Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående användande af indragna kronofogdehäradsskrifvareoch länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster.
1900-04-30 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:71, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående användande af indragna kronofogdehäradsskrifvareoch länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
1
N:o 71.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
användande af indragna kronofogdehäradsskrifvareoch
länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster.
(2:a U. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för den 16 sistlidne februari, bar Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten proposition (n:o 48) föreslagit Riksdagen medgifva, att de
aflöningsbelopp, som blefve tillgängliga i följd af beslutad omreglering
af fögderierua och länsmansdistrikten på Öland, finge användas för inrättande
af en ny kronofogdetjenst och en ny bäradsskrifväretjenst i
Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenst i Östergötlands län och
en ny länsmanstjenst i Norrbottens län, äfvensom att för uppehållande
under år 1901 af ifrågavarande kronofogdetjenst och häradsskrifvaretjenst
samt den nya länsmanstjensten i Norrbottens län finge på extra
stat för samma år anvisas ett anslag af 8,400 kronor att utgå i den
mån sådant kunde vara erforderligt.
Enligt åberopade statsrådsprotokollet har chefen för civildepartementet
vid föredragning af detta ärende anmält, hurusom till Kongl.
Maj:t tid efter annan ingifvits framställningar i fråga om ändringar i
rikets administrativa indelning, afseende åstadkommande af dels ett nytt
fögderi inom Vesternorrlands län genom delning af Norra Ångermanlands
fögderi i två fögderier, livartdera med samma omfattning som
en livar af de nya domsagor, uti hvilka, enligt livad innevarande års
Bill. till Riksd. Prat. 1900. i Samt. 1 Afd. 48 Häft. (N:is 71—75.) 1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom aflåtim proposition, beslutit,
deri med berörda fögderi sammanfallande Norra Ångermanlands domsaga
komme att delas, dels ett nytt länsmansdistrikt genom delning af
Hellestads, Risinge och Vänga socknars länsmansdistrikt i Östergötlands
län i två distrikt, dels och ytterligare ett länsmansdistrikt genom delning
i tre distrikt af Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt i
Norrbottens län.
Genom kongl. cirkulärbrefvet den 24 maj 1877 i fråga om tjensteoch
lönereglering för landsstaten hade Kongl. Maj:ts befallningshafvafvande
i länet fått sig anbefaldt att afgifva yttranden, huruvida inom
det en hvar anförtrodda län antalet af kronofogde- och länsmanstjenster
kunde genom förändring af då bestämda tjenstgöringsområden minskas
eller tillökning i detta antal eller förändring för öfrigt af tjenstgöringsområden
funnes vara af omständigheterna oundgängligen påkallad. Till
följd häraf hade Kongl. Maj r is befallningshafvande i Östergötlands län
uti skrifvelse den 23 juli 1877 — med förmälan, hurusom rörelsen å
åtskilliga förut icke så betydliga platser inom länet och bland dem
Finspong så ökats, att förordnande af extra länsmän eller polistjenstemän
derstädes ansetts erforderligt, samt att på dessa platser dylikt
behof enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande komme att
fortfarande göra sig gällande, på samma gång vidsträcktheten och folkrikheten
af de länsmansdistrikt, dit de ifrågavarande platserna hörde,
gjorde en fördelning af desamma väl behöflig —- föreslagit, bland
annat, att Hellestads, Risinge och Vänga soclcnars länsmansdistrikt, hvartill
jemväl hörde delar af Kullerstads och Kimstads socknar, måtte fördelas
så, att Risinge socken med station vid Finspong komme att utgöra
ett särskildt länsmansdistrikt och återstoden af det nuvarande
jemte den norr om sjön Roxen belägna delen af Åkerbo härad, så snart
densamma blifvit i judicielt hänseende till Finspongs tingslag förlagd,
det andra, intill dess i framtiden möjligen Kimstads och Kullerstads
sockendelar, som lämpligen borde tillhöra Memmings härads länsmansdistrikt,
kunde varda äfven i judicielt hänseende till sistnämnda härad
förlagda.
Till följd af erhållen remiss hade kammarkollegium och statskontoret,
efter vederbörandes hörande, den 26 november 1880 afgifvit
utlåtande i ärendet och dervid, med öfverlemnande af uppgift å areal
och folkmängd i, bland andra, nu ifrågavarande länsmansdistrikt, förordat
bifall till den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna förändringen.
Sedan Kongl. Maj:t dels genom särskilda beslut den 22 juli 1887
förordnat, att de delar af Kimstads och Kullerstads socknar, hvilka till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottest Utlåtande N:o 71. •’
hörde Hellestads, Risinge och Vänga socknars länsmansdistrikt, skulle
förläggas till Memmings härads länsmansdistrikt, dels ock jemlikt beslut
den 22 oktober 1897 icke funnit skäl bifalla förslag om öfverflyttande
till G ullbergs härad af den till'' Åkerbo härad hörande, norr om sjön
Roxen belägna delen af Östra Hargs socken, hade Kongl. Maj :t genom
beslut den 27 maj 1898 med afseende a den langa tid, som förflutit
sedan Kongl. Majrts befallningshafvandes förslag afgifvits, anbefalt
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att inkomma med yttrande, huruvida
delning af'' förevarande länsmansdistrikt ansåges fortfarande höra ifrågakomma
och i sådant fall huruvida nu omförmälda och möjligen andra
under senare åren inträffade, på frågan inverkande förhållanden borde
föranleda ändring i förra delningsförslaget; och hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande till följd häraf uti skrifvelse^den 28 september 1898
anfört, att, ehuruväl länsmansdistriktet genom Kongl. Maj:ts ofvan berörda
beslut af den 22 juli 1887 i fråga om delar af Kimsiads och
Kullerstads socknar undergått någon minskning, den lättnad i tjenstegöromål,
som derigenom uppstått, mer än väl uppvägdes genom de
ökade besvär, som jernv ägs anläggningar, tillkomna nya vägar, nyinrättade
eller utvidgade industriella verk samt en derigenom ökad rörlig
arbetarebefolkning förorsakade; och då distriktet, oaktadt berörda minskning
i område, ännu hade en utsträckning af öfver sex qvadratmil med
en folkmängd af mera än 14,500 personer, funne Kongl. Maj:ts befallningshafvande
så starka skäl ännu föreligga för distriktets delning, att
Kong]. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig fortfarande böra iöreslå
en delning deraf på samma sätt som förut eller så, att Hellestads och
Vänga socknar förenades till ett länsmansdistrikt och att Risinge socken
med station vid Finspong bildade ett särskildt länsmansdistrikt för sig.
Af ofvan berörda uppgift rörande areal och folkmängd uti nu ifrågavarande
länsmansdistrikt, jemförd med statistiska centralbyråns uppgift
å folkmängden inom hvarje kommun m. m den 31 december 1897,
framginge — yttrade departementschefen — att genom bifall till det
föreliggande förslaget hvartdera distriktet skulle komma att hafva följande
areal och folkmängd, nemligen: Risinge länsmansdistrikt 326,81
qvadratkilometer och 6,730 invånare samt Hellestads och Vånga länsmansdistrikt
454,3 9 qvadratkilometer och 7,730 invånare. Jemtördes
det nuvarande länsmansdistriktet med öfriga länsmansdistrikt inom
länet, visade det sig, att Hellestads, Risinge och Vänga länsmansdistrikt
till arealen öfverträffades af endast ett dylikt distrikt, nemligen
Kinda härads södra, hvars areal utgjorde 838,18 qvadratkilometer, men
hvars folkmängd icke uppginge till mera än 10,553 personer, och i
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
anseende till folkmängden öfverträffades jemväl af endast ett länsmansdistrikt,
nemligen Göstrings, som hade 1.4,603 invånare, men en areal
af blott 665,4 4 qvadratkilometer.
Som nuvarande länsmannen i distriktet tillträdt sin innehafvande
befattning år 1879, vore han jemlikt kongl. kungörelsen den 31 maj
1878 underkastad den reglering af tjenstgöringsområde, som kunda varda
föreskrifven.
Vidare har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrlottens län uti skrifvelse den 20 december 1897
gjort framställning i fråga om delning i tre distrikt af Piteå norra och
Piteå södra länsmansdistrikt och dervid anfört, att Piteå socken och den
derifrån utbrutna Elfsby socken för närvarande utgjorde två länsman sdistrikt
sålunda, att norra och mindre delen af Piteå socken jemte Elfsby
socken bildade Piteå norra distrikt samt södra delen af Piteå socken
innefattade Piteå södra distrikt; att af berörda distrikt, det förra med
en areal af omkring 26,5 qvadratnymil, hyste öfver 11,700 invånare;
och^ det senare hade en ytvidd af omkring 22,5 qvadratnymil med 10,100
invånare; att denna indelning förefunnits öfver 50 år, under hvilken
tid folkmängden i distrikten fördubblats och längden af de allmänna
vägarna derstädes ökats i ännu större proportion; att afståndet från
länsmännens hemvist till distriktens aflägsnaste utkanter utgjorde två
dryga dagsresor, hvarunder i saknad af banad väg långa sträckor ofta
måste tillryggaläggas till lots; att länsmännens resor fördenskull blefve
i hög. grad tidsödande och besvärliga äfvensom kostsamma för såväl
dem sjelfva som allmänheten; att behofvet af en delning och omreglering
af ifrågavarande distrikt derför blifvit alltmera känbart, i den mån
länsmännens mångskiftande åligganden och göromål ökats; samt att
krafvet på regleringens snara genomförande numera ej läte sig afvisa,
sedan Elfsby socken utbrutits till särskildt tingslag och till följd af norra
stambanans framdragande och deraf föranledda talrika inflyttningar af
löst folk. från sydligare orter länsmännens arbete med handräckningsoch
ordningsmål väsentligen ökats.
Tillika hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat ej
mindre en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifven skrift, deri
Elfsby sockens kommunalnämnd, på grund af nämnden vid kommunalstämma
den 11 juli 1897 lemnadt uppdrag och med åberopande af
utdrag utaf det vid samma stämma förda protokoll, anhållit, att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ville vidtaga åtgärder i syfte att Elfsby
socken måtte erhålla egen länsman med hemvist i Elfsby kyrkoby, till
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
5
stöd hvarför anförts, att lagöfverträdelser i betydlig utsträckning egde
rum dels genom olaga gårdfarihandel och dels genom lönkrögeri, utan
att under nuvarande förhållanden några afsevärda åtgärder för hämmande
af berörda missförhållanden kunde vidtagas, än äfven yttranden, som
med anledning af kommunalnämndens omförmälda skrift infordrats
från länsmännen uti ifrågavarande distrikt äfvensom vederbörande
kronofogde.
Länsmannen i Piteå norra distrikt hade, med upplysning att Elfsby
temligen folkrika kyrkoby vore belägen på ett afstånd af 4,6 mil från
länsmannens bostad i Öjebyn, tillstyrkt Elfsby sockens afskiljande från
sistnämnda distrikt samt tillika, med afseende på de förbättrade kommunikationer,
som under senare åren kommit Elfsby socken och öfre
eller nordvestra delen af Piteå socken till godo genom norra stambanans
framdragande och den så kallade militärvägens anläggande genom
omförmälda bygder, föreslagit, att Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt
skulle delas på det sätt, att ett nytt distrikt med benämning
Elfsby distrikt bildades genom utbrytande dels från Piteå norra
distrikt af Elfsby socken med en areal af omkring 16 qvadratmil och
4,600 invånare, dels ock från Piteå södra distrikt af Piteå sockens
nordvestra del, hvilket område med derå befintliga två jernvägsstationer
och några banvaktstugor omfattade, förutom kronomarker, 38 å en
vid länsmannens yttrande fogad förteckning upptagna, till större delen
å ömse sidor om jernvägslinien, vid militärvägen och vid den så
kallade Arvidsjaursvägen belägna byar, hemman och lägenheter och
innehölle en areal af mellan 7 och 8 qvadratmil med en folkmängd af
885 personer, samt att Piteå södra och Piteå norra länsmansdistrikt
skulle utgöras af hvad utaf de nuvarande distrikten återstode efter
utbrytningen af nyss omförmälda områden, dervid det förra komme att
erhålla en areal af omkring 16 qvadratmil med 9,214 invånare och det
senare en areal af mellan 9 och 10 qvadratmil med 7,102 invånare.
Länsmannen i Piteå södra distrikt hade framstält ett i hufvudsak
enahanda förslag som länsmannen i norra distriktet.
T. f. kronofogden i Piteå fögderi hade biträdt länsmännens förslag
under anförande tillika, att genom bifall till förslaget folkmängden i det
ifrågasatta nya distriktet visserligen till en början skulle blifva betydligt
mindre än i ett hvart af de båda öfriga, men att, då arealen blefve
större samt folkmängden i Elfsby socken vore stadd i så hastig tillväxt,
att invånareantalet i distriktet sannolikt snart blefve jemförligt
med folkmängden i hvardera af de båda öfriga distrikten, förstberörda
olikhet ej syntes vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder för di
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
striktens reglering på sätt föreslagits, helst efter framdragandet af
norra stambanan i dessa trakter samt tillkomsten af Arvidsjaursvägen
och den så kallade militärvägen kommunikationerna i nordvestra delen
af Piteå socken vore sådana, att en i Elfsbyn bosatt länsman hade
betydligt lättare att ombesörja der förefallande tjenstegöromål än länsmannen
i Piteå södra distrikt, som bodde invid Piteå stad.
Beträffande de sålunda framstälda förslagen i fråga om länsmansdistriktens
delning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, att
den af Elfsby socknemän ifrågasatta anordningen skulle afhjelpa de
anmärkta missförhållandena endast hvad auginge norra länsmansdistriktet,
hvaremot behofvet af det södra distriktets delning skulle qvarstå
lika trängande som förut, samt vidare anfört att, då befolkningen inom
nuvarande distriktet vore ytterst ojemnt fördelad, i det att fyra femtedelar
vore samlade inom ett temligen begränsadt område vid kusten
och återstoden spridd på de vidsträckta inre trakterna, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande åtminstone ej för det närvarande kunde förorda en
delning af detta distrikt i två särskilda distrikt och i följd deraf ej
heller kunde biträda regleriugsförslaget sådant det af socknemännen
framstälts, men att Kongl. Maj:ts befallningshafvande deremot ansåge
förhållandena lämpligen kunna ordnas i öfverensstämmelse med hvad
t. f. kronofogden och länsmannen i Piteå norra distrikt föreslagit; och
hade på grund af det anförda Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält,
att Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt måtte delas i tre
distrikt på sätt ofvan närmare angifvits, äfvensom medel beredas för
aflönande af länsmannen uti det ifrågasatta nya distriktet.
Till följd af erhållen remiss hade kammarkollegium och statskontoret
den 4 mars 1898 afgifvit gemensamt utlåtande i ärendet och
deri meddelat, bland annat, att Norrbottens län med undantag af Lappmarken
eller den del deraf, som utgjorde det så kallade nedra landet,
för närvarande vore fördeladt i elfva ordinarie länsmansdistrikt, hvilkas
sammanlagda areal enligt statistiska centralbyråns berättelse för år
1890 utgjorde 27,320,6 5 qvadratkilometer med eu folkmängd enligt
1896 års mantalslängder af 85,957 personer, hvadan i medeltal belöpte
å ett distrikt 2,483,7 qvadratkilometer med en folkmängd af 7,814
personer.
Vid jemförelse med andra länsmansdistrikt inom nedra landet af
Norrbottens län framginge, att Piteå norra och Piteå södra distrikt hade
mindre ytvidd, det förra än fyra och det senare än fem af de öfriga
distrikten, af hvilka emellertid två utgjordes af Öfver Luleå och Pajala
distrikt, hvarest funnes anstäld extra länsman; att deras folkmängd
7
Statsutskottets Utlåtande N:ö ?i.
vore större än i flertalet af de ändra distrikten, dock mindre än i
Neder Kalix, och, hvad beträffade Piteå södra distrikt, ej fullt lika^stor
som i Neder Luleå och öfver Luleå distrikt; samt att Piteå södra
distrikt hade mindre och Piteå norra distrikt något större areal, men
båda större folkmängd än medeltalet för ett distrikt.
Ehuru sålunda med hänsyn till areal och folkmängd en delning
af nu ifrågavarande två länsmansdistrikt icke syntes vara mera påkallad
än en reglering af några af de öfriga distrikten inom länet,
ansåge embetsverken emellertid dessa båda distrikts ansenliga areal i
förening med deras stora och — såsom vitsordats i fråga om åtminstone
en del af det ena distriktet — i stark tillväxt stadda folkmängd
gifva stöd för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade åsigt,
att krafvet på en reglerings snara genomförande numera ej läte sig
afvisa. Härvid skulle väl kunna erinras, att biträde för länsmansgöromålens
behöriga handhafvande skulle, på sätt skett inom Pajala
och Öfver Luleå distrikt, känna beredas genom anställande af en extra
länsman, hvilkens tjenstgöringsområde finge af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
närmare bestämmas. Men då den kännedom om ort och
personer samt om lokala förhållanden i öfrigt äfvensom den erfarenhet
i allmänhet, hvilka vore af den största betydelse för ett verksamt utöfvande
af en länsmanstjenst, ej kunde förväntas hos en extra länsman,
hvilkens tjenstgöring måste blifva mer eller mindre tillfällig, ansåge
embetsverken Kongl. Majrts befallningshafvandes framställning vara
förtjent af allt afseende.
Af de nuvarande länsmännen i ifrågavarande två distrikt hade
den ene, länsmannen i norra distriktet J. O. Nyström, enligt hvad i
statsrådsprotokollet meddelas, tillträdt sin innehafvande befattning år
1875, men, enär han då på grund af kongl. cirkuläret den 7 mars
1873 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnats endast tillsvidare,
åtnjöte han nu löneförmåner enligt den genom kong], brefvet den 31
maj 1878 faststälda stat och vore alltså enligt förut åberopade kungörelse
af sistnämnda dag pligtig att underkasta sig reglering af tjenstgöringsområdet
i likhet med hvad som gälde för länsmannen i södra
distriktet F. W. Bucht, hvilken tillsatts år 1896.
Uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands
lön den 13 november 1899 ingifven skrift hade kronofogden i Norra
Ångermanlands fögderi J. O. Domeij, hvilken redan år 1892 gjort framställning
i enahanda syfte, ånyo framhållit behofvet af nämnda fögderis
delning och i sådant afseende nu och vid föregående tillfället anfört,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
att fögderiet, som bestode af 14 socknar, fördelade på 8 länsmansdistrikt,
vore till ytvidden större än något af Upsala, Södermanlands,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus samt Vestmanlands län; att fögderiets folkmängd, som vid 1881
års slut utgjort 42,104, vid utgfingen af år 1891 uppgått till 48,098
personer samt numera, oaktadt Örnsköldsvik såsom stad derifrån skilts,
stigit till omkring 50,000 personer; att näringslifvet inom fögderiet
företedde en hastig utveckling, hvad beträffade såväl jordbruk, handel,
och handtverk som i synnerhet sågverksrörelse; att denna folkmängdstillväxt
äfvensom utvecklingen på det ekonomiska området i sin ordning
återverkat på fögderigöromålen; att i bötesförteckningarna debiterats
för 1898 års förra hälft 3,051 kronor 75 öre och för senare
hälften af samma år 5,150 kronor 75 öre samt för 1899 års förra hälft
6,723 kronor 25 öre; att i dagboken för utsökningsmål varit antecknade
för år 1896 349 mål, för år 1897 318 mål, för år 1898 219 mål och
för den gångna delen af år 1899 256 mål, men att vid tider af ekonomiskt
betryck ifrågavarande måls antal blefve vida större och en gång
under ett år uppgått till 1,500; att af handräckningsskrifvelser för utfående
af krono- och kommunalutskylder, församlingsafgifter och böter,
hvilka, påförda utom fögderiet, skolat hos personer inom fögderiet uttagas,
funnes upptagna i 1897 års diarium för ankommande tjensteärenden
602 nummer och i 1898 års diarium 525 nummer; att 1897
års diarium för utgående tjensteskrifvelser innehölle 2,826 nummer och
motsvarande diarium för år 1898 2,872 nummer; samt att 1898 års
uppbördssumma, levererad till länets ränteri före den 30 april 1899,
uppgått till 159,431 kronor 12 öre, deraf allmän bevillning 28,753
kronor 43 öre; att, då kronofogden icke kunde ensam medhinna skötandet
af göromålen, han ständigt måste hafva ett biträde till sin hjelp,
men detta oaktadt sjelf endast undantagsvis hade tillfälle till verksamhet
ute i fögderiet; att tillsynen öfver vägar samt öfvervakande af
ordning och säkerhet inom fögderiet derför i det hela måste öfverlåtas
åt länsmännen, hvilka emellertid under sådana förhållanden vore utan
en väl behöflig kontroll beträffande utöfningen af sin tjenst.
Med öfverlemnande af ofvan berörda skrift, hvarå nuvarande
häradsskrifvaren i Norra Ångermanlands fögderi Ragnar Augustin tecknat.
förklaring af innehåll, att han endast under det vilkor medgåfve
fögderiets delning, att han finge bibehållas såsom häradsskrifvare för
båda de fögderier, som genom delningen kunde uppkomma, hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 14 november 1899 hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd ledande dertill, att Norra Ånger
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
9
manlands fögderi måtte varda snarast möjligt deladt i två fögderier,
omfattande det ena Arnäs och Själevads tingslag samt det andra Nätra
och Nordingrå tingslag; till stöd för hvilken hemställan Kongl. Maj:ts
befallningshafvande åberopat hvad af kronofogden Domeij anförts om
behofvet af fögderidelningen samt vidare betonat, hurusom, med afseende
derå att det ena industriella verket efter det andra uppstode
inom fögderiet och att folkmängden derstädes under de sista fem åren
visade en jemn och stadig tillväxt, icke den ringaste anledning funnes
att antaga annat än att fögderigöromålen fortfarande skulle i en oroväckande
grad ökas; hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande, särskilt
med anledning af häradsskrifvaren Augustins ofvan omförmälda
förklaring, erinrat, att Augustin vore ovilkorligt förbunden att underkasta
sig den reglering af tjenstgöringsområde, som kunde varda föreskrifven.
Till följd af erhållen remiss hade;,"kammarkollegium och statskontoret
häröfver afgifvit utlåtande af den 22 december 1899 och deri
anfört, att med afseende å hvad i ärendet meddelats angående förhållandena
inom Norra Ångermanlands fögderi, hvars folkmängd vid 1898
års slut uppgått till 50,189 personer och med 24 procent öfverstigit
medeltalet af folkmängden i länets nuvarande fem fögderier, embetsverken
ansåge, att skäl för en delning af fögderiet förefunnes; och då
embetsverken tillstyrkt väckt förslag om sammanslagning af Ölands
Norra och Södra Mots fögderier i Kalmar län till ett fögderi, funne sig
embetsverken under förutsättning af bifall till sistberörda förslag, hvarigenom
en kronofogdelön ocli en häradsskrifvarelön skulle komma att
för statsverket besparas, kunna med sitt förord understödja den nu
gjorda framställningen om delning af Norra Ångermanlands fögderi.
I fråga om sättet för denna delning hade embetsverken ej något
att erinra mot Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes derom framstälda
förslag, enligt hvilket hvardera af de två genom delningen uppkommande
fögderierna skulle komma att omfatta sju socknar, fyra länsmansdistrikt
och två tingslag samt det ena af fögderierna erhålla eu
areal af 2,837,38 qvadratkilometer med en befolkning, som vid 1898
års slut uppgått till 25,871 personer, och det andra fögderiet få eu ytvidd
af 4,570,7 7 qvadratkilometer med ett invånareantal, som vid nämnda
tid utgjort 24,318 personer; hemställande embetsverken, att det fögderi,
som skulle omfatta Arnäs och Själevads tingslag, måtte benämnas Norra
Ångermanlands öfre fögderi och det andra nya fögderiet erhålla benämningen
Norra Ångermanlands nedre fögderi.
liih. till Utfall. Prat. IDOG. -i Sand. 1 Afd. 48 Häfl.
‘>
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
Häradsskrifvaren Augustins uttalade åstundan att vid en delning
af fögderiet bibehållas såsom häradsskrifvare för båda de fögderier,
som genom delningen kunde uppkomma, ansåge embetsverken ej böra
vinna afseende, utan då Augustin, hvilken utnämnts till häradsskrifvare
år 1895, på grund af kongl. kungörelsen den 28 maj 1880 vore pligtig
underkasta sig den reglering af tjenstgöringsområde, som kunde varda
föreskrifven, samt den minskning i inkomster, som genom inskränkning
i tjenstgöringsdistrikt för honom kunde uppkomma, enligt embetsverkens
förmenande, motsvarades af väsentlig lindring i arbete och utgifter
för tjenstens skötande, syntes Augustin uti ifrågavarande afseende
icke skäligen kunna gorå anspråk på annan förmån än att, om han vid
tidpunkten för fögderiets delning ännu innehade häradsskrifvare^’ensten
derstädes, han egde såsom tjenstgöringsdistrikt bibehålla det af de genom
delningen uppkommande fögderierna, som han företrädesvis önskade.
En liknande förmån ansåge embetsverken ock böra medgifvas
kronofogden Domeij i afseende å kronofogdetjensterna i de två nya
fögderierna.
Derest Kongl. Maj:t bifölle hvad sålunda i ena och andra hänseendet
föreslagits och tillika funne delningen af Norra Ångermanlands
fögderi böra inträda förr än i följd af sammanslagningen af Ölands
norra och Södra Mots fögderier en kronofogdelön och en häradsskrifvarelön
blefve lediga, komme under mellantiden en förhöjning i anslaget
till landsstaterna i länen att erfordras med följande belopp, nemligen:
till en kronofogde
lön ................................................................... kronor 3,000: —
tjenstgöringspenningar .............................. „ 1,000: —
expensmedel .............................................. „ 300: — 4,300:_
till en häradsskrifvare
lön ......... kronor 2,000: —
tjenstgöringspenningar ............................. „ 500:-- 2,500: —
tillsammans kronor 6,800: —
Vid embetsverkens utlåtande hade till upplysning i ärendet fogats
följande tablåer:
Statsutskottets Utåtande N:o 71.
11
N:o I.
Tablå öfver areal och folkmängd inom de aårskilda fögderierna i
Vesternorrlands län.
| |
Areal i qvadratkilom.
enligt K. Sidenbladhs
år 1898 utgifna handbok
rörande Sveriges kom- muner i administrativt
m. fl. hänseenden.
Folkmängd den 31
december 1898 enligt af
kong!, statistiska cen- tralbyrån meddelad
uppgift.
hvarje
särskildt
fögderi.
medeltal
för ett
fögderi.
hvarje
särskildt
fögderi.
medeltal
för ett
fögderi.
Medelpads Östra fögderi ...........................
2,556, s s
— -
45,737
- -
Medelpads Vestra » ...........................
4,911,21
—
31,323
—
Södra Ångermanlands Nedre fögderi .........
2,720,4 3
—
41,866
- -
Södra Ångermanlands Öfre » ............
7,874,4 6
—
33,255
- -
Norra Ångermanlands » ............
7,408,15
5,094,i i
50,189
40,474
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 7It
N o 2.
Tablå öfver areal och folkmängd m. m. i de två fögderier, uti hvilka Norra
Ångermanlands fögderi enligt framstäldt förslag skulle fördelas.
.....................................
Areal enligt
K. Siden- bladhs år
Folkmängd
1898 utgifna
den 31 dec.
1 fin -
Fögderier.
Socknar.
handbok rör. 1898 enl. k.
Sveriges stat. central-
mans-
distrikt.
Tingslag.
kommuner i
administra- tivt m. fl.
hänseenden.
byråns upp- gift.
Norra
Själevad .................................
323,0 7
6,326
! i
|
Ångerman- lands öfre
Mo.........................................
177,29
2,060
1
1 1
|
Björna ....................................
939,6 9
2,753
l i
1
Trehörningsjö ..................
261,6 8
1,554
)
Arnäs .....................................
335,95
6,09S
1 1 !
1
Galeas......................................
490,4 7
3,114
Grundsunda ..............................
309,29
3,966
1
Summa
2,837,8 8
25,871
4 |
2
Norra
Nordingrä .................................
205,oo
3,679
I
Ångerman- lands nedre
Ullånger...................................
164, G 4
1,856
1 1
[
i
Vibyggerå.................................
227,2 2
2,206
)
Nätra.......................................
362,12
5,285
1
Sidensjö ..............................
394,ig
2,646
l 1
)
i
Skorped...................................
513,7 5
2,118
Anundsjö ................................
2,703,8 8
6,528
1
Summa
4,570,7 7
24,318
4
2
För egen del har departementschefen anfört följande:
Enligt hvad ofvan omnämts, skulle alltså behöfvas följande nya
tjenstår, nemligen: en kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst i
Vesternorrlands län samt en länsmanstjenst i Östergötlands län och en
länsmanstjenst i Norrbottens län. För inrättandet af dessa tjenster
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
13
skulle utan ökad kostnad för statsverket nödiga medel beredas från de
aftoningsbelopp, som blefve tillgängliga genom den af Kongl. Magt
förut samma dag beslutade sammanslagningen af de två fögderierna
och omregleringen af länsmansdistrikten på Öland, genom hvilken omreglering
två länsmanslöner blefve derstädes obehöfliga. Beträffande
tiden då dessa aflöningar blefve disponibla, vore dock att märka, att
endast en länsmanslön kunde beräknas blifva ledig att redan från 1901
års ingång för nu ifrågavarande ändamål användas, under det att en
kronofogdelön och eu länsmanslön icke blefve tillgängliga förr än från
och med året näst efter det, under hvilket vederbörande tjensteinnehafvare,
af hvilka kronofogden vore född år 1843 och länsmannen år
1840, uppnått den för rättighet till pension föreskrifna lefnads- och
tjensteålder eller ock dessförinnan från tjensten afgått, samt en häradsskrifvarelön
kunde disponeras först från och med året näst efter det,
hvarunder någon af de två häradsskrifvarne på Öland, af hvilka den
ene vore född år 1845 och den andre år 1848, från tjensten afgått, då
den qvarstående häradsskrifvaren hade att, öfvertaga jemväl den afgångnes
tjenstebefattning. Då det likväl syntes vara af vigt, att samtliga
nu föreslagna regleringar blefve så snart som möjligt genomförda,
ansåge departementschefen att, intilldess derför erforderliga lönebelopp
blefve disponibla, särskildt anslag borde härför beredas.
Till aflöning af en kronofogde och en häradsskrifvare erfordrades,
på sätt ofvan nämnts, tillsammans 6,800 kronor, och för en länsman
utgjorde aflöningen enligt faststäld stat lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar
600 kronor och expensmedel 100 kronor eller tillhopa 1,600
kronor. Anslagsbehofvet belöpte sig således till 8,400 kronor.
Då departementschefen funne de gjorda framställningarne om
inrättandet af de ifrågasatta nya landsstatstjensterna ega fog för sig,
hemstälde han om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande proposition.
På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må
a) medgifva, att de aftöningsbelopp, som blifva
tillgängliga i följd af beslutad omreglering af fögderierna
och länsmansdistrikten på Öland, må användas
för inrättande af en ny kronofogdetjenst och eu
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
ny häradsskrifvaretjenst i Vesternorrlands län samt.
en ny länsmanstj enst i Östergötlands län och en ny
länsmanstjenst i Norrbottens län; samt
b) för uppehållande under år 1901 af ifrågavarande
kronofogde^’en st och häradsskrifvaretjenst samt den
nya länsmanstjensten i Norrbottens län på extra stat
för samma år anvisa ett anslag af 8,400 kronor att
utgå i den mån sådant kan varda erforderligt.
Stockholm den 30 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.