Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.
1900-03-29 · 125 sidor, varav 122 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 122 av 125 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Eiksd. kansli den 29 mara 1900, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.
(l:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Aflöning för flottans kårer och stater.
l:o. Kongl. Maj:t liar under denna hufvudtitel i propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof den 15 januari 1900 föreslagit
Riksdagen dels uti punkten 1 att godkänna stater för flottans officerskår,
för reservoflficersaspiranter vid flottan, för flottans underofficerskår, för
flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för flottans, mariningeniörstat,
för flottans läkarestat, för de militära befattningar vid flottan,
hvilkas innehafvare, derest de icke åtnjöte boställe i kronans hus, erhölle
inqvarteringsbidrag i penningar, samt å dagaflöning till officerare,
underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater, af den lydelse bilagorna n:is 7. 15 vid stats
rådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari innevarande år
utvisade, att tillämpas i den mån Riksdagen dertill beviljade anslag,
liih. Ull 11 l/md. Fiol. IDOG. 4 Samt. 1 Afd. 6 lläft. (N:o U.J 1
Angående aflöning
för
flottans kårer
ocli stater.
Li, 2.]
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
dels ock i punkten 2 att — med uteslutande ur riksstaten af anslaget
å 114,000 kronor till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län — för genomförande
under år 1901 af nyssnämnda stater för personal vid flottan, med undantag
af staten för skeppsgossekåren, i den omfattning bilagorna n:is
16—23 vid samma protokoll utvisade, i riksstaten för år 1901 höja
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från 1,773,452 kronor
till 2,544,482 kronor, eller med 771,030 kronor.
Förenämnda statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden innehåller
beträffande de utredningar och skäl, som ligga till grund för Kongl.
Maj:ts nu förevarande framställningar följande (sid. 2—47.)
Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 hade marinförvaltningen
beträffande anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater anfört följande.
Om gällande stater toges till utgångspunkt, kunde de till denna
titel hänförliga utgifter för år 1901 beräknas till följande belopp,
nemligen:
officerskåren, fast lön............................... 384,000: —
tillkomme lönetillägg ............................... 2,000: — 386 000-__
reservbefäl .................................................................... 13,350: —
underofficerskåren.............................................................. 233,840: —
sjömanskåren........................................................................ 683,470: 05
skeppsgossekåren.................................................................. 11,972: —
mariningeniörstaten, med iakttagande af den jemkning,
som i anledning af anmärkningen i staten
beräknades,.................................................................... 74,780: —
civilstaten................................................................................. 128,100: —
ecklesiastikstaten .............................................................. 8,550: —
läkarestaten........................................................................... 28,600: —
poliskåren ..............................................;............................. 27,800: —
inqvarteringsstaten............................................................... 68,500: —
reserv- och indragningsstater ......................................... 61,943: 82
dagaflöning och arfvoden till officerare, underofficerare
och läkare vid flottan in. fl. från anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater,
1899 års statssumma................................................. 199,935: 50
Summa kr. 1,926,841: 37
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
3
Då tillgångarna å denna anslagstitel beräknades på
följande sätt:
1900 års anslag till aflöning för flottans kårer och
stater .................................................................... 1,773,452: —
d:o till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra
Möre härad af Kalmar län ........................... 114,000: —
samt tillgång i följd af vakanser m. m. 39,389: 37 ^ g26 841'' 37
så skulle för år 1901 disponibla tillgångar kunna antagas förslå till betäckande
af utgifterna, under förutsättning att till aflöningsanslagets
förstärkning fortfarande finge tagas i anspråk anslaget till ersättning
för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län å 114,000 kronor.
Härvid hade, enligt hvad marinförvaltningen framhållit, icke tagits
hänsyn till den förändring af löneförhållandena för en del af flottans
personal, hvarom fråga dels blifvit väckt genom framställning af en del
tjenstemän vid flottans civilstat om löneförbättring samt genom framställning
från varfspolisen i Karlskrona i enahanda syfte, dels ock komme
att väckas genom ett från chefen för flottans stab förväntadt yttrande
angående ökning af flottans stampersonal m. m. Sedan nödig utredning
i de två förstnämnda ärendena och i enlighet med den i nyssnämnda
skrifvelse marinförvaltningen meddelade anmodan blifvit verkstäld, ville
marinförvaltningen fördenskull framdeles afgifva det förslag beträffande
förändring af ifrågavarande anslagsbelopp, hvartill kunde finnas anledning.
Marinförvaltningen hade alltså hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
hos nästkommande Riksdag föreslå, att hvad af anslaget till ersättning
för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut
borde inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans kårer och
stater måtte liksom föregående år få jemväl under år 1901 användas till
fyllande af medelsbehofvet under nu ifrågavarande anslagstitel, samt —
så vida icke framställning om ökande af anslaget till flottans kårer och
stater till Kongl. Maj:t inkomme så tidigt, att derom kunde göras proposition
till Riksdagen — att detta anslag måtte för år 1901 bibehållas
vid oförändradt belopp.
Genom den tillökning af flottans fartygsmateriel, som dels redan
egt rum, dels ock under den närmaste framtiden ytterligare kunde beräknas
skola ske, hade enligt hvad departementschefen härefter framhållit,
behofvet af ökad personal för materielens bemanning allt starkare
4
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 6.
framträdt. Med afseende härå hade han till chefen för flottans stab
aflåtit en embetsskrifvelse, hvaruti denne anmodats att verkställa utredning
och inkomma med yttrande angående ej mindre den ökning af i
senast faststälda organisationsplaner upptagen stampersonal, som kunde
befinnas nödig för att vid mobilisering behofvet af sådan personal skulle
kunna fyllas, än äfven de åtgärder, hvilka ansåges erforderliga för
denna öknings möjliggörande; och skulle vid arbetets utförande iakttagas
bland annat:
att personalbehofvet, hvad stridsfartygen beträffade, skulle beräknas
särskildt för den materiel, hvilken kunde antagas vara tillgänglig vid
1902 års ingång, nemligen:
10 st. l:a kl. pansarbåtar,
4 » 2:a » » ,
7 5> 3:e » » ,
5 » torpedkryssare,
15 » l:a kl. torpedbåtar,
11 » 2:a » » ,
8 » l:a x> kanonbåtar,
1 » 2:a » kanonbåt,
2 » torpedverkstadsfartyg,
och särskildt för den materiel, som kunde beräknas vara färdig vid
utgången af hvarje år från och med 1902 till och med det år, under
hvilket, med en årlig materieltillökning från och med 1902 af 0,5 st.
l:a kl. pansarbåt, 1,5 st. l:a kl. torpedbåt och 1 st. 2:a kl. torpedbåt,
antalet fartyg af dessa certer uppbringats till respektive 15, 30 och 20;
att från och med år 1902 en l:a kl. kanonbåt borde antagas blifva
utrangerad hvarje år; samt
att, för nedbringande i möjligaste mån af ökningen af stampersonalen,
reserv och beväring borde i största möjliga utsträckning beräknas
ingå i bemanningen.
På grund häiaf hade chefen för flottans stab, för utredning af i hvad
mån nu gällande organisationsplaner vid mobilisering kunde fylla
flottans behof af stampersonal, med embetsskrifvelse den 14 sistlidne
november öfverlemnat
dels beräkning (bil. n:o 1 A och 1 B vid statsrådsprotokollet) öfver
antalet vid flottans stam öch reserv anstäld samt f. d. stamanstäld personal,
som, efter det senast faststälda organisationsplaner blifvit fullständigt
genomförda, kunde antagas blifva påräknelig för flottans mobilisering,
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
5
dels ock sammandrag (bil. n:r 2 A och 2 B vid berörda protokoll)
och detaljberäkningar öfver behofvet af personal för flottans mobilisering
med den materiel, som kunde antagas vara tillgänglig vid 1902
års ingång, äfvensom öfver den ökning i behofvet, som från och med
år 1902 enligt nyss angifna grunder skulle uppstå.
I bil. n:o 1 B angåfves jemväl för hvarje af sjömanskårens afdelningar
den ökning i antalet vid mobilisering disponibla stam- och f. d.
stamanstälda, som kunde beräknas uppstå, om staten ökades med 100 man
inom 2:a—4:e lönegraderna, och i bil. n:o 2 A dels den brist å stam- och
f. d. stamanstäld personal, som enligt för stammen nu gällande organisationsplaner
kunde beräknas uppstå vid mobilisering af den materiel,
som borde antagas tillgänglig vid 1902 års ingång, dels den ökning af
staterna för stampersonalen, som beräknades vara erforderlig för fyllande
af denna brist, samt i bil. n:o 2 B den ökning af stampersonalen, som
årligen under åren 1902—1911 kunde beräknas erforderlig för nytillkommande
materiel.
Vid uppgörandet af bil. n:r 1 A och 1 B hade, enligt hvad stabschefen
i berörda skrifvelse meddelat, för beräknande af den för mobilisering
tillgängliga stampersonalen det i staterna enligt senast faststälda
organisationsplaner upptagna antalet minskats med 5 procent för
sjuka, rymda, vakanta och af annan orsak vid mobilisering ej påräknelig
personal. Denna procent kunde tyckas väl hög, men öfverskredes likvisst
under större delen af året. Beräkningen rörande f. d. stamanstälda
beväringsmän samt den procent af dessa, som beräknades uteblifva vid
mobilisering, vore uppgjord med ledning af den erfarenhet, som vunnits
belräffande värfvade stammens permitterade årsklasser, samt statistiska
uppgifter rörande flottans beväringsmän. De ändamål, för hvilka bemanning
beräknats, likasom ock grunderna för personalens fördelning
framginge af bil. n:r 2 A och 2 B. I sistnämnda afseende hade chefen
för flottans stab anfört, bland annat, följande.
Vid bemanningsbehofvets beräknande hade stam och f. d. stamanstäld
beväring upptagits tillsammans, och hade i öfrigt personal af
reserven och beväringen, äfvensom stampersonal af lägre grad, än besättningslistorna
upptoge, afsetts att fylla så stor del af behofvet, som
kunde ske utan att fartygets eller minpositionens stridsvärde nedsattes.
Med undantag för torpedbåtarna, som beräknades hufvudsakligen böra bemannas
med stampersonal, skulle sålunda stridsfartygens bemanning till
mera än hälften utgöras af dels f. d. stamanstälda, dels öfriga beväringsmän.
Bemanningsbehofvet för de handelsfartyg, som behöfde förhyras
för att obevärade användas för sjuk- och koltransport m. fl.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
ändamål, hvartill enligt gällande reqvisitionslag reqvirerade fartyg kunde
begagnas, vore med undantag af personal för signalering och viss ekonomi-
och sjukvårdstjenst, för hvilken särskild utbildning vore nödig,
upptaget att fyllas genom beväring eller förhyrda.
Ersättningspersonalen vore upptagen till 25 procent af behofvet för
staber, fartyg, minpositioner och befästningar. Af stam och f. d. stamanstäld
personal hade i ersättningspersonalen beräknats skola ingå, af
officerare 5 procent och af underbefäl och gemenskap 10 procent af för
staber, fartyg, minpositioner och befästningar upptagen stam- och f. d.
stamanstäld personal samt af sjögående reservofficerare ett antal af 20
procent af det för staber, fartyg, minpositioner och befästningar upptagna
behofvet af stamofficerare. Återstående behofvet af ersättningspersonal
vore upptaget att fyllas af beväring.
Som i beräkningen af personalbehofvet. för stationerna icke inginge
befäl, underbefäl och instruktörer, hvilka erfordrades för utbildning af
den beväring, som inginge i ersättningspersonalen, utan dessa vore afsedda
att uttagas bland den stampersonal, som vore upptagen att ingå
bland ersättningspersonalen, syntes någon nedsättning i antalet af den
för ersättningspersonalen beräknade stampersonalen icke utan väsentliga
olägenheter kunna ega rum.
En del af den såsom ersättningspersonal upptagna stampersonalen
vore under mobiliseringstiden jemväl erforderlig för tjenstgöring å flottans
stationer och varf.
Chefen för flottans stab hade härefter lemnat för hvarje särskild
kår eller stat en öfversigt af tillgång och behof samt erforderlig
ökning, äfvensom af de åtgärder, som ansåges nödiga för ökningens
genomförande.
Hvad först anginge officerare af stammen hade stabschefen anfört
följande.
Af stammens i stat upptagna 3 flaggmän, 30 regementsofficerare,
62 kaptener samt 80 löjtnanter och underlöjtnanter beräknades 95
procent, nemligen 3 flaggmän, 28 regementsofficerare, 59 kaptener samt
76 löjtnanter och underlöjtnanter, eller sammanlagdt 166 officerare vara
att påräkna såsom tillgång vid mobilisering. Af bil. n:o 2 A vid statsrådsprotokollet
framginge, att, oaktadt reservofficerare upptagits att ersätta
stamofficerare å alla de poster, der sådant utan nedsättande af
materielens stridsvärde eller rubbning af tjenstens behöriga gång läte
sig göra, beräknades vid mobilisering af den materiel, som skulle vara
tillgänglig vid 1902 års ingång, uppstå en brist af 1 flaggman, 12 regementsofficerare,
33 kaptener samt 39 löjtnanter och underlöjtnanter,
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
7
eller sammanlagdt 85 stamofficerare. Från och med år 1902 och intill
dess flottans styrka blifvit på förut angifvet sätt ökad, komme bristen att
årligen ökas med 0,6 regementsofficerare, 1,9 kaptener samt 3 löjtnanter
och underlöjtnanter, eller tillsammans 5,5 officerare af stammen.
Beträffande nyss angifna brister vore att märka, att för fyllande
af en del poster i land vid stationerna samt kustsignal- och sjötransportväsendet
beräknats ett större antal regementsofficerare och
kaptener af reserven, än som i allmänhet kunde påräknas vara till
tjenstgöring vid mobilisering disponibla, så att bristen, särskilt inom
de högre graderna, i verkligheten antagligen skulle blifva något större
än nu angifvits.
Vid bedömandet af, huru den oundgängliga ökningen af officerskåren
borde fördelas på de olika graderna, syntes det vara nödvändigt
att jemväl taga hänsyn dertill, att sjökriget stälde synnerligen höga
fordringar på personalens tjenstbarhet och att det för erhållande af
dugliga fartygschefer vore af största vigt, att befordringen till regementsofficer
icke skedde vid alltför framskriden ålder. Sedan den af
1887 års Riksdag beslutade öfverföringen af till flottans permanenta
reservstat anslagna medel till aflöning af stamofficerare nu blifvit
genomförd, skulle antagligen befordringen till regementsofficer med nu
gällande proportion mellan graderna komma att ega rum vid betydligt
mera framskriden ålder, än under de senare åren varit fallet; och sannolikhetsberäkningar
gåfve vid handen, att befordran till regementsofficer
vid flottan inom få år icke skulle komma att ske förr än efter uppnådda
50 års ålder. Under sådant förhållande hade chefen för flottans stab
velat framhålla vigten deraf, att ökningen fördelades inom de olika
graderna i sådan proportion, att befordringsutsigterna icke väsentligen
försämrades.
Enligt nu gällande stater vore tillgången af stamofficerare, efter
afdrag af 5 procent, 166, och som bristen vid 1902 års ingång utgjorde
85, eller 51 procent af nuvarande tillgången, bordo ökningen i nuvarande
stater sålunda blifva 1 (egentligen 1,5) flaggman, 15 regementsofficerare,
32 kaptener och 41 löjtnanter och underlöjtnanter, eller tillsammans
89 stamofficerare. Då emellertid ekonomisk hänsyn gjorde
det nödvändigt att inskränka ökningen inom hvarje grad till det antal,
som oundgängligen erfordrades för bristens fyllande, ansåge sig chefen
för flottans stab, efter noggrann pröfning af hvarje sijxskildt behof,
böra föreslå, att för fyllande af den brist, som beräknades uppstå vid 1902
års ingång, ökningen af staterna för flottans officerskår inskränktes till
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
flaggman..................................................................... 1
kommendörer ................................................................... 2
kommendörkaptener af l:a graden ........................... 5
» y> 2:a » 5
kaptener af l:a klass................................... 22
» » 2:a » ...................................................... 10
löjtnanter............................................................................ 26
underlöjtnanter................................................................ 14
tillsammans 85.
Enligt detta förslag skulle sålunda antalet regementsofficerare ökas
med 12 i stället för 15, antalet kaptener och subalterner med 72 i
stället för 73, eller med andra ord kaptens- och subalterngraderna
komma att ökas i större proportion än regementsofficersgraderna. Då
härigenom tjenstetiden i kaptens- och subalterngraderna skulle komma
att blifva längre än enligt nuvarande stater, syntes billigheten fordra,
att samtidigt med en sådan ökning flottans officerare efter 30 års
tjenstetid, i likhet med officerarne vid armén, erhölle rätt att redan vid
50 års ålder afgå med fyllnadspension. Genom en sådan åtgärd skulle
flottans officerare blifva likstälda med arméns officerare i fråga om
möjligheten att erhålla afsked med pension vid en ålder, då utsigt ännu
förefunnes att genom anställning i enskild tjenst förvärfva sig de inkomster
utöfver pensionen, som erfordrades för deras uppehälle. För
flottan skulle en sådan åtgärd icke medföra minskning i tillgången af
officerare vid mobilisering, i det dels den pensionerade vid krig eller
större rustning vore skyldig tjenstgöra i land och intet syntes hindra
att såsom vilkor för pensionsrättens inträde vid 50 år föreskrifva, att
den pensionerade intill utgången af det år, under hvilket han fyllde
55 år, under krig eller vid större rustning skulle vara skyldig att i
händelse af behof jemväl tjenstgöra till sjös, dels respittiden för kaptenernas
obligatoriska afskedstagande skulle kunna bestämmas till 55
års ålder. I detta sammanhang borde erinras, att då flottans pensionsförhållanden
ordnades, hade ännu funnits flottans permanenta reservstat,
och att tillfälle derigenom varit beredt att genom öfverflyttning till denna
stat frigöra stammen från officerare, som af en eller annan anledning
icke vore lämpliga att kommenderas till sjös.
I bil. n:o 3 till statsrådsprotokollet lemnades en öfversigt af antalet
flaggmän, regementsofficerare samt kaptener, löjtnanter och underlöjtnanter
inom olika mariner äfvensom den för obligatoriskt afskedstagande
för olika grader bestämda åldern, samt i bil. n:o 4 vid samma protokoll
Statsutskottets Utlåtande N:o ti.
9
en öfversigt af officerskårens vid flottan i stat bestämda styrka vid olika
tidpunkter af 1800-talet.
Beträffande officerare af sjögående reserven hade chefen för flottans stab
anfört följande.
Under åren 1889—1897 hade reservofficersaspiranternas medelålder
vid utnämningen till reservuuderlöjtnanter varit mellan 24 och 25 år.
Beräknades allt fortfarande 10 reservofficersaspiranter årligen antagas,
skulle reservofficersorganisationen enligt kongl. kungörelserna den 13 juli
1887 och den 26 maj 1899, med antagande af 7 procents afgång under
första året (under aspirantkursen) och derefter af 3 procents årlig afgång,
lemna sammanlagdt 109 reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter, af
hvilka omkring 65 procent eller ett antal af 71 beräknades blifva vid
mobilisering disponibla. Vid 1899 års ingång hade funnits i rullorna upptaget
ett antal af 84 reservofficerare, utnämnda på grund af kongl. kungörelsen
den 13 juli 1887. Enligt förutnämnda beräkningsgrund skulle
antalet varit 82. Om antalet officerare af sjögående reserven, som vid
1899 års ingång tillhörde flottans reserv af annan anledning än utnämning
enligt sistberörda kungörelse, nemligen 8 kaptener samt 13 löjtnanter
och underlöjtnanter, ansåges motsvara det antal sådana officerare,
som för framtiden komme att vara i rullorna uppfördt, och detta antal
för till sjöfart permitterade, vid lotsverket tjenstgörande, sjuka och
otjenstbara m. m. minskades med 35 procent, beräknades af dessa ett
antal af 5 kaptener och 9 löjtnanter vara vid mobilisering disponibelt,
hvadan hela antalet vid mobilisering för sjökommendering disponibla
officerare af reserven enligt nuvarande organisation beräknades blifva
5 kaptener samt 80 löjtnanter och underlöjtnanter.
Som mobiliseringsbehofvet af sjögående reserv officerare vid 1902
års ingång för fartyg, minpositioner, kustsignalväsende m. m. beräknades
till 3 kaptener samt 70 löjtnanter och underlöjtnanter och för
ersättningspersonal till 42 löjtnanter och underlöjtnanter, men tillgången
endast kunde beräknas till 5 kaptener samt 80 löjtnanter och underlöjtnanter,
skulle nuvarande reservofficersorganisationen såsom ersättningspersonal
kunna lemna endast 10 i stället för det i bil. n:o 2 A såsom
behof beräknade antalet af 42 reservofficerare.
Nu nämnda mobiliseringsbehof af reservofficerare vore beräknadt
under förutsättning, att reservofficerare afsåges att fylla endast de poster,
der de utan nedsättning af materielens stridsvärde kunde användas.
Emellertid kunde officerare af stammen enligt nu gällande stater fylla
endast två tredjedelar af de poster, för hvilka stamofficerare vid 1902
års ingång borde afses.
I den mån den erforderliga ökningen af stammen med 85 officerare
Bih. till Eilcsd. Prot. It)00. 4 Band. 1 Afd. 6 Iläft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
vid ingången af år 1902 icke hunnit genomföras, måste bristen på
stamofficerare vid mobilisering fyllas med officerare af flottans sjögående
reserv, hvadan bebofvet af dylika vid en mobilisering år 1902
måste blifva väsentligt större, än nyss angifvits. Under åren 1902—1911
beräknades behofvet för nytillkommande materiel till 2,3 reservofficerare
om året.
Under sådant förhållande föresloge stabschefen, att antalet reservofficersaspiranter,
som årligen anstäldes, måtte ökas, och borde denna
ökning, sedan ökningen af stammen blifvit genomförd, kunna inskränkas
till 5, eller från 10 till 15 årligen; men för att den brist å stamofficerare, som
under de närmaste åren vore att motse, i möjligaste mån skulle kunna fyllas
med reservofficerare, hemstäldes, att antalet reservofficersaspiranter, som
årligen skulle antagas, för de närmaste åren måtte bestämmas till 20.
Beträffande den icke sjögående reserven ansåge chefen för flottans
stab, att vid nu ifrågavarande öfversigt tillgången af officerare å permanenta
reservstaten och Kong!. Maj:ts flottas nya reservstat icke borde
tagas i betraktande, hvarför nu endast berördes tillgången af tjenstskyldiga
officerare å pensionsstat.
Vid 1899 års ingång hade antalet tjenstskyldiga sådana officerare
varit 3 flaggmän, 12 regementsofficerare och 8 kaptener. Om 25 procent
af dessa beräknades vid mobilisering ej vara disponibla, blefve ett
antal af 11 flaggmän och regementsofficerare samt 6 kaptener disponibelt
för tjenstgöring i land, under det att för fyllande af poster i land
af ej sjögående reserven i bil. n:o 2 A vid statsrådsprotokollet upptagits
15 regementsofficerare och 9 kaptener.
Då officerare af flottans reserv numera, utom för stationstjenstgöring,
vid mobilisering toges i anspråk såsom bevakningschefer vid
kustsignal väsendet, motsvarade denna tillgång sålunda ej fullt behofvet.
För fyllande af denna brist syntes dock ingen annan åtgärd vara erforderlig
än att, såsom förut anförts, flottans officerare likstäldes med
officerarne vid armén i fråga om rätt att efter 30 tjensteår vid 50 års
ålder afgå med fyllnadspension.
Mobiliseringsbehofvet af ingeniörer, anstälda vid flottans stam eller
reserv, vore i nämnda bil. n:o 2 A vid 1902 års ingång beräknadt till 27,
hvilket antal öfverstege det i gällande stat för mariningeniörstaten upptagna
med 8. I fråga om åtgärder för tillgodoseende af detta behof hänvisades
till ett af chefen för flottans stab med embetsskrifvelse den 16
juli 1897 afgifvet förslag till omorganisation af mariningeniörstaten.
Bristen komme att ökas med en ingeniör för hvarje efter ingången af
år 1902 tillkommande l:a kl. pansarbåt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
11
Frågan om erforderlig ökning af civilstaten ansåge chefen för
flottans stab böra göras till föremål för särskild utredning.
Det ökade behofvet vid mobilisering af personal vid ecklesiastikstaten
ansåges utan svårighet kunna fyllas på frivillighetens väg.
Af merberörda bil. n:o 2 A framginge, att behofvet af läkare för
flottans mobilisering vid ingången af år 1902 beräknades till 68, hvilket
antal med 45 öfverstege den tillgång af 23 läkare, som flottans läkarekår,
efter afdrag af en ej disponibel, kunde antagas lemna vid mobilisering.
Vid sagda bilagas utarbetande hade särskildt tagits i öfvervägande,
huru stor del af denna brist, som skulle kunna fyllas med värnpligtiga
eller frivilligt anstälda läkare. Med hänsyn dertill, att värnpligtiga
eller först vid mobilisering anstälda läkare icke hade någon erfarenhet
såsom fartygsläkåre eller af de särskilda förhållanden, under hvilka
sjukvården å fartyg bestredes, och vid mobilisering först flera dagar
efter mobiliseringens början och sedan fartygen lemnat sina utrustningsorter,
kunde påräknas blifva för tjenstgöring disponibla, hade detta
antal icke kunnat sättas högre än till 30, hvadan vid mobilisering en
brist af 15 läkare skulle uppstå. För att delvis fylla denna brist hade
chefen för flottans stab genom embetsskrifvelse den 3 december 1895
afgifvit förslag till bestämmelser rörande bildande af en reserv af läkare
för flottan. Enligt svenska arméns rulla för år 1899 funnes vid fältläkarekåren
anstälda 171 och vid den, i hufvudsaklig .öfverensstämmelse
med den för flottan föreslagna reserven af läkare organiserade fältläkarekårens
reserv 43 läkare, eller 25 procent af det vid fältläkarekåren
anstälda antalet. Om för flottan bildades en reserv af läkare,
och förhållandet mellan antalet läkare i stammen och reserven vid
flottan antoges blifva detsamma som vid armén, borde flottans reserv
komma att utgöras af 6 läkare, och om 5 af dessa beräknades som
tillgång vid mobilisering, skulle ändock återstå en slutlig brist af 10
läkare, som endast kunde fyllas genom ökning af antalet vid flottans
stam anstälda läkare.
På grund häraf föresloges, att flottans läkarestat måtte ökas med
10 läkarestipendiater.
Genom den utrangering af l:a kl. kanonbåtar, som beräknades
komma att ega rum från och med år 1902, kunde för dessa fartyg
nu afsedda läkare i stället påräknas för l:a kl. pansarbåtar, som
komme att byggas efter ingången af nämnda år.
För utredning af den ökning i underofficers- och sjömanskårerna, som
kunde befinnas nödig för att tillgodose mobiliseringsbehofvet för den
materiel, som borde vara tillgänglig vid 1902 års ingång, lemnades till
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
en början i bil. n:o 1 B vid statsrådsprotokollet en beräkning öfver antalet
vid flottans underofficers- och sjömanskårer stam- och f. d. stamanstälda,
som kunde antagas blifva påräkneliga för flottans mobilisering,
sedan den af 1898 års Riksdag godkända organisationen blifvit fullständigt
genomförd.
Som underofficers- och sjömanskårernas ändamål vid mobilisering
numera vore inskränkt till att, jemte f. d. stamanstälda beväringsmän,
fylla flottans behof af underbefäl och förhandsfolk, under det att akterhandsposterna
skulle fyllas med öfriga beväringsmän, vore det nödvändigt,
att beräkningarna öfver de vid mobiliseriug disponibla stamoch
f. d. stamanstälda för hvarje af sjömanskårens afdelningar noggrant
angåfve dels det antal, som funnes utbildadt, dels det antal, som
vore eller varit under utbildning, men icke kunde afses att vid mobilisering
fylla någon förhandspost ombord å flottans fartyg.
De i flottans stab samlade statistiska uppgifterna gåfve vid handen,
att procenten af de vid sjömanskåren anstälda, som under sin anställningstid
hunne utbildas till högre tjenstbarhetsklass, väsentligt vexlade,
icke blott under olika år, inom olika yrkesgrenar och å de olika stationerna,
utan framför allt beroende på rekryteringskällan. Inom matrosafdelningen
hade sålunda de, som under senare åren karlskrifvits från
skeppsgossekåren, så godt som utan undantag blifvit utbildade till högre
tjenstbarhetsklass, under det att af de under åren 1896—98 genom
kontrakt för 2 år 4 månaders eller 2 år 8 månaders tjenstgöring vid
matrosafdelningen anstälda i medeltal blott 55 procent blifvit utbildade till
högre tjenstbarhetsklass. Af dem, som under åren 1888—92 enligt
1887 års organisation för 3 år 5 månaders tjenstgöring anstälts vid
värfvade stammens minörafdelning, hade i medeltal vid Karlskrona
station 62 procent och vid Stockholms station 45 procent blifvit utbildade
till l:a kl. eller förhandsminörer. Af eldarna åter hade under de senare
åren omkring 67 procent af ursprungligen antagna styrkan under tjenstetiden
utbildats till l:a kl. eldare.
Man hade dock ansett sig kunna i beräkningen öfver mobiliseringstillgången,
särskildt inom matrosafdelningen, antaga, att ett något högre
procenttal blefve utbildadt, än hvad hittills varit fallet.
I fråga om beräkningen öfver tillgången vore att märka, att tillgången
vore beräknad vid den tidpunkt på året, då skjutskolan och
öfriga ombord å flottans fartyg förlagda kurser blifvit afslutade, hvadan
tillgången af yrkesutbildade vid tidigare på året skeende mobilisering
måste blifva ej obetydligt mindre.
Af berörda bil. n:o 2 A framginge, att sedan den af 1898 års Riks
-
Statsutskottets Utlåtande N:o (i.
13
dag godkända organisationen af underofficers- och sjömanskårerna blifvit
genomförd, beräknades vid mobilisering af den materiel, som antoges
vara färdig vid 1902 års ingång, bristen af stam- och f. d. stamanstälda
uppgå till 82 underofficerare och underofficerskorpraler samt 464 yrkesutbildade
af matrosafdelningen, 2 underofficerare och underofficerskorpraler
samt 14 gemenskap af ekonomiafdelningen, 100 underofficerare
och underofficerskorpraler, samt 83 l:a kl. och 79 2:a och 3:e kl.
sjömän af eldareafdelningen, 15 underofficerare och underofficerskorpraler
samt 35 gemenskap af handtverksafdelningen, 25 underofficerare
och underofficerskorpraler samt 17 l:a kl. och 60 2:a och 3:e kl. sjömän
af minörafdelningen, eller sammanlagdt 224 underofficerare och
underofficerskorpraler och 752 gemenskap.
För den materiel, som antoges komma att nyanskaflas under 10- årsperioden 1902—1911, beräknades jemlikt bil. n:o 2 B uppstå ett
ökadt behof af 84 underofficerare och underofficerskorpraler, 247 yrkesutbildade
och 26 ej yrkesutbildade af matrosafdelningen, 29 gemenskap
af ekonomiafdelningen, 90 underofficerare och underofficerskorpraler,
138 l:a kl. och 120 2:a och 3:e kl. sjömän af eldareafdelningen samt
16 underofficerare och underofficerskorpraler af handtverksafdelningen,
hvaremot ett öfverskott förefunnes af 3 underofficerare å ekonomistaten
och 6 gemenskap af handtverksafdelningen, hvadan det ökade behofvet
blefve 187 underofficerare och underofficerskorpraler samt 554 gemenskap.
Den ökning i staterna för underofficers- och sjömanskårerna, som
chefen för flottans stab ansåge erforderlig för fyllande af bristen vid
1902 ars ingång, uppginge till sammanlagdt 121 underofficerare, 100
underofficerskorpraler och 600 gemenskap af sjömanskåren, sålunda
fördelade:
af underofficerskåren :
60 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),
29 » (maskinister),
5 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),
27 underofficerare af 2:a graden (maskinister);
= !2!;
af sjömanskåren:
100 man i l:a lönegraden, (underofficerskorpraler),
400 » i> 2:a » ,
200 » » 3:e »
= 700;
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Den ökning i samma stater, som beräknades erforderlig för ökadt.
behof under 10-årsperioden 1902—1911 uppginge till sammanlagdt 100
underofficerare och 555 gemenskap, sålunda fördelade:
af underofficer skår en:
15 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),
15 » (maskinister),
3 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),
30 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),
30 » » » (maskinister),
7 » » )> (rustmästare, torpedmästare eller
= 100; qvartersmän);
af sjömanskären:
100 man i l:a lönegraden,
200 » » 2:a » ,
255 » » 3:e »
— 555;
Som emellertid Riksdagen vid godkännande år 1898 af den förändrade
organisationen af sjömanskåren fäst det vilkor, att densamma
finge genomföras endast i den mån då utgående anslag dertill lemnade
tillgång, och visst belopp af aflöningsanslaget till och med år 1902
komme att tagas i anspråk för aflöning af permitterade årsklasser af
sjömanskåren enligt 1887 och 1894 års organisationer, kunde 1898 års
organisation först från och med år 1903 fullständigt genomföras; och
då dertill komme, att en vidtagen ökning af staterna för sjömanskåren
först efter flera års förlopp medförde den beräknade ökade tillgången
af yrkesutbildad stam- och f. d. stamanstäld personal, komme 1898 års
organisation att vid 1902 års ingång lemna en väsentligt mindre tillgång
än den i ofvanberörda bil. n:o 1 B angifna. Det vore derför af
synnerlig vigt, att den erforderliga ökningen af underofficers- och sjömanskårernas
stater med det snaraste genomfördes.
Som det för fyllandet af underbefäls- och korpralsposterna å den
moderna sjökrigsmaterielen och särskildt å våra endast under en kortare
tid och med ovant akterhandsfolk utrustade fartyg fordrades vida
större erfarenhet inom örlogstjenstens och sjömansyrkets olika grenar,
än som kunde hinna förvärfvas under den för bibringande af den första
yrkesutbildningen afsedda första anställningstiden, måste sjömanskårens
organisation i hvarje fall vara sådan, att densamma till väsentlig
del utgjordes af manskap, som qvarstode i tjenst efter den obligatoriska
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
15
första anställningstidens utgång. För att vid genomförandet af en
ökning af sjömanskåren tillförsäkra flottan en duglig bemanning, vore
det derför af synnerlig vigt, att åtgärder vidtoges icke blott för att öka
den årliga rekryt-kontingenten, utan äfven för att i flottans tjenst bibehålla
erforderlig del af det manskap, som afslutat sin första skolutbildning.
För att tillförsäkra flottan en ökad rekrytering ansåge chefen för
flottans stab att, bland andra, följande åtgärder borde tagas i öfvervägande
:
a) ökning af skeppsgossekåren;
b) bättre ordnande af rekryteringen af genom kontrakt antaget
manskap;
c) höjning af anslaget till rekryteringskost-nader och lega; samt
d) höjning af aflöningen för det yngre manskapet.
Som erfarenheten visat, att det från skeppsgossekåren karlskrifna
manskapet såväl i uppförande som i förmåga att tillgodogöra sig utbildningen
stode väsentligt öfver det genom kontrakt antagna manskapet,
vore det för erhållande af dugligt förhandsfolk af synnerlig
vigt, att sjömanskårens ökning icke uteslutande genomfördes genom
att öka rekrytkontingenten af det medelst kontrakt antagna manskapet.
Det ringa antal karlskrifna, som skeppsgossekåren årligen lemnade,
hade emellertid haft till följd, att karlskrifna skeppsgossar under senare
åren endast undantagsvis kunnat tilldelas annan afdelning än matrosafdelningen.
Som skeppsgossekåren dock borde bidraga till rekryteringen
äfven af sjömanskårens öfriga afdelningar, särskildt, ekonomi- och
minörafdelningarna, hade densamma redan med nuvarande styrka af
sjömanskåren visat sig lemna en mindre rekrytkontingent, än som för
en god rekrytering af sjömanskåren vore önskvärdt.
För utredning af det antal karlskrifna, som skeppsgossekåren med
sin i nu gällande stat bestämda styrka kunde påräknas årligen lemna,
bifogades en uppgift å antalet under åren 1887—99 antagna och karlskrifna
skeppsgossar. Af densamma framginge, att i medeltal blott 49
procent af de sökande blifvit antagna till skeppsgossar och att af de
till skeppsgossar åren 1887—96 antagna i medeltal blott 61 procent
eller 72 om året blifvit karlskrifna.
Den nuvarande skeppsgossekåren med en numerär af 320 skeppsgossar
kunde sålunda, under förutsättning att alla vakanser hvarje år
blefve fyllda, icke påräknas lemna mera än omkring 100 karlskrifna
om året.
Emellertid hade under åren 1895—99, sedan antagningen på hösten
ent rum, i medeltal funnits 95 vakanser, och 1899 års höst hade af
O 7
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
150 vakanser endast 78 blifvit fyllda, hvadan skeppsgossekåren under
nuvarande förhållanden i verkligheten syntes komma att lemna ett väsentligt
mindre antal karlskrifna än det nyss angifna af 100 om året.
Af det anförda framginge, att det för att erhålla ett större antal
karlskrifna icke vore tillräckligt att öka skeppsgossekårens i stat upptagna
antal, utan att åtgärder jemväl måste vidtagas för att öka antalet
vid skeppsgossekåren inträdessökande. Sedan en af anledningarna till
det minskade antalet inträdessökande genom inträdesålderns sänkande
från 16 till 15 år bortfallit, syntes nästa steg för att öka tillströmningen
till skeppsgossekåren böra vara att höja aflöningsförmånerna för
flottans manskap, i hvilket afseende hänvisades till hvad i det följande
komme att derom anföras.
Under förutsättning att en ökning af sjömanskåren blefve beslutad,
hade chefen för flottans stab hemstält, att ''åtgärder måtte vidtagas för
skeppsgossekårens ökande till sådan styrka, att 200 skeppsgossar kunde
årligen karlskrifvas.
Stabschefen hade låtit upprätta en kortfattad redogörelse för de
grunder, efter hvilka värfningen för närvarande förrättades vid Svea
lifgarde, Göta lifgarde samt första och andra Svea artilleriregementen.
Af densamma framginge, att väsentligt högre belopp än vid flottan
vore vid dessa truppförband anslagna till rekryteringskostnader och att
ersättning till värfvarne för hvarje antagen rekryt utgjort minst 40
kronor, men i vissa fall utgått med ända till 70 å 90 kronor.
Då det under de senare åren visat sig omöjligt att för sjömanskåren
värfva det antal rekryter, som fordrats för vakansernas fyllande,
och erfarenheten vid armén gåfve vid handen, att möjligheten att
erhålla rekryter mera vore beroende på den ersättning, som lemnades
värfvaren, än på en höjning af den till rekryten utgående legan, hade
stabschefen hemstält, att den genom kongl. kungörelsen den 20 maj 1898
bestämda ersättningen af 20 kronor för vid flottan antagen rekryt
måtte höjas.
Då denna ersättning icke alltid borde behöfva utgå med lika högt
belopp, syntes rekrvteringskostnaden böra beräknas efter det belopp,
som under normala förhållanden ansåges erforderligt, och den ökning
af ersättningen till värfvaren, som under vissa år kunde befinnas nödvändig,
böra bestridas med för ändamålet särskilt anvisade medel, och
föresloge stabschefen, att rekryteringskostnaden för hvarje vakans måtte
beräknas till 60 kronor, hvaraf i regeln högst 50 kronor skulle utgå
till värfvaren.
Under förutsättning af bifall till hvad i det följande komme att
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
17
föreslås rörande lega för allt manskap utom dem, som vore tjenstskyldiga
på grund af karlskrifning från skeppsgossekåren, till ett belopp
af 10 kronor per år, skulle legan för de genom kontrakt för 2 år 8
månader anställa utgå med 30 kronor och för de för 3 år 8 månader
anstälda med 40 kronor, hvilket belopp syntes fullt tillräckligt, särskildt
om 3:e och 4:e lönegraderna sammansloges, så att den nyantagne från
anställningens början erhölle aflöning i 3:e lönegraden.
Från sjömanshusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg,
Sundsvall och Karlskrona hade infordrats uppgifter rörande beloppen
af de månadshyror, som under åren 1895—99 varit gängse för besättningarna
å svenska handelsfartyg, hvilka vid nämnda sjömanshus påeller
afmönstrats. Af sagda uppgifter hade framgått, att månadshyrorna
för det i han delssjö farten anstälda manskapet från år 1895 till år 1899
i genomsnitt stigit med 5 kronor samt att månadshyran för det lägst
aflönade manskapet, nemligen lättmatroser och kollämpare, i regeln utgjorde
35 å 40 kronor samt för matroser och eldare vexlade mellan 45
och 55 kronor, och att endast undantagsvis någon å handelsfartyg tjenstgörande
åtnjöte så låg månadshyra som 30 kronor.
Dessutom åtnjöte manskapet å handelsfartyg samma förmåner in
natura som flottans manskap, med undantag af beklädnad, hvilken flottans
manskap erhölle af ki-onan till ett värde af högst 108 kronor per
år eller 9 kronor per månad.
Om värdet af beklädnaden lades till den aflöning per månad, som
gemenskapen vid flottan enligt gällande stat erhölle, funne man, att
manskapet i 4:e lönegraden erhölle 20 kronor, i 3:e lönegraden 31
samt i 2:a lönegraden 44 kronor, af hvilka belopp dock respektive 2,
4 och 5 kronor innehölles och insattes i postsparbanken.
Då den låga kontanta aflöning af 9 kronor per månad, som sålunda
för närvarande utbetalades i 4:e lönegraden, uti hvilken det manskap,
som genom kontrakt anstäldes vid sjömanskåren, enligt nu gällande
organisation under större delen af sin anställningstid komme att qvarstå,
säkerligen utgjorde en af de förnämsta orsakerna till de svårigheter, som
mötte att rekrytera sjömanskåren genom verkligt godt folk, hade chefen
för flottans stab hemstält, att sjömanskåren, utom den för underofficerskorpralerna
afsedda l:a lönegraden, måtte omfatta endast två lönegrader
med månadslön och dagaflöning i likhet med nuvarande 2:a och 3:e
lönegraderna, så att de, som antoges vid sjömanskåren, redan från anställningens
början erhölle aflöning i 3:e lönegraden.
Ett ytterligare stöd för denna framställning hade chefen för flottans
stab funnit uti de undersökningar, som under sommaren 1899 blifvit
Bill. till Itiksd. Prut. IDOG. 4 Sand. 1 Afd. 6 lliift. ii
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
verkstälda angående de vilkor, under hvilka beväringsmän kunde befinnas
villiga att taga anställning vid sjömanskåren, och af hvilka framgått,
att ingen kunde ifrågasättas vara villig att taga anställning vid
sjömanskåren mot lägre kontant aflöning än 30 kronor per månad.
De fordringar, som måste uppfyllas, för att manskapet skulle blifva
villigt att efter den obligatoriska första anställningstidens slut taga förnyad
anställning vid flottan, syntes i hufvudsak kunna sammanfattas
sålunda:
a) att manskapet under fritiderna åtnjöte all den frihet, som med
bibehållande af god ordning och disciplin vore förenlig;
b) att det äldre manskapet i största möjliga utsträckning medgåfves
rätt att bo i qvarter utom kasern;
c) att underofficerskorpralernas ställning förbättrades; samt
d) att aflöningsförmånerna för underbefälet och det äldre manskapet
åtminstone icke understege lefnadskostnaderna, och att skilnaden
mellan aflöningsförmånerna vid flottan och vid motsvarande
anställning i enskild tjenst, särskildt inom handelsflottan, icke vore så
stor, att manskapet af ekonomiska skäl lemnade sin anställning vid
flottan.
Rättigheten att bo i qvarter utom kasern tillämpades i ganska stor
utsträckning vid Karlskrona station, der enligt uppgifter från år 1895
inberäknadt underofficerskorpraler, 64 procent af sjömanskårens å stationen
närvarande styrka bodde i qvarter. Vid Stockholms station bodde
deremot vid samma tid endast omkring 20 procent utom kasern.
För att ett utsträckt medgifvande att bo utom kasern skulle, med
nuvarande höga hyreskostnader, kunna genomföras, vore emellertid
nödvändigt att öka icke blott antalet utan äfven beloppet af de till
manskapet från flottans underhållsanslag utgående inqvarteringsbidragen,
hvilka för närvarande på grund af kongl. brefvet den 14 november
1873 utginge med ett belopp per månad af 3 kronor vid Karlskrona
station och 4 kronor vid Stockholms station. Som det med nuvarande
låga inqvarteringsersättning för flertalet af flottans manskap icke vore
möjligt att begagna sig af dem tilläfventyrs medgifven rätt att bo
utom kasern, och detta förhållande icke vore utan betydelse i fråga om
manskapets villighet att taga förnyad anställning, hade chefen för flottans
stab hemstält, att inqvarteringsbidragen för manskapet måtte bestämmas
till sådant antal, att samtliga underofficerskorpraler och l:a kl.
sjömän, som sådant önskade och hvilka icke af disciplinära skäl borde
vara förlagda i kasern, kunde medgifvas rätt att bo i qvarter, samt att
inqvarteringsbidragens belopp per månad måtte höjas för underofficers
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
19
korpraler till 15 kronor vid Stockholms och 12 kronor vid Karlskrona
station samt för l:a kl. sjömän till 10 kronor vid Stockholms och
8 kronor vid Karlskrona station.
I sammanhang härmed hade föreslagits, att inqvarteringsbidragen för
underofficerare måtte utgå under hela året och höjas till sådant belopp,
att de bättre motsvarade det med dem afsedda ändamålet, och syntes
desamma fördenskull böra utgöra, för flaggunderofficer 300 kronor vid
Stockholms och 250 kronor vid Karlskrona station samt för underofficer
af 2:a graden 250 kronor vid Stockholms och 200 kronor vid
Karlskrona station.
För belysande af manskapets vid flottan befordringsutsigter samt
underofficerskorpralernas ställning gent emot arméns underbefäl lemnades
följande sammandrag af från stationsbefälhafvarna, sekundcheferna
för Svea och Göta lifgarden samt chefen för första Svea artilleriregemente
meddelade uppgifter rörande antalet, medelåldern och medeltjenstetiden
för dem, som under åren 1887—98 vid hvardera stationen
eller regementet utnämnts eller uppflyttats till respektive flaggunderofficer,
underofficer af 2:a graden och underofficerskorpral samt fanjunkare,
sergeant och distinktionskorpral.
Karlskrona station.....................
Stockholms station...................
Vid uppflyttning
till underoffieerskor- pral eller distink- tionskorpral.
Vid utnämning till
underofficer af 2:a
graden eller
sergeant.
Vid utnämning till
flaggunderofficer
eller fanjunkare.
Antal åren 1887—98
tippflyttade.
1
Medelålder i år. :
Medeltjonstetid i år.
Antal åren 1887—98
utnämnde.
Medelålder i år.
Medoltjenstetid i år.
Antal åren 1887—98
utnämnde.
Medelålder i år.
Medeltjenstotid i år.
223
137
31,6
27,2
11,8
7,6
131
66
36,9
32,o
17,9
12,4
48
32
51,4
46,3
31,2
26,6
Antal och medelålder .........
360
29,4
9,7
197
34,6
15,1
80
48,8
28,8
Svea lifgarde............................
120
24,1
5,0
25
27, s
8,i
18
43,o
22,6
Göta lifgarde.............................
106
23,8
4,2
12
26,1
6,7
5
43,6
25,4
Första Svea artilleriregemente ...
140
22.4
3,5
19
27,2
8,6
9
38,6
16,6
Antal och medelålder...........
366
23,4
4,2
56
27,o
7,1
32
41,7
21,6
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Af detta sammandrag framginge, att utnämning till underofjicerskorpral
vid flottan i allmänhet egde rum vid en mera framskriden såväl
lefnads- som tjensteålder än befordran till sergeant vid nämnda regementen,
d. v. s. den grad, som motsvarade underofficer af 2:a graden
vid flottan. Af uppgifterna framginge dessutom, att under det medelåldern
för de vid sagda regementen befordrade från 1887 till 1898
något sjunkit, hade ett motsatt förhållande egt rum vid flottan, der befordringsåldern
varit i jemnt stigande och sålunda för befordran till
underofficerskorpral stigit vid Karlskrona station från 29 till 34 år och
vid Stockholms station från 26 till 29 år.
Rörande höjning af underofficerskorpralernas aflöning hänvisades
till hvad i det följande derom anfördes.
Den erforderliga ökningen af 221 underbefäl hade i nu föreliggande
förslag fördelats mellan underofficerare och underofficerskorpraler i sådan
proportion, att antalet underofficerskorpraler efter ökningens genomförande
skulle, i öfverensstämmelse med den hittills följda principen,
vara lika stort som antalet underofficerare.
I fråga om aflöningsförmånerna för flottans manskap kunde det
visserligen tyckas, att den, som vore berättigad att af kronan erhålla
såväl beklädnad som portion och inqvartering in natura, skulle vara
oberoende af vexlingarna i lefnadskostnaderna. Dervid vore dock att
märka, att en stor del af det manskap, som ifrågakomma att taga förnyad
anställning vid flottan, uppnått den ålder, då de vore i begrep])
att bilda eget hem, och att dessa, om de icke erhölle aflöningsförmåner,
som motsvarade lefnadskostnaderna för den utom kasernen boende,
hellre sökte anställning i enskild tjenst.
Då jemväl erfarenheten visat, att ett stort antal af flottans äldre
manskap under senare åren lemnat sin anställning vid flottan, emedan aflöningsförmånerna
numera icke motsvarade de så väsentligt höjda lefnadskostnaderna,
hade chefen för flottans stab velat framhålla vigten deraf,
att åtgärder vidtoges för att höja aflöningen för flottans stammanskap,
och syntes det för bedömande af denna fråga vara nödvändigt att jemväl
taga hänsyn till den långa tid, som förflöte, innan gemenskapen
vid flottan vunne befordran till underofficerskorpral och underofficer.
För att möjliggöra en bättre rekrytering hade föreslagits en sammanslagning
af 3:e och 4:e lönegraderna, så att manskapet redan från
början af sin anställning vid sjömanskåren skulle erhålla något högre
aflöning; och för att de, som fullgjort fordringarna för uppflyttning i
l:a sjömansklassen, icke allför länge skulle komma att qvarstå i lägsta
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
21
lönegraden, hade vid beräknande af kostnaderna för erforderlig ökning
af flottans stampersonal förutsatts en proportionsvis större ökning af
antalet löner i 2:a än i 3:e lönegraden.
Då emellertid, enligt hvad förut anförts, det äldre manskapet vid
flottan vore i oundgängligt behof af sådan tillökning i aflöningsförmånerna,
att dessa komme att motsvara lefnadskostnaderna, hade det
synts önskvärdt att för denna aflöningsförbättring kunna erhålla sådan
form, att den, utan rubbning af de för de olika lönegraderna nu faststälda
aflöningsbeloppen, icke blott bidroge att öka antalet af dem, som
toge förnyad anställning, utan på samma gång utgjorde ett medel att
vid flottan qvarhålla företrädesvis det manskap, som utmärkt sig genom
godt uppförande.
På grund häraf hade chefen för flottans stab hemstält, att ökningen i
manskapets aflöningsförmåner måtte genomföras på det sätt, att dels
allt manskap utom det, som vore tjenstskyldigt på grund af karlskrifning
från skeppsgossekåren, erhölle lega å 10 kronor per år, att till
dem, som toge förnyad anställning, kontant utbetalas, då aftalet om
förnyad anställning träffades, dels de, som tillhörde uppmuntringsklass,
erhölle uppmuntringspenningar jemväl under tjenstgöring i land.
Som befordran till underofficer utgjorde målet för manskapets vid
flottan sträfvande, måste de förmåner, som tillkomme underofficerare,
utöfva ett väsentligt inflytande på manskapets större eller mindre villighet
att qvarstå i flottans tjenst. Af hvad förut anförts framginge, att
befordran till lägsta gradens underofficer vid flottan vunnes vid väsentligt
mera framskriden ålder eller i medeltal vid Karlskrona station 9,9
och vid Stockholms station 5 år senare än vid gardena och första Svea
artilleriregemente.
Man skulle under sådant förhållande kunna antaga, att proportionen
mellan flaggunderofficerare och underofficerare af 2:a graden åtminstone
icke vore ofördelaktigare än proportionen mellan motsvarande
grader vid den garnisonerade armén. Så vore dock ingalunda förhållandet.
Enligt den af 1898 års Riksdag godkända staten för flottans
underofficerskår skulle densamma utgöras af 36 flaggunderofficerare och
243 underofficerare af 2:a graden, eller 1 flaggunderofficer mot 6,7 underofficerare
af 2:a graden, under det att enligt arméns stater vid hvardera
lifgardet. funnes 10 fanjunkare och 20 sergeanter, eller 1 fanjunkare
mot 2 sergeanter, och å artilleriregementena 12 styckjunkare och
22 sergeanter, eller 1 styckjunkare mot 1,8 sergeant.
Då billigheten, särskildt med hänsyn till den högre befordringsåldern
vid flottan, syntes fordra, att flottans underofficerare i nu be
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
rörda afseende icke skulle vara sämre stälda än underofficerarne vid
armén, hade i kostnadsberäkningarna den erforderliga ökningen af underofficerskåren
förutsatts fördelad mellan flaggunderofficerare och underofficerare
af 2:a graden på det sätt, att underofficerskåren efter ökningen
skulle till en tredjedel utgöras af flaggunderofficerare och till
två tredjedelar af underofficerare af 2:a graden.
I fråga om underofficerares pensionering syntes hvad förut anförts
rörande pensionsåldern för kaptener vid flottan jemväl vara tillämpligt
å flottans underofficerare, och syntes i sammanhang med pensionsålderns
sänkande böra tagas under ompröfning, huruvida icke flottans underofficerare
i likhet med underofficerarne vid värfvadt garnisonsregemente
och fortifikationen kunde medgifvas pensionsrätt efter 25 tjensteår.
I fråga om behöflig ökning af flottans personal hade slutligen chefen
för flottans stab hänvisat till följande yttrande i det af 1880 års sjöförsvarskomité
den 10 augusti 1882 afgifna betänkande (sid. 77):
»Såsom ofvan är nämndt bör till grund för beräkningen af flottans
personal läggas den materiel samt de öfriga flottan tillhörande inrättningar,
för hvilka denna personal är afsedd.
Komitén har för detta ändamål uppgjort särskilda specialtabeller
bil. A. n:is 9—11, hvilka utvisa den personalfördelning, komitén i sådant
hänseende förutsatt. Enligt hvad af dessa framgår, har komitén
i fråga om flottans fartyg icke ansett berörda beräkning böra grunda
sig ensamt på de typer komitén till framtida anskaffning föreslagit,
enär tidpunkten för en så fullständig förändring af vår sjökrigsmateriel,
att densamma uteslutande af sådana utgjordes, i alla händelser syntes
alltför aflägsen samt försigtigheten torde bjuda att förutsätta möjligheten
af en långt förr inträffande mobilisering. Komitén har i stället
trott sig kunna taga till utgångspunkt materielens tillstånd vid den tid,
då jemlikt det uppgjorda, ofvan omförmälda byggnadsprogrammet en
första uppsättning af pansarbåtarna A, eller tre sådana båtar, hunnit anskaffas,
samt har fördenskull beräknat den för flottans fartyg erforderliga
personalen efter en materiel, bestående, jemte dessa tre pansarbåtar
A, af större delen utaf flottans nu egande stridsfartyg, med uteslutande
af sådana, hvilka ansetts altför gamla eller otidsenliga för att i krig
med fördel kunna användas och bemannas.»
Härefter hade chefen för flottans stab lemnat följande öfversigt af den
materiel, för hvilken 1880 års komité jemlikt den nyss åberopade till
dess betänkande fogade bil. A n:o 9 beräknat bemanning, och den
materiel, för hvilken bemanning vore erforderlig dels under år 1899,
dels vid 1902 års ingång.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
23
Antal
Materielens benämning.
för hvilken
1880 års
komité beräk- nat bemanning.
färdig år 1899.
färdig vid
1902 års in- gång.
pansarbåtar A numera l:a kl. pansarbåtar............
3
6
10
monitorer » 2:a » » ............
4
4
4
mindre pansarbåtar * 3:e » * ............
7
7
7
mindre pansarbåtar » afsedda för minpositions-
försvar................................................................
3
2
2
l:a kl. torpedbåtar.....................................................
—
13
15
minbåtar A numera 2:a kl. torpedbåtar .....................
9
9
11
minbåtar B » bevakningsbåtar..........................
*>30
l)7
‘)36
l:a kl. kanonbåtar......................................................
9
9
8
korvetter..................................................................
2
—
—
minfartyg numera torpedverkstadsfartyg.....................
1
1
2
depotfartyg » handminefartyg..............................
2
2
2
torpedkryssare ..........................................................
—
5
5
| Svensksund...............................................................
—
1
1
*) En del af dessa utgjordes af förhyrda privata ångslupar.
Vidare hade chefen för flottans stab anfört följande.
Uti det förslag till normalstat för ordinarie anslag under riksstatens
femte hufvudtitel, som funnes afgifvet i bil. A n:o 24 af komiténs
betänkande och som å sid. 133 i samma betänkande angåfves vara den
ordinarie utgiftsstat komitén föresloge att slutligen tillämpas — men
som, enligt hvad komitén å sid. 144 anförde, under öfvergångstiden
för aflöning af å reserv- och indragningsstater qvarvarande personal
samt ännu ej vakanssatte båtsmän beräknades blifva öfverskriden med
å sagda sida närmare angifna belopp — upptoges följande anslag till
aflöning åt flottans personal samt beklädnadsersättning åt underofficerare,
hvilken för närvarande utginge från aflöningsanslaget, nemligen:
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
aflöning åt flottans kårer och stater................................. kr. 1,680,314: 85
inqvarteringsbidrag till officerare och underofficerare... x> 24,800: —
premier åt värnpligtig! reservbefäl och underbefäl » 4,000: —
lega till stamrekryter af värnpligtige .............................. » 20,000: —
beklädnad åt underofficerare ............................................... » 47,400: _
Summa kronor 1,776,514: 85
Om derifrån afdroges såsom dagaflöning åt värnpligtige
beräknade ..................................................................... kr. 33,205: —
återstode för aflöning enligt 1882 års komitéförslag kronor 1,743,309: 85
Enligt de för år 1899 faststälda staterna vore anvisadt:
till
aflöning för flottans kårer och stater kr. 1,729,052: —
till ersättning för vakanta rusthåll ...... » 114,000: —
Summa kronor 1,843,052: —
Enligt för år 1899 faststälda stater beräknades
:
till aflöning för reservoch
indragnings
stater.
.................... kr. 71,663: 15
till dagaflöning och inqvartering
för officerare
vid reservstaten
..................... » 20,855: —
till aflöning af båtsmän » 10,020: — kr. 102,538: 15
Om detta belopp frånräknades, åter
stode.
..............................................- kr. 1,740,513: 85 kr. 1,740,513: 85
hvilket belopp med .............................................................. kr. 2,796: _
understege det af 1880 års komité i dess förslag till normalstat för
aflöning åt flottans kårer och stater ''beräknade beloppet.
Härvid syntes böra bemärkas, att slutsumman af de för år 1899 faststälda
staterna öfverstege det af Riksdagen anvisade beloppet med
kronor 48,078: 70, men att denna brist påräknades utjemnad genom
den tillgång, som beräknades uppstå till följd af vakanser m. m., under
det att 1880 års komité redan vid de särskilda staternas uppgörande
iakttagit att minska densamma med ett belopp af tillsammans 38,277
kronor 55 öre, som på grund af vakanser beräknades icke komma att utgå.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
25
Af det anförda framginge, att den af 1880 års komité föreslagna
organisationen icke varit afsedd att fylla bemanningsbehofvet för den af
sagda komité till anskaffning föreslagna materielen (14 större och 10
mindre pansarbåtar samt 80 torpedbåtar) utan endast för en materiel,
väsentligt understigande den nu befintliga, samt att, ehuru komitén förutsatt,
att flottans personal skulle ökas i den mån behofvet af bemanning
för materielen sådant kräfde, vore för år 1899 till aflöning af
flottans personal icke anvisadt större belopp än som af 1880 års komité
beräknats erforderligt vid en tidpunkt, då personalbehofvet väsentligt
understigit det nuvarande.
Departementschefen har förklarat sig anse den utredning, som af
chefen för flottans stab sålunda lemnats, till fullo ådagalägga det oafvisliga
behofvet af eu väsentlig ökning af flottans personal.
Af beräkningarna i bil. n:o 2 A och 2 B vid statsrådsprotokollet framginge,
att personal af reserven och beväringen i största möjliga utsträckning
afsetts att vid mobilisering ingå i flottans bemanning. Sålunda skulle
t. ex., med tillämpning af de för år 1902 föreslagna staterna, stajnpersonal
fylla endast 37 procent af strid sfartygens — torpedbåtarna undantagna
— behof af gemenskap, under det att återstående behofvet beräknats
skola fyllas genom f. d. stamanstälda och öfriga beväringsmän.
Vid sådant förhållande ansåge departementschefen någon minskning af
den proportion, hvaruti stampersonal beräknats skola ingå i flottans bemanning,
icke kunna vidtagas utan att materielens stridsvärde derigenom
i betänklig grad nedsattes.
Emellertid hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrat,
Kongl. Maj:t, sedan stabschefens förevarande förslag afgifvits, den 17
november 1899 tillsatt en komité med uppdrag att verkställa utredning
rörande ny organisation af kustartilleriet och fasta minförsvaret jemte
sammanhang härmed egande frågor, hvarvid Kongl. Maj:t tillika föreskrifvit,
att utredningen, som borde omfatta till nämnda vapenslag afsedd
personals antagning och utbildning, skulle verkställas med tilllämpning
af vissa angifna grunder, bland livilka jemväl ingått, att det
fästa minförsvaret skulle öfverflyttas till kustartilleriet. Med afseende
härå syntes den del af den föreslagna personalökningen för år 1902,
som vore afsedd för tjenstgöring vid fasta minförsvaret och å befästningarna
vid Karlskrona, nu icke böra upptagas; hvaremot den personal
från flottans kårer, som nu vore för nämnda tjenstgöring afsedd, måste för
de närmaste åren och således äfven för år 1902 oförminskad bibehållas.
Bill. till Rikad. Prut. UJ00. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Med afseende härå kunde den enligt stabschefens förslag vid 1902
års ingång erforderliga ökningen af stampersonal minskas med
6 kaptener,
4 löjtnanter och underlöjtnanter,
10 underofficerare (minörafdelningen) och
100 gemenskap (deraf 50 vid matros- och 50 vid minörafdelningen);
hvarjemte 10 underofficerskorpraler, hvilka upptagits såsom ökning
inom minörafdelningen, borde öfverföras till handtverksafdelningen.
Med iakttagande af detta afdrag och i sammanhang dermed gjord
mindre jemkning i underofficerarnes fördelning å stater skulle den vid
ingången af år 1902 erforderliga ökningen af personal sålunda utgöra för
officerskåren:
1 flaggman,
2 kommendörer,
5 kommendörkaptener af l:a graden,
5 b » 2:a b ,
18 kaptener af l:a klass,
8 b » 2:a » ,
26 löjtnanter,
10 underlöjtnanter,
10 aspiranter;
reservofficersaspiranter:
läkarestaten:
5 läkarestipendiater med 600 kronors stipendium,
5 » b 500 b b ,
= 10;
underofficer skuren :
45 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),
29 b (maskinister),
7 b (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),
27 underofficerare af 2:a graden (maskinister),
3 b bb b (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersmän),
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
27
sjömanskåren:
100 i l:a lönegraden,
400 i 2:a » ,
100 i 3:e » ,
= 600;
skeppsgossekär en:
80 skeppsgossar.
År 1912 skulle antagligen, derest kustartilleriets och fasta minförsvarets
omorganisation genomfördes på det sätt, som nu ifrågasatts, personalen
vid kustartilleriet hafva öfvertagit minförsvaret och sjöbevakningen
vid kustbefästningarna, hvadan den för denna tjenstgöring af chefen för
flottans stab beräknade personal från flottans kårer borde kunna frånräknas
den af stabschefen föreslagna ökningen. Med anledning häraf
kunde den personal, som af chefen för flottans stab beräknats såsom
ytterligare erforderlig vid ingången af år 1912, minskas med
3 regementsofficerare,
12 kaptener,
12 löjtnanter och underlöjtnanter,
31 underofficerare (deraf 17 vid matros- och 14 vid minörafdelniugen),
31 underofficerskorpraler (deraf 17 vid matros- och 14 vid minörafdelningen),
305 öfrigt manskap (deraf 180 vid matros- och 125 vid minörafdelningen).
Följaktligen skulle den ytterligare ökning, som hade beräknats böra
genomföras under åren 1902—1911, med en mindre jemkning af underofficerarnes
fördelning på stater, utgöra för
officerskåren:
1 kommendör,
1 kommendörkapten af l:a graden,
1 » » 2:a » ,
5 kaptener af l:a klass,
2 i) » 2:a » ,
12 löjtnanter,
6 underlöjtnanter,
= 28;
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
under officerskåren :
5 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),
16 » (maskinister),
2 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),
9 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),
32 » » » » (maskinister),
5 » » » » (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersmän),
- 69;
sjömanskären:
69 i l:a lönegraden,
50 i 2:a » ,
100 i 3:e » ,
= 219;
skeppsgossekåren:
100 skeppsgossar.
Då, såsom chefen för flottans stab framhållit, en ökning af personalen
först efter flera års förlopp medförde den dermed åsyftade ökningen
i tillgång på yrkesutbildad stam- och f. d. stamanstäld personal, vore
det önskligt att redan under år 1901 kunna genomföra den för år 1902
erforderliga personalökningen; men då det icke vore möjligt att på en
gång uppsätta hela den ökade personal, som enligt det nyss anförda
skulle erfordras vid 1902 års början, ansåge departementschefen, att
medel borde af innevarande års Riksdag äskas endast för så stor del
deraf, som under år 1901 syntes kunna uppsättas, nemligen af
officerskåren:
1 kommendör,
1 kommendörkapten af l:a graden,
2 kommendörkaptener af 2:a graden,
6 kaptener af l:a klass,
3 » » 2:a » ,
9 löjtnanter,
3 underlöjtnanter,
-25;
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
29
10 aspirauter;
reservofjicersaspiranter :
läkarestaten:
5 läkarestipendiater med 600 kronors stipendium,
5 » » 500 » » ,
= 10;
under oj''ficer skår en:
25 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),
19 » (maskinister),
5 » (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän),
9 underofficerare af 2:a graden (maskinister);
= 58;
sjömanskåren:
50 i l:a lönegraden,
200 i 2:a » ,
50 i 3:e » ,
= 300.
Beträffande den behöfliga ökningen af mariningeniörstaten, hvartill
chefen för flottans stab nu icke afgifvit förslag, ville departementschefen
i det följande yttra sig.
Den grund för beräkningen af den under åren 1902 —1911 behöfliga
ökningen af flottans personal, som omförmäldes i departementschefens
ofvannämnda embetsskrifvelse till chefen för flottans stab och efter
hvilken samma beräkning blifvit af stabschefen verkstäld, hänförde sig
till den plan för sjökrigsmaterielens ökning, som framlagts af 1892 års
komité för utredning af vissa frågor rörande denna materiel. Att
ökningen skulle fortgå långsammare än enligt denna plan borde icke
kunna ifrågasättas. Uppenbart vore emellertid, att om sjökrigsmaterielens
ökning under ifrågavarande period skulle komma att ega rum snabbare
eller eljest i annan ordning, än nu förutsatts, ökningen af personalen
måste derefter rättas.
Den af chefen för flottans stab väckta frågan om pensionering vid
lägre ålder än den nu bestämda för såväl officerare som underofficerare
syntes departementschefen vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet,
men då densamma utan tvifvel kräfde en rätt vidlyftig utredning, ansåge
lian, att med dess upptagande till vidare behandling borde anstå.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
I afseende på de förslag chefen för flottans stab framlagt beträffande
personalens aflöning sförhållanden m. m., ansåge departementschefen, i likhet
med bemälde stabschef, nödvändigt att, om den erforderliga ökningen
af flottans sjömanskår skulle kunna genomföras, något förbättra aflöningsförmånerna
för underofficerare och manskap samt att jemväl i öfrigt
vidtaga åtgärder för att underlätta rekryteringen och öka manskapets
villighet att qvarstanna i tjenst vid flottan utöfver den vid första antagningen
aftalade tjenstetiden. De af stabschefen i sådant syfte gjorda
framställningarna syntes derför förtjena synnerligt afseende och — med
de hufvudsakligen af ekonomisk hänsyn föranledda undantag, som nedan
omförmäldes, — böra bifallas.
Beträffande förslaget att från lönegraderna vid sjömanskåren utesluta
den lägsta, 4:e lönegraden, så att manskapet genast vid inträdet i tjenst
erhölle de aflöningsförmåner, som nu vore bestämda för 3:e lönegraden,
skulle genomförandet af detta förslag i hela dess utsträckning medföra
så dryga utgifter, att dess godkännande icke syntes böra ifrågasättas,
förr än man erfarit verkningarna af andra dels redan vidtagna, dels af
chefen för flottans stab föreslagna och af departementschefen förordade
åtgärder för rekryteringens underlättande. Dock syntes dagaflöningen
för manskapet i 4:e lönegraden kunna höjas från 20 till 30 öre, hvarjemte
möjlighet borde beredas att uppflytta manskapet i 3:e lönegraden,
så snart det fullgjort fordringarna för uppflyttning i 2:a sjömansklassen.
Då dessa fordringar i allmänhet vore fullgjorda vid utgången af juni
månad året efter det, under hvilket tjenstgöringen vid flottan börjat
borde tilldelandet af lön i den högre lönegraden ske vid samma tidpunkt
och staten i enlighet dermed uppställas.
För underofficerare och dem af sjömanskårens manskap, som erhållit
tillstånd att bo utom kasern, hade stabschefen föreslagit inqvartering
sbidrag till följande belopp:
vid Karlskrona vid Stockholms
station station
flaggunderofficer årligen.............................
........ kr.
250: —
300
underofficer af 2:a graden årligen ........
......... »
200: —
250
underofficerskorpral per månad .............
......... »
12: —
15
l:a kl. sjöman » » .............
......... »
8: —
10
hvarjemte chefen för flottans stab föreslagit, att inqvarteringsbidragen
till underofficerare måtte få utgå under hela året.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
31
De föreslagna beloppen hade departementschefen dels af sparsamhetshänsyn
dels för vinnande af en lämpligare afvägd fördelning ansett
kunna jemkas på följande sätt:
flaggunderofficer årligen...................
underofficer af 2:a graden årligen
underofficerskorpral per månad ....
l:a kl. sjöman » »
vid Karlskrona vid Stockholms
station
station
kr.
240: —
300: -
»
180: —
240: -
»
10: —
15: -
»
5: —
10: -
Samtliga dessa inqvarteringsbidrag ansåges böra utgå enligt nu gällande
grunder, dock med den ändring, att den, som vore gift eller ock
enkling med minderårigt barn, skulle åtnjuta inqvarteringsbidrag äfven
under tjenstgöring utom den station, han tillhörde. Sistnämnda bestämmelse
— hvilken borde gälla för både underofficerare och manskap —
påkallades af hänsyn dertill, att den, som hade familj, måste bibehålla
bostad vid stationen äfven under tjenstgöring utom stationen, hvarjemte
det syntes önskvärdt, att på detta sätt bereda underofficerare och manskap,
som bildat familj, någon afsevärd förmån under sjökommendering.
Om nemligen inqvarteringsbidrag under sådan kommendering måste af
den, som bildat familj, frånträdas, skulle de i öfrigt höjda aflöningsförmånerna
under sjötjenstgöringen motvägas af förlusten utaf inqvarteringsbidraget.
Om, såsom stabschefen föreslagit, manskapet i vidsträcktare omfattning
än hittills skulle beredas tillfälle att bo utom kasern, befriades
man i motsvarande grad från omsorgen att bereda ökadt kasernutrymme
för sjömanskåren.
Då departementschefen såsom förut anförts, icke ansett sig kunna
föreslå, att aflöningen till det nyan tagna manskapet måtte höjas till det
af chefen för flottans stab föreslagna belopp, kunde han icke heller
tillstyrka den nedsättning i den till det genom kontrakt antagna manskapet
nu utgående lega, som stabschefen, under förutsättning af aflöningens
höjning, föreslagit. Den ifrågasatta nedsättningen af legan
till nyantaget manskap skulle enligt departementschefens mening antagligen
inverka ogynsamt på rekryteringen, och'' hvad anginge den
föreslagna legan till rekapitulerande manskap, skulle denna näppeligen
kunna utöfva sådant inflytande på manskap, som redan en tid
varit i tjenst samt derunder haft tillfälle att lära känna och bedöma
aflöningsförmåner, befordringsutsigter m. m., att staten derför borde åtaga
sig den häraf betingade ökade utgiften.
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Deremot instämde departementschefen till fullo uti hvad chefen för
flottans stab anfört rörande beloppet af den ersättning, som bör utbetalas
för anskaffande af rekryter.
Likaledes syntes det departementschefen lämpligt, att de af manskapet,
hvilka särskildt ådagalade godt uppförande, måtte äfven under
tjenstgöring i land erhålla en särskild förmån i form af uppmuntringspenningar.
Dessa ansåges dock, då det vore önskvärdt, att aflöningsförmånerna
under den mera ansträngande och maktpåliggande sjötjenstgöringen
måtte förblifva i afsevärd mån högre än under tjenstgöring
i land, icke böra bestämmas till samma belopp som uppmuntringspenningarna
under sjötjenstgöring, och hade departementschefen
ansett dem lämpligen kunna utgå med hälften af sistnämnda belopp,
således med 15 öre i l:a, 10 öre i 2:a och 5 öre i 3:e uppmuntringsklassen,
allt per dag.
Mot hvad chefen för flottans stab föreslagit i fråga om fördelningen
af den erforderliga nya personalen mellan graderna inom officerskåren,
graderna och staterna inom underofficerskåren samt lönegraderna inom
sjömanskåren hade departementschefen icke, utöfver hvad af det förut
anförda framginge, funnit något att erinra.
Likaså funne departementschefen stabschefens förslag i fråga om
reservofficersaspiranterna och läkarestaten i allo välbetänkta och utförbara,
hvarvid han likväl ansåge sig böra erinra, att ökningen af det
årligen antagna antalet reservofficersaspiranter framdeles komme att
nödvändiggöra en ökning af anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare.
I fråga om skeppsgossekåren ansåge departementschefen, att den år
1902 borde ökas med 80 skeppsgossar och derefter med ytterligare 100.
Genom den af departementschefen förordade ökningen af officerskåren
med 75 officerare skulle flottans officerskår komma att till 1,6
procent utgöras af flaggmän, till 16,8 procent af regementsofficerare
och till 81,6 procent af kapteuer och subalternofficerare, under det att
motsvarande procenttal enligt för stammen nu gällande stater vore 1,7,
17,i och 81,2. Efter genomförandet af denna ökning skulle sålunda
befordringsutsigterna inom flottans officerskår komma att ställa sig
något ofördelaktigare än enligt nu gällande organisationsplan. Befordringsutsigterna,
jemförda med de hittillsvarande, komme dock i verkligheten
att ställa sig ännu ofördelaktigare, än af det anförda framginge,
då nemligen, såsom bil. n:o 4 vid statsrådsprotokollet utvisade, procenttalet
af regementsofficerare, på grund af tillvaron af reservstater,
varit väsentligt högre än det senast angifna. Af bil. n:o 3 vid samma
Statsutskottets Utlåtande N:o (t.
83
protokoll syntes, att proportionen mellan lägre och högre grader efter
ökningen jemväl skalle blifva, med hänsyn till befordringsutsigter, ogynsammare,
än i allmänhet vore fallet inom de utländska marinerna.
Af berörda bil. n:o 4 framginge, att antalet officerslöner vid flottan
å aktiva kårens stat vid 1800-talets början öfverstigit 300 och att antalet
officerare, om reserv- och indragningsstaterna medräknades, ända
till år 1866 öfverstigit den nu föreslagna staten af 250 officerare.
Enligt det nu förevarande förslaget skulle för såväl underofficerare
som manskapet deremot vinnas eu afsevärd förbättring i fråga om befordringsutsigter.
Härefter har departementschefen anmält, att han genom embetsskrifvelse
den 28 sistlidne november anmodat marinförvaltningen
att uppgöra särskilda beräkningar öfver kostnaden för den ökning
af flottans personal, som af chefen för flottans stab beräknats såsom
erforderlig dels, utöfver den personal, som upptoges i af Riksdagen
senast godkända stater, för bemanning af den materiel, som vid
ingången af år 1902 antoges vara färdigstäld, dels ock, utöfver den
för år 1902 behöfliga ökningen, för bemanning af den ytterligare
materiel, som vid ingången af år 1912 antoges vara färdigstäld, allt
med iakttagande af de i det föregående angifna jemkningar. Derjemte
skulle särskildt uppgifvas kostnaden för den del af den för år 1902
enligt nämnda grunder erforderliga personalökningen, som beräknades
kunna uppsättas under år 1901 och för hvilken medel sålunda borde
äskas för år 1901. Kostnadsberäkningarna borde för hvarje fäll uppgöras
dels under förutsättning att samtliga aflöningsförmåner bibehölles
oförändrade, dels ock under förutsättning att de af chefen för flottans
stab föreslagna förändringar i desamma med de af mig förordade jemkningar
komme till stånd. Tillika skulle uppgöras förslag till stater för
åren 1902 och 1901. Slutligen hade marinförvaltningen anmodats att inkomma
med yttrande angående den ökning af mariningeniörstatens personal,
som ansåges böra ega rum under hvartdera af åren 1902, 1912
och 1901 samt angående de ändringar i denna personals aflöning,
som kunde vara behöfliga, äfvensom med härpå grundade stater för
hvartdera af åren 1902 och 1901.
Departementschefen ginge nu att redogöra för marinförvaltningens
med anledning af hans sistberörda skrifvelse afgifna yttrande i fråga
om erforderlig ökning af mariningeniörstaten. Uti embetsskrifvelse den 8
sistlidne december hade marinförvaltningen i detta ämne anfört följande.
Vid behandlingen af denna fråga hade marinförvaltningen äfven
tagit under ompröfning det åt chefen för flottans stab i embetsskrifllih.
till ltiksd. Prat. Idol). 4 Sami. 1 Åfd. (i Uäft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o G.
velse den 16 juli 1897 afgifna och af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
med embetsskrifvelse den 31 i samma månad till marinförvaltningen
remitterade förslag till ombildning af mariningeniörstaten.
Mariningeniörstaten bestode nu, om byggmästare samt torped- och
miningeniörer frånräknades, af 1 öfverdirektör, 2 direktörer, 5 ingeniörer,
4 extra ingeniörer (i 2 lönegrader) samt 2 underingeniörer,
hvilka sistnämndas befattningar dock under en lång följd af år varit
obesatta på grund af det låga arfvode, 1,000 kronor, som för en hvar
af dessa vore bestämdt.
Att under den ökade verksamhet, som till följd af materielens ökning
de senare åren uppstått inom alla grenar af flottans förvaltning,
det varit möjligt för en så fåtalig mariningeniörstat att fullgöra det
ökade arbete, som särskildt kommit på denna stats del, både berott på
att tillfälliga arbetskrafter i ganska stor utsträckning anlitats för en del
förekommande ingeniörsarbeten. Med hänsyn till det ur flera synpunkter
mindre lämpliga häruti både behofvet af statens ökande under en följd
af år gjort sig högst känbart, hvilket varit så mycket naturligare, som
genom tillkomsten af senare tiders komplicerade krigsmateriel på mariningeniörstaten
stälts kraf, bvilka knappast kunde vara förutsedda vid
tiden för statens bildande. Härtill komme, att ingeniörer erfordrades
till större antal än förr till öfvervakande och kontroll af tillverkningen
vid enskilda verkstäder af bestäld fartygsmateriel. Framför allt gjorde
det af ökningen af fartygsmaterielen föranledda behofvet af sjökommenderade
mariningeniörer behofvet af statens ökande synnerligen trängande.
Visserligen hade sedan 1874 en ökning i personalen egt rum,
men den hade afsett endast beredandet af ingeniörskrafter vid min- och
torpedväsendet, och de tjenstemän, som af sådan anledning tillkommit,
hade endast undantagsvis kunnat tagas i anspråk för den allmänna ingeniörsverksamheten
vid flottan.
Enligt gällande mobiliseringsplan skulle vid mobilisering från och
med år 1902 erfordras följande personal vid mariningeniörstaten:
tjenstgörande i marinförvaltningen................................................................ 4
» å varfvet i Karlskrona......................................................... 7
» » » » Stockholm ............................................................ 6
samt för sjökommendering en ingeniör eller extra ingeniör å hvarje
l:a kl. pansarbåt och således på 10 dylika fartyg, färdiga år
1902 ......................................................................................................... 10
Summa 27
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
35
Då mariningeniörstatens stat upptoge en numerär, som, med inberäknande
af de obesatta två underingeniörsbefattningarna, uppginge
till 19, uppstode sålunda en brist af 8, hvilken brist marinförvaltningen
ansåge böra fyllas derigenom, att aflöning anvisades till följande nya
befattningar vid nämnda stat, nemligen
till en direktör, öfverdirektörsassistent i marinförvaltningen
............................................................... kr. 6,000: —
med fast arfvode................................................ » 500: — ^ 5500-
till 2 ingeniörer, hvardera....................................................... » 4,000: —
» 2 » d ........................................................... » 3,500: —
samt till 3 extra ingeniörer hvardera ................................... » 2,000: —
På grund deraf, att underingeniörsbefattningarna länge varit
obesatta och af förut nämnd anledning ej kunde besättas, utgjorde den
verkliga bristen 10 i stället för 8 personer; men skulle den här ifrågasatta
ökningen i staten beviljas, ansåge sig marinförvaltningen likväl
kunna föreslå, att de nu befintliga arfvodena till 2 underingeniörer, utgörande
tillsammans 2,000 kronor, indroges, detta så mycket hellre
som marin förvaltningen i det följande gjorde framställning om bildande
af en mariningeniörstatens reserv för att bereda en ytterligare tillgång
af ingeniörer vid flottan.
1 afseende på den föreslagna nya direktörsbefattningen och de tre
extra ingeniörerna hade marinförvaltningen anfört följande.
Enligt instruktionen för öfverdirektören vid mariningeniörstaten
den 13 juni 1896 skulle, under den tid öfverdirektören åtnjöte semester
eller tjenstledighet eller befunne sig på tjensteresa, hans tjenst
uppehållas af en öfverdirektörsassistent. På grund af såväl detta assistentens
åliggande som af de vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, som
tillkomme denne tjensteinnehafvare, vore det lämpligast och hade efter
institutionens tillkomst i allmänhet varit fallet, att assistentbefattningen
skötts af en af de vid mariningeniörstaten anstälda direktörerna. Under
vissa tider hade väl assistentbefattningen varit förenad med befattningen
såsom chef för ingeniördepartementet vid flottans härvarande station,
men icke utan olägenhet, och då på grund af de ökade göromålen
inom marinförvaltningens ingeniörafdelning assistentens tid helt och
hållet erfordrats för göromålen derstädes, hade annan person förordnats
att uppehålla chefsbefattningen tillika med verkstadsföreståndaretjensten
vid nämnda varfsdepartement. Då emellertid jemväl för denna chefsbefattning
borde, såsom alltid afsetts, vara anstäld en direktör, enär verkstadsföreståndaren
uteslutande erfordrades för sina särskilda göromål i
Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
36
denna egenskap, ansåge marinförvaltningen nödvändigt, att, förutom ökadt
antal ingeniörer, äfven en ny direktör tillkomme. Dessutom och då
direktörerna vid stationerna, mot afstående af 500 kronor å aflöningen,
åtnjöte förmånen af boställe, hvilken torde kunna värderas till minst
1,000 kronor, men den i marinförvaltningen tjenstgörande öfverdirektörsassistenten,
om han vore direktör, gånge i mistning af denna förmån, hvithet
alltså torde kunna betraktas såsom en minskning i hans aflöning af
500 kronor, hade marinförvaltningen tillika ansett nödvändigt, att i
staten för kåren, i sammanhang med upptagandet af aflöning för en ny
direktörstjenst, också upptoges såsom arfvode åt öfverdirektörsassistenten
i marinförvaltningen ett belopp af 500 kronor såsom ersättning för
den öfriga direktörer tillkommande förmånen af fri bostad.
Äfven om den tillökning i mariningeniörstatens personal, som sålunda
ifrågasatts, komme till stånd, skulle dock i en ej långt aflägsen
framtid behof af ytterligare ingeniörspersonal gifva sig till känna, särskild!
vid mobiliseringar af större omfattning. De svårigheter, som i
detta afseende kunde vara att motse, syntes kunna undvikas genom inrättandet
af en mariningeniörstatens reserv, hvilken skulle rekryteras
derigenom, att underingeniörer efter viss anställningstid vid flottan
skulle afgå från den aktiva staten, med skyldighet att inträda i reserven.
Marinförvaltningen ansåge sig böra biträda detta af chefen för flottans
stab väckta förslag så mycket hellre, som för dess genomförande icke
kräfdes andra kostnader än arfvoden till aspiranterna för den utbildningstid,
under hvilken de borde vara aktivt anstälda vid flottan.
Emellertid ansåge marinförvaltningen sjelfva benämningen underingeniör
ej vara fullt lämplig, utan syntes dessa böra benämnas extra
ingeniörer. Bemälda underingeniörer skulle enligt stabschefens förslag,
mot 1,200 kronors fast arfvode och dagaflöning till beräknadt belopp
af 720 kronor om året, anställas på förordnande med 6 månaders
uppsägningstid i likhet med nu anstälda extra ingeniörer. Anställningen
skulle afse en tid af 4 år och tjena såsom pröfvo- och utbildningstid.
Enligt marinförvaltningens mening vore dock det föreslagna
sättet för aflöningens utgående mindre lämpligt och utbildningstiden
väl lång; och ansåge marinförvaltningen, att dessa extra ingeniörer
borde vara tre till antalet och anställas en för hvarje år samt upptagas
i aflöningsstaten med ett fast arfvode af 2,000 kronor för
hvardera med skyldighet dels att efter tre års tjenstetid vid flottan
afgå till reserven, dels ock att intill fyllda 40 år på kallelse — allt
enligt närmare föreskrifter, som framdeles kunde varda i detta och
andra afseenden meddelade angående mariningeniörstatens reserv —
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
37
infinna sig till tjenstgöring i flottans öfverstyrelse eller å dess stationer
och fartyg.
Beträffande öfriga vid kåren anställda direktörer och ingeniörer ansåge
marinförvaltningen, utom hvad anginge deras antal, ingen annan
ändring erforderlig än att de samtliga, såsom chefen för flottans stab
föreslagit, borde tillsättas medelst fullmakt. För närvarande tillsattes
en del af ingeniörerna medelst förordnande.
För att bilda sig ett omdöme, huru nu föreslagna antal ingeniörer
komme att ställa sig till antalet ingeniörer i andra med vår marin jemförliga
europeiska mariner, syntes man kunna utgå från den förutsättningen,
att behofvet af teknisk personal borde vara beroende på flottmaterielens
storlek, hvilken i sin ordning kunde uttryckas dels med totala tontalet
af alla till de respektive marinerna hörande fartygen, dels med totala
maskinkraften.
Delades dessa hufvudsummor med antalet tjenstgörande ingeniörer,
erhölles siffror, hvilka för de särskilda marinerna relativt angåfve, huru
behofvet af teknisk personal blifvit tillgodosedt. För anställande af
sådan jemförelse ville marinförvaltningen såsom exempel anföra, huru
förhållandena i berörda hänseende stälde sig vid österrikiska, holländska,
danska samt svenska marinerna. Om man vid sådana jemförelser
inom samtliga mariner uteslöte de medlemmar af den tekniska personalen,
hvilka tillhörde torped-, min- samt väg- och vattenbyggnadsväsendet,
äfvensom för samtliga mariner upptoge tontalet och maskinkraften
af såväl befintliga som under byggnad varande sjögående fartyg, erhölles
med tillhjelp af de officiella uppgifter, som för år 1899 funnes
att tillgå, följande resultat i afrundade tal:
Summa
deplacement i
ton af sjö- gåendo fartyg.
Summa
indikerade
hästkrafter.
Summa teknisk
personal af
officers värdig- het med undan- tag af torped-,
min- samt väg- och vatten- byggnads- ingeniörer.
Tontal
per teknisk
individ.
Hästkraft
per teknisk
individ.
Sverige..............................
(31,000
108,000
so
3,050
5.400
Danmark ...........................
46,000
68.000
55
836
1,236
Holland...............................
135,000
156,000
60
2,250
2,600
Österrike.............................
149,000
977,000
210
709
1,319
38
Statsutskottets Utlåtande N:o (i.
Häraf framginge, att den tekniska personalen vore i förhållande
till totala tontalet afsevärdt större inom nyss angifna utländska mariner
än den, som, om nu föreslagen tillökning bifölles, komme att finnas
i den svenska; och äfven med kännedom om det i allo förtjenst fulla
sätt, hvarpå maskinistpersonalen i vår flotta hittills fyllt sina'' åligganden
och på grund hvaraf behofvet af sjögående ingeniörer vid mobilisering
kunde, jemfördt med anförda utländska mariners, något inskränkas,
blefve dock underlägsenheten i antalet ingeniörer vid svenska
flottan, jemfördt med sagda utländska mariners, påfallande.
I enlighet med den uppfattning, marinförvaltningen uttalat rörande
den ökning i mariningeniörstaten, som vore oundgänglig och borde
kunna åstadkommas, hade marinförvaltningen uppgjort och öfverlemnade
nu förslag till ny stat för flottans mariningeniörstat, slutande på ett
belopp af 100,500 kronor.
Denna stat vore att anse såsom normalstat, utvisande ställningen
vid den tidpunkt, då nu föreslagna omorganisation af mariningeniörstaten
blifvit genomförd, eller år 1903. Af de der upptagna tre extra
ingeniörerna komme nemligen endast en att antagas för hvarje år,
hvadan fulla antalet uppnåddes först med år 1903, medan 2 i staten
upptagna arfvoden till extra ingeniörer å tillhopa 4,000 kronor ej komme
att utgå för år 1901 och ett dylikt arfvode å 2,000 kronor ej utginge
förr än år 1902. Förslag till stat för åren 1902 och 1901 äfvensom
för år 1903 bifogades jemväl.
I afseende på de enligt statförslaget ifrågasatta aflöningsförhöjningarna
efter 5 och 10 års tjenstgöring ville marinförvaltningen erinra,
att enligt nu gällande stat sådan förhöjning för torped- och miningeniörerna
utginge allenast med 500 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring; men då dessa ingeniörer hade föga utsigt till befordran
vid staten, hade marinförvaltningen ansett billigt och rättvist, att de,
likasom ingeniörer i högsta lönegraden och statens civila tjenstemän i
allmänhet, erhölle två löneförhöjningar, den ena efter 5 och den andra
efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring; och hade marinförvaltningen i
enlighet härmed föreslagit två löneförhöjningar för dem, hvaremot marinförvaltningen
icke för ingeniörerna i de två lägsta lönegraderna föreslagit
mera än en löneförhöjning, enär dessa tjenstemän genom erhållande
af en andra löneförhöjning skulle bekomma aflöning, lika stor
med eller större än den, som tillkomme ingeniörer i högre lönegrad
utan sådan förhöjning.
För bestridande af de ökade utgifter från anslaget till ålderstillägg,
hvilka skulle ifrågakomma för beredande af de föreslagna löne
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
39
förhöjningarna, syntes någon ökning af detta anslag, som vore förslagsanslag,
ej vara erforderlig, utan borde det vara tillräckligt att erhålla Riksdagens
medgifvande dertill, att i sammanhang med den ändring i staten
för mariningeniörstaten, som af bifall till ifrågavarande framställning
blefve eu följd, finge meddelas bestämmelse om den aflöningsförhöjning,
hvarom nu vore sagd!
På grund af det nu anförda hade marinförvaltningen hemställt, att till
nästkommande Riksdag blefve aflåten proposition derom, att Riksdagen
måtte, med godkännande af nu afgifna förslag till stat för mariningeniörstaten,
bevilja den för statens tillämpning erforderliga ökning
af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater.
Med embetsskrifvelse den 8 sistlidne december hade marinförvaltningen
vidare öfverlemnat infordrade kostnadsberäkningar och förslag till
stater.
Af kostnadsberäkningarna hade upprättats sammandrag, livilka vore
såsom bil. n:o 5 och n:o G fogade vid statsrådsprotokollet.
Beträffande kostnadsberäkningarna och de föreslagna staterna hade
marinförvaltningen i sin sistnämnda skrifvelse anfört följande.
Reserv- och indragningsstaier samt båtsmän hade i beräkningarna
sammanförts i en post, emedan samtliga dessa kategorier inom en nära
framtid komme att utgå ur flottans bemanning. I kostnaden för ifrågavarande
personal både jemväl inräknats dagaflöning och inqvarteringsbidrag
för de officerare af reserven, livilka för närvarande tjenstgjorde,
en såsom befälhafvare för uppfordrade båtsmän och andra såsom båtsmanskompauichefer.
Berörda kostnad hade för år 1900 beräknats till sammanlagdt
86,300 kronor. Denna summa syntes, med ledning af hvad
som hitills egt rum, kunna beräknas genom afgången å ifrågavarande
stater och fortgående vakanssättning nedgå med i medeltal 10,000 kronor
om året, hvadan det medelsbehof, hvarom nu vore fråga, kunde antagas
blifva minskadt år 1901 till 76,300 kronor och för år 1902 till 66,300
kronor. 1 enlighet härmed skulle från år 1910 icke erfordras medel
till aflöning af reserv- och indragningsstaterna samt båtsmän, på grund
hvaraf den för år 1912 beräknade ökningen af anslagsbehofvet reducerats
med motsvarande belopp.
Hvad staten för sjömanskåren anginge, hade dagaflöningskostnaden
minskats med det af varfvets medel till aflöning af sjömanskårens
manskap utgående belopp, hvilket förslagsvis beräknats till 30,000
kronor. Antalet arfvoden till korpraler, hvilket för närvarande vore 84,
hade förutsatts blifva ökadt till 100. Vid beräknande af i denna stat
40
Statsutskottets Utlåtande N:o G.
jemväl uppförda inqvarteringsbidrag för sjömanskårens manskap hade
med ledning af uppgifter, som infordrats från stationerna, blifvit förutsatt,
att vid Karlskrona station 95 procent af underofficerskorpralerna
och 50 procent af l:a klass sjömännen samt vid Stockholms station
75 procent af underofficerskorpralerna och 25 procent af baklass sjömännen
vore gifta eller enklingar med minderåriga barn; och hade
för dessa beräknats inqvarteringsbidrag för hela året. Till öfrig! manskap
hade, då inqvarteringsbidraget utginge för hel månad, oafsedt- om
tjenstgöringen i land varat en eller flera dagar i månaden, beräknats
inqvarteringsbidrag för 10 månader eller 1 månad mera än den tid,
för hvilken dagaflöning i land vore för sjömanskårens manskap beräknad.
A inqvarteringsstaten vore upptagna inqvarteringsbidrag för såväl
officerare som underofficerare. Vid beräknande af kostnaderna för inqvarteringsbidrag
till officerare hade förutsatts, att officerare af följande
grader innehade de befattningar, som funnes upptagna i den af 1899
års Riksdag godkända staten för de militära befattningar vid flottan,
hvilkas innehafvare åtnjöte boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar,
nemligen vid Karlskrona station 10 flaggmän och regementsofficerare
och 22 kaptener samt vid Stockholms station 18 flaggmän
och regementsofficerare och 34 kaptener, äfvensom att 3 kaptener,
tjenstgörande vid sjökarteverket, från dettas stat åtnjöte inqvarteringsbidrag.
Det belopp, som skulle utgå såsom inqvarteringsbidrag i penningar
till innehafvare af de i inqvarteringsstaten upptagna militära
befattningar, vore med hänsyn dertill, att chefen för underbefäls- och
exercisskolorna samt en kompanichef vid sjömanskåren å Stockholms
station från och med den 1 oktober 1899 icke åtnjöte boställe, upptaget
till 38,300 kronor.
Vid sådant förhållande hade det återstående antalet officerare vid
stammen, för hvilka inqvarteringsbidrag enligt anmärkning 1 i inqvarter
ngsstaten borde beräknas, förutsatts dels år 1901 blifva vid Karlskrona
station 2 regementsofficerare, 3 kaptener och 47 löjtnanter och
underlöjtnanter samt vid Stockholms station 7 regementsofficerare, 9
kaptener och 45 löjtnanter och underlöjtnanter, dels år 1902 blifva vid
Karlskrona station 5 regementsofficerare, 8 kaptener och 56 löjtnanter
och underlöjtnanter samt vid Stockholms station 13 regementsofficerare,
21 kaptener och 60 löjtnanter och underlöjtnanter, och hade inqvarteringsbidrag
för dessa beräknats att utgå under samma antal dagar
som dagaflöningen i land, eller 335 dagar för regementsofficerare, 305
dagar för kaptener och 275 dagar för löjtnanter och underlöjtnanter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
41
Till inqvarteringsbidrag för dessa officerare hade efter denna grund
upptagits ett belopp af 30,945 kronor för år 1901 och 45,740 kronor
för år 1902.
I den senast godkända staten för inqvarteringsbidrag för vissa
militära befattningar beräknades 14 underofficerare, nemligen 3 i Karlskrona
och 11 i Stockholm, åtnjuta boställe. Vid beräknande af kostnaderna
för inqvarteringsbidrag till underofficerare hade eu tredjedel af
nyssnämnda underofficerare förutsatts vara flaggunderofficerare, och de
öfriga underofficerare af 2:a graden. Enligt uppgifter, som infordrats
från stationerna, hade af de underofficerare, som icke åtnjöte boställe,
95 procent förutsatts vara gifta eller enklingar med minderåriga barn;
och hade för dessa beräknats inqvarteringsbidrag för hela året. För
öfriga underofficerare hade inqvarteringsbidrag beräknats utgå under
samma tid som den, för hvilken dagaflöning i land beräknats, eller 305
dagar. Sålunda hade för åren 1901 och 1902 beräknats erforderligt
respektive 70,590 och 83,200 kronor.
I förslaget till dag aflöning sstat hade, likasom i den nu gällande
staten, uppförts den från aflöningsanslaget utgående dagaflöningen för
officerare och underofficerare af stammen samt för läkare. Dagaflöningen
vore för alla officerare och de underofficerare, som vore styrmän,
konstaplar eller skeppare, beräknad för hela året, eller 365 dagar.
Den dervid erhållna summan vore förslagsvis minskad dels med det
belopp, som beräknades blifva inbesparadt derigenom, att dagaflöning
under sjökommendering icke utginge från aflöningsanslaget, dels med
dagaflöning för dem af nyssnämnda officerare och underofficerare, som
tjenstgjorde å varfven, hvilken dagaflöning förslagsvis beräknats för de
förra till 20,000 kronor, dervid besigtningsmännen ej antagits vara
stamofficerare, samt för de senare till 8,000 kronor, dels ock med de
belopp, respektive 2,400 kronor och 1,900 kronor, Indika enligt 1899
års stater beräknades att till aflöning åt stamofficerare utgå från anslagen
till sjökrigsskolan och sjökarteverket.
Det belopp, som inbesparades under sjökommendering, vore beräknadt
efter följande grunder. Enligt uppgifter, som erhållits från flottans
stab, hade under femårsperioden 1895—99 sjötiden i medeltal per
år utgjort för flaggman och regementsofficer 45 dagar, för kapten 75
dagar samt för löjtnant och underlöjtnant 127 dagar. Som den för
personalen föreslagna ökningen vore proportionsvis större än den ökning
i öfningsanslaget, som inträdde från och med innevarande år,
hade vid beräkningen af den minskning i dagaflöningskostnaden, som
efter genomförandet af personaltillökningen kunde påräknas genom sjö
Bih.
till Riksd. Prat. 1900. 4 Sami. I Afd. (i Käft. C
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
kommendering, sjötiden förutsatts blifva för flaggman och regementsofficer
30 dagar, för kapten 60 dagar samt för löjtnant och underlöjtnant
90 dagar. Enligt förutnämnda från flottans stab erhållna uppgifter
hade under 5-årsperioden 1895—99 sjötiden för underofficer i medeltal
utgjort 70 dagar; men hade af nyss antydt skäl denna sjötid vid beräkningen
af minskningen i dagaflöningskostnaden efter personalökningens
genomförande antagits blifva 60 dagar.
För maskinist-, rustmästare-, torpedmästare- och qvartersmansstaterna
vore . dagaflöningen i land enligt hittills följda grunder beräknad att
bestridas af varfvens medel. Dagaflöningen till uppbördsmän för i 2:a
beredskap förlagda fartyg, hvilken för närvarande utginge från underhållsanslaget,
hade beräknats i stället skola utgå från aflöningsanslaget,
enär dylik kommendering, sedan materielens förläggande i beredskap
numera hufvudsakligen komme att bestämmas med hänsyn till de militära
krafven på en snabb mobilisering, borde få anses vara en militär
tjenstgöring snarare än varfstjenstgöring.
Aflöningen för underofficerare å månadslönarestat och varfsmaskinister
inginge ej i beräkningarna.
Efter att sålunda hafva redogjort för marinförvaltningeus yttrande
och beräkningar har departementschefen vidare anfört följande.
De af marinförvaltningen framstälda förslag beträffande mariningeniörstaten,
ansåge han böra godkännas, dock med den ändring beträffande
ingeniörernas anställning, att de vid första antagandet skulle anställas
endast tillsvidare med uppsägningstid af sex månader, såsom för närvarande
förfores vid anställandet af torped- och miningeniörer. Under det
att de, som utbildades till officerare, upprepade gånger underkastades bedömande
i afseende på deras lämplighet för framtida anställning vid flottan,
innan de erhölle fullmakt såsom officerare, kunde pröfning i sådant
hänseende i allmänhet ej ega rum beträffande ingeniörerna före deras
anställning vid flottan. Efter förloppet af ett år borde fullmakt kunna
utfärdas för den sålunda endast tills vidare anstälde, derest han under
sin tjenstgöring befunnits för densamma lämplig.
Hvad beträffade de af marinförvaltningen uppgjorda förslagen till
stater för mariningeniörstaten, syntes hvad marinförvaltningen derom
anfört icke innefatta giltigt skäl att till Riksdagens godkännande
framlägga särskilda stater för åren 1902 och 1903, utan borde den i
förslaget till stat för sistnämnda år upptagna personalen få anses angifva
personalbehofvet vid ingången af år 1902. Likaledes syntes anledning
saknas att bibehålla den skilnad i fråga om skyldighet att afstå
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
43
viss del af lönen, då fri bostad åtnjutes, som i gällande stat förefunnes
mellan byggmästare och ingeniör, i det att byggmästare i nämnda fall
af sto de 360 kronor men ingeniör endast 300 kronor. Byggmästare, som
i fråga om aflöningsförmånernas belopp vore likstäld med ingenör,
syntes ej böra afstå större del af lönen än ingeniör.
Öfver chefens för flottans stab förslag i fråga om läkarestaten hade
infordradt yttrande den 8 sistlidne december afgifvits af medicinalstyrelsen,
som dervid till alla delar anslutit sig till de af stabschefen i
ämnet uttalade åsigter. Dessutom hade medicinalstyrelsen i särskilda
skrifvelser till Kongl. Maj:t den 14 september 1898 och den 25 september
1899 föreslagit ökande af antalet läkarestipendier vid flottan, såsom behöfligt
jemväl under fredstid, hvilket förslag af marinförvaltningen blifvit
tillstyrkt. Departementschefen ville i detta sammanhang erinra derom, att
Kongl. Maj:t den 8 sistlidne december utfärdat förordning om upprättande
af en läkarestat i flottans reserv, hvarigenom en af de utaf stabschefen
föreslagna åtgärderna redan blifvit vidtagen.
Mot de af marinförvaltningen öfverlemnade förslag till stater för
flottans officerskår, för reservofficersaspiranter vid flottan, för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår,
för flottans läkarestat, och å dagaflöning till officerare, underofficerare
och läkare vid flottan från anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater, alla afseende den vid ingången af år 1902 erforderliga personalen,
äfvensom till motsvarande stater att tillämpas år 1901 hade
departementschefen icke funnit något att i sak erinra. Förslaget till
stat för de militära befattningar, hvilkas innehafvare åtnjöte boställe
eller inqvarteringsbidrag i penningar, hade måst underkastas vissa jemkningar
med hänsyn till det den 8 december 1899 — samma dag som
marinförvaltningens förslag afgifvits — faststälda nya reglementet för
flottan, utan att dock härigenom de för ändamålet beräknade kostnaderna
behöft höjas.
De från anslagen under hufvudrubriken flottans personal å femte
hufvudtiteln utgående kostnaderna för den vid ingången af år 1902
erforderliga personalen skulle enligt de af marinförvaltningen verkstälda
beräkningar och de detta protokoll bilagda förslag till stater utgöra
från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater:
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
för officerskåren (stat bil. n:o 7 vid statsrådsprotokollet) kr. 545,500: —
» reservofficersaspiranter (stat bil. n:o 8 vid statsrådsprotokollet).
........................................................ » 26,700: —
» underofficerskåren (stat bil. n:o 9 vid statsrådsprotokollet)
................................................................... » 369,600: —-
» sjömanskåren (stat bil. n:o 10 vid statsrådsprotokollet).
............................................................................ » 1,136,825: —
» skeppsgossekåren (stat bil. n:o 11 vid statsrådsprotokollet)
............................................................... » 14,965: —
» mariningeniörstaten (stat bil. n:o 12 vid statsråds
_
protokollet) .................................................................. » 100,500: —
» civilstaten (enligt nu gällande stat)........................ » 128,100: —
» ecklesiastikstaten (enligt nu gällande stat)............ » 8,550: —
» läkarestaten (stat bil. n:o 13 vid statsrådsprotokollet)
........ » 34,100: —
» poliskåren (enligt nu gällande stat) ........................ » 27,800: —
» inqvarteringsstaten för officerare och underofficerare
(stat bil. n:o 14 vid statsrådsprotokollet),
förslagsvis.................................................................... » 167,240: —
» reserv- och indragningsstaterna samt båtsmän, förslagvis.
...................................................................... » 66,300: —
» dagaflöning till officerare, underofficerare och
läkare (stat bil. n:o 15 vid statsrådsprotokollet),
förslagsvis..................................................... » 273,540: —
Summa kronor 2,899,720: —
Om härifrån droges det för år 1900 för aflöning
åt flottans kårer och stater tillgängliga belopp........... kr. 1,887,452: —
så blefve den erforderliga ökningen ................................ kr. 1,012,268: —
Den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna utgående kostnaden för den år 1902
erforderliga personalen skulle utgöra
för sjömanskåren................................................................... kr. 333,000: —
» skeppsgossekåren............................................................... » 29,200: —
Summa kronor 362,200: —
Då anslaget för innevarande år utgjorde............... kr. 286,550: —
blefve ökningen på detta anslag ................................... kr. 75,650: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
45
I anslaget till naturaunderhäll påkallades för den
vid ingången af år 1902 erforderliga personalen en
ökning af................................................................................... kr. 157,058: 30
För den vid ingången af år 1902 erforderliga personalen skulle
den ökning, som kräfdes i nämnda tre anslag, följaktligen belöpa sig
till sammanlagdt kronor 1,244,976: 30.
Kostnaden för den ytterligare personalökning, som beräknades böra
genomföras under åren 1902—1911, skulle enligt ofvanberörda bil. n:o
5 utgöra
från aflöningsanslaget ............
» beklädnadsanslaget..........
» naturaunderhållsanslaget
................... kr. 207,358: 75
..................... » 31,609: —
..................... » 76,448: —
Summa kronor 315,415: 75
Den enligt marinförvaltningens beräkningar och bilagda förslag
till stater för år 1901 erforderliga kostnaden skulle utgöra från anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater:
för officerskåren (stat bil. n:o 16 vid statsrådsprotokollet).
............................................................................ kr. 437,800: —
» reservofficersaspiranter (stat bil. n:o 17 vid statsrådsprotokollet).
......................................................... » 26,700: —
» underofficerskåren (stat bil. n:o 18 vid statsrådsprotokollet)
................................................................ » 318,440: —
» sjömanskåren (stat bil. n:o 19 vid statsrådsprotokollet)
........................................................................ » 1,015,815: —
» skeppsgossekåren (enligt nu gällande stat)........... » 11,972: —
D mariningeniörstaten (stat bil. n:o 20 vid statsrådsprotokollet)
................... » 96,500: —
» civilstaten (enligt nu gällande stat).......................... » 128,100: —
» ecklesiastikstaten (enligt nu gällande stat) ............ )> 8,550: —
» läkarestaten (stat bil. n:o 21 vid statsrådsprotokollet).
............................................................................ » 34,100: —
» poliskåren (enligt nu gällande stat)........................... » 27,800: —
Transport kr. 2,105,777: —
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Transport kr. 2,105,777: —
för inqvarteringsstaten för officerare och underofficerare
(stat bil. n:o 22 vid statsrådsprotokollet),
förslagsvis................................................................. » 139,835: —
» reserv- och indragningsstater samt båtsmän förslagsvis
................................................:.................... » 76,300: —
» dagaflöning till officerare, underofficerare och
läkare (stat bil. n:o 23 vid statsrådsprotokollet),
förslagsvis ................................................ » 222,570: —
Summa kronor 2,544,482: —
Jemfördes denna summa med summan af för innevarande
år till aflöning för flottans kårer och stater
tillgängliga medel ................................................................ kr. 1,887,452: —
så visade sig, att för år 1901 erfordrades en ökning af
ifrågavarande anslag å................................................ kr. 657,030: —
Den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna utgående kostnaden skulle för år
1901 utgöra
för sjömanskåren ................................
.. kr. 299,700: —
» skeppsgossekåren .......................
..... » 23,360: —
kr.
323:060: —
Då samma anslag för år 1900
utgjorde .................
»
286,550: —
skulle ökningen å detta anslag för
år 1901 uppgå till
kr.
36,510: —
Å anslaget till natur aunder håll skulle ökningen
för år 1901 utgöra ............................................................. kr. 72,598: 40
Sammanlagda ökningen för år 1901 af ifrågavarande tre anslag
skulle således utgöra kronor 166,138: 40.
Den nu föreslagna ökningen af flottans personal påkallade ej höjning
af andra anslag under femte hufvudtiteln än de nu omförmälda. Hvad
särskildt anslaget till flottans nybyggnad och underhåll beträffade, vore
visserligen ett större belopp än för närvarande beräknadt att från detta
anslag utgå såsom dagaflöning till personal, tjenstgörande å varfven,
men denna ökning ansåges till fullo uppvägas af motsvarande minskning
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
47
i summan af den aflöning, som under nuvarande förhållanden från
samma anslag utginge till särskildt anstälde daglönare å varfven. Dessutom
uppkommer en verklig minskning i utgifterna å underhållsanslaget,
derest såsom föreslagits, inqvarteringsbidrag till manskap vid sjömanskåren
komme att utgå från aflöningsanslaget. De för detta ändamål
erforderliga utgifter bestredes för närvarande från underhållsanslaget
och vore i senast faststälda stat för fördelning af detta anslag beräknade
till 25,286 kronor. Om sistnämnda belopp fråndroges den nyss angifna
ökade kostnaden för år 1901, erhölles den verkliga ökade kostnaden för
sagda år.
Då aflöning till permitteradt manskap, tillhörande sjömanskåren
enligt 1887 och 1894 års organisationer, komme att utgå äfven under
åren 1901 och 1902, kunde staterna för underofficers- och sjömanskårerna
under sistnämnda två år genomföras endast i den mån afgången
bland sagda permitterade manskap sådant medgåfve.
Då det vidare syntes uppenbart, att det under riksstatens femte
hufvudtitel uppförda anslag af 114,000 kronor till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län,
hvilket anslag under de senare åren, på grund af Riksdagens för hvarje
år särskildt fattade beslut, fått inräknas bland tillgångarna till aflöning
för flottans kåi-er och stater, fortfarande komme att blifva för fyllande
af behofvet under denna anslagstitel erforderligt, ansåge departementschefen
skäl saknas att vidare bibehålla detta ersättningsanslag såsom
en särskild titel i riksstaten, utan syntes detta kunna ur riksstaten utgå,
mot det att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater höjdes
med motsvarande belopp.
På det att nödiga förberedelser måtte kunna vidtagas för möjliggörandet
afleden år 1902 erforderliga personalökningen, borde Riksdagens
godkännande af de med hänsyn till personalbehofvet vid ingången af
samma år uppgjorda förslagen till stater redan nu begäras; men då,
på sätt ofvan anförts, det icke vore möjligt att under år 1901 uppsätta
hela den år 1902 behöfliga ökade personalen, syntes anslag af innevarande
års Riksdag böra äskas för sagda staters genomförande endast
med afseende på den del af ifrågavarande ökade personal, som kunde
under år 1901 uppsättas.
Kongl. Maj:ts nu förevarande framställningar åsyfta dels godkännande
af ett flertal nya stater afseende förhållanden vid flottan efter
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1902 års ingång, la vilka stater dock skulle för 1902 och följande år
tillämpas endast i den mån Riksdagen dertill beviljade anslag. Dels
har föreslagits till godkännande vissa öfvergångsstater för år 1901
samt anvisande af medel motsvarande dessa stater samt äldre oförändrade
stater. Uti statsrådsprotokollet har derjemte redogjorts för de
ökningar i personal och anslag, som skulle för åren 1903 —1912 erfordras
under förutsättning, att flottans materiel under sistnämnda period
utvecklades på närmare angifvet sätt. Utskottet finner det vara synnerligen
fördelaktigt, att Riksdagen, på sätt sålunda skett, blifvit satt i
tillfälle att taga kännedom äfven om de utvidgningar och anslagsökningar,
hvilka af Kongl. Maj:t anses nödvändiga för en mer aflägsen
framtid än den närmaste statsregleringsperioden, enär derigenom vinnes
en tydligare uppfattning af de framlagda förslagens inbördes sammanhang,
ändamålsenlighet eller nödvändighet.
Af de sålunda lemnade utredningarna har utskottet visserligen funnit,
att till följd af flottans ökade materiel en ökning af personalen är
redan under år 1901 behöflig och att personalökningen säkerligen
måste äfven derefter tillsvidare fortgå såväl för att fylla besättningsbehofvet
för redan anskaffad eller beslutad materiel som ock i män af
materielens tilläfventyrs skeende ytterligare ökning. Dock har utskottet
icke kunnat finna det nödvändigt att stater redan nu må af Riksdagen
godkännas att gälla först från och med år 1902, helst dessa
stater i allt fall skulle, på sätt ofvan blifvit nämndt, tillämpas endast
i den mån, Riksdagen dertill beviljade anslag, och således träda i fullständig
tillämpning först efter förloppet af kortare eller längre tid,
som ansetts böra sättas i förhållande till den småningom fortskridande
ökningen i tillgången å personal att fylla staternas numerär. Det
lärer deremot enligt utskottets mening vara tillräckligt, att förslag till
ökade stater blifva framdeles för Riksdagen framlagda allt efter som
det må visa sig möjligt att erhålla personal till de erforderliga nya
tjenstebefattningarnes besättande. Med hänsyn till hvad utskottet sålunda
anfört, anser utskottet sig böra i sin hemställan afse endast det
förslag Kongl. Maj:t för år 1901 framlagt, men då de stater, hvilkas
godkännande utskottet kommer att här nedan föreslå, alltså icke kunna
betraktas såsom öfvergångsstater till andra jemväl fastställa stater, har
utskottet ur deras öfverskrift uteslutit orden »att tillämpas under år
1901».
Hvad alltså Kongl. Maj:ts förslag för år 1901 angående skilda
delar af flottans personal beträffar, har utskottet efter noggrann pröfning
af förslagen och efter inhemtande af ytterligare upplysningar i
Statsutskottets Utlåtande N:o G.
49
ämnet funnit samma förslag vara i allmänhet väl grundade och böra i
hufvudsak biträdas. Emot förslagen till stater för flottans officerskår,
för reservofficersaspiranter vid flottan och för flottans underofficerskår
har utskottet sålunda icke funnit skäl till erinran och tillstyrker derför
desammas godkännande.
Hvad derefter beträffar förslaget angående sjömanskåren, har
utskottet ansett, att den föreslagna ökningen med 50 sjömän i 3:dje
lönegraden (s. k. 2:a klass sjömän) icke under år 1901 är fullt erforderlig,
hvaremot utskottet icke funnit anledning till erinran mot ökningen
med 50 sjömän i l:sta och 200 i 2:dra lönegraden (underofficerskorpraler
och l:sta klass sjömän), hvilka lönegrader innefatta de vigtigaste
förhandsmännen, som icke lämpligen torde kunna af mindre
utbildadt manskap ersättas. De principer, som ligga till grund för
Kongl. Maj:ts förslag att höja rekryteringskostnaden från 20 till 60
kronor för vakans, har utskottet icke kunnat biträda, ehuruväl utskottet
uppmärksammat de skäl, som i statsrådsprotokollet (sid. 16 och 32)
anförts för nämnda förslag. Det har nemligen synts utskottet icke
vara en rigtig metod att, om rekryteringen visar sig möta svårigheter,
söka afhjelpa dessa genom att medgifva bättre förmåner för dem, som
värfva rekryter. Sant är visserligen, att det sätt, som utskottet
alltså icke finner sig kunna gilla, allmänt tillämpas jemväl vid värfning
till härens olika truppförband. Dock håller utskottet före, att på längden
de reela förmåner, som åtfölja anställning vare sig vid hären eller
flottan, böra, då de blifva mer allmänt kända, verka mer för rekryteringens
underlättande än det stundom kanske ganska olämpliga nit hos
mellanhänder, som kan uppväckas af en riklig värfningsersättning.
Utskottet, som erfarit, att under senaste år det funnits nödigt att,
utöfver det anslagna beloppet 20 kronor, af andra medel tillägga 10
kronor, så att värfvaren måtte erhålla 30 kronor, samt att omkostnaderna
för rekrytens inställelse vid antagningstillfället m. in. enligt
det nya antagningssystemet beräknats till 10 kronor, anser sig, då den
kostnad, som sålunda visat sig oundgänglig, uppgår tillhopa till 40
kronor för vakans, af ofvan anförda skäl icke böra föreslå höjning till
högre belopp än det sistnämnda, och håller derjemte före, att i staten
bör inryckas uttryckligt stadgande, att häraf må till värfvaren utgå högst
30 kronor. Då till följd af de åt manskapet nu föreslagna inqvarteringsersättningar,
ökade uppmuntringspenningar in. 11. förmåner, hvilkas
beviljande utskottet anser sig böra tillstyrka, det är att hoppas, att äldre
manskap skall i högre grad än hittills befinnas villigt att rekapitulera —
hvarigenom ju sjömanskårens ökning skulle ske på ett för flottan fördelBih.
till Riksd. /''rot. 11)00. 4 Hund. / Åfd. G Iliift. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o ti.
aktigare sätt än genom ökning uteslutande af antalet nyantaget manskap
— samt äfven med den hittillsvarande rekryteringskostnaden
antalet vakanser vid flottan icke varit anmärkningsvärdt stort, anser
utskottet, att nämnda höjning torde visa sig fullt tillräcklig. Emot
Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt beträffande sjömanskåren har utskottet ej
funnit skäl till erinran. Statens slutsumma har till följd af de af
utskottet sålunda förordade ändringar kunnat minskas med 23,500
kronor till 992,315 kronor.
Hvad vidare angår Kongl. Maj:ts förslag i afseende på flottans
mariningeniörstat, flottans läkarestat, staten för de militära befattningar
vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de icke åtnjuta boställe i kronans
hus, erhålla inqvarteringsbidrag i penningar, samt staten å dagaflöning
till officerare, underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till
aflöning för flottans kårer och stater, har utskottet funnit dem samtliga
böra till Riksdagens godkännande förordas.
Förslaget att ur riksstaten utesluta anslaget å 114,000 kronor till
ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre
härad af Kalmar län samt i stället öka aflöningsanslaget med motsvarande
belopp har utskottet jemväl ansett böra tillstyrkas.
Till följd af ofvanberörda nedsättning med 23,500 kronor å sjömanskårens
stat blifver den erforderliga anslagsökningen minskad med
detta belopp eller från 771,030 kronor till 747,530 kronor.
Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställningar, att Riksdagen,
dels godkänner stater för flottans officerskår, för
reservofficersaspiranter vid flottan, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår, för flottans mariningeniörstat,
för flottans läkarestat, för de militära
befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest
de icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag
i penningar, samt å dagaflöning till officerare,
underofficerare och läkare vid flottan från anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater af den
lydelse bilagorna n:is 1—8 vid detta utlåtande utvisa,
dels ock — med uteslutande ur riksstaten af anslaget
å 114,000 kronor till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län — i riksstaten för år 1901 höjer an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
51
slaget till aflöning för flottans kårer och stater, nu
1,773,452 kronor, med 747,530 kronor till 2,520,982
kronor.
l:o a). Uti en till Riksdagen den 23 februari innevarande år aflåten
proposition (n:o 51) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, vid bifall
till hvad Kongl. Maj:t i en annan samma dag aflåten proposition föresloge
angående ändring i grunderna för pensionering af löntagare vid
flottans läkarestat, medgifva, att inqvarteringsbidrag måtte utgå till dem
af nedannämnda läkare vid flottan, på hvilka de i nyssnämnda proposition
föreslagna nya pensioneringsgrundema skulle blifva tillämpliga och
hvilka icke åtnjöte fri bostad i kronans hus, med följande årliga belopp,
nemligen:
för fältläkaren................................................................................... kr. 600: —
» regementsläkare i Karlskrona .............................................. » 435: —
» »i Stockholm............................................... 600: —
» förste bataljonsläkare i Karlskrona....................................... » 165: —
» » »i Stockholm ...................................... » 337: 50
Beträffande denna framställning kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema.
2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1901
höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
från 286,550 kronor till 323,060 kronor, eller med 36,510 kronor.
Departementsshefen har beträffande denna förhöjning åberopat utredningen
under punkten 1, till hvilken jemväl utskottet får hänvisa.
Med anledning af den af utskottet förordade inskränkning uti den
för år 1901 ifrågasatta ökningen af sjömanskåren kommer höjningen å
nu ifrågavarande anslag att minskas med kostnaden för beklädnad och
sängservis för 50 man, utgörande efter 111 kronor per man, tillhopa
5,550 kronor, hvadan anslagsökningen skulle blifva 30,960 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkten l:o härofvan föreslagit, i riksstaten för
Angående en
Kongl. Maj:ts
proposition.
Angående
höjning af anslaget
till beklädnad
åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.
[3.]
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående
ökning af
detta anslag.
[4.]
Angående
höjning af
detta anslag.
[5.]
år 1901 höja reservationsanslaget till beklädnad åt
sjömans- och skeppsgossekårerna från 286,550 kronor
med 30,960 kronor till 317,510 kronor.
Naturaunderhåll.
3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1901 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll från 419,870 kronor till
492,470 kronor eller med 72,600 kronor.
Departementschefen har erinrat, hurusom af utredningen till punkten
1 framginge, att af der föreslagen ökning af flottans personal betingades
jemväl ökning i nu förevarande anslag med 72,598 kronor 40
öre eller i jemnadt tal 72,600 kronor.
Till de 50 man i 3:dje lönegraden af sjömanskåren, hvilka utskottet
föreslagit icke skola i staten nu upptagas, var af Kongl. Maj:t beräknad
en kostnad för naturaunderhåll å 9,535 kronor. Fråndrages detta
belopp den nu ifrågasatta anslagsökningen 72,600 kronor, återstår en
summa af 63,065 kronor, hvilken för jemnande af anslagets slutsumma
torde böra höjas till 63,130 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkten l:o härofvan föreslagit, i riksstaten för
år 1901 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll, nu
419,870 kronor, med 63,130 kronor till 483,000 kronor.
Flottans nybyggnad och underhåll.
4:o. Uti punkten 5 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1901 höja anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll från 1,300,000 kronor till 1,725,000 kronor,
eller med 425,000 kronor.
I denna fråga inhemtas af statsrådsprotokollet (sid 48—52) följande.
1 skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1901 hade marinförvaltningen
beträffande anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
53
Under en följd af år hade detta anslag visat sig otillräckligt för
de ändamål, anslagets titel angåfve. Alltsedan det. vid 1886 års riksdag
höjdes från sitt förutvarande belopp 1,078,800 kronor till 1,200,000
kronor kunde knappt någon med anslagets medel bekostad nybyggnad
sägas hafva förekommit.
Den vid statsrådsprotokollet såsom bilaga n:o 24 fogade uppgift
visade, hvilken jemförelsevis ringa del af anslaget som blifvit under
några år använd för arbeten, som möjligen borde hänföras till nybyggnad
men med måhända lika stort skäl kunde betraktas som underhåll.
Anslaget hade således till allra största delen tagits i anspråk för
flottans underhåll. Men äfven för detta ändamål hade anslagsbeloppet
allt sedan år 1886 visat sig i en för hvarje år växande grad otillräckräckligt.
Den under åren 1892—1896 beviljade ökning i anslagsbeloppet
med tillhopa 100,000 kronor hade i sjelfva verket icke medfört
någon förstärkning af anslaget, emedan ökningen endast utgjort
ett knappt tillmätt vederlag för den ökning i utgifter, som åsamkats
varfven derigenom, att till följd af båtsmanshållets vakanssättning den
ytterst billiga arbetskraft man egde i båtsmännen måste utbytas mot
mycket dyrare daglönare. Anslagets storlek i förhållande till de behof,
som skolat dermed fyllas, kunde fördenskull sägas hafva förblifvit oförändrad
från år 1887.
Sedan dess hade marinförvaltningen i sina årligen aflåtna skrivelser
med beräkning af anslagsbehofvet för andra året derefter framhållit
otillräckligheten af anslagets belopp. Till belysning af förhållandet
under 12-årsperioden 1888—1899 mellan anmälda behofvet af och tillgången
å anslagsmedel för flottans underhåll hade marinförvaltningen
låtit upprätta en tablå (bil. n:o 25 vid statsrådsprotokollet), utvisande ej blott
de af varfscheferna vid fråga om fördelning af hvarje års underhållsanslag
hos marinförvaltningen äskade belopp för underhåll dels af fartyg och
båtar, dels af hus och byggnader samt för åtskilliga behof och för
aflöning, utan äfven de belopp, som kunnat för hvartdera ändamålet
anvisas, och skilnaden mellan de behöfliga och de anvisade beloppen.
Enligt de för anslagets användning gällande föreskrifter hade detsamma
äfven skolat användas till varfsförrådens förstärkande; men dertill
hade under ifrågavarande 12-årsperiod, åtminstone vid Karlskrona
station, icke kunnat afses någon del af de betydliga summor, som
varfsehefen för ändamålet begärt.
Af förenämnda tablå visade sig, att, medan af varfscheferna anmälda
behofvet utgjort 1,334,102 kronor 63 öre, hade kunnat anvisas
endast 1,109,627 kronor 25 öre eller 83,17 procent af anmälda behofvet,
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
och att skilnaden mellan behof och anvisning utgjort 224,475 kronor 38
öre, allt i medeltal för hvarje år af ifrågavarande 12-årsperiod.
Att sådant oaktadt det varit möjligt att öfverhufvud bestrida flottans
underhåll, hade berott hufvudsakligen derpå, att underhållet begränsats
till det nödvändigaste, således i första rummet till stridsfartygen,
men för öfrig!, särskildt i fråga om hus och byggnader, kajer
m. m., fått, i den mån nödvändigheten att hålla sig inom anvisade
medel sådant kräft, eftersättas.
Hvad anginge orsakerna till anslagets otillräcklighet, härrörde denna
i första rummet deraf, att den år 1886 beviljade anslagsförhöjningen
varit alltför ringa. Varfscheferna hade då beräknat den erforderliga
höjningen till 430,780 kronor, men af marinförvaltningen hade tillstyrkts
endast en förhöjning af 361,500 kronor. Enligt varfschefernas förslag
skulle anslagsspån hafva stigit till 1,508,780 kronor och enligt marinförvaltningens
till 1,440,300 kronor. Af Kongl. Maj:t hade hos Riksdagen
äskats i jemnadt tal 1,440,000 kronor; men Riksdagen hade höjt
anslaget endast till 1,200,000 kronor.
Om anslaget således redan varit för litet för underhållet af den
flotta, vi egde år 1887, hade otillräckligeten deraf blifvit ännu påtagligare
inför den kraftiga tillväxt, hvaråt vår flotta derefter, isynnerhet
under de senaste åren, haft att glädja sig. År 1887 hade vår första
pansarbåt Svea blifvit färdig, och sedermera hade tillkommit dels ytterligare
fem pansarbåtar af l:a klass, hvarjemte ännu en dylik pansarbåt
vore under byggnad, dels fem torpedkryssare, deraf likväl två ännu
vore under byggnad, nio l:a kl. torpedbåtar, deraf tre under byggnad,
en 2:a kl. kanonbåt samt två öfningsskepp, om ett sådant ännu ej fullt
färdigbygdt medräknades, äfvensom två 2:a kl. torpedbåtar. Underhållskostnaden
för dessa fartyg — utom de två öfningsskeppen, om
hvilka särskild uppgift saknades rörande deras underhållskostnad, —
hade beräknats till sammanlagdt 283,800 kronor årligen. Förutom nu
nämnda fartyg hade under ifrågavarande tidrymd tillkommit ett icke
ringa antal för fasta minförsvaret, stationerna och varfven erforderliga
småfartyg, hvilkas underhållskostnad icke heller blifvit särskildt beräknad.
Att underhållskostnaden för dessa till stor del mycket dyrbara
fartyg måste vara betydlig, vore uppenbart. Det tekniska elementet i
vår materiel hade blifvit alltmer förherskande. Det vore numera ej
blott fråga om maskiner för fartygets framdrifning och styrande. Tornvridningsmekanismerna,
anordningarna för ammunitionstransporten, för
elektrisk kraftöfverföring och belysning samt för uppvärmning, hela
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
55
torpeddetaljen in. m. hade gjort nutidens stridsfartyg till ett system af
invecklade maskiner, hvilkas underhåll fordrade ett i hög grad yrkesskickligt
arbete. Att detta medfört stegrade kraf på arbetsmaskiner i
varfvens verkstäder och yrkesskicklighet hos deras arbetare, vore tydligt,
likasom att dessa kraf tagit sig uttryck i ökade utgifter.
I afsevärd mån hade äfven den senare tidens uppdrifna pris på
både arbete och materialier medverkat till att göra ifrågavarande anslag
otillräckligt.
I fråga om den erforderliga anslagsökningen hade varfscheferna
lemnat utredning, hvaraf framginge, att nämnda ökning beräknats för
Karlskrona stations varf till 344,689 kronor och för Stockholms stations
varf till 199,807 kronor, eller till sammanlagdt 544,496 kronor.
Sistnämnda summa vore visserligen mycket större än skiluaden
mellan de af varfscheferna under senaste 12-årsperioden i medeltal årligen
anmälda behof och dem anvisade belopp, men detta förhållande
berodde uppenbarligen derpå, att den hänsyn till sannolikheten att af
det faktiskt tillgängliga anslaget erhålla äskadt belopp, hvilken vid årsbehofvets
beräknande förefunnits, ej kunnat göra sig gällande vid nu
ifrågavarande beräkningar.
Af det arifördadiade marinförvaltningen funnit framgå, att en ökning
af ifrågavarande anslag vore nödvändig; och hade marinförvaltningen
med stöd af den gjorda utredningen ansett, att ökningens belopp ej
kunde sättas lägre än 500,000 kronor; på grund hvaraf marinförvaltningen
hemstält om proposition till Riksdagen angående anslagets
höjande med sistnämnda belopp.
Efter denna redogörelse har departementschefen för egen del anfört,
att hvad marinförvaltningen sålunda anfört syntes honom innefatta fullt
giltiga skäl för den af marinförvaltningen föreslagna höjningen af ifrågavarande
anslag. Af ofvanberörda bil. n:o 25 framginge, att skilnaden
mellan de af varfscheferna anmälda behofven och de anvisade beloppen,
i stort sedt, varit i ständigt stigande och för år 1899 uppgått till
542,065 kronor 96 öre, eller i det närmaste till samma siffra som den
af marinförvaltningen såsom erforderlig uppgifna höjningen af anslaget,
544,496 kronor.
Emellertid gjorde hänsyn till andra anslagsbehof nödvändigt att
såvidt möjligt inskränka höjningen af nu förevarande anslag. Från den
af marinförvaltningen föreslagna höjningen 500,000 kronor ansåge
departementschefen kunna afdragas nedan omförmälda belopp.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
På grund deraf, att medel till aflöning för flottans poliskår från
ock med innevarande år anvisats under anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater, upphörde det hittills från underhållsanslaget till varfspolisens
i Karlskrona aflöning anvisade belopp af 25,500 kronor att utgå
från sistnämnda anslag.
Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna [1, 2] hemstälts
beträffande inqvarteringsbidrag åt manskapet vid sjömanskåren,
hvilka inqvarteringsbidrag skulle utgå från aflöningsanslaget, skulle
besparas de inqvarteringspenningar å tillhopa 25,286 kronor, som hittills
anvisats på underhållsanslaget.
Varfschefen vid Stockholms station hade i de ökade underhållskostnaderna
beräknat underhåll för 2 under byggnad varande l:a kl.
pansarbåtar. Detta vore i fråga om den ena af dessa pansarbåtar, Dristigheten,
som beräknades vara färdig i slutet af innevarande år, fullt befogad!;
men beträffande den andra — en af dem, som vore afsedda att
anskaffas för det af 1899 års Riksdag beviljade anslaget å 13,200,000
kronor till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel — borde erinras, att
denna tidigast i december 1901 kunde antagas vara färdig, hvadan medel
för underhåll af densamma icke behöfde anvisas för sistnämnda år.
Då underhållskostnaden för en l:a kl. pansarbåt upptagits till 27,500
kronor, kunde den föreslagna höjningen i anslaget minskas med detta
belopp.
Sedan Kongl. Maj:t den 22 sistlidne september beslutit, att brefdufveväsendet
skulle såsom en flottans angelägenhet upphöra, kunde
det för detta ändamål hittills afsedda belopp 2,400 kronor inbesparas.
De nu nämnda besparingarnas sammanlagda belopp uppginge till
80,686 kronor. Deremot tillkomme, såsom departementschefen anliölle
att få under punkten [19] närmare utveckla, derest hans der gjorda
hemställan rörande anskaffning och uppläggning af kol för mobilisering
bifölles, en af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 29 september 1899
icke beräknad ökad utgift från underhållsanslaget å tillhopa 5,600 kronor.
Den af marin förvaltningen föreslagna höjningen i samma anslag
ansåge departementschefen således för närvarande kunna begränsas till
i rundt tal 425,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts finner utskottet det vara af flere
skål oundgängligen erforderligt, att ifrågavarande anslag nu må blifva
i afse värd mån höj dt. Dels lärer nemligen, enligt hvad af statsrådsprotokollet
framgår och utskottet haft tillfälle att i öfrigt inhemta, en
mängd underhållsarbeten under de senare åren hafva måst eftersättas,
hvilka arbeten dock varit både nödvändiga och af klok omtanke om
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
57
materielens bestånd och stridsduglighet betingade, men till hvilka det
allt för knappa anslaget, som måst användas endast för de allra oafvisligaste
behofvens tillgodoseende, icke räckt. Bland nämnda arbeten
hafva särskildt uppgifvits sådana å regelbundna mellantider återkommande
reparationer som omläggning af trädäck samt insättning af nya ångpannor
å en mängd båtar. Varfsförråden hafva icke heller kunnat förstärkas
på det sätt, som varit med detta anslag afsedt. Dels hafva
höjda materialpris och i synnerhet höjda arbetslöner gjort anslagets
ökning behöflig. Dels har under de senare åren tillkommit och skall
under den närmaste tiden ytterligare tillkomma en betydlig mängd ny,
delvis mycket dyrbar och med mycket invecklade maskinerier försedd
fartygs- och annan materiel, hvilken kräfver omsorgsfullt underhåll och
hvaraf såväl som af nödvändigheten af ett fortsatt noggrannare underhåll
af den äldre materielen — utan hvilket betydliga underhållsbrister
snart å nyo skulle uppkomma, — följer, att behofvet af höjdt underhållsanslag
icke blott är tillfälligt, utan kommer att allt framgent fortfara. Då
det derjemte synts utskottet vigtigt, att anslaget tillmätes med hänsyn dertill,
att behöfliga reparationer må kunna ega rum i rätt tid, på det att materielen
icke må genom deras uppskjutande hinna blifva i så hög grad
försämrad, att reparationskostnaden blifver oskäligt dyr eller ock reparationen
varder alldeles omöjliggjord, har utskottet icke ansett det lämpligt
att under sådana förhållanden sätta anslagsökningen till lägre
belopp, än Kongl. Maj:t föreslagit. Dessutom bör beaktas, att ju knappare
underhållsanslaget tillmätes, ju färre fartyg lära kunna hållas i
s. k. första beredskap, hvilket medför minskning i mobiliseringshastigheten
och till följd deraf jemväl i försvarskraflen.
Af dessa skäl finner utskottet sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts
framställning och hemställer,
att Riksdagen må i riksstaten för år 1901 höja
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, nu
1,300,000 kronor, med 425,000 kronor till 1,725,000
kronor.
Skeppsgosseskolan.
5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, med godkännande
af ny stat för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:o
26 vid förutnämnda statsrådsprotokoll utvisade, i riksstaten för år 1901
höja anslaget till skeppsgosseskolan från 8,780 kronor till 9,980 kronor,
Bih. till Kikad. Prut. It)00. 4 Sund. I Afd. t! lliift. «
Angående
höjning af
detta anslag.
[6.]
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
eller med 1,200 kronor, dels ock medgifva, att den nya staten Unge
tillämpas jemväl på de nuvarande skollärare;
och skulle vid bifall härtill anslaget till uudervisningsverken behöfva
i sin helhet höjas från 50,920 kronor till 52,120 kronor.
Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, åtnjöte
enligt gällande stat för skeppsgosseskolan en hvar af de tre
skollärare en lön af 1,000 kronor, hvarjemte till en hvar af dem utginge
lönetillökning med 200 kronor efter 5 års och med ytterligare
200 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring. Slutaflöningen utgjorde
sålunda 1,400 kronor.
Hos Kongl. Maj:t hade skollärarne vid skeppsgosseskolan i särskilda
ansökningar af den 26 maj och den 6 november 1S99 anhållit
om förbättring i deras aflöningsviikor, öfver hvilka ansökningar såväl
stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona som ock marinförvaltningen
afgifvit utlåtanden.
I sistnämnda ansökning hade skollärarne till stöd för sin framställning
hufvudsakligen anfört.
Sökandenas löner, sådana de nu vore, hade faststälts på en tid, då
lefnadsomkostnaderna varit betydligt billigare än nu. Under de senare
åren hade hushyror, arbetslöner, skatter, priset på födoämnen m. in.
stigit i betydlig grad, hvaraf blifvit en följd, att den inkomst, som förut
varit någorlunda tillräcklig, numera blifvit särdeles knapp.
Bland folkskolelärarepersonalen i Karlskrona vore sökandena de
svagast aflönade. En lärare vid amiralitetsförsamlingens folkskola började
sin tjenstgöring från och med år 1900 med 1,400 kronor i årlig lön
samt erhölle 1,600, 1,800 och 2,000 kronor efter respektive 5, 10 och 15
års väl vitsordad tjenstgöring, under det sökandena, med en begynnelselön
af 1,000 kronor, efter 10 års förlopp icke nådde högre lön än
1,400 kronor. Utom den högre årliga inkomsten, som en folkskolelärare
sålunda åtnjöte, hade han äfven den fördelen, att församlingen
inbetalade hans afgifter till folkskolelärarnes pensionsinrättning utan afdrag
å hans lön.
Visserligen vore läsåret vid skeppsgosseskolan icke fullt så långt
som vid stadens folkskolor; men just denna kortare arbetstid gjorde,
att arbetet i skeppsgosseskolan, hvarest lärjungeantalet, åtminstone i
de större lärosalarne, plägade uppgå till 90—100, måste bedrifvas med
större omsorg och kraft, för så vidt de för skolan bestämda lärokurserna
skulle medhinnas. När härtill komme ett betydligt hemarbete
med korrigerandet af gossarnes rättskrifningsöfningar regelbundet hvarje
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
59
vecka under läsåret, kunde med fog påstås, att arbetet vid skeppsgosseskolan
vore minst lika ansträngande som i en folkskola, hvarest elevantalet
i förhållande till lärarnes antal i allmänhet vore betydligt mindre.
För sökandena vore det särdeles svårt att erhålla någon biförtjenst,
emedan de, som möjligen behöfde ett biträde, föredroge att anställa en
person, som vore disponibel hela året, hvilket sökandena icke kunde vara.
På grund af det anförda hade sökandena anhållit att med afseende å
löneförmåner blifva likstälda med amiralitetsförsamlingens folkskolelärare,
så att begynnelselönen för lärarne vid skeppsgosseskolan blefve
höjd till 1,400 kronor med 3 ålderstillägg, hvardera å 200 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.
Vid ansökningen hade funnits fogadt ett af pastor i Karlskrona amiralitetsförsamling
den 6 november 1899 utfärdadt intyg, att nämnda församling
å kyrkostämma den 1 nästförutgångna oktober bestämt lönerna för
församlingens folkskolelärare till 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor,
af hvilka belopp det förstnämnda skulle utgöra deras begynnelselön och
de följande skulle utgöra de lönebelopp, som tillkomme dem efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.
Uti skrifvelse den 6 november 1899, hvarmed rektor vid skeppsgosseskolan
till stationsbefälhafvaren i Karlskrona öfverlemnat ifrågavarande
ansökning, hade rektor i anledning af ansökningen anfört
följande.
Sökandenas löner vore i och för sig alltför små för att sökandena
af dem kunde hafva den bergning, som en lärare behöfde åtnjuta för
att kunna odeladt egna sig åt sitt lärarekall. Jemförde man vidare
skeppsgosselärarnes afiöningsförmåner med andra, dem likstälda lärares,
så framträdde de förstnämndas ogynsamma ställning synnerligen skarpt.
I de flesta städer hade eller finge med 1900 års ingång de ordinarie
folkskolelärarne en begynnelselön, som uppginge till 1,400 kronor — i
Malmö och Helsingborg vore den 1,500 kronor —; och lefnadskostnaderna
vore i Karlskrona högre än i de flesta andra landsortsstäder.
Men äfven ett annat skäl talade kraftigt för en höjning af skeppsgosselärarnes
begynnelselön. Om en ny lärarebefattning vid skeppsgosseskolan
skulle inrättas eller en af de nuvarande lärarne afginge och
skulle ersättas, så ansåge rektor, att det skulle blifva omöjligt att få kompetenta
sökande till den lediga platsen, såvida ej begynnelselönen vid
skeppsgosseskolan sattes lika hög som nämnda lön vid folkskolorna i
Karlskrona och i andra jemförliga städer.
Stationsbefälhafvaren hade vid den gjorda ansökningen icke funnit
något att erinra.
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 6-
Marinförvaltningen hade i utlåtande den 21 nästlidne december anfört,
att marinförvaltningen ansåge beredande af likställighet i löneförmåner
mellan lärarne vid skeppsgosseskolan och folkskolelärarne i Karlskrona
vara ej endast en handling af billighet och rättvisa mot de
förra, utan äfven en nödvändig klokhetsåtgärd, enär eljest syntes blifva
osäkert, huruvida lärareplatserna vid skeppsgosseskolan vid blifvande
ledighet kunde återbesättas; och hade marinförvaltningen på grund
häraf hemstält om aflåtande af proposition i ämnet till Riksdagen i enlighet
med sökandenas framställning; dervid marinförvaltningen tillika
uttalat, att femte hufvudtitelns anslag till ålderstillägg, från hvilket anslag
de nu föreslagna ålderstilläggen skulle utgå, ansåges, såsom varande
förslagsanslag, icke behöfva ökas, derest nyssnämnda ålderstillägg
blefve beviljade.
Lika med marinförvaltningen har departementschefen ansett sökandenas
ofvan anförda framställning böra bifallas.
Af hvad sålunda förekommit finner utskottet visserligen framgå,
att ökning af lärarnes vid skeppsgosseskolan löneförmåner är erforderlig,
men har trott sig finna, att så stor ökning icke torde behöfva
medgifvas, som Kongl. Maj:t nu i öfverensstämmelse med lärarnes
derom gjorda framställning föreslagit. För denna uppfattning har
utskottet funnit stöd i den omständigheten, att den årliga undervisningstiden
vid skeppsgosseskolan är ganska kort, nemligen endast
omkring 27 veckor, i någon mån vexlande till följd af sjöexpeditionernas
olika afgångs- och hemkomsttider, med 32 tinnnar i hvarje
vecka och sålunda för hela året omkring 864 timmar, under det att
undervisningen vid amiralitetsförsamlingens i Karlskrona folkskola, med
hvars lärare de nu ifrågavarande lärarne jemfört sig, fortgår under icke
mindre än 37 veckor årligen med 30 timmar i veckan, hvilket gör för
hela året en undervisningstid af 1,110 timmar. Utskottet har derför
funnit sig höra tillstyrka en förhöjning i begynnelselönen för lärarne
vid skeppsgosseskolan med endast 200 kronor, eller från 1,000 tilll,200
kronor, samt derjemte velat förorda förslaget om beredande åt dem af
ett tredje ålderstillägg å 200 kronor, hvarigenom slutlönen skulle komma
att blifva tillhopa 400 kronor högre än nu. Dessa ändringar äro iakttagna
i det vid detta utlåtande fogade förslaget till stat. (Bil. 9). Den
erforderliga anslagshöjningen blifver till följd häraf endast 600 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må dels, med godkännande af ny
stat för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:o 9
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
61
vid detta utlåtande utvisar, i riksstaten för år 1901
höja anslaget till skeppsgosseskolan från 8,780 kronor
med 600 kronor till 9,380 kronor, dels ock medgifva,
att den nya staten må tillämpas jemväl på de nuvarande
skollärarne.
Vid bifall härtill kommer anslaget till undervisningsverken att i
sin helhet höjas från 50,920 kronor till 51,520 kronor.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstaltema.
6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstaltema erforderliga penningeanslag måtte
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och
båkmedel af Kongl. Maj:t beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen,
med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar
409 kronor, utföras med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika
förutsatt, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott
fortfarande måtte såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål.
Under erinran, att Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer
med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit
vid föregående riksdagar godkända, hemställer utskottet,
att, under förutsättning att inkomsttiteln fyroch
båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till
1,500,000 kronor, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
Undervisningsanstalter för sjöfart.
7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels med godkännande
af förändrad stat för navigationsskolorna i riket af den lydelse,
bilagan n:o 27 vid ofvanberörda statsrådsprotokoll utvisade, i riksstaten
för år 1901 höja anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart från
86,150 kronor till 101,300 kronor, eller med 15,150 kronor, dock under
vilkor, att den föreslagna höjningen i anslaget, i hvad den föranleddes
af inrättande af maskinistafdelning vid navigationsskolan i Hernösand,
måtte utgå endast, om nämnda stad förbunde sig att upplåta och för
framtiden underhålla tjenlig lokal äfven för maskinistafdelning vid sagda
Angående
anslaget till
lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna.
[7-]
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
skola, dels ock medgifva, att den nya staten måtte tillämpas jemväl å
nuvarande tjensteinnehafvare vid navigationsskolorna.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1900
innehåller i detta ämne (sid. 55—67) följande.
Genom kongl. bref den 15 oktober 1897 hade Kongl. Maj:t uppdragit
åt särskilda komiterade att, jemte de sakkunniga biträden, som
af cheferna för sjöförsvars- och civildepartementen komme att tillkallas,
i vissa uti det kongl. brefvet omförmälda afseenden samt i hvad dermed
kunde ega samband företaga revision af, bland andra författningar,
reglementet för navigationsskolorna i riket den 6 juni 1890; och både
komiterade med skrifvelse den 29 september 1898 till Kongl. Maj:ts
pröfning öfverlemnat utarbetadt förslag till förnyadt reglemente för
navigationsskolorna.
Komiterade, som med anledning af marinförvaltningens skrifvelse
den 26 november 1897 fått sig särskildt uppdraget att afgifva yttrande
angående lämpligheten af att indraga en eller flera af navigationsskolorna
i riket, hade i sistberörda fråga anfört följande.
Den komité, som efter uppdrag af dåvarande statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet, meddeladt genom embetsskrifvelse den 22
december 1888, afgifvit det förslag, som läge till grund för nu gällande
reglemente, både föreslagit en minskning af nämnda skolors antal och
dervid anfört, bland annat, att komitén för sin del skulle velat föreslå en
betydlig minskning i antalet, men att till följd af de svårigheter, som
antagits komma att deremot göras från de städers sida, hvilka fått sig
förmånen af navigationsskola tillerkänd, mot skyldighet att bekosta
lokal och bostad åt föreståndare, komitén ansett sig ej böra föreslå till
indragning mera än tre skolor, nemligen de i Strömstad, Karlshamn
och Vestervik. Orsaken, hvarför just dessa skolor föreslagits till indragning,
hade angifvits vara, dels att nämnda städer ej uppbyggt särskilda
skolhus och således ej ådragit sig den stora utgift, som uppbyggande
af sådant förde med sig, dels beträffande särskildt Strömstad, att elevantalet
der, allt sedan skolan inrättades, varit synnerligen litet, så att
den kostnad, statsverket för skolan fått vidkännas, ej stode i något
rimligt förhållande till den nytta, den kunde anses hafva gjort, dels
beträffande Karlshamn och Vestervik, att vid rikets södra och sydöstra
kuster allt för många skolor funnes hopade, hvadan en jemnare fördelning.
syntes skola åstadkommas, om skolorna i Karlshamn och Vestervik
indroges. Såsom hufvudskål för en minskning af skolornas antal
hade komitén i öfrigt anfört, att derigenom skulle vinnas större likformig
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
63
het i undervisning och examensfordringar samt möjlighet af en mera
verksam inspektion.
Mot 1888 års komitéförslag i denna del hade afgifvits reservation af
en bland komiténs ledamöter, dåvarande inspektören för navigationsskolorna,
kommendören V. af Klint, som ansett den föreslagna indragningen
icke vara förenlig med rättvisa och derjemte egnad att medföra
andra olägenheter.
I utlåtande af den 12 mars 1889 hade marinförvaltningen förklarat
sig instämma i komiténs förslag om indragning af vissa navigationsskolor.
Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 11 januari 1890 af
förslag till ny stat för navigationsskolorna hade föredragande departementschefen
anfört, att i fråga om navigationsskolan i Karlshamn
Kongl. Maj:t den 10 maj 1889 förklarat, att densamma med afseende
på dess vigt och betydelse för den kringboende sjöfartsidkande befolkningen
icke skulle till indragning ifrågakomma; att beträffande skolan
i Vestervik framställningar från såväl ortens samtliga landstingsmän
som stadsfullmägtige i Vestervik blifvit gjorda om skolans bibehållande
med hänsyn till ortens talrika skärgårdsbefolkning och betydliga kontingent
af lämpliga sjömän för handelsflottan, såsom bevis hvarå anförts,
att elevantalet, hvad styrmansklassen anginge, varit större än i
alla de öfriga med undantag för den i Göteborg; att med afseende
härpå icke heller Vesterviks navigationsskola borde till indragning ifrågakomma;
men att deremot, med afseende på hvad komiténs flertal anfört
i fråga om navigationsskolan i Strömstad, denna syntes böra och jemväl
utan synnerlig olägenhet kunna indragas.
Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
besluta, det navigationsskolan i Strömstad skulle indragas vid utgången
af augusti månad 1890.
1 skrifvelse den 20 maj 1890 hade emellertid Riksdagen anmält,
att Riksdagen ansett sig icke böra bifalla den ifrågasatta indragningen
af navigationsskolan i Strömstad, samt såsom skäl härför anfört, att genom
en sådan indragning skulle å den långsträckta vestkusten, som beboddes
af landets mest sjöfartsidkande befolkning, endast komma att
finnas en skola för utbildning i navigation, nemligen navigationsskolan
i Göteborg; att detta dock icke syntes lämpligt, helst som lefnadskostnaderna
måste ställa sig betydligt dyrare i Göteborg än i eu mindre
stad, och af det långa afståndet från den norra delen af vestkusten till
Göteborg sannolikt vore att befara, att denna dels befolkning skulle vid
indragning af skolan i Strömstad komma att se sig nödsakad att i Norge
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
söka vinna ökad utbildning för sjöfart; att härtill komme, att stadsfullmägtige
i Strömstad den 31 januari 1890 beslutit, att, i betraktande
deraf att navigationsskolan derstädes från sjöfartens synpunkt vore behöflig,
staden skulle åtaga sig att, derest skolan komme att fortsättas,
fortfarande upplåta fri lokal derför äfvensom bostad åt föreståndaren;
samt att, om någon af de nuvarande navigationsskolorna ansåges böra
indragas, Riksdagen snarare funne någon af de på östra kusten förlagda,
exempelvis den i Visby eller den i Vestervik, böra i sådant hänseende
ifrågakomma.
Sedan sålunda frågan om indragning af en eller flera navigationsskolor
för den gången förfallit, hade marinförvaltningen i skrifvelse
den 27 januari 1893 anfört, att vid det förhållande, att antalet elever
i rikets navigationsskolor under årens lopp i afsevärd mån minskats,
hvilket framginge deraf, att de inskrifna eleverna vid berörda skolor
enligt verkstäld undersökning utgjort 2,311 under femårsperioden
1877—1882, 1,920 under femårsperioden 1882—1887 samt under sista
femårsperioden 1887—1892 allenast 1,376 personer, marinförvaltningen
i anledning af de årligen yppade bristerna i anslagen till en del skolor,
och vid öfvervägande jemväl af andra på frågan inverkande omständigheter,
upptagit den af 1888 års komité för uppgörande af förslag till
ändringar i då gällande reglemente för ifrågavarande skolor uttalade
tanke, att en del navigationsskolor borde indragas; att marinförvaltningen
hade för afsigt att, då frågan såväl härom som angående behöfliga
ändringar i gällande reglemente för rikets navigationsskolor
blifvit till fullo utredd, till Kongl. Maj:t afgifva förslag i detta ärende;
samt att emellertid en sådan indragning såväl som förändrade anordningar
i öfrigt beträffande dessa skolor skulle betydligt underlättas,
derest hädanefter ledigblifvande befattningar vid skolorna tills vidare
icke blefve definitivt återbesatta.
Med anledning af marinförvaltningens i sådant syfte gjorda hemställan
hade också Kongl. Maj:t den 10 februari 1893 förordnat, att
de föreståndare- och lärarebefattningar vid navigationsskolorna, hvilka
derefter blefve lediga, skulle tills vidare uppehållas endast på förordnande,
hvilken föreskrift ännu vore gällande.
Sedermera hade Riksdagens revisorer i sina berättelser för åren
1894 och 1896 framhållit önskvärdheten af att en minskning af navigationsskolornas
antal blefve vidtagen.
Till stöd för yrkandet på en sådan åtgärd hade hufvudsakligen
anförts, att, derest skolornas antal minskades från nu varande tio till
exempelvis fyra eller fem, skulle antagligen undervisningen vid dessa
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
65
kunna ordnas på ett rationellare och mera likformigt sätt än nu vore
förhållandet vid en eller annan af de smärre skolorna, bättre och rikhaltigare
undervisningsmateriel kunna anskaffas, större säkerhet vinnas
för att goda lärarekrafter alltid funnes att tillgå och inspektionen underlättas,
allt utan att någon ökad utgift af statsmedel för navigationsundervisningen
syntes behöfva ifrågakomma.
Men flera skäl talade också mot en sådan indragning, och dessa
skäl, som hufvudsakligen vore af praktisk art, syntes komiterade vara
starkare. Till en början kunde anmärkas, att den af marinförvaltningen
i dess skrifvelse af den 27 januari 1893 åberopade fortgående minskningen
af det sammanlagda elevantalet i navigationsskolorna under de
senaste åren icke fortfarit, utan att tvärtom en ökning af elevantalet
inträdt, så att det för femårsperioden 1892—1897 utgjort ungefär detsamma
som för femårsperioden 1882—1887. Detta vore uppenbarligen
en följd af de gynsammare konjunkturer för sjöfarten, som på senaste
tiden inträdt; och då man hade anledning hoppas, att dessa konjunkturer
skulle under den närmaste framtiden fortfara och ytterligare förbättras,
så borde man hafva skäl att förvänta en ytterligare ökning af
elevantalet uti ifrågavarande skolor.
Följaktligen borde man beräkna, att i de efter en eventuel
indragning återstående skolorna undervisning måste meddelas åt ett
elevantal, som icke komme att understiga, men antagligen öfverstiga
det antal, som nu undervisades i samtliga navigationsskolorna. Detta
skulle vid de återstående skolorna kräfva en ökad lärarepersonal; och
detta skulle visserligen icke medföra någon svårighet. Men vida svårare
stälde sig frågan om den utvidgning af skollokaler, som äfven
skulle blifva behöflig. Jemlikt kong!, brefvet den 7 april 1841
skulle de städer, i hvilka navigationsskola inrättades, på egen bekostnad
för skolan anskaffa och framgent underhålla tjenliga byggnader, hvarest
borde finnas såväl tillräckligt utrymme för skolans särskilda afdelningar
samt bok- och instrumentaliesamlingar som ock passande boställsrum
för, såsom det då hette, ordinarie läraren, numera föreståndaren.
Nu hade det visserligen visat sig, att i de smärre städer, der navigationsskolor
funnes inrättade, intresset för skolans bibehållande i staden
varit så stort, att både kommunen och enskilda medlemmar af densamma
ådagalagt mycken offervillighet för anskaffande af tjenlig lokal för
skolan. Deremot torde näppeligen en sådan offervillighet vara att påräkna
hos de större kommuner, för hvilka navigationsskolans befintlighet
inom kommunen icke hade någon allmännare betydelse, under det att
det för sjelfva navigationsundervisningen måste vara af betydelse att
Bih. till Rikmi. Prat. 1''JUO. 4 Sami. 1 Afd. 6 Iläft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
hafva skolor förlagda inom just dessa kommuner. Med afseende å det
nu anförda ville komiterade erinra om hvad som förekommit under
handläggningen af ett ärende rörande ifrågastäld utvidgning af lokalen
för skolan i Göteborg. Efter anmälan från skolans direktion, att lokalen
vore otillräcklig för undervisningens behöriga gång, hade marinförvaltningen
den 16 mars 1877 — under åberopande af kongl brefvet
den 7 april 1841 — hemstält, huruvida Kongl. Maj:t icke skulle
finna skäligt förelägga Göteborgs stad att inom viss tid anskaffa tillräckligt
rymlig lokal för dervarande navigationsskola, vid äfventyr att,
derest staden icke fullgjorde detta föreläggande, skolan komme att
flyttas från Göteborg. Sedan Göteborgs stadsfullmägtige i anledning
häraf fått yttra sig i ärendet och dervid anhållit, att marinförvaltningens
hemställan icke måtte bifallas, hade Kongl. Maj:t den 31 maj
1878 förklarat, bland annat, att Göteborgs stad, på grund af dess jemlikt
kongl. brefvet den 7 april 1841 gjorda åtagande, icke kunde tillförbindas
att anskaffa erforderligt utrymme för skolan utöfver hvad
nuvarande lokal erbjöde; hvarjemte Kongl. Maj:t föreskrifvit, att tills
vidare högst 170 elever finge i skolan intagas.
Hvad i detta ärende förekommit hade synts komiterade utvisa, att
en minskning af navigationsskolornas antal skulle medföra rätt betydliga
svårigheter i fråga om anskaffande af lokaler för undervisningens meddelande
— svårigheter, hvilka möjligen kunde leda derhän, att staten nödgades
öfvertaga åtminstone någon del af kostnaden för anskaffning af
ifrågavarande lokaler.
Den nuvarande anordningen med ett större antal navigationsskolor,
spridda kring våra vidsträckta kuster, syntes också medföra åtskilliga
beaktansvärda fördelar. De ynglingar och unge män, som sökte inträde
vid navigationsskolorna, vore i de flesta fall föga bemedlade, och det
vore med afseende härå för dem en gifven fördel, ej mindre att en
skola funnes ej långt från hemorten, än äfven att skolor funnes i smärre
städer med billiga lefnadskostnader. Men hvad komiterade i detta sammanhang
särskildt ville betona vore det intresse för sjömansyrket, som
tillvaron af en navigationsskola, synnerligen i en mindre stad, framkallade
och underhölle hos den omgifvande traktens yngre manliga
befolkning. I en tid, då man måste lägga mycken vigt på att för
sjöfartsnäringens utöfvande skaffa dugligt och tillräckligt fartygsbefäl,
borde denna synpunkt vara förtjent af den största uppmärksamhet.
Såsom en af de väsentligaste fördelar, som skulle kunna vinnas
genom minskning af navigationsskolornas antal, hade särskildt framhållits,
att en verksammare inspektion derigenom skulle möjliggöras,
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
67
med deraf följande större likformighet beträffande undervisning och
examensbetyg m. m. Detta onekligen mycket vigtiga behof kunde
dock, enligt komiterades tanke, mycket väl tillgodoses äfven utan minskning
af skolornas antal. Ett steg till underlättande af inspektionen
hade redan tagits genom kungörelsen den 25 september 1896, i
hvilken meddelades ändrade bestämmelser rörande tiden för läsårets
början och för examina i syfte att göra det möjligt för inspektören att
närvara vid alla examina i navigationsskolorna. Uti det förslag, som
komiterade nu öfverlemnade, hade också införts flera bestämmelser,
hvilka afsåge att göra inspektionen fullt effektiv.
Slutligen hade komiterade erinrat, hurusom den behandling, som
1888 års komités förslag om indragning af tre uppgifna skolor undergått,
syntes utvisa, att meningarna i ämnet, åtminstone då det blefve
fråga om särskilda skolor, då varit synnerligen delade.
Af sålunda anförda skäl hade komiterade icke kunnat tillstyrka vidtagande
af någon åtgärd för indragning af en eller flera bland nu
befintliga navigationsskolor.
Mot hvad komiterade sålunda anförde hade marinförvaltningen, som
den 17 oktober 1899 afgifvit infordradt utlåtande öfver komiterades
förslag, icke funnit något att erinra; och ansåge departementschefen sig
på grund af hvad sålunda förekommit icke heller böra ifrågasätta
indragning af någon bland de nu befintliga navigationsskolorna.
Antalet vid navigationsskolorna inskrifna hade, enligt från marinförvaltningen
lemnade uppgifter, utgjort:
Under läsåret
I navigationsafdelning
I maskmistafdelning
elever.
pri vä- nster.
summa.
elever.
priva- ti ster.
summa.
1892-1893............................................
297
14
311
123
12
135
1893-1894............................................
294
34
328
102
9
in
1894-1895............................................
282
42
324
97
12
109
1895—1896.............................................
352
33
385
95
5
100
1896-1897.............................................
374
97
471
in
10
121
1897-1898.............................................
405
75
480
148
8
156
1898-1899.............................................
399
44
1 443
178
23
201
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Komiterades förslag till förnyadt. reglemente berörde endast i jemförelsevis
få punkter skolornas organisation. För dessa punkter ville
departementschefen nu redogöra.
För närvarande funnes maskinistafdelning endast vid skolorna i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Komiterade hade föreslagit inrättande af
maskinistafdelning vid ytterligare en skola, nemligen den i Hernösand.
Behofvet af denna åtgärd framginge — enligt hvad komiterade yttrat —
deraf, att tilloppet af elever inom maskinistafdelningen vid skolorna i
Stockholm, Göteborg och Malmö vore större, än hvad som med hänsyn
till lokaler och lärarekrafter syntes vara förenligt med undervisningens
ordentliga bedrifvande, och det hade vid en hvar af sistnämnda skolor
inträffat, att så många sökande varit anmälda till inträde i maskinistafdelningen,
att icke alla kunnat mottagas. Enligt hvad komitén inhemtat
mötte ingen svårighet mot att inom den åt navigationsskolan i
Hernösand upplåtna byggnad anordna lokal för en maskinistafdelning.
Komiterade hade vidare, med anledning af framställningar såväl
från inspektören för navigationsskolorna i hans berättelse för läsåret
1896—1897 som ock från andra håll, föreslagit, att elektricitetslära
måtte upptagas såsom särskildt läroämne, hvilket, enär skötseln af de
elektriska maskinerna i allmänhet plägade anförtros åt maskinisterna å
ångfartyg, der sådana maskiner förekomme, syntes böra förläggas till
maskinistafdelningen. Då det icke i allmänhet kunde förutsättas, att
endera af de båda öfriga extra lärarne vid maskinistafdelningen skulle
ega kompetens att meddela undervisning i detta nya läroämne, hade
komiterade ansett en särskild extra lärarebefattning böra för detsamma
upptagas.
Det i nu gällande stat för navigationsskolorna upptagna anslag å
3,000 kronor »till extra lärarekrafter vid behof efter Kongl. Maj:ts bestämmande»
hade komiterade ansett dels kunna ställas till marinförvaltningens
förfogande, dels ock böra, enär det under senare tiden vid
flera tillfällen visat sig otillräckligt, till beloppet något höjas.
Komiterade hade framhållit, att, enligt hvad de inhemtat, statsanslaget
till instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande
äfvensom till reparationer, ved, ljus m. m. på senare tider visat
sig i allmänhet så otillräckligt, att, äfven med anlitande af skolornas
enskilda medel, behofvet icke kunnat på ett tillfredsställande sätt fyllas,
hvarförutom införandet af elektricitetslära såsom läroämne utan tvifvel
komme att ytterligare öka behofvet af undervisningsmateriel vid de
skolor, der maskinistafdelning funnes.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
69
Slutligen hade komiterade i fråga om aflöningsförhållandena för
den i staten för navigationsskolorna upptagna personal anfört, dels att
det till inspektören utgående arfvode af 1,500 kronor förefölle att vara
väl knappt, synnerligen om, såsom komiterade föreslagit, det blefve
honom ålagdt att i regel besöka alla navigationsskolor hvarje år samt,
såvidt möjligt, närvara vid alla examina i dessa skolor, dels ock att
det arfvode, som tillagts extra läraren i ångmaskinlära vid maskinistafdelning,
icke syntes stå i rätt förhållande till de fordringar, som stäldes
på denne lärare beträffande såväl behörighet som tjenstgöring, hvarför
det syntes böra tagas i öfvervägande, om icke detta arfvode borde i
någon mån höjas.
I sitt ofvannämnda, den 17 oktober 1899 afgifna utlåtande öfver
komiterades förslag hade marinförvaltningen anfört, bland annat, följande.
I betraktande af de många olycksfall, som timade inom sjömansyrket,
ansåge marinförvaltningen högeligen önskvärdt, att eleverna i
sjökaptensklassen finge genomgå en kurs i helso- och förbandslära
under ledning af derför särskilt anstäld extra lärare. Helt visst skulle
i många fall ombord å fartyg lif och lem kunna räddas, om redan vid
olyckstillfället sakkunnig person vore till hands.
I komiterades uttalanden angående önskvärdheten af höjning af
inspektörens och extra lärarnes i ångmaskinlära vid maskinistafdelning
arfvoden samt ökning af anslagen till extra lärarekrafter och till instruments,
kartors, böckers och möblers underhåll och förökande m. m.
kunde marinförvaltningen för egen del icke annat än på det lifligaste
instämma. Vidkommande särskilt det i nu gällande stat för navigationsskolorna
uppförda anslag till extra lärarekrafter hade marinförvaltningen
genom kongl. bref den 22 nästförutgångna september fått sig
anbefaldt att taga i öfvervägande, huruvida icke anslaget lämpligen
borde höjas. Vid det förhållande, att ifrågavarande anslag för närvarande
utginge endast med 3,000 kronor för år, under det att till
extra lärarekrafter vid navigationsskolorna utbetalts år 1897 3,591 kronor
67 öre och år 1898 5,275 kronor, samt för täckande af den derigenom
uppkomna bristen måst anlitas femte hufvudtitelns allmänna besparingar,
ansåge marinförvaltningen, att ökning af anslaget vore af behofvet ovilkorligen
påkallad; och syntes ökningen ej kunna sättas lägre än till
3,000 kronor.
Hvad anginge de i navigationsskolornas år 1890 tillkomna ståt för
närvarande upptagna anvisningar till instruments, kartors, böckers och
möblers underhåll och förökande m. m. eller de s. k. expensmedlen,
hade dessa efter tillkomsten af denna stat visat sig vid eu del skolor
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
vara otillräckliga, medan desamma vid andra skolor visat sig, med tillhjelp
af de influtna terminsafgifterna, motsvara behofvet och vid några
skolor medgifva något mindre belopps reserverande enligt § 34 mom. 1
i gällande reglemente för skolorna. Af detta förhållande skulle kunna
synas, som borde hela det för ifrågavarande utgifter beräknade medelsbeloppet
i staten upptagas i en summa för att årligen fördelas mellan
skolorna i mån af hvarderas behof. Men då sådant torde komma att
verka förlamande på direktionernas och föreståndarnes intresse att om
möjligt handhafva dessa medel så, att någon besparing deraf för kommande
år kunde vinnas, ansåge marinförvaltningen den nuvarande anordningen
att i stat för hvarje skola upptaga ett visst belopp för ifrågavarande
ändamål böra bibehållas, för så vidt anginge de skolorna för
närvarande anvisade beloppen.
Utom för navigationsskolan i Hernösand, för hvilken med afseende
å den föreslagna utvidgningen af skolan syntes böra anvisas samma
expensmedelsbelopp som för öfriga fullständiga skolor och för hvilken
alltså skulle i stat upptagas en ökning af 150 kronor uti dessa medel,
hade marinförvaltningen beräknat följande ökningar deri vara erforderliga.
Till mötande af de från en del skolor årligen framstälda kraf på förstärkning
af expensmedlen ansåge, med ledning af de senare årens erfarenhet,
marinförvaltningen erfordras i medeltal årligen kr. 700: —
Af det föreslagna införandet af två nya läroämnen,
nemligen vid fyra skolor elektricitetslära och vid alla
skolor helso- och förbandslära, följde behof af ökad undervisningsmateriel,
hvarför marinförvaltningen beräknat såsom
erforderligt
för elektricitetslära 150 kronor vid hvarje skola eller
för fyra skolor............................................................................ » 600: _
och för helso- och förbandslära 100 kronor vid hvarje
skola, tillhopa............................................................................... » 1,000: —
Summa kronor 2,300: —
hvilket belopp marinförvaltningen emellertid, med hänsyn till svårigheten
att på förhand noga beräkna hvad som deraf kunde för hvarje
skola vara erforderligt, ansåge böra ställas till Kongl. Majts disposition,
att i mån af behof för skolorna användas till bestridande af utgifter
af ifrågavarande slag
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
71
Med anledning af hvad nu anförts skulle, för den händelse föreslagna
ändringar och tillägg till reglementet vunne bifall, här nedan
upptagna förhöjning i anslaget till navigationsskolorna blifva erforderlig,
nemligen:
ökning i arfvodet till inspektören......................................... kr.
» » » »1 extra lärare i ångmaskinlära i
maskinistafdelningen vid navigationsskolan
i Stockholm.................. »
» » » »1 d:o i Göteborg.............................. »
» » y> » 2 extra lärare, den ene i ång
maskinlära,
den andre i matematik
i maskinistafdelningen vid navigationskolan
i Malmö .................. »
arfvode till 2 d:o i d:o vid skolan i Hernösand............... »
ökning i arfvodet till föreståndaren vid skolan i Hernösand »
arfvode till 4 extra lärare, å 600 kronor, i elektricitetslära
vid skolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Hernösand ................................................................. »
arfvode till 10 extra lärare, å 200 kronor, i helso- och
förbandslära i sjökaptensklassen vid samtliga navigationsskolorna.
......................................................................... v
ökning i anslaget till extra lärarekrafter
instrument, kartor, böcker, ved, ljus
m. m. för skolan i Hernösand...... »
Kongl. Maj:ts disposition............... »
1,000:
300:
300:
600
3,600
500
2,400:
2,000:
3,000:
150
2,300
Summa förhöjning kronor 16,150
Marinförvaltningen ansåge sig vidare böra framhålla önskvärdheten
af att ett tredje ålderstillägg af 500 kronor efter 15 års väl vitsordad
tjenstgöring kunde tilldelas föreståndarne vid de skolor, der maskinista.
fdfilning funnes. Derigenom skulle åt dessa föreståndare, hvilka icke
kunde vinna vidare befordran inom det kall, de valt, beredas en väl
behöflig ökning i aflönings- och pensionsförmåner. De förra uppginge
nu efter 10 års tjenstgöring till högst 4,300 kronor, och pensionen utginge
med högst 2,800 kronor. Vid inträdet i pensionsåldern skulle,
så framt ett tredje ålderstillägg beviljades åt föreståndarne vid navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hernösand, pensionen
kunna komma att uppgå till 3,300 kronor, eller ett belopp, som ej alltför
mycket understege det pensionsbelopp, som utginge till lektorer vid
rikets allmänna läroverk.
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Föreståndarne vid de sex öfriga navigationsskolorna hade utsigt
att möjligen blifva förflyttade till någon af de s. k. fullständiga skolorna
och att på sådant sätt ernå förbättrade löneinkomster och större pensioner,
hvarför enligt marinförvaltningens förmenande ett tredje ålderstillägg
för dessa icke vore af behofvet påkalladt.
På grund af det sålunda anförda och då förslaget om ett tredje
ålderstillägg för en del navigationsskoleföreståndare icke behöfde föranleda
ökning af anslaget till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna
för sjöfart, hvilket vore förslagsanslag, hade marinförvaltningen
hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen derom,
att, med godkännande af förslag till stat för navigationsskolorna, Riksdagen
måtte bevilja en förhöjning i ordinarie anslaget till undervisningsanstalter
för sjöfart med 16,150 kronor, eller från 86,150 kronor
till 102,300 kronor.
Vid marinförvaltningens förslag har departementschefen funnit sig
böra göra följande erinringar.
Den af marinförvaltningen med hänsyn till införandet af läroämnet
helso- och förbandslära beräknade ökningen i utgifter, 100 kronor för
hvarje skola, syntes väl hög och borde kunna begränsas till 50 kronor
för hvarje skola, i följd hvaraf det i statsförslaget till Kongl. Maj:ts
disposition upptagna belopp kunde minskas med 500 kronor.
Med hänsyn till hvad marinförvaltningen anfört rörande de belopp,
som under åren 1897 och 1898 måst anvisas till extra lärarekrafter,
borde höjningen i anslaget för detta ändamål kunna inskränkas till
2,500 kronor.
På sätt komiterade erinrat ankomme det på de städer, inom hvilka
navigationsskolor inrättades, att, efter åtagande, på egen bekostnad för
ifrågavarande skolor anskaffa och framgent underhålla tjenliga byggnader,
hvaruti borde finnas såväl tillräckligt utrymme för skolans särskilda
afdelningar, bok- och instrumentaliesamlingar som ock passande
boställsrum för föreståndaren. Hvad nu beträffade förslaget om inrättande
af maskinistafdelning vid navigationsskolan i Hernösand, der hittills
endast funnits navigationsafdelning, hade visserligen direktionen för
skolan i en vid marinförvaltningens utlåtande i ämnet fogad skrifvelse
meddelat, att i den åt navigationsskolan i nämnda stad upplåtna byggnad
funnes tillräckligt utrymme jemväl för en maskinistafdelning; men försigtigheten
syntes dock bjuda, att, innan beslut fattades om inrättande af
en maskinistafdelning derstädes, från stadsfullmägtige i Hernösand erhölles
uttryckligt förklarande, att staden vore villig att upplåta och för
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
73
framtiden underhålla tjenlig lokal äfven för maskinistafdelning i nämnda
stad.
Sedan marinförvaltningens utlåtande den 22 sistlidne december
inkommit till sjöförsvarsdepartementet, hade departementschefen anmodat
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län att från
stadsfullmägtige i Hernösand inhemta yttrande i berörda afseende;
men sådant yttrande hade den 13 januari ännu icke inkommit. Emellertid
syntes denna omständighet icke böra hindra aflåtande af proposition
i ämnet till Riksdagen.
För utskottet har under Riksdagens lopp företetts en från stadsfullmägtige
i Hernösand till sjöförsvarsdepartementet inkommen förbindelse
att för den föreslagna maskinistafdelningen vid dervarande
navigationsskola, i händelse nämnda afdelning komme till stånd, uti
den nuvarande navigationsskolebyggnaden upplåta och för framtiden
underhålla fullt tjenlig lokal.
Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken berör förhållanden,
som för den svenska sjöfartens gynsamma utveckling. äro af
stor betydelse, har utskottet funnit sig böra i allt väsentligt tillstyrka.
Dock har utskottet ansett, att det föreslagna tredje ålderstillägget för
föreståndarne vid de med maskinistafdelning försedda navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hernösand icke torde vara erforderligt,
enär nämnda föreståndare, enligt hvad utskottet inhemtat, vid
sidan af föreståndarebefattningen utöfva annan med aflöningsförmåner
förenad verksamhet. Utskottet har icke heller kunnat finna den föreslagna
ökningen med 1,000 kronor i arfvodet till inspektören, hvilket
arfvode nu utgår med 1,500 kronor, vara af omständigheterna med
nödvändighet påkallad. Anslagsökningen skulle enligt utskottets förslag
kunna begränsas till 14,150 kronor.
Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att Riksdagen må,
dels med godkännande af förändrad stat för
navigationsskolorna i riket af den lydelse bilagan
n:o 10 vid detta utlåtande utvisar, i riksstaten för år
1901 höja anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart
från 86,150 kronor med 14,150 kronor till 100,300
kronor;
dels ock medgifva, att den nya staten må tillämpas
jemväl å nuvarande tjensteinnehafvare vid navigationsskolorna.
Bih. till ltiksd. Prat. 1000. 4 Sami. 1 Afd. C Raft.
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Öfriga ordinarie anslag.
Angående 8:o. Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne
narie^aneiag.
varande år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, bar Kongl. Maj:t icke
[9.] föreslagit någon annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
nu utgörande 47,019 kronor, måtte höjas med 65 kronor till 47,084
kronor.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, hvilka här ofvan icke blifvit särskild!
omförmälda, må i 1901 års riksstat upptagas till
oförändrade belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må få till beloppet
jemkas i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan finnas erforderligt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
75
Extra anslag.
Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.
9:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 10 föreslagit
Riksdagen, att af det anslag å 13,200,000 kronor, som af 1899
års Riksdag beviljats till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, anvisa
på extra stat för år 1901 återstående 7,823,500 kronor.
Angående
anslag till
nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.
[io.]
Till stöd för denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 68—72) anfört följande.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 hade marinförvaltningen
i fråga om extra anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
hemstält, att Kongl. Maj:t behagade föreslå 1900 års Riksdag
att, till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, dels af det utaf 1899
års Riksdag beviljade anslag å 13,200,000 kronor anvisa på extra stat
för år 1901 återstående 7,823,500 kronor, dels ock ytterligare bevilja
2.076.000 kronor och deraf å extra stat för år 1901 anvisa 1,638,000
kronor samt att till täckande af återstående medelsbehofvet för anskaffning
af torpedbåten Komet bevilja ett extra ordinarie anslag å
103,424 kronor 30 öre.
Hvad först anginge det af 1899 års Riksdag beviljade anslaget å
13.200.000 kronor till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel erinrade
departementschefen derom, att Kongl. Maj:t den 29 september 1899
antagit anbud å leverans af tre nya l:a kl. pansarbåtar, hvilkas anskaffande,
sedan infordrade leveransanbud inkommit, beräknats medföra
en sammanlagd kostnad af 14,597,172 kronor. I denna kostnad inginge
icke den utgift af omkring 1,122,000 kronor, som erfordrades för en
andra utredning af torpeder och artilleriammunition till dessa fartyg.
En sådan andra utredning inginge ej heller i den kostnadsberäkning,
som med hänsyn till anskaffande af tre nya l:a kl. pansarbåtar af
marinförvaltningen framlagts i dess skrifvelse den 16 september 1898
angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900
och som upptagits i den reservation till statsutskottets utlåtande angående
femte hufvudtiteln vid 1899 års riksdag, hvilken föranledt
ifrågavarande anslags beviljande. Följaktligen måste medel framdeles
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
af Riksdagen begäras för täckande af återstående anskaffningskostnaden
för ifrågavarande tre l:a kl. pansarbåtar och deras förseende med eu
andra utredning af torpeder och artilleriammunition. Anslag för sådan
andra utredning borde emellertid icke behöfva äskas förrän år 1901,
och det belopp, som i öfrigt erfordrades för fullbordande af de tre nya
pansarbåtarna, kunde ännu icke med full noggrannhet uppgifvas. Följaktligen
syntes någon framställning med anledning af nu omförmälda
förhållanden icke böra göras till innevarande års Riksdag.
_ I sammanhang härmed erinrade departementschefen, att, enligt hvad
marinförvaltningen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 maj 1899 anmält,
kostnaden för de krigsfartyg, nemligen två l:a kl. pansarbåtar, fyra
torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar, för hvilkas anskaffande
de af Riksdagen för åren 1897 och 1898 anvisade extra anslag å tillhopa
11,780,000 kronor varit afsedda, med omkring 530,000 kronor
(omkring 4,5 proc.) öfverstiga sistnämnda anslagsbelopp. Jemväl denna
af höjda materialpriser och arbetslöner föranledda brist, som enligt
Kongl. Maj:ts beslut den 9 sistlidne juni fått af marinförvaltningen
täckas med omhänderhafvande medel, borde, sedan den blifvit till siffran
känd, hos Riksdagen till ersättande anmälas.
Lika med marinförvaltningen ansåge departementschefen, att hos
innevarande års Riksdag borde begäras anvisande på extra stat för år
1901 af återstoden af det år 1899 beviljade anslaget å 13,200,000 kronor
till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, eller 7,823,500 kronor.
Härutöfver hade marinförvaltningen föreslagit, att för nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel måtte äskas ett belopp af 2,076,000 kronor.
Enligt marinförvaltningens förslag skulle detta belopp afses till anskaffande
dels af en torpedbåtförstörare, hvarför kostnaden beräknats
till 1,200,000 kronor, dels af två l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar
för en beräknad kostnad af tillhopa 876,000 kronor, i hvilka kostnadsberäkningar
jemväl inginge två utredningar torpeder och artilleriammunition
för hvarje fartyg.
På senaste tiden hade man i åtskilliga främmande mariner infört en
fartygstyp, uteslutande afsedd för spaningstjenst samt till att jaga och
förstöra torpedbåtar. Åt denna typ, som i den engelska marinen fått
benämningen torpedbåtförstörare, hade man, i öfverensstämmelse med dess
ändamål, sökt gifva den största möjliga fart, ända till öfver 30 knop.
En sådan hastighet kunde emellertid icke uppnås utan att afstå från att
gifva fartyget pansarskydd och kraftigare bestyckning samt från att förlägga
maskineriet under fartygets vattenlinie. Från dessa fördelar hade
man vid konstruerandet af svenska flottans torpedkryssare, hvilka delvis
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
77
varit afsedda för sådan tjenst, som departementschefen nyss antydt,
icke kunnat afstå, enär hänsyn måst tagas äfven till andra ändamål.
I följd häraf kunde sistnämnda fartyg, hvilkas konstruktion uppgjorts
och hvilkas anskaffande beslutats, innan berörda nya fartygstyp framträdt,
uppenbarligen icke med samma framgång som en fullt modern
torpedbåtförstörare fylla den sistnämndas särskilda uppgifter.
Med afseende å dessa förhållanden hade departementschefen i skrifvelse
den 12 juni 1899 anmodat marinförvaltningen att inkomma med
yttrande, huruvida marinförvaltningen ansåge skäl föreligga att anskaffa
åtminstone en sådan torpedbåtförstörare, samt med uppgift å ungefärliga
kostnaden och anskaffningstiden för såväl fartyget som ock två utredningar
torpeder och ammunition för detsamma. Med anledning häraf hade
marinförvaltningen i skrifvelse den 29 sistlidne september — med uttalande,
att flottans behof af torpedkryssare af hittills tillämpad typ
syntes vara fyldt genom1 fullbordandet af de två nu under byggnad
varande — anfört, att det inför de alltjemt stegrade anspråk på fart, som
i främmande flottor blifvit tillgodosedda på såväl avisofartyg som torpedbåtar,
syntes vara en nödvändighet att vid byggande af de lättare fartyg,
hvaraf flottan ännu hade behof, skilja det egentliga avisofartygets
uppgift från kryssarens samt att i fråga om fartyg, afsedda till spaningstjenst
och till att förhindra egna skärgårdars undersökning af fiendtliga
torpedbåtar, lägga hufvudsaklig vigt vid farten. I sådant syfte
hade det synts marinförvaltningen, som om de hufvudsakligen i den
engelska flottan införda s. k. torpedbåtförstörare, hvilka vid utförda
eskaderöfningar visat sig så sjödugliga, att de äfven i Atlanten befunnits
lämpliga för spaningstjensten, jemväl skulle lämpa sig synnerligen väl
för våra förhållanden. Sedan marinförvaltningen fördenskull införskaffat
uppgifter å kostnaden för dessa torpedbåtförstörare och deraf funnit,
att ett fartyg af detta slag, som vore i stånd att göra 31 knops fart
och som sjmtes böra beställas utomlands, förutom bestyckning och utredning
af torpeder samt ammunition m. m., betingade ett pris af
1,002,650 kronor, hvartill borde läggas dels 45,000 kronor för bestyckningen,
som borde utgöras af 6 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner,
dels ock 152,350 kronor för 2 st. torpedtuber och 2 utredningar torpeder
och artilleriammunition samt för inventarier, besigtningsresor och
hemtransport, eller saminanlagdt 1,200,000 kronor, hade marinförvaltningen
ansett, att hos Riksdagen borde äskas medel till anskaffande af
en torpedbåtförstörare.
Med hänsyn till den störa vigten deraf, att den svenska flottan
erhölle ett snabbgående, lättare fartyg för spaningstjenst och oskad
-
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
liggörande af fiendtliga torpedbåtar, och då den af marinförvaltningen
omförmälda fartygstypen förträffligt egnade sig för detta ändamål,
syntes det departementschefen visserligen önskvärdt, att medel för
anskaffande af ett dylikt fartyg kunde så snart som möjligt beredas;
men på det att jemväl andra behof måtte kunna genom anslag för år
1901 behörigen tillgodoses, vore det nödvändigt att till ett kommande
år uppskjuta äskandet af anslag för ifrågavarande ändamål.
Beträffande flottans tillgång på torpedbåtar, hvilkas antal enligt den
byggnadsplan, som framlagts af 1892 års komité för afgifvande af förslag
angående förändringar i afseende på sjökrigsmaterielen in. m., borde
vid utgången af år 1901 uppgå till 24 af l:a och 16,5 af 2:a klass,
hade marinförvaltningen anfört, att om vidare anskaffning ej egde rum
utöfver det antal, hvartill medel nu vore beviljade, skulle vid sistnämnda
tidpunkt flottan komma att förfoga öfver blott 15 st. l:a och
11 st. 2:a kl. torpedbåtar. För att påskynda kompletteringen af hvad
som ännu bruste i fråga om denna vigtiga del af vår sjökrigsmateriel,
hade marinförvaltningen derför ansett nödvändigt att af nästa Riksdag
för nybyggnad af 2 st. l:a kl. och 2 st. 2:a kl. torpedbåtar med två
utredningar för hvardera af ammunition och torpeder, hvarför kostnaden
beräknats utgöra
för 2 st. l:a kl. torpedbåtar å kr. 263,000: — ............ kr. 526,000: —
» 2 » 2:a » » å » 175,000: —- ............ j> 350,000: —,
äska ett extra ordinarie anslag af ..................................... kr. 876,000: —,
deraf för år 1901 borde anvisas hälften med kronor 438,000: —.
Ehuru det äfven enligt departementschefens åsigt skulle vara önskvärdt,
att anslag till byggande af torpedbåtar kunde för år 1901 beviljas,
funne departementschefen sig dock af hänsyn till andra anslagsbehof
icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att till 1900 års Riksdag aflåta
proposition om anslag till anskaffande af nya torpedbåtar. Ett uppskof
härmed syntes så mycket mindre kunna medföra någon olägenhet, som
flottans båda varf, der torpedbåtar, enligt hvad erfarenheten visat, med
största fördel för kronan kunde byggas, icke före 1901 års utgång
skulle kunna sätta en ny torpedbåt på stapeln, upptagna som de vore
af byggandet af de fyra torpedbåtar, till hvilkas anskaffning 1899 års
Riksdag anvisat medel.
Slutligen hade marinförvaltningen under rubriken »nyanskaffning af
krigsfartygsmateriel» erinrat derom, att genom kongl. bref den 5 juli
1895 anbefalts byggande af en l:a kl. torpedbåt, Komet, dervid föreskrifvits,
att för ändamålet skulle användas af allmänna försvars
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
79
föreningen öfverlemnade medel samt att hvad derutöfver erfordrades
skulle af marinförvaltningen utbetalas af omhänderhafvande medel och
framdeles till ersättande anmälas. Kostnaden för denna torpedbåt hade,
enligt hvad marinförvaltningen upplyste, utgjort 243,424 kronor 30 öre,
hvilket belopp med 103,424 kronor 30 öre öfverstege det af allmänna
försvarsföreningen inlevererade beloppet 140,000 kronor och med 12,618
kronor 30 öre den i förenämnda kongl. bref beräknade kostnaden
230,806 kronor. Sistnämnda öfver skjutande utgift vore hufvudsakligen
att tillskrifva de särdeles dryga utgifterna för besigtning af båten och
dess öfverförande till Sverige, hvilka uppgått till sammanlagdt 12,295
kronor 60 öre. På grund häraf hade marinförvaltningen ansett medel
till betäckande af nyssnämnda, af omhänderhafvande medel förskjutna
belopp 103,424 kronor 30 öre nu böra äskas.
Den af marinförvaltningen föreslagna åtgärden syntes emellertid
departementschefen icke böra vidtagas, förr än en för närvarande pågående
rättegång mellan Kongl. Maj:t och kronan, å ena, och sterbhusdelegarne
efter aflidne gymnastikföreståndaren Carl Martin Edholm,
å andra sidan, angående ett af den sistnämnde i lifstiden upprättadt
testamente, blifvit genom lagakraftegande dom afgjord. Genom nämnda
testamente hade nemligen bemälde Edholm förordnat, att en del af
hans qvarlåtenskap skulle tillfalla Sveriges sjöförsvar, och derest den af
hans sterbhusdelegare väckta klandertalan å testamentet blefve ogillad,
skulle för Sveriges sjöförsvar erhållas ett belopp, hvarmed antagligen
en icke obetydlig del af ifrågavarande kostnad kunde betäckas. Med
afseende härå kunde departementschefen icke tillstyrka, att någon åtgärd
i anledning af marinförvaltningens sistberörda framställning nu vidtoges.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må af det anslag å 13,200,000
kronor, som af 1899 års Riksdag beviljades till anskaffning
af ny krigsfartygsmateriel, anvisa på extra
stat för år 1901 återstående 7,823,500 kronor.
Försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Thule.
10:o. Under punkten 11 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Ångande
föreslagit Riksdagen att af det till försättande i fullt tidsenligt skick de“““!!''nKdaf°rfi
af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta och Thule beviljade anslag å [11.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
BO Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
4,920,000 kronor anvisa på extra stat för år 1901 återstående 2,420,000
kronor.
Departementschefen har beträffande denna framställning, med erinran
hurusom till försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Thule 1899 års Riksdag beviljat ett anslag af 4,920,000
kronor och deraf på extra stat för innevarande år anvisat 2,500,000
kronor, anfört, att för ändringsarbetenas oafbrutna bedrifvande borde,
på sätt marinförvaltningen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 sistlidne
september anfört, återstoden 2,420,000 kronor för år 1901 anvisas.
De särskildt utsedda personer, hvilka afgifvit. det förslag till ändring
af ifrågavarande pansarbåtar, som lagts till grund för Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet till 1899 års Riksdag, hade, enligt hvad
departementschefen vidare erinrat, förordat, bland annat, att å en hvar
af de tre pansarbåtarna skulle borttagas 2 st. 25 cm. kanoner med
lavettage samt rörliga torn för att öfverlemnas till fasta försvaret.
Marinförvaltningen hade emellertid ansett, att den ena af dessa 25 cm.
kanoner borde bibehållas å hvardera fartyget, och i enlighet härmed
hade beräkningarna för de föreslagna anordningarnas genomförande
uppgjorts. Sedermera hade det dock lyckats träffa sådana anordningar,
att såväl samtliga ifrågavarande sex 25 cm. kanoner med tillhörande
torn, lavettage m. m. som ock de 8 st. 15 cm. kanoner med lavettage,
hvilka vore afsedda att borttagas från Göta och Thule, funne särdeles
god användning för Karlskrona fästning i stället för de 15 cm. och
24 cm. kanoner, hvilka eljest skolat för denna fästning nyanskaffas.
Härigenom kunde det ursprungligen framstälda förslaget att bestycka
en hvar af nämnda tre pansarbåtar med en 21 cm. kanon, hvilken
vore mera snabbskjutande än 25 cm. kanonen, genomföras samt sådan
minskning åstadkommas i kostnaderna för bestyckningen af Karlskrona
fästning, att utsigt förefunnes, att det af dåvarande statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1899 derför beräknade belopp skulle blifva
tillräckligt, ehuru materialpris och arbetslöner sedermera betydligt stigit.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må af det till försättande i fullt
tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarne Svea, Göta
och Thule beviljade anslag å 4,920,000 kronor anvisa
på extra stat för år 1901 återstående 2,420,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
81
Ändring af 2:a kl. pansarbåtama Thordön och Tirfing.
ll:o. Kongl. Maja har under punkten 12 föreslagit Riksdagen att ^^ör1 detta
till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing bevilja ett ändamål,
anslag af 660,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa [12.]
100,000 kronor.
I fråga om denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 73—75) anfört följande.
Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 sistlidne september hade
marinförvaltningen beträffande 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing
anfört, att dessa fartyg ännu syntes vara synnerligen lämpliga
för position sförsvar och särskilt såsom stöd för försvaret af Karlskrona
fästning vid afvisande af anfall från vare sig sjö- eller landsidan,
hvarvid i förra fallet deras förnämsta betydelse läge deruti, att de,
äfven efter fästningsartilleriets eventuella tystande, kunde påräknas
till skydd för minlinierna och mot inträngande torpedbåtar, men äfven
deruti, att de kunde försvåra på öarna möjligen landsatta truppers
sammandragning och rörelser. Vid afvärjande af anfall mot Karlskrona
från landsidan skulle pansarbåtarnas roll likaledes blifva att söka hindra
truppers sammandragning och rörelser i kustens omedelbara närhet samt
att understödja befästningarna.
För de nu angifna ändamålen borde pansarbåtarna ega ett så talrikt
snabbskjutande artilleri som möjligt samt elektriska strålkastare.
Marinförvaltningen, som ansett ifrågavarande pansarbåtars nu antydda
uppgifter vara af den vigt, att fartygen borde användas i angifven
rigtning, hade låtit uppgöra förslag till deras ändring, omfattande dels
24 cm. kanonernas utbytande mot 2 st. 12 cm. snabbskjutande kanoner
m/94 samt tornets flyttande något föröfver, dels de två 25 mm. fyrpipiga
kidsprutornas utbytande mot, å Thordön 8 st. 47 mm. snabbskjutande
kanoner in 95 och å Tirfing 8 st. 57 mm. snabbskjutande
kanoner, så uppstälda, att en jemn eld åt alla sidor kunde erhållas,
dels uppställande af strålkastare å hvarje fartyg, dels ock i öfrigt de
af uppgjorda ritningar framgående förändringar, som kräfdes för ammunitionstillförselns
tillfredsställande anordnande, ökadt däcksskydd m. in.
De föreslagna strålkastarna erhölles från pansarbåtarna Svea och
Göta, sedan dessa undergått den förändring, som för dessas försättande
i fullt tidsenligt skick komme att företagas. De för Thordöns och
Bih. till Itiksd. Prot. 11)00. 4 Sami. 1 A/il. 6 Haft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Tirfings förändring erforderliga 12 cm. snabbskjutande kanonerna m 94
erbölles från pansarbåten Sveas bestyckning. De till uppställning å
Thordön föreslagna 47 mm. snabbskjutande kanonerna m 95 syntes
lämpligast böra tagas från torpedbåtarna Komet, Blixt, Meteor och
Stjerna och å dessa båtar ersättas med 37 mm. snabbskjutande kanoner
in 98, hvarigenom torpedbåtarnas bestyckning blefve mera enhetlig, än
nu vore fallet. De för Tirfings bestyckning föreslagna 57 mm. snabbskjutande
kanonerna vore afsedda att nyanskaffas.
Den beräknade kostnaden för nu föreslagna ändring uppginge till
200.000 kronor per pansarbåt eller för båda fartygen till sammanlagdt
400.000 kronor. Härtill komme artillerikostnaden jemte kostnaden för
två ammunitionsutredningar, beräknadt till sammanlagdt 260,000 kronor.
Till ändring af två 2:a kl. pansarbåtar skulle alltså erfordras in alles
660.000 kronor, deraf för år 1901 hälften borde anvisas.
I sitt nuvarande skick vore, enligt departementschefens åsigt, ifrågavarande,
åren 1866 och 1867 fullbordade fartyg utan egentligt stridsvärde,
och det måste betecknas såsom misshushållning att längre påkosta
dem något underhåll, om de ej moderniserades. Beslut måste derför så
snart som möjligt fattas, huruvida de borde ändras eller såsom stridsfartyg
utrangeras.
Otvifvelaktigt skulle dessa fartyg, så ombestyckade som marinförvaltningen
föreslagit, kunna göra särdeles god tjenst under sådana förhållanden,
då högre fart ej erfordrades, d. v. s. vid flankering af minpositioner
såväl i Karlskrona som i Stockholms och Göteborgs skärgårdar
och vid försvar af Karlskrona. Med sitt i förhållande till fartygens
storlek talrika och effektiva snabbskjutande artilleri skulle de blifva
ett slags flytande batterier, som utan svårighet kunde förflyttas till
hvilken punkt på kusten som helst.
De stora belopp, som måste begäras på extra stat för år 1901 till
fullföljande af redan beslutade arbeten, nödgade emellertid till en sträng
begränsning i fråga om anslag till nya. arbeten. Beträffande det nu
föreliggande förslaget vore det af största vigt att så snart som möjligt
få afgjordt, huruvida medel för ändring af ifrågavarande fartyg kunde
påräknas. Ett godkännande i princip af det framlagda förslaget genom
beviljande af anslag för ändamålet vore derför mest önskvärdt, under
det att den del af anslaget, som borde anvisas för år 1901, kunde inskränkas
till hvad som erfordrades för att genast kunna företaga nödiga
arbeten till förekommande af skrofvens och maskineriernas ytterligare
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
83
försämrande. Härför syntes ett belopp af 50,000 kronor för hvardera
fartyget vara tillräckligt.
Utskottet har af den i ärendet lemnade utredning samt af de upplysningar,
som i öfrigt kommit utskottet till del, inhemtat, att, ehuru
33 å 34 år förflutit, sedan ifrågavarande pansarbåtar byggdes, de
likväl icke befinna sig i sämre skick, än att de efter nu föreslagna
reparationer och förbättringar å nyo kunna blifva fullt sjödugliga och
ega bestånd i 25 å 30 år härefter. Då dertill kommer, att dessa
båtar, hvilka nu äro utan egentligt stridsvärde, för jemförelsevis mindre
betydande kostnader kunna förändras till att utgöra en vigtig och välbehöflig
förstärkning i vårt kustförsvar, framför allt å sådana punkter,
som icke äro skyddade af fasta befästningar, i det att de blifva ganska
kraftigt bestyckade rörliga batterier, som kunna allt efter operationernas
gång förflyttas till hotade ställen, har utskottet funnit det vara med
god hushållning och klok omtanke om försvaret förenligt, att Riksdagen
beviljar det af Kongl. Maj:t nu äskade anslaget.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må till ändring af 2:a kl. pansarbåtarne
Thordön och Tirfing bevilja ett anslag af 660,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1901 anvisa 100,000 kronor.
Artilleri- och torpedmateriel för fartygen m. m.
12:o. Kongl. Maj:t har under punkterna 13, 14 och 15 af denna Angående a»,
hufvudtitel föreslagit Riksdagen, ^rf- ^cVtoi
a)
att till ammunition för stridsfartygen anvisa på extra stat för pedmateriei
år 1901 återstoden af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag fdrrafat^yge“
med 315,000 kronor, [13,
b) att till anskaffning af torpeder anvisa på extra stat för år 1901 14? 15/)
återstoden af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag med
91,900 kronor, äfvensom till försöksskjutning med torpeder bevilja 5,000
kronor, och således för anskaffning af torpeder m. m. å extra stat för
år 1901 uppföra sammanlagd! 96,900 kronor; samt
c) att på extra stat för år 1901 bevilja till skjutförsök 15,000
kronor.
Departementschefen har beträffande denna fråga erinrat, hurusom
sistlidna års Riksdag beviljat anslag till ammunition för stridsfartygen
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
å 630,500 kronor och till anskaffning af torpeder m. m. å 241,400
kronor samt anvisat för år 1900'' af det förra beloppet 315,500 kronor
och af det senare 149,500 kronor. Återstoden af de sålunda beviljade
anslagen borde enligt hans åsigt anvisas för år 1901.
Till skjutförsök och inskjutning af kanoner både under en följd af
år å extra stat anvisats 10,000 kronor årligen. Denna fortfarande behöfliga
anvisning hade marinförvaltningen ansett böra för år 1901, i
anseende till de omfattande skjutförsök, hvilka måste blifva en följd af
anskaffningen af delvis ny materiel, höjas till 15,000 kronor. I denna
marinförvaltningens åsigt instämde departementschefen så mycket hellre,
som försöken skulle företagas icke blott med pjeser af ny konstruktion
och afsedda för röksvagt krut, utan ock med häftigare sprängämnen än
de hittills uti ihåliga projektiler använda.
För anställande jemväl under år 1901 af de till torpedvapnets vidmagthållande
och utveckling erforderliga försöksskjutningar hade marinförvaltningen
ansett böra, i likhet med hvad som skett vid senaste
Riksdag, äskas 5,000 kronor.
Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställningar erinra, hemställer,
a) att Riksdagen må till ammunition för stridsfart.
ygen anvisa på extra stat för år 1901 återstoden
af det utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag
med 315,000 kronor;
b) att Riksdagen må till anskaffning af torpeder
anvisa på extra stat för år 1901 återstoden af det
utaf 1899 års Riksdag derför beviljade anslag med
91,900 kronor, äfvensom till för söksskjutning med
torpeder bevilja 5,000 kronor, och således för anskaffning
af torpeder m. m. å extra stat för år 1901 uppföra
sammanlagdt 96,900 kronor; samt
c) att Riksdagen må på extra stat för år 1901
bevilja till skjutförsök 15,000 kronor.
Bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna
vid Fårösund.
Angående 13:o. Under punkten 16 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t
detta ändamål, föreslagit Riksdagen att till bestyckning af befästningarna vid Karls[16.
]
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
85
krona och batterierna vid Fårösund bevilja ett anslag af 1,146,900
kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa 852,500 kronor.
I denna fråga har departementschefen erinrat, hurusom, sedan 1898
års Riksdag på extra stat för år 1899 under fjerde hufvudtiteln uppfört
ett anslag af 3,000,000 kronor för att efter Riksdagens medgifvande
användas till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, dock med
rätt för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under år 1899 använda
högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artilleri- och pansarmateriel
till redan befintliga fästningar, Kongl. Maj:t den 9 december 1898 beslutit,
att af sistnämnda belopp finge för sjöförsvarets räkning användas
607,500 kronor.
I enlighet med Kongl. Maj:ts till 1899 års Riksdag gjorda framställningar
hade sistnämnda Riksdag medgifvit Kongl. Maj:t rätt att
under samma år använda den då ej disponerade återstoden, 1,500,000
kronor, af nyssnämnda vid 1898 års riksdag beviljade anslag, hvarjemte
Riksdagen beviljat dels under fjerde hufvudtiteln på extra stat
för år 1900 ett extra anslag af 2,200,000 kronor till stärkande af landets
nuvarande fasta försvar, dels ock under lemte hufvudtiteln, likaledes
på extra stat för innevarande år, 800,000 kronor till bestyckning
af befästningarna vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund.
Den af 1899 års Riksdag till Kongl. Maj:ts förfogande stälda återstoden
af det år 1898 beviljade anslaget hade af Kongl. Maj:t den 16 juni
1899 fördelats mellan landtförsvaret och sjöförsvaret på sådant sätt,
att för sjöförsvarets räkning skulle till förstärkningsarbeten och bestyckning
å rikets nuvarande fästningar få användas 174,000 kronor.
Af det är 1898 beviljade anslaget hade sålunda ett sammanlagdt belopp
af 781,500 kronor kommit sjöförsvaret till godo. Lades härtill förutnämnda,
af 1899 års Riksdag under femte hufvudtiteln beviljade anslag
å 800,000 kronor, så visade sig, att af de 6,000,000 kronor, som för
åren 1899 och 1900 beviljats till det fasta försvaret i allmänhet, för
sjöförsvarets räkning anvisats tillhopa 1,581,500 kronor.
För den nästföljande tvåårsperioden, omfattande åren 1901 och
1902, hade, på sätt chefen för landtförsvarsdepartementet — enligt
hvad i utskottets utlåtande n:o 5 rörande regleringen af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel, punkt 24:o omförmälts — i sitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 rörande anslagsbehofven
under fjerde hufvudtiteln anfört, ansetts jemväl böra äskas anslag
till befästningsändamål under såväl fjerde som femte hufvudtiteln till
sammanlagdt belopp af 6,000,000 kronor. Häraf skulle, enligt af marin
-
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
förvaltningen gemensamt med chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren
gjorda beräkningar, under femte hufvndtiteln erfordras
tillhopa 1,146,900 kronor, hvaraf borde anvisas 852,500 kronor för år
1901 och 294,400 kronor för år 1902.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till bestyckning af befästningarna
vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund
bevilja ett anslag af 1,146,900 kronor och deraf på
extra stat för år 1901 anvisa 852,500 kronor.
Minväsendet.
Angående
anslag till
minväsendet.
[17.]
14:o. Kongl. Maj:t har i punkten 17 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja till minväsendet
ett anslag af 200,000 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen, under åberopande
af marinförvaltningens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 sistlidne
september, anfört följande.
För fasta minförsvaret vore enligt marinförvaltningens åsigt under
år 1901 följande anskaffningar och arbeten erforderliga, hvarför kostnaden
uppginge till nedannämnda belopp, nemligen:
telefonledningar och telefoner för bevakning vid samtliga
minpositioner............................................................. kr.
tändstation vid minpositionen SS....................................... »
ångslup till handminpositionen CÖ.................................... »
ändring af flytminorna n:o 3 samt bomullskrut till dessa
minor............................................................................
ångslup till handminefartj^get Frunhild ....................
» » minpositionen FN...................................
» » » WR...............................
25.000
16.000
16,000
.... »
5,000: —
6,000: —
... »
16,000: —
»
16,000: —
kr.
100.000: —
Då sjöförsvarets tillgång på nyare handminor utgjorde 340 och
behof 560 samt kostnaden för hvarje handmina belöpte sig till 500
kronor, så erfordrades för anskaffning af i jemnadt tal 200 nya handminor
ett belopp af 100,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
87
Mot den af marinförvaltningen sålunda gjorda beräkning af anslagsbehofvet
för ifrågavarande ändamål hade departementschefen icke något
att erinra.
Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet funnit sig
böra biträda, med den ändring allenast, att anskaffningen af det erforderliga
antalet handminor — 200 stycken —, hvilket svårligen lärer kunna
i sin helhet under ett år å flottans verkstäder tillverkas, lämpligen
synes böra fördelas på en tidrymd af två år.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att till minväsendet
beviljas ett anslag af 200,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1901 anvisas 150,000 kr.
Pumpverk för den nya dockan i Karlskrona.
15:o. Kongl. Maj:t har under punkten 18 af femte hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att till anläggning af ett pumpverk för den nya
dockan i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1901 ett anslag af
85,000 kronor.
Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,
har marinförvaltningen i embetsskrifvelse den 17 oktober 1899 i denna
fråga anfört följande.
Vid uppgörande af ursprungliga förslaget till den nu under byggnad
varande skeppdockan å flottans varf i Karlskrona, för hvars utförande
medel beviljats af 1897 års Riksdag, både beräknats, att det äldre
pumpmaskineri, som nu användes för länspumpning af den äng, uti
hvilken fem vid varfvet befintliga skeppsdockor både sitt aflopp, äfven
skulle kunna användas för länspumpning af den nya dockan. Derför
hade i kostnadsförslaget öfver dockbyggnaden, hvars slutsumma uppgått
till 475,000 kronor, bland andra arbeten upptagits sprängning af
en afloppskanal från dockan till förutnämnda pumpverks suggraf och
fördjupning af denna, hvilka arbeten sammanlagdt skulle betinga en
kostnad af 10,750 kronor.
Emellertid hade den öfver användningen af nämnda pumpmaskineri
för sagda ändamål sedermera verkstälda utredning gifvit vid handen
Angående anslag
till detta
ändamål.
[18.]
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
att pumpmaskineriet för att kunna användas för langning af nya dockan
måste sänkas lika mycket som suggrafven fördjupas eller omkring 2,22
meter, emedan sugliöjden i annat fall blefve för stor, hvilket arbete
komme att betinga afsevärda kostnader, ej upptagna uti ursprungliga
kostnadsförslaget; att till följd af maskineriets relativt ringa arbetsförmåga
en tid af minst 17 timmar komme att åtgå för länsning af
dockan, hvilken tid måste anses alltför lång; att den olägenhet af långsam
länspumpning af docksystemet i sin helhet, som redan nu förefunnes
derigenom, att fem å Karlskrona varf befintliga dockor hade
endast ett pumpverk, komme att i ännu högre grad göra sig känbar,
om samma pumpverk skulle användas äfven för länsning af den nya
dockan, i synnerhet som denna, på grund af att hennes botten komme
att ligga djupare än de nu befintliga dockornas, icke skulle kunna,
såsom fallet vore med dessa, länsas genom att utsläppa vattnet i den
grop, som omgåfve suggrafven, utan endast medelst pumpverket direkt;
att risken för haveri å pumpmaskineriet afsevärdt ökades genom den
ökade belastning, för hvilken det utsattes derigenom, att maximilyfthöjden
blefve 2,22 meter större än den, för hvilken maskineriet vore
beräknadt; samt att inträffande skada å pumpverket skulle sätta såväl
de fem befintliga som ock den nya dockan ur tjenstbart skick, något,
som äfven skulle inträffa under den tid, som åtginge för pumpverkets
ombyggnad och suggrafvens sänkning.
Bland de arbeten, som ålegat leverantören enligt det den 7 juni
1898 upprättade kontraktet om byggnad af ny docka i Karlskrona, hade,
jemte andra, förekommit utsprängning af ett uppställningsrum för pumpmaskineri
och hvalf genom dockans sida samt anordnande af rörgrafvar
för såväl sug- som afloppsledningar; men det i ursprungliga kostnadsförslaget
upptagna arbetet att spränga afloppskanal från dockans norra
ända till ängen och sänka befintliga suggrafven hade deremot ej blifvit
intaget i nämnda kontrakt på grund deraf, att gamla pumpmaskineriet
ansetts otillräckligt för länsning af dockan och att derför anskaffning
af ett kraftigare sådant varit af behofvet påkallad.
Vid utredning af frågan, huru ett tidsenligt och kraftigt pumpmaskineri
borde anordnas, hade det visat sig lämpligast att använda
centrifugalpumpar, uppstälda under markens plan i betonmuradt rum,
från hvilka nödiga sugrör leddes ned till en samlingsbrunn, nedsprängd
så djupt under dockans botten, att svårighet ej uppstode för fullständig
länspumpning. Pumpverkets länsningsförmåga borde rätteligen beräknas
så, att dockan kunde länspumpas på fyra timmar, men då ett så kraftigt
pumpverk, som härför skulle erfordras, komme att kräfva en betydlig
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
89
kostnad, hade marinförvaltningen ansett anskaffningen i första hand
kunna och böra inskränkas till ett sådant pumpverk, som förmådde
tömma den färdiga dockan, rymmande 24,700 kubikmeter, på 8 timmar,
och borde utvidgning af pumpverket till angifna större pumpförmåga
ske i den mån medel härför kunde beredas utan anvisande af extra
anslag.
Det hade tagits i öfvervägande, huruvida pumpverket borde drifvas
medelst elektrisk kraftöfverföring från kraftstation å varfvet eller med
ångmaskiner, för ändamålet uppstäda i pumpgropen, för hvilka särskilda
ångpannor i sådant fall måste anskaffas och uppställas i närheten af
de nuvarande dockornas pumphus. Verkstälda utredningar beträffande
dessa alternativ hade visat, att kostnaden för anskaffning och uppställning
i fullt arbetsfärdigt. skick beräknats för ett pumpverk,
drifvet med elektricitet till ...................................................... kr. 85,000: —
» » horisontel högtrycksångmaskin och försedt
med ångpannor till ............................................. » 93,640: —
» » ångturbin och försedt med ångpannor till... » 97,000: —
Med hänsyn till den billigare anläggningskostnaden och fördelen
af ökad tillgång på disponibel och lätt transportabel kraft, som för
varfvet i Karlskrona skulle uppstå genom anordnande och fullständigande
af en elektrisk kraftstation, från hvilken äfven belysning öfver
varfsområdet kunde erhållas, hade marinförvaltningen ansett förmånligast
för kronan, att den nya dockans pumpmaskineri anordnades för elektrisk
kraft.
På grund häraf hade marinförvaltningen hemstält, att proposition
måtte allåtas till Riksdagen om anvisande af 85,000 kronor till anläggning
af ett med elektricitet drifvet pumpverk för tömmande af den
under anläggning varande torrdockan å flottans varf i Karlskrona.
Då af marinförvaltningens anförda skrifvelse framginge, att behofvet
af ett särskilt pumpverk för den nya dockan i Karlskrona vore
oafvisligt, och då medel för ändamålet icke kunde på annat sätt beredas,
tillstyrkte departementschefen berörda framställning.
Beträffande denna framställning har utskottet inhemtat, att uti den
angifna anläggningskostnaden, 85,000 kronor, är inräknad jemväl
kostnaden för den afsedda elektriska kraftstationen å varfvet i Karlskrona,
och att från denna station kraftöfverföring skall kunna ega rum
Bill. till Itiksd. Prål. 1000. 4 Hand. 1 Afd. 0 Jläft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
icke blott till ifrågavarande pumpinrättning vid dockan, utan äfven, då
pumpverket ej drifves, till andra anläggningar och vissa verkstäder å
varfvet. Likaledes har det meddelats utskottet, att de nu ifrågasatta
arbetena skulle komma att utföras med hänsyn till framtida utvidgning
af pumpverket för dockans länsande på den önskade tidrymden af fyra
timmar, när medel till sådan utvidgning blifva tillgängliga.
Då utskottet sålunda trott sig finna, att den ifrågasatta anläggningen
är af stor vigt för varfvet i Karlskrona, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till anläggning af ett pumpverk
för den nya dockan i Karlskrona bevilja på
extra stat för år 1901 ett anslag af 85,000 kronor.
Kolförråd för mobilisering.
Angående anslag
till kolförråd
för
mobilisering.
[19-]
16:o. Uti punkten 19 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att till anläggning af en
koldepot, till beredande af ökadt utrymme för kol å flottans varf i
Karlskrona samt till uppköp af Waleska kol bevilja på extra stat för
år 1901 ett anslag af 628,145 kronor.
Till statsrådsprotokollet (sid. 81 — 90) har i detta ärende departementschefen
till en början framhållit, hurusom, sedan sjövapnet numera
blifvit för sin drifkraft uteslutande beroende af ångan, det framträdt
såsom ett oundgängligt behof att för mobilisering städse hafva ett tillräckligt
och lätt tillgängligt förråd af stenkol, hvilket förråd för att
kunna fylla sitt ändamål måste vara fördeladt på flera orter.
Chefen för flottans stab hade, enligt hvad departementschefen vidare
anfört, uti embetsskrifvelse den 20 december 1898 lemnat en omfattande
utredning till besvarande af frågorna, i hvad mån svenska flottans behof
i nyssnämnda afseende kunde anses vara tillgodosedt och hvad som
behöfde göras för att på ett tillfredsställande sätt fylla detta behof.
1 afseende på storleken af de qvantiteter stenkol, som vid olika
tider af året kunde finnas att tillgå inom landet, hade den gjorda utredningen
gifvit vid handen, att af den kolsort, hvaraf flottan hade det största
behofvet, i ogynsammaste fall blott funnes 18,000 tons (oberäknadt jernvägarnas
kolförråd), hvilken qvantitet — äfven om den skulle kunna i
sin helhet disponeras för flottans räkning — likväl vore alldeles otill
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
91
räcklig; och hade chefen för flottans stab vidare i berörda skrifvelse
anfört bland annat följande.
Sannolikheten för att vid inträffande krigsutbrott ostördt få importera
hela eller större delen af flottans stenkolsbehof syntes ytterst ringa,
särskildt med hänsyn dertill, att stenkol numera allmänt betraktades
såsom krigskontraband. Äfven vid uppehållandet af vårt lands neutralitet
kunde otvifvelaktigt stora svårigheter uppstå att erhålla stenkol,
i det att, för den händelse England tillhörde de krigförande magterna,
stor sannolikhet förefunnes för att detta land, hvarifrån flottan i allmänhet
erhölle sina stenkol, komme att helt och hållet stoppa sin kolexport.
För att icke flottan under krigstid skulle lida brist på kol, vore
det sålunda nödvändigt att redan under fredstid upprätta kolförråd,
afsedda att tillgripas under krig. Äfven för de fredliga öfningarna
skulle tillvaron af dylika förråd vara af stor nytta, då man vid kolning
af en sjöstyrka dels vore oberoende af de tillfälliga stegringar å kolmarknaden,
som strejker eller dylikt framkallade, dels kunde på utsatt
tid vida säkrare erhålla reqvirerad kolqvantitet, än hvad vid fyrfaldiga
tillfällen visat sig vara fallet, då kolning skett genom enskilda leverantörer,
hvarvid åtskilliga timmar af den dyrbara öfningstiden ofta måst
spillas under afvaktan på de försenade kolpråmarna.
Fördelen af att flottans myndigheter sjelfva ombesörjde fartygens
kolning under eskaderöfningarna hade äfven framhållits af högste befälhafvaren
för 1898 års kusteskader, hvarjemte afdelningschefen för
Stockholmsafdelningen påpekat vigten deraf, att förråd af stenkol funnes
såväl i Stockholms skärgård som å öfriga platser långs kusten.
I de flesta europeiska stater funnes kolförråd och koldepoter för
flottans räkning, hvilka särdeles i de länder, som icke disponerade öfver
egna stenkolsgrufvor, antoge betydande proportioner. Sålunda funnes
på Italiens kust ett tiotal koldepoter och tillflyktsorter för torpedbåtar,
och uppginge kolförrådet endast i Spezzia till omkring 100,000 tons.
I Norge, der man ämnade upprätta icke mindre än 11 koldepoter, hade
vid den tidpunkt, då förevarande yttrande afgifvits, varit till byggande af
kolskjul och inköp af kol anslaget 293,000 kronor, hvilken summa, i den
mån kolskjulen hunne byggas och fartygsmaterielen utvecklas, utan
tvifvel komme att följas af nya och betydligare anslag.
Ehuru icke hittills några kraftigare åtgärder blifvit vidtagna för
att tillgodose svenska flottans behof af bränsle under krigstid, hade
frågan icke desto mindre varit föremål för uppmärksamhet. Redan
1862 års komiterade för uppgörande af förslag till ett tidsenligt ord
-
92
Statsutskottets Utlåtande N:o G.
ilande af rikets sjöförsvar kade påpekat vigten af att flottan egde tillräckliga
förråd af de för ångfartygen erforderliga stenkolen, samt att dessa
vore af utmärkt beskaffenhet såväl för att vara fullt ändamålsenliga vid
begagnandet som för att utan olägenhet kunna en längre tid i förråden
förvaras.
Det förråd, som i fredstid borde uppläggas för flottans räkning,
vore till sin storlek hufvudsakligen beroende på
den dagliga kolåtgången under krig,
den tid, för hvilken tillgång på kol ansåges böra finnas efter slutad
mobilisering, samt
den qvantitet kol, som antoges kunna anskaffas vid mobilisering.
Erfarenheten från senare tiders krig syntes hafva gifvit vid handen,
att alla fartyg, som tillhörde en opererande flotta, måste vara påeldade
under hela den tid operationerna påginge. Så uppgåfves, att under
kriget mellan Kina och Japan 1894—95, hvilket. varade i 9 månader,
afsläckning endast en gång egt rum å den japanska operationsflottan.
I den franska eskader, som 1883—85 opererade mot Kina, hade, enligt
uppgift, funnits fartyg, hvilka varit utan afbrott påeldade i 6 månader.
Likaså hade det i den franska operationsflottan under 1870—71 års
krig funnits fartyg, som ej hade afsläckt från det de lemoade Cherbourg
till dess de efter operationernas slut återkommo dit,
Vid beräknandet af den qvantitet stenkol, som kunde antagas komma
att åtgå under krig, syntes man sålunda böra taga såsom utgångspunkt,
att samtliga fartyg måste hållas påeldade under hela den tid, kriget
påginge. Att ett eller annat fartyg understundom måste släcka af för
skötsel af pannorna, hade ju ingen inverkan på den i hvarje fall approximativa
beräkning, som här vore för handen. Till den qvantitet kol,
som kräfdes för att hålla fartygen beredda att när som helst träda i
verksamhet, måste emellertid läggas hvad som kunde antagas åtgå
under gång. Denna qvantitet vore beroende af två faktorer, nemligen
den tid, under hvilken fartygen komme att vara i gång, samt den dervid
använda farten. Att i afseende på den tid, under hvilken fartygen
borde antagas vara under gång, stödja sig på erfarenheten från våra
krigsöfningar hade ansetts skola gifva ett allt för högt resultat, i betraktande
af att nämnda öfningar vore ordnade med hänsyn till att
operationerna skulle taga sin början snarast möjligt efter krigstillståndets
inträde, under det deremot i verkligt krig endast vissa delar
af flottan — företrädesvis dess rekognoserings- och bevakningsfartyg —
kunde behöfva omedelbart träda i verksamhet, och öfriga fartygs in
-
Statsutsliottets Utlåtande N:o 6.
93
gripande blefve beroende på ingångna underrättelser, fiendens förehafvanden
m. m.
Chefen för flottans stab hade lagt följande tider och farter till
grund för beräkningen af kolåtgången under krigstid å flottans stridsfartyg
och för krigsbruk afsedda handelsfartyg, nemligen:
för pansarlåtar: 4 timmars gång per dygn med högsta fart utan
användande af forceradt drag;
för torpedkryssare, kanonbåtar, rekognoserings- och avisofartyg''. 12
timmars gång per dygn med högsta fart utan användande af forceradt
drag, farten dock ej öfverstigande 16 knop;
för torpedbåtar: 15 timmars gång per dygn med högsta fart med
naturligt drag och dessutom en timmes gång per dygn med högsta
möjliga fart; samt
för s. k. träng fartyg: 12 timmars gång per dygn med måttlig fart.
Af den på dessa grunder gjorda beräkningen hade framgått, att den
dagliga kolåt.gången under krig borde anslås till 675 tons af rökfria
(Waleska, antracit- och andra dylika) kol samt 250 tons af rökgifvande
(ostkust-) kol. Beträffande de kolsorter, hvaraf ett för kriget afsedt
förråd borde bestå, hade ansetts, att flottans fartyg borde använda
Waleska eller i brist derpå andra rökfria kol, under det att de för
krigsbruk afsedda handelsfartygen ansetts kunna använda Newcastlekol
eller andra rökgifvande kol. Ehuru det vore fördelaktigare såväl ur
ekonomisk; synpunkt som med hänsyn till lättheten vid anskaffningen
att i vidsträcktare grad använda ostkustkol, hade chefen för flottans
stab likväl föreslagit de Waleska kolen till användning å flottans fartyg
framför allt på grund af deras egenskap att icke gifva tjock och röjande
rök, men dessutom icke blott på grund af deras större bränslevärde i
förhållande till volymen, utan ock med hänsyn till den omständigheten,
att man vid forcerad eldning aldrig skulle kunna uppnå samma höga
fart med något slag af ostkustkol som med goda Waleska kol.
Vanskligt vore att beräkna, huru länge ett krig kunde komma att
vara, och att på grund deraf bestämma den tid, för hvilken det under
fredstid och vid mobilisering anskaffade kolförrådet borde afses att räcka.
Chefen för generalstaben hade uttalat den åsigt, att man städse borde
vara beredd på ett krig af minst ett års varaktighet. Chefen för flottans
stab ansåge likväl af flera skäl — ekonomiska hänsyn och möjligheten
att trots kriget lyckas, om ock blott sporadiskt, införa kol till
svenska eller norska hamnar — det vara till fyllest, om det sammanlagda
förråd, som under fredstid och vid mobilisering anskaffades, afsåges
att räcka för hela flottan under sex månader.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Såsom förut blifvit anfördt, hade utredning verkstälts för att utröna
storleken af de qvantiteter stenkol, som vid olika tider af året funnes
i förråd inom landet. För verkställande af denna utredning, hvilken
omfattat åren 1896 och 1897, hade uppgifter erhållits från jernvägsstyrelsen
beträffande statens jernvägar samt genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
från de enskilda jernvägarna och från omkring 1,200
kolhandlare, industriidkare och industriella anläggningar, hvarjemte från
generaltullstyrelsen erhållits uppgifter rörande importen af stenkol. På
grund af de upplysningar, som härvid vunnits, hade chefen för flottans
stab ansett det icke vara af behofvet påkalladt att i fredstid upplägga
några förråd af rökgifvande kol.
Åtgärder hade af chefen för flottans stab blifvit föreslagna för
utrönande af möjligheten att använda svenska kol till eldning ombord å
flottans fartyg; men han hade ansett i hvarje fall användandet af sådana
kol å dessa fartyg endast som en nödfallsåtgärd, då nemligen desamma
utan tvifvel komme att gifva fartygen en betydligt mindre aktionsradie
än den, som kunde påräknas vid användande af engelska kol, och derjemte
sannolikt vore att hänföra till rökgifvande kol.
Då, med tillämpning af förut angifna grunder åtgången af Waleska
kol under ett 6 månaders krig borde beräknas till 121,500 tons eller
i rundt tal 125,000 tons, men vid tiden för sjöfartens öppnande ej kunde
påräknas till flottans disposition större tillgång af sådana kol än 15,000
tons, borde sålunda af denna kolsort under fredstid uppläggas ett förråd
af 110,000 tons. Med hänsyn till den årliga åtgången af Waleska
kol under de fredliga öfningarna syntes likväl den tid, under hvilken
ett så betydligt förråd komme att omsättas, blifva allt för lång. Väl
ansåges stenkol kunna förvaras snart sagdt huru länge som helst,
men intill dess säker erfarenhet vunnits i detta afseende, borde det
kolförråd, som i fredstid upplades, ej tilltagas större, än att det omsattes
på en tid af omkring 10 år. Med hänsyn till den ökning af
fredsöfningarnas omfång, som betingades af ökad flytande materiel,
syntes man vara berättigad antaga, att den årliga konsumtionen af
Waleska kol snart nog komme att uppgå till 8,000 å 8,500 tons. Lades
sistnämnda siffror till grund, så skulle man på 10 år omsätta ett förråd
af 85,000 tons, motsvarande förbrukningen i krigstid under 4 månader
och dertill något i reserv (4,000 tons). Lades härtill de 15,000
tons, som antoges kunna vid mobilisering anskaffas inom landet, återstode
likväl 25,000 tons af den qvantitet, som motsvarade förbrukningen
under 6 månader, sedan flottan blifvit mobiliserad. Vid under hand
gjord förfrågan hade jernvägsstyrelsen förklarat sig ega möjlighet att
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
95
för flottans räkning hålla i förråd och omsätta omkring 25,000 tons
Waleska kol.
Chefen för flottans stab hade härefter öfvergått till frågan om fördelning
och förvaring af det för krig afsedda kolförråd, som redan i fredstid
borde anskaffas för flottans räkning. Han erinrade dervid, att den del af
kolförrådet, hvilken afsåges för stationerna samt deras fasta minförsvar
och rörliga lokalförsvar, uppenbarligen borde förläggas inom stationerna
eller i dessas närhet, men att det för kustflottan utan tvifvel vore fördelaktigast
att hafva ett flertal kolstationer långs kusten. Nödvändigheten
att inskränka kostnaden, äfvensom svårigheten att finna platser,
som ej vore alltför blottstälda för fientligt angrepp, föranledde emellertid
till inskränkning i koldepoternas antal. I detta afseende har chefen
för flottans stab föreslagit en centraldepot och fem andra depoter samt
beträffande detta förslag lemnat närmare utredning och motivering, för
hvilka det dock icke syntes lämpligt att nu redogöra.
Med anledning af chefens för flottan stab nu omförmälda skrifvelse
hade departementschefen anmodat marinförvaltningen dels att i
samråd med chefen för flottans stab låta rekognosera trakten kring två
af de orter, till hvilka stabschefen föreslagit, att koldepoter måtte förläggas,
för att utfinna lämpliga platser för koldepoters upprättande derstädes
och samtidigt söka träffa förberedande aftal angående inköp
eller förhyrande af för ändamålet lämplig mark; dels att uppgöra kostnadsförslag
för inköp eller förhyrning af erforderlig mark samt för
uppförande af nödiga skjul och vidtagande af öfriga anordningar ej
blott för nyss antydda två koldepoter, utan äfven för en centraldepot
och till äfventyrs behöflig förstärkning af kolförråden vid flottans station
i Karlskrona och Stockholm; dels att söka träffa förberedande aftal
med jernvägsstyrelsen rörande den kolqvantitet, hvilken vid mobilisering
skulle kunna erhållas från statens jernvägars förråd, dess upplagsplatser
samt öfriga för sakens befrämjande till äfventyrs nödiga anordningar;
dels slutligen att vidtaga förberedande åtgärder för att vid mobilisering
tillförsäkra flottan såväl den qvantitet stenkol, hvilken ansåges erforderlig
utöfver det i fredstid upplagda och från statens jernvägar påräknade
förrådet som ock nödigt antal transportfartyg och pråmar.
På grund häraf hade chefen lör flottans stab och marinförvaltningen
i gemensam embetsskrifvelse den 9 nästlidne december meddelat
resultatet af den omförmälda rekognoseringen och i sammanhang dermed
vidtagna åtgärder. Derjemte hade marinförvaltningen i embetsskrifvelse
samma dag redogjort för hvad i öfrigt blifvit med anledning
af berörda skrifvelse åtgjordt samt afgifvit förslag i ämnet.
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Marinförvaltningen hade i sistberörda skrifvelse anfört hufvudsakligen
följande.
Å den ena af de orter, som rekognoserats, syntes en koldepot nu
böra anläggas, och hade kostnaden derför efter den plan, som af chefen
för flottans stab och marinförvaltningen förordades, beräknats till 124,700
kronor. Beträffande den andra af de ifrågasatta depoterna hade upplysning
ännu icke kunnat vinnas om vilkoren för upplåtande af nödigplats
för ett kolförråd med dertill hörande anordningar, i följd hvaraf
något kostnadsförslag derför icke kunnat uppgöras; och hade marinförvaltningen
med afseende härå ansett sig böra föreslå, att frågan om
denna depots bringande till utförande måtte få hvila, intill dess fullständiga
kostnadsberäkningar kunnat verkställas.
Hvad anginge den föreslagna centraldepoten, hvilken enligt marinförvaltningens
förmenande jemväl borde inrymma den för Stockholms
station, utöfver nu befintliga förråd, behöfliga kolqvantitet, hade åtskilliga
undersökningar och kostnadsberäkningar verkstälts, dervid dock visat
sig, att för närvarande svårigheter förefunnes att utan ganska afsevärda
kostnader förvärfva eller förhyra ett för en kolcentraldepot Renligt
område. Af denna anledning och då förslaget om anläggning af en dylik
depot lämpligen syntes böra afgöras i samband med frågan om förflyttning
af flottans härvarande station, hvilken frågas utredning blifvit
uppdragen åt en den 10 februari 1899 åt Kongl. Maj:t tillsatt komité,
hade marinförvaltningen hemstält, att med förslagets vidare behandling
för närvarande måtte få anstå.
Vidkommande förstärkning af kolförrådet vid flottans station i
Karlskrona hade marinförvaltningen med stöd af chefens för flottan stab
härutinnan gjorda utredning ansett nämnda stations förråd af Waleska
(rökfria) kol snarast böra uppbringas till 22,000 tons. Uti infordradt
förslag till anordningar för uppläggning af kol hade varfschefen i
Karlskrona meddelat, att å dervarande station i kolskjul och täckta
förvaringsrum för närvarande funnes utrymme för 11,510 tons, hvarifrån
dock, då det vid nya dockornas yttre svajningsrum befintliga kolskjulet,
hvilket rymde 1,450 tons, måste rifvas med hänsyn till erforderliga
anordningar för den under byggnad varande nya torrdockan,
finge dragas 1,450 tons, hvadan utrymme kunde beräknas för allenast.
10,060 tons, och ytterligare utrymme sålunda skulle behöfva beredas
för 11,940 tons.
Vid pröfning af varfschefens förslag till upplagsplatser för den
behöfliga kolqvantiteten hade marinförvaltningen af flera skäl funnit
det för närvarande icke vara lämpligt att förlägga ett kolupplag å
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
97
vestra delen af varfvet, hvaremot embetsverk^ icke haft något att
erinra mot öfriga af varfschefen föreslagna platser och anordningar,
hvadan embetsverket alltså förordat, att
inventariekammaren n:o 3 måtte ändras till inrymmande af 2,420 tons
och Vasaskjulet » » » » » 3,430 »
samt att å Söderstjerna måtte uppföras kolskjulet n:o 6,
inrymmande................•................................................................ 3,840 »
och kolskjulet n:o 7, inrymmande...........................................2,310 »
summa 12,000 tons.
Beträffande de af varfschefen uppgjorda kostnadsförslagen för de
ifrågasatta kolskjulen hade marinförvaltningen väl, i likhet med varfschefen,
ansett, att last-'' och lossningsbrygga äfvensom spårväg till sådan brygga
vid Vasaskjulet, hvilka anläggningar sammanlagdt beräknats skola kosta
27,640 kronor, för närvarande skulle kunna undvaras, men deremot,
funnit, att spåranordningar vid kolskjulen n:is 6 och 7, såsom i hög
grad underlättande en hastig kolning, redan nu borde komma till utförande.
Under förutsättning, att kolskjulen skulle i enlighet härmed an
-
ordnas, hade kostnaderna ansetts böra beräknas för
förändring af inventariekammaren n:o 3 till....................... kr. 6,900: —
» » Vasaskjulet )) ....................... » 17,670: —
uppförande af nya kolskjulet n:o 6 » ........................ » 31,050: —
» » » » n:o 7 » ........................ » 27,825: —
summa kronor 83,445: —.
Om den af marinförvaltningen förordade koldepoten, hvilken vore
afsedd att inrymma 5,500 tons Waleska kol, skulle anläggas och i
Karlskrona anordningar, på sätt nyss föreslagits, skulle vidtagas för
inrymmande af 12,000 tons dylika kol, borde medel jemväl anvisas
för anskaffande af 17,500 tons Waleska kol, hvarför anskaffningskostnaden,
med hänsyn till nu stigande pris, icke syntes kunna beräknas
lägre än efter 24 kronor per ton, eller till 420,000 kronor.
Beträffande den kolqvantitet, som enligt chefens för flottans stab
yttrande beräknats skola kunna erhållas från statens jernvägars förråd,
hade jernvägsstyrelsen, på en af marinförvaltningen i ärendet gjord
framställning, i skrifvelse den 18 september 1899 förklarat sig vara
beredd att, på vederbörlig befallning, för trafikmedel uppköpa under
loppet, af år 1900 25,000 tons Waleska kol utöfver den mängd dylika
Bi/i. till Riktd. Prof. m0. 4 Sami. 1 Afd. fj Väft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
kol, som för jern vägsdriften erfordrades, samt att sörja för att denna
kolmängd, sedan den hunnit anskaffas och uppläggas, ständigt oförminskad
funnes till marinförvaltningens förfogande, allt under det jernvägsstyrelsen
tillsåge, att kolen vederbörligen omsattes, hvarjemte
jernvägsstyrelsen för sin del föreslagit platser, hvarest kolen borde
uppläggas.
I fråga om åtgärder för att vid mobilisering tillförsäkra flottan
den qvantitet stenkol, hvilken ansåges erforderlig utöfver det i fredstid
upplagda och det från statens jern vägar påräknade förrådet, hade marinförvaltningen
i skrifvelse den 24 sistlidne oktober hos de personer och
bolag i landet, 25 till antalet, som i större skala drefve handel med
stenkol, gjort förfrågan, om och på livilka vilkor de kunde vilja hålla
förråd af rökfria kol för flottans räkning. Af de sålunda tillfrågade
hade 10 afgifvit nekande eller undvikande svar, en hade förklarat sig
villig att mot en årlig ersättning af 1,500 kronor hålla 1,000 tons
Waleska kol, och från de återstående 14 tillfrågade hade svar ej ingått.
Sedermera hade marinförvaltningen hos jernvägsstyrelsen gjort
framställning, huruvida styrelsen kunde ställa till flottans förfogande,
utöfver ofvanberörda 25,000 tons Waleska kol, ytterligare 15,000 tons
dylika för flottan behöfliga kol. Till svar härå hade jernvägsstyrelsen
i skrifvelse den 8 nästlidne december förklarat sig vara i tillfälle att,
på vederbörlig befallning, inköpa och för flottans räkning hålla i förråd
15.000 tons Waleska kol, under vilkor att flottan såsom ersättning för
de ökade kostnader, som härigenom åsamkades statens jern vägar, årligen
till jernvägsstyrelsen utbetalade 5,000 kronor.
I betraktande af dels svårigheten för flottan att omsätta större
förråd af kol, dels de kostnader, som förvaringsskjul för 15,000 tons
skulle kräfva, dels ock den omständigheten, att de enskilda koletablissementen
i landet icke syntes vara i stånd att för flottans räkning hålla
förråd af rökfria kol, alldenstund, på sätt nyss nämnts, blott en person
förklarat sig villig — och detta mot dryg ersättning — hålla ett obetydligt
förråd deraf, hade marinförvaltningen funnit, att det af jernvägsstyrelsen
sålunda gjorda erbjudandet måste anses vara för flottan
synnerligen förmånligt.
Vidkommande flottans behof af ostkustkol, afsedda att anskaffas
vid mobilisering, hvilket behof af chefen för flottans stab beräknats till
45.000 tons, hade, på förfrågningar, som marinförvaltningen låtit under
hand göra hos några af de större koletablissementen i hufvudstaden,
dessa förklarat sig villiga att medelst kontrakt förbinda sig att vid
mobiliseringstillfälle ställa halfva sitt innehafvande kolförråd till flottans
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
99
disposition, dervid de dock tillika meddelat, att förrådens storlek vid
olika årstider väsentligen förändrades ock, särskildt innan sjöfarten på
våren begynt, ofta reducerades till en obetydlighet.
Då flottans behof af ostkustkol vid mobilisering sålunda icke kunde
genom nyssnämnda åtgärd få anses tillgodosedt, syntes såsom utväg
härför böra begagnas rätten till reqvisitioner för krigsmagtens behof
enligt lagen den 24 maj 1895; och hade marinförvaltningen med ledning
af uppgifter, som af chefen för flottans stab infordrats från öfverståthållareembetet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen å tillgång
af stenkol på olika orter och tider, låtit utarbeta förslag till reqvisitioner
för olika månader.
Hvad slutligen anginge flottans behof af koltransportfartyg och
pråmar, afsedda att dels transportera stenkol till de upplagsplatser, som
med afseende på sjöstyrkornas operationsområden erfordrades, dels från
befintliga upplagsplatser förse flottans fartyg med kol, syntes äfven
detta behof i allmänhet icke kunna fyllas annorlunda än genom reqvisitioner
enligt nämnda lag.
På grund af det sålunda anförda hade marinförvaltningen hemstält
dels om vederbörlig befallning till jern vägsstyrelsen att hålla i förråd,
för att vid behof tillhandahållas flottan, 40,000 tons Waleska kol, fördelad
på sätt jernvägsstvrelsen föreslagit, deraf 15,000 tons mot en
årlig ersättning af 5,000 kronor och resten utan ersättning, dels ock
om aflåtande af proposition till Riksdagen om uppförande å riksstatens
femte hufvudtitel för år 1901 af nedannämnda extra anslag, nemligen:
för anläggande af en koldepot på föreslagen plats ...... kr. 124,700: —
» förändring och inredande till kolskjul af inventarie
kammaren
n:o 3 och Vasaskjulet i Karlskrona...... » 24,570: —
» uppförande å Söderstjerna derstädes af två nya kolskjul
jemte spåranordningar .......................................... )> 58,875: —
samt för uppköp af 17,500 tons Waleska kol.................. » 420,000: —
summa kr. 628,145: —.
Det belopp, 5,000 kronor, som statens jernvägar skulle få i ersättning
för hållandet af förråd af 15,000 tons, hade marinförvaltningen ansett
lämpligen kunna utgå af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll;
hvarjemte marinförvaltningen erinrat, att ett särskildt arfvode af 600
kronor borde beräknas för den, som skulle utöfva närmaste tillsynen
öfver den föreslagna koldepoten.
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående anslag
till minförsvar
vid
Göteborg.
[20.]
Departementschefen har för egen del förklarat, att han fullständigt
delade de af marinförvaltningen i förevarande ämne uttalade åsigter.
Marinförvaltningens förslag om befallning till jernvägsstyrelsen
att för flottans räkning hålla ett förråd af 40,000 tons Waleska
kol syntes böra särskildt få göras till föremål för Kongl Majrts pröfning.
I sammanhang med framställningen i fråga om höjning af anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll hade, såsom departementschefen
vidare erinrat, bland de utgifter, som nödvändiggjorde den föreslagna
höjningen, jemväl upptagits 5,000 kronor till ersättning åt jernvägsstyrelsen
för hållande i förråd af 15,000 tons kol samt 600 kronor till
arfvode åt en tillsyningsman vid koldepot.
Då utskottet finner det af den lemnade utredningen vara styrkt,
att kolförråd bör anskaffas för att tillgodose flottans behof vid mobilisering
samt då utskottet emot de för detta ändamåls ernående ifrågasatta
anordningar och det nu äskade anslagsbeloppet icke funnit något
att erinra, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till anläggning af en koldepot,
till beredande af ökadt utrymme för kol å flottans
varf i Karlskrona samt till uppköp af Waleska kol på
extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 628,145
kronor.
Minförsvar vid Göteborg.
17:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af
minförsvar vid inloppet till Göteborg bevilja på extra stat för år 1901
ett anslag af 730,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom med embetsskrifvelse den
27 november 1899 chefen för fasta minförsvaret inkommit med mineringsplan
för spärrande af inloppet till Göteborg, uppgjord på grund af
den utaf Kongl. Maj:t faststälda situationsplanen öfver nämnda inloppäfvensom
med dertill hörande kostnadsförslag. Det sistnämnda slutade
å en summa af 730,000 kronor.
Marinförvaltningen hade den 5 sistlidne december i detta ärende afgifvit
infordradt yttrande, deruti marinförvaltningen förklarat sig icke
hafva något att erinra vid berörda mineringsplan och kostnadsförslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
101
På det att ifrågavarande minförsvar måtte hinna blifva ordnadt till
den tidpunkt, då det minflankeringsbatteri å samma ort, hvilket skulle
utföras för medel, beviljade under rikstatens fjerde hufvudtitel, beräknades
vara färdigstäldt, eller under år 1901, ansåge departementschefen,
att hela det för ändamålet erforderliga beloppet nu borde äskas. I sammanhang
härmed ville han erinra derom, att kostnaderna för minförsvar
vid Göteborg icke funnes upptagna uti de af komitén för utredning
rörande landets fasta försvar i dess betänkande framlagda kostnadsberäkningar.
Af de i statsrådsprotokollet anförda skäl och då ifrågavarande minspärrning
oskiljaktigt sammanhänger med de försvarsanordningar vid
Göteborg, hvartill medel blifvit vid 1899 och innevarande års riksdagar
anvisade å fjerde hufvudtiteln, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för anordnande af minförsvar
vid inloppet till Göteborg, bevilja på extra stat för år
1901 ett anslag af 730,000 kronor.
Tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona
artillerikår.
18:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att
ej mindre för tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona
artillerikår å extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 6,200 kronor
än äfven medgifva, att från sistnämnda anslag finge under år 1901
till nedannämnda befattningshafvare vid sagda artillerikår utbetalas tillfälliga
löneförbättringar med följande belopp och under samma vilkor
som aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan
sades, skulle utgöra tillägg, nemligen:
till dagaflöningen under tjenstgöring för styckjunkare 50 öre och
för sergeanter 20 öre samt
till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e konstaplar och l:a kl.
artillerister 3 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas i detta ärende följande.
Sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1899 års Riksdag dels att medgifva,
att vid Karlskrona artillerikår dagaflöningen under tjenstgöring
måtte höjas för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre
Angående
anslag till
tillfällig löneförbättring
åt
underbefäl vid
Karlskrona artillerikår.
[21.]
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
ocli för sergeant från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarfvodet
för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från
10 kronor till 13 kronor och för l:a kl. artillerist från 5 kronor till
8 kronor, äfvensom att staten för Karlskrona artillerikår måtte i öfverensstämmelse
härmed ändras, dels ock att i riksstaten för innevarande
år höja reservationsanslaget till Karlskrona artillerikår med 6,200 kronor,
hade Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1899 anmält, att Riksdagen
dels på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts framställning om höjd dagaflöning
och höjda månadsarfvoden åt underbefälet vid Karlskrona artillerikår,
att Riksdagen medgifvit, att under år 1900 finge till nedannämnda
befattningsinnehafvare vid nämnda artillerikår utbetalas tillfälliga
löneförbättringar med följande belopp och under samma vilkor som
afiöningen under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan sades,
skulle utgöra tillägg, nemligen till dagaflöningen under tjenstgöring för
styckjunkare 50 öre och för sergeanter 20 öre samt till månadsarfvodena
för l:e konstaplar, 2:e konstaplar och l:a kl. artillerister 3 kronor,
dels uppfört reservationsanslaget till Karlskrona artillerikår uti riksstaten
för innevarande år med oförändradt belopp, dels ock till extra
löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona artillerikår enligt de här
ofvan stadgade grunder å extra stat för år 1900 beviljat ett anslag af
6,200 kronor.
Marinförvaltningen hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september
1899 hemstält, att, då sistnämnda belopp syntes blifva lika behöfligt
för år 1901 och allt framgent som för år 1900, Kongl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen äska en förhöjning i ordinarie anslaget till Karlskrona
artillerikår med 6,200 kronor.
Under hänvisning till hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 13 januari 1900 under punkten [18] yttrat angående
tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flera, hemstälde departementschefen
om aflåtande af nu förevarande framställning till Riksdagen.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, ej mindre för tillfällig löneförbättring
åt underbefäl vid Karlskrona artillerikår å
extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 6,200 kronor,
än äfven medgifva, att från nämnda anslag må
under år 1901 till nedannämnda be fattningshafvare vid
sagda artillerikår utbetalas tillfälliga löneförbättringar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
loa
med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen
under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt
hvad nedan sägs, skola utgöra tillägg, nemligen:
till dagaflöningen under tjenstgöring för styckjunkare
50 öre och för sergeanter 20 öre samt
till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e konstaplar
och l:a kl. artillerister 3 kronor.
Sj ö krigsskolan.
19:o. Under förordande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, hemställer utskottet,
att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan
må, utöfver .de 1,300 kronor, som enligt 1888
års Riksdags medgifvande få användas af kadetternas
terminsafgifter, anvisas för år 1901 ett extra anslag
af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens
erhållande fäötade vilkor, att den, som vill deraf komma
i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattningvid
sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon
privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.
Dyrtidstillägg åt vissa statens tjensteman och betjente.
20:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 23 föreslagit
Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 8 januari 1900 angifna grunder, af dyrtidstillägg
för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i sjöförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet
hörande embetsverk, kårer och stater å extra
stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 198,000 kronor.
Beträffande denna framställning har utskottet afgifvit, särskild!
utlåtande (n:o 11), i anledning hvaraf Riksdagen redan fattat beslut i
ärendet; hvilket utskottet här endast skolat
Angående sjökrigsskolan.
[22.]
Angående anslag
till
dyrtidstillägg
åt vissa statens
tjenstemän
och
betjente.
[23.]
anteckna.
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående
dyrtidstillägg
åt tjensteman
och vaktmästare
vid
flottans pensionskassa.
[24.]
Angående
en inom Första
Kammaren
väckt motion.
Dyrtidstillägg åt tjensteman och vaktmästare vid flottans
pensionskassa.
21:o. Uti punkten 24 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 8 januari 1900 beträffande
dyrtidstillägg för vissa statens tjenstemän och betjente angifna grunder,
finge för år 1900 utgå till tjenstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.
Jemväl denna framställning har varit föremål för utskottets behandling
och Riksdagens beslut, hvilket utskottet härmed endast skolat
anteckna.
22:o. Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till utskottet
hänvisad motion (n:o 9) bär herr Albert Anderson in. fl. föreslagit, dels
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny
organisation af landt- och sjöförsvaret, grundad, hvad manskapet anginge,
uteslutande på allmän värnpligt, äfvensom förslag till bestämmelser
angående öfvergången från den nuvarande till den nya försvarsorganisationen;
samt dels att Riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål
ställa till Kong]. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000
kronor.
Beträffande de skäl, som i motionen anförts till stöd för den sålunda
gjorda framställningen, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva
motionen.
Öfver motionen, i hvad den afsett landtförsvaret, har utskottet
redan yttrat sig i utlåtandet n:o 5 angående riksstatens fjerde hufvudtitel
och dervid på anförda skäl, beträffande hvilka utskottet får hänvisa
till sitt berörda utlåtande, funnit sig böra hemställa, att motionen, i
hvad den afsåge landtförsvaret, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
105
Då de sålunda åberopade omständigheter hufvudsakligen gälla jemväl
i hvad motionen afser sjöförsvaret, får utskottet hemställa,
att herr Alb. Andersons med flere ifrågavarande
motion i hvad den afser sjöförsvaret icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 mars 1900.
På statsutskottets vägnar.
CHR, LUNDEBERG.
Reservationer
vid punkt 4:o (angående höjning af anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll):
af herrar P. Pehrson, H. Andersson, C. Persson, ÅT. Boström, O.
Larsson, S. O. Nyländer, ./. A. Sjö, A. Göransson, D. Persson, O. Erickson,
P. Olsson och O. Anderson, Indika ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:
På grund af hvad sålunda anförts finner utskottet det vara erforderligt,
att ifrågavarande anslag nu varder ökadt. Dock håller utskottet
före, att denna ökning utan olägenhet må kunna begränsas till något
lägre belopp, än det af Kongl. Maj:t såsom behöfligt angifna, eller
425,000 kronor. Att under de senare åren en betydlig del antagligen
ganska nödvändiga underhållsarbeten måst eftersättas, lärer vara obestridligt,
men då den sålunda uppkomna underhållsbristen torde få
anses vara i viss mån tillfällig, lärer en höjning uti nu ifrågavarande
ordinarie anslag till äskadt belopp icke vara deraf oundgängligen påkallad.
Af den såsom bilaga 25 vid statsrådsprotokollet fogade tablå
framgår, att i medeltal under de senaste tolf åren skilnaden mellan
de af varfscheferna begärda belopp från detta anslag och de derifrån
anvisade utgjort endast 224,475 kronor 38 öre. Visserligen liar
under de senaste åren af nämnda period skilnaden ökats, men detta
synes vara helt naturligt, då de föregående årens anmälda behof icke
kunnat fullt tillgodoses, utan måst jemte nyuppkomna behof å nyo anmälas.
Utskottet har derför, och då i betraktande tages att, på sätt
departementschefen erinrat, vissa från detta anslag hittills anvisade
Bih. till Itiktd. Prof. W00. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
utgifter framdeles skola bestridas af andra anslag, hvarigenom anslagets
för det egentliga underhållet disponibla behållning ökas, ansett anslagshöjningen
kunna lämpligen begränsas till 300,000 kronor. Genom en
dylik höjning skulle antagligen ej blott den nuvarande underhållsbristen
kunna inom en ej allt för lång tid afarbetas, utan jemväl medel blifva
tillgängliga för ett tilltredsställande underhåll af såväl den nuvarande
materielen som den, hvilken under de närmaste åren ytterligare skall
tillkomma och väl till en början icke torde draga särdeles stora underhållskostnader.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen må i riksstaten för
år 1901 höja anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll, nu 1,300,000 kronor, med 300,000 kronor
till 1,600,000 kronor;
vid punkt ll:o (angående anslag till ändring af 2:a klass pansarbåtarna
Thordön och Tirfing):
af herr C. Persson.
Det skulle här antecknas, att herrar S. G. von Frusen och I. Månsson
icke i utskottet närvarit vid förestående hufvudtitels behandling.
108
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1900 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jem- förlig anvisning
på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
17,000
26,800
42,100
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
17,000
26,800
42,100
Ö.
85,900
—
—
—
85,900
—
1,773,452
293,795
37,000
286,550
419,870
—
—
—
1,773,452
293,795
37,000
286,550
419,870
2,896,567 —
I__
1
—
2,896,567 j—|
Sjöförsvars
Departementet
och
Departementschefen..................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
Marinförvaltningen .................................................
Flottans
Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande
Okas med................................................................
Karlskrona artillerikår, reservationsanslag...............
Ålderstillägg, förslagsanslag ....................................
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
Ökas med ..............................................................
N åt uraun derb ål 1, förslagsanslag. Nuvarande belopp
Ökas med ...............................................................
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
109
Litt. A.
riksstatens Femte hufvudtitel.
------------
Förslag till blifvande riksstat:
Indelning och dermed jern-
förlig anvisning
Anvisning i
på förslag.
Summa.
kontant.
Friheter.
Ersättningar.
departementet.
Kronor.
Ö.
Kronor.
..
0.
Kronor.
..
0.
Kronor.
Ö.
öfver styrelsen.
17,000
17,000
:
samt kommandoexpeditionen...............
26,800
42,100
_
—
—
ZI
—
26,800
42,100
—
S:gr
85,900
—
—
—
—
85,900
—!
personal.
belopp.................................................
1,773,452: —
747,530: —
2,520,982
_
—
—
—
—
2,520,982
293,795
—
—
—
—
—
293,795
-1
37,000
—
—
—
—
37,000
— 1
reservationsanslag. Nuvarande belopp
286,550: -
30,960: —
317,510
_
__
—
—
317,510
—!
419,870: —
—
63,130: —
483,000
—
—
—
—
—
483,000
—
Tr:pt
3,738,187|—
,--
1
1
|
i
3,738,1871—
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1900 års riksstat anslår:
S:gr
S:gr
Tr:pt
1
Anvisning
kontant.
i
i
Indelning och dermed jem- förlig anvisning
på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
2,896,567
—
—
1—
—
_
2,896,567
—
—
—
26,400
—
26,400
_
114,000
—
;—
—
114,000
_
33,300
—
—
—
33,300
—
2,957,967
—
—
26,400
—
2,984,367
_
1,300,000
—
1,300,000
870,000
870,000
11,900
—
—
—
—
—
11,900
—
350,000
—
—
—
—
—
350,000
—
50,920
50,920
65,000
65,000
i
12,000
—
—
—
_
12,000
_
44,000
—
—
—
_
44,000
_
19,175
—
_
19,175
_
23,500
—
—
—
—
_
23,500
_
47,019
—
—
47,019
12,500
—
—
—
__
_
12,500
1,506,014
_
-—
—
—
—
1,506,014
—
5,849,881
1
26,400
“i
5,876,281
—
Båtsmansindelningen ............................................
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
Anslaget uteslutes ur riksstaten.
Lindring i rustnings- ock roteringsbesvären, för
-
Flottans
Flottans nybyggnad ock underhåll, reservationsÖkas
med ...............................................................
Diverse
Flottans öfningar, reservationsanslag .....................
Repetitionsöfningar för reservofficerare, reservationsSjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad ock
U ndervisningsverken:
Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ...............
Sjökrigsskolan .....................................................
Skeppsgosseskolan. Nuvarande belopp ............
Ökas med............................................................
Sjökarteverket, reservationsanslag ..........................
Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan
Sjukvård, reservationsanslag ...................................
Diverse behof ..........................................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för slag sÖkas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
Extra utgifter ..........................................................
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
111
Förslag till blifvande riksstat:
Tr:pt
län och Södra Möre härad af Kalmar län.
slag sanslag......................................................
materiel.
anslag. Nuvarande belopp.
anslag.
1,300,000: —
425,000: —
anslag .........................................
ersättning derför, förslagsanslag
8,780: —
600: —
11,100: —
31,040:
9,380: —
under anställning eller kommendering utrikes.
anslag. Nuvarande belopp
med .....................................
47,019:
65: —
S:gr
Tr:pt
Anvisning i
kontant.
Indelning och
förlig ar
pa fm
Friheter.
dermed jem- ivisning
■slag.
Ersättningar.
Summa.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö. j
3,738,187
_
__
_
___
3,738,187
_
—
—
—
26,400
—
26,400
—
33,300
_
__
_
__
_
33,300
_«
3,685,587
---
—
26,400
3,711,987
1,725,000
1,725,000
870,000
870,000
11,900
—
—
—
—
—
11,900
—
350,000
350,000
51,520
51,520
65,000
—
—
—
—
65,000
—
12,000
—
—
—
—
—
12,000
—
44,000
—
—
—
—
—
44,000
—
19,175
—
—
19,175
—
23,500
—
—
—
—
23,500
—
47,084
__
___
_
47,084
12,500
—
—
—
--,
—
12,500
—
1,506,679|—
—
—
—
1,506,679
—
7,003,166
—
_ 26,400
—
7,029,566
—
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1900 års riksstat anslår:
I
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jem- förlig anvisning
på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
5,849,881
1,500,000
86,150
9,000
13,000
Ö.
Kronor.
405
Ö.
-
Kronor.
26,400
4
ö.
Kronor.
5,876,281
1,500,409
86,150
9,000
13,000
ö.
|
1,608,150
—
405
_
4
1,608,559]—|
7,458,031
—
405
—| 26,404
—
7,484,840]—|
Han
Lots-
och fyrinrättningen med lifräddningsanstalUndervisningsanstalter
för sjöfart. Nuvarande be
Okas
med .............................................................
Nautisk-meteorologiska byrån .................................
Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
byrån, förslagsanslag.................
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
113
dcln.
terna, reservationsanslag .....
topp .....................................
Tr:pt
........... 86,150: -
........... 14,150: —
terna för sjöfart ocli föreståndaren vid nautisk
Sgr
Summa
-
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Kronor.
7,003,166
1,500,000
100,300
9,000
13,000
1,622,300
8,625,466
Indelning och dermed jemförlig
anvisning
pa förslag.
Enheter.
Kronor.
405
Ersättningar.
Kronor.
26,400
405|—[
4051
26,404
Summa.
Kronor.
7,029,566
1,500,409
100,300
9,000
13,000
1,622,709
8,652,275
Bih. till Riktå. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 6 Uäft.
15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under rik sstatens
Femte hufvudtitel.
''
Sjöförsvarsdepartementet.
Till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel .......................................
» försättande i fullt tidsenligt skick af l:a klass pansarbåtarne
Svea, Göta och Thule..............................................................
Kronor.
7,823,500
Ö.
2,420,000
_
» ändring af 2:a klass pansarbåtarne Thordön och Tirfing.........
100,000
—
» ammunition för stridsfartygen ......................................................
315,000
—
» anskaffning af torpeder m. m.......................................................
96,900
—
» skjutförsök.....................................................................................
15,000
—
» bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna
vid Fårösund ........................................................................
852,500
» minväsendet ..................................................................................
150,000
—
» anläggning af ett pumpverk för den nya dockan i Karlskrona
85,000
—
» anläggning af en kol depot m. in.................................................
628,145
—
För anordnande af minförsvar vid inloppet till Göteborg...............
730,000
—
Till tillfällig löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona artilleri- kår ................................................................................................
6,200
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan............................
1,860
—
Summa
13,224,105
—
Anm. Öfver af Kongl. Maj:t föreslaget anslag till dyrtidstillägg åt en del tjensteman och
betjente i sjöförsvarsdepartementets afdelning i Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet
börande embetsverk, kårer och stater har utskottet afgifvit särskild! utlåtande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
115
Stat
för flottans officerskår.
1
Flaggman....................... .......................................................................
8,000
2
D;o ..............................................................................................
16,000
—
1
Kommendör.............................................................................................
6,000
—
G
D:o .............................................................................................
36,000
—
1
Kommendörkapten af l:a graden ............................................................
4,000
—
12
D:o af d:o ............................................................
48,000
—
1
D:o af 2:a graden ...........................................................
3,500
—
13
D:o af d:o ............................................................
45,500
—
1
Kapten af l:a klass ..........................................................•.......................
2,800
—
47
D:o af d:o ................................................................................
131,600
—
1
D:o af 2:a Idass .................................................................................
1,800
—
22
D:o af d:o .................................................................................
39,600
—
1
Löjtnant..............................................................................................
1,200
—
62
D:o .............................................................................................
74,400
—
1
Underlöjtnant............................................. ............................................
600
—
28
D:o ..........................................................................................
16,800
—
200
Kronor
435,800
_
Tillkommer:
Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-
förvaltningen, chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhaf-
varebefattning, derest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande
att, om två af nämnda befattningshafvare icke uppbära dylik lön, till-
lägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst........................
2,000
-
Summa kronor
437,800
—
Anmärkningar:
l:o. Dagaflöning a 0 kronor till flaggman, 5 kronor till kommendör, 4 kronor till kommondörkapton
af l:a och kommondörkapton af ‘2:a graden, 3 kronor till kapten af l:a och kapten af 2:a klass och 2 kronor
till löjtnant och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvardera af förestående belopp tillkommer i don
ordning, gällande reglemente bestämmer.
2:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbofälhafvaroembotona i Karlskrona innohafvas af en och
samma person, åtnjuter innohafvaren ett särskilt arfvode af 3,000 kronor om året.
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 2.
Förslag till
Stat
för reservofficersaspiranter vid flottan.
Antal.
Kronor.
Summa.
1
Reservofficersaspirant, dagaflöning å 3 kronor eller för år........
1,095
—
beklädnadsersättning å 20 kronor i må-
naden eller för år..............................
240
—
1,335
25,365
19
D:o d:o ..............................
—
_
20
Summa kronor
26,700
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
117
Bil. n:o 3.
Förslag till
Stat
för flottans underofficerskår.
Antal.
Fast lön.
Beklädnads-
ersättning.
Summa.
1
Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare)
720
—
200
—
920
—
57
D:o ..................................................
41,040
—
11,400
—
52,440
—
1
960
_
200
_
1,160
—
34
1
Do ...........................................
32,640
_
6,800
—
39,440
—
D:o (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman) ...........................
720
—
200
—
920
—
4
D:o ..................................................
2,880
-
800
—
3,680
—
1
Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller
skeppare) ..........................................
720
—
200
—
920
—
156
1
J).Q .. .............................................
112,320
—
31,200
—
143,520
—
D:o (maskinist)............................................
720
—
200
—
920
—
71
1
Do ..............................................
51.120
—
14.200
—
65,320
—
D:o (rustmästare, torpedmästare eller qvarters-
man) ..............................................
720
—
200
—
920! -
9
D:o ............................................................
6,480
—
1,800
—
8,280;-
337
Summa kronor
251,040
67,400
318,440
Anmärkning: Dagaflöning ä 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 50 öre till flaggunder
officer
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) och underofficer af 2:a
graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,
torpedmästare ellor qvartersman) tillkommer i den ordning, gällande reglemente bestämmer.
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 4.
Förslag till
Stat
för flottans sjömanskår.
Antal.
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
i
1- ix , / 12 månaders månadslön, å 30 kr. \
a n °la ( dagaflöning å 80 öre förslagsvis i 275 dagar /
580
349
D:o d:o
202,420
—
1
o.a in-npororl / ^ månaders månadslön å 20 kr. \
° \ dagaflöning å 50 öre förslagsvis i 275 dagar /
377
50
899
D:o d:o
339,372
50
1
o i t 12 månaders månadslön å 10 kr. \
®r \ dagaflöning å 40 öre förslagsvis i 275 dagar /
230
-
499
D:o d:o
114,770
—
1
lq lönpB-rnd / 6 månaders månadslön å 10 kr. j
1 \ dagaflöning å 40 öre förslagsvis i 137 dagar. (
|. , / 6 månaders månadslön å 5 kr. (
1 ° \ dagaflöning å 30 öre förslagsvis i 138 dagar.J
186
20
449
D:o d:o
83,603
80
1
t , / 12 månaders månadslön å 5 kr. \
B \ dagaflöning å 30 öre förslagsvis i 275 dagar /
142
50
449
D:o d:o
63,982
50
2,650
805,665
—
Afgår dagaflöning under tjenstgöring på varfvet förslagsvis
30,000
—
775,665
Lega å 50 kronor förslagsvis för 600 man ...........................
30,000
Rekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30 kronor till värfvaren,
förslagsvis för 600 man .............................................
24,000
—
Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden.......
6,000
_
Uppmuntringspenningar förslagsvis ....................................
40,000
—
Inqvarteringsbidrag förslagsvis.....................................
116,650
—
Summa kronor)
992,315
—
Anmärkningar:
l:o. Dagaflöning under sjökommendering utgår af annat anslag enligt gällande bestämmelser.
2:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt
manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen skalle behöfva
omfatta flere än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.
3:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjenstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a eller
3:e uppmuntringsklassen med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings åtnjutande
gällande grunder.
4:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasernen, ega högst 1,250 man
under tjenstgöring i land och den, som är gift eller är enkling med minderårigt barn, äfven under annan
tjenstgöring att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid Karlskrona
station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den förra stationen af
5 kroDor och vid don senare af 10 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
119
Bil. n:o 5.
Förslag till
Stat
för flottans mariningeniörstat.
Tjenst-
Tjenst-
Fast
görings-
Fast
görings -
lön.
pennin-
arfvode.
pennin-
gar.
gar.
- —
............—
Direktör äfvensom ingeniör, hvilken
1 Öfverdirektör.....
—
—
—
—
7,000
—
2,000
—
9,000
—
förordnas att i succession efter
till öfverdirektör förordnad direk-
1 Direktör ... .......
4,500
—
1,500
—
—
—
—
—
6,000
—
’ tör förrätta dennes befattning, be- kommer efter 5 års tjenstgöring
2 D:o ...........
9,000
—
3,000
—
—
—
12,000
inom denna grad löneförhöjning
med 500 kronor.
3,750
250
_
_
_
_
4,000
_
Ingeniör af högsta lönegraden, bygg-
mästare samt min- och torpedinge-
22,500
_
1,500
—
—
—
—
—
24,000
—
niör äfvensom ingeniör af lägre
lönegrad, hvilken förordnas att i
1 Byggmästare......
3,750
—
250
—
—
—
—
—
4,000
—
succession efter till direktör för- ordnad ingeniör af högsta löne-
1 D:o ......
3,750
—
250
—
—
—
—
4,000
—
graden bestrida dennes befattning,
åtnjuter efter 5 års väl vitsordad
1 Miningeniör.......
3,750
—
250
—
—
—
—
4,000
—
tjenstgöring inom samma grad en
förhöjning af 500 kronor och efter
1 Torpedingeniör...
3,750
—
250
—
—
—
—
4,000
—
10 års sådan tjenstgöring ytterli- gare 500 kronor i innehafvande
1 Dio
3,750
—
250
—
—
—
4,000
—
aflöningsförmåner.
3,250
250
_
_
_
_
_
3,500
_
Ingeniörer af de två lägre lönegra-
3 D:o ............
9,750
—
750
—
—
—
10,500
derna åtnjuta efter 5 års väl vits- • ordad tjenstgöring förhöjning af
1 Ingeniör ..........
2,250
—
250
—
—
—
—
—
2,500
—
500 kronor i innehafvande aflönings- förmåner.
1 D:o ...........
2,250
—
250
—
—
—
—
—
2,500
—
Transport
—
—
—
—
—
94,000
--
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Fast
lön.
Tjenst-
görings-
pennin-
gar.
Fast
arfvode.
Tjenst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
Transport
94,000
_
1 Extra ingeniör ...
Tillkommer fast arf- vode för den di- rektör, som för- ordnas till öfver-
2,000
2,000
direktörsassistent
—
—
—
—
500
—
—
—
500
—
Summa kronor
96,500
—
Anmärkning: Direktörs aflöning minskas med 500 kronor, ingeniörs och byggmästares med 300
kronor, så länge boställe af dem innehafves.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
121
Bil. n:o 6.
Förslag till
Stat
för flottans läkarestat.
Karls-
Stock-
krona
holme
Kr.
ö.
station.
station.
1
i
_
Fältläkare ..................................................................................
4,000
—
i
—
Regementsläkare ........................................................................
2,800
—
—
i
D:o ........................................................................
2,800
—
4
2
Förste bataljonsläkare å 1,800 kr................................................
10,800
—
20,400
—
1 Läkarestipendiat, stipendium ......................................................................
600
—
11
D:o
eko ......................................................................
6,600
—
1
D:o
dio ........................................................................
500
—
12
D:o
eko ........................................................................
6,000 |—
Summa kronor
34,100
Anmärkning: Under verklig tjenstgöring erhålla fältläkaren och regementsläkarne samt bataljons
läkarne
förutom fast lön äfven dagaflöning, som under tjenstgöring i land utgår med 4 kronor till fältläkaren
och regementsläkarne samt med 3 kronor till bataljonsläkarne.
Bih. till Jtiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 6 Saft.
16
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 7.
Förslag till
Stat
för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de
icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag
i penningar.
Antal
—
Karls-
Stock-
Karlskrona
Stockholms
krona
holma
station.
station.
sta-
sta-
tion.
kr.
6.
kr.
ö.
i
Chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition
1,000
2
Adjutanter i d:o å 500 kronor......................................
—
—
1,000
_
1
Chef för marinförvaltningen ..........................................
—
—
1,500
_
3
Chefer för marinförvaltningens militära afdelningar å
1,000 kronor............
—
—
3,000
—
5
Officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen, å 500 kronor
—
—
2,500
—
1
Chef för flottans stab.........
—
_
1,500
_
2
Afdelningschefer i flottans stab å 1,000 kronor...............
—
_
2,000
_
8
Officerare, tjenstgörande i flottans stab, å 500 kronor ....
—
—
4,000
—
1
Chef. för sjökrigshögskolan ...........................................
—
—
1,000
__
1
Adjutant hos samma chef.............................................
—
—
500
—
1
Chef för sjökrigsskolan...................
—
—
1,000
—
3
Kadettoffieerare å 500 kronor
—
—
1,500
_
1
Chef för sjökarteverket.......
—
—
1,000
—
i
1
Stationsbefälhafvare.............................................
1,000
—
1,200
—
i
1
Varfschef..........................
1,000
—
1,200
—
i
1
Chef för underofficers- och sjömanskårema ...................
600
—
1,000
—
i
1
Chef för exercis- och underbefälsskolorna .
600
—
1,000
—
i
—
Ordförande i förvaltnings direktionen.........
600
—
—
—
i
1
Ledamot i undervisningskommissionen (tillika tjenstgö-
rande såsom beväringsbefälhafvare) ...
600
—
1,000
—
i
—
Chef för skeppsgossekåren......................
600
—
—
—
4
4
Varfsdepartementschefer å 600 kronor i Karlskrona och
1,000 kronor i Stockholm.........
2,400
—
4,000
—
Transport
7,400
-|
30,900
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
123
Antal
Karlskrona
Stockholms
Karls-
Stock-
station.
krona
holma
sta-
sta-
—
—
tion.
tion.
kr.
ö.
kr. |
5.
Transport
7,400
—
30,900
—
2
2
Adjutanter hos stationsbefälhafvaren, 1 å 600 kronor och
1 å 400 kronor i Karlskrona och 1 å 1,000 och 1 å
500 kronor i Stockholm ..........................................
1,000
—
1,500
—
1
1
Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan.....................
400
—
500
—
7
5
Kompanichefer vid sjömanskåren å 400 kronor i Karls-
krona och 500 kronor i Stockholm...........................
2,800
—
2,500
—
2
—
Kompanichefer vid skeppsgossekåren..............................
800
—
— »
—
4
2
Informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna
å 400 kronor i Karlskrona och*£>00 kronor i Stockholm
1,600
—
1,000
—
1
1
Äldste artilleriofficer (tjenstgörande vid artillerideparte-
mentet)..................................................................
400
500
—
1
—
Äldste ekipageofficer (tjenstgörande vid ekipagedeparte-
mentet).................................................................
400
—
-''
—
1
1
Föreståndare för sjöinstrument- och sjökarteförrådet......
400
—
500
—
1
1
Minofficer (tjenstgörande vid mindepartementet och vid
Karlskrona station, tillika chef för minörkompaniet)...
400
—
500
—
1
1
Adjutant hos chefen för underofficers- och sjömanskårema
400
—
500
—
Summa kronor
16,000
—
38,400
—
Afgår för begagnade bostadslägenheter, förslagsvis.........
3,600
—
10,400
—
Inqvarteringsbidrag i penningar ....................................
12,400
—
28,000
—
40,400
Anmärkningar:
l:o. Officer, hvilken är till tjenstgöring i öfvorstyrelsen eller å flottans station eller till genomgående
af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus oller enligt ofvanstående
stat är berättigad till ersättning derför i ponningar, må uppbära inqvarteringsbidrag mod ett efter år räknadt
belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station. Chef för båtsmanskompani
tillkommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af 400 kronor, om
han är bosatt i Stockholm, mon eljest af 300 kronor.
2:o, Underofficer må under tjenstgöring i öfverstyrelsen oller å flottans station samt om han är gift
eller är enkling med minderårigt barn jemväl under annan tjenstgöring, så vidt han icke åtnjuter fri bostad i
kronans hus, uppbära inqvarteringsbidrag mod ett ofter år räknadt belopp af:
Flaggunderofficer vid Karlskrona station .................................... kronor 240.
D:o vid Stockholms station .................................... ” 300.
Underofficer af 2:a gradon vid Karlskrona station ......................... » 18°.
D:o vid Stockholms station ........................ » 240.
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 8.
Förslag till
Stat
å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan från
anslaget till aflöning af flottans kårer och stater.
1
Officerskåren.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
3 Flaggman..................... dagaflöning å 6 kr. i 365 dagar
6,570
—
t
7 Kommendörer ............... » » 5 » » ,,
12,775
—
27 Kommendörkaptener...... » » 4 » » »
39,420
71 Kaptener ..................... » » 3 » » ,,
92 Löjtnanter och underlöjt-
77,745
—
nanter ..................... » » 2 » » »
67,160
—
203,670
Af går förslagsvis:
Dagaflöning under sjökommendering ................................
34,170
—
» » tjenstgöring å varfvet...............
20,000
—
” " » i sjökrigsskolan...............
2,400
—
* » » i sjökarte verket.................
1,900
—
58,470
_
145,200
Underöfficerskåren.
58 Flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare)
dagaflöning å 1 kr. 50 öre i 365 dagar
31,755
—
157 Underofficerare af 2:a graden (styrman, konstapel eller
skeppare) dagaflöning å 1 krona i 365 dagar
57,305
89,060
Af går förslagsvis:
Dagaflöning under sjökommendering................................
14,640
—
» » tjenstgöring å varfvet...........................
8,000
—
22,640
_
66,420
Läkarestaten.
1
Dagaflöning, förslagsvis .....................
—
_
10,950
Summa kronor|
—
-1
—
222,570|
-1
Anmärkning: Dagaflöning i land till underofficerare
qvartersmansstaterna utgår af varfvets medel.
vid maskinist-, rustmästare-, torpedmästare- och
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
125
Förslag;’ till
O
Stat
Bil. n:o 9.
för skeppsgosseskolan.
Lön.
Arfvoden
m. m.
Karlskrona
station.
Stockholms
station.
Summa.
1 Sektor........................................
3,000
_
_
_
3,000
—
—
—
3,000
— j
i 1 Skollärare..................................
1,200
—
—
-
1,200
—
—
-
1,200
—
2 D:o ...................................
2,400
—
—
—
2,400
—
—
—
2,400
—
7 Monitörer å 5 kronor hvardera i
månaden (under 8 månader) ......
—
—
280
—
280
—
—
—
280
_
För inöfvande af hornblåsare och
trumslagare ..............................
—
—
—
—
1,250
—
1,250
—
2,500
—
Summa kronor
—
—
—
—
—
—
_
—
9,380
-
Anmärkning: lektor erhåller lönetillökning med 500 kronor efter 5 års och med ytterligare 500
kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring; och för skollärarne liöjos lönen efter 5, 10 och 15 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvarje gång med 200 kronor.
Bih. till Rihtd. Vrål. IDOG. 4 Sami. / Af,t. G Uäft.
17
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Förslag till
Stat
Bil. n:o 10.
för navigationsskolorna i riket.
Tjenst-
Arfvo-
—
1
Fast
lön.
görings-
pen-
den me c
flera
Summa.
ningar.
anslag.
1 Inspektör.......................................................
För undervisning i matematik och astronomi för kompe-
—
—
1,500
1,500
tens till föreståndare för navigationsskola.................
—
—
800
800
För undervisning i deviationslära m. m. för dito dito........
—
_
500
500
4 Föreståndare....................................................
1,800
1,500
—
13,200
6 D:o ...............................................................
1,800
1,000
—
16,800
7 Lärare vid navigationsafdelningen...... .........................
1,000
800
_
12,600
9 D:o vid dito ..............................
1,000
500
—
13.500
3 Extra lärare i ångmaskinlära vid dito ...........................
—
—
700
2,100
7 Eko i dito vid dito...........................
—
—
500
3,500
10 D:o i författningskunskap m. m.......................
—
—
400
4,000
4 D:o i matematik vid maskinistafdelning.............
—
—
1,800
7,200
4 D:o i ångmaskinlära vid dito .............
—
—
1,800
7,200
4 D:o i elektricitetslära vid dito .............
—
—
600
2,400
10 D:o i förbandslära........................................
Till extra lärarekrafter vid behof, enligt marinförvalt-
—
—
200
2,000
ningens bestämmande ....................................
—
—
5,500
5,500
Till instruments, kartors, böckers och möblers underhåll
och förökande äfvensom till reparationer, ved, ljus m. m.l
—
—
4,600
4,600
Till Kong! Maj:ts disposition.................
—
—
2 900
2,900
Summa kronor j
—
- |
- |
100,300 1
Anmärkningar:
... ... k°'' JFör föreståndare och lärare i navigationsafdelningen kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor
tor torestandaren och» med 250 kronor för läraren samt efter 10 år ytterligare höjas mod 500 kronor för den
forre och 2o0 kronor för den senare.
i , ,Tl?.en fr^fröde af ålderstillägg räknas från och med kalenderåret näst efter det, under hvilket den
stadgade tjonsteåldern blifvit uppnådd.
• T?'' Beträffande lärares rätt till åtnjutande af de i staten uppförda lönoförmåner gälla enahanda vilkor,
som i sadant afseende finnas föreskrift^ för föreståndare.
3;o. Utöfver det dem tillkommande arfvode enligt stat skola de, som vid 1891 års ingång voro extra
lärare i ångmaskinlära i navigationsafdelningen vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg, Visby och
IvarJshamn, så länge de i denna lärarebofattning qvarstå, hvardera åtnjuta fyllnad i nu utgående arfvodesbelopp
med oOO kronor om aret af anslaget till extra lärarekrafter.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:76 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret. s. 1 i texten