Utlåtande, i anledning af väckt förslag om höjning i aflöningen för banvakter inom statens jernvägars fjerde distrikt.
1900-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:63, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om höjning i aflöningen för banvakter inom statens jernvägars fjerde distrikt.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
13
tf:o 63
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1900, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om höjning i aflöningen
för banvakter inom statens jernvägars fjerde distrikt.
(R. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 55) har herr E. G. Åkerlind föreslagit, att Riksdagen måtte
besluta, att banvakter i 4:de distriktet måtte uppflyttas en löneklass
högre än banvakterna vid de öfriga distrikten af statens jernvägar.
Det fjerde distriktet af statens jernvägar omfattar linierna norr
om Ange.
Till stöd för det väckta förslaget har motionären hufvudsakligen
anfört, att före införandet af nu gällande aflöningsreglemente för personalen
vid statens jernvägar banvakterna i Norrland åtnjöto utöfver
öfriga banvakters löneförmåner ett lönetillskott af fem kronor i månaden,
och ansåge motionären, att skäl för beviljande af sådant lönetillskott
fortfarande förefunnes, enär i öfre Norrland lefnadskostnaderna
vore betydligt högre och derjemte tjenstgöringen under den långa och
kalla vintern svårare än i öfriga delar af landet.
Utskottet får erinra, att i gällande aflöningsreglemente är för
banvakt uppfördt arfvode af lägst 480 kronor och högst 660 kronor,
hvarjemte banvakt, som tjenstgör såsom vakt ''vid rörlig bro, kan under
seglationstiden erhålla ett tilläggsarfvode af 60 å 120 kronor för år.
Dessutom åtnjuta samtliga banvakterna fri bostad med vedbrand, beklädnadsersättning
och kostnadsfri läkarevård. Till bostaden hör uthus
med kostall och vanligen någon jord.
14
Slät sutskottets Utlåtande N:o 63.
Under åren närmast före 1897 års lönereglering, då banvakternas
arfvode enligt aflöningsreglementet utgjorde lägst 240 kronor och högst
480 kronor, var visserligen af Riksdagen anvisadt ett årligt anslag af
högst 12,000 kronor att användas till förhöjning i vissa fall af banvakternas
löneförmåner utöfver högsta arfvodesbeloppet med högst 60
kronor för hvarje banvakt; och ehuru sådant icke var uttryckligen
stadgadt, användes detta anslag till förbättring af de i Norrland stationerade
äldre banvakternas vilkor. Men äfven under närvarande förhållanden,
sedan banvakternas arfvoden blifvit ej oväsentligt höjda,
hafva de af dessa betjente, som äro stationerade i Norrland, vissa fördelar
utöfver dem, som i allmänhet tillkomma denna klass. Banvakter
vid linierna norr om Storvik, liksom ock de vid Stockholm, Göteborg
och Malmö stationerade, börja nemligen med ett arfvode af 540 kronor,
som efter 9 år kan höjas till 660 kronor, under det att öfriga banvakter,
med ett begynnelsearfvode af 480 kronor, först efter 12 års tjenstgöring
kunna uppnå nämnda maximum af 660 kronor. Derjemte erhålla banvakterna
norr om Ljusdal ett större antal s. k. hushållsbiljetter än de
öfriga och äro derigenom i tillfälle att åtminstone i någon mån utjemna
den förefintliga skilnaden i prisen på lifsförnödenheter.
Med hänsyn till dessa förhållanden och då den med motionen
åsyftade förhöjning med en löneklass i arfvodet för banvakterna i öfre
Norrland skulle kunna utgöra hinder för en stundom önskvärd förflyttning
af derstädes stationerad betjent, som kommit i åtnjutande af det
förhöjda arfvodet, till sydligare distrikt, der arfvodet för banvakter
fortfarande skulle utgå med nuvarande lägre belopp, samt då i allt fall
den ifrågasätta jemkningen i lönevilkoren för eu del af den talrika
jernvägspersonalen gifvetvis skulle i den faststälda aflöningsskalan föranleda
en rubbning, om hvars omfång och följder utredning icke kunnat
af utskottet förebringas, anser sig utskottet icke böra förorda det nu
väckta förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Åkerlinds förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 24 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.