Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1900-02-20 · 122 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 115 av 122 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 20 februari 1900, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

l:o) I det statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 13 januari Ag.m*ym

1900, som finnes fogadt vid den till Riksdagen aflåtna propositionen ZfmZtiLr.

angående statsverkets tillstånd och behof, har chefen för civildepartementet,

under erinran om det hvilande grundlagsändringsförslaget rörande

införandet af ett nytt statsdepartement, jordbruksdepartementet, lemnat

en redogörelse för de ärenden, som enligt departementschefens åsigt

borde förläggas till det nya departementet äfvensom den omreglering

af ärendenas fördelning mellan civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen

och de öfverflyttningar af centrala embetsverk samt stater och

corpser, nu tillhörande de tre sistnämnda departementen, som i sammanhang

med det nya departementets inrättande borde företagas; utvisande

denna redogörelse, bland annat, att af förslagets genomförande skulle,

om ärendenas fördelning mellan departementen blefve den af departementschefen

ifrågasatta, följa, att öfverflyttningar af centrala embetsverk

samt stater och corpser skulle ega rum på följande sätt enligt

statskalenderns uppställning:

Bih. till Iiilcsd. Vrot. 1000. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft. (N:o 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till jordbruksdepartementet skulle flyttas:

från civildepartementet:

rikets generallandtmäterikontor (landtmäteristyrelsen), Sveriges

geologiska undersökning, landtbruksstyrelsen, stuteriöfverstyrelsen, kommissionen

för de allmänna kartarbetena, rikets allmänna kartverk;

landtmäteristaten, hushållningssällskapen, kemiska stationerna,

statens landtbruksingeniörer m. fl., stuteristaten, länsveterinärer, landtbrukets

undervisningsanstalter, landtbruksakademien;

från finansdepartementet:

domänstyrelsen;

skogsstaten, skogsläroverken, domänintendenter;

till civildepartementet skulle flyttas:

från finansdepartementet:

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen;

poststaten, telegrafstaten;

från ecklesiastikdepartementet:

medicinalstyrelsen;

medicinalstaten;

till finansdepartementet skulle flyttas:

från civildepartementet:

kommerskollegium, statistiska tabellkommissionen, statistiska centralbyrån,

patent- och registreringsverket;

bergsstaten, yrkesinspektörer, direktionen vid sjömanshuset i Stockholm,

väfskolan i Borås, jernkontoret.

Till närmare upplysning derom, huru departementschefen tänkt

sig, att efter grundlagsändringens genomförande hufvudtitlarne skulle

komma att blifva uppstälda, hade departementschefen låtit upprätta ett

nämnda statsrådsprotokoll bifogadt utkast till ändrad uppställning af

sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne enligt den faststälda

riksstaten för år 1900, derest det ifrågasatta jordbruksdepartementet

funnits upprättadt. Det vore icke departementschefens mening, att

någon förändrad uppställning af hufvudtitlarne i något fall skulle komma

till tillämpning under år 1900. Om det hvilande grundlagsförslaget

blefve antaget, kunde icke desto mindre den redan faststälda riksstaten

för år 1900 tillämpas till årets slut, om ock med vissa nödvändiga tilllägg.

Det upprättade utkastet afsåge endast att i detalj visa innebörden

af det förslag till ärendenas fördelning, departementschefen förut

i protokollet framstält. Departementschefen hade dervid utgått från

den år 1840—41 införda grundsatsen, att det skulle råda samband

mellan departementen och hufvudtitlarne i riksstaten på det sätt, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

en och samme departementschef hade att göra framställningar rörande

alla de anslag, som stode inom en och samma hufvudtitel.

Då jordbruksdepartementet i grundlagsändringsförslaget stode

mellan civildepartementet och finansdepartementet, borde tilläfventyrs

anslagen till jordbruksdepartementet och hvad dertill hörde lämpligen

föras tillsammans i en ny, sjunde hufvudtitel, så att finansdepartementets

och ecklesiastikdepartementets hufvudtitlar skulle blifva den åttonde

och nionde. Då detta emellertid blefve förenadt med stora olägenheter

under en lång öfvergångstid, hade departementschefen i stället i utkastet

ifrågasatt, att jordbruksdepartementets hufvudtitel skulle blifva den

nionde, hvarigenom endast den nuvarande nionde hufvudtiteln, pensionsoch

indragningsstaterna, skulle behöfva ändra nummer.

Efter närmare redogörelse för de särskilda poster, som enligt

utkastet skulle flyttas från en till annan hufvudtitel, har departementschefen

vidare anfört, bland annat:

Under nionde hufvudtitelns ordinarie utgifter hade departementschefen

i utkastet infört det förslag till stat för det nya departementet,

som departementschefen den 3 december 1898 vid föredragning inför

Kongl. Maj:t af det sedermera till 1899 års Riksdag framstälda grundlagsändringsförslaget

framlagt.

Bland de ordinarie anslagen under samtliga nuvarande sjette,

sjunde och åttonde hufvudtitlarne funnes upptagna förslagsanslag till

ålderstillägg, till rese- och traktamentspenningar samt till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. Då utgifterna å dessa anslag icke i nämnvärd

mån ökades, derför att de tre hufvudtitlarne uppdelades i fyra,

hade departementschefen endast haft att i utkastet fördela anslagens

sammanlagda belopp å fyra i stället för tre hufvudtitlar. Rörande

grunderna för denna fördelning och beloppet af hvarje dylikt anslag å

hvarje särskild hufvudtitel hade statskontoret efter anmodan meddelat

fullständig, på granskning af tre års räkenskaper grundad utredning,

hvars resultat införts å behöriga ställen i utkastet, dervid departementschefen

endast hade att erinra, att departementschefen naturligtvis tagit

hänsyn till anslagens och icke till de verkliga utgifternas belopp.

Å åttonde hufvudtiteln i gällande riksstat funnes bland ordinarie

anslag uppförda posterna »Medicinalstyrelsen med dithörande stater

(deraf 1,500 kronor reservationsanslag)» 502,250 kronor, »Lasaretts

underhåll» 97,874 kronor äfvensom »Resestipendier samt läroböckers

och lärda verks utgifvande, reservationsanslag», 30,000 kronor. De två

föbstnämnda posterna vore i utkastet öfverförda till sjette hufvudtiteln,

dock med undantag af dels 20,050 kronor till farmnceutiska institutet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7-

inom den första posten och dels 82,100 kronor till serafimerlasarettet

inom den andra posten, hvilka belopp såsom afseende undervisningsändamål

lemnats qvar å åttonde hufvudtiteln. Af den sista posten å

30,000 kronor hade étt belopp af 3,500 kronor till resestipendier åt

civile läkare flyttats till sjette hufvudtiteln.

Det kunde af skäl, som departementschefen angifvit, synas naturligt,

att de anslagsäskanden, Kongl. Maj:t kunde vilja framlägga för

detta års Riksdag med afseende å 1901 års statsreglering, sammanfördes

i hufvudtitlar i öfverensstämmelse med det förslag departementschefen

i protokollet framlagt. Genom ett sådant tillvägagående skulle

dock, efter departementschefens uppfattning, vållas den olägenhet, att

statsutskottets och tilläfventyrs äfven kamrarnes arbete skulle blifva

försvåradt och försenadt under den tid, som måste förflyta, innan grundlagsändringsförslaget

kunde hinna blifva slutbehandladt. Derjemte ansåge

departementschefen hänsyn böra tagas dertill, att i sakens nuvarande

läge hvar och en af cheferna för civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen

borde föredraga alla de anslagsfrågor, som hörde till

den hans departement motsvarande hufvudtitel enligt riksstatens nuvarande

uppställning, och om hvilka frågor framställningar redan af

en hvar af departementscheferna utarbetats. Departementschefen hemstälde

derför, att Kongl. Maj:t täcktes bestämma att med anslagsfrågornas

föredragning finge jemväl denna gång förfaras i enlighet med

hvad förut skolat ske.

Enligt sin natur trädde grundlagsändringar i gällande kraft genast

efter det de blifvit i stadgad ordning beslutade; och det nya departementet

borde följaktligen träda i verksamhet omedelbart efter det beslut

fattats om anställandet af ett elfte statsråd såsom chef och föredragande

för jordbruksdepartementet. Vid sådant förhållande ans&ge sig

departementschefen böra i korthet omförmäla, huru han tänkt sig att,

i främsta rummet till undvikande af hinder och tidsutdrägt i Riksdagens

arbeten, det förestående samarbetet mellan Kongl. Maj:t och

Riksdagen vid verkställigheten af ett blifvande grundlagsändringsbeslut

borde gestalta sig. För en sådan plan kunde förebild närmast hemtas

från förfarandet vid 1840—41 års riksdag, under hvilken den nuvarande

departementalordningen genomförts.

Det kunde antagas, att Riksdagen hunne fatta sitt beslut i grundlagsändringsfrågan

redan under innevarande februari månad.

Under tiden dessförinnan och vidare, intill dess frågan blefve

slutligen afgjord, ansåge departementschefen hinder icke möta för statsutskottet

att enligt förfarandet år 1840 utarbeta och framlägga sina

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

förslag i anslutning till den nuvarande hufvudtitelsmdelningen, med

förbehåll om blifvande omreglering mellan hufvudtitlarna före riksdagens

slut.

Omedelbart efter det grundlagsändringsförslaget kunde halva

blifvit af Riksdagen antaget, ansåge departementschefen proposition

böra aflåtas till Riksdagen med förslag till stat för det nya departementet

att tillämpas från den dag, då Kongl. Maj:t på rikssalen meddelade

Riksdagen sitt samtycke till Riksdagens beslut.

Behandlingen inom Riksdagen af denna proposition kunde icke kräfva

lång tid. Så snart Riksdagen å propositionen lemnat svar, som maste

förutsättas vara af beskaffenhet att kunna af Kongl. Maj:t, godkännas,

syntes Riksdagen böra kallas till möte å rikssalen för mottagande af

Kongl. Maj:ts svar i anledning af den af Riksdagen antagna grundlagsändringen,

hvarefter hinder icke torde möta att Kongl. Maj it samma

dag utnämnde chef för jordbruksdepartementet äfvensom departementets

personal att genast träda i tjenstgöring. I sammanhang härmed

måste ock ny stadga angående fördelning af ärendena mellan statsdepartementen

utfärdas att sättas i stället lör departementalstadgan af

den 16 maj 1840.

Om icke oförutsedda hinder mellankomme, kunde hela det nu antydda

förfarandet antagas vara fullfölj dt åtminstone till den 1 nästkommande

april, hvarefter tillräckligt rådrum för Riksdagen förefunnes

för beviljade anslags inordnande under nya hufvudtitlar, utan att den

tid, under hvilken Riksdagen vanligen vore samlad, behöfde öfver

skridas.

Sedan Hans Maj:t Konungen uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige

ledamöter, med gillande af hvad chefen för civildepartementet sålunda

anfört beträffande organisationen af det föreslagna nya statsdepartementet

och hvad dermed egde samband, anmodat cheferne för civil-,

finans- och eklesiastikdepartementen att, hvar för sig, oberoende af den

ändring i riksstatens indelning i hufvudtitlar, som kunde blifva en följd

af inrättandet af det ifrågasatta jordbruksdepartementet, i anslutning

till riksstatens nuvarande uppställning föredraga de af dem utarbetade

framställningar rörande anslag att af Riksdagen äskas, bär chefen för

civildepartementet, till åtlydnad af Kongl. Maj:ts sålunda meddelade

föreskrift, understält Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af

utgifterna under riksstatens sjette liufvudtitel; och bär i öfverensstämmelse

härmed och sedan jemväl cheferna för finans- och ecklesiastik - departementen föredragit de till dessa departement hörande hufvudtitlar

oberoende af den ändring i riksstatens indelning i hufvudtitlar, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till när in g sstatistiken.

U-]

b Statsutskottets Utlät ande N:o 7.

kunde blifva en följd af det ifrågasatta jordbruksdepartementets inrättande,

Kongl. Maj:ts. proposition angående statsverkets tillstånd och

behof blifvit affattad i anslutning till riksstatens nuvarande uppställning.

Utskottet, som i likhet med chefen för civildepartementet anser

lämpligt,_ att de förslag, hvilka det åligger utskottet att till Riksdagen

afgifva i anledning af Kongl. Maj:ts under riksstatens sjette, sjunde

och åttonde liufvudtitlar framstälda anslagsäskanden, utarbetas och för

Riksdagen framläggas i anslutning till den nuvarande, i Kongl. Majds

proposition angående statsverkets tillstånd och behof iakttagna hufvudtitelsindelningen,

har funnit sig böra — med erinran derom, att ofvan

omförmälda grundlagsändringsförslag blifvit genom kamrarnes sammanstämmande

beslut den 7 innevarande månad af Riksdagen slutligen antaget

föreslå, att Riksdagen, innan beslut angående de särskilda

anslagsposterna af Riksdagen fattas, må besluta, att den ordning, i

hvilken anslagsfrågorna under nuvarande sjette, sjunde och åttonde

hufvudtitlarna varda af Riksdagen upptagna och afgjorda, icke skall

blifva bestämmande med afseende å uppställningen af 1901 års riksstat,

utan att före uppgörandet af nämnda stat må göras den fördelning

mellan hufvudtitlar af de beviljade anslagen, som må kunna föranledas

af ett jordbruksdepartements inrättande.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må besluta, att, oberoende af den

ordning, i hvilken frågorna om anslag under sjette,

sjunde och åttonde hufvudtitlarna varda, med anslutning

till riksstatens nuvarande uppställning, upptagna

och afgjorda, före uppgörandet af riksstaten för år

1901 må göras den fördelning under hufvudtitlar af

dessa anslag, som af ett jordbruksdepartements inrättande

må kunna föranledas.

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

2:o) I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t i punkt 1 under

sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, dels att i

den för kommerskollegium faststälda stat uppfördes aflöning för ytterligare

en aktuarie å den statistiska afdelningen med lön af 1,800 kronor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

som efter 5 år kunde höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare

500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, dels och

att det i staten för kommerskollegium upptagna anslag å 17,500 kronor

till, »juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» förhöjdes med 4,400

kronor eller till 21,900 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 13 januari 1900 har föredragande departementschefen i

förenämnda ärende erinrat om följande förhållanden.

Uti den af Kongl. Maj:t till 1896 års Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t gjort framställning

om ökning i den för kommerskollegium gällande stat, i syfte

att kollegium måtte varda satt i stånd dels att behörigen fullgöra den

kollegium åliggande skyldighet att afgifva statistiska redogörelser för

vissa näringar, med iakttagande deri af vissa föreslagna förbättrade

anordningar, dels ock att utarbeta jemväl en särskild arbetsstatistik.

För ifrågavarande begge behof hade Kongl. Maj:t äskat en ökning af

den för kommerskollegium gällande stat med tillhopa 33,200 kronor.

Af denna ökning hade på näringsstatistiken belöpt följande belopp:

aflöning till en aktuarie med samma löneförmåner som till den förut

i kollegium anstälde aktuarien eller 1,800 kronor i lön och

1,200 kronor i tjenstgöringspenningar ............................ 3,000 kr.

hvartill skulle komma två ålderstillägg å 500 kronor efter

fem och tio år;

förhöjning af det till 17,500 kronor uppgående anslaget »till

juridiskt biträde, amanuenser, andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m.»

med dels 1,200 kronor, motsvarande arfvodet till en

amanuens, och dels 2,000 kronor, motsvarande skilnaden

mellan det belopp, 4,100 kronor, som vid kommerskollegii

ombildning beräknats af anslaget belöpa å statistiska afdelningen,

och det belopp af omkring 6,000 kronor, som

för denna afdelning på senare tiden tagits i anspråk,

tillhopa ....................................................................................... 3,200 kr.

Summa 6,200 kr.

Riksdagen, som funnit den framlagda planen för arbetsstatistikens

ordnande allt för vidtomfattande, hade ansett sig icke kunna i vidsträcktare

mån biträda hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit,

än att för utförande af arbetsstatistiska undersökningar beviljadeB ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslag af 10,000 kronor på extra stat för ''år 1897. Beträffande åter

de medel, som af Kongl. Maj:t äskats för näringsstatistikens behof,

hade Riksdagen pröfvat skäligt bevilja desamma, men ansett, vid det

förhållande att ifrågavarande anslagskraf stälts i sammanhang med

frågan om anordnande af arbetsstatistik och då undersökningarne på

detta senare område möjligen kunde komma att gifva uppslag till en

i viss mån förändrad behandling af näringsstatistiken, att de föreslagna

ökade anslagen för denna borde uppföras å extra stat.

Sedan Kongl. Maj:t den 13 november 1896 faststält de förändrade

bestämmelser rörande näringsstatistiken, hvilka i den kongl. propositionen

till samma års Riksdag stälts i utsigt, hade ärendet ånyo föredragits

inför Kong]. Maj:t den 14 januari 1897, dervid departementschefen

anfört, att vid afgörandet af frågan om ordnande af näringsstatistiken

jemväl hade tagits i öfvervägande, huruvida de arbetsstatistiska undersökningar,

som komme att i följd af Riksdagens beslut verkställas under

år 1897, kunde föranleda någon ändring i den allmänna näringsstatistikens

behandling, men att någon sådan ändring icke funnits af berörda

omständighet påkallad. Då genom nyssberörda af Kongl. Maj:t utfärdade

förändrade bestämmelser rörande näringsstatistiken väsentligt ökadt

arbete komme att föranledas inom kommerskollegii statistiska afdelning,

och de öfriga behof, för hvilka ökning i det för näringsstatistiken afsedda

anslag för år 1897 beviljats, fortfarande förefunnes och vore af

stadigvarande art, hade departementschefen ansett giltig anledning förekomma,

att det af Riksdagen till förevarande ändamål på extra stat

för samma år beviljade anslag blefve uppfördt å ordinarie stat. Med

gillande af hvad departementschefen på grund häraf hemstält, hade

Kongl. Maj:t funnit skäligt att af 1897 års Riksdag ånyo äska det för

näringsstatistiken afsedda anslagets uppförande å ordinarie stat.

I anledning häraf hade Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1897

anfört, att enligt Riksdagens mening frågan, huruvida de arbetsstatistiska

undersökningar, för hvilkas verkställande anslag blifvit i 1897

års riksstat uppfördt och jemväl för år 1898 af Kongl. Maj:t äskats,

skulle kunna, på sätt af 1896 års Riksdag antydts, gifva uppslag till

en i viss mån förändrad behandling af näringsstatistiken, icke kunde med

säkerhet bedömas, innan resultaten af dessa undersökningar blifvit framlagda,

Med afseende härå och enär det derjemte syntes Riksdagen

kunna ifrågasättas, om den faststälda förändrade planen för näringsstatistikens

utarbetande inom kommerskollegium komme att i framtiden

med nödvändighet kräfva samma arbetskrafter, som under första tiden

af dess tillämpning, hade Riksdagen funnit det ifrågavarande anslagets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

uppförande å ordinarie stat icke vara af omständigheterna påkalladt.

Då anslaget emellertid kunde anses åtminstone tills vidare behöfligt,

hade till utarbetande af näringsstatistik inom kommerskollegium på

extra stat för 1898 anvisats samma belopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits

och som för liknande ändamål af föregående årets Riksdag beviljats

eller 6,200 kronor; och hade, fortfarande på extra stat, anslaget

med oförändradt belopp anvisats jemväl för åren 1899 och 1900.

Vidare har departementschefen anmält, hurusom kommerskollegium

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 oktober 1899 ånyo understält

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om uppförande å ordinarie stat af berörda,

hittills å extra stat anvisade anslag till näringsstatistiken och derjemte

hemstält om anslagets höjande från 6,200 till 7,400 kronor eller med

1,200 kronor. Till stöd för dessa framställningar hade kollegium åberopat

innehållet af ett utaf förste aktuarien å dess statistiska afdelning

afgifvet tjenstememorial, deruti anförts följande:

De skäl för det meranämnda anslagets bibehållande på extra stat,

som af 1897 års Riksdag anförts, hade varit, dels att något bestämdt

omdöme i frågan om det såsom möjligt förutsatta organisatoriska sambandet

mellan arbetsstatistiken och näringsstatistiken icke kunde fällas,

innan resultaten af de arbetsstatistiska undersökningar, till hvilka anslag

beviljats för år 1897 och af Kongl. Maj:t äskats för år 1898, blifvit

framlagda, dels ock att det syntes ovisst, huruvida den förändrade planen

för näringsstatistikens utarbetande komme att i framtiden med nödvändighet

kräfva samma arbetskrafter som under den första tiden af dess

tillämpning.

Hvad det förra af dessa skäl beträffade eller bristande erfarenhet

i fråga om arbetsstatistiken, kunde framhållas, att resultaten af såväl

1897 som 1898 års arbetsstatistiska undersökningar numera vore i tryck

framlagda, och att den liknande undersökning, som för åren 1899 och

1900 planerats, voro under utförande. Tillräcklig erfarenhet uti ifrågavarande

hänseende kunde sålunda anses vara vunnen, och hade denna

till fullo bekräftat hvad kollegium redan på förhand, vid afgifvandet

den 13 oktober 1896 af förslag till den första af dessa undersökningar,

trott sig kunna uttala, eller att de arbetsstatistiska undersökningarna

ej komme att gifva anledning till förändrad behandling af näringsstatistiken.

Om, såsom vid diskussionen af denna fråga inom Riksdagens

kamrar antydts, meningen varit, att man, innan anslaget till näringsstatistiken

uppfördes på ordinarie stat, genom jemförelse af de olika

metoder för primäruppgifternas inhemtande, som för näringsstatistiken,

liih. till liilcsd. Prof. l!J00. 4 Samt. 1 Afd. 7 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

å ena sidan, och för arbetsstatistiken, å den andra, vore faststälda, borde

söka få utrönt, huruvida det ej skulle visa sig fördelaktigare att äfven

för den förra använda samma metod med särskilda uppgiftsinsamlare,

som för den senare användes — i stället för att låta uppgifterna insamlas

genom magistrater och kronofogdar — så kunde dervid anmärkas,

dels att en sådan metod, som för de arbetsstatistiska undersökningarne

vore nödvändig, redan på grund af dermed förenade kostnader icke

kunde för näringsstatistiken ifrågasättas, dels att erfarenheten från de

arbetsstatistiska undersökningarne gifvit vid handen, att äfven på sådant

sätt inhemtade primäruppgifter behöfde undergå granskning, innan de

kunde läggas till grund för tabellarbetet, hvarför ett eventuelt införande

af denna metod för insamlande af uppgifter på näringsstatistikens område

knappast skulle komma att i nämnvärd mån underlätta arbetet

inom kommerskollegium.

Beträffande det andra skäl, som Riksdagen anfört mot det ifrågavarande

anslagets uppförande å ordinarie stat, eller att det syntes

ovisst, huruvida den förändrade planen för näringsstatistikens utarbetande

komme att i framtiden med nödvändighet kräfva samma arbets- ''

krafter som under den första tiden af dess tillämpning, hade redan

under diskussion härom vid 1897 års riksdag framhållits, att den vigtigaste

ändringen i fråga om näringsstatistiken, som vidtagits på grund

af Kongl. Maj:ts skrifvelse till kommerskollegium den 13 november 1896,

bestått deruti, att primäruppgifternas bearbetande skulle uteslutande

ega rum i kommerskollegium, hvarförutom äfven omfånget af näringsstatistiken

väsentligt ökats genom upptagande i densamma af tvenne

högst betydande industrigrupper, sågverk och qvarnar, hvilka förut ej

varit redovisade. Men de behof af ökade arbetskrafter, som nämnda

föreskrift framkallat, vore tydligen af stadigvarande art, och den enda

förändring, som i detta afseende kunde vara att förvänta, vore, att med

det ständigt växande statistiska materialet och den lika ständigt växande

önskan om mera utvidgadt omfång för de statistiska undersökningarna

arbetet säkerligen komme att ökas i stället för att minskas.

Då det sålunda, förutom på andra grunder, genom nära tre års

erfarenhet borde kunna anses till fullo ådagalagdt, såväl att arbetsstatistiken

icke kunde öfva något som helst inflytande på näringsstatistikens

organisation, som att behofvet af den genom ifrågavarande anslag

möjliggjorda ökningen i arbetskrafterna för näringsstatistikens bearbetning

fortfarande förefunnes och framgent komme att förefinnas, syntes

ingen anledning vara för handen att ytterligare undanskjuta uppförandet

af anslaget till näringsstatistiken bland ordinarie anslag å kollegii stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. *1

I detta sammanhang ansåge förste aktuarien sig äfven höra framhålla,

att de medel, som för närvarande vore disponibla för aflöning

åt den extra ordinarie personalen å kollegii statistiska afdelning, i

sjelfva verket vore allt för knappt tillmätta. Af de tre qvinligt extra

biträden, som vore sysselsatta med bearbetning af näringsstatistiken,

åtnjöte de två i tjensten äldsta hvardera 70 kronor i månaden och den

yngsta, som dock haft anställning å afdelningen sedan närmare 3^år

tillbaka, endast 60 kronor i månaden. Att denna aflöning, särskildt

under nuvarande förhållanden, måste anses alldeles otillräcklig för

tienstebiträden, som under sex timmar dagligen vore bundna vid

ett ansträngande och ansvarsfullt arbete, borde icke kunna förnekas.

Billigheten och äfven angelägenheten att å den statistiska afdelningen

kunna för framtiden behålla arbetskrafter, som visat sig dugliga och

blifvit med göromålen fullt förtrogna, syntes derför bjuda, att dessa

biträden om möjligt bereddes något förmånligare aflöningsvilkor än de

nuvarande, som dessutom ej på långt när motsvarade de arfvoden,

som q vinliga biträden vid många andra saväl offentliga som enskilda

verk numera åtnjöte. Om nämnda biträdens månadsarfvoden sålunda

kunde höjas till förslagsvis 90 kronor i medeltal åt hvartdera, skulle

enligt förste aktuariens mening, tvifvelsutan ställningen för dem så förbättras,

att de utan allt för stora försakelser kunde skaffa sig ett

drägligt uppehälle och derigenom känna sig med sin verksamhet mera

tillfredsstälda. Den häraf föranledda höjningen i de för ändamålet använda

aflöningsmedlen skulle uppgå för ar till inalles 840 kronor.

Men äfven för ett annat ändamål syntes utväg höra beredas kollegii

statistiska afdelning att kunna påräkna i någon mån ökade anslagsmedel.

Af de för sagda afdelning — oberäknadt förste aktuarien

och den aktuarie, som innehade fullmagt å sin tjenstebefattning för

närvarande afsedda aflöningsmedlen, nemligen 4,100 kronor af det åt

kollegium anvisade anslaget till »juridiskt biträde, amanuenser, andia

extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, rensknfnmg

m. m.» samt 6,200 kronor »till utarbetande af näring6statistik» eller

sammanlagdt 10,300 kronor utginge:

till aflöning åt en aktuarie .......................................................... 3,000 kr,

» » » tre amanuenser ............................................;...... 3,600 »

)> » » ett manligt extra biträde, med timaflöning,

omkring ..................................................... 300 »

)) » » tre q vinliga extra biträden................................. 2,400 »

» vikariatsersättningar ............................................. 325 »

Summa 10,125 kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

utdelning tvenne gånger om året af gratifikationer åt extra

ordinarie tjensteman å afdelningen, i regeln 2 å 3, återstode således

endast 175 kronor. Otillräckligheten häraf vore i ögonen fallande,

och kollegium hade äfven hittills ansett sig böra med i öfrigt tillgängliga

medel fylla det erforderliga tillskottet, hvarigenom exempelvis

under år 1898 gratifikationer till tre e. o. tjenstemän å statistiska afdelningen

kunnat . utdelas med ett sammanlagdt belopp af 525 kronor. Då

det emellertid icke kunde vara lämpligt att i längden för ifrågavarande’

ändamål använda medel, som icke vore dertill speciel! afsedda, måste

det vara nödigt att söka tillgodose behofvet i berörda hänseende genom

utverkande af ökadt anslag, och ifrågasattes med afseende härå en ökning

af 350 kronor. Hela den behöfliga höjningen i anslaget till utarbetande

af näringsstatistik skulle alltså komma att uppgå till 1 190

eller i rundt tal 1,200 kronor.

För egen del har departementschefen vidare yttrat.

Nu ifrågavarande anslag hade, såsom förut vore nämndt, under

tre år å extra stat utgått med 6,200 kronor årligen. Af den utredning,

som nu . af kommerskollegium lemnats angående ordnande af arbetet

med näringsstatistiken inom kollega statistiska afdelning, framginge, att

någon minskning i arbetet vid nämnda afdelning icke vore att förvänta.

Det vore ju ock helt naturligt att, med det ständigt växande statistiska

materialet och den icke minst hos allmänheten växande önskan om mera

utvidgadt omfång för de statistiska undersökningarna, ifrågavarande

arbete icke kunde aftaga. Den nu under tre år vunna erfarenheten

från de arbetsstatistiska undersökningarna visade ock alldeles otvetydigt

hän derpå, att någon förändring i arbetet med näringsstatistiken icke

föranleddes af de arbetsstatistiska undersökningarna.

Likaså syntes det departementschefen vara genom den förebragta

utredningen ådagalagdt, att de arfvoden, som inom kollegii statistiska

afdelning tilldelades de qvinliga extra biträden, som vore sysselsatta

med bearbetning af näringsstatistiken, vore allt för låga, och att fördenskull

tillfälle borde beredas för deras höjande på sätt föreslaget blifvit.

Att. något ytterligare belopp till beredande af gratifikationer åt de extra

ordinarie tjenstemännen vid afdelningen borde ställas till förfogande,

funne departementschefen ock vara alldeles rigtigt. För dessa båda

ändamål tarfvades, såsom nämnts, en ökning i anslaget af tillsammans

1,200 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit och då de anslagsbehof,

hvilka nu vore i fråga, fortfarande komme att förefinnas och fördenskull

vore af stadigvarande art, tvekade departementschefen icke att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

åter upptaga det af Kongl. Maj:t vid 1897 års riksdag framlagda förslag

om öfverförande af detta anslag från extra till ordinarie stat, nu

med den förhöjning, hvarom nyss förmälts. Departementschefen hemstälde

alltså, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af

det innehåll, som här ofvan angifvits.

Då den utredning, som nu blifvit i ärendet förebragt, synes gifva

vid handen, såväl att de arbetsstatistiska undersökningarna icke komma

att föranleda någon förändrad behandling af näringsstatistiken som ock

att någon minskning i de arbetskrafter, hvilka inom kommerskollegium

sysselsättas med näringsstatistiken, icke kan väntas blifva möjlig, finner

utskottet sig böra förorda, att det till utarbetande inom kommerskollegium

af näringsstatistik erforderliga anslag må uppföras å ordinarie

stat.

Utskottet har ej heller funnit anledning till erinran emot förslaget,

att det belopp af 6,200 kronor, som under de senaste åren varit för

ifrågavarande ändamål å extra stat beviljadt, måtte, för möjliggörande

af förbättring i de qvinliga extra biträdenas aflöningsförmåner samt för

beredande af ökade medel till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman,

höjas med 1,200 kronor och sålunda den sammanlagda ökningen

i kommerskollegii ordinarie anslag bestämmas till 7,400 kronor; och

synes jemväl, enligt hvad föreslaget blifvit, rätt till ålderstillägg böra

tillerkännas innehafvaren af den ifrågasatta nya aktuariebefattningen i

likhet med innehafvaren af den å kommerskollegii stat förut uppförda

aktuariebefattning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva,

a) att i den för kommerskollegium faststälda

stat uppföres aflöning för ytterligare en aktuarie å den

statistiska afdelningen med lön af 1,800 kronor, som

efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar

1,200 kronor; samt

b) att det i staten för kommerskollegium upptagna

anslag å 17,500 kronor till »juridiskt biträde,

amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» förhöjes

med 4,400 kronor eller till 21,900 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I händelse af bifall härtill kommer anslagstiteln »kommerskollegium»

att höjas med 7,400 kronor eller från 64,600 kronor till 72,000

kronor.

Öfverståthållareembetet.

Ang. höjning 3:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte med
afaflöning1

* * * 5 åt1 gifva, att det under anslagstiteln »Öfverståthållareembetet» uppförda

exekution»- ordinarie anslag å 12,200 kronor till aflöning åt exekutionsbetj eningen

btStockholm.1 i Stockholm finge höjas med 3,800 kronor eller till 16,000 kronor.

[2.] Med erinran att allt sedan år 1886 å ordinarie stat under anslags
titeln

»Öfverståthållareembetet» varit uppfördt ett anslag af 12,200 kronor

till aflöning åt exekutionsbetj eningen i Stockholm, har departementschefen

till statsrådsprotokollet anmält, att öfverståthållareembetet uti skrifvelse

till Kongl. Magt den 18 september 1899 väckt förslag om anställande

af ökadt antal exekutionsbetjente och hemstält, att hufvudsakligen för

detta ändamål anslaget måtte höjas från 12,200 kronor till 17,400 kronor.

Vidare har departementschefen meddelat, att enligt af öfverståthållareembetet

lemnad uppgift, exekutionsbetjenternas antal för närvarande

utgör 12 personer jemte en vaktmästare, och att aflöningsbeloppen

till dem utgå på följande sätt:

1 exekutionsbetjent med uteslutande tjenstgöring å förste stadsfogdens

kansli: lön ...... kronor 1,200: —

6 exekutionsbetjente, samtidigt tjenstgörande på förste

och andre stadsfogdens expedition: lön 1,000

kronor till hvarje....................................................... „ 6,000: —

5 exekutionsbetjente, som tjenstgöra hos förste stadsfogden,

men användas äfven hos andre stadsfogden:

lön 800 kronor till hvarje ........................ ,, 4,000: —

1 vaktmästare hos stadsfogdarne: lön .......................... „ 600: —

återstoden reserveras till gratifikationer och vikariats
ersätt

ningar.................................................................. ,,_400: —

tillsammans kronor 12,200: —

Dessutom erhålla elfva exekutionsbetjente sportler.

Såsom skäl för den föreslagna höjningen i antalet exekutionsbetjente

samt för den ifrågasatta löneförbättringen har, enligt hvad

statsrådsprotokollet utvisar, öfverståthållareembetet anfört följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

Uti särskilda till öfverståthållareembetet ingifva skrivelser hade

såväl förste som andre stadsfogden hos embetet gjort framställning om

åtgärders vidtagande för att få antalet hos dem anstälde exekutions
o

o

betjente ökadt.

Förste stadsfogden hade dervid, under förordande af någon löneförhöjning

åt den nuvarande exekutionsbetjent gen, inskränkt sig till

att för öfverståthållareembetet ånyo i korthet påpeka den förut flera

gånger framhållna vigten af förstärkandet af de honom understälda

arbetskrafter.

Andre stadsfogden åter hade i en längre skrifvelse framlagt skälen

för sin framställning, och framginge af densamma, bland annat, att, då

under de tolf år, han innehaft andre stadsfogdetjensten, Stockholms

stads befolkning ökats med omkring 100,000 personer, under det att

antalet exekutionsbetjente vore detsamma, som det var icke blott för

tolf, utan till och med för tjugu år sedan, det numera kommit derhän,

att handläggningen af de flesta ärenden blifvit i betänklig grad försenad,

och att vederbörande myndigheter, som nödgades vända sig till andre

stadsfogden med begäran om handräckning, i ständiga påminnelser

gåfve uttryck åt sitt missnöje med den långsamhet, hvarmed handräckningsärendena

hos honom bedrefves; att, oaktadt han författningsenligt

vore skyldig att inom tre månader redovisa till honom inkomna ärenden,

flere tusen sådana och nästan alla, som afsåge uttagandet af utskylder

hos personer, som från rikets olika delar inflyttat till Stockholm,

aldrig hunne expedieras förr än efter en tid af fem månader;

att de inkomna ärendenas antal de senare åren utgjort:

år

1893 ................

................ 7,482

1894..................

................. 9,670

n

1895 .................

................ 9,964

ii

1896 ................

11,830

1897 ...............

............. 12,275

•n

1898 ..................

13,214;

att då, med fästadt afseende å antalet ärenden hos förste stadsfogden,

de sex hos andre stadsfogden tjenstgörande exekutionsbetjente vore

skyldige att i tur och ordning jemväl från förste stadsfogden, mottaga

ärenden till handläggning, det vore omöjligt för desse att i rätt tid

medhinna de minst 20,000 besök, som för handläggningen af de exempelvis

år 1898 inkomna 13,214 ärendena erfordrades; att dertill ytterligare

komme, att minst en fjerdedel af de i ärendena afsedda perso-,

ner i regeln bytte om bostad och att med anledning deraf, sedan från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vederbörande rotemän anskaffats nya adresser, ytterligare besök måste

hos dem göras; att antalet besök, som ålåge hvarje exekutionsbetjent,

visserligen ej kunde exakt på siffran uppgifvas, men att, såsom lätteligen

insåges af hvad ofvan anförts, de måste uppgå till många tusen

och att, det oaktadt, vederbörande exekutionsbetjente dessutom vore

upptagna dels med två timmars expedition dagligen och dels med uppsättande

och utskrifvande af bevis rörande alla dessa »fattige», »ej anträffade»,

»afflyttade» m. m., som för redovisning af de dem anförtrodda

ärenden vore af nöden.

Andre stadsfogden ansåge sålunda såsom oundgängligen nödvändigt,

derest han skulle kunna till vederbörande myndigheters och allmänhetens

belåtenhet fullgöra sina åligganden, att åtminstone två nya

exekutionsbetjentbefattningar med skyldighet för blifvande innehafvare

att tjenstgöra endast inom andre stadsfogdens expedition med det

snaraste inrättades.

Öfverståthållareembetet har vidare anfört, att embetet i skrifvelse till

Kongl. Magt den 5 november 1896 gjort framställning om ökande af det i

riksstaten till exekutionsbetjeningens i Stockholm aflöning uppförda

anslag med så stort belopp, att embetet blefve i tillfälle att dels med

100 kronor till en hvar öka den nu till exekutionsbetjente utgående

aflöning och dels inrätta två nya exekutionsbetjentbefattningar; men att

Kongl. Maj:t genom beslut den 29 december 1.896 funnit embetets dåvarande

framställning icke till någon vidare åtgärd föranleda. Embetet

hade derför nu ansett sig sakna anledning att i vidsträcktare man, än

som af nedan angifna förhållanden föranleddes, göra förnyad framställning

om löneförhöjning åt de i stadsfogdarnes expedition anstälde

exekutionsbetj ente.

Deremot funne sig öfverståthållareembetet af förhållandena manadt

att ånyo under Kongl. Maj:ts pröfning draga frågan om inrättande i

Stockholm af ytterligare några exekutionsbetjentbefattningar. Redan

de siffror, öfverståthållareembetet framlagt i sin förenämnda skrifvelse

och som gåfve vid handen, att de på förste stadsfogdens handläggning

beroende s. k. handräckningarna i brottmål från år 1879 till år 1895

nära fördubblats, äfvensom att de på andre stadsfogdens handläggning

beroende indrifningsärenden under samma tid ökats med sextio

procent, under det att antalet exekutionsbetjente blifvit oförändradt,

syntes otvetydigt ådagalägga, att det numera icke vore möjligt att

med den raskhet och ordning, som vederborde, ombesörja indrifningen

af de olika fordringar, afgifter och utskyldsposter, hvilka komma under

stadsfogdarnes handläggning; och, på sätt andre stadsfogden erinrat,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

hade också synnerligen från de olika länsstyrelserna tid efter annan till

embetet inkommit klagomål öfver den. långsamhet, som vid behandlingen

af från dem till embetet inkomna framställningar om handräckning

gjorde sig gällande.

De nya siffror, embetet nu vore i tillfälle framlägga, läte emellertid

de öfverklagade missförhållandena framträda i ännu bjertare dager,

och embetet skulle anse sig brista i uppfyllandet af en tjenstepligt, om

embetet ej sökte råda bot derför. De af andre stadsfogden framlagda,

här ofvan återgifna siffror ådagalade, att de på hans handläggning beroende

ärenden sedan år 1894 ökats med ytterligare ej mindre än

fyrtio procent, och äfven om ökningen i antal af de på förste stadsfogdens

åtgärd beroende så kallade handräckningarna i brottmål ej vore

lika stor, hade dock äfven beträffande dem en anmärkningsvärd stegring

på senare tider egt rum. Enligt från nämnde tjensteman infordrade

uppgifter hade nemligen dessa ärenden utgjort år 1895: 2,896

och år 1898: 3,408.

Embetet funne sig alltså böra hos Kongl. Maj :t göra framställning

om förenämnda anslags ökande med så stort belopp, att embetet blefve

satt i tillfälle att inrätta tre nya exekutionsbetjentbefattningar.

I fråga om exkutionsbetjeningens tjensteinkomster hade embetet

erinrat, att de elfva exekutionsbetjente, som direkt sysselsattes med verkställighet

af utslag samt indrifning af böter m. m., jemväl kunde påräkna

sportler, som i rundt tal ansåges för en hvar af dem uppgå till

600 kronor årligen.

Omförmälda elfva exakutionsbetjente kunde alltså påräkna, de

med den högre aflöningen en årsinkomst af 1,600 kronor och de öfrige

af 1,400 kronor årligen.

Härvid förekomme emellertid, att, som sagts, sex af exekutionsbetjenterna

sysselsattes samtidigt såväl på förste som andre stadsfogdens

expedition, och då handläggningen af ärendena i förstnämnda expedition

gemenligen inbringade vederbörande exekutionsbetjent någon

sportelinkomst, kunde lätt inses, hvad också af andre stadsfogden anmärkts,

att större drift och omsorg nedlades på skötandet af de ärenden,

som härrörde från förste stadsfogdens expedition, än af dem, som

lemnades exekutionsbetjenterna af andre stadsfogden.

Denne tjensteman hemstälde också, att, om nya exekutionsbetjentbefattningar

komme att inrättas, åtminstone två af de blifvande innehafvande

deraf måtte ställas till hans uteslutande förfogande.

Öfverståthållareembetet ansåge denna framställning befogad, och

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 7 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

då sportlerna för de exekutionsbetjente, som tjenstgjorde endast hos

andre stadsfogden, kunde beräknas uppgå till högst 100 kronor årligen,

ansåge embetet den kontanta aflöningen för de båda exekutionsbetjente,

som skulle tjenstgöra uteslutande hos andre stadsfogden, böra bestämmas

till skilnaden mellan detta belopp och den summa, 1,600 kronor,

som kunde anses nu utgöra en äldre exekutionsbetjents aflöning, eller

1,500 kronor.

Då embetet vidare ansåge nödigt, att till tjenstgöring hos förste

stadsfogden anstäldes ytterligare en exekutionsbetjent med högre aflöning,

erfordrades derför 1,000 kronor årligen.

Ytterligare ansåge öfverståtkållareembetet det vara uppenbart, att,

då någon årlig ökning af de sportelgifvande ärendena hos förste stadsfogden

icke egde rum, utan dessa tvärtom, för närvarande åtminstone,

syntes till antalet något nedgå, men enligt det förslag, embetet främst

ält, de på dessa ärenden belöpande sportler skulle för framtiden

komma att fördelas på tolf exekutionsbetjente, under det förut endast

elfva delat desamma, de förutvarande exekutionsbetjenternas aflöning

skulle i följd af nämnda förslag komma att nedgå med omkring 50

kronor årligen. Obilligheten häraf under nu rådande, högt uppdrifna

pris på alla lifsförnödenheter folie emellertid genast i ögonen, hvadan

någon ersättning för denna minskning torde böra beredas; och då embetet

ansåge denna kunna bestämmas till 100 kronor årligen och antalet

hos förste stadsfogden tjenstgörande exekutionsbetjente för framtiden

skulle blifva tolf, erfordrades härför ^ytterligare 1,200 kronor.

Till sist har embetet ansett sig böra erinra, att förslag till indrifningsväsendets

i Stockholm ordnande visserligen för närvarande vore

beroende på stadsfullmägtiges pröfning, men att det förslag, embetet

nu framstäf, i ingen mån berördes häraf. Det stadsfullmägtiges pröfning

understöda förslaget afsåge nemligen endast indrifningen af de

inom staden påförda skatter och utskylder äfvensom de så kallade polisböterna,

hvilken indrifning redan nu ombesörjdes af personal, som staden

sjelf aflönade; och ingen af de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,

hade ansett nödigt, att någon ändring gjordes i det sätt, hvarpå

de här ofvan omförmälda, till handläggning hos förste och andre stadsfogden

förekommande ärenden nu ombesörjdes.

Med stöd af hvad embetet sålunda anfört har embetet hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes till innevarande Riksdag aflåta proposition om

ökande af det i riksstaten till exekutionsbetjeningens i Stockholm aflöning

uppförda anslag från 12,200 krouor till 17,400 kronor.

Departementschefen har vidare till protokollet, meddelat, att stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

kontoret i häröfver den 27 oktober 1899 afgifvet utlåtande med erinran,

hurusom, på sätt framgiugo af en utaf Kongl. Maj:t till 1885 års Riksdag

framlagd utredning, aflöningen till exekutionsbetjeningen i Stockholm

af ålder blifvit bestridd af statsmedel, och att statens skyldighet

i sådant hänseende dessutom blifvit i en af Rikets Ständer den 6 februari

1858 till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse erkänd, anfört, att statskontoret,

med afseende å hvad af öfverståthållareembetet till stöd för

dess framställning andragits, funne sig böra densamma till bifall förorda.

För egen del yttrar härefter departementschefen.

Det af öfverståthållareembetet nu framlagda förslag afsåge att öka

antalet exekutionsbetj ente, som verkställa indrifning, från 11 till 14.

Af de 3 nya exekutionsbetjenterna skulle 2, helt och hållet upptagna

af göromål för andre stadsfogden, aflönas med 1,500 kronor till

hvarje .....................................................................*............ 3,000 kronor,

1 aflönas med 1,000 kronor .............................................-...... 1,000 »

hvarjemte till ersättning för minskade sportler i följd af

ökadt antal exekutionsbetjente skulle erfordras ....... 1,200 »

tillsammans 5,200 kronor.

Likasom Rikets Ständer i sin skrifvelse den 6 februari 1858, i

fråga om aflöningsförhöjning åt de i öfverståthållareembetets kansli

anstälde tjensteman samt betjente och deribland jemväl åt exekutionsbetjeningen,

funnit något tvifvel icke böra uppstå om statens åliggande

att, derest aflöningen befunnes otillräcklig, ytterligare anslå d<3 medel,

som till densammas förbättrande erfordrades, hade jemväl Riksdagen

genom uppförande af anslaget å 12,200 kronor till nämnda exekutionsbetj

ening på ordinarie stat medgifvit, att denna personals aflöning är

en statens angelägenhet. Vid sådant förhållande ansåge departementschefen

sig här icke behöfva upprepa den utredning, som i detta hänseende

förebragts till 1885 års Riksdag, utan inskränkte sig till att

hänvisa till hvad derom förekomme i protokollet öfver civilärenden

för den 12 januari 1885 (sid. 23—25 i de tryckta riksdagshandlingarna).

Beträffande exekutionsbetj entes göromål och den för dem ifrågakommande

sportelinkomst hade departementschefen genom särskilda, infordrade

promemorior inhemtat följande närmare upplysningar.

Den å förste stadsfogdens kansli tjenstgörande, med 1,200 kronor

aflöuade exekutionsbetjenten, hvilken icke åtnjöte någon sportelinkomst,

sysselsattes med skri(göromål och vore deraf upptagen omkring fem

timmar dagligen.

Ölrige hos förste stadsfogden tjenstgörande exekutionsbetjente an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 StatsutslcoUets Utlåtande N:o 7.

vändes för verkställighet af utslag i brottmål, jemväl urbota, deri inginge

äfven ett ringa antal polismål, nemligen sådana, der utmätning

blefve af nöden för böters utfående. I denna tjenstgöring ifrågakomme

icke någon sportelinkomst. Sådan erhölle deremot desse exekutionsbetjente

på det sätt, att de af förste stadsfogden förordnades till extra

utmätningsmän. I denna egenskap kunde de beräkna en årlig inkomst

genom erhållna arfvoden för utmätningsförrättningar i tvistemål, för

hvar och eu numera något öfver 400 kronor om året. Vid beräkningen,

att denna inkomst skulle uppgå till omkring 500 kronor om året, hade

man utgått från medeltalet för ett större antal år.

För andre stadsfogdens expedition hade exekutionsbetjente ett stort

antal mångskiftande ärenden att bestyra, bland hvilka borde nämnas:

uttagande af utskylder af personer, som från rikets olika delar inflyttat

till hufvudstaden, tillställande af och uttagande af lösen för domar, utslag,

protokoll och andra expeditioner från högsta domstolen, kammarrätten,

hofrätter och rådstufvurätter med flera domstolar och verk så

inom som utom hufvudstaden, delgifningar af stämningar från hela riket

å personer, som härstädes vore boende eller tillfälligt uppehölle sig,

äfvensom uppsökande af arfsberättigade efter utrikes aflidna personer

med flere dylika på framställning af utrikesdepartementet eller kommerskollegium

grundade uppdrag. Den sportelinkomst, som vid dessa göromål

kunde uppkomma för exekutionsbetjente och beräknades till omkring

100 kronor årligen för hvar, bestöde af godtgörelse för tillställande

af expeditioner, som icke utlösts, och dylikt.

Departementschefen ansåge sig böra tillägga, att den indrifning,

som för stadens räkning utfördes och af staden bekostades, hufvudsakligen

afsåge resterande, i Stockholm påförda krono- och kommunalutskylder

och verkstäldes genom extra utmätningsmän, som årligen förordnades

till ett antal af omkring 60 och hvilka aflönades med visst

belopp, 50 eller 75 öre, för hvarje indrifven debetsedel. På detta arbete,

som icke fortginge mer än vissa månader hvarje år, ansåges en

sådan extra utmätningsman kunna förtjena omkring 7Ö0 kronor om året.

Åt den utredning, öfverståthållareembetet nu framlagt och till

hvilken departementschefen anhölle att få hänvisa, framginge, att, oaktadt

Stockholms stads folkmängd betydligt stigit, antalet af exekutionsbetjente

icke ökats. Verkan af betjeningens fåtalighet hade ock med

kraft blifvit framhållen af vederbörande myndigheter och rigtigheten

af dessa uppgifter syntes icke kunna betviflas. Ville man således erhålla

ett snabbare och verksammare exekutionsväsende i Stockholm,

så måste man ? vara beredd på, att vid detsamma måste anställas till
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

räckligt antal betjente; och den af öfverståthållareembetet föreslagna

höjning i desses antal syntes departementschefen således vara fullt

grundad i ett oafvisligt behof.

I afseende på den erforderliga förhöjningen i det till exekutionsbetjeningen

utgående anslag kunde departementschefen dock icke fullt

dela den af öfverståthållareembetet uttalade åsigt. Af de 3 nya exekutionsbetjenterna

skulle enligt embetets förslag 2 anställas till uteslutande

tjenstgöring hos andre stadsfogden; och ansåge departementschefen,

med beräkning af en sportelinkomst för en hvar af dem af

omkring 100 kronor om året, en aflöning till belopp af 1,400 kronor

för hvardera vara tillräcklig. Derigenom skulle dessa nya exekutionsbetjente

få en godtgörelse, motsvarande den, som uppbures af de exekutionsbetjente,

hvilka nu samtidigt tjenstgjorde hos båda stadsfogdarne.

Vidkommande den tredje nya exekutionsbetjenten, för hvilken

vore föreslagen en lön af 1,000 kronor om året, förutom ifrågakommande

sportler, hade departementschefen intet att erinra.

Deremot funne departementschefen sig icke kunna biträda det af

öfverståthållareembetet väckta förslag om ökning i samtlige exekutionsbetjentes

aflöning för godtgörande af den minskning i sportler för en

hvar af de med indrifning sysselsatte exekutionsbetjente, som skulle

uppstå genom anställande af ökad dylik betjening. Departementschefen

fäste sig i detta afseende särskildt dervid, att den väsentliga delen

af sportlerna i sjelfva verket utgjordes af ersättning för arbete på grund

af särskildt förordnande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då det syntes departementschefen

vara af behofvet påkalladt, att medel bereddes till anställande

af

dels 2 nya exekutionsbetjente med lön af 1,400 kronor

för hvardera ...................................................................... 2,800 kronor,

dels 1 ny exekutionsbetjent med lön af .......................... 1,000 »

tillsammans 3,800 kronor,

hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att det under anslagstiteln »Öfverståthållareembetet» uppförda

ordinarie anslag å 12,200 kronor till aflöning åt exekutionsbetjeningen

i Stockholm måtte höjas med 3,800 kronor eller till 16,000

kronor.

Utskottet, som icke har något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. aflaning

sjör höjning

åt visst

landsstatstjenstemän.

[3.]

att Riksdagen må medgifva, att det under anslagstiteln

»Öfverståthållareembetet)) uppförda ordinarie

anslag å 12,200 kronor till aflöning åt exekutionsbetjeningen

i Stockholm må höjas med 3,800 kronor

eller till 16,000 kronor.

I händelse af bifall härtill kommer hela anslagstafla att höjas

från 87,422 kronor till 91,222 kronor.

Landsstaterna i länen.

4:o). Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att länsnotarierne och länsbokhållare i Jemtlands och Norrbottens län

finge hvar för sig uppbära i lön 1,500 kronor och i tjenstgöringspenningar

1,000 kronor, tillsammans 2,500 kronor, samt efter tio års

väl vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor,

äfvensom att landträntmästaren i Norrbottens län finge erhålla lön 2,500

kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, tillsammans 3,800

kronor, jemte ålderstillägg till lönen till belopp af 500 kronor efter

fem års väl vitsordad tjenstgöring.

Vid föredragningen inför Kongl. Ma j:t af denna fråga har departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, att vid den lönereglering

för landsstaten, som antagits vid 1878 års riksdag, bestämts, att länsnotarie

och länsbokhållare skulle åtnjuta:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs och

Bohus, Kalmar, Kristianstads, Vermlands, Jönköpings, Kronobergs,

Stockholms, Kopparbergs, Örebro, Gefleborgs, Vesternorrlands och Södermanlands

län: lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor,

tillsammans 2,500 kronor, med tillägg, att efter tio år lönen kunde

höjas med 500 kronor, samt

i Blekinge, Hallands, Vestmanlands, Upsala, Vesterbottens, Norrbottens,

Jemtlands och Gotlands län: lön 1,200 kronor, tjenstgöringspenningar

800 kronor, tillsammans 2,000 kronor, med tillägg, att efter

tio år lönen kunde höjas med 500 kronor.

Genom den lönereglering för landträntmästare, som fäststälts vid

1883 års riksdag, hade vidare bestämts, att sådan tjensteman egde tillgodonjuta

:

i Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs och Vermlands län: lön 2,500 kronor,

tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, tillsammans 4,000 kronor,

i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Örebro,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

Kopparbergs, Gefleborgs och Vesternorrlands län: lön 2,500 kronor,

tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, tillsammans 3,800 kronor,

i Upsala, Gotlands, Blekinge, Hallands, Vestmanlands, Jemkande,

Vesterbottens och Norrbottens län: lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor, tillsammans 3,500 kronor, jemte ålderstillägg

till belopp af 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring.

Framställningar om förböjning i de sålunda bestämda aflöningsförmånerna

hade, yttrar vidare departementschefen, inkommit beträffande

dels landträntmästaren, länsnotarien och länsbokhållaren i Norrbottens

län och dels länsnotarien och länsbokhållaren i Jemtlands län.

Uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län

ingifven skrift hade förbemälde tre landsstatstjenstemän i länet hemstält

om vidtagande af förbättring i deras aflöningsförmåner och till stöd för

sin framställning hufvudsakligen anfört följande:

De dyra tider, som gjort sig gällande öfver hela riket, hade sträckt

sina verkningar äfven till Norrbottens län, men der hade de ej, åtminstone

på de sista 10 åren, föregåtts af någorlunda billiga sådana, under

livilka tjenstemännen kunnat göra några besparingar för mötande af de

dyra tiderna, utan hade redan de närmast föregående åren inom länet

och särskildt inom Luleå stad varit att anse för ovanligt dyra. Den

inom vårt land enastående utveckling, i hvilken Norrbottens län för

närvarande vore stadt, hade varit så öfvermägtig, att förhållandena

der uppe i mångt blifvit alldeles efter. Luleå stad hade på 10 år i

anseende till folkmängden relativt ökats mest af rikets samtliga städer,

men tillgången på ens ganska primitiva, för att ej tala om tidsenliga,

bostäder hade ej mägtat följa med de stigande behofven. I stället hade

ofta nog osunda hus- och tomtspekulationer uppdrifvit hyrorna till ungefär

dubbelt emot hvad de uppgingo till vid tiden för stadgandet af

landsstatens nu gällande lönereglering, år 1878. Så till exempel hade

då den gängse hyran i Luleå för fyra stora rum med kök och andra

rymliga lokala tillbehör varit 350 å högst 400 kronor, hvaremot man

numera allmänt betalade för fyra små rum med kök och dermed förenade

obetydliga, allt annat än »tidsenliga» beqvämligheter ej mindre

än 700 kronor. Och man egde grundade farhågor för att hyrorna under

den närmaste tiden skulle komma att drifvas upp än högre. Handtverkares

och tjenares arbete betingade numera nära det dubbla mot år

1878. På ved hade priset stigit med 100 procent, hvilket med hänsyn

till de långa stränga vintrarne i icke oväsentlig mån ökade utgifterna,

och på matvaror med bortåt 40 procent; detta senare beroende derpå,

att omnejdens jordbruk ej mägtat följa med tidens kraf, synnerligast

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

som arbetarebefolkningen uteslutande sökte efter de höga förtjenster,

som skogskörslor och industri beredde, under det att jordbruket finge

skötas bäst det kunde af jordegarne sjelfva och deras närmaste. En

följd häraf vore, att det mesta af hushållsartiklarne: kött, smör, ost,

ägg m. m., som i Luleå konsumerades, måste tagas söder ifrån, ofta från

trakten omkring och söder om Stockholm. Enahanda vore ock förhållandet

med grönsaker och dylikt. Denna nödvändighet till import af

lifsförnödenheter vållade gifvetvis, att äfven det lilla, som orten producerade,

stege i pris till jemnhöjd med den långt utifrån importerade

varan. Af alla dessa kända sakförhållanden framginge, att, om södra

och mellersta Sveriges tjenstemän i allmänhet för närvarande vore i

behof af något dyrtidslägg, så hade tjenstemännen i Luleå redan under

en följd af år varit det och vore det nu i ännu mycket högre grad

än de.

I samband dermed ville sökandena erinra derom, att, ehuru göromålen

vid länsstyrelsen i Norrbottens län under de senaste åren oafbrutet

ökats i ganska afsevärd omfattning, de af landsstatens tjenstemän

i länet, hvilkas löner vore beroende af klassindelning, fortfarande tillhörde

den lägst aflönade klassen, ett förhållande, som, oafsedt de dyra

tiderna, väl nu ej kunde anses rättvist.

Vid insändande af denna framställning till Kongl. Maj:t har Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län i skrifvelse den 6 november

1899 förklarat sig kunna vitsorda hvad sökandena anfört angående

den på senare åren inom länet och särskildt i residensstaden inträdda

stegring i priset å så godt som alla hufvudsakliga lefnadsförnödenheter

och för egen del anfört följande:

Då de aflöningsbelopp, som genom löneregleringen år 1878 faststäldes

lör landsstatstjenstemännen, afpassats efter då rådande lefnadskostnader,

syntes det med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att samtliga

tjensteinnehafvare, hvilka vore af de dyra tiderna berörda, nu bereddes

en skälig löneförhöjning.

Derest de nu rådande höga lefnadskostnaderna skulle bero på snart

öfvergående tillfälliga förhållanden, vore ur den synpunkt, som närmast

föranledt ifrågavarande framställning, en tillfällig löneförbättring visserligen

till fyllest för afhjelpande af de öfverklagade missförhållandena,

men Kongl. Majrts befallningshafvande hölle dock före, att denna prisstegring

ej kunde tillskrifvas förhållanden af tillfällig art, utan dess

grund syntes vara att söka i den omständigheten, att, under det länets

folkmängd på kort tid ökats i en grad, som saknade sitt motstycke i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25

vårt land, länets jordbruk, som för öfrigt i dessa nordliga trakter hade

att kämpa med särskilda svårigheter, icke kunnat hålla jemna steg med

utvecklingen i öfrigt, och många årtionden antagligen komme att förgå,

innan någon ändring härutinnan kunde vara att motse.

Ytterligare en omständighet syntes böra tagas i betraktande vid

bedömandet af frågan, huru de i ansökningen omförmälda missförhållanden

på lämpligaste sätt skulle kunna afhjelpas. Vid 1878 års lönereglering

hade tjenstemännen vid länsstyrelsen i Norrbottens län hänförts

till lägsta aflöningsklassen — detta helt naturligt, då indelningen i aflöningsklasser

grundades endast på folkmängden såsom måttstock för

gör om ålens omfattning. Folkmängden i Norrbottens län hade emellertid

ökats från 86,655 invånare vid 1877 års slut till 125,487 vid 1898

års utgång; och göromifren vid länsstyrelsen hade, sedan regleringen

genomförts, högst väsentligt ökats såväl till mängd som omfattning i

öfrigt.

Då sålunda länet med hänsyn till antalet å landskansliet handlagda,

afgjorda mål och ärenden i medeltal för åren 1862—1871 fått sin plats

såsom det 18:de i ordningen och, hvad landskontorsgöromålen anginge,

såsom det 16:de, intoge länet i detta afseende enligt justitiekanslersembetets

senaste årsberättelse det 8:de rummet. Derest härvid hänsyn

toges icke allenast till ärendenas antal, utan ock till deras vidlyftighet

och beskaffenhet i öfrigt, syntes obilligheten af tjenstemännens hänförande

till lägsta aflöningsklassen blifva ännu mer i ögonen fallande. Det

rastlösa framåtskridande på en mängd områden, som varit utmärkande

för Norrbotten under senare tider, måste gifvetvis i hög grad taga

länsstyrelsens tid och krafter i anspråk för bringande af ordning i de

inträdda nya förhållandena. Länsstyrelsen i Norrbottens län hade ock

att handlägga åtskilliga kategorier synnerligen besvärliga ärenden, hvilka

antingen alls icke eller endast i mindre omfattning förekomme inom de

flesta andra län och om hvilkas vidlyftiga beskaffenhet de årliga arbetsredogörelserna

icke innehölle någon som helst antydning. Af sådan

uat.ur vore en mängd ärenden, som egde samband med nybyggesväsendet,

jordeboksväsendet och lappväsendet, flottledsmål, ärenden angående

väganläggningar samt virkesförsäljning från kronans skogar med dertill

börande räkenskaper m. in.

Dessa nu antydda förhållanden talade i och för sig och oberoende

af prisstegringen på lifsförnödenheter för tjenstemännens vid länsstyrelsen

i Norrbottens län uppflyttning i högre aflöningsklass, och den ifrågasatta

löneförbättringen syntes derför lämpligast böra komma till stånd

i denna form.

Bill. till /likså. Blot. 1900. 4 Sand. 1 Afd. 7 lläft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

-ö Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län hade i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 16 oktober 1899 gjort framställning om löneförbättring

åt landskanlister och landskontorister i länen äfvensom åt länsnotarie

och länsbokhållare i Jemtlands län. Framställningen om allmän

löneförbättring åt landskanslister och landskontorister har departementschefen

förbehållit sig att framdeles få anmäla, så snart en under utredning

varande fråga om dylik löneförbättring hunnit blifva färdig

till föredragning; och ansåge sig departementschefen således i detta

sammanhang endast böra redogöra för framställningen i hvad densamma

afsåge löneförbättring åt länsnotarien och länsbokhållaren i länet.

Det syntes antagligt, anförde i sådant hänseende Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Jemtlands län, att man vid fastställande af lönebeloppen

enligt 1878 års stat tänkt sig, att ifrågavarande tjenstemän

skulle vid sidan af sin tjenst ega tid och tillfällen att genom annat

arbete förvärfva eu väsentlig del af hvad till bestridande af deras lefnadskostnader

erfordrades. Särskildt gåfve anordningen af lönerna åt

länsnotarier och länsbokhållare i de tre nordligaste länen, i hvilka lefnadskostnaderna

dock redan vid tiden för löneregleringen varit och

fortfarande vore högre än i öfriga län, vid handen, att arbetet i de

nämnda tre länen antagits komma att blifva betydligt ringare än i de

öfriga.

Detta antagande hade dock just beträffande tiden efter löneregleringen

visat sig origtigt, då till följd af den starka utveckling, som

för ett tjugutal år sedan börjat i Norrland och sedermera i ständigt

ökad grad fortgått, göromålen vid de norrländska länsstyrelserna i

samma eller kanske snarare högre mån ökats; och åtminstone i Jemtlands

län funnes i allmänhet för länsstyrelsens tjenstemän hvarken tid

eller eljest möjlighet att genom arbete utom tjensten förskaffa sig

någon nämnvärd inkomst.

Om sålunda de ifrågavarande tjenstemännens löneförmåner vore

otillräckliga i förhållande så väl till det arbete, som af tjenstemännen

utfördes, och den kompetens, de skulle innehafva, som till kostnaden

för ett. nödtorftigt, fyllande af lefnadsbehofven, så hade de prisstegringar,

som i synnerhet under det senaste årtiondet egt rum, gjort ställningen

ännu bekymmersammare. Af en bifogad tablå öfver prisen åren 1889

och 1899 i Östersund på några af de oumbärligaste lifsförnödenheterna

inhemtades sålunda, att*- under tiden mellan nämnda år berörda pris

öfver hufvud taget, stigit med i det närmaste trettio procent.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

Den af länsstyrelsen åberopade tablå vore af följande lydelse:

Tablå öfver prisen på åtskilliga lifsförnödenheter i Östersund

åren 1889 och 1899.

1889.

1899.

Kr.

öre

Kr.

öre

Hyra för ett ordinärt rum ............................................................

90

—

no

—

Ved, barr- pr famn ...................................................................

7

—

12

—

» , björk-, » » .....................................................................

10

—

15

—

Socker, pr kilo................................. • »-ni........................

—

75

—

65

Kaffe, » » ................................................................

1

84

1

25

Nötkött, » » ....................................................;...........

—

70

—

75

Fårkött, > » ................................................................

—

60

—

75

Färskt fläsk, » » ..................................................................

—

80

1

—

Rökt » » » .................................................................

1

15

1

25

Saltadt, amerikanskt fläsk pr kilo .............................................

—

98

—

85

Ärter, pr kilo..................................................................

—

25

—

25

Kornmjöl, » » ..................................................................

—

20

—

23

Rågmjöl, » » ..................................................................

—

16

—

20

Hvetemjöl, » » ..................................................................

—

30

—

30

Knäckebröd » » ..................................................................

—

38

—

45

Rågbröd, mjukt, » » ..................................................................

—

28

—

33

Hvetebröd, » » ..................................................................

—

30

—

35

Salt sill, » » ...............................................................

—

20

—

35

Svagdricka, pr liter ...................................................................

—

04

—

06

Färsk lax, pr kilo........................................................................

1

25

1

75

Getost och mesost, pr kilo............................................................

—

90

1

10

Potatis, pr tunna ......................................................................

4

—

9

—

Smör, (ej mejeri-) pr kilo ..............................................................

1

60

1

BO

Summa

123

68

169

77

Ökning: 29,18 proc.

Uti särskilda skrifvelser till Kongl. Maj:t den 19 december 1899

hade statskontoret afgifvit utlåtande öfver de framställningar, för hvilka

departementschefen sålunda redogjort.

För att utröna i hvad mån sådana förändrade förhållanden sedan

1878 års lönereglering inträffat, som borde föranleda nu ifrågavarande

landsstatstjenstemäns hänförande till en högre aflöningsgrupp än den

i 1878 och 1883 årens löneregleringar för dem bestämda, hade statskontoret

låtit upprätta tre tabeller, af hvilka den ena, grundad på de

i •/» • • i • / • 1 1 1 I t ol*

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes arbetsredogörelser, utvisade antalet

ärenden, som till Kongl. Maj:fs befallningshafvande i rikets samtliga

län inkommit, hvart af åren 1878, 1888 och 1898, den andra,

hvilken grundats på landsböckerna, gåfve vid handen de förändringar,

som i de särskilda länen under samma tidsperioder inträffat beträffande

kassarörelsen, samt den tredje utvisade länens inbördes ordning i vissa

angifna hänseenden, hvilka kunde vara för detta ärende belysande.

De båda första tabellerna vore för vidlyftiga att här återgifvas.

Den tredje tabellen både följande lydelse:

Länens inbördes ordning i afseende å:

Antal in- komna

ärenden.

Inkomster.

Utgifter.

Ankomna

remisser.

Afgångna

remisser.

1878.

1888.

1898.

1878.

1888.

1898.

t-*

00

^1

po

£

OD

OO

po

1898.

00

po

1888.

1898.

1878.

1888.

1898.

Stockholms län

19

11

9

18

8

4

17

22

20

14

14

16

18

4

7

Upsala

T>

20

20

15

8

10

20

5

6

18

11

6

21

8

13

20

Södermanlands

»

17

15

19

15

18

21

19

16

19

22

20

19

19

23

21

Östergötlands

12

21

22

2

5

6

2

5

4

17

19

10

3

8

10

Jönköpings

15

14

13

11

12

15

3

9

6

2

3

5

11

7

12

Kronobergs

>

16

12

21

17

21

23

21

18

21

18

8

15

17

11

19

Kalmar

4

2

5

9

11

14

8

11

14

9

5

13

7

9

14

Gotlands

24

24

24

22

24

22

22

24

24

23

16

18

24

19

16

Blekinge

18

18

18

7

9

10

20

21

22

19

24

24

5

10

13

Kristianstads

*

9

6

6

1

2

2

10

3

2

24

21

23

1

2

2

Malmöhus

6

1

1

3

3

1

1

2

1

1

1

1

2

1

1

Hallands

»

11

16

20

21

23

24

24

23

23

21

22

22

20

22

23

Göteborgs och Bohus

>

2

3

2

5

6

8

18

4

3

16

2

3

6

6

9

Elfsborgs

>

1

8

11

6

7

19

6

8

7

13

13

14

9

17

22

Skaraborgs

T)

5

9

14

4

4

3

7

7

5

20

23

9

4

3

5

Vermlands

»

3

13

12

14

19

18

13

13

10

6

10

11

15

24

17

Örebro

14

17

16

12

15

17

12

12

12

7

12

12

13

18

18

Vestmanlands

>

13

19

17

10

14

16

4

14

16

15

17

20

14

21

24

Kopparbergs

>

7

7

7

20

17

11

15

15

17

3

9

8

12

12

6

Gefleborgs

10

4

3

16

13

12

16

10

11

5

11

17

10

16

15

V estemorrlands

8

5

4

13

1

9

9

1

8

8

15

7

16

14

8

Jemtlands

I

21

23

10

24

22

13

23

19

9

12

7

6

23

15

11

Vesterbottens

>

23

22

23

23

20

5

11

20

15

4

18

4

22

20

4

Norrbottens

»

22

10

8

19

16

7

14

17

13

10

4

2

21

5

3

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

Härefter hade statskontoret vidare anfört:

Af dessa tabeller framginge, att Norrbottens län, i fråga om mängden

af de till länsstyrelsen inkomna ärenden, från att år 1878 hafva

intagit det 22:dra rummet, år 1888 varit det 10:de och år 1898 det

8:de i ordningen bland rikets län; att ärendenas antal sålunda ökats

från 8,472 år 1878 till 10,583 år 1888 och till 11,308 år 1898, en

ökning så mycket afsevärdare, som samtidigt hos rikets flesta länsstyrelser

en högst väsentlig minskning i ärendenas antal egt rum inom

gruppen skuldfordringsmål till följd af den med 1879 års ingång tilllämpade

nya utsökningslagen af år 1877; att i fråga om bestridda

utgifter någon afsevärd förändring i förhållande till andra län icke

inträffat; men att i fråga om inkomster samt ankomna och afgångna

remisser kassarörelsen högst väsentligt utvidgats sålunda, att beträffande

inkomsterna länet år 1878 intagit det 19:de, år 1888 det 16:de och år

1898 det 7:de rummet i ordningen bland rikets län, beträffande ankomna

remisser år 1878 det 10:de, år 1888 det 4:de och år 1898 det

2:dra rummet, samt beträffande afgångna remisser år 1878 det 21:sta,

år 1888 det 5:te och år 1898 det 3:je rummet bland rikets län.

Beträffande den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade

stegringen i pris å husrum och lifsförnödenheter m. in. under tidsperioden

1879—1899 hade statskontoret från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

efter anmodan mottagit följande jemförande tabell:

Jemförande tabell öfver prisen å husrum och lifsförnödenheter m. m.

i Luleå åren 1879 och 1899.

Björk- Barrved

ved

per per

famn. famn.

3 rum

2 rum

och

kök.

År 1899

Af de åberopade tabellerna framginge, enligt hvad statskontoret

vidare anfört, att Jemtlands län i fråga om mängden af de till länsstyrelsen

inkomna ärenden, från att år 1878 hafva intagit det 21:sta

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

rummet, år 1898 varit det 10:de i ordningen bland rikets län; att ärendenas

antal sålunda ökats från 8,783 år 1878 och 7,133 år 1888 till

9,925 år 1898, en ökning, som af nyss beträffande Norrbottens län an

förda skäl vore särskildt afsevärd; att kasearörelsen väsentligt utvidgats

sålunda, att, beträffande inkomsterna, länet år 1878 intagit det 24:de,

år 1888 det 22:dra och år 1898 det 13:de rummet i ordningen bland

rikets län; beträffande utgifterna år 1878 det 23:dje, år 1888 det 19:de

och år 1898 det 9:de rummet; beträffande ankomna remisser år 1878

det 12:te, år 1888 det 7:de och år 1898 det öde rummet samt beträffande

afgångna remisser ar 1878 det 23:dje, år 1888 det 15:de och år

1898 det ll:te rummet bland rikets län.

Den betydande förändring, som utredningen beträffande Norrbottens

län gåfve vid handen, jemte hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

nämnda län till stöd för framställningen anfört, hade synts statskontoret

utgöra fullgiltiga skäl för bifall till samma framställning på det sätt,

att länsnotariens och länsbokhållare^ i länet aflöning höjdes till 2,500

kronor om året, ålderstillägg oberäknade, samt att landträntmästare^

i länet aflöning höjdes till 3,800 kronor för år utom ålderstillägg; och

hade statskontoret likaledes, på grund af hvad i ärendet beträffande

Jemtlands län förekommit, funnit sig kunna tillstyrka bifall till Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes i detta län framställning på det sätt, att

länsnotarien och länsbokhållaren i nämnda län komme i åtnjutande af

samma löneförhöjning, som för motsvarande tjenstemän i Norrbottens

län ifrågastälts.

Åt hvad sålunda anförts hade departementschefen funnit det vara

till fullo ådagalagdt, att behofvet af ifrågavavarande fem landsstatstjenstemäns

uppflyttning i högre löneklass borde tillgodoses, och att

detta behof vore af så stadigvarande art, att detsamma icke kunde

afhjelpas genom dyrtidstillägg eller dylikt, Såsom statskontoret framhållit,

utgjorde den ifrågasatta aflöningstillökningen för landträntmästaren

i Norrbottens län 300 kronor och för hvar och en af de fyra öfrige

tjenstemännen 500 kronor, eller alltså tillsammans en förhöjning i anslag

af 2,300 kronor för år.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen medgifva sådan löneförhöjning för de ifrågavarande tjenstemännen,

som, på sätt ofvan angifvits, i den kongl. propositionen blifvit

ifrågasatt.

Den utredning, som i statsrådsprotokollet i detta ärende innefattas,

afser att visa, att de af Kongl. Maj:t begärda löneförbättringarna för

vissa tjenstemän vid länsstyrelserna i Norrbottens och Jemtlands län

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

äro påkallade dels af de höga lefnadskostnaderna i Luleå och Östersund

och dels deraf, att de vid ifrågavarande länsstyrelser handlagda mål och

ärenden af skilda slag under de senare åren så tillvuxit i antal, att

den vid 1878 och 1883 årens riksdagar med afseende å vissa tjenstemäns

vid länsstyrelserna löneförmåner faststälda klassindelning mellan

länen numera skulle vara, så vidt de ifrågavarande båda länen angår,

föråldrad och dessa län böra hänföras till annan klass med högre aflöning

för tjenstemän af nu ifrågavarande tjenstegrader. Med afseende å

grunden för ifrågavarnde klassindelning har emellertid utskottet inhemtat,

att vid indelningens uppgörande länens storlek efter folkmängd varit

den företrädesvis bestämmande grunden, hvarjemte äfven någon hänsyn

tagits till lefnadskostnaderna, men att deremot antalet hos länsstyrelserna

förekommande ärenden ansetts icke böra öfva någon inverkan på

indelningen. Enligt senaste för utskottet tillgängliga statistiska uppgifter

äro Norrbottens och Jemtlands län fortfarande näst Gotlands län

med afseende å folkmängden de minsta länen i riket; och då frågan

om ändrad klassindelning af länen enligt nya grunder nu icke i sin

helhet föreligger, har utskottet vid sådant förhållande — äfven om utredningen

i ärendet skulle få anses utvisa, att arbetsqvantiteten i de

båda ifrågavarande länen skulle vara större än i vissa län, der högre

aflöningar till innehafvarne af motsvarande tjenstebefattningar utgå —

icke ansett sig kunna förorda, att af sådan anledning ändring skulle

vidtagas i den gällande klassindelningen.

På dessa skäl får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Piksdagen bifallas.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget till landsstaterna i

länen måtte, med anledning af ett boställes indragning, höjas med 800

kronor.

Chefen för civildepartementet har till statsrådsprotokollet i detta

ärende anmält, att, enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets

inkomster m. m. meddelat, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 31

maj 1878, det kronofogdetjensten i Ölands södra mota fögderi anslagna

bostället 3A mantal Södra Bäck n:o 4, 5/is mantal Lilla Brunneby n:o 2

och 8/s» mantal Resrrio n:o 4 komme att till statsverket indragas den 14

mars 1900. Då detta boställes afkastning vore i stat beräknad till 800

kronor, erfordrades i anledning af indragningen en förhöjning af anslaget

till landsstaterna i länen med 800 kronor; och hemstälde departe
-

Ang. höjning

i anslaget

till följd af

indragning af

landsstat

hoställe.

[4-]

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. ifrågasatt

skrifvelse

om indragning

af landshöfding

et jenster.

mentschefen alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anslaget

till landsstaterna i länen måtte höjas med nämnda belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.

Maj:ts framställning, hemställer alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med

anledning af ofvannämnda boställes indragning, höjas

med 800 kronor.

6:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 108) har herr

David Bergström, med hvilken herr A. Hedin instämt, föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida landshöfdingetjensterna

kunde utan men för länen indragas och de med dem förenade lönerna

åt statsverket besparas, eller ock genom en omorganisation af landshöfdingeinstitutionen

en minskning kunde ske i landshöfdingarnes antal

och i samband dermed en indragning af vissa landshöfdingelöner ega

rum; samt att Kongl. Magt ville efter verkstäld utredning i ämnet till

Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill densamma kunde föranleda.

I afseende å de skäl, hvarå motionen grundats, tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har icke kunnat underlåta att i likhet med motionären

fasta sin uppmärksamhet vid åtskilliga förhållanden, som synas gifva

anledning till antagandet, att landshöfdingarnas embeten i deras nuvarande

form icke äro oumbärliga; och det synes utskottet äfven kunna

ifrågasättas, huruvida icke i sammanhang med en minskning af landshöfdingetjensternas

antal sådana anordningar skulle kunna vidtagas, att

icke allenast en afsevärd besparing för statsverket skulle kunna göras,

utan ock större gagn af landshöfdingarnes verksamhet påräknas. Men

då, vare sig landshöfdingarnas embeten helt och hållet indragas eller

desamma omorganiseras, betydande förändringar i rikets administration

deraf måste blifva en följd, och motionären icke lemnat någon ledning

för bedömande af, huru dessa förändringar skulle genomföras, anser

sig utskottet icke kunna biträda motionärens förslag, utan hemställer,

att herr Borgströms förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

33

7:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 123) har

lierr J. Bromée i Billsta, med hvilken herr Johan Olofsson instämt, föreslagit,

att Riksdagen måtte bevilja vaktmästaren vid landskansli i

Östersund Erik Kallström för mistad bostadsförmån en årlig ersättning

af 200 kronor från och med år 1889 och så länge lian i tjensten

qvarstår.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

Genom skrifvelse af den 4 februari 1848 hade Kongl. Maj:t bifallit

af dåvarande landshöfdingen i Jemtlands län gjord framställning, att,

i sammanhang med uppförande af de vid länsresidenset i Östersund nu

befintliga flygelbyggnader, i den ena af dem finge inredas boningsrum

för kanslivaktmästaren.

Den i följd deraf tillkomna vaktmästarebostaden, fullbordad omkring

1850, hade derefter ända till 1888 — äfven sedan under tiden behofvet

af en ytterligare vaktmästare gjort sig gällande—fått af den i tjensten

äldste vaktmästaren disponeras.

Under år 1888 hade vaktmästarebostaden dock blifvit borttagen

och i stället inredd till landtränteri.

I det af Konungens befallningshafvande afgifna förslag till denna

omändring hade uppmärksamhet fästs derå, att ersättning åt vaktmästaren

borde beredas i stället för den honom sålunda frångångna bostaden; i

fråga hvarom öfverintendentsembetet lemnat det besked, att särskild

ansökning derom finge göras hos Kongl. Maj:t. I med anledning häraf

till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse hade Konungens befallningshafvande

liemstält om beviljande af 200 kronor årligen såsom ersättning för den i

anspråk tagna vaktmästarebostaden.

Kongl. Maj:t — efter att i frågan hafva hört kongl. statskontoret,

som i afgifvet yttrande, på anförda skäl, förmält sig icke kunna understödja

den gjorda framställningen—hade i skrifvelse den 6 december

1889 förklarat berörda framställning icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Såsom skäl för sitt afstyrkande hade statskontoret framhållit, att

enligt den genom kongl. brefvet den 31 maj 1878 faststälda lönereglering

de hos länsstyrelserna anstälda vaktmästare icke blifvit berättigade

att, förutom bestämd kontant aflöning, åtnjuta fri bostad eller, om tillgång

dertill saknades, sådan hyresersättning, hvarom fråga vore, och

att dylik rättighet icke heller syntes hafva varit dem före löneregleringen

i behörig ordning medgifven, äfvensom att jemförelsevis kort tid förflutit

från den verkstälda löneregleringen och att befaras kunde, det

aflåtande till Riksdagen af proposition i ämnet skulle framkalla flera

likartade anspråk.

Bih. Ull Riksd. Prof. 1900. 4 Sami 1 Afd. 7 Haft.

Ang. ersättning

till vaktmästaren

E.

Kallström för

mistad

bostadsförmån.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

A ng. höjning

af reservationsanslaget

till expenser

för allmänna

arbeten.

[5].

34 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Härvid borde dock, enligt motionärens förmenande, bemärkas,

att, enär Kongl. Maj:t enligt först nämnda skrifvelse tillåtit inredande

af bostad åt vaktmästaren vid kansliet i Östersund uti den ena till

residenshuset derstädes hörande flygelbyggnaden, rättigheten för bemälde

vaktmästare att erhålla fri bostad varit medgifven i så behörig ordning,

som möjligen kunde önskas eller med skäl ifrågasättas samt att vid löneregleringen

fråga om vaktmästarebostäder så mycket mindre kunnat

uppstå, som troligen icke i något län sådana saknades, och således

befarandet, att flera dylika anspråk som det ifrågastälda kunde framkallas,

varit ogrundadt.

Emellertid kunde, enligt motionärens mening, uti här ifrågakomna

fall icke annat än medgifvas, att vaktmästaren, som, enligt Konungens

befallningshafvandes uppgift i förut nämnda skrifvelse till Kongl. Maj:t,

antagits med löfte om fri bostad och äfven af sådan varit i besittning,

intill dess förr berörda anordning med densamma vidtagits, derigenom

tillskyndats en för en person i hans förhållanden ganska känbar förlust,

för hvilken han måste anses berättigad att erhålla godtgörelse.

Den nuvarande äldste vaktmästaren vid kansliet i Östersund,

Erik Kallström, hade i mars 1869 antagits till extra och i maj 1872

nämts till ordinarie vaktmästare, hvilken befattning han ännu innehade

och skött med vitsord om godt förhållande.

Under åberopande af hvad statskontoret, enligt hvad motionären

upplyst, i förevarande fråga anfört, hemställer utskottet,

att herr Bromées ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

I händelse af bifall till hvad i punkt 5:o) af utskottet föreslagits,

kommer anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,702,441 kronor till 2,703,221 kronor

eller med 800 kronor.

Väg- och Vattenbyggnadsstaten.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det under anslagstiteln

väg- och vattenbyggnadsstaten uppförda reservationsanslaget till

expenser för allmänna arbeten måtte höjas från 30,000 kronor till 35,000

kronor eller med 5,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

I sitt anförande till statsrådsprotokollet i detta ärende har chefen

för civildepartementet till en början erinrat, att efter det till undersökningar

och expenser för allmänna arbeten under flera år af Riksdagen

anvisats anslag på extra stat, så hade, i sammanhang med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens uppförande å ordinarie stat, vid 1882 års

riksdag för omförmälda ändamål under anslagstiteln »väg- och vattenby

ggnadsstaten» beviljats ett årligt reservationsanslag till belopp af

40.000 kronor. I enlighet med Kongl. Maj:ts framställning hade Riksdagen

höjt detta belopp från och med år 1886 till 50,000 kronor och,

sedan Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att från och med år 1887

ytterligare höja detsamma till 60,000 kronor, hade denna framställning

på det sätt bifallits, att under ofvan nämnda anslagstitel uppförts två

reservationsanslag till sammanlagdt belopp af 60,000 kronor att användas,

30.000 kronor till expenser för allmänna arbeten och 30,000 kronor

till vägundersökningar, som af Kongl. Maj :ts befallningshafvande föranstaltades,

dock så att reservationer å det förra anslaget jemväl finge

användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt. I afseende

å dessa båda anslag hade sedermera icke vidtagits annan ändring,

än att Riksdagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning:,

höjt anslaget till vägundersökningar från och med år 1898 till

35.000 kronor.

Vidare har departementschefen påmint derom, att Kongl. Maj:t,

med anledning af en utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord

framställning, vid nästlidna års riksdag föreslagit, att reservationsanslaget

till expenser för allmänna arbeten måtte höjas från 30,000 kronor

till 35,000 kronor eller med 5,000 kronor; men denna framställning

hade icke tillvunnit sig Riksdagens bifall.

Nu hade, fortsätter departementschefen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 oktober 1899 åter

upptagit denna fråga, och då departementschefen, i följd deraf, å nyo

understälde frågan Kongl. Maj:ts pröfning, ville han till en början

erinra om innehållet af den skrifvelse från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

af den 17 november 1898, som föranledt Kongl. Maj:ts framställning

i ämnet till nästlidna års Riksdag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade i denna skrifvelse anfört,

att ifrågavarande anslag, hvarifrån bestriddes kostnaden jemväl för alla

resor och förrättningar för utöfvande af den styrelsen åliggande kontroll

öfver allmänna arbeten, under de senaste åren visserligen lcmnat

tillgång till de med detsamma afsedda kostnader, men dock varit så

knappt, att utgifter, hvilka bort bestridas af löpande årets anslagsbelopp,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets t flätande N:o 7.

uppskjutits till påföljande år samt besigtningar af dylika arbetens underhåll

måst inskränkas i väl stor omfattning, ett förhållande, som icke

vore betryggande för de anordningar, styrelsen borde vidtaga för fullgörande

af sin nyssnämnda kontrollerande verksamhet.

Att behofvet af talrikare kontrollresor på senare tider ökats och

fortfarande vore i tilltagande, framginge påtagligt redan af det kända

förhållandet, att de allmänna arbetenas antal och omfattning årligen

hastigt ökats, deribland särskild! förtjenade framhållas det enskilda jernvägsnätets

kraftiga utveckling samt afdikningsarbetenas för frostländighetens

minskande betydande utsträckning, hvilka arbetens underhåll i

mån af deras årliga tillväxt i antal kräfde ökad tillsyn, som ej kunde

eftersättas.

På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat anvisa ett

belopp af 5,000 kronor för att dermed höja anslaget till expenser för

allmänna arbeten från 30,000 kronor till 35,000 kronor.

Ärendet hade anmälts inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1899

och departementschefen hade, enligt statsrådsprotokollet, dervid för egen

del yttrat, bland annat, följande:

»Enligt af Eders Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser tages ifrågavarande

anslag hufvudsakligen i anspråk för följande ändamål, nemligen:

till rese- och inspektionskostnader för utöfvande af den kontroll och

dermed sammanhängande undersökningar rörande allmänna arbeten, som

det åligger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att genom sina embetsoch

tjenstemän verkställa, samt till erforderliga inspektioner för att

kontrollera såväl utförandet som underhållet af enskilda bolags eller

personers jernvägar, ehvad de erhållit statsbidrag eller icke, till expenser

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och i distrikten samt till ved

för styrelsens embetslokaler, äfvensom till inköp af inventarier samt

böcker och tidskrifter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.»

»Med hänsyn till de betydande belopp, hvilka numera årligen af

statsmedel utgå till understödjande af allmänna arbeten, måste det anses

angeläget, att från statens sida noggrann tillsyn utöfvas icke allenast

å sådana arbetens ordentliga utförande, utan äfven derå, att icke

de med statsbidragens beviljande afsedda ändamål blifva genom bristande

underhåll från vederbörande intressenters sida förfelade; och

hvad särskildt angår de enskilda jernvägsföretagen, synes mig stor vigt

ligga derå, att en effektiv kontroll af staten utöfvas i syfte att förekomma,

det trafikanters vare sig personliga säkerhet eller trygghet för

till befordran lemnade tillhörigheter må genom underhaltigt byggnads
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets Utlåtande lS:o 7.

37

sätt eller uraktlåtet underhåll äfventyras. Jag anser derföre också nödvändigt-,

att fullt tillräckliga medel för utöfvandet af den kontrollerande

verksamhet, som i dessa afseenden tillkommer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

finnas till styrelsens disposition.»

På grund af det anförda hade departementschefen hemstält, det

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att reservationsanslaget till

expenser för allmänna arbeten måtte höjas från 30,000 kronor till

35,000 kronor eller med 5,000 kronor.

Den framställning, som af Kongl. Maj:t i enlighet med denna

hemställan till Riksdagen aflåtits, hade, sedan statsutskottet i afgifvet

utlåtande tillstyrkt densamma, visserligen bifallits af Första Kammaren,

men afslagits af Andra Kammaren i enlighet med yrkande i reservation

af denna kammares ledamöter i statsutskottet mot utskottets hemställan;

och den gemensamma omröstning, som i följd häraf egt rum, hade

utfallit med 193 röster för afslag mot 154 röster för bifall.

I den skrifvelse, hvari väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu å nyo,

på sätt ofvan nämnts, upptagit frågan om höjning af förevarande anslag,

både styrelsen anfört, att anledningen till den tid efter annan beviljade

höjningen af anslaget gifvetvis varit den, att de allmänna

arbetenas antal och omfattning efter hand alltmera ökats. Särskildt

inom öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet nödvändiggjorde den

alltjemt tilltagande mängden af allmänna arbeten, att under den jemförelsevis

begränsade del af året, då de allmänna arbetena kunde inspekteras,

biträden åt distriktstjenstemännen anstäldes, och att af anslaget

i fråga bereddes den ersättning åt dylikt biträde, som utginge

enligt gällande föreskrifter, och utgjordes af reseersättning jemte dagtraktamente.

För att närmare angifva det ökade behofvet af inspektioner å de

under utförande varande allmänna arbetena ansåge styrelsen sig böra

framhålla, att jernvägsanläggningar i regeln inspekterades två gånger

och andra arbetsföretag en gång under året. Att inskränka dessa inspektionsresor

skulle påtagligen vara liktydigt med upphäfvande af all

verklig kontroll och sålunda innebära våda för arbetenas behöriga utförande

samt mången gång förlust för vederbörande intressenter. Besigtning

eller inspektion af ett arbetsföretag innefattade visserligen

hufvudsakligen tillsyn deröfver, att arbetet bedrefves på det sätt, att

dermed afsedt ändamål vunnes och att underhållskostnaderna blefve så

ringa som möjligt, men denna kontroll innebure också en direkt fördel

för vederbörande intressenter, i det att inspektionsförrättaren kostnadsfritt

meddelade dom råd och anvisningar, huru arbetet borde lämpligast

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

utföras. Särskildt vid mindre företag vore ledningen ofta anförtodd

åt personer, hvilka icke egde tillräcklig insigt eller vana vid dylika

arbetens utförande, och besigtningsförrättarens anvisningar vore dervid

af stort värde.

Det skulle i många hänseenden vara behöflig! att öka inspektionerna

å de under arbete varande företagen, och särskildt borde inspektionerna

af de enskilda jernvägarne verkställas »vid förefallande behof»

och efterbesigtningar utom den ordinarie inspektionen en eller två gånger

om året. Så som nu vore förhållandet, vore inspektionerna i flere

fall så inskränkta, att kontrollen hotade att ofta blifva nästan blott

nominel, hvarför besigtningarne å jernvägsanläggningar borde väsentligen

ökas.

Då emellertid det vore i enlighet med Riksdagens vilkor för åtnjutande

af statsbidrag föreskrifvet, att arbetena måste utföras under

vederbörlig kontroll, så ätt faststälda planer blefve väl och konträktsenligt

utförda, borde härför erforderliga medel anvisas, så fort det

visades, att det för ändamålet afsedda anslag vore otillräckligt.

Men ännu större vore behofvet af medel till ökade inspektioner för

fullgörande af den styrelsen åliggande tillsynen öfver underhållet af

utförda arbeten, som vore stälda under styrelsens kontroll. Dit hörde

visserligen i främsta rummet resor för utrönande af de för allmänna

rörelsen upplåtna anläggningarnes trafiksäkerhet och ändamålsenlighet,

men dit hörde ock inspektionerna för utrönande af underhållet å de

i antal alltjemt tillväxande afdikningsföretagen.

I förstnämnda hänseende både styrelsen, bland annat, funnit sig

böra egna särskild tillsyn åt de allt mer och mer använda jernbroarna,

särskildt för landsvägarne. I regeln disponerade icke vederbörande

länsstyrelser de tekniska krafter, som erfordrades för bedömande af

hvad som vid dessa företrädesvis borde tillses. På sättet, huru dessa

broar sköttes, berodde i väsentlig mån, huruvida man skulle fortgå på

den hittills beträdda vägen att mer och mer använda jernkonstruktion

till landsvägsbroar liksom till jern vägsbroar. Men dylika besigtningar

kräfde lång tid, verkstadskunnigt biträde samt ofta särskilda ställningar,

hvarför bristen på medel hittills förhindrat deras utförande annat än

undantagsvis.

Beträffande de färdiga afdikningarna hade styrelsen hittills af brist

på medel nödgats inskränka tillsynen å dem till en besigtning hvart

tionde år; men erfarenheten hade redan nogsamt ådagalagt, att, om

denna, likasom all tillsyn å underhåll, skulle blifva effektiv, densamma

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

måste oftare upprepas och innefatta äfven efterbesigtningar under samma

år. Sådana hade likväl hittills endast i undantagsfall kunnat ega rum.

Oaktadt denna begränsning, visade antalet inspektionsförrättningar

en betydlig stegring, hvilket framginge af följande uppgifter öfver de

från styrelsen till distriktstjenstemänuen aflåtna order om inspektioner,

hvilka för de fyra åreq 1883, 1888, 1893 och 1898 (hvart femte år)

upptog6:

för 1883 ............. 45ö inspektioner

» 1888 ................................................... 521 ))

» 1893 .............. 559 v

t) 1898 ............................ 724 ''»

Häri vore icke inberäknade de inspektioner, spm verkstälts af

styrelser chef och vederbörande föredragande eller för kontroll af de

under anläggning varande enskilda jernvägar.

För betryggande af underhållet utaf frostafdikningsföretag hade

framstälts förslag dels att utföra undersökningarna vid upprättande af

planer till sådana arbeten enligt föreskrifterna om laga syn i lagen om

dikning och annan afledning af vatten, hvarigenom säkerhet för under^

hållsskyldigheten intressenterna emellan i ett vattenafledningsföretag

skulle kunna vinnas, dels att bereda inteckningsrätt för ifrågavarande

underhållsskyldighet. Dessa förslag vore dock förenade med ej oväsentliga

olägenheter för vederbörande hemman och skulle antagligen utgöra

ett hinder för genomförande af största delen a.f de mindre företagen.

Bland öfriga medel för målets vinnande hade erfarenheten visat, att

nöjaktigt underhåll vanligen kunnat vinnas medelst upprepade besigtningar,

hvilka äfven utgjorde ett stöd för de intressenter, hvilka önskade

fullgöra sin skyldighet uti ifrågavarande afseende, men icke kunde

påräkna bidrag af sina medintressenter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Väg- och vattenbygguadsstyreleeu hade derefter lemnat följande redogörelse

för de belopp, som från anslaget utbetalts:

År.

Behåll- ning från

föregåen- de år.

Årets an- slag och

afgäld

från

Gråda

sågverks- egare.

Summa

till-

gångar.

Under- söknings-,

rese- och

inspek- tionskost- nader.

Expenser

i styrelsen

och di- strikten

samt ved

för sty- relsens

lokal.

Inven- tarier,

böcker

och tid- skrifter.

Öfver- fördt till

vägunder- sök- ningar i

de sär- skilda lä- nen m. m.

Summa

utgifter.

1894 ............

1

410 59

30,000

—

30,41059

|

21,429 87

I

5,968 55

506

65

41059

|

28,315^6

1895 ............

2,09493

30,100

—

32,19493

22,013

05

6,819 75

1,094

41

2,09493

32,022 14

1896 ............

17279

30,050

—

30,222 79

21,311

67

7,981 kl

744

69

17279

30,21056

1897 ............

12 23

30,050

—

30,06223

22,094

67

7,569 43

385

90

1223

30,062|23

1898 ............

_ L

30,050

—

30,050;—

19,948|64*>

8,954 71

1,146

65

_ _

30,0501—

På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget till expenser

för allmänna arbeten med 5,000 kronor eller från 30,000 kronor till

35,000 kronor med bibehållande af det vid anslaget fästade vilkor, att

reservationer å anslaget finge användas till vägundersökningar, när

sådant funnes behöfligt.

Departementschefen har för egen del yttrat.

Till de skäl, hvilka föranledt den af Kongl. Maj:t till nästlidna

års Riksdag aflåtna proposition om höjning af ifrågavarande anslag,

hade kommit den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu lemnade utredning

i ämnet, af hvilken med all tydlighet framginge, att den styrelsen

åligganden tillsyn öfver allmänna arbeten icke längre kunde med

anslagets nuvarande belopp på ett nöjaktigt sätt fullgöras. Styrelsen

framhölle, att besigtningarna för utöfvande af denna tillsyn borde väsentligen

ökas, särskildt beträffande under anläggning varande enskilda

jernvägar och redan fullbordade afdikningsföretag för frostländighetens

*) Orsaken till nedgången uti denna summa, jemförd med föregående års, är beroende på

att det till styrelsens disposition stälda anslaget helt och hållit medtagits före årets utgång,

hvarutaf följden blef attj obetalda räkningar till belopp af 3,703: 38 måste gäldas af följande

års anslag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

41

minskande, för att styrelsens kontroll öfver arbetena skulle kunna anses

tillfredsställande. Ehuru, såsom styrelsen påpekat, inspektionerna måst

inskränkas långt utöfver hvad som kunde anses lämpligt, hade likväl,

enligt hvad framginge af de utaf styrelsen meddelade uppgifter, under

är 1898 ett belopp af 3,703 kronor 38 öre, tillhörande under rubriken

»undersöknings-, rese- och inspektionskostnader» upptagna utgifter icke

kunnat gäldas med årets anslag, utan måst utgå af det. följande årets.

Beloppet af räkningar å expenskostnader för år 1899, sodi icke kunnat

gäldas af detta års anslag utan måst utgå af 1900 års anslag, utgjorde,

enligt meddelad upplysning, 4,629 kronor 65 öre.

De anslagssummor, som af Riksdagen anvisats för de allmänna

arbeten, med hvilka styrelsen hade att taga befattning, hade under de

senare åren blifvit betydligt förhöjda, och hade till följd härå! arbetet

med styrelsens tillsyn öfver dessa arbeten i samma mån väsentligt ökats.

Sålunda hade exempelvis anslaget för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar vid

olika tillfällen höjts från 500,000 kronor för år 1887 till 1,000,000 kronor

för år 1900. Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader

samt uppresnning af åar och farleder hade upptagits i riksstaten

för år 1887 100,000 kronor, men motsvarande anslag för år 1900

uppginge till 300,000 kronor. Till understödjande medelst anslag,

utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning utaf sådana vattensjuka

marker, som, utan att kunna med fördel odlas, spridde frostskador öfver

omgifvande nejd, anslogs för är 1887 100,000 kronor, medan motsvarande

anslag till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande

bygd, för år 1900 upptagits till 300,000 kronor, fejelfklart

vore, att, i samma män anslagen till de under styrelsens kontroll smida

allmänna arbeten höjdes, nu ifrågavarande anslag, hvarmed bestriddes

kostnaden för den styrelsen åliggande kontrollen, jemväl borde ökas,

men hade detta anslag, såsom förut nämnts, sedan år 1887 ej undergått

någon förändring.

Då det sålunda syntes departementschefen vara fullt ådagalagdt,

att ifrågavarande anslag icke längre vore för sitt ändamål tillräckligt,

ansåge departementschefen sig ega giltig anledning tillstyrka Kongl. Maj:t

att hos Riksdagen göra förnyad framställning i ämnet.

Någon ändring i gällande bestämmelse, att reservationer å anslaget

finge användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt,

syntes icke böra ifrågakomma.

Bill. till Riksd. Frot. 1900 4 So,ml. 1 Afd. 7 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. inrättande

af en undersökningsoch

expedit)

entalanstalt

för jordbruksändamål

m. m.

Departementschefen hemstälde alltså, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att ifrågavarande anslag måtte höjas med 5,000 kronor.

I anslutning härtill hemställer utskottet,

att reservationsanslaget till expenser för allmänna

arbeten må höjas från 30,000 kronor till 35,000

kronor eller med 5,000 kronor.

I händelse af bifall härtill kommer anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten

med följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten

(deraf två särskilda reservationsanslag, till expenser för allmänna

arbeten och till vägundersökningar, hvardera å 35,000 kronor)»

att höjas från 150,000 kronor till 155,000 kronor eller med 5,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

9:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 8) har herr

G. Benedicks föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke för jordbruksändamål

borde lem nas anslag till inrättande af en undersöknings- och experimentalanstalt,

äfven omfattande en bakteriologisk försöksanstalt, fältförsök

och uppvisningsfält i olika delar af vårt land, samt till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde

föranleda.

Med erinran, hurusom motionären vid nästlidet års riksdag väckt

en motion af enahanda innehåll som den nu ifrågavarande, hvilken

motion, ehuru afstyrkt af statsutskottet, af Första Kammaren förkastats

med endast 56 röster mot 55, har motionären såsom stöd för sitt nu

å nyo framlagda förslag framhållit behofvet af ökade ansträngningar af

såväl enskilde som statsverket, i hvilket afseende motionären förmenar

anledning finnas att i främsta rummet fästa förhoppningarna vid den

hjelp, jordbruket liksom andra näringsgrenar kunde erhålla af den

moderna vetenskapen, om man endast behörigen tillgodogjorde sig densammas

framsteg och ledde de vetenskapliga forskningarna in på praktiska

områden. Om de vackra resultat för näringarna, som med vetenskapens

tillhjelp kunde ernås, vittnade, yttrar vidare motionären, våra

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

dagars storartade industri, och på jordbrukets område, för att der anföra

några exempel, den hela jordbruket höjande sockerbetsodlingen och

den moderna, framgångsrika mosskulturen. Utomlands hade man äfven

allt mer beaktat dessa förhållanden, och de vetenskapliga undersökningarna

hade genom rika statsunderstöd stälts i jordbrukets tjenst.

Motionären erinrar om Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike och

Nordamerikas Förenta stater, der högst ansenliga statsanslag funnes

för sådant ändamål. Sverige intoge bland de mera framstående kulturstaterna

nästan en undantagsställning genom obetydligheten af de

anslag, som direkt syftade på jordbrukets utveckling. Så hade landtbruksakademien

af staten endast ett årligt tillskott af 4,000 kronor,

hvilket i förening med akademiens egna tillgångar icke tilläte några

mera omfattande arbeten än de nuvarande.

Det vore lärorikt att jemföra oss med det lilla Danmark och inhemta,

att detta land enligt förslaget till Finanslov för året 1899—1900

skulle detta år för sitt landtbruksministerium utbetala en summa af

2,448,894 kronor 90 öre. Hvad vår senaste statsreglering ansloge till

utgifter för liknande ändamål, vore svårt att exakt uppgifva, då det

återfunnes under så många skilda poster, men ginge för visso icke i

någon mån upp till ett i förhållande till vårt lands folkmängd, utsträckning

och resurser motsvarande belopp. I den danska utgiftsstaten

hade motionären särskildt fäst sig vid att till försök på mejeriväsendets

område och driften af ett landtekonomiskt försökslaboratorium äfvensom

till vid laboratoriet utförda försök och annat dermed sammanhängande

funnes anslagen en summa af 89,000 kronor; och hade

motionären inhemtat, att försöken vid detta laboratorium under de

senare åren bland annat gält olika sorter centrifuger, mjölks pasteurisering,

mätning af mjölks fetthalt, mjölks och gräddes syrning, fel

hos smör och olika foders inverkan på smörs qvalitet, smörutbytet från

kor af olika raser, afkylning af mjölk, smör och kött, fodring af

mjölkkor, kalfvar och svin, orsakerna till och botemedlen mot tuberkler

och andra kreaturssjukdomar samt smitta från tuberkulos mjölk och

värmens inverkan på tuberkelbaciller i mjölk. Af hvilket värde resultaten

af sådana försök, praktiskt genomförda, måste vara för landets

jordbrukande befolkning, finner motionären ligga i öppen dag.

Fn annan dylik undersöknings- och experimentalanstalt, hvilken

i mångt och mycket kunde tjena till föredöme, funnes i Halle. Synnerligen

praktiskt anordnad, både den gjort till sin uppgift att arbeta så

att säga direkt för landtbrukarne sjelfva. Af det rikhaltiga materiel,

hvarmed densamma sysselsatte sig, ville motionären nämna, att der

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

funnes en afdelning för experiment med husdjur, bageri för profvande

af olika sorter hvete och råg, bryggeri för åstadkommande af jemförelse

mellan olika sorter korn, anstalter för undersökande af tjockskaligheten

och qväfvehalten hos olika slag af hafre, bränneri, der stärkelseundersökningar

och jemförande prof anstäldes med olika sorter potatis, samt

att hundratusentals sockerbetor undersöktes för utrönande af deras

sockerhalt, hvilka sistnämnda försök mest anstäldes å de omkring Halle

liggande landtegendomarna. Likaledes funnes ett stort försöksfält för

s. k. kärlförsök för utrönande af olika gödselämnens inverkan etc.

Hvad vi här i Sverige, som med sitt nordliga läge, sin stora utsträckning

och sina olikartade förhållanden icke kunde med tillräcklig

säkerhet bygga på resultaten af undersökningar i andra länder, i första

rummet behöfde, ansåge motionären vara en mångsidig, rikt utrustad

och praktiskt anordnad undersöknings- och experimentalanstalt samt

en dertill hörande bakteriologisk anstalt, der rön anstäldes rörande

allehanda för jordbruket vigtiga baciller. Motionären ville i sådant afseende

nämna, förutom de redan omförmälda, undersökningar rörande

de qväfveokande och qväfvetärande jordbacillerna, rörande bakterierna

i mjölk, smör och ost samt rörande gödselns sammansättning och förvaring.

De resultat, som uppnåddes inom experimentalfältets trånga område,

blefve dock aldrig fullt tillförlitliga och praktiskt användbara, om icke

undersökningarna sedermera fullföljdes i större skala, och vore det af

denna anledning särdeles önskvärdt, att anslag erhölles till s. k. fältförsök.

Sådana ansåge motionären lämpligast kunna anställas på egendomarna

allestädes i landet under ledning af personer, utsända från

undersökningsanstalten, och kunde det med visshet antagas, att jordbrukarna

beredvilligt deltoge i sådana försök, om deras kostnader begränsades

genom statsanslag till aflöning och resekostnader för försökens

ledare.

Men det vore ej nog med att göra framgångsrika försök, utan

dessas resultat måste äfven tränga ned till de djupa leden, hvilka saknade

tillfälle och erforderliga kunskaper att på egen hand förvärfva sig noggrann

kännedom om dessa jordbrukets framsteg. Ett medel för uppnående

af detta ändamål vore, hvad i Frankrike, der idén först genomförts,

benämndes »champs de démonstration», uppvisningsfält. I alla

delar af vårt land borde finnas sådana, der ambulatoriska lärare infunne

sig och medelst upplysande föredrag redogjorde för de säkra och goda

resultat, hvilka framginge af den på fälten växande grödan. En sådan

undervisning rörande t. ex. gödsling, sädesförädling och jordens bruk
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7-

45

ning, tillika förenad med utredning, huru genomförandet af förbättrad

kultur stälde sig i ekonomiskt afseende, skulle säkerligen bära goda

frukter, då intet så verkade på allmänbetens uppfattning, som hvad

densamma med egna ögon finge se och erfara.

De förslag till jordbrukets förbättring i vårt land, hvilka motionären

sålunda i största allmänhet framstält, vore icke någon nyhet,

utan hade äfven det sista landtbruksmötet i Malmö uttalat sig i samma

rigtning, liksom ock bland hushållningssällskapens ombud röster höjts

för dylika anordningar.

I det utlåtande, som af statsutskottet vid 1899 års riksdag afgafs

i anledning af det förslag af enahanda innehåll som det nu föreliggande,

hvilket motionären, på sätt af honom nu blilvit omförmäldt, framstält i

en vid nämnda riksdag väckt motion, yttrade utskottet:

»Utskottet, som ingalunda vill förneka, att upprättandet af en sådan

undersöknings- och experimentalanstalt, som al motionären synes vara

åsyftad, skulle kunna vara till gagn för jordbruket, anser likväl den

utredning, som i motionen åvägabragts, icke vara så fullständig, att

den bör kunna föranleda något principuttalande i motionens syfte från

Riksdagens sida. Någon bevisning för den af motionären uttalade

mening, att Sverige skulle bland de mera framstående kulturstaterna

intaga nästan en undantagsställning genom obetydligheten af de anslag,

som direkt syfta på jordbrukets utveckling, har utskottet icke funnit

vara i motionen förebragt. Särskildt vill utskottet påpeka, att den i

motionen omförraälda summa åt 2,448,894 kronor 90 öre, som i förslaget

till finanslag för Danmark för finansåret 1 april 1899—31 mars 1900

finnes upptagen under den till landtbruksministeriet hörande hufvudtitel,

i sig innefattar mänga utgiftsposter, hvilka icke synas böra medräknas

vid anställandet af eu sådan jemförelse mellan förhållandena

inom och utom Sverige, som motionären velat åstadkomma, såsom t. ex.

ministeriets aflöningsstat, utgifter för skogsväsendet, utgifter för flygsandens

bindande, för fiskerinäringen och för åtgärder för räddande af

nödstälde sjöfarande. Och det lider intet tvifvel, att de under olika

utgiftstitlar i vårt land utgående statsanslag för jordbruksändamål sammanlagda

uppgå till afsevärda belopp; hvarjemte det icke får förglömmas,

att staten äfven annorledes än genom direkta anslag understödjer

jordbruket, särskildt genom den hushållningssällskapen tillerkända

andel i bränvinsförsäljningsmedlen. Vidare har motionären icke ens

antydt, huruvida de i mera speciella syften nu för jordbruket verksamma

och af staten understödda inrättningar, såsom t. ex. de agri
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kulturkemiska stationerna och frökontrollanstalterna, skulle efter den

föreslagna nya anstaltens tillkomst fortfarande med statsbidrag uppehållas,

eller på hvad sätt i sådant fall en samverkan emellan dessa

anstalter och den af motionären föreslagna skulle kunna åvägabringas.

Med denna uppfattning och på grund af det nära sammanhang,

hvari öfriga i motionen framstälda förslag blifvit stälda till den ifrågasatta

undersöknings- och experimentalanstalten, anser utskottet, att

ej heller motionen i öfriga delar för närvarande bör till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Det torde dessutom — oafsedt de synpunkter, som här ofvan

framhållits — kunna ifrågasättas, huruvida icke, då frågan om inrättande

af ett nytt statsdepartement för bland annat jordbruksärenden

numera på grund af Kongl. Majrts i detta ämne aflåtna proposition

är på Riksdagens pröfning beroende, genomförandet af ett så vidtomfattande

förslag som det i motionen framstälda, derest detsamma i

öfrigt befunnes antagligt, borde anstå till dess frågan om det nya departementet

vunnit sin lösning.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde utskottet, att

den då föreliggande motionen icke måtte af Riksdagen bifallas; och

blef utskottets sålunda gjorda hemställan af Riksdagens båda kamrar

godkänd.

Utskottet, som finner hvad af 1899 års statsutskott blifvit i förevarande

ämne anfördt fortfarande ega giltighet, har emellertid ansett

sig böra derutöfver ytterligare framhålla, att det utkast till ändrad

uppställning af sjette, sjunde, åttonde och nionde kufvudtitlarne enligt

den faststälda riksstaten för år 1900, som, under förutsättning att det

ifrågasatta jordbruksdepartementet funnits inrättadt, blifvit genom chefens

för civildepartementet försorg uppgjordt och hvilket såsom bilaga vidfogats

det till statsverkspropositionen hörande protokollet öfver civilärenden

den 13 januari 1900, synes gifva ökadt stöd åt de tvifvelsmål,

som af statsutskottet vid 1899 års riksdag uttalats angående rigtigheten

af den jemförelse motionären anstält mellan Sverige och Danmark

med afseende å de anslag till jordbrukets främjande, som i hvardera

af de båda länderna utgå.

Då vidare frågan om inrättandet af ett särskildt jordbruksdepartement

ännu icke vunnit sin slutliga lösning, och då utskottet är öfvertygadt,

att Kongl. Maj:t, derest, såsom antagligt synes vara, ett sådant

departement under den närmaste framtiden kommer till stånd, icke

lärer underlåta att utan derom af Riksdagen särskildt framstäf begäran

taga under öfvervägande, huruvida någon ändrad organisation af

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

47

de nu med statsmedel understödda anstalter för jordbruksändamål må

finnas erforderlig eller dessa anstalters sammanförande till en central

anstalt med utvidgad plan för dess verksamhet kan vara af omständigheterna

påkalladt, har utskottet ansett sig böra hemställa,

att herr Benedicks förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Skiften och afvittringar.

10:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1901 för

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för

dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor

för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta

arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af

anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock

för år 1901 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja

en tillökning af 400 kronor i det åt honom

anslagna belopp.

Statens Jernvägstrafik.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar

måtte uppföras arfvoden till följande nya tjenstemän, nemligen inom

styrelsen: två byrådirektörer och en byråingeniör, samt vid distrikten:

två baningeniörer.

öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att framdeles

under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat för

Riksdagen

Ang. godtgörelse

åt afvittrvngslandtmätare

m. m.

[6.]

Ang. inrättande

af nya

tjänster vid

staten» jernvägatrafik.

[7]-

anmäla.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Patent- och registreringsverket.

Ang. utgiftsstat

förpatentoch

registreringsverket

m. m.

[8],

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

för år 1901 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som faststälts för år 1900, måtte medgifva, att afgifterna för

patent samt för registrering af varumärken äfvensom af mönster och

modeller finge användas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet

med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket

betingades af tillämpning ej mindre under år 1901 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken än äfven under

åren 1900 och 1901 af lagen om skydd för vissa mönster och modeller;

samt att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och

föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge

användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1901 af

lagen om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse,

och lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t funnes betingade af tillämpning under år 1901 af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,

firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen

till en början erinrat, att Kongl. Maj:t genom beslut den 26 maj 1899,

i enlighet med Riksdagens samma år fattade beslut, faststält för år

1900 samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket, som varit

gällande för år 1899. Denna utgiftsstat omfattade följande hufvudafdelningar:
A.

A tidningar ....................................................................... 63,500 kronor

B. Omkostnader, förslagsanslag.......................................... 101,000 »

Summa 164,500 kronor.

Vidare har departementschefen anmält, att patent- och registreringsverket

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 oktober 1899 föreslagit,

att enahanda utgiftsstat måtte för år 1901 varda faststäld.

Beträffande inkomsterna af år 1899 influtna afgifter för patent

och för registrering af varumärken äfvensom för registrering af aktiebolag

hade, enligt hvad departementschefen vidare omförmält, patentoch

registreringsverkets chef uti afgifven promemoria upplyst, att dessa

inkomster utgjort:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

49

Vid patent- och varumärkesafdelningen:

Afgifter för 2,204 patentansökningar (deraf

10 obetalda) ...............................................kr. 43,880: —

Årsafgifter för patent ....................................... „ 102,945: —

Afgifter för 445 ansökningar om registrering

af varumärken (deraf 2 obetalda) „ 17,720: —

Afgifter för 94 ansökningar om förnyad

registrering af varumärken .................. kr. 940: —

Försålda publikationer ................................ „ 2,802: 7 5 168,287: 7 5

Vid aktiebolagsafdelningen:

Afgifter för 1,974 ansökningar ............... kr. 63,830: 7 5

Försålda publikationer ................................. „ 722: 8 6 64,553: 61

Tillsammans kr. 232,841: 36

Patent- och registreringsverket hade uti sin förberörda skrifvelse

— efter erinran derom, att embetsverket i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 20 oktober 1898 med förslag till utgiftsstat för patent- öch registreringsverket

för år 1900, bland annat framhållit, att, enligt embetsverkets

uppfattning, de under rubriken »omkostnader» i utgiftsstaten uppförda

förslagsanslag icke borde till beloppet ändras annat än i den

mån desamma under året närmast före det, då förslag till ny utgiftsstat

af patent- och registreringsverket uppgjordes, blifvit i väsentlig

mån öfverskridna på grund af omständigheter, hvilka ej vore af endast

tillfällig natur — vidare anfört:

Ifrågavarande förslagsanslag hade i den för år 1899 liksom uti

den för år 1900 faststälda staten sammanräknade upptagits till 101,000

kronor. Motsvarande utgifter för år 1898 hade uppgått till 129,895

kronor 27 öre, hvadan sålunda dessa utgifter för år 1898 med 28,895

kronor 27 öre öfverstege det belopp, hvartill de för år 1899 förslagsvis

anslagits. I väsentlig mån berodde visserligen berörda skilnad på

tillfälliga omständigheter, i främsta rummet på den under år 1898

ännu pågående registreringen af äldre aktiebolag, hvarigenom kostnaderna

för så väl nödiga arbetskrafter å embetsverkets afdelning för

registrering af aktiebolag som publikationerna rörande bolagsväsendet

Bih. till Riksd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutslcoitets Utlåtande N:o 7.

för nämnda år betydligt öfverstigit det normala. Till en del härrörde

dock skilnaden jemväl från sådan ökad kostnad, som icke kunde antagas

vara af öfvergående natur, i det dels i sammanhang med utvidgning

af verkets embetslokal utgifterna för hyra, ved, lyse och

städning ökats, dels ock å patentafdelningen, för främjande af en

snabbare handläggning af hithörande ärenden, de extra ordinarie arbetskrafterna

måst ökas utöfver hvad man vid uppgörande af staten

för år 1899 beräknat. Särskildt sistnämnda kostnad komme ock utan

tvifvel, i följd af den allt jemt fortgående stegringen i patentansökningarnas

antal samt, eventuelt, genom embetsverkets öfvertagande af

bestyret med registrering af mönster och modeller, att år 1901 ännu

ytterligare hafva ej obetydligt ökats. Då emellertid förhållandena under

åren 1898 och 1901 ej vore med hvarandra fullt jemförliga, emedan

embetsverket först med år 1899 uppflyttats på ordinarie stat, i sammanhang

hvarmed dess organisation i flera hänseenden ändrats, funne

patent- och registreringsverket, att någon ändring i dess utgiftsstat ej

borde ifrågasättas, förrän den med sistnämnda år i kraft trädda organisationen

varit gällande under ett. helt år och embetsverkets räkenskaper

för detta år afslutats.

Det af patent- och registreringsverket förutsatta förläggande till

detta embetsverk af bestyret med registrering af mönster och modeller

hade, fortsätter departementschefen, från och med ingången af detta

år blifvit verklighet, i det Kongl. Maj:t genom beslut den 24 november

1899 bestämt, att patent- och registreringsverket skulle vara den i 4

§ af lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899

omförmälda myndighet, hos hvilken mönsterregistret skulle föras.

Uti en promemoria af den 16 oktober 1899, som chefen för

patent- och registreringsverket afgifvit med anledning af utaf departementschefen

framstäld begäran om hans yttrande, bland annat, huruvida,

derest patent- och registreringsverket bestämdes att vara den

myndighet, hos hvilken mönsterregistret skulle föras, deraf föranleddes

någon ändring i verkets nuvarande sammansättning, hade bemälde

chef i denna del anfört:

»I fråga om handläggningen af nu ifrågakomna registreringsärenden

vore det utan tvifvel lämpligast, om hithörande frågors föredragning

kunde anförtros åt en person med konstindustriel utbildning.

Då det emellertid, med hänsyn dertill, att mönsterskyddet för närvarande

endast skall omfatta alstren af en enda industri, nemligen

metallindustrien, är föga troligt, att hithörande registreringsärenden

skola blifva så många, att deras handläggning kan lemna en person

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

full sysselsättning, samt det i allt fall synes vara skäl att härutinnan

söka vinna någon tids erfarenhet, innan inrättandet af en ny tjenst

hos embetsverket ifrågasättes, har jag ansett, att någon föredragande

endast för dessa ärenden icke nu borde förordnas, utan att handläggning

af hithörande frågor tills vidare borde anförtros åt en af verkets

nuvarande ledamöter. Lämpligast synes mig detta kunna ske på så

sätt, att embetsverkets tekniskt bildade sekreterare får sig detta bestyr

älagdt, hvarigenom af verkets tre sekreterare en blefve föredragande

i varumärkesärenden, en i bolagsärenden och en i ärenden rörande

mönster och modeller. Alldeles utan ökning af patent- och registreringsverkets

arbetskrafter kan dock dess öfvertagande af bestyret med

mönsterregistreringen icke genomföras. Till en början måste utan

tvifvel, äfven om antalet hithörande ärenden varder jemförelsevis ringa,

för de inkommande mönstrens klassificering och nyhetsgranskning anställas

ett särskildt biträde. Något särskildt bemyndigande för patentoch

registreringsverket att anställa ett eller, om så befinnes nödigt,

flera sådana biträden lärer ej erfordras. Men vidare måste, för att

den tekniskt bildade sekreteraren skall kunna öfvertaga föredragningen

af ärenden rörande mönsterregistrering, hans för närvarande ganska

dryga arbetsbörda i andra hänseenden lättas, hvilket lämpligast kan

ske derigenom, att han för framtiden icke alls eller åtminstone i

mindre grad än hittills tages i anspråk såsom föredragande i patentmål.

»

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, hurusom

Kongl. Maj:t dels den 24 november 1899 förklarat, att ärenden rörande

registrering af mönster och modeller skulle tills vidare hos patentoch

registreringsverket tillhöra sekreterares handläggning och föredragning,

dels ock den 22 december samma år bifallit eu af samma

embetsverk gjord framställning om biträde vid handläggning af patentärenden

af två adjungerade ledamöter.

Då de skäl, som anförts för att tills vidare bibehålla patent- och

registreringsverkets nuvarande organisation och stat oförändrade, syntes

rigtiga, har departementschefen förklarat sig icke finna någon anledning

att nu framkomma med några ändringsförslag.

Angående dispositionen af de afgifter, som för införande i mönsterregistret

inflöte, erfordrades deremot bestämmelser. Afgilt för registrering

vore enligt 5 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller

bestämd till tio kronor. De derigenom inflytande medlen syntes

departementschefen lämpligen kunna sammanföras med och underkastas

samma bestämmelser som afgifterna för patent och registrering

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af varumärken. Härigenom föranleddes ett tillägg till hvad redan

föreskrifvits beträffande användningen för år 1900 af afgifterna för

patent och registrering af varumärken.

Med åberopande af hvad sålunda af honom blifvit anfördt, har

departementschefen derför hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att, med godkännande för år 1901 af samma utgiftsstat

för patent- och registreringsverket, som faststälts för år 1900, lemna

sådant medgifvande, som i förevarande proposition blifvit af Kongl.

Maj:t ifrågasatt.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

funnit anledning till erinran; och får utskottet alltså hemställa,

*

att Riksdagen, med godkännande för år 1901

af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som faststälts för år 1900, må medgifva:

att afgifterna för patent samt för registrering

af varumärken äfvensom af mönster och modeller må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet

med den godkända utgiftsstaten för patentoch

registreringsverket betingas af tillämpning ej

mindre under år 1901 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken än äfven

under åren 1900 och 1901 af lagen om skydd för

vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet

med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

under år 1901 af lagen om aktiebolag, lagen

om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock

af Kong]. Maj:t finnas betingade af tillämpning under

år 1901 af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, lagen om handelsregister, firma och

prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar

af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och

enkla bolag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

Öfriga ordinarie anslag.

13:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för

innevarande år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har Kongl. Maj:t

icke föreslagit någon ändring.

Utskottet hemställer,

att samtliga ifrågavarande anslag, som här ofvan

icke blifvit omförmälda, må för år 1901 fastställas

till samma belopp som i innevarande års riksstat;

dock att i anslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande

af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Arbetareförsäkringen.

14:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl.

Maj:t må ega för år 1901 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,

i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under

enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1899 (n:o 65)

äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i

riket.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen,

enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, till eu början

erinrat derom, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 maj

1899 anmält, att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning samt en i ämnet väckt motion, medgifvit, att Kongl.

Maj:t skulle ega för år 1900 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,

i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragots

belopp; samt

Ang. öfriga

ordinarie anslag.

Ang. förvaltningsbidrag

åt

sjukkassor

m. m.

[9.]

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3:o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till

det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående

år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 2,600 samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Departementschefen har vidare i ärendet meddelat följande upplysningar.

Vid föredragning den 26 maj 1899 af Riksdagens skrifvelse hade

Kongl. Maj:t i enlighet dermed utfärdat kungörelse angående förvaltningsbidrag

åt sjukkassor.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden från och med år 1892

hade för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de

medel, som 1890—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen

afsatt till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande. Af dessa medel hade vid 1898 års utgång

återstått 120,345 kronor 48 öre. För år 1899 hade 1898 års Riksdag

för ändamålet afsatt 250,000 kronor. Huru mycket deraf, som åtgått

under år 1899, kunde ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde,

att döma af hvad som utgifvits under månaderna januari—november,

böra för hela året beräknas till något öfver 206,000 kronor. Från

ifrågavarande medel hade jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet

och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,

hvilka omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp. Af berörda

medel kunde således antagas återstå ett belopp af omkring 165,000

kronor.

Vidare hade 1899 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1900 250,000

kronor. För ifrågavarande ändamål skulle således finnas ett sammanlagdt

belopp af 415,000 kronor.

Då detta belopp uppenbarligen icke kunde räcka ända till slutet

af år 1901, syntes det departementschefen lämpligast, att äfven för år

1901 för ändamålet afsattes ett belopp af 250,000 kronor. Härom skulle,

enligt hvad departementschefen inhemtat, chefen för finansdepartementet

komma att föreslå framställning till Riksdagen.

I öfrigt har departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

55

föreslå Riksdagen lemna sådant medgifvande, som, på sätt ofvan blifvit

omförmäldt, nu blifvit af Kongl. Maj:t begärdt.

Utskottet, som framdeles under riksdagen kommer att afgifva

utlåtande öfver Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen utom hufvudtitlarna

gjorda framställning, att till underlättande af åtgärder för

arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande måtte afsättas

en summa af 250,000 kronor, har icke haft något att erinra emot

Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, må medgifva,

att Kongl. Maj:t må ega för år 1901 använda

de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande afsätta belopp,

i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under

vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande

myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor;
2:o)

att sjukkassan skall under föregående år

haft egna inkomster, uppgående till minst lika mycket

som det begärda förvaltningsbidragets belopp; samt

3: o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i

förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,

sjukkassan under näst föregående år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och

med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till

och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till

och med 2,600, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

och dels till utarbetande och offentliggörande

genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse

för sjukkasseväsendet i riket.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

för kontroll i

försäkrings•

anstalterna.

[10.1

Ang. anslag

för arbetestatistiska

undersökningar.

C11-]

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette

hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

15:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkring sanstalterna för år 1901, i likhet med hvad

allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Kommerskollegium.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för arbetsstatistiska undersökningar

måtte af Riksdagen beviljas ett anslag af 20,000 kronor och

deraf på extra stat för år 1901 anvisas ett belopp af 10,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

erinrat, hurusom Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1898 anmält, att,

med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning samt en

inom Riksdagen väckt motion i ämnet, Riksdagen, som ansett sig böra

för år 1899 bevilja det af Kongl. Maj:t för arbetsstatistiska undersökningar

föreslagna belopp (10,000 kronor) och tillika funnit, att genom

bifall till det i motionen väckta förslag om beviljande på samma gång af

lika stort anslag för enahanda ändamål äfven för år 1900 möjlighet skulle

beredas till ernående af ett mera tillfredsställande resultat af undersökningarna,

i det att derigenom vederbörande skulle erhålla något större

frihet i afseende å val af undersökningsområde och arbetssätt, beslutit att

för arbetsstatistiska undersökningar bevilja på extra stat ett anslag af

20,000 kronor samt deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 10,000

kronor. Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ?,

o 7

hade Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium att inkomma med förslag

å hvad som borde utgöra föremål för dessa undersökningar under åren

1899 och 1900 äfvensom till plan för desammas anordnande och utförande.

I utlåtande till Kongl. Maj:t den 14 december 1898 hade

kollegium med biträdande af ett af utsedde komiterade afgifvet förslag,

åtföljdt af särskilda, efter samråd med tillkallade arbetsgivare och arbetare

upprättade förslag till frågeformulär, hemstält, att till ämne för de

arbetsstatistiska undersökningarna under åren 1899 och 1900 måtte

väljas förhållandena vid de större mekaniska verkstäderna i riket, att

valet af de verkstäder, som undersökningarna skulle omfatta, finge ske

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i komiterades förslag angifna

grunder, att undersökningarna finge afse hela den vid sistberörda verkstäder

— dock icke vid statens — anstälda förvaltnings- och arbetarepersonal,

samt att primäruppgifterna finge enligt faststälda formulär

insamlas dels af särskilda reseagenter, dels ock af de för arbetets ledning

anstälda personer i den utsträckning, sådant kunde ske utan förfång

för arbetet i dess helhet.

Vid föredragning häraf den 30 december 1898 hade Kongl. Maj:t

bifallit hvad kollegium sålunda hemstält.

Beträffande fortgången af den anbefalda undersökningen af förhållandena

vid de större mekaniska verkstäderna i riket hade departementschefen

inliemtat, att undersökningen omfattade 32 verkstäder med sammanlagdt

11,000 å 12,000 arbetare, förvaltningspersonalen oberäknad.

De uppgifter, som, i enlighet med den för undersökningen faststälda

plan, varit att inhemta direkt från arbetarne, hade insamlats af sex för

ändamålet anstälda agenter. Dessa uppgifter hade den 10 december

1899 fullständigt inkommit från samtliga af undersökningen berörda

verkstäder förutom en enda.

Hvad åter beträffade de uppgifter, som enligt föreskrifna formulär

skolat lemnas af arbetsgifvarne sjelfva eller genom deras försorg, förelåge

denna del af materialet ännu blott delvis. Ett noggrant utfyllande

af de för arbetsgifvarne afsedda formulär jemte dertill hörande

bilagor kräfde nemligen af vederbörande arbetsgivare omfattande arbete

och en icke ringa kostnad. Också hade från flera verkstäder till

kommerskollegium inkommit framställningar, i Indika verkstadsegaren

antingen förklarat sig urståndssatt att lemna infordrade uppgifter eller

ock begärt ersättning för de med uppgifternas utarbetande förenade

kostnader.

Ordnandet och den första bearbetningen af det inkomna materialet

vore sedan midton af år 1899 i full gång.

Bih. till Riks. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till utgifvande

af »Polisunderrättelser

9.

[12.1

Ang. anslag

till särskild

polisstyrka på

landet.

[13.]

Af det anvisade anslaget — 10,000 kronor för hvardera af åren

1899 och 1900 — hade till ersättning åt agenterna användts omkring

6,000 kronor. Undersökningens ledare hade till sin hjelp en amanuens

och tre qvinliga extra biträden.

Då den af Riksdagen vidtagna åtgärden att på en gång bevilja

anslag för två års arbete visat sig mycket lämplig, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för arbets - statistiska undersökningar, bevilja ett anslag af 20,000 kronor och deraf

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 10,000 kronor.

I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må för arbetsstatistiska undersökningar

bevilja ett anslag af 20,000 kronor och deraf

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 10,000

kronor.

Öfverståthållareembetet.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1901, till utgifvande

under samma år af ''»Polisunderrättelser», på extra stat

anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

18:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 95,000

kronor att användas till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts

upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gri
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

pande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 13 januari 1900 angifna

grunder.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till ersättning för

juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar och m. m.

lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappby ar ne, på extra stat för år [14.]

1901 anvisa 17,500 kronor.

Under de senare åren har, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, på extra stat beviljats ett anslag till ersättning

för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän, hvilket anslag utgjort till och med år 1895 10,000

kronor och derefter 13,000 kronor; och hafva från detta anslag utgått

arfvoden till lappombud i Norge och till lappfogdar i Jemtlands och

Norrbottens län samt från och med år 1896 jemväl i Vesterbottens län

äfvensom gratifikationer till lappförmän i Norrbottens län.

Med förmälan att framställningar nu gjorts om höjning af detta

anslag för beredande af tillgång till arfvoden åt de bland lapparne anstälde

ordningsmän, har departementschefen till det i ärendet förda

statsrådsprotokollet anfört följande.

Uti 10 § i lagen om de svenska lapparnes rätt till renbete i

Sverige den 1 juli 1898 lemnades följande föreskrifter om ordningsmän

bland lapparne:

I hvarje lappby skulle de renskötande lapparne vid sammanträde,

som i enlighet med Konungens befadlningshafvandes förordnande hölles

inför lappfogde eller länsman, inom sig välja en ordningsman.

Ordningsmannen ålåge, utöfver hvad i nämnda lag och lagen

samma dag om renmärken funnes honom särskildt uppdraget:

att förskaffa sig kännedom om de till byn hörande lappars uppehållsställen

under de särskilda årstiderna samt att, i händelse det skulle

visa sig, att andra än de lappar, som tillhörde byn, sommartiden förde

renar på bete inom dess område, derom göra anmälan hos lappfogde

eller länsman;

att tillhålla lapparne att noga bevaka sina renar samt att söka

utreda, genom hvilkens eller hvilkas renar angifven skada å bofastes

egor blifvit förorsakad;

att vaka öfver efterlefnad af lagen om renmärken och af den

för lappbyn faststälda byordning samt hos lappfogde eller länsman anmäla

förseelser deremot;

att jemväl i öfrigt söka befordra god ordning inom lappbyn och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hos lappfogde eller länsman anmäla, när något deremot stridande förekomme;
att

vid uppkommande tvister såväl emellan lapparne och de bofaste

som ock emellan lapparne inbördes söka bilägga desamma;

att inställa sig vid häradsrätt, när de till lappbyn hörande lappar

skulle inför rätten höras i ärenden, som rörde dem gemensamt,

samt att närvara vid de mantalsskrifningar, uppbördsstämmor eller andra

allmänna sammanträden, som hölles med lapparne, och dervid, när så

erfordrades, förete den i lagen oförmälda längd öfver antalet renar

inom lappbyn; samt

att i förekommande fall, då kronofogde, lappfogde eller länsman

å tjenstens vägnar sådant påfordrade, lemna dem erforderligt biträde.

Ordningsman utsåges för en tid af sex år, med rätt för den utsedde

att efter två år eller ock dessförinnan vid laga förfall afgå från

befattningen. För den valde, om han befunnes lämplig, utfärdade

Konungens befallningshafvande förordnande. Konungens befallningshafvande

egde ock, när så pröfvades skäligt, före tjenstgöringstidens

utgång entlediga ordningsman.

Ordningsman åtnjöte i och för sin befattning enahanda skydd

som tjensteman. Visade han vårdslöshet eller försummelse i befattningen,

straffades han med böter från och med 5 till och med 50 kronor.

De ytterligare bestyr för ordningsmännen, som föreskrefves i de

båda omförmälda lagarne, vore hufvudsakligen:

att i visst angifvet fall omhändertaga och försälja inom lappbyn

befintliga renar, tillhörande andra än lappar;

att deltaga i upprättandet af föreskrifven längd, upptagande antalet

renar, tillhörande hvarje särskild lapp inom lappbyn äfvensom

hvarje annan person, som hade renar i vård hos sådan lapp;

att, då ersättningstalan anhängiggjordes mot samtliga lappar inom

ett skadeersättningsområde, föra talan i målet å vederbörande lappars

vägnar, med rättighet att ingå förlikning, instämma flera parter och

fullfölja talan i högre rätt;

att deltaga i granskning inför häradsrätt af renmärke, hvarå

fastställelse söktes;

att låta verkställa försummad märkning af renkalfvar på den

försumliges bekostnad;

att omhändertaga och försälja äldre omärkt ren mot skälig godtgörelse

af försäljningssumman; gällande detsamma för ren, hvars märke

blifvit förstördt eller förfalskadt och som icke kunde till egaren återställas;

samt

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

att i viesa närmare angifva fall göra beslag å hud och kött efter

slagtade renar, med rätt att, om den, från hvilken beslaget gjorts,

blefve i saken fäld, erhålla det beslagtagna godset eller dess värde.

Den af Kongl. Maj:t den 1 april 1895 tillsatta komité med uppdrag

att vidtaga en revision af gällande lagbestämmelser angående de

svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige m. m. hade i motiven

till 10 §, hvilken paragraf utan anmärkning oförändrad antagits enligt

den af komitén förslagna lydelse, yttrat hufvudsakligen följande:

Att den genom 1886 års lag införda ordningsmansinstitutionen,

med hvilken man åsyftat att skapa ett organ bland lapparne sjelfve

till öfvervakanae af god ordning och sämja dem emellan och med

uppgift tillika att utöfva eu medlande och förlikande verksamhet i förhållandet

mellan lapparne och de bofasta, varit ett steg i rätt rigtning

och i åtskilliga fall haft en fördelaktig inverkan på lappväsendet, kunde

enligt komiterades förmenande ej bestridas. Men lika visst vore ock

att, på sätt vid de af komiterade hållna sammanträden i orterna enstämmigt

uttalats, den ingalunda uträttat hvad den kunnat och bort.

Bland orsakerna dertill hade komiterade anfört saknaden af medel

att bereda ordningsmannen skälig godtgörelse för det arbete och det

obehag, som uppdraget oundvikligen medförde; och hade komiterade

derefter vidare yttrat:

Det kraftigaste medlet att göra institutionen mera effektiv läge,

enligt komiterades med samtliga vid sammanträdena derom gjorda uttalanden

instämmande mening, deri, att åt ordningsmannen bereddes

lämplig godtgörelse för uppdragets utförande. Redan vid tiden för

afgifvandet af komiténs betänkande hade det funnits nödigt att, i den

mån befintliga tillgångar det medgifvit, bereda ordningsmän, som deraf

gjort sig förtjenta, någon godtgörelse. Inom Jemtlands län hade sådan

kunnat lemnas af medel, som jemväl enligt då gällande lag influtit för

upplåtelse af rätt till slåtter, jagt och fiske inom renbetesfjellen, och

inom Norrbottens län hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom

att meddela ordningsmän förordnande såsom extra polismän förskaffat

dem någon ersättning från det till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka på landet anvisade extra anslag. Inom Vesterbottens län

hade deremot ordningsmännen dittills icke fått uppbära något arfvode

för sitt besvär.

Om redan under dåvarande förhållanden det funnits nödigt att

gifva ordningsmannen någon lön för sin möda, så blefve det ännu

mycket mera händelsen, då fordringarna på honom skärptes och han

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

derjemte, såsom komiterade föresloge, skulle få sig nya uppdrag ålagda,

såsom att öfvervaka efterlefnaden af byordningen och föreskrifterna i

renmärkeslagen, att i vissa fall företräda lapparne i rättegångar m. m.

Komiterade hade derför ansett sig böra utgå från det antagande, att

en ordningsman, som väl fullgjorde sitt uppdrag, skulle, liksom förmännen

för de lappar, som flyttade till Norge, komma i åtnjutande af

arfvode, och detta oberoende deraf, huruvida medel, som ej direkt anvisats

för detta ändamål, kunde dertill användas eller ej. Om emellertid

så skulle kunna ske, ansåge komiterade det ej kunna undvikas, att

staten för ändamålet anvisade särskildt anslag, hvilket, då arfvodet för

hvarje ordningsman kunde beräknas till högst 150 kronor årligen, skulle

uppgå till omkring 6,000 kronor för år.

Komiterade hade emellertid icke tänkt sig, att arfvodet skulle utgå

lika till alla ordningsmän eller ens med visst för hvarje på förhand

bestämdt belopp, utan ansett det böra lämpas dels efter besvärets storlek,

som betydligt vexlade på olika orter, dels ock efter det nit och

den duglighet, som ordningsmannen vid fullgörandet af sitt uppdrag

ådagalagt. Arfvodet borde derför enligt komiterades mening efter årets

slut bestämmas af Kongl. Maj:t på förslag af Kongl. Maj :ts befallningshafvande,

hvadan äfven anslaget borde anvisas för de tre ifrågavarande

länen gemensamt att af Kongl. Maj:t i mån af behof disponeras.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Yesterbottens och Norrbottens län i särskilda

skrifvelser af den 19 augusti och den 20 september 1899, med

bifogande af inkomna framställningar, hemstält om beredande af medel

till godtgörelse åt ordningsmännen bland lapparne.

Uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län

stäld skrift hade de sju ordningsmännen i nämnda läns lappbyar anfört

hufvudsakligen följande:

Då utöfver bestämmelserna i 10 § i ofvannämnda lag angående

rätt till renbete i de nu antagna by ordningarna mera detaljerade och

vidtgående bestämmelser influtit om ordningsmännens öfvervakande och

ledande verksamhet inom lappbyn, funne man lätt att, derest dessa

skulle på ett samvetsgrant sätt sköta sitt värf, en stor del af deras

tid måste tagas i anspråk för resor i sådant afseende, och följaktligen

deras enskilda angelägenheter derunder komma att åsidosättas. Detta

blefve förhållandet både sommar och vinter, då byns lappar betade

sina hjordar på milsvidt skilda områden i fjellen eller kustlandet. Då

emellertid ordningsmännen för egna hjordars vårdande liksom hvarje

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 7.

63

annan lapp genom byordningarna voro förbundna att vid deri stadgadt

vite under hela året hålla ett visst antal till bevakning af hjorden

lämpliga vårdare, måste ordningsmännen under sin frånvaro i tjensteärenden

hafva en annan person i sitt ställe, och då en sådan person

under de säregna förhållanden, som rådde inom nomadlifvet, icke kunde

anskaffas för blott en kortare tid, blefve den naturliga följden, att ordningsmännen

nödsakades att skaffa sig flera stadigvarande tjenare, än

de behöft, i fall de kunnat egna sig sjelfva helt och hållet åt vården

af sin hjord.

Att under sådana förhållanden och då ordningsmannabefattningen

vore förenad med en mängd obehag från de lappars sida, mot hvilka

ordningsmännen, sin pligt likmätigt, måste ingripa, blott det hedrande

i befattningen icke kunde vara till fyllest att sporra dem till tj enstens

noggranna fullgörande, samt att ej heller de i lapplagen föreskrifna

böter för tjensteförsummelser kunde verka derhän, läge i sakens natur.

Och ehuru visserligen den ersättning, som staten möjligen skulle tillerkänna

ordningsmännen, icke kunde uppväga de besvär och kostnader,

som med tjensten vore förenade, skulle dock en sådan ersättning, oafsedt

det uppmuntrande deri för ordningsmännen, göra det lättare för

dem att få sina å tj enstens vägnar gifna befallningar åtlydda, då de

derigenom i det allmänna medvetandet skulle blifva mera likstälda med

statens tjenstemän.

Under åberopande tillika af den jemförelse, som kunde eg a rum med

de å landet anstälde extra polismän, hemstälde ordningsmännen, att

någon ersättning af statsmedel för deras bestyr såsom ordningsmän

måtte dem beredas.

Vid insändandet af denna skrift till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade lappfogden i Vesterbottens län A. F. Burman, med tillstyrkande

af bifall till ansökningen, anfört hufvudsakligen:

Frågan vore ytterst behjertansvärd, ty på dess lyckliga lösning

berodde i mångt och mycket, huruvida ordningsmannainstitutionen skulle

i framtiden motsvara sitt ändamål eller icke. Ordningsmännen borde

kunna blifva till stor nytta i nomadlifvet såsom biträden åt lappfogdarne

vid ordningens upprätthållande inom lappbyarna m. m., men inom

Vesterbottens län hade de dock hittills varit till ringa gagn, beroende

derpå, att de för sin tjenstgöring aldrig haft någon aflöning, utan från

ovänligt stämda lappars sida endast obehag. De hade derför med motvilja

emottagit uppdraget och vid första tillrättavisning för försummelse

i tjensten afsagt sig detsamma, då de det kunnat.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I sin. tjenstgöring sålunda försumliga eller vårdslösa ordningsmän

kunde visserligen på grund af ett i nu gällande lapplag influtet stadgande

bötfällas; men skulle detta stadgande kunna tillämpas utan att

tjensten derigenom gjordes än mer motbjudande, så måste några ekonomiska

fördelar förenas med den för att äfven göra den i någon mån

lockande. Tillmätt något så när efter det med uppdraget förenade besvär,

skulle ersättning åt ordningsmännen enligt lappfogdens förmenande

komma att verka så pass uppmuntrande för dem, att straff för

försummelse i tjensten sällan behöfde ifrågakomma. Några stora ersättningsbelopp

behöfde dock icke enligt lappfogdens mening anslås för

sådant ändamål, utan borde det arfvode, 150 kronor årligen åt hvarje

ordningsman, hvilket lappkomiténs ledamöter i sitt betänkande föreslagit,

kunna anses tillräckligt.

Kongl. Maj ds befallningshafvande i Vesterbottens län hade, under

hemställan om bifall till hvad ordningsmännen och lappfogden föreslagit,

för egen del yttrat, bland annat, att det icke lede något tvifvel, att

icke ordningsmännen måste offra både tid och arbete på skötandet af

sin befattning, och att de vore i behof af ersättning derför; att, på

sätt komiterade anfört, det vore af högsta vigt, att ordningsmännen

bereddes en skälig ersättning för sitt besvär, enär man i annat fall

icke kunde påräkna att få behålla de dugligaste och lämpligaste bland

lapparne såsom ordningsmän, utan i stället måste finna sig i ständiga

ombyten; samt att endast om ordningsmannainstitutionen på ett tillfredsställande

sätt fylde sitt ändamål, kunde ett flertal af den nya lagens

bestämmelser medföra den verkan, som med dem vore afsedd, hvarjemte

Kongl. Maj ds befallningshafvande uttalat den åsigt, att ersättningen

i medeltal borde utgå med minst 150 kronor för hvarje af

länets sju ordningsmän, eller således tillsammans med 1,050 kronor.

Lappfogden i Norrbottens län J. Hultin hade i en till Kongl. Maj ds

befallningshafvande i länet ingifven skrift anfört, bland annat, följande:

Förutom de åligganden, hvilka enligt 10 § i gällande lapplag tillkomme

ordningsman, hade i byordningarne föreslagits ytterligare och

vidlyftiga bestämmelser för honom om öfvervakande af ordningen i

byalaget samt af renskötseln i många afseenden. Dessa åligganden

kräfde af ordningsmannen en oaflåtlig vaksamhet och en verksamhet,

som i många fall komme att tvinga honom att anlita andras biträde,

hvilket han sjelf måste ersätta.

Men för att kunna vänta ett troget fullgörande af det magtpåliggande

uppdrag, som blifvit ordningsmannen genom lag ålagdt, vore

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

nödigt, att någon ersättning för lians möda bereddes honom af det allmänna.

Med en stadgad aflöning skulle ock den fördel vinnas, att man

vid ordningsmans tillsättande, bättre än hittills, kunde försäkra sig om

dertill lämpligaste personer. Dessutom skulle lapparnes anspråk på

ordningsmannens ingripande vinna ett kraftigt stöd deraf, att han för

sitt uppdrag åtnjöte ersättning af det allmänna.

På grund häraf hemstälde lappfogden om vidtagande af åtgärd för

att aflöning af statsmedel måtte beredas ordningsmännen bland lappare

i Norrbottens län. Denna aflöning syntes böra utgå med minst

100 kronor årligen till hvarje ordningsman, hvarjemte något belopp

enligt lappfogdens åsigt borde finnas att efter vederbörligt förslag användas

till gratifikationer åt ordningsmän, som visat synnerligt nit vid

fullgörandet af sitt uppdrag, eller hvilkas tid och arbete i betydligare

mån tagits i anspråk dervid.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län hade för egen

del yttrat följande:

Hvad lappfogden anfört angående önskvärdheten och billigheten

af att någon ersättning bereddes ordningsmännnen för de med deras

uppdrag förenade besvär och kostnader syntes i hög grad beaktansvärdt,

och då de renegande lapparne sjelfva, hvilka, enligt hvad erfarenheten

visat, allt mera minskades i antal, likasom deras ekonomiska ställning

i betänklig grad försämrades, icke kunde åläggas några utgifter för ifrågavarande

ändamål, syntes statens mellankomst härutinnan nödvändig.

Bland länets lappar vore för närvarande tjugutre ordningsmän anstälda,

och med arfvodet för en hvar af dem beräknadt till 150 kronor

öfver hufvud, skulle den summa, som för Norrbottens län årligen

blefve erforderlig, uppgå till 3,450 kronor.

På grund af erhållna remisser hade statskontoret, enligt hvad vidare

i statsrådsprotokollet meddelas, den 28 november nästlidna år i ärendet

afgifvit utlåtanden till Kongl. Maj:t och dervid, enär behofvet af särskilda

arfvoden åt ordningsmännen ej mindre inom Vesterbottens och

Norrbottens län än äfven inom Jemtlands län syntes vara af hvad

komiterade anfört ådagalagdt, hemstält, att Kongl. Maj: t täcktes för beredande

af tillgång för dessa arfvoden hos Riksdagen äska det af

komiterade för ändamålet såsom erforderligt beräknade beloppet af 6,000

kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Sedan de omförmälda båda lagarne af den 1 juli 1898 numera

varit i tillämpning under ett helt år och erfarenheteu, enligt hvad

Bill. till Biksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt lappfogdarne i Vesterbottens

och Norrbottens län vitsordat, tydligen gifvit komiterade rätt deruti,

att ordningsmannainstitutionen icke kunde blifva till dermed afsedt gagn

med mindre någon ersättning af allmänna medel bereddes ordningsmännen,

funne departementschefen det icke böra uppskjutas med att

söka bereda det för ändamålet nödiga anslaget. Departementschefen

kunde icke heller finna annat, än att ett arfvodesbelopp af i medeltal

150 kronor om året för hvarje ordningsman vore det minsta, som

skäligen kunde ifrågasättas, om man skulle kunna vänta sig att vinna

det för lapparne synnerligen betydelsefulla ändamålet.

Ofvan omförmälda af komiterade framstälda förslag om sättet för

ett blifvande anslags fördelning syntes departementschefen ock vara väl

lämpadt efter förhållandena, med den inskränkning likväl, att nu endast

afsåges ordningsmännen inom två län, hvadan för närvarande icke heller,

enligt departementschefens mening, behöfde äskas ett fullt så stort belopp,

som statskontoret ifrågasatt.

På sätt komiterade antydt, funnes nemligen andra medel tillgängliga

för godtgörelse åt ordningsmän inom lappbyarne i Jemtlands län.

Genom kongl. bref den 22 maj 1891 hade Kongl. Maj:t funnit godt

medgifva, att, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län

funne sådant för ett tillfredsställande uppehållande af ordningsmännens

inom länets lappbyar åligganden af omständigheterna påkalladt, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande finge af de inom en lappby inflytande arrendemedel

för upplåten nyttjanderätt till bete, slåtter, jagt och fiske å de

för lapparne afsätta land, tilldela den inom lappbyn antagne ordningsmannen,

då han deraf gjort sig förtjent, en årlig gratifikation till belopp

af högst 150 kronor. Så länge de för upplåtelse af jagt- m. fl. rättigheter

inflytande medel vore tillräckliga för ändamålet, borde, enligt

departementschefens åsigt, andra medel icke äskas af Riksdagen till

godtgörelse åt ordningsmännen inom de nio lappbyarne i Jemtlands län.

Inom Vesterbottens och Norrbottens län funnes icke några arrendemedel

af det slag, som omförmälts beträffande Jemtlands län. Inom

Vesterbottens län hade derför ordningsmännnen hittills icke fått någon

godtgörelse alls. Den godtgörelse, som, enligt hvad förut nämnts, beredts

de ordningsmän inom Norrbottens län, som kunnat förordnas till

extra polismän, hade uppenbarligen åtminstone i det väsentligaste afsett

deras verksamhet i sistnämnda egenskap, företrädesvis för rentjufvars

efterspanande och lagförande och dylikt. Sådan godtgörelse hade för

öfrigt, enligt meddelad upplysning, ifrågakommit endast inom Enontekis

lappmark och icke utgått till någon ordningsman med högre belopp

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

än 50 kronor. Och om det, äfven efter fastställandet år 1898 af ökade

skyldigheter för ordningsmännen, kunde i särskilda undantagsfall fortfarande

befinnas lämpligt, att samma personer vore både ordningsmän

och extra polismän, kunde detta förhållande icke minska nödvändigheten

af att medel bereddes till godtgörelse~åt''ordningsmännen för

deras magtpåliggande och tidsödande verksamhet i denna egenskap.

Då ordningsmännen inom Vesterbottens läns lappbyar vore 7 och

inom Norrbottens läns lappbyar, 23 eller tillsammans 30, erfordrades

till godtgörelse åt desse med i medeltal 150 kronor årligen åt hvar

ett sammanlagdt belopp af 4,500 kronor om året. Det nu årligen beviljade

anslaget å extra stat af 13,000 kronor till ersättning för juridiskt

biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar och

lappförmän borde alltså, enligt departementschefens mening, för att

räcka till ersättning jemväl åt ordningsmännen inom lappbyarne i Vesterbottens

och Norrbottens län," ökas med 4,500 kronor eller till 17,500

kronor.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t matte hos

Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till ersättning för juridiskt

biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till

lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän

inom lappbyarne, på extra stat för år 1901 anvisa

17,500 kronor.

Vägunderhållet på landet

20:o) På grund af Kongl.

ställer utskottet,

Maj:ts derom gjorda framställning hem- Ang. bidrag

till kostnaden

för vägdelningar.

[17.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vågdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till aflöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

[18.]

Ang. anslag

till mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

. [19.]

Ang. anslag

ill allmänna

landtbruksmöten.

[20.]

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

21:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat

för år 1901 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut,

31,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen vid föredragning

af detta ärende erinrat, hurusom, med anledning af Kongl. Maj:ts

hos nästlidna års Riksdag gjorda framställning om i viss mån förändrad

organisation af landtbruksinstitutet vid Ultuna samt om höjande af det

ordinarie anslaget till institutet från 20,000 kronor till 5i,000 kronor

eller med 31,000 kronor, Riksdagen beslutit, bland annat, att, med gocTkännande

af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande på 51,000

kronor, bibehålla det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda ordinarie

anslag till institutet vid oförändradt belopp 20,000 kronor samt

på extra stat för innevarande år anvisa för aflöningar och öfriga institutets

utgifter 31,000 kronor.

Med förmälan, att den partiella omorganisationen af landtbruksinstitutet

blifvit med ingången af innevarande år genomförd, har departementschefen,

i enlighet med landtbruksstyrelsens i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 25 september 1899 gjorda hemställan, tillstyrkt, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut, 31,000 kronor.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp, för år 1901

anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 69

att Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruk smöt eu, på extra

stat för år 1901 anvisa 7,500 kronor.

24:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugård sprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster,

å extra stat för år 1901 anvisa 12,500

kronor.

25:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa

såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnes behof ett belopp

af 31,000 kronor, deraf 3,000 kronor för stationen i

Visby, under vilkor, att Gotlands läns landsting eller

hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal

för detta jemte bostad eller hyresmedel för en kemist

samt aflöningen till denne och laboratoriet]enaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll

samt till inköp af böcker och inventarier för stationens

behof, samt 4,000 kronor för en hvar af sju

stationer, eller tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga

orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart

för sig eller i förening, iklädt sig enahanda förpligtelser

som de med afseende å stationen i Visby angifna

och dessutom förbundit sig att bekosta bostad

eller hyresmedel till en assistent, äfvensom aflöning

till denne.

26:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruksmöten.

[21.]

Ang. anslag

till agrikulturkemiska

stationer.

[22.]

Ang. anslag

till en

kemisk-växtbiologisk

anstalt

inom

Norrbottens

län.

[23.]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

tillfrökontrollanstalter.

[24.J

Ang. anslag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[25.]

Ang. anslag

till svenska

mossbdturföreningen.

[26.]

inorn^Norrbotteus^län *— under vilkor, att från länets

landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag

lemnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst

3,750 kronor —på extra stat för år 1901 anvisa ett

anslag af 6,250 kronor.

27:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1901 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt

användas [till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

sig eller i förening, understödjas med minst samma

belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja

underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af

Kongl. Maj :t fastställas.1

28:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må jemväl för år 1901, till

utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat anvisa ett belopp af 1,000

kronor.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd

åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1901 anvisa ett

anslag af 15,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att departementschefen, som i

anledning af en utaf svenska mosskulturföreningen derom hos Kongl.

Maj:t gjord, af landtbruksstyrelsen tillstyrkt ansökning hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra förevarande framställning, med

afseende å vilkoren för anslagets åtnjutande, uttalat, att, i händelse

detsamma beviljades, Kongl. Maj:t torde komma att, på sätt landtbruksstyrelsen

hemstält, meddela i hufvudsak enahanda bestämmelser, som i

fråga om anslaget för innevarande år blifvit stadgade, och sålunda,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för

hvilket kostnaden borde bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen

af föreningens förvaltning med skyldighet att om revisionen

afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen, samt att föreningen fortfarande

skulle vara underkastad särskild inspektion från statens sida af föreningens

verksamhet, hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande

år, borde tillkomma landtbrukssstyrelsen.

I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt svenska mosskulturföreningen

på extra stat för år 1901 anvisa

ett anslag af 15,000 kronor.

30:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 40) har ,fng; “nsla9

herr H. Pantzarhielm föreslagit Riksdagen att för beredande af tillfälle af jordbruk på

åt mindre jordbrukare och jordbruksarbetare samt deras vuxna söner *

i it . _ 1 . 1 , . • n i Danmark.

att under sakkunnig ledning i Danmark studera det intensiva jordbruk

på smålotter, som der bedrifves, bevilja på extra stat, att utgå under

åren 1901—1904, ett förslagsanslag af 30,000 kronor samt deraf anvisa

för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

Sträfvandet att genom statens mellankomst underlätta förvärfvandet

af egna hem för mindre bemedlade medborgare syntes i hela landet

omfattas med lifligt intresse, om än tankarna vore delade angående

rätta vägen för uppnåendet af ett lyckligt resultat. Då emellertid undfalla

förhållanden resultatet vore den enda tillförlitliga värdemätaren på

en vidtagen anordning, så fordrades, för att den goda afsigten genom

goda resultat skulle få sin belöning, att — framför allt vid åtgärder af

social natur — hänsyn tagits till alla de faktorer, med hvilka man vid

utförandet hade att räkna. Om derför staten i sina välmenta sträfvanden

att befordra småfolkets intressen, i fråga om förvärfvande af

egna hem, ginge till verket utan att på förhand genom lämpliga anordningar

hafva tillförsäkrat sig fullständig förståelse hos den samhällsklass,

på hvilkens förtroendefulla medverkan han ytterst vore visad, så

skulle lätt kunna hända, att det slutliga praktiska utförandet möttes

af misstro och ett passivt motstånd just från deras sida, som man afsåge

att hjelpa, och dermed sattes hela resultatet på spel. Ett sådant

motstånd kunde visserligen framkallas af rent sociala anledningar, men

härom vore ej fråga nu.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Den svenska småbonden, som för öfrigt utan tvifvel vore ett särdeles

godt samhällselement, vore af naturen misstrogen gent emot allt

nytt och läte icke lätt öfvertyga sig om detsammas nytta och fördelar.

Han måste sjelf med egna ögon se och praktiskt erfara, om han skulle

upphöra att tvifla. Egna-hems-tanken vore för honom ny, och han

kunde helt säkert ej fullt klart fatta den. Det skulle derför enligt

motionärens tanke vara rigtigt att först skaffa de mindre jordbrukarne

tillfälle att se, hur ett litet jordbruk borde bedrifvas, för att det skulle

ge den största möjliga behållning, samt öfvertyga sig om att det borde

kunna lyckas äfven hos oss att på ett ställe med mycket liten egorymd

försörja en familj och till och med förvärfva sig ett visst välstånd.

Detta kunde ske genom resor i Danmark.

I Danmark hade »liusmandssaken» under de 10—15 allra senaste

åren egentligen fått fart, och en af de kraftigaste häfstängerna till hennes

utveckling hade just varit »husmandsresorna». (Angående husmansbrukets

höga ståndpunkt för närvarande i detta vårt grannland, hänvisade motionären

till en af sekreteraren i Kristianstads läns hushållningssällskap,

lektor L. J. Wahlstedt, under förra året utgifven broschyr.)

För att det med denna åskådningsundervisning åsyftade gagnet

skulle kunna tillgodogöras, fordrades, att resorna leddes med full sakkännedom.

De danska husmansresorna leddes af fullt kompetenta personer:

statskonsulenter, folkhögskolelärare eller dylika. Den förnämsta ifraren

för och befordraren af de danska husmansresorna, landstingsmannen

H. J. Hansen på Marsvinslund per Kjellerup, ledde sjelf, enligt hvad

motionären trodde sig veta, årligen en resesektion. I hvarje sådan

sektion deltoge omkring 40 husmän. Resorna påginge en vecka.

Då motionären nu föresloge Riksdagen att genom beviljande af

ett årligt anslag under en följd af år bereda våra småbrukare och deras

vuxna eoner samt skötsamma jordbruksarbetare tillfälle att under sakkunnig

ledning i Danmark studera det intensiva jordbruket på små

lotter, som der bedrefves under namn af »husmandsbrug», så skedde

detta hufvudsakligen med hänsyn till egna-hems-frågans utveckling i

vårt land, men motionärens öfvertygelse vore, att, oafsedt egna-hemstanken,

dylika resor skulle medföra det allra största gagn och rikligen

återgälda fosterlandet de derpå nedlagda kostnaderna. »Finge vi blott»

— hade en framstående fackman skrifvit — »ett par rationelt skötta småbruk

i hvarje härad, så skulle det icke dröja många år, innan sådana

uppstode i hundratal, och Sverige har tillräckligt af jord, som nu ligger

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

73

för fäfot, men som med litet arbete och rationel skötsel skulle kunna

bära lika goda skördar som de bästa danska husmansbruken.»

Hvad nu sjelfva resorna anginge, så både motionären tänkt, att

det årligen borde beredas tillfälle för ett sextiotal svenska landtmän

att företaga en resa till Danmark i nämnda ändamål. De resande

skulle fördelas i tvenne grupper med omkring 30 i hvarje grupp. De

två resorna borde då företagas omedelbart efter de danska husmansresorna

och till samma ställen som dessa.

Bäst vore, enligt motionärens mening, att svenskarnes resor företrädesvis

stäldes till Jutland. Jordmånen och klimatet der liknade mest

mellersta Sveriges. De resande kunde der få se mönstergilla småbruk

så godt som omgifna af ljungheden. På öarna vore klimat och jordmån

bättre än åtminstone i mellersta Sverige. Dessutom vore odlingen

der betydligt äldre. Följaktligen skulle, enligt hvad motionären ansåge,

ett besök på öarna icke i lika hög grad medföra lockelse till efterföljd.

Beträffande ledningen, läge ju, som redan vore sagdt, stor vigt

på att dertill få lämpliga personer. För en studieresa af svenska landtmän

i Danmark borde det påtagligen vara två stycken ledare: en dansk

vägvisare, hvilken derjemte anskaffade logi, mat m. m., samt en svensk.

Den förre borde vara en af ledarne för de danskes resa omedelbart förut,

hvilken sålunda hade noga reda på alla förhållanden och kunde göra

resan billig, men likväl ändamålsenlig och instruktiv. Den senare borde

vara en fullt kompetent landtbrukare, som vore hemma i danska språket.

Skåningarne redde sig lätt nog med språket i Köbenhavn, men ute på

landsbygden kunde det vara ganska kinkigt, och ännu svårare måste

det då vara för en person från mellersta eller öfre Sverige.

Motionären kände blott två personer, som han förestälde sig skulle

vara fullt lämpliga att till en början leda sådana resor, nemligen: sekreteraren

i Kristianstads läns hushållningssällskap lektor L. J. Wahlstedt

samt sekreteraren i Malmöhus läns hushållningssällskap Wilh. Flack.

Båda stode, enligt hvad motionären trodde sig veta, i liflig beröring

med de ledande landtbrukskretsarne i Danmark.

Hvad slutligen kostnaderna anginge, så ansåge motionären, för

den händelse att vederbörande hushållningssällskap bekostade jern vägsresorna

i Sverige eller ock dessa resor kunde få göras för billigare

pris, t. ex. lika priset för truppbiljett, kostnaden för hvarje deltagare

lämpligen böra beräknas till omkring 100 kronor eller för 60 deltagare

cirka 6,000 kronor. Under förutsättning, att det blefve endast 2 resor

om året, ansåge motionären, att resekostnads- och traktamontsersäftning

till ledarne — en svensk och en dansk ledare för hvarje resa —

Bill. tät Riksd. Prof. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lämpligen borde beräknas tillsammans till 1,200 kronor om året. Hela

den årliga kostnaden under nämnda förutsättningar skulle således blifva

7,200 kronor, hvilken summa motionären dock för säkerhetens skull

ansåge böra något ökas och i rundt tal sättas till 7,500 kronor.

Med fästadt afseende vid att några för hela landets utveckling

välsignelsebringande frukter först kunde påräknas af sådana studieresor,

Sedan desamma fortgått någon längre tid, under hvilken erfarenhetsrönen

hunnit intränga i folkmedvetandet och der rotfästa sig, har

motionären föreslagit, att anslag för ifrågavarande ändamål måtte utgå

under fyra år.

Utan att vilja ingå i bedömande af huruvida sådana resor, som

de af motionären ifrågasatta lämpligen böra vidtagas, har utskottet

velat uttala den mening, att, derest dylika resor verkligen böra anordnas,

bidrag till kostnaderna derför böra lernnas af hushållningssällskapen

men, åtminstone för närvarande, icke af statsmedel; och får utskottet

alltså hemställa,

att herr Pantzarhielms ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. anslag 31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels med
1undersökning

S^v£b aR för tjensteman vid Sveriges geologiska undersökning, som hädangama.

efter antages eller redan är anstäld vid undersökningen med aflöning i

[27.] lägsta lönegraden, aflöningen bestämmes till 3,000 kronor, och att denna

aflöning må efter innehafvares af sådan beställning väl vitsordade tjenstgöring

under en tid af fem år, räknade från och med året näst efter

det, då han antagits, ökas med 500 kronor och således årligen utgå

med 3,500 kronor, vidare efter fem års enahanda tjenstgöring höjas till

4,000 kronor och slutligen efter fem års sådan tjenstgöring ökas med

500 kronor samt således från och med sextonde tjenståret utgå med

4,500 kronor årligen, dels ock för de geologiska undersökningarna

bevilja ett extra anslag för år 1901 till belopp af 96,000 kronor.

Beträffande aflöningen till de vid Sveriges geologiska undersökning

anstälde tjenstemän, är genom Riksdagens i skrifvelse den 21 maj

1875 lemnade bifall till hvad Kongl. Maj:t i proposition till Riksdagen

föreslagit stadgadt, att »aflöningen för tjenstemän vid undersökningen

bestämmes till 2,500 kronor, och att denna aflöning må efter innehafvares

af sådan beställning väl vitsordade tjenstgöring under en tid

af fem år, räknade från och med året näst efter det, då han antages,

ökas med 500 kronor och således årligen utgå med 3,000 kronor, vidare

efter fem års enahanda tjenstgöring höjas till 3,500 kronor, ytterligare

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

75

efter fem års sådan tjenstgöring höjas till 4,000 kronor och slutligen

efter fem års enahanda tjenstgöring ökas med 500 kronor samt således

från och med tjugondeförsta tjenståret utgå med 4,500 kronor årligen».

Uti skrifvelse till Kong!. Maj:t den 1 november nästlidna år har

chefen för Sveriges geologiska undersökning, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, gjort framställning om höjning af lägsta tjenstegradens

aflöning från 2,500 till 3,000 kronor och dervid till stöd för

denna hemställan anfört hufvudsakligen följande:

De år 1875 faststälda lönevilkoren vore onekligen väl afpassade

efter förhållandena vid tiden, då regleringen egde rum, men under det

fjerdedels sekel, som sedan dess förflutit, hade i mer än ett hänseende

förändringar inträdt, som gjorde, att de numera icke kunde utan olägenhet

för verket oförändrade bibehållas.

Löneskalan för geologtjensterna företedde den egendomligheten,

att den vore femgradig, hvaraf följde, att en geolog först efter 20 års

tjenstgöring nådde tjenstens högsta lönegrad, då deremot vid de flesta

andra statstjenster detta skedde redan efter tio år, enär en blott tregradig

löneskala för dem tillämpades. På 1870-talet hade denna anordning

med fyra särskilda ålderstillägg för geologerna haft sin goda grund

dels deruti, att dessa då i allmänhet inträdde vid ganska unga år och

således hade utsigt att nå den högsta lönegraden, medan de ännu

befunne sig i full arbetskraft, och dels deruti, att de vid inträdet icke

vore i besittning af någon större, förut förvärfvad erfarenhet i fråga

om geologiska arbeten och således ej heller kunde göra anspråk på en

högre begynnelselön. Numera vore emellertid förhållandena härutinnan

väsentligt annorlunda. De akademiska studier, hvilka i regeln fordrades

såsom kompetensvilkor för inträde vid Sveriges geologiska undersökning,

hade nu större omfattning än förr och afslutades följaktligen senare.

Dertill komme, att numera endast den, som förvärfvat flerårig geologisk

praktik, hade utsigt att erhålla fast anställning såsom geolog. Följden

häraf hade blifvit, å ena sidan, att de geologer, som på senare tid inträdt,

varit till mogen ålder komne män, men å den andra, att de ock varit

bättre kompetenta till geologiskt arbete, än i allmänhet förr varit fallet

med nyinträdande geologer. Sålunda hade dessas medelålder före år

1875 varit 25,4 år, under tiden efteråt deremot 31,8 år, alltså mer än

en hel åldersgrad högre, och den tenderade att ytterligare stiga, ty af

de två sist utnämnda geologerna hade den ene varit 36, den andre

39 år och den närmast i tur stående aspiranten vore nu 32 år. Alla

dessa tre hade redan förvärfvat en ganska betydlig geologisk erfarenhet

och vore således redan i besittning af en väsentlig del af den geologiska

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

utbildning, hvilken, enligt de på 1870-talet rådande förhållandena, en

geolog erhållit först efter sitt inträde vid verket. Rättvisa och billighet

ej mindre än behörig hänsyn till verkets sanna intresse syntes derför

fordra, att en förbättring af de lägst aflönade geologernas vilkor åvägabragtes.

Nutidens industriella utveckling toge allt mer vetenskapligt bildade

män i anspråk och erbjöde dem ekonomiska fördelar, med hvitka staten

hade svårt att täfla. Det vore derför ock numera regeln, att den, som

eftersträfvade en stadigvarande anställning vid Sveriges geologiska

undersökning, dervid läte sig ledas icke af ekonomiska hänsyn, utan

af håg för geologisk verksamhet, men skulle han kunna följa denna sin

håg, måste han hafva utsigt att kunna existera på de löneförmåner, en

geologplats erbjöde. För eu man på trettiotalet och med de förutsättningar,

som fordrades af en geolog, kunde en tjenstebefattning med en

begynnelselön af 2,500 kronor och utsigten att efter 20 år nå ett lönemaximum

af 4,500 kronor icke sägas erbjuda en tryggad existens, och

särskildt läge begynnelselönen — i all synnerhet för en familjefader,

och sådana vore t. ex. alla de tre ofvan omnämnde — allt för nära

existensminimet i hufvudstaden, för att ej ekonomiskt tryck skulle

inträda och verka förlamande på hans utveckling och arbete såsom

geolog.

Detta af de nyinträdande geologernas högre lefnadsålder nu mot

förr betingade ogynsamma förhållande förvärrades väsentligt deraf, att

geologlönerna öfver hufvud numera icke stode i den proportion till lefnadskostnaderna,

som de varit beräknade att göra och äfven gjorde

vid tiden för löneregleringen 1875. Ty dels hade, såsom allmänt kändt

vore, lefnadskostnaderna i hufvudstaden sedan nämnda tid stigit med

minst 25 procent, och dels hade de ökade lefnadskostnaderna äfven på

landsbygden i förening med de så högst betydligt utvidgade jernvägskommunikationerna

och deraf följande minskning af resor med skjuts

icke obetydligt reducerat den i alla händelser ganska måttliga behållning,

som för en geolog kunde uppstå på den honom under fältarbetena

tillkommande rese- och traktamentsersättningen. Följden af alla sålunda

antydda samverkande omständigheter hade blifvit, att geologernas

lönevilkor i det hela nu vore väsentligt mindre goda, än de varit under

tiden närmast efter löneregleringen af år 1875.

Chefen för undersökningen ansåge sig emellertid ej böra nu ifrågasätta

en ny reglering af aflöningsförmånerna för verkets samtliga tjensteman,

då en sådan — om än väl behöflig — svårligen kunde komma

till stånd annat än i samband med en motsvarande reglering för statens

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tjensteman i allmänhet, utan ville för närvarande blott föreslå ett afhjelpande

af det missförhållande i fråga om geologernas i den lägsta

lönegraden vilkor, som uppstått i följd af de anförda omständigheterna,

hvilka ej berodde på stegringen i lefnadskostnader, ehuruväl det af

denna gjorts än mera tryckande, än eljest skulle varit fallet. Sättet,

hvarpå nämnda missförhållande lättast kunde undanrödjas, vore, att den

nuvarande lägsta lönegraden bortfölle, så att första gradens geologlön

blefve 3,000 i stället för 2,500 kronor. En nyinträdande geolog skulle

då af skäl, som i det föregående blifvit närmare utvecklade, komma

i ungefär samma löneställning, som en geolog med motsvarande qvalifikationer

innehade under tiden närmast efter den senaste löneregleringen.

Genom en sådan förändring skulle det äfven blifva väsentligt

lättare att vid verket fästa och der qvarhålla göda förmågor, och en

rimligare proportion skulle uppstå mellan en biträdande geologs aflöning,

som kunde uppgå till 2,400 kronor, och en fast anstäld geologs

i lägsta lönegraden.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade chefen för

undersökningen, med hänsyn till den ifrågasatta löneförbättringens särdeles

trängande natur, derjemte hemstält om åtgärders vidtagande i

syfte att löneförbättringen skulle kunna träda i kraft redan under innevarande

år.

Uti häröfver infordradt, den 14 november 1899 afgifvet utlåtande

hade statskontoret, som ansåge chefen för den geologiska undersökningen

hafva anfört goda skäl för sin framställning, till densamma förordat

bifall.

För egen del har departementschefen anfört följande:.

Äfven för departementschefen stode det klart, att aflöningen i den

lägsta lönegraden för tjenstemän vid Sveriges geologiska undersökning

numera icke motsvarade billiga anspråk. Chefen för undersökningen

hade tydligt ådagalagt, att, om denna aflöning höjdes från 2,500 till

3,000 kronor, tjenstemännen vid undersökningen ändock icke komme i

bättre ställning än vid tiden närmast efter 1875 års lönereglering. Han

hade nemligen påvisat, att geologernas ålder vid erhållande af anställning

såsom tjenstemän numera vore i medeltal mer än fem år högre

än på 1870-talet; och han hade derjemte framhållit, att de personer,

som nu antoges till tjenstemän, i allmänhet hade en grundligare akademisk

bildning och redan vid antagandet en mera omfattande praktisk

erfarenhet och vana vid geologiska undersökningsarbeten, än för .25 år

sedan varit förhållandet med nyantagna tjenstemän vid undersökningen.

Till hvad chefen för undorsökningen sålunda och i öfrigt anfört

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statmtskottets Utlåtande N;o 7.

ville departementschefen endast tillägga, att uti de centrala embetsverk,

som reglerats senare än den geologiska undersökningen, den lägsta

tjenstemannaaflöningen i allmänhet bestämts till 3,000 kronor. Departementschefen

ville ock hänvisa till hvad, enligt statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 9 januari 1875, dåvarande chefen för civildepartementet

anfört till stöd för den lägsta lönegradens bestämmande till

2,500 kronor. Han hade nemligen erinrat, att hos tjeustemännen vid

geologiska undersökningen måste, såvida undersökningen skulle kunna

motsvara de anspråk, som på henne stäldes, fordras en vetenskaplig

ståndpunkt fullt jemförlig med den, som lektorerna vid rikets elementarläroverk

i allmänhet innehade; att anställning såsom tjensteman vid

geologiska undersökningen icke i allmänhet torde vinnas tidigare än

befordran till lektor; samt att tjenstgöringen vid geologiska undersökningen

måste anses både trägnare och mera helsoförstörande än

lektorernas. Han hade derför föreslagit, att första gradens aflöning

måtte bestämmas till 2,500 kronor, så att tjenstemännens vid geologiska

undersökningen aflöningsvilkor blefve lika med lektorernas vid rikets

elementarläroverk, sådana de blifvit bestämda enligt kongl. cirkulären

den 20 mars 1858, den 11 december 1863 och den 29 maj 1874.

Lektorernas vid de allmänna läroverken aflöning i lägsta lönegraden

utginge visserligen allt fortfarande med 2,500 kronor, men lektorer i

nämnda lönegrad hade emellertid allt sedan år 1883 och senast för innevarande

år på grund af kongl. cirkuläret den 19 maj 1899, enligt

Riksdagens medgifvande, fått sig tillerkänd tillfällig löneförbättring

med 500 kronor. Att denna lönetillökning för lektorerna icke ingått

i den ordinarie aflöningcn utan under så lång tid bibehållits såsom

tillfällig löneförbättring, torde, såsom kändt vore, få anses hafva sin

grund i aflöningsfrågans sättande i samband med en organisationsfråga

på läroverkens område, till hvilken någon motsvarighet icke förefunnes

inom den geologiska undersökningen.

Alla skäl syntes departementschefen derför tala för att nu höja

aflöningen för ny tillträdande tjenstemän vid den geologiska undersökningen

samt för dem, som redan vore anstälde såsom tjenstemän i lägsta

lönegraden derstädes, från 2,500 kronor till 3,000 kronor årligen.

Departementschefen erinrade dervid, att chefen för undersökningen icke

föreslagit någon motsvarande förhöjning för de tjenstemän, som redan

befunne sig i högre lönegrad än den första. Förslaget afsåge icke

heller någon förhöjning i slutaflöningen för någon geolog utan blott

att denna slutaflöning skulle af de geologer, som nu vore i lägsta löne
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

graden eller hädanefter tillsattes, nås fem år tidigare, än nu vore bestämdt.

Ehuru departementschefen lika med chefen för undersökningen

funne behofvet af den föreslagna lönetillökningen synnerligen trängande,

kunde departementschefen dock icke förorda hans hemställan, att åtgärder

måtte vidtagas för att höja aflöningen redan för innevarande år.

Vidare har departementschefen meddelat, hurusom chefen för

Sveriges geologiska undersökning med skrifvelse den 16 november 1899

till Kongl. Maj:t öfverlemnat förslagsberäkning öfver de under år 1901

till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga medel. Beräkningen

upptoge utgifterna till 96,500 kronor, deraf för:

Aflöningen.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m........................... » 19,000: —

Byr åajdelningen.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d........................ » 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ........................................ » 1,700: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

originalritningar .......................................................... t> 12,000: —

Värme, lyse och diverse utgifter.

Omkostnader ...................................................................... » 2,350: —

Summa kronor 96,500: —

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N-.o 7.

Anslagsposten till löner och arfvoden hade i förslaget till 1899

års Riksdag upptagits till 59,950 kronor. Enligt hvad chefen för undersökningen

meddelat, skulle på denna post uppkomma besparingar dels

å 1,500 kronor genom afgången af en geolog, som åtnjöte 3 ålderstillägg,

och dels å 500 kronor derigenom, att för samme geolog varit

i förslaget beräknadt ett fjerde ålderstillägg, således en sammanlagd

minskning af 2,000 kronor. Deremot borde nu beräknas såsom tillkommande

dels ett belopp af 500 kronor såsom ålderstillägg åt en dertill

berättigad geolog, dels ock 1,000 kronor, hvartill för år 1901 den

löneförbättring skulle belöpa sig, om hvilken departementschefen nyss

gjort framställning. I det hela hade alltså anslaget till aflöningen

kunnat nedsättas med 500 kronor eller till 59,450 kronor.

Posten till värme, lyse och diverse utgifter hade höjts med 1,000

kronor till 2,350 kronor. Härom hade chefen för undersökningen anfört,

att denna anslagspost i början af 1880-talet plägat upptagas till 1,950

kronor, men under det senaste årtiondet upptagits till blott 1,350 kronor,

livilket belopp till följd af den allmänna prisstegringen blifvit alldeles

otillräckligt. De senaste fem årens utgifter å detta konto hade nemligen

i medeltal uppgått till 1,879 kronor 35 öre. Ifrågavarande anslagspost

hade derför föreslagits att höjas med 450 kronor, oberäknadt

en förhöjning af 550 kronor, som föranledts deraf, att den geologiska

undersökningen fått till nödig utvidgning af tjenstelokalerna öfvertaga

en lägenhet om åtta rum i statens egendom n:o 1 B vid Sergelgatan,

hvilken lägenhet förut innehafts af nya elementarskolan.

I öfrigt öfverensstämde förslagsberäkningen i afseende å utgifterna

med den, som för detta år framlagts för 1899 års Riksdag.

Till betäckande af utgifterna hade chefen för undersökningen

påräknat omkring 500 kronor genom försäljning af kartor och andra

publikationer; och det anslagsbelopp, som borde för år 1901 af Riksdagen

begäras, hade derför af chefen beräknats till 96,000 kronor.

Uti utlåtande till Kongl. Maj:t den 15 november 1899 hade kommissionen

för de allmänna kartarbetena tillstyrkt bifall till det af chefen

för den geologiska undersökningen framlagda utgiftsförslaget för år 1901.

I detta sammanhang erinrade departementschefen, att 1899 års

Riksdag vid beviljande af anslag för innevarande år för nu ifrågavarande

ändamål anfört att, då j ordartskartor med terrängbeteckning, utgifna

med användande af topografiska kartor såsom underlag, icke syntes

vara af beskaffenhet att kunna medföra det gagn för jordbruket, som

enligt Riksdagens uppfattning varit med det påbörjade kartverket afsedt,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

Riksdagen funnit sig föranlåten uttala den mening, att, derest publicerandet

af geologiska kartor af nu ifrågavarande typ icke kunde anses

vara i vetenskapens intresse påkalladt, hvilket Riksdagen icke tilltrodde

sig kunna bedöma, det enligt Riksdagens åsigt kunde ifrågasättas, huruvida

utgifvandet från trycket af berörda kartverk borde fortsättas; hvaremellertid

Riksdagen icke ansett sig böra underlåta att bevilja det

äskade anslaget.

Vid föredragning den 26 maj 1899 af Riksdagens skrifvelse i

ärendet hade Kongl. Maj:t anbefalt chefen för den geologiska undersökningen

att afgifva utlåtande i anledning af hvad Riksdagen sålunda

anfört i fråga om fortsatt utgifvande från trycket af ifrågakomna jordartskartor.

Sedan först chefen för den geologiska undersökningen och

derefter kommissionen för de allmänna kartarbetena i ärendet sig yttrat,

hade detsamma den 28 december nästlidna år remitterats till vetenskapsakademien.

På grund af hvad han i ärendet anfört, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t. måtte för Riksdagen framlägga ofvan anförda

förslag i fråga om anslag till geologiska undersökningarne.

Utskottet, som vid Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

haft något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må

a) medgifva, att för tjensteman vid Sveriges geologiska

undersökning, som hädanefter antages eller redan

är anstäld vid undersökningen med aflöning i lägsta

lönegraden, aflöningen bestämmes till 3,000 kronor,

och att denna aflöning må efter innehafvares af sådan

beställning väl vitsordade tjenstgöring under en tid

af fem år, räknade från och med året näst. efter det,

då han antagits, ökas med 500 kronor och således

årligen utgå med 3,500 kronor, vidare efter fem års

enahanda tjenstgöring höjas till 4,000 kronor och slutligen

efter fem års sådan tjenstgöring ökas med 500

kronor samt således från och med sextonde tjensteåret

utgå med 4,500 kronor årligen, samt

b) förde geologiska undersökningarna bevilja ett

extra anslag för år 1901 till belopp af 96,000

kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till en andre

instruktör i

husslöjd.

[28.]

Ang. anslag

till väfskolan.

i Borås.

[29.J

Ang. anslag

till handelsun

dervisnin q.

[30.]

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

32:o) Med anledning af livad Kongl. Maj:t derom föreslagit får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

anvisa:

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, derest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000

kronor.

33:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år

1901 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande af

väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare

vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns

landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

34:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för år 1901, i likhet med hvad

för åren 1899 och 1900 egt rum, på extra stat anvisa

ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

83

Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning,

hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs

stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemna årligt understöd

till minst samma belopp som hittills samt på de vilkor

i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1901 på

extra stat anvisa dels ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t

användas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af

svensk industri och svenska näringar; dels ock ett anslag af 20,000 kronor

till handelsstipendier.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende

erinrat, hurusom Riksdagen på extra stat anvisat till befrämjande af

afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska

näringar för hvart och ett af åren 1897—1900 ett anslag af 15,000

kronor samt till handelsstipendier för hvartdera året 1897 och 1898

10.000 kronor samt för hvartdera af åren 1899 och 1900 20,000 kronor.

Af förstnämnda anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t den

30 november 1899 dels i likhet med hvad under flere föregående år

egt rum, beviljat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och

till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor, dels ock förklarat

sig vilja framdeles besluta i afseende å dispositionen af återstoden

1,500 kronor.

Hvad anginge det för år 1899 beviljade anslaget å 20,000 kronor

till handelsstipendier, hade Kongl. Maj:t genom beslut den 24 februari

1899, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat

fortsättningsstipendier med 1,250 kronor åt hvardera af två stipendiater,

hvilka skulle i Ryssland fortfarande liksom under åren 1897 och 1898

verka för afsättning af svenska industrialster, den ene företrädesvis jernoch

stålvaror samt maskiner och den andre företrädesvis landtbruksmaskiner

och redskap, samt 2,500 kronor åt en stipendiat från år 1898,

hvilken skulle i norra Afrika inhemta ytterligare erfarenhet om vilkoren

för afsättning derstädes af der säljbara svenska exportartiklar, äfvensom

fem nya stipendier med dels 3,000 kronor åt hvardera af två personer

för att i Ryssland verka för afsättning af svenska industrialster, dels

5.000 kronor åt en person för att i Ostasien inhemta erfarenhet om

vilkoren för afsättning ders lädes af svenska exportartiklar, dels 2,500

kronor åt en person såsom bidrag till bestridande af kostnaden för en

Ang. anslag

dels till befrämjande

af

svenska alsters

afsättning i

utlandet och

dels till

handelsstipendier.

[31 o. 32.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af honom anträdd resa till Ostindien, Kina och Japan för att inhemta

erfarenhet om vilkoren för afsättning derstädes af svenska industrialster,

dels ock 1,500 kronor åt en person för att verka för afsättning i Sudan

af svenska industrialster samt befordra svenska sjöfartens på Egypten

intressen.

Åt sist omförmälda person, exportagenten Axel Lanner i Alexandria,

hade vid samma tillfälle för samma ändamål beviljats det återstående

beloppet, 1,500 kronor, å 1899 års anslag till befrämjande af afsättning

i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgjorde

20,000 kronor, hade ännu icke fördelats.

Då anvisande af medel för ifrågavarande båda ändamål jemväl för

år 1901 vore behöfligt, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att för år 1901 anvisa enahanda belopp, som

för innevarande år blifvit af Riksdagen beviljade så väl till befrämjande

af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska

näringar som till handelsstipendier.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må för år 1901 på extra stat

anvisa

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl.

Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska

näringar;

b) ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Ang. anslag

till bergsskolorna

i

Filipstad och

Falun.

[33.]

36:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att, under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och

Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare

komma att jemväl under år 1901 fortsätta sin verksamhet

i enahanda omfång och utsträckning som hit
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 7.

85

tills och underkasta sig den inspektion, Kongl. Maj:t

finner skäligt bestämma, Riksdagen må, i likhet med

hvad förut under en följd af år egt rum, på extra stat

för år 1901 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till

brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

37:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till stationerande

af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning radt ångfaroch

skydd vid fiskets bedrifvande å extra stat för år 1901 anvisa ett

anslag af 25,000 kronor. ning och skydd

Uti propositionen till 1899 års Riksdag angående statsverkets till- vidfitket.

stånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att höja det ordinarie [34.J

anslaget å sjette hufvudtiteln för fiskerinäringens befrämjande med,

bland annat, 25,000 kronor för erhållande af nödiga medel till stationerande

jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett

armeradt ångfartyg vid rikets kuster för beredande af ordning och skydd

vid fiskets bedrifvande.

Riksdagen fann det välbetänkt, att åtgärder i detta syfte på försök

vidtoges, men ansåg att, innan gagnet af en sådan anordning hunnit

blifva genom någon tids erfarenhet pröfvadt, anslaget dertill icke borde

å ordinarie stat uppföras, hvadan anslaget beviljades å extra stat för

år 1900.

Rörande användningen af det sålunda för år 1900 beviljade anslaget

å 25,000 kronor både, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

meddelat, kommerskollegium och landtbruksstyrelsen inkommit

med infordradt förslag, hvilket dock ännu icke hunnit slutligen

beredas. Behofvet af detta anslag funnes emellertid fortfarande, och

önskvärdheten af anslagets beviljande jemväl för år 1901 vore snarare

ökad derigenom, att uti protokollet till den med Danmark den 14 juli

1899 af slutade konventionen angående fiskeriförhållandena i de till Sverige

och Danmark gränsande farvattnen från svensk sida uttalats, att

man ville verka derför att, om Riksdagen beviljade nödiga medel, ett

svenskt armeradt ångfartyg skulle jemväl under andra tider af året än

vintermånaderna användas för öfvervakande af konventionens efterlefnad

vid fiskets utöfvande.

Den erfarenhet, hvarom Riksdagen talat, hade naturligtvis ännu

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande A.-o 7.

ej kunnat vinnas; och departementschefen hade icke heller någon anledning

att föreslå någon ändring i anslagets belopp.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte för

Riksdagen framlägga förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till stationerande jemväl under

annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt

ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af

ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra

stat för år 1901 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

aflande™}?;,- n ^?:o) ^ en iQOm Andra Kammaren väckt motion (n:o 94) har herr

fiskcrinärin- D. J. 0 dman föreslagit, att Riksdagen måtte besluta höja beloppet af

9enjandeäm f°nden % fiskerinäringens främjande med 200,000 kronor.

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört följande:

Sedan 1891 års Riksdag på grund af kongl. proposition beviljat

ett anslag af 100,000 kronor till en fond för fiskerinäringens befrämjande,

hade under en följd af år lån från denna fond blifvit förmedlade

enligt de bestämmelser, Kongl. Maj:t härför låtit utfärda den 3 juni 1892.

Såväl genom de utlemnade lånens obetydliga belopp som äfven

genom de vilkor och bestämmelser, som för deras tillgodonjutande erfordrats,

hade emellertid denna fond ej varit mägtig tillgodose det vigtiga

ändamålet för sin verksamhet. Vid förra årets riksdag hade emellertid

af representanter för Göteborgs och Bohus’ län väckts motion i syfte

dels att öka fondens tillgångar och dels att underlätta vilkoren för

erhållande af lån derifrån. På grund af denna motion hade Riksdagen

visserligen beslutit att genom lindrade bestämmelser för lånens erhållande

söka vinna ändamålet med fondens bildande, men genom inskränkning

i det föreslagna beloppet vore fonden fortfarande ur stånd att ens närmelsevis

kunna uppfylla sin bestämmelse.

De till denna fond anslagna medel utgjorde nemligen ej mer än

tillsammans 200,000 kronor, och utaf denna summa skulle lån utdelas

icke endast för anskaffande af fiskebåtar och redskap för såväl hafssom

insjöfisket, utan äfven låneunderstöd lemnas för anläggande af

smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter.

Med andra ord, hvarje län i Sverige egde att genom sitt landsting eller

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

87

hushållningssällskap blifva delaktigt af denna lånefond för hvarje fiske

eller fiskeförädlingsföretag, som vore å bane.

Jemförde man denna för sitt ändamål obetydliga lånefond med de

stora belopp, öfriga länder uppoffrade för utvecklingen af fiskerinäringen,

så funne man, enligt motionärens förmenande, huru förbisedd vigten af

denna näring vore hos oss, och dock vore den en betydande inkomstkälla

hos samtliga våra kustprovinser samt gåfve i det län, motionären

representerade, eller Göteborgs och Bohus län, uppehälle åt åtskilliga

10,000-tal personer och representerade ett årligt fångstvärde af öfver

3,000,000 kronor. Genom sillfiskets felslående och det allt ringare

utbytet af strandfisket tvingades fiskarena att allt längre ut på hafvet

söka sin fångst, men härtill fordrades större och dyrbarare fartyg och

redskap, för hvilkas anskaffande erfordrades större kapital, än hvad

fiskarena sjelfva kunde åstadkomma. Då nu staten i hvarje fall egde

den mest betryggande säkerhet för återbetalningen af dessa lån genom

landstings eller hushållningssällskaps ansvarighet, och då motionären

veterligen hvarken långifvaren (staten) eller låneförmedlarne lidit någon

som helst förlust genom dessa lån, vittnade detta tydligt om att vår

skärgårdsbefolkning vore väl förtjent af sådan mellankomst från statens

sida.

Som exempel på behofvet af sådant förlagskapital för denna näring

anförde motionären, att för närvarande läge inne ansökningar om sådana

lån från ett fögderi i Bohuslän å tillsammans öfver 90,000 kronor samt

från ett annat öfver 40,000 kronor, och likväl hade ansökningar till

ungefär liknande belopp måst tillbakavisas, då ingen utsigt förefunnits

för erhållande af nuvarande lånemedel.

Den ekonomiska afmattning, som i Bohusläns skärgård vore en

följd af det uteblifna sillfisket, lade hinder i vägen för vår fiskarebefolkning

att genom anskaffning af de dyrbara redskap, som fordrades för

utrustning af en utomskärs gående fiskeflotta, och fara vore, att denna

sjövanda fiskarebefolkning i saknad af egna fartyg måste söka tjenst i

utlandet för att der bemanna deras handels- och fiskareflottor, Indika

drefve sitt yrke under mera lyckliga ekonomiska förhållanden. Det

utmärkta sjömansmaterial, som vi egde i vår kustbefolkning och hvilket

utgjorde en vigtig faktor för såväl vår handelsflottas som vår marins

behof, kunde enligt motionärens åsigt bäst bevaras för hemlandet —

för dess näring och dess försvar — genom att skaffa den sysselsättning

och utkomst i eget land.

Motionären funne sålunda en betydande förhöjning af denna fond

vara af behofvet påkallad, men på grund af Riksdagens förut gjorda

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uttalanden i denna fråga ansåge han ej detta ändamål nu på en gång

kunna vinnas, hvadan han nödgades för tillfället begränsa det önskvärda

beloppet till endast hvad som under den närmaste framtiden kunde vara

till fyllest.

Af de i statskontoret förda räkenskaperna för ifrågavarande fond

har utskottet inhemtat, att vid 1899 års slut af fondens tillgångar, som

då uppgingo till 112,717 kronor 90 öre, var utlånadt allenast ett belopp

af 69,100 kronor 83 öre. Då sålunda till utlåning under innevarande

år finnas tillgängliga ej mindre den af sistlidet års Riksdag beviljade,

å riksstaten för innevarande år uppförda tillökning i fonden, 100,000

kronor, än äfven af fondens förutvarande belopp mer än 40,000 kronor,

kunde det synas öfverflödigt att nu besluta någon ytterligare höjning

af fonden. Men utskottet anser det icke vara osannolikt, att, då, såsom

motionären meddelat och utskottet äfven annorledes försport, behofvet

af större farkoster för drifvande af fiske på öppna hafvet särskildt i

Göteborgs och Bohus län gör sig allt mera gällande och sistlidet års

Riksdag sökt genom vissa förändringar i vilkoren för de ifrågavarande

lånen tillmötesgå detta behof, efterfrågan å lån från fonden skall under

en nära liggande framtid blifva så stor, att dess nuvarande tillgångar

skola visa sig för ändamålet otillräckliga. Då i allt fall statsverket

eger full säkerhet för återbekommande af de från fonden utlemnade lån

och sålunda det kapital, hvarmed fonden kan komma att ökas, ingalunda

är för staten förloradt, och då utskottet är öfvertygadt, att landsting

och hushållningssällskap vid lånens utlemnande skola tillse, att det med

fonden afsedda ändamålet verkligen skall blifva genom dem främjadt

samt å andra sidan olägenheter för fiskarebefolkningen kunde väntas

uppkomma, derest ifrågavarande lånebehof icke skulle kunna med

fondens tillgångar tillgodoses, har utskottet ansett sig böra förorda

en förhöjning af fondens nuvarande belopp; dervid utskottet emellertid

ansett sig kunna antaga, att, om ökningen för år 1901 bestämmes

till samma belopp som det för innevarande år beviljade eller till 100,000

kronor, fonden bör för den närmaste framtiden blifva för sitt ändamål

tillräcklig.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af herryÖdmans

förevarande motion, på extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 100,000 kronor för höjande af fonden

för fiskerinäringens befrämjande.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

Anordnande af fabriksinspektion.

39:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anordnande

af fabriksinspektion, på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af de af fabriks
33.

000 kronor. inspektion.

Riksdagen har, enligt hvad departementschefen erinrat, för anord- Ld0-J

nande af fabriksinspektion, på extra stat anvisat för hvart och ett af

åren 1895—1899 till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med

5.000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för

skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt till Kongl. Maj:ts

förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000

kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

För innevarande år har Riksdagen, med bibehållande oförändrade

af öfriga under denna anslagstitel hittills anvisade belopp, till bestridande

af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter anvisat ett

till 6,000 kronor höjdt belopp, hvadan anslaget i sin helhet för innevarande

år utgår med 33,000 kronor.

Vidare har departementschefen, under förmälan att det för ifrågavarande

ändamål afsedda anslag vore behöfligt jemväl för år 1901, meddelat,

hurusom i sammanhang med afgifvande af yttrande i fråga om

förslag till omarbetning af 1881 års förordning angående minderåriges

användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering

kommerskollegium och medicinalstyrelsen visserligen ifrågasatt utvidgning

i fabriksinspektionens verksamhet och dermed ock höjning af ifrågavarande

anslag. Men då kommerskollegium ännu icke hunnit inkomma

med närmare utredning, i hvilken mån höjning af anslaget

borde ega rum, hemstälde departementschefen i anslutning till bestående

förhållanden, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för anordnande

af fabriksinspektion, på extra stat för år 1901 anvisa: till aflöning

åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år

räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade

utgifter 6,000 kronor samt till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse

åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 33,000

kronor.

I en af departementschefen till statsutskottets ordförande den 19

innevarande månad afbiten skrifvelse har departementschefen meddelat,

att kommerskollegium numera till Kongl. Maj:t inkommit med berörda

utredning äfvensom att departementschefen har för afsigt inom kort

föredraga ärendet inför Kongl. Maj:t och dervid tillstyrka Kongl. Maj:t

Bih. till Eilcsd. Prof. 1000. 4 Sand. 1 Åfd. 7 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. ersättning

till sjömanshusen.

[36.]

att till Riksdagen aflåta proposition om förnöjdt anslag för ordnandet

af fabriksinspektion.

Då sålunda ytterligare förslag i föreliggande fråga är att från

Kongl. Maj:t förvänta, torde ärendet i afvaktan derpå böra uppskjutas;

och kommer utskottet alltså att framdeles under Riksdagen afgifva yttrande

i detta ämne; bvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Ersättning till sjömanshusen.

40:o). Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att såsom ersättning

till sjömanshusen å extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 30,000

kronor.

I anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade

Riksdagen under rubrik »ersättning till sjömanshusen» å extra stat för

år 1900 ett anslag å 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen af

skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning

och redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter,

dock under vilkor, att aflöningarna till tjenstemännen vid sjömanshus,

som erhölle sådan ersättning, icke finge utan kommerskollegii medgifvande

höjas.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att kommerskollegium, som genom

kongl. bref den 26 maj 1899 fått sig anbefaldt att föreslå de belopp,

de särskilda sjömanshusen borde, med iakttagande att högst 30,000

kronor i det hela komme till användning, såsom ersättning i ifrågavarande

hänseende för år 1900 erhålla, den 17 oktober 1899 inkommit

till Kongl. Maj:t med skrifvelse, deri kollegium, med förmälan att kollegium

ansåge, att förevarande anslag, för att utgöra en mot sjömanshusens

dermed åsyftade bestyr någorlunda svarande ersättning, borde

utgå utan afkortning, afgifvit förslag till anslagets fördelning mellan de

olika sjömanshusen i riket med undantag af sjömanshuset i Luleå, hvars

direktion i skrifvelse till kollegium förmält sig sakna anledning att göra

framställning om erhållande af ersättning af detta slag.

Jemlikt kongl. bref den 30 november 1899 hade Kongl. Maj:t

beslutit att, i enlighet med den af kommerskollegium föreslagna fördelning

och med föreskrift om iakttagande af det af Riksdagen stadgade

vilkor, till sjömanshusen i riket, med undantag af sjömanshuset i Luleå,

utdela ifrågavarande anslag å 30,000 kronor för år 1900, dervid minsta

beloppet, 50 kronor, tilldelats sjömanshusen i Haparanda och Kungelf

samt högsta beloppet, 4,000 kronor, tillerkänts sjömanshuset i Göteborg.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

Uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 17 oktober 1899 hade

kommerskollegium jemväl hemstält, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd

för beredande åt sjömanshusen äfven framgent af ett bidrag af

statsmedel till belopp af minst 30,000 kronor årligen, att dem emellan

fördelas.

I öfverensstämmelse härmed och då den af Riksdagen såsom bidragande

orsak till ifrågavarande anslags upptagande allenast på extra

stat anförda omständighet, att sjöfartskomiténs förslag rörande sjömanshusens

hufvudsakliga inkomstkälla eller tonafgifterna då ännu icke blifvit

kändt och pröfvadt, fortfarande qvarstode, tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ofvan omförmälda

ändamål och under samma vilkor, som för innevarande år blifvit bestämda,

å extra stat för år 1901 anvisa ett anslag af 30,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må under rubrik »ersättning till

sjömanshusen» å extra stat för år 1901 bevilja ett

anslag ä 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen

af skälig ersättning för dem åliggande bestyr

med värnpligtiges inskrifning och redovisning

samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter;

dock under vilkor, att aflöningarna till tjenstemännen

vid sjömanshus, som erhåller sådan ersättning, icke

må utan kommerskollegii medgifvande höjas.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

41:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för Ang. anslag

år 1901 bevilja ett anslag af 100,000 kronor att användas till förekommande

och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt hämmande af

för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp under innevarande år af

tillgängliga medel förskjuta 25,000 kronor. nötkreaturen.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departements- [37.]

chefen anmält, att landtbruksstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t, den

14 oktober 1899, efter erinran, hurusom Riksdagen på extra stat för år

1900 till Kongl. Maj:ts förfogande stält ett anslag af 50,000 kronor

att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen, framhållit vigten för den svenska landtbruksnäringen deraf,

att åtgärder fortfarande vidtoges i det syfte, som med nyssberörda

medel afsåges, och att medel för ändamålet funnes tillgängliga.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Till närmare utveckling häraf hade landtbruksstyrelsen anfört:

De skäl, hvilka år 1897 bestämt statsmagterna att första gången

anvisa medel för ifrågavarande ändamål, hade icke förlorat något af

sin bindande kraft, utan talade tvärtom i allt högre grad för fortsättandet

af de åtgärder, som med anlitande af samma medel börjat vidtagas.

Likaså kunde det enligt styrelsens förmenande icke bestridas, att den

metod för tillvägagåendet, som vid den tiden ansågs vara den rätta,

af erfarenheten visats hålla profvet.

Det borde icke väcka förvåning, att det vigtiga mål eller tuberkulosens

utrotande ur landets ladugårdar, som med sagda åtgärder åsyftades,

ännu icke kunnat vinnas, då gifvetvis dylika bemödanden, på sätt

äfven från början förutsetts, måste under en längre tid fortsättas, derest

något större resultat deraf skulle vara att vinna.

Af den erfarenhet, som i förevarande afseende redan vunnits, framginge

emellertid otvifvelaktigt, att i sådana ladugårdar inom vårt land,

der åtgärder till tuberkulosens bekämpande i enlighet med de af myndigheterna

gifna råd och anvisningar vidtagits och hållits vid magt,

tuberkelsjukdomen högst väsentligt aftagit. Så förtjenade att framhållas,

hurusom uti de 1,651 besättningar med tillhopa 48,677 djur,

hvilka under tiden från den 15 oktober 1897 till 1899 års början för

första gången i sin helhet undersökts, 31,7 procent af djuren reagerat,

hvaremot i de 130 besättningar med tillhopa 6,970 djur, beträffande

hvilka åtgärder till tuberkulosens utrotande sedan längre eller kortare

tid tillbaka vidtagjts och sedermera fortsatts i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ofvan sagda råd och anvisningar och hvilka under

nämnda period "blifvit på statens bekostnad undersökta, reaktionsprocenten

utgjort endast 9,3. Uti 158 af sistberörda besättningar med

tillhopa 8,509 djur, hvilka under år 1899 å nyo undersökts med tuberkulin,

hade reaktionsprocenten stält sig än gynsammare, i det den

knappast uppgått till 7.

Genom de på statens bekostnad hittills vidtagna undersökningarna

af landets ladugårdar hade vidare utrönts, att af ofvannämnda för första

gången med tuberkulin pröfvade 1,651 besättningar ett antal af 570

eller 34,5 procent varit reaktionsfria, samt att af 1,192 besättningar,

hvilka under år 1899 med tuberkulin på enahanda sätt undersökts,

492 eller 41,3 procent visat sig icke reagera, hvaraf framginge, att

öfver 1,000 utaf landets djuregare genom ifrågavarande undersökningar

kommit till insigt derom, att deras besättningar vore fria från tuberkulos,

en insigt, hvars värde icke borde underskattas, då det måste

antagas, att samma djuregare af sin egen fördel skulle känna sig

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

manade att med all flit söka förekomma, det tuberkelsmittan blefve i

deras ladugårdar införd. Det borde för öfrigt enligt styrelsens mening

härvid icke lemnas oanmärkt, att af nu ifrågavarande besättningar flertalet

bestode af 15 djur och derunder och sålunda torde få anses i

allmänhet tillhöra mindre bemedlade djuregare, hvaraf följde, att åtminstone

de flesta af de undersökningar, genom hvilka sagda insigt vunnits,

icke skulle kommit till stånd, derest icke statsmedel för gäldandet utaf

kostnaderna funnits anslagna.

Äfven inom utlandet hade denna angelägenhet under den tid, som

förflutit, sedan åtgärder inom vårt land för befrämjande af densamma

börjat vidtagas, fortfarande beaktats. Till den redogörelse, som angående

inom utlandet vidtagna åtgärder till tuberkulosens bekämpande

vid föregående tillfällen lemnats, ville landtbruksstyrelsen lägga den upplysningen,

att professoren Bang i Köpenhamn vid tuberkuloskongressen

i Paris år 1898 bestämdt påvisat ett gradvis aftagande af tuberkulosfreqvensen

inom Danmarks kreatursstock såsom en följd af statens

ingripande mot sjukdomen. Vidare ville styrelsen framhålla, hurusom

till de länder, der man med understöd af statsmedel börjat bekämpa

kreaturstuberkulosen, ytterligare kommit Finland, der åt statsmedel anvisats

ett belopp af 200,000 mark om året för vidtagande af åtgärder

mot tuberkelsjuka hos nötkreaturen enligt kungörelse af den 22

december 1898, af hvars temligen stränga bestämmelser styrelsen ansåge

sig böra omnämna följande: För att åtnjuta kostnadsfri undersökning

med tuberkulin vore kreatursegare skyldig, bland annat, att låta nedslagta

de djur, som vid undersökning befunnes lida af allmän eller ock jufvertuberkelsjuka,

dock med rätt att utbekomma ersättning af allmänna

medel, att från den öfriga ladugårdsbesättningen afskilja och hålla afskilda

djur, som vore med sjukdomen behäftade eller derför misstänktes,

och att vid stallfodring så vidt möjligt inställa dem uti en annan

byggnad eller uti eu derförinnan noggrant desinficierad, från den öfriga

delen af ladugården genom en tät vägg skild afdelning med skild ingång,

samt att låta under djurläkarens tillsyn förse de med tuberkelsjuka

behäftade djuren med ett varaktigt märke. Vidare lemnades i

samma kungörelse föreskrifter till förekommande af tuberkelsjukans

införande i landet samt stadgades om obligatorisk pasteurisering af

mjölk, som utlevererades från bolags-, andels- eller uppköpsmejeri, samt

om förbränning af separatorsslammet, i öfverensstämmelse med hvad

landtbruksstyrelsen uti sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 december

1898 i samma afseende föreslagit.

Bland fackmännen vore frågan om kreaturstuberkulosens bekäm
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

pande alltjemt föremål för det lifligaste intresse. Vid den under år

1899 hållna sjunde internationella veterinärkongressen i Baden-Baden

hade också denna fråga utgjort ämne för ganska ingående och grundliga

förhandlingar, hvilka ledt till följande uttalande af kongressen,

utvisande att de åtgärder, som inom vårt land redan vidtagits för

nötkreaturstuberkulosens bekämpande, fullständigt öfverensstämde med

de förnämsta fackmännens inom området åsigter:

»Do) Bekämpandet af tuberkulosen hos nötkreaturen är af en

trängande nödvändighet.

2:o) Utrotandet af kreaturstuberkulosen från djuregarens sida (på

frivillighetens grund) är utförbart. och öfverallt eftersträfvansvärdt. Dertill

fordras en möjligast tidig nedslagning af smittofarliga tuberkulösa

djur och ett sorgfälligt skyddande af kalfvar och äldre friska djur

från smitta.

Den frivilliga kampen mot kreaturstuberkulosen bör af staten uppmuntras

genom spridande af en rätt uppfattning om tuberkulosens

natur, sätten för sjukdomens spridning och betydelsen af tuberkulinprofvet

samt bör understödjas genom beviljande af statsmedel.

Vid bekämpandet af tuberkulosen hos husdjuren är det lämpligt

använda tuberkulinet såsom varande det bästa hittills kända medel att

upptäcka sjukdomen.

Utlemnandet af tuberkulinet bör ske under statens kontroll. I

hvarje fall får tuberkulin utlemnas endast åt veterinärer.

3:o) Ett bekämpande af kreaturstuberkulosen från statens sida är

absolut att förorda. Användt med en viss grad af försigtighet, kan

det genomföras och kommer att förhindra sjukdomens tilltagande samt

så småningom medföra dess tillbakagång.

Det kräfver:

a) förpligtande för veterinären att anmäla hvarje af honom i praktiken

konstateradt fall af tuberkulos;

b) nedslagtning fortast möjligt af smittofarliga tuberkulösa djur

(i synnerhet de med jufver-, lifmoder- och tarmtuberkulos samt lungtuberkulos

behäftade) emot ersättning med hjelp af statsmedel samt

förbud för mejerier att återlemna skummjölk i osteriliseradt tillstånd.»

Det syntes sålunda icke lida något tvifvel, att de af Kongl. Maj:t

och Riksdagen beslutade åtgärder till bekämpande af tuberkulosen

inom landets ladugårdar vore fullt ändamålsenliga och borde i samma

rigtning som hittills fortsättas.

Vidare har departementschefen, innan han härefter öfvergått till

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

landtbruksstyrelsens utredning angående storleken af det belopp, som

för ifrågavarande ändamål enligt departementschefens åsigt erfordrades,

i minnet återkallat följande:

Riksdagen hade till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen för år 1898 beviljat 50,000 kronor, med

rätt för Kongl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor,

hvarjemte 1898 års Riksdag medgifvit, att ytterligare 25,000 kronor

finge under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvardera af

åren 1899 och 1900 hade anvisats ett belopp af 50,000 kronor.

Under åren 1898 och 1899 hade åtgången på detta anslag varit

så stark, att man nödgats inställa all utbetalning af ersättning till

veterinärer för undersökningar med tuberkulin, år 1898 från midten af

af juli månad och år 1899 från och med den 1 november.

Bestämmelser angående ersättning till veterinär, som på reqvisition

af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning med tuberkulin, samt angående

vilkoren för erhållande af undersökning på statens bekostnad

med tuberkulin af ladugårdsbesättning hade, med upphäfvande af tidigare

bestämmelser enligt kongl. kungörelse den 15 oktober 1897, meddelats

den 4 november 1898.

Sistnämnda bestämmelser af den 4 november 1898 hade afsett, bland

annat, att minska statens utgifter för ifrågavarande ändamål. I detta

syfte hade ersättningen till veterinären för undersökta djur blifvit nedsatt

från 50 respektive 25 öre till 40 respektive 20 öre för hvarje djur.

Antalet dagtraktamenten på statens bekostnad hade begränsats till högst

två för hvarje förrättning. Väsentliga begränsningar hade ock blifvit

vidtagna i syfte att förekomma onödigt många förrättningar i afseende

å en och samma kreatursbesättning, hvarjemte för rätt till förnyad undersökning

af en redan pröfvad kreatursbesättning fordrades intyg om vidtagna

verksamma åtgärder för den vid föregående undersökning konstaterade

tuberkulosens bekämpande.

Efter denna redogörelse har departementschefen öfvergått till

frågan om beloppet af det anslag, som för ett fortsatt bekämpande af

tuberkulosen hos nötkreatur enligt hans mening erfordrades, och hade

landtbruksstyrelsen derutinnan uti sin förevarande skrifvelse yttrat:

De framställningar, som landtbruksstyrelsen vid föregående tillfällen

afgifvit och som afsett utverkande hos Riksdagen af medel för

ifrågavarande angelägenhet, hade icke kunnat stödja sig på någon säker

erfarenhet rörande beloppet af de medel, som för ändamålet erfordrades.

Nu deremot, sedan verksamheten för denna angelägenhet fortgått

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under två år samt derunder de för belöningar för bemödanden till förekommande

och hämmande af tuberkulos hos nötkreaturen anvisade

medel en gång redan fördelats, syntes det vara möjligt att med någon

större grad af säkerhet kunna bedöma medelbehofvet i förevarande

afseende.

Af den af styrelsen lemnade redogörelsen i ärendet framginge, att

för tiden efter den 8 juli 1898 intill samma års slut veterinär, som på

reqvisition af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning med tuberkulin

af ladugårdsbesättning, för sådan undersökning icke kunnat erhålla ersättning

af statsmedel, samt att det belopp, som af de för år 1899 anslagna

medel stått till förfogande till gäldande af undersökningskostnaderna,

visat sig otillräckligt och att det endast berott på särskilda åtgärder,

att icke stadgandena om dylik ersättning åt veterinärer långt tidigare

på året behof! upphäfvas. Intresset för ifrågavarande angelägenhet

hos ladugårdsinnehafvarne hade emellertid med de bestämmelser, som

varit gällande i ämnet, stadigt och efter hand ökats, och det vore all

anledning att hoppas, att samma intresse skulle kunna än ytterligare

stegras, så att bemödandena för denna för Sveriges landtbruk synnerligen

vigtiga fråga komme att krönas med en afgjord framgång. Härför

erfordrades dock, att sådana för saken högst menliga afbrott uti

undersökningarna, som till följd af bristande medel under åren 1898

och 1899 måst ega rum, icke upprepades. Förutom det att på detta

sätt den redan i och för sig långsamma kampen mot kreaturstuberkulosen

komme att ytterligare försenas och taga tid i anspråk, innan

den nådde sitt mål, komme derigenom också enligt landtbruksstyrelsens

åsigt ladugårdsegarnes intresse för saken att slappas. Djuregare,

som önskade erhålla kostnadsfri undersökning med tuberkulin

af sin ladugårdsbesättning och sålunda ställa sig under statens ledning

i kampen mot tuberkulosen, hindrades nemligen i denna sin afsigt,

om de anmälde sig å en tid, då medel för ändamålet icke funnes

tillgängliga, på samma gång de ladugårdsinnehafvare, som önskade erhålla

förnyad undersökning af redan undersökt kreatursbesättning eller

till densamma hörande ungdjur, icke kunde med önskvärd regelbundenhet

erhålla sådan. På detta sätt kunde också ladugårdsinnehafvare,

som önskade blifva delaktig af belöning för sina bemödanden, gå miste

härom eller drabbas af en särskild utgift för ändamålet. Att söka

förekomma dessa olägenheter genom ytterligare nedsättning af de till

veterinärerna utgående ersättningar för tuberkulinundersökningar utöfver

dem, som redan egt rum genom nådiga kungörelsen den 4 november

1898, för att på detta sätt få beloppet af det nuvarande an
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

97

slaget att räcka till för ändamålet, vore fruktlöst och skulle ovilkorligen

hafva till följd, att ladugårdsinnehafvarne, om de önskade erhålla

undersökningarna på ett grundligt sätt utförda, måste sjelfva bidraga

till godtgörande af veterinärerna. Någon annan utväg till förekommande

af ofvan sagda för saken förderfliga afbrott i tuberkulinundersökningarna

ansåge styrelsen sålunda icke finnas än ökandet af beloppet

utaf de medel, som för ändamålet anvisades.

Utgifterna i vårt land för ifrågavarande angelägenhet, i hvad desamma

afsåge administration, tuberkulinberedning och ersättningar till

veterinärer, kunde i jemförelse med motsvarande utgifter inom våra

grannländer Norge och Danmark icke anses höga. I Sverige hade

till 1899 års början på statens bekostnad undersökts 53,562 djur för

en sammanlagd kostnad af omkring 53,500 kronor eller omkring 1

krona för hvarje undersökt djur, en kostnad, som för år 1899 till

följd af de förändrade bestämmelserna rörande ersättningen för undersökningarna

och vilkoren för deras erhållande ej obetydligt nedgått,

så att till den 14 oktober 1899 undersökningarna, hvilka omfattat

40,152 djur, medfört eu sammanlagd kostnad af endast 34,596 kronor

40 öre eller 86 öre för djur. Enligt en af direktören för det civila

veterinärväsendet i Norge till 1899 års internationella veterinärkongress

i Baden-Baden afgifven berättelse öfver tuberkulinundersökningarna i

Norge hade derstädes intill slutet af år 1897 undersökts 55,542 djur

för en kostnad af 81,500 kronor eller något öfver 1 krona 46 öre för

djur, och enligt af professoren Bang i Köpenhamn vid tuberkuloskongressen

i Paris år 1898 meddelade uppgifter rörande undersökningarna

i Danmark hade inom sistnämnda land intill senare hälften

af år 1898 undersökts 224,969 djur för eu sammanlagd kostnad för

staten af omkring 350,000 kronor eller omkring 1 krona 55 öre för

djur. Äfven i förhållande till kreatursstocken inom hvarje land hade

inom Sverige anslagits mindre belopp för ifrågavarande angelägenhet

är inom nordens öfriga länder, hvilket framginge af följande tabell.

Land.

Kreatursstock.

Ärligt anslag.

Anslag per djur.

Sverige ................................

2,548,192

50,000 kronor.

Mindre än 2 öre.

Norge....................................

1,066,499

33,804 » *)

Mer än 3 öre.

Danmark ..............................

1,696,190

100,000 »

Mer än 5 Va öre.

Finland ................................

1,456,353

200,000 mark.

Mer än 13 penni.

*) Anslag för år 1898.

Bill. till Riksd. Frot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ehuru det enligt landtbruksstyrelsens förmenande icke kunde

fullt bestämdt uppgifvas, huru stort belopp som för ett nöjaktigt bedrifvande

från statens sida under år 1901 af kampen mot tuberkulosen

kunde af statsmedel erfordras, ansåge dock styrelsen, att till ledning

för beräkningen i detta afseende, särskildt hvad anginge kostnaderna

för ersättningar till veterinärer, borde framhållas, att till dylika ersättningar

under de sex första månaderna 1899 åtgått i medeltal 5,000

kronor för månad, alltså tillhopa 30,000 kronor. Under juni månad

hvarje år både emellertid undersökningarna märkbart aftagit för att i

någon större utsträckning upptagas först i medlet af september. Af

skäl, som i det föregående blifvit anförda, kunde någon uppgift icke

lemnas rörande de antagliga kostnaderna för ifrågavarande undersökningar

under årets senare månader, men sannolikt syntes vara att, om

statsmedel funnes tillgängliga till gäldande af kostnaderna för undersökningarna

under dessa månader, samma undersökningar komme att

blifva lika talrika denna tid som under årets sex första månader och

således tillskynda statsverket en utgift af omkring 20,000 kronor.

Under förutsättning dels att utgifterna för belöningar, anställande af

en föredragande inom landtbruksstyrelsen samt erforderligt biträde åt

denne äfvensom expenser blefve lika med dem, som beräknats skola

under år 1900 erfordras eller 17,500 kronor, dels ock att till följd af

det stegrade intresse för ifrågavarande angelägenhet, som vore att

motse, tuberkulinåtgången och i sammanhang dermed kostnaderna för

tillverkningen af tuberkulinet komme att ökas samt att undersökningar

skulle förekomma jemväl under sommarmånaderna, syntes lägre belopp

än 25,000 kronor icke böra för samtliga dessa utgifter beräknas.

Sammanlagda beloppet af utgifterna från statens sida till förekommande

och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen skulle sålunda

under år 1901 blifva 75,000 kronor. Som emellertid de nu anförda

skälen för ökande af anslaget för år 1901 gälde lika mycket innevarande

år, syntes bos Riksdagen böra för år 1901 äskas ett belopp af

100,000 kronor att användas till förekommande och hämmande af

tuberkelsjukdomar bos nötkreaturen, med rätt för Kongl. Maj:t att låta

utaf sagda belopp under år 1900 af tillgängliga medel förskjuta och

för ändamålet använda ett belopp af 25,000 kronor.

För egen del bar departementschefen anfört:

Lika med landtbruksstyrelsen ansåge departementschefen det vara

af största vigt, att försöken med tuberkulin för upptäckande och motarbetande

af tuberkelsjukdomar bland nötkreaturen fortsattes, samt att

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

detta skedde utan de störande afbrott, som hittills årligen inträffat till

följd af otillräckligheten af de för ändamålet disponibla medlen.

Enligt hvad landtbruksstyrelsen anfört, vore de belopp, som inom

våra grannländer Norge, Danmark och Finland för ifrågavarande ändamål

anvisats, relativt i förhållande till kreatursstocken större än motsvarande

anslag hos oss. Hvad Danmark och Finland beträffade, vore

dessa belopp äfven absolut sedt större.

Departementschefen tvekade således ej att föreslå en höjning uti

ifrågavarande anslag, och då han ansåge, att landtbruksstyrelsens beräkningar

icke ginge längre än som borde antagas motsvara det verkliga

behofvet, tillstyrkte han bifall till styrelsens framställning.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af

100,000 kronor, att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,

med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf sagda belopp

under år 1900 af tillgängliga medel förskjuta 25,000

kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

42:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka

borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,

nemligen:

ersättning, enligt kongl. brefvet den 4 mars 1898, för afträdda

åbyggnader vid indragna länsmansbostället Rönjane n:o 1 kronogard i

Jönköpings län .........................................................................

ersättning, enligt kongl. brefven den 18 oktober

1889, den 31 maj 1895 och den 7 februari 1896, till

innehafvarne af tre särskilda boställen för saknad afkomst

af exproprierad jord ......................................................

aflöningsfyllnad med anledning af tre landsstatsboställens

indragning ................................................................

» 218: 9 6

d 1,263: 33

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[38.]

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt

kongL brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit fardagsår

............................................................................................ ^

aflöningsfyllnad, enligt kong], brefvet den 27 april

1883, till en tjenstförrättande länsman för tiden mellan

afgående länsmannens afsked och tjensteårets slut ......... j>

till kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den

17 juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af

vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m.,

37,300 kronor, samt, enligt kongl. brefvet den 22

januari 1897 angående ordningen och sättet för gäldande

af vissa utgifter, som föranleddes af stadgandena i §§

319 och 321 sjölagen, utanordnade medel, 200 kronor,

eller tillsammans....................................................... 2,

tryckningskostnader, enligt kongl. brefvet den 22

december 1898, för den af Riksdagen i skrifvelse den

11 maj 1896 begärda utredning angående fiskeribefolkningens

i Göteborgs och Bohus’ län bostadsförhållanden

.......................................................... j,

. arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning

till ordförande och ledamöter i den af Kongl.

Maj:t, på grund af Riksdagens skrifvelse den 9 maj 1893,

tillsatta komité för uppgörande af förslag till ny taxa

för personbefordringen å statens jernvägar m. m., ersättning

till en ledamot för verkställa förberedande arbeten

och för mistade tjenstgöringspenningar, arfvode åt sekreteraren

äfvensom till tryckning af komiténs betänkande »

kostnader, på grund af kongl. brefvet den 1 juli

1898, för utarbetande och tryckning af förslag till allmänna

ekonomiska och administrativa bestämmelser rörande

fisket .............................................................. j

arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning

åt ordförande och ledamöter i den af Konod.

Maj:t den 13 mars 1891 tillsatta komité för revision af

förordningen angående minderåriges användande i arbete

vid fabrik, handtverk eller annan handtering den 18

november 1881, arfvode å komiténs sekreterare äfvensom

till löpande utgifter och tryckningskostnad m. m.......... »

2,153: 19

51: 55

37,500: —

2,034: 02

7,668: 47

2,723: 12

24,619: 39

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

till kanslirådet D. Ekelund och yrkesinspektören

O. W. Sundell, hvilka, enligt uppdrag, inom civildepartementet

biträdt vid utarbetande af ny författning i fråga

om minderåriges användande i arbete m. m., enligt

kong!, brefvet den 7 juli 1899, utanordnad ersättning,

till den förre för den minskning i löneinkomster, han

till följd af ifrågavarande uppdrag fått vidkännas, och

till den senare för fullgörande af uppdraget, tillsammans kr. 411: it

enligt kongl. brefven den 1 juli, den 2 september

och den 11 november 1898 samt den 29 mars 1899

utanordnade kostnader för åstadkommande och tryckning

af en statistisk utredning rörande olycksfall i

arbetet ............................................................................................ » 7,799: 16

enligt kongl. brefven den 31 december 1897, den

1 juli och den 25 november 1898 samt den 3 februari

1899 utbetalda kostnader för verkställandet af utredning

i fråga om skyldighet för arbetsgifvare att lemna

understöd vid olycksfall i vissa yrken ............................... » 4,434: 6 9

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden

till ordförande och ledamöter i den af Kongl.

Maj:t den 7 oktober 1898 tillsatta komité för afgifvande

af yttrande och förslag rörande ändringar i förordningen

angående försäljning af vin, maltdrycker m. m.

den 24 oktober 1885, arfvode till vikarie för en ledamot

i komitén, ersättning till ledamöter i komitén för minskade

löneinkomster, resekostnads- och traktamentsersättning

åt tillkallade sakkunnige samt till bestridande

af löpande utgifter för komitén ............................................. » 9,569: 3 6

arfvoden, resekostnads- och traktamentsersättning

till ordförande och ledamöter i den af Kongl. Maj:t, på

grund af Riksdagens skrivelser den 6 och den 13 maj

1898, tillsatta komité för behandling af vissa sjöfartsnäringen

rörande frågor m. m., ersättning till komiténs

ordförande för mistade tjenstgöringspenningar, arfvode

till komiténs sekreterare och ersättning till densamme

för en utrikes resa samt till bestridande af löpande

utgifter m. m............................................................................. » 21,683: 83

till landskamreraren J. A. E. Malmberg och landssekreteraren

H. L. Uddén, enligt kongl. brefvet den 7

juli 1899, utanordnad ersättning för biträde inom civil
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

flyr återbetalning

af tconsulataf''gifter.

139].

departementet vid uppgörande af förslag till instruktion

för fjerdingsmän .......................................................................... kr. 230: —

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs

län, enligt kongl. brefvet den 2 juni 1899, utbetaldt

belopp till lindrande af nöden bland de brandskadade

vid en inom Töreboda municipalsamhälle sistnämnda dag

timad större eldsvåda ............................................................... » 1,480: —

Summa kr 124,840: 18

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, hemstälde

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 124,850 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg.

43:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i afbidan på

omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier

måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde

finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under samma

år kunde komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga

fartyg, på extra stat för år 1901 anvisa ett förslagsanslag å

175,000 kronor.

Med erinran, att Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1899, med

bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för berörda ändamål

å extra stat för år 1900 anvisat ett förslagsanslag å 175,000 kronor

samt att Kongl. Maj:t genom bref till kommerskollegium den 30 november

1899, hvilket bref intagits i svensk författningssamling, dels

faststält bestämmelser angående sättet och vilkoren för fullgörandet af

berörda återbetalning, dels anbefalt kommerskollegium att meddela

erforderliga närmare föreskrifter i ämnet, dels ock bemyndigat kollegium

att hos statskontoret i mån af behof från ifrågavarande anslag

reqvirera de medel, som för bestridande af medgifven restitution af för

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Statsutskottets Utlåtande A.-o 7.

svenska fartyg erlagda konsulatafgifter vore enligt de meddelade bestämmelserna

erforderliga, bar departementschefen, enligt hvad statsrådsprotokollet

utvisar, då den lindring för sjöfartsnäringen, som med

ifrågavarande anslag afsåges, borde komma näringen till godo jemväl

för år 1901, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu

förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i afbidan på omreglering af

konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier

må kunna, enligt de närmare bestämmelser Kongl.

Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar

af hvad under år 1901 kan komma att utgifvas

såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg,

på extra stat för år 1901 anvisa ett förslagsanslag å

175,000 kronor.

Dyrtidstillägg för år 1900.

44:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 54 föreslagit Ang''til^idg~

Riksdagen att för beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt en j-54-jj

del tjenstemän och betjente i civildepartementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli samt till civildepartementet hörande embetsverk och kårer,

å extra strå stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af

1,654,000 kronor.

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

särskildt utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

45:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 62) har herr

D. Holmgren i Värnhem, med hvilken herrar L. J. Jansson i Djursäter och nate i SkaraA.

Johansson i Mossebo instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte anslå borgen,''™

ett belopp af 50,000 kronor till understöd åt de genom mjeltbrandsfarsoten °f2ZLfT,ot

sommaren 1899 lidande inom Skaraborgs län att fördelas på det sätt och bu/vitlidande.

i den ordning, som iakttagits i fråga om det af Kongl Maj:t förut för

samma ändamål meddelade understöd.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utåtande N:o 7.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

I det fyratiotal af socknar, belägna å och omkring berget Billingen,

der mjeltbrandsfarsoten sistlidne sommar härjat, och bland hvilka

isynnerhet Värnhems, Norra Lundby, Häggums och Bolums församlingar

i Walle härad, Wamb i Kåkinds och Broddetorp i Gudhems härad hårdast

drabbats deraf, hade af mjeltbrand nära åtta hundra hästar och

och andra kreatur dött.

Värdet af de sålunda förlorade djuren, såvidt förlusterna blifvit

anmälda, hade beräknats till minst nittio tusen kronor.

En hvar insåge emellertid lätt, att denna summa icke på långt

när representerade den verkliga förlust, som genom farsoten tillskyndats

befolkningen i de af den samma hemsökta församlingarne.

De till förekommande af farsotens utbredning påbjudna åtgärderna

hade medfört olägenheter af i ekonomiskt afseende mycket känbar art.

Derigenom, att egare af djur icke fått utsläppa dem på de å Billingen

belägna betesmarkerna, hade de nödgats att underhålla de djur,

som undgått smittan, med det under sommaren inbergade, för vinterbehofvet

afsedda fordret, som sålunda i förväg förbrukats, och hvars

värde alltså ökade beloppet af den beräknade förlusten. Den stockning

i handel och vandel, som den först vid september månads slut upphörda

isoleringen medfört, hade naturligtvis i flera hänseenden varit menlig

främst derigenom, att den hindrat tillgodogörandet af ladugårdarnes

afkastning genom afyttringen af deras produkter. Allra sorgligast hade

deras läge vant, hvilka, sedan de förlorat både boskap och häst eller

hästar, befunnit sig i saknad så väl af dragare för jordbruket som af

mjölk för eget behof, att ej tala om mistningen af den för jorden nödvändiga

gödseln.

Sammanlade man allt detta och mer dertill, som åtminstone hvarje

landtbrukare lätt förstode, så komme man enligt motionärens förmenande

till det resultatet, att den ekonomiska förlust, som drabbat den af farsoten

hemsökta traktens befolkning, säkerligen icke obetydligt öfverstege

ett hundra tusen kronor.

Till afhjelpande af den svåraste nöden — för mången i mindre

goda. omständigheter stadd hade nemligen de lidna förlusterna medfört

verklig nöd i detta ords egentliga betydelse — hade visserligen på enskild

väg icke så htet uträttats genom det kraftiga initiativ, som dertill

tagits af länets styresman, landshöfdingen C. A. Sjöcrona, hvilken,

varmt deltagande i befolkningens lidanden, efter utfärdandet af ett upprop

till allmänheten, med en synnerligen erkännansvärd energi och stor

uppoffring af tid och arbete åstadkommit, att omkring 30,000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

10.''.

insamlats och fördelats bland den svårast hemsökta delen af den ifrågavarande

befolkningen. Derjemte hade, likaledes till följd af landshöfding

Sjöcronas bemödanden, Kongl Maj:t helt nyligen af tillgängliga

medel beviljat ett anslag af 20,000 kronor till understöd åt dem,

som lidit förlust i följd af mjeltbrandsfarsoten.

Då emellertid, såsom nyss påpekats, denna förlust uppginge till

mer än dubbla det sålunda sammanbragta understödsbeloppet, och då

många af dem, som drabbats af förlusten, vore i den ställning, att hel

och icke half hjelp vore för dem oundgänglig, om de skulle kunna

öfvervinna följderna af sin förlust, så hade'' det synts motionären vara

på sin plats att vädja till svenska folkets representanter för erhållande

af det understöd, som ytterligare voro af nöden. Att i dylika fall landets

representation trädde emellan, derpå förelåge ju både från vårt

och andra civiliserade länder talrika exempel.

Af de handlingar, som legat till grund för Kongl. Maj:ts af motionären

omförmälda, den 8 december 1899 meddelade beslut — hvarigenom

af den så kallade undsättningsfonden anvisats ett belopp af 20,000 kronor

att efter Kongl. Maj :ts befallningshafvandes i Skaraborgs län bepröfvande

och i mån af behof fördelas mellan dem inom länet, som genom förlust

af djur i mjeltbrandsfarsoten sommaren 1899 företrädesvis kommit i

behof af hjelp — har utskottet inhemtat bland annat: att genom Konungens

befallningshafvandes försorg infordrats dels från vederbörande

kommunalnämnder uppgift å dem, som genom ifrågavarande sjukdom

förlorat djur, och de döda djurens antal, dels ock från kommunalnämnderna

och vederbörande pastorer förslag å dem, hvilka borde anses

vara i behof af hjelp; att enligt eu på grund af dessa uppgifter upprättad

förteckning inom 60 socknar icke mindre än 484 kreatursegare

förlorat tillsamman 55 hästar, 670 nötkreatur samt 18 svin eller får

till sammanräknadt värde af 100,167 kronor; att samma förteckningutvisade,

att 132 kreatursegare ansetts vara i så pass goda ekonomiska

vilkor, att de ej behöfde imderstöd, men att de öfriga 352 befunnits

vara fattiga, mindre bemedlade och skuldsatta, så att de voro i behof

af hjelp för att kunna utan alltför stort betryck bära den förlust, de

utan eget förvållande lidit till sammanräknadt belopp af 74,572 kronor;

att för att kunna så skyndsamt som möjligt i någon mån afhjelpa den nöd,

som hotat, Konungens befallningshafvande tillsammans med ordförandena

i länets landsting och hushållningssällskap med flere den 25 juli 1899

utfärdat upprop om hjelp åt de nödlidande, hvilket upprop omfattats

med sådan välvilja, att i gåfvomedel influtit ej mindre än 30,680 kronor

Bill. till Riksd. Prot. 11)00. 4 Sami. 1 Afd. 7 Uäft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtade N:o 7.

88 öre, hvaraf enligt hvad förberörda förteckning gåfve vid handen 27,651

kronor blifvit utdelade med ledning af kommunalnämndernas och pastorernas

förslag; att ehuru detta varit en mycket god hjelp, Konungens

befallningshafvande ansett det genom sjukdomen förorsakade betryck

och deråt följande rubbning i de hemsökta orternas närningslif så

mycket mindre vara härmed afhjelpta, som de fattiges, mindre bemedlades

och i öfrigt hjelpbehöfvandes oersatta förluster uppginge enligt

förteckningen till 46,921 kronor samt dertill komme förlusten af mjölkafkastning

och kreaturens arbetskraft med mera äfvensom kostnaderna

för desinfektering och de döda djurens nedgräfning; att öfriga medlemmar

af de mest hemsökta kommunerna, äfven om de ej förlorat

något djur, dock af Konungens befallningshafvande ansetts ingalunda

hafva varit oberörda af sjukdomens menliga och förlustbringande verkningar,

enär de dels genom hinder och svårigheter vid afyttring af

ladugårdsprodukter och genom förbud mot utförsel af kreatur från länet

lidit betydligt intrång i sin näring, dels ock för att skydda sina djur

tran smitta måst intaga dem från sommarbetena och således redan användt

en stor del af det knappa foder, som eljest påräknades för vinterns

behof; att de sålunda förorsakade förlusterna icke kunde till

beloppet uppgifvas men att Konungens befallningshafvande ansett dem

vara sådana, att dessa kommunmedlemmar icke gerna kunde bispringa

de ännu sämre lottade och äfven borde skäligen vara befriade från

hvarje anspråk derå; att Konungens befallningshafvande förestält sig

att, om de hjelpbehöfvande i allmänhet kunde genom bidrag af statsmedel

erhålla ungefär hälften af det belopp, som icke blifvit dem genom

gåfvomedlen ersatt, det värsta betrycket skulle vara någorlunda afhjelpt,

så att de af olyckan hemsökta kunde utan alltför stort bekymmer motse

den stundande vintern; samt att Konungens befallningshafvande ansett

af statsmedel erfordras hälften af förutnämnda oersatta förlust 46,921

kronor, eller 23,460 kronor 50 öre, hvilket belopp dock, vid det förhållande

att bland de hjelpbehöfvande förekommit några, hvilka under

andra förhållanden bort bispringas endast med räntefritt lån och hvilka

derför ej kunde erhålla större anslag än som ungefärligen motsvarade

förmånen af räntefrihet under fem år, syntes Konungens befallningshafvande

kunna nedsättas till jemnt 20,000 kronor.

Genom hvad motionären anfört och hvad i öfrigt i ärendet blifvit

upplyst, finner utskottet det vara ådagalagdt, att, särskildt i betraktande

af de indirekta förluster, som för befolkningen i åtskilliga delar af

Skaraborgs län vållats genom de i anledning af mjeltbrandsfarsoten på
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

budna afspärringsåtgärderna, det af farsoten förorsakade ekonomiska

betrycket för ifrågavarande orter är af den ömmande art, att äfven

Riksdagen bör träda emellan för understödjande af de hjelpbehöfvande

i nämnda län. Hvad angår beloppet af det ytterligare behöfliga understödet,

ha utskottet ansett det nu ifrågavarande bidraget lämpligen

kunna bestämmas till samma belopp, som det från den s. k. undsättningsfonden

beviljade anslaget eller till 20,000 kronor; och har utskottet

tillika funnit sig böra föreslå, att Kongl. Maj:t måtte berättigas

att under innevarande år af tillgängliga medel förskjuta nämnda

belopp.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, i anledning af herr Holmgrens

förevarande motion, på extra stat för år 1901

till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp af

20,000 kronor att användas till understöd på sätt och

i den ordning förut iakttagits med det från den s. k.

undsättningsfonden lemnade anslag åt de genom mjeltbrandsfarsoten

sommaren 1899 lidande inom Skaraborgs

län, med rätt för Kongl. Maj:t att under innevarande

år af tillgängliga medel förskjuta nämnda

belopp.

46:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 23) har herr

C. P. »f Burén, med hvilken herr C. H. Lundström instämt, föreslagit,

att Riksdagen måtto besluta dels att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige verkställa fullständig

undersökning och utredning, om och till hvilken utsträckning en

tillverkning af jern vägsskenor, jernbalkar m. m. för inhemskt behof

med svenska malmer och från utlandet infördt fossilt bränsle skulle kunna

på lämplig plats inom landet med ekonomisk fördel anordnas, företrädesvis

genom enskilde eller i annat fall genom staten, samt, om detta

skulle befinnas vara förhållandet, äfven låta uppgöra fullständiga förslag

till ett härför afpassadt verks anläggande; dels ock att till bestridande

af kostnaden härför bevilja ett extra anslag af 20,000 kronor, med

rättighet för Kongl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottera hvad

som kunde vara erforderligt under detta år.

1 fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Ang. ifråga•

satt utredning

rörande in*

hemsk tillverkning

af jernvägsskenor

m. m.

s. 108 Kontrollera mot PDF

statsutskottets Utlåtande N:o 7.

108

Då den industriella verksamhet, hvars åvägabringande utgör den

föreliggande motionens syfte, synes, på sätt motionären äfven närmast

afsett, höra öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, anser utskottet,

att äfven de förberedande undersökningar och beräkningar, som för en

sådan verksamhets astadkommande kunna erfordras, böra på enskildes

initiativ ankomma; och får alltså utskottet hemställa,

att herr af Burens förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln framstälda

förslag om anvisande af anslag å extra stat till undersökningar af mindre

hamnar och farleder m. m., till undersökning m. m. af åtskiiliga uppgifna

kanal- och segelleder i mellersta Sverige, till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens jemn äg strafik, för utläggning af ytterliqare

ett jernvägsspår mellan Huddinge och Tumba jernvägsstationer, till anskaffande

af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jemn äg ar, till

fullbordande af statsbanan från Boden till Ytter-Mor järn, till fortsättande

af statsbanorna från Gellivare till riksgränsen samt frän Göteborg till

Skee, för komplettering sarbeten m. m. d statsbanan mellan Krylbo och

Urebro, för upprensning å uppgifna platser af inomskärsfarled mellan

Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka, för

utvidgning af segelrännan genom Kalmar sund, till vägars anläggning eller

förbättring, till bro- och hamnbyggnader m. m. samt till frostminskningsföretag

kommer utskottet att framdeles under Riksdagens lopp afgifva

utlåtande.

Stockholm den 20 februari 1900.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHR SOX.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutslottcts Utlåtande N:o 7.

109

Reservationer:

vid punkten 3:o) angående anslag till exekutionsbetjeningen i

Stockholm):

af herrar P. Pehrson, H. Andersson, C. Persson, I. Månsson,

N. Boström, O. Larsson, £. O. Nyländer, /. A S)o, A Göransson,

D. Persson och O. A Ericsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Af statsrådsprotokollet i detta ärende samt af den utredning angående

statens skyldighet att aflöna exekutionsbetjeningen i Stockholm,

som blifvit 1885 års Riksdag förelagd och till hvilken chefen för civildepartementet

vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af nu förevarande

ärende hänvisat, framgår, att Rikets Ständer enligt skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 6 februari 1858 beviljat förhöjd aflöning åt de i Öfverståtliållareembetets

kansli anstälde tjenstemän samt betjente och deribland

jemväl åt exekutionsbetjeningen, att ytterligare förhöjningar i anslaget

till exekutionsbetjeningen beviljats vid riksdagarna 1862—1863 och

1872 samt att dyrtidstillägg å samma anslag beviljats vid riksdagarna

åren 1874, 1875, 1876, 1877 och 1878, hvarefter samma anslag vid

1885 års riksdag uppförts å ordinarie stat, men att deremot Rikets

Ständer dels i skrifvelse den 20 augusti 1851 förklarat, att, då det

ålåge städerna i allmänhet att bestrida de kostnader, som vore förknippade

med exekutionsväsendet derstädes, men sådant oaktadt Stockholms

stad af statsverket åtnjöte betydligt bidrag för detta ändamål, Rikets

Ständer ansett sig icke böra bifalla af Kongl. Maj:t äskad tillökning i

anslaget för sagda ändamål, dels ock enligt skrifvelse den 15 juni 1866

i anledning af Kongl. Maj:ts framställning om anslag till arfvoden åt

en tjensteman, som under benämning exekutionskommissarie eller stadsfogde

skulle biträda såsom underexekutor i Stockholm, samt till ett biträde

åt denne tjensteman, på samma skäl, som år 1851 blifvit af Rikets

Ständer anfördt och med hänsigt för öfrigt till det angifna inskränkta

ändamålet med anställandet af ifrågavarande tjensteman jemte biträde

ansett något bidrag för detsamma från statens sida icke böra ifrågakomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I anslutning till den uppfattning, som sålunda åren 1851 och 1866

hos Rikets Ständer gjort sig gällande, och då ett frångående af 1885

års Riksdags beslut i ämnet nu blifvit ifrågasatt, anser sig utskottet

böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.»

vid ''punkten 4;o) angående aflöningsförhöjning^ åt vissa|landsstatstjenstemän.

):

af herrar friherre J. T. Gripenstedt, H. P. P. Tamm, I. Wijk,

N. Fosser, F. E. Pettersson, G. D. R. Tornerhjelm, ''E. Fränekel, grefve

Ph. Kling spor, C. U. S. Lybeck, Th. Nyström, L. Grundberg och

C. G. S. Ehrenborg, Indika yrkat, att utskottet måtte föreslå Riksdagen

medgifva,

a) att länsnotarierne och länsbokhållarne i Jemtlands

och Norrbottens län finge hvar för sig uppbära

i lön 1,500 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,000

kronor, tillsammans 2,500 kronor, samt efter tio års

väl vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg till lönen

å 500 kronor; samt

b) att landträntmästaren i Norrbottens län finge

erhålla lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar

1,300 kronor, tillsammans 3,800 kronor, jemte ålderstillägg

till lönen till belopp af 500 kronor efter fem

års väl vitsordad tjenstgöring.

vid punkten 6:o) (angående ifrågasatt skrifvelse om indragning

af landshöfdingetjensteT):

af herrar friherre J. T. Gripenstedt, H. P. P. Tamm, I. Wijk,

N. Fosser, F. E. Pettersson, D. G. R. Tor ner hjelm, E. Fränekel, grefve

Ph. Kling spor^ C. U. S. Lybeck, Th. Nyström, L. Grundberg och C. G.

S. Ehrenborg emot den af utskottet använda motiveringen,

vid punkten 7:&) (angående ersättning till vaktmästaren E. Kallström

för mistad bostadsförmån):

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 111

af herrar S. G. von Friesen, 0. Larsson och D. Persson, hvilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»I det utlåtande, som statskontoret afgifvit i anledning af Konungens

befallningshafvandes i Jemtlands län af motionären omförmälda

framställning hos Kongl. Maj:t, har framhållits, att vaktmästaren Kallström

enligt gällande lönestat icke är berättigad till fri bostad eller till

hyresersättning. Men i omförmälda framställning har Konungens befallningshafvande

upplyst, att Kallström blifvit till sin tjenst antagen

med löfte om rätt till fri bostad, som då fans att tillgå. Utskottet

har vidare inhemtat, dels att det belopp af 200 kronor om året,

som af Konungens befallningshafvande blifvit hos Kongl. Maj:t begärdt,

varit afsedt att utgöra ersättning för förlorad bostad åt två

vaktmästare med 100 kronor åt dem hvardera, dels ock att för närvarande

äro under uppförande nya flygelbyggnader till länsresidenset

i Östersund, i hvilka äfven kommer att inrymmas vaktmästarebostad,

som väntas kunna tagas i besittning något af åren 1901 eller 1902.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit finner utskottet, som, då

verkliga rättsanspråk icke föreligga, ej kan dela motionärens uppfattning,

att ersättning bör till Kallström retroaktivt utgå, sig dock ur

billighetsynpunkt böra förorda, att någon godtgörelse lemnas Kallström,

och får i sådant hänseende föreslå, att ersättningen till Kallström beviljas

att en gång för alla utgå med visst afrundadt belopp, som lämpligen

torde kunna bestämmas till 500 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, i anledning af herr Bromées

förevarande motion, till godtgörelse åt vaktmästaren

vid landskansliet i Östersund Erik Kallström för mistad

bostadsförmån, på extra stat för år 1901 bevilja ett

anslag af 500 kronor.»

vid punkten 9:o) (angående inrättande af en undersöknings- och

experimentalanstalt för joi dbruksändamål m. rn.):

af herr I. Wijk emot motiveringen.

vid punkten 30:o) (angående anslag för studerande af jordbruk

på smålotter i Danmark):

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af herrar S. G. von Friesen, 0. Larsson och A. P. Gustafsson, hvilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet har vid öfvervägande af motionens innehåll trott sig

finna, att studieresor till Danmark i det af motionären angifna syfte

under vissa förutsättningar skulle kunna medföra sådant gagn, att ett

bidrag af allmänna medel för ändamålet skäligen kan ifrågasättas.

\ isserligen

å jordmån och klimatförhållanden icke erbjuda sådan likhet med Danmark,

att de i detta land tillämpade jordbruksmetoderna skulle kunna

i nämnda delar af vårt land med någon fördel användas. Och äfven

hvad beträffar södra Sverige lärer ett öfverförande af de i det danska

husmansbruket använda metoderna endast med försigtighet böra försökas.

Särskilda anordningar hafva derför synts utskottet böra vidtagas

i syfte att till deltagare i resorna må utses personer med sådan

insigt i jordbruksfrågor, att de kunna väntas hemta verklig nytta af de

vunna erfarenheterna. I sådant afseende synes någon medverkan böra

vara att påräkna af vederbörande hushållningssällskap, från hvilka måhända

äfven något ekonomiskt bidrag till ändamålets vinnande skulle

kunna förväntas. Utskottet, som i alla händelser betraktar sitt förslag

endast såsom ett försök, hvars fullföljande genom förnyade anslag bör

vara beroende af de vunna resultaten, har förestält sig, att ernåendet

af ett godt resultat skulle främjas derigenom, att staten och hushållningssällskapen

på det sätt samverkade, att staten vidtoge förberedande åtgärder

för att ifrågavarande resor måtte komma till stånd, samt dessutom

dels bekostade ersättningen till resornas ledare och dels medgåfve

deltagarne i resorna sådan nedsättning i biljettprisen å statens jernvägar,

som motionären ifrågasatt, men deremot hushållningssällskapen

mottoge och afgjorde ansökningar om rätt att deltaga i resorna samt,

der deltagarne icke vore i stånd att sjelfva bekosta sina resor, dertill

lemnade erforderliga bidrag.

Det belopp, som från statens sida hufvudsakligen till bekostande

af ledarnes ersättningar skulle erfordras, har utskottet ansett böra afundas

till 1,500 kronor; och synes af skäl, som ofvan anförts, sådant

anslag nu endast böra beviljas för ett år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i anledning af herr Pantzarhielms

förevarande motion, på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 1,500 kronor att enligt de när
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

mare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna skäligt

meddela, användas dels och hufvudsakligen till ersättning

åt personer, som kunna finnas villiga och lämpliga

att handhafva ledningen af resor till Danmark

för beredande af tillfälle för innehafvare af mindre

jordbruk och jordbruksarbetare att derstädes studera

jordbruk på smålotter, dels till öfriga omkostnader,

som från statens sida för förevarande ändamål kunna

ifrågakomma.»

Det skulle här antecknas, att herr Chr. Lundeberg af sjukdom

varit förhindrad att deltaga i förestående hufvudtitels behandling i

utskottet.

Likaledes har herr A. G. L. Billing begärt få antecknadt, att han

icke öfvervarit hufvudtitelns handläggning inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33,000

67,100

87,200

178,600

87,422

2,702,441

T:pt| 3,358,563

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter.

Kronor.

Ersättningar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33,000

67,100

87,200

178,600

87,422

2,702,441

3,358,563

Civil
Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst........

Statsråden utan departement 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli........

Kommerskollegium. Nuvarande belopp ........................

Ökas dels med aflöning för ytterligare en aktuarie

dels å anslaget till “juridiskt biträde, amanuenser

kartekontoret, vikariatsersättningar, renskrif
Bergsstaten.

......................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariats
„

officiella statistiska trycket ............................

„ en statistisk tidskrift.......................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
Landtmäteristaten

..............................................

Rikets allmänna kartverk........................................

Öfverståthållareembetet. Nuvarande belopp

Ökas å anslaget till aflöning åt exekutionsbetjeningen

Landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservaÖkas

med anledning af ett boställes indragning med

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

Litt. A.

under riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat.:

Anvisning i

Indelning och dermed jemförlig

.anvisning, på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

#

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

6.

6,500

36.000

17.000

78,700

6,500

_

_ - -

_

36,000

<_

_

__

-

17,000

_

____ .

_

78,700

_

64,600: —

å den statistiska afdelningen 3,000: —

och andra extra biträden, gräf- ning m. m.“ med.................... 4,400: —

7,400: —

72.000

33.000

72,000

33,000

—

28,400: -

1,500: —

ersättningar............................

statistik ................................

17,500: —

17,300: —

1,400: —

1,000: —

38,700: —

67,100

87,200

178,600

67,100

_ .

_

_ _

—

87,200

—

_ _

_

_ _

—

178,600

—

87,422: —

3,800: —

i Stockholm med .................

91,222

_

- -

—

- -

—

91,222

—

tionsanslag). Nuvarande belopp............

2,702,441: —

800: —

2,703,241

L

, _

_

2,703,241

_

Transport

3,370,563

—

—

f-

— —

—

| 3,370,563

—

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Tpt

3,358,563

—

—

—

—

3,358,563

—

150,000

—

— —

—

— —

—

150,000

—

31,800

31,800

239,000

—

—

239,000

_

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

_

250,000

—

—

250,000

_

354

—

25

—

- -

_

379

600,000

—

—

—

—

600,000

—

S:gr

4,640,382

—

6,660

1,664

4,648,706

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda resermänna

arbeten och ett å 35,000 kronor till vägÖkas

å reservationsanslaget till expenser för allmänna

hvarigenom rubriken ändras till “väg- och vattentill

expenser för allmänna arbeten och till väg
Landtbruksstyrelsen

......................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................

Gästgifvares frihethr ........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....

Jordbruket, handeln

12,000

190,400

—

—

—

12,000

190,400

49.500

140,500

50,100

73.500

11.500

8,700

42,000

—

~

—

49.500

140,500

50,100

73.500

11.500

8,700

42,000

S:gr

578,200

—

578,200

Tpt

5,218,582

—

6,660

—

1,664

—

5,226,906

Reservations
Vägar

och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
understöd

åt landtmannaskolor) ............................

Landtbruksingeniörer och deras biträden ...................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
Länsveterinärer

och veterinärstipendiater ....................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna............................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart............

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........................

Fiskerinäringens understöd ............................................

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

117

Förslag till

blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

6.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

3,370,563

—

— —

—

— —

—

3,370,563

—

vationsanlag, ett å 30,000 kronor till expenser för all- undersökningar). Nuvarande belopp .... 150,000: —

arbeten med ........................................... 5,000: —

155,000

155,000

byggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,

undersökningar, hvardera å 35,000 kronor)".

31,800

239,000

10,665

31,800

_

239,000

—

_

6,635

—

1,664

—

, 18,964

—

250,000

354

_

250,000

—

_

25

_

_ _

—

879

—

600,000

—

600,000

—

S:gr

4,657,382

■ •

6,660

1,664

4,665,706

_

och näringarne.

anslag.

12,000

190,400

49.500

140,500

50,100

73.500

11.500

8,700

42,000

12,000

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

190,400

_

49,500

—

näringar ..........................................................................

_

140,500

—

_

50,100

—

_

_ r

_

_ _

73,500

—

_

11,500

—

_

___

_

_ _

_

8,700

—

—

42,000

—

S:gr

578,200

—

-

1-

578,200

Transport

j 5,235,582

—

6,660

| —

1,664

5,243,906

—

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Sömma.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tpt

5,218,582

—

6,660

—

1,664

—

5,226,906

—

63,000

63,000

50,000

—

- -

—

- -

—

50,000

—

4,500

—

- -

—

---

—

4,500

—

2,700

—

---

—

4,567

—

7,267

—

158,550

—

1,070

—

- -

—

159,620

—

30,000

—

30,000

—

15,850

—

15,850

—

43,000

—

43,000

—

219,757

—

219,757

—

12,000

—

12,000

S:gr

599,357

-

1,070

—

4,567

—

604,994

-

S:a

5,817,939

—

7,730

—

6,231

—

5,831,900

-

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ..............

Uflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag................

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförluster genom kanal- och vaganläggningar,

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf

Till förekommande och hämmande af smittosamma

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ro., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag ..............................

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

119

anslag.

förslagsanslag....................................................................

särskilt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar)

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag....................

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

5,235,532

63.000

50.000

4,500

2,700

158,550

30.000

15,850

43.000

219,757

12.000

S:gr

Summa

599,357

5,834,939

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter.

Kronor.

6,660

1,070

1,070

7,730

Ersättningar.

Kronor.

1,664

4,567

4,567

6,231

Summa.

Kronor.

5,243,906

63.000

50.000

4,500

7,267

159,620

30.000

15,850

43.000

219,757

12.000

604,994

5,848,900

1

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjette hufvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ............

Kommerskollegium :

För arbetsstatistiska undersökningar ..............

Öfverståthållareembetet:

Till utgifvande af “Polisunderrättelser “.............

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 95,000: —

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom

ordningsmän inom lappbyarne............................ 17,500: —

Vägunderhållet på landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdeloingar,

förslagsanslag........................................................................................

| I

Kronor. ! ö. I

I

4,500

10,000

15,000

112,500

50,000

Transport! 192,000j
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

121

Kronor.

Transport 192,000

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till a tidningar och öfriga utgifter vid Ulurna landtbruksinstitut

.........................................................;...........31,000:-

För uppehållande af undervisningen vid rnejeriinstitutet vid

Alnarp.............................................................................. 8,000:

39,000

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten.

.......................................................................

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap, maskiner in. m.....................................

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof ....................................

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län ................

Till understöd åt frökontrollanstalter...................................

n utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

........................................................................

understöd åt svenska mosskulturföreningen ...............

Fjär de geologiska undersökningarna ...................................

7,500: —

12,500: —

31,000: —

I

6,250: —

10,000: —

1,000: —

15,000: —

96,000: —

179,250

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders
-

tillägg till andre instruktören Jonas Wallander ........ 3,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola............ 4,800: —

7,800

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus prak
-

tiska handelsinstitut i Stockholm ................................ 20,000: —

n befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................... 15,000: —

„ handelsstipendier ............................................................ 20,000: — 55,000 —

Transport! 473,050|-—

16

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun .........................

Fiskerinäringens understöd :

Till stationerande af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande

af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande 25,000: —

För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 100,000: —

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen ............................................... 30,000

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen................................................ 100,000

ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ....................................................................... 124,850

„ återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................ 175,000

understöd åt de genom mjeltbrandsfarsoten sommaren

1899 lidande inom Skaraborgs län ............................ 20,000

Kronor. ö.

Transport! 473,050*—

14,000

125,000

449,850

Summa} 1,061,900!—

Anm. Rörande öfriga af Kongl. Maja föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln,

nemligen till undersökning af mindre hamnar och farleder m. m., för undersökning m. m. af

åtskilliga uppgifna kanal- och segelleder i mellersta Sverige, för anordnande af fabriksinspektion,

för nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, till ytterligare ett jernvägsspår

mellan Huddinge och Tumba stationer, för upprensning af inomskärsfarleder inom Bohuslän, för

utvidgning af segelrännan genom Kalmar sund, till vägars anläggning eller förbättring, till bro- och

hamnbyggnader m. m., till frostminskningsföretag och till dyrtidstillägg åt en del tjensteman och

betjente äfvensom extra anslag utom hufvudtitlarna till ny rörlig materiel vid statens jernvägar

och till fullbordan af statsbanan från Boden till Ytter-Morjärv m. m. kommer utskottet att framdeles

afgifva utlåtanden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:76 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret. s. 1 i texten