Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Magis proposition angående öfver - förande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsdöd till pr ester skåpets lönereglering sfond.

1900-03-30 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:48, Utlåtande, i anledning af Kongl. Magis proposition angående öfver - förande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsdöd till pr ester skåpets lönereglering sfond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskott»t» Utlåtande N:o 48.

1

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1900, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Magis proposition angående öfver - förande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsdöd

till pr ester skåpets lönereglering sfond.

(2:a U. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten, den BO december 1899 dagtecknad

proposition (n:o 30) har Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag,

föreslagit Riksdagen att medgifva, att under en tid af fem år från och

med år 1900 finge från de ecklesiastika boställenas skogsfond till presterskapets

löneregleringsfond årligen öfverföras ett belopp af 25,000

kronor, att användas såsom lönetillskott åt svagt a/lönade prestman.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

till en början redogjort för prestlöneregleringsfondens

tillkomst samt dess ändamål och användning.

Uti 9 § 2 mom. af kongl. förordningen angående allmänt ordnande

af presterskapets inkomster den 11 juli 1862 hade stadgats, att

inkomster, som grundade sig på statsanslag i kontanta penningar, kronotionde

och hemmansräntor eller på arrenden för de af kronan upplåtna

stom-, annex- och mensal-hemman och lägenheter, som icke vore bostadsBih.

till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 32 Httft. (N;o 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

boställen, kunde, i händelse af befogenhet, från en till annan församling

öfverflyttas eller alldeles indragas, det senare dock endast i de fall,

att de icke vore presterskapet för all framtid tillförsäkrade.

Beträffande afkastningen af de ecklesiastika boställsskogarne hade

härefter Rikets Ständer i skrifvelse till Kongl. Magt den 25 november

1863 yttrat, bland annat: Med antagande att boställsskogarnes afkastning

genom deras regelbundna behandling och sorgfälliga vård skulle

kunna i framtiden åtminstone fördubblas, syntes alla billiga anspråk

vara tillgodosedda, om kronan, ehvad hon sjelf öfvertoge skogshushållningen

eller endast förbehölle sig kontroll derå, tillerkände sig hälften

af skogens afkastning såsom sin andel. Då emellertid härvid mötte

den betänklighet, att genom indragning till kronan af någon del utaf

de ecklesiastika boställenas afkastning intrång kunde synas hafva skett

i presterskapets privilegier, ansåge ständerna kronan böra till presterskapet

afstå hela sin andel i de ecklesiastika boställenas afkastning till

förbättrande af dithörande embetsmäns lönevilkor. Ett sådant afstående

uteslöte icke möjligheten att framdeles, sedan berörda behof af inkomster

på annan väg blifvit fylda, i sammanhang dermed till statsverkets

eller skogsstyrelsens omedelbara disposition indraga den ifrågavarande

andelen af boställsskogarnes afkastning.

I öfverensstämmelse med detta ständernas uttalande hade i 24 §

af kongl. förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne

i riket den 29 juni 1866 stadgats, att, intill dess ordnad hushållning

blifvit å boställsskog införd, boställshafvaren finge använda densamma

endast till husbehof, der ej vidsträcktare rätt redan blifvit vissa

boställshafvare för deras tjenstetid tillerkänd; att sedermera boställshafvaren

— jemte det han alltid finge åtnjuta hvad af skogens afkastning

honom, med afseende på dittills åtnjuten rätt och boställets behof

af skogsfång, skäligen borde tillkomma — derutöfver kunde, om skogen

stode under hans egen vård, erhålla viss andel i afkastningen, hvilken

andel efter den större eller mindre kostnad, som vore med skogens

skötsel förenad, kunde bestämmas ända till halfva behållna afkastningen

utöfver husbehofvet; att af boställsskogs afkastning skulle gäldas i

främsta rummet kostnaden för dess skötsel, men förskjuten indelningskostnad

endast i den mån boställshafvaren ändock kunde bekomma sitt

fulla husbehof; samt att den behållna afkastning af ecklesiastikt boställes

skog, som ej tillfölle boställshafvaren, skulle användas, i öfverensstämmelse

med förordningen den 11 juli 1862, till bidrag vid reglerande

af presterskapets inkomster.

Härefter hade genom kongl. bref till kammarkollegium och stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

3

kontoret, den 14 februari 1868 föreskrifter leinnats angående förvaltningen

af de medel, som sålunda skulle kunna användas vid reglerandet

af presterskapets inkomster. Det hette deri: att i afseende å uppbörd

och förvaltning af vederlagsspanmål, afkastning af hemman samt

dylika i 9 § 2 mom. af kongl. förordningen den 11 juli 1862 omförmälda

lönetillgångar, som under då pågående lönereglering för presterskapet

i riket blifvit eller kunde blifva från vissa presterliga beställningar

skilda, men icke indragna till statsverket, skulle, intill dess

Kongl. Maj:t om nämnda medels användande vidare beslutade, sålunda

förfaras, att sedan lönereglering, hvarigenom så beskaffade löningsmedel

blifvit på omförmälda sätt från presterlig beställning skilda, inträdt i

tillämpning, samma medel skulle af kronans uppbördsmän debiteras

och uppbäras, såvidt ske kunde, i sammanhang med kronoutskylderna

och i räkenskaperna redovisas under särskilt konto med benämning

»presterskapets löneregleringsmedel» samt levereras till landtränteriet,

der medlen likaledes borde under särskildt konto bokföras och hvarifrån

de skulle insändas till kongl. räntekammaren, hvarefter statskontoret,

i den mån medlen inflöte, borde, på sätt lämpligen ske kunde,

göra dem räntebärande, och skulle de derstädes, under benämning

»presterskapets löneregleringsfond», för hvarje län särskildt bokförda,

behandlas utan sammanblandning med statsmedel; samt att, beträffande

de inkomster af ecklesiastika boställens skogar, som, i enlighet med

stadgandet i 24 § af kongl. förordningen den 29 juni 1866 eller till

följd af särskilda af Kongl. Maj:t meddelade beslut, borde, i öfverensstämmelse

med förstnämnda förordning, användas till bidrag vid reglerande

af presterskapets aflöning, ofvanberörda föreskrifter i tillämpliga

delar skulle tjena till efterrättelse.

Från den sålunda bildade fonden hade Kongl. Maj:t, genom särskilda

beslut, tid efter annan låtit utanordna medel antingen såsom lönetillskott

åt svagt aflönade prestmän eller annorledes till understöd åt församlingar,

för hvilka behofvet af ökad själavård varit trängande, men hvilka

ej varit i stånd att sjelfva bära de dertill nödiga utgifter. År 1876

hade fonden börjat i mera afsevärd omfattning på sådant sätt tagas i

anspråk, i det ätt detta år såsom aflöningsfyllnad och lönetillökning

utanordnats öfver 24,000 kronor. Fondens utgifter för nämnda ändamål

hade sedermera varit i ständigt stigande, särskildt de utgifter, som afsett

lönetillskott åt svagt aflönade prestmän. Utgifterna till aflöningsfyllnad

och lönetillökning hade sålunda år 1886 belöpt sig till mera än

100,000 och år 1894 till mera än 200,000 kronor. I följd af beslut

under år 1899 hade utgifterna i ännu större grad än förut ökats, sär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statutskottets Utlåtande N:o 49.

skild! derigenom att. — utom smärre belopp, som af skilda anledningar

under året utanordnats — Kongl. Maj:t genom beslut den 30 november

1899, i anledning af gjorda ansökningar och domkapitlens framställningar,

medgifvit, att under ecklesiastikåret från och med den 1 maj

1899 till den 1 maj 1900 lönetillskott från fonden finge, utöfver hvad

förut blifvit för samma år beviljadt, utgå till ett stort antal innehafvare

af presterliga lägenheter. De nya anslagsbelopp, som på grund af

detta Kongl. Maj:ts beslut beviljats till utgående från fonden utöfver

sådana anslag, hvilka allenast utgjorde förlängning af vissa prestmän

förut tillagda lönetillskott, uppginge sammanlagdt till i rundt tal 100,000

kronor.

Genom de utanordningar å löneregleringsfonden, som sålunda egt

rum, hade densamma emellertid starkt anlitats. Fråga hade derför nu

uppkommit om fondens förstärkning. Innan departementschefen öfverginge

till en närmare redogörelse lör fondens nuvarande ställning och

det sätt, hvarpå han tänkt sig eu förstärkning deraf kunna ega rum,

ansåge departementschefen sig böra erinra om innehållet i en till Kongl.

Maj:t ingifven, i maj 1899 dagtecknad petition, i hvilken en stor del af

rikets presterskap bönfallit om förbättrande af de svagast aflönade

kyrkoherdarnes och komministrarnes aflöningsförhållanden.

Uti denna petition hade hufvudsakligen anförts följande.

Länge hade en stor del af svenska kyrkans presterskap befunnit

sig i ett svårt ekonomiskt betryck. De lönebelopp, som vid nu gällande

löneregleringars uppgörande beräknats komma att tillfalla respektive

tjensteinnehafvare, hade i verkligheten mångenstädes icke uppnåtts.

Och äfven der detta vore fallet, hade de aflöningsmedel, som på 1860- talet ansetts utgöra en anständig bergning, efter trettio år visat sig

vara för ändamålet absolut otillräckliga. Flere omständigheter hade

härvid samverkat. Penningvärdet hade högst betydligt sjunkit. Priserna

på de flesta lifsförnödenheter hade stegrats, hvarförutom löner åt

dagsverkare och tjenstehjon samt kostnaden för material och arbete vid

reparationer och nybyggnader, äfvensom utskylderna till kommunen,

särskilt för skolväsendet och fattigvården, betydligt tillväxt. Men hvad

som i synnerhet vållat det ekonomiska betrycket både varit de väsentligt

höjda fordringarna för de teologiska embetsexamina. Universitetsstudierna

kräfde numera en tid och en kostnad, som — med den aflöning

de flesta prester åtnjöte — gjorde den genom desamma ådragna

skuldbördan omöjlig att förränta och amortera. En stor del af presterskapet

befunne sig derför i en beklagansvärd och, icke blott för embetets

bärare utan äfven för embetet6 gerning, olycksbringande ekono
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

5

misk belägenhet. Denna hade äfven väckt statsmagternas uppmärksamhet,

i ty att, på anhållan af Riksdagen, Kongl. Maj:t förordnat eu

komité med uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag

med afseende på presterskapets aflöningsförhållanden. Då tillika genom

Kongl. Maj:ts beslut den 3 december 1897 åt samma komité uppdragits

att, så snart ske kunde, verkställa utredning angående de verkliga

inkomster, som åtnjötes af de kyrkoherdar och komministrar, hvilkas

inkomster vid gällande löneregleringars uppgörande beräknats uppgå

till 3,000 kronor och derunder för de förra samt 1,800 kronor och derunder

för de senare, hade detta synts uttala en grundsats om det årliga

belopp, under hvilket en komministerslön icke borde gå, och väckt förhoppning

om lönernas snara höjande till berörda belopp. Äfven minimibeloppet

1,800 kronor vore dock med hänsyn till nuvarande studie- och

lefnadskostnader jemförelsevis lågt tilltaget.

På grund af det anförda ville petitionärerna, som förestälde sig,

att presterskapets löneregleringsfond egde tillgångar nog för den önskliga

löneförbättringen, anhålla, att Kongl. Maj:t måtte från nämnda fond

eller andra tillgängliga medel redan för då ingångna ecklesiastikår

bevilja tillskott till de svaga kyrkoherdelönernas uppbringande till 3,000

och de svaga komministerslönernas uppbringande till 1,800 kronor.

Efter derom särskildt gjorda ansökningar hade, såsom förut nämnts,

genom Kongl. Maj:ts beslut den 30 november 1899 lönetillskott blifvit

beviljade; och hade desamma beräknats sålunda, att för de prester,

hvilka gjort ansökning, kyrkoherdelön uppbringats till ungefär 3,000

och komministerslön till ungefär 1,700 kronor. Härvid kunde anmärkas,

att en mängd prester, hvilkas aflöningsförmåner, enligt den af prestlöneregleringskomitén

verkstälda utredning, icke uppnått nyssnämnda

belopp, det oaktadt ej gjort framställning om lönetillskott, hvadan

sådant icke för dessa prester blifvit beviljadt.

Att det nu förefintliga behofvet af löneförbättring icke voro af

tillfällig eller öfvergående art, bekräftades såväl af innehållet i den af

departementschefen nyss omförmälda petition som jemväl af de årligen

inkommande ansökningarna om lönetillskott och domkapitlens öfver

dem afgifna utlåtanden samt den utredning, prestlöneregleringskomitén

i detta ämne nyligen verkstält. Enligt denna utredning skulle, för att

till 3,000 kronor uppbringa inkomsterna för 118 kyrkoherdar, hvilkas

årslön understege detta belopp, erfordras lönetillskott af 27,647 kronor

57 öre och, för att till 1,800 kronor uppbringa de 606 svagast aflönade

komministrarnes, kapellpredikanternas med fleres inkomster, erfordras

tillskott af 220,450 kronor 12 öre eller sammanlagdt nära 250,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

kronor. Och detta ehuru åtskilliga af dessa prester redan förut från

löneregleringsfonden erhölle förstärkning å sina löner. Beräknades

åter minimilönen för komministrarne med flere till allenast 1,700 kronor,

skulle, enligt komiténs utredning, för 560 svagare aflönade sådana

prester erfordras lönetillskott å 161,828 kronor 92 öre, hvadan hela

det årliga lönetillskottet skulle uppgå till ungefär 190,000 kronor.

För att i möjligaste måtto utröna, i hvad mån afkastningen af

presterskapets löneregleringsfond kunde vara tillräcklig för utgifvande

af sålunda erforderliga lönetillskott, hade departementschefen från statskontoret

infordrat upplysningar om fondens ställning; och hade statskontoret

till svar derå — beträffande frågan om de ungefärliga belopp,

som under hvardera af ecklesiastikåren 1899—1904 kunde, med hänsyn

till såväl afkastningen af fondens nuvarande kapital som ock dess

antagliga inkomster af skogsmedel under samma år, utan förminskning

i fondens kapital utdelas såsom lönetillskott — anfört följande:

Enligt statskontorets fondbyrås räkenskaper för åren 1894—1898

hade ifrågavarande fonds inkomster utgjorts af:

ränta och kapitalvinst

år 1894,

efter

en

räntefot af 4,33 %■■■

kr.

90,755: 01

» 1895,

»

»

»

» 3,95 %■■■

»

87,196: 25

» 1896,

»

»

» 3,95 % ■

»

92,108: 28

95,738: 79

» 1897,

»

»

»

» 3,90 %

»

» 189S,

»

j>

)>

» 3,93 %

»

103,003: 47

kogsförsälj

år 1894

ningsmedel

kr.

194,473: 44

» 1895

»

213,942: 91

» 1896

178,658: 98

» 1897

. »

250,000: —

» 1898

»

295,000: —

odisponerade arrendemedel m. m.

år 1894 ......................................

» 1895 ..........................................

» 1896 ............................................

v 1897 ...........................................

» 1898 ..........................................

kr.

»

»

31,445: 87

29,309: 16

28,294: 72

30,140: 04

30,199: 97

»

»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

7

Om man, sade statskontoret, för besvarande af den nämnda frågan

utginge från fondens vid 1898 års slut i statskontoret förvaltade kapitaltillgång,

hvilken enligt räkenskaperna utgjort 2,819,139 kronor 89 öre

eller i rundt tal 2,800,000 kronor, och å detta kapital antoge en räntefot,

hvilken försigtigheten bjöde att ej sätta högre än till 3,8 % för

hvartdera af åren 1899—1904, skulle härigenom uppstå en kapitalafkastning

af 106,400 kronor om året. Hvad derefter anginge den

årliga inkomsten af skogsförsäljningsmedel, hade den under femårsperioden

1894—1898 visserligen utgjort i afrundadt medeltal 226,400

kronor; men då statskontoret icke vore i tillfälle att sjelf göra på sakkunskap

fotade beräkningar öfver hvad dylik försäljning kunde komma

att inbringa åt fonden under nästa femårsperiod, borde följas de beräkningar,

som i sådant afseende uppgjorts af prestlöneregleringskomitén

och hvilka för perioden 1897—1906 utvisade ett årligt medeltal

af 191,622 kronor 80 öre. Utom nu nämnda inkomster af stadigvarande

art inginge till fonden årliga arrenden från de för dess räkning utarrenderade

egendomar; och då dessa arrendemedel—hvari icke inbegrepes

sådana arrenden, som blifvit vissa prestmän tillförsäkrade och som till

dem af vederbörande länsstyrelser omedelbart utbetalades — kunde

utan minskning i fondens nuvarande kapital användas såsom lönetillskott,

hade statskontoret ansett sig böra upptaga jemväl denna inkomsttitel,

förslagsvis beräknad till 25,000 kronor för hvartdera af åren 1899

—1904. Slutligen ville statskontoret erinra derom, att från fonden måste

bestridas eu del extra utgifter såsom reseersättningar, uppbördskostnader

m. m.; men då dylika utgifter, enligt statskontorets förmenande

i allmänhet icke uppginge till mera afsevärda belopp och för öfrigt.

fondens inkomster efter all sannolikhet komme att öfverstiga de af

statskontoret beräknade, syntes dessa extra utgifter icke böra föranleda

minskning i de nu angifna, för lönetillskott påräkneliga tillgångarne.

Af dessa statskontorets uttalanden finge man enligt departementschefens

mening icke draga den slutsats, att lönregleringsfondens inkomster

skulle kunna tillåta att, utan minskning i fondens kapitaltillgång,

under den närmaste framtiden utdela lönetillskott åt det svagast

aflönade presterskapet i hela den utsträckning, som för ändamålet vore

behöfligt. Beloppet af de lönetillskott, som varit beviljade före den 30

november 1899, både utgjort 256,044 kronor 72 öre. Genom Kongl.

Maj-.ts beslut sistnämnda dag hade, såsom förut nämnts, tillkommit eu

ökning af i rundt tal 100,000 kronor för nu löpande ecklesiastikår.

Dessa utgifter ansåge departementschefen löneregleringsfonden hafva

förmåga att bära, särskilt, om man, såsom syntes utan öfverdrift kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

ske, beräknade skogsförsäljningsmedlen till 225,000 kronor årligen eller

33,400 kronor mera än enligt Btatskontorets uppskattning. Men det

måste härvid tagas i betraktande, att, såsom förut antydts, en mängd

prester icke ännu begärt lönetillskott, oaktadt de dertill haft anledning.

Enligt en förslagsvis gjord beräkning behöfdes, för att öfver allt uppbringa

kyrkoherdelönerna till ungefär 3,000 och komministerslönerna

till ungefär 1,700 kronor, ytterligare lönetillskott till belopp af cirka

60,000 kronor. Det kunde dock på grund af hittills vunnen erfarenhet

antagas, att icke alla de, hvilka enligt angifna grunder kunde komma

i åtanke vid utdelande af lönetillskott, derpå skulle göra anspråk; och

det ytterligare erforderliga beloppet kunde derför enligt departementschefens

åsigt beräknas något lägre än sistnämnda summa.

Nämnda brist vore det emellertid, som, derest prestmännens betryckta

ställning skulle kunna i afsevärd mån upphjelpas, behöfde från

annat håll fyllas; och denna fyllnad ansåge departementschefen, på sätt

han komme att närmare utveckla, kunna åtminstone till en del tagas

ur de ecklesiastika boställenas skog6fond, hvars uppkomst nära sammanhängde

med prestlöneregleringsfonden.

Angående skogsfondens tillkomst och ändamål har departementschefen

meddelat följande.

I proposition till Riksdagen den 20 mars 1874 hade Kongl. Maj:t

yttrat, bland annat, hurusom det syntes Kongl. Maj:t vara tydligt, att

med den behållna afkastning, som genom stadgandet i 24 § af 1866

års skogsordning tillagts boställshafvaren eller prestlöneregleringsfonden,

måste, på sätt ock samma paragraf uppgifvits hafva blifvit tolkad,

förstås den årliga afkastning, som i enlighet med faststäld hushållningsplan

kunde år efter år med större eller mindre, dock föga skiljaktiga,

belopp komma att öfverstiga samma års kostnader för skogens skötsel

och förvaltning. Men då, enligt äldre bestämmelser, det varit bosi

ällshafvare förbjudet att, utom i särskilt, medgifna undantagsfall,

begagna skogen till annat än husbehof, och detta förhållande enligt

1866 års skogsordning ännu fortfore i afseende på alla de boställsskogar,

hvarå ordnad hushållning icke vore införd, hade deraf blifvit

en följd, att många boställen funnes med sparad och fullmogen skog,

hvarå den första åtgärd, som för ordnad hushållnings införande erfordrades,

vore afverkning af de träd, som icke längre stode sig sjelfva

till nytta, men väl andra till skada, och som, om de finge qvarstå, årligen

förlorade i värde. Tillgodogörande af sådana från förgångna tider

sparade skogstillgåugar kunde stundom inbringa ganska betydliga belopp.

Då nu enligt de före utfärdandet af 1866 års skogsordning gällande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

9

författningar hvarken prestlöneregleringsfonden hade någon rätt till

inkomst af boställenas skogar, såvidt den icke innefattades i det betingade

arrendet för de boställen, som vore utarrenderade, eller boställshafvaren

i regeln hade annan rätt än till husbehofvet, samt den behållna

afkastning af boställsskogarne, som först genom nämnda skogsordning

blifvit prestlöneregleringsfonden och boställshafvarne tillagd, såsom

ofvan nämnts, endast afsett den reguliera årliga afkastning, som skogarne

efter faststäld hushållningsplan lemnade, syntes hvarken löneregleringsfonden

eller boställshafvarne kunna hafva något författningsenligt

anspråk på omförmälda, vid skogarnes indelande derå befintliga

behållningar af moget virke, hvilka egentligen utgjorde besparad afkastning

för en redan förfluten tid, och desamma följaktligen kunna

utan ingrepp i någons rätt användas till befrämjande af ordnad skogshushållning

ej blott å de boställen, hvarå behållningarna uppstått, utan

äfven å andrå, tillhörande den stat eller tjenstemannacorps, till hvilken

de förstnämnda boställena vore anslagna. Dylika behållningar å ecklesiastika

boställen skulle således kunna användas till förmån för andra

ecklesiastika boställen; dervid borde dock undantag göras för de behållningar

af ifrågavarande slag, som uppstått å ecklesiastika boställen

af frälse- eller skattenatur, hvilka blifvit af menigheter eller enskilde

till sitt ändamål anslagna och hvilkas afkastning icke gerna kunde

användas till förmån för andra församlingar än dem boställena tillhörde.

Vidare borde, innan de virkesbehållningar, som å öfriga ecklesiastika

boställen uppstått, användes till förmån för andra dylika boställen,

derifrån billigtvis afdragas hvad församlingen deraf möjligen

kunde behöfva till egen kyrko- eller prestgård sbyggnad. Att staten,

som anslagit boställena, också vore befogad att meddela ett stadgande

af omförmäld art, hvarigenom ingen enskild löntagares rätt .skulle förnärmas,

syntes Kongl. Maj:t vara uppenbart; men da möjligheten att.

för ett skyndsamt åstadkommande af ordnad hushållning å ecklesiastika

boställen anlita den ifrågasatta utvägen i allmänhet berodde på eu

tolkning af den på ständernas beslut vid 1863 års riksdag grundade §

24 i 1866 års skogsordning, hade Kongl. Maj:t icke velat i ämnet besluta

utan Riksdagens medverkan.

Kongl. Maj:t hade således föreslagit, bland annat, hvarom nu icke

vore fråga^ att inflytande försäljningsmedel för de besparade tillgångar

af växande eller vindfäld skog, som vid uppgörande af planer för införande

af ordnad hushållning å skogar, tillhörande sådana ecklesiastika

boställen, hvilka ej visades utgöra någon viss församlings enskilda egendom,

derå förefunnes och omedelbart eller inom den närmaste framBih.

till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

tiden måste för att ej lida eller föranleda skada tillgodogöras, men icke

kunde anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning efter den ordnade

hushållningens vidtagande eller erfordrades till kjrko- eller prestgård

sbyggnad inom församlingen, måtte få, utan att ingå till prestlöneregleringsfonden

och i den mån de icke behöfdes till utgifter för

skogsindelning eller skogsodlingsarbeten å de skogar, hvarifrån de härrörde,

af Kongl. Maj:t disponeras till bekostande af skogsindelning och

erforderliga skogsodlingsarbeten å andra boställsskogar eller till ersättande

af dertill möjligen från anslaget till skogsväsendet lemnade förskott,

allt dock med iakttagande deraf, att dylika medel användes

endast till förmån för andra ecklesiastika boställen.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hade af Riksdagen bifallits.

Sedan härefter skogsstyrelsen, till åtlydnad af erhållen befallning

att till Kongl. Maj:t. afgifva förslag till de åtgärder, som för verkställigheten

af Kongl. Maj:ts af Riksdagen antagna förslag vore erforderlig^

inkommit med yttrande och förslag i berörda hänseende samt

kammarkollegium och statskontoret afgifvit infordradt utlåtande, hade

Kongl. Magt, enligt skrifvelse till skogsstyrelsen den 31 mars 1876,

rörande verkställigheten af Kongl. Maj:ts och Riksdagens ofvanberörda

beslut,, förordnat bland annat följande: att den vid omförmälda boställen

befintliga skogstillgång, hvilken vid fullständig skogsindelning eller vid

upprättande åt interimshushållningsplaner för skogen funnes böra genom

så kallad berednings- eller rensningshuggning afverkas, skulle,

utom i de fall att bostället vore utarrenderadt på sådana vilkor, att

arrendatorn tillförsäkrats all vare sig ordinarie eller extra afkastning

af skogen, eller att virket erfordrades för boställets behof eller för

kyrko- eller prestgårdsbyggnad i församlingen, försäljas; att det skulle

åligga, vederbörande skogstjensteman att i sammanhang med skogsindelningen

eller upprättandet af hushållningsplanen utsyna skogstillgångar

af ofvan omförmälda slag och derefter, under iakttagande att

dessa tillgångar ej förblandades med skogens ordinarie afkastning, jemte

redogörelse till skogsstyrelsen för utsyningen, till försäljning anmäla de

utsynade skogseffekterna hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som

skulle, på skogsstyrelsens anmodan, gå i författning om skogseffekternas

försäljning; att de för ifrågavarande extra skogstillgångar inflytande

försäljnings med el skulle af uppbördsmannen redovisas och, efter afdrag

af auktionskostnaderna, i landtränteriet insättas särskilt för hvarje

boställe och utan sammanblandning med medel, som influtit för annat

från bostället till äfventyrs försåldt virke; samt att, sedan jemväl utsyningskostnaden

blifvit gulden, Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

11

dels om försäljningen och försäljningsmedlens belopp meddela skogsstyrelsen

underrättelse, dels ock inleverera sjelfva medlen till statskontoret

för att ingå till en fond, som af dessa medel borde bildas under

namn af »de ecklesiastika boställenas skogsfond», och hvilken fond borde

af statskontoret göras fruktbärande;

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t, enär de tillgångar, som

uppkomme derigenom att skog blifvit genom eld eller storm eller eljest

skadad, vore af hufvudsakligen enahanda natur med de tillgångar, som

uppkommit genom berednings eller rensningshuggning, och dessa tillgångar

följaktligen synts Kongl. Maj:t böra på enahanda sätt tillgodogöras,

funnit godt så till vida ändra gällande bestämmelser angående

dylik skadad skog, att i de fall, då till skogsstyrelsen inginge anmälan,

att skog å boställe, för hvilket fullständig skogsindelning eller interimshushållningsplan

ännu ej upprättats, blifvit genom eld eller storm eller

eljest skadad, så att skyndsamt tillgodogörande deraf vore af nöden,

på det att virket ej måtte försämras eller förfaras, samma virke skulle,

på sätt och under de vilkor, som blifvit bestämda i fråga om andra

extra skogstillgångar, utsynas och försäljas och försäljningsmedlen derefter

till skogsfonden ingå.

De inkomster, som tillfallit den sålunda bildade skogsfonden, både

betydligt öfverstigit de från fonden utgående utgifterna. Vid 1898 års

slut hade fondens kapitaltillgång utgjort 1,008,568 kronor 30 öre. Med

föranledande häraf och då fråga uppstått, huruvida skogsfonden skulle

kunna, utan att det med densamma afsedda ändamål äfvent.yrades, till

någon del anlitas för upphjelpande af de svagast aflönade prestmännens

i riket betryckta ställning, hade Kongl. Maj:t anbefalt domänstyrelsen

att inkomma med yttrande, om och i hvad mån fonden, med hänsyn

jemväl till de inkomster, som från de ecklesiastika boställsskogarne för

framtiden kunde antagas komma att till densamma inflyta, kunde för

presterskapets aflönande anlitas.

Till åtlydnad häraf hade domänstyrelsen afgifvit utlåtande, deri

domänstyrelsen anfört följande.

Det enklaste och bästa sättet för skogsfondens deltagande i presterskapets

aflöning vore, att fonden tillika med dess inkomster införlifvades

med löneregleriugsfonden, detta dock under det uttryckliga förbehåll,

att från sistnämnda fond utginge skogsfondens nuvarande utgifter för

skogsodling med mera å små boställsskogar, Indika kostnader eljest

måste, likasom före skogsfondens bildande, bestridas af dessa skogars

innehafvare. Genom en sådan anordning skulle ej blott vissa praktiska

svårigheter i frågor om hvad som rätteligen tillhörde den ena eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

andra fonden upphöra och ganska stor förenkling i administrativt hänseende

åstadkommas, utan äfven ett bland presterskapet temligen utbredt

missnöje öfver skogsfondens tillvaro undanrödjas, på samma gång

som de små boställsskogarnes och dessas innehafvares intressen blefve

fortfarande tillgodosedda. Då emellertid Kong!. Maj:t ifrågasatt endast

partielt bidrag från fonden utan att det med densamma afsedda ändamålet

äfventyrades, ville domänstyrelsen i sitt utlåtande iakttaga en

sådan begränsning af frågan.

Såsom framginge af två vid utlåtandet lögade tablåer, hade fondens

intressemedel och kapitalvinst å utlottade obligationer år 1898

utgjort 33,759 kronor 89 öre. Utgifterna hade under senaste fem åren

varierat mellan 27,079 och 46,159 kronor eller i medeltal under dessa

år 36,796 kronor om året. En påtaglig minskning i utgifterna hade

inträdt efter år 1891, då utgifterna ännu utgjort 65,241 kronor. Detta

kunde förklaras deraf att, i den mån återväxt kunnat med fondens

tillhjelp mera allmänt förskalfas på boställenas gamla, löre londens

tillkomst försummade kalmarker, arbetenas omfång inskränkts. Ehuru

utgifterna för den närmaste tiden icke kunde beräknas lägre än till

35,000 å 40,000 kronor årligen i medeltal, torde de dock antagligen

framdeles ytterligare nedgå. Emellertid försloge åtminstone för närvarande

räntor och kapitalvinst i regel icke till utgifterna, utan dertill

erfordrades tillskott af inflytande skogsmedel, hvilka tillskott dock numera,

sedan ordnad hushållning införts å de flesta boställsskogarne,

blefve, om de än för enstaka skogar kunde uppgå till afsevärda belopp,

alltmer sporadiska för att slutligen alldeles upphöra, hvarför de icke

kunde med någon grad af visshet förut beräknas.

Under anförda förhållanden syntes det dornänstyrelsen mindre förtänksamt

att nu på en gång afhända fonden någon afsevärd del af

dess nuvarande kapital, enär fara då kunde uppstå, att det återstående

kapitalets räntor med mera jemte de osäkra inkomsterna af skogsmedel

i framtiden vore otillräckliga att uppfylla fondens vigtiga ändamål att

bekosta skötseln af de små boställsskogarne, hvilka dock utgjorde det

vida öfvervägande flertalet, omkring fyra femtedelar, af samtliga ecklesiastika

skogar inom riket, och hvilkas innehafvare då blefve lidande.

Deremot ansåge domänstyrelsen detta ändamål icke äfventyras, om under

en kortare tidsperiod, såsom fem år, ur fonden årligen utginge ett visst

belopp till upphjelpande af svagt aflönade prestmäns ställning, hvilket

belopp domänstyrelsen föresloge till 25,000 kronor.

Af de vid domäustyrelsens utlåtande fogade tablåer inhemtades,

att skogsfondens årsinkomster af skogsförsäljningsmedel med mera ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

13

gjort lägst. 7,781 kronor 97 öre år 1892 och högst 158,714 kronor 96

öre år 1897 samt i medeltal 70,020 kronor 39 öre åren 1879—1883,

46,552 kronor 62 öre åren 1884—1898, 34,868 kronor 23 öre åren

1889—1893 och 79,175 kronor 94 öre åren 1894—1898; att, med inräknande

af intressemedel och kapitalvinst å utlottade obligationer, fondens

samtliga årsinkomster i medeltal uppgått åren 1879 1883 till 81,163

kronor 21 öre, åren 1884—1888 till 69,300 kronor 11 öre, åren 1889—^

1893 till 65,287 kronor 66 öre och åren 1894—1898 till 107,990 kronor

32 öre; att årliga utgifterna, hvilka varit lägst år 1878 med 1,095

kronor 91 öre och högst år 1891 med 65,241 kronor 80 öre, i medeltal

upptagits för åren 1879—1883 med 23,880 kronor 97 öre, åren 1884

1888 med 27,993 kronor 73 öre, åren 1889—1893 med 54,359 kronor

75 öre och åren 1894—1898 med 36,796 kronor 38 öre; samt att fondens

behållna kapital, som vid 1876 års slut utgjort 37,699 kronor 2 öre,

för hvarje år ökats och vid 1898 års slut uppgått till 1,008,568 kronor

30 öre.

Med hänsyn till hvad domänstyrelsen yttrat, ansåge departementschefen

för närvarande icke lämpligt att afhända skogsfonden någon

väsentlig del af dess kapitaltillgång. Deremot kunde, på sätt domänstyrelsen

föreslagit, enligt departementschefens åsigt, ett årligt belopp

af 25,000 kronor, utan risk för skogsfondens ändamål, under fem år

tagas ur densamma till bidrag åt presterskapet. Detta belopp vore

visserligen icke tillräckligt för upphjelpande åt det svagast afiönade

presterskapets ekonomiska ställning; men de lönetillskott, som härigenom

skulle kunna beredas åtskilliga prestman, vore dock ganska afsevärda.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och då det

syntes honom lämpligast, att lönetillskotten fortfarande, såsom hittills,

anvisades till utgående allenast ur löneregleringsfonden, samt då, i betraktande

af det sätt, hvarpå skogsfonden bildats, Kongl. Maj:t icke

kunde antagas vilja utan Riksdagens hörande besluta om en öfverflyttning

af medel från skogsfonden till löneregleringsfonden, har departementschefen,

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,

hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af ifrågavarande

proposition.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgifva, att under eu tid

Bin. till Riksd. Prat. OM JO. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

af lera år från och med år 1900 må från de ecklesiastika

boställenas skogsfond till presterskapets löneregleringsfond

årligen öfverföras ett belopp af 25,000

kronor, att användas såsom lönetillskott åt svagt aflönade

prestmän.

Stockholm den 30 mars 1900.

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:93 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående öfverförande af medel från de. ecklesiastika boställenas skogsfond till pr ester skå a1 i texten