Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående användande af indragna kronofogdehäradsskrifvareoch länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster.

1900-04-30 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:71, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående användande af indragna kronofogdehäradsskrifvareoch länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

1

N:o 71.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående

användande af indragna kronofogdehäradsskrifvareoch

länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster.

(2:a U. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 16 sistlidne februari, bar Kongl. Maj:t i en samma

dag aflåten proposition (n:o 48) föreslagit Riksdagen medgifva, att de

aflöningsbelopp, som blefve tillgängliga i följd af beslutad omreglering

af fögderierua och länsmansdistrikten på Öland, finge användas för inrättande

af en ny kronofogdetjenst och en ny bäradsskrifväretjenst i

Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenst i Östergötlands län och

en ny länsmanstjenst i Norrbottens län, äfvensom att för uppehållande

under år 1901 af ifrågavarande kronofogdetjenst och häradsskrifvaretjenst

samt den nya länsmanstjensten i Norrbottens län finge på extra

stat för samma år anvisas ett anslag af 8,400 kronor att utgå i den

mån sådant kunde vara erforderligt.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet har chefen för civildepartementet

vid föredragning af detta ärende anmält, hurusom till Kongl.

Maj:t tid efter annan ingifvits framställningar i fråga om ändringar i

rikets administrativa indelning, afseende åstadkommande af dels ett nytt

fögderi inom Vesternorrlands län genom delning af Norra Ångermanlands

fögderi i två fögderier, livartdera med samma omfattning som

en livar af de nya domsagor, uti hvilka, enligt livad innevarande års

Bill. till Riksd. Prat. 1900. i Samt. 1 Afd. 48 Häft. (N:is 71—75.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom aflåtim proposition, beslutit,

deri med berörda fögderi sammanfallande Norra Ångermanlands domsaga

komme att delas, dels ett nytt länsmansdistrikt genom delning af

Hellestads, Risinge och Vänga socknars länsmansdistrikt i Östergötlands

län i två distrikt, dels och ytterligare ett länsmansdistrikt genom delning

i tre distrikt af Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt i

Norrbottens län.

Genom kongl. cirkulärbrefvet den 24 maj 1877 i fråga om tjensteoch

lönereglering för landsstaten hade Kongl. Maj:ts befallningshafvafvande

i länet fått sig anbefaldt att afgifva yttranden, huruvida inom

det en hvar anförtrodda län antalet af kronofogde- och länsmanstjenster

kunde genom förändring af då bestämda tjenstgöringsområden minskas

eller tillökning i detta antal eller förändring för öfrigt af tjenstgöringsområden

funnes vara af omständigheterna oundgängligen påkallad. Till

följd häraf hade Kongl. Maj r is befallningshafvande i Östergötlands län

uti skrifvelse den 23 juli 1877 — med förmälan, hurusom rörelsen å

åtskilliga förut icke så betydliga platser inom länet och bland dem

Finspong så ökats, att förordnande af extra länsmän eller polistjenstemän

derstädes ansetts erforderligt, samt att på dessa platser dylikt

behof enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande komme att

fortfarande göra sig gällande, på samma gång vidsträcktheten och folkrikheten

af de länsmansdistrikt, dit de ifrågavarande platserna hörde,

gjorde en fördelning af desamma väl behöflig —- föreslagit, bland

annat, att Hellestads, Risinge och Vänga soclcnars länsmansdistrikt, hvartill

jemväl hörde delar af Kullerstads och Kimstads socknar, måtte fördelas

så, att Risinge socken med station vid Finspong komme att utgöra

ett särskildt länsmansdistrikt och återstoden af det nuvarande

jemte den norr om sjön Roxen belägna delen af Åkerbo härad, så snart

densamma blifvit i judicielt hänseende till Finspongs tingslag förlagd,

det andra, intill dess i framtiden möjligen Kimstads och Kullerstads

sockendelar, som lämpligen borde tillhöra Memmings härads länsmansdistrikt,

kunde varda äfven i judicielt hänseende till sistnämnda härad

förlagda.

Till följd af erhållen remiss hade kammarkollegium och statskontoret,

efter vederbörandes hörande, den 26 november 1880 afgifvit

utlåtande i ärendet och dervid, med öfverlemnande af uppgift å areal

och folkmängd i, bland andra, nu ifrågavarande länsmansdistrikt, förordat

bifall till den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna förändringen.

Sedan Kongl. Maj:t dels genom särskilda beslut den 22 juli 1887

förordnat, att de delar af Kimstads och Kullerstads socknar, hvilka till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottest Utlåtande N:o 71. •’

hörde Hellestads, Risinge och Vänga socknars länsmansdistrikt, skulle

förläggas till Memmings härads länsmansdistrikt, dels ock jemlikt beslut

den 22 oktober 1897 icke funnit skäl bifalla förslag om öfverflyttande

till G ullbergs härad af den till'' Åkerbo härad hörande, norr om sjön

Roxen belägna delen af Östra Hargs socken, hade Kongl. Maj :t genom

beslut den 27 maj 1898 med afseende a den langa tid, som förflutit

sedan Kongl. Majrts befallningshafvandes förslag afgifvits, anbefalt

Kongl. Maj:ts befallningshafvande att inkomma med yttrande, huruvida

delning af'' förevarande länsmansdistrikt ansåges fortfarande höra ifrågakomma

och i sådant fall huruvida nu omförmälda och möjligen andra

under senare åren inträffade, på frågan inverkande förhållanden borde

föranleda ändring i förra delningsförslaget; och hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till följd häraf uti skrifvelse^den 28 september 1898

anfört, att, ehuruväl länsmansdistriktet genom Kongl. Maj:ts ofvan berörda

beslut af den 22 juli 1887 i fråga om delar af Kimsiads och

Kullerstads socknar undergått någon minskning, den lättnad i tjenstegöromål,

som derigenom uppstått, mer än väl uppvägdes genom de

ökade besvär, som jernv ägs anläggningar, tillkomna nya vägar, nyinrättade

eller utvidgade industriella verk samt en derigenom ökad rörlig

arbetarebefolkning förorsakade; och då distriktet, oaktadt berörda minskning

i område, ännu hade en utsträckning af öfver sex qvadratmil med

en folkmängd af mera än 14,500 personer, funne Kongl. Maj:ts befallningshafvande

så starka skäl ännu föreligga för distriktets delning, att

Kong]. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig fortfarande böra iöreslå

en delning deraf på samma sätt som förut eller så, att Hellestads och

Vänga socknar förenades till ett länsmansdistrikt och att Risinge socken

med station vid Finspong bildade ett särskildt länsmansdistrikt för sig.

Af ofvan berörda uppgift rörande areal och folkmängd uti nu ifrågavarande

länsmansdistrikt, jemförd med statistiska centralbyråns uppgift

å folkmängden inom hvarje kommun m. m den 31 december 1897,

framginge — yttrade departementschefen — att genom bifall till det

föreliggande förslaget hvartdera distriktet skulle komma att hafva följande

areal och folkmängd, nemligen: Risinge länsmansdistrikt 326,81

qvadratkilometer och 6,730 invånare samt Hellestads och Vånga länsmansdistrikt

454,3 9 qvadratkilometer och 7,730 invånare. Jemtördes

det nuvarande länsmansdistriktet med öfriga länsmansdistrikt inom

länet, visade det sig, att Hellestads, Risinge och Vänga länsmansdistrikt

till arealen öfverträffades af endast ett dylikt distrikt, nemligen

Kinda härads södra, hvars areal utgjorde 838,18 qvadratkilometer, men

hvars folkmängd icke uppginge till mera än 10,553 personer, och i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

anseende till folkmängden öfverträffades jemväl af endast ett länsmansdistrikt,

nemligen Göstrings, som hade 1.4,603 invånare, men en areal

af blott 665,4 4 qvadratkilometer.

Som nuvarande länsmannen i distriktet tillträdt sin innehafvande

befattning år 1879, vore han jemlikt kongl. kungörelsen den 31 maj

1878 underkastad den reglering af tjenstgöringsområde, som kunda varda

föreskrifven.

Vidare har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrlottens län uti skrifvelse den 20 december 1897

gjort framställning i fråga om delning i tre distrikt af Piteå norra och

Piteå södra länsmansdistrikt och dervid anfört, att Piteå socken och den

derifrån utbrutna Elfsby socken för närvarande utgjorde två länsman sdistrikt

sålunda, att norra och mindre delen af Piteå socken jemte Elfsby

socken bildade Piteå norra distrikt samt södra delen af Piteå socken

innefattade Piteå södra distrikt; att af berörda distrikt, det förra med

en areal af omkring 26,5 qvadratnymil, hyste öfver 11,700 invånare;

och^ det senare hade en ytvidd af omkring 22,5 qvadratnymil med 10,100

invånare; att denna indelning förefunnits öfver 50 år, under hvilken

tid folkmängden i distrikten fördubblats och längden af de allmänna

vägarna derstädes ökats i ännu större proportion; att afståndet från

länsmännens hemvist till distriktens aflägsnaste utkanter utgjorde två

dryga dagsresor, hvarunder i saknad af banad väg långa sträckor ofta

måste tillryggaläggas till lots; att länsmännens resor fördenskull blefve

i hög. grad tidsödande och besvärliga äfvensom kostsamma för såväl

dem sjelfva som allmänheten; att behofvet af en delning och omreglering

af ifrågavarande distrikt derför blifvit alltmera känbart, i den mån

länsmännens mångskiftande åligganden och göromål ökats; samt att

krafvet på regleringens snara genomförande numera ej läte sig afvisa,

sedan Elfsby socken utbrutits till särskildt tingslag och till följd af norra

stambanans framdragande och deraf föranledda talrika inflyttningar af

löst folk. från sydligare orter länsmännens arbete med handräckningsoch

ordningsmål väsentligen ökats.

Tillika hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat ej

mindre en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifven skrift, deri

Elfsby sockens kommunalnämnd, på grund af nämnden vid kommunalstämma

den 11 juli 1897 lemnadt uppdrag och med åberopande af

utdrag utaf det vid samma stämma förda protokoll, anhållit, att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ville vidtaga åtgärder i syfte att Elfsby

socken måtte erhålla egen länsman med hemvist i Elfsby kyrkoby, till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

5

stöd hvarför anförts, att lagöfverträdelser i betydlig utsträckning egde

rum dels genom olaga gårdfarihandel och dels genom lönkrögeri, utan

att under nuvarande förhållanden några afsevärda åtgärder för hämmande

af berörda missförhållanden kunde vidtagas, än äfven yttranden, som

med anledning af kommunalnämndens omförmälda skrift infordrats

från länsmännen uti ifrågavarande distrikt äfvensom vederbörande

kronofogde.

Länsmannen i Piteå norra distrikt hade, med upplysning att Elfsby

temligen folkrika kyrkoby vore belägen på ett afstånd af 4,6 mil från

länsmannens bostad i Öjebyn, tillstyrkt Elfsby sockens afskiljande från

sistnämnda distrikt samt tillika, med afseende på de förbättrade kommunikationer,

som under senare åren kommit Elfsby socken och öfre

eller nordvestra delen af Piteå socken till godo genom norra stambanans

framdragande och den så kallade militärvägens anläggande genom

omförmälda bygder, föreslagit, att Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt

skulle delas på det sätt, att ett nytt distrikt med benämning

Elfsby distrikt bildades genom utbrytande dels från Piteå norra

distrikt af Elfsby socken med en areal af omkring 16 qvadratmil och

4,600 invånare, dels ock från Piteå södra distrikt af Piteå sockens

nordvestra del, hvilket område med derå befintliga två jernvägsstationer

och några banvaktstugor omfattade, förutom kronomarker, 38 å en

vid länsmannens yttrande fogad förteckning upptagna, till större delen

å ömse sidor om jernvägslinien, vid militärvägen och vid den så

kallade Arvidsjaursvägen belägna byar, hemman och lägenheter och

innehölle en areal af mellan 7 och 8 qvadratmil med en folkmängd af

885 personer, samt att Piteå södra och Piteå norra länsmansdistrikt

skulle utgöras af hvad utaf de nuvarande distrikten återstode efter

utbrytningen af nyss omförmälda områden, dervid det förra komme att

erhålla en areal af omkring 16 qvadratmil med 9,214 invånare och det

senare en areal af mellan 9 och 10 qvadratmil med 7,102 invånare.

Länsmannen i Piteå södra distrikt hade framstält ett i hufvudsak

enahanda förslag som länsmannen i norra distriktet.

T. f. kronofogden i Piteå fögderi hade biträdt länsmännens förslag

under anförande tillika, att genom bifall till förslaget folkmängden i det

ifrågasatta nya distriktet visserligen till en början skulle blifva betydligt

mindre än i ett hvart af de båda öfriga, men att, då arealen blefve

större samt folkmängden i Elfsby socken vore stadd i så hastig tillväxt,

att invånareantalet i distriktet sannolikt snart blefve jemförligt

med folkmängden i hvardera af de båda öfriga distrikten, förstberörda

olikhet ej syntes vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder för di
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

striktens reglering på sätt föreslagits, helst efter framdragandet af

norra stambanan i dessa trakter samt tillkomsten af Arvidsjaursvägen

och den så kallade militärvägen kommunikationerna i nordvestra delen

af Piteå socken vore sådana, att en i Elfsbyn bosatt länsman hade

betydligt lättare att ombesörja der förefallande tjenstegöromål än länsmannen

i Piteå södra distrikt, som bodde invid Piteå stad.

Beträffande de sålunda framstälda förslagen i fråga om länsmansdistriktens

delning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, att

den af Elfsby socknemän ifrågasatta anordningen skulle afhjelpa de

anmärkta missförhållandena endast hvad auginge norra länsmansdistriktet,

hvaremot behofvet af det södra distriktets delning skulle qvarstå

lika trängande som förut, samt vidare anfört att, då befolkningen inom

nuvarande distriktet vore ytterst ojemnt fördelad, i det att fyra femtedelar

vore samlade inom ett temligen begränsadt område vid kusten

och återstoden spridd på de vidsträckta inre trakterna, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande åtminstone ej för det närvarande kunde förorda en

delning af detta distrikt i två särskilda distrikt och i följd deraf ej

heller kunde biträda regleriugsförslaget sådant det af socknemännen

framstälts, men att Kongl. Maj:ts befallningshafvande deremot ansåge

förhållandena lämpligen kunna ordnas i öfverensstämmelse med hvad

t. f. kronofogden och länsmannen i Piteå norra distrikt föreslagit; och

hade på grund af det anförda Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält,

att Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt måtte delas i tre

distrikt på sätt ofvan närmare angifvits, äfvensom medel beredas för

aflönande af länsmannen uti det ifrågasatta nya distriktet.

Till följd af erhållen remiss hade kammarkollegium och statskontoret

den 4 mars 1898 afgifvit gemensamt utlåtande i ärendet och

deri meddelat, bland annat, att Norrbottens län med undantag af Lappmarken

eller den del deraf, som utgjorde det så kallade nedra landet,

för närvarande vore fördeladt i elfva ordinarie länsmansdistrikt, hvilkas

sammanlagda areal enligt statistiska centralbyråns berättelse för år

1890 utgjorde 27,320,6 5 qvadratkilometer med eu folkmängd enligt

1896 års mantalslängder af 85,957 personer, hvadan i medeltal belöpte

å ett distrikt 2,483,7 qvadratkilometer med en folkmängd af 7,814

personer.

Vid jemförelse med andra länsmansdistrikt inom nedra landet af

Norrbottens län framginge, att Piteå norra och Piteå södra distrikt hade

mindre ytvidd, det förra än fyra och det senare än fem af de öfriga

distrikten, af hvilka emellertid två utgjordes af Öfver Luleå och Pajala

distrikt, hvarest funnes anstäld extra länsman; att deras folkmängd

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets Utlåtande N:ö ?i.

vore större än i flertalet af de ändra distrikten, dock mindre än i

Neder Kalix, och, hvad beträffade Piteå södra distrikt, ej fullt lika^stor

som i Neder Luleå och öfver Luleå distrikt; samt att Piteå södra

distrikt hade mindre och Piteå norra distrikt något större areal, men

båda större folkmängd än medeltalet för ett distrikt.

Ehuru sålunda med hänsyn till areal och folkmängd en delning

af nu ifrågavarande två länsmansdistrikt icke syntes vara mera påkallad

än en reglering af några af de öfriga distrikten inom länet,

ansåge embetsverken emellertid dessa båda distrikts ansenliga areal i

förening med deras stora och — såsom vitsordats i fråga om åtminstone

en del af det ena distriktet — i stark tillväxt stadda folkmängd

gifva stöd för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade åsigt,

att krafvet på en reglerings snara genomförande numera ej läte sig

afvisa. Härvid skulle väl kunna erinras, att biträde för länsmansgöromålens

behöriga handhafvande skulle, på sätt skett inom Pajala

och Öfver Luleå distrikt, känna beredas genom anställande af en extra

länsman, hvilkens tjenstgöringsområde finge af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

närmare bestämmas. Men då den kännedom om ort och

personer samt om lokala förhållanden i öfrigt äfvensom den erfarenhet

i allmänhet, hvilka vore af den största betydelse för ett verksamt utöfvande

af en länsmanstjenst, ej kunde förväntas hos en extra länsman,

hvilkens tjenstgöring måste blifva mer eller mindre tillfällig, ansåge

embetsverken Kongl. Majrts befallningshafvandes framställning vara

förtjent af allt afseende.

Af de nuvarande länsmännen i ifrågavarande två distrikt hade

den ene, länsmannen i norra distriktet J. O. Nyström, enligt hvad i

statsrådsprotokollet meddelas, tillträdt sin innehafvande befattning år

1875, men, enär han då på grund af kongl. cirkuläret den 7 mars

1873 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnats endast tillsvidare,

åtnjöte han nu löneförmåner enligt den genom kong], brefvet den 31

maj 1878 faststälda stat och vore alltså enligt förut åberopade kungörelse

af sistnämnda dag pligtig att underkasta sig reglering af tjenstgöringsområdet

i likhet med hvad som gälde för länsmannen i södra

distriktet F. W. Bucht, hvilken tillsatts år 1896.

Uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands

lön den 13 november 1899 ingifven skrift hade kronofogden i Norra

Ångermanlands fögderi J. O. Domeij, hvilken redan år 1892 gjort framställning

i enahanda syfte, ånyo framhållit behofvet af nämnda fögderis

delning och i sådant afseende nu och vid föregående tillfället anfört,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

att fögderiet, som bestode af 14 socknar, fördelade på 8 länsmansdistrikt,

vore till ytvidden större än något af Upsala, Södermanlands,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus samt Vestmanlands län; att fögderiets folkmängd, som vid 1881

års slut utgjort 42,104, vid utgfingen af år 1891 uppgått till 48,098

personer samt numera, oaktadt Örnsköldsvik såsom stad derifrån skilts,

stigit till omkring 50,000 personer; att näringslifvet inom fögderiet

företedde en hastig utveckling, hvad beträffade såväl jordbruk, handel,

och handtverk som i synnerhet sågverksrörelse; att denna folkmängdstillväxt

äfvensom utvecklingen på det ekonomiska området i sin ordning

återverkat på fögderigöromålen; att i bötesförteckningarna debiterats

för 1898 års förra hälft 3,051 kronor 75 öre och för senare

hälften af samma år 5,150 kronor 75 öre samt för 1899 års förra hälft

6,723 kronor 25 öre; att i dagboken för utsökningsmål varit antecknade

för år 1896 349 mål, för år 1897 318 mål, för år 1898 219 mål och

för den gångna delen af år 1899 256 mål, men att vid tider af ekonomiskt

betryck ifrågavarande måls antal blefve vida större och en gång

under ett år uppgått till 1,500; att af handräckningsskrifvelser för utfående

af krono- och kommunalutskylder, församlingsafgifter och böter,

hvilka, påförda utom fögderiet, skolat hos personer inom fögderiet uttagas,

funnes upptagna i 1897 års diarium för ankommande tjensteärenden

602 nummer och i 1898 års diarium 525 nummer; att 1897

års diarium för utgående tjensteskrifvelser innehölle 2,826 nummer och

motsvarande diarium för år 1898 2,872 nummer; samt att 1898 års

uppbördssumma, levererad till länets ränteri före den 30 april 1899,

uppgått till 159,431 kronor 12 öre, deraf allmän bevillning 28,753

kronor 43 öre; att, då kronofogden icke kunde ensam medhinna skötandet

af göromålen, han ständigt måste hafva ett biträde till sin hjelp,

men detta oaktadt sjelf endast undantagsvis hade tillfälle till verksamhet

ute i fögderiet; att tillsynen öfver vägar samt öfvervakande af

ordning och säkerhet inom fögderiet derför i det hela måste öfverlåtas

åt länsmännen, hvilka emellertid under sådana förhållanden vore utan

en väl behöflig kontroll beträffande utöfningen af sin tjenst.

Med öfverlemnande af ofvan berörda skrift, hvarå nuvarande

häradsskrifvaren i Norra Ångermanlands fögderi Ragnar Augustin tecknat.

förklaring af innehåll, att han endast under det vilkor medgåfve

fögderiets delning, att han finge bibehållas såsom häradsskrifvare för

båda de fögderier, som genom delningen kunde uppkomma, hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 14 november 1899 hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd ledande dertill, att Norra Ånger
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

9

manlands fögderi måtte varda snarast möjligt deladt i två fögderier,

omfattande det ena Arnäs och Själevads tingslag samt det andra Nätra

och Nordingrå tingslag; till stöd för hvilken hemställan Kongl. Maj:ts

befallningshafvande åberopat hvad af kronofogden Domeij anförts om

behofvet af fögderidelningen samt vidare betonat, hurusom, med afseende

derå att det ena industriella verket efter det andra uppstode

inom fögderiet och att folkmängden derstädes under de sista fem åren

visade en jemn och stadig tillväxt, icke den ringaste anledning funnes

att antaga annat än att fögderigöromålen fortfarande skulle i en oroväckande

grad ökas; hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande, särskilt

med anledning af häradsskrifvaren Augustins ofvan omförmälda

förklaring, erinrat, att Augustin vore ovilkorligt förbunden att underkasta

sig den reglering af tjenstgöringsområde, som kunde varda föreskrifven.

Till följd af erhållen remiss hade;,"kammarkollegium och statskontoret

häröfver afgifvit utlåtande af den 22 december 1899 och deri

anfört, att med afseende å hvad i ärendet meddelats angående förhållandena

inom Norra Ångermanlands fögderi, hvars folkmängd vid 1898

års slut uppgått till 50,189 personer och med 24 procent öfverstigit

medeltalet af folkmängden i länets nuvarande fem fögderier, embetsverken

ansåge, att skäl för en delning af fögderiet förefunnes; och då

embetsverken tillstyrkt väckt förslag om sammanslagning af Ölands

Norra och Södra Mots fögderier i Kalmar län till ett fögderi, funne sig

embetsverken under förutsättning af bifall till sistberörda förslag, hvarigenom

en kronofogdelön ocli en häradsskrifvarelön skulle komma att

för statsverket besparas, kunna med sitt förord understödja den nu

gjorda framställningen om delning af Norra Ångermanlands fögderi.

I fråga om sättet för denna delning hade embetsverken ej något

att erinra mot Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes derom framstälda

förslag, enligt hvilket hvardera af de två genom delningen uppkommande

fögderierna skulle komma att omfatta sju socknar, fyra länsmansdistrikt

och två tingslag samt det ena af fögderierna erhålla eu

areal af 2,837,38 qvadratkilometer med en befolkning, som vid 1898

års slut uppgått till 25,871 personer, och det andra fögderiet få eu ytvidd

af 4,570,7 7 qvadratkilometer med ett invånareantal, som vid nämnda

tid utgjort 24,318 personer; hemställande embetsverken, att det fögderi,

som skulle omfatta Arnäs och Själevads tingslag, måtte benämnas Norra

Ångermanlands öfre fögderi och det andra nya fögderiet erhålla benämningen

Norra Ångermanlands nedre fögderi.

liih. till Utfall. Prat. IDOG. -i Sand. 1 Afd. 48 Häfl.

‘>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

Häradsskrifvaren Augustins uttalade åstundan att vid en delning

af fögderiet bibehållas såsom häradsskrifvare för båda de fögderier,

som genom delningen kunde uppkomma, ansåge embetsverken ej böra

vinna afseende, utan då Augustin, hvilken utnämnts till häradsskrifvare

år 1895, på grund af kongl. kungörelsen den 28 maj 1880 vore pligtig

underkasta sig den reglering af tjenstgöringsområde, som kunde varda

föreskrifven, samt den minskning i inkomster, som genom inskränkning

i tjenstgöringsdistrikt för honom kunde uppkomma, enligt embetsverkens

förmenande, motsvarades af väsentlig lindring i arbete och utgifter

för tjenstens skötande, syntes Augustin uti ifrågavarande afseende

icke skäligen kunna gorå anspråk på annan förmån än att, om han vid

tidpunkten för fögderiets delning ännu innehade häradsskrifvare^’ensten

derstädes, han egde såsom tjenstgöringsdistrikt bibehålla det af de genom

delningen uppkommande fögderierna, som han företrädesvis önskade.

En liknande förmån ansåge embetsverken ock böra medgifvas

kronofogden Domeij i afseende å kronofogdetjensterna i de två nya

fögderierna.

Derest Kongl. Maj:t bifölle hvad sålunda i ena och andra hänseendet

föreslagits och tillika funne delningen af Norra Ångermanlands

fögderi böra inträda förr än i följd af sammanslagningen af Ölands

norra och Södra Mots fögderier en kronofogdelön och en häradsskrifvarelön

blefve lediga, komme under mellantiden en förhöjning i anslaget

till landsstaterna i länen att erfordras med följande belopp, nemligen:

till en kronofogde

lön ................................................................... kronor 3,000: —

tjenstgöringspenningar .............................. „ 1,000: —

expensmedel .............................................. „ 300: — 4,300:_

till en häradsskrifvare

lön ......... kronor 2,000: —

tjenstgöringspenningar ............................. „ 500:-- 2,500: —

tillsammans kronor 6,800: —

Vid embetsverkens utlåtande hade till upplysning i ärendet fogats

följande tablåer:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utåtande N:o 71.

11

N:o I.

Tablå öfver areal och folkmängd inom de aårskilda fögderierna i

Vesternorrlands län.

| |

Areal i qvadratkilom.

enligt K. Sidenbladhs

år 1898 utgifna handbok

rörande Sveriges kom- muner i administrativt

m. fl. hänseenden.

Folkmängd den 31

december 1898 enligt af

kong!, statistiska cen- tralbyrån meddelad

uppgift.

hvarje

särskildt

fögderi.

medeltal

för ett

fögderi.

hvarje

särskildt

fögderi.

medeltal

för ett

fögderi.

Medelpads Östra fögderi ...........................

2,556, s s

— -

45,737

- -

Medelpads Vestra » ...........................

4,911,21

—

31,323

—

Södra Ångermanlands Nedre fögderi .........

2,720,4 3

—

41,866

- -

Södra Ångermanlands Öfre » ............

7,874,4 6

—

33,255

- -

Norra Ångermanlands » ............

7,408,15

5,094,i i

50,189

40,474

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7It

N o 2.

Tablå öfver areal och folkmängd m. m. i de två fögderier, uti hvilka Norra

Ångermanlands fögderi enligt framstäldt förslag skulle fördelas.

.....................................

Areal enligt

K. Siden- bladhs år

Folkmängd

1898 utgifna

den 31 dec.

1 fin -

Fögderier.

Socknar.

handbok rör. 1898 enl. k.

Sveriges stat. central-

mans-

distrikt.

Tingslag.

kommuner i

administra- tivt m. fl.

hänseenden.

byråns upp- gift.

Norra

Själevad .................................

323,0 7

6,326

! i

|

Ångerman- lands öfre

Mo.........................................

177,29

2,060

1

1 1

|

Björna ....................................

939,6 9

2,753

l i

1

Trehörningsjö ..................

261,6 8

1,554

)

Arnäs .....................................

335,95

6,09S

1 1 !

1

Galeas......................................

490,4 7

3,114

Grundsunda ..............................

309,29

3,966

1

Summa

2,837,8 8

25,871

4 |

2

Norra

Nordingrä .................................

205,oo

3,679

I

Ångerman- lands nedre

Ullånger...................................

164, G 4

1,856

1 1

[

i

Vibyggerå.................................

227,2 2

2,206

)

Nätra.......................................

362,12

5,285

1

Sidensjö ..............................

394,ig

2,646

l 1

)

i

Skorped...................................

513,7 5

2,118

Anundsjö ................................

2,703,8 8

6,528

1

Summa

4,570,7 7

24,318

4

2

För egen del har departementschefen anfört följande:

Enligt hvad ofvan omnämts, skulle alltså behöfvas följande nya

tjenstår, nemligen: en kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst i

Vesternorrlands län samt en länsmanstjenst i Östergötlands län och en

länsmanstjenst i Norrbottens län. För inrättandet af dessa tjenster

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

13

skulle utan ökad kostnad för statsverket nödiga medel beredas från de

aftoningsbelopp, som blefve tillgängliga genom den af Kongl. Magt

förut samma dag beslutade sammanslagningen af de två fögderierna

och omregleringen af länsmansdistrikten på Öland, genom hvilken omreglering

två länsmanslöner blefve derstädes obehöfliga. Beträffande

tiden då dessa aflöningar blefve disponibla, vore dock att märka, att

endast en länsmanslön kunde beräknas blifva ledig att redan från 1901

års ingång för nu ifrågavarande ändamål användas, under det att en

kronofogdelön och eu länsmanslön icke blefve tillgängliga förr än från

och med året näst efter det, under hvilket vederbörande tjensteinnehafvare,

af hvilka kronofogden vore född år 1843 och länsmannen år

1840, uppnått den för rättighet till pension föreskrifna lefnads- och

tjensteålder eller ock dessförinnan från tjensten afgått, samt en häradsskrifvarelön

kunde disponeras först från och med året näst efter det,

hvarunder någon af de två häradsskrifvarne på Öland, af hvilka den

ene vore född år 1845 och den andre år 1848, från tjensten afgått, då

den qvarstående häradsskrifvaren hade att, öfvertaga jemväl den afgångnes

tjenstebefattning. Då det likväl syntes vara af vigt, att samtliga

nu föreslagna regleringar blefve så snart som möjligt genomförda,

ansåge departementschefen att, intilldess derför erforderliga lönebelopp

blefve disponibla, särskildt anslag borde härför beredas.

Till aflöning af en kronofogde och en häradsskrifvare erfordrades,

på sätt ofvan nämnts, tillsammans 6,800 kronor, och för en länsman

utgjorde aflöningen enligt faststäld stat lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar

600 kronor och expensmedel 100 kronor eller tillhopa 1,600

kronor. Anslagsbehofvet belöpte sig således till 8,400 kronor.

Då departementschefen funne de gjorda framställningarne om

inrättandet af de ifrågasatta nya landsstatstjensterna ega fog för sig,

hemstälde han om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande proposition.

På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må

a) medgifva, att de aftöningsbelopp, som blifva

tillgängliga i följd af beslutad omreglering af fögderierna

och länsmansdistrikten på Öland, må användas

för inrättande af en ny kronofogdetjenst och eu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

ny häradsskrifvaretjenst i Vesternorrlands län samt.

en ny länsmanstj enst i Östergötlands län och en ny

länsmanstjenst i Norrbottens län; samt

b) för uppehållande under år 1901 af ifrågavarande

kronofogde^’en st och häradsskrifvaretjenst samt den

nya länsmanstjensten i Norrbottens län på extra stat

för samma år anvisa ett anslag af 8,400 kronor att

utgå i den mån sådant kan varda erforderligt.

Stockholm den 30 april 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.