Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om anslag dels för undersökningar af mindre hamnar m. m., dels ock för undersökningar af åtskilliga kanaloch segelleder m. in. i mellersta Sverige.
1900-04-24 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:60, Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om anslag dels för undersökningar af mindre hamnar m. m., dels ock för undersökningar af åtskilliga kanaloch segelleder m. in. i mellersta Sverige.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
1
N:o 60.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1900, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om anslag dels
för undersökningar af mindre hamnar m. m., dels ock
för undersökningar af åtskilliga kanal- och segelleder m. in.
i mellersta Sverige. (R. A.)
l:o.
Uti flen till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets Undtrtillstånd
och behof har Kongl. Maj:t under sjette hufvudtiteln föreslfigit^^XXl^lr
Riksdagen att på extra stat för år 1901 anvisa ett anslag af 10,000 kronor “•
till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika
arbeten icke äro förenade med vägföretag.
För nämnda ändamål har Riksdagen på extra stat beviljat för hvart
af aren 1894 1898 ett anslag af 5,000 kronor och för hvartdera afåren
1899 och 1900 10,000 kronor.
Utskottet, som emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke haft
något att erinra, hemställer,
att Riksdagen'' må på extra stat för år 1901 anvisa
ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar af
mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
åt planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.
Bill. till Riksd. 1’rot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höft. (N:o 60).
1
2
Std t mtskottets Utlåtande N:o 60.
Undersökning
af
åtskilliga
kanal- och
segelleden m.n
i mellersta
Sverige.
2:o.
Kong! Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
att, till bestridande af kostnaderna för undersökning samt upprättande af
planer och kostnadsförslag dels för om- eller nybyggnad af Göta kandi,
''Svea kanal mellan Mälaren och Venern, Hjelmare kanal, segelleden genom
Mälaren från Hjelmare kanals mynning till Stockholm samt Södertelge och
Strömsholms kanaler, dels ock för reglering af vattenståndet i Genera, bevilja
ett anslag af 173,000 kronor och deraf pa extra stat för ar 1901
anvisa ett belopp af 44,000 kronor.
1 sammanhang härmed har utskottet haft att behandla en inom
Andra Kammaren af herr K. Almqvist väckt motion (n:o 52), deruti föreslagits,
att Riksdagen måtte besluta:
1) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
i sammanhang med den föreslagna undersökningen af ombyggnad af
segelleden genom Mälaren låta verkställa undersökning samt upprätta plan
och kostnadsförslag för en reglering af Mälarens vattenstånd i syfte att
hålla vattnet i nämnda sjö så vidt möjligt i en konstant nivå, närmast
öfverensstämmande med nuvarande medelvattenstand; samt
2) att för nämnda ändamål bevilja ett anslag af 10,000 kronor.
Enligt hvad af det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 13 sistlidne januari inhemtas, halväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse af den 17 november 1898
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om aflåtande af proposition till Riksdagen
om statsanslag till undersökning af åtskilliga kanal- och segelleder
i mellersta Sverige.
Dervid hade styrelsen till en början erinrat, hurusom styrelsen redan
i sitt den 15 juli 1895 till Kongl. Maj:t afgifna utlåtande rörande .undersökning
för ombyggnad af Trollhätte kanal varit i tillfälle framhålla, att,
sedan ”såväl i de flesta kulturländer som ock i Sverige ett storartadt
arbete på jernvägarne tagit ländernas krafter i anspråk, det derunder
varit lika naturligt som nödvändigt, att arbetet pa vattenvägarnes förbättring
och utvidgning fått afstanna. En bidragande orsak härtill hade
äfven varit att söka i den allmänna opinionens inträdda förändring från
en öfverskattning till ett underskattande af vattenvägarnes betydelse i förhållande
till jernvägarne och den öfverdrifna fruktan för en för de senare
farlig konkurrens emellan dessa båda samfärdsmedel. Efter jernvägsnätens
hufvudsakliga fullbordan hade emellertid numera de flesta länder
i Europa sedan omkring 20 år tillbaka lärt sig inse felaktigheten i all
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
mänhet af denna uppfattning och återgått med förnyadt intresse till utvidgande
af sina vattenvägar, på hvilkas anläggning exempelvis Tyskland
och Frankrike under nämnda tid utfört ett jättearbete för den inre samfärdseln.
Erfarenheten hade nemligen gifvit vid handen, att dessa vattenleder
utgjorde det kraftigaste medel såväl att underlätta de egna näringarnas
kamp mot den utländska konkurrensen som att tillföra jernvägarne
ökade godsmängder och nya godsslag.
Styrelsen hade derefter anfört, att den korta tid, som förflutit, sedan
detta utlåtande afgifvits, hade bevittnat en fortsatt liflig utveckling af de
inre farlederna inom flere af Europas länder samt en än lifligare verksamhet
för åvägabringande af nödiga undersökningar och utredningar rörande
ifrågaställa kanal- och flodregleringsanläggningar af allt större dimensioner.
Äfven bland fackmän och närmast intresserade näringsidkare hade
åsigterna om nödvändigheten för ett land att underlätta icke blott den
yttre, utan äfven den inre sjöfarten, såsom bundsförvandt och komplement
till jernvägsnäten, vunnit alltmera stadga och utbredning och,
bland annat, gifvit sig uttryck på de sista internationella sjöfartskongresserna
i sådana uttalanden som att det vore de stora fartygen, lämpade
för fraktande af de största laddningarna öfver hafven och på
de inre segellederna, hvilka utöfvade det väsentligaste inflytandet på
ett lands ekonomiska utveckling, att öfvervigten i detta hänseende vid
den internationella täflingskampen tillfölle de länder, som förskaftade
sig de bästa anordningarna för sjöfarten och de djupast in i landet
ledande maritima segellederna, samt att fartygens storlek jemte hamnarnes
och segelledernas deraf framkallade djup under det sista halfseklet
utvecklats så hastigt, att de fartyg, som vid nybyggnad tillhört den
största förefintliga typen, inom kort tid befunnit sig endast bland de
medelstora, hvarför det vore af vigt att öka de äldre segelledernas
mått och att vid ny- och ombyggnad deraf noga beakta dessa omständigheter.
Äfven om dessa uttalanden icke vore omedelbart tillämpliga på svenska
förhållanden, särskild! i afseende på landets kanaler, som under eu
del af året tillfröse, voro de dock beaktansvärda äfven för vårt land, hvilket
vore rikt på vattendrag och sjöar af stor utsträckning, hvaraf två betecknades
såsom innanhaf. Om man kunde införa sjögående fartyg till
deras stränder och andra landets inre delar, skulle i många hänseenden
uppvägas de olägenheter, som vore en följd af landets ogynsamma läge
på sidan af verldshandel^ stråkvägar.
lnsigten om den stora betydelsen af dylika samfärdsmedel, särskildt
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
hvad anginge Venern, Vettern, Hjelmaren och Mälaren, hade tidigt vunnit
insteg hos framstående män redan under slutet af medeltiden. Det stora
verket började utföras under Vasakonungarne, om än likasom på försök,
men kunde ej med kraft fortsättas förr än mot slutet af förra århundradet
och början af det innevarande, dock under så ogynsamma förhållanden,
att det med kanaliseringen afsedda ändamålet af transitofart och
fraktfart med sjögående fartyg aldrig ens från början uppnåtts i följd af
otillräckliga dimensioner på slussar och kanaler, fartygens ändrade mått i
följd af ångans användande m. m.
För att en gång uppnå sistnämnda för hela riket så eftersträfvansvärda
och under många sekler eftertraktade mål, erfordrades att ombygga
och utvidga de vigtigaste al de äldre kanalerna med tidsenliga dimensioner
och att bygga nya kanalleder.
På de senare tiderna hade äfven i landet visat sig tecken till ett
vaknande intresse för utvecklandet i sagda syfte af landets vattenvägar,
och styrelsen vore förvissad, att den tid snart skulle inträda, då man allmänt
skulle inse fördelen och nödvändigheten — till och med från
jernvägssynpunkt — att utsträcka och förbättra vattenvägarne, både de
helt konstgjorda och de naturliga, till fraktfart med sjögående eller eljest
lämpliga fartyg. Först sedan detta genomförts, vore landets samfärdsmedel
någorlunda likstälda med utlandets och i stånd att underlätta en framgångsrik
täflan med dess produkter, synnerligast i fråga om råvaror samt
tungt och skrymmande gods, som utan vattenvägar icke kunde komma i
marknaden. Till dylikt gods vore jemväl att hänföra jordbrukets oförädlade
alster och dess behof af gödslings- och jordblandningsmedel m. in.,
som icke tålde långa jernvägstransporter.
Då styrelsen med anledning häraf nu ansett tiden vara inne att hemställa
om åtgärder till förberedande af det afbrutna kanalarbetets återupptagande,
då tiden dertill kunde finnas gyusam, syntes frågan härom
icke med fog kunna anses såsom för tidigt väckt eller såsom ny. Lång
tid kräfdes i alla händelser, ej så mycket för undersökningsarbetena som
icke mer för att lemna allmänheten tillfälle att pröfva förslagen och derom
bilda sig en bestämd tanke, hvarförutan så omfattande företag icke kunde
genomföras.
Styrelsen hade ansett lämpligt, att de afsedda undersökningsarbetena
omfattade, förutom nedan uppräknade befintliga kanaler, jemväl två
föreslagna segelleder, nemligen den genom Mälaren samt den mellan Hjelmaren
och Venern, hvilken tillämnade led benämnts Svea kanal och redan
förut undersökts. Ehuru icke af nutiden allmänt känd, vore denna
kanalplan likväl förtjent af att revideras och att det å nyo toges under
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
5
ompröfning, huruvida och på hvilket sått deri kunde och borde komma
till utförande med tidsenliga dimensioner. Styrelsen hade vidare ansett
sig böra föreslå, att förslagen uppgjordes alternativt med segel djup af 4,
5 och 6 meter och öfriga mått derefter afpassade, såsom blifvit bestämdt
för undersökningen åt Trollhätte kanal för dess ombyggnad, med undantag
för Strömsholms kanal, som borde beräknas alternativt till 3 och 4
meters djup.
De kanallinie!1, som enligt styrelsens åsigt borde underkastas undersökning,
vore dels Göta kanal, deri inbegripet en alternativ linie mellan
Norsholm och Norrköping, dels Hjelmare kanal jemte segelleden derifrån
till Stockholm genom Mälaren, dels Södertelge och Strömsholms kanaler,
hvartill skulle komma undersökning för reglering af vattenhöjden i sjön
Venern, såsom inverkande både å Trollhätte samt å Svea och Göta kanaler,
samt Svea kanal från Hjelmaren till Venern.
Längden å dessa segelleder utgjorde särskildt för de bearbetade delarne
åt kanalerna och särskildt för de naturliga vattendragen:
''
Bearbetad
del
Naturlig del
Hela
längden
Göta kanal ...........................
86.2 2 0
103.4 9 9
189.7 1 9
alternativ deraf från Norsholm till Norrköping ......
20.ooo
13.000
33.000 i
Svea kanal .............................
33.6 5 0
84.350
118.000
Hjelmare kanal.....................
8.522
55.608
64.130 !
segelled genom Mälaren från
Hjelmare kanals mvn-
ning till Stockholm..........
lT.ooo
__
17.000
Södertelge kanal...................
2.07 8
2.989
5.06 7
Strömsholms kanal.................
....................................
14.36 9
86.096
100.465 j
Summa km.
181.839
345.54 2
527.381
Då kostnaden för dessa undersökningar uppginge i medeltal till 300
kronor lör kilometer för hela längden af segelleden, skulle för de afsedda
nya kanalplanernas utarbetande erfordras eu summa af i jemnadt tal
158,000 kronor, fördelad på 4 år, under hvilken tid arbetena borde kunna
fullbordas, hvartill kornme för utredningen rörande reglering af Venerns
vattenstånd, hvaraf förenämnda kanalarbeten berodde, 15,000 kronor.
Enär flere af dessa kanaler tillhörde enskilda bolag, hvilka icke kunde
förvänta någon särskild fördel af kanalernas ombyggnad, men tvärtom
möjligen komine att befara förluster deraf, och på den grund icke torde
vara villiga att bidraga till undersökningen, så torde något bidrag från
dessa bolag till undersökningarnas bekostande i allmänhet icke vara att
påräkna.
6
Statsutskottets Utlutande N:o 60.
På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, att Kongl.
Maja täcktes af Riksdagen äska ett anslag af 173,000 kronor, deraf för
första året af undersökningen 44,000 kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, för utförande af en statistisk och teknisk utredning jemte planer
och kostnadsförslag dels till om- eller nybyggnad åt följande segelleder,
nemligen: Göta kanal med en alternativ linie mellan Norsholm och Norrköping,
Svea kanal, Hjelmare kanal, segelleden genom Mälaren från Hjelmare
kanals mynning till Stockholm samt Södertelge och Strömsholms kanaler,
dels ock för reglering af vattenståndet i Venern.
I sammanhang härmed hade styrelsen föreslagit, att följande vilkor
för statsanslagets utgående skulle stadgas, nemligen: att planer och kostnadsförslag
skulle upprättas alternativt för ett segeldjup åt 4, 5 och G
meter utom för Strömsholms kanal, hvars djup skulle beräknas alternativt
till 3 och 4 meter, samt att öfriga dimensioner å kanaler och slussar m. m.
skulle bestämmas i vanlig proportion till dessa djup och att utredningen
skulle ställas under öfverinseende af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
egde förordna lämplig undersökningsföinrättare, och för denne utfärda instruktion.
Efter det Kongl. Maja genom remiss den 15 december 1898 anbefalt
kommerskollegium att, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de län.
som berördes af ifrågavarande förslag, blifvit hörde, i ärendet afgifva utlåtande,
hade kollegium i utlåtande den 3 oktober 1899 meddelat, att
kollegium till åtlydnad häraf anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Elfsborgs,
Skaraborgs, Vermlands, Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län att en
hvar inom sitt län lemna intresserade tillfälle att öfver förslaget, i hvad
länet anginge, sig yttra samt att derefter med de yttranden, som kunde
varda afgifna, jemte eget utlåtande i ämnet till kollegium inkomma, hvarjemte
kollegium lemnat tillfälle för direktionerna öfver Göta kanalverk,
öfver Södertelge kanal- och slussverksbyggnad och för Strömsholms nya
kanalbolag, styrelsen öfver Hjelmare kanal- och slussverksaktiebolag samt
styrelsen för betryggande af sjöfarten å Venern att afgifva yttranden öfver
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ifrågavarande framställning, samt att till
kollegium inkommit ej mindre utlåtanden öfver förslaget af Kongl. Maj:ts
samtiige ofvanbemälde befallningshafvande, dervid tillika öfverlemnats, af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs
och Örebro län skriftliga yttranden af åtskilliga ortsmyndigheter, föreningar,
kommuner och enskilda personer samt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Elfsborgs och Vermlands län protokoll, hållna vid sammanträden inför
dessa länsstyrelser med intresserade, än äfven yttranden i ärendet af direk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
7
tionen för Strömsholms nya kanalbolag samt styrelsen för betryggande af
sjöfarten å Venern.
Öfver hvad sålunda förekommit hade kommerskollegium lemnat följande
redogörelse:
I intet af de afgifna yttrandena hade mot förslaget om en sådan
utredning, som blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagen,
gjorts någon erinran, och i det öfvervägande flertalet af samma yttranden
hade den ifrågasatta utredningen lifligt förordats, hvarjemte kraftigt betonats
ej mindre det gagn, en om- och tillbyggnad till föreslaget
omfång af meranämnda kanalleder skulle medföra för landets ° handel
och industri, än äfven de fördelar, sagda arbeten äfvensom den ifrågasätta
i*egleringen af Venerns vattenstånd skulle för jordbruksnäringen medföra
särskildt genom förvandling af betydande sträckor vattendränkt eller
vattensjuk jord till odlingsbar mark. 1 fråga om den föreslagna Svea
kanal både från de län, som skulle deraf beröras, uttalats ett synnerligen
lifligt intresse för sagda kanalled — för hvilken emellertid uti ett af. de
från Örebro län inkomna yttranden föreslagits delvis annan sträckning,
än tidigare ifrågasatts — och enahanda intresse hade i samtliga från
Östergötlands län inkomna yttranden gjort sig gällande beträffande den
föreslagna ombyggnaden af Göta kanal, dervid enhälligt förordats alternativet
Norsholm—Norrköping, hvarjemte i ett yttrande uttalats farhagor
för, att utan en sådan ombyggnad Norrköpings och hela Östergötlands
handelsintressen skulle, derest Svea kanal komme till stånd, blifva lidande.
Beträffande den föreslagna regleringen af Venerns vattenstånd hade betonats
nödvändigheten deraf, att regleringen så ordnades, att skada ej tillskyndades
vare sig jordegarne eller ortens hamnanläggningar och sjöfart.
Från Östergötlands och Jönköpings län hade uttalats den önskan, att, utöfver
ofvan ifrågasatta arbeten, måtte vidtagas en reglering af Vetterns
vattenstånd. Vissa betänkligheter i fråga om de föreslagna kanalarbetena
hade uttalats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län och
hamndirektionen i Jönköping i det hänseende, att pa vissa ställen svårighet
måhända skulle uppstå- att alltid hafva full tillgång på vatten till
slussningen i de stora slussar, som de föreslagna farlederna maste hafva,
hvilken omständighet ock föranledt bemälda hamndirektion att ifrågasätta,
att, äfven om större kanaler för oceanångare inrättades, de nuvarande
kanalerna dock skulle bibehållas för de mindre fartygens bättre fortkomst.
Slutligen hade i ett af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län
insändt yttrande Hjelmarens och Qvismarens sjösa nkningsbolag, jemte
erinran, att bolaget hade sig ålagdt, bland annat, att vid vissa Hjelmarens
hamnar hålla vattnet vid bestämdt djup, främstält det förbehåll, att genom
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
deri föreslagna Svea kanal icke måtte bolaget åläggas nya eller större
skyldigheter, ej heller anspråk ställas på vissa bolagets för angifna ändamål
afsätta medel.
För egen del hade kommerskollegium anfört:
Lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåge kollegium, att,
derest om- och nybyggnad af ifrågavarande kanalleder kornme att verkställas,
i enlighet med hvad för Trollhätte kanal redan föreslagits, till
dimensioner, som dels medgåfve, åtminstone under större delen af året,
direkt sjöfartsförbindelse med utlandet utan den nu vanligen erforderliga
tidsödande omlastningen i kusthamn med deraf följande kostnader, dels
ock erbjöde för jordbruksalster och andra mera skrymmande varuslag ett
billigare befordringssätt, än nu vanligen stode till buds, sådant måste för
Sveriges handel, industri och jordbruk medföra synnerliga fördelar, bland
annat, genom beredandet åt dessa näringsgrenar af en gynsammare ställning
gent emot den utländska konkurrensen, än eljest vore möjligt. Väl
måste så vidtomfattande företag jemte den i samband dermed ifrågasatta,
jemväl önskvärda regleringen af Venerns vattenstånd medföra högst betydande
svårigheter och kostnader, hvilka torde ökas än mera deraf, att
de för ändamålet nödiga arbetena å redan befintliga kanaler borde till
förekommande af allt för stora hinder för samfärdseln samt förlust för
såväl kanalegare som trafikerande bedrifvas med största möjliga skyndsamhet.
Men dessa omständigheter syntes kollegium gent emot ett förverkligande
af det så vigtiga önskemålet, att landet till industriens och
handelns främjande försåges med utvidgade och förbättrade inre vattenvägar,
ingalunda böra verka afhållande från företagandet af en undersökning
i det syfte, hvarom nu vore fråga. Deremot syntes det kollegium
vara af vigt, att i sammanhang med den ifrågasatta undersökningen rörande
regleringen af Venerns vattenstånd blefve utrönta ej mindre djuptörhållandena
i de hamnar, som af kanalerna jemte vattenståndsregleringen
berördes, än äfven de vilkor, på hvilka dessa förhållanden i mån af behof
kunde på ett tillfredsställande sätt ordnas, helst som, enligt kollegii mening,
ändamålet med den ifrågasatta undersökningen eljest skulle i väsentlig
mån förfelas.
Kollegium, som ej hade något att erinra mot det i ärendet ifrågasatta
anslagsbelopp eller mot de för anslagets åtnjutande föreslagna vilkor,
instämde alltså uti den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet
gjorda hemställan om anslag af statsmedel för undersökning i angifna
hänseenden m. m., med den utsträckning i undersökningens omfattning,
som beträffande vissa hamnars djupförhållanden ofvan antydts, samt med
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
9
beaktande, så vidt sig göra läte, jemväl af de under ärendets behandling
från skilda håll framstälda olika önskemål.
I anledning af de önskemål, som berörts såväl i kommerskollegii
utlåtande som ock i några dervid fogade yttranden, hade statsrådet och
chefen för civildepartementet begärt närmare upplysningar från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen; och hade till svar derå uti afgifven promemoria
vederbörande föredragande i styrelsen meddelat, bland annat, att ^styrelsen
i sin förberörda framställning oj afsett undersökning af djupförhallandena
i de hamnar, som af kanalerna jemte regleringen af Venerns vattenstånd
berördes, i vidare mån än genom angifvande för de vigtigaste hamnarne
af de allmännaste hufvuddragen derför; att, derest för sådant ändamål
skulle uppgöras fullständiga förslag, hvilket ansetts tillkomma vederbörande
hamnförvaltningar, förhöjning erfordrades i undersökningsanslaget med i
medeltal 1,500 kronor för hvarje hamn; att i sammanhang med undersökningen
för ombyggnad af Troilhätte kanal utan statsmedel undersöktes
hamnarna vid Karlstad och Kristinehamn, vid Norselfvens och Byelfvens
utlopp samt vid Lidköping, Åmål, Råbäck och Hönssäter; att, derest fullständiga
undersökningar skulle ske för flera hamnar, dessa skulle kunna
inskränkas till de åt kanalerna icke omedelbart berörda hamnarna vid
Upsala, Enköping, Vesterås, Strömsholm, Köping, Arboga, Strengnäs,
Vadstena, Hästholmen, Jönköping, Hjo, Askersund och Mariestad, under
hvilken förutsättning undersökningskostnaden kornine att ökas med 20,000
kronor; samt att hvad i de angifna yttrandena anförts i allt väsentligt
förtjenade att beaktas vid undersökningen, dock med iakttagande, att
sättet för lösningen af i yttrandena omförmälda spörsmål blefve beroende
på den noggrannare kännedom om förhållandena, som genom undersökningen
vunnes.
Efter att hafva redogjort för hvad sålunda i ärendet förekommit har
föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat följande.
»Jag tillåter mig till en början erinra, att Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 27 juni 1896 anvisat ett belopp af 20,000 kronor att
användas, bland annat, till undersökning rörande segelled emellan Venersborg
och Göteborg samt upprättande af kostnadsförslag för sådan segelled
med alternativa djup af 4, 5 och (i meter samt med derefter afpassade
mått å kanal och slussar äfvensom till sådan undersökning rörande segelled
mellan Vencrsborg och Uddevalla, att med ledning deraf kunde bedömas,
huruvida en segelled med denna sträckning och med ofvan angifna alternativa
djup borde med fästadt afseende vid de svårighetei’, som mötte,
lull. till Rikta. Vrot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 40 Hiift. -
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
och de fördelar, som kunde beredas, blifva lika fördelaktig som eller fördelaktigare
än leden till Göteborg.
Enligt mig meddelad upplysning lär denna undersökning, i sammanhang
hvarmed flertalet af Venerns vigtigare hamnar, dock utan anlitande
af statsbidrag, undersökts, vara i det närmaste fullbordad. Det synes mig
derför lämpligt, att en undersökning nu verkställes beträffande landets
öfriga mera betydande kanalleder för deras framtida om- eller nybyggnad
med tidsenliga dimensioner.
Myndigheterna hafva redan framhållit de inre vattenvägarnes nytta
för landet. Sverige är af naturen i flera afseenden synnerligen väl danadt
för anordnande af dylika transportleder, i främsta rummet genom sina
många, delvis mycket stora sjöar men ock genom det stora antalet floder,
som dels äro dels kunna göras segelbara. Härigenom blifva de konstgjorda
delarne af kanallederna jemförelsevis korta. Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
redogörelse synes, att af Göta kanals hela längd mer
än 54 procent är naturlig, icke bearbetad del. Vid Hjelmare kanal utgör
den naturliga delen mer än 87 procent, vid Strömsbolms kanal 86 procent,
vid den tillämnade Svea kanal mer än 70 procent. För jemförelses skull
ma ock nämnas, att vid Dalslands kanal den naturliga delen utgör omkring
95 procent af hela längden. Det förtjenar ock att beaktas, att till följd
af de af kanaler genomlupna sjöarnes vidsträckta ytor kanaltrafiken kommer
i omedelbar beröring med betydligt större strandområden än vid flodfart
eller ren kanalfart blifver förhållandet. Man behöfver härvid endast tänka
sig, Indika stora strandområden sattes i direkt förbindelse med hvarandra,
då kanal öppnades mellan Yenern och Vettern. Man har räknat ut att
medan längden å Sveriges samtliga kanalleder utgör omkring 1,740 kilometer,
hela det för kanaltrafiken tillgängliga strandområdet inom riket
uppgår till en längd af mer än 5,000 kilometer.
Å andra sidan får man icke förbise, att höjdskilnaderna mellan de
genom kanaler förbundna sjöarne här i riket ofta äro ganska betydliga,
så att de svenska kanalerna måste vara försedda med ett jemförelsevis
stort antal slussar. Göta kanal har sålunda 58 slussar, och dess högsta
punkt, sjön Viken, ligger 91 meter öfver hafvet; Strömsholms kanal
har 31 slussar för att stiga 100 meter öfver Mälarens yta. Ett gynsamt
naturligt läge medför emellertid, att äfven för de högst belägna slussarne
tillräcklig vattentillgång för slussning kunnat utan svårighet beredas. Ur
trafikekonomisk synpunkt bör ock bemärkas, hurusom den för sjelfva
transporten menliga höjdskilnaden i sin ordning gifver upphof till större
och mindre vattenfall, hvilka mer och mer tagas i anspråk för industriella
ändamål, så att i kanalernas omedelbara närhet allt större trafikbehof uppstå.
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
11
Det har blifvit framhållet, att dimensionerna å de svenska kanalerna
väl kunnat vara någorlunda tillfredsställande vid de tider, då de byggdes,
men att sedan dess sjöfartsförhållandena så fullständigt omdanats,
att dessa dimensioner numera äro alldeles otillräckliga. Vattendjupet i
kanalerna är för närvarande i Göta kanal 2,97 meter, i Hjelmare kanal
2,08 meter*, i Ströinsholms kanal 1,48 meter och i Södertelge kanal 3,55
meter. I den mån man påfordrar, att kanalerna skola kunna medföra
den förmånen, att större fartyg kunna deri framgå, så att omlastningar
må kunna undvikas, motsvara de svenska kanalerna således icke ens de
mest anspråkslösa fordringar.
Att ingenting afsevärdt vidgjorts för att råda bot för denna olägenhet
har, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärker, uppenbarligen sin rot
deruti, att under de fyra, fem senaste årtiondena det hufvudsakliga kommunikationsintresset
här, liksom annorstädes, rigtat sig på jernvägsbyggnader.
Först på de senaste årtiondena har man i främmande länder börjat uppmärksamma,
att jernvägarne icke göra kanalerna mindre behöfliga, utan
att tvärtom dessa båda samfärdsmedel ömsesidigt förutsätta och komplettera
hvarandra samt — jemte det de naturligtvis ömsevis beröfva
hvarandra trafik — i många fall bereda hvarandra ökade trafiktillfällen,
såsom exempelvis då utmed vattenvägarne uppstå industrier, hvilka för
sina råvaror anlita fartyg men på jernvägarne försända sina färdiga
produkter. Varornas tyngd eller ock det mindre behofvet af skyndsamhet
vid förflyttningen hänvisar hela grupper af varor till kanaltransport
såsom den lämpligaste. Sådant är förhållandet med spannmål,
kol, ved, trävaror, kalk, sten, malm och andra råvaror äfvensom gödselämnen,
torfströ o. d.
Beträffande förhållandet mellan jernvägar och kanaler såsom transportmedel
torde det tillåtas mig meddela några få uppgifter från handlingarna
rörande undersökningen för det under nästlidna år framlagda stora förslaget
till kanalanläggning mellan Rhen och Elbe. Det har beräknats, att under
de sista 20 åren resultatet af kanal- och flodfarten (Binnenschiffahrt) ökats
från 2,900 millioner tonkilometer till 7,500 millioner, alltså med 159 procent,
under det att trafiken å jernvägarne ökats från 10,900 till 26,500 millioner
tonkilome''ter eller med 143 procent. Af hela varuutbytet inom Tyskland
falla för närvarande omkring 78 procent på jernvägarne och omkring 22
procent på vattenvägarne.
Jag torde icke behöfva betona, att det nu föreliggande förslaget icke
får tillmätas större omfattning än det i sjelfva verket har. Det är icke
*) (renom fel tryck bär i det vid Btatsverkupropositionen fogade utdraget af protokollet influtit annan
uppgift å vattendjupet i Hjelmare kanal.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
meningen att börja hvad man skulle kunna kalla eu kanal-sera i vårt kommunikationsväsendes
historia. Det är endast afsigten att undersöka de
brister, som vidlåda vårt nuvarande kanalsystem, och att efterse, om vi
böra komplettera detta med förslagsvis en enda ny kanal.
Den första åtgärden för igångsättandet af en dylik temporär öfverflyttning
af kommunikationsarbetet är emellertid att anordna en omfattande
undersökning ur trafikstatistisk och teknisk synpunkt af såväl de bestående
kanalförbindelserna som ock de ytterligare arbeten, som behöfvas för att
komplettera och ytterligare utveckla vårt inrikes sjötransportväsen och att
med stöd af en sådan undersökning upprätta en enhetlig plan för blifvande
kanalarbeten. På detta sätt synes man mig bäst fullgöra hvad
som kan fordras för att vara väl rustad att påbörja ett arbete af synnerligen
stor nationel betydelse, då tidpunkten derför betinnes lämplig, och
såväl erfarenheten från utlandet som ock resultaten af de verkstälda-undersökningarna
gifva vid handen, att de anslag, som då kunna beviljas,
skola komma landet till verklig nytta.
Undersökningen är afsedd att omfatta, förutom åtskilliga befintliga
kanaler, en redan på 1840-talet ifrågasatt kanalanläggning mellan Hjelmaren
och Venern, den s. k. Svea kanal. För denna kanalanläggning,
om hvilken på senare tider icke varit mycket tal, verkstäldes på enskild
bekostnad undersökning och upprättades plan, enligt hvilken kanalen, som
var afsedd att erhålla ett djup af 7 fot (2,08 meter), skulle utgå från Hjelmaren
vid Hjelmarsberg och derefter dragas parallelt med och på något
afstånd från Svartåns södra strand till Vintrosa samt derifrån, delvis
följande Svartån, till sjöarne Teen, Toften, Lilla och Stora Björken och
fram till Letelfven vid Degerfors. Derifrån skulle kanalen följa Letelfven
ned till sjön Skagern och från denna sjö i närheten af Gullspång dragas
fram till Venern vid Otterbäcken. Sedan undersökningen fullbordats,
förekom förslag om kanalens anläggning vid riksdagarne åren 1840—-41
och 1844, men föranledde ej till någon åtgärd i afseende å kanalens utförande,
hvarefter detta kanalförslag fått hvila. Då fråga nu väckts
om undersökning af landets förnämsta kanalleder, anser jag skäl föreligga
att återupptaga förslaget om anläggning af denna kanal, som, derest densamma
i framtiden kommer till utförande, måste ega betydelse såsom förbindelselänk
närmast mellan Hjelmaren och Mälaren å ena, samt Venern
å andra sidan, äfvensom derigenom att densamma kommer att bereda en
i någon mån förkortad sjöväg mellan Stockholm och Göteborg. Äfven
synes intresset för denna kanalled i de orter, genom hvilka densamma
är afsedd att framdragas, vara synnerligen starkt, att döma af de af
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
13
gifna yttrandena i synnerhet af myndigheter och invånare inom
Örebro län.
Att emellertid den gamla planen behöfver omarbetas är alldeles
gifvet. Redan det nu behöfliga vida större kanaldjupet medför med
nödvändighet en grundlig förnyad undersökning. De ingifna yttrandena
hänvisa ock derpå, att i väsentliga delar fördelaktigare sträckningai för
kanalen kunna vinnas, afseende dels förkortning af vaglängden dels ock
möjligheten att gå genom Örebro i stället för att på något afstånd passera
denna stad. Från flera håll har dervid uppmärksamheten fästats dera, att,
om man å längre sträcka följde Svartåns strömfåra, man genom den då
nödvändiga regleringen af Svartans vattenflöden skulle kunna samtidigt
bereda en välbehöflig befrielse från öfversvämning för stora vidder bördig
jord kring vattendraget.
Såsom bevis på intresset, inom orten för en kanalanläggmng i dessa
trakter torde det tillåtas mig erinra om ett ärende, som den 29 mars 1899
anmäldes inför Eders Kong! Maj:t.
Representanter för större egendomar och industriella verk utefter Letelfvens
och Gullspångselfvens vattendrag hade hemstält om anvisande af
ett anslag af allmänna medel för undersökning genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg för en kanal från sjön^Möckeln genom Letelfven,
sjön Skagern och Gullspångselfven förbi Gullspangsfallen till Venern,
och hade sökandena jemväl erbjudit sig att med en viss penningsumma
bidraga till undersökningskostnaderna. Såsom synes skulle denna kanalled
från Degerfors vid Letelfven till Venern i hufvudsak sammanfalla med
Sveakanalens tidigare föreslagna sträckning i denna del.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs, Vermlands
och Örebro län förordat ansökningen, behagade Eders Ivongl. Maj:t,
uppå tillstyrkan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, föreskrifva, att af de
medel 10,000 kronor, som för år 1899 anslagits till undersökning af
mindre hamnar och farleder m. in., skulle användas ett belopp af 3,000
kronor för undersökning samt förslags uppgörande till farled mellan Venern
och Möckeln, under förbehåll att sökandena tillsköte hvad derutöfver erfordrades
för bestridande af handtlangning och öfrig undersökningskostnad,
äfvensom anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att draga försorg om
undersökningens verkställande.
Såsom förut meddelats, skulle den nu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ifrågasatta undersökningen komma att afse jemväl reglering af
vattenhöjden i sjön Venern, såsom inverkande både a lrollhätte samt a
Svea och Göta kanaler. Beträffande innebörden af den åsyftade regleringen
har föredraganden inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i förut
-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o BO.
nämnda promemoria meddelat, att dermed afsåges vattenvariationens minskning,
d. v- s. sänkning af högvattenståndet, begränsning och möjligen någon
höjning åt lågvattenstandet, men framför allt en jemnare fördelning af
afrinningen från Venern, således minskning al fiödesmängden och höjning
af lågvattensmängden. Med högvattenytans sänkning skulle naturligtvis
uppstå fördelar för strandegare och med lågvattnets begränsning en viss
trygghet för sjöfarten a sjön och dermed jemnhöga, af Venern beroende
vatten. Afrinnmgens jemnare fördelning skulle slutligen vara till fördel
ej mindre för sjöfarten å irollbåtte kanal och Göta eif än äfven för dem,
som egde vattenrätt i elfven nedanför Venern.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit undersökning jemväl
af segelleden genom Mälaren från Iijelmare kanals mynning till'' Stockbolin,
anser jag mig till undvikande af missförstånd böra framhålla, att
denna undersökning skulle stanna vid Stockholm, så att densamma icke
skulle innefatta någon plan för ombyggnad af Stockholms sluss, hvarför
fullständig plan ^ redan finnes uppgjord, ej heller befatta sig med den på
dagordningen stående frågan om beredande af farled mellan Mälaren
och Saltsjön närmast söder om Stockholm genom Arstaviken och Hammarbysjön.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag skall utredningen
blifva icke blott^teknisk utan äfven statistisk. Denna sistnämnda sida af
utredningen är påtagligen af synnerlig vigt.
En sådan statistisk undersökning skall till eu början afse sammanförande
och bearbetning af tillgängligt eller i vissa fall särskilt anskaffadt
statistiskt material rörande befolknings- och näringsförhållanden i de orter,
som af befintliga eller föreslagna kanalleder beröras. Vidare skall tillses,
huruvida befintliga kommunikationsleder, jernvägar, landsvägar, vattenvägar,
kunna anses tillgodose de bestående näringarnes behof, och i hvilken
män förbättrade vattenvägar må kunna antagas befordra utvecklingsmöjligheten
i dessa hänseenden utan att i särskilda fall alltför mycket skada
de befintliga kommunikationsanstalterna. Särskild uppmärksamhet torde
dervid böra egnas åt frågan, huruvida de billigare transportkostnaderna å
vattenvägarne, i jemförelse med jernvägsfrakterna, kunna anses för olika
slag af varor uppväga den långsamhet i befordringen och det jemförelsevis
långa totala uppehåll under vintern, som äro förenade med kanaltrafik.
Undersökningen bör ock afse att utröna, i hvilken mån inkomsterna
af kanalerna ma kunna beräknas gifva afkastning å de på om- eller nybyggnad
nedlagda kapital, dervid hänsyn jemväl bör tagas till frågan om
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
15
lämpliga belopp för kanalafgifter och de hamnafgifter, som icke kunna
undvikas.
Genom dessa och dylika utredningar skulle man söka så fullständigt
som möjligt utröna, icke blott hvilka bland befintliga kanaler böra ombyggas
och hvilka nya kanaler anläggas, utan äfven hvilken af ifrågasatta
dimensioner bör vid hvarje särskild kanal komma till utförande.
Häraf följer att åt ledningen af en blifvande undersökning bör lemnas
så fria händer som möjligt i afseende å framställandet af förslag beträffande
alternativa linier. Det skulle uppenbarligen vara att gå undersökningen,
såväl den tekniska som den statistiska, i förväg, om man på
förhand bestämde, huruvida exempelvis Svea kanal i sin vestliga del bör
hafva den tidigare föreslagna rigtningen eller en numera framkastad
rakare sträckning, eller om Göta kanal tilläfventyrs bör i stället för sin
nuvarande rigtning från Norsholm dragas efter Motala ström till och
genom sjön Glan samt vidare till Norrköping, eller slutligen om kanalförbindelsen
mellan Mälaren och Hjelmaren bör ledas utefter Hjelmarens
naturliga utlopp, Eskilstunaån. Likaså bör åt en blifvande undersökning
öfverlemnas att pröfva, hvilket afseende må kunna fästas vid ett framkommet
förslag, att de befintliga kanalerna, åtminstone å vissa sträckor,
icke skulle ombyggas utan vid sidan af de nya djupare kanalerna bibehållas
till gagn för den mindre, företrädesvis lokala trafiken.
Mot de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna alternativa
kanaldimensioner, efter hvilka undersökningarna skulle ställas, har jag
intet att erinra. Lika med styrelsen anser jag ock, att utredningen bör
ställas under öfverinseende af styrelsen, som jemväl lärer böra förordna
förrättningsman eller förrättningsmän och för denne eller desse utfärda
instruktion.
Kommerskollegium har ifrågasatt jemväl undersökningar beträffande
djupförhållandena i de hamnar, som beröras af kanalerna och af regleringen
af Venerns vattenstånd, hvilka undersökningar skulle, såsom ofvan
meddelats, medföra en ökning i undersökningskostnad af omkring 20,000
kronor. Jag anser dock, att dessa undersökningar böra bekostas af vederbörande
intresserade i likhet med hvad som skett i sammanhang med
undersökningen för ombyggnad af Trollhätte kanal med flertalet af
Venerns vigtigare hamnar. Öfriga under ärendets gång framstälda önskemål
böra, så vidt sådant kan ske och pröfvas lämpligt, vid undersökningen
beaktas.
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit och på af denna
styrelse anfördt skäl anser jag, att något bidrag till undersökningens bekostande
från vederbörande kanalbolag ej är att förvänta. Den ifråga
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
sätta undersökningen torde sålunda böra helt och hållet bekostas med
statsmedel. Jag tror icke heller, att det vid detta omfattande undersökningsföretag
skulle vara lämpligt att, såsom vid mindre undersökningar
plägar ske, påfordra, att enskilde, skulle ansvara för all handtlangningskostnad.
På långa sträckor, särskildt utefter redan befintliga kanalleder,
torde svårighet möta att finna enskilde, som äro benägna åtaga sig dessa
kostnader.
Mot det begärda anslagets storlek har jag ej något att erinra. Då
en del af Svea kanal, såsom förut nämnts, redan är föremål för undersökning,
bekostad af anvisade eller enskildt tillskjutna medel, kunde väl
deraf någon nedsättning i totalbeloppet böra föranledas. Men då denna
undersökning afser endast ett mindre vattendjup och då i allt fall vid ett
så omfattande företag som det ifrågavarande en minskning på ett håll
lärer komma att motsvaras af ökning å andra håll, exempelvis för de
alternativa undersökningar, som ifrågastälts efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifvit sitt förslag i ärendet, finner jag icke uti den
anförda omständigheten tillräcklig anledning att föreslå någon minskning
uti det af styrelsen äskade anslagets belopp, hvilket lämpligen torde, såsom
styrelsen med hänsyn till tillgängliga arbetskrafter föreslagit, böra fördelas
på fyra år.
Då hela det ifrågasatta anslagsbeloppet utgör 173,000 kronor, finnes
uppenbarligen ingen möjlighet att taga denna summa från det sedvanliga
årsanslaget, 10,000 kronor, för undersökning af mindre hamnar och farleder
m. m. Den fråga, som genom undersökningarna skall utredas, är
ock af ett så allmänt statsekonomiskt intresse, att särskildt anslag synes
mig böra anvisas för de nödvändiga undersökningarna och förslagen.»
Beträffande de skäl, som till stöd för det i ofvan omförmälda motion
väckta förslaget blifvit anförda, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva
motionen.
Frågan om en utvidgning och förbättring af de inre vattenvägarna
i vårt land är otvifvelaktigt af den betydelse, att det måste anses
önskvärdt, att genom statens försorg åtgärder vidtagas för vinnande af
den närmare utredning, som erfordras för att kunna bedöma, i hvad mån
vigtigare företag för berörda ändamål lämpligen böra komma till utförande.
Till någon del hafva ock under de senare åren förberedande undersökningar
i detta syfte blifvit på statens bekostnad iverksatta. Såsom af
Statsutskottets Utlåtande N:o 60. 17
statsrådsprotokollet inhemtas, har nemligen Kongl. Maj:t, med anledning
af ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte kanal, år 1896 anvisat medel för
undersökning rörande segelleder dels mellan Venersborg och Göteborg,
dels ock mellan förstnämnda stad och Uddevalla, och denna undersökning,
dervid förslag skall upprättas med alternativa segeldjup af 4, 5 och 6
meter samt derefter afpassade mått å kanaler och slussar, lärer numera
vara i det närmaste fullbordad. Det synes utskottet, som om denna
undersökning, hvaraf torde framgå i hvad mån större sjögående fartyg
lämpligen kunna beredas tillträde till Venerns vatten, måste blifva af i
viss mån afgörande betydelse för förslagen om ny- eller ombyggnad af
öfriga från denna vidsträckta insjö utgående kanalleder. Och äfven vid
undersökning för utvidgning eller anläggning af andra farleder till det inre
af landet, torde hvad särskilt beträffar de derför lämpliga dimensionerna,
hvaraf åter farledens rigtning i många fall måste vara beroende, ledning
vara att hemta från de resultat, som förberörda utredning kommer att
lemna. På grund häraf synes det utskottet lämpligast, att, först efter det
fullständig utredning angående ombyggnad af Trollhätte kanal blifvit
framlagd, beslut fattas om verkställande af undersökningar rörande andra
kanal- och segelleder. Öfver hufvud torde någon olägenhet af ett sådant
uppskof med undersökningarna icke vara att vänta. Särskilda omständigheter
kunna emellertid påkalla, att undersökning redan tidigare verkställes
rörande någon viss del af en kanalled. Så torde vara förhållandet, om
fråga skulle uppstå att för industri el t behof anlägga nytt eller ombygga
redan befintligt vattenverk i vattendrag, hvarest allmän farled synes kunna
framdeles ifrågakomma. Derest nemligen de i sådant företag intresserade
skulle önska att beträffande det sätt, på hvilket kanalanläggning i vattendraget
kunde komma att anordnas, erhålla närmare kännedom för att med
hänsyn dertill utföra sitt byggnadsföretag, synes det utskottet önskligt, att
den för berörda ändamål erforderliga undersökning af en viss kanalsträcka
varder genom statens försorg utförd, utan att man afvaktar verkställandet
af eu fullständig undersökning och utredning rörande hela kanalleden. För
det fall, som ofvan blifvit antydt, lärer emellertid Kongl. Magt icke underlåta
att vidtaga de åtgärder, som kunna anses vara af omständigheterna
påkallade.
Då utskottet af ofvan anförda skäl ansett sig icke böra för närvarande
förorda verkställandet af de undersökningar rörande kanal- och farleder,
som af Kongl. Maj:t föreslagits, har utskottet gifvetvis ej heller anledning
att nu tillstyrka bifall till den af herr Almqvist väckta motionen om
undersökning för reglering af Mälarens vattenstånd, en undersökning, som
nära sammanhänger med den af Kongl. Maj:t föreslagna rörande segelleden
Bill. till mittel. Prut. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 40 Haft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
genom Mälaren och som enligt motionärens hemställan borde i förening
dermed verkställas. Deremot synes det utskottet angeläget, att frågan om
reglering af vattenhöjden i Venern må under den närmaste tiden vinna
den utredning, som med Kongl. Maj:ts framställning åsyftas. Oafsedt den
inverkan, som en sådan reglering skulle utöfva på Göta kanal och den
ifrågasatta Sveakanalen, torde nemligen ombyggnaden af Trollhätte kanal
vara i ej oväsentlig mån beroende på den jemnare fördelning af afrinningen
från Venern, som med berörda reglering afses. Med hänsyn härtill
och då det synes vara af vigt att erhålla en, såvidt möjligt, fullständig
utredning i fråga om Trollhätte kanals ombyggnad, anser sig utskottet
böra tillstyrka, att Riksdagen för undersökning samt upprättande af plan
och kostnadsförslag för reglering af vattenståndet i Venern för nästkommande
år anvisar det belopp af 15,000 kronor, som, enligt hvad af
statsrådsprotokollet inhemtas, beräknats vara för detta ändamål erforderligt.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Kongl. Majrts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till bestridande af
kostnaden för undersökning samt upprättande af plan
och kostnadsförslag för reglering af vattenståndet i
Venern, må på extra stat för år 1901 anvisa 15,000
kronor; samt
b) att herr Almqvists ofvan omförmälda motion
icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 24 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm, Ivar Hceggströms Boktryckeri A. B. 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:58 Skrifvelse till Konungen, i anledning af gjorda framställningar om anslag dels för undersökningar af mindre hamnar m. m., dels ock för undersökningar af åtskill s. 4 i texten