Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

1900-03-13 · 171 sidor, varav 164 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 164 av 171 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:5, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

/

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1900, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Aflöning och rekrytering m. m.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd ocli behof liar

Kongl. Maj:t under fjerde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen:

a) att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag

till stat för Karlsborgs artillericorps, medgifva, att denna corps

måtte omorganiseras på sätt nämnda stat utvisade, äfvensom att under

öfvergångstiden uppkommande besparingar å de till corpsen anvisade

anslagsmedel finge användas till bekostande af de två nya kompaniernas

första uppsättning och utrustning;

b) att staten för Vermlands fältjägarecorps måtte på det sätt ändras,

att de till korpraler, vice korpraler, jägare och spel anvisade 400 nummerlöner

höjdes från 65 kronor till 150 kronor, men att de nu å staten

uppförda inqvarteringspenningar måtte derur uteslutas;

c) att medgifva, att sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente

måtte i fråga om månadslön och lega likställas med det

ofriga manskapet vid regementet, samt att aflöningsstaten för nämnda

regemente måtte i öfverensstämmelse härmed ändras;

Bih. till Riktd. Prot. W00. 4 Rami 1 Afd. ,r> lläft. (N:o å.J

Angående

ökning af

detta anslag.

[1.]

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

d) att vid bifall till hvad under a), b) och c) föreslagits, öka anslaget

till aflöning och rekrytering m. in., nu 8,608,524 kronor, med

131,657 kronor till 8,740,181 kronor.

Till stöd för framställningen under mom. a) här ofvan har

statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet

den 13 januari innevarande år (sid. 4—10) anfört följande.

Frågan om fästuingsartilleripersonalens omorganisation vore visserligen

ännu icke så utredd, att ett fullständigt förslag till densammas

lösning kunde för Riksdagen framläggas, men det oaktadt tvekade departementschefen

dock ej att redan nu fästa uppmärksamheten på detta

för vårt försvar så vigtiga spörsmål.

Af den redogörelse för personalfrågans utveckling vid vårt fästningsartilleri

under adertonhundratalet, som lemnats af den genom

kongl. brefvet den 14 maj 1897 tillsatta komitén för utredning rörande

landets fasta försvar och som funnes återgifven i det till Riksdagens

ledamöter utdelade sammandraget af komiténs betänkande, framginge,

hurusom, jemsides med det fasta försvarets tillbakagång, äfven fästningsartilleripersonalen

minskats, och detta i så hög grad, att, medan

denna personal år 1815 utgjort 16 kompanier med tillsammans 960

mans numerär eller 40 procent af artilleriets hela nummerstyrka, densamma

år 1892 uppgått till endast 7 kompanier med en sammanlagd

styrka af 444 man eller 13 procent af artilleriets numerär. Visserligen

hade sedan dess Karlskrona artillericorps, organiserad på 4 kompanier

med en sammanlagd manskapsstyrka af 360 man, tillkommit, men hela

personalen hade dock vid tidpunkten för afgifvandet af komiténs betänkande,

i juli 1898, uppgått till endast 804 man, utgörande 21 procent

af artilleripersonalen. Denna svaga stamstyrka måste uppenbarligen

anses för sitt ändamål alldeles otillräcklig, hvadan komiterades förslag

måste, oaktadt mobiliseringsbehofvet blifvit satt så lågt, som rimligen

kunde ske, förutsätta en efter våra förhållanden högst afsevärd ökning

i fästningsartilleriets stampersonal, »allra helst», hette det i komiténs

betänkande, »som regeringens vid 1892 års urtima riksdag framlagda

förslag till omorganisation af fästningsartilleriet af Riksdagen genom

inskränkningar i den föreslagna artillericorpsen å Karlsborg i så hög

grad reducerades, att fästningsartilleriets å fastlandet stamanstälda manskapsstyrka

genom 1892 års förbättrade härordnings antagande minskats

från 512 till 412 man.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

På grund häraf hade komitén föreslagit, att fästningsartilleripersonalen,

utom Gotlands artillericorps’ fästningskompani, skulle organiseras på

2 regementen, nemligen ett sjöfästningsartilleriregemente om 12 kompanier,

tillhörande sjöförsvarsdepartementet samt afsedt för befästningarne

vid Vaxholm och Oscar Fredriksborg, Karlskrona och Göteborg,

och ett landfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, hörande

under landtförsvarsdepartementet och afsedt för befästningarne vid

Karlsborg och Boden.

Emellertid hade dels de skiljaktiga meningar rörande sjöfästningsartilleripersonalens

organisation, som uttalats af vederbörande myndigheter,

hvilka haft att yttra sig öfver komiténs förslag, dels ock den

under senaste tid väckta frågan om det fasta minförsvarets öfverflyttande

från flottan till sjöfästningsartilleriet föranledt, att Kongl. Maj:t

under den 17 sistlidna november tillsatt en komité, bestående af representanter

från armén och flottan, åt hvilken komité uppdragits verkställandet

af utredning rörande ny organisation af sjöfästningsartilleriet

och fasta minförsvaret jemte sammanhang härmed egande frågor.

Komitén hade börjat sina arbeten den 30 i nämnda månad, och borde

desamma kunna afslutas så tidigt, att ett fullständigt förslag till ordnandet

af denna vigtiga del af försvarsväsendet kunde för nästkommande

års Riksdag framläggas.

Hvad åter beträffade frågan om landfästningsartilleripersonalens organisation,

stode densamma visserligen i nära samband såväl med frågan

om anläggandet af den föreslagna fästningen vid Boden som ock med

spörsmålet om sjöfästningsartilleriets omorganisation, enär de båda

grenarne af fästningsartilleriet gifvetvis borde erhålla en i viss mån

likartad sammansättning; men då den ifrågavarande fästningen kräfde

en jemförelsevis lång tid för sin fullbordan, och behofvet af en fullständigt

organiserad besättningsstyrka först gjorde sig gällande, då

densamma närmade sig sin fullbordan, borde, i betraktande af att, såsom

förut vore nämndt, utredning af frågan om sjöfästningsartilleriets

omorganisation nu påginge, utan olägenhet kunna tills vidare anstå med

afgifvandet af ett fullständigt förslag till landfästningsartilleriets organisation,

äfven om anslag till fästningens påbörjande, i enlighet med

hvad departementschefen i det följande komine att hemställa, nu skulle

äskas. För bedömande emellertid af den omfattning, en dylik organisation

borde erhålla, hänvisade departementschefen till det förslag till

landfästningsartilleriets organisation, som afgifvits af förutnämnda komité

för ordnandet af det fasta försvaret och för hvithet tab. IX a) och c)

i dess betänkande lemnade nödig öfversigt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Om departementschefen således icke nu vore i tillfälle att afgifva

ett definitivt förslag till landfästningsartilleriets organisation, sedan förutom

Karlsborg äfven en befästningsanläggning vid Boden tillkommit,

ansåge han likväl nödvändigt, att redan nu åtgärder vidtoges till förberedande

af en sådan organisation och på samma gång för fyllande

af den betydande brist i artilleripersonal, som förefunues såväl vid vår

nuvarande enda landfästning, Karlsborg, som ock för handhafvande af

den nu befintliga positionsmaterielen. Bästa sättet härför syntes då

vara att organisera Karlsborgs artillericorps i öfverensstämmelse med

den ursprungliga, i Kongl. Maj:ts proposition till 1892 års urtima Riksdag

angifna planen.

Departementschefen erinrade i detta hänseende, hurusom i det af

t. f. chefen för generalstaben afgifna betänkande, hvilket legat till grund

för berörda proposition, nämnda artillericorps’ uppgift angifvits vara

dels att tillgodose fästningens behof af stamartilleripersonal vid eu

mobilisering och dels att medgifva afdelandet af erforderlig personal

för betjenande af den positionsartillerimateriel, som vore afsedd till bestyckning

af de å strategiskt vigtiga punkter anlagda provisoriska befästningame.

Corpsen hade föreslagits organiserad på 4 kompanier

med en befälskader af 1 öfverstelöjtnant och chef, 1 major, 4 kaptener

af l:a klassen, 3 kaptener af 2:a klassen, 1 regementsqvartermästare,

8 löjtnanter af l:a klassen och 5 underlöjtnanter jemte 24 underofficerare,

1 stabstrumpetare, 1 förste bataljonsläkare och en manskapsstyrka

af 300 man samt tygstat. Förslaget till aflöningsstat hade utvisat

en slutsumma af 240,192 kronor 35 öre.

Härvid vore dock att märka, att, enligt nämnda förslag, till den nya

corpsen skulle öfverfiyttas Göta artilleriregementes båda på Karlsborg

förlagda fästningskompanier med tillsammans 6 officerare, 6 underofficerare

och en manskapsstyrka af 112 man, hvadan antalet af de beställningar,

som skulle tillkomma, ganska väsentligt understigit det i den

föreslagna staten angifna.

Riksdagen hade emellertid endast på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts

förslag, att de ofvannämnda, Göta artilleriregemente tillhörande båda

fästningskompanierna skilts från fältartilleriet och bildat en särskild

corps med en personal af 1 major och chef, 1 kapten af l:a klassen, 1

kapten af 2:a klassen, 2 löjtnanter af l:a klassen, 2 underlöjtnanter, 6

underofficerare och 112 man samt en mindre tygstat.

Motivet för detta Riksdagens beslut framginge af dess särskilda utskotts

utlåtande, hvaruti, i likhet med statsutskottet vid 1892 års lagtima

riksdag, utskottet förklarat sig finna den för Karlsborg afsedda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

5

artillericorpsen vara »mindre af nöden, helst utskottet vore af den mening,

att densamma utgjorde en mera speciel och fristående del af

arméns organisation». På samma gång hade utskottet dock hemstält,

att, då de båda på Karlsborg redan befintliga fästningskompanierna, i

händelse Kongl. Maj:ts förslag i denna del blefve afslaget, men den

förbättrade härordningen i öfrigt godkändes, skulle komma att bilda en

fristående qvarlefva af den gamla organisationen, nämnda kompanier

måtte organiseras såsom en sjelfständig corps under egen chef. Detta

hade ock, såsom ofvan nämnts, blifvit Riksdagens beslut.

Det vore emellertid, enligt hvad departementschefen vidare anfört,

uppenbart, att derest en fästning, hvilken som helst, skulle kunna fylla

sin uppgift, måste densamma ega en fullt utbildad och behofvet motsvarande

artilleribesättning. Detta blefve emellertid, hvad Karlsborg

beträffade, vid mobilisering så långt ifrån fallet, att, äfven om fästningens

omfång inskränktes till hvad 1897 års befästningskomité föreslagit

och mobiliseringsbehofvet beräknades så knappt som möjligt, med

nuvarande organisation af artillericorpsen en brist uppstode af icke

mindre än 24 officerare, 71 underofficerare och, om ett obestämdt, men

i alla händelser ringa antal f. d. konstaplar, som kunde stå till hands,

ej beräknades, 290 konstaplar, att nu endast tala om befälet och underbefälet.

Någon möjlighet att från fältartilleriets personal, redan i och

för sig otillräcklig för behofvet och dessutom oöfvad i handterandet af

fästningspjeser, fylla ens någon del af denna brist förefunnes icke.

Såvida ej särskilda åtgärder vidtoges, kunde följaktligen fästningen icke

försvaras af brist på utbildad artilleri er sonad, långt mindre då kunde den

personal, som funnes, förslå äfven till skötandet af positionsartillerimaterielen.

Härtill komme ock, att Karlsborgs artillericorps’ nuvarande organisation

vore förenad med betydliga olägenheter med afseende på fredstjenstgöringen,

förorsakade af den allt för knappa befälstillgångén,

hvarför det hittills varit nödvändigt, trots det mindre lämpliga deri,

att årligen ditkommendera personal från fältartilleriet.

Organiserades deremot corpsen i enlighet med 1892 års förslag och

denna organisation genomfördes på den såsom lämplig ansedda tidrymden

af 3 år, räknad från och med nästkommande år, blefve vid slutet af

nämnda tid icke allenast fästningens behof af artilleripersonal nöjaktigt

tillgodosedt, utan personal äfven öfrig för betjening af åtminstone en

del af positionsartillerimaterielen. En afsevärd svaghet i vår nuvarande

arméorganisation voro härmed undanröjd. De senaste årens krig och

i synnerhet kriget mellan Spanien och Förenta staterna gåfve oförtyd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bart vid handen af hvilken oerhörd vigt utbildningen af artilleripersonalen

— den ombord på örlogsfartygen såväl som den på fästningarne

— intoge. Den materiel, denna personal hade att handhafva,

vore för värdefull att lemnas i oöfvade händer, och endast med en

skicklig ledning vore dess tillbörliga verkan att förvänta.

Med Karlsborgs artillericorps’ organiserande, såsom departementschefen

sålunda föreslagit, vore ock en vigtig förberedelse gjord för den

ytterligare utveckling af artilleripersonalen, som blefve af behofvet påkallad

af ett påbörjande af befästningarne vid Boden. I den mån de

der ifrågasatta befästningsarbetena fortginge och fullbordades, måste

artilleripersonal derstädes förläggas, och det syntes då lämpligast, att

dylik personal dit till en början förflyttades från Karlsborg för att der

1 vanlig ordning ersättas med nyantagen personal. Med all säkerhet

skulle härigenom den för Boden behöfliga personalens uppsättning på

bästa sätt befrämjas.

Slutligen skulle genom den föreslagna organisationen fredstjenstgöringen

vid Karlsborgs artillericorps kunna bedrifvas utan att behöfva

ditkommendera personal från andra truppförband till förfång för utbildningen

vid dessa.

Af hvad departementschefen sålunda anfört ansåge han framgå, att

äfven, innan den blifvande fästningen vid Boden kräfde särskild artilleribesättning,

ökningen af vår nuvarande fästningsartilleripersonal vore

en tvingande nödvändighet, som icke längre kunde uppskjutas, och att

början till denna ökning borde göras med uppbringandet af Karlsborgs

artillericorps till den styrka, som denna corps skulle erhållit, om Kongl.

Maj:ts förslag vid 1892 års urtima riksdag till corpsens organisation

vunnit Riksdagen bifall.

Det förslag till stat för Karlsborgs artillericorps, som departementschefen

låtit upprätta och hvilket såsom bil. I vore fogadt till protokollet,

öfverensstämde i fråga om befälskader, manskapsstyrka m. m. i allo

med det för urtima Riksdagen framlagda organisationsförslaget, endast

med följande mindre afsevärda ändringar:

l:o) den i 1892 års förslag upptagne »förste bataljonsläkare» med

1,800 kronors lön och 3 kronors dagaflöning hade på grund af Kongl.

Maj:ts med 1893 års Riksdag fattade beslut i fråga om bataljonsläkarebeställningarne

vid armén ersatts af en »bataljonsläkare» med 900 kronors

lön och 2 kronors dagaflöning, och skilnaden mellan de sålunda föreslagna

aflöningsbeloppen borde, på sätt departementschefen under punkten

2 af denna hufvudtitel komme att föreslå, läggas till anslaget till

»ökad aflöning åt de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne»;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

2:o) den i 1892 års förslag uppförde informationsofficeren med

arfvode af 400 kronor, hade på grund af 1895 års Riksdags beslut i

fråga om ersättning åt informationsofficerame förslagsvis tilldelats ett

arfvode af 500 kronor;

3:o) rustkammarsmedernas och stockmakames löner hade jemlikt

1898 års Riksdags beslut upptagits till 700 kronor för hvardera i stället

för 600 kronor enligt 1892 års förslag;

4:o) på grund af Kong]. Maj:ts utaf 1896 års Riksdag godkända

förslag rörande förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln hade

ur staten utbrutits och till särskilda anslag öfverflyttats de i 1892

års förslag uppförda kostnaderna för servisersättning, portionsersättning

åt underofficerare, beklädnad och underhåll åt manskap samt kaserneringskostnader,

hvarjemte det i samma förslag uppförda särskilda anslag

för skrifmaterialer nu uppförts under rubriken expenser;

5:o) för vinnande af likhet med andra nu gällande stater för arméns

truppförband, hade benämningen »bekläda adsersättning» utbytts mot

»beklädnad».

Den sålunda föreslagna staten slutade å ett kostnadsbelopp af 157,625

kronor 55 öre, som, derest den af departementschefen föreslagna omorganisationen

blefve genomförd, borde bestridas från anslaget till aflöning

och rekrytering m. m. Från detta anslag utginge nu för nämnda

corps, enligt gällande stat, 56,849 kronor, hvadan anslaget alltså behöfde

ökas med 100,776 kronor 55 öre eller, i jemnadt tal, 100,777 kronor.

Beträffande den anslagsökning i öfrigt, som af den ifrågasatta omorganisationen

skulle erfordras, hade arméförvaltningen å artilleri-, intendents-

och civila departementen uti gemensamt utlåtande den 19 nästlidne

december hänvisat till tablån å nästa sida.

Arméförvaltningen hade jemväl erinrat, att, då för närvarande funnes

å Karlsborgs artillericorps’ stat uppfördt ålderstillägg af 300 kronor fölen

förrådsförvaltare samt i den nya staten ytterligare en förrådsförvaltarebeställning

med enahanda förmån funnes upptagen, det kunde

komma att inträffa, att till personal vid corpsen årligen finge utbetalas

sammanlagdt 600 kronor i ålderstillägg. Då emellertid anslaget till

ålderstillägg vore af förslagsanslags natur och så nyligen som år 1898

höjts från 9,500 kronor till 30,000 kronor, ansåges någon ökning i detsamma

nu icke påfordras.

Hos Riksdagen borde, enligt hvad arméförvaltningen tillika hemstält,

äskas medgifvande att, på sätt vid uppsättning af nya trupper

uuder en följd af år egt ruin, använda de under öfvergångstiden på

samtliga titlar uppkommande besparingar till bekostande af de nya

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

.. . .

För Karlsborgs artillericorps

nu ut- gående

belopp.

framdeles

erforder- liga be- lopp.

ökning.

Till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne

Kronor.

Kronor.

1,265

Kronor.

1,265

» inqvarteringskostnader..............................................

462

1,212

750

» artilleriskjutskolor........................................................

850

2,300

1,450

» arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel..................................................

11,020

29,340

18,320

» mathållning vid garnisonerade armén ...............................

18,400

53,000

34,600

> arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisionerade armén..................................................

1,232

5,300

4,068

* arméns munderingsutrustning...........................................

9,069

25,080

16,011

Summa kronor

41,033

117,497

76,464

Lades härtill ofvan omförmälda förhöjning i anslaget till af- löning och rekrytering m. m................................................

56,849

157,625

100,777

befunnes den af ifrågavarande omorganisation påkallade förhöj- ning i de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln uppgå

till............................ .........................................................

177,241

kompaniernas första uppsättning och utrustning, äfvensom att få tillämpa

den nya staten i den mån Kongl. Maj:t pröfvade sådant kunna ske;

och hade departementschefen i sistnämnda afseende i statens öfverskrift

infört, att densamma skulle tillämpas i den mån Kongl. Maj:t funne

skäligt derom förordna.

Beträffande inqvarteringen af den personal, hvarmed Karlsborgs

artillericorps blefve ökad, vore det, med hänsyn till omöjligheten att

uti eller i omedelbar närhet af Karlsborgs fästning kunna få hyra enskilda

bostäder, nödvändigt, att naturainqvartering bereddes för hela

personalen.

Kostnaden för denna naturainqvartering borde, såsom 1897 årsbefästningskomité

föreslagit, lämpligen kunna bestridas af de vid försäljning

af kronan tillhöriga tomter i Stockholm, i Göteborg och å

Vaxholm inflytande medel. Af köpesumman för de redan slutsålda fotgardestointerna

återstode nemligen ännu en behållning af något öfver

450,000 kronor och af försäljningsbeloppet för de ännu osålda hästgardestomterna

samt tomterna å kommendantsängen i Göteborg komme

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

9

med säkerhet ett öfverskott utöfver hvad af dessa medel redan blifvit

disponeradt att uppstå af omkring lVs million kronor.

Emellertid komme departementschefen framdeles att underställa

Kongl. Maj:ts pröfning ett detaljeradt förslag till ordnandet af ifrågavarande

inqvartering.

I fråga om framställningen under mom. b) bär ofvan har departementschefen

till statsrådsprotokollet (sid. 11 —13) anfört följande.

De till manskapet vid Vermlands fältjägarecorps enligt stat utgående

förmåner skilde sig i betydlig mån med afseende å såväl aflöningsslag

som belopp från hvad likstäldt manskap, tillhörande den icke garnisonerade

armén i öfrigt, egde åtnjuta. Under det nemligen de med corpsens

manskap fullt jemförlige menige eller de så kallade fast anstälde

volontärerna vid sjette arméfördelningens med flere truppförband i

nummerlön af statsmedel bekomme 150 kronor årligen, erhölle manskapet

vid Vermlands fältjägarecorps i årslön endast 65 kronor jemte

10 kronor i inqvarteringspenningar förutom ett visst belopp såsom lega.

Sedan den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för utarbetande af

förslag till ändringar i gällande förvaltningsreglementen för armén uti

sitt den 5 maj 1897 afgifna betänkande angående nytt aflöningsreglemente

för armén framhållit, hurusom några oöfverstigliga hinder icke

syntes möta för åvägabringande af öfverensstämmelse i aflöningshänseende

mellan manskapet vid Vermlands fältjägarecorps och nämnda fast anstälde

volontärer, hade chefen för corpsen uti skrifvelse den 11 augusti

1899 hos Kongl. Maj:t gjort framställning i enahanda syfte och dervid

anfört, bland annat, att, till följd af de synnerligen obetydliga aflöningsförmåner,

som kunde erbjudas manskapet vid corpsen, rekryteringen alltmer

försvårats och för närvarande utfallit så ogynsamt,, att af corpsens

400 manskapsnummer icke mindre än 108 vore vakanta. Jemfördes aflöningsförmånerna

för corpsens manskap med dem, som åtnjötes af menige

vid indelta armén, befunnes de knappast utgöra 50 procent af den indelta

soldatens. Andra regementen, hvilka värfvade sitt manskap inom de

orter, hvarest corpsens rekrytering hufvudsakligen egde rum, kunde genom

att erbjuda vida bättre förmåner lättare erhålla manskap. Corpschefen

hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder,

ledande derhän, att årslönen för menige vid fältjägarecorpsen — utgörande,

inqvarteringspenningarne inberäknade, 75 kronor — måtte

uppgå till 150 kronor för år, samt att det å corpsens stat upptagna

Bih. till Rited. Rrot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 5 UUJt. ‘4

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

rekryteringsanslag måtte höjas med så stor summa, att gratifikationer

till dem, hvilka utförde värfning vid corpsen, skulle kunna ökas från

hittills utgående 10 kronor till samma belopp, som nu erbjödes andra

truppförbands värfvare i orten, eller 40 kronor för hvarje anvärfd rekryt.

Med beräkning af en årlig värfning af 130 man skulle sålunda

rekryteringsanslaget vid corpsen behöfva höjas från 4,G40 kronor till

8,540 kronor samt anslaget till nummerlöner enligt angifna grunder

böra ökas från 30,000 kronor till 60,000 kronor för år.

Uti häröfver afgifvet yttrande har chefen för tredje arméfördelningen

förklarat sig finna ifrågavarande framställning desto mera beaktansvärd,

som den närvarande bristen af omkring 25 procent i corpsens

manskapsnumerär uppstått, oaktadt tillfälle hittills funnits att af tillgängliga

besparingar från föregående år bereda manskapet något bättre

förmåner, än årsanslagen kunnat medgifva. Då emellertid dessa besparingar

snart vore förbrukade, kunde man emotse, att corpsens rekrytering

inom kort skulle blifva ännu mera försvårad än nu, i synnerhet

som de fördelar, hvilka kunde erbjudas värfvarne, vore vida högre

vid andra värfvade truppförband. Arméfördelningschefen ansåge dock,

att det till corpsen nu utgående rekryteringsbidraget tills vidare borde

bibehållas oförändradt.

Vid öfverlemnande af handlingarne i detta ärende hade arméförvaltningen

å civila departementet uti skrifvelse den 5 december 1899 erinrat,

hurusom det varit att emotse, att Vermlands fältjägarecorps’ stamtrupp

icke i längden skulle kunna hållas fulltalig för den aflöning, som

nu utginge till det obefordrade manskapet, helst de med detta manskap

i öfrigt fullt jemförliga, fast anstälde volontärerna vid de norrländska

infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente samt Hallands och

Blekinge bataljoner i årslön uppbure dubbelt så mycket. De af corpschefen

och arméfördelningschefen anförda skäl syntes ock med nödvändighet

påkalla en aflöningsförhöjning, för hvilken jemväl talade fördelen,

att derigenom en för endast nämnda corps bestående aflöningskategori

för manskap komme att försvinna. Armé förvaltningen ansåge

sig derför böra tillstyrka en förhöjning i årslönen för manskapet vid

Vermlands fältjägarecorps till 150 kronor. Vidkommande rekryteringspenningarne,

funnes visserligen sådana ej ännu å stat anvisade vid de

öfriga ofvan uppräknade truppförbanden, men det hade befunnits nödvändigt

att år efter år tillhandahålla de norrländska bland dessa dylika

anslagsmedel genom särskilda anvisningar, hvadan de förhoppningar,

man hittills kunnat hysa om detta behofs temporära art, icke syntes

blifva förverkligade. Under sådant förhållande borde det icke sättas i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

fråga att nu indraga det redan befintliga rekryteringsbidraget vid Vermlands

fältjägarecorps, hvaremot arméförvaltningen ansåge det af corpschefen

gjorda förslaget om äfven detta bidrags ökning icke böra bifallas.

Nummerstyrkan på stat vid denna corps utgjorde 400 man. För beredande

af årslön med 150 kronor till en hvar af dessa erfordrades.

........................................................................... kr. 60,000: —

För närvarande funnes å stat anvisade för 400 nummerlöner

å 65: — ...................................... kr. 26,000: —

samt för inqvarteringspenningar, hvilka

komme att upphöra .............................. » 4,000: — » 30,000: —

Den behöfliga anslagsförhöjningen skulle alltså utgöra... kr. 30,000: —-

Departementschefen har slutligen anfört, att, då, på sätt ofvan

blifvit nämndt, billigheten fordrade, att manskapet vid Vermlands fältjägarecorps

erhölle lika aflöningsförmåner med ofvannämnda, fast anstälda

volontärer, med hvilka de numera i öfrigt vore likstälda, och

dertill komme, att all möjlig omsorg borde egnas deråt, att corpsens

personal hölles fulltalig samt vid bifall till ifrågavarande förslag en af

de i allt fall mångtaliga kategorierna för aflöning åt arméns manskap

skulle försvinna och ett steg, om ock ringa, tagas till uppnående af

önskvärd enhet i berörda afseende, departementschefen i allo anslöte sig

till den af arméförvaltningen i ämnet uttalade åsigt.

I fråga om den under mom. c) gjorda framställningen innehåller

ofvannämnda statsrådsprotokoll (sid. 13—15) följande.

Kongl. Maj:t hade den 4 december 1885, jemte fastställande af

förändrade grunder för manskapets anställning, tjenstgöring och aflöning

vid en del af Göta artilleriregemente samt vid Vendes artilleriregemente

och Kronprinsens husarregemente, tillika förklarat, att, beträffande

spelet vid dessa regementen, komme att tills vidare förblifva vid hvad

dittills i berörda hänseenden varit gällande. Ehuru bestämmelserna

angående aflöning åt spelet vid nämnda artilleriregementen sedermera

blifvit förändrade, hade likväl, enligt aflöningsreglementet den 8 juli

1898, det vid Kronprinsens husarregemente anställa spel af manskapsklassen

fortfarande bibehållits vid samma aflöningsförmåner, som till

detsamma utgått vid tiden för utfärdandet af ofvanberörda kongl. bref.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Före den år 1892 beslutade förbättrade härorganisationen hade vid

detta regemente funnits anställa sex sqvadronstrumpetare och tolf extra

trumpetare, men då regementet derefter organiserats på fem sqvadroner,

hade en sqvadronstrumpetare och två extra trumpetare indragits,

1 sammanhang hvarmed benämningarna ändrats till »stabstrumpetare»

för de förra och »sqvadronstrumpetare» för de senare. Af dessa vore

stabstrumpetarne, i likhet med förhållandet vid åtskilliga andra truppförband,

beträffande aflöningen likstälda med underofficerare, under det

att sqvadronstrumpetarne tillhörde manskapsklassen, men vore lägre aflönade

än manskapet, oaktadt spel af samma klass vid andra garnisonerade

truppförband åtnjöte full manskapaflöning. Då nemligen för allt

manskap, som aflönades enligt system II i aflöningsreglementet, vore anvisade

månadslön med 10 kronor och lega med 40 kronor de två första

tjenståren och 80 kronor de följande, vore för trumpetarne af manskapet

vid Kronprinsens husarregemente anslagna i månadslön endast

7 kronor och i lega blott 20 kronor under alla tjenståren förutom

arfvode med 3 kronor i månaden.

Under erinran härom hade chefen för regementet anhållit, att

sqvadronstrumpetarnes löneförmåner måtte förbättras, samt i sådant

afseende hemstält, att månadslönen och legan måtte höjas till enahanda

belopp som för manskapet, samt att i arfvodet måtte för detta år göras

ett tillfälligt tillägg af ytterligare tre kronor i månaden.

Arméförvaltningen å civila departementet hade, med öfverlemnande

af regementschefens ofvanberörda, af vederbörande arméfördelningschef

förordade framställning, tillstyrkt bifall till densamma, i hvad den

afsåge höjning af månadslönen och legan. För den begärda tillfälliga

höjningen i arfvodet hade arméförvaltningen dock ej funnit skäl föreligga,

hvaremot förvaltningen ansett, att den ifrågasatta höjningen i

månadslönen och legan borde utgå äfven för innevarande år och då

bestridas från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Den tillökning i kostnad, som skulle blifva eu följd af den tillstyrkta

höjningen i aflöningen till sqvadronstrumpetarne, beräknades af

arméförvaltningen på följande sätt:

till bestridande af månadslön till 10 trumpetare i 12 månader å 10

kronor i månaden......................................................................... kr. 1,200: —

samt till lega, under förutsättning att af denna personal

2 befunne sig inom de två första tjenståren, men att 8

vore till tjensten äldre,

Transport kr. 1,200: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

13

Transport kr. 1,200: —

för 2 trumpetare å 40 kr........................................... 80: —

»8 » » 80 » ......................................... 640: — kr. 720: —

eller tillsammans kronor 1,920: —

hvadan, då för denna personal funnes å staten anvisade till

lön..................................................................................... 840: —

leg® ............................................................................... 200: — kr. 1,040: —

den erforderliga anslagsförhöjningen skulle uppgå till kronor 880: —

Då det enligt departementschefens åsigt måste anses billigt, att

sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente, i likhet med

trumpetare af samma klass vid andra truppförband, erhölle samma

månadslön och lega som manskapet, och då den närvarande skiljaktigheten

i deras aflöningsförmåner i förhållande till det öfriga manskapets

innebure en oegentlighet, som borde undanrödjas, så mycket hellre

som kostnaden härför vore jemförelsevis obetydlig, ansåge departementschefen

ansökningen i denna del förtjena afseende, och ämnade han

framdeles, derest denna uppfattning vunne Kongl. Maj:ts och Riksdagens

bifall, underställa Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida den förhöjda aflöningen

borde med anlitande af de till Kongl. Maj:ts förfogande stående

medel utgå jemväl för innevarande år.

Hvad åter anginge den af regementschefen begärda tillfälliga höjningen

i sqvadronstrumpetarnes arfvode under år 1900 med tre kronor

i månaden, ansåge departementschefen, i likhet med arméförvaltningen,

framställningen i denna del ej böra föranleda åtgärd.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och

rekrytering in. nr, som skulle föranledas af bifall till hvad ofvan under

a), b) och c) föreslagits, erinrade departementschefen, att, såsom ofvan

nämnts, anslaget, vid bifall till framställningen under a), skulle behöfva

förhöjas med 100,777 kronor. Ett bifall till framställningen under b)

skulle föranleda en anslagsförhöjning af 30,000 kronor. Och slutligen

skulle detta anslag, derest livad under c) här ofvan hemstälts vunne

godkännande, behöfva ökas med 880 kronor. Anslaget skulle alltså

förhöjas med sammanlagdt 131,657 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad först vidkommer frågan om Karlsborgs artillericorps’ omorganisation,

har utskottet af de skäl, som blifvit i åberopade statsrådsprotokollet

anförda, funnit en utvidgning af nämnda corps vara af

behofvet påkallad, på det att Karlsborgs fästning icke må vid mobilisering

komma att lida en betänklig brist på lefvande försvarskrafter.

Deremot har utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke utvidgningen

lämpligen skulle kunna företagas i något mindre omfattning, än Kongl.

Maj:t nu föreslagit. Utskottet har trott sig finna stöd för en sådan

uppfattning i hvad t. f. chefen för generalstaben i denna fråga anfört

uti det förslag till förbättrad härordning, som låg till grund för Kongl.

Maj:ts proposition till 1892 års urtima Riksdag, nemligen att fästningen

Karlsborg, till följd af sitt undandragna läge i det inre af landet,

icke kunde tänkas blifva föremål för anfall förr än vid vändpunkten —

må hända slutakten — i ett långvarigt krig. Under tiden torde nemligen

lemnas tillfälle, ej blott såsom t. f. chefen för generalstaben framhållit,

till en ganska väsentlig förbättring i utbildningen af fästningens

artilleribesättning, utan äfven till förstärkning af dess antal genom sammandragning

till fästningen af andra truppförband.

Utskottet har derför ansett sig böra föreslå Riksdagen, att Karlsborgs

artillericorps må omorganiseras, så att den kommer att bilda tre

kompanier, hvartdera om 75 man, i stället för, enligt Kongl. Maj ds nu

föreliggande förslag, fyra kompanier med likaledes 75 man i hvarje.

Huruledes corpsen efter en dylik mindre omfattande utvidgning skulle

blifva organiserad, inhemtas af det förslag till stat för Karlsborgs artillericorps,

hvilket på utskottets begäran blifvit upprättadt och som här bifogas.

(Bil. I.)

Den af utskottet föreslagna organisationsändringen medför ock, att

de förhöjningar af vissa anslag under fjerde hufvudtiteln, hvilka Kongl.

Majd i samband med denna fråga föreslagit, blifva i någon mån minskade.

Utskottet har med anledning deraf införskaffat de uppgifter,

hvilka såsom Bil. 2—4 äro fogade vid detta utlåtande. Af dessa uppgifter

inhemtas, att ökning i anslag under denna hufvudtitel blifver på

grund häraf erforderlig med följande belopp:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

15

f *

För Karlsborgs artillericorps

!

Ordinarie anslag.

nu utgående

belopp

framdeles

erforderliga

belopp

Ökning i

jemnadt tal

Anslaget till

aflöning och rekrytering in. m. . .

56,849

125,272

68,423

ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons-

läkarne..........................................

1,265

1,008

1,700

1,265

646

inqvarteringskostnader..........................................

462

artilleriskjutskolor........................................ ..........

850

850

arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt ar-

tilleriets öfningar och materiel.............................

11,020

—

22,040

—

11,020

—

mathållning för garnisonerade armén........................

arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för

18,400

—

39,870

—

21,470

—

garnisonerade armén.............................................

1,232

9,069

3,475

18,810

2,243

9,741

arméns munderingsutrustning....................................

—

_

_

Summa

97,882

—

213,440

—

115,558

—

Extra anslag.

Anslaget till

tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl................

1,381

—

4,256

—

2,875

—

Summa

1,381

—

4,256

—

2,875

—

Då den af Kongl. Maj:t föreslagna organisationen af Karlsborgs

artillericorps skulle hafva medfört en ökning i de ordinarie anslagen

under fjerde hufvudtiteln af 177,241 kronor och i extra anslaget till

tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl. för år 1901 af 4,000 kronor,

komma således, derest utskottets förslag varder af Riksdagen godkändt,

de af Kongl. Maj:t föreslagna anslagshöjningarne att minskas beträffande

de ordinarie anslagen med 61,683 kronor och beträffande det

extra anslaget med 1,125 kronor.

I fråga om Kongl. Maj:ts framställning derom, att de under öfvergångstiden

på samtliga till corpsen anvisade anslagsmedel uppkommande

besparingar måtte få användas till bekostande af den nybildade

delens af corpsen första uppsättning och utrustning, äfvensom att den

nya staten måtte få tillämpas i den mån Kongl. Maj:t pröfvar sådant

kunna ske, har utskottet icke haft något att erinra; och har utskottet

i förslagsstatens öfverskrift infört, att densamma skall tillämpas i den

mån Kongl. Maj:t finner skäligt derom förordna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 5,

Hvad derefter vidkommer Kong]. Maj:ts under b) och c) af punkten

1 gjorda framställningar om förbättrade aflöningsvilkor dels för manskapet

vid Vermlands fältjägarecorps och dels för sqvadronstrumpetarne

vid Kronprinsens husarregemente, har utskottet funnit desamma egnade

att befordra likformighet i arméns aflöningssystem och samtidigt undanrödja

förhållanden, som vid jemförelse med eljest likstäldt manskaps

förmåner måste förefalla orättvisa, hvadan utskottet ansett sig böra

tillstyrka bifall till dessa framställningar.

Derest Riksdagen godkänner hvad utskottet sålunda finner sig böra

föreslå, skulle anslaget till aflöning och rekrytering m. m. behöfva

ökas dels med 68,423 kronor, dels med 30,000 kronor och dels med

880 kronor eller tillhopa med 99,303 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen, med godkännande af det vid

detta utlåtande fogade förslag till stat för Karlsborgs

artillericorps, må medgifva, att denna corps må omorganiseras

på sätt nämnda stat utvisar, äfvensom att

under öfvergångstiden uppkommande besparingar å de

till corpsen anvisade anslagsmedel må användas till

bekostande af den nybildade delens af corpsen första

uppsättning och utrustning;

b) att staten för Vermlands fältjägarecorps må

på det sätt ändras, att de till korpraler, vice korpraler,

jägare och spel anvisade 400 nummerlöner höjas

från 65 kronor till 150 kronor, men att de nu å staten

uppförda inqvarteringspenningar må derur uteslutas;

c) att Riksdagen må medgifva, att sqvadronstrumpetarne

vid Kronprinsens husarregemente må i fråga

om månadslön och lega likställas med det öfriga

manskapet vid regementet, och att aflöningsstaten för

nämnda regemente må i öfverensstämmelse härmed

ändras; samt

d) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet

under a), b) och c) här ofvan föreslagit, må öka anslaget

till aflöning och rekrytering m. m., nu 8,608,524

kronor, med 99,303 kronor till 8,707,827 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

17,

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

i punkt 1 a) under denna hufvudtitel af Kongl. Maj:t föreslagits, höja

anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,

nu 41,911 kronor, med 1,265 kronor till 43,176 kronor.

Departementschefen har med afseende å denna anslagsökning erinrat,

hurusom i Kongl. Maj:ts för 1892 års urtima Riksdag framlagda

förslag till stat för Karlsborgs artillericorps funnits upptagen en »förste

bataljonsläkare» med aflöning, uppgående till sammanlagdt 2,895 kronor.

Någon dylik beställning hade icke af Riksdagen uppförts i den stat

för corpsen, som Riksdagen godkänt, men i den stat för Karlsborgs

artillericorps, som departementschefen under nyssnämnda punkt föreslagit

Kongl. Maj:t att förelägga Riksdagen, hade upptagits en »bataljonsläkare»

med sammanlagdt 1,630 kronors aflöning. Skälet till denna

förändring af 1892 års förslag vore, såsom departementschefen redan

förut anfört, att söka i Kongl. Maj:ts med 1893 års Riksdag fattade

beslut angående bataljonsläkarebeställningarne vid armén. Med stöd af

samma beslut syntes skilnaden mellan berörda två aflöningsbelopp,

eller 1,265 kronor, böra läggas till anslaget till ökad aflöning för de till

tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Utskottet, som icke ifrågasatt någon ändring i den af Kongl.

Maj:t föreslagna nya staten för Karlsborgs artillericorps, för så vidt

angår den deruti upptagne bataljonsläkaren, har ej heller haft något

att erinra mot Kongl. Majrts nu förevarande framställning, hvadan

utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkt l:o här ofvan angående omorganisation

af Karlsborgs artillericorps föreslagit, höja anslaget

till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,

nu 41,911 kronor, med 1,265 kronor till

43,176 kronor.

Bih. till Riktd. Frot. 1900. 4 Sami, 1 Afd. 5 Häft.

Ang&ende

ökning af

detta anslag.

[2.]

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[3.]

Inqvarteringskostnader.

3:o. Uti punkten 3 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad af Kongl. Maj:t uti punkten

1 a) föreslagits, öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu 172,470

kronor, med 760 kronor till 173,220 kronor.

Såsom skäl för denna anslagsökning har departementschefen till

statsrådsprotokollet (Bid. 17) anfört, att derest den af honom föreslagna

omorganisationen af Karlsborgs artillericorps blefve genomförd, komme

årlig servisersättning att erfordras för 1 öfverstelöjtnant, 1 major och

8 kaptener med 30 kronor till hvardera, eller tillhopa kronor 300: —

för 8 löjtnanter, 5 underlöjtnanter, 1 bataljonsläkare

och 2 förrådsfötvaltare med 24 kronor till hvar

och en, eller tillsammans ........................................... » 384:

samt för 8 styckjunkare, 16 sergeanter, 1 stabstrumpetare,

1 tygunderofficer, 2 beBigtningBrustmästare,

2 tygskrifvare, 2 handtverksmästare, 8 rustkammare

smeder och 4 stockmakare med 12 kronor till hvardera,

eller tillsammans .................................................................... » 528: •—

Summa kronor 1,212: —

Då den för servisersättning åt corpsens personal

beräknade andel af anslaget till inqvarteringskostnader

för närvarande utgjorde.......................................... ............. kronor 462: —

erfordrades alltså, derest omorganisationen genomfördes,

en ökning af nu ifrågavarande anslag med .................... kronor 750: —

Till följd af den af utskottet föreslagna ändringen af staten för

Karlsborgs artillericorps, skulle, på sätt här ofvan under punkt l:o

omförmälte, ifrågavarande anslag behöfva ökas allenast med 546 kronor.

Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under

punkt !:o här ofvan angående omorganisation af Karlsborgs

artillericorps föreslagit, må öka anslaget till

inqvarteringskostnader, nu 172,470 kronor, med 546

kronor till 173,016 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

19

Ersättning åt vissa löntagare i följd af armöns omorganisation.

4:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under punkt 4 af

fjerde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att ej mindre den till marinregementets

qvarstående personal utgående aflöning samt det afskedad

personal från samma regemente enligt 1888 års Riksdags beslut och

kongl. brefvet den 31 maj samma år tillkommande pensionstillägg än

äfven den auditörerne J. M. A, Grenander och C. F. A- von Post

tillkommande aflöningsfyllnad måtte från och med innevarande år få

utgå från anslaget till »ersättning åt vissa låntagare i följd af arméns

omorganisation», i den mån detta kunde ske utan öfverskridande af

anslagets i riksstaten anvisade slutsumma, hvilken derför borde för år

1901 uppföraB med oförändradt belopp.

Beträffande denna framställning bär departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 18—20) erinrat, hurusom i riksstaten för år 1897

af 1896 års Riksdag under ofvanstående benämning upptagits ett anslag,

afsedt för bestridande af vissa i förutvarande stater upptagna

aflöningsförmåner. som skulle utgå allenast så länge innehafvaroe af

vissa befattningar i desamma qvarstode. Uti det inom landtförsvarsdepartementet

uppgjorda förslag, som legat till grund för Kongl. Maj;ts

proposition till nämnda Riksdag i hvad den rörde förändrad uppställning

af fjerde hufvudtiteln, tablå 1, folio H., bil. 2, återfunnes fullständig

redogörelse för de utgifter, som skulle med detta anslag

bekostas. Anslaget hade af Riksdagen bestämts

till............................................................................................. 56,822 kronor,

men i följd af inträffad afgång bland de embete- och

tjensteman, för hvilka anslaget varit afsedt, hade detsamma

sedermera minskats af 1897 års Riksdag till 63,500 »

af 1898 års Riksdag till...................................................... 47,000 »

och af 1899 års Riksdag till ................................................. 40,885 »

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 december 1899 har arméförvaltningen

å civila departementet erinrat, att den till marinregementets

qvarstående personal utgående aflöning samt de afskedad personal från

samma regemente enligt 1888 års riksdagsbeslut och kongl. brefvet den

31 maj 1888 tillkommande pensionstillägg tillförne utgått från statsanslaget

till »marinregementet», men, sedan detta anslag vid 1893 års

Angående

anslaget till

ersättning åt

vissalöntagare

i följd af

arméns omorganisation.

[4-]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

riksdag blifvit från och med år 1894 med hela sitt belopp öfverflyttadt

till det nya statsanslaget för »det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning»,

från detta senare anslag. Då emellertid vid den af 1896

års Riksdag beslutade förändrade uppställningen af hufvudtiteln sistnämnda

jemte flera andra anslag uppgått i statsanslaget för »aflöning

och rekrytering», hade detta senare anslags belopp blifvit beräknadt

sålunda, att derunder ej kommit att inbegripas de för marinregementet,

enligt hvad ofvan blifvit sagdt, erforderliga medel. Anslaget till »aflöning

och rekrytering» hade nemligen bildats af de sammanlagda summorna af

alla de bestående truppförbandens aflöningsstater — med undantag af

de under omorganisation varande kavalleriregementenas — hvadan derå

ej funnits anvisade medel för det indragna marinregementet. Enligt

arméförvaltningens åsigt hade detta förfaringssätt väl varit rigtigt, men

medel bort för marinregementets indragningsstat på annat ställe i riksstaten

reserveras, och den härför lämpligaste platsen hade arméförvaltningen

ansett vara det särskilda förslagsanslaget till »ersättning åt

vissa löntagare i följd af arméns omorganisation».

Å detta statsanslag hade arméförvaltningen ansett vissa aflöningsfyllnadsbelopp

för auditören vid Vestgöta regemente J. M. A. Grenander

och auditören vid lifregementet till fot C. F. A. von Post jemväl bort

upptagas.

För Grenander funnes å anslaget såsom aflöningsfyllnad uppfördt

ett belopp af 920 kronor, och om dertill lades det för auditör enligt

1892 års lönereglering bestämda arfvodet, 500 kronor, vore således för

hans aflönande anvisade tillhopa 1,420 kronor, eller det belopp, som

vid 1875 års lönereglering bestämts såsom auditörs-aflöning, men enär

Grenander egde rätt att beräkna sin aflöning efter 1833 års aflöningssystem,

hade såsom fyllnad i aflöningen åt Grenander bort, utöfver redan

anvisade 920 kr., upptagas ytterligare ett belopp af omkring 400 kr.

Hvad åter von Post anginge, vore förhållandet, att vid lifregementet

till fot för närvarande funnes två auditörer med rätt till aflöning efter

1875 års aflöningsgrunder, af hvilka tjenstemän en qvarstode från lifregementets

grenadiercorps, den andre från Nerikes regemente. För

dessas aflönande med hvardera 1,420 kronor hade bort å ifrågavarande

ersättningsanslag uppföras, icke — såsom skett — två poster å 920

kronor hvardera, utan ett belopp å 920 kronor och ett å 1,420 kronor,

på det att, med inräkning af auditörsarfvodet å nya staten, 500 kronor,

de erforderliga två lönebeloppen å 1,420 kronor hvartdera skulle blifva

att tillgå. Enligt nuvarande bestämmelser måste således i anmärkta

hänseende en brist af 500 kronor årligen i aflöningsmedlen uppstå.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

21

Då, enligt hvad sålunda framhållits, å riksstaten icke funnits anvisade

medel, vare sig till marinregementets qvarstående och afgångna

personal eller till aflöningsfyllnad åt de båda auditörerna, hade arméförvaltningen

nödgats förskjuta de erforderliga beloppen mot ersättning,

som blifvit af Kongl. Maj:t för åren 1897 och 1898 anvisad från fjerde

hufvudtitelns allmänna besparingar. Dessa utgifter hade emellertid varit

af den art, att de bort upptagas i riksstaten, helst anledningen dertill,

att sådant icke egt rum, redan vid 1896 års riksdag finge sökas allenast

i ett vid en så vidtomfattande omreglering af hufvudtiteln lätt

förklarligt förbiseende.

Den utgift, som härigenom skulle komma att under någon tid

drabba ifrågavarande anslag, skulle, att döma efter förhållandena under

år 1899, blifva

för marinregementets personal........................................ kronor 2,403: —

» auditören Grenander omkring...................................... » 400: —

» » von Post.......................................................... »_500: —

eller tillsammans omkring kronor 3,303: —

Då utgifterna å förevarande anslag för nästlidet år, enligt hvad arméförvaltningen

upplyst, antagligen komme att uppgå till icke fullt 39,000

kronor och alltså sjunkit med omkring 1,900 kronor under den beräkning,

som legat till grund vid bestämmandet af anslaget för innevarande

år, och sannolikheten talade för, att en liknande minskning

under detta år komme att inträda, blefve, enligt departementschefens

åsigt, någon höjning af anslaget för år 1901 ej erforderlig, äfven om

förenämnda till omkring 3,303 kronor beräknade utgifter skulle till detsamma

öfverflyttas.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att ej mindre den till

marinregementets qvarstående personal utgående aflöning

samt det afskedad personal från samma regemente

enligt 1888 års Riksdags beslut och kongl.

brefvet den 31 maj samma år tillkommande pensionstillägg

än äfven den auditörerna J. M. A. Grenander

och C. F. A. von Post tillkommande aflöningsfyllnad

må från och med innevarande år få utgå från anslaget

till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[5.]

omorganisation», i den mån detta kan ske utan öfverskridande

af anslagets i riksstaten anvisade slutsumma,

hvilken derför bör för år 1901 uppföras med

oförändradt belopp.

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar.

5:o. Uti punkten 5 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Ma:jt

föreslagit Riksdagen att öka anslaget till remontering och skoning m. m.

för garnisonerade arméns hästar, nu 172,270 kronor, med 18,500 kronor

till 190,770 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 20—23) anfört följande.

Genom kongl. bref den 5 april 1889 hade Kongl. Maj:t, på förslag

af dåvarande remonteringskommissionen, bestämt femhundra kronor

såsom det lägsta och niohundra kronor såsom det högsta pris, hvilket

finge erläggas för remont, som för statens räkning inköptes.

Med erinran härom och under förmälan, att chefen för remonteringsstyrelsen,

hvilken det, jemlikt. föreskrifterna i § 2 mom. 3 af kungörelsen

den 9 juli 1896 angående remonteringen vid värfvade

armén, ålåge att upprätta förslag öfver erforderliga medel för de årliga

remontuppköpen, förklarat, att han för innevarande år nödgades

föreslå en ökning i medelinköpspriset från sjuhundra till åttahundra

kronor per remont, hade inspektören för kavalleriet i skrifvelse

den 2 november nästlidet år anfört, att den utveckling, industrien

och jordbruket, särskildt inom landets hästproducerande provinser,

under de senaste årtiondena uppnått, medfört en alltjemt ökad efterfrågan

på arbetshästar, i följd hvaraf och då dylika hästar, hvilkas

uppfödande vore förenadt med mindre risk och mindre kostnader, än

hvad vore fallet med den till ridbruk afsedda remonten, icke desto

mindre betingade ett pris, som i regeln öfverstege 700 kronor och

understundom uppginge ända till 1,200 kronor, allt flere hästegare

öfvergått till uppfödandet af arbetshästar, under det att tillgången

på dugliga remonter för armén i jembredd dermed aftagit. Om

än arméns remontering hittills kunnat försiggå för ett medelpris åt

sjuhundra kronor per remont, kunde man dock, enär allt flere hästuppfödare

vägrade att antaga det pris, som af remonteringsstyrelsen

kunde erbjudas, befara, att remontmarknaden allt hastigare komme att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

23

försämras, såvida ej staten genom remontprisets ökande härför i tid

satte en gräns. I annan händelse komme intresset för frambringande

af det för armén erforderliga hästmateriel att ytterligare aftaga och

remonttillgången inom kort blifva så ringa, att härigenom betydande

kostnader och olägenheter skulle uppstå.

Inspektören för kavalleriet hade derför hemstält, att inköpspriset

för remonter måtte höjas, det lägsta till sexhundra och det högsta till

ett tusen kronor, samt i sammanhang härmed föreslagit, att, enär, enligt

§ 2 mom. 8 i ofvannämnda kungörelse, remonter vid inköpet skulle

mäta minst 1,45 meter bakom sadeln, men det visat sig, att hästar

med denna höjd vanligen vore för klena att motsvara de fordringar,

som nu måste ställas på den för krigsbruk afsedda hästens uthållighet

och förmåga att i hvilken terräng som helst bära en belastning af ända

till 130 kilogram, Kongl. Maj:t täcktes meddela den ändring i nämnda

stadgande, att remont skulle vid inköpet ega en höjd bakom sadeln af

minst 1,47 meter.

Uti detta ärende hade armé förvaltningen å intendentsdepartementet

afgifvit, utlåtande och deri anfört, att, enär det antal remonter, som,

med tillämpning af bestämmelserna i ofvanberörda kungörelse, i medeltal

årligen skulle inköpas, vid de värfvade beridna truppförbanden till

185 och vid indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, efter genomförd

omorganisation, till 220, den föreslagna höjningen i remontpriset, uppgående,

med särskild hänsyn till den föreslagna ändringen i föreskrifterna

om remonternas storlek, till i medeltal 100 kronor, komme att

medföra en ökning i förevarande anslag af 18,500 kronor och i anslaget

till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» al

22,000 kronor. Mot denna beräkning kunde visserligen invändas, att till

statsverket ännu icke öfverlemnats samtlige nummerhästar vid det omorganiserade

kavalleriet, men enär omsättningen bland hästarna vid denna

de! af kavalleriet, på grund hufvudsakligen af beskaffenheten hos de till

kronan öfverlemnade rusthållshästarna, hittills varit och under omorganisationstiden

fortfarande syntes blifva så stor — ända till 11 procent

- årligen — att de i sistnämnda anslag för remonteringen ingående beloppen

icke vore för ändamålet tillräckliga, komme den besparing, som

under vanliga förhållanden kunnat antagas uppstå genom den nu föreslagna

anslagsökningen, att helt och hållet erfordras till täckande af

de ökade remonteringskostnader, som, enligt hvad sålunda angifvits,

kunde förutsättas komma att fortfarande under omorganisationstiden

uppstå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

Departementschefen har för egen del anfört, att, då, på sätt inspektören

för kavalleriet framhållit, under de senare åren en afse värd

stegring å hästprisen inom landet inträffat, i följd hvaraf ökade

utgifter för remonteringen vid de beridna truppförbanden påkallades

för erhållande af fullt dugliga remonter, samt det obestridligen vore

af största vigt, att statens för armén afsedda hästar egde den styrka

och uthållighet, som oundgängligen fordrades för att kavalleriet skall

kunna fylla de ansvarsfulla pligter, som i nutidens krig äro detta vapen

ålagda, han ansåge förevarande framställning vara synnerligen behjertansvärd.

Med beslut om den föreslagna ändringen af § 2 mom. 8 i ofvannämnda

kungörelse borde emellertid anstå, till dess sig visat, huruvida

Riksdagen medgåfve de ifrågasatta anslagshöjningarna.

Ett bifall till dessa skulle, på sätt ofvan blifvit nämndt, föranleda

ändring i såväl förevarande anslag som i anslaget till omorganisation

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, och ville departementschefen,

som ej haft något att anmärka mot arméförvaltningens beräkning

af de erforderliga anslagsbeloppen, sedermera återkomma till frågan

om höjandet af sistnämnda anslag.

Till behandling i sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning

har utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr JV. Åkesson

väckt motion (n:o 19), deruti föreslagits, att Riksdagen ville anslå

ett förslagsanslag af 40,000 kronor utöfver det vanliga anslaget för

inköp af remonter för arméns behof.

Beträffande de af motionären till stöd för detta förslag anförda skäl

tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Kongl. Maj:ts uti nu förevarande punkt samt i punkten 16 under

denna hufvudtitel gjorda framställningar, att, för beredande af tillfälle

till höjning af medelinköpspriset för remont, de anslag, från hvilka

medel till dylika inköp utgå, måtte ökas, har utskottet funnit sig böra

tillstyrka. Och då vid bifall till dessa framställningar de för nämnda

behof tillgängliga medel komma att ökas dels på nu ifrågavarande

anslag med 18,500 kronor och dels på anslaget till omorganisation af

indelta kavalleriet i Skåne och Norrland med 22,000 kronor eller tillhopa

med 40,500 kronor, lärer det med motionärens framställning om

anvisande af 40,000 kronor åsyftade ändamål blifva till fullo vunnet,

hvadan något vidare yttrande angående motionen icke synes erforderligt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 25

Utskottet, som under punkten 16:o härnedan kommer att afgifva

hemställan med anledning af motionen, hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, öka anslaget till remontering

och skoning m. in. för garnisonerade arméns hästar, nu

172,270 kronor, med 18,500 kronor till 190,770 kronor.

Ridskolan.

6:o. Kongl. Maj:t har i punkten 6 under fjerde hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att öka anslaget till ridskolan, nu 30,000 kronor, med

10,000 kronor till 40,000 kronor.

Såsom skäl för en dylik anslagsökning har departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört följande (sid. 23—26).

Enligt § 1 i det för ridskolan å Strömsholm den 5 augusti 1892

utfärdade reglemente hade skolan till ändamål i första rummet att åt

det vid kavalleriet inträdande befäl bereda undervisning i ridning,

veterinärlära och hofbeslag in. in. samt vidare att utbilda stallmästare

och beridare äfvensom att lemna nödig undervisning i ridning åt de officerare

af de öfriga truppslagen, som deraf kunde vara i behof. Skolan

vore närmast afsedd för 12 ordinarie elever, af hvilka 10 i kavalleriofficerskursen

och 2 i lärokursen för stallmästare- och beridareelever.

Med erinran härom hade kavalleriinspektören i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 13 oktober 1899 framhållit, hurusom bestämmelserna rörande

elevernas antal väl motsvarade förhållandena före genomförandet af

1892 års förbättrade härorganisation, då medeltalet af elever i allmänhet

utgjort 13 å 14 årligen, men att derefter det ökade officersantalet,

vid kavalleriet samt i synnerhet artilleriets, fortifikationens och trängens

större behof af stallmästare och ridlärare föranledt en ökning i elevantalet

till i medeltal 16 å 17. Det oaktadt hade emellertid ett ej

ringa antal kavalleriofficerare icke kunnat kommenderas till ridskolan

året efter deras befordran till officerare, i följd hvaraf de under sitt

första tjenstår ej lämpligen kunnat användas såsom ridinstruktörer.

Till nu pågående kurs vid ridskolan hade sålunda sex underlöjtnanter

vid kavalleriet icke kunnat kommenderas. Vid krigsskolan på Karlberg

genomginge 17 elever utbildning för befordran under år 1899 till

kavalleriofficerare, och då härtill komme, att tre officerare af andra

Bih. till Kikad. Blot. W00. 4 Sami. 1 Afd. ö Raft. 4

Angående

ökning af

detta anslag.

[6-]

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

vapenslag ej kunnat kommenderas till nu pågående ridskolekurs samt

antagligen komme att dertill å nyo anmälas, kunde sålunda ett antal

af 26 elever ifrågasättas för kommendering till 1900 års kurs.

I den mån utländska ridskolor blefve mindre tillgängliga för våra

kavalleriofficerare, vore det äfven nödvändigt att bereda skicklige svenska

ryttare tillfälle till omkommendering vid ridskolan å Stömsholm, hvilken

numera kunde anses fullt jembördig med de bästa i utlandet.

På grund häraf och då möjlighet äfven borde beredas för omkommendering

till skolan af de kavalleriofficerare, hvilka ej på ett tillfredsställande

sätt kunnat tillgodogöra sig undervisningen under en första

kurs, hade kavalleriinspektören hemstält om vidtagande af åtgärder för

sådan utvidgning af skolan, att såsom ordinarie elever måtte kunna

årligen kommenderas 14 officerare af kavalleriet samt 2 officerare af

andra vapenslag, de sistnämnde för genomgående af lärokursen för

stallmästareelever. I följd af den vid urtima riksdagen beslutade omorganisationen

af kavalleriet erfordrades deremot ej vidare, att några

beridareelever vid skolan utbildades.

En utvidgning af skolan kräfde emellertid fastställande för densamma

af ny och förhöjd stat, och en sådan betingades jemväl deraf,

att flere af posterna i den gällande staten äfven med skolans nuvarande

organisation visat sig vara otillräckliga i följd af den prisstegring å

förnödenheter m. m., som under senare åren inträdt.

De poster i nuvarande

staten, som behöfde

höj

as,

vore

följande:

Räkenskaps förarens arfvode

från

500

till

800

kr. eller med

300: —

Aflöning åt stallbetjenter ...

)>

3,500

»

7,500

b

»

4,000: —

Ved och vedhuggning.....

»

1,000

»

2,500

»

»

1,500: —

Lyshållning och lampors un-

derhåll ................................

»

150

»

200

»

»

»

50: —

Underhåll af möbler och

sängkläder..........................

»

250

»

330

»

»

»

80: —

d:o af ridtyg och stallper-

sedlar ....................................

»

300

»

400

»

»

»

100: —

d:o af vapen ..........................

»

150

B

200

»

»

»

50: —

d:o af hinderbana och för

smärre reparationer af

byggnader ..........................

»

350

))

500

»

»

150: —

Oförutsedda behof..................

»

350

))

1,120

»

»

»

770: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

27

Dagaflöning till officerare af

indelta kavalleriet, kvilka

kommenderas att genomgå

lärokursen för kavalleri
officerare

.......................... från 5,000 till 7,000 kr. eller med 2,000: —

Fourage för lönlösa kavalleriofficerares

tjenstehästar... » 2,000 » 3,000 » » » 1,000: —

Summa erforderliga medel, utöfver de för skolan nu anslagna, kr. 10,000: —

Såsom skäl för de sålunda äskade förhöjningarne i anslagets särskilda

titlar hade kavalleriinspektören anfört: att de för räkenskapsföraren

ökade göromålen gjort för honom nödigt att använda särskildt skrifbiträde;

att med hänsyn till nuvarande höga arbetspris aflöningen till

de för skolan erforderliga stallbetjenter ej kunnat sättas lägre än

till 2 kronor 50 öre om dagen; att otillräckligheten af det för stallbetjenter

i gällande stat upptagna belopp under flera år beredt skolans

förvaltning de största svårigheter; att, enär allt flera af slottsrummen å

Strömsholm behöft för skolan tagas i anspråk, kostnaderna för ved

redan länge öfverskridit det derför nu anslagna beloppet, 1,000 kronor;

att anslaget för oförutsedda behof, för närvarande upptaget till 350 kr.,

under senare åren visat sig vara fullkomligt otillräckligt och borde höjas

jemväl med hänsyn till nödvändigheten att kunna möta möjliga prisstegringar

å kostnaderna för fourage m. m.; samt att öfriga begärda

höjningar i statens olika titlar påkallats af den föreslagna ökningen i

elevantalet.

Skolans utvidgning förorsakade emellertid äfven, att ökadt utrymme

åt stallbetjeningen måste beredas. I ridskolans nuvarande s. k. fodermarskbyggnad

funnes endast 3 boningsrum disponibla för hästskötare,

med utrymme för högst 7 personer. Om antalet skötare höjdes till 10,

erfordrades således rum för ytterligare 3, utom för 1 å 2 skötare af

extra hästar samt för de menige, hvilka kommenderades till skolan för

skötande af de från kavalleriregementena för inridning öfverlemnade

nyantagna remonter.

För afhjelpande af detta behof borde fodermarskhuset tillbyggas,

hvilket enligt uppgjord ritning jemte kostnadsförslag kräfde en utgift

af 2,614 kronor 30 öre.

Härjemte hade kavalleriinspektören framlagt förslag till de ändringar

i ridskolans reglemente, hvilka i händelse af bifall till hans ofvanberörda

framställningar blefve behöfliga.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

Angående

ökning af

detta anslag.

[7-]

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet, som i detta ärende

afgifvit yttrande, hade icke haft något att anmärka mot de gjorda beräkningarne

vare sig beträffande höjningen af skolans årliga utgifter

eller i fråga om fodermarskhusets tillbyggnad. Det af inspektören för

kavalleriet väckta förslag om utvidgning af ridskolan ansåge sig

departementschefen af de skäl, för hvilka ofvan redogjorts, böra på det

kraftigaste tillstyrka, dock med erinran, att, enär anslaget till skolan

utginge för kalenderår, men den föreslagna ökningen i elevernas antal

— vid det förhållande att ridskolekursen påginge från den 1 oktober

ena året till samma dag påföljande år — icke kunde ske före den

1 oktober det år, för hvilket ökadt anslag erhållits, besparingar

första året kunde emotses, tillräckliga att dermed bestrida kostnaden

för tillbyggnaden af fodermarskhuset. Med afgörandet af frågan om

anvisande af medel för sistnämnda ändamål borde derför kunna tillsvidare

anstå.

Utskottet, som af hvad sålunda anförts funnit framgå, att anslaget

till ridskolan torde behöfva i någon mån ökas, har dock icke ansett

den förebragta utredningen i ärendet föranleda dertill, att den äskade

anslagsförhöjningen i dess helhet nu måste anses oundgängligen erforderlig.

Om ock elevantalet vid skolan varder ökadt, lärer nemligen

härigenom icke förorsakas ökning i samma proportion af skolans samtliga

utgifter, enär en del af dessa tydligen äro mera konstanta och

måste utgå med nästan samma belopp, vare sig ett större eller mindre

antal elever undervisas vid skolan.

Utskottet har af detsamma tillhandakomna uppgifter om ställningen

af ridskolans anslag under en följd af år ej heller kunnat finna, att

detta anslag i allmänhet visat sig så otillräckligt, att af sådan anledning

en ökning måste anses påkallad.

På grund häraf har utskottet ansett, att en höjning af anslaget

till skolan med anledning af dennas utvidgning skäligen kunde begränsas

till 7,500 kronor, och hemställer derför,

att Riksdagen må öka anslaget till ridskolan, nu

30,000 kronor, med 7,500 kronor till 37,500 kronor.

Artilleriskjutskolor.

✓

7:o. Kongl. Maj:t har i punkt 7 af fjerde hufvudtitelu föreslagit

Riksdagen att, vid bifall till hvad af Kongl. Maj:t under punkten 1 a)

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

29

föreslagits, öka anslaget till artilleriskjutskolor, nu 26,175 kronor, med

1,450 kronor till 27,625 kronor.

På sätt utskottet här ofvan under punkt l:o omförmält, erfordras,

vid bifall till utskottets förslag i fråga om Karlsborgs artillericorps’

omorganisation, en höjning af nu förevarande anslag med allenast 850

kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet här

ofvan under punkten l:o a) föreslagit, må öka anslaget

till artilleriskjutskolor, nu 26,175 kronor, med 850

kronor till 27,025 kronor.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

af Kongl. Maj:t uti punkten 24 under denna hufvudtitel föresloges, öka

detta anslag, nu 1,134,110 kronor, med 26,530 kronor till 1,160,640

kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning erinrat, att

derest hvad under punkten 24 föreslagits om anvisande på extra stat

för år 1901 af återstående beloppet utaf de af 1899 års Riksdag beviljade

medel till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade

armén och de värnpligtige blefve godkändt, så måste förevarande

vapenöfningsanslag ökas med 26,530 kronor för underhåll och

tvätt af nämnda persedlar.

På sätt af punkten 25:o här nedan inhemtas, tillstyrker utskottet

bifall till Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af återstoden af det redan

beviljade anslaget för ofvannämnda anskaffning; och får utskottet i

enlighet dermed jemväl förorda den häraf föranledda förhöjningen i nu

förevarande anslag.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, under förutsättning af bifall

till hvad nedan under punkt 25:o föreslås, höja anslaget

till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta

kavalleriets vapenöfningar, nu 1,134,110 kronor, med

26,530 kronor till 1,160,640 kronor.

Angående

ökning af

detta anslag.

[8-]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[9.]

Angående

ökning af

detta anslag.

[10.]

De värnpligtiges vapenöfningar.

9:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, vid bifall

till hvad under punkten 24 föresloges, öka anslaget till de värnpligtiges

vapenöfningar, nu 3,148,020 kronor, med 53,060 kronor till 3,201,080

kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att om

framställningen under punkten 24 angående anvisande på extra stat för

år 1901 af återstoden utaf det belopp, som af 1899 års Riksdag beviljats

till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade

armén och de värnpligtige blefve godkänd, måste för underhåll och

tvätt af nämnda persedlar höjning i förevarande anslag ske med 53,060

kronor.

Enär utskottet i punkten 25:o här nedan tillstyrker anvisande på

extra stat för år 1901 af återstoden af det utaf nästlidet års Riksdag

beviljade anslag till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke

garnisonerade armén och de värnpligtige, förordar utskottet jemväl bifall

till den deraf betingade förhöjningen i anslaget till de värnpligtiges

vapenöfningar.

Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till

hvad under punkten 25:o här nedan föreslås, öka anslaget

till de värnpligtiges vapenöfningar, nu 3,148,020

kronor, med 53,060 kronor, till 3,201,080 kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

10:o. Uti punkten 10 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t,

föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkten 1 a) föreslagits,

öka anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar

samt artilleriets öfningar och materiel, nu 1,430,155 kronor, med 18,320

kronor, till 1,448,475 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

31

Såsom skäl härför har departementschefen anfört, att, på sätt han

under punkten 1 a) omförmält, bifall till den derstädes gjorda framställningen

om godkännande af ny stat för Karlsborgs artillericorps skulle,

enligt den af arméförvaltningen verkstälda utredning, föranleda en ökning

i nu förevarande anslag af 18,320 kronor.

Till följd af den af utskottet föreslagna ändring af Kongl. Maj:ts

förslag till omorganisation af Karlsborgs artillericorps, skulle, såsom

framgår af hvad utskottet under punkten l:o yttrat, detta anslag behöfva

ökas med allenast 11,020 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, vid bifall till hvad under punkten

l:o a) föreslagits, må öka anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel, nu 1,430,155 kronor, med 11,020 kronor

till 1,441,175 kronor.

Mathållning vid garnisonerade armén.

ll:o. I punkten 11 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, vid bifall till hvad af Kongl. Maj:t under 1 a) föreslagits,

öka anslaget till mathållning vid garnisonerade armén, nu

1,421,830 kronor, med 34,600 kronor till 1,456,430 kronor.

Med iakttagande af den ändring i den föreslagna staten för Karlsborgs

artillericorps, som utskottet här ofvan under l:o funnit sig böra

förorda, och i enlighet med hvad utskottet vid samma punkt anfört beträffande

nu förevarande anslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, vid bifall till hvad under punkten

l:oa) föreslagits, må öka anslaget till mathållningvid

garnisonerade armén, nu 1,421,830 kronor, med

21,470 kronor till 1,443,300 kronor.

Arméns munderingsutrustning.

12:o. Kongl. Maj:t har i punkten 12 under fjerde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att öka anslaget till arméns munderingsutrustning,

Angående

ökning af

detta anslag.

[ll.]

Angående

ökning af

detta anslag.

[12.]

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nu 1,946,440 kronor, dels med 101,000 kronor, dels ock, vid bifall till

hvad under punkten 1 a) föreslagits, med 16,011 kronor till 2,063,451

kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 28—37) anfört följande.

Enligt de af Kongl. Maj:t den 22 juli 1875 gifna förnyade

instruktioner för beklädnadsdirektionerna vid indelta roterade infanteriregementen

och corpser samt för beväringsbeklädnadsdirektionerna vid

indelta roterade infanteri- samt afsutna kavalleriregementen och corpser

skulle de särskilda anslagsbelopp, hvilka nämnda direktioner egt uppbära

för bestridande af kostnaderna för underhåll och nyanskaffning af

manskapets beklädnad, beräknas för stammen i förhållande till antalet

effektiva nummer och för heväringen enligt uppgjord plan öfver manskapsstyrkan

vid hvarje truppförband, och sålunda i intetdera fallet

med hänsyn till det verkliga antalet af manskapets tjenstgöringsdagar

under året. De för beklädnaden afsedda medlen hade utbetalats, hvad beträffade

stammen, från anslaget till »lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena

och Vermlands fältjägarecorps», samt, hvad vidkomme

beväringsmanskapet, från anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet».

Det hade tillkommit beklädnadsdirektionerna vid hvarje truppförband att

till förvaltning och redovisning mottaga de till truppförbandet anslagna

beklädnadsmedlen, af hvilka bildats särskilda beklädnadskassor för

stam och för beväring. Den del af kassornas medel, som pröfvats

under någon längre tid icke komma att användas, hade fått göras fruktbärande

genom inköp af statsobligationer, utlåning mot säkerhet af

inteckning m. m.

Vid rusthållstrupperna åter hade manskapets beklädnad bekostats af

rusthållarne intill åren 1885 och 1886, då beklädnadsskyldigheten öfvertagits

af statsverket.

Genom beklädnadsreglementet af den 23 september 1887 hade

grunderna för beräkningen af munderingsunderhållet vid indelta armén,

Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente, beväring sbataljonerna

och beväringen ändrats på det sätt, att hänsyn skulle tagas, icke till stammens

effektiva nummerantal eller beväringsstyrkan enligt uppgjord plan,

utan till det verkliga antalet tjenstgöringsdagar, hvarjemte förvaltningsdirektionerna,

som trädt i stället för de förutvarande beklädnadsdirektionerna,

fått från arméförvaltningen öfvertaga det direkta bestyret med

underhållet af kappor samt, med några få undantag, jemväl remtygs- och

utredningspersedlar. På Kongl. Maj:ts förslag både härefter af 1888

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

33

års Riksdag alla de statsmedel, som afsetts för munderingsunderhållet

vid indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps,

sammanförts till ett anslag af allmänt anslags natur, hvaremot

de för det berustade kavalleriet erforderliga beklädnadsmedlen,

enligt beslut vid 1884 års Riksdag, utgått från ett reservationsanslag.

Munderingskassorna hade emellertid alltjemt bibehållits åtskilda för

stam och beväring, och kassornas besparingar hade vid respektiva truppförband

qvarblifvit till vederbörande förvaltningsdirektioners omedelbara

förfogande och förvaltning.

Hvad anginge den garnisonerade armén, hade vid nämnda tid de då

gällande bestämmelserna om munderingsunderhållet vid stammen innefattats

i särskilda för olika truppförband utfärdade förvaltningsreglementen,

enligt hvilka förvaltningsdirektionerna haft att mot uppbärande af visst

årsanslag, utgående från statsanslaget »försvarsverket till lands i allmänhet»,

ansvara för persedlarnes underhåll och ersättande med nya i mån

af förslitning. Dessa årsanslag hade jemväl beräknats i förhållande till det

å stat upptagna antalet tjenstgöringsdagar, men utbetalats från arméförvaltningen

endast i mån af behof, så att uppkomna behållningar i

årsanslagen qvarstått under arméförvaltningens vård, ehuru reserverade

för hvarje särskildt truppförbands behof under kommande år. Under

slutet af 1880-talet hade emellertid, på grund af tid efter annan gifna

föreskrifter, vid garnisonerade armén den ändring blifvit vidtagen, att

munderingsanslagen för stammen beräknats efter verkliga tjenstgöringsdagar

och ej efter det å stat upptagna dagantalet.

Vid den af 1892 års urtima Riksdags beslut föranledda uträkning

rörande den ökning, som i hufvudtitelns särskilda anskaffningsanslag

påkallades med tillämpning af de utaf Kongl. Maj:t och Riksdagen

godkända prissättningar, hade alla för arméns munderingsutrustning

afsedda medel sammanslagits till ett gemensamt statsanslag af reservationsanslags

natur, kalladt arméns munderingsutrustning, med undantag

åt de från vapenöfnings- och skolanslag för samma ändamål utgående

belopp, hvilka alltjemt bibehållits under dessa senare anslag.

En följd af denna sammanslagning, hvilken på Kongl. Maj:ts förslag

af 1896 års Riksdag gillats, hade blifvit, att skilnaden vid truppförbanden

emellan stammens och beväringsmanskapets munderingsmedel

upphäfts, och att sålunda för hvarje truppförbands behof beräknades

ett för stam- ocli beväringsmanskap gemensamt årligt munderingsanslag,

hvarjemte numera också enhet för armén i dess helhet genomförts

derutinnan, att de å dessa årsanslag uppkommande behållningar,

Bill. till ltikud. Fint. I!)()0. 4 Sami. / AJd. I) Eäft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

reserverade för hvart regementes egen räkning, qvarblefve hos arméförvaltningen,

intill dess de för afsedt ändamål reqvirerades.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 3 november 1899 hade arméförvaltningen

å intendentsdepartementet hemstält om förhöjning i statsanslaget

till arméns munderingsutrustning, hvilket alltjemt från och

med år 1897, då det först börjat utgå, visat sig vara otillräckligt. Såsom

skäl för den begärda höjningen hade arméförvaltningen anfört:

Utaf de, i enlighet med gällande bestämmelser i beklädnadsreglementet

den 23 september 1887 och förvaltningsreglementena för garnisonerade

armén, af arméförvaltningen faststälda årsanslagen för munderingsunderhållet

vid arméns särskilda truppförband hade under åren

1897 och 1898 följande belopp afsetts att utgå från ifrågavarande statsanslag,

nemligen:

för år 1897 .................................................................... kronor 2,058,885

» » 1898 ..................................................................... » 2,045,094

52

30

eller tillhopa kronor 4,103,979: 82,

under det att i riksstaten varit för såväl dessa som arméförvaltningens

direkta utgifter för munderingsunderhållet för hvartdera året anvisade

blott 1,939,191 kronor eller för båda åren tillsammans 3,878,382 kronor.

Arméförvaltuingen hade alltså för munderingsunderhållet vid armén,

med undantag af det under omorganisation stående kavalleriet i Skåne

och Norrland, under dessa tvenne år varit nödsakad att från anslaget

till arméns munderingsutrustning såsom årsanslag åt munderingskassorna

anvisa 225,597 kronor 82 öre, eller i medeltal ungefär 112,800 kronor

för hvartdera året, utöfver hvad som för utrustningen i dess helhet

funnits i riksstaten upptaget. Härförutom hade från anslaget fortfarande

måst utgå de utgifter, hvilka det tillkommit armé förvaltningen

att direkt bestrida. Dessa förhöjda anslag hade, i den mån de af

truppförbanden tagits i anspråk, måst betäckas från munderingskassornas

hos arméförvaltningen innestående behållningar. I den mån vederbörande

truppförband behöfde använda dessa tillgångar för de med

dem afsedda ändamål, måste medel anskaffas för beloppens återgäldande.

Det vore uppenbart, att med ett så betydligt öfverskridande af det

årliga statsanslaget, i hvilket öfverskridande någon minskning icke vore

att motse, den dag ej kunde vara aflägsen, när kassornas hos arméförvaltningen

innestående behållningar vore förbrukade, och åtgärder

måste derför i tid vidtagas såväl för vinnande af tillgång till täckande

af redan befintlig brist som ock för beredande af sådan förhöjning,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

35

att detta anslag måtte för framtiden blifva tillräckligt till täckande af

samtliga enligt gällande föreskrifter detsamma åliggande utgifter.

Till frågans belysande samt för utredande af anledningen dertill,

att detta statsanslag, omedelbart efter dess upptagande i riksstaten

under dess nuvarande benämning och natur, kommit att visa sig för

sitt ändamål otillräckligt, hade arméförvaltningen lemnat nedanstående

redogörelse för såväl anslagets tillkomst som de förändringar, hvilka

under senare åren vidtagits beträffande de statsanslag, hvilka från ingången

af år 1897 sammanförts till reservationsanslaget »till arméns

munderingsutrustning».

På sätt inhemtades af tablå V, fol. 5 och 15 till det inom landtförsvarsdepartementet

utarbetade, för 1896 års Riksdag framlagda förslag

till ändrad uppställning af riksstatens 4:de hufvudtitel, hade detta

anslag bildats

af de för beklädnadsunderhållet afsedda delar af förutvarande anslaget

till »försvarsverket till lands i allmänhet», nemligen:

från titeln »de värlvade regementenas beklädnad»

................................................. kr. 882,587: 40

» beväringsmanskapets utredning ......... » 741,802: 60

» förlorade persedlars ersättande......... » 300: — ^ 624,690''_

af anslaget till »beklädnad och utredning m. in. för indelta

infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands

hästjägarecorps» .................................................................. 366,073: 57

samt af anslaget »till anskaffande och underhåll af beklädnads-,

bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar

vid det berustade kavalleriet» 81,248: —

S:a kr. 2,072,011: 57.

Af dessa tillgångar hade till redovisning under anslaget till omorganisation

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland öfverförts

139,728 kronor 95 öre, och skulle sålunda till munderingsutrustning

vid armén i öfrigt återstå 1,932,282 kronor 62 öre. Den nämnd, som

granskat omförmälda förslag, hade emellertid erinrat, dels att från ofvan

angifna summa borde afföras det för gevärsunderhållet vid rusthållsinfanteriet

afsedda belopp 10,192 kronor, dels ock att till anslaget borde

läggas 17,100 kronor 16 öre, ökadt behof af munderingsmedel för VI

arméfördelningens infanteritruppförband, och hade Riksdagen, i enlighet

med dessa yrkanden, för år 1897 faststält anslaget för »arméns munderingsutrustning»

till 1,939,191 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Enär den af nämndens erinringar föranledda anslagsförhöjningen

afsett ökning af tillgångarne under »beklädnad och utredning m. m.»,

kunde samtliga för beklädnadsunderhållet under anslaget till arméns

munderingsutrustning anvisade medel sammanföras sålunda, nemligen:

för de värfvade garnisonerade truppförbanden............ kr. 882,587: 40

» beväringsmanskapet...................................................... » 741,802: 60

» förlorade persedlars ersättande................................. » 300: —

» beklädnad m. m. vid icke garnisonerade infanteriet » 372,981: 73

» d:o d:o d:o rusthållskavalleriet ................ » 81,248: —

S:a kr. 2,078,919: 73

och om härifrån droges för det omorganiserade kavalleriet

afsedda................................................................... kr. 139,728: —

erhölles det af Riksdagen i rundt tal anvisade beloppet » 1,939,191: —

Af ett upprättadt sammandrag öfver beklädnadskassornas utaf arméförvaltningen

faststälda årsanslag för 1897 — det sista år, hvarunder

anslag faststälts särskild! för stam och särskild! för beväring, — hade

framgått, att de till kassorna från anslaget till arméns munderingsutrustning

utgående årsanslagen enligt ofvan angifna gruppering för
-

delats sålunda, nemligen:

a) för de värfvade garnisonerade truppförbanden..... kr. 812,832: 80

b) » beväringsmanskapet ............................................. » 767,486: 43

c) » det icke garnisonerade infanteriet .................... » 406,007: 25

d) » rusthållskavalleriet ................................................... » 72,559: 04

S:a kr. 2,058,885: 52,

hvilket gifvit vid banden, att de anvisade tillgångarne öfverskridits med

följande belopp, nemligen under grupp b) med kronor 25,683: 83 och

under grupp c) med 33,025: 52, samt att de under nämnda år från

anslaget till arméns munderingsutrustning för truppförbanden, utom det

omorganiserade kavalleriet, anvisade årsanslagen

till munderingsunderhållet.......................................................... 2,058,885: 52

öfverstiga nämnda statsanslag............................................. 1,939,191: —

med kronor ............................................................................. . 119,694: 52.

Då de vid omförmälda förslag till hufvudtitelns förändrade uppställning

fogade tabeller och sammandrag hade gifvit vid handen, att det

belopp, som öfverförts till munderingsunderhållet vid det omorganiserade

kavalleriet, utgått från grupp a), hade det under denna grupp upptagna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

37

ursprungliga anslaget nedbringats till sådant belopp, att återstoden af

ofvan angifna anslagsbrist fallit på denna grupp.

Otillräckligheten af de under grupp a) upptagna an slagstillgångar

hade arméförvaltningen ansett härleda sig deraf, att truppförbandens

årsanslag numera beräknades efter verkliga antalet tjenstgöringsdagar,

under det att förut i flere värfvade regementens stater upptagits ett

bestämdt årsanslag till beklädnaden.

Eu minskning i antalet tjenstgöringsdagar skulle visserligen under

de sista åren hafva inträdt i följd af ökadt antal vakanser bland manskapsklassen,

om icke samtidigt ett ännu större antal af det manskap,

som beräknats vara permitteradt, ej begagnat sin ledighet, utan föredragit

att stanna i tjenstgöring.

Anledningen till ökning af anslagsbehofven under grupp b) hade

arméförvaltningen funnit vara den, att beväringens nummerstyrka samt

antalet af de värnpligtiges tjenstgöringsdagar öfverskridit hvad i berörda

hänseenden förutsatts vid beräknandet af de utaf den nya härordningen

föranledda ökade medelsbehofven.

Hvad slutligen beträffade bristen i de under grupp c) anvisade

tillgångarna, hufvudsakligen bildade af det anslag, som fordom varit i

riksstaten upptaget under benämning »lif- och släpmunderingar vid roteliållsregementena

och Vermlands fältjägarecorps», vore enligt armeförvaltningens

uppfattning denna brist beroende deraf, att de anvisade

medlen visat sig vara för afsedt ändamål otillräckliga långt innan de

blifvit till det nya gemensamma anslaget öfverförda.

Anslaget till lif- och släpmunderingar, hvilket från och med år 1879

varit i riksstaten upptaget med 304,063 kronor, hade väl vid 1888 års

riksdag höjts till 385,583 kronor genom dithörande dels från anslaget

för »försvarsverket till lands i allmänhet» af 55,000 kronor för anskaffning

och underhåll af kapotter samt remtygs- m. fl. persedlar vid rotehållsinfanteriet,

dels af det såsom sjelfständigt anslag i riksstaten förut

upptagna beloppet 26,520 kronor till »trossens underhåll», men någon

ökning i medel till bestridande af det ursprungliga anslaget åliggande

utgifter hade genom denna anordning icke egt rum. Någon dylik ökning

hade icke heller varit förenad med den vid 1889 års riksdag vidtagna

åtgärd att höja detta anslag, från och med sistnämnda år benämndt

»beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands

fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps», till 436,583 kronor,

enär denna höjning uteslutande betingats åt skyldighet för kronan att

öfvertaga munderingsunderhållet vid det berustade infanteriet.

Efter afförande från sistnämnda anslagsbelopp af vissa utgifter, som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

i följd af den förbättrade härordningen skulle upphöra, men tillförande

åter af åtskilliga utgifter, som efter härordningens genomförande tillkommit,

samt efter ytterligare afskiljande af vissa procent till intendentur-

och sjuk vårds träng, allt enligt hvad den vid oftanämnda förslag

fogade tablå V, fol. 16 närmare innehölle, hade detta anslag ingått i

det gemensamma munderingsanslaget med ofvan upptagna 366,073

kronor 57 öre. — Härvid hade dock arméförvaltningen ansett sig höra

erinra, dels att i det ursprungliga anslaget till lif- och släpmunderingar

icke ingått några medel till bekostande af intendentur- och sjukvårdsträng,

dels ock att vid samtliga sist omförmälda truppförband de från

statsanslaget till lif- och släpmunderingar m. m. utfallande årsanslagen

för beklädnadsunderhållet till och med utgången af år 1887 beräknats

efter visst årsanslag, till storleken oberoende deraf, om truppen till

större eller mindre del varit till militärt]enstgöring eller arbete kommenderad,

då deremot, såsom ofvan blifvit nämndt, från och med ingången

af år 1888 årsanslagen beräknats efter verkliga tjenstgöringsdagar.

Grunderna för dessa årsanslags beräknande hade sålunda ändrats,

utan att någon motsvarande ändring i anslagets storlek egt rum.

Att förhöjning i anslaget till lif- och släpmunderingar påkallats af

de ändrade grunderna för beräknandet af beklädnadskassornas årsanslag,

framginge emellertid med tydlighet deraf, att å nämnda anslag till och

med år 1887 årligen uppstått större eller mindre öfverskott, 4:de hufvudtitelns

allmänna besparingar till godo, under det att år 1888, vid tilllämpning

af de ändrade föreskrifterna för beräknandet af årsanslagen

till munderiugsunderhållet vid ifrågavarande truppförband, å anslaget

uppstod en brist af 22,347 kronor 11 öre, men då detta anslag, likasom

det nya anslaget till beklädnad och utredning m. m., i h vilket lifoch

släpmunderingsanslaget sedermera uppgått, varit af allmänt anslags

natur, hade härigenom någon större olägenhet af anslagets otillräcklighet

icke uppstått, enär uppkommande brister årligen täckts från öfverskott

å andra bland hufvudtitelns anslag af samma natur.

Härförutom borde icke lemnas oanmärkt, att ändrade rekryteringsförhållanden

med deraf föranledda större årskontingenter vid rekrytskolorna,

särskild! vid VI arméfördelningens truppförband samt vid

Hallands och Blekinge bataljoner, föranledt en ökning i kostnaderna

för beklädnadsunderhållet, ganska afsevärdt öfverskridande det af omförmälda

granskningsnämnd beräknade beloppet 17,100 kronor 16 öre.

Till närmare belysande af angifna förhållanden hade arméförvaltningen

hänvisat till ett uppgjord t sammandrag öfver årsanslagen för

beklädnadsunderhållet vid indelta roterade infanteriet och Vermlands

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

39

fältjägarecorps, hvaraf'' framginge, att dessa anslag år 1887 uppgått till

sammanlagdt 281,797 kronor 69 öre, under det att motsvarande anslag

för det icke garnisonerade infanteriet, med undantag af f. d. rusthållsinfanteriet,

för år 1897 belöpt sig till 361,478 kronor 73 öre.

Då storleken af de årliga munderingsanslagen grundade sig på

antalet tjenstgöringsdagar vid arméns särskilda truppförband, men detta

antal åter vore beroende på eu del tjenstgörings- m. fl. förhållanden,

öfver hvilka arméförvaltningen icke egde någon bestämmanderätt, hade

det för arméförvaltningen mött oöfverstigliga hinder att med framtida

tjenstgöringsförhållanden såsom grund beräkna storleken af nu erforderliga

årliga anslagsförh öfning. För arméförvaltningen hade det sålunda

återstått endast att med ledning af sista årens anslagsbehof

föreslå den förhöjning, som för den närmaste framtiden kunnat antagas

oundgängligen erforderlig.

Såsom af det ofvan anförda framginge, hade bristen i anslaget

uppgått till i medeltal omkring 112,800 kronor för hvart och ett af

åren 1897 och 1898, för så vidt afsåges beklädnadskassornas behof.

Armé förvaltningen hade emellertid att från anslaget bestrida jemväl en

del för munderingsunderhållet i dess helhet erforderliga utgifter, hvilka

kunde beräknas till omkring 4,200 kronor. Under förutsättning att de

16.000 kronor, som för närvarande tillfördes munderingsanslaget från

Norrbottens hästjägaresqvadrons fond, fortfarande kunde påräknas, skulle

den nu erforderliga anslagsförhöjningen sålunda böra bestämmas till

101.000 kronor för år räknadt, i följd hvaraf anslaget till arméns

munderingsutrustning, nu i riksstaten upptaget till 1,946,440 kronor,

borde från och med år 1901 upptagas med 2,047,440 kronor.

Slutligen hade arméförvaltningen framhållit nödvändigheten deraf,

att till täckande af den brist i anslagets tillgångar, som på grund af

ofvan anförda förhållanden under åren 1897—1899 redan uppstått och

kunde antagas ytterligare under innevarande år uppstå, i sammanhang

med förestående anslagsökning beviljades ett extra anslag af 404,000

kronor, motsvarande sammanlagda beloppet af bristen under hvart och

ett af nämnda fyra år.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit,

har departementschefen vidare anfört följande.

Vid urtima riksdagen år 1892 beräknades för munderingsutrustning

till de värnpligtige 2,124,000 årliga tjenstgöringsdagar, men alldeles

uppenbart vore, enligt departementschefens åsigt, att detta dagantal, i

ett land stadt i den utveckling som Sverige, så länge årsklasserna icke

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

begränsades, oupphörligen måste stiga och sålunda också påkalla häremot

svarande stegrade anslagskraf. Då detta dagantal numera vuxit till i

det närmaste 200,000 öfver det ursprungligen beräknade, fordrades sålunda

för närvarande efter 35 öre för tj Botgöringsdag ett årligt tillskott

af inemot 70,000 kronor för de värnpligtiges munderingsutrustning

i hvad denna år 1892 ansetts betinga. Men ej allenast denna

ökning af tjenstgöringsdagarnes antal kräfde växande anslagstillgångar

för arméns munderingsutrustning, utan sådana måste jemväl beredas

med anledning af de i den enskilde soldatens utrustning ständigt nytillkommande

persedlar, som vapenteknikens framsteg och lärdomar, hemtade

från utländska arméer, påvisade såsom oumbärliga. Detta senare

skäl för ökning af anslaget gälde naturligtvis icke endast de värnpligtig^

utan med lika berättigande den stamanstälde soldaten. Att sålunda

de beräkningar, som vid tiden för urtima Riksdagens beslut år 1892

upprättats å kostnaderna för arméns munderingsutrustning, numera icke

kunde vara till fyllest, ansåge departementschefen vara sjelfklart.

Under de senaste åren hade, enligt hvad ofvan framhållits, på grund

af nyss åberopade omständigheter, de anvisade medlen för arméns munderingsutrustning

visat sig alldeles otillräckliga, och arméförvaltningen

hade varit nödsakad att tillf älligtvis, för täckande af de härvidlag uppkomna

bristerna, tillgripa innestående, för olika truppförband reserverade behållningar

å anvisade årsanslag. Man skulle ju kunna vara frestad''antaga,

att, då betydande behållningar å de för truppförbanden af arméförvaltningen

anvisade årsanslagen förefunnes, dessa anslag blifvit för högt tillmätta,

derest icke de från truppförbanden årligen inkommande persedelredogörelserna,

som påvisade högst betydande brister i denna utrustning,

hvilka ej närmelsevis kunde täckas medelst dessa behållningar, bestämdt

jäfvade ett dylikt antagande.

Anledningen till dessa behållningar vore också att söka derutinnan,

att försök för vinnande af den för armén mest tillfredsställande utrustning

paginge, och att vederbörande regementsförvaltningar, i afvaktan

pa utgången af dessa försök och deraf föranledda modellförändringar,

så vidt möjligt undanskjutit den annars behöfliga nyanskaffningen.

De för munderingsutrustningens kompletterande hos arméförvaltningen

af truppförbandens årsanslag tillfälligtvis innestående behållningar

vore sålunda redan beräknade och afsedda för täckande af brister

i munderingsutrustningen, till hvilkas fyllande de oundgängligen erfordrades.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

41

Slutligen erinrade departementschefen, att derest framställningen

under punkten 1 a af denna hufvudtitel angående omorganisation åt

Karlsborgs artillericorps vunne bifall, måste, enligt den inom arméförvaltningen

verkstälda utredning, nu förevarande anslag höjas med 16,011

kronor.

Utskottet har funnit hvad i ärendet sålunda förekommit, innebära

giltiga skäl för detta anslags ökning med föreslagna beloppet 101,000

kronor, och har alltså icke haft något att emot denna del af Kong!

Maj:ts framställning erinra.

Hvad deremot angår den af Karlsborgs artillericorps omorganisation

påkallade anslagsförhöjningen kommer densamma, såsom utskottet

vid punkt UoÖerinrat, att, vid bifall till utskottets förslag beträffande

denna omorganisation, begränsas till 9,741 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns munderingsutrustning,

nu 1,946,440 kronor, dels med

101,000 kronor, dels ock, vid bifall till hvad utskottet

under punkt l:o a) föreslagit, med 9,741 kronor till

2,057,181 kronor.

Ärméns intendentur- och sjukvårdsträng samt diverse intendenturbehof.

13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att anslagen till »arméns

intendentur- och sjukvårdsträng», nu 83,855 kronor, samt till

»diverse intendenturbehof», nu 33,323 kronor, måtte få med hvarandra

sammanslås till ett reservationsanslag benämndt »arméns diverse intendentur-

och sjukvårdsbehof», samt att detta anslag måtte få med 117,178

kronor i riksstaten uppföras näst efter anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Till statsrådsprotokollet (sid. 38) har departementschefen i denna

fråga anfört följande.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet hade i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 3 november 1899 föreslagit, att de för närvarande i

riksstaten uppförda båda reservationsanslagen till arméns »intendenturoch

sjukvårdsträng» samt till »diverse intendenturbehof» måtte med

hvarandra sammanslås till bildande al ett nytt anslag under titel »arméns

Bih. till Hiksd. Urat. IDOG. 4 Sand. I Åfd. 5 Hiift. 6

Angående

sammanslagning

af dessa

anslag.

[13.J

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

diverse intendentur- och sjukvårdsbehof». Såsom stöd för detta förslag

hade arméförvaltningen anfört, att anslaget till diverse intendenturbehof

visat sig alldeles otillräckligt till täckande af de utgifter, som

från detsamma borde bestridas, då deremot det förstnämnda anslaget

årligen lemnat afsevärda reservationer, tillräckliga att, om de kunnat

dertill användas, täcka det andra anslagets brister.

Anledningen dertill att anslaget till diverse intendenturbebof visat

sig otillräckligt, framginge af en jemförelse mellan de tabeller och

sammandrag, som funnes fogade vid det för 1896 års Riksdag framlagda

förslaget till förändrad uppställning af fjerde bufvudtiteln. Enligt tab.

5 fol. 5 och 24 både nemligen genom sammanslagning af åtskilliga

under det förra anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet» upptagna

titlar bildats ett anslagsbelopp af 33,397 kronor 5 öre, afsedt

för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å Karlsborg.

Häraf både emellertid 17,324 kronor öfverförts till andaget för omorganisation

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, under det att

för den öfriga armén afsetts återstoden 16,073 kronor 5 öre, hvilket

belopp af den nämnd, som haft att granska berörda förslag, sammanslagits

med ett för troféer m. m. afsedt anslag å 16,850 kronor till

bildande af det i riksstaten för år 1897 första gången upptagna anslaget

till diverse intendenturbehof. Då de flesta af de under anslaget

för »försvarsverket till lands i allmänhet» upptagna utgiftstitlar, som

bildat det ursprungligen föreslagna anslaget för intendentur- och sjukvårdsförråden

i Stockholm och å Karlsborg, redan förut årligen i regeln

öfverskridits, läge det i öppen dag, att det sålunda bildade anslaget

till diverse intendenturbehof, särskildt. efter nyss omförmälda öfverföring

till omorganisationsanslaget, måste blifva otillräckligt.

På grund af de utaf arméförvaltningen anförda skål, och då utgifterna

under ifrågavarande båda anslag i vissa afseenden vore ganska

likartade, i följd hvaraf tvekan mången gång uppstått, huruvida en

utgiftspost rättast bort å det ena eller andra anslaget bokföras, samt

genom den föreslagna åtgärden sålunda borde vinnas förenkling och

lättnad i bokförings- och redovisningshänseende, ansåge departementschefen

den ifrågasatta sammanslagningen af anslagen böra ega rum.

Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att anslagen till

»arméns iutendentur- och sjukvårdsträng», nu 83,855

kronor, samt till »diverse intendenturbebof», nu 33,323

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

43

'' kronor, må få med hvar andra sammanslås till ett

reservationsanslag benämndt »arméns diverse intendentur-

och sjukvårdsbehof», samt att detta anslag må få

med 117,178 kronor i riksstaten uppföras näst efter

anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisonerade armén.

14:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

af Kongl. Maj:t under punkten 1 a) föreslagits, höja anslaget till arméns

kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

nu 213,378 kronor, med 4,068 kronor till 217,446 kronor.

Såsom utskottet bär ofvan under punkten l:o omförmält, erfordras,

vid bifall till utskottets förslag i fråga om Karlsborgs artillericorps omorganisation,

en höjning af nu förevarande anslag med allenast 2,243

kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet här

ofvan under punkten l:o a) föreslagit, må öka anslaget

till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten

för den garnisonerade armén, nu 213,378 kronor, med

2,243 kronor till 215,621 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

15:o. Uti punkten 15 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen, att förevarande anslag, nu 3,000,000 kronor, måtte

ökas med i rundt tal 330,000 kronor till 3,330,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, hurusom

enligt § 11 i lagen den 2 december 1892, angående lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, de rust- och rotehållare, hvilka utgjorde

besvären effektivt eller genom erläggande af vakansafgift till regemente

eller corps, skulle erhålla lindring i nämnda besvär medelst utbetalning

till en hvar af dem af ett efter vederbörlig uppskattning

Angående

ökning af

detta anslag.

[14.]

Angående

ökning af

detta anslag.

[16.]

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[16.]

bestämdt belopp, för hvilket ändamål nu ifrågavarande anslag blifvit

anvisadt. Enligt 1900 års riksstat utginge detta anslag med 3,000,000

kronor, deri dock ej vore inberäknad belöpande lindring för ännu ej

vakanssatta rusthåll och rotar vid Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente, hvilken lindring skulle gäldas

af det särskilda anslaget till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland».

Under erinran härom hade statskontoret uti skrifvelse till Kong!.

Maj:t den 9 december 1899 anfört, att med beräkning efter de genom

kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda nya värden å rustningsoch

roteringsprestationerna, lindringen, som under åren 1900 och 1901

utginge med 80 % af hela värdet, komme att för sistnämnda år erfordra

ett belopp af sammanlagdt 3,633,099 kronor 24 öre, hvaraf belöpte

på Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente

302,879 kronor 11 öre samt på öfriga indelta truppförband

3,330,220 kronor 13 öre.

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må öka anslaget till lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, nu 3,000,000 kronor med

330,000 kronor till 3,330,000 kronor.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

16:o. Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka anslaget till

omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 1,786,083

kronor, dels med 11,400 kronor dels ock, vid bifall till hvad under punkten

5:o föreslagits med 22,000 kronor, till 1,819,483 kronor.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o o19) har, på sätt

utskottet under punkten 5:o härofvan erinrat, herr N. Åkesson föreslagit,

att Riksdagen ville anslå ett förslagsanslag af 40,000 kronor utöfver det

vanliga anslaget för inköp af remonter för arméns behof.

Beträffande Kongl. Maj:t.s ofvanberörda framställning har departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom Skånska husaroch

dragonregementena samt Norrlands dragonregemente för närvarande

vore under omorganisation från indelta till värfvade truppförband, hvilken

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

45

omorganisation komme att pågå under ännu obestämbar tid, beroende

af den längre eller kortare tidrymd, som förflöte till dess det före

omorganisationens början antagna indelta manskapet hunnit afgå från

innehafvande beställningar samt rust- och rotehållsnumren i mån deraf

kunnat vakanssättas. Under hela omorganisationstiden komme kostnaderna

för dessa truppförband att bestridas dels åt rust- och rotehållarne,

i den mån vakanssättningen ej blifvit genomförd, och dels i

öfrigt af statsmedel, dock att vederbörande rust- och rotehållare, som

effektivt fullgjorde rustning och rotering, egde att af statsmedel åtnjuta

ersättning för dessa besvärs uppskattade värde, i den män lindring i

besvären skulle ega rum.

I 1897 års riksstat hade, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,

första gången uppförts nu ifrågavarande anslag, från hvilket skulle bestridas

alla utgifter, som för omförmälda tre regementen under omorganisationstiden

erfordrades, hvarefter anslaget komme att ur riksstaten

utgå och dess belopp fördelas å de anslag, hvarifrån kostnaderna för

ofri ga värfvade truppförband bestredes.

Samtliga utgifter för ifrågavarande tre regementen hade vid 1896

års riksdag beräknats komma att efter genomförd omorganisation uppgå

till 2,033,613 kronor 90 öre, men då ett visst antal rust- och rotehållare

tillsvidare komme att utgöra rustnings- och roteringsbesvären

effektivt, hade häraf ett belopp, motsvarande fulla värdet af de vid

regementena icke vakanssatta 1,150 nummer, beräknade efter 300 kronor

för hvarje nummer, eller 345,000 kronor, blifvit öfverfördt till ett

särskild! anslag under benämning -»fortgående vakanssättning af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrlandfrån hvilket sedermera vid hvarje

riksdag skulle, i den mån vakanssättningen vid de tre regementena

fortginge, till omorganisationsanslaget öfverföras ett belopp, motsvarande

va k an saf gift er enligt nyssnämnda beräkning för de sedan föregående

riksdag vakanssatta numren. Anslaget till omorganisationen,

hvilket således i 1897 års riksstat upptagits med (2,033,613: 90—

345,000) i jemnadt tal 1,688,614 kronor, hade sedermera af ofvan angifna

orsak blifvit vid 1897 och 1898 årens riksdagar ökadt med

sammanlagdt 96,000 kronor, förutom 1,469 kronor för beredande af

höjd aflöning åt beställningsmän, samt hade sålunda i 1899 års riksstat

upptagits med 1,786,083 kronor. Anslaget till fortgående vakanssättning

af ifrågavarande regementen hade i nämnda riksstat uppförts med

249,000 kronor, motsvarande, efter 300 kronor för hvarje nummer, 830

nummer, som antagits skola under året effektivt fullgöra rustnings- och

roteringsskyldigheten. Då emellertid det sedermera visat sig, att detta

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

antagande hvilat på origtiga grunder, enär, enligt de vid 1898 års slut

lemnade uppgifter, antalet nummer, som under år 1900 kunde antagas

effektivt fullgöra rustningen och roteringen, öfverstege den för år 1899

beräknade siffran, hade anslaget för regementenas omorganisation för

år 1900 blifvit uppfördt med oförändradt belopp.

Enligt de uppgifter, som från vederbörande arméfördelnings- och

regementschefer kommit departementschefen tillhanda, kunde antagas,

att antalet nummer, som under år 1901 effektivt skulle fullgöra rustningen

och roteringen, komme att uppgå till 360 rusthåll vid hvart och ett af

Skånska husar- och dragonregementena och 72 rotar vid Norrlands

dragonregemente eller tillhopa 792 nummer. Antalet af de nummer,

som komme att vakanssättas, skulle alltså uppgå till (830 — 792) 38, i

följd hvaraf med tillämpning af ofvan omförmälda grunder för anslagens

bestämmande ett belopp af 11,400 kronor borde till »omorganisationsanslaget»

öfverföras från anslaget »till fortgående vakanssättning».

. Visserliga inträffade nu, att äfven sistnämnda anslag måste

väsentligt förhöjas, beroende på de ökade värdena å rustnings- och

roteringsprestationerna, men dessa ökade värden kunde icke föranleda

dertill, att vid beräkning af det belopp, som skulle till omorganisationsanslaget

öfverföras, värdet å de vakanssatta numren sattes till högre

belopp än det af Riksdagen förut bestämda eller 300 kronor. Departementschefen

ansåge sålunda, att ifrågavarande anslag borde, jemlikt de

af 1896 års Riksdag godkända grunder för dess beräkning, höjas med

ett belopp af (38 x 300) 11,400 kronor, som skulle öfverflyttas från

anslaget »till fortgående vakanssättning».

Om framställningen under punkten 5 af denna hufvudtitel angående

ökning; af medelinköpspris för remonter vunne bifall, måste, på

sätt der omförmälts, förevarande anslag ytterligare ökas med ett belopp

af 22,000 kronor.

Mot den ifrågasatta höjningen af detta anslag till följd af öfverflyttning

af 11,400 kronor från anslaget till fortgående vakanssättning

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland har utskottet icke funnit

något att erinra.

Beträffande den utaf ifrågasatt höjning af medelinköpspriset för

remont orsakade höjningen af nu förevarande anslag äfvensom angående

ofvanberörda motion får utskottet hänvisa till hvad derom under punkten

5:o härofvan anförts.

Utskottet hemställer,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

47

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må höja anslaget till omorganisation

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu 1,786,083 kronor, dels med 11,400 kronor,

dels ock, vid bifall till hvad utskottet under punkten

5:o härofvan föreslagit, med 22,000 kronor till 1,819,483

kronor; samt

b) att vid bifall till hvad utskottet under punkten

5:o härofvan samt under a) i denna punkt föreslagit,

herr Åkessons ofvanberörda motion må anses besvarad.

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

17:o. Uti punkten 17 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att öka anslaget till fortgående vakanssättning af

indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 249,000 kronor med 42,600

kronor till 291,600 kronor.

Departementschefen har i fråga härom anfört följande:

För uppkomsten af och ändamålet med detta anslag hade under

nästföregående punkt redogjorts. I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9

December 1899 hade statskontoret anmält, att, med beräkning af de

genom kungörelsen den 27 oktober samma år bestämda värden å rustnings-

och roteringsbesvären, lindringen, som för år 1901 skulle utgå

med 80 procent, komme att för Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente erfordra ett belopp af 302,879 kronor

11 öre, eller i jemnadt tal 303,000 kronor. Enligt hvad departementschefen

inhemtat, hade statskontorets beräkning af anslagsbehofvets storlek

grundats på de effektiva rust- och rotehållens antal år 1899, och

vid valet af denna beräkningsgrund hade hänsyn tagits till nödvändigheten

af den under anslaget till omorganisation af dessa regementen

om förmälda öfverflyttningen af ett belopp motsvarande vakansafgifterna

för de, sedan föregående riksstat uppgjordes, vakanssatta numren. Derjemte

hade beaktats, att lindring för år 1901 borde från detta anslagutbetalas

till alla de nummer, hvilka den 1 januari samma år utgjorde

rustningen och roteringen effektivt, äfven om ett större eller mindre

antal af dem under samma år blefve vakanta. Enär en öfverflyttning

af 11,400 kronor, på sätt under nästföregående punkt omförmälts, från

Angående

ökning af

detta anslag.

• [17-]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

öfriga ordinarie

anslag.

det sålunda till 303,000 kronor beräknade anslaget alltså kunde utan

olägenhet ega rum, borde detsamma bestämmas till 291,600 kronor.

Utskottet får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må öka anslaget till fortgående

vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland, nu 249,000 kronor, med 42,600 kronor till

291,600 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

18:o. Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke härofvan

framstält särskilda förslag, må i 1901 års riksstat

uppföras till oförändrade belopp; dock att anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli må få

jemkas i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns

slutsumma kan finnas erforderligt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

49

Extra anslag.

Tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere.

19:o. Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att ej mindre för tillfällig

löneförbättring åt underbefäl med flere å extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 301,000 kronor;

än äfven medgifva, att från nämnda anslag må under år 1901 till

nedan omförmälde befattningsinnehafvare utbetalas tillfälliga löneförbättringar

med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen

under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan sades, skulle

utgöra tillägg, nemligen:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare och regementstrumpetare

samt intendenturcorpsens förvaltare 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare

äfvensom fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,

Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge

bataljon, trumslagare och hornblåsare vid Gotlands infanteriregemente

samt Hallands och Blekinge bataljoner äfvensom trumpetare vid Gotlands

artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den icke garnisonerade

armén 20 öre;

för korpraler vid den icke garnisonerade armén 25 öre;

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén 40 öre;

dels till lönen för vaktmästare vid intendenturcorpsen 180 kronor;

dels till månadsarfvodena:

för distinktionskorpraler och l:e konstaplar vid garnisonerade armén,

skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente

3 kronor;

lör korpraler och 2:e konstaplar vid garnisonerade armén, skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 3 kronor;

och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente 3 kronor.

Bih. till Hikxd. Prof. HJUL). 4 Barn/. 1 Afd. 5 lldjl.

Angående anslag

för tillfällig

löneförbättring

åt

underbefäl

med flere.

[18.]

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Föredragande departementschefen liar i detta ärende till statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 13 januari innevarande år

erinrat, hurusom, sedan i statsverkspropositionen till sistlidet års Riksdag

väckts förslag, att för åstadkommande af höjning i de till arméns underbefäl

med vederlikar utgående aflöningsförmåner ökning måtte beviljas i

samtliga de statsanslag, hvarifrån nämnda förmåner utgingo, denna framställning

väl ej vunnit Riksdagens bifall, men dock synts Riksdagen

vara synnerligen behjertad värd, i det att Riksdagen funnit en förbättring

i underbefälets atlöningsvilkor vara fullt befogad och af omständigheterna

påkallad. Vid bedömandet af framställningen hade Riksdagen dock

ansett sig böra taga hänsyn till önskvärdheten af en genomgripande förenkling

i hela arméns aflöningsväsende, och hade Riksdagen trott sig finna,

att möjligen, i fall ökad aflöning åt ifrågavarande personal uppfördes å

ordinarie stat, derigenom skulle kunna skapas förhållanden, hvilka skulle

ytterligare försvåra genomförandet af en dylik förenkling. Då Riksdagen

emellertid ansåge en löneförbättring åt underbefälet vara så vigtig, att

dess åvägabringande icke lämpligen borde undanskjutas, hade Riksdagen

funnit sig böra anlita den utvägen att å extra stat anslå medel dertill.

Med anledning häraf och då det synts vara lämpligast att icke uppdela

de extra anslagsmedlen å särskilda anslagstitlar, hade Riksdagen för

tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere å extra stat för år 1900

beviljat ett anslag af 297,000 kronor, att utgå enligt närmare angifna

grunder.

I sammanhang härmed hade, enligt hvad departementschefen

vidare erinrat, Riksdagen på anförda skäl anhållit, att Kongl. Maj:t

måtte, så snart ske kunde, låta verkställa fullständig utredning, huruvida

och på hvad sätt härens aflöningssystem i dess helhet måtte kunna

förenklas, samt derefter, och om möjligt till innevarande års Riksdag,

inkomma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde befinnas

föranleda. Sedan Kongl. Maj:t för åstadkommande af nämnda utredning

och förslag under den 9 juni sistlidet år tillsatt en komité, hade

emellertid ordföranden i denna komité i en till departementschefen

stäld skrifvelse anmält, att den komitén förelagda uppgift kräfde

arbete till den omfattning, att detsamma icke inom den närmaste tiden

kunde medhinnas, och att följaktligen något på utlåtande af komitén

grundadt förslag uti ifrågavarande afseende icke syntes kunna till innevarande

års Riksdag inlemna s.

Enär sålunda den af Riksdagen begärda utredning rörande förent

ling i härens aflöningssystem i dess helhet ej för närvarande kunde framläggas,

samt vid sådant förhållande det icke syntes nu böra begäras, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

51

ökade aflöningsförmåner åt underbefälet med vederlikar måtte uppföras

å ordinarie stat, men de skäl, som vid sistlidet års riksdag anförts för

en dylik löneförbättring, fortfarande vore lika gällande, ansåge departementschefen

medel böra för samma ändamål äskas å extra stat äfven

för år 1901.

Såsom förut erinrats, vore förevarande extra anslag uppfördt i innevarande

års riksstat med ett belopp af 297,000 kronor. Derest den af

Kongl. Maj:t uti punkten 1 a under denna hufvudtitel föreslagna omorganisationen

af Karlsborgs artillericorps blefve genomförd, syntes en

förhöjning af nämnda belopp vara erforderlig för att bereda jemväl

den vid corpsen nytillkomna personalen af underbefälet ifrågavarande

ökade aflöningsförmåner. Enligt hvad arméförvaltningen å civila departementet

upplyst, komme under innevarande år löneförbättring till

underbefäl med flere vid Karlsborgs artillericorps att utgå med 1,381

kronor. Derest omorganisationen blefve genomförd, skulle erfordras

under år 1901 för samma ändamål 5,382 kronor, hvadan den tillökning

i anslaget, som af ofvannämnda anledning skulle påkallas, utgjorde

4,001 kronor.

Emot Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet icke

funnit annat att erinra, än att vid det förhållande, att utskottet funnit

sig böra förorda utvidgning af Karlsborgs artillericorps till endast tre i

stället för af Kongl. Maj:t ifrågasatta fyra kompanier, den af berörda

artillericorps’ omorganisation föranledda höjningen af nu ifrågavarande

extra anslag kan begränsas till 2,874 kronor 50 öre eller i jemnadt tal

till 2,875 kronor; hvadan hela det erforderliga anslaget kommer att

uppgå till 299,875 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må ej mindre för tillfällig löneförbättring

åt underbefäl med flere å extra stat för år

1901 bevilja ett anslag af 299,875 kronor,

än äfven medgifva, att från nämnda anslag må under

år 1901 till nedan omförmälde befattningsinnehafvare

utbetalas tillfälliga löneförbättringar med följande

belopp och under samma vilkor som aflöningen under

de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan säges,

skola utgöra tillägg, nemligen:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående anslag

för tilllämpning

af

värnpligtslagens

föreskrifter.

[19.]

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare

och regementstrumpetare samt intendenturcorpsens

förvaltare 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och

batteritrumpetare äfvensom fältmusikanter vid Vermlands

fältjägarecorps, Gotlands f4 infanteriregemente,

Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och

Blekinge bataljon, trumslagare och hornblåsare vid

Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge

bataljoner äfvensom trumpetare vid Gotlands

artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den

icke garnisonerade armén 20 öre;

för korpraler vid den icke garnisonerade armén

25 öre;

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén

40 öre;

dels till lönen för vaktmästarne vid intendenturcorpsen

180 kronor;

dels till månadsarfvodena:

för distinktionskorpraler och l:e konstaplar vid

garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente 3 kr.;

för korpraler och 2:e konstaplar vid garnisonerade

armén, skånska husar- och dragonregementena samt

Norrlands dragonregemente 3 kronor; och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands

dragonregemente 3 kronor.

Tillämpning af värnpligtslagens föreskrifter iffråga om de

värnpligfiges inskrifning och redovisning m. m.

20:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tillämpning af värnpligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning

och redovisning m. m. på extra stat för år 1901

bevilja ett belopp af 53,000 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

53

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

21:o. Uti punkten 20 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Anffftendt;Uan''

uti statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att bevilja 3,390,470 arméns''eldkronor

till fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori af 55,000 ge- handvapen,

vär och 5,000 karbiner samt att af detta belopp för 1901 å extra stat [20.]

anvisa 1,116,000 kronor till anskaffande af 15,000 gevär och 5,000

karbiner.

Beträffande denna framställning har departementschefen till ofvan

åberopade statsrådsprotokoll anfört följande:

Uti skrifvelse den 15 november 1888 hade dåvarande generalfälttygmästaren

gjort framställning om beviljande af medel till förändring af

200.000 stycken 1867 års gevär jemte 20,000 karbiner till en mera

tidsenlig modell. Att detta antal emellertid redan då betraktats såsom

ett minimibehof framginge deraf, att generalfälttygmästaren på samma

gång erinrat, att enligt gjorda beräkningar arméns hela behof ej kunde

fullt tillgodoses genom nämnda antal gevär, utan att ett visst antal nya

gevär måste i sinom tid anskaffas. 1888 års Riksdag, vid hvilken

denna fråga förekom till afgörande, hade dock beviljat medel till

förändring af endast 100,000 gevär, hvarefter de erforderliga årsbeloppen

uppå Kongl. Maj:ts förslag af 1889—1893 årens Riksdagar anvisats

till utbetalning å extra stat.

Då Kongl. Maj:t sedermera för 1894 års Riksdag framlagt planen

för anskaffning af 6,5 mm. vapen med repetermekanism och dervid

föreslagit en anskaffning af 100,000 gevär och 20,000 karbiner, hade

Riksdagen bifallit denna framställning endast i den mån, att medel

anvisats för inköp af 5,000 karbiner. För anskaffning af ytterligare

10.000 karbiner hade derefter anslag beviljats af 1895 års Riksdag.

Till statsrådsprotokollet af den 2 januari 1896 hade emellertid dåvarande

departementschefen framhållit, hurusom det antal gevär, hvilket

förut ansetts vara med nödvändighet behöfligt, blifvit efter antagande

af den förbättrade härorganisationen alldeles otillräckligt för a

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

behof, samt att, »såvidt målet verkligen skulle uppnås, det icke vore

nog att beräkna 100,000 nya gevär, jemte den befintliga tillgången af

100.000 jemförelsevis tidsenliga gevär, utan att steget borde tagas fullt ut

och de nya gevärens antal bestämmas till åtminstone 200,000 stycken».

Derjemte hade framhållits att, enär anslag redan vore beviljade för

15.000 karbiner, hvad som jemte dessa närmast borde anskaffas vore

75.000 gevär, hvarefter borde följa återstoden af det första 100,000-talet

gevär och de återstående erforderliga 5,000 stycken karbinerna. 1896—

1898 årens Riksdagar hade sedermera beviljat anslag för anskaffning af

tillhopa 55,000 gevär att tillverkas vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

hvarefter sistlidet års Riksdag anvisat medel till anskaffning

under åren 1899 eller 1900 inom eller utom landet af ytterligare 40,000

gevär utöfver det antal, som under samma år kunde för redan tillgängliga

medel tillverkas vid nämnda faktori. I fråga om beloppen af de

extra anslag, livilka af de särskilda Riksdagarne för ifrågavarande ändamål

beviljats, hänvisade departementschefen till uppgifterna i den tabell

hvilken såsom bilaga IV vore fogad till statsrådsprotokollet.

I skrifvelse af den 15 november sistlidet år hade generalfälttygmästaren

anfört, att, till följd af en mängd ogynsamma och oförutsedda

omständigheter, för hvilka han uti skrifvelse af den 15 november 1898

för Kong!. Maj:t närmare redogjort, tillverkningen vid statens gevärsfaktori

icke kunnat komma i gång så snart som beräknadt varit, och

att den för gevärstillverkningen vid faktoriet utstakade vägen derför icke

kunnat följas, men att likväl, i följd af Riksdagens beslut sistlidet år,

det först beräknade antalet af 75,000 gevär — samt antagligen något

derutöfver — antagligen skulle vid innevarande års slut vara fyldt.

De 40,000 gevär, hvartill Riksdagen anvisat medel på 1900 års

stat, hade, jemlikt medgifvande i kongl. bref den 14 april 1899, blitvit

bestälda vid »Waffenfabrik Mauser» i Oberndorf, och enligt kontrakt af

den 15 april skulle leveransen vara fullgjord på våren 1900.

Generalfälttygmästaren erinrade vidare, att han i sin nyssnämnda

skrifvelse af den 15 november 1898 uttalat den förhoppning, att de

största svårigheterna vid gevärsfaktoriet skulle vid nämnda tid vara

öfvervunna, sedan personalen då blifvit något inötvad och ett mera

lättarbetadt material genom försök, utförda vid ett inhemskt jernbruk,

blifvit funnet, och att omkring 15,000 färdiga gevär borde under

1899 kunna förfärdigas, hvarefter svårigheter icke borde möta att

uppdrifva tillverkningen icke blott till den normala, omkring 20,000

gevär om året, utan äfven derutöfver. Anledning vore att antaga, det

dessa förhoppningar skulle gå i fullbordan.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

55

Under maj månad 1899 hade nemligen vid gevärsfaktoriet tillverkats

1,000 fullt färdiga gevär och sedermera hade tillverkningen oafbrutet

fortgått med minst 2,000 gevär i månaden, och vore detta resultat att

anse såsom synnerligen godt, särskildt i betraktande deraf, att faktoriet

haft att kämpa med rätt stora svårigheter, genom minskad drifkraft

till följd af vattenbrist. På grund af det erhållna resultatet hade man

all anledning att hoppas en tillverkning år 1899 af minst 15,000 gevär,

och den årliga tillverkningen borde derefter — åtminstone till dess

faktoriet blefve upptaget af reparationsarbeten å de utlemnade gevären

— kunna uppdrifvas till ett antal af omkring 25,000.

Af föregående Riksdagar hade, enligt hvad generalfälttygmästaren

vidare anfört, medel anvisats för tillverkning vid statens gevärsfaktori af

sammanlagdt 55,000 st. 6,5 mm. gevär. Af dessa borde den 1 januari 1901

endast 15,000 återstå att tillverka, eller omkring "U af det antal gevär, som

årligen kunde vid faktoriet förfärdigas. För att faktoriet skulle kunna

ostördt fortgå i sin verksamhet vore det sålunda nödvändigt, att för

gevärstillverkningen under år 1901 ytterligare medel anvisades, men

derjemte vore det för fabrikationens jemna gång af synnerlig stor betydelse,

att medel beviljades för en längre följd af år, eller åtminstone

att antalet vapen, som borde anskaffas, blefve bestämdt. Eu mängd

materialier måste nemligen anskaffas långt i förväg — så till exempel

borde stockämnen och handskydd vara lagrade under minst 3 år —

och detta läte sig icke göra utan att den normala tillverkningen vore

fastslagen för en viss tid framåt.

Vid uppgörandet af en plan för fortsatt gevärsanskaffning syntes

man tills vidare lämpligen kunna utgå ifrån det sedan gammalt beräknade

minimibehofvet af 200,000 gevär och 20,000 karbiner.

Kostnaden borde enligt styresmannens för gevärsfaktoriet kalkyler

fortfarande beräknas såsom förut, dock med iakttagande af att patentafgiften

för i Sverige tillverkade vapen utöfver 100,000 st. nedginge

med 1 mark eller 90 öre, och skulle sålunda prisen för 38,300 vapen

utöfver dem, som vore tillverkade och dem, för hvilka anslag redan

vore beviljade, utgöra:

för gevär

» karbin

och vid fortsatt tillverkning:

för gevär ........................................................ kronor 56,45,

» karbin...................................................... » 50,?5.

kronor 57,35,

» 51,15

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ofvan åberopade tabell utvisade samtliga af Riksdagen för ifrågavarande

ändamål hittills beviljade anslag och antalet vapen, som vore

och beräknades blifva för dessa medel anskaffade, samt innehölle tillika

en plan för fortsatt anskaffning.

Kostnaden för 105,000 gevär och 5,000 karbiner skulle enligt denna

beräkning uppgå i rundt tal till 6,213,000 kronor, men hade generalfälttygmästaren

ansett sig böra i detta samband framhålla, att ett icke

oväsentligt antal reservdelar framdeles borde tillverkas, för hvilket ändamål

ytterligare medel sannolikt komme att erfordras. Som dessa behof

ännu icke kunde med tillräcklig noggrannhet bedömas, hade någon

summa härför i ofvannämnda plan icke intagits, men årstillverkningarna

hade af ifrågavarande orsak mot slutet beräknats något mindre än förut.

Under åberopande af hvad sålunda anförts samt innehållet af ofvanberörda

plan, hade generalfälttygmästaren hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att för fortsatt anskaffning af eldhandvapen

bevilja 6,213,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa

ett belopp af 1,402,750 kronor.

Departementschefen har för egen del framhållit, hurusom af förestående

redogörelse för frågan om anskaffande af nya eldhandvapen

för armén framginge, att man såsom ett första mål uppstält erhållandet

af 100,000 gevär och 20,000 karbiner. Riksdagen, som

gillat denna plan för arméns första beväpnande med de nya repetergevären,

hade från 1895 årligen med olika belopp bidragit till dess

genomförande och hittills beviljat medel till anskaffande af inalles 95,000

gevär och 15,000 karbiner, hvadan medel till anskaffande af 5,000

gevär och 5,000 karbiner ännu i forsta rummet borde återstå att af

Riksdagen beviljas.

Om man ock kunnat uppställa anskaffandet af 100,000 gevär och

20,000 karbiner såsom ett första mål vid arméns förseende med vapen

af den nya modellen, kunde dock, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, dess verkliga behof genom detta måls nående ingalunda

anses vara fullt tillgodosedt. En afsevärd reserv af dessa

vapen måste nemligen alltid förefinnas dels till ersättande af oundvikligförbrukning

i fält, dels ock till beväpning af sådana truppformationer,

som under krigets gång alltid måste nyuppsättas och utrustas. Till

en dylik reserv kunde våra förändrade remingtongevär icke afsättas,

dels emedan dessa vapen vore afsedda för landstormen, hvilkens beväpnande

och möjlighet till användning såsom ett första vilkor kräfde,

att de för densamma afsedda gevären verkligen skulle ställas till dennas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

57

förfogande, dels ock emedan ersättning af förbrukning vid fälthären icke

kunde ske med de gamla gevären. Ett sådant tillvägagångssätt skulle

nemligen inom kort föranleda en sammanblandning af olika vapen med

olik ammunition inom samma truppförband. Hvilka följder detta skulle

hafva läge i öppen dag. I likhet med generalfälttygmästaren och anslutande

sig till de uttalanden af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet,

som återfunnes i statsrådsprotokollet af den 2 januari

1896, ansåge departementschefen sålunda, att det antal 6,5 mm. gevär, som

vid en mobilisering af vår armé måste finnas, icke kunde sättas lägre än till

200,000 stycken, och önskvärdt vore utan tvifvel, att man vid sådant tillfälle

kunde hafva att påräkna ännu ett 100,000-tal af samma gevär. Först

härigenom komme man upp till det antal, som motsvarade den fordran,

man i detta hänseende inom de stora europeiska arméerna för sig uppstält.

Emellertid syntes det för våra förhållanden knappast vara nödvändigt

att nu fastslå såsom en bestämd gräns för gevärstillverkningens

fortsättande framställandet af ytterligare 200,000 gevär.

I afseende på antalet gevär, som under de närmaste åren borde tillverkas,

delade departementschefen visserligen generalfälttygmästarens

mening angående det önskvärda deruti, att det erforderliga antalet så

fort som möjligt måtte tillverkas, samt att årstillverkningen för flera år

å rad finge blifva ungefär lika, men sedan det första 100,000-talet gevär

vore levereradt, syntes det dock icke af förhållandena vara påkalladt

eller ens önskvärdt, att gevärsfaktoriets yttersta förmåga toges i anspråk

uteslutande för nytillverkning, allrahelst ganska omfattande reparationsgöromål

antagligen skulle erfordras för att sätta samtliga de

gevär af äldre modell i fullgodt skick, hvilka vore afsedda för landstormens

behof och hvilka enligt departementschefens förmenande borde,

innan de till denna utlemnades, fullständigt iordningställas. Departementschefen

ansåge derför, att årstillverkningen af nya eldhandvapen

vid faktoriet icke borde bestämmas till högre siffra än 20,000 gevär

om året.

Departementschefen har härefter förklarat, att han på grund af

hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad generalfälttygmästaren

framhållit i afseende på önskvärdheten af att säkerhet för tillverkningens

jemna gång vid faktoriet för en längre tid framåt mätte betryggas,

skulle helst se, att Riksdagen redan nu beslutade en fortsatt

tillverkning af de nya gevären intill 200,000 stycken, men att det,

med tanke på det stora belopp, som härför på en gång skulle beviljas,

syntes honom lämpligt att för närvarande af Riksdagen äska anslag

för en fortsatt tillverkning al'' de nya gevären endast intill 150,000

Bih. Ull llikfd. Prål. W0U. 4 Samt. 1 Äfd. 5 ll&ft. S

s. 58 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .5.

Angående

anslag till

mobiliseringsaminunition

för eld handvapen.

[21.]

58

stycken. Enligt de uppgifter, som lemnats af generalfälttygmästaren,

kunde priset per vapen beräknas för 33,300 gevär efter 57

kronor 35 öre, för karbinerna efter 51 kronor 15 öre samt för 21,700

gevär efter 56 kronor 45 öre. Hela kostnaden för 33,300 gevär blefve

sålunda 1,909,755 kronor, för 5,000 karbiner 255,750 kronor och för

21,700 gevär 1,224,965 kronor eller tillsammans för 55,000 gevär och

5,000 karbiner 3,390,470 kronor. Enligt den af departementschefen

föreslagna anskaffningsplan skulle för nedannämnda år erfordras:

under 1901 för 15,000 gevär och 5,000 karbiner...... 1,116,000 kronor

» 1902 för 20,000 gevär, deraf 18,300 efter det

högre priset ......................................................... 1,145,470 »

» 1903 för 20,000 gevär efter lägre priset ....... 1,129,000 »

Summa 3,390,470 kronor.

Utskottet anser sig på grund af de i statsrådsprotokollet anförda

skäl böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning

och hemställer derför,

att Riksdagen må till fortsatt tillverkning vid

statens gevärsfaktori af 55,000 gevär och 5,000 karbiner

bevilja 3,390,470 kronor samt af detta belopp

för år 1901 å extra stat anvisa 1,116,000 kronor till

anskaffande af 15,000 gevär och 5,000 karbiner.

Mobiiiseringsammunition för eldhandvapen.

22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anskaffning af

ammunition för eldhandvapen bevilja en summa af 3,390,000 kronor

samt deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 954,000 kronor,

hvaraf 300,000 kronor afsedda för utvidgning af ammunition sfabrikens

afdelning å Karlsborg.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i fråga om det

ämne som genom ifrågavarande framställning beröres, till en början

erinrat, hurusom i Kongl. Maj:ts proposition till 1892 års lagtima Riksdag

den behöfliga qvantiteten ammunition för arméns 8 mm. gevär

m 67—89, under antagande af att den personliga ammunitionsutrustningen

uppginge till 100 patroner, beräknats till 36,000,000 patroner.

Dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet hade i sitt anförande till

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

59

statsrådsprotokollet af. den 2 januari 1896 framhållit, att denna siffra,

hvilken redan 1892 ansetts såsom ett minimum, blifvit beräknad efter

arméns dåvarande numerär, men som denna genom 1892 års förbättrade

härordning blifvit ökad, både följden deraf blifvit, att det ofvan

angifna antalet patroner måste ökas till minst 40,000,000. Äfven denna

siffra måste emellertid numera anses alltför låg, om man toge i betraktande

att, med öfvergång till 6,5 mm. ammunition, till följd af den

mindre vigten af hvarje patron, den personliga utrustningen kunde väsentligt

ökas, då ett större antal patroner utan ökad belastning kunde

rymmas i hvarje patronlåda.

Till den häraf uppkommande ökningen borde äfven läggas erforderligt

antal patroner för kavalleri, ingeniörtrupper, kolonner och träng, hvilka

1892 varit beväpnade med gamla karbiner och sålunda icke medräknade

vid bedömandet af ammunitionsbehofvet.

Utförda beräkningar gåfve äfven vid handen, att det behof af

24.000. 000 patroner, som år 1892 ansetts i första band behöfligt, nu

borde höjas till i rundt tal 31,000,000, hvilken summa vore beräknad för

omkring 100,000 gevär och 20,000 karbiner, men dervid både hänsyn ej

tagits till landstormens behof.

Till följd af den ökade personliga ammunitionsutrustningen borde

äfven den i förråd behöfliga reservammunitionen ökas i ungefärligen

motsvarande grad. Antoge man denna till omkring 3/b af behofvet i

första band eller 19,000,000, skulle sålunda hela behofvet blifva i rundt

tal 50,000,000 patroner. Då för närvarande funnes omkring 20,000,000

6,5 mm. patroner, anskaffade för de utaf Riksdagen under föregående

år anvisade medel för mobiliseringsammunition, återstode sålunda till behofvets

fyllande i rundt tal 30,000,000 patroner.

Beträffande den nuvarande tillverkningsförmågan vid ammunitionsfabriken,

meddelade departementschefen, att vid dess båda afdelningar å

Marieberg och Karlsborg kunde utan nattarbete årligen tillverkas kulor,

tändhattar och laddramar till omkring 12,000,000 skarpa patroner och

samma antal patroner hopsättas och paketeras, men i fråga om hylstillverkningen

hade denna hittills ej kunnat uppdrifvas till mer än omkring

6.000. 000 hylsor.

Årsförbrukningen hade under senare åren uppgått till närmare 5Va

millioner skarpa patroner, men med de alltjemt ökade krafven på skjutskicklighet

samt det ökade intresset hos våra frivilliga skytteföreningar,

borde nämnda förbrukning i en kalkyl för framtiden beräknas till

6‘ ■ millioner. Under sådana förhållanden skulle sålunda vid statens

fabrik kunna tillverkas omkring 51 /a millioner kulor, tändhattar och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

laddramar utöfver årsförbrukningen, men fabrikationen af hylsor deremot

sannolikt ej stegras utöfver det årliga behofvet.

Utan en ökning af hyls fabrikationen skulle alltså samtliga de för

mobiliseringsbehofvet erforderliga hylsor (30,000,000) behöfva anskaffas

från enskilda fabriker, och en stor del deraf måste under^sådana förhållanden

med all sannolikhet anskaffas från utlandet. Det för mobilisering

beräknade behofvet af kulor, tändhattar och laddramar skulle

deremot kunna vid statens fabrik tillverkas och motsvarande antal patroner

hopsättas under loppet af 51 .■ år eller, med någon ökning af

produktionsförmågan, under 5 år.

Beträffande tillverkningskostnaden, så stälde sig denna icke oväsentligt

olika om samtliga patrondelar skulle tillverkas vid statens fabrik

eller vissa delar förfärdigas vid enskilda verkstäder.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle kostnaderna för hvarje patron

uppgå:

a) om samtliga patrondelar tillverkades vid ammunitions
fabrikens

egna verkstäder till .................................................. 9,9 öre;

b) om samtliga patrondelar skulle anskaffas från enskilda

verkstäder, men sammansättningen ske vid ammunitionsfabriken

till ..................................................................................... 11,6 öre;

c) om endast hylsorna skulle levereras af enskilda verk
städer,

men tillverkningen i öfrigt utföras vid ammunitionsfabriken

till ................................................................................ 1.0,9 öre.

Af denna beräkning framginge, att en icke oväsentlig besparing

skulle kunna åstadkommas, derest möjlighet funnes att under anskaflfningstiden

äfven tillverka hylsorna vid statens fabrik, medUanledning

hvaraf det syntes vara lämpligt att i detta samband upptaga frågan om

anordnande af en hy Isfabrik vid ammunitions fabrikens afdelning å Karlsborg.

Genom fabrikens utvidgning för detta ändamål skulle ett

ytterligare steg jemväl tagas till förverkligandet af det länge hysta

önskningsmålet, att till Karlsborg förlägga hela ammunitionstillverkningen.

Den enda patrondel, som för närvarande ej kunde framställas å

nämnda afdelning, vore hylsan. Komme deremot äfven en dylik tillverkning

derstädes till stånd, vunnes derigenom, utom ofvannämnda besparing,

den fördelen, att å Karlsborg komme att finnas en fullständig

gevär sammunitionsfabrik.

Beräknade man för behofvets fyllande den förut angifna tiden af 5

år, borde en hylsfabiikation hinna att under samma tid å Karlsborg an
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

61

ordnas och äfven en rätt stor del af de för mobiliseringsbehofvet erforderliga

hylsorna derstädes tillverkas, allt under förutsättning att de

härför erforderliga medlen beviljades senast i samband med anslag för

ammunitionens anskaffande.

En utvidgning af ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg, så

att vid båda afdelningarna (Marieberg och Karlsborg) årligen skulle kunna

tillverkas minst 12,000,000 patronhylsor, erfordrade dels en tillbyggnad

af den nuvarande fabriksbyggnaden med ungefärligen l1 a gång dennas

golfarea, dels ock uppförande af en bostadsbyggnad med tillhörande

uthus för den personal, som tillverkningen komme att taga i anspråk.

Beträffande sistnämnda byggnad ansåge departementschefen sig

dock böra framhålla att, äfven om en hylstillverkning å Karlsborg nu

icke skulle komma till stånd, vore dock bostäder derstädes behöfliga för

en omkring 50 personer större arbetsstyrka än den nuvarande under den

tid tillverkning för mobiliseringsbehofvets fyllande komme att derstädes

pågå.

Den föreslagna tillbyggnaden vore afsedd att äfven kunna inrymma

den uppsättning maskiner för 6,5 mm. ammunition, som nu funnes på

Marieberg, och hvilken syntes så småningom böra flyttas till Karlsborg

för erhållande derstädes af en dubbel uppsättning maskiner.

Kostnaden för ofvannämnda byggnader kunde beräknas sålunda:

för tillbyggnad af fabriksbyggnaden................................ kr. 67,000: —

för uppförande af bostadshus med uthus.......................... » 133,000: —

Summa kr. 200,000: —

hvartill dock ytterligare komme kostnaden för maskiner, transmissioner,

värme-, vatten- och afloppsledningar in. m., som erfordrades

för hylsfabrikationens anordnande. En detaljerad kostnadsberäkning

för dessa senare behof hade emellertid icke ännu kunnat uppgöras, men

om man utginge från den beräkning, som i 1883 års förslag till ammunitionsfabrik

å Karlsborg häröfver blifvit gjord, skulle kostnaden komma

att belöpa sig till minst 100,000 kronor, hvilken summa för ett skyndsamt

bedrifvande af arbetena med fabrikens iordningställande syntes

böra anslås samtidigt med det till byggnadernas uppförande erforderliga

beloppet.

Såsom förut blifvit nämn dt, skulle, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, med hänsyn till ammunitionsfabrikens tillverkningsförmåga,

en tid af 5 år vara behöflig för mobiliseringsbehofvets fyllande.

Om sålunda en anskaffningsperiod af 5 år faststäldes med anslagen

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

derunder jemnt fördelade, borde, under förutsättning att medel för utvidgning

af fabriken vid Karlsborg beviljades, kunna antagas, att under

de 3 sista åren hela behofvet skulle kunna tillverkas vid statens egna

verkstäder. Kostnaden borde således för dessa år beräknas efter de ofvan

under a) angifva grunder, men deremot för de tvenne första åren

enligt under c) angifven beräkning.

Totalkostnaden för det beräknade behofvet af 30,000,000 patroner

skulle under sådana förhållanden uppgå till 3,090,000 kronor, hvilken

summa syntes böra fördelas med 654,000 kronor på hvart och ett af

de två första åren och 594,000 kronor på hvart och ett af de följande.

Utskottet, som finner nödvändigheten af den föreslagna ökningen

af mobiliseringsammunition vara ådagalagd genom hvad derom i statsrådsprotokollet

anförts, har icke funnit något att erinra emot Kongl.

Maj:ts framställning, att medel må beviljas till anskaffning under de fem

nästkommande åren af tillhopa 30,000,000 patroner.

Beträffande pal rontillverkningen har utskottet velat erinra, att behofvet

af mobiliseringsammunition icke synes kunna i afsevärd mån fyllas

af den inhemska enskilda industrien. Det torde nemligen kunna blifva

erforderligt, att anlita densamma redan för fyllande af det ärliga behofvet

af ammunition, hvilket alltjemt torde komma att ökas, i synnerhet

derest Riksdagen beviljar ökade anslag till det frivilliga skytteväsendet.

För tillverkningen af mobiliseringsammunition har Kongl. Maj:t

föreslagit, att en hylsfabrik skulle anläggas å Karlsborg för en beräknad

kostnad af 300,000 kronor, hvilken fabrik, om medel dertill anvisades

af innevarande års Riksdag, antoges blifva färdig så tidigt, att de tre

senare anskaffningsårens hela hylstillverkning skulle kunna ega rum

derstädes och vid den nuvarande fabriken vid Marieberg. De uppgifter

angående kostnaden för nämnda nya hylsfabrik, hvilka varit för utskottet

tillgängliga, hafva visserligen synts utskottet icke vara så fullständiga,

som önskligt varit. Men äfven om anläggningskostnaden

skulle i verkligheten blifva något högre än den nu af Kongl. Maj:t

såsom sannolik angifna, har utskottet af skäl, som härnedan skola angifvas,

ansett detta förhållande icke böra få tillmätas afgörande betydelse.

Det bör emellertid icke lenmas obeaktadt, att, derest fabriken

icke anlägges, betydande extra kostnader skulle uppstå utöfver de

nu beräknade dels derigenom att äfven de tre senare anskaffningsårens

ammunitionstillverkning då komme att betinga det högre priset

10,9 öre i stället för 9,9 öre pr patron, hvilket skulle medföra en prisökning

af tillhopa 180,000 kronor, dels ock af den anledning att, på

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

63

sätt i statsrådsprotokollet meddelats, i hvarje fall bostadshus skulle

behöfva uppföras å Karlsborg för en omkring 50 personer större arbetsstyrka

än den nuvarande under den tid tillverkningen för mobiliseringsbehofvets

fyllande komme att derstädes pågå. Härtill kommer

ock, att den nuvarande fabriken vid Marieberg, hvilken under hösten

1899 skadades af eldsvåda, lärer vara ganska bristfällig och förorsaka

drygare arbetskostnader än den å Karlsborg samt derjemte till följd af

det trånga utrymmet icke medgifver tillfälle till vissa förbättringar i

anordningarna, hvadan dess förflyttande till Karlsborg redan af dessa

skäl ansetts önskvärdt.

Dock är det icke dessa mera ekonomiska eller praktiska skäl, huru

vägande de än må vara, som hufvudsakligen varit för utskottet bestämmande,

då det funnit sig böra förorda Kongl. Maj:ts förslag jemväl

i afseende på anläggandet af en hylsfabrik å Karlsborg, utan har utskottet

dervid främst tagit hänsyn till det ur försvarssynpunkt sedt

oafvisliga krafvet att inom landet må finnas en fabrik, inrättad för fullständig

tillverkning af ammunition i så pass stor skala, att fabriken

kan uppdrifva sin produktion till att under fortgången af ett krig förse

hären med så stor del som möjligt af det ammunitionsbehof, som för

densamma uppstår genom fortgående förbrukning af det vid krigets

början befintliga lagret af mobiliseringsammunition. En ur försvarets

synpunkt lika vigtig fordran är också att denna fabrik skall vara belägen

på en så skyddad plats inom riket som möjligt. Huru äfventyrligt

det skulle vara att vid krigstillfälle behöfva för ammunitionstillförseln

vara beroende af utlandet, hvarifrån transporterna dessutom kunna

blifva omöjliga, särskilt i händelse af våra kusters blockad, torde vara

uppenbart, och hvad Marieberg beträffar, lärer det vara tydligt, att

fabriken derstädes icke åtnjuter det trygga läge, som är önskvärdt, utan

tvärtom lätteligen redan vid ett krigs början kan komma att se sin

verksamhet hotad. Af dessa skäl synes det utskottet vara, såsom

departementschefen jemväl framhållit, särdeles önskligt, att hela ammunitionstillverkningen

småningom varder flyttad till Karlsborg. För detta

ändamåls uppnående är den nu föreslagna hylsfabriken, hvilken är afsedd

att uppföras så stor, att den kan framdeles inrymma jemväl de nu å

Marieberg uppstäda maskinerna, oundgängligen nödvändig.

Ett uppskof med afhjelpande af de nuvarande ogynsamma förhållandena

i förevarande afseende, hvilka kanske vid krigstillfälle skulle

visa sig ödesdigra, har utskottet icke kunnat tillråda.

Af dessa skäl får utskottet, hemställa,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag till ny

fältartillerimateriel.

[22.]

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nu

förevarande framställning, må för anskaffning af ammunition

för eldhandvapen bevilja en summa af

3,390,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1901

anvisa ett belopp af 954,000 kronor, hvaraf 300,000

kronor afsedda för utvidgning af ammunitionsfabrikens

afdelning å Karlsborg.

Ny fältartillerimateriel.

23:o. Uti punkten 22 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att för anskaffning af

ny fältartillerimateriel och ammunition bevilja 12,000,000 kronor och

deraf på extra stat för år 1901 anvisa en sjettedel eller 2,000,000

kronor.

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:r 30)

har herr S. Wieselgren med flere hemstält, att Riksdagen måtte för anskaffning

af ny fältartillerimateriel och ammunition bevilja 12,000,000

kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa en fjerdedel eller

3,000,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 inhemtas i detta ämne

följande.

Sedan sistlidet års Riksdag på extra stat för år 1900 beviljat ett

belopp af 235,000 kronor för anställande af försök med nya fältkanoner

jemte lavetter och fordon samt för anskaffning af derför erforderlig

materiel och ammunition, hade redan under sistlidet år dylika försök

och dermed sammanhängande arbeten blifvit påbörjade, i det att dels

en kommission af fyra officerare varit beordrad att vid utländska verkstäder

studera nyare fältartillerimateriel, och dels ganska omfattande

skjut- och. körförsök med materiel från firmorna Friedr. Krupp i Essen

och John Cockerill i Seraing (Belgien) blifvit utförda, hvarjemte en del

af den pröfvade materielen blifvit inköpt. I dessa skjutförsök hade för

åstadkommande af jemförelse äfven vår nuvarande fältkanon varit

använd.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

65

Den svensk-norska artillerikomitén, som på grund af generalorder

sammanträdt i Kristiania, har jemväl lemnat ett icke oväsentligt

arbete för lösande af frågan om den för de båda länderna lämpligaste

fältkanonen.

Sistnämnda komité hade i sitt betänkande, bland annat, dels föreslagit

bestämmelser angående den nya materielen i syfte att möjliggöra

användandet af gemensam patron för de båda artilleriernas kanoner,

dels ock, i fråga om anordnandet af försök för val af fältkanonsvstem,

uttalat den åsigt att sådana borde i båda länderna så anordnas,

att norska officerare skulle beredas tillfälle deltaga i de svenska försöken

och svenska officerare i de norska. De nu afslutade försöken

bär i Sverige hade äfven varit på enahanda sätt anordnade och liknande

försök påginge för närvarande i Norge, hvarvid dock pjeser af

delvis andra typer vore under pröfning.

Den ofvannämnda, för studium af artillerimateriel beordrade kommissionen

både icke funnit någon af de för densamma förevisade kanonocb

lavett-typer vara de öfriga så öfverlägsen, att den kunde föreslås

till antagande utan att jemförande försök först gjordes i Sverige, och

både kommissionen på grund häraf föreslagit, att sådana jemförande

försök måtte få göras, hvarvid till pröfning borde upptagas såväl det

system, der pjesen medelst hydraulisk rekylbämningsanordning tillätes

rekylera i lavetten, som äfven det system, hvilket icke använde någon

hydraulisk anordning. Af hvartdera systemet borde, enligt kommissionens

åsigt, pröfvas tvenne olika typer och hade kommissionen, med fäst

afseende på hvad den nuvarande tekniken kunde åstadkomma och de

förhållanden, under hvilka vårt fältartilleri kunde komma att uppträda,

föreslagit, att vissa dimensioner och vigter in. m. borde fastställas för

samtliga de olika typer, som skulle komma under pröfning.

Enligt hvad generalfälttygmästaren i skrifvelse den 15 november

1899 anfört, hade emellertid jemförande försök, på sätt kommissionen

föreslagit, icke, såsom beräknadt varit, kommit till stånd sistlidne höst,

men skulle sådana utföras innevarande år. De firmor, som lofvat leverera

materiel af det förstnämnda systemet — med hydraulik — hade

nemligen sedermera förklarat sig icke kunna till den önskade tiden

lemna någon materiel, som uppfylde de uppstäda fordringarna, synnerligast

med afseende på vigten, i hvilket afseende deremot de redan

färdiga typerna af det andra systemet — utan hydraulik — väl fylde

dessa fordringar. Då emellertid ett sådant uppskof — synnerligast

med hänsyn till att den 7 cm. materiel, som vore tilldelad de ridande

Bih. till Rikai. Prot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

batterierna, och hvartill användes ändrade lavetter och fordon af 1874

års konstruktion, numera vore synnerligen försliten och borde ersättas

med ny — icke kunde anses lämpligt, hade, enligt Kongl. Maj:ts medgifvande,

försök blifvit redan under hösten sistlidet år utförda till

sådan omfattning, som lämpligen kunnat ske.

Vid dessa försök hade dock icke pröfvats någon lavett-typ af det

system, som medelst hydraulisk bromsanordning läte kanonen rekylera

inom lavetten, men då möjligt vore, att detta system i vissa afseenden

kunde ega fördelar framför det nu pröfvade och härtill komme att,

enligt de upplysningar, som kunnat erhållas, förstnämnda system vore

antaget inom en stormakts (Frankrikes) artilleri, funnes, enligt generalfälttygmästarens

mening, många skäl för att samma system borde underkastas

en jemförande pröfning, innan något definitivt beslut fattades

angående konstruktionen af Sveriges blifvande fältkanon.

Ehuru sålunda de hittills utförda försöken icke kunnat gifva ett

sådant afgörande resultat, att en för ombeväpning af vårt fältartilleri i

sin helhet gällande modell å ny fältkanon kunde hos Kongl. Maj:t till

fastställelse föreslås, hade de, enligt hvad generalfälttygmästaren vidare

anfört, dock gifvit vid handen, att af de pröfvade typerna en väl genomtänkt

och utarbetad samt fullt fältmessig materiel, omfattande såväl

pjeser som fordon och ammunition, redan nu kunde erhållas, och man

kunde, på grund af den erfarenhet, som redan vunnits, hysa grundad

förhoppning, att de fortsatta försök, som vore afsedda att utföras dels i

Norge och dels här i Sverige, inom ganska kort tid skulle leda till

sådant resultat, att en materieltyp kunde föreslås till fastställelse.

Under sådana förhållanden hade det synts generalfälttygmästaren vara

af vigt, att uti 1901 års stat uppfördes erforderligt anslag för påbörjande

af fältartilleriets ombeväpning i enlighet med de närmare bestämmelser,

som kunde varda af Kongl. Maj:t faststälda, och hade generalfälttygmästaren

på denna grund ansett tiden vara inne att redan nu för Kongl.

Maj:t framlägga en generell plan för genomförandet af en sådan ombeväpning.

Den materiel, som i första hand behöfde ersättas med ny, vore

— på förut angifna skäl — de ridande batteriernas 7 cm. materiel,

men enär ett icke oväsentligt antal 8 cm. kanoner af det slag,

som nu tillhörde fältartilleriet, inginge i den af senaste befästningskomité

föreslagna bestyckningen å rikets fästningar, och då pjeser

af detta slag under den närmaste framtiden komme att erfordras för

uppställning i fästningsverk, som redan vore under byggnad, så borde

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

67

äfven ett utbyte af 8 cm. materielen mot ny snabbskjutande materiel

snarast möjligt påbörjas. 1

Med stöd af de prisuppgifter, som från olika fabrikanter erhållits,

hade generalfälttygmästaren låtit uppgöra en kostnadsberäkning för

svenska artilleriets ombeväpning med så kallad snabbskjutande materiel

under förutsättning, att artilleriets organisation fortfarande blefve lika

med den nuvarande, d. v. s. att liniebatteriernas antal komme att förblifva

40 jemte 6 depotbatterier och 2 depotafdelningar, och gälde

sålunda nedan angifna summor endast för en nybeväpning af det nuvarande

artilleriet.

Den enligt dessa grunder beräknade kostnaden komme att utgöra:

För ett batteri:

Kanoner med lavettage och förställare

......................................................... kr. 77,000: —

Ammunitions vagnar....................................... » 55,000: — kr> 132,000: —

Ammunition..........................................................r..................... » 95,000: —

Summa kr. 227,000: —

För 46 batterier sålunda:............... kr. 10,442,000: —

2 depotafdelningar........................... » 151,000: — kr>

Reservdelar och utredning ej ofvan inräknade............ t>

Nyanskaffning af rid- och anspannspersedlar, hufvudsakligen

för de batterier, som hade den äldsta utredningen

....................................................................... kr.

Ändring af batteriernas äldre ammunitionsvagnar att

användas vid ammunitionskolonnerna ........................ »

Reservlavetter för kolonnerna ........................................ »

Transportkostnader ............................................. »

Summa kr.

10,593,000: —

50,000: —

443,000: —

170,000: —

205,000: —

47,000: —

11,508,000: —

Härtill borde läggas för oförutsedda utgifter och

prisökningar, förslagsvis omkring 4 % .................... kr. 492,000: —-

och skulle sålunda slutsumman komma att blifva kr. 12,000,000: —

Med afseende på sättet för anskaffningen hade generalfälttygmästaren

ansett, att minst Vs af materielen måste beställas vid den utländsk

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

verkstad, hvars konstruktion deraf kunde blifva antagen, och att återstoden

af nytillverkad materiel samt all ändring af äldre fordon borde

ske inom landet. Hvad ammunitionen anginge borde man beräkna, att

ett visst antal projektiler samt patronhylsor och tändhattar måste beställas

utomlands, dock möjligen i något mindre proportion i förhållande

till behofvet än för materielen antagits.

Beträffande den tid, som kunde beräknas åtgå för nybeväpningens

genomförande, borde tagas i betraktande å ena sidan de jemförelsevis

ogynsamma förhållanden, som, till följd af olikheter i afseende på utrustning

och ammunition under ombeväpningstiden, uppstode för artillerivapnet

och på grund hvaraf denna tid borde beräknas så kort som

möjligt, men å andra sidan att anskaffningsperioden borde bestämmas

med hänsyn till att — såvidt inom rimliga tidsgränser läte sig göra —

den inhemska industrien tillförsäkrades så stor del af den blifvande

tillverkningen som möjligt. Med hänsyn till båda dessa förhållanden

hade generalfälttygmästaren ansett den erforderliga summan lämpligen

kunna komma till användning, om anslagen fördelades på en period

af fyra år, räknad från och. med 1901; och hade han sålunda hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för anskaffning af ny fältartillerimateriel

och ammunition bevilja 12,000,000 kronor och deraf

på extra stat för år 1901 anvisa 1 4 eller 3,000,000 kronor.

Sedan departementschefen sålunda redogjort för hvad som i ärendet

dittills förekommit, har han för egen del förklarat sig i likhet

med sin företrädare anse, att fältartilleriet i den nutida krigföringen

spelade en så stor och för stridens utgång afgörande roll, att intet

borde försummas, som vore egnadt att hålla vårt fältartilleri i jemnhöjd

med den ställning, detta vapen intoge i andra arméer. Ju mindre

en armé vore och ju fåtaligare dess kanoner, desto vigtigare vore

det att kanonernas qvalitativa egenskaper icke vore underlägsna, och

skulle det vara möjligt för en armé, hvilkens infanteri till följd af

öfningstidens korthet måste vara sin motståndare underlägset i utbildning,

att gå segrande ur striden, kräfdes ovilkorligen stödet af ett fullt tidsenligt

snabbskjutande fältartilleri. Man måste vid här föreliggande

frågas bedömande komma ihåg, att, om äfven våra värnpligtiges utbildning

skulle komma att tillgodoses bättre än för närvarande, öfningstiden

för desamma dock antagligen skulle blifva afsevärdt kortare

än för de värnpligtige i de flesta öfriga europeiska arméerna, der

densamma uppginge till 2 eller flera år.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

69

Vår nuvarande fältkanon hade väl försvarat sin plats bland den materiel,

man nu öfverallt ginge att utbyta mot en ny, men den vore afsevärdt

underlägsen den moderna snabb eldskanonen af den ena eller andra konstruktionstypen.

Granskade man förhållandena inom Europas arméer, skulle

man finna, att Tyskland och Frankrike redan genomfört ombeväpningen

af fältartilleriet och försett det med materiel, som i afseende på verkningsförmåga

vore mångfaldigt öfverlägsen och i afseende på lätthandterlighet

under eldgifning vida fördelaktigare än vår nuvarande. Man visste

äfven, att inom alla öfriga stater med ifver arbetades på anskaffandet

af tidsenlig fältartillerimateriel, men huru nära afgörandet man kommit

inom de särskilda staterna vore ännu icke kändt, och vissheten härom

skulle sannolikt från många håll äfven medföra underrättelsen om påbörjad

eller redan långt framskriden anskaffning af den antagna materielen.

Försöken bedrefves nemligen af helt naturliga orsaker med

den största hemlighet, och en beslutad ombeväpning måste af militära

skäl genomföras på kortast möjliga tid. Sålunda hade i Tyskland de främmande

staternas militära fullmägtige vid underrättelsen om att en ny fältkanon

var antagen samtidigt öfverraskats af meddelandet om att densamma

skulle inom närmaste tiden utlemnas till flera truppförband, och

i Frankrike hade allt, som anginge den nya fältkanonens anskaffning och

utlemnande, omgifvits med så stor hemlighet, att man ännu knappast

kände dess konstruktion eller med huru stort antal den blifvit införlifvad

i fälthären. I Schweiz hade 1898 anslaget till ett försöksbatteri

beviljats 3 dagar efter sedan det hos regeringen blifvit af artilleripröfningskommissionen

föreslaget och efter ytterligare 3 dagar hade beställningen

af detsamma varit gjord hos firman Krupp i Essen. I Norge vore

anslag till ny fältartillerimateriel beviljadt, ehuru försök med snabbeldsfältkanoner

vid tidpunkten för medlens beviljande ännu icke påbörjats.

Samma land hade dessutom till landstormen bestält 16 kanoner

af fullt tidsenlig fältkanontyp att levereras från utländsk firma under

instundande vår. I Ryssland påginge omfattande försök, ehuru detta

land hade en fältkanon af tidsenligare konstruktion än vår, och enligt

uppgifter i den utländska militärlitteraturen skulle i Italien 23,000,000

lire vara afsätta till nyanskaffning af en snabbeldskanon, angående hvilkens

konstruktion man emellertid ännu icke fattat beslut.

Af nu anförda exempel syntes framgå, att fältartilleriets ombeväpning,

som inom alla länder, der den icke redan vore verkstäld, vore

nära förestående, med all sannolikhet korame att bedrifvas med största

energi. Departementschefen ansåge det under sådana förhållanden vara

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

klokt, at.t till 1900 års Riksdags kännedom framställa de anslagskraf,

hvilka erfordrades till vårt nuvarande fältartilleris ombeväpning, och

Indika icke längre syntes kunna undanskjutas, utan att vår armés stridsduglighet

i afsevärd grad skulle försummas.

Den plan till anskaffande af ny fältartillerimateriel, som generalfälttygmästaren

framlagt, förklarade departementschefen sig icke kunna

annat än till fullo gilla, och han skulle hafva ansett det lyckligt, om

förhållandena medgifvit att lägga densamma till grund för anslagsäskanden

af instundande Riksdag. Emellertid hade det ansetts behöfligt, med

hänsyn till andra anslagsbehof för försvarsväsendets utveckling, som i

öfrigt måste göras gällande, att utsträcka anskaffningstiden till 6 i stället

för 4 år.

Försöken med ny fältartillerimateriel hade visserligen ännu icke

afslutats, men de försök, som redan egt rum, hade dock ådagalagt,

att ett definitivt förslag till ny fältartillerimateriel komme att under

år 1900 underställas Kongl. Maj:ts pröfning. Vid sådana förhållanden

och då det synts nödvändigt, att anskaffningstiden, såsom ofvan nämnts,

utsträcktes längre än hvad önskligt hade varit, vore det af synnerlig

vigt att redan före 1900 års utgång kunna inlåta sig på aftal med vederbörande

verkstäder. I detta fall borde vi taga exempel från broderlandet,

der man redan beviljat anslag för den nya materielens anskaffande,

innan den blifvit definitivt faststäld, en åtgärd, som mer än annat visade

af huru stor vigt man der ansåge införandet af den nya snabbskjutande

fältartillerimaterielen vara.

Den tvingande nödvändigheten af ett snart utbyte af de ridande

batteriernas materiel gjorde det äfven önskvärdt, att anskaffningen af

den nya materielen så mycket som möjligt måtte påskyndas, och den

gamla materielens användande vid redan eller inom den närmaste framtiden

fullbordade verk å våra under byggnad varande fästningar gjorde

det också i hög grad önskligt, att den derför afsedda materielen i tid

måtte frigöras för detta ändamål.

Den minskning i kostnaden för bestyckningens anskaffande för de,

enligt komiténs för ordnande af det fasta försvaret den 25 juli 1898

afgifna förslag, ifrågasatta befästningar genom användande af en del

af de nuvarande 8 cm. fältpjeserna med tillhörande ammunition derstädes

i stället för anskaffande af ny dylik materiel hade af generalfälttygmästaren

beräknats till 803,200 kronor, och hade härvid de af nämnda

komité antagna prisen blifvit lagda till grund för beräkningarna. Huru

stor denna besparing i verkligheten blefve, läte sig icke för närvarande

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

71

beräknas såsom varande beroende af de ändringar i priset, som under

tiden för befästningarnas uppförande kunde komma att inträffa.

Slutligen har departementschefen framhållit, att en ombeväpning af

vårt fältartilleri med nya kanoner ingalunda i sig innebure ett kasserande

af den nuvarande materielen med dess ammunition, utan en stor

del af densamma kunde fortfarande komma till användning vid landets

försvar. Vid fältartilleriet funnes för närvarande 264 8 cm. kanoner,

deraf 162 med modell år 1881 och 102 med modell år 1894. Af dessa

skulle enligt ofvanstående 70 st. inom den närmaste tiden tagas i anspråk

för fästningsbestyckningen. Af de på fästningarna nu befintliga

42 st. 8 cm. kanonerna vore samtliga tillverkade före eller under år

1885, hvadan desamma dels vore af den äldre modellen, dels ock redan

i viss grad förslitna, hvarför ett utbyte äfven af dessa mot fältkanoner

af senare tillverkningsår inom den närmaste tiden blefve önskvärdt. Af

fältartilleriets nuvarande 264 8 cm. kanoner skulle sålunda kunna med

fördel vid fästningarna användas 70 + 42 = 112 st. Af de återstående

152 vore 48 st. tillverkade 1881 och hade sålunda snart varit i bruk

20 år, hvilket kunde anses såsom en tid, utöfver hvilken en fältkanons

fulla fältduglighet knappast sträckte sig. Sålunda återstode ett hundratal

kanoner i lavetter, hvilka kunde blifva af stor nytta vid lokalförsvaret,

vare sig de komme att betjenas af nyuppsatta positionsartilleritrupper

eller af landstormsafdelningar, för hvilka sistnämnda dessa

kanoner syntes vara särskildt lämpliga.

Genom öfverförandet af de 70 8 cm. kanonerna till det fasta försvaret

komme en stor del af nu befintlig fältartilleriammunition att

blifva använd, dels såsom mobiliseringsammunition vid fästningarna, dels

ock till skjutöfningar derstädes och någon slopning af densamma

skulle knappast behöfva ifrågakomma.

Af befintliga 293 st. ammunition svagnar m 81 erfordrades 187 st.

för att vid våra nuvarande ammunitionskolonner kunna få utrangera de

nu använda ammunitionsvagnarna, hvilka dels lastade vägde 100 kilogram

mer än de förstnämnda och dels vore så gamla (ursprungligen af 1831 års

modell) att de med skäl kunde anses hafva tjenat ut sin tid. Emellertid

medförde införandet af snabbskjutande kanoner vid fältartilleriet

äfven utan tvifvel, att man måste öka ammunitionsmängden vid batterierna

och ammunitionskolonnerna, och detta medförde i sin tur ett ökadt

behof af ammunitionsvagnar, hvilket antagligen skulle komma att erbjuda

användning för äfven större delen af de återstående 8 cm. ammunitionsvagnarna.

De öfverblifna komme naturligtvis att med fördel

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

användas vid positions- eller landstormsartilleriet. Det nuvarande fältartilleriets

öfriga fordon skulle med undantag af reservlavetterna kunna

användas äfven vid de nya batterierna.

Då departementschefen sålunda ansåge, att krafvel! på en ny kraftig

och tidsenlig fältartillerimateriel icke längre utan fara för arméns

stridsduglighet kunde undanskjutas; då utbytet af de ridande batteriernas

materiel icke kunde längre anstå; då en afsevärdt stor del af de medel,

som härtill erfordrades enligt den framlagda planen komme den inhemska

industrien tillgodo, utan att densamma behöfde betungas med kostnader

för dyrbara förberedande försök; och då en direkt kontant utgift

för fästningarnas bestyckning kunde undvikas genom redan befintliga

men för sitt nuvarande ändamål olämpliga kanoners öfverflyttande från

fält- till fästningsartilleriet samt på grund jemväl af hvad för öfrig!, i

statsrådsprotokollet anförts, hemstälde han om aflåtande till Riksdagen

af nu förevarande framställning.

Uti ofvanberörda motion hafva motionärerna till en början redogjort

för de skäl, som generalfälttygmästaten anfört för den af honom

förordade nyanskaffningens af fältartillerimateriel och ammunition fördelande

på allenast fyra år, hvilka skäl finnas liärofvan i redogörelsen för

statsrådsprotokollets innehåll återgifna, samt derefter framhållit, hurusom

departementschefen förklarat sig nödsakad föreslå anskaffningstidens

utsträckande till sex år. Motionärerna hafva, då på grund af hvad generalfälttygmästaren

sålunda anfört i afseende å anskaffningen af den nya

fältartillerimaterielen hinder icke syntes möta att verkställa densamma

på 4 år och då motionärerna icke funne närvarande omständigheter

vara af beskaffenhet att böra medgifva en utsträckning af denna för

härens stridsduglighet så ytterst vigtiga ombeväpning på längre tid, än

hvad statens tillgångar skulle kunna tillåta, hemstält, att en fjerdedel

af anslaget måtte med 3,000,000 kronor anvisas till utgående under

år 1901.

Då utskottet anser den nu ifrågasatta anskaffningen af tidsenlig

snabbskjutande fältartillerimateriel vara för vårt försvar af stor vigt,

finner utskottet sig böra förorda Kongl. Maj:ts förslag, att dertill

måtte beviljas 12 millioner kronor. Hvad anskaffningstiden angår,

anser utskottet, att densamma bör bestämmas till hvad Kongl. Maj:t

efter öfvervägande af på frågan inverkande omständigheter funnit sig

böra föreslå eller sex år, och får utskottet alltså afstyrka motionärernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

78

yrkande om kortare anskaffningstid. Hvad slutligen beträffar det belopp,

2,000,000 kronor, som till följd häraf lärer böra för år 1901 anvisas,

håller utskottet före, att, då försöken med olika modeller af

ifrågavarande slags artillerimateriel ännu icke afslutats, nämnda belopp

lämpligen bör tills vidare för ändamålet afsättas för att, sedan efter

afslutade försök modell till den nya artillerimaterielen blifvit af Kongl.

Maj:t faststäld och Riksdagen förelagd, efter medgifvande af Riksdagen

få af Kongl. Maj:t användas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning och

herr Wieselgrens med flere i ämnet väckta motion må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen för anskaffning

af ny fältartillerimateriel och ammunition

beviljar å extra stat 12,000,000 kronor och deraf för

år 1901 afsätter en sjettedel eller 2,000,000 kronor

för att efter Riksdagens medgifvande användas.

Fortifikations- och artillerihehof.

Det fasta försvaret i allmänhet.

24:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 23 före- Angående

slagit Riksdagen att dels medgifva, att den till minflankeringsbatteri

vid inloppet till Göteborg för år 1900 anslagna återstoden af en-per- svaret,

mille-fonden finge, i den mån sådant utan hinder för nämnda batteris [23.]

fullbordande kunde ske, användas äfven till försänkningarne derstädes,

dels ock för fortsatt stärkande af landets fasta försvar bevilja 4,853,100

kronor samt till utgående under år 1901 deraf anvisa 2,147,500 kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har till det

vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden

rörande denna framställning anfört följande.

Sedan frågan om stärkandet af vårt lands fasta försvar under en

längre tidrymd fått stå tillbaka för andra vigtiga försvarsspörsmål,

hvaribland främst det om en förbättrad härordning, hade densamma trädt

i förgrunden vid 1896 ars riksdag, då statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

framlagt en plan till ordnandet af denna del af

Bill. till Biktd. Prot. litUO. 4 Sami. / Afd. <5 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

försvaret. Nämnda plan hade grundat sig på ett af honom såsom chef

för generalstaben afgifvet omfattande betänkande öfver Sveriges fasta försvar,

enligt hvilket det fasta kustförsvaret i första rummet borde stärkas

— främst Stockholms och Karlskronas försvar åt sjösidan — och derefter

de vigtigaste strategiska punkterna inuti landet såväl på Gotland

som på fastlandet tryggas medelst befästningar, och hade han dervid

särskildt fäst uppmärksamheten på nödvändigheten af att ordna ett fast

försvar i öfre Norrland.

Kostnaden för planens genomförande hade beräknats till omkring

33,000,000 kronor.

Häraf hade af Riksdagen, utom anvisande af förut beviljade anslag,

äskats följande belopp, nemligen:

för Stockholms sjösida........................... 2,275,400 kronor

» Karlskrona......................................... 412,600 »

» Gotland.............................................. 801,800 »

Summa 3,489,800 kronor.

Dessutom hade såsom årsanslag för befästningsarbetena å Karlsborg

begärts 200,000 kronor.

Af de sålunda äskade anslagen hade Riksdagen beviljat:

för Stockholms sjösida............................. 2,275,400 kronor

» Karlskrona ........................................... 412,600 »

Summa 2,688,000 kronor,

— hvaraf 1,394,000 kronor jemte återstoden, utgörande 221,750 kronor,

af det år 1895 beviljade anslaget till sjöfästningarna, anvisats att utgå

under år 1897 — samt till fortsättning af arbetena på Karlsborg med

Vaberget 200,000 kronor.

Deremot hade icke framställningen om medel till befästningar på

Gotland bifallits, enär Riksdagen ansett mindre lämpligt, att anläggandet

af nya fästningsverk påbörjades, innan redan anlagda blifvit försatta i

försvarbart skick, och då, hvad en föreslagen befästning vid Tingstäde

beträffade, departementschefen förklarat, att densamma borde tagas under

förnyad granskning. Riksdagen hade dock i sin skrifvelse anfört, att »det

ville synas, som skulle de militära förråden i Visby böra förflyttas till

någon för öfverraskande fara mindre blottstäld plats».

Vid den derpå följande 1897 års riksdag hade Kongl. Maj:t äskat

dels anvisande för år 1898 af återstoden, 1,294,000 kronor, af de utaf

1896 års Riksdag beviljade medel till befästningsarbeten jemte anordningar

för försvarets ledning vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fäst
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

75

ning äfvensom till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning, dels

beviljande af 200,000 kronor till arbetena på Karlshor g med Vaberget,

500,000 kronor till påbörjande af Göteborgs befästande åt sjösidan och

ett lika stort belopp till påbörjande af befästningsarbeten vid Boden.

Riksdagen hade anvisat det förstnämnda, redan beviljade beloppet

af 1,294,000 kronor till sjöfästningarna att utgå under år 1898 samt

beviljat det äskade beloppet, 200,000 kronor, till Karlsborg.

Beträffande deremot beviljandet af medel till de ifrågasatta nya befästningarna

hade kamrarne stannat i olika beslut. Första Kammaren hade

nemligen bifallit ett framstäldt yrkande, att Riksdagen med anledning af

berörda framställningar måtte anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa

en fullständig utredning af frågan om ordnandet af landets fasta

försvar i det syfte, som angåfves i en af herr Lundeberg m. fl. afgifven

reservation till statsutskottets utlåtande i berörda fråga. I motiveringen

till denna reservation hade anförts, bland annat, hurusom det icke kunde

förnekas, att frågan om ordnandet af landets fasta försvar, sedan Riksdagen

fattat beslut om fortsättande af den norrländska stambanan från

Boden, inträdt i ett nytt skede, i det att stambanans framdragande till

riksgränsen betingade anläggande af ett fästningsverk i öfre Norrland,

hvilket borde vara färdigt, när banan nått sitt slutmål. Tillika hade

Första Kammaren antagit det förslag, som innefattats i den ofvannämnda

reservationen, i hvilken yrkats, att Riksdagen måtte i riksstaten för år

1898 uppföra ett belopp af 1,000,000 kronor, att afsättas för att efter

Riksdagens medgifvande användas för de af Kongl. Maj:t ifrågasatta

ändamål.

Andra Kammaren hade visserligen också beslutit att hos Kongl.

Maj:t anhålla om en fullständig utredning af frågan om ordnandet af

landets fasta försvar, men hade anslutit sig till statsutskottets majoritet

i fråga om motiveringen. Hufvudsakliga olikheten mellan denna och

den ofvannämnda, af-Första Kammaren antagna motiveringen hade varit,

att enligt den förra det icke kunde förnekas, att frågan om ordnandet af

landets fästa försvar skulle inträda i ett nytt skede, om Riksdagen komme

att besluta fortsättande af den norrländska stambanan från Kalix eif.

Med afseende på beviljandet af medel till påbörjande af de föreslagna

befästningarna vid Göteborg och vid Boden hade Andra Kammaren

bifallit statsutskottets afstyrkande hemställan.

Som någon samman]''emkning mellan kamrarnes skiljaktiga beslut

icke egt rum, hade någon Riksdagens skrifvelse rörande ifrågavarande

utredning icke kommit till stånd, ej heller hade något belopp för ifrågavarande

ändamål beviljats.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Med anledning af hvad inom Riksdagen förefallit beträffande berörda

fråga, hade derefter Kongl. Maj:t den 14 maj 1897 förordnat en

af såväl militärer som ledamöter af Riksdagens båda kamrar sammansatt

komité för verkställande af en allsidig utredning rörande landets fasta

försvar. Denna komité hade börjat sina arbeten den 20 maj sistnämnda

år och afslutat sin verksamhet den 25 juli 1898, då densamma

afgifvit sitt omfattande betänkande.

1898 års Riksdag hade således inträffat medan befästningskomiténs

arbeten ännu pågingo, och dessa hade följaktligen icke kunnat läggas

till grund för Kongl. Maj:ts proposition i ärendet till Riksdagen. I sagda

proposition hade ock betonats, att, innan komit.én inkommit med sitt

betänkande, några anslag icke borde äskas till andra befästningsåtgärder

än till dem, som då pågingo och ej utan allvarsamma olägenheter kunde

afbryta^, såsom fallet vore med Karlsborgs fästningsbyggnad, eller

som icke utan fara för neutralitetens upprätthållande kunde uppskjutas,

tills de af berörda komité gjorda framställningarna hunnit blifva af

Riksdagen behandlade. Då emellertid den återstående kostnaden för

ordnandet af landets fasta försvar enligt den i 1896 års statsverksproposition

angifna planen uppgått till omkring 33,000,000 kronor, vore

detta belopp, enligt dåvarande statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementet

åsigt, uttryckt i anförandet till statsrådsprotokollet för

den 14 januari 1898, så betydligt, att, äfven om det skulle kunna något

nedsättas, detsamma dock synts böra fördelas på flera år. »Men under

sådana förhållanden», hade det vidare hetat i berörda anförande, »synes

det klokt och med en god statshushållning öfverensstämmande att under

afvaktan på meromnämnda komités utlåtande afsätta en fond för stärkandet

af vårt fasta försvar, medan statskassan har att uppvisa rikliga

öfverskott.» Tillika hade framhållits nödvändigheten af att så snart som

möjligt beställa åtminstone en del af den för fästningarna afsedda

artillerimaterielen, om hvars behöflighet inga olika meningar förefunnes

och som eljest, enligt hvad erfarenheten visade, ej med erforderlig

skyndsamhet skulle kunna anskaffas. På grund häraf hade i statsverkspropositionen

äskats ett belopp af 3,000,000 kronor för att efter Riksdagens

medgifvande användas till stärkande af landets fasta försvar, dock

med rätt för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under år 1899 använda

högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artilleri- och pansarmateriel

till redan befintliga fästningar.

Vidare hade, i samband med ett anslag af 120,000 kronor för

flyttning af en del utaf förråden å Gotland till Tingstäde och uppförande

derstädes af nya förrådsbyggnader, äskats till inköp af den för befäst
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

77

ningsarbeten och förråds anläggande erforderliga mark vid sagda ort

123.000 kronor.

I samma statsverksproposition hade ock Kongl. Maj:t hemstält,

det Riksdagen måtte medgifva, att under år 1898 finge användas

240.000 kronor af en-per-mille-fonden till befästningsarbeten m. m.

vid inloppet till Göteborg och i samband härmed för enahanda ändamål

till utgående under år i899 äskat ett belopp af 130,600 kronor.

Slutligen hade till fortsättande af arhetena på Karlsborgs fästning

med Vaberget äskats ett anslag af 200,000 kronor, för att de pågående

arbetena skulle kunna bedrifvas »till samma omfattning som hittills».

På föredragning af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

hade ytterligare vid samma riksdag äskats dels ett belopp af

127.000 kronor till förbättrad bestyckning å befästningarna vid Fårösund,

dels ock ett belopp af 225,000 kronor till minförsvar vid Göteborg.

Med afseende å ifrågavarande anslag till det fasta försvaret, hade

Riksdagen bifallit propositionen om 3,000,000 kronor till det fasta försvaret

i allmänhet, dock så att beloppet skulle utgå till stärkande af

landets dåvarande fasta försvar, samt medgifvit Kongl. Maj:t rätt att häraf

under år 1899 använda högst 1,500,000 kronor till anskaffande af artilleriocli

pansarmateriel till redan befintliga fästningar, hvarjemte det äskade

anslaget af 200,000 kronor till fortsättande af arbetena på Karlsborgs

fästning beviljats.

Deremot hade de äskade anslagen till det fästa försvaret på Gotland

och vid Göteborg afslagits, enär Riksdagen ej ansett skäl bevilja anslag

till nya befästningsarbeten, innan befästningskomitén afslutat sina

arbeten.

Det förutnämnda anslaget af 1,500,000 kronor, som skulle utgå

under 1899, hade genom kongl. bref af den 9 december 1898 fördelats

sålunda, att 607,500 kronor anslagits till arméförvaltningens artilleridepartement

för anskaffande af fästningsartillerimateriel till Vaxholm

och Oscar-Fredriksborg samt Karlsborg, 285,000 kronor till arméförvaltningens

fortifikationsdepartement för anskaffande af pansarmateriel

till Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt till Vaberget och 607,500

kronor till marinförvaltningen hufvudsakligen för anskaffande af artillerimateriel

till Kungsholmens fästning.

Befästningskomitén hade emellertid, såsom förut blifvit nämndt, den

25 juli 1898 afgifvit sitt betänkande, hvilket derefter för afgifvande af utlåtanden

remitterats dels till chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren

och inspektören för artilleriet samt t. f. chefen för generalstaben

och dels till chefen för flottans stab samt stationsbefälhafvaren

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vid flottans station i Karlskrona, hvarjemte marinförvaltningen sedermera

anmodats yttra sig öfver stationsbefälhafvarens utlåtande och det af

sistnämnda myndighet infordrade yttrande, som afgifvits af kommendanten

å befästningarna vid Karlskrona.

Då nämnda myndigheter i november 1898 inkommit med sina

yttranden, hade befästningsfrågan i sin helhet kunnat, framläggas för

1899 års Riksdag.

I det statsverkspropositionen bifogade statsrådsprotokollet för den

13 januari 1899 hade omtalats de resultat, hvartill komitén kommit,

jemte hufvudinnehållet af myndigheternas utlåtanden öfver komiténs

betänkande. Tillika hade dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

angifvit sin egen utförligt motiverade ståndpunkt

i denna fråga.

Då hufvudinnehållet af komiténs betänkande, hvilket jemlikt Kongl.

Maj:ts beslut i sammandrag utdelats till samtliga ledamöter i Riksdagen,

intagits i det 1899 års statsverksproposition bifogade statsrådsprotokollet

för den 13 januari samma år, syntes det departementschefen

icke nödigt att nu redogöra för betänkandets innehåll. Han anhölle

emellertid att få i det följande fästa uppmärksamheten på vissa

synpunkter, som vore af den vigt, att de företrädesvis borde beaktas,

och erinrade till en början, att komiténs förslag, afsedt att genomföras

under loppet af 10 år, upptoge kostnaden för befästnings- och bestyckningsåtgärder

för förstärkning eller befästande af nedannämnda platser

till följande belopp nemligen:

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg

Karlskrona.......................................

Karlsborg.....................................

Gotland: Fårösund........................

Tingstäde .......................

Boden ................................................

Göteborg.........................................

.................. kronor

2,867,300

—

............... »

4,900,000

—

............... »

1,900,000

—

................ »

407,200

—

.................. »

590,000

—

................. »

8,700,000

—

............... »

1,660,000

—

Summa kronor

21,024,500

—

I denna slutsumma inginge dock hvarken en-per-mille-fonden eller

kostnaden för minspärrning vid inloppet till Göteborg.

Mot vissa delar af komiténs förslag hade trenne af dess ledamöter

reserverat sig. Dessa reservationer hade afsett, dels tidpunkten för utförandet

och i viss mån äfven omfånget af de s. k. sjöbefästningarna och dels

den föreslagna fästningen vid Boden, rörande hvilken en reservant

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

79

förmenat, att frågan om dess behöflighet borde ytterligare utredas,

medan de tvenne andra reservanterna hållit före, att fästningen, hvars

nytta i vissa afseenden ej bestredes, borde komma till utförande törst

sedan de föreslagna befästningarna åt Stockholms sjösida, vid Karlskrona

och Karlsborg fullbordats och då såsom spärrfästning i viss mening.

Myndigheterna — med undantag dock af chefen för flottans stab,

hvilken haft en afvikande mening med afseende på Bodens betydelse,

jemförd med en af honom ifrågasatt ny sjöfästning ----- hade i allt väsentligt

instämt med komiterade beträffande de ifrågasatta befästningarnas

antal, läge och allmänna beskaffenhet m. in. Deremot hade de ansett, att

af komitén föreslagna inskränkningar och ändringar i förut angifna befästningsförslag

skulle medföra åtskilliga olägenheter ur försvarssynpunkt,

hvarförutom betonats, att kostnaden för de af komitén föreslagna

befästningsanordningarna jemte bestyckning in. m. beräknats alltför

låg.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning hade myndigheterna föreslagit,

dels att vid vissa fästningar en del anläggningar, Indika komitén visserligen

framhållit såsom önskvärda men af besparingsskäl ej upptagit,

måtte komma till utförande, dels att en och annan förändring med afseende

på en del det alj anordningar måtte vidtagas och dels slutligen, att den af

komitén beräknade kostnaden för vissa befästnings- och bestyckningsanordningar

måtte höjas med större eller mindre belopp. Till följd

häraf hade de till landtförsvaret hörande myndigheterna hemstält om en

höjning i det af komitén angifna kostnadsbeloppet af tillsammans 1,189,244

kronor, hvartill skulle komma kostnaden för vissa försvarsåtgärder, föreslagna

dels af chefen för flottans stab, dels ock af kommendanten å

befästningarna vid Karlskrona, hvilka åtgärder skulle betinga en kostnad

af tillsammans 1,235,500 kronor (eventuelt ännu högre belopp).

Dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet hade

i sitt ofvannämnda anförande till statsrådsprotokollet för den 13 januari

sistlidet år i hufvudsak anslutit sig till myndigheternas åsigt beträffande

sättet och kostnaderna för planens genomförande, under framhållande

af sitt gillande af den utaf komitén föreslagna planen samt den sakrika

och allsidiga utredning, som kommit befästningsfrågan till del.

Dessa kostnader skulle enligt statsrådets förslag uppgå till ett sammanlagdt

belopp af 23,625,594 kronor och således komma att med i rundt tal

2,600,000 kronor öfverstiga den af komitén beräknade kostnadssumman.

Beträffande tidrymden, inom hvilken befästningsplanen enligt komiténs

förslag skulle komma till utförande, eller 10 år, hade statsrådet ansett

såväl densamma som ock förslaget till fördelning på perioder vara väl

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o o.

motiverade, men då frågan om fästningsartilleripersonalens organisation

ännu ej vore så utredd, att den kunde föreläggas Riksdagen, och denna

fråga stode i samband med den om anläggandet af en ny fästning, hade

statsrådet ansett skäl ej vara för handen att vid ifrågavarande riksdag

framlägga hela den för första perioden föreslagna arbetsplanen med äskande

af det för densammas genomförande erforderliga beloppet, utan derför

förordat, att den af komitén angifna första perioden delades i tvenne,

hvardera på 2 år. Under den första af dessa, som skulle omfatta åren

1899 och 1900, borde årsanslagen — 3,000,000 kronor för hvartdera

året — användas till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, hvarjemte

en-per-mille-fonden då borde utgå. Under den senare eller åren

1901 och 1902 borde årsanslagen deremot afse såväl det nuvarande

fasta försvaret som ock nya befästningsanordningar i öfverensstämmelse

med hvad komitén föreslagit.

På grund af hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

sålunda anfört, hade Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat:

dels medgifvande att under år 1899 använda den ännu ej disponerade

återstoden, 1,500,000 kronor, af det utaf 1898 års Riksdag på extra

stat för år 1899 till stärkande af landets nuvarande fasta försvar beviljade

anslag;

dels anvisande för samma ändamål på extra stat för år 1900 af

2,200,000 kronor;

dels ock medgifvande, ej mindre att 50,000 kronor af en-permille-fonden

finge under år 1899 användas till befästningsarbeten jemte

bestyckning och anordningar för försvarets ledning vid inloppet till

Göteborg, än äfven att för samma ändamål nämnda fonds återstod,

beräknad till 220,000 kronor, finge under år 1900 användas.

I sammanhang härmed hade Kongl. Maj:t, på statsrådet och chefens

för sjöförsvarsdepartementet föredragning, å extra stat för år 1900

äskat ett belopp af 800,000 kronor till fästningsartillerimateriel för Karlskrona

befästningar och batterierna vid Fårösund.

Riksdagen hade, på sätt Kongl. Maj:t sålunda begärt, beviljat

till det fasta försvaret 3,000,000 kronor på extra stat för år 1900 samt

medgifvit Kongl. Maj:t rätt att för uppgifvet ändamål under 1899 använda

1,500,000 kronor af förut beviljadt anslag, äfvensom att till ett

minflankeringsbatteri vid inloppet till Göteborg använda en-per-millefonden,

delad så som i statsverkspropositionen angifvits.

Det nyssnämnda beloppet, 1,500,000 kronor, hade genom kongl. bref

af den 16 juni sistlidet år disponerats sålunda, att 1,094,956 kronor anslagits

till befästningsarbeten vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, Karls
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 5.

81

krona, Karlsborg och Fårösund, 231,044 kronor till bestyckningsanordningar

vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt 174,000 kronor till

bestyckningsanordningar vid Karlskrona och Fårösund.

Slutligen hade det till utgående under innevarande år anslagna

beloppet af 3,000,000 kronor genom kongl. bref af den 8 sistlidne december

sålunda fördelats: till befästningsarbeten vid Vaxholm och OscarFredriksborg,

Karlskrona, Karlsborg och Fårösund tillsammans 1,437,588

kronor, till bestyckningsanordningar vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg

762,412 kronor samt vid Karlskrona och Fårösund 800,000 kronor.

Det af Riksdagen till utgående under åren 1899 och 1900, motsvarande

de båda första åren af den i befästningskomitén angifna l:a perioden,

beviljade beloppet af 6,000,000 kronor till stärkande af landets nuvarande

fasta försvar jemte det af 1898 års Riksdag till utgående under

år 1899 beviljade beloppet af 200,000 kronor till Karlsborgs fästning

hade sålunda användts till befästnings- och bestyckningsanordningar vid

nedannämnda fästningar och kustbatterier, nemligen:

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg........... 2,684,600 kronor

Karlskrona ...................................................... 2,211,300 »

Karlsborg................ 993,900 »

Gotland: Fårösund ................................... 310,200 »

allt uttryckt i runda tal.

Dessutom hade en-per-mille-fonden tagits i anspråk för sitt ändamål,

Göteborgs befästande.

Enligt befästningskomiténs betänkande skulle således återstående

kostnaden utgöra vid:

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg........... 182,700 kronor

Karlskrona................................................... 2,688,700 »

Karlsborg...................................... 906,100 »

Gotland: Fårösund.................................... 97,000 »

Göteborg...................................................... 1,660,000 »

Chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren hade emellertid

i skrifvelse af den 14 november sistlidet år rörande extra ordinarie

anslag till rikets fästningsbyggnader under åren 1901 och 1902 utgått

från den beräkning af kostnaden för ifrågavarande befästningar, som

af dem verkstälts vid granskningen af komiténs betänkande och som funnes

intagen uti deras i sammandraget af nämnda betänkande intagna utBih.

till Rikid. Vrot. IDOG. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

låtande öfver detsamma. Förut vore antydt, hurusom berörda myndigheter

ansett sig af anförda skäl böra föreslå en större eller mindre

ökning i de af komitén angifna kostnadsbeloppen, hvilken ökning i

vissa fall uppginge till afsevärda belopp.

Departementschefen har förklarat, att han, utan att vilja bestrida,

att myndigheternas hemställan om de af komitén uppgifna kostnadsbeloppens

förhöjning vore befogad så till vida, som de ständigt ökade

material- och arbetsprisen med nödvändighet betingade en ökad kostnad,

detta desto mera som åtskilliga af komiténs uppgifter hvilade på af

myndigheterna för några år tillbaka verkstälda beräkningar, dock icke

ansåge, att de befästnings- och bestyckningsanordningar, som af myndigheterna

förklarats nödvändiga, men med hvars utförande komitén

ansett kunna anstå, borde komma till utförande under den närmaste

framtiden, och att han på grund häraf hölle före, att de belopp, som

i myndigheternas utlåtanden upptagits för dylika anordningar, icke för

närvarande syntes böra medräknas. Han ville i detta sammanhang

erinra om några af de synpunkter, som vid frågans behandling varit

bestämmande för komitén, och hvilka han såsom komiténs ordförande

till alla delar biträdt samt fortfarande ansåge fullt hållbara, men hvilka,

enligt hans åsigt, icke alltid tillbörligt beaktats, när det gält att afgifva

ett omdöme om komiténs arbete.

I den skrifvelse, hvarmed komiterade aflemnat sitt betänkande,

hade nemligen anförts, hurusom vid afgifvandet af förslag till ordnandet

af vårt lands fasta försvar komiterade haft att taga hänsyn

icke allenast till önskvärdheten af att detta försvar ordnades på ett sätt,

som i möjligaste mån motsvarade fordringarna i strategiskt, taktiskt

och tekniskt afseende, utan ock till nödvändigheten af att med hänsyn

till vårt lands begränsade ekonomiska tillgångar iakttaga tillbörlig

sparsamhet, livilket senare föranledt komiterade bland annat såväl att vid

förslagen till fullständigandet af nuvarande befästningar utesluta åtskilligt,

som kunnat vara önskligt, och endast föreslå sådana åtgärder,

hvilka de funnit alldeles oundgängliga, som ock att på liknande

sätt i fråga om nyanläggningar »afstå från definitiva förslag till sådana

å flera punkter, der ett fast försvar varit ur strategisk synpunkt fördelaktigt,

på det att, utan öfverskridande af landets ekonomiska bärkraft,

sådana befästningar, som äro företrädesvis nödvändiga för bevarandet

af landets neutralitet, måtte kunna komma till utförande, och

har dervid behörig hänsyn måst tagas äfven till under senare tid inträffade

förändringar beträffande landets strategiska läge».

Slutligen hade komiterade erinrat, att den snabba utveckling, hvaruti

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

83

såväl befästningskonsten som artillerivetenskapen befunne sig, äfven

föranledde en viss begränsning, när det gällde afgifvandet af en detaljerad

befästningsplan.

På grund af hvad komiterade sålunda anfört, hade de ansett sig böra

afgifva förslag endast till sådana förstärkningsarbeten och nyanläggningar,

som, utan öfverskridande af våra tillgångar, kunde och borde

utföras under den närmaste framtiden, en tidsperiod, hvilken komiterade

ansett böra bestämmas till 10 år.

Häraf syntes tydligt framgå, att, fastän komitén af besparingsskäl

icke ansett sig böra föreslå vissa anläggningar eller bestyckningsåtgärder,

som myndigheterna betecknat såsom nödvändiga, sådana likväl

framdeles skulle kunna komma till utförande. Det hade endast gält

att tillse, att, så snart tillgängliga medel det medgåfve, våra nuvarande

fästningar skulle blifva satta i fullt försvarbart skick och de allra vigtigaste

strategiska punkterna i olika delar af vårt land skyddade medelst

permanenta befästningar nog starka för det med dem afsedda ändamålet.

Hvad som derutöfver kunde anses erforderligt för det fasta försvarets

stärkande, syntes framdeles böra blifva föremål för utredning och pröfning,

så att hvad dervid kunde anses nödigt och önskvärdt att tillkomma,

sedan de af komitén föreslagna befästningsanordningarna blifvit fullbordade,

måtte komma till utförande.

Med tillämpning af nämnda grundsatser hölle departementschefen

före, att för närvarande pågående arbeten å batterier och öfriga anläggningar,

tillhörande landets nuvarande fästningar, borde, så vidt icke

alldeles särskilda skäl till ett annat förfaringssätt föranledde, fullbordas

i enlighet med befästningskomiténs förslag. Äfvenså ansåge han, att

några nya befästnings- och bestyckningsåtgärder förutom de af komitén

föreslagna, så framt ej sådana, i enlighet med hvad förut anförts, redan

beslutits, tills vidare icke borde komma till utförande.

Det af chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren i förenämnda

skrifvelse till utgående under åren 1901 och 1902 — motsvarande

andra hälften af den utaf befästningskomitén angifna 1 :a perioden

— ifrågasatta beloppet, omkring 693,000 kronor, till fullbordande af Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning utgjorde, såsom af skrifvelsen framginge,

återstoden af den till 3,377,644 kronor uppgående kostnad, som

enligt myndigheternas beräkning fästningens fullbordan skulle betinga.

Ehuruväl sagda, äfven i fjolårets statsverksproposition angifna kostnadssumma

ej obetydligt öfverstege den af komitén föreslagna, 2,867,300

kronor, måste, såsom förhållandena nu utvecklat sig, lastningens fullbordan

äfven efter komiténs plan medföra en afsevärdt större kostnad, än

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som beräknats. Å ena sidan bjöde nemligen nödvändigheten att med

det snaraste — och senast, såsom ock af komitén föreslagits, inom utgången

af den ofvannämnda l:a perioden — fullborda vår utan tvifvel

vigtigaste fästning, så att densamma måtte varda fullkomligt i stånd att

fylla sin ansvarsfulla uppgift: liufvudstadens tryggande från sjösidan.

A andra sidan förorsakade den högst betydliga stegringen i materialoch

arbetskostnad, uppgående exempelvis hvad vissa jern- och stålkonstruktioner

beträlfar till 40 procent och mera utöfver de för endast

ett par år sedan gängse pris, och hvilken för närvarande ej visade någon

tendens att falla, en väsentligt ökad såväl byggnads- som bestyckningskostnad

och följaktligen äfven en motsvarande ökning i de af komitén

beräknade belopp. Dessutom hade berörda myndigheter, i likhet med

komiterade, förutsatt, att de medel, som afsåges för det fasta försvaret,

skulle beviljas till stärkande af detta försvar i dess helhet, periodvis

enligt den uppgjorda planen, hvadan det öfverskott utöfver den verkliga

kostnaden, som vid en fästningsbyggnad möjligen skulle kunna uppstå,

kunde tillgodokomma en annan fästningsbyggnad, för hvilken tilläfventyrs

brist uppkomme. Fördelarne häraf vore påtagliga och ådagalades för

öfrigt till fullo i myndigheternas utlåtande öfver komiténs betänkande.

Liknande synpunkter, som anförts beträffande Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästning, gjorde sig ock gällande, när det vore fråga om

att stärka Karlskrona fasta försvar. Nödvändigheten af att vår flottas

hufvudstation vore tryggad medelst tidsenliga befästningar hade af komitén

klart ådagalagts och vore äfven utförligt nog motiverad i de anföranden

till statsrådsprotokollet, som åtföljt Kongl. Maj:ts propositioner till närmast

föregående Riksdagar. Åsigterna härom syntes ej heller vara

delade, lika litet som någon meningsskiljaktighet syntes förefinnas

rörande de under utförande varande eller af komitén föreslagna befästnings-

och bestyckningsåtgärdernas ändamålsenlighet. Enligt befästningskomiténs

förslag till periodindelning skulle under l:a perioden utföras de af

ofvannämnda åtgärder, som företrädesvis afsåge stora inloppets tryggande.

Kostnaden för härför erforderliga befästnings- och bestyckningsåtgärder

vore af komitén beräknad till 3,800,000 kronor. Såsom af det förut sagda

framginge, hade under åren 1899 och 1900 för berörda ändamål utgifvits

eller disponerats en summa af 2,211,300 kronor, hvadan återstoden

skulle utgöra 1,588,700 kronor. Chefen för fortifikationen hade

emellertid i den förutnämnda skrifvelsen af den 14 november sistlidet

år upptagit kostnaden för de återstående befästningsåtgärderna till omkring

790,000 kronor, hvilket belopp tillsammans med kostnaden för

bestyckningens fullbordande, hvarom statsrådet och chefen för sjöförsvars
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

85

departementet skulle komma att göra framställning i samband med

hemställan om anslag till bestyckningsåtgärder vid Fårösund, antagligen

skulle ej oväsentligt öfverstiga den ofvan anförda, på komiténs uppgift

grundade kostnaden. Detta vore ock en gifven följd af samma förhållanden,

som gjort sig gällande vid beräkningen af kostnaden för

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästnings fullbordande och hvarom i

det föregående vore taladt. I sammanhang härmed ville departementschefen

erinra, att genom den redan beslutade öfverflyttningen af våra

äldre pansarbåtars grofva kanoner till det fasta kustförsvaret, hvilka

pjeser afsåges att uppställas i Karlskrona sjöbefästningar, försvaret härstädes

komme att vinna ett högst afsevärdt tillskott i kraft utan att

den af komitén beräknade kostnaden öfverskredes.

Med afseende på Karlsborgs fästning hade chefen för fortifikationen

och generalfälttygmästaren föreslagit, att till fullföljande af arbetena på

densamma jemte Vaberget ett anslag af 200,000 kronor måtte få utgå

under hvardera af åren 1901 och 1902. Såsom af befästningskomiténs

betänkande framginge, hade komiterade, vid afgifvande af förslag till

kostnadernas fördelande på perioder, äfven tänkt sig ett årsanslag af

200,000 kronor — utom det af 1898 års Riksdag till utgående under

1899 beviljade lika stora beloppet — böra afses för nämnda fästning,

och borde skälen härför tillräckligt tydligt framgå af komitébetänkandet

och sammandraget af detta. Kostnaden för fästningens förstärkning

under l:a perioden vore af komitén beräknad till 1,000,000 kronor. Häraf

hade redan utgifvits eller disponerats ett belopp af 993,900 kronor,

hvaraf 360,000 kronor uteslutande för södra Vabergsförtets pansartorn.

Att sålunda redan nu så godt som hela den ofvannämnda för l:a

perioden beräknade kostnadssumman disponerats, hade hufvudsakligen berott

derpå, att de båda pansartornen anskaffats, samtidigt med att

arbetena i öfrigt på fästningen fortsatts såsom vanligt. Denna åtgärd

borde emellertid, enligt hvad departementschefen vidare framhållit, följdrigtigt

föranleda till, att arbetena under den närmaste framtiden bedrefves

i mindre omfång än under de senaste åren. Ett annat tillvägagående

skulle vara en afvikelse från den af komitén föreslagna

planen för stärkandet af landets fasta försvar i dess helhet, hvilken så

vidt möjligt borde följas.

Chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren hade i sin

ofvannämnda skrifvelse framhållit nödvändigheten af att fortast möjligt

fullborda befästningarna vid Fårösund, och häruti förklarade sig departementschefen

till fullo instämma. Enligt såväl myndigheternas som

befästningskomiténs förslag skulle nämnda befästningar (batterier) vara

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fullbordade inom den l:a perioden. Kostnaden härför vore af komitén

beräknad till 407,200 kronor. Som för åren 1899 och 1900 för berörda

ändamål ett belopp af 310,200 kronor disponerats, skulle den återstående

kostnaden för batteriernas fullbordande och bestyckning- belöpa sig till

97,000 kronor, af hvilken kostnadssumma 87,000 kronor (befästningskostnad)

ifrågasattes att bestridas af 4:e hufvudtitelns anslag, medan

återstoden (artillerikostnad) skulle utgå från 5:e kufvudtiteln. Rörande

den sistnämnda delen skulle statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

komma att göra framställning i samband med frågan om

anslag till fulländandet af bestyckningen af Karlskrona befästningar.

Någon ökning i den af komitén angifna kostnaden för ifrågavarande jemförelsevis

enkla anläggningar, i hvilka några särskildt dyrbara konstruktioner

ej ingå, vore af myndigheterna icke ifrågasatt.

Med afseende på Göteborgs befästande åt sjösidan hade, såsom af det

förut anförda framginge, Riksdagen medgifvit Kongl. Maj:t rätt att

använda en-per-mille-fonden, beräknad till 270,000 kronor, till anläggning

af ett minflankeringsbatteri vid inloppet till staden. I befästningskomiténs

betänkande hade de befästnings- och andra försvarsåtgärder, som

vore ämnade att under l:a perioden utföras, angifvits vara förutom nämnda

batteri äfven försänkningar, en del anordningar för försvarets ledning samt

eu tygförrådsbyggnad, hvarjemte afsetts, att den för positionen erforderliga

minmaterielen då skulle anskaffas. Kostnaden för ifrågavarande anordningar

(utom minmaterielen) hade beräknats till 365,000 kronor. Då, såsom

af chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens förut åberopade

skrifvelse framginge, minflankeringsbatteriet afsetts att utföras i

samband med försänkningarna, hvarför kostnadsberäkningarna ock uppgjorts

under denna förutsättning, men detta till följd af Riksdagens

beslut — hvilket inneburit en inskränkning i hvad Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen

till förlidet års Riksdag ifrågasatt rörande bemälda

fonds användning — icke kunde ske, hade nämnda myndigheter hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte tillerkännas rätt att, i den mån sådant utan hinder

för nämnda batteris fullbordande kunde ske, använda en-per-mille-fonden

äfven till bestridande af kostnaderna för försänkningarna. Enär

dessa senare icke af någon lika effektiv och billig stängsellinie kunde

ersättas, men spärrningen, för att kunna fylla sitt ändamål, hindrandet

af fiendtligt fartygs inträngande i Göteborgs hamn, måste vara fullständig,

funne departementschefen det vara tydligt, att myndigheternas

ifrågavarande hemställan vore fullt befogad, hvarför han ansåge sig

böra tillstyrka bifall till densamma.

Redan uti myndigheternas yttrande öfver befästningskomiténs be
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

87

tänkande hade påvisats, hurusom under de senaste åren utförda noggranna

undersökningar rörande försänkningarnas anordnande ådagalagt, att den

af komitén upptagna kostnaden för nämnda anläggningar, hvilken grundade

sig på äldre undersökningar, vore för lågt beräknad. Detsamma hade

anförts äfven i skrifvelsen af den 14 november sistlidet år, hvaruti påvisats,

att beloppet borde ökas med 12,000 kronor, hvartill skulle komma kostnaden

för inköp af behöfliga redskap och instrumentalier, såsom rälväg,

bogserpråmar, en bogserångare m. m., hvilka emellertid äfven, åtminstone

delvis, kunde komma blifvande befästningsarbeten till godo och

derefter försäljas. Då, efter hvad departementschefen inhemtat, det

icke syntes troligt, att något billigare sätt, såsom genom förhyrning,

gåfves för att anskaffa dessa redskap och instrumentalier, borde det

förut beräknade kostnadsbeloppet för försänkningarna, i enlighet med

myndigheternas framställning, höjas. Att de förhöjda material- och

arbetspriserna äfven komme att inverka på den af komitén beräknade

totalkostnaden för ifrågavarande befästningsanordningar, vore gifvet.

Tillsammans med det af komitén likaledes till utgående under l:a

perioden föreslagna kostnadsbeloppet af 35,000 kronor till anordningar

för försvarets ledning och en tygförrådsbyggnad skulle återstående

kostnaden för nu ifrågavarande arbeten uppgå till 160,000 kronor, hvilken

summa med 65,000 kronor öfverstege den af komitén beräknade. Beträffande

anskaffandet af den erforderliga minmaterielen, skulle statsrådet och

chefen för sjöförsvarsdepartementet derom göra framställning. Innan

utgången af nästkommande år skulle på detta sätt således, i enlighet med

myndigheternas förslag, inloppet till Göteborg vara, åtminstone nödtorftigt,

tryggadt. Om betydelsen häraf, vare sig ur politisk, strategisk eller ekonomisk

synpunkt, borde väl numera, ansåge departementschefen, efter

erfarenheterna från kriget mellan Spanien och Amerikas Förenta stater

samt sedan det vid fredslconferensen i Haag väckta förslaget om förbud

mot bombardering af öppna kuststäder strandat, ej mera än eu mening

förefinnas.

Hvad slutligen beträffade tillgodoseendet af öfre Norrlands fasta

försvar, skulle enligt komiténs förslag arbetena på den föreslagna fästningen

vid Boden börja under l:a perioden och bedrifvas med sådan

kraft, att vid periodens slut de båda vigtigaste fästena skulle vara fullt

färdiga och bestyckade, hvarjemte åtskilliga andra arbeten då ock skulle

vara verkstälda. Kostnaden härför vore af komitén beräknad till 4,000,500

kronor. Emellertid hade förbehållet, att den summa af 3,000,000 kronor,

som Kongl. Maj:t äskat och Riksdagen anvisat till utgående under hvardera

af de båda första åren af l:a perioden (1899 och 1900), skulle

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

användas endast till stärkandet af landets nuvarande fasta försvar, föranleda

att arbetena på Boden ännu ej kunnat taga sin början. Genom

att större anslag, än som beräknats, blifvit, enligt hvad i det föregående

vore anfördt, anvisade för det nuvarande fasta försvaret, hade dessutom

den återstående delen af det till utgående under perioden föreslagna

beloppet (6,000,000 kronor), hvilken del skulle afses för Boden, blifvit ej

obetydligt mindre än hvad af komitén föreslagits. Emellertid borde,

enligt hvad af chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens

förut anförda skrifvelse framginge, under l:a året endast förberedande

arbeten, påkallande en jämförelsevis mindre kostnad, vid Boden utföras,

hvadan något behof af större anslag icke under detta år skulle föreligga.

Deremot borde alla tillgängliga medel d. v. s. återstoden af l:a

periodens anslag, sedan redan befintliga fästningar tillgodosetts, anslås

till arbetena på fästningen under 2:a arbetsåret. Det härför disponibla

beloppet uppginge till omkring 2,300,000 kronor.

Departementschefen har, beträffande den militära betydelsen af fästningsanläggningen

vid Boden, anfört följande.

Behofvet af en fast punkt för att tjena såsom förrådsort (bas) och

stöd för den liärafdelning, som under ett eventuelt krig finge i uppdrag

att försvara den nordligaste delen af vårt land, och på samma gångspärra

en anfallscorps’ anmarschväg vore så klart framhållet i befästningskomiténs

betänkande, att derom knappast något syntes vara att tillägga.

Departementschefen ville endast erinra derom, att om vi ville med framgång

försvara ifrågavarande landsdel, måste försvarscorpsen göras så

vidt möjligt oberoende af sin för afbrott utsatta förbindelselinie, hvilken

våra tillgångar ej medgåfve att genom permanenta befästningar och andra

försvarsåtgärder fullt trygga, men detta kunde ej, såsom komitén ock visat,

ske på annat sätt än genom anläggandet derstädes af den ifrågasatta fästningen.

Då fästningens hufvudsakliga — men långt ifrån enda — ändamål

vore att medgifva en koncentrering af de stridskrafter, hvaröfver vi för

försvaret af vår norra landgräns kunde förfoga, så att en stor del af

dessa ej skulle behöfva afses till förbindelseliniens skydd, insåges, att

det af tvenne reservanter åberopade skälet mot fästningens uppförande,

att ifrågavarande förbindelselinie lätt kunde afskäras, tvärtom — såsom

ock af t. f. chefen för generalstaben, chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren

i dessa myndigheters gemensamma utlåtande öfver befästningskomiténs

betänkande framhållits — vore egnadt att ådagalägga fästningens

stora betydelse. Komme denna anläggning ej till stånd skulle

dels till följd af ofvannämnda förhållande, dels till följd af andra på krigföringen

inverkande, i komiténs betänkande närmare angifna omständig
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

89

heter befälhafvare!! för försvarscorpsen efter allt att döma blifva stäld

inför ett hardt när olösligt problem, och detta vare sig ett eventuelt

anfall egde rum på sommaren eller på vintern. Den sannolika utgången

vore följaktligen lätt att förutse. Efter upprepade strider måste

nemligen försvarscorpsen nödgas utrymma öfre Norrland, hvilken landsdel

af fienden skulle besättas och dermed, antagligen för alltid, vara

för Sverige förlorad.

Denna landsdel vore dock alltför mycket värd för att vi icke skulle

göra allt hvad vi kunde, utan att dermed blotta det öfriga landet, för

att få bibehålla densamma. Den vid sammandraget öfver befästningskomiténs

betänkande fogade tabellen öfver folkmängds- och förmögenhetstillväxten

i öfre Norrland, jemförd med motsvarande tillväxt i öfriga

delar af landet, utvisade med all önskvärd tydlighet, i hvilken snabb utveckling

ifrågavarande landsdel för närvarande befunne sig, och i betänkandet

hade såsom exempel härpå anförts, att sedan år 1870 folkmängdstillväxten

(i procent uttryckt) inom Norrbotten vant 6 gånger så stor

som inom Svea- och Götaland. Det lede intet tvifvel, att denna

utveckling konime att fortgå ännu hastigare, när Luleå—Ofotenbanan

i en nära framtid blefve fullbordad och den redan för närvarande i stor

skala pågående grufdriften ytterligare ökad. Departementschefen ville

ock i detta sammanhang erinra om de betydliga direkta inkomster, som,

förutom skogsmedel och bevillningar, genom jernvägen Luleå—Gellivare

tillfördes statskassan, och hvilka naturligtvis komma att i en

framtid, då nämnda jernväg framdraga till Atlantiska hafvet och en

sammanhängande jernvägsförbindelse rundt norra delen af Bottniska viken

kommit till stånd, i ej ringa grad ökas.

1 hvarje fall kräfde dock omtanken för landets försvar i dess helhet,

att berörda fästning komme till stånd. Det måste nemligen anses till

fullo ådagalagdt såväl genom de betänkanden och öfriga aktstycken,

behandlande sagda spörsmål, hvilka af olika chefer (t. f. chefer)

för generalstaben under senare år till Kongl. Maj:t ingifvits, som af

befästningskomiténs betänkande, att vårt lands hela strategiska läge

komme att omskapas dels genom öfre Norrlands alltjemt fortgående

utveckling och dels, samt hufvudsakligen, genom den jernvägsförbindelse

mellan Sverige och Finland, som i eu snar framtid syntes böra komma

till stånd. Att denna jernväg skulle varda af en stor betydelse i nämnda

afseende, kunde ock, såsom af det föregående framginge, sägas vara inom

Riksdagen erkändt, då hvardera kammaren under 1897 års riksdag, i fråga

om hemställandet om en fullständig utredning rörande landets fasta

försvar, uttalat sig i denna rigtning. Men blefve landets hela strateBih.

till Riksd. Rrot. WOU. 4 Sami. 1 Afd. ö Haft. 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

giska läge ett annat än det hittills varit, följde ock, att de anstalter,

som på grund häraf ansåges böra vidtagas till landgränsens försvar,

skulle vara af den största betydelse för landets försvar i dess helhet.

Departementschefen tilläte sig i detta afseende hänvisa äfven till statsrådet

och chefens för landtförsvarsdepartementets anförande till statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1899 vid föredragning af Kongl.

Maj:ts proposition till samma års Riksdag, der han yttrat, att om öfre

Norrland en gång af en anfallscorps besatts, måste, på grund af militärgeografiska

och strategiska förhållanden, försvaret af den öfriga delen af

Norrland möta de allra största svårigheter, »och», hade det vidare hetat,

»hvad förlusten af ena hälften af vårt land innebär, torde ligga i öppen

dag». I sammanhang härmed hade äfven bemötts chefens för flottans

stab uppfattning, i hans yttrande öfver komiténs betänkande, angående

det relativa värdet af en fästning vid Ångermanelfvens mynning såsom

replipunkt för flottan, hvilken befästningsanläggning han ansett böra

föregå anläggandet af en landfästning i Norrland. I nämnda statsrådsprotokoll

hade nemligen bland annat yttrats: »Då ett anfall öfver landgränsen,

såsom möjligt att utföra under alla förhållanden, är på samma

gång mycket sannolikare och, såsom af komiténs betänkande äfven framgår,

vida farligare än en sjöexpedition med mellersta delen af Norrland

såsom mål, synes intet tvifvel gerna kunna råda derom, att tryggandet

af landgränsen, som ligger helt och hållet öppen för anfall, är

en angelägenhet, hvars ordnande bör föregå ifrågavarande replipunkts

anläggning.» Fullkomligt delande denna mening, ansåge nu departementschefen

sig böra betona, hurusom af betänkandet framginge, att,

just insigten om den af komitén föreslagna fästningens betydelse för

landets försvar i dess helhet varit af afgörande inflytande vid fattandet

af dess beslut.

Vidkommande platsen för den ifrågasatta fästningen, hade, redan första

gången frågan om anläggandet af en befästning i öfre Norrland kommit på

tal, densamma föreslagits att förläggas vid Boden, och till samma resultat

hade äfven kommit såväl samtliga myndigheter, hvilka yttrat sig om

nämnda landsdels försvar, som ock, efter en synnerligen grundlig utredning,

befästningskoinitén. Då någon annan strategisk punkt af samma

betydelse som den vid Norrbottens vigtigaste försvarslinie, Lule eif,

belägna jernvägs- och landsvägsknuten Boden icke funnes, och denna

dertill genom en, man må väl säga, lycklig slump i taktiskt afseende

erbjöde synnerligen stora fördelar, syntes ej heller någon tvekan kunna

uppstå om fästningens lämpligaste läge.

Med afseende på fästningens omfång och beskaffenhet för öfrigt

öt''veren8stämde de förutnämnda militära myndigheterna och komiterade,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o o.

91

de senare efter eu äfven beträffande denna fråga särdeles grundlig

undersökning, derutinnan, att fästningen borde gifvas sä pass stort omfång,

att densamma kunde tjenstgöra såväl som förråds- och operationssom

ock såsom spärrfästning. Genom att, som tvenne reservanter

ifrågasatt, utföra fästningen enbart såsom spärrfästning skulle visserligen

en anfallscorps’ /mywdoperationslinie spärras och dermed äfven

jernvägs- och landsvägsbron öfver Lule eif tryggas, men då fästningen

icke kunde innesluta försvarscorpsens förråd och ej heller medgåfve

denna corps full frihet i sina operationer, skulle den endast ganska

ofullständigt fylla de uppgifter man ansett böra tillkomma en fästning

i öfre Norrland, allraminst den vigtigaste: att göra försvarscorpsen

oberoende af sin förbindelselinie. Dertill komme, att en spärrfästning

vid Boden af den beskaffenhet, som terrängförhållandena oundgängligen

kräfde, skulle, enligt hvad af komiténs betänkande framginge, kräfva en

kostnad af minst 7,000,000 kronor, således högst 1,700,000 kronor

mindre än hvad fästningen, utförd till af komitén och myndigheterna

föreslaget omfång, skulle kosta enligt de gjorda beräkningarna. Fördelarna

af detta senare alternativ vore, enligt hvad komitén slutligen

framhållit, så stora, att de mer än väl uppvägde den jemförelsevis obetydligt

ökade kostnaden, och i sjelfva verket vore det en dålig hushållning

att för en inbesparing af ett par millioner kronor afstå från

fördelar, som med all säkerhet vore oskattbara, då det gällde att försvara

landet.

Ej heller kunde det gerna komma i fråga att minska de föreslagna

verkens motståndsförmåga eller ersätta dem med provisoriska (passagera)

anläggningar. Befästningar i allmänhet vore ju hufvudsakligen afsedda för

att vid tryggandet af i strategiskt afseende vigtiga punkter spara lefvande

stridskrafter och medgifva dessas användande till största möjliga

styrka i öppna fältet, Men ju svagare befästningarna i och för sig

vore, desto starkare måste, relativt sedt, den truppstyrka, som skulle

försvara dem, vara, och desto mindre styrka kunde frigöras för operationerna.

För öfrigt kunde vid strider om befästa stödjepunkter, sådan

som den ifrågavarande, truppantalet aldrig till fyllest ersätta starkare

befästningsformer, lika litet som det kunde ersätta ett kraftigare aitillcii.

Hvad särskild! Bodens föreslagna befästningar beträffade, kunde, såsom

komitén visat, dessa ej ersättas vare sig af eu större besättningsstyrka

eller af svagare (provisoriska) verk, enär dels terrängförhållandena icke

medgåfve anordnandet af lämpliga, befästa fältställningar vid punkten

i fråga, dels tillräcklig tid till utförande af provisoriska befästningsanläggningar

med nära nog fullkomlig visshet komme att saknas.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 5.

Med afseende slutligen på tidpunkten för fästningens anläggning

hade komitén, efter att hafva omnämnt, hurusom chefen för landtförsvarsdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14

maj 1897 framhållit önskvärdheten af att fästningen måtte blifva färdig

samtidigt med att den mot gränsen ledande jernvägen nått sitt slutmål,

anfört: I öfverensstämmelse härmed hafva ock komiterade ansett arbetena

på den föreslagna befästningen vid Boden ovilkorligen böra redan under

den första fyraårsperioden upptagas, hvilket, derest den af komiterade

för denna period ifrågasatta anslagssumman godkännes, jemväl kan ske,

utan att de för de äldre befästningarnas sättande i försvarbart skick

såsom oundgängliga ansedda åtgärderna derigenom undanskjutas. Å

andra sidan, och för den händelse den af statsutskottet vid 1896 års

riksdag uttalade åsigten, att de äldre befästningarna i första hand borde

fullbordas, skulle anses böra föranleda arbetets koncentrerande under

periodens första år på redan anlagda befästningar, blefve likväl, med

den af komiterade föreslagna omfattningen af l:a periodens arbeten,

befästningen vid Boden, inom periodens slut, i så vidsträckt omfattningpåbörjad

och förd framåt, att dess fullbordande derigenom icke försenades».

Såsom af det förut sagda framginge, hade, genom att det af Riksdagen

till utgående under periodens båda första år anvisade beloppet af 6,000,000

kronor endast fått användas till stärkande af landets nuvarande fasta

försvar, just en sådan koncentrering, som den af komitén i ofvannämnda

anförande ifrågasatta, egt rum, och genom att, i likhet med hvad chefen

för fortifikationen och generalfälttygmästaren i ofta åberopade skrifvelse

föreslagit, afse allra största delen af det anslag, som skulle utgå under

periodens 3:e år (1901), äfvenledes till nu befintliga befästningar, skulle

dessa komma att befinna sig i försvarbart skick innan de egentliga

arbetena på fästningen vid Boden skulle taga sin början. Att dessa icke

skulle kunna utföras till den omfattning, som komitén föreslagit för den

l:a perioden, berodde sålunda på förhållandenas magt, och kunde icke

hjelpas. Men bedrefves arbetena med desto större kraft under 2:a periodens

första år, borde man kunna hysa grundad förhoppning att åtminstone

de vigtigaste fästena skulle vara fullbordade samtidigt med eller i alla

fall ej långt efter det att norska och finska jernvägsnätet sammanknutits.

Ätt ytterligare uppskjuta anläggandet af fästningen i fråga, kunde

icke försvaras. Tidens lärdomar borde beaktas, hvilka visade till huru

stor fördel fästningar vore vid ett lands försvar. Statsverkets tillgångar

medgåfve nu detta nödvändiga stärkande af försvaret.

Utskottet har emot Kong]. Maj:ts förslag att den för innevarande

år till ett minflankeringsbatteri vid inloppet till Göteborg anvisade åter
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

93

Btoden af en-per-mille-fonden måtte få, i den mån sådant utan hinder

för nämnda batteris fullbordande kan ske, användas äfven till försänkningarne

derstädes, hvilka försänkningar utgöra en nödvändig del af

den försvarslinie, hvartill nämnda batteri hör, icke funnit något att

erinra och tillstyrker derför samma förslag.

Hvad derefter beträffar Kongl. Maj:ts framställning om anslag för

fortsatt stärkande af landets fasta försvar, så äro de nu äskade anslagsmedlen,

enligt hvad statsrådsprotokollet upplyser och utskottet för öfrigt

haft tillfälle inhemta, afsedda att, med de af ändrade prisförhållanden

och andra i statsrådsprotokollet närmare omförmälda omständigheter

nödvändiggjorda afvikelser, användas i öfverensstämmelse med befästningskomiténs

förslag och för de olika perioderna i detalj uppgjorda

arbetsplan. Det är alltså meningen att dels försätta de nuvarande fästningarna

samt försvarsanordningarna vid Göteborg i det skick, som

befästningskomitén — vid omsorgsfullt profvande af samtliga föreslagna

befästningsarbeten i afseende på deras olika nödvändighet för försvaret

— ansett vara för dessa nuvarande fästningar samt Göteborg under

nu ifrågavarande år nöjaktigt, och dels använda återstående disponibla

medel, för år 1901 beräknade till 560,000 kronor, för den nya fästningsanläggningen

vid Boden, hvilkens påbörjande — till och med i

större omfattning än som med dessa medel kan blifva möjligt — komitén

ansett böra föregå alla ytterligare arbeten å rikets öfriga fästningar.

Då utskottet är af den bestämda åsigt, att befästningskomiténs

plan till landets fasta försvar och specielt dess förslag till periodindelning

böra, så vidt sådant är möjligt, noggrant följas, samt detta skulle

komma att ske genom ett bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning,

finner utskottet sig böra tillstyrka densamma jemväl hvad det

senare momentet deraf beträffar.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen må medgifva, att den till minflankeringsbatteri

vid inloppet till Göteborg för år

1900 anslagna återstoden af en-per-mille-fonden må,

i den mån sådant utan hinder för nämnda batteris fullbordande

kan ske, användas äfven till försänkningarne

derstädes, samt

b) att Riksdagen må för fortsatt stärkande åt

landets fästa försvar bevilja 4,853,100 kronor samt

till utgående under år 1901 deraf anvisa 2,147,500

kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o o.

Intendenturbehof.

Lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige.

Angående 25:o. Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att af det utaf 1899

"altan6och :irs Riksdag till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnihanddukar

åt sonerade armén och de värnpligtige beviljade belopp anvisa till utgåarnisonerade

ende på extra stat under år 1901 återstående 209,072 kronor.

g

armén och de

värnpligtige.

[24.]

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat om följande

förhållanden.

Uti skrifvelse den 15 november 1898 hemstälde arméförvaltningen

å intendentsdepartementet, det Kongl. Maj:t behagade göra framställning

till 1899 års Riksdag derom, att 418,143 kronor 75 öre måtte

anvisas på extra stat för anskaffande af 57,675 handdukar och 115,350

par lakan åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige, äfvensom,

vid bifall dertill, att, för bestridande af kostnaderna för nämnda

persedlars underhåll, anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar måtte ökas med 53,061 kronor

samt anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med 106,122

kronor, men anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och

vatten för den garnisonerade armén deremot minskas med 38,232

kronor.

Enär emellertid det för anskaffande af omförmälda parti lakan

och handdukar erforderliga beloppet vore jemförelsevis stort, ansåg

Kongl. Maj:t, att detsamma, afrundadt till en jemn summa, borde fördelas

på två år, af hvilken fördelning vidare följde, att för underhållet

af ifrågavarande persedlar de båda här ofvan nämnda vapenöfningsanslagen

för år 1900 behöfde höjas med endast hälften af de utaf

arméförvaltningen föreslagna beloppen, eller i jemna tal respektive

26,530 kronor och 53,060 kronor, hvaremot anslaget till arméns kasernutredning

kunde minskas med hela det föreslagna beloppet, 38,232

kronor; och blefvo de i öfverensstämmelse härmed framstälda förslag

af Riksdagen bifallna.

Departementschefen har derefter meddelat att armé förvaltningen å

intendentsdepartementet uti skrifvelse den 24 november 1899 hemstält, det

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

95

Kongl. Maj:t täcktes hos 1900 års Riksdag göra framställning derom,

att dels återstående beloppet af de för anskaffning af ofvannämnda

persedlar erforderliga medel måtte på extra stat för år 1901 anvisas,

dels ock ökning måtte beviljas i anslaget till det icke garnisonerade

infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar med 26,530 kronor

och i anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med 53,060 kronor.

Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande

framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det utaf 1899 års Riksdag

till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke

garnisonerade armén och de värnpligtige beviljade

belopp anvisa till utgående på extra stat under år

1901 återstående 209,072 kronor.

Kaserninventarier för Andra Svea artilleriregemente och

Norrlands dragonregemente.

26:o. Uti punkten 25 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

uti statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att till betäckande af

kostnader för anskaffande af inventarier till kassernetablissementen

för Andra Svea artilleriregemente och Norrlands dragonregemente på

extra stat för år 1901 anvisa 17,550 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat,

hade Kongl. Maj:t i proposition till 1892 års urtima Riksdag angående

förbättrad härordning i sammanhang med utredning rörande kostnaden

för de erforderliga nya kasernetablissementen tillkännagifvit, att

till anskaffande af inventarier till dessa etablissement beräknats åtgå

110,000 kronor.

Sedan arméförvaltningen, på grund af föreskrift i särskilda kongl.

bref, för nämnda ändamål af tillgängliga medel förskottsvis utbetalt

ett sammanlagdt belopp af 92,452 kronor 9 öre, hade 1898 års Riksdag,

till betäckande af de sålunda för detta ändamål förskjutna kostnaderna,

å extra stat för år 1899 anvisat 92,450 kronor, hvadan af den beräknade

summan återstode 17,550 kronor. På sätt af Kongl. Maj:ts proposition

till sistnämnda Riksdag kunde inhemtas, erfordrades under den

närmaste framtiden, utöfver berörda anvisade belopp, medel för anskaf
-

Angående

anslag till

anskaffning af

kaserninventarier

för

andra Svea

artilleriregemente

och

Norrlands dragonregemente.

[25.]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag till

ammunitionsgördlar.

[26.]

fande af kaserniuventarier dels till det under uppförande då varande

etablissementet för Andra Svea artilleriregemente i Upsala och dels för

Norrlands dragonregementes nya etablissement i Umeå.

Under erinran härom hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet

i skrifvelse den 27 sistlidne oktober, med förmälan dels att

förvaltningen för anskaffande af inventarier till Andra Svea artilleriregementes

kasernetablissement förskottsvis utbetalt 8,912 kronor 81

öre, dels ock att fördelningsintendenturen inom sjette arméfördelningen

inkommit med förslag jemte kostnadsberäkning angående anskaffning

af inventarier för kasernetablissementet i Umeå, anhållit, att åtgärder

måtte vidtagas för anvisande af nämnda återstod utaf den år 1892 för

kaserninventarier beräknade summan.

På grund af hvad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nu

ifrågavarande framställning, må till betäckande af

kostnader för anskaffande af inventarier till kasernetablissementen

för Andra Svea artilleriregemente

och Norrlands dragonregemente på extra stat för år

1901 anvisa 17,550 kronor.

Ammunitionsgördlar.

27:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning

af 95,000 ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja på extra

stat bevilja 855,000 kronor samt för år 1901 deraf anvisa 427,500

kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet till en början erinrat,

att, pa sätt förut anförts, vore af de 95,000 st. 6,5 m.m. gevär, till

hvilka 1896—1899 årens Riksdagar anvisat medel, redan en del utlemnade

till vederbörande truppförband, samt att hela antalet kunde

påräknas blifva under år 1901 levereradt. Med anledning häraf och

då för ett fullt tillgodogörande af de nya gevärens framstående egenskaper

erfordrades särskilda för desamma lämpade patronväskor med rem

och hylsa för bajonettbalja eller så kallade ammunitionsgördlar, men

dessa vore till sin konstruktion alldeles afvikande från de af truppen

för närvarande begagnade patronväskorna, hvilka till följd häraf icke

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

97

skulle kunna till de nya gevären användas, hade arméförvaltningen i

skrifvelse den 7 november 1899 hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

för anskaffande af en fullständig nyuppsättning af ammunitionsgördlar

hos Riksdagen göra framställning om anvisande af härför erforderliga

medel.

Enligt hvad generalintendenten i en till departementschefen stäld

skrifvelse anfört, vore eu naturlig följd af den nya gevärsmodellens

anskaffande, att man ville söka tillvarataga alla med denna modell afsedda

fördelar äfven derutinnan, att det skulle blifva möjligt för soldaten

att bära den i hans utrustning beräknade ammunitionsmängd lätt

åtkomlig och på sådant sätt, att den för honom blefve så litet hinderlig

och betingande som möjligt.

Af de hittills till truppens utredning hörande två patronväskorna

lämpade sig den ena, eller den så kallade högra, alldeles icke för ammunitionen

till det nya geväret med dess längre och smalare patroner

och den andra, den så kallade venstra, endast för att medföra en ringa

del af den för den personliga fältutrustningen erforderliga patronmängden.

De vidt omfattande fleråriga försök, som, i sammanhang med försök

af förändrade ränselmodeller, pågått för utrönande af hvilken utrustning

för soldaten betingades genom hans beväpning med de nya gevären,

om dessa verkligen skulle medföra med dem beräknade fördelar,

hade otvetydigt gifvit vid handen, att patronväskorna måste utbytas

emot ammunitionsgördlar, sammanfogade af 6 förenade mjuka småväskor,

rymmande tillsammans 160 st. 6,5 m.m. patroner eller, om pappersomhöljet

borttoges, 190 st., samt försedda med ny hylsa för bajonettbalja.

Det äldre 8 m.m.-geväret vore nemligen försedt med stickbajonett,

helt olika den för det nya 6,5 m.m. geväret, hvilken utgjordes

af ett slags knif, äfven användbar till lägerarbeten m. in., och betingade

eu annan balja än den för bajonetten till 8 m.m.-geväret samt derföre

också en hylsa af alldeles ny modell.

Då vid omförmälda försök derjemte utrönts, att erforderlig ammunitionsmängd

icke kunde af soldaten medföras genom hans utrustning

med ökadt antal vensterpatronväskor, utan att härför måste konstrueras

en ny, dertill lämpad remtygspersedel, hade också den ifrågavarande

ammunitionsgördeln med hylsa för bajonettbalja, såsom den mest lämpliga,

blifvit under år 1898 af Kongl. Maj:t faststäld för infanteriets

utrustning.

Beträffande kostnaden för ifrågakomna ammunitionsgördlar hade

verk stäld utredning gifvit vid handen, att en dylik gördel med hylsa

Uih. till Uiksd. Prat. IDOL). 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för bajonettbalja skulle kunna, under förutsättning af tillverkning i

större skala, erhållas för 9 kronor.

För egen del bar departementschefen anfört, att enär det syntes

vara uppenbart, att en afsevärd fördel med det nya geväret skulle

åsidosättas, derest icke den med detta gevär beväpnade soldaten uti siu

utrustning bereddes möjlighet att medföra den erforderliga patronmängden

— hvilken, med hänsyn till såväl belastningens jemna fördelande

som ammunitionens lätta åtkomlighet och kontrollerande af

befälet, ej kunde uppdelas att bäras i ränslar och fickor — vore det

nödvändigt, att hvarje med gevär af ny modell beväpnad infanterist

måtte tillgodoses med den för detta gevär behöfliga ammunitionsgördel

af an gifven beskaffenhet.

Såsom departementschefen i sammanhang med frågan om anslagsbehof

för arméns munderingsutrustning under år 1901 förut framhållit,

saknades emellertid hvarje möjlighet att med de till denna utrustning

för handen varande anslagstillgångar, hvilka visade en betydligare brist,

tillgodose det sålunda uppkomna behofvet af ammunitionsgördlar, utan

måste detta täckas genom härför särskildt anvisade medel.

Med anledning af hvad sålunda anförts samt under erinran, att

befintliga äldre patronväskor borde, förutom vid fästningsartilleriet, vid

fredsbrott kunna komma till användning för den med 8 m.m.-gevären

beväpnade landtstormen, hemstälde departementschefen, under förklarande,

att han af hänsyn till andra vigtiga försvarsändamål, hvilka äfven

syntes böra under statsregleringsperioden tillgodoses, funne det begärda

anslagsbeloppet böra på två år fördelas, om aflåtande till Riksdagen af

proposition i ämnet.

Utskottet finner det, genom hvad i statsrådsprotokollet sålunda

anförts, vara ådagalagdt, att, då det nya eldhandvapen, hvarmed vår

armé nu kommer att förses, betingar såsom ammunition patroner, hvilka

icke lämpligen kunna af soldaten medföras i de nuvarande patronväskorna,

samt bajonetten å de nya gevären jemväl fordrar hylsa af annan

modell än den nu begagnade, en ny utredningspersedel måste anskaffas,

på det att fördelarna af den nya beväpningen må fullt tillgodogöras.

Då emellertid det för ändamålet erforderliga beloppet är ganska stort,

har utskottet ansett det önskligt, att anskaffningen må fördelas på något

längre tid, än Kongl. Magt föreslagit, dock att dessa persedlar må

blifva att tillgå i samma mån, som de nya gevären skola till de olika

truppförbanden utdelas. I fall det i första hand förefintliga behofvet

73,000 stycken varder under åren 1901 och 1902 anskaffadt eller så
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

99

le des 36,500 under hvardera året, anser utskottet, att anskaffandet af

det återstående, nu begärda antalet, 22,000 stycken, torde kunna anstå

till år 1903. På grund häraf och under erinran, att kostnaden för

36,500 ammunitionsgördlar efter ett pris af 9 kronor för hvarje uppgår

till 328,500 kronor, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen till anskaffning

af 95,000 ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja

på extra stat beviljar 855,000 kronor samt för

år 1901 deraf anvisar 328,500 kronor.

Reservupplag af kläde m. m. till arméns munderingspersedlar.

28:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel uti punkten 27

föreslagit Riksdagen att för anskaffning af 65,135 meter kläde och

8,390 meter yllefoder, att användas såsom för truppförbanden vid mobilisering

erforderligt förlag, å extra stat bevilja 572,000 kronor samt

till utgående under år 1901 deraf anvisa 190,670 kronor.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna Kongl. Maj:ts

framställning, inhemtas af statsrådsprotokollet följande.

I skrifvelse den 7 november 1899 hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet

framhållit nödvändigheten af att åstadkomma ett

reservupplag å de särskilda truppförbandens förråd af materialier till

munderingspersedlar; och hade armé förvaltningen i sådant syfte anfört:

På grund af vunnen erfarenhet hade det visat sig, att, om också

de erforderliga penningmedlen funnes att tillgå, det likväl redan under

fredsförhållanden vore förenadt med stora svårigheter att anskaffa eu

del materialier för tillverkning inom landet af vissa för soldaten beliöfliga

persedlar, äfven om en anskaffningstid af omkring sex månader

kunnat medgifvas. Häraf hade uppmärksamheten blifvit fastad vid nödvändigheten

att i god tid under fredsförhållanden vidtaga sådana åtgärder,

som tillförsäkrade armén, att icke blott den materiel, som vid

krigsutbrott oundgängligen måste tillhandahållas för då anvisade medel,

skyndsamt blefve anskaffad, utan äfven att sådana materialier, som då

erfordrades för tillverkning af de munderingspersedlar, som från regementsdepoterna

i ersättning för förbrukade skulle tillföras fälthären,

redan före funnes vid depoterna till den qvantitet, a tt, vid de derstädes

Angående

anslag till

reservupplag

af kläde m. m.

till arméns

munderingspersedlar.

[27.]

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

under fredstid upprättade persedelverkstäderna, tillverkningen omedelbart

kunde påbörjas. Härtill saknades dock för närvarande tillgångar,

enär de under arméförvaltningen stälda centrala intendenturförråden

endast vore afsedda, hvad munderingsutrustningen beträffade, att med

persedlar eller materialier komplettera, hvad som under det löpande året

blifvit kasseradt eller förbrukadt vid armén, hvadan vid årets utgång icke

der kunde påräknas behållningar för ifrågavarande ändamål. Frånsedt

omöjligheten af att under nuvarande förhållanden kunna tillgodose krafvet

på nödigt förlag af materialier för regementsverkstädernas trädande i

utvidgad verksamhet vid en eventuel mobilisering, läge det således

äfven en fara deri, att vid ett sådant tillfälle å arméns centrala förråd

icke funnes nödigt reservupplag af materialier för tillverkning af munderingspersedlar,

hvarjemte det ej kunde förbises, att, bristande förlag

af sådana materialier vid de inhemska fabrikerna samt möjligheten af

våra hamnars blockering redan vid krigs utbrott kunde lägga hinder i

vägen för tillgodoseendet af arméns behof i detta hänseende.

I sammanhang härmed hade arméförvaltningen vidare anmält, att

embetsverket, i syfte att vinna enkelhet i administrationen och i

någon mån minska det för närvarande betydliga antalet af ingående

reqvisitioner å materiel för regementenas ''förråd samt deraf följande

skriftvexling och persedelanordningar, ämnade till regementenas förråd

förlägga det hufvudsakliga af de centrala intendenturförrådens behållningar

af beklädnadsmaterialier, så att regementsförvaltningarne efter

desammas förbrukning under året endast vid årets slut på en gång

finge komplettera sitt behof för det kommande året.

Generalintendenten hade i en till departementschefen stäld skrifvelse

till närmare utredning af arméförvaltningens förberörda framställning

erinrat derom, att för hvarje sjelfständigt truppförband vore för

mobilisering en särskild utrustningsort bestämd, der truppen skulle förses

med allt hvad som för dess uppträdande till landets försvar erfordrades,

men att, då i ett nutida krig den lifligaste omsättning af personal och

materiel egde rum, det naturligtvis icke vore nog, att förråden i fred

innehölle allenast den nödiga första utrustningen, utan att det derjemte

måtte på förhand vara ordnadt så, att man kunde tillgodose äfven de

behof, som under kriget uppkomme ej allenast för de till fälthären erforderliga

ersättningstrupperna, utan också för den omsättning i materiel,

som genom förslitning eller annan förlust kunde påfordras. I sådant afseende

måste derför, vidkommande beklädnadspersedlar, redan under

fred förberedelser göras för ordnandet af skrädderiverkstäder i särskilda

på förhand för ändamålet utsedda lokaler, der arbetet kunde, samtidigt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

101

med mobiliseringen, upptagas af förut vidtalad, yrkeskunnig personal,

tills denna kunde ersättas med inkalladt värnpligtigt manskap.

Det vore likväl uppenbart, att med hänsyn till mobiliseringstider,

då hvarje uppskof kunde blifva ödesdigert, äfven öfriga anstalter för

dessa verkstäders arbete måste vara ordnade i förväg. Härför erfordrades

dock, förutom de lämpliga lokalerna och en }n-keskunnig personal,

jemväl sådana nödiga materialier, hvilka icke funnes att tillgå i

den allmänna marknaden, enär eljest arbetet vid verkstäderna måste, i

afvaktan på behöflig anskaffning af dylika materialier, anstå till en oviss

framtid. Erfarenheten hade ådagalagt, att de materialier för nu ifrågavarande

ändamål, hvilka icke funnes i allmänna marknaden, hufvudsakligen

vore de för armén faststälda kläden af olika slag samt yllefoder

eller så kallad boj, som ej heller för en armé å fältfot kunde genom

utbyten mot andra befintliga sådana väfnader ersättas, utan att den erforderliga

hållbarheten skulle äfventyras. Det måste härför vara en

bjudande nödvändighet att i detta afseende redan på förhand i fred

tillgodose arméns truppförband med den materiel, som vid dessa skrädderiverkstäder

erfordrades för den första beklädnadstillverkningen.

Härvid hade man då att beräkna den tid, som åtginge såväl för

att igångsätta klädes- och bojtillverkningen å landets större, för sådan

tillverkning åt armén lämpade fabriker som för att sedermera af denna

tillverkning göra försändelserna till de särskilda utrustningsorterna,

hvilka åtgärder, enligt de verkstälda beräkningarna, visat sig kräfva

en tid af omkring en månad.

Vid beräkning af det parti kläde och boj, som på förhand ständigt

borde vara till reds vid truppförbanden att förarbeta, skulle man sålunda

utgå från denna tidrymd och beräkna, hvad under densamma kunde

komma till användning af berörda väfnader för de särskilda skrädderiafdelningarnes

verksamhet. Enligt sådan beräkning skulle för nu afserlda

ändamål erfordras 65,135 meter kläde och 8,390 meter boj af

olika slag, betingande en anskaffningskostnad af 571,655 kronor 75 öre,

eller i jemnadt tal 572,000 kronor. Berörda förlag af väfnader, som

ju icke fullt motsvarade arméns årliga förbrukning under fredsförhållanden,

skulle sålunda vid komplettering och underhåll af arméns beklädnadspersedlar

mycket väl kunna årligen omsättas och farhåga således

ej böra uppstå för att någon del af detsamma kunde blifva förlegad.

Detta förlag komme dessutom att alltjemt bibehållas såsom

eu statens tillgång för att vid en påkallad mobilisering minska de stora

utgiftsbehof, som då skulle nödvändiggöras.

Departementschefen har, under hänvisande till den sålunda lemnade

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag till

personlig fältutrustning

vid

nyuppsatta

truppförband.

[28.]

utredningen och med framhållande, att behofvet af ifrågakomna materiel

väl oemotsägligt vore af den natur, att dess tillgodoseende icke borde

uppskjutas, förordat framställning i ämnet till Riksdagen, men ansett

anskaffningen lämpligen böra på tre år fördelas.

Genom hvad sålunda anförts finner utskottet vara ådagalagdt, att

det af Kongl. Maj:t angifna parti kläde och yllefoder är vid mobilisering

erforderligt för den första månadens beklädnadstillverkning. Då

detta parti derjemte understiger härens normala årsförbrukning under

fredstid samt alltså kan och bör årligen omsättas, har utskottet funnit

sig böra förorda den ifrågasatta anskaffningen, hvilken utskottet emellertid

ansett kunna utsträckas till något längre tid, än Kongl. Maj:t föreslagit,

eller till fem år i stället för tre.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må för anskaffning af 65,135 meter

kläde och 8,390 meter yllefoder, att användas såsom

för truppförbanden vid mobilisering erforderligt förlag,

å extra stat bevilja 572,000 kronor samt till utgående

under år 1901 deraf anvisa 115,000 kronor.

Personlig fältutrustning vid nyuppsatta truppförband.

29:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning

af erforderliga, till den personliga fältutrustningen hörande beklädnads-,

utrednings- och remtygs- m. fl. persedlar för såväl sjette arméfördelningens

fyra från bataljoner till regementen genom 1892 års härordning

omorganiserade infanteritruppförband, som för de genom samma härordning

nyuppsatta artilleriregementena, Karlsborgs artillericorps och

trängbataljonerna, på extra stat bevilja i jemnadt tal 1,000,000 kronor,

samt till utgående under år 1901 deraf anvisa 500,000 kronor.

Af merberörda statsrådsprotokoll inhemtas i detta ämne följande.

Under erinran, att vid den omreglering af de ordinarie statsanslagen

under riksstatens fjerde hufvudtitel, som, med anledning af den

vid 1892 års urtima riksdag beslutade förbättrade härordningen, af

Riksdagen år 1896 vidtagits, dessa anslag, livad utrustning beträffade,

beräknats så, att de anvisade medlen skulle kunna tillgodose befintliga

behof för underhåll och ersättning i mån af förbrukning, hvaremot

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

103

de behof, som kunde uppstå genom nyuppsättning af trupper eller genom

förändringar i utrustningen, alltjemt vore afsedda att täckas genom

extra anslagsmedel, hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet i

skrifvelse den 7 november 1899 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till

näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition om anvisande af erforderliga

medel till fullständigande af den personliga utrustningen vid

de genom 1892 års härordning inom VI arméfördelningens från bataljoner

till regementen omorganiserade infanteritruppförbanden äfvensom

vid de till följd af samma härordning nyuppsatta artilleriregementena,

Karlsborgs artillericorps och trängbataljonerna.

Enligt hvad generalintendenten i skrifvelse till departementschefen

erinrat, hade Riksdagen, då under senare åren nyuppsättning af trupper

skett, eljest omedelbart plägat bevilja de anslag, som för samma

trupper efter genomförd organisation skulle erfordras, och medgilvit,

att de väsentliga besparingar, som kunde beräknas uppkomma genom

en först långsamt under flera år verkstad uppsättning och organisation,

finge användas jemväl till utrustningsändamål. Vid nämnda urtima

riksdag hade emellertid härvidlag följts helt andra beräkningsgrunder,

enär uppsättnings- och organisationsperioderna bestämdt angifvits

och anslagen till genomförande af den nya organisationen allt

efter dess fortskridande år från år beviljats.

Visserligen hade, enligt hvad generalintendenten vidare anfört, Riksdagen

sedermera under åren 1897, 1898 och 1899 för armén i dess helhet

å extra stat anvisat 1,566,920 kronor till fyllande af de mest trängande

behofven i arméns intendenturutrustning för att möjliggöra liniens mobilisering

till den styrka, som då varit bestämd, under det att dervid

beräknats såsom möjligt, att behofven af beklädnadspersedlar för

armén i dess helhet, med undantag af 6,000 par stöflar, för hvilka medel

i nyssnämnda belopp inräknats, samt öfriga behof för depotaldelningar

skulle kunna fyllas dels genom tillverkning och uppköp under sjelfva

mobiliseringstiden och dels genom öfverflyttningar från andra truppförband

af befintliga öfverskott.

Sedan emellertid den för landtförsvaret bestämda förbättrade härordningen

blifvit genomförd och sålunda VI arméfördelningens infanteriregementen

skulle hvardera mobilisera tre i stället för två bataljoner,

samt hvarje nyuppsatt artilleri- och trängtruppförband utan tillskott

af främmande kontingenter draga försorg om sin egen planlagda

mobilisering, vore också de för dessa truppers utrustning numera uppkomna

brister så väsentligen ökade, att de måste beaktas, helst hvarje

förhoppning om bidrag till eu utjemning häraf genom i statsanslaget

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för arméns munderingsutrustning uppkommande öfverskott ju måste

alldeles öfvergifvas.

Att i ringaste mån undanskjuta den erforderliga kompletteringen

till den dag, då en mobilisering kunde stå för dörren, vore, enligt generalintendentens

åsigt, icke under några förhållanden tillrådligt och allra

minst i detta fall, då den hufvudsakligen skulle afse VI arméfördelningen,

som bland arméns truppförband, till följd af sin förläggning,

egde de minsta resurser att utan omgång kunna fylla bristerna i sin

utrustning. En ifrågasatt uppdelning af tilläfventyrs. uppkommande

mindre öfverskott i utrustning vid några truppförband för utjemnande

af brister till andra truppförband vore i verkligheten icke möjlig att

rätt verkställa, helst då man betänkte, att de uppgifter, på hvilka en

dylik fördelning måste grunda sig, kunde, då den skulle utföras, vara

inemot ett år gamla och att under denna tid de beräknade öfverskotten

genom förslitning måhända öfvergått till brister, samt att alla försändelser

vid eu mobilisering, då samfärdselmedlen i öfrigt vore så hårdt

anlitade, måste utan tvingande nödfall undvikas.

Chefen för sjette arméfördelningen hade i en den 16 november

1899 till Kongl. Maj:t i kommandoväg aflåten skrifvelse, angående

åtgärder till främjande af försvars väsendet inom fördelningsområdet

och tjenstbarheten i krig hos arméfördelningens trupper, yttrat sig i

förevarande ämne och dervid till eu början erinrat, att utrustningen

för fördelningens truppförband ännu efter sjuårig organisation företedde

så stora brister, att vid öfvergång till krigsfot dessa måste

nödvändiggöra en betydlig reduktion af de stridskrafter, hvilka organisationen

förutsatte skola uppsättas. Det behöfde icke ledas i bevis,

att kostnaderna för nyanskaffning af mobiliseringsbehofvet för en

krigsstyrka, vida större än den till de årliga vapenöfningarna sammandragna

fredsstyrkan, icke rimligen skulle kunna bestridas uteslutande

genom besparingar på den slitningsersättning per dag, som staten

lemnade för denna fredsstyrkas ringa antal tjenstgöringsdagar. Visserligen

iakttoges den största sparsamhet beträffande beklädnadspersedlarnas

användande, i det att till dagligt bruk under vapenöfningarna

begagnades persedlar, så hårdt slitna, att de vore för fältbruk odugliga;

men dels måste det för fredsbehofvet erforderliga antalet beklädnadspersedlar

underhållas, hvilket dessutom mången gång föranledde extra

utgifter, då i och för anbefallda försök med nytillverkade persedlar af

särskilda försöksmodeller sådana måste användas i dagligt bruk, utan

att särskild ersättning härför lemnades, dels ingiuge i den personliga

fältutrustningen åtskilliga munderingspersedlar, af hvilka blott en

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

105

omgång vore beräknad att finnas, och vid hvilkas slitning alltså inga

särskilda besparingsåtgärder kunde vidtagas. Enligt vunnen erfarenhet

hade, enligt hvad fördelningschefen vidare anfört, i rundt tal omkring 40 %

af det årliga munderings- (slitningsersättnings-) anslaget kunnat användas

till nyanskaffning af munderingspersedlar, och det vore klart att, då häruti

i främsta rummet inginge upprätthållandet, i mån af kassation, af den

för fredstjensten erforderliga persedelmängden, så ringa del af ny tillverkningen

kunde bidraga till att fylla bristerna i den för det flera

gånger större krigsbehofvet erforderliga fältutrustningen, att en orimlig

tid måste förgå, innan sistnämnda behof, som dock alltid borde vara fyldt,

kunde varda i behörig grad tillgodosedt, helst de många vakanserna

bland stammanskapet väsentligt nedbringade fredstjenstgöringsdagarnas

antal och således ytterligare skärpte disproportionen mellan slitningsersättningen

och kostnaden för mobiliseringsbehofvets anskaffning.

Till närmare utredning af de brister, som i nu angifna hänseende

förefinnas, hade inom arméförvaltningen uppgjorts en vid statsrådsprotokollet

fogad specifik förteckning (Bil. n:o V till statsrådsprotokollet),

upptagande ej mindre de beklädnads-, utrednings- och remtygs- in. fl.

persedlar, som för ifrågakomna truppförband erfordrades, än äfven

de för samma persedlars anskaffande nödiga kostnader, uppgåonde till

sammanlagdt 999,427 kronor 27 öre.

Samtliga dessa persedlar vore af beskaffenhet att så fort som möjligt

böra anskaffas, enär dessförinnan det med den förbättrade härordningen

afsedda ändamålet att stärka landets försvarskraft ingalunda kunde anses

hafva vunnits. Med hänsyn härtill och under åberopande af de utaf

såväl arméförvaltningen som fördelningschefen anförda kraftiga skäl

för nödvändigheten af att den anmärkta bristen å ifrågavarande persedlar

fortast möjligt blefve fyld, samt med erinran, att den i ofvannämnda

specifika förteckning upptagna brist å 7,261 par stöflar, tillkommen

genom i senare tid fullföljd organisation, icke inginge i det behof af

24,000 par stöflar, som, enligt hvad af Kongl. Majris proposition till

1897 års Riksdag framginge, för armén i dess helhet uppstode derigenom

att inkallade värnpligtige ej instälde sig med marschdugliga

skodon, hemstälde departementschefen om aflåtande till Riksdagen af

nu förevarande framställning.

På sätt af statsrådsprotokollet framgår har, till följd af det vid

1892 års urtima riksdag iakttagna förfaringssättet att för nu ifrågavarande

truppförbands uppsättnings- och organisa tionsperioder fastställa

bestämda öfvergångsstater, några besparingar icke, såsom eljest plägat

llih. till RUmI. Prat. 1.9(JO. 4 Sami. 1 Afd. ft Hiift. M

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ske, kunnat erhållas för att användas till anskaffande af erforderlig

nyuppsättning af munderingspersedlar m. m., och hafva i stället i

detta afseende uppstått brister, hvilka, på sätt af den såsom bilaga vid

statsrådsprotokollet fogade tablån inhemtas, beräknats till 999,427 kronor

27 öre. Nödvändigheten att fylla dessa brister, hvilket vid vissa af truppförbanden

först efter en oöfverskådligt lång tid och vid de flesta säkerligen

aldrig skulle kunna ske genom besparingar ådet årliga munderingsanslaget,

lärer, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, böra genom anslag å extra stat

tillgodoses. Hvad åter beträffar de särskilda persedlar, som enligt

nyssberörda tablå skulle behöfva anskaffas, har utskottet ansett det

kunna sättas i fråga, huruvida anskaffandet af ett så stort parti stöfla!’,

som angifvits, vore erforderligt. Enligt inhemtad uppgift skulle partiet

bestå af dels 1,240 par vanliga stöflar å 13 kronor 40 öre för par till

tre infanteriregementen och dels 6,021 par ridstöflar å 17 kronor för

par till artilleriregementena och trängtrupperna. Mot anskaffningen af

nämnda parti vanliga stöflar har utskottet ej velat göra någon erinran,

hvaremot, då det synts utskottet sannolikt att vid de senare, hufvudsakligen

åkande eller ridande trupperna de värnpligtige sjelfve skola

mera allmänt vara försedda med dugliga stöflar, utskottet ansett anskaffningen

af ridstöflar kunna begränsas till 2,000 par, hvilka skulle

draga en kostnad af 34,000 kronor. Lägges härtill kostnaden för

ofvanberörda parti vanliga stöflar, 16,616 kronor, skulle kostnaden för

stöflar komma att uppgå till 50,616 kronor, hvilket belopp med 68,357

kronor understiger hvad i berörda tablå afsetts för dylikt ändamål.

Emot öfriga poster i tablån har utskottet icke funnit något att

erinra och vill blott anmärka, att de derstädes upptagna patron väskorna

äro afsedda för ammunition till 6,5 mm. karbiner.

Uti den såsom bilaga 5 vid detta utlåtande fogade tablå har ofvanberörda

af utskottet förordade inskränkning i stöfvelanskaffningen iakttagits,

och har derigenom totala anskaffningskostnaden nedbragts till

931,070 kronor 27 öre.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till anskaffning af

erforderliga, till den personliga fältutrustningen hörande

beklädnads-, utrednings- och remtygs- m. fl. persedlar

för såväl sjette arméfördelningens fyra från bataljoner

till regementen genom 1892 års härordning omorganiserade

infanteritruppförband som för de genom

samma härordning nyuppsatta artilleriregementena,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

107

Karlsborgs artillericorps och trängbataljonerna, på

extra stat beviljar i jemnadt tal 931,000 kronor samt

till utgående under år 1901 deraf anvisar 465,500

kronor.

Täckande af brist i ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning.

30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för täckande af

uppkommen brist i anslaget till arméns munderingsutrustning på extra

stat bevilja 404,000 kronor samt deraf för år 1901 anvisa 202,000

kronor.

Departementschefen har, under åberopande af hvad han i sammanhang

med sitt yrkande om höjning af ordinarie anslaget till arméns

munderingsutrustning till statsrådsprotokollet anfört och som finnes här

ofvan under punkten 12:o omförmäldt, förklarat sig anse medel böra

å extra stat beviljas till fyllande af den brist i berörda anslag, som i

anledning af de å åberopade ställe af honom angifna orsaker dels redan

uppkommit, dels kunde med visshet förutses komma att äfven under

innevarande år ytterligare uppstå.

Enligt utskottet tillhandakomna uppgifter hade arméförvaltningen

vid 1898 års utgång af vissa truppförbands hos förvaltningen innestående

munderingskassors medel användt icke mindre än 878,229

kronor 46 öre för bestridande af ordinarie utgifter för härens munderingsutrustning.

Från denna sålunda uppkomna skuld borde emellertid

frånräknas dels arméförvaltningens fordringar hos vissa andra munderingskassor,

tillsammans 53,332 kronor 58 öre, dels äfven tillfällig behållning

å ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning 261,846

kronor 23 öre, så att den verkliga bristen utgjorde vid nämnda tidpunkt

563,050 kronor 65 öre. Härvid är dock att bemärka, att inneliggande

lager af materialier måste medräknas såsom behållning vid

fråga om bestridande af utgifter från förenämnda anslag. På grund

häraf och med afseende jemväl å nödvändiga utgifter från detta anslag

under åren 1899 och 1900 synes det nu äskade anslagsbeloppet,

404,000 kronor, vara erforderligt för utjemnande af missförhållandena

i förevarande hänseende.

Till följd af det invecklade bokföringssättet hos arméförvaltningen

lärer det hafva vant omöjligt att förr, än som nu skett, konstatera

Angående

anslag till

täckande af

brist i ordinarie

anslaget

till arména

munderingsutrustning.

[29.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

så väl att det ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning i

verkligheten öfverskridits som ock att detta öfverskridande måste blifva

af fortvarande natur och icke är af tillfällig orsak föranledt. Åtgärder

för vinnande af rättelse häri lära derför icke hafva kunnat tidigare än

nu skett föreslås. Utskottet kan emellertid ej undgå att finna, att dessa

omständigheter, hvilka äfven ådragit sig nästlidet års statsrevisorers

uppmärksamhet, tyda på missförhållanden af den art, att de synas tarfva

ändring, på det att beräkningarna öfver medelsbehofven må varda så

rigtiga som möjligt.

Under förevarande förhållanden har utskottet icke ansett sig böra

motsätta sig Kongl. Maj:ts för omförmälda brists fyllande nu framlagda

förslag och hemställer derför,

att Riksdagen må för täckande af uppkommen

brist i anslaget till arméns munderingsutrustning på

extra stat bevilja 404,000 kronor samt deraf för år

1901 anvisa 202,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Angående

anslag till

reseunderstöd

åt officerare

m. fl.

[30.]

31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1901 till

reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän anvisa 9,000 kronor

med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad

af anslaget kunde under året besparas.

Departementschefen har erinrat, hurusom, till bestridande af kostnaden

för officerares utsändande till främmande länder i ändamål att

inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de

kostnader, officerare måste vidkännas under anställning i utländsk krigstjenst

eller eljest under resor utomlands för utbildning i sitt yrke,

under en följd af år anslagits ett belopp af 9,000 kronor samt derom

att, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från detta anslag utgått

jemväl för att bereda tjensteman vid intendenturen tillfälle att genom

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande \'':o 5.

109

besök i främmande land tillgodogöra intendenturen den der vunna

erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörde, äfvensom förklarat

att ett dylikt anslag fortfarande vore af nöden.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän för år 1901 å extra stat

anvisa 9,000 kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t

att få under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

32:o. Kongl. Maj:t har uti statsverkspropositionen i punkten 31

under denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till skarpskytteväsendets

och skjutskicklighetens befrämjande på extra stat för år 1901 bevilja

160,000 kronor med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande

år använda hvad af anslaget kunde under året besparas.

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o 29)

har herr S. Wieselgren med flere föreslagit:

a) att Riksdagen måtte till det frivilliga skytteväsendets befrämjande

på extra stat för år 1901 anvisa 320,000 kronor, att af Kong!.

Maj:t för ändamålet användas på sådana vilkor och under sådan kontroll,

att det med det frivilliga skytteväsendet afsedda syftet måtte i möjligaste

mån vinnas, samt med rättighet för Kongl. Maj:t att under följande

år använda hvad af anslaget kunde under året besparas; äfvensom

b) att Riksdagen måtte medgifva, att, utöfver det för år 1900

redan beviljade anslag, finge af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål

under år i 900 af tillgängliga medel anvisas 40,000 kronor att af det

under mom. a) omförmälda anslag för 1901 ersättas.

Angående Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning inhemtas af

det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll följande.

Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar både i

skrifvelse af den 28 november sistlidet år, med förmälan att den

frivilliga skytterörelsen under samma år ånyo gjort beaktansvärda framsteg,

tillkännagifvit, att under året nybildats ej mindre än 62 skytteföreningar,

hvadan hela antalet dylika föreningar inom landet numera

Angående

anslag till

skarpskytteväsendets

och

skjutskicklighetens

befrämjande.

[31.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

uppginge till 632 med tillhopa omkring 35,000 medlemmar. Inom

de särskilda föreningarne hade äfven en ökad lifaktighet gjort sig

gällande, i det att, bland annat, antalet deltagare i förbundstäflingarne

under år 1899 uppginge till 4,400 emot 3,800 under nästföregångna

året, samt antalet anslagsberättigade öfverstigit den af centralstyrelsen

uppgjorda beräkning. Med framhållande af att behofvet af statsunderstöd

sålunda fortfarande gjorde sig gällande, ville styrelsen särskilt

betona krafvet på understöd till fri ammunition. Det af styrelsen

i detta afseende förut uttalade önskningsmål, att 96 fria skott

skulle kunna utdelas till de under löpande år antecknade rekryter och

36 dylika skott till det nästföregående årets, hade med det för år 1899

utgående anslaget af 120,000 kronor icke kunnat uppnås och ej heller

hade det varit möjligt att tillmötesgå skytteföreningarnes under året

inkomna ansökningar om understöd till skjutbanors ordnande. Under

sådana förhållanden och då skytterörelsen fortfarande genom ökad utbredning

och lifaktighet gåfve de bästa löften för framtiden, hade styrelsen

hemstält, att samma belopp, 160,000 kronor, som för innevarande

år anvisats till befrämjande af skytteväsendet och skicklighet i skjutning,

måtte få jemväl under år 1901 utgå.

Departementschefen har för egen del anfört, att, då det frivilliga

skytteväsendet befunne sig i en fortfarande utveckling och det för innevarande

år utgående anslaget till dess understödjande visat sig vara väl

behöfligt, han förordade anslag till enahanda belopp jemväl för år 1901.

Uti ofvanberörda motion har hufvudsakligen anförts följande.

Den frivilliga skytterörelsen hos oss hade på senare tid vunnit stor

anslutning, på samma gång som den numera så organiserats, att det,

som vid de frivilliga skjutöfningarna inlärdes, blefve en förberedelse,

ett underhållande och eu fortsättning af de skjutöfningar, som de värupligtige

genomginge under sin tjenstgöringstid vid armén. Man hade

allt mer kommit till insigt om dessa frivilliga skjutöfningars stora betydelse

för landets försvar, om de blefve rätt ledda och fullföljda. Det

genom egen erfarenhet vunna medvetandet att kunna i farans stund

säkert lita på sin hand och sitt öga och den fullständiga förtrogenheten

med gevärs mekanismen måste ju uppenbart vara vigtiga faktorer i striden.

Med den korta öfningstid, som beskärdes våra värnpligtige, måste

den erfarenhet om eldvapnets bruk, de sålunda på frivillighetens väg

kunde inhemta, vara ännu mera betydelsefull.

Denna rörelse hade blifvit eu verklig folkrörelse. Skjutlag bildades,

skytteföreningar organiserades, skytteförbund samlade länsvis dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .5.

in

föreningar. Den frivilliga skytterörelsen bredde sålunda ut sig från by

till by, från socken till socken, från län till län; den samlade ungdomen

till ädelt nöje, hvars grund likasom hvars ändamål vore allvar, lärde den

att förstå och älska det vapen, den eu gång skulle bära för sitt lands

försvar, och beredde härigenom också jordmån för den utsträckning af

den allmänna värnpligten, som ovedersägligen snart måste genomföras.

För att belysa skytterörelsens utveckling under de senaste fem

åren, hafva motionärerna meddelat några siffror, beträffande Indika

utskottet tillåter sig hänvisa till sjelfva motionen.

Orsaken till den genom dessa sifferuppgifter ådagalagda betydande

utvecklingen läge, enligt motionärernas mening, dels i den fasta organisationen,

som på ett energiskt och förtjenstfull! sätt leddes af centralstyrelsen

för Sveriges frivilliga skytteföreningar, dels ock i de ökade

statsanslag, som sedan den nya organisationens införande kommit skytteväsendet

till del. Dessa anslag hade utgjort för åren 1896—98 90,000

kronor om året, för år 1899 120,000 kronor och för år 1900 160,000

kronor.

För år 1901 hade Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till ifrågavarande

ändamål jemväl äskat 160,000 kronor.

Enligt motionärernas öfvertygelse vore det emellertid för det frivilliga

skytteväsendets utveckling och dermed också för landets försvar

till stort gagn, om detta anslag blefve rikligare tillmätt. Ännu stode

vi i förhållande till vår folkmängd långt efter andra länder, der staten

också funnit med sina syften förenligt att i högre grad än hos oss

understödja den frivilliga skytterörelsen. Så t. ex. hade år 1898 i

Danmark funnits 975 skytteföreningar med 36,675 medlemmar och i

Norge 1,053 skytteföreningar med 27,976 medlemmar, som alla skjutit

minst 30 skarpa skott; under samma år hade vid dessa föreningar lossats

i Danmark 2,463,623 och i Norge 2,500,000 skarpa skott. I sistnämnda

land åtnjöte skytterörelsen, som nu förfogade öfver 13,000 gevär, ett

årligt statsunderstöd af 120,000 kronor, hvarjemte Stortinget ansloge

medel såsom bidrag till inköp af Krag-Jörgensens gevär. Under år

1898 hade af enskilda skyttar och föreningar inköpts 3,231 sådana

gevär; staten bidroge med omkring hälften af kostnaden för gevär, 61

kronor, men gevären finge ej af skytt till annan öfverlåtas under de 4

första åren, utan bokfördes samt besigtigades och redovisades årligen

under denna tid. I Schweiz, der den frivilliga skytterörelsen fatt ännu

större omfattning, lossades omkring 13 millioner skarpa skott om året,

och utdelades från statens förråd vapen fritt åt alla skyttar.

Fri ammunitation eller åtminstone betydligt ökadt understöd för

anskaffande af ammunition vore enligt motionärernas mening eu lits
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N.-o 5.

fråga för den frivilliga skytterörelsen. Sedan öfriga behof blifvit nödtorfteligen

tillgodosedda, såsom skjutbanors ordnande, arfvoden till instruktörer,

understöd till skytteförbunden, anslag till centralstyrelsens

expedition m. m., åsterstode emellertid icke mycket af det äskade anslagsbeloppet

till beredande af fri ammunition. Enligt hittills gällande

bestämmelser erhölle hvarje förening för detta ändamål dels 1 krona

om året för hvarje medlem, som skjutit 60 skarpa skott under det föregående

året, äfvensom 1 krona för hvarje under året nyinskrifven medlem,

som icke öfverskridit värnpligtsåldern. Då antalet af de anslagsberättigade

under år 1899 varit 16,948 och antalet af de nyinskrifna,

som icke öfverskridit värnpligtsåldern, varit omkring 8,500, hade således

statens understöd till anskaffande af ammunition under samma tid utgjort

omkring 25,000 kronor. Huru otillräckligt detta understöd måste vara,

framginge lätt af det förhållande, att under året lossats omkring

2.500.000 skott. Hvarje skott beräknades kosta i medeltal 4 öre styck, och

hade kostnaden för samtliga dessa aflossade skott alltså utgjort omkring

100.000 kronor. Skilnaden, 75,000 kronor, hade alltså skvttarne sjelfva

måst vidkännas. Detta måste anses vara för dem betungande, och det

verkade också hämmande på utvecklingen af rörelser, hvilket syntes af

det stora antal medlemmar, som årligen utginge ur föreningarna. Så

t. ex. hade i föreningarna under år 1898 nyinskrifvits 7,991 medlemmar,

men afgått 6,819. Ett betydande antal af de nyinskrifna hade, sedan

de lossat det ringa antal fria skott, till hvilka de såsom sådana varit

berättigade, åter utgått. De flesta hade icke råd att utom den tid, de

offrat för skyttesaken, vidkännas direkta utgifter för densamma. Också

hade hos flera landsting anslag begärts till anskaffande af fri ammunition

åt de frivilliga skyttarne. Detta syntes motionärerna dock mer

tillhöra statens uppgift än landstingens. Härtill komme, att med anskaffande

af moderna repetergevär ammunitionen komme att i hög grad

fördyras. Hvarje skott till ett mausergevär beräknades nemligen kosta

omkring 8 öre. Motionärerna vore fast öfvertygade, att genom rikare

understöd till anskaffande af ammunition man icke blott skulle qvarhålla i

föreningarna många af dem, som nu utträdde, utan jemväl tillföra dem

ökadt antal nya medlemmar och jemväl verka till bildande af en mängd

nya skytteföreningar. Ännu funnes blott 636 föreningar, men Sverige

hade 2,500 kommuner. Det vore alltså långt till det önskemål, att i

hvarje kommun skulle finnas eu sådan förening och att en afsevärd

procent af antalet ynglingar och män i ålder 16—40 år, hvilket antal

år 1897 varit 876,207, måtte erhålla säker färdighet i eldhandvapnets

bruk.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

113

Men äfven andra behof behöfde bättre tillgodoses, än hvad med det

nuvarande anslaget kunde ske. På sätt en vid motionen fogad afskrift

af kongl. brefvet den 21 maj 1899 närmare utvisade, hade Kongl. Maj:t

beredt skytteföreningarna tillfälle att, enär det för den frivilliga skytterörelsens

fortsatta utbredning vore af synnerlig vigt, att skyttarna vid

sina öfningar hade att tillgå gevär af samma modell som arméns, från

statens förråd till inköpspris inlösa 5,000 mausergevär, hvilka från utlandet

anskaffats samtidigt med de 40,000 sådana gevär, som staten

der bestält. Den frivilliga skyttens sträfvan vore att erhålla eget skjutvapen;

först dermed egnade han sig åt skyttesaken med varaktigt intresse.

Redan nu medförde detta icke ringa kostnad. Från statens

förråd kunde han visserligen för 12 kronor lösa ett begagnadt gevär

af 1867 års modell, men ett nytt remingtongevär, som han föredroge,

kostade 25 kronor. Ett mausergevär åter betingade ett pris af 54 kronor.

Det syntes motionärerna välbetänkt, om man i likhet med hvad

som gjorts i Norge förmedelst statsbidrag under nödiga garantier beredde

skytteförening eller skytt tillfälle att förvärfva sig mausergevär

till halfva priset.

För att den frivilliga skytterörelsens skjutöfningar måtte ledas i

rätt rigtning och gifvas militär pregel, så att hvad som öfvades och

lärdes hade eller lätt kunde erhålla den militära form, som vore nödvändig,

då skjutfärdigheten skulle användas till nationens försvar, vore

föreskrifvet, att vid hvarje förening skulle finnas anstäld en af Kongl.

Maj:ts ombud i skytteförbundets styrelse godkänd, i militäriskt skjutande

fullt utbildad instruktör. Denne vore vanligen en underofficer eller

soldat. Skjutöfningarnes resultat berodde således i hög grad på dessa

instruktörers skicklighet och förmåga. Tillgången på instruktörer vore

icke tillräcklig. Det hände till och med, att färdigbildade föreningar

måste i brist på instruktör upplösas, enär de icke utan sådan kunde

erhålla statsunderstöd. Det vore derför ett önskningsmål, att för instruktörer

åt de frivilliga skytteföreningarna bereddes särskild utbildning

vid arméns skjutskola eller på annat sätt. Eu sådan utbildning medförde

naturligtvis äfven kostnader.

Jemväl för skjutbanornas ordnande kräfdes större bidrag, än som

inom det nuvarande anslaget kunde lemnas, helst som med införande

af det mera långskjutande mausergeväret jemväl redan anordnade skjutbanor

syntes behöfva förlängas.

De s. k. skarpskyttarnes tid vore förbi likasom yrkesskyttarnes.

Det lönade sig icke längre att vara yrkesskytt, då det högsta pris, som

bestodes, vore endast 75 kronor. Den frivilliga skytterörelsen, sådan

Dih. till Riksd. Prut. 1U00. 4 Dumt. 1 Afd. 5 Raft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

den nu sedan år 1893 vore organiserad, hade en helt annan uppgift,

nemligen att i militärisk form och anda utbilda så många som möjligt

af landets värnpligtige i skjutfärdighet och derigenom fullständiga hvad

som i denna särskilda utbildningsgren under den korta öfningstiden vid

armén icke kunde medhinnas.

Meningen vore icke och kunde icke heller vara att med dessa frivilliga

öfningar ersätta vapenöfningarna vid hären; afsigten vore endast

att fullständiga dem med personlig förtrogenhet med vapnet och färdighet

i dess användande. Vid härens vapenöfningar kunde man derigenom

egna så mycket mer tid åt andra för den blifvande soldaten

nödvändiga utbildningsgrenar, såsom skjutning i trupp, afståndsbedömande,

terrängkännedom, elddisciplin, kunskap i bevakningstjenst m. m.

Den personliga skjutfärdigheten framstode dock som en ytterst vigtig

egenskap. Denna färdighet skänkte dessutom en känsla af trygghet åt

nationen^ den stärkte kärleken till fosterjorden och lusten att med sitt

lif försvara den. Också bevittnade vi i dessa dagar, hurusom ett litet

folk, vandt vid eldvapnets brak, kunde genom högt uppdrifven skjutskicklighet

med framgång upptaga striden mot en stormagt.

Men den frivilliga skytterörelsen hade också eu social betydelse.

Den fylde med glädje och tillfredsställelse mången ledig stund, som

måhända eljest skulle egnats åt mindre förädlande förströelser, den

sammanförde på frivillighetens väg till upphöjd täflan män af annars

vidt skilda samhällsklasser och förenade dem som goda kamrater om

det mål, som vore fäderneslandets fortfarande frihet och oberoende.

På grund af hvad sålunda anförts hölle motionärerna före, att anslaget

för ifrågavarande ändamål borde åtminstone fördubblas och sålunda

utgå utgå för 1901 med 320,000 kronor. För att emellertid

öfvergången från det nuvarande anslaget måtte lättare förmedlas, syntes

medgifvande af Riksdagen böra lemnas Kongl. Maj:t att redan under

innevarande år utöfver det redan anvisade anslaget, 160,000 kronor, få af

tillgängliga medel för ändamålet använda 40,000 kronor att sedermera

af anslaget för 1901 ersättas, genom hvilken åtgärd man för det frivilliga

skytteväsendet således skulle hafva att tillgå för år 1900 200,000

kronor och för 1901 280,000 kronor.

Med anvisande af dessa ökade medel till det frivilliga skytteväsendet

syntes också böra tagas i öfvervägande, om icke ökad kontroll

öfver deras rätta användande borde anordnas. Dock finge man icke

föreställa sig, att sådan kontroll nu saknades. Såsom förut erinrats,

erhölle skytteförening icke statsunderstöd, derest der icke funnes anstäld

en af kronans ombud i skytteförbundets styrelse godkänd, i militäriskt

skjutande utbildad instruktör. Jemlikt kongl. brefvet den 9 juni 1893

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

115

och chefens för landtförsvarsdepartementet den 11 juni 1895 utfärdade

cirkulär till kronans ombud i skytteförbundens styrelser, hvilka ombud

alla vore officerare, ålåge det dem bland annat att på bästa sätt öfvervaka

skytteföreningarnas af staten understödda verksamhet och derför

vid täflingsskjutningar och eljest, så ofta tillfälle dertill erbjödes, tillse,

att skjutöfningarna bedrefves enligt militäriska grunder och gifna föreskrifter.

Skytteförbund funnes, der kronans ombud årligen inspekterat

samtliga skytteföreningar inom förbundet. Äfvenså vore centralstyrelsens

verkställande utskotts ledamöter, af hvilka tre vore af Kongl.

Maj:t utsedda officerare, berättigade att mot truppbiljett företaga resor

å statens jern vägar för erforderlig inspektion af dest frivilliga skytteväsendet,

af hvilken rättighet de jemväl flitigt begagnat sig. Detta

hindrade icke, att åtskilligt ännu kunde göras, för att säkerhet måtte

vinnas, att de medel, staten ansloge till det frivilliga skytteväsendets

befrämjande, också blefve för ändamålet rätt använda.

Utskottet finner den frivilliga skytterörelsen, rätt ledd, vara af

den stora vigt för landets försvar, att den bör af Riksdagen uppmuntras

genom anslag till sådan storlek, att de enskilde skyttarnes uppoffringar

för saken ej må blifva för dem så betungande, att intresset tilläfventyrs

minskas. Af de i ofvanberörda motion anförda uppgifter och de

vid densamma fogade handlingar framgår emellertid, att redan för närvarande

blott en ganska ringa del af de med det frivilliga skytteväsendet

förenade utgifter och särskildt endast ett obetydligt antal af de

lossade skotten kan med statsanslaget bekostas. Dertill kommer, att

patronen till det ännu brukliga remingtongeväret kostar blott 4 öre,

medan deremot kostnaden för patronen till det nya 6,5 mm. gevär, som

ju småningom bör blifva användt vid nu ifrågavarande skjutöfningar,

kan, enligt hvad af Kongl. Maj:ts framställning till denna Riksdag om

anskaffning af mobiliseringsammunition inhemtas, beräknas till minst

9y öre eller således mer än dubbelt så mycket. Af dessa anledningar

finner utskottet en ökning af ifrågavarande anslag utöfver det för innevarande

år anvisade och af Kongl. Maj:t nu för år 1901 äskade beloppet

vara påkallad, men håller före, att de nya gevären icke torde

blifva under år 1901 utlemnade till så stort antal, att prisförhöjningen

å ammunition kan under nämnda år utöfva någon större inverkan på

utgifterna i det hela, och att ej heller föreningarna hittills vunnit den

omfattning och utveckling, att de redan nu skulle kunna lämpligen tillgodogöra

sig ett så stort anslag, som motionärerna föreslagit. Enligt

utskottets mening liirer det tvärt om vara för skytterörelsen gagneligt

att, såsom hittills skett, statens understöd till densamma liålles i jembredd

med rörelsens fortskridande utveckling och icke alltför bråd
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

störtadt ökas. Utskottet har derför funnit sig böra endast så till vida

biträda motionärernas förslag, att utskottet tillstyrker, att för år 1901

må anvisas 240,000 kronor, och rätt medgifvas Kong!. Magt att redan

under innevarande år deraf använda 20,000 kronor. Då detta statsanslag

var för hvarje af åren 1895—1897 90,000 kronor, för hvardera

året 1898 och 1899 120,000 kronor och för 1900 är 160,000 kronor,

hvilket emellertid genom tillkomsten af berörda 20,000 kronor skulle

kunna ökas till 180,000 kronor, samt under sådan förutsättning det för

1901 disponibla anslagsbeloppet skulle blifva 220,000 kronor, anser

utskottet dessa siffror utvisa eu tillräcklig stegring af anslaget.

Emot motionärernas förslag i afseende å de vid anslaget fogade

bestämmelser har utskottet icke funnit något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med föranledande af Kongl. Majrts

nu ifrågavarande framställning och ofvanberörda motion,

må till det frivilliga skytteväsendets befrämjande på

extra stat för år 1901 anvisa 240,000 kronor, att af

Kongl. Maj:t. för ändamålet användas på sådana vilkor

och under sådan kontroll, att det med det frivilliga

skytteväsendet afsedda syftet må i möjligaste mån

vinnas, samt med rättighet för Kongl. Maj:t ej mindre

att under följande år använda hvad af anslaget kan

under året besparas, än äfven att förskottsvis af tillgängliga

medel under innevarande år utanordna af

detta anslag högst 20,000 kronor.

Ökade utgifter för krigshögskolan.

Angående

anslag till

ökade utgifter

för krigshögskolan.

[32.]

33:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ökade utgifter

för krigshögskolan anvisa ett belopp af 28,000 kronor samt deraf på

extra stat för år 1901 bevilja 14,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom i skrifvelse den 17 februari

1899 tjenstförrättande inspektören för militärläroverken anfört:

Chefen för generalstaben, generalmajoren m. m. friherre Raab

hade i sitt betänkande den 16 november 1876 rörande krigshögskolans

organisation beräknat antalet ordinarie elever till trettio, hvilket, antal

han ansett så högt, att det sannolikt icke skulle komma att öfverskridas,

och derjemte vara det högsta, som samtidigt skulle kunna undervisas

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

117

af allenast en lärare, såvida undervisningen skulle kunna bedrifvas med

erforderlig kraft. Organisationsförslaget hade också utarbetats under

förutsättning af detta antal.

Enligt bestämmelserna i det för skolan utfärdade reglemente den

12 juli 1878 hade emellertid, på förslag af krigsundervisningskommissionen,

maximiantalet elever höjts till fyrtio, hvilket dock på den tiden i

sjelfva verket saknat större betydelse, då elevantalet först år 1892

öfverskridit trettio. Sistnämnda år hade nemligen elevantalet stigit till

trettioåtta, två officerare af flottan inberäknade, med anledning hvaraf

dels särskilda medel anvisats till förstärkning af lärarekrafterna och till

betäckande af de ökade kostnaderna för sommaröfningarna, dels ock

genom kongl. kungörelse den 26 januari 1894 bestämts, att de ordinarie

elevernas antal skulle vara högst 30, deri dock icke inräknade

officerare af flottan. År 1898 hade emellertid antalet kompetenta inträdessökande

uppgått till 37, deri inberäknade en officer af flottan och

en af Karlskrona artillericorps. För att hela detta antal skulle kunna

emottagas, hade äfven för denna kurs beviljats medel till ökade lärarekrafter

och till sommaröfningarna. En dylik tillfällig hjelp syntes

emellertid icke vara att påräkna för framtiden och vore ej heller

tillfyllestgörande. Af en verkstäld, uträkning, hvilken såsom bil. VI

vore fogad vid statsrådsprotokollet, framginge nemligen, att af de

från och med år 1875 till och med år 1887 utnämnda officerarne omkring

17,5 procent vunnit inträde vid krigshögskolan, men under de fem

härefter närmast följande åren kunde procentantalet beräknas till minst 25,

enär 1892 års årgång med all sannolikhet komme att ännu lemna elever

till högskolan, hvilket i än högre grad vore fallet med årgångarna

1893--1895, hvilka redan lemnat resp. 20,9, 16,o och 11,i procent. Det

syntes derför icke vara för högt, om man beräknade, att framdeles 25

procent af samtliga utnämnda officerare komme att blifva berättigade

till inträde vid krigshögskolan, enligt hvilken beräkning och under antagande,

att 100 officerare årligen nyutnämndes, i hvarje af krigshögskolans

tvååriga kurser komme att finnas 50 elever. Anledningen

till denna ökning af elevantalet vore att söka, utom i

det växande begäret efter vetande, dels deri, att arméns officers
corps,

inberäknadt intendenturcorpsen, sedan krigshögskolan började

sin verksamhet, ökats med ungefär 300 personer, dels ock deri, att

efter den senaste förändringen vid artilleri- och ingeniörhögskolan

åtskilliga artilleriofficerare i stället för att genomgå sagda läroverks

högre kurs sökte inträde vid den under föga längre tid pågående krigshögskolan.

Frågan vore då, huruvida krigshögskolan borde ordnas så,

att den kunde mottaga alla dem, hvilka vore berättigade till inträde.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Å ena Bidan vore det uppenbart, att undervisningens grundlighet icke

finge lida intrång genom ett för stort elevantal, men å andra sidan

kunde det måhända anses obilligt, att några skulle uteslutas från en

undervisning, af hvilken de frivilligt sökte komma i åtnjutande utan

att derför uppbära någon egentlig ersättning, synnerligast så länge

större delen af de yngre officerarne vore urståndsätta att under två

tredjedelar af året utöfva militär tjenstgöring. En ökning af elevantalet

till 50 skulle emellertid föranleda ganska omfattande förändringar.

Den skulle nemligen förutsätta en delning af kursen i två parallelafdelningar

med 25 elever, eller ock att ny kurs börjades hvarje år,

d. v. 8. en fördubbling af lärareantalet och nära nog äfven af anslaget,

samt anskaffandet af ny lokal med två lärosalar eller utvidgning af den

nuvarande. En ökning af elevantalet till 40, d. v. s. till 20 procent

af två årgångar officerare, borde deremot, enligt hvad hittills vunnen

erfarenhet gåfve vid handen, kunna ske äfven utan ändring af högskolans

nuvarande organisation, men deremot icke utan förhöjning af

anslaget. Erfarenheten hade nemligen visat, att det för lärarne varit

förenadt med ganska ansträngande arbete att läsa och bedöma de af

eleverna på lärorummet och i hemmet utförda arbetena, när elevantalet

uppgått till 30—40. För att underlätta lärarnes arbete hade också för

de kurser, hvilka haft större elevantal än 30, d. v. s. för kurserna 1892

—1894 och 1898—1900, repetitörer anstälts till deras biträde. Då

lärarne emellertid för att kunna känna och rigtigt bedöma elevernas kunskapsmått

i alla händelser nödgats genomläsa deras samtliga arbeten,

blefve vinsten af en dylik åtgärd ej synnerligen stor för andra, än för

lärarne i de ämnen, hvilka omfattade aplikatoriska kurser och i hvilka

skrifningar ofta förekomme hvarje vecka, hvarvid ej sällan mycket

omständliga rättelser måste göras. På grund häraf måste möjlighet

visserligen finnas att kunna anställa repetitörer till lärarnes biträde,

men det borde öfverlemnas åt chefen att använda dem för sådana ämnen

eller delar af ämnen, der deras biträde särskildt vore af behofvet påkalladt.

Derjemte syntes en ökning af lärareaflöningen utgöra ett oundgängligt

vilkor för hvarje höjning af elevantalet, dels emedan ett ökadt

arbete borde vara förenadt med ökad ersättning, dels emedan lärareaflöningen

vid krigshögskolan redan under nuvarande förhållanden

måste anses såsom synnerligen låg. Då intet skäl förefunnes att frångå

den nuvarande grunden för beräknandet af lärareaflöningen, nemligen

efter antalet undervisningstimmar i veckan, så borde för militärämnena

och matematik en ökning af det nuvarande beloppet af trehundra kronor

om året för veckotimme till fyrahundra kronor vara den minsta, som

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

119

kunde ifrågasättas. För språklärare åter kunde det nuvarande arfvodesbeloppet

bibehållas, enär deras arbete för lektionerna vore mindre än de

öfriga lärarnes. Aflöningen för läraren i tyska språket borde dock

beräknas efter samma grunder som för de öfriga språklärarne. Då

erfarenheten tydligen ådagalagt behofvet af ytterligare en lärare i ryska

språket, hvilket behof äfven för nu pågående lärokurs blifvit tillgodosedt,

borde en 2:e lärare i ryska språket upptagas i åtaten med samma

arfvode som l:e läraren, emedan de vore fullkomligt sidoordnade samt

hade samma antal undervisningstimmar och undervisningsskyldighet.

Det för aflöning åt repetitörer erforderliga beloppet syntes kunna inskränkas

till 1,()00 kronor om året, att fördelas i arfvoden å högst

500 kronor, under förutsättning att chefen i öfrigt erhölle förfoganderätt

öfver detta anslagsbelopp. Då adjutanternas arbete ökades i förhållande

till elevernas antal, borde deras ursprungligen till endast 600

kronor bestämda arfvode höjas till 800 kronor. Af samma skäl borde

likaledes redogörarens arfvode, 500 kronor, höjas med minst 100 kronor

till 600 kronor. Det arfvode af 600 kronor, hvilket enligt kongl.

brefvet den 7 november 1884 utginge till den officer (stallmästare),

hvilken bestrede undervisningen i ridning, borde, för ordningens skull,

lämpligen uppföras på högskolans stat.

Såsom upprepade gånger framhållits af krigshögskolans chefer,

vore, enligt hvad t. f. inspektören för militärläroverken vidare anfört,

anslaget till sommaröfningarna otillräckligt redan under nuvarande förhållanden.

Enligt en af chefen för krigshögskolan uppgjord och af

krigsundervisningskommissionen gillad beräkning (bil. VII till statsrådsprotokollet)

skulle kostnaderna för nämnda öfningar under hvarje kurs

med 40 elever belöpa sig till i jemnt tal 16,000 kronor eller 8,000

kronor om året.

Det till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel

med 500 kronor årligen utgående anslaget vore ytterst

lågt beräknadt och borde derför höjas till 850 kronor.

Krigsundervisningskommissionen, som ansåge väckt fråga om dagaflöning

åt adjutanter och elever vid krigshögskolan för närvarande

icke böra till afgörande förekomma, hade likväl funnit i hög grad önskvärdt,

att någon lättnad i ekonomiskt afseende bereddes eleverna, och

derför föreslagit, att å högskolans stat måtte upptagas ett årligt anslag

af 4,000 kronor, att af Kongl. Maj:t uppå inspektörens för militärläroverken

förslag fördelas i understödsbelopp om högst 400 kronor,

företrädesvis till elever, Indika deraf vore mest i behof.

Slutligen hade föreslagits de ändringar, Indika vore erforderliga i

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

krigshögskolans stat, derest det i nu gällande reglemente fastslagna

högsta elevantalet lomme att bibehållas. På grund af hvad sålunda

blifvit anfördt, hade tjenstförrättande inspektören för militärläroverken,

med erinran, hurusom genom antagande af stat för allenast 30 elever

någon utveckling af krigshögskolan icke vunnes och ändamålet med

hans förevarande framställning i sjelfva verket blefve förfeladt, på krigsundervisningskommissionens

vägnar, hemstält, att Kongl. Maj:t ville hos

Riksdagen göra framställning derom, att krigshögskolans stat måtte

från och med år 1901 höjas till 40,000 kronor, i ändamål att elevantalet

måtte kunna ökas till fyrtio, officerare af flottan ej inberäknade.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 23 november i899 hade dåvarande

t. f. chefen för generalstaben, öfversten m. m. K. G. Bildt,

anfört, att som antalet till inträde vid krigshögskolan berättigade officerare

för framtiden sannolikt komme att icke oväsentligt öfverstiga

det för närvarande faststälda maximiantalet ordinarie elever eller 30,

det vore högeligen önskvärd!, att krigshögskolan sattes i stånd att

emottaga och utbilda samtliga inträdesberättigade officerare eller åtminstone

så många som möjligt af dem.

Otvifvelaktigt vore dock, att undervisningen icke utan svårighet

kunde bedrifvas med full kraft, så vida elevantalet inom hvarje kurs

öfverstege 30, och att krigshögskolan derför borde organiseras så, att

ny kurs började hvarje år i stället för hvartannat år. Härtill skulle

dock fordras ej endast ökade lärarekrafter och höjdt anslag, utan äfven

större lokaler. En vidtomfattande omorganisation af krigshögskolan

borde derför också ställas i utsigt, men denna kunde icke vidtagas förr

än i sammanhang med lösandet af generalstabens och krigshögskolans

byggnadsfråga — en fråga, som uppkommit sedan tjenstförrättande

inspektören för militärläroverken inkommit med sin meranämnda skrifvelse,

och hvilken fråga under den närmaste tiden borde erhålla sin

lösning. — På grund häraf borde alla mindre organisationsändringar

om möjligt anstå tills vidare, för att behandlas i samband med den

ofvarmämnda fullständiga omorganisationen.

Emellertid vore en ökning af elevantalet vid krigshögskolan så

angelägen, att frågan derom icke helt och hållet syntes böra uppskjutas,

tills byggnadsfrågan funnit sin lösning och i sammanhang dermed en

ny organisation kunde genomföras. Det syntes också möjligt att öka

elevantalet till 40, äfven med bibehållande af den nuvarande organisationen.

De ökade medel, hvilka härtill otvifvelaktigt vore erforderliga,

borde emellertid tills vidare upptagas å extra stat.

Att göra de föreslagna anslagsökningarna beroende af elevantalet,

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

121

8å att vid dem skulle fästas det vilkoret, att de skulle utgå endast

derest elevantalet öfverstege det nuvarande maximiantalet eller 30, vore

icke lämpligt, särskilt emedan lärarne vid krigshögskolan, hvilka hade

att ej endast pröfva de inträdessökandes kunskaper, utan äfven yttra sig

om de antagna elevernas qvarblifvande vid högskolan, härigenom skulle

komma i den grannlaga ställningen, att de arfvoden, de såsom lärare

uppbure, skulle kunna blifva beroende af den större eller mindre noggrannhet

och stränghet, med hvilken de bedömde såväl de inträdessökandes

som elevernas kunskapsmått.

T. f. chefen för generalstaben hade på grund häraf hemstält, att

Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen å extra stat äska följande ökning af

det till krigshögskolan utgående anslag för hvartdera af arbetsåren

1900—1901 och 1901 —1902, nemligen:

till 1 adjutant.....

» 1 »

» 1 redogörare

200 kronor

200 »

100 »

till arfvoden åt lärare:

åt lärarne i landtmilitära ämnen och matematik 100

kronor för hvarje timmes undervisningsskyldighet i

veckan 100 x 20 .................................................................... 2,000

åt en 2:dre lärare i ryska språket......................................... 1,200

» läraren i tyska språket ........................................................ 200

» » » sjökrigsvetenskap ................................................ 150

» » » ridning ................................................................... 600

till repetitörer....................................................... 1,000

)) sommaröfningar ................................................................. 4,000

» inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel

......................................................... 350

i» understöd åt elever........................................................... 4,000

»

»

»

»

»

»

»

»

summa 14,000 kronor,

eller tillsammans för begge arbetsåren d. v. s. för hela nästa kurs vid

krigshögskolan 28,000 kronor, hvaraf å 1901 års stat 14,000 kronor.

1 infordradt utlåtande hade arméförvaltningen å civila departementet

förklarat, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna tillfälle böra

beredas för en ökning af krigshögskolans elevantal, arméförvaltningen

icke hade något att erinra mot bifall till hvad t. f. chefen för generalstaben

i detta ärende föreslagit.

Bih. till Tliksd. Prot. 1900. 4 Sant/, 1 Afd. f) Jlåft.

IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Sedan departementschefen sålunda redogjort för hvad i ärendet

förekommit, har han för egen del anfört, att då krigshögskolans verksamhet

vore af mycket stor betydelse för bibehållandet och höjandet

af den högre militära bildningen inom arméns officerscorps, det syntes

honom angeläget, att denna bildningsanstalt måtte sättas i stånd att

mottaga och utbilda så vidt möjligt samtliga de officerare, hvilka sökte

inträde vid högskolan och visade sig eg a derför erforderliga förkunskaper.

Den genomgripande omorganisation af krigshögskolan, som

för detta ändamål vore önskvärd, kunde emellertid icke genomföras förr

än i samband med den ännu sväfvande frågan om byggnader för

generalstaben och krigshögskolan. En omreglering af krigshögskolans

stat syntes derför icke lämpligen böra ske förr än i sammanhang med

den fullständiga omorganisationen, utan borde å extra stat anvisas de

ökade medel, hvilka otvifvelaktigt erfordrades för att sätta krigshögskolan

i stånd att fortsätta sin verksamhet i den omfattning, som betingades

af officerscorpsens vid armén nuvarande storlek.

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge departementschefen, att,

på sätt t. f. chefen för generalstaben föreslagit, medel borde anvisas

för att ett större antal elever måtte kunna vid krigshögskolan vinna

inträde.

Utskottet har, då, på sätt departementschefen framhållit, en omreglering

af krigshögskolans stat icke synes lämpligen böra ske förr

än i sammanhang med den önskvärd befunna fullständiga omorganisationen

af nämnda högskola, ansett den nu ifrågavarande provisoriska

ökningen i anslag till krigshögskolan böra begränsas till det allra nödvändigaste.

En dylik nödvändighet har utskottet emellertid ej kunnat

tillerkänna alla de anslagsbehof, som i statsrådsprotokollet angifvits

och hvilka tillsammans uppgå till det af Kongl. Maj:t nu äskade belopp

af 14,000 kronor för år. Hvad beträffar de till sommaröfningar och till

repetitörer afsedda beloppen, resp. 4,000 kronor och 1,000 kronor, har

utskottet funnit desamma böra beviljas, liksom äfven arfvode till en

andre lärare i ryska språket, hvilket arfvode emellertid synts kunna

begränsas till samma belopp, som nu tillkommer läraren i tyska språket,

eller 1,000 kronor. Då arfvode åt läraren i ridning, 600 kronor,

hittills utgått från hufvudtitelns besparingar, har utskottet ansett nämnda

summa böra, för att ridundervisningen må kunna fortgå, inbegripas i

förevarande tilläggsanslag. Hvad deremot de öfriga uppgifna anslagsbehofven

beträffar, synes deras tillgodoseende lämpligast kunna fram
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

123

deles tagas under öfvervägande i sammanhang med den i utsigt stälda

omorganisationen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till ökade utgifter

för krigshögskolan beviljar ett belopp af 13,200 kronor

och deraf på extra stat för år 1901 anvisar 6,600

kronor.

Exercishus för Vesterbottens regemente.

34:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande af

exercishus å Vesterbottens regementes mötesplats bevilja å extra stat

för år 1901 ett belopp af 38,000 kronor.

I detta ämne inhemtas af statsrådsprotokollet följande.

Af sjette arméfördelningens truppförband saknade för närvarande

Vesterbottens och Vesternorrlands regementen särskilda byggnader, afsedda

för truppens öfningar, eller s. k. exercishus. Chefen för nämnda

fördelning hade i skrifvelse den 3 juni 1899 framhållit behofvet af dylika

byggnader. Det hårda klimat, som vore rådande inom denna arméfördelnings

förläggningsområde, och den utsträckning öfningarne numera

erhållit, hvilken medförde, att dessa måste börja, så tidigt på

våren, att marken i regeln till följd af snö och väta lade hinder i vägen

för utförande af noggrann rekrytexercis och gymnastik, hade med visshet

till följd, att truppens utbildning genom saknaden af exercishus måste

blifva alltför mycket åsidosatt. Sistnämnda två regementen vore derför

nu i utbildningshänseende sämre stälda än fördelningens öfriga truppförband.

Dertill komme, att för dessa regementen måste, till åstadkommande

af likhet med de andra truppförbanden, under närmaste tiden

anskaffas fullständig gymnastikattiralj, för hvars skyddande mot väderlekens

skadliga inflytande vore af stor ekonomisk fördel, att plats derför

kunde i exercishus beredas.

Arméförvaltningen å fortifikations- och intcndentsdepartementen

hade i sitt öfver berörda framställning afgifna utlåtande, med instämmande

i hvad arméfördelningschefen anfört rörande behofvet af exercishus

för nämnda regementen, öfverlemnat ritning och kostnadsförslag till

do ifrågasatta exercishusen, hvilkas uppförande ansetts komma att betinga

Angående anslag

för uppförande

af

exercishus för

"Vesterbottens

regemente.

[33.]

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag för

reparationer

och ändringar

af tvättinrättningen

vid

Karlberg.

[34.]

en utgift för hvardera af 38,000 kronor, hvarjemte arméförvaltningen,

som för ^ ändamålet, icke egde medel till sin disposition, hemstält, att

dertill måtte hos Riksdagen äskas anslag å extra stat.

. Departementschefen har för egen del, under vitsordande att do

vid sjette arméfördelningens truppförband uppförda exercishusen visat

sig vara till synnerligt gagn för truppens öfningar, förklarat sig

med hänsyn härtill och då ofvanberörda regementens behof af gymnastikapparelj

syntes under närmaste framtiden böra fyllas, men lokal

till denna materiel förvarande för närvarande saknades, anse uppförandet

af de föreslagna exercishusen vara till nytta med hänsyn till

såväl omsorg om manskapets bästa som statens eget intresse för bevarande

af materielen. Då emellertid, på sätt arméförvaltningen anfört,

Kong]. Maj.t ej egde medel till sitt förfogande för dessa byggnaders uppförande,

borde dessa hos Riksdagen begäras, men då stora anslagskraf

måste framställas för andra landtförsvaret rörande ändamål, ansåge departementschefen,

att med uppförandet af det ena af ifrågavarande exercishus

borde få ytterligare anstå. Vid bedömandet af hvilketdera regementet

härvid skulle ega företrädesrätt, hade han, med hänsyn till

Vesterbottens regementes nordligare förläggning och det å dess mötesplats

i följd häraf rådande kallare klimat, ansett detta regemente böra

i första rummet komma i åtanke.

Af hvad i statsrådsprotokollet till stöd för denna framställning

anförts har utskottet icke blifvit öfvertygadt om nödvändigheten af det

ifrågasatta exercishuset, helst som, enligt hvad utskottet inhemtat, de

vid två af infanteriregementenas inom 6:te fördelningen mötesplatser

redan befintliga exercishus varit af särskilda förhållanden betingade, och

i öfrigt ingenstädes dylika hus ansetts böra vid mötesplatser uppföras.

Utskottet finner sig derför för närvarande icke kunna biträda

Kongl. Maj:ts föreliggande förslag, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

Reparationer och ändringar af tvättinrättningen vid Karlberg.

35:o. Uti punkten 34 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för verkställande af reparationer och ändringar af

tvättinrättningen vid Karlberg anvisa å extra stat för år 1901 i4,000

kronor.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

125

Enligt hvad af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hade chefen

för krigsskolan uti skrifvelse den 9 september 1899, med förmälan att

den vid krigsskolan befintliga tvättinrättning, hvilken för skolans behof

numera vore nästan oumbärlig, från början anordnats provisoriskt och

derför vållat mycket dryga underhållskostnader, hvilka betäckts af de

till skolan anvisade medel och exempelvis under år 1892 uppgått till icke

mindre än 2,000 kronor, anhållit, att, enär en synnerligt omfattande

reparation af tvättinrättningens lokaler och materiel vore nödvändig samt

tidsenliga anordningar beträffande dess inredning behöfde utföras, men

de å skolans stat anvisade medel ej härtill lemnade tillgång, särskild!

anslag måtte för ändamålet beviljas. Till styrkande af behofvet utaf

nämnda reparationer m. m. hade chefen för skolan anfört, att endast för

ersättande af utbrända delar i den otidsenliga torkugnen årligen måste

utbetalas 300 kronor; att torkningen verkstäldes på det sätt, att kläderna

upphängdes i en stor arbetssal, der luften genom ugnen uppvärmdes

till omkring 60 grader och luftvexlingen åstadkommes genom

öppnandet af fönstren på båda sidor, i följd hvaraf arbetare, som

måste uppehålla sig vid fönstren, hade att uthärda från den ena sidan

den starka hettan från ugnen och å andra sidan den genom fönstren

utifrån direkt inströmmande kalla luften; att skolans nuvarande tvättentreprenör,

som innehaft tvättinrättningen sedan den 1 oktober 1892,

och hvars senaste kontrakt derom utlöpte den 1 oktober innevarande

år, hos skolchefen gjort framställning om ändring i den olämpliga anordningen

af torkinrättningen samt om afhjelpande af åtskilliga brister

å golf och murverk, äfvensom föreslagit, att dessa arbeten antingen

skulle af skolan verkställas, i hvilket fall entreprenören erbjöde sig att

efter arbetets fullbordande årligen erlägga en från nuvarande 1,500 till

2,300 kronor förhöjd hyra för tvättinrättningen, eller ock att entreprenören

sjelf skulle bekosta nämnda arbeten mot vederlag af åtskilliga

förmåner för framtiden, bland annat rättighet att mot en nedsatt

hyra af 1,000 kronor innehafva tvättinrättningen i 20 år m. m.; att

kostnaden för de ifrågasatta förändringarna och reparationerna komme

att uppgå till följande belopp, nemligen:

för byggnadsarbetena enligt deröfver uppgjordt förslag kronor 12,996: —

» tillfälliga tvättanorduingar under byggnadstiden... » 400: —

» tillsyn, kontroll och oförutsedda utgifter .............. »_604: —

eller sammanlagdt kronor 14,000: —;

och hade skolchefen, med förordande af att nämnda arbeten finge af

statsmedel bekostas, derjemte framhållit, att denna utgift, som med

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hänsyn till husets bristfälliga skick i allt fall icke kunde helt och hållet

undvikas, skulle genom hyresbeloppets ökning med 800 kronor, eller

möjligen ännu högre belopp, småningom amorteras, hvarförutom den

årliga underhållskostnaden blefve betydligt mindre än under nuvarande

förhållanden, samt större utrymme och bättre arbetssätt vunnes.

Arméförvaltningen å fortifikations- och civila departementen hade i

häröfver afgifvet utlåtande instämt med chefen för krigsskolan i afseende

å såväl behofvet för skolan af tvättinrättningens bibehållande som

nödvändigheten af de föreslagna reparationsarbetena, hvarjemte förstnämnda

departement efter verkstäld undersökning förklarat sig ej hafva

något att erinra mot de ifrågasatta förändringarna och kostnadsberäkningarne.

Departementschefen har förklarat sig, genom hvad sålunda förekommit,

anse ådagalagdt, att krigsskolans tvättinrättning, som icke utan

stor olägenhet för skolan kunde undvaras, borde repareras och i sammanhang

dermed till sin anordning ändras på sätt föreslaget blifvit.

Att åt en enskild person öfverlåta bekostandet af så vidtomfattande

arbeten i ett kronan tillhörigt hus, syntes i hög grad olämpligt, hvadan

arbetena, enligt hans förmenande, borde verkställas på statens bekostnad,

så mycket hellre som ett dylikt tillvägagående, om frågan såges

uteslutande ur ekonomisk synpunkt, torde få anses för staten fördelaktigast.

Då emellertid krigsskolans tillgångar under de senaste årenblifvit,

till följd af ökningen i elevernas antal, så anlitade, att den för nu

ifrågavarande ändamål erforderliga summan icke kunde disponeras från

skolans anslag, samt för öfrigt, enligt den för skolan af Riksdagen

senast godkända stat, all den kontanta uppbörd, som på grund af

chefens dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m. inflöte, skulle

till statsverket inlevereras, hvadan den inkomst för tvättinrättningens

uthyrande, som i följd af dess förbättrande uppstode, jemväl komme

statsverket omedelbart och ej skolan till godo, samt ej heller andra

medel funnes för ändamålet tillgängliga, hemstälde departementschefen,

att ett extra anslag måtte för ändamålet äskas af Riksdagen.

På grund af hvad sålunda anförts till stöd för Kongl. Maj:ts nu

förevarande framställning, finner utskottet sig böra, under förutsättning

att hyran för tvättinrättningen varder höjd till det af entreprenören

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

127

medgifna belopp eller 2,300 kronor, förorda densamma, och hemställer

utskottet derför,

att Riksdagen för verkställande af reparationer

och ändringar af tvättinrättningen vid Karlberg må

anvisa å extra stat för 1901 14,000 kronor.

Ändrad mötesplats för Vestmanlands regemente.

36:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 35

föreslagit Riksdagen att, med antagande af de af Vesterås stad gjorda

erbjudanden om upplåtelse af mark till ny mötesplats för Vestmanlands

regemente m. m., dels medgifva,

att östra delen af den kronan tillhöriga lägenheten Kungsängen,

till en areal af 29,207 hektar, å en år 1897 upprättad karta, utmärkt

med n:is 1 —32, måtte få till mötesplats för nämnda regemente användas;
att

den kronan tillhöriga lägenheten Klockartorpet n:o 1 måtte, på

sätt och under vilkor kammarkollegium föreslagit, få utbytas mot annan

af staden Vesterås lemnad mark af motsvarande godhet och värde;

att mötesplatserna Salbohed och Utnäslöt med derå befintliga, kronan

tillhöriga byggnader, i den mån dessa ej kunna till regementets

nya mötesplats förflyttas, måtte få försäljas och derför inflytande belopp

användas till uppförande af de för regementet erforderliga byggnader

å sistnämnda plats, samt

att ett belopp af 128,000 kronor måtte få för regementets förflyttning

till Vesterås användas af Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa;
dels

ock för bestridande af öfriga för regementets förflyttning

erforderliga kostnader bevilja ett belopp af 201,000 kronor samt på

extra stat för år 1901 deraf anvisa hälften eller 100,500 kronor.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 76)

har herr G. Lindgren i Islingby med flere hemstält, att Kongl. Maj:ts

nu ifrågavarande proposition icke måtte af Riksdagen bifallas.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari

innevarande år innehåller i detta ämne följande.

Sedan åtskilliga år tillbaka hade klagomål försports öfver den af

Vestmanlands regemente nu använda mötesplatsen Salboheds olämplig
-

Angående

anslag till

ändrad mötesplats

för

Vestmanlands

regemente.

[35.]

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

het i såväl militäriskt som sanitärt hänseende samt förslag framstälts

om regementets förflyttning till annan ort.

I skrifvelse den 13 oktober 1893 hade chefen för femte arméfördelningen

framhållit de olägenheter, som vore förenade med ifrågavarande

mötesplats, såsom dess stora afstånd, l3 ä mil, från närmaste

jernvägsstation, den otillfredsställande beskaffenheten af sjelfva exercisfältet,

hvilket vore sandigt och gropigt samt nedemot Sagån vattensjukt,

svårigheten att utföra strids- och fälttjenstöfningar såväl å mötesplatsen

som i densammas omgifningar, enär å exercisfältet afstånden

vore för små i förhållande till de nutida vapnens skottvidder och den

angränsande beträdbara terrängen hufvudsakligen utgjordes af skogsmark

och annan mindre tjenlig terräng.

Med anledning af dessa förhållanden hade arméfördelningschefen

framhållit önskvärdheten af att Vestmanlands regemente flyttades till

annan ort, och då enligt 1892 års urtima Riksdags beslut Lifregementets

grenadiercorps komme att sammanslås med Nerikes regemente

till Lifregementet till fot samt den förra corpsens mötesplats Utnäslöt

derigenom blefve för densamma obehöflig, hade han hemstält, att regementet

måtte flyttas till sistnämnda plats, hvilken, om ej i alla afseenden

tillfredsställande för regementets öfningar, dock erbjöde företräden

framför Salbohed.

Under tiden för detta ärendes utredning inom arméförvaltningen

och innan mötesplatsen Utnäslöt blifvit af Lifregementets grenadiercorps

fullständigt utrymd, hade emellertid ett nytt uppslag i frågan inträffat,

i det att städerna Sala och Vesterås, hvilka båda orter ansåges ur militärisk

synpunkt erbjuda vissa fördelar framför Utnäslöt, försports vara

villiga att kostnadsfritt för kronan upplåta mark till mötesplats åt Vestmanlands

regemente.

Då sålunda frågan inträdt i ett nytt skede, hade Kongl. Maj:t

uppå derom gjord framställning den 1 april 1896 stält medel till chefens

för femte arméfördelningen förfogande för verkställande af nödig utredning

samt uppgörande af erforderliga förslag m. m. för en eventuel

förflyttning af Vestmanlands regemente till Vesterås eller Sala. Den

sålunda anbefalda utredningen, som, enligt arméfördelningschefens i

ämnet lemnade föreskrifter, särskilt skulle omfatta de föreslagna

öfningsplatsernas läge med hänsyn till militära och sanitära förhållanden

äfvensom de med en flyttning förenade kostnader, hade utförts af

regementsförvaltningen och öfverlemnats af arméfördelningschefen med

eget yttrande i frågan till Kongl. Maj:t den 17 november 1896.

Af denna utredning inhemtades, bland annat, att den till mötesfält

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

129

afsedda platsen invid Sala stad dertill vore mindre tjenlig, enär den ej

egde tillräcklig ytvidd, hade för ringa höjd öfver den förbiflytande

Sagån samt i sanitärt hänseende lemnade åtskilligt öfrigt att önska,

hvarförutom lämplig mark i tillräcklig utsträckning saknades för uppförande

af behöfliga byggnader. Den angränsande terrängen vore för

tillämpningsöfningar mindre ändamålsenlig, och det vore med stor svårighet

och betydande kostnader förenadt att uti det föreslagna mötesfältets

närhet erhålla en tillfredsställande skjutbana, Dertill komme, att

stadsfullmägtige i Sala ej lemnat något officielt erbjudande af den mark,

som för ändamålet varit ifrågasatt.

Hvad åter anginge den vid Vesterås föreslagna mötesplatsen, som

skulle utgöras af de söder om staden belägna lägenheterna Kungsängen,

Klockartorpet och Wiksäng, hade chefen för femte arméfördelningen framhållit,

att densamma hade flera beaktansvärda fördelar. Vid mobilisering

kunde nemligen regementets såväl stam som beväring från sina samlingsplatser

snabbare förflyttas till Vesterås än till Salbohed och der

lättare inqvarteras och förplägas. Vid en sammandragning af femte

arméfördelningens trupper i händelse af krigstillfälle kunde regementet

från Vesterås hastigare nå den antagliga sammandragningsorten än

från den nuvarande mötesplatsen, och vore derjemte den föreslagna

mötesplatsen äfven vid fredsöfningar synnerligen lämplig. Den vore

nemligen tillräckligt vidsträckt för att öfningar der skulle kunna bedrifvas

i regementsförband, hvarjemte inom sjelfva mötesplatsens område

funnes mycket omvexlande terräng, som erbjöde tillfälle till utförande

af tillämpningsöfningar, hvartill komme, att långs mötesplatsens nordöstra

gräns funnes mark lämplig för anläggning af skjutbana. För

uppförande af de till mötesfältet hörande byggnader funnes fördelaktig

plats med högt och torrt läge, skyddad af skog mot nordliga och ostliga

vindar; hvarjemte närheten till Mälaren lemnade tillfälle till badoch

simöfningar för truppen. I afseende å terrängen å och omkring

öfningsfältet vore platsen obetingadt att föredraga framför Salbohed.

Chefen för generalstaben hade äfven i ett den 10 januari 1899

afgifvet yttrande framhållit de fördelar, som skulle vara förbundna med

den föreslagna mötesplatsen vid Vesterås i jemförelse med nuvarande

mötesplatsen Salbohed, i det han bland annat anfört:

»Betydelsen af eu förflyttning af Vestmanlands regementes mötesplats

från Salbohed till Vesterås skulle utan tvifvel komma att framträda

så väl under fredstid som vid krigstillfälle.

Vestmanlands regementes nuvarande mötesplats Salbohed ligger på

18 km. afstånd från närmaste jern vägsstationen Sala, och något förslag

tuh. till ltiksd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Käft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

angående j er nvägsanl äggning till Salbohed föreligger mig veterlig^

för närvarande icke. Med den betydelse för samfärdseln, landets järnvägsnät.

numera eger, måste det naturligen vara en stor olägenhet, att

en ort, till och från hvilken en så liflig trafik eger rum under fredstid

som ett infanteriregementes mötesplats, saknar direkt jernvägsförbindelse.

Särskildt framträder olägenheten häraf, då regementet skall deltaga

i större öfningar tillsammans med andra trupper. Regementet får nemligen

då en extra marschdag till Sala vid transporten till öfningsområdet

samt en andra extra marschdag från Sala till Salbohed vid återtransporten,

hvarigenom den knappt tillmätta tiden för regementsmötet

inskränkes till förfång för andra öfningar. Genom förflyttning af regementets

mötesplats till Vesterås, som ligger vid en af rikets större jernvägslinier

och som eger sjöförbindelse öfver Mälaren, skulle dessa olägenheter

upphöra. För Vesterås tala dessutom fördelarne af att regementets

mötesplats förlägges till länets största stad, hvilken tillika är säte för

länsstyrelsen och chefsembetet vid regementet.

De företräden, hvilka Vesterås sålunda under fredstid eger framför

Salbohed såsom mötesplats för Vestmanlands regemente, göra sig utan

tvifvel ännu kraftigare gällande vid krigstillfälle, då alla transporter

till och från regementets utrustningsort ske i mycket större utsträckning

än under fredstid, under det att samtidigt anspråken på snabbhet

framträda med ökad skärpa, och då ett lifligt samarbete måste ega rum

mellan länsstyrelserna och regementscheferna.»

Slutligen hade chefen för generalstaben i förevarande ämne anfört

följande:

»Sedan krigsrörelserna tagit sin början, måste naturligtvis regementets

förbindelse med den å utrustningsorten qvarlemnade depoten i

hög grad underlättas genom att denna är förlagd invid en större jernvägsstation,

liksom det äfven måste vara fördelaktigt, att depotbefälhafvaren,

hvilken tillika tjenstgör såsom ställföreträdande inskrifningsområdesbefälhafvare,

befinner sig å den ort, der regementets chefsembete

och inskrifningsområdesbefälhafvarens expedition under fred äro förlagda

och i omedelbar närhet af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

med hvilken han flitigt har att samarbeta i sin egenskap så väl af depotbefälhafvare

som af ställföreträdande inskrithiugsområdesbefälhafvare.»

Departementschefen vore för egen del i likhet med chefen för

generalstaben och chefen för femte arméfördelningen af den mening,

att Vestmanlands regementes förflyttning till Vesterås vore i hög grad

önskvärd. Särskildt ville han fästa uppmärksamheten på de i sanitärt

hänseende ogynsamma förhållandena å Salbohed, hvilka länge varit öf
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

131

verklagade samt föranledt febrar och andra sjukdomar, ej minst i följd

af bristen på godt dricksvatten.

Om således skälen för en flyttning af Vestmanlands regemente

från Salbohed till Vesterås vore väl grundade, gälde det att taga i

öfvervägande tvenne dermed sammanhängande spörsmål: jordfrågan och

kostnadsfrågan.

Hvad den förra, jordfrågan, anginge, hade det redan antydts, att

den för Vestmanlands regemente afsedda nya mötesplatsen skulle bijdas

af lägenheterna Kungsängen, Klockartorpet och Viksäng.

Kungsängen vore en inom Vesterås städs område belägen kronolägenhet.

Den hade en areal af 36,49 hektar och vore enligt kontrakt

af den 27 oktober 1893 för statsverkets räkning på 20 år från den 14

mars 1894 utarrenderad till Vesterås stad mot årlig afgift af 1,500

kronor. Stadsfullmägtige i nämnda stad hade under den 20 december

1895 beslutat att, under förutsättning, det regementets mötesplats förlädes

invid Vesterås, tillförbinda staden att för regementets behof den

14 mars året näst efter det, sådant för stadsfullmägtige tillkännagifvits,

afstå nämnda arrenderätt. Hela lägenheten skulle dock icke behöfva

tagas i anspråk, utan till det afsedda mötesfältet skulle enligt af landtmätare

verkstäld uppmätning erfordras blott 29,207 hektar, hvarefter

återstode 7,283 hektar.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvars utlåtande

öfver stadsfullmägtiges ofvan berörda anbud infordrats, hemstält, att

det mellan kronan och staden upprättade kontrakt angående arrenderätt

till ifrågavarande lägenhet måtte återkallas och den för mötesplatsen

erforderliga delen öfverlemnas till regementets disposition, samt att den

återstående delen af lägenheten måtte, såsom för kronan obehöflig, antingen

genom nytt kontrakt utarrenderas eller, enligt befallningshafvandes

åsigt, hellre till staden försäljas, hade stadsfullmägtige uti infordradt

yttrande, med förklaring, det de vore villige att fortfarande

arrendera den återstående delen af lägenheten, eller 7,283 hektar, mot

en af domänintendenten föreslagen årlig arrendeafgift af 300 kronor,

anhållit, att, då sistnämnda område vore erforderligt för utvidgning af

stadens renhållningsverk m. m., staden måtte berättigas att inlösa

samma område till pris, som blefve i vederbörlig ordning bestämdt.

Domänstyrelsen, som i ärendet afgifvit utlåtande, hade dervid förklarat

sig icke hafva något att erinra mot att ifrågavarande del af

lägenheten Kungsängen finge användas till mötesplats, men tillika framhållit,

att, i händelse förslaget derom godkändes, tiden för markens

tillträdande af kronan, hvarom stadsfullmägtige icke yttrat sig, syntes

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

böra få bero på särskild öfverenskommelse mellan staden och vederbörande

militära myndigheter samt det med staden afskräde arrendekontrakt

vid samma tid upphöra att vara gällande. Beträffande återstoden

af det till staden utarrenderade området hade styrelsen sig icke

bekant någon särskild anledning, som påkallade bibehållande i kronans

eg o af denna för en kronodomän obetydliga jordvidd, hvarför styrelsen,

derest den föreslagna mötesplatsen komme till stånd, för sin del

ej hade något att invända mot stadsfullmägtiges begäran att få inlösa

berörda jordareal, under förutsättning att löseskillingen komme att

uppgå till ett belopp, som motsvarade områdets fulla värde, hvilket,

enligt styrelsens mening, blefve fallet, om densamma, i likhet med

hvad förut under dylika förhållanden egt rum, bestämdes i den ordning,

kongl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof stadgade; hvarjemte styrelsen dels,

med afgifvande af förslag till erforderliga köpevilkor, hemstält, att köpeskillingen

måtte användas på samma sätt som inflytande köpeskillingar

för försålda mindre kronoegendomar, samt att styrelsen måtte

bemyndigas att, sedan köpeskillingen blifvit till länets ränteri inlevererad,

utfärda köpebref å det försålda området, dels ock förklarat, att,

derest ifrågavarande jordområde skulle anses böra i kronans ego förblifva,

styrelsen funne den af stadsfullmägtige erbjudna årliga arrendeafgiften

300 kronor vara fullt nöjaktig.

Bostadslägenheten Klockartorpet n:o 1 vore belägen i S:t Ilians socken

och Norrbo härad af Vestmanlands län och innehåller en areal af 65,751

hektar. Den vore intill den 1 maj 1906 utarrenderad för biskopens i

Vesterås räkning. Vesterås stadsfullmägtige hade, enligt protokoll vid

sammanträde den 28 maj 1896, under förutsättning att Vestmanlands

regementes mötesplats förlädes till Kungsängen och lägenheten Viksäng

å stadens område, förbundit sig,

»dels att med nuvarande arrendator!! af Klockartorpet träffa sådant

aftal, att regementet, utan något anspråk af arrendatorn å regementet,

kunde derstädes anlägga och använda tillräcklig skjutbana för regementet

äfvensom å skogsmarken uppföra kasernbyggnader samt fritt

förfoga öfver den del af skogsmarken eller s. k. Sjöängen, som erfordrades

till förbindelseled mellan Kungsängen och Viksäng;»

''»dels ock — under förutsättning jemväl deraf, att vederbörande

lemnade sitt samtycke dertill, att Vesterås stad finge tillbyta sig Klockartorpet

mot staden tillhörig donationsjord öster om staden, uppskattad

till samma värde som Klockartorpet — att efter arrendetidens slut den

1 maj 1906 föranstalta derom, att för afl framtid, så länge mötesplatsen

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

133

samt regementets skjutbana vore förlagda å området i fråga, till regementet

öfverlemnades nyttjanderätten till Klockartorpet, dock med rätt

för staden att sjelf förfoga öfver der uppförda byggnader samt fisket

och skogsafkastningen.»

Med öfverlemnande af infordrade yttranden från dels biskopen

m. m. J. A. Ekman, som för sin del ej haft något att erinra mot lägenhetens

användning för ifrågavarande ändamål, dels ock från domkapitlet

i Vesterås och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hade kammarkollegium

i utlåtande af den 8 september sistlidna år, med erinran,

att Kongl. Maj:t vid fastställande af löneregleringen för biskopen i

Vesterås stift genom nådigt bref den 12 april 1871 förordnat, att

biskopen skulle åtnjuta afkomsten af, bland annat, kronolägenheten

Klockartorpet, som skulle för indelningshafvarens räkning i författningsenlig

ordning utarrenderas, upplyst, att med tillämpning deraf lägenheten

blifvit upplåten senast för en tid af 20 år från den 1 maj

1886, hvarjemte kammarkollegium beträffande det föreslagna jordbytet

anfört, att kollegium icke för sin del hade något att erinra deremot,

att lägenheten för antydda ändamålet toges i anspråk i enlighet med

stadsfullmägtiges ofvanberörda beslut, dock att såsom vilkor för utbytet,

enligt kollegii åsigt, borde bestämmas: att fullständigt förslag

rörande vederlagsjordens storlek, läge, skogstillgång och öfriga beskaffenhet

skulle på stadens föranstaltande upprättas och till Kongl.

Maj:ts pröfning och fastställelse ingifvas inom viss tid, t. ex. 2 år från

den dag, beslut om regementets förflyttning till Vesterås kunde komma

att meddelas; att utbytet finge utan vidare gå i verkställighet vid

arrendetidens utgång den 1 maj 1906, vid hvilken tidpunkt det skulle

åligga staden att efter laga syn, som borde bekostas af staden, afträda

vederlagsjorden med åbyggnader, allt i fullgodt stånd samt fritt från

alla gravationer; att vederlagsjorden från och med tillträdesdagen den

1 maj 1906 skulle frigöras från sin egenskap af donationsjord och inträda

i alla de kamerala förhållanden, som hade afseende å lägenheten

Klockartorp n:o 1, hvars nuvarande egovälde i stället vid nämnda tidpunkt

skulle ikläda sig donationsjords natur samt öfvertaga alla med

innehafvet af dylik gjord förenade rättigheter och skyldigheter, samt

att alla med utbytet förenade kostnader skulle bestridas af staden,

hvilken det dessutom skulle åligga att hålla nuvarande indelningshafvaren

skadeslös för den minskning i inkomst, som till följd af utbytet

och lägenhetens användning för uppgifna ändamålet möjligen''skulle

kunna uppkomma.

Lägenheten Viksäng tillhörde Vesterås stad. Stadsfullmägtige hade,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

jemlik! förutnämnda protokollsutdrag- af den 20 december 1895, under

förutsättning att regementets mötesplats förlädes till omförmälda

område eller större delen af regementets öfningar der komme att ega

rum, beslutat tillförbinda staden att för regementets behof den 14 mars

året näst efter det sådant för stadsfullmägtige tillkännagifvits, till regementet

utan ersättning »för all framtid, så länge mötesplatsen eller

regementets hufvudsakliga öfningar der äro förlagda, öfverlemna nyttjanderätten

till den staden i egenskap af donationsjord tillhöriga lägenheten

Viksäng, dock med undantag af den s. k. Notudden och der belägna

villaplatsen n:o 1—7 jemte villaplatsen n:o 9 å Ladubacken» samt med

förbehållen rätt för staden att begagna till desamma ledande vägar

öfver Viksäng, äfvensom att sjelf tillgodogöra sig värdet af å Viksäng

befintliga, staden tillhöriga byggnader jemte fisket och skogsafkastningen.

Beträffande kostnaderna för såväl de å den föreslagna nya mötesplatsen

erforderliga byggnader, af Indika en del kunde dit förflyttas

från Salbohed och Utnäslöt, som för öfriga behöfliga anläggningar och

arbeten, hade armé förvaltningen å fortifikationsdepartementet uppgjort

förslag (bil. VIII till statsrådsprotokollet) och beräknat desamma till

375,000 kronor, i hvilket belopp inginge kostnaderna för flyttningen

af de officerarne och underofficerarne tillhöriga byggnader, med respektive

29,380 och 6,000 kronor. Arméförvaltningen hade ansett med

billighet och rättvisa öfverensstämmande, att kronan åtoge sig kostnaden

för sistnämnda byggnaders flyttning, men att det borde lenmas

officers- och underofficerscorpserua öppet att, på sätt vid flyttningen

af Vesterbottens regemente egt rum, sjelfva bestämma antingen de

önskade få dessa byggnader flyttade på kronans bekostnad eller ock

uppbära de derför beräknade belopp såsom flyttningsbidrag, på det

möjlighet måtte dem beredas att, om de så önskade, med tillskjutande

af egna medel förändra eller utvidga dessa sina byggnader.

Utom ofvannämnda belopp 375,000 kronor tillkomme ytterligare i

samband med regementets flyttning kostnader dels för transport af

regementets persedlar och effekter, beräknade till 3,886 kronor, dels för

anskaffande af sängar och skåp i manskapets baracker, i stället för de nu

der befintliga i hygieniskt afseende skadliga britsarne, 31,450 kronor.

Den sammanlagda kostnaden för regementets ändrade förläggning

skulle sålunda komma att uppgå till 410,336 kronor.

I sammanhang härmed hade arméförvaltningen erinrat, att de betänkligheter,

som möjligen kunde göra sig gällande mot mötesplatsens flytt
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

135

ning med hänsyn till de stora kostnader, som densamma medförde,

väsentligen förringades, om man toge i betraktande, att etablissementet

å Salbohed befunne sig i ett så bristfälligt och otillfredställande skick,

att, om regementet fortfarande skulle förblifva derstädes, betydande

kostnader måste nedläggas å detta etablissement. I följd deraf att

regementets förflyttning under flere ar varit ifrågasatt, hade nemligen

underhållet af etablissementet inskränkts till det allra oundgängligaste,

oaktadt behofvet af förbättring å detsamma varit i hög grad trängande.

Betydande ändrings- och inredningsarbeten i barackerna samt en del

nybyggnader och anläggningar vore nödvändiga att inom närmaste tiden

utföra, om regementet skulle qvarblifva å Salbohed.

Härvid ville departementschefen framhålla, att regementsförvaltningen

vid beräkning åren 1896 och 1897 af kostnaderna för regementets

förflyttning funnit. de arbeten och anläggningar, som ovilkorligen

skulle behöfva utföras å Salbohed, i fall regementet der törblefve,

komma att uppgå till omkring 98,000 kronor, hvarvid regementsförvaltningen

syntes hafva upptagit endast de mest oafvisliga behofven. Med

hänsyn till de efter nämnda tid stegrade arbets- och materialprisen

samt de helt naturligt mera ökade bristfälligheterna, syntes sannolikt

detta belopp böra höjas med minst 20 % eller till omkring 118,000

kronor. Härtill borde läggas de kostnader, som skulle orsakas dels åt

de förändringar af barackerna, som borde vidtagas i samband med användning

af sängar i stället för britsar, hvilken förbättring i manskapets

inqvartering påyrkats i en af medicinalstyrelsen den 15 september sistlidet

år ingifven skrifvelse angående hygieniska förbättringar å arméns

mötesplatser, dels ock vissa andra förbättringar af byggnader äfvensom

de nybyggnader, hvilka vid senare verkstäld undersökning ansetts nödvändiga.

Kostnaden för samtlige de för nyssnämnda förändringar och

nybyggnader nödiga arbeten, deri dock ej inginge något tillgodoseende

af behofvet utaf förbättringar i officerarnes och underofficerarnes inqvartering,

hade beräknats till omkring 91,000 kronor. I sin helhet

syntes sålunda för mötesplatsen Salboheds försättande i ett någorlunda

tidsenligt skick erfordras ett belopp af minst 209,000 kronor, hvartill

komme den för anskaffande af sängar och skåp ofvan angifna summan

af 31,450 kronor; således sammanlagdt 240,450 kronor.

Hvad härefter beträffade sättet för bestridande af berörda för regementets

ändrade förläggningsort erforderliga kostnader både i de verkstälda

utredningarne påvisats möjligheten att till en ej oväsentlig del

bereda medel derför dels genom försäljning af don till mötesfält vid

Salbohed och Utnäslöt upplåtna mark jemte de derstädes uppförda, till

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förflyttning ej användbara byggnader, dels ock genom anlitande i någon

män af de under årens lopp samlade rikliga behållningarne i Vestmanlands

regementes knektelegomedelskassa.

Denna kassa hade sitt ursprung i den donation af en tunna spannmål

eller 3 daler silfver mynt för rote, hvilken vid det vissa knektehållets

införande blifvit af konung Carl XI år 1684 medgifven åt 932

af Vestmanlands regementes 1,200 rotar. På sätt af de under den 20

november 1685 utfärdade särskilda förordningarne och reglementena

mellan allmogen och soldaterna i Vesterås län (fögderi), Väsby med

flere fögderier, tydligen gåfve vid handen, hade denna knektelegomedelstunna

varit afsedd att, såsom namnet ock antydde, utgöra hjelp

till knektelegan, hvarför den, eller dess förutnämnda värde, ej heller

fått utgå direkt till rotarne, utan förblifvit under allmänt förvar, till

en början i häradskistan, och derefter i landtränteriet, för att först

vid inträffande behof af lega lemna vederbörande rote ersättning för

denna. Den »afhandling)) om knektelegomedlens inleverering i häradskistan,

hvilken i förordningarne om förmäldes, hade naturligtvis icke

grundat sig å något från allmogens sida lenmadt medgifvande, utan

innefattat ett på ömsesidig öfverenskommelse mellan kronan och allmogen

bestämdt vilkor för ifrågavarande donations åtnjutande. Den från

kassan utgående legohjelpen hade till en början varit faststäld till 100

daler kopparmynt och hade sedermera successivt höjts till dess nuvarande

belopp 400 kronor. Det oaktadt hade kassans behållning alltjemt

ökats och hade vid 1898 års slut uppgått till 1,089,093 kronor

88 öre.

Med anledning af berörda förslag om användande af ett belopp

från kassan för regementets ifrågasatta förflyttning, hade yttranden

inhemtats från kassans direktion, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vestmanlands län samt arméförvaltningen å civila departementet.

Med erinran, att den på åtskilliga vakanssatta rotar vid regementet

besparade legohjelpen uppginge till 2,303 kronor 33 öre årligen, hvilken

summa, kapitaliserad efter 4 procent, eller den ränta kassan sjelf åtnjöte,

utgjorde en besparad tillgång af i rundt tal 57,000 kronor, hade

direktionen förklarat sig anse hinder icke möta mot att för det föreslagna

ändamålet använda nämnda belopp, men hemstält att, då en

dylik utgift icke vore förenlig med kassans egentliga ändamål, samtlige

delegarne i kassan måtte i frågan höras.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade jemväl tillstyrkt, att af

knektelegomedelskassan finge för ändamålet utgå bidrag med det af

direktionen föreslagna beloppet, 57,000 kronor, men uttalat den åsigt

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

137

att, enär kassan bildats uteslutande af statsmedel, samt det ifrågasatta

bidraget blifvit för kassan besparadt genom statens åtgärd att sätta

vissa rotar på vakans, det vore obehöfligt att i ärendet höra kassans

delegare.

Slutligen hade arméförvaltningen å civila departementet i sitt

ofvan omförmälda utlåtande anfört, hurusom ett användande af kassans

besparade kapitaltillgångar i föreslagen utsträckning icke kunde anses

beröra de kassadelegares rätt, hvilka utgjorde effektiv rotering. Det

syntes nemligen vara uppenbart, att då knektelegomedelskassans behållning

ostridigt uppkommit på besparingarne å den hvarje dertill berättigad

rote enligt indelningsverket tillkommande årliga knektelegomedelstunnan,

en hvar af de i kassan delegande 932 rotarne icke kunde hafva

anspråk på rekryteringsbidrag från större del af kassans behållning än

1 932-del, hvadan, då vid senaste organisationer blifvit till ständig vakanssättning

för statsverkets räkning indragna 115 af dessa 932 rotar, de

återstående 817 rotarne naturligtvis egde sådant anspråk å endast 817''932

delar af kassans behållna kapital, men alls icke någon rätt till återstående

11B/932-delarne deraf. Innehafvarne af dessa 115 vakanssatta rotar kiinde

emellertid icke heller ega något anspråk på kassan och de på dem

belöpande delarne af behållningen. Kassan finge ju nemligen endast

lemna rekrytering sunderstöd, och då, såsom med full säkerhet kunde

antagas, någon rekrytering af dessa rotar icke mera ifrågakomme, kunde

ej heller någonsin för dessa rotar uppstå fordran på rekryteringshjelp

från kassan. Enligt arméförvaltningens åsigt, stode alltså den på dessa

115 rotar belöpande andel af kassans behållning till Kongl. Maj:ts

och Riksdagens förfogande, och inga skäl funnes att för en dylik

disposition inhemta yttrande af kassans nuvarande delegare.

Derest, på sätt arméförvaltningen ansåg lämpligast, kassans utlånta

kapitalbelopp, i jemnadt tal 1,038,000 kronor, lades till grund för den

ifrågasatta uppgörelsen, skulle 116 932 delar deraf, eller i jemnadt tal

128,000 kronor, sålunda utgöra den del af knektelegomedelskassans behållning,

på hvilken de i kassan delegande rotarne ej kunde hafva

något berättigadt anspråk. Det syntes derför arméförvaltningen, som

om inga på rätt eller billighet grundade hinder mötte för Kongl.

Maj:t att, utan vidare hörande af kassans delegare eller direktion, föreslå

Riksdagen att för andra landtförsvarets ändamål använda sistnämnda

belopp af kassans medel.

Samtliga kostnaderna för regementets förläggning till Vesterås

skulle, enligt hvad förut anförts, komma att uppgå till 410,330 kronor.

lull. till li''Hind. Prat. It)(JO. 4 Sami l Afd. 0 lläft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

\

De härför tillgängliga medel liade beräknats af arméförvaltningen

i afrundade tal sålunda:

inflytande medel för försäljning af mötesplatsen

Salbohed ..................................................... 35,500: —

d:o d:o af der befintliga, oanvändbara

byggnader.......................... 8,000: —

d:o d:o för försäljning af mötesplatsen

Utnäslöt ....................................................................... 23,000: —

d:o d:o af byggnader derstädes, hvilka

icke kunde till nya mötesplatsen öfverflyttas 15,000: —

medel från Vestmanlands regementes

knektelegomedelskassa ........................................ 128,000: — 209 500- _

hvadan skulle erfordras att af statsmedel anvisa 200,830 kronor, eller i

jemnadt tal 201,000 kronor, hvilket belopp lämpligen syntes kunna på

två år fördelas.

Departementschefen har slutligen meddelat, att de af Vesterås stadsfullmägtige

gjorda, ofvan omförmälda erbjudanden om upplåtelse af

mark m. m. vore gällande för tiden intill den 1 augusti innevarande

år. Då de industriella anläggningar^ inom staden voro i rask utveckling

och de derför erforderliga områden utvidgades just i rigtning mot

platsen för det föreslagna öfningsfältet, hvars jordvärde i följd deraf

vore i ständigt stigande, syntes det vara tvifvelaktigt, huruvida stadens

anbud, redan två gånger förnyade, skulle komma att vidhållas utöfver

ofvan angifna tidpunkt. Frågan vore sålunda kommen i det läge, att

dess afgörande under närmaste tiden oundgängligen påkallades. Då

departementschefen derför nu understälde densamma Kongl. Maj:ts

pröfning, instämde han i allo uti de af myndigheterna till stöd för

behofvet af ändrad mötesplats för regementet anförda skäl, af hvilka

med fullständig tydlighet syntes framgå, att den föreslagna förflyttningen

skulle medföra afsevärdt gagn för regementet i både militäriskt och

sanitärt hänseende samt dessutom från ekonomisk synpunkt lända till

statens fördel.

Hvad beträffade stadens anhållan att få med eganderätt tillösa sig

den del af lägenheten Kungsängen, hvilken åtminstone för närvarande

ej syntes vara behöflig för öfningsfältet, ansåge departementschefen

emellertid pröfningen deraf böra anstå till dess frågan om den ändrade

mötesplatsen blifvit afgjord.

Uti ofvanberörda, inom Andra Kammaren väckta motion hafva

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

139

motionärerna, med förmälan att de vore bosatta och hade sin verksamhet

mer eller mindre nära såväl den nuvarande mötesplatsen Salbohed

som den föreslagna nya och på grund deraf ansåge sig eg a god

kännedom om förhållandena på begge platserna, förklarat sig icke hafva

af Kongl. Maj:ts framställning kunnat öfvertygas om vare sig behöfligheten

eller lämpligheten af mötesplatsens flyttning från Salbohed till

Vesterås.

Motionärerna hafva vidare anfört att, ehuru de icke kunde bilda

sig något eget omdöme om de olika platsernas större eller mindre

lämplighet i militäriskt hänseende, de dock äfven ur denna synpunkt

hyste vissa betänkligheter emot den ifrågavarande flyttningen, enär de

hade sig bekant, att mötesplatsen Salbohed ända till för några få år

sedan ansetts vara så väl lämpad för sitt ändamål, att man funnit

skäligt att å densamma nedlägga betydande kostnader för försköningar,

markens torrläggning och uppförande af nybyggnader, hvarmed man

fortfarit äfven sedan chefen för femte arméfördelningen, enligt hvad i

den kongl. propositionen om förmäldes, i skrifvelse den 13 oktober

1893 framhållit de olägenheter, som voro förenade med ifrågavarande

mötesplats. Såsom bevis på hvad under de senaste 21 åren åtgjorts

för att sätta denna plats i fullgodt skick, hvad byggnader beträffade,

och att man dermed fortfarit äfven efter tiden för nyssnämnda skrifvelses

afgifvande, erinrade motionärerna om åtskilliga uppgifna byggnadsarbeten,

som der skulle utförts under den nämnda tiden, och hvilka

säkerligen, i synnerhet som en del af byggnaderna vore uppförda af

tegel, representerade ganska afsevärda belopp.

Man kunde med hänsyn härtill svårligen värja sig för den tanken,

att vederbörande militära myndigheter för sent kommit under fund med

Sal boheds olämplighet som mötesplats, eller ock att en del af de verkstälda

förbättringarna och nybyggnaderna icke bort komma till utförande,

åtminstone icke i det dyrbara skick, hvari de nu förefunnes. Egendomligt

förefölle äfven i denna belysning det i den kongl. propositionen

anförda yttrandet af kongl. arméförvaltningen, att etablissementet.

å Salbohed skulle befinna sig »i så bristfälligt och otillfredsställande

skick, att, om regementet fortfarande skulle förblifva derstädes, betydande

kostnader måste nedläggas å detta etablissement)).

De såsom hufvudskål för flyttningen anförda olägenheterna vid

Salbohed vore enligt den kongl. propositionen: den otillräckliga skottvidden,

bristen på godt dricksvatten och det långa afståndet från närmaste

järnvägsstation.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad den första olägenheten beträffade nemligen i afseende på

skottlinien, liölle motionärerna före, att ett misstag blifvit begånget

då den nuvarande skjutbanan anlades. Skottvidden vore der otillräcklig,

i det att kulorna, när de icke träffade skottvallen, ginge öfver

kronans mark och vidare öfver en del af Norr Salbo byamäns odlade

jord, förorsakande dem hinder i landtbruket och andra obehag, hvarför

ersättning måste till dem erläggas. Detta missförhållande skulle emellertid

lätt kunna afhjelpas. Dertill funnes två möjligheter. Antingen

kunde skjutbanan förläggas så, att kulorna stannade mot den s. k.

Skalleråsen med skjutplats på kronans mark vid Odlingshagen, mellan

livilka punkter afståndet utgjorde omkring 3,000 fot; eller ock, hvilket

enligt motionärernas åsigt säkerligen vore fördelaktigast, kunde skjutbana

anläggas å indragna fanjunkareboställets i Norr Salbo skogsmark,

hvilken sträckte sig fram till mötesplatsen och erbjöde särdeles lämpligterräng

för så stor skottvidd, som gerna kunde ifrågakomma.

Synnerlig svårighet att anskaffa godt dricksvatten å Salbohed ansåge

motionärerna icke böra möta. Om de nuvarande brunnarna skulle

tryta eller icke lemna tillräckligt godt vatten, vore det säkerligen en

lätt sak att, då marken hufvudsakligen bestode af grusblandad jord,

nedslå rörbrunnar, eller ock kunde man anlägga rörledning från en vid

byn Sand befintlig källa med ymmigt vatten af god beskaffenhet.

Beträffande kommunikationerna ville motionärerna anföra, att förslag

till byggande af en jernväg Sala —Salbohed—Engelsberg vore uppgjordt

och avanceradt så långt, att banan vore utstakad och kartlagd

samt kostnadsförslag upprättadt, men på grund af de höga omkostnaderna

in. m. vore frågan förklarad hvilande till nästa sommar. Då

emellertid flera skäl talade för nödvändigheten af en jernväg i omförmälda

rigtning, vore det högst sannolikt, att den ifrågavarande olägenheten

inom den närmaste framtiden komme att afhjelpas.

Hvad slutligen de sanitära förhållandena anginge, hade motionärerna

för sin del icke erfarit, att de skulle vara sämre vid Salbohed eller att,

såsom det sades i den kongl. propositionen, »febrar och andra sjukdomar»

oftare skulle förekommit der än vid andra mötesplatser; allra

minst kunde motionärerna föreställa sig, att större vådor i sanitärt hänseende

skulle vara förenade med regementets förblifvande der, än med

dess förflyttning till Vesterås, om hvilken plats det vore allmänt bekant

i orten, att den, troligen till följd af de lågländta omgifningarna, ej

sällan hemsöktes af smittosamma sjukdomar, särskildt, åtminstone under

de senaste åren, af skarlakansfeber och difteri.

En omständighet, som syntes motionärerna afgjordt tala till förmån

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

141

för Salboheds bibehållande som vapenöfningsplats för regementet, vore

dess afskildhet från hvarje större befolkningscentrum, hvarigenom det

borde vara vida lättare att bland manskapet vidmagthålla sedlighet och

god disciplin, än om regementet förlädes till en stad med så starkt

utvecklad industri och så talrik befolkning som Vesterås. Vid Salbohed

rådde det lyckliga förhållande, att andra sprithaltiga drycker än Öl der

icke finge tillhandahållas, och motionärerna skulle för sin del känna det

ytterst motbjudande att vara nödsakade att till vapenöfning skicka

ortens ynglingar till en plats, der starkare rusdrycker säkerligen komrne

att bli mycket lätt tillgängliga, hvilket gifvetvis måste medföra mycket

sorgliga följder i moraliskt afseende.

Motionärerna ville vidare fästa uppmärksamheten vid den kostnadsberäkning

öfver de särskilda mötesplatsernas försättande i fullfärdigt

skick, hvilken innehölles i Kongl. Maj:ts proposition. Vid Vesterås

skulle det kosta 410,336 kronor att nyanlägga, nybygga och till alla

delar fullständigt utrusta den tilltänkta mötesplatsen och vid Salbohed

skulle det kosta 240,450 kronor att reparera och komplettera den der

förut befintliga, i motionärernas tanke ganska fullständigt genomförda

anläggningen. Proportionen mellan de båda kostnadsberäkningarna syntes

icke kunna vara rigtig.

Till betäckande af kostnaderna för den nya mötesplatsen vid Vesterås

hade Kongl. Maj:t beräknat, att 35,500 kronor skulle erhållas

genom försäljning af mötesplatsen Salbohed; men då byamännen i Norr

Salbo vid markens upplåtande till mötesplats genom kontrakt förbehållit

sig vissa förmåner med afseende på densamma, hölle motionärerna

före, att detta förhållande skulle komma att i icke oväsentlig mån försvåra

försäljningen.

Vidare både Kongl. Maj:t föreslagit, att 128,000 kronor skulle

tagas ur Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa. Anmärkningsvärdt

vore, att så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands

län som kongl. arméförvaltningen ansett sig kunna, utan rotehållarnes

hörande, tillstyrka detta förslag, dervid grundande sina skäl

på det förhållandet, att 115 af de i kassan delegande 932 rotarna

blifvit satta å vakans. Då det emellertid icke kunnat visas, att dessa

115 eller några andra rotar, hvarken genom laga dom eller annorledes

blifvit beröfvade sin deleganderätt i kassan, förefölle det omförmälda

förhållandet så mycket mera besynnerligt, som Kong]. Maj:t sjelf i

nådigt bref af den 23 oktober 1849 förklarat sig af anförda skäl hafva

funnit, att »de delegande rotarna ega obestridlig rätt dertill, att icke

emot deras begifvande omförmälda kassa, till förringande af dermed

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för dem afsedda

målen disponerad»

I augusti 1862 hade, enligt hvad motionärerna meddelat, direktionen

för knektelegomedelskassan till kongl. landtförsvarsdepartementet

insändt ett förslag, med anhållan om Kongl. Maj:ts fastställelse, att

rotarna måtte ega att af knektelegomedelskassan uppbära ett visst belopp

till hjelp vid byggandet af soldattorp och dess underhåll. I

nådigt bref af den 27 juni 1864 hade Kongl. Maj:t med anledning

deraf förklarat:

»Då det af direktionen framstälda förslag om användande af en

del utaf knektelegomedelskassans tillgångar till bidrag åt vederbörande

rotehållare för soldattorpens byggande och underhåll är stridande mot

det med kassan afsedda ändamål, samt i betraktande af de skäl, som

för öfrigt vid direktionens sammanträde den 26 juli 1862 blifvit af

direktionens dåvarande ordförande samt regementsbefälhafvaren emot

förslaget anförda, hafva vi funnit direktionens förevarande framställning

icke kunna i nåder bifallas.»

Anförda Kongl. Majrts nådiga bref, som säkerligen vore grundade

på de den 20 november 1685 emellan Konung Karl XI och de i kassan

delegande rotehållarne upprättade kontrakt, funne motionärerna tydligt

visa, att kassans tillgångar icke finge för andra än de ursprungligen

bestämda ändamålen disponeras; och då Kongl. Maj:ts nu förevarande

förslag tydligen vore stridande mot dessa ändamål, hade motionärerna

derom velat erinra och deremot inlägga sin gensaga. Skulle statsverket

af någon anledning anse sig hafva skälig rätt till någon större

eller mindre del af knektelegomedelskassans tillgångar, ansåge motionärerna

rigtigast, att dessa på laglig väg utkräfdes, men i så fall syntes

Riksdagen icke vara rätt forum.

fördelar, blifver för andra än de ursprungliga ända
-

Utskottet. har vid denna frågas behandling haft tillfälle taga del

af, bland annat, en af chefen för Vestmanlands regemente afgifven

promemoria, hvaruti åtskilliga af motionärernas uppgifter och anföranden

berigtigas eller bemötas.

Utskottet, som icke funnit sig af den förebragta utredningen öfvertygadt

om nödvändigheten eller lämpligheten af den föreslagna förflyttningen,

har emellertid redan i det förhållandet, att dispositionsrätten

öfver Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa, hvarifrån af Kongl.

Maj:t föreslagits att 128,000 kronor skulle utgå såsom bidrag till flyttningskostnaderna,

icke synes vara fullt utredd, finner hinder möta för

bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande förslag. Enär nemligen, efter

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

143

hvad motionen gifver vid handen, ett dylikt användande af en del af

kassan icke torde komma att försiggå utan gensaga från åtminstone en

del af rotehållarne, samt dessutom kassans direktion endast beträffande

en mindre del af kassan, än Kong!. Maj:t nu ifrågasatt, förklarat sig

anse hinder icke möta för dess användande till nu förevarande ändamål och

dervid derjemte hemstält, att samtlige delegare i kassan måtte höras

beträffande denna mindre dels användning, lärer det, enligt utskottets

mening, vara af nöden, att statsverkets förfoganderätt öfver kassan

eller viss del deraf blifver i vederbörlig ordning på fullt otvifvelaktigt

och betryggande sätt ådagalagd, innan Riksdagen må fatta beslut om

dispositionen af medel ur densamma. På grund häraf och då utskottet

finner ytterligare utredning önskvärd jemväl i andra afseenden, särskilt

beträffande dispositionsrätten öfver Salbohed, finner sig utskottet

böra afstyrka bifall till Kongl Maj:ts ifrågavarande framställning och

hemställer derför

att, i öfverensstämmelse med hvad i herr G.

Lindgrens med flere ofvanberörda motion föreslagits,

Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Försöksmobilisering.

37:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utförande under

innevarande år af försöksmobilisering och dermed sammanhängande

fälttjenstöfningar vid den eller de delar af hären, Kong], Maj:t bestämmer,

äfvensom för anställande af mönstring med hästar och fordon,

som erfordras för krigsmagtens ställande på krigsfot, å extra stat för

år 1901 bevilja 480,000 kronor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion

(n:o 42) har herr Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra föreslagit att, för den

händelse Riksdagen beslöte att en försöksmobilisering skulle verkställas,

Riksdagen äfven måtte besluta, att värnpligtig, som fullgjorde tjenstgöring

utöfver den, som enligt § 27 värnpligtslagen honom ålåge, skulle

åtnjuta dagaflöning för den Överskjutande tiden med 1 krona 50 öre

om dagen, att till honom efter slutad öfning kontant utbetalas.

Dessa framställningar hafva af statsutskottet öfverlemnats till sammansatt

stats- och lagutskott att behandlas i sammanhang med Kongl.

Maj:ts propositioner (n:o 34) med förslag till lag om tillägg till värnpligtslagen

den 5 juni 1885, beträffande vapenöfning under år 1900

Angående

anslag till

försöksmobilisering.

[36.]

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för utrönande af4härens krigsberedskap, samt (n:o 35) med förslag till

lag angående mönstring under år 1900 af hästar och fordon för utrönande

af härens krigsberedskap; hvilket utskottet härmed skolat för

Riksdagen

anmäla.

Ersättning för förskott.

Angående 38:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till gäldande af

anslag till ett utaf statskontoret utgifvet förskott på extra stat för år 1901 bevilja

ersättning för . _ - ~ A

försträckning. 4,719 kronor.

[37.] Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, att stats
kontoret

uti skrifvelse den 9 december 1899 till ersättande anmält ett

förskjutet belopp af 4,719 kronor, utgörande resekostnads- och traktamentsersättniug

åt ordförande och ledamöter i den nämnd, som det enligt

lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

ålegat verkställa utredning om värdet å sagda besvär,

äfvensom upplyst att medel till betäckande af detta förskott ej kunde

af de under fjerde hufvudtiteln uppförda tillgångar beredas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till gäldande af ifrågavarande

förskott på extra stat för år 1901 bevilja 4,719 kronor.

Dyrtidstillägg.

Angående 39:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 38 före
dymdstiiiä^g

slägit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsproto[38.

] kollet den 8 januari innevarande år angifna grunder, af dyrtidstillägg

för samma år åt en del af den personal, som åtnjöte aflöning från fjerde

hufvudtitelns medel, å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag

ett belopp af 985,000 kronor.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

145

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

40:o. Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till utskottet fnn^e°^.9tean

hänvisad motion (n:o 9) har herr Albert Anderson m. fl. föreslagit, dels Kammaren

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes Täokt motion

Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny

organisation af landt- och sjöförsvaret, grundad, hvad manskapet anginge,

uteslutande på allmän värnpligt, äfvensom förslag till bestämmelser

angående öfvergången från den nu varande till den nya försvarsorganisationen

; samt dels att Riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000

kronor.

Beträffande de skäl, som i motionen anförts till stöd för den sålunda

gjorda framställningen, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva

motionen.

Öfver motionen, i hvad den afser sjöförsvaret, kommer utskottet

att yttra sig i sammanhang med afgifvande af utlåtande angående riksstatens

femte hufvudtitel.

Med anledning af en af herr Albert Anderson vid nästlidet års

Riksdag väckt motion med likartadt yrkande som i den nu föreliggande

motionen yttrade statsutskottet följande: »Då 1892 års härordning ännu

ej hunnit blifva till alla sina delar fullt genomförd, anser sig utskottet

icke böra tillstyrka, att från Riksdagens sida för närvarande åtgärder

vidtagas till en så genomgripande förändring af hela vårt försvarsväsende,

som motionären afsett, helst som i allt fall Kongl. Maj:t icke

lärer underlåta att till Riksdagen inkomma med framställning i sådant

syfte, om och när så må finnas nödvändigt.» Utskottet hemstälde derför,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

och blef denna hemställan af båda kamrarne bifallen.

Till förenämnda, af statsutskottet vid nästlidet års riksdag anförda

skäl har utskottet nu endast velat tillägga att, enligt hvad utskottet

inhemtat, arbeten lära efter departementschefens föranstaltande

pågå för utredande af frågan om en ny härordning, och att således

förslag i ämnet torde vara att under den närmaste tiden från Kongl.

Bih. till Rikml. Prat. W00. 4 Sami. I Afd. ö Hatt. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Maj:t förvänta. Utskottet anser sig under sådana förhållanden böra

hemställa,

att herr Alb. Andersons med flere ifrågavarande

motion i hvad den afser landtförsvaret icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 Mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkt 22:o (angående anslag till mobiliseringsammunition för eldhandvapen):
af

herrar P. Pehr son, H. Andersson, S. G. von Frusen, I. Månsson,

N. Boström, O. Larsson, S. O. Nyländer, J. A. Sjö, A. Göransson, D.

Persson, O. Erickson och O. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Hvad deremot beträffar Kong!. Maj:ts förslag, att för denna ammunitionstillverknings

bedrifvande skulle upprättas en hylsfabrik å Karlsbo

ig för en beräknad kostnad af 300,000 kronor, har utskottet ansett

de i statsrådsprotokollet meddelade och öfriga för utskottet tillgängliga

uppgifter om den tillämnade fabrikens beskaffenhet och sannolika kostnad

vara alltför ofullständiga och osäkra, för att en så pass vidlyftig

anläggning lämpligen skulle kunna allenast med stöd af dem förordas.

Enligt hvad för utskottet uppgifvits, lärer exempelvis kostnaden för

maskiner, transmissioner m. m., som i statsrådsprotokollet angifvits till

minst 100,000 kronor, sannolikt komma att i verkligheten uppgå till

150,000, kanske 200,000 kronor.

Då utskottet alltså icke funnit sig på den förebragta utredningen

kunna tillstyrka förslaget i denna del, förbiser utskottet icke, att, enligt

hvad statsrådsprotokollet utvisar, de patroner, hvartill hylsor skola inköpas,

beräknats blifva något dyrare än dem, som i sin helhet tillverkas

vid statens egna verkstäder, men dels torde detta förhållande icke böra

föranleda Riksdagen att utan ledning af erforderlig utredning och kostnadsförslag

fatta beslut om en ny fabriksanläggning, för hvilken kostnaden

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

147

i allt fall synes komma att blifva högst betydlig, och dels finnes inom

riket en nyligen upprättad enskild fabrik för dylik hylstillverkning,

hvilken redan lärer hafva af staten anlitats för beställningar.

1 statsrådsprotokollet uppgifves att, äfven om den föreslagna hylsfabriken

å Karlsborg icke komme till stånd, skulle bostäder dock vara

derstädes behöfliga för en omkring 50 personer större arbetsstyrka än

den nuvarande under den tid tillverkningen för mobiliseringsbehofvets

fyllande komme att pågå. Någon utredning beträffande denna särskilda

kostnad föreligger emellertid icke; och har utskottet med hänsyn dertill

funnit sig sakna anledning att nu närmare ingå på frågan derom.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning

må af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen

för anskaffning af ammunition för eldhandvapen beviljar

en summa af 3,090,000 kronor samt deraf på

extra stat för år 1901 anvisar ett belopp af 654,000

kronor.»

vid punkt 23:o (angående anslag till ny fältartillerimateriel):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, friherre J. T. Gripenstedt,

H. P. P. Tamm, I. Wijk, N. Fosser, F. É. Pettersson, E. Fränekel,

K. G. Bildt, L. Grundberg, F. G. M. Ridderbjelke och J. T. Kennedy,

hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse:

»Utskottet, som finner den nu ifrågasatta anskaffningen af tidsenlig

snabbskjutande fältartillerimateriel vara af så stor vigt för försvaret, att

densamma bör så vidt möjligt påskyndas, får derför förorda Kongl. Maj:ts

förslag med den af motionärerna föreslagna förändring i afseende å

anskaffningstiden, och hemställer alltså,

att Riksdagen må, i öfverensstämmelse med hvad

herr S. Wieselgren med flere uti ofvanberörda motion

föreslagit, på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nu förevarande

framställning, att Riksdagen för anskaffning

af ny fältartillerimateriel och ammunition beviljar

12,000,000 kronor och deraf på extra stat för år

1901 anvisar en fjerdedel eller 3,000,000 kronor.»

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vid punkt 24:o (angående anslag till det fasta försvaret):

af lierrar P. Pehrson, H. Andersson, S. G. von Frusen, I. Månsson,

0. Larsson, S. 0■ Nyländer, J. A. Sjö, A. Göransson, D. Persson, 0.

Ericksson och O. A. Ericsson, Indika ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet har emot — — — samma förslag.

I likhet med 1896 års Riksdag håller utskottet före, att nya befästningar

ej böra anläggas förr, än rikets nuvarande fasta försvar

blifvit försatt i fullt försvarbart skick. Skulle emellertid ett frångående

af denna grundsats sättas i fråga, anser utskottet, att tryggandet

af ön Gotland, hvars betydelse i fråga om värnandet af vår neutralitet

ligger i öppen dag, äfvensom ett fullständigare spärrande af Göteborgs

hamn mot fiendtliga kryssare böra komma i främsta rummet, medan

åter frågan om fästningsanläggningen vid Boden, om hvars nytta, läge,

beskaffenhet och omfattning fackmännen hysa skilda meningar, lämpligen

torde böra uppskjutas.

Hvad vidare beträffar det belopp, som i den kongl. propositionen

omnämnes såsom varande behöflig^ för fästningsbyggnader under år

1901, har utskottet icke något att deremot erinra, men på grund af

hvad som härofvan yttrats, håller utskottet före, att man icke i en så

stor och vigtig fråga, som angående anläggning af en fästning vid

Boden bör binda kommande Riksdagars beslut förr, än meningarne

derom hunnit mera stadga sig, samt efter eu ytterligare noggrann

pröfning af frågan. Det har derför synts utskottet som det vore rigtigast

att nu bevilja anslag endast till nu befintliga fästningar och icke

för längre tid än för nästkommande år.

Utskottet får derför hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva — — — — försänkningarna

derstädes, samt

b) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet, att Riksdagen, för fortsatt

stärkande af landets nuvarande fasta försvar, å

extra stat för år 1901 anvisar 2,147,500 kronor.»

vid punkt 32:o (angående anslag till skarpskytteväsendet och skjutskicklighetens

befrämjande):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, friherre J. T. Gripenstedt,

H. P. P. Tamm, I. Wijk, N. Fosser, F- E. Pettersson, E. Fränekel,

K. G. Bildt, L. Grundberg, F. G. M. Ridderhjelke och J. T. Kennedy,

hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse:

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

149

»Om än den utveckling i skjutskicklighet, som genom skytteföreningarnas

verksamhet kan beredas landets vapenföre män, icke kan

minska behofvet af de värnpligtiges öfning i krigstjenst, finner utskottet

dock det vara synnerligen önskvärdt, att så stor skicklighet i

eldhandvapnens bruk som möjligt bibringas dem, hvilka skola framföras

till landets försvar, och då, på sätt i förenämnda motion framhålles och

äfven af departementschefen vitsordats, den frivilliga skytterörelsen synes

vara stadd i beaktansvärdt stor utveckling, och det torde vara af största

betydelse, att ett sådant för fosterlandet vigtig^ förhållande icke tillbakasättes

genom brist på erforderligt kraftigt understöd från det

allmännas sida, bär utskottet ansett, att, vid det förhållande att, såsom

i motionen visats, betydligt större bidrag från statsverket, än hittills

utgått, erfordras för skytterörelsens främjande, sådant ej bör förvägras.

På grund häraf, och då det i motionen föreslagna belopp synes

för ändamålet väl behöfligt, anser sig utskottet böra förorda detsammas

beviljande. Då utskottet äfven funnit sig böra tillstyrka motionärernas

förslag i afseende på sättet för anslagets utgående samt de dervid

fogade bestämmelser, hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, med föranledande af Kongl. Majrts

nu ifrågavarande framställning och ofvan berörda

motion, må till det frivilliga skytteväsendets befrämjande

på extra stat för år 1901 anvisa 320,000 kronor,

att af Kongl. Maj:t för ändamålet användas på sådana

vilkor och under sådan kontroll, att det med det frivilliga

skytteväsendet afsedda syftet må i möjligaste

mån vinnas samt med rättighet för Kongl. Maj:t ej

mindre att under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas, än äfven att förskottsvis af

tillgängliga medel under innevarande år utanordna af

detta anslag högst 40,000 kronor.»

Det skulle här antecknas, att herrar K. Bolmstedt, G. D. R. Tornerhjelm

och grefve Ph. Kiingspor icke deltagit i förestående hufvudtitels

behandling inom utskottet.

Likaledes har herr C. Persson begärt få antecknadt, att han icke

närvarit vid hufvudtitelns slutbehandling inom utskottet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

8.

17,000

17,000

50,250

—

50,250

6,037

—

_

6,037

147,265

—

_

147,265

132,660

—

—

__

132,660

251,000

—

—

_

251,000

12.200

—-

__

12,200

14,348

—

—

_

14,348

8,608,524

—

—

8,608,524

—

394,552

394,552

41,911

—

—

—

41,911

—

21,800

_

21,800

172,470

21,450

172,470

21,450

30,000

—

30,000

_

53,516

—

---

—

53,516

_

40,885

—

—

40,885

_

164,376

—

—

—

164,376

—

10,180,244

—

-1

10,180,244

—

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Landtförsvars
-

Aflöning och expenser samt

Departementschefen ..................................................................

Departementet ..........................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet,

Arméförvaltningen ......................................................................

Generalitetsstaten ..................................................................

Generalstaben.................................................................................

Artilleristaben ..............................................................................

Kommendantsstaten ..............................................................

Aflöning och rekrytering. Nuvarande belopp.........................

Okas med tillsammans.........................................................

Intendenturcorpsen...................................................................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,

Ökas med ................................................................................

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten ............

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag. Nuvarande belopp... .

Ökas med..............,.................................................................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag ...

Ålderstillägg, förslagsanslag... ..........................................

Reservbefälet, förslagsanslag, högst .....................................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....................

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

151

Litt. A.

riksstatens Fjerde hnfvndtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och

dermed jern-

Anvisning i

förlig anvi

3-

ning, pa för-

Summa.

kontant.

slag.

departementet.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

inqvarterings- oeh resekostnad.

17,000

_

—

17,000

—

50,250

—

—

—

50,250

—

förslagsanslag...........................................................................

6,037

—

—

—

6,037

—

147,265

—

—

147,265

—

132,660

—

—

—

132,660

—

251,000

—

—

—

251,000

—

12,200

—

—

—

12,200

—

14,348

—

—

—

14,348

—

................................................................................ 8,608,524: —

............................................................................. 99,303: —

8,707,827

—

__

—

8,707,827

—

394,552

—

—

394,552

—

förslagsanslag. Nuvarande belopp .................... 41,911: —

................................................................................. 1,265: —

43,176

—

—

—

43,176

—

21,800

—

—

21,800

—

............................................................................ 172,470: —

.................................................................... 540: --

173,016

—

__

—

173,016

—

21,450

—

—

21,450

—

30,000

—

—

—

30,000

—

53,516

—

—

—

53,516

—

förslagsanslag, högst ...................................................................

40,885

—

—

40,885

—

164 376

—

—

—

164,3/6

—

Tr:pt

10,281,8581—

—

1-

j 10,281,358

—

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

10,180,244

_

__

_

10,180,244

_

7,000

—

—

7,000

—

2,000

_

—

—

2,000

—

8,000

8,000

172,270

__

_

172,270

_

154,390

—

—

—

154,390

—

67,860

67,860

30,000

—

—

30,000

—

41,700

41,700

26,175

—

—

—

26,175

—

87,500

__

87,500

158,345

—

_

158,345

—

6,350

—

6,350

70,650

70,650

1,134,110

1,134,110

12,146,594

—

—

12,146,594

—

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare

Resestipendier till militärläkare .....................

Durchrnarschkostnader, reservationsanslag ............

Remontering och

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns

Ökas med............................................................................

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis

Skolor för officerare, under
Krigshögskolor,

reservationsanslag ...........................................

Ridskolan, reservationsanslag. Nuvarande belopp .................

Ökas med ............................................................................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag

Artilleristutskolor, reservationsanslag. Nuvarande belopp ..

Ökas med ...............................................................................

Krigsskolan, reservationsanslag..................................................

Volontärskolor, förslagsanslag...............................................

Militärläkares undervisning, reservationsanslag ........................

Naturaunderliåll, sjukvård,

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservationsDet

icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalle
rande

belopp ..........................................................................

Ökas med.............................................................................

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

153

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

1

Kronor.

Ö.

Tr:pt

10,281,358

7.000

2.000

8,000

—

—

10,281,358

7,000

_

_

2,000

8,000

—

—

—

—

—

hS stinga m. m.

hästar, reservationsanslag. Nuvarande belopp ... 172,270: —

............................................... 18,500: —

190,770

154,390

190,770

154,390

_|

befäl och mllitärläkare.

67,860

_

_ -

_

67,860

__

......................................................... 30,000: —

7,500: —

37,500

41,700

37,500

41,700

_

__

_

_

.................................................................... 26,175: -

.................................................................. 850: -

27,025

87,500

27,025

87,500

—

__

_

158,345

6,350

—

—

—

—

158,345

6,350

—•

—

ofri intiar och materiel.

•

anslag ..................................................................................

riets vapenöfning^!-, reservationsanslag. Nuva-

................................ 1,134,110: -

26,530: -

70,650

1,160,640

—

—

70,650

1,160,640

—

—

Tr:p1

12,301,088[—

-1 —

1-

12,301,088|—

Bill. till lliksd. Brot 4 Sami. 1 Å/d. 5 Haft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

_

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Ersättningar.

I Kronor.

Kronor. Ö.

Kronor. ö.

Trrptj 12,146,594

3,148,020

1,430,155

495,000

5,000

1,421,830

717,800

1,946,440

83,855

! 213.378

33,323 -

12,146,594

- 3,148,020

1,430,155

- 495,000

5,000

|— 1,421,830

— 717,800

—| 1,946,440

— 83,855

213,378

:pt

3,000,000

12,500

10,000

33,323

3,000,000

693,400—1 693,400

--— 12,500

--|—| 10,000

24.663,895 — 693,400—| 25,357,295-

De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag. Nuvarande

Ökas med.........................................................................

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

varande belopp .....................................................................

Ökas med ...................................................................

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt forti
Trängens

öfningar, reservationsanslag .................................

Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag. NuÖkas

med..............................................................

Fouragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag ......

Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag. Nuvarande

Ökas med tillsammans

Arméns intendentur- och sjukvårdsträng, reservationsanslag.

behof» till ett anslag under rubriken:

Arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof, reservations
Arméns

kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

rande belopp ................................................................

Ökas med ................................................................

Diverse intendenturbehof, reservationsanslag. Anslaget samvård

sträng...............................................................................

Skattelindringar och ersStt
Lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag.

Ökas med ........................................................................

Rustnings- och roteringsersättning ..................................

Roteringsunderstöd, förslagsanslag ........................................

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet,

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

155

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning

och

dermed jern-

Anvisning

förlig anvis- ning, på för-

Summa.

kontant.

slag.

./Tuff:.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

12,301,088

—

—

12,301,088

—

belopp ...................................................................

3,148,020: -

53,060: —

3,201,080

3,201,080

öfningar och materiel, reservationsanslag. Nu-

1,430,155: —

11,020: -

1,441,175

495,000

1,441,175

495,000

fikationens öfningar och materiel, reservationsanslag ...........

—

—ä;

—

—

5,000

_

—_

—

5,000

_i

varande belopp .......................................

1,421,830: —

21,470: —

1,443,300

_

.....—

_

1,443,300

__

717,800

__

_

717,800

_

belopp........................................................

1,946,440: —

110,741:

2,057,181

—

_

2,057,181

_

Anslaget sammanslås med anslaget till > Diverse intendentur-

anslag .....................................................

garnisonerade armén, reservationsanslag. Nuva-

117,178

—

—

—

117,178

—

213,378: —

2,243: —

215,621

_

—

__

215,621

_

manslås med anslaget till arméns intendentur- och sjuk-

—

—

ningar till rust- och rotehållare.

Nuvarande belopp

3,000,000: —

330,000: -

3,330,000

___

3,330,000

_____

693,400

—

693,400

-1

12,500

—

—

12,500

—

förslagsanslag.............

.....

10,000

—

—

10,000

—

Tr:pt

25,346,923

—

693,400

26,040,323

—

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

«.

Kronor.

Ö.

Diverse

24,663,895

—

693,400

—

25,357,295

—

1,700

—

— -

—

1,700

—

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalle-

1,786,083

1,786,083

—

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,

Okas med tillsammans ...................................................

249,000

—

—

249,000

—

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och

Ökas med ........................................................................

67,000

—

—

—

67,000

—

Extra utgifter..........................................................................

26.767,678

—

693,400

—

27,461,078

—

S:ma

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

157

anslag.

riets nummerhästar, förslagsanslag ...........

reservationsanslag. Nuvarande belopp .........

Norrland, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

25,346,923

_

693,400

_

26,040,323

_

1,700

—

—

—

1,700

—

1,786,083: —

33,400: —

1,819,483

—

—

1,819,483

_

249,000: —

42,600: —

291,600

_

__

_

291,600

_

67,000

—

—

67,000

—

Summa

27,526,706

—

693,400

—

28,220,106

—

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Fjerde Imfvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.

Kronor.

Ö.

Aflöning och rekrytering:

För tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl.....................

299,875

Värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.:

För tillämpning af värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värn- pligtiges inskrifning och redovisning m. m...................

53,000

|

_1

Artilleribehof:

För fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori af

eldhandvapen åt armén ........ 1,116,000: —

» anskaffning af ammunition för eldhandvapen...... 954,000: —

» » » ny fältartillerimateriel och am- munition .......................................................... 2,000,000:

4,070,000

2,147,500

1

Fortifikations- och artilleri})ekof:

För fortsatt stärkande af landets fasta försvar ..........................

Intendenturbehof:

Till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke

garnisonerade armén och de värnpligtige ... 209,072: —

» betäckande af kostnader för anskaffande af in- ventarier till kasernetablissementen för Andra

Svea artilleriregemente och Norrlands dragon- regemente .............................................. 17,550: —

» anskaffning af ammunitionsgördlar med hylsor

för bajonettbalja................................... 328 500

Tr:pt 555,122: —|

6,570,375|

-1

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

159

Kronor.

ö.

Tr:pt 555,122: —

6,570,375

-

Till anskaffning af kläde och yllefoder, att användas

såsom för truppförbanden vid mobilisering er- forderligt förlag........................................... 115,000: —

» anskaffning af erforderliga, till den personliga

fältutrustningen börande beklädnads-, utred- nings- och remtygs- m. fl. persedlar för vissa

omorganiserade och nyuppsatta truppförband 465,500: —

För täckande af brist i anslaget till arméns munde-

ringsutrustning ............................................... 202,000: —

1,337,622

Diverse behof:

Till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenste-

män.......................................................... 9,000: —

» det frivilliga skytteväsendets befrämjande............ 240,000: —

» ökade utgifter för krigshögskolan ...................... 6,600: —

För verkställande af reparationer och ändringar af

tvättinrättningen vid Karlberg ................ 14,000: —

Till gäldande af ett utaf statskontoret utgifvet för- skott .................................................. 4,719: —

274,319

Summa

8,182,316

—

Anm. Öfver af Kongl. Maj:t föreslagna anslag för utförande af försöksmobilisering m. m.

och till beredande af dyrtidstillägg åt en del af den personal, som åtnjuter aflöning från 4:de

hufvudtitelns medel, komma utlåtanden framdeles att afgifvas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

ltX)

Bil. 1.

Förslag till

Stat

för Karlsborgs artillericorps,

att tillämpas i den mån Kongl. Maj:t finner skäl derom förordna.

-------- ... - ■ -

Anvisning i

Kontant.

Befälsaflöning.

Krön

o r.

a) Lön, dagaflöning in. m.

1 chef (öfverstelöjtnant eller major), lön..................

5,000

—

dagaflöning å 4 kronor..................................

1,460

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst............................

400

—

fourageersättning ........................................

365

—

7,225

_

1 kapten af första klassen, lön ...............................

2,800

—

dagaflöning å 3 kronor...................................

1,095

—

3,895

_

2 d:o d:o d:o ....................................

—

—

7,790

—

1 kapten af andra klassen, lön................................

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor...................................

1,095

—

2,895

_

2 d:o d:o d:o ...................................

—

—

5,790

—

1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen),

lön ................................................................

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor................................

1,095

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst

400

—

fourageersättning ..........................................

365

—

3,660

_

1 löjtnant af första klassen, lön..............................

1,200

—

dagaflöning ä 2 kronor....................................

730

—

1,930

_

5 d:o d:o d:o ....................................

—

—

9,650

—

Transport

—

—

42,835

—

—

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

161

A n v i s

ning i

c o n t a n t.

Krono

r.

Transport

—

—

42,835

—

—

—

1 underlöjtnant, lön................................................

600

dagaflöning å 2 kronor..................................

730

1,330

—

3 d:o d:o d:o ....................................

—

—

3,990

—

1 styckjunkare, jemte portion, lön...........................

720

—

dagaflöning k 1 krona.....................................

365

—

beklädnad...................................................

200

—

1,285

—

5 d:o d:o d:o ....................................

—

6,425

—

1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön........

360

—

dagaflöning å 80 öre......................................

292

—

lönetillägg...................................................

12

—

beklädnad.......................................................

200

-*•

864

i

11 d:o d:o d:o .................... —.

360

—

9,504

—

Stil

1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..................• •

—

.

dagaflöning X 80 öre ....................... ...............

292

lönetillägg .....................................................

12

200

—

864

_

1 bataljonsläkare, lön............................................

900

dagaflöning å 2 kronor........ ..............-............

730

—

1,630

c

—

b) Arfyoden.

Till 3 kompanichefer å 600 kronor...........................

1,800

■..0 ....TT»

» 1 informationsofficer..... ...................................

500

—

» 1 gymnastikofficer............................................

200

» 2 informationsunderofficerare å 10Ö kronor.........

200

—

3,700

—

71,427

Manskapsaflöning m. m.

a) Månadslön.

225 man i 1 månad å 8 kronor i månaden............

1,800

—

150 » i 11 månader å 8 » i » ............

13,200

—

7G » i 11 * å, 4 * i » ............

3,300

—

18,300

Transport

—

1 —

18,300

!

71,427

1

l“l

Bih. till ItHind. Prot. IDOL). 4 Barn!. 1 Afd. 5 Häft.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Anvisning i

kontant.

Krön

o r.

Transport

—

—

18,300

_

71,427

_

b) Arfvoden.

12 förste konstaplar ä 180 kronor per år.......

2,160

—

18 andre » å 120 » » »

2,160

—

3 afdelningstrumpetare å 36 > » > ............

108

—

6 sjukvårdssoldater å 60 t » » ............

360

—

4,788

—

c) Rekryteringskostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:

225 man å 40 kronor per år.......................

—

—

9,000

—

32,088

Särskilda anslag.

Expenser..........................

—

—

500

—

Medikamentspenningar för 225 man å 2,25 kronor.....

—

—

506

25

Kommunionspenningar för samtlig personal, 275 per-

soner å 5 öre...................

—

—

13

75

Till informationsverket.................................

—

—

100

—

» anskaffning af undervisningsmateriel.................

—

—

150

—

» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater

och persedlar.........................

—

—

200

—

» biblioteket................................

—

—

75

—

» anskaffning af läroböcker vid informationsverket

—

—

75

—

1,620

—

Tygstaten.

Aflöning m. m.

a) Lön m. m.

1 tygunderofficer, jemte portion, lön........................

720

—

dagaflöning å 1 krona.....................................

365

—

beklädnad..................................

200

—

1,285

.

1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålders-

tillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå

efter femte tjensteåret)....................................

—

—

1,800

1 d:o d:o d:o (d:o d:o)......

—

—

1,800

Transport

—

4,885

-1

105,135

—

t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

m

A n v i s

ning i

kontant.

K r o n

r.

Transport

—

—

4,885

—-

105,135

—

1 besigtningsrustmästare, lön..................................

—

—

1,500

—

1 eko dio...................................

—

—

1,500

—

1 tygskrifvare, löni.............................—............

—

—

1,000

1 d:o d:o ........................,yf..,;v.i.

—

1,000

—

1 handtverksmästare, lön.......................................

—

700

—

1 d:o d:o ........................................

—

—

700

—

1 rustkammarsmed, lön..........................................

—

—

700

—

7 d:o d:o..........................................

— ’

4,900

i stockmakare, lön..................................................

—

—

700

—

«

3 d:o d:o .............................................ia

—

—

2,100

9/

b) Arfvode.

1 tygmästare,.........................................................

_

_

450

—

Särskild! anslag.

zU,loO

Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 21 per-

soner å 5 öre per år .......................................

—

—

—

—

1

05

Summa

—

—

—

—

125,271

05

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,

af fjerde hnfvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och

fourageersättning för skottdag. -t,,

s. 164 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

164

Uppgift

Bil. 2.

å den förhöjning i de under Kongl. Arméförvaltningens å civila

departementet stälda statsanslag, som erfordras derest Karlsborgs

artillericorps omorganiseras på tre kompanier

om 75 man hvartdera.

Ordinarie anslag.

Enligt

nuvarande

organisation.

Efter

genomförd

organisation.

Ökning.

Aflöning1 och rekrytering ra. in.

Kr.

öre

Kr.

öre

Kr.

öre

Enligt nu gällande stat .........................................

56,849

Enligt föreslagen stat..........................................

125,271

05

68,402

06

Erforderlig ökning i jemnadt tal 68,423 kr.

Ökad aflöning för de till tjensteäldern äldste

bataljonsläkare.

Se departementets i skrifvelse till statsrådet och chefen

för landtförsvardepartementet den 19 december

1899 letnnade utredning .....................................

1,265

1,265

Inqvarteringskostnader.

Enligt berörda utredning utgår för närvarande från

detta anslag till corpsen .................................

462

, Efter genomförd organisation erfordras" medel till

servisersättning åt

1 major och 7 kaptener å 30 kr................ kr. 240: —

6 löjtnanter, 4 underlöjtnanter, 1 bataljons-

läkare och 2 förrådsförvaltare å 24 kr.... » 312: —

6 styckjunkare, 12 sergeanter, 1 stabstrum-

petare, 1 tygunderofficer, 2 besigtnings- rustmästare, 2 tygskrifvare, 2 handtverks- mästare, 8 rustkammarsmeder och 4 stock- makare å 12 kr...............................i... » 456: —

1.008

546

Transport

—

—

-

70,233

05

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

165

Transport

Extra anslag.

Tillfällig löneförbättring ät underbefäl m. 11.

Enligt förut omförmälda utredning utgår under år

1900 från nämnda anslag till corpsen..................

Enligt

nuvarande

organisation.

Efter

genomförd

organisation.

Ökning.

Kr.

f • V i , *

1,381

öre

Kr.

öre

Kr.

70,233

öre

05

t'' • i

Efter genomförd organisation erfordras medel till löne-

förbättring åt

1 styckjunkare ................................. kr. 182

50.

5 d:o ................................. » 912

50.

1 sergeant ........................................ * 146

1 )*£ U

11 d:o ........................................ » 1.60®

—

1 tygunderofficer .............^................ * 182

50.

1

1 stabstrumpetare.............................. * 146

—

1 förste konstapel.............................. 4 66

—

11 d:o d:o .............................. 896

—

1 andre d:o .............................. * 66

—

17 d:o d:o .............................. 5 612

—

—

-

1 4,255

50

| 2,874

50

Summa

—

|-

! -

1-

| 73,107

55

Stockholm den 23 februari 1900.

G. Willner.

t. f. bokhållare.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

P. M.

Bil. 3.

angående erforderliga förändringar uti de under Kongl. Arméförvaltningens

å artilleridepartementet förvaltning stående statsanslag i samband

med organisation af Karlsborgs artillericorps å tre kompanier, hvardera

om 75 man.

Nu

utgående

Ökning.

Summa.

Ordinarie anslag.

Kr.

Kr.

Kr.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel.

Tit. I. Artillerimateriel: för fästningsartilleriet.

Anslaget i sin helhet 16,000 kronor, hvaraf utgår för iståndsätt-

ning af materiel, som varit utlemnad till Karlsborgs artilleri-

500

Erforderlig ökning kan antagas proportionell med ökning i man- 113

skapsstyrkan eller = X 500 .............................. omkring

500

| 1,000

Tit. II. Handvapen.

Af anslaget i dess helhet 50,000 kronor utgår för iståndsättning

och rengöring af från Karlsborgs gevärsförråd till corpsenför

exercis utlemnade persedlar................................. omkring

70

Ökning i proportion till manskapsstyrkans ökning = X 70

140

omkring............................

7ft

Tit. in. Ammunition för fästningspjeser.

Af anslaget, som för 1900 i sin helhet utgår med 37,000 kronor,

bestrides ammunition till de årliga skjutöfningarne med per- sonal tillhörande trenne corpser med en sammanlagd manskaps- styrka af 457 man. I proportion till manskapsstyrkan utgår

Transport

570

570

1,140

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

167

112

på Karlsborgs artillericorps X 37,

,000

Transport

.. omkring

113

Ökning = X 9,000 ...............

.. omkring

Tit. III. Ammunition för handvapen.

Af anslaget i dess helhet 580,000 kronor utgår till den nuvarande

förbrukningen vid corpsen kostnaden för ungefär 11,000 patroner

å 9 öre............................................................ omkring

113

Ökning = jjg X 1.000

omkring

Tit. IV. Öfningar för artilleriet.

Af anslaget 35,000 kronor utgår till Karlsborgs artillericorps:

Till belöningar för skjutskicklighet............................. 100

Till eorpsens öfningar m. ......................................300

Ökning å den första posten ......................................... 100

113

Ökning å den andra posten jjg X 300 .....................

300

Tit. IX. Diverse behof.

Af anslaget 15,155 kronor utgår , bland annat till Karlsborgs artillericorps

för underhåll af eorpsens bibliotek 50 kronor, hvilken

summa bör fördubblas......................................................

Summa

Artillerlskjutskolor.

Af anslaget till fästningsartilleriets skjutskola — 4,650 kronor —

utgöra 3,500 kr. allmänna omkostnader, som fördelade i proportion

till manskapsstyrkan gifva för Karlsborgs artillericorps

112

457 X 3,500 ..........................................................

113

Ökning X 650

omkring

omkring

Summa

Nu

utgående.

Ökning.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

570

570

1,140

9,000

1 18,000

—

9,000

1

•: T.J

1,000

—

| 2,000

—

1,000

400

—

i 800

■ ■..»• v».Av

400

1

50

50

100

11,020

11,020

22,040

850

—

j 1,700

--

850

1

850

850

1,700

Stockholm den 23 februari 1900.

Herman Fleming.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

P. M.

Bil. 4.

Uträkning å den ökning, som skulle erfordras i de under intendentsdepartementet

stående anslag i händelse Karlsborgs artillericorps

ökas med 1 kompani eller till 3 kompanier om

75 man hvardera.

Beklädnad.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Enligt det nu gjorda förslaget:

225 mall i 30 dagar å 33 öre per dag.........................

2,227

50

150 » i 335 » å 33 » » » ..........

16,582

50

18,810

Enligt nu gällande stat:

112 man i 30 dagar å. 33 öre per dag.........................

1,108

80

72 » i 335 > å 33 » » » .........................

7,950

60

9,066

40

9,741

60

Underhåll.

Enligt det nu gjorda förslaget:

Portionsersättning: 6 styckjunkare... å 62 öre 1,357: 89

"''i/

itf>

[ 1

12 sergeanter...... é, 62 » 2,715: 60

1 stabstrumpetare å 62 » 226: 30

1 tygunderofficer å 62 » 226: 30

4,526

225 man i 30 dagar å 62 öre per dag........... 4,185: —

150 > i 335 » å 62 > » » ........... 31,155: —

35,340

—

39,866

Enligt nu gällande stat.

Portionsersättning: 2 styckjunkare å 62 öre. ... 452: 60

4 sergeanter................JJ... 005: 20

1,357

80

<'' tall

Transport

1.357

80

39,866

_

9,741

60

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

169

Kronor.

Kronor.

Kronor.

(''Transport

1,857

80

39,866

—

9,741

60

112 man i 30 dagar å 62 öre per dag......... 2,083: 20

72 > i 335 > å 62 » > » ......... 14,954: 40

17,037

60

18,395

40

21,470

60

Kaserneringskostnader.

Enligt det nu gjorda förslaget:

225 man å 11 kr. per år .............................................

—

—

2,475

—

Enligt nu gällande stat: ,

112 man å 11 kr. per år ............................................

Hvartill kommer ökad kostnad för ved och ljus, för-

—

—

1,232

1,243

1,000

_

_

Summa kronor

—

—

—

| 33,455

20

Ofvan beräknade ökade anslagsbelopp böra tillgodokomma följande anslag, neml.

Anslaget till arméns mnnderingsutrustning .................. kr. 9,741: 60.

D:o till mathållning vid garnisonerade armén.........

D:o till kasernutredning samt ved, ljus och vatten..

21,470: 60.

2,243: —

Summa kr. 33,455: 20

Stockholm den 22 februari 1900.

0. Fåhrceus.

Kamererare i kong! arméförvaltningens

intendents-departement.

Bih. till Itiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 5 Häjt.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

B er åkning

Bil. 5.

af kostnaden för anskaffning af erforderliga beklädnads-, utredningsoch

remtygs- m. fl. persedlar vid VI. arméfördelningens infanteriregementen

samt vid de truppförband, som jemlikt urtima Riksdagens

beslut år 1892 blifvit nyuppsatta.

Persedlarnes

Antal. Kostnad, kronor

Beklädnad:

Attilor .........................................

.............. st.

365

10,037: 50

Fotlappar .......................................

.................par

13,319

8,657: 35

Kalsonger.......................................

................. »

7,685

10,759: —

Kappor............................................

................. st.

9,851

285,758: 50

Klädesbyxor .................................

.................par

8,514

106,498: 95

Linnebyxor...................................

..........

................. »

987

3,168: 27

Mössor..........................................

................. st.

9,327

25,548: 80

Skjortor ......................................

................. »

4,133

5,579: 55

Skor .............................................

.................par

3,559

39.839: 50

Spännsporrar med remmar......

..........

........-...... »

1,930

4,342: 50

Stöflar, rid- och vanliga.............

Ullstrumpor..................................

..........

................. »

3,240

50,616: —

................ »

4,369

4,369: —

Vapenrockar ................................

............... st.

5,516

116,323: 20

Ylletröjor........................................

6,138

19,948: 50

Utredning:

Bärbara hackor ..........................

................. st.

265

795: —

f> spadar ............................

................. »

1,579

1,579: —

» yxor ...............................

................. »

804

3,015: —

Dosor för dagens kaffe .............

............... »

14,432

1,154: 56

» reserv » .............

..........

................. »

12,579

1,257: 90

Fodral till kokkärl med rem. ..

................. »

722

1,805: —

» » putstyg .....................

................. »

14,035

3,508: 75

Första förband...............................

................. »

2,245

471: 45

Kappremmar.................................

................

10

4: 50

Kappsäckar.....................................

................ »

2,203

26,436: —

Kokkärl .........................................

................. »

11,507

42,590: 20

Transport 774,063: 98

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

171

Mattornistrar med. rem .....

Nummerbrickor ....................

Påsar för dagens proviant

y> » reserv »

Ränslar, manskaps-.............

Skedar....................................

Transport 774,063: 98

st. 10,424 28,144: 80

» 5,806 290: 30

» 13,444 1,344: 40

» 12,610 3,152: 50

» 3,833 52,703: 75

» 15,886 2,364: 04

Remtyg:

Eggskyddare för bärbar backa ....................... st. 269

» » » yxa.............................. » 792

Handremmar till faskinknif................................. » 3,460

» » sabel.......................................... » 1,321

Hylsor till faskinknifsbalja................................ » 3,573

Lifremmar .......................................................„...... » 3,732

Patronväskor............................................................ » 2 999

Sabelkoppel.............................................................. » l’558

Skyddsläder för karbin ...................................... x> 3,169

Karbinhölster för trängen ................................. » 2,500

134: 50

396: —

1,730: —

1,321: —

3,573: —

11,196: —

8,997: —

7,790: —

3,169: —

12,500: —

; »f Diverse:

Sergeantsränslar.................................................

Porteépéer och underofficerskokarder..........

Utredning till velocipedordonnanser m. fl.

Musikinstrument .................................................

Utredning för officershästar m. m..............

............................ 2,500: —

........................... 6,600: —

.......................... 1,200: —

............................ 2,400: —

............................ 5,500: —

Summa kronor 931,070: 27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:75 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtfförsvaret. s. 1 i texten