Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 11

1900-03-20 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:11, Statsutskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående dels Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen

under andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde och åttonde

hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande

af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del tjensteman

och betjente, dels en af justitieombudsmannen gjord framställning

rörande dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen,

samt dels en inom Riksdagen i

fråga om dyrtidstillägg väckt motion. (S. A.)

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de grunder,

som angifvits i det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver^ finansärenden

den 8 sistlidne januari, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en

del tjensteman och betjente i statsdepartementen samt till desamma hörande

embetsverk, kårer och stater för ar 1901 såsom förslagsanslag anvisa

under:

andra hufvudtiteln (punkt 12:o) 108,000 kr.

tredje » ( » 12:o) 3,850 »

fjerde » ( * 38:o) 985,000 *

Bill. till Kikad. 1 ''rot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 11 Käft. (N:o 11.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

femte hufvudtiteln (punkt 23:o) ........... 198,000 kr.

sjette » ( » 54:o) 1,654,000 »

sjunde » ( * 25:o) 1,172,000 »

åttonde » ( » 126:o) 522,000 »

hvarjemte Kongl. Maj:t, i sammanhang med äskande af nyssberörda anslag

a, femte hufvudtiteln, under punkt 24 begärt, att Riksdagen ville medgifva,

att dyrtidstillägg enligt förenämnda grunder måtte för innevarande

ar af flottans pensionskassas medel utgå till tjenstemän och vaktmästare

vid samma kassa.

Utskottet har derjemte till behandling förehaft ej mindre en af justitieombudsmannen

i dennes embetsberättelse (sid. 100) gjord framställning,

att Riksdagen matte anslå ett belopp af 150 kronor om året att såsom

dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen utgå

från och med år 1900 och tills vidare, än äfven en inom Andra Kammaren

af herr P. Waldenström väckt motion (n:o 63), deruti motionären

föreslagit, att Riksdagen matte besluta, l:o) att alla sådana statens löntagare,

hvilkas löneinkomster icke uppginge till högre belopp än 1,000

kronor, skulle erhålla ett dyrtidstillägg för år 1900, motsvarande 20 procent

af deras lön, oafsedt om i lönen inginge fri bostad eller ej; och 2:o,

att hvad beträffade de löntagare, som nu hade mer än 1,000 kronors lön

och som enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle erhålla 10 procent dyrtidstillägg,

detta, senare skulle bestämmas så, att sammanlagda beloppet af

lön och dyrtidstillägg icke för någon komine att understiga 1,200 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har statsrådet och chefen för finansdepartementet

anfört följande.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade embets- och tjenstemän

mom statsdepartementen och andra derunder lydande, till Stockholm förlagda

embetsverk, under åberopande af den betydande prisstegring, som i

hufvudstaden inträdt å nästan alla slag af lefnadsförnödenheter, anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för afhjelpande af de svårigheter,

hvaruti nämnda samhällsklass i allmänhet blifvit genom prisstegringen

försatt, dervid hufvudsakligen anförts, att denna prisstegring, hvars tryckande

verkningar ^ högst få af hufvudstadens invånare torde undgå att

erfara, gifvetvis inaste drabba dem tyngst, hvilka, såsom förhållandet vore

med statens^ embets- och tjenstemän, för fyllandet af sina lefnadsbehof vore

hänvisade till en bestämd inkomst; att den aflöning, statens embets- och

tjensteman för närvarande atnjöte, derjemte dels för flertalet vore faststäld

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

redan för omkring 20 år sedan, efter hvilken tid en betydande nedgång

i penningvärdet egt ruin, och dels ej heller kunnat från början så tillmätas,

att den medgåfve en ökning af utgifterna i den grad, nu rådande

priser med nödvändighet påkallade; att följden af eu otillräcklig aflöning

för statens tjenare i regel måste blifva, att de, hvilka ej hade ett kapital

att tillita, drefves att antingen helt och hållet öfvergifva statens tjenst för

att söka sin utkomst på områden, der ett dugande arbete bättre ersattes,

eller ock beträda skuldsättningens farliga väg, i båda fallen säkerligen till

skada för staten; att en af sakkunnig person verkstad, den underdåniga

skriften bilagd statistisk utredning rörande den inträffade prisstegringens

omfattning och höjd utvisade, att genom prisstegringen värdet af sökandenas

aflöning numera minskats med 25 å 30 procent i förhållande till värdet af

samma aflöning vid tiden för dess fastställande; att, om således tillvaron

af ett betänkligt missförhållande emellan de nuvarande lefnadskostnaderna

och den till sökandena utgående aflöningen finge anses ådagalagd, det å

andra sidan vore alldeles ovisst, huru länge detta missförhållande på grund

af de höga prisens fortvaro skulle komma att räcka, samt att sökandena

till följd häraf anhölle om en tillfällig löneförbättring, sådan den under

liknande förhållanden förut af Ivongl. Maj:t beredts embets- och tjenstenit

nnen i form af så kalladt dyrtidstillägg.

Departementschefen har derefter till en början återkallat i minnet,

hvad som förekom åren 1873 och 1874, då frågan om dyrtidstillägg åt

statens embets- och tjensteman var föremål för behandling hos Ivongl.

Maj:t och Riksdagen. Med afseende på den betydliga stegring i priset på

bostäder, bränsle, arbetsbiträden, åtskilliga delar af beklädnad samt de

oundgängligaste födoämnen, som efter 1856—1858 årens lönereglering egt

rum, hade statsdepartementens chefer i början af september månad 1873

anmodat embetsverk och myndigheter att ''en hvar för sina embets- och

tjensteman inkomma med förslag, i den mån de kunde anses af omständigheterna

påkallade, i syftning af lönevilkorens förbättring vare sig genom

en fast löneförhöjning på ordinarie stat eller genom ett tillfälligt efter

prisförhållandena lämpadt lönetillägg. De utlåtanden och förslag, som i

följd deraf inkommit från förvaltningens särskilda grenar, hade vid jemförelse

inom statsdepartementen befunnits icke blott i föreslagna anordningars

särskilda delar, utan äfven i de allmänna grundsatser, som vid

deras uppgörande tagits till ledning, innefatta en mångfald så stor och

vexlande mellan så olika åsigter i fråga om arbetsfördelning, lönegrader,

aflöningens fördelande i lön och tjenstgöringspenningar m. in., att dessa

ämnens sammanföring till ett öfverskådligt helt och deras bearbetande till

ett förslag, som kunde göras till föremål för Ivongl. Maj:ts och derefter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

för Riksdagens pröfning, befunnits omöjligt att verkställa under den korta

tid, som till riksmötets början återstått. För frågans bringande till en

lycklig lösning hade Kongl. Maj:t derför funnit nödigt att åt en komité

uppdraga att, efter tagen kännedom af de inkomna yttrandena, afgifva

utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens

och myndigheternas löneförhållanden, med rätt att dervid jemväl, i den

mån komiterade kunde finna det af omständigheterna påkalladt, göra framställning

om förändringar i dåvarande organisation af förvaltningspersonalen

och anordning af dess arbete.

I afbidan på en dylik omfattande regleringsplan och då det synts

ovedersägligt, att de dåvarande aflöningsbeloppen, jemförda med stegrade

pris och deraf beroende lefnadsbehof, påkallade förhöjning, men en sådan

på sakens dåvarande ståndpunkt ej kunde, med undantag för vissa stater,

der slutlig reglering på grund af redan vunnen erfarenhet ansågs kunna

ega rum, såsom för häradshöfdingeembetena samt Kongl. Maj:ts kansli, ske

under annan form än genom ett tillfälligt och i sjelfva sin benämning

motiveradt dyrtidstillägg, vid hvars bestämmande hänsyn måste företrädesvis

tagas till den allmänna prisstegringens inverkan på lefnadsbehofven,

såvidt denna kunde oberoende af rent individuella förhållanden uppfattas

i sammanhang med allmängiltiga förutsättningar, hade Kongl. Maj:t på

grund deraf och enär efter föregående regleringen priset å de allmännaste

lefnadsbehofven såsom ett helt betraktade ökats, såvidt kunnat erfaras, med

minst 30 procent, beslutat aflåtande till Riksdagen af den framställning,

att för hvarje å rikets stat uppförd penningelön eller arfvode, der icke af

särskild anledning blefve annorlunda bestämdt, måtte anvisas för åren 1874

och 1875 ett dyrtidstillägg, hvardera året af 30 procent, dock icke högre

än 1,500 kronor för något aflöningsbelopp, dervid rörande dyr tid stilläggets

utbetalning borde till vederbörande verks och myndigheters efterrättelse

stadgas de inskränkningar, att dylikt tillägg till den, som af statens medel

åtnjöte lön eller arfvode för två eller flera befattningar, finge utbetalas

endast för en af dessa, nemligen för den, som medförde högsta aflöningen,

eller, derest denna på mer än ett ställe vore lika, för den af dem, till

hvilken han först blifvit befordrad, samt att å dyrtidstillägget skulle afdragas

hvad tjenstens innehafvare på grund af särskildt medgifvande egde

uppbära såsom personel godtgörelse för upphörda inkomster i tjensten.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 maj 1874 hade Riksdagen anfört,

att det med afseende å de stegrade pris på de flesta förnödenheter, som

efter förenämnda allmänna lönereglering för de civila tjenstemännen egt

rum, vore uppenbart, att statens embets- och tjensteman, hvilka för sin

utkomst vore hänvisade till en viss bestämd inkomst, befunne sig i afse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. J

ende å aflöningsförhållanden i vida sämre ställning än den, som genom

samma reglering dem bereddes. Då emellertid under den korta tid, som

förflutit, sedan statsregleringen för ar 1874 af Riksdagen faststälts, någon

så betydlig förändring i prisförhållandena icke egt rum, att den skulle

kunna anses nödvändiggöra rubbning af samma statsreglering och påkalla

förhöjningar i aflöningar, som till en del för en redan förfluten ticl belöpte,

'' hade Riksdagen ansett någon förbättring för samma ar i redan laststäld

aflöning icke böra medgifvas annorlunda än i särskilda undantagsfall

der omständigheterna dertill föranledde. Beträffande åter de för ar

1875 ifrågasatta dyrtidstillägg för sådana embetsverk och stater, förrimma

regering “icke blifvit föreslagen, hade Riksdagen funnit sådana tillägg i

allmänhet icke lämpligen böra annorlunda än på det af Kongl. Maj:t

angifna sätt eller efter eu för alla lika procentberäkning bestämmas; men

denna procentberäkning hade ej endast grundats på förhållandet ai den

allmänna prisstegringen, utan hade dervid jemväl tagits hänsyn dertill,

att icke den utgående aflöningen med dyrtidstillägget komme att uppgå

till sådant belopp, att deraf kunde uppstå svårighet vid en blifvande definitiv

lönereglering. Vidare hade dervid iakttagits, att, då fråga vore

endast om eu tillfällig, af den stegrade lefnad skostnaden föranledd löneförbättring,

sådan förbättring icke kunde anses för de embetsman, som

vore med högre löner försedda, vara af nöden eller åtminstone icke erfordrades

i lika grad som för dem, hvilkas aflöning vid tiden för dess reglerande

endast varit afsedd för uppehållandet af eu tarfligare lefnads
Efter

att hafva från dessa olika synpunkter skärskådat fragan, hade

Riksdagen såsom allmän grund för pröfningen af framställningarna om

dyrtidstillägg för år 1875 antagit den mening, att sådant tillägg borde

utgå med 20 procent å alla löner och arfvoden, som ej öfverstege 5,000

kronor, att å löner och arfvoden från 5,000 kronor till och med 9,000

kronor, tillägget, der sådant beviljades, borde utgöra 1,000 kronor, samt

att å löner eller arfvoden, som öfverstege 9,000 kronor, något dyrtidstillägg

icke borde medgifvas; och hvad ariginge^vilkoren för utbetalning

af dyrtidstillägg hade Riksdagen godkänt de af Kongl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagna inskränkningar. _ . ,

Vidare har departementschefen redogjort för innehållet al det utlåtande,

som af statskontoret afgifvits den 30 november 1899 öfver den

af förenämnda embets- och tjensteman nu gjorda framställning om dyrd.Istillägg

I detta utlåtande hade statskontoret anfört, hurusom af den vid

sagda*"*framställning fogade statistiska utredningen inhemtats, att efter den

lönereglering för rikets civila embets- och tjensteman, som egt ruin i slutet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

af 1870-talet och början af 1880-talet och som sedermera utgjort den

väsentliga grunden för de civila aflöningsförhållandena, priset i hufvudstaden

a bostäder och lifsförnödenheter såsom ett helt betraktade stigit

med minst 25 procent. Det hade ock med afseende å den alltjemt fortgående

stegringen synts statskontoret som skulle någon nedgång i lefnadskostnaderna

ej vara att emotse under innevarande år och sannolikt ej

heller under år 1901. Med anledning häraf och på grund af hvad i framställningen

i öfngt anförts, hade statskontoret ansett åtgärd böra vidtagas

för att åt embets- och tjenstemännen i de till Stockholm förlagda embetsverken

för de berörda två aren bereda en löneförbättring, hvilken synts

böra beräknas å den för hvarje embete eller tjenst af Kongl. Maj: t och

Riksdagen bestämda aflöning, ålderstillägg och personliga lönetillägg deri

dock ej i inräknade, samt utgå för de med lägre lön försedda tjenstemännen

med belopp, som någorlunda motsvarade skilnaden mellan värdet af aflöning

en för det närvarande och värdet, deraf vid tiden för dess fastställande

och för embets- och tjensteman, som åtnjöte högre aflöning, efter någon

lägre beräkning, med iakttagande i bådadera fallen att, der med embete

eller tjenst följde rätt till fri bostad, löneförbättringen borde i nåu-on mån

minskas, enär embets- eller tjensteman, som åtnjöte dylik förmån, ej"i samma

grad som de, hvilka ej deraf vore i åtnjutande, berördes af de stemade

letnadskostnaderna. Statskontoret hade i sådant hänseende föreslagit, att

lVongl Maj:t täcktes, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder

som af 1874 års Riksdag följts vid pröfning af då föreliggande framställningar

om dyrtidstillägg, hos Riksdagen göra framställning om beviljande

för hvardera af åren 1900 och 1901 af dyrtidstillägg åt embets- och

tjensteman, hvarom nu vore fråga, i syfte att sådant tillägg måtte, der ej

för särskilda ° fall någon afvikelse kunde anses böra ega rum, utgå med

“0 procent å aflöning, som ej öfverstege 5,000 kronor, samt å aflöning

utöfver 5,000 kronor med 1,000 kronor, under iakttagande att, för den

händelse embets- eller tjensteman åtnjöte fri bostad, det honom eljest tillkommande

dyrtidstillägg borde minskas med en fjerdedel; och hade det

synts statskontoret jemväl böra föreslås, ej mindre att i de fall, der aflömngen

utgjordes af arfvode, dyrtidstillägget måtte erhålla enahanda natur,

men att eljest två tredjedelar af dyrtidstillägget skulle betraktas såsom lön

och en tredjedel såsom tjenstgöringspenningar, än äfven att i främt om

dyrtid stil läggens utbetalning till den, som af statens medel åtnjöte lön

eller arfvode för två eller flera befattningar, stadgades enahanda inskränkningar,

som bestämdes rörande de af 1874 års Riksdag beviljade dyrtidstuläggen.

J

Efter att slutligen hafva lem nät eu redogörelse för åtskilliga andra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

till Kongl. Maj:t inkomna petitioner om dyr Hd sti Hägg samt för de yttranden

och utlåtanden, som öfver desamma afgifvits af vederbörande embetsverk

äfvensom för de öfver först omförmälda framställning af andra myndigheter

än statskontoret afgifna utlåtanden, har departementschefen i

anledning af de många till Kongl. Maj:t inkomna framställningarna om

dyrtidstillägg erinrat, att, då lönerna för en tjenstemannaklass reglerats

genom fastställandet af aflöningsstat för vederbörande embetsverk eller

kår, detta naturligen skett med full vetskap derom, att prisen på förnödenheter

af olika slag vexlade från år till annat och att sålunda den lön,

staten bestode, icke hade samma köpkraft det ena året som det andra.

Den höjning af den allmänna prisnivån, som under många svängningar

fram och tillbaka under tidernas lopp gjorde sig gällande på grund af

den ekonomiska lagen om penningens sjunkande värde, framkallade emellertid

tid efter annan behofvet af löneregleringar, Indika då helt naturligt

resulterade uti nya lönestater med förhöjda aflöningsbelopp. En sådan

lönereglering hade gemenligen föregåtts af en öfvergångstid, under hvilken

dyrtidstillägg medgifvits. Sakens natur medförde, att en återgång från

den högre aflöning, som ett dylikt dyrtidstillägg innebure, måste, helst

om dyrtidstillägget åtnjutits under något längre tid än allenast ett år,

vara förenad med mycken svårighet. Försigtigheten bjöde derför att, innan

dyrtidstillägg inedgåfves, noga pröfva, huruvida den prisstegring, som skulle

motivera lönetillägget, vore af den art och den stabilitet, att den häntydde

på en definitiv höjning af den allmänna prisnivån, eller om den till äfventyra

vore att hänföra till de nyss omtalade svängningar i prisen, på hvilka

en löntagare måste vara beredd.

Resultatet af den statistiska utredning rörande prisförhållandena i

Stockholm, som funnes bifogad den af tjensteman vid statsdeparteinenten

och de centrala embetsverken in. fl. gjorda framställning om dyrtidstillägg,

sammanfattades sålunda, att, om det ena vägdes mot det andra, lefnadskostnadernas

stegring i Stockholm från 1879 till 1899 uppgått till 25

procent. Hvad lifsmedlen anginge, motvägdes visserligen den inträdda stegringen

i priset på ett antal dylika till en viss grad af den betydliga nedgången

i priset på så vigtiga artiklar som socker, kaffe, hvetemjöl och

mjölk, men stegringen under rubrikerna hyra, bränsle och tjenstefolkslöner

vore, så väl hvad hufvudstaden som det öfriga landet anginge, otvifvelaktigt

mycket betydande, och kändt vore, att en ytterligare höjning af

hyresbeloppen allmänneligen inträdt sistlidne höst.

Fn granskning af den tabell, i hvilken nyssnämnda utredning innefattades

och som upptoge prisuppgifter för åren 1879, 1880, 1884, 188(1,

1895, 1897 och januari—augusti 1899, utvisade emellertid, att, med undan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

tåg hufvudsakligen för rubriken tjenstefolkslöner, prisstegringarna i mera

afsevärd utsträckning och mera allmänt inträdt först i kolumnen för år

1899. Äfven om på grund af kända förhållanden prisstegringen i väsentlig

mån kunde anses hafva inträdt redan år 1898, hade man, syntes det

departementschefen, ännu icke rätt att i de antydda stegringarna se mer

än en tillfällig prishöjning — om ock medgifvas måste, att inga tecken

för närvarande tydde på en snar nedgång i prisen.

Departementschefen funne sålunda ställningen icke ännu vara sådan,

att han för närvarande skulle ega skäl tillstyrka medgifvandet af ett allmänt

dyrtidstillägg till statstjenstemännens löner. Skulle ett sådant anses

höra ifrågakomma, vore det för öfrigt klart, att det borde medgifvas

samtliga klasser af tjensteman, icke allenast dem, som nu petitionerat.

Men ehuru tiden, såsom sagdt, icke ännu syntes vara inne att på grund

af rådande prisförhållanden vidtaga en vare sig provisorisk eller definitiv

löneförhöjning, kunde staten, som ju i stor skala vore arbetsgifvare, enligt

departementschefens åsigt lika litet som en enskild sådan undandraga sig

pligten att tillse, att dess arbetstagare icke koinme att lida verklig nöd.

Detta borde icke förutsättas kunna inträffa i fråga om dem bland statens

tjensteman, som vore i åtnjutande af en något högre aflöning. Det åt dem

tillmätta lönebeloppet erbjöde en marginal, inom hvilken under ett år af

dyr tid lefnadsbehofven borde kunna begränsas, ehuru naturligen eu, om

ock tillfällig, nedsättning i en under billigare tider intagen lefnadsställning

icke utan svårighet kunde eg a rum. På annat sätt gestaltade sig deremot

förhållandet, då det blefve tal om de lägst aflönade statstjenarne, om

betjentklassen i dess helhet och de lägsta aflöningskategorierna bland

tjenstemännen. Hvad dessa statens tjenare beträffade, vore de naturligen

i hög grad beroende af vexlingarna i prisen, och om dem torde kunna

sägas, att de i regeln icke kunde, utan att verkligt betryck uppstode, vidkännas

en mera afsevärd inskränkning i de tillgångar, hvilka de för sitt

lifsuppehälle påräknat.

Omständigheterna syntes departementschefen derför vara sådana, att

staten borde gent emot de lägst aflönade bland sina tjenare träda hjelpande

emellan med ett tillfälligt tillskott till deras löner. Detta lönetillskott

borde lämpligen bestämmas till 20 procent af aflöningen, dock att, der

bostads- eller boställsförmån in natura åtnjötes, tillskottet med afseende på

den högst betydande andel, de stegrade hyrorna intoge bland de ökade

lefnadskostnaderna, borde utgå med allenast 10 procent af aflöningen. Att

lönetillskottet, hvilket lämpligen kunde benämnas »dyrtidstillägg», ehuru

det skulle bestås i mindre omfattning än den, i hvilken dylika vid föregående

tillfällen utgått, i första rummet borde tillkomma samtliga statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

betjente, framginge af det förut anförda. Hvar gränsen i fråga om tjenstemännen

borde dragas, kunde vara föremål för någon tvekan. Då man

utginge från den förutsättningen, att dyrtidstillägget endast borde tillkomma

de lägst aflönade tjenstemännen, erbjöde likväl den för flertalet

civila tjenstemannakårer faststälda fördelningen i lönegrader eu lämplig

anknytningspunkt. Dyrtidstillägg borde i enlighet härmed endast medgifvas

de tjensteman, hvilkas aflöning icke öfverstege den,, som bestodes

civila tjensteman i första lönegraden, med iakttagande dervid, att till utgångspunkt

för beräkningen toges den normala aflöningen, det vill säga

aflöningen utan ålderstillägg i denna lönegrad eller 3,000 kronor. Dyrtidstillägg

skulle således icke tillkomma tjensteinnehafvare till högre belopp,

än att hans aflöningsförmåner jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600

kronor.

Oundvikligt vore, att vissa ojemnheter uppkomme, då gränsen för

rätten till dyrtidstillägg skulle sättas vid en bestämd punkt på aflöningsskalan.

Anmärkningar, hvilkas befogenhet icke kunde jäfvas, läte nog

rigta sig mot förhållanden, som blefve en följd af en sålunda bestämd

gräns. Det borde sålunda icke möta svårighet att uppvisa fall, då en

yngre, ogift tjensteman erhölle, men en äldre tjensteman, som vore familjefader

och endast åtnjöte obetydligt högre lön än den förre, icke erhölle

dyrtidstillägg. Då nu emellertid icke vore fråga om beredande af dyrtidstillägg

till statens tjensteman i allmänhet, utan man endast afsåge att

bereda de lägst aflönade bland statstjenarne ett tillfälligt understöd, syntes

skäl icke vara för handen att meddela dess mera detaljerade bestämmelser,

utan fastmera att låta alla tjensteman och betjente inom en faststäld lönegräns

vederfaras lika förmåner.

Följande grunder borde uppställas för medgifvandet af dyrtidstillägg,

nemligen:

att, der aflöningen utgjordes endast af penningar, dyrtidstillägget skulle

utgå med 20 procent af densamma;

att, der åter aflöningen bestode dels af penningar och dels af bostadseller

boställsförmån in natura, vare sig denna vore i stat beräknad till

visst belopp eller icke, dyrtidstillägget skulle utgå med 10 procent af det

kontanta aflöningsbeloppet;

att dyrtidstillägg skulle beräknas å lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg,

kontant bostads- eller inqvarteringsersättning och arfvode samt

tillfällig löneförbättring, men icke å inissräkningspenningar samt skrifvarearfvode;
att,

om tjensteinnehafvare hade mera än en tjenst, summan af hans

aflöningsförmåner vid de särskilda tjensterna skulle läggas till grund för

Bill. till RiJcsd. Prot. 1!)00. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

I® Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

beräkningen, huruvida och till hvilket belopp dyrtidstillägg borde tillkomma

honom;

att dyrtidstillägg icke skulle tillkomma tjensteinnehafvare till höo-re

belopp, än att hans till grund för beräkningen liggande aflöningsförmåner

mberäknadt värdet af bostad eller boställe, der sådant vore i stat angifvet

jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,000 kronor;

att dyrtidstillägget skulle anses tillhöra lönen; samt

att äfven amanuenser med fast arfvode skulle erhålla dyrtidstillägg.

Beträffande de skäl, som aberopats till stöd för justitieombudsmannens

ofvan berörda hemställan samt herr P. Waldenströms motion, tillåter sig

utskottet hänvisa till sjelfva de ifrågavarande framställningarna.

För bedömandet af .Kongl. Maj:ts föreliggande framställning är först

att tillse, huruvida en höjning af lefnadskostnaderna i allmänhet kan anses

hafva inträdt efter den lönereglering, som för flertalet af statens civila

och militära tjensteman och betjente egde rum i medlet och slutet af

1870-talet och början af 1880-talet. Dervid har utskottet funnit, att prisen

å en del. lifsförnödenheter såsom råg- och hvetemjöl, mjölk, socker och

kaffe fallit och att någon afsevärdare förhöjning å öfriga mera oundgängliga

lifsmedel, såsom kött, fläsk, potatis, smör och ägg, ej skett.

Prisen å samtliga förenämnda lifsmedel, med undantag af kaffe och socker,

äro emellertid beräknade för det fall, att fråga är om uppköp från

säljare i första hand, och kunna derför ej tillmätas afgörande betydelse

för dem, hvilka äro hänvisade att anlita mellanhänder. Derjemte har utskottet

funnit, att en prisstegring inträdt å tjenstefolkslöner, liksom öfver

hufvud å allt arbete, å bostadshyror, särskilt i Stockholm och de norrländska

städerna, samt å kol och ved. Att rätt angifva stegringens

storlek är emellertid svårt. Den statistiska utredning, som bifogats den af

tjensteman vid statsdepartementen och de centrala embetsverken m. fl.

gjorda framställning om dyrtidstillägg, visar en stegring af lefnadskostnaderna

i Stockholm sedan 1879 med omkring 25 procent. Kongl. Maj:t

synes hafva uppskattat stegringen till 20 procent, och Stockholms stadsfullmägtige

torde, då frågan om beviljande af dyrtidstillägg åt stadens

tjensteman i slutet af nästlidna år var föremål för behandling hos fullmägtige,

hafva ansett densamma i hufvudstaden uppgå till omkring 15

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

11

procent. För egen del kan utskottet, i brist på tillförlitlig utredning rörande

alla på förevarande fråga inverkande omständigheter, ej uttala någon

bestämd åsigt om stegringens storlek. Att den siffra, Kongl. Maj:t angifvit

för betecknande af lefnadskostnadernas höjning, är för hög, och att

stegringen i landsorten i allmänhet är mindre än i hufvudstaden, lärer emellertid

enligt utskottets förmenande vara otvifvelaktigt.

Innan utskottet går att yttra sig öfver, huruvida den inträdda stegringen

lämpligen bör, på sätt Kongl. Maj:t ifragasatt, föranleda beviljande

af ”dyrtidstillägg åt statens tjenare, har utskottet, utöfver den anmärkning

mot Kongl. Maj:ts förslag i fråga om procentsatsen af dyrtidstillägget, som

framgår af utskottets nyss uttalade åsigt härutinnan, ansett sig böra framställa

de hufvudsakliga erinringar, utskottet har att göra mot de utaf

Kongl. Maj:t för medgifvandet af dyrtidstillägget i öfrigt föreslagna grunder.

Konof. Maj:t har i sådant hänseende föreslagit, bland annat, att dyrtidstillägg

skulle tillkomma, förutom tjensteinnehafvare med aflöning, som

bestämts genom af Kongl. Maj:t och Riksdagen faststäld stat, jemväl amanuenser

med fast arfvode, hvarmed, enligt hvad de till grund för Kongl.

Maj:ts anslagsbegäran liggande uträkningar synas utvisa, torde hafva afsetts

de inom statsdepartementen och vissa embetsverk tills vidare eller för viss

tid antagna amanuenser och dermed jemförliga mera tillfälliga befattningshafvande

hos andra statsmyndigheter, exempelvis de vid länsstyrelserna

anstälda extra biträden. För beredandet af arfvoden åt dessa senare

finnes under rubriken landsstaterna i länen uppfördt ett särskildt reservationsanslag,

hvilket är stäldt till Kongl. Maj:ts disposition och hvarifrån

Kongl. Maj:t för ändamålet dels anvisat åt de olika länsstyrelserna vissa

belopp, att tills vidare ärligen utgå, och dels derutöfver för hvarje år åt

länsstyrelser, som derom göra framställning, beviljar medel i mån åt behof

så långt anslaget räcker. Då beloppen af de till extra biträdena utgående

arfvoden med vissa af Kongl. Maj:t gjorda inskränkningar bestämmas

af länsstyrelserna inom de dem anvisade anslagen, synes det ej

lämpligt, att Riksdagen under form af dyrtidstillägg beviljar medel för

att användas till höjande af arfvoden, hvilka till äfventyra redan af vederbörande

länsstyrelse med afseende å den inträdda prisstegringen höjts till

belopp, som länsstyrelsen anser till fyllest, utan håller utskottet före, att,

i händelse grundade anspråk af länsstyrelserna på förhöjningar i utgående

anslågsbelöppen ej kunna från sagda reservationsanslag beredas, framställning

om detta anslags ökning, på sätt förut under liknande förhallanden

egt rum, bör hos Riksdagen göras. Enahanda erinringar kunna rigtas mot

förslaget om beviljande af dyrtidstillägg åt sadana amanuenser, hvarom

nu är fråga. Vid fastställandet af stater för de olika verken har Riks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dagen i allmänhet å staten uppfört ett gemensamt anslag till arfvoden

åt amanuenser, till vikariatsersättning, renskrifning m. in., hvilket anslag

för ändamålet stälts till förfogande af vederbörande embetsverk, som fördenskull

är obetaget att, blott anslaget ej öfverskrides, förordna ett större

eller mindre antal amanuenser äfvensom bestämma arfvodenas belopp,

hvilka derför ej blott hos olika embetsverk, utan jemväl inom samma

verk äro mycket vexlande; och har utskottet sig bekant, att flera, embetsverk

med bifall till derom gjorda framställningar för innevarande år höjt

arfvodena åt sina amanuenser.

En annan anmärkning mot Kong! Maj:ts förslag föranledes deraf, att

enligt detsamma rätten till dyrtidstillägg begränsats till tjensteinnehafvare

med en aflöning understigande 3,600 kronor. Utom det att utskottet håller

före, att de högre aflönade, i allmänhet äldre tjenstemännen, hvilka oftast

bildat familj och på grund deraf måste vidkännas drygare utgifter än de

lägre aflönade, i ungefär lika hög grad som de senare beröras af stegrade

lefnadskostnader, skulle genom ett bifall till Kongl. Majrts förslag i förevarande

del en förryckning i de en gång faststälda lönestaterna uppkomma

derigenom, att tjensteman, hvilka af Kongl. Maj:t och Riksdagen

ansetts med afseende på tjensternas olika vigt och beskaffenhet eller med

hänsyn till de dermed förenade göromålens större eller mindre mängd

böra hänföras till olika grader eller löneklasser, skulle komma att uppbära

lika aflöning. Så skulle, vid beräknandet af dyrtidstillägget "efter

den af Kongl. Maj:t föreslagna procentsats, blifva förhållandet exempelvis

med registrator i medicinalstyrelsen med en aflöning af 3,200 kronor

och notarie eller kassör derstädes med 3,000 kronor,

med byråingeniör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med 3,500

kronor och registrator eller revisor i samma styrelse med 3,000 kronor,

med direktörer vid fångvårdsstaten med 3,500 och 3,000 kronor,

med postmästare af andra och tredje klass med respektive 3,600 och

3,000 kronor,

med postkontrollörer med 3,600 och 3,000 kronor,

med tullförvaltare med 3,500 och 3,000 kronor,

med tullkontrollörer med 3,500 och 3,000 kronor, samtliga dessa

tjenstemäns aflöningar upptagna utan inräknande af ålderstillägg, samt

med jägmästare med aflöningar efter första ålderstilläggets intjenande

å respektive 3,475, 3,275 och 3,075 kronor.

Föranleder emellertid förslaget oegentligheter derigenom, att enligt

detsamma rätten till dyrtidstillägg begränsats till tjensteinnehafvare med

aflöning, understigande 3,600 kronor, kunna å andra sidan äfven göras

erinringar mot detsamma såsom för vidtomfattande i så måtto, att det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13

afser alla tjensteinnehafvare inom nämnda aflöningsgräns och således

jemväl ej mindre tjensteman och betjente inom sådana verk, som på senare

tiden reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i allmänhet ^faststälts

vid de äldre löneregleringarne, än äfven åtskilliga statstjenare, såsom

aktuarie!- i hofrätterna, landtbruksingeniörer, förste landtmätare, länsveterinärer

in. fl., hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning, å tjensten hafva afsevärda

extra inkomster, men emellertid, vid det förhållande att för afgörande,

huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma, hänsyn finge tagas

endast till de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende å rätt till dyrtidstillägg

komma i samma kategori som de tjensteman, med hvilkas tjenster följde

lika ordinarie, men deremot inga extra inkomster. Äfven i det hänseendet

är förslaget för vidtomfattande, att det inom den angifna gränsen medgifver

dyrtidstilläggs beräknande a hvarje tillfällig löneförbättring, oberoende

af när denna tillkommit, ty härigenom skulle tjensteman och betjente,

åt hvilka under senaste åren beviljats en tillfällig löneförbättring,

jemväl å denna få räkna sig dyrtidstillägg till godo.

Dessa äro de hufvudsakliga anmärkningar, utskottet haft att göra

mot de föreslagna grunderna för dyrtidstilläggs medgifvande; och torde

af utskottets ofvan uttalade åsigt, särskild! i fråga om den för dyrtidstilläggs

beviljande föreslagna aflöningsgränsen, följa, att utskottet ej kan

föreslå sådana jemkningar i förslaget, att detsamma skulle kunna af utskottet

till antagande förordas. _ o

Den inträdda prisstegringen är i öfrigt ej sa stor och har ej heller

fortvara så lång tid, att tillräcklig anledning synes föreligga för staten

att för sina tjenare nu genom dyrtidstilläggs beviljande träda hjelpande

emellan, i synnerhet som nu gällande aflöningar gifvetvis bestämts med

tillbörlig hänsyn till tillfälliga, vexlande prisförhållanden. Om deremot

prisstegringen är beroende på eu i följd af många samverkande omständigheter

uppkommen höjning af den allmänna prisnivån, anser

utskottet lämpligare, att, derest Kongl. Maj:t, efter förutgangen utredning

skulle finna vissa statens tjenare, eller vissa grupper åt statstjenare,

hvilkas aflöningar bestämts enligt äldre stater eller enligt stater,

uppgjorda enligt samma grunder, som följts vid de äldre staternas fastställande,

vara i behof af någon förbättring i aflöningsvilkoren, en revision

af dessa statstjenares aflöningsförhållanden verkställes. Härigenom vmnes

jemväl den fördel, att Riksdagen komine i tillfälle att, der löneförbättring

ifrågasattes, taga under ompröfning, om och till hvilket belopp sådan kan

anses vara af förhållandena i hvarje särskild! fall betingad. °

Beviljandet af ett dyrtidstillägg kan dessutom skapa svårigheter vid

Bill. Ull Rilmd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Aftl. 11 lläft.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

pröfning af frågan om lönereglering för de stater, rörande hvilka utredning

för sådant ändamål nu pågår.

Beträffande derefter dels justitieombudsmannens framställning om

dyrtidstillägg åt vaktmästaren vid ombudsmansexpeditionen och dels herr

Waldenströms ofvanomförmälda motion får utskottet åberopa hvad utskottet

andraga vid behandlingen af Ivongl. Maj:ts förberörda framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att hvad Ivongl. Maj:t för beredande af dyrtidstillägg

åt en del tjensteman och betjente föreslagit:

i punkt

12 under

andra

hufvudtiteln,

» »

12

tredje

»

» »

38

fjerde

»

» punkterna 23 och 24 »

femte

»punkt

54

sjette

» »

25

sjunde

» , samt

» »

126

åttonde

icke må

af Riksdagen bifallas;

b) att justitieombudsmannens ofvan omförmälda

framställning icke heller må vinna Riksdagens bifall; och

c) att herr Waldenströms ofvannäinnda motion

må anses vara, vid bifall till mom. a) här ofvan, besvarad.

Stockholm den 20 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herr S. G. von Frusen.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1S00.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.