Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om höjning i aflöningen för banvakter inom statens jernvägars fjerde distrikt.

1900-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:63, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om höjning i aflöningen för banvakter inom statens jernvägars fjerde distrikt.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

13

tf:o 63

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om höjning i aflöningen

för banvakter inom statens jernvägars fjerde distrikt.

(R. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 55) har herr E. G. Åkerlind föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta, att banvakter i 4:de distriktet måtte uppflyttas en löneklass

högre än banvakterna vid de öfriga distrikten af statens jernvägar.

Det fjerde distriktet af statens jernvägar omfattar linierna norr

om Ange.

Till stöd för det väckta förslaget har motionären hufvudsakligen

anfört, att före införandet af nu gällande aflöningsreglemente för personalen

vid statens jernvägar banvakterna i Norrland åtnjöto utöfver

öfriga banvakters löneförmåner ett lönetillskott af fem kronor i månaden,

och ansåge motionären, att skäl för beviljande af sådant lönetillskott

fortfarande förefunnes, enär i öfre Norrland lefnadskostnaderna

vore betydligt högre och derjemte tjenstgöringen under den långa och

kalla vintern svårare än i öfriga delar af landet.

Utskottet får erinra, att i gällande aflöningsreglemente är för

banvakt uppfördt arfvode af lägst 480 kronor och högst 660 kronor,

hvarjemte banvakt, som tjenstgör såsom vakt ''vid rörlig bro, kan under

seglationstiden erhålla ett tilläggsarfvode af 60 å 120 kronor för år.

Dessutom åtnjuta samtliga banvakterna fri bostad med vedbrand, beklädnadsersättning

och kostnadsfri läkarevård. Till bostaden hör uthus

med kostall och vanligen någon jord.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Slät sutskottets Utlåtande N:o 63.

Under åren närmast före 1897 års lönereglering, då banvakternas

arfvode enligt aflöningsreglementet utgjorde lägst 240 kronor och högst

480 kronor, var visserligen af Riksdagen anvisadt ett årligt anslag af

högst 12,000 kronor att användas till förhöjning i vissa fall af banvakternas

löneförmåner utöfver högsta arfvodesbeloppet med högst 60

kronor för hvarje banvakt; och ehuru sådant icke var uttryckligen

stadgadt, användes detta anslag till förbättring af de i Norrland stationerade

äldre banvakternas vilkor. Men äfven under närvarande förhållanden,

sedan banvakternas arfvoden blifvit ej oväsentligt höjda,

hafva de af dessa betjente, som äro stationerade i Norrland, vissa fördelar

utöfver dem, som i allmänhet tillkomma denna klass. Banvakter

vid linierna norr om Storvik, liksom ock de vid Stockholm, Göteborg

och Malmö stationerade, börja nemligen med ett arfvode af 540 kronor,

som efter 9 år kan höjas till 660 kronor, under det att öfriga banvakter,

med ett begynnelsearfvode af 480 kronor, först efter 12 års tjenstgöring

kunna uppnå nämnda maximum af 660 kronor. Derjemte erhålla banvakterna

norr om Ljusdal ett större antal s. k. hushållsbiljetter än de

öfriga och äro derigenom i tillfälle att åtminstone i någon mån utjemna

den förefintliga skilnaden i prisen på lifsförnödenheter.

Med hänsyn till dessa förhållanden och då den med motionen

åsyftade förhöjning med en löneklass i arfvodet för banvakterna i öfre

Norrland skulle kunna utgöra hinder för en stundom önskvärd förflyttning

af derstädes stationerad betjent, som kommit i åtnjutande af det

förhöjda arfvodet, till sydligare distrikt, der arfvodet för banvakter

fortfarande skulle utgå med nuvarande lägre belopp, samt då i allt fall

den ifrågasätta jemkningen i lönevilkoren för eu del af den talrika

jernvägspersonalen gifvetvis skulle i den faststälda aflöningsskalan föranleda

en rubbning, om hvars omfång och följder utredning icke kunnat

af utskottet förebringas, anser sig utskottet icke böra förorda det nu

väckta förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Åkerlinds förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 april 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.