Scheele (motion
n:o 136) föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja en årlig pension af 800
kronor åt aflidne professorn Lars Fredrik Nilsons efterlemnade enka
Alva Nilson, född Forsman.
Till stöd för detta förslag har uti motionerna sammanstämmande
anförts följande: ...
»Under en tid af omkring 14 år var Nilson lärare i kemi vid
Upsala universitet och tillvann sig derunder talrika lärjungars tacksamhet
för det intresse och den framgång, hvarmed han ledde deras studier.
Samtidigt härmed förvärfvade han sig ett allmänt erkändt anseende såsom
eu framstående vetenskapsman inom kemiens olika områden. Såsom
ett bevis härför må anföras Nilsons upptäckt, af det nya grundämnet
Bih. till liiksd. Prat. IDOG. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
6G
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
skandium. För första gången efter Berzelii tid gjordes en dylik upptäckt
af eu svensk man, ock denna upptäckt följdes sedan af eu rad
utmärkta undersökningar af ej mindre än 6 andra grundämnen, hvilka
derigenom blefvo till sin natur närmare kända.
År 1882 kallades Nilson af kongl. laudtbruksakademien till professor
och föreståndare vid dess agrikuiturkemiska anstalt. Han lemnade
1883 ej utan tvekan och med saknad den bana, på hvilken han förvärfvat
sitt rykte såsom vetenskapsman, och egnade derefter sin tid och sina
krafter åt det svenska landtbrukets utveckling. Med relativt små anslag
törstod Nilson att inrätta landtbruksakademiens kemiska laboratorium
och experimentalfält till en mönsteranstalt, jemförlig med de förnämsta
i utlandet. Genom den instruktion han utarbetade för undersökningarnas
bedrifvande vid de svenska agrikuiturkemiska anstalterna och vid inspektioner
öfver dessa, införde Nilson likformighet uti det analytiska arbetet,
väl behöflig för bibehållandet af förtroendet för samma anstalter.
Genom granskning af olika metoder för fettets bestämning i mjölk
och noggrann pröfning af laktokriten och radiatorn m. fl. nyuppfunna
liknande instrument gagnade Nilson såväl mjölkkontrollen som mejeriväsendet.
Han utarbetade en tillförlitlig metod att skilja margarin från
smör och att upptäcka smörets förfalskning med margarin. Han underkastade
åtskilliga nya fodermedel för mjölk- och gödboskap en val behöflig
undersökning och pröfning. Nilsons stora arbete öfver näringsvärdet.
hos Norrlands gräs- och starrväxter har ett varaktigt värde och
torde i en framtid få en ej ringa betydelse. Nilson planlade, men hann
ej utföra undersökningar öfver näringsvärdet hos de lafvar, hvilka utgöra
renarnes vinterföda.
Ett ändamålsenligt ordnande af städernas renhållning är onekligen
af stor betydelse för landtbruket. Nilson studerade i åtskilliga utländska
större städer de olika system, som härför användas, och utredde såväl
vetenskapligt som ekonomiskt dessas större eller mindre lämplighet för
våra förhållanden. Han kom dervid till det resultat, att renhållningen
i städerna bör grundas på användande i stor utsträckning af inhemsk
torfmull, hvilket system medför en betydlig vinst för jordbruket.
Nilsons undersökning af de svenska mossarnes och myrarnes värde,,
såsom odlingsmarker, torde vara hans värdefullaste arbete i jordbrukets
tjenst. De nästan ofruktbara myrarna på Gotland fann han vara så
rika på organiska qväfvehaltiga ämnen, att samma myrar genom tillförande
af kali och fosforsyra kunde blifva en ypperlig jordmån för
odling af sockerbetor. Nilson har härigenom gifvit uppslaget til! betodlingen
och sockerindustrien på Gotland.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. °7
Nilsons undersökning af Wiborgh-fosfatets värde såsom växtnäringsämne
torde blifva af stort praktiskt värde. På Wiborghs upptäckt och
Nilsons noggranna undersökningar grundar sig den industri, som soker
i stor skala för jordbruket tillgodogöra apatiien i Gelhvara-malmen.
Hvilken vigt denna industri kan få för vårt land synes deraf, att svenska
jordbrukets årliga behof af fosforsyra kan anslås till omkring 20 milhoner
kilogram, hvaraf största delen eller omkring 18 millioner utländsk
vara hittills ansetts vara behöflig.
De flesta grenar af landtbruksnäringen beröras af Nilsons arbeten,
och det finnes ingen provins i Sverige, hvars landthushållning ej omedelbart
eller medelbart dragit nytta af dennes arbeten. Nilsons störa iortjenster
om svenska landtbrukets utveckling synas oss förtjent^ åt erkänsla
från nationens sida, och bästa sättet härför torde vara att bevilja
en pension åt hans enka för hennes återstående lifstid hvilken pension
ej kan anses obehöflig. Professor Nilson var i sitt enskilda lif sparsam
och i affärer en ordningens man. Han lefde på sin lön utan skuldsättning
och utan att söka biförtjenster. Hans obetydliga fädernearf
bibehölls, men kunde ej nämnvärdt förökas; det bestod af en liten
landtgård, hvilken för närvarande icke lär gifva någon älskvärd afkastning,
och af några lottbref, hvarå utdelningen ej är betydlig. Nilsons
efterlemnade enka och tvenne oförsörjda döttrar äro för sm utkomst
väsentligen hänvisade till ofvan antydda inkomster och en lifränta åt
omkring 1400 kronor, utgående från allmänna enke- och pupil kassan
Begärd pension afslås stundom på den grund, att ett bifall dertill
skulle kunna anföras såsom ett betänkligt prejudikat för framtiden.
Ett sådant skäl för afslag kan emellertid vid detta tillfälle ej med fog
åberopas. Få vi i en framtid en om det svenska landtbruket lika förtjent
vetenskapsman som Nilson, så vinnas derigenom så störa fordelar
för vårt svenska landtbruk, att Riksdagen med tacksamhet bor kunna
bevilja en pension åt dennes efterlefvande.d
På grund af de förhållanden, som i motionerna sålunda åberopats
har utskottet ansett det vara lämpligt att, såsom förut i klenande fall
e^-t rum, Riksdagen må genom att åt professor Nilsons efterlefvande
bevilja någon pension visa sitt erkännande af den for vårt land i sa
hö"* oråd hedrande och i synnerhet för vårt landtbruk så gagnrika
verksamhet, som professor Nilson utöfvat. Då, enligt utskottets mening
ett sådant erkännande vinner i betydelse, ju enigare Riksdagens beslut
i frågan fattas, har utskottet, för vinnande af sådan enighot, velat föreslå,
att pensionens belopp må bestämmas till 600 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ang. pcn&itn
åt tukan
J. Almqvist.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottet hemställer derför,
att Riksdagen må besluta att åt aflidne professorn
Lars Fredrik Nilsons efterlemnade enka Alma Nilson,
född Forsman, må å allmänna indragningsstaten uppföras
en pension af 600 kronor, att utgå från och med
år 1900.
26:o._ Uti en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad
motion (n:o 25) har herr G. A. Berg, med hvilken friherre Hj.
Palmett instämt, under åberopande af den utredning, hvarmed han
anhölle att oförtöfvadt få till vederbörande utskott inkomma, föreslagit
att Riksdagen måtte till domänintendenten Johan Gustaf Almqvists enka
Jenny Almqvist, född Slettengren, utöfver den pension, hvartill hon
rån elementarlärarnes enke- och pupillkassa kunde vara berättigad,
bevilja en årlig lifstidspension af 500 kronor att utgå från början af
detta år. J
Af utskottet tillhandakomma uppgifter inhemtas, att domänintendenten
Almqvist, hvilkens död inträffade den 31 december 1899, var
född den 1 juni 1841; att hans efterlemnade maka är född den 16 juni
1846, att'' deras efter faderns död i lifvet varande fyra barn alla äro
til myndig ålder komna; att Almqvist den 31 oktober 1864 utnämnts
till adjunkt vid Jönköpings högre allmänna läroverk, hvilken tjenst
han ännu vid sin död innehade, ehuru den alltifrån den 1 januari 1878
upprätthållits af vikarie; att han sistnämnda dag förordnats till domänintendent
i Jönköpings län, hvilken befattning han ännu vid sin död
innehade; att enkau Almqvists pension från elementarlärarnes enkeoch
pupillkassa uppgår till 583 kronor 33 öre samt att tillgångar i
boet lära uppgå till 168,200 kronor, under det att skulderna beräknats
till minst 195,000 kronor, hvadan eu brist i boet å minst 26,800 kronor
lärer förefinnas.
UfsJkottet finner icke den förebragta utredningen innefatta bevis
för att sådana omständigheter uti förevarande fall föreligga, att pension
synes höra,, på enskild motionärs förslag, beviljas enkan Almqvist på
gruud deraf, att hennes aflidne man innehaft befattning såsom domänintendent,
helst som hon redan nu uppbär en af hennes mans anställning
i annan statens tjenst betingad pension. Utskottet hemställer derför,
69
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att herr Bergs ifrågavarande motion icke må
vinna Riksdagens bifall.
27:o. Kong! Maj:t har i statsverkspropositionen under denn för vaktmästahufvudtitel
i punkten 10 föreslagit, att vaktmästaren vid universitets -re, c. fm
biblioteket i Lund Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid samma uni- sorn N_ P
versitet, Nils Peter Johnsson måtte från och med månaden näst efter John,,™.
den, hvarunder en hvar af dem erhölle afsked från sin ifrågavarande L1UIbefattning,
under sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten
uppbära årlig pension, Lundberg till belopp af 600 kronor och Johnsson
till belopp af 750 kronor.
Den 22 december 1899 har, enligt hvad af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag (sid. 27—28) inhemta?, departementschefen
inför Kongl. Maj:t föredragit en af kanslern för rikets
universitet med eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad framställning
af det större akademiska konsistoriet i Lund att, enär vaktmästaren
vid universitetsbiblioteket Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid
universitetet Nils Peter Johnsson uppnått så hög ålder,. att svårigheter
mötte för dem att på ett tillfredsställande'' sätt utföra sina sysslor och
anställandet af extra biträden dertill varit nödigt, rättighet måtte^ beredas
Lundberg och Johnsson att efter erhållet afsked under sin återstående
lifstid å allmänna indragning,sstaten åtnjuta årliga pensioner
till belopp af 600 kronor för Lundberg och 750 kronor för Johnsson.
Af handlingarna i ärendet inhemtades: att Lundberg vore född
den 19 september 1828 samt den 16 februari 1856 antagits till vaktmästare
vid universitetets bibliotek och att han numera på grund^ af
framskriden ålder och till följd af en ådragen skada i högra axolleaen
vore alldeles oförmögen till arbeten, hvilka fordrade den kroppsliga
ansträngning, som hans tjenst kräfde; att Johnsson vore född den 6
oktober 1827 samt antagits till sin ifrågavarande befattning den 3 maj
1862, sedan han vid åtskilliga tillfällen, första gången år 1848, under
tillsammans omkring ett år skött densamma, och att han jemlikt ett af
professoren Seved Ribbing den 13 september 1899 utfärdadt intyg väl
då vore i stånd att sköta sin tjenst, men i anseende till hög ålder och
rheumatiska krämpor ansåges rätt snart blifva oförmögen dertill; samt
åt.t Lundberg och Johnsson a universitetets stat uppbure löner, Lundberg
till belopp af 600 kronor och Johnsson till belopp af l,050 kronor, hvarförutom
do åtnjöto förmånen af fri bostad och Johnsson derjemte sportler
i tjensteu.
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. pension
för teckningsLäraren.
E. O. NordUnder,
[HO
. Io ofvan omförmälda utlåtande hade kanslern hemstält om bifall
till ifrågavarande framställning, äfven om frågan om pensionsrätt för
universitetets lärare m. fl. med afseende å nu pågående utredningar
angående statens pensionsväsende i sin helhet icke för närvarande
skulle blifva föremål för någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
Uti öfver ansökningen infordradt, den 11 november 1899 afgifvet
utlåtande hade statskontoret — under erinran att Riksdagen år 1888
mod bifall till derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, beviljat pension
å allmänna indragningsstaten åt vaktmästaren vid fysiska institutionen
vid Lunds universitet C. A. Duvahn — hemstält, att, enär med afseende
å Lundbergs och Johnssons höga lefnadsålder och långa tjenstetid den
sökta pensionsförmånen vore af billighet påkallad, Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att åt dem för deras återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten anslå årliga pensioner med 600 kronor till Lundberg
och 750 kronor till Johnsson.
Utskottet, som ansett de pensionsbelopp, som kunna komma att
åt ifrågavarande personer beviljas, lämpligen böra, med hänsyn till
hvad i liknande fall förut vant brukligt, bestämmas allenast till, för
Lundberg 500 och för Johnsson 600 kronor, hemställer,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts nu förevarande framställning, att Riksdagen
medgifver, att vaktmästaren vid universitetsbiblioteket
i Lund Carl Fredrik Lundberg och kursorn vid samma
universitet Nils Peter Johnsson må från och med
månaden näst efter den, hvarunder en hvar af dem
erhåller afsked från sin ifrågavarande befattning, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, Lundberg till belopp af 500
kronor och Johnsson till belopp af 600 kronor.
28:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att teckningsläraren vid allmänna
läroverket i Luleå Erik Olof Nor (Hinder måtte från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från hans berörda
befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 625 kronor.
Till. sistomförmälda statsrådsprotokoll bär statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet i denna fråga, med anmälan af en af utaf
Statsutskottets . Utlåtande N:o 10. 71
domkapitlet i Hernösand till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, deruti
teckningsläraren vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof Nordlinder
anhållit om rätt till pension vid afskedstagandet från teckningslärarebefattningen,
vidare anfört följande:
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att sökanden,
som vore född den 17 februari 1827, varit anstäld vid läroverket
i Luleå dels såsom vikarierande lärare i teckning från vårterminen 1860
till och med vårterminen 1863 äfvensom under läsåren 1874—1876,
dels ock såsom konstituerad teckningslärare alltsedan den 12 april 1876
och samtidigt äfven uppehållit undervisningen i välskrifning, att han,
som från och med den 14 mars 1888 åtnjutit tjenstledighet på grund
af sjukdom, enligt intyg af behörig läkare, till följd af framskriden
ålder och nedsatt synförmåga ej kunde vederbörligen upprätthålla sin
lärarebefattning, samt att, såsom läroverkets inspektor och rektor vitsordat,
sökanden med nit och efter förmåga sorgfälligt undervisat i sitt
ämne.
Öfver berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till bifall,
hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande, deruti statskontoret i
hufvudsak anfört: att genom kongl. brefvet. den 16 mars 1858 stadgats,
att lärarne vid allmänna läroverken skulle komma i åtnjutande af enahanda
rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande
författningar tillkomme civile embets- och tjensteman; att detta stadgande
emellertid icke ansetts tillämpligt å lärare i teckning samt i
musik och sång vid de allmänna läroverken, för hvilka lärarepension
följaktligen ej kunnat beviljas utan Riksdagens i hvarje fall dertill
lemnade bifall; att, enligt hvad statskontoret inhemtat, sökanden vid
utnämningen till teckningslärarebefattningen innehaft anställning såsom
kartograf vid förutvarande ekonomiska kartverket i Norrbottens län,
der han alltifrån verkets första början år 1859 varit tjenstgörande,
men att under loppet af år 1885 i anseende till kartverksarbetenas
fortskridande en del af personalen vid verket ansetts icke vidare behöflig;
att, då till erhållande af entledigande från innehafvande befattning
derstädes i första rummet skolat ifrågakomma Nordlinder, som till
följd af sin ålder och sjuklighet befunnits icke längre kunna fortfara
med de ansträngande göromålen, fråga väcktes om beredande åt honom
af pension vid afgång från kartografbefattningen, att Kongl. Maj:t i
proposition till 1885 års Riksdag hemstält om beviljande af pension å
allmänna indragningsstaten för Nordlinder, hvilken pension, af uppgifven
anledning att Nordlinder då innehade anställning såsom teckningslärare
med fast aflöning, föreslagits till ett mot halfva kartograf
-
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
arfvodet svarande belopp af 1,250 kronor; att denna framställning blifvit
af Riksdagen bifallen och att, enligt kongl. brefvet den 12 juni 1885,
Nordlinder, efter den 11 december samma år erhållet entledigande från
k artografbefattningen, från och med år 1886 varit i åtnjutande af den
sålunda beviljade pensionen; att, då Nordlinder, hvilken såsom vikarierande
och ordinarie teckningslärare varit anstäld vid läroverket 29 år och
tjenstgjort sammanräknadt omkring 18 år, vid nu uppnådd ålder af
öfver 72 år enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg ej vidare kunde
så som sig borde sköta sin tjenst och då, med hänseende till den allt
mer och mer utvidgade undervisningsskyldigheten för lärare i teckningvid
högre allmänt läroverk, det syntes vara angeläget, att lärarebefattningen
i detta ämne vid läroverket i Luleå, der kompetent vikarie antagligen
ej alltid kunde stå till buds, blefve med ny innehafvare besatt,
statskontoret atisåge, för vinnande af detta mål, att Nordlinder, som
innehade konstitutorial å sin befattning, borde vid afgång derifrån
komma i åtnjutande af någon pensionsförmån, samt att på grund häraf
statskontoret — med tillkännagifvande att allöningen å stat för ifrågavarande
lärarebefattning utgjorde 1,000 kronor jemte två ålderstillägg,
hvardera å 250 kronor, af hvilka Nordlinder enligt kong], brefvet don
25 januari 1884 från och med samma år innehaft det första tillägget,
och att Nordlinder under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära,
förutom s/t af denna aflöning, en'' lika andel ej mindre af den för
hans befattning å extra stat anslagna tillfälliga löneförbättring än äfven
af det särskilda arfvode, som enligt gällande föreskrifter skulle tillfalla
honom för fem extra tjenstgöringstimmar, i den händelse lian sjelf
bestrede sin tjenstgöring, men hvilka senare aflöningsförmåner hittills
icke tagits i betraktande vid bestämmande af pension för teckningslärare
— med afseende jemväl derå att Nordlinders tjenstetid såsom teckningslärare
understege hvad som för lärare vid de allmänna läroverken fordrades
för pensions erhållande vid afskedstagandet och att han, på sätt
förut är nämndt, i egenskap af f. d. kartograf åtnjöte pension af statsmedel,
hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen
föreslå, att för Nordlinder måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
eu årlig pension till belopp motsvarande hälften af hans innehafvande
aflöning å ordinarie stat eller 625 kronor.
I betraktande af de pensionsbelopp, hvilka af Riksdagen förut
tilldelats såväl kartografer som ock öfningslärare vid rikets allmänna
läroverk, har utskottet icke funnit det lämpligt, att den pension, som
må beviljas Nordlinder för hans tjenst såsom teckningslärare, sättes
73
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
högre än till 350 kronor. Derest detta belopp beviljas, skulle hans
sammanlagda pensionsförmåner, såvidt förebragta uppgifter utvisa, uppgå
till 1600 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning Riksdagen må besluta, att teckningsläraren
vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof
Nordlinder må från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans
berörda befattning, under sin återstående lifstid. å
allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till
belopp af 350 kronor.
29:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att musikläraren vid högre allmänna
läroverket i Malmö Johan August Rosén måtte från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från
hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragdingsstaten
uppbära en årlig pension till belopp af 1,250 kronor.
Sistomförmälda statsrådsprotokoll innehåller i detta ämne följande:
Departementschefen föredrog en af domkapitlet i Lund till Kongl.
Maj:t öfverlemnad ansökning, deruti musikläraren vid högre allmänna
läroverket i Malmö Johan August Rosén anhallit om rätt till pension
vid afskedstagandet från musiklärarebefattningen; varande infordradt
utlåtande afgifvet af statskontoret.
Af undersökningen bifogade handlingar inhemtades, att Rosén,
som vore född den 11 juli 1827, tjenstgjort under tiden från den 1
oktober 1853 till den 10 januari 1861 såsom sånglärare vid tekniska
elementarskolan i Malmö och från den 24 augusti 1861 till den 14
oktober 1863 såsom vikarierande lärare i musik och sång vid allmänna
läroverket i nämnda stad samt, efter undergånget behörigt lärareprof
och förvärfvad kompetens att söka sistnämnda lärarebefattning, blifvit
antagen till ordinarie lärare i musik och sång vid Malmö allmänna
läroverk, i hvilken egenskap han tjenstgjort från den 14 oktober 1863
intill höstterminen 1892, att Rosén derefter varit ©tjenstbar på grund
af försvagad hörsel, samt att han, som för sin mångåriga tjenstgöring
blifvit af såväl läroverkets vederbörande rektorer och inspektor som
domkapitlet synnerligen väl vitsordad, numera vore, såsom ansökningen
bifogadt läkarebetyg innehölle, till följd af framskriden ålder och be
Bih.
till Riksd. Prat. 1000 4 Sami. 1 Afd. 10 ljuft. 10
Ang. pension
f ör musikläraren
J. A. Rosén.
[12.]
Ang. pension
för musikläraren
N. Eag •
ström.
[13.]
74 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
tydlig döfhet oförmögen att såsom sig borde sköta sin tjenstebefattning.
I sitt utlåtande, afgifvet den 20 september 1899, hade statskontoret
anfört, bland annat: att genom kongl. brefvet den 16 mars
1858 stadgades, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma
i åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten,
som enligt då gällande författningar tillkomme civile embets- och
tjenstemän; att detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärarne
i musik och sång. samt i teckning vid nämnda läroverk, utan att för
dylik lärare pension å indragningsstat beviljats först efter det Riksdagen
i hvarje fall dertill lemnat bifall; samt att Roséns aflöning å
stat i egenskap af musiklärare vid högre allmänna läroverket i Malmö
utgjort. 750 kronor jemte två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor,
eller tillhopa 1,250 kronor; och hade statskontoret, med erinran om
Roséns långa tjenstetid i det allmännas tjenst och hans oförmåga att
numera skota sin befåttning, hemstält om beredande af pension åt
honom till belopp af 1,250 kronor årligen.
Utskottet, som ansett pensionen för nu ifrågavarande öfningslärare
höra, i likhet med hvad vid sistlidet års riksdag i dylikt fall skett, skäligen
bestämmas till 1,000 kronor, hemställer,
att musikläraren vid högre allmänna läroverket
i Malmö Johan August Rosén må från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från hans berörda
befattning varder honom beviljadt, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att läraren i musik och sång
vid allmänna läroverket i Helsingborg Nikolaus Hagström måtte från
och naed^ manaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt
från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,250
kronor.
Af sistberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom då föredragits
en af domkapitlet i Lund med eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad
.ansökning, deri läraren i musik och sång vid allmänna läroverket
i Helsingborg Nikolaus Hagström anhållit att efter afskedstagandet
komma i åtnjutande af årlig pension af 1,325 kronor, utgörande
samma belopp, hvarmed hans lön på ordinarie och extra stat
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
75
utginge, eller åtminstone 1,250 kronor, motsvarande den på ordinarie
stat utgående lönen.
Vid ansökningen, dertill domkapitlet förordat bifall, hade varit
fogade handlingar, utvisande att Hagström, som vore född den 5 november
1832, konstituerats till sin ifrågavarande befattning den 10
oktober 1855; att han sedermera bestridt densamma oafbrutet till den
10 november 1897, efter hvilken tid han på grund af sjuklighet åtnjutit
tjenstledighet, att han städse med berömligt nit och berömlig
skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden äfvensom fört en i allo
hedrande vandel samt att han numera på grund af sjukdom vore urståndsatt
att bestrida sin lärarebefattning.
Uti öfver ansökningen infordradt, den 2 oktober 1899 afgifvet
utlåtande hade statskontoret — med tillkännagifvande att Hagström för
sin ifrågavarande befattning uppbure aflöning å stat till belopp af 750
kronor jemte två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, äfvensom tillfällig
löneförbättring å extra stat af 75 kronor — anfört: att genom
kongl. brefvet den 16 mars 1858 stadgats, att lärarne vid rikets
elementarläroverk skulle komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar tillkomme
civile embets- och tjenstemän; att detta stadgande likväl icke
ansetts tillämpligt å lärarne i musik och sång samt i teckning vid
dessa läroverk, utan att för dylika lärare pension å indragningsstat
beviljats först efter det Riksdagen i hvarje fall dertill lemnat bifall;
samt att, då Hagström uppnatt en ålder af nära 67 år och räknade
44 tjenstår samt han, som för sin tjenstgöring, blifvit synnerligen väl''
vitsordad, vore till följd af långvarig svår sjukdom urståndsatt att
tjenstgöra, statskontoret hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes aflata proposition
till Riksdagen angående rätt för Hagström att uppbära årlig
pension å allmänna indragningsstaten till ett hans nuvarande aflöning
å ordinarie stat motsvarande belopp af 1,250 kronor.
Då utskottet anser, att pensionen bör för denne musiklärare bestämmas
till samma belopp, som utskottet under nästföregående punkt
för en annan öfningslärare vid allmänt läroverk förordat eller 1,000
kronor, hemställer utskottet,
att läraren i musik och sång vid allmänna läroverket
i Helsingborg Nikolaus Hagström må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från
hans berörda befattning varder honom beviljadt, under
76
Statsutslcottets Utlåtande N:o 10.
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
Ang. petition
för musikläraren
F. J.
Fakanton.
[14]-
Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har inför Kongl.
Maj:t den 22 december 1899 föredragit en af musikläraren vid Eksjö
lägre allmänna läroverk Frans Johan Håkanson gjord ansökning att
han, som på grund af ålderdomssvaghet och deraf följande oförmåga
att sköta sin tjenst ämnade derifrån begära afsked, måtte efter afskedstagande
komma i åtnjutande af pension. Vid ansökningen hade varit
fogade handlingar, utvisande, att Håkanson, som vore född den 1 januari
1827, antagits till sin ifrågavarande befattning den 3 maj 1867 efter
att dessförinnan från början af höstterminen 1866 hafva bestridt densamma
på förordnande, att han till och med läsåret 1898—1899 icke
åtnjutit tjenstledighet för längre tid än 4V veckor, men under höstterminen
1899 på grund af sjukdom erhållit tjenstledighet från terminens
början tills vidare under 10 veckor samt att han med nit och skicklighet
fullgjort sina tjensteåligganden.
Öfver ansökningen hade infordrade utlåtanden afgifvits ej mindre
af domkapitlet i Linköping, som tillstyrkt bifall till densamma, än äfven
den 1 december 1899 af statskontoret, som dels meddelat, att, enligt
uPP£jfr från arméns pensionskassa, Håkanson i egenskap af förutvarande
musikdirektör vid Kongl. Smålands husarregemente och Kongl.
Smålands grenadierkår sedan den 1 februari 1878 uppbure pension
från kassan 180 kronor och fyllnadspension 330 kronor eller tillhopa
510 kronor samt att, i händelse pension blefve Håkanson såsom musiklärare
tillagd, fyllnadspensionen komme att minskas med ett belopp,
motsvarande % af hvad han finge uppbära i pension såsom musiklärare,
dels ock anfört, att, enär Håkanson uppfylt de för civile embets- och
tjenstemäns rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt äldre,
ännu gällande författningar stadgade vilkor, som enligt kongl. brefvet
den 16 mars 1858 skulle ega tillämpning jemväl å lärare vid elementareller
allmänna läroverken, ehuru, hvad anginge de der anstälde lärare
i musik och sång samt i teckning, frågan om rätt till sådan förmån
31:o. Kongl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen, uti punkten 14, att medgifva, att musikläraren vid Eksjö
lägre allmänna läroverk Frans Johan Håkanson måtte från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från
hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 450 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 77
ansetts böra underställas Riksdagens pröfning, statskontoret tillstyrkte,
det Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå,_ att åt
Håkanson måtte å allmänna indragningsstaten beviljas en hans i egenskap
af musiklärare å stat innehafvande aflöning, 450 kronor, motsvarande
årlig pension.
Utskottet vill till en början erinra, att, derest, såsom statskontoret
meddelat, för 75 af den pension, som nu kan komma att Håkanson
beviljas, motsvarande afdrag skall ske å den honom hittills såsom förutvarande
musikdirektör tillkommande fyllnadspension, hans faktiska pensionstillökning
blifver begränsad till 7s af det pensionsbelopp, som kan
komma att beviljas, och sålunda, vid bilall till Kongl. Maj.ts förslag,
till 270 kronor, i hvilket fall hans pensioner tillhopa skulle utgöra
780 kronor. Med hänsyn dertill att sådan minskning af fyllnadspensionen
kommer att ega rum, anser sig utskottet böra biträda Kongl.
Maj:ts förevarande förslag och hemställer,
att Kongl. Maj ds nu ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
32:o. Uti punkten 15 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
i statsverkspropositionen föreslagit, att läraren i musik och sång^ vid
allmänna läroverket i Visby Wilhelm Söhrling måtte från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från hans
berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 1,100 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december
1899 innehåller härom följande:
Departementschefen föredrog en af domkapitlet i Visby med
eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, deri läraren i
musik och sång vid allmänna läroverket i Visby Wilhelm Söhrling
anhållit att efter afskedstagandet komma i åtnjutande af årlig pension
af minst 1,095 kronor 68 öre, hvilket belopp motsvarade hvad han
under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära.
Vid ansökningen, deri Söhrling tillika förmält, att han såsom förutvarande
organist i Visby stads- och landsförsamlingar åtnjöte årlig
pension af 600 kronor, hade varit fogade handlingar, utvisande att Söhrling,
som vore född den 14 augusti 1822, efter att hafva blifvit den 7 oktober
1846 utnämnd till och den 15 december samma år erhållit fullmagt
å musikdirektörstj ensten vid Visby elementarläroverk, inträdt i tjenste
-
Ang. pension
för musikläraren
W.
Söhrling.
[15].
78 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
utöfning höstterminen 1847, att han, som den 13 juni 1849 jemväl
antagits till cantor schola;, oafbrutet, med undantag af några veckor
vårterminen 1862, tjenstgjort till höstterminen 1893, efter hvilken tid
han på grund af sjukdom åtnjutit tjenstledighet samt att han på ett
mycket förtjenstfull! sätt med nit, pligttrohet och skicklighet fullgjort
sina tjensteåligganden samt i allo sig värdigt förhållit.
Öfver ansökningen, till hvilken domkapitlet förordat bifall, hade
statskontoret den 6 oktober 1899 afgifvit infordradt utlåtande, deri
statskontoret — med tillkännagifvande att för ifrågavarande befattning
aflöning å stat utginge till belopp af 750 kronor jemte två ålderstillägg,
hvartdera å 250 kronor, äfvensom tillfällig löneförbättring å extra stat
af 75 kronor — anfört: att genom kongl. brefvet den 16 mars 1858
stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma i åtnjutande
af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som
enligt då gällande författningar tillkomme civile embets- och tjensteman;
att detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärarne i
musik och sång samt i teckning vid dessa läroverk, utan att fråga
om pension åt sådana lärare i hvarje fall understälts Riksdagens pröfning;
samt att, ehuru med afseende å Söhrlings höga ålder och ovanligt långa
samt väl vitsordade tjenstetid statskontoret visserligen icke skulle hafva
tvekat att i detta likasom i andra liknande fall tillstyrka aflåtande af
proposition till Riksdagen om beviljande af pension till aflöningens å
ordinarie stat hela belopp, statskontoret dock, enär Söhrling sjelf ansett
sig kunna åtnöjas med en pension till belopp motsvarande ''hvad han
under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära, saknade anledning att
i_ detta fall tillstyrka högre pensionsbelopp än det sistnämnda, afrundadt
till 1,100 kronor; i anseende hvartill statskontoret alltså hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte aflåta proposition till Riksdagen angående rätt för
Söhrling att uppbära pension å allmänna indragningsstaten till ett belopp
af 1,100 kronor.
. jemväl för denne öfningslärare pensionen synes böra bestämmas
till 1,000 kronor, får utskottet hemställa,
att läraren i musik och sång vid allmänna läroverket
i Visby Wilhelm Söhrling må från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked från hans
berörda befattning varder honom beviljadt, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
79
33:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å allmänna indragningsstaten A»g ptmton
måtte uppföras dels för f. d. öfverläkaren vid Vexiö hospital Johan ^ukaren pm
Fredrik Liedholms enka Elise Sofie Christiana Liedholm, född Rosenhäck, uahoim^mka
en årlig pension af 800 kronor, att utgå från början af år 1900 och "E^Zarn.
så länge hon förblefve enka, dels ock för hvardera af Liedholms barn [16.]
Gottfrid Jakob Fredrik Christopher och Clara Vilhelmina ett årligt understöd
af 200 kronor, att utgå från början af samma år och till dess
understödstagaren uppnått aderton år eller, hvad dottern beträffade om
hon dessförinnan trädde i gifte, till dess sådant skett.
Sist omförmälda statsrådsprotokoll innehåller härom följande:
Uti en af direktionen för Vexiö hospital med skrifvelse till Kongl.
Maj:t öfverlemnad ansökning hade f. d. öfverläkaren vid hospitalet
Johan Fredrik Liedholms enka Elise Sofie Christiana Liedholm, född
Rosenbrock, anhållit, att pension af statsmedel måtte åt henne och två
hennes oförsörjda minderåriga barn beredas, i hvilken ansökning, för
så vidt den afsåge de minderåriga barnen, dessas förmyndare instämt;
varande till stöd för ansökningen åberopadt, förutom Liedholms nära
fyrtiotvååriga verksamhet såsom föreståndare för sagda hospital, att
boet vore gäldbundet och att enkan icke egde att från någon kassa
eller institution åtnjuta vare sig pension eller understöd.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Liedholm,
hvilken, född den 11 januari 1821, blifvit den 17 november 1855 utnämnd
till öfverläkare och i denna egenskap tjenstgjort till dess han
den 1 oktober 1897 erhållit afsked, aflidit den 18 oktober 1899; att
han, som varit gift två gånger, vid sin död efterlemnat, förutom enkan
och tolf äldie barn, sonen Gottfrid Jakob Fredrik Christopher, född
den 8 december 1882, och dottern Clara Vilhelmina, född den 21 april
1887; samt att enligt bouppteckningen tillgångarna i boet uppginge
till 3,995 kronor 40 öre och skulderna till 5,576 kronor 52 öre, hvadan
alltså brist förefunnes till belopp af 1,581 kronor 12 öre. Hospitalsdirektionen
hade i sin skrifvelse, med framhållande af familjens bekymmersamma
ekonomiska ställning samt af Liedholms långvariga och
förtjenstfull verksamhet i statens tjenst, tillstyrkt vidtagande af åtgärder
för utverkande af den begärda pensionen, under hemställan att
denna måtte bestämmas till belopp, motsvarande den pension, som
enligt den 9 juni 1899 faststäldt reglemente för civilstatens enke- och
pupillkassa utginge af civilstatens enskilda enke- och pupillfond till
enka med ett eller flera pensionsberättigade barn efter delegare tillhörande
första pensionsklassen, eller 1,200 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Etter härå erhållen remiss hade medicinalstyrelsen uti utlåtande
den 13 december 1899 — med åberopande, i fråga om Liedholms
verksamhet, af en utaf styrelsen den 11 oktober 1897 till Liedholm
aflåten skrifvelse, deri styrelsen betygat honom sin synnerliga erkänsla
för hans långvariga, pligttrogna och förtjenstfulla verksamhet i hospitalets
tjenst — dels framhållit vigten deraf, att en så väl vitsordad
tjenstemans efterlemnade enka och minderåriga barn icke lemnades i
nödstäld belägenhet, dels ock erinrat, att den- i Liedholms bo befintliga
bristen vore lätt förklarlig, då man toge i betraktande, å ena sidan,
att Liedholm, hvilken haft sammanlagdt tjugu barn, för dessas uppfostran
fått vidkännas stora kostnader, och å andra sidan, att, han af
den trägna hospitalstjenstgöringen varit förhindrad att genom praktik
skaffa sig inkomster utöfver hvad som årligen åtgått, på grund hvaraf
och då familjen syntes vara i verkligt behof af det sökta understödet,
styrelsen på det lifligaste förordat aflåtande af proposition till Riksdagen
i syfte, att sökanden och de två minderåriga barnen måtte tilldelas en
pension af 1,200 kronor.
Statskontoret, som derefter erhållit befallning att i ärendet sig
yttra, hade i utlåtande den 18 december 1899 anfört, att, då Liedholm
genom sin lika ovanligt långa som mödosamma och gagnande verksamhet
såsom föreståndare för en af rikets vårdanstalter för sinnessjuke
syntes hafva gjort sig väl förtjent af det erkännande från det allmännas
sida, som finge anses ligga deri, att åt hans enka och minderåriga
barn, hvilkas bergning han icke varit i tillfälle att betrygga, af statsmedel
beviljades pension enligt ungefär samma grunder, som Arore
bestämda för det från civilstatens enskilda enke- och pupillfond till
enka och barn efter delegare i första pensionsklassen utgående pensionsbeloppet.
Statskontoret hade ansett sig ega full anledning att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hospitalsdirektionen och medicinalstyrelsen,
tillstyrka, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja dels åt enkan en årlig pension af 800 kronor
att utgå från och med den 1 januari 1900 och så länge hon förblefve
enka, dels ock åt hvartdera af makarnes barn sonen Gottfrid Jakob
Fredrik Christopher och dottern Clara Vilhelmina ett årligt understöd
af 200 kronor att utgå från samma tid och till dess de uppnått aderton
år eller, hvad dottern beträffade, om hon dessförinnan trädt i gifte,
till dess sådant skedde.
Departementschefen har slutligen erinrat att, enligt hvad kändt
vore, f. d. öfverläkaren Liedholm, hvilken på flera områden utöfvat en
för det allmänna gagnande verksamhet, särskildt, på sätt medicinal
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
81
styrelsen framhållit, inlagt mycket stora förtjenst^’ i fråga om vården
af sinnessjuka.
Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
34:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att å allmänna indragningsstaten
må för år 1901 anvisas ett anslag å 10,000 kronor, äldre behofatt,
enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt med- mndcläffkul''
dela, användas till understöd af högst 350 kronor åt sådana äldre be- ^7 n
höfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867.
Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december
1899 inhemtas i detta ämne följande:
Anda sedan år 1885 hade å allmänna indragningsstaten årligen
anvisats ett anslag å 10,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser,
Kongl. Maj:t funnit godt meddela, användas till understöd åt sådana
äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst,
men derifrån erhållit afsked före år 1867;
Det högsta belopp, som, enligt Riksdagens beslut, fått tilldelas
någon understödstagare, hade varit 250 kronor ända till ar 1899. Men
vid riksdagen år 1898 hade detta maximibelopp, på grund af enskild
motionärs framställning, höjts med 50 kronor, eller från 250 till 300
kronor.
År 1898 hade understödstagarna varit till antalet 39, och hvar
och en af dessa hade erhållit i understöd 250 kronor.
År 1899 hade antalet understödstagare nedgått till 35. Af dessa
hade uppburit:
32 i understöd 285 kronor hvardera
2 ,, ,, 300 ,, „
1 11 11 280. ,, ,,
Af understödstagarna hade varit 1 född år 1802, 1 ar 1811, 1 år
1812, 1 år 1815, 2 år 1816, 1 år 1818 och 3 år 1819. Då. sålunda ej
mindre än 10 af de 35 understödstagarne numera hade uppnått en ålder
af 80 år och derutöfver, komme efter all sannolikhet antalet af dem,
som kunde komma i fråga till erhållande af understöd från det ifrågaliih.
till Iiilcsd. Trött 1900. 4 Samt. 1 Afd. 10 Uäft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Avgående anslaget
till allmänna
indragningsstaten.
[18.]
Angående anslag
till upprätthållande
af
arméns pensionering.
[19.]
varande anslaget under den närmaste framtiden att väsentligen minskas.
Härigenom kunde beredas tillfälle att gifva åtminstone en del af de
qvarlefvande ett högre understödsbelopp, utan att derför det ifrågavarande
statsanslaget behöfde höjas. En förhöjning af understödet
syntes ock vara väl behöflig för åtskilliga af dessa gamla, då, å ena
sidan, de för hvarje år blefve allt mer urståndsätta att genom eget
arbete kunna bidraga något till sitt lifsuppehälle, och, å andra sidan,
lefnadskostnaderna under den senaste tiden så betydligt stigit.
En förhöjning af understödsbeloppet med 50 kronor borde i ej
obetydlig mån bidraga till förbättring af de gamles yttre lefnadsförhållanden.
I anslutning till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
35:o. Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna
indragningsstaten, har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan ändring, än att,
då, efter tillgodoseende af öfriga statsutgifter, återstode ett disponibelt
belopp af 7,150 kronor, anslaget till allmänna indragningsstaten, å
hvilket uppkommit brist, föreslagits skola höjas med nyssberörda belopp,
7,150 kronor, eller från 1,800,652 kronor till 1,807,802 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må uti riksstaten för år 1901
uppföra anslaget till allmänna indragningsstaten med
oförändradt belopp; dock att utskottet vid uppgörande
af riksstaten för år 1901 må ega att i detsamma vidtaga
den jemkning, som för jemnande af riksstatens
slutsumma kan blifva erforderlig:.
Ö
Extra anslag
S6:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
och i likhet med hvad under en följd af år egt rum, hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 83
att å extra stat för år 1901 må anvisas ett förslagsanslag
af 1,540,000 kronor, att användas dels till
upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsafgiftema, och dels till fyllnadspensioner i
enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.
Stockholm den 4 maj 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservationer:
vid punkt 12:o (angående pension åt portvakten Anders Andersson);
vid punkt 28 (angående pension åt teckningsläraren E. O. Nordlinder)
samt
vid punkt 31 (angående pension åt musikläraren F. J. Håkansson):
;il’ }ioui'' C. Persson, som ansett, att utskottet bort hemställa, att
Kongl. Maj:ts i dessa punkter omförmälda framställningar icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
berg, lön.
likanten vi
lön..........
lön.
Portvakten i utrikes ministerhotellet Anders Andersson, pension
Fodermarsken vid ridskolan å Strömsholm Fredrik Leonard Wi<
pension..............................................................
Marie Hildegard Ramberg, pension ........................................
Sjuksköterskebiträdet vid allmänna garnisonssjukhuset i Stock!
Juliana Sofia Rosén, pension .....................................................
f. Arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad August Johansson, pension
Regementsveterinären C. E. Edlings enka, Hedvig Florentina Edling,
född Lundqvist, pension.............................................................
Lektorn vid sjökrigsskolan J. E. Lindgrens enka, Anna Constantia
Lindgren, född Kjerrström, pension ...............................................
Underofficerskorpralen H. N. Ståhls enka Selma Lovisa Ståhl, född
Svensson, pension ...............................................................
Föreståndaren^ för nautisk-meteorologiska byrån, f. kommendörkaptenen
Fredrik Salomon Malmberg, pension ............................................
Underlöjtnanten i flottans reserv Janne Åke Sigfrid Lagerström, pension
f. Länsmannen Johannes Blomstrand, pension......................................
Professorn Lars Fredrik Nilsons enka, Alva Nilson, född Forsman, pension
Vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lundberg
pension.......................................................................
Kursorn vid Lunds universitet Nils Peter Johnsson, pension ...............
Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Luleå Erik Olof Nordlinder
pension.............................................................
Musikläraren vid högre allmänna läroverket i Malmö Johan August
Rosén, pension..................................................................
1
Kronor.
jo.
5,175
1,300
—
2,300
_
500
—
350
750
—
450
—
300
_
300
—
340
—
400
—
237
50
4,000
_
600
—
500
—
600
—
500
600
—
350
1,000
Transport) 20,552)50
/
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
85
Kronor.
Ö.
20,552
50
1,000
—
450
—
1,000
—
800
—
400
10,000
—
Transport
Läraren i musik och sång vid allmänna läroverket i Helsingborg Nikolaus
Hagström, pension .........................................................
Musikläraren vid Eksjö lägre allmänna läroverk Frans Johan Håkan
-
son, pension
Läraren i musik och
Söhrling, pension
sång vid allmänna läroverket i Visby Wilhelm
Sofie Christiana Liedholm, född Rosenbrock, pension ...............
Deras barn Gottfrid Jakob Fredrik Christopher och Clara Wilhelmina,
årligt understöd, 200 kronor åt hvartdera .................
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867...........
Summa
34,202|5O
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
1900 års riksstat
anslår:
Sgr
Si!
:a
Anvisning i
kontant.
Kronor.
112,286
100,428
243,640
389,470
60,350
2,400
78,000
69,851
502,873
63,500
6,000
1,628,798
1,800,652
3,429,450
Pensions- och
A. Pensions
Civilstatens
pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman............................................
Dito för deras enkor och omyndiga barn ........................................................
Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........................................
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn....
För dito af tjenstemän och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna ....
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan ........
För dito af embets- och tjenstemän samt betjente vid väg- och vatten
af
deras enkor och barn ...........................................................................
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar........................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ........................................
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med
Vadstena krigsmanshuskassa....................................................................................
Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap (nytt)................................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden............................................................................................
„ gratialfonden ............................................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill
pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst 9,030
staterna inrättade invalidstat) förslagsanslag................................................
Invalidhusfonden......................................................................
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag............................
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå,
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
Bidrag till folkskolelärares pensionering................................................................
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ............................................
Bidrag till kong!, teaterns pensionskassor ............................................................
B. Allmänna
Till diverse föremål, förslagsanslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
87
Litt. B.
under riksstatens nionde hufvudtitel.
indragningsstaterna.
|
Förslag till blif- vande riksstat:
Anvisning i
kontant.
staten.
37,500
Kronor.
ö.
45,000
2,246
6,540
7,200
9,000
3,500
—
byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat äfvensom
1,300:—,
112,286
veöp.rlikar ......... ...............................................................
4.640
28''080
67.708
—
100,428
243,640
—
83,000
1
....................... 36,320: —
.................................................................................... 16,660: —
anslag ................................................................................................
kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks-
52,970: —
270,000: —
66,500: —
389,470
60,350
2,400
—
förslagsanslag....................................................................................
pedagogier, seminarier m. ...........................................................
78,000
69,851
502,873
63,500
—
6,000
—
Säger
| 1,711,798
—
indragningsstaten.
1,800,652
Summa
3,612,450
—
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens nionde
hufvudtitel.
Kronor.
ö.
Pensionsstaten.
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner, förslagsanslag ................................................
1,540,000
—
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:80 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna, hvilken hufvudt s. 1 i texten