Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.

1900-03-29 · 125 sidor, varav 122 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 122 av 125 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 29 mara 1900, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

l:o. Kongl. Maj:t liar under denna hufvudtitel i propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof den 15 januari 1900 föreslagit

Riksdagen dels uti punkten 1 att godkänna stater för flottans officerskår,

för reservoflficersaspiranter vid flottan, för flottans underofficerskår, för

flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för flottans, mariningeniörstat,

för flottans läkarestat, för de militära befattningar vid flottan,

hvilkas innehafvare, derest de icke åtnjöte boställe i kronans hus, erhölle

inqvarteringsbidrag i penningar, samt å dagaflöning till officerare,

underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till aflöning för

flottans kårer och stater, af den lydelse bilagorna n:is 7. 15 vid stats
rådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari innevarande år

utvisade, att tillämpas i den mån Riksdagen dertill beviljade anslag,

liih. Ull 11 l/md. Fiol. IDOG. 4 Samt. 1 Afd. 6 lläft. (N:o U.J 1

Angående aflöning

för

flottans kårer

ocli stater.

Li, 2.]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dels ock i punkten 2 att — med uteslutande ur riksstaten af anslaget

å 114,000 kronor till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län — för genomförande

under år 1901 af nyssnämnda stater för personal vid flottan, med undantag

af staten för skeppsgossekåren, i den omfattning bilagorna n:is

16—23 vid samma protokoll utvisade, i riksstaten för år 1901 höja

anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från 1,773,452 kronor

till 2,544,482 kronor, eller med 771,030 kronor.

Förenämnda statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden innehåller

beträffande de utredningar och skäl, som ligga till grund för Kongl.

Maj:ts nu förevarande framställningar följande (sid. 2—47.)

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 hade marinförvaltningen

beträffande anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater anfört följande.

Om gällande stater toges till utgångspunkt, kunde de till denna

titel hänförliga utgifter för år 1901 beräknas till följande belopp,

nemligen:

officerskåren, fast lön............................... 384,000: —

tillkomme lönetillägg ............................... 2,000: — 386 000-__

reservbefäl .................................................................... 13,350: —

underofficerskåren.............................................................. 233,840: —

sjömanskåren........................................................................ 683,470: 05

skeppsgossekåren.................................................................. 11,972: —

mariningeniörstaten, med iakttagande af den jemkning,

som i anledning af anmärkningen i staten

beräknades,.................................................................... 74,780: —

civilstaten................................................................................. 128,100: —

ecklesiastikstaten .............................................................. 8,550: —

läkarestaten........................................................................... 28,600: —

poliskåren ..............................................;............................. 27,800: —

inqvarteringsstaten............................................................... 68,500: —

reserv- och indragningsstater ......................................... 61,943: 82

dagaflöning och arfvoden till officerare, underofficerare

och läkare vid flottan in. fl. från anslaget

till aflöning för flottans kårer och stater,

1899 års statssumma................................................. 199,935: 50

Summa kr. 1,926,841: 37

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

Då tillgångarna å denna anslagstitel beräknades på

följande sätt:

1900 års anslag till aflöning för flottans kårer och

stater .................................................................... 1,773,452: —

d:o till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra

Möre härad af Kalmar län ........................... 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser m. m. 39,389: 37 ^ g26 841'' 37

så skulle för år 1901 disponibla tillgångar kunna antagas förslå till betäckande

af utgifterna, under förutsättning att till aflöningsanslagets

förstärkning fortfarande finge tagas i anspråk anslaget till ersättning

för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län å 114,000 kronor.

Härvid hade, enligt hvad marinförvaltningen framhållit, icke tagits

hänsyn till den förändring af löneförhållandena för en del af flottans

personal, hvarom fråga dels blifvit väckt genom framställning af en del

tjenstemän vid flottans civilstat om löneförbättring samt genom framställning

från varfspolisen i Karlskrona i enahanda syfte, dels ock komme

att väckas genom ett från chefen för flottans stab förväntadt yttrande

angående ökning af flottans stampersonal m. m. Sedan nödig utredning

i de två förstnämnda ärendena och i enlighet med den i nyssnämnda

skrifvelse marinförvaltningen meddelade anmodan blifvit verkstäld, ville

marinförvaltningen fördenskull framdeles afgifva det förslag beträffande

förändring af ifrågavarande anslagsbelopp, hvartill kunde finnas anledning.

Marinförvaltningen hade alltså hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

hos nästkommande Riksdag föreslå, att hvad af anslaget till ersättning

för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut

borde inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans kårer och

stater måtte liksom föregående år få jemväl under år 1901 användas till

fyllande af medelsbehofvet under nu ifrågavarande anslagstitel, samt —

så vida icke framställning om ökande af anslaget till flottans kårer och

stater till Kongl. Maj:t inkomme så tidigt, att derom kunde göras proposition

till Riksdagen — att detta anslag måtte för år 1901 bibehållas

vid oförändradt belopp.

Genom den tillökning af flottans fartygsmateriel, som dels redan

egt rum, dels ock under den närmaste framtiden ytterligare kunde beräknas

skola ske, hade enligt hvad departementschefen härefter framhållit,

behofvet af ökad personal för materielens bemanning allt starkare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 6.

framträdt. Med afseende härå hade han till chefen för flottans stab

aflåtit en embetsskrifvelse, hvaruti denne anmodats att verkställa utredning

och inkomma med yttrande angående ej mindre den ökning af i

senast faststälda organisationsplaner upptagen stampersonal, som kunde

befinnas nödig för att vid mobilisering behofvet af sådan personal skulle

kunna fyllas, än äfven de åtgärder, hvilka ansåges erforderliga för

denna öknings möjliggörande; och skulle vid arbetets utförande iakttagas

bland annat:

att personalbehofvet, hvad stridsfartygen beträffade, skulle beräknas

särskildt för den materiel, hvilken kunde antagas vara tillgänglig vid

1902 års ingång, nemligen:

10 st. l:a kl. pansarbåtar,

4 » 2:a » » ,

7 5> 3:e » » ,

5 » torpedkryssare,

15 » l:a kl. torpedbåtar,

11 » 2:a » » ,

8 » l:a x> kanonbåtar,

1 » 2:a » kanonbåt,

2 » torpedverkstadsfartyg,

och särskildt för den materiel, som kunde beräknas vara färdig vid

utgången af hvarje år från och med 1902 till och med det år, under

hvilket, med en årlig materieltillökning från och med 1902 af 0,5 st.

l:a kl. pansarbåt, 1,5 st. l:a kl. torpedbåt och 1 st. 2:a kl. torpedbåt,

antalet fartyg af dessa certer uppbringats till respektive 15, 30 och 20;

att från och med år 1902 en l:a kl. kanonbåt borde antagas blifva

utrangerad hvarje år; samt

att, för nedbringande i möjligaste mån af ökningen af stampersonalen,

reserv och beväring borde i största möjliga utsträckning beräknas

ingå i bemanningen.

På grund häiaf hade chefen för flottans stab, för utredning af i hvad

mån nu gällande organisationsplaner vid mobilisering kunde fylla

flottans behof af stampersonal, med embetsskrifvelse den 14 sistlidne

november öfverlemnat

dels beräkning (bil. n:o 1 A och 1 B vid statsrådsprotokollet) öfver

antalet vid flottans stam öch reserv anstäld samt f. d. stamanstäld personal,

som, efter det senast faststälda organisationsplaner blifvit fullständigt

genomförda, kunde antagas blifva påräknelig för flottans mobilisering,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

dels ock sammandrag (bil. n:r 2 A och 2 B vid berörda protokoll)

och detaljberäkningar öfver behofvet af personal för flottans mobilisering

med den materiel, som kunde antagas vara tillgänglig vid 1902

års ingång, äfvensom öfver den ökning i behofvet, som från och med

år 1902 enligt nyss angifna grunder skulle uppstå.

I bil. n:o 1 B angåfves jemväl för hvarje af sjömanskårens afdelningar

den ökning i antalet vid mobilisering disponibla stam- och f. d.

stamanstälda, som kunde beräknas uppstå, om staten ökades med 100 man

inom 2:a—4:e lönegraderna, och i bil. n:o 2 A dels den brist å stam- och

f. d. stamanstäld personal, som enligt för stammen nu gällande organisationsplaner

kunde beräknas uppstå vid mobilisering af den materiel,

som borde antagas tillgänglig vid 1902 års ingång, dels den ökning af

staterna för stampersonalen, som beräknades vara erforderlig för fyllande

af denna brist, samt i bil. n:o 2 B den ökning af stampersonalen, som

årligen under åren 1902—1911 kunde beräknas erforderlig för nytillkommande

materiel.

Vid uppgörandet af bil. n:r 1 A och 1 B hade, enligt hvad stabschefen

i berörda skrifvelse meddelat, för beräknande af den för mobilisering

tillgängliga stampersonalen det i staterna enligt senast faststälda

organisationsplaner upptagna antalet minskats med 5 procent för

sjuka, rymda, vakanta och af annan orsak vid mobilisering ej påräknelig

personal. Denna procent kunde tyckas väl hög, men öfverskredes likvisst

under större delen af året. Beräkningen rörande f. d. stamanstälda

beväringsmän samt den procent af dessa, som beräknades uteblifva vid

mobilisering, vore uppgjord med ledning af den erfarenhet, som vunnits

belräffande värfvade stammens permitterade årsklasser, samt statistiska

uppgifter rörande flottans beväringsmän. De ändamål, för hvilka bemanning

beräknats, likasom ock grunderna för personalens fördelning

framginge af bil. n:r 2 A och 2 B. I sistnämnda afseende hade chefen

för flottans stab anfört, bland annat, följande.

Vid bemanningsbehofvets beräknande hade stam och f. d. stamanstäld

beväring upptagits tillsammans, och hade i öfrigt personal af

reserven och beväringen, äfvensom stampersonal af lägre grad, än besättningslistorna

upptoge, afsetts att fylla så stor del af behofvet, som

kunde ske utan att fartygets eller minpositionens stridsvärde nedsattes.

Med undantag för torpedbåtarna, som beräknades hufvudsakligen böra bemannas

med stampersonal, skulle sålunda stridsfartygens bemanning till

mera än hälften utgöras af dels f. d. stamanstälda, dels öfriga beväringsmän.

Bemanningsbehofvet för de handelsfartyg, som behöfde förhyras

för att obevärade användas för sjuk- och koltransport m. fl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ändamål, hvartill enligt gällande reqvisitionslag reqvirerade fartyg kunde

begagnas, vore med undantag af personal för signalering och viss ekonomi-

och sjukvårdstjenst, för hvilken särskild utbildning vore nödig,

upptaget att fyllas genom beväring eller förhyrda.

Ersättningspersonalen vore upptagen till 25 procent af behofvet för

staber, fartyg, minpositioner och befästningar. Af stam och f. d. stamanstäld

personal hade i ersättningspersonalen beräknats skola ingå, af

officerare 5 procent och af underbefäl och gemenskap 10 procent af för

staber, fartyg, minpositioner och befästningar upptagen stam- och f. d.

stamanstäld personal samt af sjögående reservofficerare ett antal af 20

procent af det för staber, fartyg, minpositioner och befästningar upptagna

behofvet af stamofficerare. Återstående behofvet af ersättningspersonal

vore upptaget att fyllas af beväring.

Som i beräkningen af personalbehofvet. för stationerna icke inginge

befäl, underbefäl och instruktörer, hvilka erfordrades för utbildning af

den beväring, som inginge i ersättningspersonalen, utan dessa vore afsedda

att uttagas bland den stampersonal, som vore upptagen att ingå

bland ersättningspersonalen, syntes någon nedsättning i antalet af den

för ersättningspersonalen beräknade stampersonalen icke utan väsentliga

olägenheter kunna ega rum.

En del af den såsom ersättningspersonal upptagna stampersonalen

vore under mobiliseringstiden jemväl erforderlig för tjenstgöring å flottans

stationer och varf.

Chefen för flottans stab hade härefter lemnat för hvarje särskild

kår eller stat en öfversigt af tillgång och behof samt erforderlig

ökning, äfvensom af de åtgärder, som ansåges nödiga för ökningens

genomförande.

Hvad först anginge officerare af stammen hade stabschefen anfört

följande.

Af stammens i stat upptagna 3 flaggmän, 30 regementsofficerare,

62 kaptener samt 80 löjtnanter och underlöjtnanter beräknades 95

procent, nemligen 3 flaggmän, 28 regementsofficerare, 59 kaptener samt

76 löjtnanter och underlöjtnanter, eller sammanlagdt 166 officerare vara

att påräkna såsom tillgång vid mobilisering. Af bil. n:o 2 A vid statsrådsprotokollet

framginge, att, oaktadt reservofficerare upptagits att ersätta

stamofficerare å alla de poster, der sådant utan nedsättande af

materielens stridsvärde eller rubbning af tjenstens behöriga gång läte

sig göra, beräknades vid mobilisering af den materiel, som skulle vara

tillgänglig vid 1902 års ingång, uppstå en brist af 1 flaggman, 12 regementsofficerare,

33 kaptener samt 39 löjtnanter och underlöjtnanter,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

eller sammanlagdt 85 stamofficerare. Från och med år 1902 och intill

dess flottans styrka blifvit på förut angifvet sätt ökad, komme bristen att

årligen ökas med 0,6 regementsofficerare, 1,9 kaptener samt 3 löjtnanter

och underlöjtnanter, eller tillsammans 5,5 officerare af stammen.

Beträffande nyss angifna brister vore att märka, att för fyllande

af en del poster i land vid stationerna samt kustsignal- och sjötransportväsendet

beräknats ett större antal regementsofficerare och

kaptener af reserven, än som i allmänhet kunde påräknas vara till

tjenstgöring vid mobilisering disponibla, så att bristen, särskilt inom

de högre graderna, i verkligheten antagligen skulle blifva något större

än nu angifvits.

Vid bedömandet af, huru den oundgängliga ökningen af officerskåren

borde fördelas på de olika graderna, syntes det vara nödvändigt

att jemväl taga hänsyn dertill, att sjökriget stälde synnerligen höga

fordringar på personalens tjenstbarhet och att det för erhållande af

dugliga fartygschefer vore af största vigt, att befordringen till regementsofficer

icke skedde vid alltför framskriden ålder. Sedan den af

1887 års Riksdag beslutade öfverföringen af till flottans permanenta

reservstat anslagna medel till aflöning af stamofficerare nu blifvit

genomförd, skulle antagligen befordringen till regementsofficer med nu

gällande proportion mellan graderna komma att ega rum vid betydligt

mera framskriden ålder, än under de senare åren varit fallet; och sannolikhetsberäkningar

gåfve vid handen, att befordran till regementsofficer

vid flottan inom få år icke skulle komma att ske förr än efter uppnådda

50 års ålder. Under sådant förhållande hade chefen för flottans stab

velat framhålla vigten deraf, att ökningen fördelades inom de olika

graderna i sådan proportion, att befordringsutsigterna icke väsentligen

försämrades.

Enligt nu gällande stater vore tillgången af stamofficerare, efter

afdrag af 5 procent, 166, och som bristen vid 1902 års ingång utgjorde

85, eller 51 procent af nuvarande tillgången, bordo ökningen i nuvarande

stater sålunda blifva 1 (egentligen 1,5) flaggman, 15 regementsofficerare,

32 kaptener och 41 löjtnanter och underlöjtnanter, eller tillsammans

89 stamofficerare. Då emellertid ekonomisk hänsyn gjorde

det nödvändigt att inskränka ökningen inom hvarje grad till det antal,

som oundgängligen erfordrades för bristens fyllande, ansåge sig chefen

för flottans stab, efter noggrann pröfning af hvarje sijxskildt behof,

böra föreslå, att för fyllande af den brist, som beräknades uppstå vid 1902

års ingång, ökningen af staterna för flottans officerskår inskränktes till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

flaggman..................................................................... 1

kommendörer ................................................................... 2

kommendörkaptener af l:a graden ........................... 5

» y> 2:a » 5

kaptener af l:a klass................................... 22

» » 2:a » ...................................................... 10

löjtnanter............................................................................ 26

underlöjtnanter................................................................ 14

tillsammans 85.

Enligt detta förslag skulle sålunda antalet regementsofficerare ökas

med 12 i stället för 15, antalet kaptener och subalterner med 72 i

stället för 73, eller med andra ord kaptens- och subalterngraderna

komma att ökas i större proportion än regementsofficersgraderna. Då

härigenom tjenstetiden i kaptens- och subalterngraderna skulle komma

att blifva längre än enligt nuvarande stater, syntes billigheten fordra,

att samtidigt med en sådan ökning flottans officerare efter 30 års

tjenstetid, i likhet med officerarne vid armén, erhölle rätt att redan vid

50 års ålder afgå med fyllnadspension. Genom en sådan åtgärd skulle

flottans officerare blifva likstälda med arméns officerare i fråga om

möjligheten att erhålla afsked med pension vid en ålder, då utsigt ännu

förefunnes att genom anställning i enskild tjenst förvärfva sig de inkomster

utöfver pensionen, som erfordrades för deras uppehälle. För

flottan skulle en sådan åtgärd icke medföra minskning i tillgången af

officerare vid mobilisering, i det dels den pensionerade vid krig eller

större rustning vore skyldig tjenstgöra i land och intet syntes hindra

att såsom vilkor för pensionsrättens inträde vid 50 år föreskrifva, att

den pensionerade intill utgången af det år, under hvilket han fyllde

55 år, under krig eller vid större rustning skulle vara skyldig att i

händelse af behof jemväl tjenstgöra till sjös, dels respittiden för kaptenernas

obligatoriska afskedstagande skulle kunna bestämmas till 55

års ålder. I detta sammanhang borde erinras, att då flottans pensionsförhållanden

ordnades, hade ännu funnits flottans permanenta reservstat,

och att tillfälle derigenom varit beredt att genom öfverflyttning till denna

stat frigöra stammen från officerare, som af en eller annan anledning

icke vore lämpliga att kommenderas till sjös.

I bil. n:o 3 till statsrådsprotokollet lemnades en öfversigt af antalet

flaggmän, regementsofficerare samt kaptener, löjtnanter och underlöjtnanter

inom olika mariner äfvensom den för obligatoriskt afskedstagande

för olika grader bestämda åldern, samt i bil. n:o 4 vid samma protokoll

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ti.

9

en öfversigt af officerskårens vid flottan i stat bestämda styrka vid olika

tidpunkter af 1800-talet.

Beträffande officerare af sjögående reserven hade chefen för flottans stab

anfört följande.

Under åren 1889—1897 hade reservofficersaspiranternas medelålder

vid utnämningen till reservuuderlöjtnanter varit mellan 24 och 25 år.

Beräknades allt fortfarande 10 reservofficersaspiranter årligen antagas,

skulle reservofficersorganisationen enligt kongl. kungörelserna den 13 juli

1887 och den 26 maj 1899, med antagande af 7 procents afgång under

första året (under aspirantkursen) och derefter af 3 procents årlig afgång,

lemna sammanlagdt 109 reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter, af

hvilka omkring 65 procent eller ett antal af 71 beräknades blifva vid

mobilisering disponibla. Vid 1899 års ingång hade funnits i rullorna upptaget

ett antal af 84 reservofficerare, utnämnda på grund af kongl. kungörelsen

den 13 juli 1887. Enligt förutnämnda beräkningsgrund skulle

antalet varit 82. Om antalet officerare af sjögående reserven, som vid

1899 års ingång tillhörde flottans reserv af annan anledning än utnämning

enligt sistberörda kungörelse, nemligen 8 kaptener samt 13 löjtnanter

och underlöjtnanter, ansåges motsvara det antal sådana officerare,

som för framtiden komme att vara i rullorna uppfördt, och detta antal

för till sjöfart permitterade, vid lotsverket tjenstgörande, sjuka och

otjenstbara m. m. minskades med 35 procent, beräknades af dessa ett

antal af 5 kaptener och 9 löjtnanter vara vid mobilisering disponibelt,

hvadan hela antalet vid mobilisering för sjökommendering disponibla

officerare af reserven enligt nuvarande organisation beräknades blifva

5 kaptener samt 80 löjtnanter och underlöjtnanter.

Som mobiliseringsbehofvet af sjögående reserv officerare vid 1902

års ingång för fartyg, minpositioner, kustsignalväsende m. m. beräknades

till 3 kaptener samt 70 löjtnanter och underlöjtnanter och för

ersättningspersonal till 42 löjtnanter och underlöjtnanter, men tillgången

endast kunde beräknas till 5 kaptener samt 80 löjtnanter och underlöjtnanter,

skulle nuvarande reservofficersorganisationen såsom ersättningspersonal

kunna lemna endast 10 i stället för det i bil. n:o 2 A såsom

behof beräknade antalet af 42 reservofficerare.

Nu nämnda mobiliseringsbehof af reservofficerare vore beräknadt

under förutsättning, att reservofficerare afsåges att fylla endast de poster,

der de utan nedsättning af materielens stridsvärde kunde användas.

Emellertid kunde officerare af stammen enligt nu gällande stater fylla

endast två tredjedelar af de poster, för hvilka stamofficerare vid 1902

års ingång borde afses.

I den mån den erforderliga ökningen af stammen med 85 officerare

Bih. till Eilcsd. Prot. It)00. 4 Band. 1 Afd. 6 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vid ingången af år 1902 icke hunnit genomföras, måste bristen på

stamofficerare vid mobilisering fyllas med officerare af flottans sjögående

reserv, hvadan bebofvet af dylika vid en mobilisering år 1902

måste blifva väsentligt större, än nyss angifvits. Under åren 1902—1911

beräknades behofvet för nytillkommande materiel till 2,3 reservofficerare

om året.

Under sådant förhållande föresloge stabschefen, att antalet reservofficersaspiranter,

som årligen anstäldes, måtte ökas, och borde denna

ökning, sedan ökningen af stammen blifvit genomförd, kunna inskränkas

till 5, eller från 10 till 15 årligen; men för att den brist å stamofficerare, som

under de närmaste åren vore att motse, i möjligaste mån skulle kunna fyllas

med reservofficerare, hemstäldes, att antalet reservofficersaspiranter, som

årligen skulle antagas, för de närmaste åren måtte bestämmas till 20.

Beträffande den icke sjögående reserven ansåge chefen för flottans

stab, att vid nu ifrågavarande öfversigt tillgången af officerare å permanenta

reservstaten och Kong!. Maj:ts flottas nya reservstat icke borde

tagas i betraktande, hvarför nu endast berördes tillgången af tjenstskyldiga

officerare å pensionsstat.

Vid 1899 års ingång hade antalet tjenstskyldiga sådana officerare

varit 3 flaggmän, 12 regementsofficerare och 8 kaptener. Om 25 procent

af dessa beräknades vid mobilisering ej vara disponibla, blefve ett

antal af 11 flaggmän och regementsofficerare samt 6 kaptener disponibelt

för tjenstgöring i land, under det att för fyllande af poster i land

af ej sjögående reserven i bil. n:o 2 A vid statsrådsprotokollet upptagits

15 regementsofficerare och 9 kaptener.

Då officerare af flottans reserv numera, utom för stationstjenstgöring,

vid mobilisering toges i anspråk såsom bevakningschefer vid

kustsignal väsendet, motsvarade denna tillgång sålunda ej fullt behofvet.

För fyllande af denna brist syntes dock ingen annan åtgärd vara erforderlig

än att, såsom förut anförts, flottans officerare likstäldes med

officerarne vid armén i fråga om rätt att efter 30 tjensteår vid 50 års

ålder afgå med fyllnadspension.

Mobiliseringsbehofvet af ingeniörer, anstälda vid flottans stam eller

reserv, vore i nämnda bil. n:o 2 A vid 1902 års ingång beräknadt till 27,

hvilket antal öfverstege det i gällande stat för mariningeniörstaten upptagna

med 8. I fråga om åtgärder för tillgodoseende af detta behof hänvisades

till ett af chefen för flottans stab med embetsskrifvelse den 16

juli 1897 afgifvet förslag till omorganisation af mariningeniörstaten.

Bristen komme att ökas med en ingeniör för hvarje efter ingången af

år 1902 tillkommande l:a kl. pansarbåt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

Frågan om erforderlig ökning af civilstaten ansåge chefen för

flottans stab böra göras till föremål för särskild utredning.

Det ökade behofvet vid mobilisering af personal vid ecklesiastikstaten

ansåges utan svårighet kunna fyllas på frivillighetens väg.

Af merberörda bil. n:o 2 A framginge, att behofvet af läkare för

flottans mobilisering vid ingången af år 1902 beräknades till 68, hvilket

antal med 45 öfverstege den tillgång af 23 läkare, som flottans läkarekår,

efter afdrag af en ej disponibel, kunde antagas lemna vid mobilisering.

Vid sagda bilagas utarbetande hade särskildt tagits i öfvervägande,

huru stor del af denna brist, som skulle kunna fyllas med värnpligtiga

eller frivilligt anstälda läkare. Med hänsyn dertill, att värnpligtiga

eller först vid mobilisering anstälda läkare icke hade någon erfarenhet

såsom fartygsläkåre eller af de särskilda förhållanden, under hvilka

sjukvården å fartyg bestredes, och vid mobilisering först flera dagar

efter mobiliseringens början och sedan fartygen lemnat sina utrustningsorter,

kunde påräknas blifva för tjenstgöring disponibla, hade detta

antal icke kunnat sättas högre än till 30, hvadan vid mobilisering en

brist af 15 läkare skulle uppstå. För att delvis fylla denna brist hade

chefen för flottans stab genom embetsskrifvelse den 3 december 1895

afgifvit förslag till bestämmelser rörande bildande af en reserv af läkare

för flottan. Enligt svenska arméns rulla för år 1899 funnes vid fältläkarekåren

anstälda 171 och vid den, i hufvudsaklig .öfverensstämmelse

med den för flottan föreslagna reserven af läkare organiserade fältläkarekårens

reserv 43 läkare, eller 25 procent af det vid fältläkarekåren

anstälda antalet. Om för flottan bildades en reserv af läkare,

och förhållandet mellan antalet läkare i stammen och reserven vid

flottan antoges blifva detsamma som vid armén, borde flottans reserv

komma att utgöras af 6 läkare, och om 5 af dessa beräknades som

tillgång vid mobilisering, skulle ändock återstå en slutlig brist af 10

läkare, som endast kunde fyllas genom ökning af antalet vid flottans

stam anstälda läkare.

På grund häraf föresloges, att flottans läkarestat måtte ökas med

10 läkarestipendiater.

Genom den utrangering af l:a kl. kanonbåtar, som beräknades

komma att ega rum från och med år 1902, kunde för dessa fartyg

nu afsedda läkare i stället påräknas för l:a kl. pansarbåtar, som

komme att byggas efter ingången af nämnda år.

För utredning af den ökning i underofficers- och sjömanskårerna, som

kunde befinnas nödig för att tillgodose mobiliseringsbehofvet för den

materiel, som borde vara tillgänglig vid 1902 års ingång, lemnades till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

en början i bil. n:o 1 B vid statsrådsprotokollet en beräkning öfver antalet

vid flottans underofficers- och sjömanskårer stam- och f. d. stamanstälda,

som kunde antagas blifva påräkneliga för flottans mobilisering,

sedan den af 1898 års Riksdag godkända organisationen blifvit fullständigt

genomförd.

Som underofficers- och sjömanskårernas ändamål vid mobilisering

numera vore inskränkt till att, jemte f. d. stamanstälda beväringsmän,

fylla flottans behof af underbefäl och förhandsfolk, under det att akterhandsposterna

skulle fyllas med öfriga beväringsmän, vore det nödvändigt,

att beräkningarna öfver de vid mobiliseriug disponibla stamoch

f. d. stamanstälda för hvarje af sjömanskårens afdelningar noggrant

angåfve dels det antal, som funnes utbildadt, dels det antal, som

vore eller varit under utbildning, men icke kunde afses att vid mobilisering

fylla någon förhandspost ombord å flottans fartyg.

De i flottans stab samlade statistiska uppgifterna gåfve vid handen,

att procenten af de vid sjömanskåren anstälda, som under sin anställningstid

hunne utbildas till högre tjenstbarhetsklass, väsentligt vexlade,

icke blott under olika år, inom olika yrkesgrenar och å de olika stationerna,

utan framför allt beroende på rekryteringskällan. Inom matrosafdelningen

hade sålunda de, som under senare åren karlskrifvits från

skeppsgossekåren, så godt som utan undantag blifvit utbildade till högre

tjenstbarhetsklass, under det att af de under åren 1896—98 genom

kontrakt för 2 år 4 månaders eller 2 år 8 månaders tjenstgöring vid

matrosafdelningen anstälda i medeltal blott 55 procent blifvit utbildade till

högre tjenstbarhetsklass. Af dem, som under åren 1888—92 enligt

1887 års organisation för 3 år 5 månaders tjenstgöring anstälts vid

värfvade stammens minörafdelning, hade i medeltal vid Karlskrona

station 62 procent och vid Stockholms station 45 procent blifvit utbildade

till l:a kl. eller förhandsminörer. Af eldarna åter hade under de senare

åren omkring 67 procent af ursprungligen antagna styrkan under tjenstetiden

utbildats till l:a kl. eldare.

Man hade dock ansett sig kunna i beräkningen öfver mobiliseringstillgången,

särskildt inom matrosafdelningen, antaga, att ett något högre

procenttal blefve utbildadt, än hvad hittills varit fallet.

I fråga om beräkningen öfver tillgången vore att märka, att tillgången

vore beräknad vid den tidpunkt på året, då skjutskolan och

öfriga ombord å flottans fartyg förlagda kurser blifvit afslutade, hvadan

tillgången af yrkesutbildade vid tidigare på året skeende mobilisering

måste blifva ej obetydligt mindre.

Af berörda bil. n:o 2 A framginge, att sedan den af 1898 års Riks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

13

dag godkända organisationen af underofficers- och sjömanskårerna blifvit

genomförd, beräknades vid mobilisering af den materiel, som antoges

vara färdig vid 1902 års ingång, bristen af stam- och f. d. stamanstälda

uppgå till 82 underofficerare och underofficerskorpraler samt 464 yrkesutbildade

af matrosafdelningen, 2 underofficerare och underofficerskorpraler

samt 14 gemenskap af ekonomiafdelningen, 100 underofficerare

och underofficerskorpraler, samt 83 l:a kl. och 79 2:a och 3:e kl.

sjömän af eldareafdelningen, 15 underofficerare och underofficerskorpraler

samt 35 gemenskap af handtverksafdelningen, 25 underofficerare

och underofficerskorpraler samt 17 l:a kl. och 60 2:a och 3:e kl. sjömän

af minörafdelningen, eller sammanlagdt 224 underofficerare och

underofficerskorpraler och 752 gemenskap.

För den materiel, som antoges komma att nyanskaflas under 10- årsperioden 1902—1911, beräknades jemlikt bil. n:o 2 B uppstå ett

ökadt behof af 84 underofficerare och underofficerskorpraler, 247 yrkesutbildade

och 26 ej yrkesutbildade af matrosafdelningen, 29 gemenskap

af ekonomiafdelningen, 90 underofficerare och underofficerskorpraler,

138 l:a kl. och 120 2:a och 3:e kl. sjömän af eldareafdelningen samt

16 underofficerare och underofficerskorpraler af handtverksafdelningen,

hvaremot ett öfverskott förefunnes af 3 underofficerare å ekonomistaten

och 6 gemenskap af handtverksafdelningen, hvadan det ökade behofvet

blefve 187 underofficerare och underofficerskorpraler samt 554 gemenskap.

Den ökning i staterna för underofficers- och sjömanskårerna, som

chefen för flottans stab ansåge erforderlig för fyllande af bristen vid

1902 ars ingång, uppginge till sammanlagdt 121 underofficerare, 100

underofficerskorpraler och 600 gemenskap af sjömanskåren, sålunda

fördelade:

af underofficerskåren :

60 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

29 » (maskinister),

5 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),

27 underofficerare af 2:a graden (maskinister);

= !2!;

af sjömanskåren:

100 man i l:a lönegraden, (underofficerskorpraler),

400 » i> 2:a » ,

200 » » 3:e »

= 700;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Den ökning i samma stater, som beräknades erforderlig för ökadt.

behof under 10-årsperioden 1902—1911 uppginge till sammanlagdt 100

underofficerare och 555 gemenskap, sålunda fördelade:

af underofficer skår en:

15 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

15 » (maskinister),

3 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),

30 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),

30 » » » (maskinister),

7 » » )> (rustmästare, torpedmästare eller

= 100; qvartersmän);

af sjömanskären:

100 man i l:a lönegraden,

200 » » 2:a » ,

255 » » 3:e »

— 555;

Som emellertid Riksdagen vid godkännande år 1898 af den förändrade

organisationen af sjömanskåren fäst det vilkor, att densamma

finge genomföras endast i den mån då utgående anslag dertill lemnade

tillgång, och visst belopp af aflöningsanslaget till och med år 1902

komme att tagas i anspråk för aflöning af permitterade årsklasser af

sjömanskåren enligt 1887 och 1894 års organisationer, kunde 1898 års

organisation först från och med år 1903 fullständigt genomföras; och

då dertill komme, att en vidtagen ökning af staterna för sjömanskåren

först efter flera års förlopp medförde den beräknade ökade tillgången

af yrkesutbildad stam- och f. d. stamanstäld personal, komme 1898 års

organisation att vid 1902 års ingång lemna en väsentligt mindre tillgång

än den i ofvanberörda bil. n:o 1 B angifna. Det vore derför af

synnerlig vigt, att den erforderliga ökningen af underofficers- och sjömanskårernas

stater med det snaraste genomfördes.

Som det för fyllandet af underbefäls- och korpralsposterna å den

moderna sjökrigsmaterielen och särskildt å våra endast under en kortare

tid och med ovant akterhandsfolk utrustade fartyg fordrades vida

större erfarenhet inom örlogstjenstens och sjömansyrkets olika grenar,

än som kunde hinna förvärfvas under den för bibringande af den första

yrkesutbildningen afsedda första anställningstiden, måste sjömanskårens

organisation i hvarje fall vara sådan, att densamma till väsentlig

del utgjordes af manskap, som qvarstode i tjenst efter den obligatoriska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

första anställningstidens utgång. För att vid genomförandet af en

ökning af sjömanskåren tillförsäkra flottan en duglig bemanning, vore

det derför af synnerlig vigt, att åtgärder vidtoges icke blott för att öka

den årliga rekryt-kontingenten, utan äfven för att i flottans tjenst bibehålla

erforderlig del af det manskap, som afslutat sin första skolutbildning.

För att tillförsäkra flottan en ökad rekrytering ansåge chefen för

flottans stab att, bland andra, följande åtgärder borde tagas i öfvervägande

:

a) ökning af skeppsgossekåren;

b) bättre ordnande af rekryteringen af genom kontrakt antaget

manskap;

c) höjning af anslaget till rekryteringskost-nader och lega; samt

d) höjning af aflöningen för det yngre manskapet.

Som erfarenheten visat, att det från skeppsgossekåren karlskrifna

manskapet såväl i uppförande som i förmåga att tillgodogöra sig utbildningen

stode väsentligt öfver det genom kontrakt antagna manskapet,

vore det för erhållande af dugligt förhandsfolk af synnerlig

vigt, att sjömanskårens ökning icke uteslutande genomfördes genom

att öka rekrytkontingenten af det medelst kontrakt antagna manskapet.

Det ringa antal karlskrifna, som skeppsgossekåren årligen lemnade,

hade emellertid haft till följd, att karlskrifna skeppsgossar under senare

åren endast undantagsvis kunnat tilldelas annan afdelning än matrosafdelningen.

Som skeppsgossekåren dock borde bidraga till rekryteringen

äfven af sjömanskårens öfriga afdelningar, särskildt, ekonomi- och

minörafdelningarna, hade densamma redan med nuvarande styrka af

sjömanskåren visat sig lemna en mindre rekrytkontingent, än som för

en god rekrytering af sjömanskåren vore önskvärdt.

För utredning af det antal karlskrifna, som skeppsgossekåren med

sin i nu gällande stat bestämda styrka kunde påräknas årligen lemna,

bifogades en uppgift å antalet under åren 1887—99 antagna och karlskrifna

skeppsgossar. Af densamma framginge, att i medeltal blott 49

procent af de sökande blifvit antagna till skeppsgossar och att af de

till skeppsgossar åren 1887—96 antagna i medeltal blott 61 procent

eller 72 om året blifvit karlskrifna.

Den nuvarande skeppsgossekåren med en numerär af 320 skeppsgossar

kunde sålunda, under förutsättning att alla vakanser hvarje år

blefve fyllda, icke påräknas lemna mera än omkring 100 karlskrifna

om året.

Emellertid hade under åren 1895—99, sedan antagningen på hösten

ent rum, i medeltal funnits 95 vakanser, och 1899 års höst hade af

O 7

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

150 vakanser endast 78 blifvit fyllda, hvadan skeppsgossekåren under

nuvarande förhållanden i verkligheten syntes komma att lemna ett väsentligt

mindre antal karlskrifna än det nyss angifna af 100 om året.

Af det anförda framginge, att det för att erhålla ett större antal

karlskrifna icke vore tillräckligt att öka skeppsgossekårens i stat upptagna

antal, utan att åtgärder jemväl måste vidtagas för att öka antalet

vid skeppsgossekåren inträdessökande. Sedan en af anledningarna till

det minskade antalet inträdessökande genom inträdesålderns sänkande

från 16 till 15 år bortfallit, syntes nästa steg för att öka tillströmningen

till skeppsgossekåren böra vara att höja aflöningsförmånerna för

flottans manskap, i hvilket afseende hänvisades till hvad i det följande

komme att derom anföras.

Under förutsättning att en ökning af sjömanskåren blefve beslutad,

hade chefen för flottans stab hemstält, att ''åtgärder måtte vidtagas för

skeppsgossekårens ökande till sådan styrka, att 200 skeppsgossar kunde

årligen karlskrifvas.

Stabschefen hade låtit upprätta en kortfattad redogörelse för de

grunder, efter hvilka värfningen för närvarande förrättades vid Svea

lifgarde, Göta lifgarde samt första och andra Svea artilleriregementen.

Af densamma framginge, att väsentligt högre belopp än vid flottan

vore vid dessa truppförband anslagna till rekryteringskostnader och att

ersättning till värfvarne för hvarje antagen rekryt utgjort minst 40

kronor, men i vissa fall utgått med ända till 70 å 90 kronor.

Då det under de senare åren visat sig omöjligt att för sjömanskåren

värfva det antal rekryter, som fordrats för vakansernas fyllande,

och erfarenheten vid armén gåfve vid handen, att möjligheten att

erhålla rekryter mera vore beroende på den ersättning, som lemnades

värfvaren, än på en höjning af den till rekryten utgående legan, hade

stabschefen hemstält, att den genom kongl. kungörelsen den 20 maj 1898

bestämda ersättningen af 20 kronor för vid flottan antagen rekryt

måtte höjas.

Då denna ersättning icke alltid borde behöfva utgå med lika högt

belopp, syntes rekrvteringskostnaden böra beräknas efter det belopp,

som under normala förhållanden ansåges erforderligt, och den ökning

af ersättningen till värfvaren, som under vissa år kunde befinnas nödvändig,

böra bestridas med för ändamålet särskilt anvisade medel, och

föresloge stabschefen, att rekryteringskostnaden för hvarje vakans måtte

beräknas till 60 kronor, hvaraf i regeln högst 50 kronor skulle utgå

till värfvaren.

Under förutsättning af bifall till hvad i det följande komme att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

föreslås rörande lega för allt manskap utom dem, som vore tjenstskyldiga

på grund af karlskrifning från skeppsgossekåren, till ett belopp

af 10 kronor per år, skulle legan för de genom kontrakt för 2 år 8

månader anställa utgå med 30 kronor och för de för 3 år 8 månader

anstälda med 40 kronor, hvilket belopp syntes fullt tillräckligt, särskildt

om 3:e och 4:e lönegraderna sammansloges, så att den nyantagne från

anställningens början erhölle aflöning i 3:e lönegraden.

Från sjömanshusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg,

Sundsvall och Karlskrona hade infordrats uppgifter rörande beloppen

af de månadshyror, som under åren 1895—99 varit gängse för besättningarna

å svenska handelsfartyg, hvilka vid nämnda sjömanshus påeller

afmönstrats. Af sagda uppgifter hade framgått, att månadshyrorna

för det i han delssjö farten anstälda manskapet från år 1895 till år 1899

i genomsnitt stigit med 5 kronor samt att månadshyran för det lägst

aflönade manskapet, nemligen lättmatroser och kollämpare, i regeln utgjorde

35 å 40 kronor samt för matroser och eldare vexlade mellan 45

och 55 kronor, och att endast undantagsvis någon å handelsfartyg tjenstgörande

åtnjöte så låg månadshyra som 30 kronor.

Dessutom åtnjöte manskapet å handelsfartyg samma förmåner in

natura som flottans manskap, med undantag af beklädnad, hvilken flottans

manskap erhölle af ki-onan till ett värde af högst 108 kronor per

år eller 9 kronor per månad.

Om värdet af beklädnaden lades till den aflöning per månad, som

gemenskapen vid flottan enligt gällande stat erhölle, funne man, att

manskapet i 4:e lönegraden erhölle 20 kronor, i 3:e lönegraden 31

samt i 2:a lönegraden 44 kronor, af hvilka belopp dock respektive 2,

4 och 5 kronor innehölles och insattes i postsparbanken.

Då den låga kontanta aflöning af 9 kronor per månad, som sålunda

för närvarande utbetalades i 4:e lönegraden, uti hvilken det manskap,

som genom kontrakt anstäldes vid sjömanskåren, enligt nu gällande

organisation under större delen af sin anställningstid komme att qvarstå,

säkerligen utgjorde en af de förnämsta orsakerna till de svårigheter, som

mötte att rekrytera sjömanskåren genom verkligt godt folk, hade chefen

för flottans stab hemstält, att sjömanskåren, utom den för underofficerskorpralerna

afsedda l:a lönegraden, måtte omfatta endast två lönegrader

med månadslön och dagaflöning i likhet med nuvarande 2:a och 3:e

lönegraderna, så att de, som antoges vid sjömanskåren, redan från anställningens

början erhölle aflöning i 3:e lönegraden.

Ett ytterligare stöd för denna framställning hade chefen för flottans

stab funnit uti de undersökningar, som under sommaren 1899 blifvit

Bill. till Itiksd. Prut. IDOG. 4 Sand. 1 Afd. 6 lliift. ii

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

verkstälda angående de vilkor, under hvilka beväringsmän kunde befinnas

villiga att taga anställning vid sjömanskåren, och af hvilka framgått,

att ingen kunde ifrågasättas vara villig att taga anställning vid

sjömanskåren mot lägre kontant aflöning än 30 kronor per månad.

De fordringar, som måste uppfyllas, för att manskapet skulle blifva

villigt att efter den obligatoriska första anställningstidens slut taga förnyad

anställning vid flottan, syntes i hufvudsak kunna sammanfattas

sålunda:

a) att manskapet under fritiderna åtnjöte all den frihet, som med

bibehållande af god ordning och disciplin vore förenlig;

b) att det äldre manskapet i största möjliga utsträckning medgåfves

rätt att bo i qvarter utom kasern;

c) att underofficerskorpralernas ställning förbättrades; samt

d) att aflöningsförmånerna för underbefälet och det äldre manskapet

åtminstone icke understege lefnadskostnaderna, och att skilnaden

mellan aflöningsförmånerna vid flottan och vid motsvarande

anställning i enskild tjenst, särskildt inom handelsflottan, icke vore så

stor, att manskapet af ekonomiska skäl lemnade sin anställning vid

flottan.

Rättigheten att bo i qvarter utom kasern tillämpades i ganska stor

utsträckning vid Karlskrona station, der enligt uppgifter från år 1895

inberäknadt underofficerskorpraler, 64 procent af sjömanskårens å stationen

närvarande styrka bodde i qvarter. Vid Stockholms station bodde

deremot vid samma tid endast omkring 20 procent utom kasern.

För att ett utsträckt medgifvande att bo utom kasern skulle, med

nuvarande höga hyreskostnader, kunna genomföras, vore emellertid

nödvändigt att öka icke blott antalet utan äfven beloppet af de till

manskapet från flottans underhållsanslag utgående inqvarteringsbidragen,

hvilka för närvarande på grund af kongl. brefvet den 14 november

1873 utginge med ett belopp per månad af 3 kronor vid Karlskrona

station och 4 kronor vid Stockholms station. Som det med nuvarande

låga inqvarteringsersättning för flertalet af flottans manskap icke vore

möjligt att begagna sig af dem tilläfventyrs medgifven rätt att bo

utom kasern, och detta förhållande icke vore utan betydelse i fråga om

manskapets villighet att taga förnyad anställning, hade chefen för flottans

stab hemstält, att inqvarteringsbidragen för manskapet måtte bestämmas

till sådant antal, att samtliga underofficerskorpraler och l:a kl.

sjömän, som sådant önskade och hvilka icke af disciplinära skäl borde

vara förlagda i kasern, kunde medgifvas rätt att bo i qvarter, samt att

inqvarteringsbidragens belopp per månad måtte höjas för underofficers
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

korpraler till 15 kronor vid Stockholms och 12 kronor vid Karlskrona

station samt för l:a kl. sjömän till 10 kronor vid Stockholms och

8 kronor vid Karlskrona station.

I sammanhang härmed hade föreslagits, att inqvarteringsbidragen för

underofficerare måtte utgå under hela året och höjas till sådant belopp,

att de bättre motsvarade det med dem afsedda ändamålet, och syntes

desamma fördenskull böra utgöra, för flaggunderofficer 300 kronor vid

Stockholms och 250 kronor vid Karlskrona station samt för underofficer

af 2:a graden 250 kronor vid Stockholms och 200 kronor vid

Karlskrona station.

För belysande af manskapets vid flottan befordringsutsigter samt

underofficerskorpralernas ställning gent emot arméns underbefäl lemnades

följande sammandrag af från stationsbefälhafvarna, sekundcheferna

för Svea och Göta lifgarden samt chefen för första Svea artilleriregemente

meddelade uppgifter rörande antalet, medelåldern och medeltjenstetiden

för dem, som under åren 1887—98 vid hvardera stationen

eller regementet utnämnts eller uppflyttats till respektive flaggunderofficer,

underofficer af 2:a graden och underofficerskorpral samt fanjunkare,

sergeant och distinktionskorpral.

Karlskrona station.....................

Stockholms station...................

Vid uppflyttning

till underoffieerskor- pral eller distink- tionskorpral.

Vid utnämning till

underofficer af 2:a

graden eller

sergeant.

Vid utnämning till

flaggunderofficer

eller fanjunkare.

Antal åren 1887—98

tippflyttade.

1

Medelålder i år. :

Medeltjonstetid i år.

Antal åren 1887—98

utnämnde.

Medelålder i år.

Medoltjenstetid i år.

Antal åren 1887—98

utnämnde.

Medelålder i år.

Medeltjenstotid i år.

223

137

31,6

27,2

11,8

7,6

131

66

36,9

32,o

17,9

12,4

48

32

51,4

46,3

31,2

26,6

Antal och medelålder .........

360

29,4

9,7

197

34,6

15,1

80

48,8

28,8

Svea lifgarde............................

120

24,1

5,0

25

27, s

8,i

18

43,o

22,6

Göta lifgarde.............................

106

23,8

4,2

12

26,1

6,7

5

43,6

25,4

Första Svea artilleriregemente ...

140

22.4

3,5

19

27,2

8,6

9

38,6

16,6

Antal och medelålder...........

366

23,4

4,2

56

27,o

7,1

32

41,7

21,6

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af detta sammandrag framginge, att utnämning till underofjicerskorpral

vid flottan i allmänhet egde rum vid en mera framskriden såväl

lefnads- som tjensteålder än befordran till sergeant vid nämnda regementen,

d. v. s. den grad, som motsvarade underofficer af 2:a graden

vid flottan. Af uppgifterna framginge dessutom, att under det medelåldern

för de vid sagda regementen befordrade från 1887 till 1898

något sjunkit, hade ett motsatt förhållande egt rum vid flottan, der befordringsåldern

varit i jemnt stigande och sålunda för befordran till

underofficerskorpral stigit vid Karlskrona station från 29 till 34 år och

vid Stockholms station från 26 till 29 år.

Rörande höjning af underofficerskorpralernas aflöning hänvisades

till hvad i det följande derom anfördes.

Den erforderliga ökningen af 221 underbefäl hade i nu föreliggande

förslag fördelats mellan underofficerare och underofficerskorpraler i sådan

proportion, att antalet underofficerskorpraler efter ökningens genomförande

skulle, i öfverensstämmelse med den hittills följda principen,

vara lika stort som antalet underofficerare.

I fråga om aflöningsförmånerna för flottans manskap kunde det

visserligen tyckas, att den, som vore berättigad att af kronan erhålla

såväl beklädnad som portion och inqvartering in natura, skulle vara

oberoende af vexlingarna i lefnadskostnaderna. Dervid vore dock att

märka, att en stor del af det manskap, som ifrågakomma att taga förnyad

anställning vid flottan, uppnått den ålder, då de vore i begrep])

att bilda eget hem, och att dessa, om de icke erhölle aflöningsförmåner,

som motsvarade lefnadskostnaderna för den utom kasernen boende,

hellre sökte anställning i enskild tjenst.

Då jemväl erfarenheten visat, att ett stort antal af flottans äldre

manskap under senare åren lemnat sin anställning vid flottan, emedan aflöningsförmånerna

numera icke motsvarade de så väsentligt höjda lefnadskostnaderna,

hade chefen för flottans stab velat framhålla vigten deraf,

att åtgärder vidtoges för att höja aflöningen för flottans stammanskap,

och syntes det för bedömande af denna fråga vara nödvändigt att jemväl

taga hänsyn till den långa tid, som förflöte, innan gemenskapen

vid flottan vunne befordran till underofficerskorpral och underofficer.

För att möjliggöra en bättre rekrytering hade föreslagits en sammanslagning

af 3:e och 4:e lönegraderna, så att manskapet redan från

början af sin anställning vid sjömanskåren skulle erhålla något högre

aflöning; och för att de, som fullgjort fordringarna för uppflyttning i

l:a sjömansklassen, icke allför länge skulle komma att qvarstå i lägsta

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

lönegraden, hade vid beräknande af kostnaderna för erforderlig ökning

af flottans stampersonal förutsatts en proportionsvis större ökning af

antalet löner i 2:a än i 3:e lönegraden.

Då emellertid, enligt hvad förut anförts, det äldre manskapet vid

flottan vore i oundgängligt behof af sådan tillökning i aflöningsförmånerna,

att dessa komme att motsvara lefnadskostnaderna, hade det

synts önskvärdt att för denna aflöningsförbättring kunna erhålla sådan

form, att den, utan rubbning af de för de olika lönegraderna nu faststälda

aflöningsbeloppen, icke blott bidroge att öka antalet af dem, som

toge förnyad anställning, utan på samma gång utgjorde ett medel att

vid flottan qvarhålla företrädesvis det manskap, som utmärkt sig genom

godt uppförande.

På grund häraf hade chefen för flottans stab hemstält, att ökningen i

manskapets aflöningsförmåner måtte genomföras på det sätt, att dels

allt manskap utom det, som vore tjenstskyldigt på grund af karlskrifning

från skeppsgossekåren, erhölle lega å 10 kronor per år, att till

dem, som toge förnyad anställning, kontant utbetalas, då aftalet om

förnyad anställning träffades, dels de, som tillhörde uppmuntringsklass,

erhölle uppmuntringspenningar jemväl under tjenstgöring i land.

Som befordran till underofficer utgjorde målet för manskapets vid

flottan sträfvande, måste de förmåner, som tillkomme underofficerare,

utöfva ett väsentligt inflytande på manskapets större eller mindre villighet

att qvarstå i flottans tjenst. Af hvad förut anförts framginge, att

befordran till lägsta gradens underofficer vid flottan vunnes vid väsentligt

mera framskriden ålder eller i medeltal vid Karlskrona station 9,9

och vid Stockholms station 5 år senare än vid gardena och första Svea

artilleriregemente.

Man skulle under sådant förhållande kunna antaga, att proportionen

mellan flaggunderofficerare och underofficerare af 2:a graden åtminstone

icke vore ofördelaktigare än proportionen mellan motsvarande

grader vid den garnisonerade armén. Så vore dock ingalunda förhållandet.

Enligt den af 1898 års Riksdag godkända staten för flottans

underofficerskår skulle densamma utgöras af 36 flaggunderofficerare och

243 underofficerare af 2:a graden, eller 1 flaggunderofficer mot 6,7 underofficerare

af 2:a graden, under det att enligt arméns stater vid hvardera

lifgardet. funnes 10 fanjunkare och 20 sergeanter, eller 1 fanjunkare

mot 2 sergeanter, och å artilleriregementena 12 styckjunkare och

22 sergeanter, eller 1 styckjunkare mot 1,8 sergeant.

Då billigheten, särskildt med hänsyn till den högre befordringsåldern

vid flottan, syntes fordra, att flottans underofficerare i nu be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

rörda afseende icke skulle vara sämre stälda än underofficerarne vid

armén, hade i kostnadsberäkningarna den erforderliga ökningen af underofficerskåren

förutsatts fördelad mellan flaggunderofficerare och underofficerare

af 2:a graden på det sätt, att underofficerskåren efter ökningen

skulle till en tredjedel utgöras af flaggunderofficerare och till

två tredjedelar af underofficerare af 2:a graden.

I fråga om underofficerares pensionering syntes hvad förut anförts

rörande pensionsåldern för kaptener vid flottan jemväl vara tillämpligt

å flottans underofficerare, och syntes i sammanhang med pensionsålderns

sänkande böra tagas under ompröfning, huruvida icke flottans underofficerare

i likhet med underofficerarne vid värfvadt garnisonsregemente

och fortifikationen kunde medgifvas pensionsrätt efter 25 tjensteår.

I fråga om behöflig ökning af flottans personal hade slutligen chefen

för flottans stab hänvisat till följande yttrande i det af 1880 års sjöförsvarskomité

den 10 augusti 1882 afgifna betänkande (sid. 77):

»Såsom ofvan är nämndt bör till grund för beräkningen af flottans

personal läggas den materiel samt de öfriga flottan tillhörande inrättningar,

för hvilka denna personal är afsedd.

Komitén har för detta ändamål uppgjort särskilda specialtabeller

bil. A. n:is 9—11, hvilka utvisa den personalfördelning, komitén i sådant

hänseende förutsatt. Enligt hvad af dessa framgår, har komitén

i fråga om flottans fartyg icke ansett berörda beräkning böra grunda

sig ensamt på de typer komitén till framtida anskaffning föreslagit,

enär tidpunkten för en så fullständig förändring af vår sjökrigsmateriel,

att densamma uteslutande af sådana utgjordes, i alla händelser syntes

alltför aflägsen samt försigtigheten torde bjuda att förutsätta möjligheten

af en långt förr inträffande mobilisering. Komitén har i stället

trott sig kunna taga till utgångspunkt materielens tillstånd vid den tid,

då jemlikt det uppgjorda, ofvan omförmälda byggnadsprogrammet en

första uppsättning af pansarbåtarna A, eller tre sådana båtar, hunnit anskaffas,

samt har fördenskull beräknat den för flottans fartyg erforderliga

personalen efter en materiel, bestående, jemte dessa tre pansarbåtar

A, af större delen utaf flottans nu egande stridsfartyg, med uteslutande

af sådana, hvilka ansetts altför gamla eller otidsenliga för att i krig

med fördel kunna användas och bemannas.»

Härefter hade chefen för flottans stab lemnat följande öfversigt af den

materiel, för hvilken 1880 års komité jemlikt den nyss åberopade till

dess betänkande fogade bil. A n:o 9 beräknat bemanning, och den

materiel, för hvilken bemanning vore erforderlig dels under år 1899,

dels vid 1902 års ingång.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

Antal

Materielens benämning.

för hvilken

1880 års

komité beräk- nat bemanning.

färdig år 1899.

färdig vid

1902 års in- gång.

pansarbåtar A numera l:a kl. pansarbåtar............

3

6

10

monitorer » 2:a » » ............

4

4

4

mindre pansarbåtar * 3:e » * ............

7

7

7

mindre pansarbåtar » afsedda för minpositions-

försvar................................................................

3

2

2

l:a kl. torpedbåtar.....................................................

—

13

15

minbåtar A numera 2:a kl. torpedbåtar .....................

9

9

11

minbåtar B » bevakningsbåtar..........................

*>30

l)7

‘)36

l:a kl. kanonbåtar......................................................

9

9

8

korvetter..................................................................

2

—

—

minfartyg numera torpedverkstadsfartyg.....................

1

1

2

depotfartyg » handminefartyg..............................

2

2

2

torpedkryssare ..........................................................

—

5

5

| Svensksund...............................................................

—

1

1

*) En del af dessa utgjordes af förhyrda privata ångslupar.

Vidare hade chefen för flottans stab anfört följande.

Uti det förslag till normalstat för ordinarie anslag under riksstatens

femte hufvudtitel, som funnes afgifvet i bil. A n:o 24 af komiténs

betänkande och som å sid. 133 i samma betänkande angåfves vara den

ordinarie utgiftsstat komitén föresloge att slutligen tillämpas — men

som, enligt hvad komitén å sid. 144 anförde, under öfvergångstiden

för aflöning af å reserv- och indragningsstater qvarvarande personal

samt ännu ej vakanssatte båtsmän beräknades blifva öfverskriden med

å sagda sida närmare angifna belopp — upptoges följande anslag till

aflöning åt flottans personal samt beklädnadsersättning åt underofficerare,

hvilken för närvarande utginge från aflöningsanslaget, nemligen:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

aflöning åt flottans kårer och stater................................. kr. 1,680,314: 85

inqvarteringsbidrag till officerare och underofficerare... x> 24,800: —

premier åt värnpligtig! reservbefäl och underbefäl » 4,000: —

lega till stamrekryter af värnpligtige .............................. » 20,000: —

beklädnad åt underofficerare ............................................... » 47,400: _

Summa kronor 1,776,514: 85

Om derifrån afdroges såsom dagaflöning åt värnpligtige

beräknade ..................................................................... kr. 33,205: —

återstode för aflöning enligt 1882 års komitéförslag kronor 1,743,309: 85

Enligt de för år 1899 faststälda staterna vore anvisadt:
till

aflöning för flottans kårer och stater kr. 1,729,052: —

till ersättning för vakanta rusthåll ...... » 114,000: —

Summa kronor 1,843,052: —

Enligt för år 1899 faststälda stater beräknades

:

till aflöning för reservoch

indragnings
stater.

.................... kr. 71,663: 15

till dagaflöning och inqvartering

för officerare

vid reservstaten

..................... » 20,855: —

till aflöning af båtsmän » 10,020: — kr. 102,538: 15

Om detta belopp frånräknades, åter
stode.

..............................................- kr. 1,740,513: 85 kr. 1,740,513: 85

hvilket belopp med .............................................................. kr. 2,796: _

understege det af 1880 års komité i dess förslag till normalstat för

aflöning åt flottans kårer och stater ''beräknade beloppet.

Härvid syntes böra bemärkas, att slutsumman af de för år 1899 faststälda

staterna öfverstege det af Riksdagen anvisade beloppet med

kronor 48,078: 70, men att denna brist påräknades utjemnad genom

den tillgång, som beräknades uppstå till följd af vakanser m. m., under

det att 1880 års komité redan vid de särskilda staternas uppgörande

iakttagit att minska densamma med ett belopp af tillsammans 38,277

kronor 55 öre, som på grund af vakanser beräknades icke komma att utgå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

Af det anförda framginge, att den af 1880 års komité föreslagna

organisationen icke varit afsedd att fylla bemanningsbehofvet för den af

sagda komité till anskaffning föreslagna materielen (14 större och 10

mindre pansarbåtar samt 80 torpedbåtar) utan endast för en materiel,

väsentligt understigande den nu befintliga, samt att, ehuru komitén förutsatt,

att flottans personal skulle ökas i den mån behofvet af bemanning

för materielen sådant kräfde, vore för år 1899 till aflöning af

flottans personal icke anvisadt större belopp än som af 1880 års komité

beräknats erforderligt vid en tidpunkt, då personalbehofvet väsentligt

understigit det nuvarande.

Departementschefen har förklarat sig anse den utredning, som af

chefen för flottans stab sålunda lemnats, till fullo ådagalägga det oafvisliga

behofvet af eu väsentlig ökning af flottans personal.

Af beräkningarna i bil. n:o 2 A och 2 B vid statsrådsprotokollet framginge,

att personal af reserven och beväringen i största möjliga utsträckning

afsetts att vid mobilisering ingå i flottans bemanning. Sålunda skulle

t. ex., med tillämpning af de för år 1902 föreslagna staterna, stajnpersonal

fylla endast 37 procent af strid sfartygens — torpedbåtarna undantagna

— behof af gemenskap, under det att återstående behofvet beräknats

skola fyllas genom f. d. stamanstälda och öfriga beväringsmän.

Vid sådant förhållande ansåge departementschefen någon minskning af

den proportion, hvaruti stampersonal beräknats skola ingå i flottans bemanning,

icke kunna vidtagas utan att materielens stridsvärde derigenom

i betänklig grad nedsattes.

Emellertid hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrat,

Kongl. Maj:t, sedan stabschefens förevarande förslag afgifvits, den 17

november 1899 tillsatt en komité med uppdrag att verkställa utredning

rörande ny organisation af kustartilleriet och fasta minförsvaret jemte

sammanhang härmed egande frågor, hvarvid Kongl. Maj:t tillika föreskrifvit,

att utredningen, som borde omfatta till nämnda vapenslag afsedd

personals antagning och utbildning, skulle verkställas med tilllämpning

af vissa angifna grunder, bland livilka jemväl ingått, att det

fästa minförsvaret skulle öfverflyttas till kustartilleriet. Med afseende

härå syntes den del af den föreslagna personalökningen för år 1902,

som vore afsedd för tjenstgöring vid fasta minförsvaret och å befästningarna

vid Karlskrona, nu icke böra upptagas; hvaremot den personal

från flottans kårer, som nu vore för nämnda tjenstgöring afsedd, måste för

de närmaste åren och således äfven för år 1902 oförminskad bibehållas.

Bill. till Rikad. Prut. UJ00. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med afseende härå kunde den enligt stabschefens förslag vid 1902

års ingång erforderliga ökningen af stampersonal minskas med

6 kaptener,

4 löjtnanter och underlöjtnanter,

10 underofficerare (minörafdelningen) och

100 gemenskap (deraf 50 vid matros- och 50 vid minörafdelningen);

hvarjemte 10 underofficerskorpraler, hvilka upptagits såsom ökning

inom minörafdelningen, borde öfverföras till handtverksafdelningen.

Med iakttagande af detta afdrag och i sammanhang dermed gjord

mindre jemkning i underofficerarnes fördelning å stater skulle den vid

ingången af år 1902 erforderliga ökningen af personal sålunda utgöra för

officerskåren:

1 flaggman,

2 kommendörer,

5 kommendörkaptener af l:a graden,

5 b » 2:a b ,

18 kaptener af l:a klass,

8 b » 2:a » ,

26 löjtnanter,

10 underlöjtnanter,

10 aspiranter;

reservofficersaspiranter:

läkarestaten:

5 läkarestipendiater med 600 kronors stipendium,

5 » b 500 b b ,

= 10;

underofficer skuren :

45 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

29 b (maskinister),

7 b (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),

27 underofficerare af 2:a graden (maskinister),

3 b bb b (rustmästare, torpedmästare eller

qvartersmän),

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

sjömanskåren:

100 i l:a lönegraden,

400 i 2:a » ,

100 i 3:e » ,

= 600;

skeppsgossekär en:

80 skeppsgossar.

År 1912 skulle antagligen, derest kustartilleriets och fasta minförsvarets

omorganisation genomfördes på det sätt, som nu ifrågasatts, personalen

vid kustartilleriet hafva öfvertagit minförsvaret och sjöbevakningen

vid kustbefästningarna, hvadan den för denna tjenstgöring af chefen för

flottans stab beräknade personal från flottans kårer borde kunna frånräknas

den af stabschefen föreslagna ökningen. Med anledning häraf

kunde den personal, som af chefen för flottans stab beräknats såsom

ytterligare erforderlig vid ingången af år 1912, minskas med

3 regementsofficerare,

12 kaptener,

12 löjtnanter och underlöjtnanter,

31 underofficerare (deraf 17 vid matros- och 14 vid minörafdelniugen),

31 underofficerskorpraler (deraf 17 vid matros- och 14 vid minörafdelningen),

305 öfrigt manskap (deraf 180 vid matros- och 125 vid minörafdelningen).

Följaktligen skulle den ytterligare ökning, som hade beräknats böra

genomföras under åren 1902—1911, med en mindre jemkning af underofficerarnes

fördelning på stater, utgöra för

officerskåren:

1 kommendör,

1 kommendörkapten af l:a graden,

1 » » 2:a » ,

5 kaptener af l:a klass,

2 i) » 2:a » ,

12 löjtnanter,

6 underlöjtnanter,

= 28;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

under officerskåren :

5 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

16 » (maskinister),

2 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),

9 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),

32 » » » » (maskinister),

5 » » » » (rustmästare, torpedmästare eller

qvartersmän),

- 69;

sjömanskären:

69 i l:a lönegraden,

50 i 2:a » ,

100 i 3:e » ,

= 219;

skeppsgossekåren:

100 skeppsgossar.

Då, såsom chefen för flottans stab framhållit, en ökning af personalen

först efter flera års förlopp medförde den dermed åsyftade ökningen

i tillgång på yrkesutbildad stam- och f. d. stamanstäld personal, vore

det önskligt att redan under år 1901 kunna genomföra den för år 1902

erforderliga personalökningen; men då det icke vore möjligt att på en

gång uppsätta hela den ökade personal, som enligt det nyss anförda

skulle erfordras vid 1902 års början, ansåge departementschefen, att

medel borde af innevarande års Riksdag äskas endast för så stor del

deraf, som under år 1901 syntes kunna uppsättas, nemligen af

officerskåren:

1 kommendör,

1 kommendörkapten af l:a graden,

2 kommendörkaptener af 2:a graden,

6 kaptener af l:a klass,

3 » » 2:a » ,

9 löjtnanter,

3 underlöjtnanter,

-25;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

10 aspirauter;

reservofjicersaspiranter :

läkarestaten:

5 läkarestipendiater med 600 kronors stipendium,

5 » » 500 » » ,

= 10;

under oj''ficer skår en:

25 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

19 » (maskinister),

5 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),

9 underofficerare af 2:a graden (maskinister);

= 58;

sjömanskåren:

50 i l:a lönegraden,

200 i 2:a » ,

50 i 3:e » ,

= 300.

Beträffande den behöfliga ökningen af mariningeniörstaten, hvartill

chefen för flottans stab nu icke afgifvit förslag, ville departementschefen

i det följande yttra sig.

Den grund för beräkningen af den under åren 1902 —1911 behöfliga

ökningen af flottans personal, som omförmäldes i departementschefens

ofvannämnda embetsskrifvelse till chefen för flottans stab och efter

hvilken samma beräkning blifvit af stabschefen verkstäld, hänförde sig

till den plan för sjökrigsmaterielens ökning, som framlagts af 1892 års

komité för utredning af vissa frågor rörande denna materiel. Att

ökningen skulle fortgå långsammare än enligt denna plan borde icke

kunna ifrågasättas. Uppenbart vore emellertid, att om sjökrigsmaterielens

ökning under ifrågavarande period skulle komma att ega rum snabbare

eller eljest i annan ordning, än nu förutsatts, ökningen af personalen

måste derefter rättas.

Den af chefen för flottans stab väckta frågan om pensionering vid

lägre ålder än den nu bestämda för såväl officerare som underofficerare

syntes departementschefen vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet,

men då densamma utan tvifvel kräfde en rätt vidlyftig utredning, ansåge

lian, att med dess upptagande till vidare behandling borde anstå.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I afseende på de förslag chefen för flottans stab framlagt beträffande

personalens aflöning sförhållanden m. m., ansåge departementschefen, i likhet

med bemälde stabschef, nödvändigt att, om den erforderliga ökningen

af flottans sjömanskår skulle kunna genomföras, något förbättra aflöningsförmånerna

för underofficerare och manskap samt att jemväl i öfrigt

vidtaga åtgärder för att underlätta rekryteringen och öka manskapets

villighet att qvarstanna i tjenst vid flottan utöfver den vid första antagningen

aftalade tjenstetiden. De af stabschefen i sådant syfte gjorda

framställningarna syntes derför förtjena synnerligt afseende och — med

de hufvudsakligen af ekonomisk hänsyn föranledda undantag, som nedan

omförmäldes, — böra bifallas.

Beträffande förslaget att från lönegraderna vid sjömanskåren utesluta

den lägsta, 4:e lönegraden, så att manskapet genast vid inträdet i tjenst

erhölle de aflöningsförmåner, som nu vore bestämda för 3:e lönegraden,

skulle genomförandet af detta förslag i hela dess utsträckning medföra

så dryga utgifter, att dess godkännande icke syntes böra ifrågasättas,

förr än man erfarit verkningarna af andra dels redan vidtagna, dels af

chefen för flottans stab föreslagna och af departementschefen förordade

åtgärder för rekryteringens underlättande. Dock syntes dagaflöningen

för manskapet i 4:e lönegraden kunna höjas från 20 till 30 öre, hvarjemte

möjlighet borde beredas att uppflytta manskapet i 3:e lönegraden,

så snart det fullgjort fordringarna för uppflyttning i 2:a sjömansklassen.

Då dessa fordringar i allmänhet vore fullgjorda vid utgången af juni

månad året efter det, under hvilket tjenstgöringen vid flottan börjat

borde tilldelandet af lön i den högre lönegraden ske vid samma tidpunkt

och staten i enlighet dermed uppställas.

För underofficerare och dem af sjömanskårens manskap, som erhållit

tillstånd att bo utom kasern, hade stabschefen föreslagit inqvartering

sbidrag till följande belopp:

vid Karlskrona vid Stockholms

station station

flaggunderofficer årligen.............................

........ kr.

250: —

300

underofficer af 2:a graden årligen ........

......... »

200: —

250

underofficerskorpral per månad .............

......... »

12: —

15

l:a kl. sjöman » » .............

......... »

8: —

10

hvarjemte chefen för flottans stab föreslagit, att inqvarteringsbidragen

till underofficerare måtte få utgå under hela året.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

De föreslagna beloppen hade departementschefen dels af sparsamhetshänsyn

dels för vinnande af en lämpligare afvägd fördelning ansett

kunna jemkas på följande sätt:

flaggunderofficer årligen...................

underofficer af 2:a graden årligen

underofficerskorpral per månad ....

l:a kl. sjöman » »

vid Karlskrona vid Stockholms

station

station

kr.

240: —

300: -

»

180: —

240: -

»

10: —

15: -

»

5: —

10: -

Samtliga dessa inqvarteringsbidrag ansåges böra utgå enligt nu gällande

grunder, dock med den ändring, att den, som vore gift eller ock

enkling med minderårigt barn, skulle åtnjuta inqvarteringsbidrag äfven

under tjenstgöring utom den station, han tillhörde. Sistnämnda bestämmelse

— hvilken borde gälla för både underofficerare och manskap —

påkallades af hänsyn dertill, att den, som hade familj, måste bibehålla

bostad vid stationen äfven under tjenstgöring utom stationen, hvarjemte

det syntes önskvärdt, att på detta sätt bereda underofficerare och manskap,

som bildat familj, någon afsevärd förmån under sjökommendering.

Om nemligen inqvarteringsbidrag under sådan kommendering måste af

den, som bildat familj, frånträdas, skulle de i öfrigt höjda aflöningsförmånerna

under sjötjenstgöringen motvägas af förlusten utaf inqvarteringsbidraget.

Om, såsom stabschefen föreslagit, manskapet i vidsträcktare omfattning

än hittills skulle beredas tillfälle att bo utom kasern, befriades

man i motsvarande grad från omsorgen att bereda ökadt kasernutrymme

för sjömanskåren.

Då departementschefen såsom förut anförts, icke ansett sig kunna

föreslå, att aflöningen till det nyan tagna manskapet måtte höjas till det

af chefen för flottans stab föreslagna belopp, kunde han icke heller

tillstyrka den nedsättning i den till det genom kontrakt antagna manskapet

nu utgående lega, som stabschefen, under förutsättning af aflöningens

höjning, föreslagit. Den ifrågasatta nedsättningen af legan

till nyantaget manskap skulle enligt departementschefens mening antagligen

inverka ogynsamt på rekryteringen, och'' hvad anginge den

föreslagna legan till rekapitulerande manskap, skulle denna näppeligen

kunna utöfva sådant inflytande på manskap, som redan en tid

varit i tjenst samt derunder haft tillfälle att lära känna och bedöma

aflöningsförmåner, befordringsutsigter m. m., att staten derför borde åtaga

sig den häraf betingade ökade utgiften.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Deremot instämde departementschefen till fullo uti hvad chefen för

flottans stab anfört rörande beloppet af den ersättning, som bör utbetalas

för anskaffande af rekryter.

Likaledes syntes det departementschefen lämpligt, att de af manskapet,

hvilka särskildt ådagalade godt uppförande, måtte äfven under

tjenstgöring i land erhålla en särskild förmån i form af uppmuntringspenningar.

Dessa ansåges dock, då det vore önskvärdt, att aflöningsförmånerna

under den mera ansträngande och maktpåliggande sjötjenstgöringen

måtte förblifva i afsevärd mån högre än under tjenstgöring

i land, icke böra bestämmas till samma belopp som uppmuntringspenningarna

under sjötjenstgöring, och hade departementschefen

ansett dem lämpligen kunna utgå med hälften af sistnämnda belopp,

således med 15 öre i l:a, 10 öre i 2:a och 5 öre i 3:e uppmuntringsklassen,

allt per dag.

Mot hvad chefen för flottans stab föreslagit i fråga om fördelningen

af den erforderliga nya personalen mellan graderna inom officerskåren,

graderna och staterna inom underofficerskåren samt lönegraderna inom

sjömanskåren hade departementschefen icke, utöfver hvad af det förut

anförda framginge, funnit något att erinra.

Likaså funne departementschefen stabschefens förslag i fråga om

reservofficersaspiranterna och läkarestaten i allo välbetänkta och utförbara,

hvarvid han likväl ansåge sig böra erinra, att ökningen af det

årligen antagna antalet reservofficersaspiranter framdeles komme att

nödvändiggöra en ökning af anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare.

I fråga om skeppsgossekåren ansåge departementschefen, att den år

1902 borde ökas med 80 skeppsgossar och derefter med ytterligare 100.

Genom den af departementschefen förordade ökningen af officerskåren

med 75 officerare skulle flottans officerskår komma att till 1,6

procent utgöras af flaggmän, till 16,8 procent af regementsofficerare

och till 81,6 procent af kapteuer och subalternofficerare, under det att

motsvarande procenttal enligt för stammen nu gällande stater vore 1,7,

17,i och 81,2. Efter genomförandet af denna ökning skulle sålunda

befordringsutsigterna inom flottans officerskår komma att ställa sig

något ofördelaktigare än enligt nu gällande organisationsplan. Befordringsutsigterna,

jemförda med de hittillsvarande, komme dock i verkligheten

att ställa sig ännu ofördelaktigare, än af det anförda framginge,

då nemligen, såsom bil. n:o 4 vid statsrådsprotokollet utvisade, procenttalet

af regementsofficerare, på grund af tillvaron af reservstater,

varit väsentligt högre än det senast angifna. Af bil. n:o 3 vid samma

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (t.

83

protokoll syntes, att proportionen mellan lägre och högre grader efter

ökningen jemväl skalle blifva, med hänsyn till befordringsutsigter, ogynsammare,

än i allmänhet vore fallet inom de utländska marinerna.

Af berörda bil. n:o 4 framginge, att antalet officerslöner vid flottan

å aktiva kårens stat vid 1800-talets början öfverstigit 300 och att antalet

officerare, om reserv- och indragningsstaterna medräknades, ända

till år 1866 öfverstigit den nu föreslagna staten af 250 officerare.

Enligt det nu förevarande förslaget skulle för såväl underofficerare

som manskapet deremot vinnas eu afsevärd förbättring i fråga om befordringsutsigter.

Härefter har departementschefen anmält, att han genom embetsskrifvelse

den 28 sistlidne november anmodat marinförvaltningen

att uppgöra särskilda beräkningar öfver kostnaden för den ökning

af flottans personal, som af chefen för flottans stab beräknats såsom

erforderlig dels, utöfver den personal, som upptoges i af Riksdagen

senast godkända stater, för bemanning af den materiel, som vid

ingången af år 1902 antoges vara färdigstäld, dels ock, utöfver den

för år 1902 behöfliga ökningen, för bemanning af den ytterligare

materiel, som vid ingången af år 1912 antoges vara färdigstäld, allt

med iakttagande af de i det föregående angifna jemkningar. Derjemte

skulle särskildt uppgifvas kostnaden för den del af den för år 1902

enligt nämnda grunder erforderliga personalökningen, som beräknades

kunna uppsättas under år 1901 och för hvilken medel sålunda borde

äskas för år 1901. Kostnadsberäkningarna borde för hvarje fäll uppgöras

dels under förutsättning att samtliga aflöningsförmåner bibehölles

oförändrade, dels ock under förutsättning att de af chefen för flottans

stab föreslagna förändringar i desamma med de af mig förordade jemkningar

komme till stånd. Tillika skulle uppgöras förslag till stater för

åren 1902 och 1901. Slutligen hade marinförvaltningen anmodats att inkomma

med yttrande angående den ökning af mariningeniörstatens personal,

som ansåges böra ega rum under hvartdera af åren 1902, 1912

och 1901 samt angående de ändringar i denna personals aflöning,

som kunde vara behöfliga, äfvensom med härpå grundade stater för

hvartdera af åren 1902 och 1901.

Departementschefen ginge nu att redogöra för marinförvaltningens

med anledning af hans sistberörda skrifvelse afgifna yttrande i fråga

om erforderlig ökning af mariningeniörstaten. Uti embetsskrifvelse den 8

sistlidne december hade marinförvaltningen i detta ämne anfört följande.

Vid behandlingen af denna fråga hade marinförvaltningen äfven

tagit under ompröfning det åt chefen för flottans stab i embetsskrifllih.

till ltiksd. Prat. Idol). 4 Sami. 1 Åfd. (i Uäft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

velse den 16 juli 1897 afgifna och af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet

med embetsskrifvelse den 31 i samma månad till marinförvaltningen

remitterade förslag till ombildning af mariningeniörstaten.

Mariningeniörstaten bestode nu, om byggmästare samt torped- och

miningeniörer frånräknades, af 1 öfverdirektör, 2 direktörer, 5 ingeniörer,

4 extra ingeniörer (i 2 lönegrader) samt 2 underingeniörer,

hvilka sistnämndas befattningar dock under en lång följd af år varit

obesatta på grund af det låga arfvode, 1,000 kronor, som för en hvar

af dessa vore bestämdt.

Att under den ökade verksamhet, som till följd af materielens ökning

de senare åren uppstått inom alla grenar af flottans förvaltning,

det varit möjligt för en så fåtalig mariningeniörstat att fullgöra det

ökade arbete, som särskildt kommit på denna stats del, både berott på

att tillfälliga arbetskrafter i ganska stor utsträckning anlitats för en del

förekommande ingeniörsarbeten. Med hänsyn till det ur flera synpunkter

mindre lämpliga häruti både behofvet af statens ökande under en följd

af år gjort sig högst känbart, hvilket varit så mycket naturligare, som

genom tillkomsten af senare tiders komplicerade krigsmateriel på mariningeniörstaten

stälts kraf, bvilka knappast kunde vara förutsedda vid

tiden för statens bildande. Härtill komme, att ingeniörer erfordrades

till större antal än förr till öfvervakande och kontroll af tillverkningen

vid enskilda verkstäder af bestäld fartygsmateriel. Framför allt gjorde

det af ökningen af fartygsmaterielen föranledda behofvet af sjökommenderade

mariningeniörer behofvet af statens ökande synnerligen trängande.

Visserligen hade sedan 1874 en ökning i personalen egt rum,

men den hade afsett endast beredandet af ingeniörskrafter vid min- och

torpedväsendet, och de tjenstemän, som af sådan anledning tillkommit,

hade endast undantagsvis kunnat tagas i anspråk för den allmänna ingeniörsverksamheten

vid flottan.

Enligt gällande mobiliseringsplan skulle vid mobilisering från och

med år 1902 erfordras följande personal vid mariningeniörstaten:

tjenstgörande i marinförvaltningen................................................................ 4

» å varfvet i Karlskrona......................................................... 7

» » » » Stockholm ............................................................ 6

samt för sjökommendering en ingeniör eller extra ingeniör å hvarje

l:a kl. pansarbåt och således på 10 dylika fartyg, färdiga år

1902 ......................................................................................................... 10

Summa 27

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

Då mariningeniörstatens stat upptoge en numerär, som, med inberäknande

af de obesatta två underingeniörsbefattningarna, uppginge

till 19, uppstode sålunda en brist af 8, hvilken brist marinförvaltningen

ansåge böra fyllas derigenom, att aflöning anvisades till följande nya

befattningar vid nämnda stat, nemligen

till en direktör, öfverdirektörsassistent i marinförvaltningen

............................................................... kr. 6,000: —

med fast arfvode................................................ » 500: — ^ 5500-

till 2 ingeniörer, hvardera....................................................... » 4,000: —

» 2 » d ........................................................... » 3,500: —

samt till 3 extra ingeniörer hvardera ................................... » 2,000: —

På grund deraf, att underingeniörsbefattningarna länge varit

obesatta och af förut nämnd anledning ej kunde besättas, utgjorde den

verkliga bristen 10 i stället för 8 personer; men skulle den här ifrågasatta

ökningen i staten beviljas, ansåge sig marinförvaltningen likväl

kunna föreslå, att de nu befintliga arfvodena till 2 underingeniörer, utgörande

tillsammans 2,000 kronor, indroges, detta så mycket hellre

som marin förvaltningen i det följande gjorde framställning om bildande

af en mariningeniörstatens reserv för att bereda en ytterligare tillgång

af ingeniörer vid flottan.

1 afseende på den föreslagna nya direktörsbefattningen och de tre

extra ingeniörerna hade marinförvaltningen anfört följande.

Enligt instruktionen för öfverdirektören vid mariningeniörstaten

den 13 juni 1896 skulle, under den tid öfverdirektören åtnjöte semester

eller tjenstledighet eller befunne sig på tjensteresa, hans tjenst

uppehållas af en öfverdirektörsassistent. På grund af såväl detta assistentens

åliggande som af de vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, som

tillkomme denne tjensteinnehafvare, vore det lämpligast och hade efter

institutionens tillkomst i allmänhet varit fallet, att assistentbefattningen

skötts af en af de vid mariningeniörstaten anstälda direktörerna. Under

vissa tider hade väl assistentbefattningen varit förenad med befattningen

såsom chef för ingeniördepartementet vid flottans härvarande station,

men icke utan olägenhet, och då på grund af de ökade göromålen

inom marinförvaltningens ingeniörafdelning assistentens tid helt och

hållet erfordrats för göromålen derstädes, hade annan person förordnats

att uppehålla chefsbefattningen tillika med verkstadsföreståndaretjensten

vid nämnda varfsdepartement. Då emellertid jemväl för denna chefsbefattning

borde, såsom alltid afsetts, vara anstäld en direktör, enär verkstadsföreståndaren

uteslutande erfordrades för sina särskilda göromål i

s. 36 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

36

denna egenskap, ansåge marinförvaltningen nödvändigt, att, förutom ökadt

antal ingeniörer, äfven en ny direktör tillkomme. Dessutom och då

direktörerna vid stationerna, mot afstående af 500 kronor å aflöningen,

åtnjöte förmånen af boställe, hvilken torde kunna värderas till minst

1,000 kronor, men den i marinförvaltningen tjenstgörande öfverdirektörsassistenten,

om han vore direktör, gånge i mistning af denna förmån, hvithet

alltså torde kunna betraktas såsom en minskning i hans aflöning af

500 kronor, hade marinförvaltningen tillika ansett nödvändigt, att i

staten för kåren, i sammanhang med upptagandet af aflöning för en ny

direktörstjenst, också upptoges såsom arfvode åt öfverdirektörsassistenten

i marinförvaltningen ett belopp af 500 kronor såsom ersättning för

den öfriga direktörer tillkommande förmånen af fri bostad.

Äfven om den tillökning i mariningeniörstatens personal, som sålunda

ifrågasatts, komme till stånd, skulle dock i en ej långt aflägsen

framtid behof af ytterligare ingeniörspersonal gifva sig till känna, särskild!

vid mobiliseringar af större omfattning. De svårigheter, som i

detta afseende kunde vara att motse, syntes kunna undvikas genom inrättandet

af en mariningeniörstatens reserv, hvilken skulle rekryteras

derigenom, att underingeniörer efter viss anställningstid vid flottan

skulle afgå från den aktiva staten, med skyldighet att inträda i reserven.

Marinförvaltningen ansåge sig böra biträda detta af chefen för flottans

stab väckta förslag så mycket hellre, som för dess genomförande icke

kräfdes andra kostnader än arfvoden till aspiranterna för den utbildningstid,

under hvilken de borde vara aktivt anstälda vid flottan.

Emellertid ansåge marinförvaltningen sjelfva benämningen underingeniör

ej vara fullt lämplig, utan syntes dessa böra benämnas extra

ingeniörer. Bemälda underingeniörer skulle enligt stabschefens förslag,

mot 1,200 kronors fast arfvode och dagaflöning till beräknadt belopp

af 720 kronor om året, anställas på förordnande med 6 månaders

uppsägningstid i likhet med nu anstälda extra ingeniörer. Anställningen

skulle afse en tid af 4 år och tjena såsom pröfvo- och utbildningstid.

Enligt marinförvaltningens mening vore dock det föreslagna

sättet för aflöningens utgående mindre lämpligt och utbildningstiden

väl lång; och ansåge marinförvaltningen, att dessa extra ingeniörer

borde vara tre till antalet och anställas en för hvarje år samt upptagas

i aflöningsstaten med ett fast arfvode af 2,000 kronor för

hvardera med skyldighet dels att efter tre års tjenstetid vid flottan

afgå till reserven, dels ock att intill fyllda 40 år på kallelse — allt

enligt närmare föreskrifter, som framdeles kunde varda i detta och

andra afseenden meddelade angående mariningeniörstatens reserv —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

infinna sig till tjenstgöring i flottans öfverstyrelse eller å dess stationer

och fartyg.

Beträffande öfriga vid kåren anställda direktörer och ingeniörer ansåge

marinförvaltningen, utom hvad anginge deras antal, ingen annan

ändring erforderlig än att de samtliga, såsom chefen för flottans stab

föreslagit, borde tillsättas medelst fullmakt. För närvarande tillsattes

en del af ingeniörerna medelst förordnande.

För att bilda sig ett omdöme, huru nu föreslagna antal ingeniörer

komme att ställa sig till antalet ingeniörer i andra med vår marin jemförliga

europeiska mariner, syntes man kunna utgå från den förutsättningen,

att behofvet af teknisk personal borde vara beroende på flottmaterielens

storlek, hvilken i sin ordning kunde uttryckas dels med totala tontalet

af alla till de respektive marinerna hörande fartygen, dels med totala

maskinkraften.

Delades dessa hufvudsummor med antalet tjenstgörande ingeniörer,

erhölles siffror, hvilka för de särskilda marinerna relativt angåfve, huru

behofvet af teknisk personal blifvit tillgodosedt. För anställande af

sådan jemförelse ville marinförvaltningen såsom exempel anföra, huru

förhållandena i berörda hänseende stälde sig vid österrikiska, holländska,

danska samt svenska marinerna. Om man vid sådana jemförelser

inom samtliga mariner uteslöte de medlemmar af den tekniska personalen,

hvilka tillhörde torped-, min- samt väg- och vattenbyggnadsväsendet,

äfvensom för samtliga mariner upptoge tontalet och maskinkraften

af såväl befintliga som under byggnad varande sjögående fartyg, erhölles

med tillhjelp af de officiella uppgifter, som för år 1899 funnes

att tillgå, följande resultat i afrundade tal:

Summa

deplacement i

ton af sjö- gåendo fartyg.

Summa

indikerade

hästkrafter.

Summa teknisk

personal af

officers värdig- het med undan- tag af torped-,

min- samt väg- och vatten- byggnads- ingeniörer.

Tontal

per teknisk

individ.

Hästkraft

per teknisk

individ.

Sverige..............................

(31,000

108,000

so

3,050

5.400

Danmark ...........................

46,000

68.000

55

836

1,236

Holland...............................

135,000

156,000

60

2,250

2,600

Österrike.............................

149,000

977,000

210

709

1,319

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

Häraf framginge, att den tekniska personalen vore i förhållande

till totala tontalet afsevärdt större inom nyss angifna utländska mariner

än den, som, om nu föreslagen tillökning bifölles, komme att finnas

i den svenska; och äfven med kännedom om det i allo förtjenst fulla

sätt, hvarpå maskinistpersonalen i vår flotta hittills fyllt sina'' åligganden

och på grund hvaraf behofvet af sjögående ingeniörer vid mobilisering

kunde, jemfördt med anförda utländska mariners, något inskränkas,

blefve dock underlägsenheten i antalet ingeniörer vid svenska

flottan, jemfördt med sagda utländska mariners, påfallande.

I enlighet med den uppfattning, marinförvaltningen uttalat rörande

den ökning i mariningeniörstaten, som vore oundgänglig och borde

kunna åstadkommas, hade marinförvaltningen uppgjort och öfverlemnade

nu förslag till ny stat för flottans mariningeniörstat, slutande på ett

belopp af 100,500 kronor.

Denna stat vore att anse såsom normalstat, utvisande ställningen

vid den tidpunkt, då nu föreslagna omorganisation af mariningeniörstaten

blifvit genomförd, eller år 1903. Af de der upptagna tre extra

ingeniörerna komme nemligen endast en att antagas för hvarje år,

hvadan fulla antalet uppnåddes först med år 1903, medan 2 i staten

upptagna arfvoden till extra ingeniörer å tillhopa 4,000 kronor ej komme

att utgå för år 1901 och ett dylikt arfvode å 2,000 kronor ej utginge

förr än år 1902. Förslag till stat för åren 1902 och 1901 äfvensom

för år 1903 bifogades jemväl.

I afseende på de enligt statförslaget ifrågasatta aflöningsförhöjningarna

efter 5 och 10 års tjenstgöring ville marinförvaltningen erinra,

att enligt nu gällande stat sådan förhöjning för torped- och miningeniörerna

utginge allenast med 500 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring; men då dessa ingeniörer hade föga utsigt till befordran

vid staten, hade marinförvaltningen ansett billigt och rättvist, att de,

likasom ingeniörer i högsta lönegraden och statens civila tjenstemän i

allmänhet, erhölle två löneförhöjningar, den ena efter 5 och den andra

efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring; och hade marinförvaltningen i

enlighet härmed föreslagit två löneförhöjningar för dem, hvaremot marinförvaltningen

icke för ingeniörerna i de två lägsta lönegraderna föreslagit

mera än en löneförhöjning, enär dessa tjenstemän genom erhållande

af en andra löneförhöjning skulle bekomma aflöning, lika stor

med eller större än den, som tillkomme ingeniörer i högre lönegrad

utan sådan förhöjning.

För bestridande af de ökade utgifter från anslaget till ålderstillägg,

hvilka skulle ifrågakomma för beredande af de föreslagna löne
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

förhöjningarna, syntes någon ökning af detta anslag, som vore förslagsanslag,

ej vara erforderlig, utan borde det vara tillräckligt att erhålla Riksdagens

medgifvande dertill, att i sammanhang med den ändring i staten

för mariningeniörstaten, som af bifall till ifrågavarande framställning

blefve eu följd, finge meddelas bestämmelse om den aflöningsförhöjning,

hvarom nu vore sagd!

På grund af det nu anförda hade marinförvaltningen hemställt, att till

nästkommande Riksdag blefve aflåten proposition derom, att Riksdagen

måtte, med godkännande af nu afgifna förslag till stat för mariningeniörstaten,

bevilja den för statens tillämpning erforderliga ökning

af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater.

Med embetsskrifvelse den 8 sistlidne december hade marinförvaltningen

vidare öfverlemnat infordrade kostnadsberäkningar och förslag till

stater.

Af kostnadsberäkningarna hade upprättats sammandrag, livilka vore

såsom bil. n:o 5 och n:o G fogade vid statsrådsprotokollet.

Beträffande kostnadsberäkningarna och de föreslagna staterna hade

marinförvaltningen i sin sistnämnda skrifvelse anfört följande.

Reserv- och indragningsstaier samt båtsmän hade i beräkningarna

sammanförts i en post, emedan samtliga dessa kategorier inom en nära

framtid komme att utgå ur flottans bemanning. I kostnaden för ifrågavarande

personal både jemväl inräknats dagaflöning och inqvarteringsbidrag

för de officerare af reserven, livilka för närvarande tjenstgjorde,

en såsom befälhafvare för uppfordrade båtsmän och andra såsom båtsmanskompauichefer.

Berörda kostnad hade för år 1900 beräknats till sammanlagdt

86,300 kronor. Denna summa syntes, med ledning af hvad

som hitills egt rum, kunna beräknas genom afgången å ifrågavarande

stater och fortgående vakanssättning nedgå med i medeltal 10,000 kronor

om året, hvadan det medelsbehof, hvarom nu vore fråga, kunde antagas

blifva minskadt år 1901 till 76,300 kronor och för år 1902 till 66,300

kronor. 1 enlighet härmed skulle från år 1910 icke erfordras medel

till aflöning af reserv- och indragningsstaterna samt båtsmän, på grund

hvaraf den för år 1912 beräknade ökningen af anslagsbehofvet reducerats

med motsvarande belopp.

Hvad staten för sjömanskåren anginge, hade dagaflöningskostnaden

minskats med det af varfvets medel till aflöning af sjömanskårens

manskap utgående belopp, hvilket förslagsvis beräknats till 30,000

kronor. Antalet arfvoden till korpraler, hvilket för närvarande vore 84,

hade förutsatts blifva ökadt till 100. Vid beräknande af i denna stat

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

jemväl uppförda inqvarteringsbidrag för sjömanskårens manskap hade

med ledning af uppgifter, som infordrats från stationerna, blifvit förutsatt,

att vid Karlskrona station 95 procent af underofficerskorpralerna

och 50 procent af l:a klass sjömännen samt vid Stockholms station

75 procent af underofficerskorpralerna och 25 procent af baklass sjömännen

vore gifta eller enklingar med minderåriga barn; och hade

för dessa beräknats inqvarteringsbidrag för hela året. Till öfrig! manskap

hade, då inqvarteringsbidraget utginge för hel månad, oafsedt- om

tjenstgöringen i land varat en eller flera dagar i månaden, beräknats

inqvarteringsbidrag för 10 månader eller 1 månad mera än den tid,

för hvilken dagaflöning i land vore för sjömanskårens manskap beräknad.

A inqvarteringsstaten vore upptagna inqvarteringsbidrag för såväl

officerare som underofficerare. Vid beräknande af kostnaderna för inqvarteringsbidrag

till officerare hade förutsatts, att officerare af följande

grader innehade de befattningar, som funnes upptagna i den af 1899

års Riksdag godkända staten för de militära befattningar vid flottan,

hvilkas innehafvare åtnjöte boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar,

nemligen vid Karlskrona station 10 flaggmän och regementsofficerare

och 22 kaptener samt vid Stockholms station 18 flaggmän

och regementsofficerare och 34 kaptener, äfvensom att 3 kaptener,

tjenstgörande vid sjökarteverket, från dettas stat åtnjöte inqvarteringsbidrag.

Det belopp, som skulle utgå såsom inqvarteringsbidrag i penningar

till innehafvare af de i inqvarteringsstaten upptagna militära

befattningar, vore med hänsyn dertill, att chefen för underbefäls- och

exercisskolorna samt en kompanichef vid sjömanskåren å Stockholms

station från och med den 1 oktober 1899 icke åtnjöte boställe, upptaget

till 38,300 kronor.

Vid sådant förhållande hade det återstående antalet officerare vid

stammen, för hvilka inqvarteringsbidrag enligt anmärkning 1 i inqvarter

ngsstaten borde beräknas, förutsatts dels år 1901 blifva vid Karlskrona

station 2 regementsofficerare, 3 kaptener och 47 löjtnanter och

underlöjtnanter samt vid Stockholms station 7 regementsofficerare, 9

kaptener och 45 löjtnanter och underlöjtnanter, dels år 1902 blifva vid

Karlskrona station 5 regementsofficerare, 8 kaptener och 56 löjtnanter

och underlöjtnanter samt vid Stockholms station 13 regementsofficerare,

21 kaptener och 60 löjtnanter och underlöjtnanter, och hade inqvarteringsbidrag

för dessa beräknats att utgå under samma antal dagar

som dagaflöningen i land, eller 335 dagar för regementsofficerare, 305

dagar för kaptener och 275 dagar för löjtnanter och underlöjtnanter.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

Till inqvarteringsbidrag för dessa officerare hade efter denna grund

upptagits ett belopp af 30,945 kronor för år 1901 och 45,740 kronor

för år 1902.

I den senast godkända staten för inqvarteringsbidrag för vissa

militära befattningar beräknades 14 underofficerare, nemligen 3 i Karlskrona

och 11 i Stockholm, åtnjuta boställe. Vid beräknande af kostnaderna

för inqvarteringsbidrag till underofficerare hade eu tredjedel af

nyssnämnda underofficerare förutsatts vara flaggunderofficerare, och de

öfriga underofficerare af 2:a graden. Enligt uppgifter, som infordrats

från stationerna, hade af de underofficerare, som icke åtnjöte boställe,

95 procent förutsatts vara gifta eller enklingar med minderåriga barn;

och hade för dessa beräknats inqvarteringsbidrag för hela året. För

öfriga underofficerare hade inqvarteringsbidrag beräknats utgå under

samma tid som den, för hvilken dagaflöning i land beräknats, eller 305

dagar. Sålunda hade för åren 1901 och 1902 beräknats erforderligt

respektive 70,590 och 83,200 kronor.

I förslaget till dag aflöning sstat hade, likasom i den nu gällande

staten, uppförts den från aflöningsanslaget utgående dagaflöningen för

officerare och underofficerare af stammen samt för läkare. Dagaflöningen

vore för alla officerare och de underofficerare, som vore styrmän,

konstaplar eller skeppare, beräknad för hela året, eller 365 dagar.

Den dervid erhållna summan vore förslagsvis minskad dels med det

belopp, som beräknades blifva inbesparadt derigenom, att dagaflöning

under sjökommendering icke utginge från aflöningsanslaget, dels med

dagaflöning för dem af nyssnämnda officerare och underofficerare, som

tjenstgjorde å varfven, hvilken dagaflöning förslagsvis beräknats för de

förra till 20,000 kronor, dervid besigtningsmännen ej antagits vara

stamofficerare, samt för de senare till 8,000 kronor, dels ock med de

belopp, respektive 2,400 kronor och 1,900 kronor, Indika enligt 1899

års stater beräknades att till aflöning åt stamofficerare utgå från anslagen

till sjökrigsskolan och sjökarteverket.

Det belopp, som inbesparades under sjökommendering, vore beräknadt

efter följande grunder. Enligt uppgifter, som erhållits från flottans

stab, hade under femårsperioden 1895—99 sjötiden i medeltal per

år utgjort för flaggman och regementsofficer 45 dagar, för kapten 75

dagar samt för löjtnant och underlöjtnant 127 dagar. Som den för

personalen föreslagna ökningen vore proportionsvis större än den ökning

i öfningsanslaget, som inträdde från och med innevarande år,

hade vid beräkningen af den minskning i dagaflöningskostnaden, som

efter genomförandet af personaltillökningen kunde påräknas genom sjö
Bih.

till Riksd. Prat. 1900. 4 Sami. I Afd. (i Käft. C

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kommendering, sjötiden förutsatts blifva för flaggman och regementsofficer

30 dagar, för kapten 60 dagar samt för löjtnant och underlöjtnant

90 dagar. Enligt förutnämnda från flottans stab erhållna uppgifter

hade under 5-årsperioden 1895—99 sjötiden för underofficer i medeltal

utgjort 70 dagar; men hade af nyss antydt skäl denna sjötid vid beräkningen

af minskningen i dagaflöningskostnaden efter personalökningens

genomförande antagits blifva 60 dagar.

För maskinist-, rustmästare-, torpedmästare- och qvartersmansstaterna

vore . dagaflöningen i land enligt hittills följda grunder beräknad att

bestridas af varfvens medel. Dagaflöningen till uppbördsmän för i 2:a

beredskap förlagda fartyg, hvilken för närvarande utginge från underhållsanslaget,

hade beräknats i stället skola utgå från aflöningsanslaget,

enär dylik kommendering, sedan materielens förläggande i beredskap

numera hufvudsakligen komme att bestämmas med hänsyn till de militära

krafven på en snabb mobilisering, borde få anses vara en militär

tjenstgöring snarare än varfstjenstgöring.

Aflöningen för underofficerare å månadslönarestat och varfsmaskinister

inginge ej i beräkningarna.

Efter att sålunda hafva redogjort för marinförvaltningeus yttrande

och beräkningar har departementschefen vidare anfört följande.

De af marinförvaltningen framstälda förslag beträffande mariningeniörstaten,

ansåge han böra godkännas, dock med den ändring beträffande

ingeniörernas anställning, att de vid första antagandet skulle anställas

endast tillsvidare med uppsägningstid af sex månader, såsom för närvarande

förfores vid anställandet af torped- och miningeniörer. Under det

att de, som utbildades till officerare, upprepade gånger underkastades bedömande

i afseende på deras lämplighet för framtida anställning vid flottan,

innan de erhölle fullmakt såsom officerare, kunde pröfning i sådant

hänseende i allmänhet ej ega rum beträffande ingeniörerna före deras

anställning vid flottan. Efter förloppet af ett år borde fullmakt kunna

utfärdas för den sålunda endast tills vidare anstälde, derest han under

sin tjenstgöring befunnits för densamma lämplig.

Hvad beträffade de af marinförvaltningen uppgjorda förslagen till

stater för mariningeniörstaten, syntes hvad marinförvaltningen derom

anfört icke innefatta giltigt skäl att till Riksdagens godkännande

framlägga särskilda stater för åren 1902 och 1903, utan borde den i

förslaget till stat för sistnämnda år upptagna personalen få anses angifva

personalbehofvet vid ingången af år 1902. Likaledes syntes anledning

saknas att bibehålla den skilnad i fråga om skyldighet att afstå

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

viss del af lönen, då fri bostad åtnjutes, som i gällande stat förefunnes

mellan byggmästare och ingeniör, i det att byggmästare i nämnda fall

af sto de 360 kronor men ingeniör endast 300 kronor. Byggmästare, som

i fråga om aflöningsförmånernas belopp vore likstäld med ingenör,

syntes ej böra afstå större del af lönen än ingeniör.

Öfver chefens för flottans stab förslag i fråga om läkarestaten hade

infordradt yttrande den 8 sistlidne december afgifvits af medicinalstyrelsen,

som dervid till alla delar anslutit sig till de af stabschefen i

ämnet uttalade åsigter. Dessutom hade medicinalstyrelsen i särskilda

skrifvelser till Kongl. Maj:t den 14 september 1898 och den 25 september

1899 föreslagit ökande af antalet läkarestipendier vid flottan, såsom behöfligt

jemväl under fredstid, hvilket förslag af marinförvaltningen blifvit

tillstyrkt. Departementschefen ville i detta sammanhang erinra derom, att

Kongl. Maj:t den 8 sistlidne december utfärdat förordning om upprättande

af en läkarestat i flottans reserv, hvarigenom en af de utaf stabschefen

föreslagna åtgärderna redan blifvit vidtagen.

Mot de af marinförvaltningen öfverlemnade förslag till stater för

flottans officerskår, för reservofficersaspiranter vid flottan, för flottans

underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår,

för flottans läkarestat, och å dagaflöning till officerare, underofficerare

och läkare vid flottan från anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater, alla afseende den vid ingången af år 1902 erforderliga personalen,

äfvensom till motsvarande stater att tillämpas år 1901 hade

departementschefen icke funnit något att i sak erinra. Förslaget till

stat för de militära befattningar, hvilkas innehafvare åtnjöte boställe

eller inqvarteringsbidrag i penningar, hade måst underkastas vissa jemkningar

med hänsyn till det den 8 december 1899 — samma dag som

marinförvaltningens förslag afgifvits — faststälda nya reglementet för

flottan, utan att dock härigenom de för ändamålet beräknade kostnaderna

behöft höjas.

De från anslagen under hufvudrubriken flottans personal å femte

hufvudtiteln utgående kostnaderna för den vid ingången af år 1902

erforderliga personalen skulle enligt de af marinförvaltningen verkstälda

beräkningar och de detta protokoll bilagda förslag till stater utgöra

från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

för officerskåren (stat bil. n:o 7 vid statsrådsprotokollet) kr. 545,500: —

» reservofficersaspiranter (stat bil. n:o 8 vid statsrådsprotokollet).

........................................................ » 26,700: —

» underofficerskåren (stat bil. n:o 9 vid statsrådsprotokollet)

................................................................... » 369,600: —-

» sjömanskåren (stat bil. n:o 10 vid statsrådsprotokollet).

............................................................................ » 1,136,825: —

» skeppsgossekåren (stat bil. n:o 11 vid statsrådsprotokollet)

............................................................... » 14,965: —

» mariningeniörstaten (stat bil. n:o 12 vid statsråds
_

protokollet) .................................................................. » 100,500: —

» civilstaten (enligt nu gällande stat)........................ » 128,100: —

» ecklesiastikstaten (enligt nu gällande stat)............ » 8,550: —

» läkarestaten (stat bil. n:o 13 vid statsrådsprotokollet)

........ » 34,100: —

» poliskåren (enligt nu gällande stat) ........................ » 27,800: —

» inqvarteringsstaten för officerare och underofficerare

(stat bil. n:o 14 vid statsrådsprotokollet),

förslagsvis.................................................................... » 167,240: —

» reserv- och indragningsstaterna samt båtsmän, förslagvis.

...................................................................... » 66,300: —

» dagaflöning till officerare, underofficerare och

läkare (stat bil. n:o 15 vid statsrådsprotokollet),

förslagsvis..................................................... » 273,540: —

Summa kronor 2,899,720: —

Om härifrån droges det för år 1900 för aflöning

åt flottans kårer och stater tillgängliga belopp........... kr. 1,887,452: —

så blefve den erforderliga ökningen ................................ kr. 1,012,268: —

Den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och

skeppsgossekårerna utgående kostnaden för den år 1902

erforderliga personalen skulle utgöra

för sjömanskåren................................................................... kr. 333,000: —

» skeppsgossekåren............................................................... » 29,200: —

Summa kronor 362,200: —

Då anslaget för innevarande år utgjorde............... kr. 286,550: —

blefve ökningen på detta anslag ................................... kr. 75,650: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

I anslaget till naturaunderhäll påkallades för den

vid ingången af år 1902 erforderliga personalen en

ökning af................................................................................... kr. 157,058: 30

För den vid ingången af år 1902 erforderliga personalen skulle

den ökning, som kräfdes i nämnda tre anslag, följaktligen belöpa sig

till sammanlagdt kronor 1,244,976: 30.

Kostnaden för den ytterligare personalökning, som beräknades böra

genomföras under åren 1902—1911, skulle enligt ofvanberörda bil. n:o

5 utgöra

från aflöningsanslaget ............

» beklädnadsanslaget..........

» naturaunderhållsanslaget

................... kr. 207,358: 75

..................... » 31,609: —

..................... » 76,448: —

Summa kronor 315,415: 75

Den enligt marinförvaltningens beräkningar och bilagda förslag

till stater för år 1901 erforderliga kostnaden skulle utgöra från anslaget

till aflöning för flottans kårer och stater:

för officerskåren (stat bil. n:o 16 vid statsrådsprotokollet).

............................................................................ kr. 437,800: —

» reservofficersaspiranter (stat bil. n:o 17 vid statsrådsprotokollet).

......................................................... » 26,700: —

» underofficerskåren (stat bil. n:o 18 vid statsrådsprotokollet)

................................................................ » 318,440: —

» sjömanskåren (stat bil. n:o 19 vid statsrådsprotokollet)

........................................................................ » 1,015,815: —

» skeppsgossekåren (enligt nu gällande stat)........... » 11,972: —

D mariningeniörstaten (stat bil. n:o 20 vid statsrådsprotokollet)

................... » 96,500: —

» civilstaten (enligt nu gällande stat).......................... » 128,100: —

» ecklesiastikstaten (enligt nu gällande stat) ............ )> 8,550: —

» läkarestaten (stat bil. n:o 21 vid statsrådsprotokollet).

............................................................................ » 34,100: —

» poliskåren (enligt nu gällande stat)........................... » 27,800: —

Transport kr. 2,105,777: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport kr. 2,105,777: —

för inqvarteringsstaten för officerare och underofficerare

(stat bil. n:o 22 vid statsrådsprotokollet),

förslagsvis................................................................. » 139,835: —

» reserv- och indragningsstater samt båtsmän förslagsvis

................................................:.................... » 76,300: —

» dagaflöning till officerare, underofficerare och

läkare (stat bil. n:o 23 vid statsrådsprotokollet),

förslagsvis ................................................ » 222,570: —

Summa kronor 2,544,482: —

Jemfördes denna summa med summan af för innevarande

år till aflöning för flottans kårer och stater

tillgängliga medel ................................................................ kr. 1,887,452: —

så visade sig, att för år 1901 erfordrades en ökning af

ifrågavarande anslag å................................................ kr. 657,030: —

Den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och

skeppsgossekårerna utgående kostnaden skulle för år

1901 utgöra

för sjömanskåren ................................

.. kr. 299,700: —

» skeppsgossekåren .......................

..... » 23,360: —

kr.

323:060: —

Då samma anslag för år 1900

utgjorde .................

»

286,550: —

skulle ökningen å detta anslag för

år 1901 uppgå till

kr.

36,510: —

Å anslaget till natur aunder håll skulle ökningen

för år 1901 utgöra ............................................................. kr. 72,598: 40

Sammanlagda ökningen för år 1901 af ifrågavarande tre anslag

skulle således utgöra kronor 166,138: 40.

Den nu föreslagna ökningen af flottans personal påkallade ej höjning

af andra anslag under femte hufvudtiteln än de nu omförmälda. Hvad

särskildt anslaget till flottans nybyggnad och underhåll beträffade, vore

visserligen ett större belopp än för närvarande beräknadt att från detta

anslag utgå såsom dagaflöning till personal, tjenstgörande å varfven,

men denna ökning ansåges till fullo uppvägas af motsvarande minskning

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

i summan af den aflöning, som under nuvarande förhållanden från

samma anslag utginge till särskildt anstälde daglönare å varfven. Dessutom

uppkommer en verklig minskning i utgifterna å underhållsanslaget,

derest såsom föreslagits, inqvarteringsbidrag till manskap vid sjömanskåren

komme att utgå från aflöningsanslaget. De för detta ändamål

erforderliga utgifter bestredes för närvarande från underhållsanslaget

och vore i senast faststälda stat för fördelning af detta anslag beräknade

till 25,286 kronor. Om sistnämnda belopp fråndroges den nyss angifna

ökade kostnaden för år 1901, erhölles den verkliga ökade kostnaden för

sagda år.

Då aflöning till permitteradt manskap, tillhörande sjömanskåren

enligt 1887 och 1894 års organisationer, komme att utgå äfven under

åren 1901 och 1902, kunde staterna för underofficers- och sjömanskårerna

under sistnämnda två år genomföras endast i den mån afgången

bland sagda permitterade manskap sådant medgåfve.

Då det vidare syntes uppenbart, att det under riksstatens femte

hufvudtitel uppförda anslag af 114,000 kronor till ersättning för vakanta

rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län,

hvilket anslag under de senare åren, på grund af Riksdagens för hvarje

år särskildt fattade beslut, fått inräknas bland tillgångarna till aflöning

för flottans kåi-er och stater, fortfarande komme att blifva för fyllande

af behofvet under denna anslagstitel erforderligt, ansåge departementschefen

skäl saknas att vidare bibehålla detta ersättningsanslag såsom

en särskild titel i riksstaten, utan syntes detta kunna ur riksstaten utgå,

mot det att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater höjdes

med motsvarande belopp.

På det att nödiga förberedelser måtte kunna vidtagas för möjliggörandet

afleden år 1902 erforderliga personalökningen, borde Riksdagens

godkännande af de med hänsyn till personalbehofvet vid ingången af

samma år uppgjorda förslagen till stater redan nu begäras; men då,

på sätt ofvan anförts, det icke vore möjligt att under år 1901 uppsätta

hela den år 1902 behöfliga ökade personalen, syntes anslag af innevarande

års Riksdag böra äskas för sagda staters genomförande endast

med afseende på den del af ifrågavarande ökade personal, som kunde

under år 1901 uppsättas.

Kongl. Maj:ts nu förevarande framställningar åsyfta dels godkännande

af ett flertal nya stater afseende förhållanden vid flottan efter

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1902 års ingång, la vilka stater dock skulle för 1902 och följande år

tillämpas endast i den mån Riksdagen dertill beviljade anslag. Dels

har föreslagits till godkännande vissa öfvergångsstater för år 1901

samt anvisande af medel motsvarande dessa stater samt äldre oförändrade

stater. Uti statsrådsprotokollet har derjemte redogjorts för de

ökningar i personal och anslag, som skulle för åren 1903 —1912 erfordras

under förutsättning, att flottans materiel under sistnämnda period

utvecklades på närmare angifvet sätt. Utskottet finner det vara synnerligen

fördelaktigt, att Riksdagen, på sätt sålunda skett, blifvit satt i

tillfälle att taga kännedom äfven om de utvidgningar och anslagsökningar,

hvilka af Kongl. Maj:t anses nödvändiga för en mer aflägsen

framtid än den närmaste statsregleringsperioden, enär derigenom vinnes

en tydligare uppfattning af de framlagda förslagens inbördes sammanhang,

ändamålsenlighet eller nödvändighet.

Af de sålunda lemnade utredningarna har utskottet visserligen funnit,

att till följd af flottans ökade materiel en ökning af personalen är

redan under år 1901 behöflig och att personalökningen säkerligen

måste äfven derefter tillsvidare fortgå såväl för att fylla besättningsbehofvet

för redan anskaffad eller beslutad materiel som ock i män af

materielens tilläfventyrs skeende ytterligare ökning. Dock har utskottet

icke kunnat finna det nödvändigt att stater redan nu må af Riksdagen

godkännas att gälla först från och med år 1902, helst dessa

stater i allt fall skulle, på sätt ofvan blifvit nämndt, tillämpas endast

i den mån, Riksdagen dertill beviljade anslag, och således träda i fullständig

tillämpning först efter förloppet af kortare eller längre tid,

som ansetts böra sättas i förhållande till den småningom fortskridande

ökningen i tillgången å personal att fylla staternas numerär. Det

lärer deremot enligt utskottets mening vara tillräckligt, att förslag till

ökade stater blifva framdeles för Riksdagen framlagda allt efter som

det må visa sig möjligt att erhålla personal till de erforderliga nya

tjenstebefattningarnes besättande. Med hänsyn till hvad utskottet sålunda

anfört, anser utskottet sig böra i sin hemställan afse endast det

förslag Kongl. Maj:t för år 1901 framlagt, men då de stater, hvilkas

godkännande utskottet kommer att här nedan föreslå, alltså icke kunna

betraktas såsom öfvergångsstater till andra jemväl fastställa stater, har

utskottet ur deras öfverskrift uteslutit orden »att tillämpas under år

1901».

Hvad alltså Kongl. Maj:ts förslag för år 1901 angående skilda

delar af flottans personal beträffar, har utskottet efter noggrann pröfning

af förslagen och efter inhemtande af ytterligare upplysningar i

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

49

ämnet funnit samma förslag vara i allmänhet väl grundade och böra i

hufvudsak biträdas. Emot förslagen till stater för flottans officerskår,

för reservofficersaspiranter vid flottan och för flottans underofficerskår

har utskottet sålunda icke funnit skäl till erinran och tillstyrker derför

desammas godkännande.

Hvad derefter beträffar förslaget angående sjömanskåren, har

utskottet ansett, att den föreslagna ökningen med 50 sjömän i 3:dje

lönegraden (s. k. 2:a klass sjömän) icke under år 1901 är fullt erforderlig,

hvaremot utskottet icke funnit anledning till erinran mot ökningen

med 50 sjömän i l:sta och 200 i 2:dra lönegraden (underofficerskorpraler

och l:sta klass sjömän), hvilka lönegrader innefatta de vigtigaste

förhandsmännen, som icke lämpligen torde kunna af mindre

utbildadt manskap ersättas. De principer, som ligga till grund för

Kongl. Maj:ts förslag att höja rekryteringskostnaden från 20 till 60

kronor för vakans, har utskottet icke kunnat biträda, ehuruväl utskottet

uppmärksammat de skäl, som i statsrådsprotokollet (sid. 16 och 32)

anförts för nämnda förslag. Det har nemligen synts utskottet icke

vara en rigtig metod att, om rekryteringen visar sig möta svårigheter,

söka afhjelpa dessa genom att medgifva bättre förmåner för dem, som

värfva rekryter. Sant är visserligen, att det sätt, som utskottet

alltså icke finner sig kunna gilla, allmänt tillämpas jemväl vid värfning

till härens olika truppförband. Dock håller utskottet före, att på längden

de reela förmåner, som åtfölja anställning vare sig vid hären eller

flottan, böra, då de blifva mer allmänt kända, verka mer för rekryteringens

underlättande än det stundom kanske ganska olämpliga nit hos

mellanhänder, som kan uppväckas af en riklig värfningsersättning.

Utskottet, som erfarit, att under senaste år det funnits nödigt att,

utöfver det anslagna beloppet 20 kronor, af andra medel tillägga 10

kronor, så att värfvaren måtte erhålla 30 kronor, samt att omkostnaderna

för rekrytens inställelse vid antagningstillfället m. in. enligt

det nya antagningssystemet beräknats till 10 kronor, anser sig, då den

kostnad, som sålunda visat sig oundgänglig, uppgår tillhopa till 40

kronor för vakans, af ofvan anförda skäl icke böra föreslå höjning till

högre belopp än det sistnämnda, och håller derjemte före, att i staten

bör inryckas uttryckligt stadgande, att häraf må till värfvaren utgå högst

30 kronor. Då till följd af de åt manskapet nu föreslagna inqvarteringsersättningar,

ökade uppmuntringspenningar in. 11. förmåner, hvilkas

beviljande utskottet anser sig böra tillstyrka, det är att hoppas, att äldre

manskap skall i högre grad än hittills befinnas villigt att rekapitulera —

hvarigenom ju sjömanskårens ökning skulle ske på ett för flottan fördelBih.

till Riksd. /''rot. 11)00. 4 Hund. / Åfd. G Iliift. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o ti.

aktigare sätt än genom ökning uteslutande af antalet nyantaget manskap

— samt äfven med den hittillsvarande rekryteringskostnaden

antalet vakanser vid flottan icke varit anmärkningsvärdt stort, anser

utskottet, att nämnda höjning torde visa sig fullt tillräcklig. Emot

Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt beträffande sjömanskåren har utskottet ej

funnit skäl till erinran. Statens slutsumma har till följd af de af

utskottet sålunda förordade ändringar kunnat minskas med 23,500

kronor till 992,315 kronor.

Hvad vidare angår Kongl. Maj:ts förslag i afseende på flottans

mariningeniörstat, flottans läkarestat, staten för de militära befattningar

vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de icke åtnjuta boställe i kronans

hus, erhålla inqvarteringsbidrag i penningar, samt staten å dagaflöning

till officerare, underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till

aflöning för flottans kårer och stater, har utskottet funnit dem samtliga

böra till Riksdagens godkännande förordas.

Förslaget att ur riksstaten utesluta anslaget å 114,000 kronor till

ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län samt i stället öka aflöningsanslaget med motsvarande

belopp har utskottet jemväl ansett böra tillstyrkas.

Till följd af ofvanberörda nedsättning med 23,500 kronor å sjömanskårens

stat blifver den erforderliga anslagsökningen minskad med

detta belopp eller från 771,030 kronor till 747,530 kronor.

Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställningar, att Riksdagen,

dels godkänner stater för flottans officerskår, för

reservofficersaspiranter vid flottan, för flottans underofficerskår,

för flottans sjömanskår, för flottans mariningeniörstat,

för flottans läkarestat, för de militära

befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest

de icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag

i penningar, samt å dagaflöning till officerare,

underofficerare och läkare vid flottan från anslaget

till aflöning för flottans kårer och stater af den

lydelse bilagorna n:is 1—8 vid detta utlåtande utvisa,

dels ock — med uteslutande ur riksstaten af anslaget

å 114,000 kronor till ersättning för vakanta

rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad

af Kalmar län — i riksstaten för år 1901 höjer an
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

slaget till aflöning för flottans kårer och stater, nu

1,773,452 kronor, med 747,530 kronor till 2,520,982

kronor.

l:o a). Uti en till Riksdagen den 23 februari innevarande år aflåten

proposition (n:o 51) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, vid bifall

till hvad Kongl. Maj:t i en annan samma dag aflåten proposition föresloge

angående ändring i grunderna för pensionering af löntagare vid

flottans läkarestat, medgifva, att inqvarteringsbidrag måtte utgå till dem

af nedannämnda läkare vid flottan, på hvilka de i nyssnämnda proposition

föreslagna nya pensioneringsgrundema skulle blifva tillämpliga och

hvilka icke åtnjöte fri bostad i kronans hus, med följande årliga belopp,

nemligen:

för fältläkaren................................................................................... kr. 600: —

» regementsläkare i Karlskrona .............................................. » 435: —

» »i Stockholm............................................... 600: —

» förste bataljonsläkare i Karlskrona....................................... » 165: —

» » »i Stockholm ...................................... » 337: 50

Beträffande denna framställning kommer utskottet att framdeles

afgifva utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1901

höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna

från 286,550 kronor till 323,060 kronor, eller med 36,510 kronor.

Departementsshefen har beträffande denna förhöjning åberopat utredningen

under punkten 1, till hvilken jemväl utskottet får hänvisa.

Med anledning af den af utskottet förordade inskränkning uti den

för år 1901 ifrågasatta ökningen af sjömanskåren kommer höjningen å

nu ifrågavarande anslag att minskas med kostnaden för beklädnad och

sängservis för 50 man, utgörande efter 111 kronor per man, tillhopa

5,550 kronor, hvadan anslagsökningen skulle blifva 30,960 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkten l:o härofvan föreslagit, i riksstaten för

Angående en

Kongl. Maj:ts

proposition.

Angående

höjning af anslaget

till beklädnad

åt

sjömans- och

skeppsgossekårerna.

[3.]

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

ökning af

detta anslag.

[4.]

Angående

höjning af

detta anslag.

[5.]

år 1901 höja reservationsanslaget till beklädnad åt

sjömans- och skeppsgossekårerna från 286,550 kronor

med 30,960 kronor till 317,510 kronor.

Naturaunderhåll.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år

1901 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll från 419,870 kronor till

492,470 kronor eller med 72,600 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom af utredningen till punkten

1 framginge, att af der föreslagen ökning af flottans personal betingades

jemväl ökning i nu förevarande anslag med 72,598 kronor 40

öre eller i jemnadt tal 72,600 kronor.

Till de 50 man i 3:dje lönegraden af sjömanskåren, hvilka utskottet

föreslagit icke skola i staten nu upptagas, var af Kongl. Maj:t beräknad

en kostnad för naturaunderhåll å 9,535 kronor. Fråndrages detta

belopp den nu ifrågasatta anslagsökningen 72,600 kronor, återstår en

summa af 63,065 kronor, hvilken för jemnande af anslagets slutsumma

torde böra höjas till 63,130 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkten l:o härofvan föreslagit, i riksstaten för

år 1901 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll, nu

419,870 kronor, med 63,130 kronor till 483,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

4:o. Uti punkten 5 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1901 höja anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll från 1,300,000 kronor till 1,725,000 kronor,

eller med 425,000 kronor.

I denna fråga inhemtas af statsrådsprotokollet (sid 48—52) följande.

1 skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 angående

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1901 hade marinförvaltningen

beträffande anslaget till flottans nybyggnad och underhåll

anfört följande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

Under en följd af år hade detta anslag visat sig otillräckligt för

de ändamål, anslagets titel angåfve. Alltsedan det. vid 1886 års riksdag

höjdes från sitt förutvarande belopp 1,078,800 kronor till 1,200,000

kronor kunde knappt någon med anslagets medel bekostad nybyggnad

sägas hafva förekommit.

Den vid statsrådsprotokollet såsom bilaga n:o 24 fogade uppgift

visade, hvilken jemförelsevis ringa del af anslaget som blifvit under

några år använd för arbeten, som möjligen borde hänföras till nybyggnad

men med måhända lika stort skäl kunde betraktas som underhåll.

Anslaget hade således till allra största delen tagits i anspråk för

flottans underhåll. Men äfven för detta ändamål hade anslagsbeloppet

allt sedan år 1886 visat sig i en för hvarje år växande grad otillräckräckligt.

Den under åren 1892—1896 beviljade ökning i anslagsbeloppet

med tillhopa 100,000 kronor hade i sjelfva verket icke medfört

någon förstärkning af anslaget, emedan ökningen endast utgjort

ett knappt tillmätt vederlag för den ökning i utgifter, som åsamkats

varfven derigenom, att till följd af båtsmanshållets vakanssättning den

ytterst billiga arbetskraft man egde i båtsmännen måste utbytas mot

mycket dyrare daglönare. Anslagets storlek i förhållande till de behof,

som skolat dermed fyllas, kunde fördenskull sägas hafva förblifvit oförändrad

från år 1887.

Sedan dess hade marinförvaltningen i sina årligen aflåtna skrivelser

med beräkning af anslagsbehofvet för andra året derefter framhållit

otillräckligheten af anslagets belopp. Till belysning af förhållandet

under 12-årsperioden 1888—1899 mellan anmälda behofvet af och tillgången

å anslagsmedel för flottans underhåll hade marinförvaltningen

låtit upprätta en tablå (bil. n:o 25 vid statsrådsprotokollet), utvisande ej blott

de af varfscheferna vid fråga om fördelning af hvarje års underhållsanslag

hos marinförvaltningen äskade belopp för underhåll dels af fartyg och

båtar, dels af hus och byggnader samt för åtskilliga behof och för

aflöning, utan äfven de belopp, som kunnat för hvartdera ändamålet

anvisas, och skilnaden mellan de behöfliga och de anvisade beloppen.

Enligt de för anslagets användning gällande föreskrifter hade detsamma

äfven skolat användas till varfsförrådens förstärkande; men dertill

hade under ifrågavarande 12-årsperiod, åtminstone vid Karlskrona

station, icke kunnat afses någon del af de betydliga summor, som

varfsehefen för ändamålet begärt.

Af förenämnda tablå visade sig, att, medan af varfscheferna anmälda

behofvet utgjort 1,334,102 kronor 63 öre, hade kunnat anvisas

endast 1,109,627 kronor 25 öre eller 83,17 procent af anmälda behofvet,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och att skilnaden mellan behof och anvisning utgjort 224,475 kronor 38

öre, allt i medeltal för hvarje år af ifrågavarande 12-årsperiod.

Att sådant oaktadt det varit möjligt att öfverhufvud bestrida flottans

underhåll, hade berott hufvudsakligen derpå, att underhållet begränsats

till det nödvändigaste, således i första rummet till stridsfartygen,

men för öfrig!, särskildt i fråga om hus och byggnader, kajer

m. m., fått, i den mån nödvändigheten att hålla sig inom anvisade

medel sådant kräft, eftersättas.

Hvad anginge orsakerna till anslagets otillräcklighet, härrörde denna

i första rummet deraf, att den år 1886 beviljade anslagsförhöjningen

varit alltför ringa. Varfscheferna hade då beräknat den erforderliga

höjningen till 430,780 kronor, men af marinförvaltningen hade tillstyrkts

endast en förhöjning af 361,500 kronor. Enligt varfschefernas förslag

skulle anslagsspån hafva stigit till 1,508,780 kronor och enligt marinförvaltningens

till 1,440,300 kronor. Af Kongl. Maj:t hade hos Riksdagen

äskats i jemnadt tal 1,440,000 kronor; men Riksdagen hade höjt

anslaget endast till 1,200,000 kronor.

Om anslaget således redan varit för litet för underhållet af den

flotta, vi egde år 1887, hade otillräckligeten deraf blifvit ännu påtagligare

inför den kraftiga tillväxt, hvaråt vår flotta derefter, isynnerhet

under de senaste åren, haft att glädja sig. År 1887 hade vår första

pansarbåt Svea blifvit färdig, och sedermera hade tillkommit dels ytterligare

fem pansarbåtar af l:a klass, hvarjemte ännu en dylik pansarbåt

vore under byggnad, dels fem torpedkryssare, deraf likväl två ännu

vore under byggnad, nio l:a kl. torpedbåtar, deraf tre under byggnad,

en 2:a kl. kanonbåt samt två öfningsskepp, om ett sådant ännu ej fullt

färdigbygdt medräknades, äfvensom två 2:a kl. torpedbåtar. Underhållskostnaden

för dessa fartyg — utom de två öfningsskeppen, om

hvilka särskild uppgift saknades rörande deras underhållskostnad, —

hade beräknats till sammanlagdt 283,800 kronor årligen. Förutom nu

nämnda fartyg hade under ifrågavarande tidrymd tillkommit ett icke

ringa antal för fasta minförsvaret, stationerna och varfven erforderliga

småfartyg, hvilkas underhållskostnad icke heller blifvit särskildt beräknad.

Att underhållskostnaden för dessa till stor del mycket dyrbara

fartyg måste vara betydlig, vore uppenbart. Det tekniska elementet i

vår materiel hade blifvit alltmer förherskande. Det vore numera ej

blott fråga om maskiner för fartygets framdrifning och styrande. Tornvridningsmekanismerna,

anordningarna för ammunitionstransporten, för

elektrisk kraftöfverföring och belysning samt för uppvärmning, hela

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

torpeddetaljen in. m. hade gjort nutidens stridsfartyg till ett system af

invecklade maskiner, hvilkas underhåll fordrade ett i hög grad yrkesskickligt

arbete. Att detta medfört stegrade kraf på arbetsmaskiner i

varfvens verkstäder och yrkesskicklighet hos deras arbetare, vore tydligt,

likasom att dessa kraf tagit sig uttryck i ökade utgifter.

I afsevärd mån hade äfven den senare tidens uppdrifna pris på

både arbete och materialier medverkat till att göra ifrågavarande anslag

otillräckligt.

I fråga om den erforderliga anslagsökningen hade varfscheferna

lemnat utredning, hvaraf framginge, att nämnda ökning beräknats för

Karlskrona stations varf till 344,689 kronor och för Stockholms stations

varf till 199,807 kronor, eller till sammanlagdt 544,496 kronor.

Sistnämnda summa vore visserligen mycket större än skiluaden

mellan de af varfscheferna under senaste 12-årsperioden i medeltal årligen

anmälda behof och dem anvisade belopp, men detta förhållande

berodde uppenbarligen derpå, att den hänsyn till sannolikheten att af

det faktiskt tillgängliga anslaget erhålla äskadt belopp, hvilken vid årsbehofvets

beräknande förefunnits, ej kunnat göra sig gällande vid nu

ifrågavarande beräkningar.

Af det arifördadiade marinförvaltningen funnit framgå, att en ökning

af ifrågavarande anslag vore nödvändig; och hade marinförvaltningen

med stöd af den gjorda utredningen ansett, att ökningens belopp ej

kunde sättas lägre än 500,000 kronor; på grund hvaraf marinförvaltningen

hemstält om proposition till Riksdagen angående anslagets

höjande med sistnämnda belopp.

Efter denna redogörelse har departementschefen för egen del anfört,

att hvad marinförvaltningen sålunda anfört syntes honom innefatta fullt

giltiga skäl för den af marinförvaltningen föreslagna höjningen af ifrågavarande

anslag. Af ofvanberörda bil. n:o 25 framginge, att skilnaden

mellan de af varfscheferna anmälda behofven och de anvisade beloppen,

i stort sedt, varit i ständigt stigande och för år 1899 uppgått till

542,065 kronor 96 öre, eller i det närmaste till samma siffra som den

af marinförvaltningen såsom erforderlig uppgifna höjningen af anslaget,

544,496 kronor.

Emellertid gjorde hänsyn till andra anslagsbehof nödvändigt att

såvidt möjligt inskränka höjningen af nu förevarande anslag. Från den

af marinförvaltningen föreslagna höjningen 500,000 kronor ansåge

departementschefen kunna afdragas nedan omförmälda belopp.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

På grund deraf, att medel till aflöning för flottans poliskår från

ock med innevarande år anvisats under anslaget till aflöning för flottans

kårer och stater, upphörde det hittills från underhållsanslaget till varfspolisens

i Karlskrona aflöning anvisade belopp af 25,500 kronor att utgå

från sistnämnda anslag.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna [1, 2] hemstälts

beträffande inqvarteringsbidrag åt manskapet vid sjömanskåren,

hvilka inqvarteringsbidrag skulle utgå från aflöningsanslaget, skulle

besparas de inqvarteringspenningar å tillhopa 25,286 kronor, som hittills

anvisats på underhållsanslaget.

Varfschefen vid Stockholms station hade i de ökade underhållskostnaderna

beräknat underhåll för 2 under byggnad varande l:a kl.

pansarbåtar. Detta vore i fråga om den ena af dessa pansarbåtar, Dristigheten,

som beräknades vara färdig i slutet af innevarande år, fullt befogad!;

men beträffande den andra — en af dem, som vore afsedda att

anskaffas för det af 1899 års Riksdag beviljade anslaget å 13,200,000

kronor till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel — borde erinras, att

denna tidigast i december 1901 kunde antagas vara färdig, hvadan medel

för underhåll af densamma icke behöfde anvisas för sistnämnda år.

Då underhållskostnaden för en l:a kl. pansarbåt upptagits till 27,500

kronor, kunde den föreslagna höjningen i anslaget minskas med detta

belopp.

Sedan Kongl. Maj:t den 22 sistlidne september beslutit, att brefdufveväsendet

skulle såsom en flottans angelägenhet upphöra, kunde

det för detta ändamål hittills afsedda belopp 2,400 kronor inbesparas.

De nu nämnda besparingarnas sammanlagda belopp uppginge till

80,686 kronor. Deremot tillkomme, såsom departementschefen anliölle

att få under punkten [19] närmare utveckla, derest hans der gjorda

hemställan rörande anskaffning och uppläggning af kol för mobilisering

bifölles, en af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 29 september 1899

icke beräknad ökad utgift från underhållsanslaget å tillhopa 5,600 kronor.

Den af marin förvaltningen föreslagna höjningen i samma anslag

ansåge departementschefen således för närvarande kunna begränsas till

i rundt tal 425,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts finner utskottet det vara af flere

skål oundgängligen erforderligt, att ifrågavarande anslag nu må blifva

i afse värd mån höj dt. Dels lärer nemligen, enligt hvad af statsrådsprotokollet

framgår och utskottet haft tillfälle att i öfrigt inhemta, en

mängd underhållsarbeten under de senare åren hafva måst eftersättas,

hvilka arbeten dock varit både nödvändiga och af klok omtanke om

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

57

materielens bestånd och stridsduglighet betingade, men till hvilka det

allt för knappa anslaget, som måst användas endast för de allra oafvisligaste

behofvens tillgodoseende, icke räckt. Bland nämnda arbeten

hafva särskildt uppgifvits sådana å regelbundna mellantider återkommande

reparationer som omläggning af trädäck samt insättning af nya ångpannor

å en mängd båtar. Varfsförråden hafva icke heller kunnat förstärkas

på det sätt, som varit med detta anslag afsedt. Dels hafva

höjda materialpris och i synnerhet höjda arbetslöner gjort anslagets

ökning behöflig. Dels har under de senare åren tillkommit och skall

under den närmaste tiden ytterligare tillkomma en betydlig mängd ny,

delvis mycket dyrbar och med mycket invecklade maskinerier försedd

fartygs- och annan materiel, hvilken kräfver omsorgsfullt underhåll och

hvaraf såväl som af nödvändigheten af ett fortsatt noggrannare underhåll

af den äldre materielen — utan hvilket betydliga underhållsbrister

snart å nyo skulle uppkomma, — följer, att behofvet af höjdt underhållsanslag

icke blott är tillfälligt, utan kommer att allt framgent fortfara. Då

det derjemte synts utskottet vigtigt, att anslaget tillmätes med hänsyn dertill,

att behöfliga reparationer må kunna ega rum i rätt tid, på det att materielen

icke må genom deras uppskjutande hinna blifva i så hög grad

försämrad, att reparationskostnaden blifver oskäligt dyr eller ock reparationen

varder alldeles omöjliggjord, har utskottet icke ansett det lämpligt

att under sådana förhållanden sätta anslagsökningen till lägre

belopp, än Kongl. Maj:t föreslagit. Dessutom bör beaktas, att ju knappare

underhållsanslaget tillmätes, ju färre fartyg lära kunna hållas i

s. k. första beredskap, hvilket medför minskning i mobiliseringshastigheten

och till följd deraf jemväl i försvarskraflen.

Af dessa skäl finner utskottet sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts

framställning och hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1901 höja

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, nu

1,300,000 kronor, med 425,000 kronor till 1,725,000

kronor.

Skeppsgosseskolan.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, med godkännande

af ny stat för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:o

26 vid förutnämnda statsrådsprotokoll utvisade, i riksstaten för år 1901

höja anslaget till skeppsgosseskolan från 8,780 kronor till 9,980 kronor,

Bih. till Kikad. Prut. It)00. 4 Sund. I Afd. t! lliift. «

Angående

höjning af

detta anslag.

[6.]

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller med 1,200 kronor, dels ock medgifva, att den nya staten Unge

tillämpas jemväl på de nuvarande skollärare;

och skulle vid bifall härtill anslaget till uudervisningsverken behöfva

i sin helhet höjas från 50,920 kronor till 52,120 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, åtnjöte

enligt gällande stat för skeppsgosseskolan en hvar af de tre

skollärare en lön af 1,000 kronor, hvarjemte till en hvar af dem utginge

lönetillökning med 200 kronor efter 5 års och med ytterligare

200 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring. Slutaflöningen utgjorde

sålunda 1,400 kronor.

Hos Kongl. Maj:t hade skollärarne vid skeppsgosseskolan i särskilda

ansökningar af den 26 maj och den 6 november 1S99 anhållit

om förbättring i deras aflöningsviikor, öfver hvilka ansökningar såväl

stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona som ock marinförvaltningen

afgifvit utlåtanden.

I sistnämnda ansökning hade skollärarne till stöd för sin framställning

hufvudsakligen anfört.

Sökandenas löner, sådana de nu vore, hade faststälts på en tid, då

lefnadsomkostnaderna varit betydligt billigare än nu. Under de senare

åren hade hushyror, arbetslöner, skatter, priset på födoämnen m. in.

stigit i betydlig grad, hvaraf blifvit en följd, att den inkomst, som förut

varit någorlunda tillräcklig, numera blifvit särdeles knapp.

Bland folkskolelärarepersonalen i Karlskrona vore sökandena de

svagast aflönade. En lärare vid amiralitetsförsamlingens folkskola började

sin tjenstgöring från och med år 1900 med 1,400 kronor i årlig lön

samt erhölle 1,600, 1,800 och 2,000 kronor efter respektive 5, 10 och 15

års väl vitsordad tjenstgöring, under det sökandena, med en begynnelselön

af 1,000 kronor, efter 10 års förlopp icke nådde högre lön än

1,400 kronor. Utom den högre årliga inkomsten, som en folkskolelärare

sålunda åtnjöte, hade han äfven den fördelen, att församlingen

inbetalade hans afgifter till folkskolelärarnes pensionsinrättning utan afdrag

å hans lön.

Visserligen vore läsåret vid skeppsgosseskolan icke fullt så långt

som vid stadens folkskolor; men just denna kortare arbetstid gjorde,

att arbetet i skeppsgosseskolan, hvarest lärjungeantalet, åtminstone i

de större lärosalarne, plägade uppgå till 90—100, måste bedrifvas med

större omsorg och kraft, för så vidt de för skolan bestämda lärokurserna

skulle medhinnas. När härtill komme ett betydligt hemarbete

med korrigerandet af gossarnes rättskrifningsöfningar regelbundet hvarje

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

vecka under läsåret, kunde med fog påstås, att arbetet vid skeppsgosseskolan

vore minst lika ansträngande som i en folkskola, hvarest elevantalet

i förhållande till lärarnes antal i allmänhet vore betydligt mindre.

För sökandena vore det särdeles svårt att erhålla någon biförtjenst,

emedan de, som möjligen behöfde ett biträde, föredroge att anställa en

person, som vore disponibel hela året, hvilket sökandena icke kunde vara.

På grund af det anförda hade sökandena anhållit att med afseende å

löneförmåner blifva likstälda med amiralitetsförsamlingens folkskolelärare,

så att begynnelselönen för lärarne vid skeppsgosseskolan blefve

höjd till 1,400 kronor med 3 ålderstillägg, hvardera å 200 kronor,

efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Vid ansökningen hade funnits fogadt ett af pastor i Karlskrona amiralitetsförsamling

den 6 november 1899 utfärdadt intyg, att nämnda församling

å kyrkostämma den 1 nästförutgångna oktober bestämt lönerna för

församlingens folkskolelärare till 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor,

af hvilka belopp det förstnämnda skulle utgöra deras begynnelselön och

de följande skulle utgöra de lönebelopp, som tillkomme dem efter respektive

5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Uti skrifvelse den 6 november 1899, hvarmed rektor vid skeppsgosseskolan

till stationsbefälhafvaren i Karlskrona öfverlemnat ifrågavarande

ansökning, hade rektor i anledning af ansökningen anfört

följande.

Sökandenas löner vore i och för sig alltför små för att sökandena

af dem kunde hafva den bergning, som en lärare behöfde åtnjuta för

att kunna odeladt egna sig åt sitt lärarekall. Jemförde man vidare

skeppsgosselärarnes afiöningsförmåner med andra, dem likstälda lärares,

så framträdde de förstnämndas ogynsamma ställning synnerligen skarpt.

I de flesta städer hade eller finge med 1900 års ingång de ordinarie

folkskolelärarne en begynnelselön, som uppginge till 1,400 kronor — i

Malmö och Helsingborg vore den 1,500 kronor —; och lefnadskostnaderna

vore i Karlskrona högre än i de flesta andra landsortsstäder.

Men äfven ett annat skäl talade kraftigt för en höjning af skeppsgosselärarnes

begynnelselön. Om en ny lärarebefattning vid skeppsgosseskolan

skulle inrättas eller en af de nuvarande lärarne afginge och

skulle ersättas, så ansåge rektor, att det skulle blifva omöjligt att få kompetenta

sökande till den lediga platsen, såvida ej begynnelselönen vid

skeppsgosseskolan sattes lika hög som nämnda lön vid folkskolorna i

Karlskrona och i andra jemförliga städer.

Stationsbefälhafvaren hade vid den gjorda ansökningen icke funnit

något att erinra.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

Marinförvaltningen hade i utlåtande den 21 nästlidne december anfört,

att marinförvaltningen ansåge beredande af likställighet i löneförmåner

mellan lärarne vid skeppsgosseskolan och folkskolelärarne i Karlskrona

vara ej endast en handling af billighet och rättvisa mot de

förra, utan äfven en nödvändig klokhetsåtgärd, enär eljest syntes blifva

osäkert, huruvida lärareplatserna vid skeppsgosseskolan vid blifvande

ledighet kunde återbesättas; och hade marinförvaltningen på grund

häraf hemstält om aflåtande af proposition i ämnet till Riksdagen i enlighet

med sökandenas framställning; dervid marinförvaltningen tillika

uttalat, att femte hufvudtitelns anslag till ålderstillägg, från hvilket anslag

de nu föreslagna ålderstilläggen skulle utgå, ansåges, såsom varande

förslagsanslag, icke behöfva ökas, derest nyssnämnda ålderstillägg

blefve beviljade.

Lika med marinförvaltningen har departementschefen ansett sökandenas

ofvan anförda framställning böra bifallas.

Af hvad sålunda förekommit finner utskottet visserligen framgå,

att ökning af lärarnes vid skeppsgosseskolan löneförmåner är erforderlig,

men har trott sig finna, att så stor ökning icke torde behöfva

medgifvas, som Kongl. Maj:t nu i öfverensstämmelse med lärarnes

derom gjorda framställning föreslagit. För denna uppfattning har

utskottet funnit stöd i den omständigheten, att den årliga undervisningstiden

vid skeppsgosseskolan är ganska kort, nemligen endast

omkring 27 veckor, i någon mån vexlande till följd af sjöexpeditionernas

olika afgångs- och hemkomsttider, med 32 tinnnar i hvarje

vecka och sålunda för hela året omkring 864 timmar, under det att

undervisningen vid amiralitetsförsamlingens i Karlskrona folkskola, med

hvars lärare de nu ifrågavarande lärarne jemfört sig, fortgår under icke

mindre än 37 veckor årligen med 30 timmar i veckan, hvilket gör för

hela året en undervisningstid af 1,110 timmar. Utskottet har derför

funnit sig höra tillstyrka en förhöjning i begynnelselönen för lärarne

vid skeppsgosseskolan med endast 200 kronor, eller från 1,000 tilll,200

kronor, samt derjemte velat förorda förslaget om beredande åt dem af

ett tredje ålderstillägg å 200 kronor, hvarigenom slutlönen skulle komma

att blifva tillhopa 400 kronor högre än nu. Dessa ändringar äro iakttagna

i det vid detta utlåtande fogade förslaget till stat. (Bil. 9). Den

erforderliga anslagshöjningen blifver till följd häraf endast 600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må dels, med godkännande af ny

stat för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:o 9

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

vid detta utlåtande utvisar, i riksstaten för år 1901

höja anslaget till skeppsgosseskolan från 8,780 kronor

med 600 kronor till 9,380 kronor, dels ock medgifva,

att den nya staten må tillämpas jemväl på de nuvarande

skollärarne.

Vid bifall härtill kommer anslaget till undervisningsverken att i

sin helhet höjas från 50,920 kronor till 51,520 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstaltema.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det till lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstaltema erforderliga penningeanslag måtte

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och

båkmedel af Kongl. Maj:t beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen,

med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar

409 kronor, utföras med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika

förutsatt, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott

fortfarande måtte såsom hittills få användas för de med anslaget

afsedda ändamål.

Under erinran, att Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer

med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit

vid föregående riksdagar godkända, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyroch

båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till

1,500,000 kronor, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels med godkännande

af förändrad stat för navigationsskolorna i riket af den lydelse,

bilagan n:o 27 vid ofvanberörda statsrådsprotokoll utvisade, i riksstaten

för år 1901 höja anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart från

86,150 kronor till 101,300 kronor, eller med 15,150 kronor, dock under

vilkor, att den föreslagna höjningen i anslaget, i hvad den föranleddes

af inrättande af maskinistafdelning vid navigationsskolan i Hernösand,

måtte utgå endast, om nämnda stad förbunde sig att upplåta och för

framtiden underhålla tjenlig lokal äfven för maskinistafdelning vid sagda

Angående

anslaget till

lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[7-]

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skola, dels ock medgifva, att den nya staten måtte tillämpas jemväl å

nuvarande tjensteinnehafvare vid navigationsskolorna.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1900

innehåller i detta ämne (sid. 55—67) följande.

Genom kongl. bref den 15 oktober 1897 hade Kongl. Maj:t uppdragit

åt särskilda komiterade att, jemte de sakkunniga biträden, som

af cheferna för sjöförsvars- och civildepartementen komme att tillkallas,

i vissa uti det kongl. brefvet omförmälda afseenden samt i hvad dermed

kunde ega samband företaga revision af, bland andra författningar,

reglementet för navigationsskolorna i riket den 6 juni 1890; och både

komiterade med skrifvelse den 29 september 1898 till Kongl. Maj:ts

pröfning öfverlemnat utarbetadt förslag till förnyadt reglemente för

navigationsskolorna.

Komiterade, som med anledning af marinförvaltningens skrifvelse

den 26 november 1897 fått sig särskildt uppdraget att afgifva yttrande

angående lämpligheten af att indraga en eller flera af navigationsskolorna

i riket, hade i sistberörda fråga anfört följande.

Den komité, som efter uppdrag af dåvarande statsrådet och chefen

för sjöförsvarsdepartementet, meddeladt genom embetsskrifvelse den 22

december 1888, afgifvit det förslag, som läge till grund för nu gällande

reglemente, både föreslagit en minskning af nämnda skolors antal och

dervid anfört, bland annat, att komitén för sin del skulle velat föreslå en

betydlig minskning i antalet, men att till följd af de svårigheter, som

antagits komma att deremot göras från de städers sida, hvilka fått sig

förmånen af navigationsskola tillerkänd, mot skyldighet att bekosta

lokal och bostad åt föreståndare, komitén ansett sig ej böra föreslå till

indragning mera än tre skolor, nemligen de i Strömstad, Karlshamn

och Vestervik. Orsaken, hvarför just dessa skolor föreslagits till indragning,

hade angifvits vara, dels att nämnda städer ej uppbyggt särskilda

skolhus och således ej ådragit sig den stora utgift, som uppbyggande

af sådant förde med sig, dels beträffande särskildt Strömstad, att elevantalet

der, allt sedan skolan inrättades, varit synnerligen litet, så att

den kostnad, statsverket för skolan fått vidkännas, ej stode i något

rimligt förhållande till den nytta, den kunde anses hafva gjort, dels

beträffande Karlshamn och Vestervik, att vid rikets södra och sydöstra

kuster allt för många skolor funnes hopade, hvadan en jemnare fördelning.

syntes skola åstadkommas, om skolorna i Karlshamn och Vestervik

indroges. Såsom hufvudskål för en minskning af skolornas antal

hade komitén i öfrigt anfört, att derigenom skulle vinnas större likformig
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

het i undervisning och examensfordringar samt möjlighet af en mera

verksam inspektion.

Mot 1888 års komitéförslag i denna del hade afgifvits reservation af

en bland komiténs ledamöter, dåvarande inspektören för navigationsskolorna,

kommendören V. af Klint, som ansett den föreslagna indragningen

icke vara förenlig med rättvisa och derjemte egnad att medföra

andra olägenheter.

I utlåtande af den 12 mars 1889 hade marinförvaltningen förklarat

sig instämma i komiténs förslag om indragning af vissa navigationsskolor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 11 januari 1890 af

förslag till ny stat för navigationsskolorna hade föredragande departementschefen

anfört, att i fråga om navigationsskolan i Karlshamn

Kongl. Maj:t den 10 maj 1889 förklarat, att densamma med afseende

på dess vigt och betydelse för den kringboende sjöfartsidkande befolkningen

icke skulle till indragning ifrågakomma; att beträffande skolan

i Vestervik framställningar från såväl ortens samtliga landstingsmän

som stadsfullmägtige i Vestervik blifvit gjorda om skolans bibehållande

med hänsyn till ortens talrika skärgårdsbefolkning och betydliga kontingent

af lämpliga sjömän för handelsflottan, såsom bevis hvarå anförts,

att elevantalet, hvad styrmansklassen anginge, varit större än i

alla de öfriga med undantag för den i Göteborg; att med afseende

härpå icke heller Vesterviks navigationsskola borde till indragning ifrågakomma;

men att deremot, med afseende på hvad komiténs flertal anfört

i fråga om navigationsskolan i Strömstad, denna syntes böra och jemväl

utan synnerlig olägenhet kunna indragas.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

besluta, det navigationsskolan i Strömstad skulle indragas vid utgången

af augusti månad 1890.

1 skrifvelse den 20 maj 1890 hade emellertid Riksdagen anmält,

att Riksdagen ansett sig icke böra bifalla den ifrågasatta indragningen

af navigationsskolan i Strömstad, samt såsom skäl härför anfört, att genom

en sådan indragning skulle å den långsträckta vestkusten, som beboddes

af landets mest sjöfartsidkande befolkning, endast komma att

finnas en skola för utbildning i navigation, nemligen navigationsskolan

i Göteborg; att detta dock icke syntes lämpligt, helst som lefnadskostnaderna

måste ställa sig betydligt dyrare i Göteborg än i eu mindre

stad, och af det långa afståndet från den norra delen af vestkusten till

Göteborg sannolikt vore att befara, att denna dels befolkning skulle vid

indragning af skolan i Strömstad komma att se sig nödsakad att i Norge

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

söka vinna ökad utbildning för sjöfart; att härtill komme, att stadsfullmägtige

i Strömstad den 31 januari 1890 beslutit, att, i betraktande

deraf att navigationsskolan derstädes från sjöfartens synpunkt vore behöflig,

staden skulle åtaga sig att, derest skolan komme att fortsättas,

fortfarande upplåta fri lokal derför äfvensom bostad åt föreståndaren;

samt att, om någon af de nuvarande navigationsskolorna ansåges böra

indragas, Riksdagen snarare funne någon af de på östra kusten förlagda,

exempelvis den i Visby eller den i Vestervik, böra i sådant hänseende

ifrågakomma.

Sedan sålunda frågan om indragning af en eller flera navigationsskolor

för den gången förfallit, hade marinförvaltningen i skrifvelse

den 27 januari 1893 anfört, att vid det förhållande, att antalet elever

i rikets navigationsskolor under årens lopp i afsevärd mån minskats,

hvilket framginge deraf, att de inskrifna eleverna vid berörda skolor

enligt verkstäld undersökning utgjort 2,311 under femårsperioden

1877—1882, 1,920 under femårsperioden 1882—1887 samt under sista

femårsperioden 1887—1892 allenast 1,376 personer, marinförvaltningen

i anledning af de årligen yppade bristerna i anslagen till en del skolor,

och vid öfvervägande jemväl af andra på frågan inverkande omständigheter,

upptagit den af 1888 års komité för uppgörande af förslag till

ändringar i då gällande reglemente för ifrågavarande skolor uttalade

tanke, att en del navigationsskolor borde indragas; att marinförvaltningen

hade för afsigt att, då frågan såväl härom som angående behöfliga

ändringar i gällande reglemente för rikets navigationsskolor

blifvit till fullo utredd, till Kongl. Maj:t afgifva förslag i detta ärende;

samt att emellertid en sådan indragning såväl som förändrade anordningar

i öfrigt beträffande dessa skolor skulle betydligt underlättas,

derest hädanefter ledigblifvande befattningar vid skolorna tills vidare

icke blefve definitivt återbesatta.

Med anledning af marinförvaltningens i sådant syfte gjorda hemställan

hade också Kongl. Maj:t den 10 februari 1893 förordnat, att

de föreståndare- och lärarebefattningar vid navigationsskolorna, hvilka

derefter blefve lediga, skulle tills vidare uppehållas endast på förordnande,

hvilken föreskrift ännu vore gällande.

Sedermera hade Riksdagens revisorer i sina berättelser för åren

1894 och 1896 framhållit önskvärdheten af att en minskning af navigationsskolornas

antal blefve vidtagen.

Till stöd för yrkandet på en sådan åtgärd hade hufvudsakligen

anförts, att, derest skolornas antal minskades från nu varande tio till

exempelvis fyra eller fem, skulle antagligen undervisningen vid dessa

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

kunna ordnas på ett rationellare och mera likformigt sätt än nu vore

förhållandet vid en eller annan af de smärre skolorna, bättre och rikhaltigare

undervisningsmateriel kunna anskaffas, större säkerhet vinnas

för att goda lärarekrafter alltid funnes att tillgå och inspektionen underlättas,

allt utan att någon ökad utgift af statsmedel för navigationsundervisningen

syntes behöfva ifrågakomma.

Men flera skäl talade också mot en sådan indragning, och dessa

skäl, som hufvudsakligen vore af praktisk art, syntes komiterade vara

starkare. Till en början kunde anmärkas, att den af marinförvaltningen

i dess skrifvelse af den 27 januari 1893 åberopade fortgående minskningen

af det sammanlagda elevantalet i navigationsskolorna under de

senaste åren icke fortfarit, utan att tvärtom en ökning af elevantalet

inträdt, så att det för femårsperioden 1892—1897 utgjort ungefär detsamma

som för femårsperioden 1882—1887. Detta vore uppenbarligen

en följd af de gynsammare konjunkturer för sjöfarten, som på senaste

tiden inträdt; och då man hade anledning hoppas, att dessa konjunkturer

skulle under den närmaste framtiden fortfara och ytterligare förbättras,

så borde man hafva skäl att förvänta en ytterligare ökning af

elevantalet uti ifrågavarande skolor.

Följaktligen borde man beräkna, att i de efter en eventuel

indragning återstående skolorna undervisning måste meddelas åt ett

elevantal, som icke komme att understiga, men antagligen öfverstiga

det antal, som nu undervisades i samtliga navigationsskolorna. Detta

skulle vid de återstående skolorna kräfva en ökad lärarepersonal; och

detta skulle visserligen icke medföra någon svårighet. Men vida svårare

stälde sig frågan om den utvidgning af skollokaler, som äfven

skulle blifva behöflig. Jemlikt kong!, brefvet den 7 april 1841

skulle de städer, i hvilka navigationsskola inrättades, på egen bekostnad

för skolan anskaffa och framgent underhålla tjenliga byggnader, hvarest

borde finnas såväl tillräckligt utrymme för skolans särskilda afdelningar

samt bok- och instrumentaliesamlingar som ock passande boställsrum

för, såsom det då hette, ordinarie läraren, numera föreståndaren.

Nu hade det visserligen visat sig, att i de smärre städer, der navigationsskolor

funnes inrättade, intresset för skolans bibehållande i staden

varit så stort, att både kommunen och enskilda medlemmar af densamma

ådagalagt mycken offervillighet för anskaffande af tjenlig lokal för

skolan. Deremot torde näppeligen en sådan offervillighet vara att påräkna

hos de större kommuner, för hvilka navigationsskolans befintlighet

inom kommunen icke hade någon allmännare betydelse, under det att

det för sjelfva navigationsundervisningen måste vara af betydelse att

Bih. till Rikmi. Prat. 1''JUO. 4 Sami. 1 Afd. 6 Iläft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hafva skolor förlagda inom just dessa kommuner. Med afseende å det

nu anförda ville komiterade erinra om hvad som förekommit under

handläggningen af ett ärende rörande ifrågastäld utvidgning af lokalen

för skolan i Göteborg. Efter anmälan från skolans direktion, att lokalen

vore otillräcklig för undervisningens behöriga gång, hade marinförvaltningen

den 16 mars 1877 — under åberopande af kongl brefvet

den 7 april 1841 — hemstält, huruvida Kongl. Maj:t icke skulle

finna skäligt förelägga Göteborgs stad att inom viss tid anskaffa tillräckligt

rymlig lokal för dervarande navigationsskola, vid äfventyr att,

derest staden icke fullgjorde detta föreläggande, skolan komme att

flyttas från Göteborg. Sedan Göteborgs stadsfullmägtige i anledning

häraf fått yttra sig i ärendet och dervid anhållit, att marinförvaltningens

hemställan icke måtte bifallas, hade Kongl. Maj:t den 31 maj

1878 förklarat, bland annat, att Göteborgs stad, på grund af dess jemlikt

kongl. brefvet den 7 april 1841 gjorda åtagande, icke kunde tillförbindas

att anskaffa erforderligt utrymme för skolan utöfver hvad

nuvarande lokal erbjöde; hvarjemte Kongl. Maj:t föreskrifvit, att tills

vidare högst 170 elever finge i skolan intagas.

Hvad i detta ärende förekommit hade synts komiterade utvisa, att

en minskning af navigationsskolornas antal skulle medföra rätt betydliga

svårigheter i fråga om anskaffande af lokaler för undervisningens meddelande

— svårigheter, hvilka möjligen kunde leda derhän, att staten nödgades

öfvertaga åtminstone någon del af kostnaden för anskaffning af

ifrågavarande lokaler.

Den nuvarande anordningen med ett större antal navigationsskolor,

spridda kring våra vidsträckta kuster, syntes också medföra åtskilliga

beaktansvärda fördelar. De ynglingar och unge män, som sökte inträde

vid navigationsskolorna, vore i de flesta fall föga bemedlade, och det

vore med afseende härå för dem en gifven fördel, ej mindre att en

skola funnes ej långt från hemorten, än äfven att skolor funnes i smärre

städer med billiga lefnadskostnader. Men hvad komiterade i detta sammanhang

särskildt ville betona vore det intresse för sjömansyrket, som

tillvaron af en navigationsskola, synnerligen i en mindre stad, framkallade

och underhölle hos den omgifvande traktens yngre manliga

befolkning. I en tid, då man måste lägga mycken vigt på att för

sjöfartsnäringens utöfvande skaffa dugligt och tillräckligt fartygsbefäl,

borde denna synpunkt vara förtjent af den största uppmärksamhet.

Såsom en af de väsentligaste fördelar, som skulle kunna vinnas

genom minskning af navigationsskolornas antal, hade särskildt framhållits,

att en verksammare inspektion derigenom skulle möjliggöras,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

67

med deraf följande större likformighet beträffande undervisning och

examensbetyg m. m. Detta onekligen mycket vigtiga behof kunde

dock, enligt komiterades tanke, mycket väl tillgodoses äfven utan minskning

af skolornas antal. Ett steg till underlättande af inspektionen

hade redan tagits genom kungörelsen den 25 september 1896, i

hvilken meddelades ändrade bestämmelser rörande tiden för läsårets

början och för examina i syfte att göra det möjligt för inspektören att

närvara vid alla examina i navigationsskolorna. Uti det förslag, som

komiterade nu öfverlemnade, hade också införts flera bestämmelser,

hvilka afsåge att göra inspektionen fullt effektiv.

Slutligen hade komiterade erinrat, hurusom den behandling, som

1888 års komités förslag om indragning af tre uppgifna skolor undergått,

syntes utvisa, att meningarna i ämnet, åtminstone då det blefve

fråga om särskilda skolor, då varit synnerligen delade.

Af sålunda anförda skäl hade komiterade icke kunnat tillstyrka vidtagande

af någon åtgärd för indragning af en eller flera bland nu

befintliga navigationsskolor.

Mot hvad komiterade sålunda anförde hade marinförvaltningen, som

den 17 oktober 1899 afgifvit infordradt utlåtande öfver komiterades

förslag, icke funnit något att erinra; och ansåge departementschefen sig

på grund af hvad sålunda förekommit icke heller böra ifrågasätta

indragning af någon bland de nu befintliga navigationsskolorna.

Antalet vid navigationsskolorna inskrifna hade, enligt från marinförvaltningen

lemnade uppgifter, utgjort:

Under läsåret

I navigationsafdelning

I maskmistafdelning

elever.

pri vä- nster.

summa.

elever.

priva- ti ster.

summa.

1892-1893............................................

297

14

311

123

12

135

1893-1894............................................

294

34

328

102

9

in

1894-1895............................................

282

42

324

97

12

109

1895—1896.............................................

352

33

385

95

5

100

1896-1897.............................................

374

97

471

in

10

121

1897-1898.............................................

405

75

480

148

8

156

1898-1899.............................................

399

44

1 443

178

23

201

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Komiterades förslag till förnyadt. reglemente berörde endast i jemförelsevis

få punkter skolornas organisation. För dessa punkter ville

departementschefen nu redogöra.

För närvarande funnes maskinistafdelning endast vid skolorna i

Stockholm, Göteborg och Malmö. Komiterade hade föreslagit inrättande af

maskinistafdelning vid ytterligare en skola, nemligen den i Hernösand.

Behofvet af denna åtgärd framginge — enligt hvad komiterade yttrat —

deraf, att tilloppet af elever inom maskinistafdelningen vid skolorna i

Stockholm, Göteborg och Malmö vore större, än hvad som med hänsyn

till lokaler och lärarekrafter syntes vara förenligt med undervisningens

ordentliga bedrifvande, och det hade vid en hvar af sistnämnda skolor

inträffat, att så många sökande varit anmälda till inträde i maskinistafdelningen,

att icke alla kunnat mottagas. Enligt hvad komitén inhemtat

mötte ingen svårighet mot att inom den åt navigationsskolan i

Hernösand upplåtna byggnad anordna lokal för en maskinistafdelning.

Komiterade hade vidare, med anledning af framställningar såväl

från inspektören för navigationsskolorna i hans berättelse för läsåret

1896—1897 som ock från andra håll, föreslagit, att elektricitetslära

måtte upptagas såsom särskildt läroämne, hvilket, enär skötseln af de

elektriska maskinerna i allmänhet plägade anförtros åt maskinisterna å

ångfartyg, der sådana maskiner förekomme, syntes böra förläggas till

maskinistafdelningen. Då det icke i allmänhet kunde förutsättas, att

endera af de båda öfriga extra lärarne vid maskinistafdelningen skulle

ega kompetens att meddela undervisning i detta nya läroämne, hade

komiterade ansett en särskild extra lärarebefattning böra för detsamma

upptagas.

Det i nu gällande stat för navigationsskolorna upptagna anslag å

3,000 kronor »till extra lärarekrafter vid behof efter Kongl. Maj:ts bestämmande»

hade komiterade ansett dels kunna ställas till marinförvaltningens

förfogande, dels ock böra, enär det under senare tiden vid

flera tillfällen visat sig otillräckligt, till beloppet något höjas.

Komiterade hade framhållit, att, enligt hvad de inhemtat, statsanslaget

till instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande

äfvensom till reparationer, ved, ljus m. m. på senare tider visat

sig i allmänhet så otillräckligt, att, äfven med anlitande af skolornas

enskilda medel, behofvet icke kunnat på ett tillfredsställande sätt fyllas,

hvarförutom införandet af elektricitetslära såsom läroämne utan tvifvel

komme att ytterligare öka behofvet af undervisningsmateriel vid de

skolor, der maskinistafdelning funnes.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

Slutligen hade komiterade i fråga om aflöningsförhållandena för

den i staten för navigationsskolorna upptagna personal anfört, dels att

det till inspektören utgående arfvode af 1,500 kronor förefölle att vara

väl knappt, synnerligen om, såsom komiterade föreslagit, det blefve

honom ålagdt att i regel besöka alla navigationsskolor hvarje år samt,

såvidt möjligt, närvara vid alla examina i dessa skolor, dels ock att

det arfvode, som tillagts extra läraren i ångmaskinlära vid maskinistafdelning,

icke syntes stå i rätt förhållande till de fordringar, som stäldes

på denne lärare beträffande såväl behörighet som tjenstgöring, hvarför

det syntes böra tagas i öfvervägande, om icke detta arfvode borde i

någon mån höjas.

I sitt ofvannämnda, den 17 oktober 1899 afgifna utlåtande öfver

komiterades förslag hade marinförvaltningen anfört, bland annat, följande.

I betraktande af de många olycksfall, som timade inom sjömansyrket,

ansåge marinförvaltningen högeligen önskvärdt, att eleverna i

sjökaptensklassen finge genomgå en kurs i helso- och förbandslära

under ledning af derför särskilt anstäld extra lärare. Helt visst skulle

i många fall ombord å fartyg lif och lem kunna räddas, om redan vid

olyckstillfället sakkunnig person vore till hands.

I komiterades uttalanden angående önskvärdheten af höjning af

inspektörens och extra lärarnes i ångmaskinlära vid maskinistafdelning

arfvoden samt ökning af anslagen till extra lärarekrafter och till instruments,

kartors, böckers och möblers underhåll och förökande m. m.

kunde marinförvaltningen för egen del icke annat än på det lifligaste

instämma. Vidkommande särskilt det i nu gällande stat för navigationsskolorna

uppförda anslag till extra lärarekrafter hade marinförvaltningen

genom kongl. bref den 22 nästförutgångna september fått sig

anbefaldt att taga i öfvervägande, huruvida icke anslaget lämpligen

borde höjas. Vid det förhållande, att ifrågavarande anslag för närvarande

utginge endast med 3,000 kronor för år, under det att till

extra lärarekrafter vid navigationsskolorna utbetalts år 1897 3,591 kronor

67 öre och år 1898 5,275 kronor, samt för täckande af den derigenom

uppkomna bristen måst anlitas femte hufvudtitelns allmänna besparingar,

ansåge marinförvaltningen, att ökning af anslaget vore af behofvet ovilkorligen

påkallad; och syntes ökningen ej kunna sättas lägre än till

3,000 kronor.

Hvad anginge de i navigationsskolornas år 1890 tillkomna ståt för

närvarande upptagna anvisningar till instruments, kartors, böckers och

möblers underhåll och förökande m. m. eller de s. k. expensmedlen,

hade dessa efter tillkomsten af denna stat visat sig vid eu del skolor

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vara otillräckliga, medan desamma vid andra skolor visat sig, med tillhjelp

af de influtna terminsafgifterna, motsvara behofvet och vid några

skolor medgifva något mindre belopps reserverande enligt § 34 mom. 1

i gällande reglemente för skolorna. Af detta förhållande skulle kunna

synas, som borde hela det för ifrågavarande utgifter beräknade medelsbeloppet

i staten upptagas i en summa för att årligen fördelas mellan

skolorna i mån af hvarderas behof. Men då sådant torde komma att

verka förlamande på direktionernas och föreståndarnes intresse att om

möjligt handhafva dessa medel så, att någon besparing deraf för kommande

år kunde vinnas, ansåge marinförvaltningen den nuvarande anordningen

att i stat för hvarje skola upptaga ett visst belopp för ifrågavarande

ändamål böra bibehållas, för så vidt anginge de skolorna för

närvarande anvisade beloppen.

Utom för navigationsskolan i Hernösand, för hvilken med afseende

å den föreslagna utvidgningen af skolan syntes böra anvisas samma

expensmedelsbelopp som för öfriga fullständiga skolor och för hvilken

alltså skulle i stat upptagas en ökning af 150 kronor uti dessa medel,

hade marinförvaltningen beräknat följande ökningar deri vara erforderliga.

Till mötande af de från en del skolor årligen framstälda kraf på förstärkning

af expensmedlen ansåge, med ledning af de senare årens erfarenhet,

marinförvaltningen erfordras i medeltal årligen kr. 700: —

Af det föreslagna införandet af två nya läroämnen,

nemligen vid fyra skolor elektricitetslära och vid alla

skolor helso- och förbandslära, följde behof af ökad undervisningsmateriel,

hvarför marinförvaltningen beräknat såsom

erforderligt

för elektricitetslära 150 kronor vid hvarje skola eller

för fyra skolor............................................................................ » 600: _

och för helso- och förbandslära 100 kronor vid hvarje

skola, tillhopa............................................................................... » 1,000: —

Summa kronor 2,300: —

hvilket belopp marinförvaltningen emellertid, med hänsyn till svårigheten

att på förhand noga beräkna hvad som deraf kunde för hvarje

skola vara erforderligt, ansåge böra ställas till Kongl. Majts disposition,

att i mån af behof för skolorna användas till bestridande af utgifter

af ifrågavarande slag

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

Med anledning af hvad nu anförts skulle, för den händelse föreslagna

ändringar och tillägg till reglementet vunne bifall, här nedan

upptagna förhöjning i anslaget till navigationsskolorna blifva erforderlig,

nemligen:

ökning i arfvodet till inspektören......................................... kr.

» » » »1 extra lärare i ångmaskinlära i

maskinistafdelningen vid navigationsskolan

i Stockholm.................. »

» » » »1 d:o i Göteborg.............................. »

» » y> » 2 extra lärare, den ene i ång
maskinlära,

den andre i matematik

i maskinistafdelningen vid navigationskolan

i Malmö .................. »

arfvode till 2 d:o i d:o vid skolan i Hernösand............... »

ökning i arfvodet till föreståndaren vid skolan i Hernösand »

arfvode till 4 extra lärare, å 600 kronor, i elektricitetslära

vid skolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö

och Hernösand ................................................................. »

arfvode till 10 extra lärare, å 200 kronor, i helso- och

förbandslära i sjökaptensklassen vid samtliga navigationsskolorna.

......................................................................... v

ökning i anslaget till extra lärarekrafter

instrument, kartor, böcker, ved, ljus

m. m. för skolan i Hernösand...... »

Kongl. Maj:ts disposition............... »

1,000:

300:

300:

600

3,600

500

2,400:

2,000:

3,000:

150

2,300

Summa förhöjning kronor 16,150

Marinförvaltningen ansåge sig vidare böra framhålla önskvärdheten

af att ett tredje ålderstillägg af 500 kronor efter 15 års väl vitsordad

tjenstgöring kunde tilldelas föreståndarne vid de skolor, der maskinista.

fdfilning funnes. Derigenom skulle åt dessa föreståndare, hvilka icke

kunde vinna vidare befordran inom det kall, de valt, beredas en väl

behöflig ökning i aflönings- och pensionsförmåner. De förra uppginge

nu efter 10 års tjenstgöring till högst 4,300 kronor, och pensionen utginge

med högst 2,800 kronor. Vid inträdet i pensionsåldern skulle,

så framt ett tredje ålderstillägg beviljades åt föreståndarne vid navigationsskolorna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hernösand, pensionen

kunna komma att uppgå till 3,300 kronor, eller ett belopp, som ej alltför

mycket understege det pensionsbelopp, som utginge till lektorer vid

rikets allmänna läroverk.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Föreståndarne vid de sex öfriga navigationsskolorna hade utsigt

att möjligen blifva förflyttade till någon af de s. k. fullständiga skolorna

och att på sådant sätt ernå förbättrade löneinkomster och större pensioner,

hvarför enligt marinförvaltningens förmenande ett tredje ålderstillägg

för dessa icke vore af behofvet påkalladt.

På grund af det sålunda anförda och då förslaget om ett tredje

ålderstillägg för en del navigationsskoleföreståndare icke behöfde föranleda

ökning af anslaget till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna

för sjöfart, hvilket vore förslagsanslag, hade marinförvaltningen

hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen derom,

att, med godkännande af förslag till stat för navigationsskolorna, Riksdagen

måtte bevilja en förhöjning i ordinarie anslaget till undervisningsanstalter

för sjöfart med 16,150 kronor, eller från 86,150 kronor

till 102,300 kronor.

Vid marinförvaltningens förslag har departementschefen funnit sig

böra göra följande erinringar.

Den af marinförvaltningen med hänsyn till införandet af läroämnet

helso- och förbandslära beräknade ökningen i utgifter, 100 kronor för

hvarje skola, syntes väl hög och borde kunna begränsas till 50 kronor

för hvarje skola, i följd hvaraf det i statsförslaget till Kongl. Maj:ts

disposition upptagna belopp kunde minskas med 500 kronor.

Med hänsyn till hvad marinförvaltningen anfört rörande de belopp,

som under åren 1897 och 1898 måst anvisas till extra lärarekrafter,

borde höjningen i anslaget för detta ändamål kunna inskränkas till

2,500 kronor.

På sätt komiterade erinrat ankomme det på de städer, inom hvilka

navigationsskolor inrättades, att, efter åtagande, på egen bekostnad för

ifrågavarande skolor anskaffa och framgent underhålla tjenliga byggnader,

hvaruti borde finnas såväl tillräckligt utrymme för skolans särskilda

afdelningar, bok- och instrumentaliesamlingar som ock passande

boställsrum för föreståndaren. Hvad nu beträffade förslaget om inrättande

af maskinistafdelning vid navigationsskolan i Hernösand, der hittills

endast funnits navigationsafdelning, hade visserligen direktionen för

skolan i en vid marinförvaltningens utlåtande i ämnet fogad skrifvelse

meddelat, att i den åt navigationsskolan i nämnda stad upplåtna byggnad

funnes tillräckligt utrymme jemväl för en maskinistafdelning; men försigtigheten

syntes dock bjuda, att, innan beslut fattades om inrättande af

en maskinistafdelning derstädes, från stadsfullmägtige i Hernösand erhölles

uttryckligt förklarande, att staden vore villig att upplåta och för

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

73

framtiden underhålla tjenlig lokal äfven för maskinistafdelning i nämnda

stad.

Sedan marinförvaltningens utlåtande den 22 sistlidne december

inkommit till sjöförsvarsdepartementet, hade departementschefen anmodat

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län att från

stadsfullmägtige i Hernösand inhemta yttrande i berörda afseende;

men sådant yttrande hade den 13 januari ännu icke inkommit. Emellertid

syntes denna omständighet icke böra hindra aflåtande af proposition

i ämnet till Riksdagen.

För utskottet har under Riksdagens lopp företetts en från stadsfullmägtige

i Hernösand till sjöförsvarsdepartementet inkommen förbindelse

att för den föreslagna maskinistafdelningen vid dervarande

navigationsskola, i händelse nämnda afdelning komme till stånd, uti

den nuvarande navigationsskolebyggnaden upplåta och för framtiden

underhålla fullt tjenlig lokal.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken berör förhållanden,

som för den svenska sjöfartens gynsamma utveckling. äro af

stor betydelse, har utskottet funnit sig böra i allt väsentligt tillstyrka.

Dock har utskottet ansett, att det föreslagna tredje ålderstillägget för

föreståndarne vid de med maskinistafdelning försedda navigationsskolorna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hernösand icke torde vara erforderligt,

enär nämnda föreståndare, enligt hvad utskottet inhemtat, vid

sidan af föreståndarebefattningen utöfva annan med aflöningsförmåner

förenad verksamhet. Utskottet har icke heller kunnat finna den föreslagna

ökningen med 1,000 kronor i arfvodet till inspektören, hvilket

arfvode nu utgår med 1,500 kronor, vara af omständigheterna med

nödvändighet påkallad. Anslagsökningen skulle enligt utskottets förslag

kunna begränsas till 14,150 kronor.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må,

dels med godkännande af förändrad stat för

navigationsskolorna i riket af den lydelse bilagan

n:o 10 vid detta utlåtande utvisar, i riksstaten för år

1901 höja anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart

från 86,150 kronor med 14,150 kronor till 100,300

kronor;

dels ock medgifva, att den nya staten må tillämpas

jemväl å nuvarande tjensteinnehafvare vid navigationsskolorna.

Bih. till ltiksd. Prat. 1000. 4 Sami. 1 Afd. C Raft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Öfriga ordinarie anslag.

Angående 8:o. Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne
narie^aneiag.

varande år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, bar Kongl. Maj:t icke

[9.] föreslagit någon annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns

slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

nu utgörande 47,019 kronor, måtte höjas med 65 kronor till 47,084

kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, hvilka här ofvan icke blifvit särskild!

omförmälda, må i 1901 års riksstat upptagas till

oförändrade belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få till beloppet

jemkas i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns

slutsumma kan finnas erforderligt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

Extra anslag.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

9:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 10 föreslagit

Riksdagen, att af det anslag å 13,200,000 kronor, som af 1899

års Riksdag beviljats till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, anvisa

på extra stat för år 1901 återstående 7,823,500 kronor.

Angående

anslag till

nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel.

[io.]

Till stöd för denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 68—72) anfört följande.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 hade marinförvaltningen

i fråga om extra anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

hemstält, att Kongl. Maj:t behagade föreslå 1900 års Riksdag

att, till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, dels af det utaf 1899

års Riksdag beviljade anslag å 13,200,000 kronor anvisa på extra stat

för år 1901 återstående 7,823,500 kronor, dels ock ytterligare bevilja

2.076.000 kronor och deraf å extra stat för år 1901 anvisa 1,638,000

kronor samt att till täckande af återstående medelsbehofvet för anskaffning

af torpedbåten Komet bevilja ett extra ordinarie anslag å

103,424 kronor 30 öre.

Hvad först anginge det af 1899 års Riksdag beviljade anslaget å

13.200.000 kronor till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel erinrade

departementschefen derom, att Kongl. Maj:t den 29 september 1899

antagit anbud å leverans af tre nya l:a kl. pansarbåtar, hvilkas anskaffande,

sedan infordrade leveransanbud inkommit, beräknats medföra

en sammanlagd kostnad af 14,597,172 kronor. I denna kostnad inginge

icke den utgift af omkring 1,122,000 kronor, som erfordrades för en

andra utredning af torpeder och artilleriammunition till dessa fartyg.

En sådan andra utredning inginge ej heller i den kostnadsberäkning,

som med hänsyn till anskaffande af tre nya l:a kl. pansarbåtar af

marinförvaltningen framlagts i dess skrifvelse den 16 september 1898

angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900

och som upptagits i den reservation till statsutskottets utlåtande angående

femte hufvudtiteln vid 1899 års riksdag, hvilken föranledt

ifrågavarande anslags beviljande. Följaktligen måste medel framdeles

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

af Riksdagen begäras för täckande af återstående anskaffningskostnaden

för ifrågavarande tre l:a kl. pansarbåtar och deras förseende med eu

andra utredning af torpeder och artilleriammunition. Anslag för sådan

andra utredning borde emellertid icke behöfva äskas förrän år 1901,

och det belopp, som i öfrigt erfordrades för fullbordande af de tre nya

pansarbåtarna, kunde ännu icke med full noggrannhet uppgifvas. Följaktligen

syntes någon framställning med anledning af nu omförmälda

förhållanden icke böra göras till innevarande års Riksdag.

_ I sammanhang härmed erinrade departementschefen, att, enligt hvad

marinförvaltningen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 maj 1899 anmält,

kostnaden för de krigsfartyg, nemligen två l:a kl. pansarbåtar, fyra

torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar, för hvilkas anskaffande

de af Riksdagen för åren 1897 och 1898 anvisade extra anslag å tillhopa

11,780,000 kronor varit afsedda, med omkring 530,000 kronor

(omkring 4,5 proc.) öfverstiga sistnämnda anslagsbelopp. Jemväl denna

af höjda materialpriser och arbetslöner föranledda brist, som enligt

Kongl. Maj:ts beslut den 9 sistlidne juni fått af marinförvaltningen

täckas med omhänderhafvande medel, borde, sedan den blifvit till siffran

känd, hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Lika med marinförvaltningen ansåge departementschefen, att hos

innevarande års Riksdag borde begäras anvisande på extra stat för år

1901 af återstoden af det år 1899 beviljade anslaget å 13,200,000 kronor

till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, eller 7,823,500 kronor.

Härutöfver hade marinförvaltningen föreslagit, att för nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel måtte äskas ett belopp af 2,076,000 kronor.

Enligt marinförvaltningens förslag skulle detta belopp afses till anskaffande

dels af en torpedbåtförstörare, hvarför kostnaden beräknats

till 1,200,000 kronor, dels af två l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar

för en beräknad kostnad af tillhopa 876,000 kronor, i hvilka kostnadsberäkningar

jemväl inginge två utredningar torpeder och artilleriammunition

för hvarje fartyg.

På senaste tiden hade man i åtskilliga främmande mariner infört en

fartygstyp, uteslutande afsedd för spaningstjenst samt till att jaga och

förstöra torpedbåtar. Åt denna typ, som i den engelska marinen fått

benämningen torpedbåtförstörare, hade man, i öfverensstämmelse med dess

ändamål, sökt gifva den största möjliga fart, ända till öfver 30 knop.

En sådan hastighet kunde emellertid icke uppnås utan att afstå från att

gifva fartyget pansarskydd och kraftigare bestyckning samt från att förlägga

maskineriet under fartygets vattenlinie. Från dessa fördelar hade

man vid konstruerandet af svenska flottans torpedkryssare, hvilka delvis

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

varit afsedda för sådan tjenst, som departementschefen nyss antydt,

icke kunnat afstå, enär hänsyn måst tagas äfven till andra ändamål.

I följd häraf kunde sistnämnda fartyg, hvilkas konstruktion uppgjorts

och hvilkas anskaffande beslutats, innan berörda nya fartygstyp framträdt,

uppenbarligen icke med samma framgång som en fullt modern

torpedbåtförstörare fylla den sistnämndas särskilda uppgifter.

Med afseende å dessa förhållanden hade departementschefen i skrifvelse

den 12 juni 1899 anmodat marinförvaltningen att inkomma med

yttrande, huruvida marinförvaltningen ansåge skäl föreligga att anskaffa

åtminstone en sådan torpedbåtförstörare, samt med uppgift å ungefärliga

kostnaden och anskaffningstiden för såväl fartyget som ock två utredningar

torpeder och ammunition för detsamma. Med anledning häraf hade

marinförvaltningen i skrifvelse den 29 sistlidne september — med uttalande,

att flottans behof af torpedkryssare af hittills tillämpad typ

syntes vara fyldt genom1 fullbordandet af de två nu under byggnad

varande — anfört, att det inför de alltjemt stegrade anspråk på fart, som

i främmande flottor blifvit tillgodosedda på såväl avisofartyg som torpedbåtar,

syntes vara en nödvändighet att vid byggande af de lättare fartyg,

hvaraf flottan ännu hade behof, skilja det egentliga avisofartygets

uppgift från kryssarens samt att i fråga om fartyg, afsedda till spaningstjenst

och till att förhindra egna skärgårdars undersökning af fiendtliga

torpedbåtar, lägga hufvudsaklig vigt vid farten. I sådant syfte

hade det synts marinförvaltningen, som om de hufvudsakligen i den

engelska flottan införda s. k. torpedbåtförstörare, hvilka vid utförda

eskaderöfningar visat sig så sjödugliga, att de äfven i Atlanten befunnits

lämpliga för spaningstjensten, jemväl skulle lämpa sig synnerligen väl

för våra förhållanden. Sedan marinförvaltningen fördenskull införskaffat

uppgifter å kostnaden för dessa torpedbåtförstörare och deraf funnit,

att ett fartyg af detta slag, som vore i stånd att göra 31 knops fart

och som sjmtes böra beställas utomlands, förutom bestyckning och utredning

af torpeder samt ammunition m. m., betingade ett pris af

1,002,650 kronor, hvartill borde läggas dels 45,000 kronor för bestyckningen,

som borde utgöras af 6 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner,

dels ock 152,350 kronor för 2 st. torpedtuber och 2 utredningar torpeder

och artilleriammunition samt för inventarier, besigtningsresor och

hemtransport, eller saminanlagdt 1,200,000 kronor, hade marinförvaltningen

ansett, att hos Riksdagen borde äskas medel till anskaffande af

en torpedbåtförstörare.

Med hänsyn till den störa vigten deraf, att den svenska flottan

erhölle ett snabbgående, lättare fartyg för spaningstjenst och oskad
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

liggörande af fiendtliga torpedbåtar, och då den af marinförvaltningen

omförmälda fartygstypen förträffligt egnade sig för detta ändamål,

syntes det departementschefen visserligen önskvärdt, att medel för

anskaffande af ett dylikt fartyg kunde så snart som möjligt beredas;

men på det att jemväl andra behof måtte kunna genom anslag för år

1901 behörigen tillgodoses, vore det nödvändigt att till ett kommande

år uppskjuta äskandet af anslag för ifrågavarande ändamål.

Beträffande flottans tillgång på torpedbåtar, hvilkas antal enligt den

byggnadsplan, som framlagts af 1892 års komité för afgifvande af förslag

angående förändringar i afseende på sjökrigsmaterielen in. m., borde

vid utgången af år 1901 uppgå till 24 af l:a och 16,5 af 2:a klass,

hade marinförvaltningen anfört, att om vidare anskaffning ej egde rum

utöfver det antal, hvartill medel nu vore beviljade, skulle vid sistnämnda

tidpunkt flottan komma att förfoga öfver blott 15 st. l:a och

11 st. 2:a kl. torpedbåtar. För att påskynda kompletteringen af hvad

som ännu bruste i fråga om denna vigtiga del af vår sjökrigsmateriel,

hade marinförvaltningen derför ansett nödvändigt att af nästa Riksdag

för nybyggnad af 2 st. l:a kl. och 2 st. 2:a kl. torpedbåtar med två

utredningar för hvardera af ammunition och torpeder, hvarför kostnaden

beräknats utgöra

för 2 st. l:a kl. torpedbåtar å kr. 263,000: — ............ kr. 526,000: —

» 2 » 2:a » » å » 175,000: —- ............ j> 350,000: —,

äska ett extra ordinarie anslag af ..................................... kr. 876,000: —,

deraf för år 1901 borde anvisas hälften med kronor 438,000: —.

Ehuru det äfven enligt departementschefens åsigt skulle vara önskvärdt,

att anslag till byggande af torpedbåtar kunde för år 1901 beviljas,

funne departementschefen sig dock af hänsyn till andra anslagsbehof

icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att till 1900 års Riksdag aflåta

proposition om anslag till anskaffande af nya torpedbåtar. Ett uppskof

härmed syntes så mycket mindre kunna medföra någon olägenhet, som

flottans båda varf, der torpedbåtar, enligt hvad erfarenheten visat, med

största fördel för kronan kunde byggas, icke före 1901 års utgång

skulle kunna sätta en ny torpedbåt på stapeln, upptagna som de vore

af byggandet af de fyra torpedbåtar, till hvilkas anskaffning 1899 års

Riksdag anvisat medel.

Slutligen hade marinförvaltningen under rubriken »nyanskaffning af

krigsfartygsmateriel» erinrat derom, att genom kongl. bref den 5 juli

1895 anbefalts byggande af en l:a kl. torpedbåt, Komet, dervid föreskrifvits,

att för ändamålet skulle användas af allmänna försvars
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

föreningen öfverlemnade medel samt att hvad derutöfver erfordrades

skulle af marinförvaltningen utbetalas af omhänderhafvande medel och

framdeles till ersättande anmälas. Kostnaden för denna torpedbåt hade,

enligt hvad marinförvaltningen upplyste, utgjort 243,424 kronor 30 öre,

hvilket belopp med 103,424 kronor 30 öre öfverstege det af allmänna

försvarsföreningen inlevererade beloppet 140,000 kronor och med 12,618

kronor 30 öre den i förenämnda kongl. bref beräknade kostnaden

230,806 kronor. Sistnämnda öfver skjutande utgift vore hufvudsakligen

att tillskrifva de särdeles dryga utgifterna för besigtning af båten och

dess öfverförande till Sverige, hvilka uppgått till sammanlagdt 12,295

kronor 60 öre. På grund häraf hade marinförvaltningen ansett medel

till betäckande af nyssnämnda, af omhänderhafvande medel förskjutna

belopp 103,424 kronor 30 öre nu böra äskas.

Den af marinförvaltningen föreslagna åtgärden syntes emellertid

departementschefen icke böra vidtagas, förr än en för närvarande pågående

rättegång mellan Kongl. Maj:t och kronan, å ena, och sterbhusdelegarne

efter aflidne gymnastikföreståndaren Carl Martin Edholm,

å andra sidan, angående ett af den sistnämnde i lifstiden upprättadt

testamente, blifvit genom lagakraftegande dom afgjord. Genom nämnda

testamente hade nemligen bemälde Edholm förordnat, att en del af

hans qvarlåtenskap skulle tillfalla Sveriges sjöförsvar, och derest den af

hans sterbhusdelegare väckta klandertalan å testamentet blefve ogillad,

skulle för Sveriges sjöförsvar erhållas ett belopp, hvarmed antagligen

en icke obetydlig del af ifrågavarande kostnad kunde betäckas. Med

afseende härå kunde departementschefen icke tillstyrka, att någon åtgärd

i anledning af marinförvaltningens sistberörda framställning nu vidtoges.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det anslag å 13,200,000

kronor, som af 1899 års Riksdag beviljades till anskaffning

af ny krigsfartygsmateriel, anvisa på extra

stat för år 1901 återstående 7,823,500 kronor.

Försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Thule.

10:o. Under punkten 11 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Ångande

föreslagit Riksdagen att af det till försättande i fullt tidsenligt skick de“““!!''nKdaf°rfi

af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta och Thule beviljade anslag å [11.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

4,920,000 kronor anvisa på extra stat för år 1901 återstående 2,420,000

kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning, med erinran

hurusom till försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Thule 1899 års Riksdag beviljat ett anslag af 4,920,000

kronor och deraf på extra stat för innevarande år anvisat 2,500,000

kronor, anfört, att för ändringsarbetenas oafbrutna bedrifvande borde,

på sätt marinförvaltningen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 sistlidne

september anfört, återstoden 2,420,000 kronor för år 1901 anvisas.

De särskildt utsedda personer, hvilka afgifvit. det förslag till ändring

af ifrågavarande pansarbåtar, som lagts till grund för Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet till 1899 års Riksdag, hade, enligt hvad

departementschefen vidare erinrat, förordat, bland annat, att å en hvar

af de tre pansarbåtarna skulle borttagas 2 st. 25 cm. kanoner med

lavettage samt rörliga torn för att öfverlemnas till fasta försvaret.

Marinförvaltningen hade emellertid ansett, att den ena af dessa 25 cm.

kanoner borde bibehållas å hvardera fartyget, och i enlighet härmed

hade beräkningarna för de föreslagna anordningarnas genomförande

uppgjorts. Sedermera hade det dock lyckats träffa sådana anordningar,

att såväl samtliga ifrågavarande sex 25 cm. kanoner med tillhörande

torn, lavettage m. m. som ock de 8 st. 15 cm. kanoner med lavettage,

hvilka vore afsedda att borttagas från Göta och Thule, funne särdeles

god användning för Karlskrona fästning i stället för de 15 cm. och

24 cm. kanoner, hvilka eljest skolat för denna fästning nyanskaffas.

Härigenom kunde det ursprungligen framstälda förslaget att bestycka

en hvar af nämnda tre pansarbåtar med en 21 cm. kanon, hvilken

vore mera snabbskjutande än 25 cm. kanonen, genomföras samt sådan

minskning åstadkommas i kostnaderna för bestyckningen af Karlskrona

fästning, att utsigt förefunnes, att det af dåvarande statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet

den 13 januari 1899 derför beräknade belopp skulle blifva

tillräckligt, ehuru materialpris och arbetslöner sedermera betydligt stigit.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må af det till försättande i fullt

tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarne Svea, Göta

och Thule beviljade anslag å 4,920,000 kronor anvisa

på extra stat för år 1901 återstående 2,420,000 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

81

Ändring af 2:a kl. pansarbåtama Thordön och Tirfing.

ll:o. Kongl. Maja har under punkten 12 föreslagit Riksdagen att ^^ör1 detta

till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing bevilja ett ändamål,

anslag af 660,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa [12.]

100,000 kronor.

I fråga om denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 73—75) anfört följande.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 sistlidne september hade

marinförvaltningen beträffande 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing

anfört, att dessa fartyg ännu syntes vara synnerligen lämpliga

för position sförsvar och särskilt såsom stöd för försvaret af Karlskrona

fästning vid afvisande af anfall från vare sig sjö- eller landsidan,

hvarvid i förra fallet deras förnämsta betydelse läge deruti, att de,

äfven efter fästningsartilleriets eventuella tystande, kunde påräknas

till skydd för minlinierna och mot inträngande torpedbåtar, men äfven

deruti, att de kunde försvåra på öarna möjligen landsatta truppers

sammandragning och rörelser. Vid afvärjande af anfall mot Karlskrona

från landsidan skulle pansarbåtarnas roll likaledes blifva att söka hindra

truppers sammandragning och rörelser i kustens omedelbara närhet samt

att understödja befästningarna.

För de nu angifna ändamålen borde pansarbåtarna ega ett så talrikt

snabbskjutande artilleri som möjligt samt elektriska strålkastare.

Marinförvaltningen, som ansett ifrågavarande pansarbåtars nu antydda

uppgifter vara af den vigt, att fartygen borde användas i angifven

rigtning, hade låtit uppgöra förslag till deras ändring, omfattande dels

24 cm. kanonernas utbytande mot 2 st. 12 cm. snabbskjutande kanoner

m/94 samt tornets flyttande något föröfver, dels de två 25 mm. fyrpipiga

kidsprutornas utbytande mot, å Thordön 8 st. 47 mm. snabbskjutande

kanoner in 95 och å Tirfing 8 st. 57 mm. snabbskjutande

kanoner, så uppstälda, att en jemn eld åt alla sidor kunde erhållas,

dels uppställande af strålkastare å hvarje fartyg, dels ock i öfrigt de

af uppgjorda ritningar framgående förändringar, som kräfdes för ammunitionstillförselns

tillfredsställande anordnande, ökadt däcksskydd m. in.

De föreslagna strålkastarna erhölles från pansarbåtarna Svea och

Göta, sedan dessa undergått den förändring, som för dessas försättande

i fullt tidsenligt skick komme att företagas. De för Thordöns och

Bih. till Itiksd. Prot. 11)00. 4 Sami. 1 A/il. 6 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Tirfings förändring erforderliga 12 cm. snabbskjutande kanonerna m 94

erbölles från pansarbåten Sveas bestyckning. De till uppställning å

Thordön föreslagna 47 mm. snabbskjutande kanonerna m 95 syntes

lämpligast böra tagas från torpedbåtarna Komet, Blixt, Meteor och

Stjerna och å dessa båtar ersättas med 37 mm. snabbskjutande kanoner

in 98, hvarigenom torpedbåtarnas bestyckning blefve mera enhetlig, än

nu vore fallet. De för Tirfings bestyckning föreslagna 57 mm. snabbskjutande

kanonerna vore afsedda att nyanskaffas.

Den beräknade kostnaden för nu föreslagna ändring uppginge till

200.000 kronor per pansarbåt eller för båda fartygen till sammanlagdt

400.000 kronor. Härtill komme artillerikostnaden jemte kostnaden för

två ammunitionsutredningar, beräknadt till sammanlagdt 260,000 kronor.

Till ändring af två 2:a kl. pansarbåtar skulle alltså erfordras in alles

660.000 kronor, deraf för år 1901 hälften borde anvisas.

I sitt nuvarande skick vore, enligt departementschefens åsigt, ifrågavarande,

åren 1866 och 1867 fullbordade fartyg utan egentligt stridsvärde,

och det måste betecknas såsom misshushållning att längre påkosta

dem något underhåll, om de ej moderniserades. Beslut måste derför så

snart som möjligt fattas, huruvida de borde ändras eller såsom stridsfartyg

utrangeras.

Otvifvelaktigt skulle dessa fartyg, så ombestyckade som marinförvaltningen

föreslagit, kunna göra särdeles god tjenst under sådana förhållanden,

då högre fart ej erfordrades, d. v. s. vid flankering af minpositioner

såväl i Karlskrona som i Stockholms och Göteborgs skärgårdar

och vid försvar af Karlskrona. Med sitt i förhållande till fartygens

storlek talrika och effektiva snabbskjutande artilleri skulle de blifva

ett slags flytande batterier, som utan svårighet kunde förflyttas till

hvilken punkt på kusten som helst.

De stora belopp, som måste begäras på extra stat för år 1901 till

fullföljande af redan beslutade arbeten, nödgade emellertid till en sträng

begränsning i fråga om anslag till nya. arbeten. Beträffande det nu

föreliggande förslaget vore det af största vigt att så snart som möjligt

få afgjordt, huruvida medel för ändring af ifrågavarande fartyg kunde

påräknas. Ett godkännande i princip af det framlagda förslaget genom

beviljande af anslag för ändamålet vore derför mest önskvärdt, under

det att den del af anslaget, som borde anvisas för år 1901, kunde inskränkas

till hvad som erfordrades för att genast kunna företaga nödiga

arbeten till förekommande af skrofvens och maskineriernas ytterligare

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

försämrande. Härför syntes ett belopp af 50,000 kronor för hvardera

fartyget vara tillräckligt.

Utskottet har af den i ärendet lemnade utredning samt af de upplysningar,

som i öfrigt kommit utskottet till del, inhemtat, att, ehuru

33 å 34 år förflutit, sedan ifrågavarande pansarbåtar byggdes, de

likväl icke befinna sig i sämre skick, än att de efter nu föreslagna

reparationer och förbättringar å nyo kunna blifva fullt sjödugliga och

ega bestånd i 25 å 30 år härefter. Då dertill kommer, att dessa

båtar, hvilka nu äro utan egentligt stridsvärde, för jemförelsevis mindre

betydande kostnader kunna förändras till att utgöra en vigtig och välbehöflig

förstärkning i vårt kustförsvar, framför allt å sådana punkter,

som icke äro skyddade af fasta befästningar, i det att de blifva ganska

kraftigt bestyckade rörliga batterier, som kunna allt efter operationernas

gång förflyttas till hotade ställen, har utskottet funnit det vara med

god hushållning och klok omtanke om försvaret förenligt, att Riksdagen

beviljar det af Kongl. Maj:t nu äskade anslaget.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må till ändring af 2:a kl. pansarbåtarne

Thordön och Tirfing bevilja ett anslag af 660,000 kronor

och deraf på extra stat för år 1901 anvisa 100,000 kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för fartygen m. m.

12:o. Kongl. Maj:t har under punkterna 13, 14 och 15 af denna Angående a»,

hufvudtitel föreslagit Riksdagen, ^rf- ^cVtoi
a)

att till ammunition för stridsfartygen anvisa på extra stat för pedmateriei

år 1901 återstoden af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag fdrrafat^yge“

med 315,000 kronor, [13,

b) att till anskaffning af torpeder anvisa på extra stat för år 1901 14? 15/)

återstoden af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag med

91,900 kronor, äfvensom till försöksskjutning med torpeder bevilja 5,000

kronor, och således för anskaffning af torpeder m. m. å extra stat för

år 1901 uppföra sammanlagd! 96,900 kronor; samt

c) att på extra stat för år 1901 bevilja till skjutförsök 15,000

kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga erinrat, hurusom

sistlidna års Riksdag beviljat anslag till ammunition för stridsfartygen

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

å 630,500 kronor och till anskaffning af torpeder m. m. å 241,400

kronor samt anvisat för år 1900'' af det förra beloppet 315,500 kronor

och af det senare 149,500 kronor. Återstoden af de sålunda beviljade

anslagen borde enligt hans åsigt anvisas för år 1901.

Till skjutförsök och inskjutning af kanoner både under en följd af

år å extra stat anvisats 10,000 kronor årligen. Denna fortfarande behöfliga

anvisning hade marinförvaltningen ansett böra för år 1901, i

anseende till de omfattande skjutförsök, hvilka måste blifva en följd af

anskaffningen af delvis ny materiel, höjas till 15,000 kronor. I denna

marinförvaltningens åsigt instämde departementschefen så mycket hellre,

som försöken skulle företagas icke blott med pjeser af ny konstruktion

och afsedda för röksvagt krut, utan ock med häftigare sprängämnen än

de hittills uti ihåliga projektiler använda.

För anställande jemväl under år 1901 af de till torpedvapnets vidmagthållande

och utveckling erforderliga försöksskjutningar hade marinförvaltningen

ansett böra, i likhet med hvad som skett vid senaste

Riksdag, äskas 5,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställningar erinra, hemställer,

a) att Riksdagen må till ammunition för stridsfart.

ygen anvisa på extra stat för år 1901 återstoden

af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag

med 315,000 kronor;

b) att Riksdagen må till anskaffning af torpeder

anvisa på extra stat för år 1901 återstoden af det

utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag med

91,900 kronor, äfvensom till för söksskjutning med

torpeder bevilja 5,000 kronor, och således för anskaffning

af torpeder m. m. å extra stat för år 1901 uppföra

sammanlagdt 96,900 kronor; samt

c) att Riksdagen må på extra stat för år 1901

bevilja till skjutförsök 15,000 kronor.

Bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna

vid Fårösund.

Angående 13:o. Under punkten 16 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

detta ändamål, föreslagit Riksdagen att till bestyckning af befästningarna vid Karls[16.

]

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

krona och batterierna vid Fårösund bevilja ett anslag af 1,146,900

kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa 852,500 kronor.

I denna fråga har departementschefen erinrat, hurusom, sedan 1898

års Riksdag på extra stat för år 1899 under fjerde hufvudtiteln uppfört

ett anslag af 3,000,000 kronor för att efter Riksdagens medgifvande

användas till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, dock med

rätt för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under år 1899 använda

högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artilleri- och pansarmateriel

till redan befintliga fästningar, Kongl. Maj:t den 9 december 1898 beslutit,

att af sistnämnda belopp finge för sjöförsvarets räkning användas

607,500 kronor.

I enlighet med Kongl. Maj:ts till 1899 års Riksdag gjorda framställningar

hade sistnämnda Riksdag medgifvit Kongl. Maj:t rätt att

under samma år använda den då ej disponerade återstoden, 1,500,000

kronor, af nyssnämnda vid 1898 års riksdag beviljade anslag, hvarjemte

Riksdagen beviljat dels under fjerde hufvudtiteln på extra stat

för år 1900 ett extra anslag af 2,200,000 kronor till stärkande af landets

nuvarande fasta försvar, dels ock under lemte hufvudtiteln, likaledes

på extra stat för innevarande år, 800,000 kronor till bestyckning

af befästningarna vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund.

Den af 1899 års Riksdag till Kongl. Maj:ts förfogande stälda återstoden

af det år 1898 beviljade anslaget hade af Kongl. Maj:t den 16 juni

1899 fördelats mellan landtförsvaret och sjöförsvaret på sådant sätt,

att för sjöförsvarets räkning skulle till förstärkningsarbeten och bestyckning

å rikets nuvarande fästningar få användas 174,000 kronor.

Af det är 1898 beviljade anslaget hade sålunda ett sammanlagdt belopp

af 781,500 kronor kommit sjöförsvaret till godo. Lades härtill förutnämnda,

af 1899 års Riksdag under femte hufvudtiteln beviljade anslag

å 800,000 kronor, så visade sig, att af de 6,000,000 kronor, som för

åren 1899 och 1900 beviljats till det fasta försvaret i allmänhet, för

sjöförsvarets räkning anvisats tillhopa 1,581,500 kronor.

För den nästföljande tvåårsperioden, omfattande åren 1901 och

1902, hade, på sätt chefen för landtförsvarsdepartementet — enligt

hvad i utskottets utlåtande n:o 5 rörande regleringen af utgifterna

under riksstatens fjerde hufvudtitel, punkt 24:o omförmälts — i sitt

yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 rörande anslagsbehofven

under fjerde hufvudtiteln anfört, ansetts jemväl böra äskas anslag

till befästningsändamål under såväl fjerde som femte hufvudtiteln till

sammanlagdt belopp af 6,000,000 kronor. Häraf skulle, enligt af marin
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förvaltningen gemensamt med chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren

gjorda beräkningar, under femte hufvndtiteln erfordras

tillhopa 1,146,900 kronor, hvaraf borde anvisas 852,500 kronor för år

1901 och 294,400 kronor för år 1902.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till bestyckning af befästningarna

vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund

bevilja ett anslag af 1,146,900 kronor och deraf på

extra stat för år 1901 anvisa 852,500 kronor.

Minväsendet.

Angående

anslag till

minväsendet.

[17.]

14:o. Kongl. Maj:t har i punkten 17 under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja till minväsendet

ett anslag af 200,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen, under åberopande

af marinförvaltningens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 sistlidne

september, anfört följande.

För fasta minförsvaret vore enligt marinförvaltningens åsigt under

år 1901 följande anskaffningar och arbeten erforderliga, hvarför kostnaden

uppginge till nedannämnda belopp, nemligen:

telefonledningar och telefoner för bevakning vid samtliga

minpositioner............................................................. kr.

tändstation vid minpositionen SS....................................... »

ångslup till handminpositionen CÖ.................................... »

ändring af flytminorna n:o 3 samt bomullskrut till dessa

minor............................................................................

ångslup till handminefartj^get Frunhild ....................

» » minpositionen FN...................................

» » » WR...............................

25.000

16.000

16,000

.... »

5,000: —

6,000: —

... »

16,000: —

»

16,000: —

kr.

100.000: —

Då sjöförsvarets tillgång på nyare handminor utgjorde 340 och

behof 560 samt kostnaden för hvarje handmina belöpte sig till 500

kronor, så erfordrades för anskaffning af i jemnadt tal 200 nya handminor

ett belopp af 100,000 kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

Mot den af marinförvaltningen sålunda gjorda beräkning af anslagsbehofvet

för ifrågavarande ändamål hade departementschefen icke något

att erinra.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet funnit sig

böra biträda, med den ändring allenast, att anskaffningen af det erforderliga

antalet handminor — 200 stycken —, hvilket svårligen lärer kunna

i sin helhet under ett år å flottans verkstäder tillverkas, lämpligen

synes böra fördelas på en tidrymd af två år.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att till minväsendet

beviljas ett anslag af 200,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1901 anvisas 150,000 kr.

Pumpverk för den nya dockan i Karlskrona.

15:o. Kongl. Maj:t har under punkten 18 af femte hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att till anläggning af ett pumpverk för den nya

dockan i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1901 ett anslag af

85,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

har marinförvaltningen i embetsskrifvelse den 17 oktober 1899 i denna

fråga anfört följande.

Vid uppgörande af ursprungliga förslaget till den nu under byggnad

varande skeppdockan å flottans varf i Karlskrona, för hvars utförande

medel beviljats af 1897 års Riksdag, både beräknats, att det äldre

pumpmaskineri, som nu användes för länspumpning af den äng, uti

hvilken fem vid varfvet befintliga skeppsdockor både sitt aflopp, äfven

skulle kunna användas för länspumpning af den nya dockan. Derför

hade i kostnadsförslaget öfver dockbyggnaden, hvars slutsumma uppgått

till 475,000 kronor, bland andra arbeten upptagits sprängning af

en afloppskanal från dockan till förutnämnda pumpverks suggraf och

fördjupning af denna, hvilka arbeten sammanlagdt skulle betinga en

kostnad af 10,750 kronor.

Emellertid hade den öfver användningen af nämnda pumpmaskineri

för sagda ändamål sedermera verkstälda utredning gifvit vid handen

Angående anslag

till detta

ändamål.

[18.]

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att pumpmaskineriet för att kunna användas för langning af nya dockan

måste sänkas lika mycket som suggrafven fördjupas eller omkring 2,22

meter, emedan sugliöjden i annat fall blefve för stor, hvilket arbete

komme att betinga afsevärda kostnader, ej upptagna uti ursprungliga

kostnadsförslaget; att till följd af maskineriets relativt ringa arbetsförmåga

en tid af minst 17 timmar komme att åtgå för länsning af

dockan, hvilken tid måste anses alltför lång; att den olägenhet af långsam

länspumpning af docksystemet i sin helhet, som redan nu förefunnes

derigenom, att fem å Karlskrona varf befintliga dockor hade

endast ett pumpverk, komme att i ännu högre grad göra sig känbar,

om samma pumpverk skulle användas äfven för länsning af den nya

dockan, i synnerhet som denna, på grund af att hennes botten komme

att ligga djupare än de nu befintliga dockornas, icke skulle kunna,

såsom fallet vore med dessa, länsas genom att utsläppa vattnet i den

grop, som omgåfve suggrafven, utan endast medelst pumpverket direkt;

att risken för haveri å pumpmaskineriet afsevärdt ökades genom den

ökade belastning, för hvilken det utsattes derigenom, att maximilyfthöjden

blefve 2,22 meter större än den, för hvilken maskineriet vore

beräknadt; samt att inträffande skada å pumpverket skulle sätta såväl

de fem befintliga som ock den nya dockan ur tjenstbart skick, något,

som äfven skulle inträffa under den tid, som åtginge för pumpverkets

ombyggnad och suggrafvens sänkning.

Bland de arbeten, som ålegat leverantören enligt det den 7 juni

1898 upprättade kontraktet om byggnad af ny docka i Karlskrona, hade,

jemte andra, förekommit utsprängning af ett uppställningsrum för pumpmaskineri

och hvalf genom dockans sida samt anordnande af rörgrafvar

för såväl sug- som afloppsledningar; men det i ursprungliga kostnadsförslaget

upptagna arbetet att spränga afloppskanal från dockans norra

ända till ängen och sänka befintliga suggrafven hade deremot ej blifvit

intaget i nämnda kontrakt på grund deraf, att gamla pumpmaskineriet

ansetts otillräckligt för länsning af dockan och att derför anskaffning

af ett kraftigare sådant varit af behofvet påkallad.

Vid utredning af frågan, huru ett tidsenligt och kraftigt pumpmaskineri

borde anordnas, hade det visat sig lämpligast att använda

centrifugalpumpar, uppstälda under markens plan i betonmuradt rum,

från hvilka nödiga sugrör leddes ned till en samlingsbrunn, nedsprängd

så djupt under dockans botten, att svårighet ej uppstode för fullständig

länspumpning. Pumpverkets länsningsförmåga borde rätteligen beräknas

så, att dockan kunde länspumpas på fyra timmar, men då ett så kraftigt

pumpverk, som härför skulle erfordras, komme att kräfva en betydlig

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

kostnad, hade marinförvaltningen ansett anskaffningen i första hand

kunna och böra inskränkas till ett sådant pumpverk, som förmådde

tömma den färdiga dockan, rymmande 24,700 kubikmeter, på 8 timmar,

och borde utvidgning af pumpverket till angifna större pumpförmåga

ske i den mån medel härför kunde beredas utan anvisande af extra

anslag.

Det hade tagits i öfvervägande, huruvida pumpverket borde drifvas

medelst elektrisk kraftöfverföring från kraftstation å varfvet eller med

ångmaskiner, för ändamålet uppstäda i pumpgropen, för hvilka särskilda

ångpannor i sådant fall måste anskaffas och uppställas i närheten af

de nuvarande dockornas pumphus. Verkstälda utredningar beträffande

dessa alternativ hade visat, att kostnaden för anskaffning och uppställning

i fullt arbetsfärdigt. skick beräknats för ett pumpverk,

drifvet med elektricitet till ...................................................... kr. 85,000: —

» » horisontel högtrycksångmaskin och försedt

med ångpannor till ............................................. » 93,640: —

» » ångturbin och försedt med ångpannor till... » 97,000: —

Med hänsyn till den billigare anläggningskostnaden och fördelen

af ökad tillgång på disponibel och lätt transportabel kraft, som för

varfvet i Karlskrona skulle uppstå genom anordnande och fullständigande

af en elektrisk kraftstation, från hvilken äfven belysning öfver

varfsområdet kunde erhållas, hade marinförvaltningen ansett förmånligast

för kronan, att den nya dockans pumpmaskineri anordnades för elektrisk

kraft.

På grund häraf hade marinförvaltningen hemstält, att proposition

måtte allåtas till Riksdagen om anvisande af 85,000 kronor till anläggning

af ett med elektricitet drifvet pumpverk för tömmande af den

under anläggning varande torrdockan å flottans varf i Karlskrona.

Då af marinförvaltningens anförda skrifvelse framginge, att behofvet

af ett särskilt pumpverk för den nya dockan i Karlskrona vore

oafvisligt, och då medel för ändamålet icke kunde på annat sätt beredas,

tillstyrkte departementschefen berörda framställning.

Beträffande denna framställning har utskottet inhemtat, att uti den

angifna anläggningskostnaden, 85,000 kronor, är inräknad jemväl

kostnaden för den afsedda elektriska kraftstationen å varfvet i Karlskrona,

och att från denna station kraftöfverföring skall kunna ega rum

Bill. till Itiksd. Prål. 1000. 4 Hand. 1 Afd. 0 Jläft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

icke blott till ifrågavarande pumpinrättning vid dockan, utan äfven, då

pumpverket ej drifves, till andra anläggningar och vissa verkstäder å

varfvet. Likaledes har det meddelats utskottet, att de nu ifrågasatta

arbetena skulle komma att utföras med hänsyn till framtida utvidgning

af pumpverket för dockans länsande på den önskade tidrymden af fyra

timmar, när medel till sådan utvidgning blifva tillgängliga.

Då utskottet sålunda trott sig finna, att den ifrågasatta anläggningen

är af stor vigt för varfvet i Karlskrona, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till anläggning af ett pumpverk

för den nya dockan i Karlskrona bevilja på

extra stat för år 1901 ett anslag af 85,000 kronor.

Kolförråd för mobilisering.

Angående anslag

till kolförråd

för

mobilisering.

[19-]

16:o. Uti punkten 19 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att till anläggning af en

koldepot, till beredande af ökadt utrymme för kol å flottans varf i

Karlskrona samt till uppköp af Waleska kol bevilja på extra stat för

år 1901 ett anslag af 628,145 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 81 — 90) har i detta ärende departementschefen

till en början framhållit, hurusom, sedan sjövapnet numera

blifvit för sin drifkraft uteslutande beroende af ångan, det framträdt

såsom ett oundgängligt behof att för mobilisering städse hafva ett tillräckligt

och lätt tillgängligt förråd af stenkol, hvilket förråd för att

kunna fylla sitt ändamål måste vara fördeladt på flera orter.

Chefen för flottans stab hade, enligt hvad departementschefen vidare

anfört, uti embetsskrifvelse den 20 december 1898 lemnat en omfattande

utredning till besvarande af frågorna, i hvad mån svenska flottans behof

i nyssnämnda afseende kunde anses vara tillgodosedt och hvad som

behöfde göras för att på ett tillfredsställande sätt fylla detta behof.

1 afseende på storleken af de qvantiteter stenkol, som vid olika

tider af året kunde finnas att tillgå inom landet, hade den gjorda utredningen

gifvit vid handen, att af den kolsort, hvaraf flottan hade det största

behofvet, i ogynsammaste fall blott funnes 18,000 tons (oberäknadt jernvägarnas

kolförråd), hvilken qvantitet — äfven om den skulle kunna i

sin helhet disponeras för flottans räkning — likväl vore alldeles otill
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

räcklig; och hade chefen för flottans stab vidare i berörda skrifvelse

anfört bland annat följande.

Sannolikheten för att vid inträffande krigsutbrott ostördt få importera

hela eller större delen af flottans stenkolsbehof syntes ytterst ringa,

särskildt med hänsyn dertill, att stenkol numera allmänt betraktades

såsom krigskontraband. Äfven vid uppehållandet af vårt lands neutralitet

kunde otvifvelaktigt stora svårigheter uppstå att erhålla stenkol,

i det att, för den händelse England tillhörde de krigförande magterna,

stor sannolikhet förefunnes för att detta land, hvarifrån flottan i allmänhet

erhölle sina stenkol, komme att helt och hållet stoppa sin kolexport.

För att icke flottan under krigstid skulle lida brist på kol, vore

det sålunda nödvändigt att redan under fredstid upprätta kolförråd,

afsedda att tillgripas under krig. Äfven för de fredliga öfningarna

skulle tillvaron af dylika förråd vara af stor nytta, då man vid kolning

af en sjöstyrka dels vore oberoende af de tillfälliga stegringar å kolmarknaden,

som strejker eller dylikt framkallade, dels kunde på utsatt

tid vida säkrare erhålla reqvirerad kolqvantitet, än hvad vid fyrfaldiga

tillfällen visat sig vara fallet, då kolning skett genom enskilda leverantörer,

hvarvid åtskilliga timmar af den dyrbara öfningstiden ofta måst

spillas under afvaktan på de försenade kolpråmarna.

Fördelen af att flottans myndigheter sjelfva ombesörjde fartygens

kolning under eskaderöfningarna hade äfven framhållits af högste befälhafvaren

för 1898 års kusteskader, hvarjemte afdelningschefen för

Stockholmsafdelningen påpekat vigten deraf, att förråd af stenkol funnes

såväl i Stockholms skärgård som å öfriga platser långs kusten.

I de flesta europeiska stater funnes kolförråd och koldepoter för

flottans räkning, hvilka särdeles i de länder, som icke disponerade öfver

egna stenkolsgrufvor, antoge betydande proportioner. Sålunda funnes

på Italiens kust ett tiotal koldepoter och tillflyktsorter för torpedbåtar,

och uppginge kolförrådet endast i Spezzia till omkring 100,000 tons.

I Norge, der man ämnade upprätta icke mindre än 11 koldepoter, hade

vid den tidpunkt, då förevarande yttrande afgifvits, varit till byggande af

kolskjul och inköp af kol anslaget 293,000 kronor, hvilken summa, i den

mån kolskjulen hunne byggas och fartygsmaterielen utvecklas, utan

tvifvel komme att följas af nya och betydligare anslag.

Ehuru icke hittills några kraftigare åtgärder blifvit vidtagna för

att tillgodose svenska flottans behof af bränsle under krigstid, hade

frågan icke desto mindre varit föremål för uppmärksamhet. Redan

1862 års komiterade för uppgörande af förslag till ett tidsenligt ord
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

ilande af rikets sjöförsvar kade påpekat vigten af att flottan egde tillräckliga

förråd af de för ångfartygen erforderliga stenkolen, samt att dessa

vore af utmärkt beskaffenhet såväl för att vara fullt ändamålsenliga vid

begagnandet som för att utan olägenhet kunna en längre tid i förråden

förvaras.

Det förråd, som i fredstid borde uppläggas för flottans räkning,

vore till sin storlek hufvudsakligen beroende på

den dagliga kolåtgången under krig,

den tid, för hvilken tillgång på kol ansåges böra finnas efter slutad

mobilisering, samt

den qvantitet kol, som antoges kunna anskaffas vid mobilisering.

Erfarenheten från senare tiders krig syntes hafva gifvit vid handen,

att alla fartyg, som tillhörde en opererande flotta, måste vara påeldade

under hela den tid operationerna påginge. Så uppgåfves, att under

kriget mellan Kina och Japan 1894—95, hvilket. varade i 9 månader,

afsläckning endast en gång egt rum å den japanska operationsflottan.

I den franska eskader, som 1883—85 opererade mot Kina, hade, enligt

uppgift, funnits fartyg, hvilka varit utan afbrott påeldade i 6 månader.

Likaså hade det i den franska operationsflottan under 1870—71 års

krig funnits fartyg, som ej hade afsläckt från det de lemoade Cherbourg

till dess de efter operationernas slut återkommo dit,

Vid beräknandet af den qvantitet stenkol, som kunde antagas komma

att åtgå under krig, syntes man sålunda böra taga såsom utgångspunkt,

att samtliga fartyg måste hållas påeldade under hela den tid, kriget

påginge. Att ett eller annat fartyg understundom måste släcka af för

skötsel af pannorna, hade ju ingen inverkan på den i hvarje fall approximativa

beräkning, som här vore för handen. Till den qvantitet kol,

som kräfdes för att hålla fartygen beredda att när som helst träda i

verksamhet, måste emellertid läggas hvad som kunde antagas åtgå

under gång. Denna qvantitet vore beroende af två faktorer, nemligen

den tid, under hvilken fartygen komme att vara i gång, samt den dervid

använda farten. Att i afseende på den tid, under hvilken fartygen

borde antagas vara under gång, stödja sig på erfarenheten från våra

krigsöfningar hade ansetts skola gifva ett allt för högt resultat, i betraktande

af att nämnda öfningar vore ordnade med hänsyn till att

operationerna skulle taga sin början snarast möjligt efter krigstillståndets

inträde, under det deremot i verkligt krig endast vissa delar

af flottan — företrädesvis dess rekognoserings- och bevakningsfartyg —

kunde behöfva omedelbart träda i verksamhet, och öfriga fartygs in
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutsliottets Utlåtande N:o 6.

93

gripande blefve beroende på ingångna underrättelser, fiendens förehafvanden

m. m.

Chefen för flottans stab hade lagt följande tider och farter till

grund för beräkningen af kolåtgången under krigstid å flottans stridsfartyg

och för krigsbruk afsedda handelsfartyg, nemligen:

för pansarlåtar: 4 timmars gång per dygn med högsta fart utan

användande af forceradt drag;

för torpedkryssare, kanonbåtar, rekognoserings- och avisofartyg''. 12

timmars gång per dygn med högsta fart utan användande af forceradt

drag, farten dock ej öfverstigande 16 knop;

för torpedbåtar: 15 timmars gång per dygn med högsta fart med

naturligt drag och dessutom en timmes gång per dygn med högsta

möjliga fart; samt

för s. k. träng fartyg: 12 timmars gång per dygn med måttlig fart.

Af den på dessa grunder gjorda beräkningen hade framgått, att den

dagliga kolåt.gången under krig borde anslås till 675 tons af rökfria

(Waleska, antracit- och andra dylika) kol samt 250 tons af rökgifvande

(ostkust-) kol. Beträffande de kolsorter, hvaraf ett för kriget afsedt

förråd borde bestå, hade ansetts, att flottans fartyg borde använda

Waleska eller i brist derpå andra rökfria kol, under det att de för

krigsbruk afsedda handelsfartygen ansetts kunna använda Newcastlekol

eller andra rökgifvande kol. Ehuru det vore fördelaktigare såväl ur

ekonomisk; synpunkt som med hänsyn till lättheten vid anskaffningen

att i vidsträcktare grad använda ostkustkol, hade chefen för flottans

stab likväl föreslagit de Waleska kolen till användning å flottans fartyg

framför allt på grund af deras egenskap att icke gifva tjock och röjande

rök, men dessutom icke blott på grund af deras större bränslevärde i

förhållande till volymen, utan ock med hänsyn till den omständigheten,

att man vid forcerad eldning aldrig skulle kunna uppnå samma höga

fart med något slag af ostkustkol som med goda Waleska kol.

Vanskligt vore att beräkna, huru länge ett krig kunde komma att

vara, och att på grund deraf bestämma den tid, för hvilken det under

fredstid och vid mobilisering anskaffade kolförrådet borde afses att räcka.

Chefen för generalstaben hade uttalat den åsigt, att man städse borde

vara beredd på ett krig af minst ett års varaktighet. Chefen för flottans

stab ansåge likväl af flera skäl — ekonomiska hänsyn och möjligheten

att trots kriget lyckas, om ock blott sporadiskt, införa kol till

svenska eller norska hamnar — det vara till fyllest, om det sammanlagda

förråd, som under fredstid och vid mobilisering anskaffades, afsåges

att räcka för hela flottan under sex månader.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Såsom förut blifvit anfördt, hade utredning verkstälts för att utröna

storleken af de qvantiteter stenkol, som vid olika tider af året funnes

i förråd inom landet. För verkställande af denna utredning, hvilken

omfattat åren 1896 och 1897, hade uppgifter erhållits från jernvägsstyrelsen

beträffande statens jernvägar samt genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

från de enskilda jernvägarna och från omkring 1,200

kolhandlare, industriidkare och industriella anläggningar, hvarjemte från

generaltullstyrelsen erhållits uppgifter rörande importen af stenkol. På

grund af de upplysningar, som härvid vunnits, hade chefen för flottans

stab ansett det icke vara af behofvet påkalladt att i fredstid upplägga

några förråd af rökgifvande kol.

Åtgärder hade af chefen för flottans stab blifvit föreslagna för

utrönande af möjligheten att använda svenska kol till eldning ombord å

flottans fartyg; men han hade ansett i hvarje fall användandet af sådana

kol å dessa fartyg endast som en nödfallsåtgärd, då nemligen desamma

utan tvifvel komme att gifva fartygen en betydligt mindre aktionsradie

än den, som kunde påräknas vid användande af engelska kol, och derjemte

sannolikt vore att hänföra till rökgifvande kol.

Då, med tillämpning af förut angifna grunder åtgången af Waleska

kol under ett 6 månaders krig borde beräknas till 121,500 tons eller

i rundt tal 125,000 tons, men vid tiden för sjöfartens öppnande ej kunde

påräknas till flottans disposition större tillgång af sådana kol än 15,000

tons, borde sålunda af denna kolsort under fredstid uppläggas ett förråd

af 110,000 tons. Med hänsyn till den årliga åtgången af Waleska

kol under de fredliga öfningarna syntes likväl den tid, under hvilken

ett så betydligt förråd komme att omsättas, blifva allt för lång. Väl

ansåges stenkol kunna förvaras snart sagdt huru länge som helst,

men intill dess säker erfarenhet vunnits i detta afseende, borde det

kolförråd, som i fredstid upplades, ej tilltagas större, än att det omsattes

på en tid af omkring 10 år. Med hänsyn till den ökning af

fredsöfningarnas omfång, som betingades af ökad flytande materiel,

syntes man vara berättigad antaga, att den årliga konsumtionen af

Waleska kol snart nog komme att uppgå till 8,000 å 8,500 tons. Lades

sistnämnda siffror till grund, så skulle man på 10 år omsätta ett förråd

af 85,000 tons, motsvarande förbrukningen i krigstid under 4 månader

och dertill något i reserv (4,000 tons). Lades härtill de 15,000

tons, som antoges kunna vid mobilisering anskaffas inom landet, återstode

likväl 25,000 tons af den qvantitet, som motsvarade förbrukningen

under 6 månader, sedan flottan blifvit mobiliserad. Vid under hand

gjord förfrågan hade jernvägsstyrelsen förklarat sig ega möjlighet att

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

för flottans räkning hålla i förråd och omsätta omkring 25,000 tons

Waleska kol.

Chefen för flottans stab hade härefter öfvergått till frågan om fördelning

och förvaring af det för krig afsedda kolförråd, som redan i fredstid

borde anskaffas för flottans räkning. Han erinrade dervid, att den del af

kolförrådet, hvilken afsåges för stationerna samt deras fasta minförsvar

och rörliga lokalförsvar, uppenbarligen borde förläggas inom stationerna

eller i dessas närhet, men att det för kustflottan utan tvifvel vore fördelaktigast

att hafva ett flertal kolstationer långs kusten. Nödvändigheten

att inskränka kostnaden, äfvensom svårigheten att finna platser,

som ej vore alltför blottstälda för fientligt angrepp, föranledde emellertid

till inskränkning i koldepoternas antal. I detta afseende har chefen

för flottans stab föreslagit en centraldepot och fem andra depoter samt

beträffande detta förslag lemnat närmare utredning och motivering, för

hvilka det dock icke syntes lämpligt att nu redogöra.

Med anledning af chefens för flottan stab nu omförmälda skrifvelse

hade departementschefen anmodat marinförvaltningen dels att i

samråd med chefen för flottans stab låta rekognosera trakten kring två

af de orter, till hvilka stabschefen föreslagit, att koldepoter måtte förläggas,

för att utfinna lämpliga platser för koldepoters upprättande derstädes

och samtidigt söka träffa förberedande aftal angående inköp

eller förhyrande af för ändamålet lämplig mark; dels att uppgöra kostnadsförslag

för inköp eller förhyrning af erforderlig mark samt för

uppförande af nödiga skjul och vidtagande af öfriga anordningar ej

blott för nyss antydda två koldepoter, utan äfven för en centraldepot

och till äfventyrs behöflig förstärkning af kolförråden vid flottans station

i Karlskrona och Stockholm; dels att söka träffa förberedande aftal

med jernvägsstyrelsen rörande den kolqvantitet, hvilken vid mobilisering

skulle kunna erhållas från statens jernvägars förråd, dess upplagsplatser

samt öfriga för sakens befrämjande till äfventyrs nödiga anordningar;

dels slutligen att vidtaga förberedande åtgärder för att vid mobilisering

tillförsäkra flottan såväl den qvantitet stenkol, hvilken ansåges erforderlig

utöfver det i fredstid upplagda och från statens jernvägar påräknade

förrådet som ock nödigt antal transportfartyg och pråmar.

På grund häraf hade chefen lör flottans stab och marinförvaltningen

i gemensam embetsskrifvelse den 9 nästlidne december meddelat

resultatet af den omförmälda rekognoseringen och i sammanhang dermed

vidtagna åtgärder. Derjemte hade marinförvaltningen i embetsskrifvelse

samma dag redogjort för hvad i öfrigt blifvit med anledning

af berörda skrifvelse åtgjordt samt afgifvit förslag i ämnet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinförvaltningen hade i sistberörda skrifvelse anfört hufvudsakligen

följande.

Å den ena af de orter, som rekognoserats, syntes en koldepot nu

böra anläggas, och hade kostnaden derför efter den plan, som af chefen

för flottans stab och marinförvaltningen förordades, beräknats till 124,700

kronor. Beträffande den andra af de ifrågasatta depoterna hade upplysning

ännu icke kunnat vinnas om vilkoren för upplåtande af nödigplats

för ett kolförråd med dertill hörande anordningar, i följd hvaraf

något kostnadsförslag derför icke kunnat uppgöras; och hade marinförvaltningen

med afseende härå ansett sig böra föreslå, att frågan om

denna depots bringande till utförande måtte få hvila, intill dess fullständiga

kostnadsberäkningar kunnat verkställas.

Hvad anginge den föreslagna centraldepoten, hvilken enligt marinförvaltningens

förmenande jemväl borde inrymma den för Stockholms

station, utöfver nu befintliga förråd, behöfliga kolqvantitet, hade åtskilliga

undersökningar och kostnadsberäkningar verkstälts, dervid dock visat

sig, att för närvarande svårigheter förefunnes att utan ganska afsevärda

kostnader förvärfva eller förhyra ett för en kolcentraldepot Renligt

område. Af denna anledning och då förslaget om anläggning af en dylik

depot lämpligen syntes böra afgöras i samband med frågan om förflyttning

af flottans härvarande station, hvilken frågas utredning blifvit

uppdragen åt en den 10 februari 1899 åt Kongl. Maj:t tillsatt komité,

hade marinförvaltningen hemstält, att med förslagets vidare behandling

för närvarande måtte få anstå.

Vidkommande förstärkning af kolförrådet vid flottans station i

Karlskrona hade marinförvaltningen med stöd af chefens för flottan stab

härutinnan gjorda utredning ansett nämnda stations förråd af Waleska

(rökfria) kol snarast böra uppbringas till 22,000 tons. Uti infordradt

förslag till anordningar för uppläggning af kol hade varfschefen i

Karlskrona meddelat, att å dervarande station i kolskjul och täckta

förvaringsrum för närvarande funnes utrymme för 11,510 tons, hvarifrån

dock, då det vid nya dockornas yttre svajningsrum befintliga kolskjulet,

hvilket rymde 1,450 tons, måste rifvas med hänsyn till erforderliga

anordningar för den under byggnad varande nya torrdockan,

finge dragas 1,450 tons, hvadan utrymme kunde beräknas för allenast.

10,060 tons, och ytterligare utrymme sålunda skulle behöfva beredas

för 11,940 tons.

Vid pröfning af varfschefens förslag till upplagsplatser för den

behöfliga kolqvantiteten hade marinförvaltningen af flera skäl funnit

det för närvarande icke vara lämpligt att förlägga ett kolupplag å

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

vestra delen af varfvet, hvaremot embetsverk^ icke haft något att

erinra mot öfriga af varfschefen föreslagna platser och anordningar,

hvadan embetsverket alltså förordat, att

inventariekammaren n:o 3 måtte ändras till inrymmande af 2,420 tons

och Vasaskjulet » » » » » 3,430 »

samt att å Söderstjerna måtte uppföras kolskjulet n:o 6,

inrymmande................•................................................................ 3,840 »

och kolskjulet n:o 7, inrymmande...........................................2,310 »

summa 12,000 tons.

Beträffande de af varfschefen uppgjorda kostnadsförslagen för de

ifrågasatta kolskjulen hade marinförvaltningen väl, i likhet med varfschefen,

ansett, att last-'' och lossningsbrygga äfvensom spårväg till sådan brygga

vid Vasaskjulet, hvilka anläggningar sammanlagdt beräknats skola kosta

27,640 kronor, för närvarande skulle kunna undvaras, men deremot,

funnit, att spåranordningar vid kolskjulen n:is 6 och 7, såsom i hög

grad underlättande en hastig kolning, redan nu borde komma till utförande.

Under förutsättning, att kolskjulen skulle i enlighet härmed an
-

ordnas, hade kostnaderna ansetts böra beräknas för

förändring af inventariekammaren n:o 3 till....................... kr. 6,900: —

» » Vasaskjulet )) ....................... » 17,670: —

uppförande af nya kolskjulet n:o 6 » ........................ » 31,050: —

» » » » n:o 7 » ........................ » 27,825: —

summa kronor 83,445: —.

Om den af marinförvaltningen förordade koldepoten, hvilken vore

afsedd att inrymma 5,500 tons Waleska kol, skulle anläggas och i

Karlskrona anordningar, på sätt nyss föreslagits, skulle vidtagas för

inrymmande af 12,000 tons dylika kol, borde medel jemväl anvisas

för anskaffande af 17,500 tons Waleska kol, hvarför anskaffningskostnaden,

med hänsyn till nu stigande pris, icke syntes kunna beräknas

lägre än efter 24 kronor per ton, eller till 420,000 kronor.

Beträffande den kolqvantitet, som enligt chefens för flottans stab

yttrande beräknats skola kunna erhållas från statens jernvägars förråd,

hade jernvägsstyrelsen, på en af marinförvaltningen i ärendet gjord

framställning, i skrifvelse den 18 september 1899 förklarat sig vara

beredd att, på vederbörlig befallning, för trafikmedel uppköpa under

loppet, af år 1900 25,000 tons Waleska kol utöfver den mängd dylika

Bi/i. till Riktd. Prof. m0. 4 Sami. 1 Afd. fj Väft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kol, som för jern vägsdriften erfordrades, samt att sörja för att denna

kolmängd, sedan den hunnit anskaffas och uppläggas, ständigt oförminskad

funnes till marinförvaltningens förfogande, allt under det jernvägsstyrelsen

tillsåge, att kolen vederbörligen omsattes, hvarjemte

jernvägsstyrelsen för sin del föreslagit platser, hvarest kolen borde

uppläggas.

I fråga om åtgärder för att vid mobilisering tillförsäkra flottan

den qvantitet stenkol, hvilken ansåges erforderlig utöfver det i fredstid

upplagda och det från statens jern vägar påräknade förrådet, hade marinförvaltningen

i skrifvelse den 24 sistlidne oktober hos de personer och

bolag i landet, 25 till antalet, som i större skala drefve handel med

stenkol, gjort förfrågan, om och på livilka vilkor de kunde vilja hålla

förråd af rökfria kol för flottans räkning. Af de sålunda tillfrågade

hade 10 afgifvit nekande eller undvikande svar, en hade förklarat sig

villig att mot en årlig ersättning af 1,500 kronor hålla 1,000 tons

Waleska kol, och från de återstående 14 tillfrågade hade svar ej ingått.

Sedermera hade marinförvaltningen hos jernvägsstyrelsen gjort

framställning, huruvida styrelsen kunde ställa till flottans förfogande,

utöfver ofvanberörda 25,000 tons Waleska kol, ytterligare 15,000 tons

dylika för flottan behöfliga kol. Till svar härå hade jernvägsstyrelsen

i skrifvelse den 8 nästlidne december förklarat sig vara i tillfälle att,

på vederbörlig befallning, inköpa och för flottans räkning hålla i förråd

15.000 tons Waleska kol, under vilkor att flottan såsom ersättning för

de ökade kostnader, som härigenom åsamkades statens jern vägar, årligen

till jernvägsstyrelsen utbetalade 5,000 kronor.

I betraktande af dels svårigheten för flottan att omsätta större

förråd af kol, dels de kostnader, som förvaringsskjul för 15,000 tons

skulle kräfva, dels ock den omständigheten, att de enskilda koletablissementen

i landet icke syntes vara i stånd att för flottans räkning hålla

förråd af rökfria kol, alldenstund, på sätt nyss nämnts, blott en person

förklarat sig villig — och detta mot dryg ersättning — hålla ett obetydligt

förråd deraf, hade marinförvaltningen funnit, att det af jernvägsstyrelsen

sålunda gjorda erbjudandet måste anses vara för flottan

synnerligen förmånligt.

Vidkommande flottans behof af ostkustkol, afsedda att anskaffas

vid mobilisering, hvilket behof af chefen för flottans stab beräknats till

45.000 tons, hade, på förfrågningar, som marinförvaltningen låtit under

hand göra hos några af de större koletablissementen i hufvudstaden,

dessa förklarat sig villiga att medelst kontrakt förbinda sig att vid

mobiliseringstillfälle ställa halfva sitt innehafvande kolförråd till flottans

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

disposition, dervid de dock tillika meddelat, att förrådens storlek vid

olika årstider väsentligen förändrades ock, särskildt innan sjöfarten på

våren begynt, ofta reducerades till en obetydlighet.

Då flottans behof af ostkustkol vid mobilisering sålunda icke kunde

genom nyssnämnda åtgärd få anses tillgodosedt, syntes såsom utväg

härför böra begagnas rätten till reqvisitioner för krigsmagtens behof

enligt lagen den 24 maj 1895; och hade marinförvaltningen med ledning

af uppgifter, som af chefen för flottans stab infordrats från öfverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen å tillgång

af stenkol på olika orter och tider, låtit utarbeta förslag till reqvisitioner

för olika månader.

Hvad slutligen anginge flottans behof af koltransportfartyg och

pråmar, afsedda att dels transportera stenkol till de upplagsplatser, som

med afseende på sjöstyrkornas operationsområden erfordrades, dels från

befintliga upplagsplatser förse flottans fartyg med kol, syntes äfven

detta behof i allmänhet icke kunna fyllas annorlunda än genom reqvisitioner

enligt nämnda lag.

På grund af det sålunda anförda hade marinförvaltningen hemstält

dels om vederbörlig befallning till jern vägsstyrelsen att hålla i förråd,

för att vid behof tillhandahållas flottan, 40,000 tons Waleska kol, fördelad

på sätt jernvägsstvrelsen föreslagit, deraf 15,000 tons mot en

årlig ersättning af 5,000 kronor och resten utan ersättning, dels ock

om aflåtande af proposition till Riksdagen om uppförande å riksstatens

femte hufvudtitel för år 1901 af nedannämnda extra anslag, nemligen:

för anläggande af en koldepot på föreslagen plats ...... kr. 124,700: —

» förändring och inredande till kolskjul af inventarie
kammaren

n:o 3 och Vasaskjulet i Karlskrona...... » 24,570: —

» uppförande å Söderstjerna derstädes af två nya kolskjul

jemte spåranordningar .......................................... )> 58,875: —

samt för uppköp af 17,500 tons Waleska kol.................. » 420,000: —

summa kr. 628,145: —.

Det belopp, 5,000 kronor, som statens jernvägar skulle få i ersättning

för hållandet af förråd af 15,000 tons, hade marinförvaltningen ansett

lämpligen kunna utgå af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll;

hvarjemte marinförvaltningen erinrat, att ett särskildt arfvode af 600

kronor borde beräknas för den, som skulle utöfva närmaste tillsynen

öfver den föreslagna koldepoten.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag

till minförsvar

vid

Göteborg.

[20.]

Departementschefen har för egen del förklarat, att han fullständigt

delade de af marinförvaltningen i förevarande ämne uttalade åsigter.

Marinförvaltningens förslag om befallning till jernvägsstyrelsen

att för flottans räkning hålla ett förråd af 40,000 tons Waleska

kol syntes böra särskildt få göras till föremål för Kongl Majrts pröfning.

I sammanhang med framställningen i fråga om höjning af anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll hade, såsom departementschefen

vidare erinrat, bland de utgifter, som nödvändiggjorde den föreslagna

höjningen, jemväl upptagits 5,000 kronor till ersättning åt jernvägsstyrelsen

för hållande i förråd af 15,000 tons kol samt 600 kronor till

arfvode åt en tillsyningsman vid koldepot.

Då utskottet finner det af den lemnade utredningen vara styrkt,

att kolförråd bör anskaffas för att tillgodose flottans behof vid mobilisering

samt då utskottet emot de för detta ändamåls ernående ifrågasatta

anordningar och det nu äskade anslagsbeloppet icke funnit något

att erinra, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till anläggning af en koldepot,

till beredande af ökadt utrymme för kol å flottans

varf i Karlskrona samt till uppköp af Waleska kol på

extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 628,145

kronor.

Minförsvar vid Göteborg.

17:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af

minförsvar vid inloppet till Göteborg bevilja på extra stat för år 1901

ett anslag af 730,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom med embetsskrifvelse den

27 november 1899 chefen för fasta minförsvaret inkommit med mineringsplan

för spärrande af inloppet till Göteborg, uppgjord på grund af

den utaf Kongl. Maj:t faststälda situationsplanen öfver nämnda inloppäfvensom

med dertill hörande kostnadsförslag. Det sistnämnda slutade

å en summa af 730,000 kronor.

Marinförvaltningen hade den 5 sistlidne december i detta ärende afgifvit

infordradt yttrande, deruti marinförvaltningen förklarat sig icke

hafva något att erinra vid berörda mineringsplan och kostnadsförslag.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

På det att ifrågavarande minförsvar måtte hinna blifva ordnadt till

den tidpunkt, då det minflankeringsbatteri å samma ort, hvilket skulle

utföras för medel, beviljade under rikstatens fjerde hufvudtitel, beräknades

vara färdigstäldt, eller under år 1901, ansåge departementschefen,

att hela det för ändamålet erforderliga beloppet nu borde äskas. I sammanhang

härmed ville han erinra derom, att kostnaderna för minförsvar

vid Göteborg icke funnes upptagna uti de af komitén för utredning

rörande landets fasta försvar i dess betänkande framlagda kostnadsberäkningar.

Af de i statsrådsprotokollet anförda skäl och då ifrågavarande minspärrning

oskiljaktigt sammanhänger med de försvarsanordningar vid

Göteborg, hvartill medel blifvit vid 1899 och innevarande års riksdagar

anvisade å fjerde hufvudtiteln, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för anordnande af minförsvar

vid inloppet till Göteborg, bevilja på extra stat för år

1901 ett anslag af 730,000 kronor.

Tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona

artillerikår.

18:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att

ej mindre för tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona

artillerikår å extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 6,200 kronor

än äfven medgifva, att från sistnämnda anslag finge under år 1901

till nedannämnda befattningshafvare vid sagda artillerikår utbetalas tillfälliga

löneförbättringar med följande belopp och under samma vilkor

som aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan

sades, skulle utgöra tillägg, nemligen:

till dagaflöningen under tjenstgöring för styckjunkare 50 öre och

för sergeanter 20 öre samt

till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e konstaplar och l:a kl.

artillerister 3 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas i detta ärende följande.

Sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1899 års Riksdag dels att medgifva,

att vid Karlskrona artillerikår dagaflöningen under tjenstgöring

måtte höjas för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre

Angående

anslag till

tillfällig löneförbättring

åt

underbefäl vid

Karlskrona artillerikår.

[21.]

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ocli för sergeant från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarfvodet

för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från

10 kronor till 13 kronor och för l:a kl. artillerist från 5 kronor till

8 kronor, äfvensom att staten för Karlskrona artillerikår måtte i öfverensstämmelse

härmed ändras, dels ock att i riksstaten för innevarande

år höja reservationsanslaget till Karlskrona artillerikår med 6,200 kronor,

hade Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1899 anmält, att Riksdagen

dels på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts framställning om höjd dagaflöning

och höjda månadsarfvoden åt underbefälet vid Karlskrona artillerikår,

att Riksdagen medgifvit, att under år 1900 finge till nedannämnda

befattningsinnehafvare vid nämnda artillerikår utbetalas tillfälliga

löneförbättringar med följande belopp och under samma vilkor som

afiöningen under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan sades,

skulle utgöra tillägg, nemligen till dagaflöningen under tjenstgöring för

styckjunkare 50 öre och för sergeanter 20 öre samt till månadsarfvodena

för l:e konstaplar, 2:e konstaplar och l:a kl. artillerister 3 kronor,

dels uppfört reservationsanslaget till Karlskrona artillerikår uti riksstaten

för innevarande år med oförändradt belopp, dels ock till extra

löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona artillerikår enligt de här

ofvan stadgade grunder å extra stat för år 1900 beviljat ett anslag af

6,200 kronor.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september

1899 hemstält, att, då sistnämnda belopp syntes blifva lika behöfligt

för år 1901 och allt framgent som för år 1900, Kongl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen äska en förhöjning i ordinarie anslaget till Karlskrona

artillerikår med 6,200 kronor.

Under hänvisning till hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 13 januari 1900 under punkten [18] yttrat angående

tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flera, hemstälde departementschefen

om aflåtande af nu förevarande framställning till Riksdagen.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, ej mindre för tillfällig löneförbättring

åt underbefäl vid Karlskrona artillerikår å

extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 6,200 kronor,

än äfven medgifva, att från nämnda anslag må

under år 1901 till nedannämnda be fattningshafvare vid

sagda artillerikår utbetalas tillfälliga löneförbättringar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

loa

med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen

under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt

hvad nedan sägs, skola utgöra tillägg, nemligen:

till dagaflöningen under tjenstgöring för styckjunkare

50 öre och för sergeanter 20 öre samt

till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e konstaplar

och l:a kl. artillerister 3 kronor.

Sj ö krigsskolan.

19:o. Under förordande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning, hemställer utskottet,

att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan

må, utöfver .de 1,300 kronor, som enligt 1888

års Riksdags medgifvande få användas af kadetternas

terminsafgifter, anvisas för år 1901 ett extra anslag

af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens

erhållande fäötade vilkor, att den, som vill deraf komma

i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattningvid

sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon

privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Dyrtidstillägg åt vissa statens tjensteman och betjente.

20:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 23 föreslagit

Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 8 januari 1900 angifna grunder, af dyrtidstillägg

för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i sjöförsvarsdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet

hörande embetsverk, kårer och stater å extra

stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 198,000 kronor.

Beträffande denna framställning har utskottet afgifvit, särskild!

utlåtande (n:o 11), i anledning hvaraf Riksdagen redan fattat beslut i

ärendet; hvilket utskottet här endast skolat

Angående sjökrigsskolan.

[22.]

Angående anslag

till

dyrtidstillägg

åt vissa statens

tjenstemän

och

betjente.

[23.]

anteckna.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

dyrtidstillägg

åt tjensteman

och vaktmästare

vid

flottans pensionskassa.

[24.]

Angående

en inom Första

Kammaren

väckt motion.

Dyrtidstillägg åt tjensteman och vaktmästare vid flottans

pensionskassa.

21:o. Uti punkten 24 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de

i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 8 januari 1900 beträffande

dyrtidstillägg för vissa statens tjenstemän och betjente angifna grunder,

finge för år 1900 utgå till tjenstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

Jemväl denna framställning har varit föremål för utskottets behandling

och Riksdagens beslut, hvilket utskottet härmed endast skolat

anteckna.

22:o. Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till utskottet

hänvisad motion (n:o 9) bär herr Albert Anderson in. fl. föreslagit, dels

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny

organisation af landt- och sjöförsvaret, grundad, hvad manskapet anginge,

uteslutande på allmän värnpligt, äfvensom förslag till bestämmelser

angående öfvergången från den nuvarande till den nya försvarsorganisationen;

samt dels att Riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål

ställa till Kong]. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000

kronor.

Beträffande de skäl, som i motionen anförts till stöd för den sålunda

gjorda framställningen, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva

motionen.

Öfver motionen, i hvad den afsett landtförsvaret, har utskottet

redan yttrat sig i utlåtandet n:o 5 angående riksstatens fjerde hufvudtitel

och dervid på anförda skäl, beträffande hvilka utskottet får hänvisa

till sitt berörda utlåtande, funnit sig böra hemställa, att motionen, i

hvad den afsåge landtförsvaret, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

Då de sålunda åberopade omständigheter hufvudsakligen gälla jemväl

i hvad motionen afser sjöförsvaret, får utskottet hemställa,

att herr Alb. Andersons med flere ifrågavarande

motion i hvad den afser sjöförsvaret icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 mars 1900.

På statsutskottets vägnar.

CHR, LUNDEBERG.

Reservationer

vid punkt 4:o (angående höjning af anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll):

af herrar P. Pehrson, H. Andersson, C. Persson, ÅT. Boström, O.

Larsson, S. O. Nyländer, ./. A. Sjö, A. Göransson, D. Persson, O. Erickson,

P. Olsson och O. Anderson, Indika ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

På grund af hvad sålunda anförts finner utskottet det vara erforderligt,

att ifrågavarande anslag nu varder ökadt. Dock håller utskottet

före, att denna ökning utan olägenhet må kunna begränsas till något

lägre belopp, än det af Kongl. Maj:t såsom behöfligt angifna, eller

425,000 kronor. Att under de senare åren en betydlig del antagligen

ganska nödvändiga underhållsarbeten måst eftersättas, lärer vara obestridligt,

men då den sålunda uppkomna underhållsbristen torde få

anses vara i viss mån tillfällig, lärer en höjning uti nu ifrågavarande

ordinarie anslag till äskadt belopp icke vara deraf oundgängligen påkallad.

Af den såsom bilaga 25 vid statsrådsprotokollet fogade tablå

framgår, att i medeltal under de senaste tolf åren skilnaden mellan

de af varfscheferna begärda belopp från detta anslag och de derifrån

anvisade utgjort endast 224,475 kronor 38 öre. Visserligen liar

under de senaste åren af nämnda period skilnaden ökats, men detta

synes vara helt naturligt, då de föregående årens anmälda behof icke

kunnat fullt tillgodoses, utan måst jemte nyuppkomna behof å nyo anmälas.

Utskottet har derför, och då i betraktande tages att, på sätt

departementschefen erinrat, vissa från detta anslag hittills anvisade

Bih. till Itiktd. Prof. W00. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utgifter framdeles skola bestridas af andra anslag, hvarigenom anslagets

för det egentliga underhållet disponibla behållning ökas, ansett anslagshöjningen

kunna lämpligen begränsas till 300,000 kronor. Genom en

dylik höjning skulle antagligen ej blott den nuvarande underhållsbristen

kunna inom en ej allt för lång tid afarbetas, utan jemväl medel blifva

tillgängliga för ett tilltredsställande underhåll af såväl den nuvarande

materielen som den, hvilken under de närmaste åren ytterligare skall

tillkomma och väl till en början icke torde draga särdeles stora underhållskostnader.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen må i riksstaten för

år 1901 höja anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll, nu 1,300,000 kronor, med 300,000 kronor

till 1,600,000 kronor;

vid punkt ll:o (angående anslag till ändring af 2:a klass pansarbåtarna

Thordön och Tirfing):

af herr C. Persson.

Det skulle här antecknas, att herrar S. G. von Frusen och I. Månsson

icke i utskottet närvarit vid förestående hufvudtitels behandling.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

17,000

26,800

42,100

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

17,000

26,800

42,100

Ö.

85,900

—

—

—

85,900

—

1,773,452

293,795

37,000

286,550

419,870

—

—

—

1,773,452

293,795

37,000

286,550

419,870

2,896,567 —

I__

1

—

2,896,567 j—|

Sjöförsvars
Departementet

och

Departementschefen..................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

Marinförvaltningen .................................................

Flottans

Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande

Okas med................................................................

Karlskrona artillerikår, reservationsanslag...............

Ålderstillägg, förslagsanslag ....................................

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

Ökas med ..............................................................

N åt uraun derb ål 1, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ...............................................................

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

109

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

------------

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jern-

förlig anvisning

Anvisning i

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

..

0.

Kronor.

..

0.

Kronor.

Ö.

öfver styrelsen.

17,000

17,000

:

samt kommandoexpeditionen...............

26,800

42,100

_

—

—

ZI

—

26,800

42,100

—

S:gr

85,900

—

—

—

—

85,900

—!

personal.

belopp.................................................

1,773,452: —

747,530: —

2,520,982

_

—

—

—

—

2,520,982

293,795

—

—

—

—

—

293,795

-1

37,000

—

—

—

—

37,000

— 1

reservationsanslag. Nuvarande belopp

286,550: -

30,960: —

317,510

_

__

—

—

317,510

—!

419,870: —

—

63,130: —

483,000

—

—

—

—

—

483,000

—

Tr:pt

3,738,187|—

,--

1

1

|

i

3,738,1871—

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1900 års riksstat anslår:

S:gr

S:gr

Tr:pt

1

Anvisning

kontant.

i

i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,896,567

—

—

1—

—

_

2,896,567

—

—

—

26,400

—

26,400

_

114,000

—

;—

—

114,000

_

33,300

—

—

—

33,300

—

2,957,967

—

—

26,400

—

2,984,367

_

1,300,000

—

1,300,000

870,000

870,000

11,900

—

—

—

—

—

11,900

—

350,000

—

—

—

—

—

350,000

—

50,920

50,920

65,000

65,000

i

12,000

—

—

—

_

12,000

_

44,000

—

—

—

_

44,000

_

19,175

—

_

19,175

_

23,500

—

—

—

—

_

23,500

_

47,019

—

—

47,019

12,500

—

—

—

__

_

12,500

1,506,014

_

-—

—

—

—

1,506,014

—

5,849,881

1

26,400

“i

5,876,281

—

Båtsmansindelningen ............................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge

Anslaget uteslutes ur riksstaten.

Lindring i rustnings- ock roteringsbesvären, för
-

Flottans

Flottans nybyggnad ock underhåll, reservationsÖkas

med ...............................................................

Diverse

Flottans öfningar, reservationsanslag .....................

Repetitionsöfningar för reservofficerare, reservationsSjöbeväringens

vapenöfningar samt beklädnad ock

U ndervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ...............

Sjökrigsskolan .....................................................

Skeppsgosseskolan. Nuvarande belopp ............

Ökas med............................................................

Sjökarteverket, reservationsanslag ..........................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

Sjukvård, reservationsanslag ...................................

Diverse behof ..........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för slag sÖkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter ..........................................................

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

111

Förslag till blifvande riksstat:

Tr:pt

län och Södra Möre härad af Kalmar län.

slag sanslag......................................................

materiel.

anslag. Nuvarande belopp.

anslag.

1,300,000: —

425,000: —

anslag .........................................

ersättning derför, förslagsanslag

8,780: —

600: —

11,100: —

31,040:

9,380: —

under anställning eller kommendering utrikes.

anslag. Nuvarande belopp

med .....................................

47,019:

65: —

S:gr

Tr:pt

Anvisning i

kontant.

Indelning och

förlig ar

pa fm

Friheter.

dermed jem- ivisning

■slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö. j

3,738,187

_

__

_

___

3,738,187

_

—

—

—

26,400

—

26,400

—

33,300

_

__

_

__

_

33,300

_«

3,685,587

---

—

26,400

3,711,987

1,725,000

1,725,000

870,000

870,000

11,900

—

—

—

—

—

11,900

—

350,000

350,000

51,520

51,520

65,000

—

—

—

—

65,000

—

12,000

—

—

—

—

—

12,000

—

44,000

—

—

—

—

—

44,000

—

19,175

—

—

19,175

—

23,500

—

—

—

—

23,500

—

47,084

__

___

_

47,084

12,500

—

—

—

--,

—

12,500

—

1,506,679|—

—

—

—

1,506,679

—

7,003,166

—

_ 26,400

—

7,029,566

—

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1900 års riksstat anslår:

I

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

5,849,881

1,500,000

86,150

9,000

13,000

Ö.

Kronor.

405

Ö.

-

Kronor.

26,400

4

ö.

Kronor.

5,876,281

1,500,409

86,150

9,000

13,000

ö.

|

1,608,150

—

405

_

4

1,608,559]—|

7,458,031

—

405

—| 26,404

—

7,484,840]—|

Han
Lots-

och fyrinrättningen med lifräddningsanstalUndervisningsanstalter

för sjöfart. Nuvarande be
Okas

med .............................................................

Nautisk-meteorologiska byrån .................................

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska

byrån, förslagsanslag.................

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

dcln.

terna, reservationsanslag .....

topp .....................................

Tr:pt

........... 86,150: -

........... 14,150: —

terna för sjöfart ocli föreståndaren vid nautisk
Sgr
Summa
-

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

7,003,166

1,500,000

100,300

9,000

13,000

1,622,300

8,625,466

Indelning och dermed jemförlig

anvisning

pa förslag.

Enheter.

Kronor.

405

Ersättningar.

Kronor.

26,400

405|—[

4051

26,404

Summa.

Kronor.

7,029,566

1,500,409

100,300

9,000

13,000

1,622,709

8,652,275

Bih. till Riktå. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 6 Uäft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under rik sstatens

Femte hufvudtitel.

''

Sjöförsvarsdepartementet.

Till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel .......................................

» försättande i fullt tidsenligt skick af l:a klass pansarbåtarne

Svea, Göta och Thule..............................................................

Kronor.

7,823,500

Ö.

2,420,000

_

» ändring af 2:a klass pansarbåtarne Thordön och Tirfing.........

100,000

—

» ammunition för stridsfartygen ......................................................

315,000

—

» anskaffning af torpeder m. m.......................................................

96,900

—

» skjutförsök.....................................................................................

15,000

—

» bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna

vid Fårösund ........................................................................

852,500

» minväsendet ..................................................................................

150,000

—

» anläggning af ett pumpverk för den nya dockan i Karlskrona

85,000

—

» anläggning af en kol depot m. in.................................................

628,145

—

För anordnande af minförsvar vid inloppet till Göteborg...............

730,000

—

Till tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona artilleri- kår ................................................................................................

6,200

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan............................

1,860

—

Summa

13,224,105

—

Anm. Öfver af Kongl. Maj:t föreslaget anslag till dyrtidstillägg åt en del tjensteman och

betjente i sjöförsvarsdepartementets afdelning i Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet

börande embetsverk, kårer och stater har utskottet afgifvit särskild! utlåtande.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

115

Stat

för flottans officerskår.

1

Flaggman....................... .......................................................................

8,000

2

D;o ..............................................................................................

16,000

—

1

Kommendör.............................................................................................

6,000

—

G

D:o .............................................................................................

36,000

—

1

Kommendörkapten af l:a graden ............................................................

4,000

—

12

D:o af d:o ............................................................

48,000

—

1

D:o af 2:a graden ...........................................................

3,500

—

13

D:o af d:o ............................................................

45,500

—

1

Kapten af l:a klass ..........................................................•.......................

2,800

—

47

D:o af d:o ................................................................................

131,600

—

1

D:o af 2:a Idass .................................................................................

1,800

—

22

D:o af d:o .................................................................................

39,600

—

1

Löjtnant..............................................................................................

1,200

—

62

D:o .............................................................................................

74,400

—

1

Underlöjtnant............................................. ............................................

600

—

28

D:o ..........................................................................................

16,800

—

200

Kronor

435,800

_

Tillkommer:

Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-

förvaltningen, chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhaf-

varebefattning, derest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande

att, om två af nämnda befattningshafvare icke uppbära dylik lön, till-

lägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst........................

2,000

-

Summa kronor

437,800

—

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning a 0 kronor till flaggman, 5 kronor till kommendör, 4 kronor till kommondörkapton

af l:a och kommondörkapton af ‘2:a graden, 3 kronor till kapten af l:a och kapten af 2:a klass och 2 kronor

till löjtnant och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvardera af förestående belopp tillkommer i don

ordning, gällande reglemente bestämmer.

2:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbofälhafvaroembotona i Karlskrona innohafvas af en och

samma person, åtnjuter innohafvaren ett särskilt arfvode af 3,000 kronor om året.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 2.

Förslag till

Stat

för reservofficersaspiranter vid flottan.

Antal.

Kronor.

Summa.

1

Reservofficersaspirant, dagaflöning å 3 kronor eller för år........

1,095

—

beklädnadsersättning å 20 kronor i må-

naden eller för år..............................

240

—

1,335

25,365

19

D:o d:o ..............................

—

_

20

Summa kronor

26,700

—

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

Bil. n:o 3.

Förslag till

Stat

för flottans underofficerskår.

Antal.

Fast lön.

Beklädnads-

ersättning.

Summa.

1

Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare)

720

—

200

—

920

—

57

D:o ..................................................

41,040

—

11,400

—

52,440

—

1

960

_

200

_

1,160

—

34

1

Do ...........................................

32,640

_

6,800

—

39,440

—

D:o (rustmästare, torpedmästare eller

qvartersman) ...........................

720

—

200

—

920

—

4

D:o ..................................................

2,880

-

800

—

3,680

—

1

Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller

skeppare) ..........................................

720

—

200

—

920

—

156

1

J).Q .. .............................................

112,320

—

31,200

—

143,520

—

D:o (maskinist)............................................

720

—

200

—

920

—

71

1

Do ..............................................

51.120

—

14.200

—

65,320

—

D:o (rustmästare, torpedmästare eller qvarters-

man) ..............................................

720

—

200

—

920! -

9

D:o ............................................................

6,480

—

1,800

—

8,280;-

337

Summa kronor

251,040

67,400

318,440

Anmärkning: Dagaflöning ä 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 50 öre till flaggunder
officer

(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) och underofficer af 2:a

graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,

torpedmästare ellor qvartersman) tillkommer i den ordning, gällande reglemente bestämmer.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 4.

Förslag till

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

i

1- ix , / 12 månaders månadslön, å 30 kr. \

a n °la ( dagaflöning å 80 öre förslagsvis i 275 dagar /

580

349

D:o d:o

202,420

—

1

o.a in-npororl / ^ månaders månadslön å 20 kr. \

° \ dagaflöning å 50 öre förslagsvis i 275 dagar /

377

50

899

D:o d:o

339,372

50

1

o i t 12 månaders månadslön å 10 kr. \

®r \ dagaflöning å 40 öre förslagsvis i 275 dagar /

230

-

499

D:o d:o

114,770

—

1

lq lönpB-rnd / 6 månaders månadslön å 10 kr. j

1 \ dagaflöning å 40 öre förslagsvis i 137 dagar. (

|. , / 6 månaders månadslön å 5 kr. (

1 ° \ dagaflöning å 30 öre förslagsvis i 138 dagar.J

186

20

449

D:o d:o

83,603

80

1

t , / 12 månaders månadslön å 5 kr. \

B \ dagaflöning å 30 öre förslagsvis i 275 dagar /

142

50

449

D:o d:o

63,982

50

2,650

805,665

—

Afgår dagaflöning under tjenstgöring på varfvet förslagsvis

30,000

—

775,665

Lega å 50 kronor förslagsvis för 600 man ...........................

30,000

Rekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30 kronor till värfvaren,

förslagsvis för 600 man .............................................

24,000

—

Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden.......

6,000

_

Uppmuntringspenningar förslagsvis ....................................

40,000

—

Inqvarteringsbidrag förslagsvis.....................................

116,650

—

Summa kronor)

992,315

—

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning under sjökommendering utgår af annat anslag enligt gällande bestämmelser.

2:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,

må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt

manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen skalle behöfva

omfatta flere än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.

3:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjenstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a eller

3:e uppmuntringsklassen med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings åtnjutande

gällande grunder.

4:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasernen, ega högst 1,250 man

under tjenstgöring i land och den, som är gift eller är enkling med minderårigt barn, äfven under annan

tjenstgöring att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid Karlskrona

station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den förra stationen af

5 kroDor och vid don senare af 10 kronor.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

119

Bil. n:o 5.

Förslag till

Stat

för flottans mariningeniörstat.

Tjenst-

Tjenst-

Fast

görings-

Fast

görings -

lön.

pennin-

arfvode.

pennin-

gar.

gar.

- —

............—

Direktör äfvensom ingeniör, hvilken

1 Öfverdirektör.....

—

—

—

—

7,000

—

2,000

—

9,000

—

förordnas att i succession efter

till öfverdirektör förordnad direk-

1 Direktör ... .......

4,500

—

1,500

—

—

—

—

—

6,000

—

’ tör förrätta dennes befattning, be- kommer efter 5 års tjenstgöring

2 D:o ...........

9,000

—

3,000

—

—

—

12,000

inom denna grad löneförhöjning

med 500 kronor.

3,750

250

_

_

_

_

4,000

_

Ingeniör af högsta lönegraden, bygg-

mästare samt min- och torpedinge-

22,500

_

1,500

—

—

—

—

—

24,000

—

niör äfvensom ingeniör af lägre

lönegrad, hvilken förordnas att i

1 Byggmästare......

3,750

—

250

—

—

—

—

—

4,000

—

succession efter till direktör för- ordnad ingeniör af högsta löne-

1 D:o ......

3,750

—

250

—

—

—

—

4,000

—

graden bestrida dennes befattning,

åtnjuter efter 5 års väl vitsordad

1 Miningeniör.......

3,750

—

250

—

—

—

—

4,000

—

tjenstgöring inom samma grad en

förhöjning af 500 kronor och efter

1 Torpedingeniör...

3,750

—

250

—

—

—

—

4,000

—

10 års sådan tjenstgöring ytterli- gare 500 kronor i innehafvande

1 Dio

3,750

—

250

—

—

—

4,000

—

aflöningsförmåner.

3,250

250

_

_

_

_

_

3,500

_

Ingeniörer af de två lägre lönegra-

3 D:o ............

9,750

—

750

—

—

—

10,500

derna åtnjuta efter 5 års väl vits- • ordad tjenstgöring förhöjning af

1 Ingeniör ..........

2,250

—

250

—

—

—

—

—

2,500

—

500 kronor i innehafvande aflönings- förmåner.

1 D:o ...........

2,250

—

250

—

—

—

—

—

2,500

—

Transport

—

—

—

—

—

94,000

--

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Fast

lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Fast

arfvode.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Transport

94,000

_

1 Extra ingeniör ...

Tillkommer fast arf- vode för den di- rektör, som för- ordnas till öfver-

2,000

2,000

direktörsassistent

—

—

—

—

500

—

—

—

500

—

Summa kronor

96,500

—

Anmärkning: Direktörs aflöning minskas med 500 kronor, ingeniörs och byggmästares med 300

kronor, så länge boställe af dem innehafves.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

121

Bil. n:o 6.

Förslag till

Stat

för flottans läkarestat.

Karls-

Stock-

krona

holme

Kr.

ö.

station.

station.

1

i

_

Fältläkare ..................................................................................

4,000

—

i

—

Regementsläkare ........................................................................

2,800

—

—

i

D:o ........................................................................

2,800

—

4

2

Förste bataljonsläkare å 1,800 kr................................................

10,800

—

20,400

—

1 Läkarestipendiat, stipendium ......................................................................

600

—

11

D:o

eko ......................................................................

6,600

—

1

D:o

dio ........................................................................

500

—

12

D:o

eko ........................................................................

6,000 |—

Summa kronor

34,100

Anmärkning: Under verklig tjenstgöring erhålla fältläkaren och regementsläkarne samt bataljons
läkarne

förutom fast lön äfven dagaflöning, som under tjenstgöring i land utgår med 4 kronor till fältläkaren

och regementsläkarne samt med 3 kronor till bataljonsläkarne.

Bih. till Jtiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 6 Saft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 7.

Förslag till

Stat

för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de

icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag

i penningar.

Antal

—

Karls-

Stock-

Karlskrona

Stockholms

krona

holma

station.

station.

sta-

sta-

tion.

kr.

6.

kr.

ö.

i

Chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition

1,000

2

Adjutanter i d:o å 500 kronor......................................

—

—

1,000

_

1

Chef för marinförvaltningen ..........................................

—

—

1,500

_

3

Chefer för marinförvaltningens militära afdelningar å

1,000 kronor............

—

—

3,000

—

5

Officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen, å 500 kronor

—

—

2,500

—

1

Chef för flottans stab.........

—

_

1,500

_

2

Afdelningschefer i flottans stab å 1,000 kronor...............

—

_

2,000

_

8

Officerare, tjenstgörande i flottans stab, å 500 kronor ....

—

—

4,000

—

1

Chef. för sjökrigshögskolan ...........................................

—

—

1,000

__

1

Adjutant hos samma chef.............................................

—

—

500

—

1

Chef för sjökrigsskolan...................

—

—

1,000

—

3

Kadettoffieerare å 500 kronor

—

—

1,500

_

1

Chef för sjökarteverket.......

—

—

1,000

—

i

1

Stationsbefälhafvare.............................................

1,000

—

1,200

—

i

1

Varfschef..........................

1,000

—

1,200

—

i

1

Chef för underofficers- och sjömanskårema ...................

600

—

1,000

—

i

1

Chef för exercis- och underbefälsskolorna .

600

—

1,000

—

i

—

Ordförande i förvaltnings direktionen.........

600

—

—

—

i

1

Ledamot i undervisningskommissionen (tillika tjenstgö-

rande såsom beväringsbefälhafvare) ...

600

—

1,000

—

i

—

Chef för skeppsgossekåren......................

600

—

—

—

4

4

Varfsdepartementschefer å 600 kronor i Karlskrona och

1,000 kronor i Stockholm.........

2,400

—

4,000

—

Transport

7,400

-|

30,900

-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

Antal

Karlskrona

Stockholms

Karls-

Stock-

station.

krona

holma

sta-

sta-

—

—

tion.

tion.

kr.

ö.

kr. |

5.

Transport

7,400

—

30,900

—

2

2

Adjutanter hos stationsbefälhafvaren, 1 å 600 kronor och

1 å 400 kronor i Karlskrona och 1 å 1,000 och 1 å

500 kronor i Stockholm ..........................................

1,000

—

1,500

—

1

1

Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan.....................

400

—

500

—

7

5

Kompanichefer vid sjömanskåren å 400 kronor i Karls-

krona och 500 kronor i Stockholm...........................

2,800

—

2,500

—

2

—

Kompanichefer vid skeppsgossekåren..............................

800

—

— »

—

4

2

Informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna

å 400 kronor i Karlskrona och*£>00 kronor i Stockholm

1,600

—

1,000

—

1

1

Äldste artilleriofficer (tjenstgörande vid artillerideparte-

mentet)..................................................................

400

500

—

1

—

Äldste ekipageofficer (tjenstgörande vid ekipagedeparte-

mentet).................................................................

400

—

-''

—

1

1

Föreståndare för sjöinstrument- och sjökarteförrådet......

400

—

500

—

1

1

Minofficer (tjenstgörande vid mindepartementet och vid

Karlskrona station, tillika chef för minörkompaniet)...

400

—

500

—

1

1

Adjutant hos chefen för underofficers- och sjömanskårema

400

—

500

—

Summa kronor

16,000

—

38,400

—

Afgår för begagnade bostadslägenheter, förslagsvis.........

3,600

—

10,400

—

Inqvarteringsbidrag i penningar ....................................

12,400

—

28,000

—

40,400

Anmärkningar:

l:o. Officer, hvilken är till tjenstgöring i öfvorstyrelsen eller å flottans station eller till genomgående

af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus oller enligt ofvanstående

stat är berättigad till ersättning derför i ponningar, må uppbära inqvarteringsbidrag mod ett efter år räknadt

belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station. Chef för båtsmanskompani

tillkommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af 400 kronor, om

han är bosatt i Stockholm, mon eljest af 300 kronor.

2:o, Underofficer må under tjenstgöring i öfverstyrelsen oller å flottans station samt om han är gift

eller är enkling med minderårigt barn jemväl under annan tjenstgöring, så vidt han icke åtnjuter fri bostad i

kronans hus, uppbära inqvarteringsbidrag mod ett ofter år räknadt belopp af:

Flaggunderofficer vid Karlskrona station .................................... kronor 240.

D:o vid Stockholms station .................................... ” 300.

Underofficer af 2:a gradon vid Karlskrona station ......................... » 18°.

D:o vid Stockholms station ........................ » 240.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 8.

Förslag till

Stat

å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan från

anslaget till aflöning af flottans kårer och stater.

1

Officerskåren.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

3 Flaggman..................... dagaflöning å 6 kr. i 365 dagar

6,570

—

t

7 Kommendörer ............... » » 5 » » ,,

12,775

—

27 Kommendörkaptener...... » » 4 » » »

39,420

71 Kaptener ..................... » » 3 » » ,,

92 Löjtnanter och underlöjt-

77,745

—

nanter ..................... » » 2 » » »

67,160

—

203,670

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under sjökommendering ................................

34,170

—

» » tjenstgöring å varfvet...............

20,000

—

” " » i sjökrigsskolan...............

2,400

—

* » » i sjökarte verket.................

1,900

—

58,470

_

145,200

Underöfficerskåren.

58 Flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare)

dagaflöning å 1 kr. 50 öre i 365 dagar

31,755

—

157 Underofficerare af 2:a graden (styrman, konstapel eller

skeppare) dagaflöning å 1 krona i 365 dagar

57,305

89,060

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under sjökommendering................................

14,640

—

» » tjenstgöring å varfvet...........................

8,000

—

22,640

_

66,420

Läkarestaten.

1

Dagaflöning, förslagsvis .....................

—

_

10,950

Summa kronor|

—

-1

—

222,570|

-1

Anmärkning: Dagaflöning i land till underofficerare

qvartersmansstaterna utgår af varfvets medel.

vid maskinist-, rustmästare-, torpedmästare- och

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

125

Förslag;’ till

O

Stat

Bil. n:o 9.

för skeppsgosseskolan.

Lön.

Arfvoden

m. m.

Karlskrona

station.

Stockholms

station.

Summa.

1 Sektor........................................

3,000

_

_

_

3,000

—

—

—

3,000

— j

i 1 Skollärare..................................

1,200

—

—

-

1,200

—

—

-

1,200

—

2 D:o ...................................

2,400

—

—

—

2,400

—

—

—

2,400

—

7 Monitörer å 5 kronor hvardera i

månaden (under 8 månader) ......

—

—

280

—

280

—

—

—

280

_

För inöfvande af hornblåsare och

trumslagare ..............................

—

—

—

—

1,250

—

1,250

—

2,500

—

Summa kronor

—

—

—

—

—

—

_

—

9,380

-

Anmärkning: lektor erhåller lönetillökning med 500 kronor efter 5 års och med ytterligare 500

kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring; och för skollärarne liöjos lönen efter 5, 10 och 15 års väl

vitsordad tjenstgöring, hvarje gång med 200 kronor.

Bih. till Rihtd. Vrål. IDOG. 4 Sami. / Af,t. G Uäft.

17

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förslag till

Stat

Bil. n:o 10.

för navigationsskolorna i riket.

Tjenst-

Arfvo-

—

1

Fast

lön.

görings-

pen-

den me c

flera

Summa.

ningar.

anslag.

1 Inspektör.......................................................

För undervisning i matematik och astronomi för kompe-

—

—

1,500

1,500

tens till föreståndare för navigationsskola.................

—

—

800

800

För undervisning i deviationslära m. m. för dito dito........

—

_

500

500

4 Föreståndare....................................................

1,800

1,500

—

13,200

6 D:o ...............................................................

1,800

1,000

—

16,800

7 Lärare vid navigationsafdelningen...... .........................

1,000

800

_

12,600

9 D:o vid dito ..............................

1,000

500

—

13.500

3 Extra lärare i ångmaskinlära vid dito ...........................

—

—

700

2,100

7 Eko i dito vid dito...........................

—

—

500

3,500

10 D:o i författningskunskap m. m.......................

—

—

400

4,000

4 D:o i matematik vid maskinistafdelning.............

—

—

1,800

7,200

4 D:o i ångmaskinlära vid dito .............

—

—

1,800

7,200

4 D:o i elektricitetslära vid dito .............

—

—

600

2,400

10 D:o i förbandslära........................................

Till extra lärarekrafter vid behof, enligt marinförvalt-

—

—

200

2,000

ningens bestämmande ....................................

—

—

5,500

5,500

Till instruments, kartors, böckers och möblers underhåll

och förökande äfvensom till reparationer, ved, ljus m. m.l

—

—

4,600

4,600

Till Kong! Maj:ts disposition.................

—

—

2 900

2,900

Summa kronor j

—

- |

- |

100,300 1

Anmärkningar:

... ... k°'' JFör föreståndare och lärare i navigationsafdelningen kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor

tor torestandaren och» med 250 kronor för läraren samt efter 10 år ytterligare höjas mod 500 kronor för den

forre och 2o0 kronor för den senare.

i , ,Tl?.en fr^fröde af ålderstillägg räknas från och med kalenderåret näst efter det, under hvilket den

stadgade tjonsteåldern blifvit uppnådd.

• T?'' Beträffande lärares rätt till åtnjutande af de i staten uppförda lönoförmåner gälla enahanda vilkor,

som i sadant afseende finnas föreskrift^ för föreståndare.

3;o. Utöfver det dem tillkommande arfvode enligt stat skola de, som vid 1891 års ingång voro extra

lärare i ångmaskinlära i navigationsafdelningen vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg, Visby och

IvarJshamn, så länge de i denna lärarebofattning qvarstå, hvardera åtnjuta fyllnad i nu utgående arfvodesbelopp

med oOO kronor om aret af anslaget till extra lärarekrafter.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:76 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret. s. 1 i texten