Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande m. m.

1900-03-29 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:47, Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Anis. till Riksd. kansli den 29 Mars 1900, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning

och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer

och torrläggning af vattensjuka marker samt angående

vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande m. m.

(R. A.)

l:o.

Väganläggningar och vägförbättringar.

I deri till Riksdagen den 15 sistlidne januari aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under riksstatens

sjette hufvudtitel föreslagit Riksdagen att för år 1901 ställa till

Kongl. Maj :ts förfogande 1,000,000 kronor till bidrag för anläggning af nya

samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre göda vägar.

Uti en inom Andra'' Kammaren väckt motion (n:o 93) har herr

C. d. Odman föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1901 ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande såsom bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar ett belopp åt

1,200,000 kronor.

Ifrågavarande anslag utgjorde för hvart af åren 1867 1874 150,000

kronor, 1875—1881 200,000 kronor, 1882—1883 300,000 kronor, 1884—

1885 400,000 kronor, 1886—1887 500,000 kronor, 1888—1891 600,000

Bill. till Riksd. Prof. lÖ00. 4 Sami. 1 Afd. 31 Häft. (N:o 47.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

kronor, 1892—1897 800,000 kronor och 1898—1899 900,000 kronor samt

utgår för innevarande år med 1,000,000 kronor.

Enligt hvad statsutskottet inhemta!, har vägbyggnadsfonden för år

1899 fördelats på det sätt, att till sammanlagdt 64 företag med en väglängd

af 449,5 kilometer och en beräknad kostnad af 1,334,546 kronor anslag

beviljats till följande belopp för arbeten inom nedan nämnda län,

nemligen

inom

Kronobergs

Kristianstads

län ...

» .

............... kr.

. .............. »

9,100

34.500

11,600

13.700

63.400

101,400

75.400

73,000

80.700

18,800

31.200

33.400

22.200

13.200

14.500

3,000

30,300

36.200

119,900

102,500

»

Malmöhus

» ...

»

Hallands

» ....

................. »

»

Göteborgs och Bohus

» ...

»

Elfsborgs

Vermlands

................. »

»

»

»

Östergötlands

Jönköpings

Kalmar

»

................. »

» ...

................. »

»

» ...

»

»

Skaraborgs

Stockholms

» ....

»

»

................. »

»

Södermanlands

»

................ »

»

Gotlands

»

................. »

Örebro

»

Vestmanlands

» ....

................. »

»

Kopparbergs

Vestern or r lands

»

»

»

» ....

................. »

Vesterbottens

» ....

»

Norrbottens

»

................. »

Summa kr.

888,000.

I denna summa ingår ej anvisningen, 12,000 kronor, för väganläggning

mellan Glommersträsk och Ruskträsk. Medräknas detta anslag, uppgå

de från 1890 års vägbyggriadsfond disponerade medlen till fondens hela

belopp, 900,000 kronor.

Beträffande fördelningen af den till 1,000,000 kronor uppgående

vägbyggnadsfonden för innevarande år är utskottet i tillfälle meddela, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 30 sistlidne december hos Kongl.

Maj:t föreslagit, att till 68 arbeten med en väglängd af 434,7 kilometer

och en beräknad kostnad af 1,439,407 kronor måtte anvisas 950,000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 4 7.

3

Till stöd för sitt förslag om höjning af ifrågavarande anslag till

1,200,000 kronor har herr ödman dels åberopat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i den skrifvelse, som ligger till grund för Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, uttalat, att det nuvarande anslagsbeloppet ej

motsvarade de anspråk, som framstäldes å bidrag från vägbyggnadsfonden,

dels ock meddelat, att af samma styrelses den 30 sistlidne december till

Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse angående fördelning af vägbyggnadsanslaget

för innevarande år framginge att, sedan dessa medel blifvit fördelade, vore

på styrelsens handläggning beroende ansökningar om statsbidrag till vägbyggnadsföretag

med en beräknad kostnad af sammanlagdt mer än 4,300,000

kronor. Härtill komme särskilda större väganläggningar i Norrland, för

hvilkas utförande berörda fond finge enligt Riksdagens medgifvande anlitas

utan iakttagande af det i allmänhet stadgade vilkoret, att statsbidraget

finge utgå med högst två tredjedelar af den för anläggningen beräknade

kostnaden.

Med afseende å den af motionären gjorda framställningen vill utskottet

erinra, att behofvet af en höjning i förevarande anslag icke får

bedömas endast på grund af det belopp, till hvilket statsbidrag begärts

för ifrågasatta vägbyggnadsföretag. Flera af dessa företag torde i allt fall

icke komma till utförande särskildt i närvarande tid, då arbetsprisen äro

högt uppdrifna och svårighet ofta möter att anskaffa erforderlig arbetsstyrka.

Med hänsyn härtill och då ifrågavarande anslag så nyligen som

vid förra årets riksdag höjdes samt den nu inträdda stegringen i ansökningar

om bidrag derifrån torde kunna visa sig vara af tillfällig beskaffenhet,

anser sig utskottet icke hafva skäl att nu tillstyrka förändring i anslagets

belopp, utan hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag

och med afslag å herr ödmans i ämnet väckta

motion, må, till bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar, för år 1901 anvisa 1,000,000 kronor.

2:o.

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af dar ''och farleder har Kong]. Maj:t af Riksdagen

begärt ett anslag för år 1901 af 300,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Enligt hvad utskottet inhemta!, tiar 1899 års anslag för ifrågavarande

ändamål blifvit till hela sitt belopp 300,000 kronor fördeladt mellan 12

särskilda företag, och af innevarande års anslag å likaledes 300,000 kronor

hafva dels 245,400 kronor redan af Kongl. Maj:t anvisats såsom bidrag

till utförande af 10 särskilda företag, dels ock derutöfver af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förordats understöd till ytterligare ett företag med

återstående 54,600 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

må, till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning af

åar och farleder, för år 1901 anvisa 300,000 kronor.

3:o.

Frostminskningsföretag.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

sådana myr utdikning ar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att

minska frostländig heten för närliggande bygd, har Kongl. Maj:t för år 1901

äskat ett anslag af 400,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 13 sistlidne

januari har föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande:

»För understödjande af företag, som afse frostländighetens minskande,

har Riksdagen sedan lång tid tillbaka årligen plägat å extra stat

ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp under

olika tider vexlat, liksom ock syftemålet med anslaget i viss mån undergått

förändringar. Innan odlingslånefonden år 1883 bildades, var nemligen

med detta anslag afsedt att understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, och

anslaget, hvilket användes såsom understöd utan återbetalningsskyldighet,

utgick för hvart och ett af åren 1874—1883 med 80,000 kronor, hvarjemte

för sistnämnda år dessutom för samma ändamål anvisades ett belopp

af 70,000 kronor att utgå såsom lån. I sammanhang med inrättande af

nämnda fond vidtogs den förändring, att anslaget efter år 1883 skulle

användas till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med

fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd. Tillika höjdes an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

5

slagets belopp till 100,000 kronor, hvaremot medel att utgå såsom lån

icke vidare för andamålet anvisades. Nämnda förändring i afseende å

anslagets användande föranledde emellertid en minskning i anspråken på

understöd från anslaget, och anslagets belopp ned sattes derför från och

med år 1889 till 50,000 kronor. Med anledning af en utaf Eders Kongl.

Maj:t, i ämnet gjord framställning, beslöt Riksdagen år 1891 den förändring

af ifrågavarande anslags ändamål, att detsamma skulle användas till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd, och i sammanhang dermed höjdes

anslagets belopp åter till 100,000 kronor, vid hvilket belopp anslaget sedermera

bibehölls, till dess detsamma höjdes för år 1896 till 150,000 kronor,

för år 1897 till 200,000 kronor och för år 1898 på grund af en inom

Riksdagen gjord framställning till 300,000 kronor. I sammanhang med

sistnämnda förhöjning af anslaget beslöt Riksdagen vidtaga den ändring

beträffande vilkoren för åtnjutande af bidrag från denna fond, att dylikt

bidrag, som förut fått utgöra högst en tredjedel af den beräknade kostnaden

för torrläggningsföretaget, skulle kunna utgå med belopp motsvarande

hälften af den för företaget beräknade kostnaden.

Härefter har beträffande detta anslag och vilkoren derför icke vidtagits

någon ändring. Uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1899 hafva

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen gjort framställning

om höjning af ifrågavarande anslag med 100,000 kronor eller från

300,000 kronor till 400,000 kronor.

Styrelserna erinra dervid, hurusom i de underdåniga framställningar

rörande detta anslag, som styrelserna tid efter annan afgifvit, särskildt

dem af den 6 oktober 1894 och den 3 december 1895, styrelserna sökt

framhålla skälen för sin uppfattning, att statens understöd till dessa företag

borde tillmätas i rikligare mått och i större utsträckning, om de frostspridande

sumpmarker, som i ofantligt stor utsträckning förekomme inom

landet, skulle inom rimlig tid kunna blifva torrlagda. I sistnämnda underdåniga

skrifvelse hade styrelserna förordat anslagets höjande till 300,000

kronor. Redan år 1891 hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens och i Vesterbottens län anhållit om samma anslags höjande

till respektive 200,000 kronor och 500,000 kronor, hvarjemte hushållningssällskapens

år 1895 församlade ombud anhållit om äskande hos kommande

Riksdag af 300,000 kronor för meranämnda ändamål.

Till stöd för sin förberörda framställning anföra styrelserna derefter

att, ehuru fullt skäl förelegat till det antagandet att, sedan 1897 års Riksdag

på enskild motionärs framställning ökat fonden till 300,000 kronor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 4 7.

samt meddelat förändrade vilkor för beviljande af bidrag från densamma

i afsigt att bidragen skulle få utgå med större andel än förut varit stadgadt

af den för företaget beräknade kostnad, fonden skulle komma att i

ökad utsträckning anlitas, styrelserna, vid anmälan om anslagsbeloppet för

år 1900, ansett sig ej böra ifrågasätta anslagets höjning med afseende

bland annat derå, att de då rådande arbetspriserna äfvensom minskad tillgång

på arbetskraft, åtminstone inom öfre Norrland, der de flesta företag

förekomme, icke skulle föranleda, att någon större liflighet för tillfället för

frostminskningsarbetens utförande komme att yppa sig.

Denna förutsättning, som då syntes befogad, hade emellertid visat

sig icke motsvaras af verkliga förhållandet, utan hade intresset för arbeten

af ifrågavarande art under år 1899 varit så stort, oberoende af de nyss

angifna för arbetenas utförande onekligen ogynsamma förhållandena, att

detta intresse utgjorde det säkraste vittnesbörd för angelägenheten af att

understöden medelst statsanslag till berörda arbeten behöfde å nyo ökas.

I afseende å ställningen af 1899 års anslag hafva styrelserna meddelat,

att enligt fattade nådiga beslut intill den 4 oktober 1899 anvisats

ett belopp af .......................................................................... kr. 133,590: —

samt att embetsverken samma dag beslutat hos Eders

Kongl. Maj:t förorda anslag för eu summa af ................ » 44,700: —

eller tillsammans............................................................. ki\ 178,290: —

hvadan skulle återstå................................................................ » 121,710: —

då fondens årsbelopp utgjorde kr. 300,000

Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore emellertid intill berörda

4 oktober 1899 inkomna ytterligare ansökningar om bidrag till arbeten,

hvilkas utförande enligt upprättade kostnadsförslag skulle medföra eu

kostnad af 509,860 kronor, hvadan alltså, med beräkning af att bidragen

skulle utgöra halfva arbetskostnaden, för dessa ansökningar erfordrades ett

anslag af ................................................................................... kr. 254,930: —

men då, enligt hvad här ofvan omförmälts, funnes disponibel

endast en summa af ............................................... » 121,710: —

utgjorde bristen kr. 133,220: —

hvilken skulle ökas före 1899 års utgång, i den mån ytterligare ansökningar

om understöd inkomme.

Vidare anföra embetsverken, att med stöd af den redan vunna erfarenheten

att fonden väl motsvarat sitt ändamål, men att den, trots dess

jemförelsevis snabba ökning under de senare åren, ändock icke varit till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

7

räcklig att fylla de framstälda anspråken på bidrag till dessa utdikningsarbeten,

som torde utgöra en af de verksammaste åtgärderna till svenska

jordbrukets utveckling, och ehuru embetsverken hölle före, att en än mera

utsträckt användning af denna fond icke allenast torde påkallas, utan ock

ega den största betjnlelse för landets modernäring, ansåge sig embetsverken

för närvarande böra inskränka sitt förslag till en ökning med 100,000

kronor af förevarande fond; och hemstälde embetsverken alltså, det Eders

Kong]. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande Riksdag äska ett belopp af

400,000 kronor för ifrågavarande ändamål för år 1901.

Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen med underdånig

skrifvelse den 6 december 1899 öfverlemnat af hushållningssällskapens i

november samma år församlade ombud afgifvet yttrande i ämnet, deruti

anförts hufvudsakligen följande:

Den allt lifligare verksamhet, som under senare åren utvecklats för

ton-läggningen af landets frostförande marker, utgjorde, enligt ombudens

åsigt, säkraste beviset för att de medel, som nedlades för sagda ändamål,

medförde synnerligen gynsamma resultat. Redan 1895 års ombud hade i

sin då afgifna underdåniga framställning om höjning af detta anslag anfört

följande:

»Yttranden från myndigheter och fackmän likasom den allmänna

meningen inom de frostländare delarne af landet öfverensstämma deri, att

Irostminskningsfonden i synnerlig grad visat sig motsvara sitt ändamål.

Äfvenledes har intygats, särskild^ från landets nordligaste län, att ingen

åtgärd från statens sida för dess materiella förkofran medfört så jemförelsevis

storartade förbättringar i flera rigtningar som nämnda fond, hvilken

verkat en märkbar minskning i frostländigheten, en ökad uppodling och

möjligen äfven, som i orten antages, en förmildring i klimatet. Då liknande

erfarenhet vunnits i alla delar af landet, hvarest frostdikningar i

större skala skett, synas giltiga skäl tala för att fortgå på den väg, som

ledt till så gynsamt resultat.»

Rigtigheten af de åsigter, som sålunda af ombuden då uttalades,

hade genom den erfarenhet, som under de senast förflutna åren vunnits,

ytterligare till alla delar bekräftats. Ombuden ansåge derför, att sträfvandena

inom landet för de frostspridande markernas afdikning borde af

staten kraftigt befrämjas och med erforderliga medel understödjas.

Inom flera delar af landet förefunnes ännu i riklig mängd frostförande

sankmarker, hvilkas uppodling icke med framgång kunde utföras,

förrän längre tid förflutit efter torrläggningsarbetets fullbordande, och

hvilkas afdikning öfverstege den enskilde egarens förmåga. Sådana marker

vore de vidsträckta hvitmossarne, som förekomma i stor utbredning inom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

mellersta Sveriges högland, inom Kronobergs, Jönköpings, Elfsborgs och

Skaraborgs län, samt största antalet myrmarker inom de nordligaste länen.

Sistnämnda myrmarker innehölle visserligen en till odling i allmänhet

tjenlig jordmån, men ogynsamma klimatiska förhållanden och bristande

arbetskrafter lade hinder i vägen för att deras uppodling i större omfattning

för närvarande skulle kunna med framgång bedrifvas.

I detta sammanhang ansåge sig ombuden jemväl böra framhålla,

hurusom kommunikationernas storartade utveckling inom de förr nästan

otillgängliga delarna af landets nordligaste län beredt ökade tillfällen till

kolonisation derstädes, men att en nödvändig förutsättning för dylik kolonisation

vore, att de dertill lämpligt belägna myrmarkerna, vare sig dessa

funnes på enskilda jordegares marker eller inom kronans vidsträckta skogsområden,

blefve behörigen torrlagda.

Behofvet af att öka understödet för de frostförande sumpmarkernas

utdikning framträdde derför år efter år allt kraftigare och borde ej leinnas

obeaktadt, utan deremot på allt sätt befrämjas, i synnerhet som de utgifter,

hvilka staten för det afsedda ändamålet skulle ikläda sig, i en ej

långt aflägsen framtid komme att rikligen återgäldas genom utvidgad odling

och ökad befolkning.

Under sådana förhållanden ansåge ombuden, att höjning af statens

anslag till de frostförande markernas afdikning borde gå hand i hand

med det allt mer framträdande sträfvandet att utsträcka dylika afdikningar,

och ehuru ombuden vore förvissade om att ett betydligt högre belopp

efter hand blefve af behofvet påkalladt, på sätt äfven embetsverken antydt,

samt att anslaget redan nu borde höjas till 500,000 kronor, ansåge sig

ombuden dock af formella skäl böra instämma med embetsverken och

hemstälde derför underdånigst, att, derest icke Eders Kongl. Maj:t skulle

finna skäligt att redan hos nästkommande Riksdag föreslå frostminskningsfondens

förhöjning för år 1901 till ofvannämnda högre belopp, åtminstone

det af embetsverken föreslagna beloppet måtte äskas.

Enligt mig meddelad upplysning hafva under år 1899, efter det

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen lemnat sina

uppgifter om sökta bidrag från fonden, ytterligare inkommit ansökningar

om bidrag till företag med en beräknad kostnadssumma af tillhopa 173,874

kronor. Sedan under år 1899 frostminskningsfondens årsbelopp i det

närmaste disponerats, återstodo vid årets slut, enligt samma meddelande,

inkomna ansökningar om bidrag för frostminskningsföretag med ett sammanlagdt

beräknadt kostnadsbelopp af 492.114 kronor, hvaraf enligt vanlig

beräkning hälften eller 246,057 kronor borde utgå såsom statsbidrag.

Till gäldande af detta statsbidrag skulle i det närmaste hela anslaget för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 4 7.

9

år 1900 åtgå och således intet afsevärdt belopp återstå för företag, som

under årets lopp anmälas.

Af hvad sålunda förekommit framgår, att, ehuru anslaget sedan år

1895, då detsamma utgick med ett belopp af 100,000 kronor, så väsentligt

förhöjts, behof af ökade medel till understödjande af frostminskningsföretag

förefinnes. En bidragande orsak till att denna fond allt mer anlitas är

naturligtvis den af 1897 års Riksdag vidtagna ändring i bestämmelserna

för åtnjutande af bidrag från fonden, hvarigenom sådant bidrag numera

kan utgå till hälften i stället för förut till en tredjedel af den för ett företags

utförande beräknade kostnad.

En förhöjning af anslaget synes mig sålunda lämpligen böra ifrågakomma,

dervid, i enlighet med hvad af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen föreslagits, förhöjningen torde böra bestämmas

till 100,000 kronor, hvarigenom anslaget skulle för nästkommande år utgå

med ett belopp af 400,000 kronor.»

På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

må, till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd, för år 1901 anvisa 400,000

kronor.

4:o.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och

tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå, att

faststälda ''planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas i Riksdagens

skrifvelse den 15 mars 1899 (n:o 17) och äro till allmänhetens

kännedom meddelade genom kongl. kungörelse den 29 i samma månad

(Svensk författningssamling 1899 n:o 21). Från ett åt dessa vilkor har

Riksdagen emellertid medgifvit undantag, nemligen enligt dess skrifvelse

den 13 maj 1898 för väganläggningen inom Västerbottens län mellan Tärna

och sjön Öfver-Uman och mellan Störa Umevattnet och riksgränsen samt

enligt dess skrifvelse den 5 maj 1899 för väganläggningen inom Norrbottens

län mellan Jäckvik och riksgränsen.

Bill. till Riksd. Prof. 11)00. 4 Sand. 1 Afd. 31 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o ål.

I afseende å förberörda vilkor och bestämmelser har Kongl. Maj:t

nu icke föreslagit någon förändring.

Deremot hafva inom Riksdagen förslag blifvit väckta om skrifvelse

till Kong]. Maj:t i och för ändring i bestämmelserna rörande understöds

beviljande dels från den s. k. frostminskningsfonden, dels ock från odlingslånefonden.

Uti särskilda motioner, n:o 4 i Första Kammaren, väckt af

herr C. Ehrenborg, och n:o 21 i Andra Kammaren, väckt af herr S. Nordström,

har nemligen sammanstämmande föreslagits:

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och för en kommande Riksdag framlägga

förslag till detaljerade ändrade bestämmelser för låns beviljande ur odlingslånefonden

och anslags beviljande ur den s. k. frostfonden samt dervid

särskildt framhålla behofvet af anslag utan återbetalningsskyldighet helt

eller delvis till sådana vattenregleringsföretag, som afse större kanaliseringsarbeten

eller utrifning af vattenverk, samt vissa års räntefrihet för lån ur

odlingslånefonden; och

att för detta ändamål anslås ett förslagsanslag å 5,000 kronor.

Hvad angår bestämmelserna rörande den s. k. frostminskningsfonden

hafva motionärerna framhållit, att desamma vore i vissa afseenden bristfälliga.

Sålunda har påpekats saknaden af särskilda bestämmelser för det

fall, att i ett vattenregleringsföretag, som afser att minska frostländigheten

för närliggande bygd, ingå både odlingsbara och icke odlingsbara marker.

Då, enligt hvad Riksdagen åsyftat, understöd till arbete för vinnande af

odlingsbar mark bör utgå, icke såsom anslag, utan i form af lån från

odlingslånefonden, kan visserligen någon svårighet uppstå vid gällande bestämmelsers

tillämpning å företag af ofvan angifna, så att säga blandade

beskaffenhet. Sådana svårigheter torde emellertid, för så vidt de af Riksdagen

bestämda ändamålen för de särskilda fondernas användning skola

fasthållas, i dessa fall knappast kunna helt och hållet undgås, och då motionärerna

icke ens antydt någon utväg, hvarigenom förhållandena skulle

kunna på ett mera tillfredsställande sätt ordnas, synes den af dem gjorda

anmärkningen i förevarande hänseende icke böra föranleda till någon Riksdagens

åtgärd.

Beträffande frostminskningsfonden hafva motionärerna, utom hvad

ofvan anförts, icke haft annat att erinra, än att enligt deras mening bestämda

föreskrifter borde meddelas för afgörande, huruvida en sankmark

vore att anse såsom frostförande eller icke. Att i detta afseende utfärda

bestämmelser, som skulle hafva allmän giltighet, synes utskottet knappast

vara möjligt. Huruvida en sankmark medför frostskada för kringliggande

bygd beror nemligen icke endast på denna sankmarks beskaffenhet, utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

11

äfven i många fall på den angränsande markens läge i förhållande dertill

och kan sålunda bedömas endast genom undersökning på platsen af fullt

sakkunnig person.

Det hufvudsakliga syftet med ifrågavarande motioner synes emellertid

vara att vinna ändring i bestämmelserna för understöds beviljande från

odlingslånefonden. I sådant afseende hafva motionärerna framhållit, att de

ansåge det vara en skyldighet för staten att underlätta och uppmuntra

odlingsföretag icke blott i form af lån, utan jemväl med anslag, då fråga

vore om större kanaliseringsarbeten eller utrifning af vattenverk. Något

giltigt skal, hvarför staten i sådana fall skulle efter helt andra grunder

och på ett långt kraftigare sätt än eljest understödja odlingsföretag, hvaraf

nyttan dock skulle tillfalla de enskilda intressenterna, har, så vidt utskottet

kunnat finna, icke blifvit af motionärerna framlagdt; och genom en dylik

användning af odlingslånefondens medel skulle den uppgift, Riksdagen

stält för densamma, komma att helt och hållet förryckas.

Motionärerna hafva vidare återupptagit det under de senare åren vid

flera tillfällen framstälda, men städse af Riksdagen afvisade förslaget om

vissa års räntefrihet å odlingslån. Utskottet får erinra, att enligt gällande

bestämmelser anstånd med erläggande af ränta och kapitalaf betalning å

erhållet odlingslån är medgifvet för en tid af fem år efter första lyftningsdagen,

och att man sålunda redan sörjt derför, att låntagaren icke betungas

med utgifter för lånet förr än jordförbättringen kan anses vara vunnen.

Vid sådant förhållande får, såsom utskottet beträffande ett år 1898 framstäldt

yrkande i samma syfte anfört, förslaget om vissa års räntefrihet betraktas

endast från den '' synpunkten, att dermed afses nedsättning i den

effektiva ränta, hvarmed odlingslånet löper. Men en räntenedsättning i

denna form måste, på sätt ock förut blifvit påpekadt, anses mindre lämplig,

särskild! af det skäl, att ett sådant eftergifvande af räntan för vissa

år lätteligen efter någon tids förlopp faller i glömska eller åtminstone till

värdet underskattas. Härjemte må märkas, att på grund af den utaf 1898

års Riksdag medgifna lindringen i vilkoren för odlingslån den effektiva

räntan å de lån, som numera utlemna^ från fonden, utgör endast 3.51 procent,

samt att en ytterligare räntenedsättning åtminstone icke under närvarande

förhållanden lärer kunna vidtagas, utan att fondens förmåga att fullgöra

sina förbindelser äfventyras.

Då Riksdagen år 1895 medgaf, att lån från odlingslånefonden finge

beviljas till utförande jemväl af sådana vattenafiedningsföretag, som afsåge

förbättring af förut odlad åker eller äng eller vinnande af ny äng, bestämdes

såsom vilkor härför, att i dessa fall den uppskattade jordförbättringens

värde skall uppgå till dubbla beloppet af låneunderstödet. Detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

vilkor har tillkommit af hänsyn till den särskilda förmånsrätt, odlingslån

åtnjuta, och afser att utgöra en garanti derför, att lån endast lemnas till

företag, hvarvid den jordförbättring, som vinnes, är sådan, att den kan

antagas fullt uppväga den nya skuldbörda, hvilken genom odlingslånet

lägges på jorden och eldigt lag skjutes framför derå möjligen förut hvilande

inteckningar. Motionärerna hafva nu, på sätt äfven förut i enskilda

motioner föreslagits, uttalat sig för upphäfvande af detta vilkor, eller inskränkning

deri. Då emellertid i detta fall, der staten är på samma gång

långifvare och lagstiftare, det måste anses vara dess pligt att noga sörja

för att icke den enskilde inteckningshafvarens säkerhet äfventyras, kan

utskottet icke tillstyrka en sådan förändring, hvarigenom det skydd, som

Riksdagen velat bereda den enskildes rätt, skulle försvagas eller gå förloradt.

Hvad angår ecklesiastika eller andra publika hemmans deltagande i

ett odlingsföretag, hafva motionärerna framhållit önskvärdheten af att bestämda

och efter förhållandena lämpade föreskrifter i detta afseende meddelades.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har emellertid denna fråga redan

gjorts till föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, i det att landtbruksstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i gemensam skrifvelse den 31 sistlidne

januari hos Kongl. Maj:t hemstält om vidtagande af åtgärder för

tillägg till eller ändring i de för odlingslånefonden gällande bestämmelser

i sådant syfte, att möjlighet beredes för, bland andra, innehafvare af

ecklesiastik jord att utan några för dem betungande vilkor erhålla lån

från nämnda fond. Då sålunda uppmärksamheten redan blifvit fästå denna

fråga, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta att efter erforderlig utredning i

ämnet vidtaga de åtgärder, som deraf kunna anses påkallade.

Hvad i öfrigt af motionärerna andragits och uti de vid herr Nordströms

motion fogade bilagor i särskilda afseenden anmärkts, afser egentligen

förmenta brister i gällande dikningslag, om hvars ändring förslag

dock icke blifvit framstäldt.

På grund af det anförda får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må besluta, att i afseende å de

af Riksdagen för år 1901 beviljade statsbidrag till väganläggningar

och vägförbättringar, till bro- och hamnbyggnader

samt upprensningar af åar och farleder äfvensom

till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande

bygd, skola gälla de allmänna vilkor och före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

13

skrifter, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse den

15 mars 1899 (n:o 17); och

b) att herrar Ehrenborgs och Nordströms ofvan

omförrnälda motioner icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

vid punkten 4:o mom. b)

af herr C. G. S. Ehrenborg.

Hr 7. Månsson har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet

deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförrnälda ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:33 Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning a s. 11 i texten