Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson.

1900-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:33, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

Wto 33*

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson.

(I. A.)

Under åberopande af bi lagd! utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 2 nästlidne februari bar Kongl. Maj:t i en till Riksdagen

aflåten proposition (n:o 36) af samma dag föreslagit Riksdagen, att

arbetaren August Andersson måtte från och med månaden näst efter den,

io hvilken han erhölle entledigande från sin befattning vid myntverket,

få under sin återstående lifstid af myntverkets medel åtnjuta ett årligt

understöd till belopp af 600 kronor.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom arbetaren August

Andersson i en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 7 juli 1898 anhållit,

att, enär han, som sedan september månad 1872 haft anställning

vid myntverket och sedan dess oafbrutet arbetat derstädes, under tiden

adragit sig sjukdom, som så minskat hans arbetsförmåga, att det när som

helst kunde väntas, att han ej vidare blefve i verkets tjenst användbar,

samt Andersson, som hade stor familj att försörja, ej kunnat af sin aflöning

bespara något för framtiden, Andersson måtte varda hugnad med

någon pension eller årligt understöd för sina återstående lefnadsdagar;

vid hvilken ansökning funnits fogadt ej mindre fräjdbetyg, utvisande, att

Andersson vore född den 28 januari 1841 och åtnjöte medborgerligt för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

7

troende, än äfven ett den 11 juni 1898 utfärdadt läkarebetyg af innehåll,

att Andersson, som lede af kronisk magkatarr, då vore mindre arbetsför.

öfver berörda ansökning hade myntdirektören afgifvit infordradt utlåtande

af den 30 september 1898, deri myntdirektören vitsordat rigtigheten

af sökandens förenämnda uppgifter, hvarjemte myntdirektören vidare

anfört, att, med hänsyn dertill att sökandens helsa under en längre tid af

sistnämnda år varit ganska dålig och sökanden befunnits lida äfven af de

minst ansträngande göromål, som förekomme vid myntverket, det utan tvifvel

vore i höf grad önskligt för sökanden att kunna lemna sin tjenst och

komma i åtnjutande af något årligt understöd; att, då det numera inom

den enskilda industrien vore ganska vanligt, att arbetare, som gjort sig

deraf förtjente, erhölle pension, när de till följd af förminskade arbetskrafter

icke längre kunde försörja sig, det syntes nödvändigt, att vid en statens

verkstad och i synnerhet en sådan som myntverkets, der det vore af största

vigt att städse hafva pålitliga och redbara arbetare, arbetarne bereddes

enahanda förmån; att någon särskild pensionskassa för myntverkets arbetare

ej funnes och icke heller lätteligen kunde bildas, enär de derstädes tast

anstälde arbetarne voro allt för få, för att deras årliga bidrag skulle kunna

uppgå till något betydande belopp, samt det ej vore lämpligt, att pensionsafgifter

affordrades samtliga arbetare, som vunne anställning vid verket,

enär man derigenom skulle likasom gifva hvar och en af (lem ett löfte

om anställning på lifstid, ett löfte, som ej kunde infrias, emedan göro

målens omfång vid myntverket vore så vexlande, att arbetarnes antal

vissa år måste betydligt ökas och andra år inskränkas till det minsta

möjliga; att sökanden visserligen endast uppnått en ålder af 57 år och

arbetat vid myntverket i 26 år, men i allmänhet icke vore mer arbetsför

än andra arbetare, som vore 10 år äldre; att det för den skull vore synnerligen

önskligt, att sökanden finge komma i åtnjutande af så stort ärligt.

understöd för sin återstående lifstid, att han kunde helt och hållet

kunna sin befattning; att sökandens aflöning under de tio sistförflutna åren

i medeltal utgjort 1,242 kronor och för år 1897 uppgått till 1,450 kronor;

samt att myntdirektören på grund af hvad sålunda anförts hemstälde, att

sökanden måtte beredas en årlig pension af 600 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i frågan genom remiss jemväl infordrats,

hade i utlåtande af den 21 november 189S anfört, att, enär staten icke

syntes hvarken kunna eller böra underdraga sig den arbetsgifvare i allmänhet

tillkommande pligten att i sin mån, så vidt möjligt, sörja för en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

i^tjensten åldrad, sjuklig tjenares återstående dagar — helst der af denne,

såsom här syntes vara förhållandet, vid arbetets utförande kräfts särskild

pålitlighet och redbarhet — statskontoret funne ansökningen förtjena

afseende; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det pensionsbelopp,

myntdirektören för sökanden förordat, hade embetsverket

biträdt myntdirektörens i ämnet gjorda hemställan.

Vid ärendets föredragning den 22 december 1898 hade Kongl. Maj:t

funnit ansökningen icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 16 augusti 1899 hade nu

sökanden förnyat sin anhållan, att Kongl. Maj:t måtte, med afseende å

sökandens långvariga tjenstetid, hugna honom för hans återstående dagar

med någon pension eller årligt understöd. Vid denna ansökning hade

fogats dels ett fräjdbetyg, af samma innehåll som det förut af sökanden

företedda, dels ock tva den 22 och den 24 nästförutgångna juni utfärdade

läkarebetyg, af innehåll, det förra att sökanden, som lede af kronisk

magkatarr, på grund deraf vore mindre arbetsför, och det senare att

sökanden, som lede af neurastheni, kronisk magkatarr och scorbut, för

närvarande ej vore arbetsför.

Äfven öfver den nu föreliggande ansökningen hade myntdirektören

och statskontoret afgifvit infordrade utlåtanden, myntdirektören

den 28 november 1899 och statskontoret den 1 december samma år.

Myntdirektören hade vid sitt utlåtande fogat ett af läkaren för myntverkets

arbetarepersonal, distriktsläkaren Carl Borg, den 23 november

1899 meddeladt intyg, att sökanden, som sedaÄ 12 å 13 år lidit af

neurastheni, anätni och kronisk magkatarr, för närvarande och enligt läkarens

åsigt för all framtid vore oförmögen till något arbete, hvarigenom

han kunde vara till gagn för det verk, der han hade anställning, eller att

kunna försörja sig sjelf; och hade myntdirektören för egen del anfört, att i

anledning af sökandens först gjorda ansökning myntdirektören i sitt då afgifna

yttrande hufvudsakligen på eget omdöme om sökandens helsotillstånd grundat

sitt uttalande om önskvärdheten af att denne snart skulle kunna helt och

hållet lemna sin tjenst och komma i åtnjutande af något årligt understöd,

att sökandens helsotillstånd nu försämrats, så att, ehuru sökanden efter

åtnjuten ledighet under 2:/2 månader vid återinträde i sin befattning

vid myntverket sistlidne augusti månad kunnat deltaga i vissa lättare

arbeten, hans krafter likväl nu åter vore betydligt nedsatta, samt att, då

af förenämnda af distriktsläkaren Borg afgifna intyg syntes framgå, att

sökanden numera, enligt läkarens åsigt, vore obotligt sjuk och för all

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

9

framtid oförmögen att förrätta sådant arbete, att han derigenom kunde

vara till gagn för myntverket eller försörja sig sjelf, myntdirektören vid

sådant förhållande och under åberopande af sitt förra utlåtande i fragan

hemstälde, det Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke på

grund af ofvanberörda omständigheter tillräckliga skäl nu förelage att

aflåta proposition till Riksdagen angående beviljande af en pension till

sökanden af 600 kronor om året.

Statskontoret hade, med åberopande af det utlåtande, embetsverket

den 21 november 1898 afgifvit i denna fråga, och med särskildt fästadt

afseende å innehållet af distriktsläkaren Borgs nyss omförmälda intyg

angående sökandens sjuklighet och framtida oförmåga att sig med eget

arbete försörja, biträdt den af myntdirektören gjorda hemställan.

Då på grund af förenämnda, af distriktsläkaren Borg den 28 november

1899 meddelade intyg numera antagas finge, att sökanden af

sjukdom vore urståndsatt att längre bestrida sin befattning vid myntverket

eller att genom annat arbete försörja sig och sin familj, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra den framställning,

ifrågavarande proposition innefattar.

Utskottet anser visserligen, att understöd bör tilldelas ofvanbemälde

Andersson, men bör enligt utskottets förmenande detta understöd bestämmas

till 500 kronor, hvarigenom Andersson skulle komma att åtnjuta

samma pension, som enligt Riksdagens senaste beslut i allmänhet

tilldelats de vaktmästare i embetsverken, hvilkas pensionsrätt vant föremål

för Riksdagens särskilda pröfning. Utskottet hemställer alltså,

att arbetaren August Andersson må frän och med

månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande

från sin befattning vid myntverket, under

sin återstående lifstid af myntverkets medel åtnjuta

ett årligt understöd till belopp af 500 kronor.

Stockholm den 16 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 22 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:46 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson. a1 i texten