Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag till forskningar efter svenska minnen i främmande länder.
1900-04-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:74, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag till forskningar efter svenska minnen i främmande länder.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
33
N:o 74.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
anslag till forskningar efter svenska minnen i främmande
länder.
(2:a U. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 30 sistlidne mars bär Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten proposition (n:o 75) föreslagit Riksdagen att på extra stat
för år 1901 anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till
företagande af forskningar efter svenska minnen i främmande länder,
under vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag att utföra berörda
forskningar, skulle vara skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
öfverlemna de af bildningar och anteckningar m. m.,
som blefve frukten af hans forskningar.
Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen vid
föredragning af detta ärende anmält, att e. o. amanuensen vid statens
historiska museum F. R. Martin uti en af vitterhets- historie- och
antiqvitetsakademien med skrifvelse den 6 februari 1900 till Kongl.
Maj:t öfverlemnad, till riksantiqvarien stäld ansökning anhållit, att
akademien måtte hos Kongl. Maj:t utverka ett anslag till bestridande
af kostnader för forskningar under innevarande års sommar efter svenska
minnen i Ryssland och Turkiet.
i berörda ansökning hade Martin anfört, bland annat, att, sedan
Bih. till lliksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 48 Häft. 5
Statsutskottets Utlåtande N:ö 74.
34
han i maj 1898 af Kongl. Maj:t erhållit ett understöd af 1,000 kronor
för att i Ryssland och Turkiet söka spår af Konung Carl XII:s vistelse
dessa länder och samma års sommar anträdt resan, denna genast krönts
med den framgång, att redan i Eremitaget i S:t Petersburg och i kejserliga
skattkammaren i Moskwa talrika minnen återfunnits i form af
dyrbara silfverskatter, skänkta till Zaren icke blott af Konung Carl XII,
utan äfven af Sveriges andra regenter under stormagtstiden. öfver alla
dessa dyrbarheter hade i slutet af år 1899 utgifvits ett större arbete
med Öl ljustrycksplanscher under titel »Kongliga svenska gåfvor till ryske
Zaren», ett arbete, som rönt ett synnerligen välvilligt mottagande, men
hvars värdiga utförande tillika kräft högst betydliga penninguppoffringar
från Martins sida, uppgående till öfver 3,000 kronor. Genast i början
åt dessa forskningar hade Martin kommit till insigt, att, om de skulle
gifva ett verkligt godt resultat, ramen för dem borde betydligt utvidgas,
så att de skulle omfatta alla svenska minnen i Ryssland, hvilka ingalunda
vore få eller obetydliga. I S:t Petersburg funnes i eremitaget ett antal
porträtt af svenska historiska personer, presenter af svenska monarker
under 1700-talet, och rester af Drottning Christinas samlingar samt i
Peter den stores galleri måuga föremål af intresse för Sveriges historia,
såsom t. ex. ett antal kopparbasreliefer, som Zaren låtit utföra till minne
af drabbningar med svenskarne och till hvilka han sjelf gjort, utkasten.
I arsenalen kunde kanske återfinnas de kanoner, Konung Carl XII skänkt
Zaren år 1697. I Moskwas Kreml funnes, utom troféerna från Pultava
och de redan afbildade silfverskat.terna, porträtt och flera andra föremål
af intresse för oss. I privatsamlingar kunde, enligt Martins förmenande,
ej heller så litet uppletas; Martin kände åtminstone en sådan, som
bland annat innehölle talrika arbeten, utförda af svenska fångar i början
af 1700-talet. De så kallade Sigtunaportarne i Nowgorods Sophiakyrka
hade ännu ej varit föremål för undersökning från svensk sida.
Kanske skulle man verkligen kunna bevisa deras härkomst från Sigtuna.
I Tobolsk — som bekant en af hufvudorterna för de svenska fångarne
—'' funnes ett litet museum med svenska minnen, hvilket ej heller ännu
varit föremål för närmare granskning. Helt visst kunde likaledes i
Barnaul minnen efter de svenska fångarnes vistelse der uppletas. På
Pultavas slagfält, der snart en minnesvård öfver de fallne svenskarne
komme att resas af svenska folket, borde noggranna undersökningar
företagas för att utröna, hvar de stupade karolinerna läge begrafna,
till hvilka undersökningar Martin redan erhållit tillstånd. För Martin
hade uppgifvits, att flere af de gamla adelsslägterna, som bodde i
granskapet af Pultava, egde minnen af svenskarne. Kanske skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
35
det svenska fältarkivet, som försvunnit vid slaget, kunna återfinnas.
I en aflägsen stad i Kaukasus lefde ännu en ättling af krimska khanen
Dewlet Girai, som pietetsfullt bevarade gåfvor af hjeltekonungen till
hans stamfader. Det vore ej omöjligt, att i familjearkivet vigtiga
handlingar återfunnes.
Med dessa exempel hade Martin endast velat antyda några få utgångspunkter.
Helt säkert skulle, om de ifrågasatta efterforskningarna
blefve verklighet, många och vigtiga minnen kunna framdragas ur
glömska, såsom fallet varit med de nu publicerade svenska siliverskatterna
i Kreml. En dylik undersökning borde ej uppskjutas, då den
derigenom skulle betydligt försvåras. Genom sina talrika resor i Ryssland
hade Martin så småningom lyckats förvärfva sig eu rätt vidsträckt
krets af bekanta, af hvilka flere nu vore specielt intresserade af dessa
forskningar och lofvat på allt sätt understödja dem, hvarpå Martin redan
sett tydliga bevis. Hans plan vore, att dessa undersökningar, för att
bilda ett afslutadt helt, ej skulle inskränkas endast till Ryssland, utan
äfven omfatta Östersjöprovinserna, Polen, Tyskland och det öfriga
Europa. I Östersjöprovinserna funnes, som bekant, mycket talrika
minnen, som vore af stor vigt för vår kultur- och konsthistoria, men
som ännu ej varit föremål för närmare granskning och beskrifning.
Att äfven i Polen många vigtiga minnen råkat i glömska, derom vittnade
bäst upptäckten af prinsessan Annas grafvård i Thorn. Att Tyskland
vore rikt på svenska minnen, som ännu ej varit föremål för systematisk
efterforskning, vore allmänt bekant, i det att nästan hvarje
museum egde för oss dyrbara reliker. Mindre känd vore t. ex. den
praktfulla, nu i Leipzig förvarade pokal, som Gustaf Vasa skänkt Luther.
Ej ens i Frankrike saknades för vår konsthistoria intressanta arbeten,
såsom den ståtliga möbel — kanske det praktfullaste arbetet af någon
svensk konstnär under 1700-talet — som nu prydde Chantilly slott,
till hvars forne egare den skänkts af Konung Gustaf III. Äfven från
andra länder, icke minst från vårt grannland Danmark, skulle många
exempel på svenska minnen kunna anföras.
Resultatet af dessa forskningar, under hvilka noggranna fotografier
och afbildningar med beskrifningar skulle göras af hvarje för Sveriges
historia intressant föremål, som återfunnes, skulle, om de kunde genomföras
systematiskt, helt visst motsvara de dermed förenade kostnaderna,
hvilka ej kunde stiga till några större belopp. För att med fördel utföra
ett dylikt arbete, måste man fördela det på flere år. Första året
skulle t. ex. egnas åt Ryssland och Turkiet, det andra åt Östersjöprovinserna
och möjligen Polen, det tredje åt Tyskland och det fjerde
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 7i.
åt det öfriga Europa. Det torde knappt vara nödvändigt att för hvarje
år vistas på främmande botten mer än 3 till 4 månader; mellantiden
skulle användas att ordna det hemförda materialet, som, sedan det
vore fullt samladt, skulle utgifvas i ett större arbete, hvilket, enligt
Martins öfvertygelse, skulle blifva af stor vigt för den svenska kulturoch
konstforskningen och utgöra eu heder för vårt land. De med ett
dylikt arbete förenade konstnader voro dock för stora för att kunna
bäras af en enskild person. Martin anhölle derför, att akademien måtte
hos Kongl. Maj:t göra framställning om ett anslag af 3,000 kronor
till bestridande af kostnaderna för forskningar i Ryssland och Turkiet
under innevarande års somnlar i otnförmälda syfte, under vilkor, att
hela det hemförda materialet skulle till akademien öfverlemnas.
I sin förenämnda skrifvelse hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,
enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, anfört,
att det förut nämnda, af Martin utgifua stora och synnerligen väl
utstyrda arbetet »Kongliga svenska gåfvor till ryske Zaren» visat sig
utgöra en särdeles god början till en illustrerad inventarieförteckning
öfver svenska, i utlandet spridda minnen; att akademien ansåge sig
kunna vitsorda, att en dylik förteckning, om den erhölle behörig utsträckning
till olika länder, borde kunna lemna synnerligen goda bidrag
till vår kultur- och konsthistoria; samt att, då Martin visat sig hafva
goda förutsättningar för sådant arbete, som här ifrågasatts, akademien
lifligt tillstyrkte bifall till den af honom gjorda anhållan.
Uti en till ecklesiastikdepartementet sedermera ingifven promemoria
hade Martin ytterligare i ämnet anfört, att till de af honom omtalade
svenska minnen i Ryssland mången intressant pjes vofe att tillägga, men
att han ville inskränka sig till den dyrbaraste gåfva, som någonsin lemnat
Sverige, den kolossala rubin, som Konung Gustaf III skänkt Kejsarinnan
Katarina och som än i dag sutte i ryska kejsarkronan och utgjorde
ryska skattkammarens stolthet. Denna gåfva representerade i närvarande
stund ett värde af omkring en million kronor. Ifrån Östersjöprovinserna,
som Martin sjelf ej besökt, kände han praktfulla silfverpjeser,
som tillhört Carl Gustaf Wrangel, Torstenson och Bengt Horn. I Polen
hade förslaget om forskningarna rörande dervarande svenska minnen på
flera håll mottagits med stort intresse, och flere inflytelserika pfersoner
hade lofvat. att på allt sätt stödja förslaget. Tills vidare kunde Martin
omnämna såsom der befintliga några väldiga silfverpjeser, som tillhört
Konung Carl X. I Österrike förvarades Gustaf Adolfs-reliker från slaget
vid Liitzen, men äfven der kunde man hoppas att återfinna många andra
minnen från trettiåriga kriget. Likaså borde man kunna återfinna den
Statsutskottets Utlåtande N:o 74. 37
praktfulla galavagn, som Konung Gustaf III skänkt Maria Theresia. I
Turkiet borde främst i Konstantinopel göras forskningar för att återfinna
dokument, rörande Konung Carl XII:s vistelse i Turkiet. Grundad anledning
funnes, att dessa forskningar komme att krönas med framgång.
Rester af gåfvor från honom till sultanen saknades antagligen ej
heller. Det vore kanske ej heller omöjligt att återfinna de storartade
presenter, Konung Carl XII sändt Persiens shah, om forskningarna
en dag utsträcktes ända dit bort. Rikaste utbytet komme dock
med full säkerhet Tysklähd att lemna. Eu uppräkning af alla redan
mer eller mindre kända föremål af svenskt ursprung skulle verka
tröttande. Martin ville derför endast nämna vapen och kanoner i
Zeughaus i Berlin, Gustaf Adolfs bibel och andra dyrbarheter i Dresden,
Lutherpokalen och minnen från trettiåriga kriget i Leipzig jemte ett
präktigt porträtt af Konung Gustaf III, Gustaf Adolfs-minnen i stort
antal i Niirnberg, porträttsamlingen i Heidelberg, de storartade arbeten
af emaljeradt guld, som tillhört Konung Sigismund, numera förvarade
i Miinchen. För öfrigt funnes i Bayern privatsamlingar, innehållande
talrika svenska minnen. Dessa forskningar skulle sannolikt gifva ett
resultat, högst betydligt öfverstigande förväntningarna. Detsamma gälde,
enligt Martins åsigt, Danmark. Hvad franska samlingar innehölle i
detta afseende vore föga kändt; dock hade man anledning att äfven
derifrån förvänta intressanta fynd. Under arbetets gång framkomme
kanske meddelanden, som nödvändiggjorde forskningarnas utsträckande
äfven till spanska halfön.
Förutsatt, att ungefär 100 fotografier togos under hvar resa, ansåge
Martin kostnaderna, som dermed vore förbundna, ej kunna sättas
lägre än 1,000 kronor. För att minska dem, ämnade Martin visserligen
medföra egen fotografiapparat, men erfarenheten hade lärt, att det
ofta blefve nödvändigt att anlita fotograf på platsen, och i sådant fall
komme kostnaden för hvar plåt enligt Martins beräkning icke att understiga
10 å 15 kronor. De fotografier, som tagits af de förut nämnda
silfverskatterna i Moskwa, hade kostat 16 kronor stycket i genomsnitt.
Lefnadskostnader och resor under en tid af 3 till 4 månader kunde ej
beräknas lägre än 2,000 kronor, allra helst i länder med så stora afstånd
och höga lefnadskostnader som Ryssland och Turkiet.
Med anledning af hvad sålunda anförts och då ifrågavarande
forskningar för visso blefvo af stort intresse för vårt lands historia,
har departementschefen hemstält om aflåtande till Riksdagen åt förevarande
framställning; och har departementschefen ansett, att vid bifall
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
till framställningen hinder ej förefunnes för Kongl. Maj:t att under
innevarande år af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande belopp.
På de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit anförda, hemställer
utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts förevarande
proposition, må på extra stat för år 1901
anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd
till företagande af forskningar efter svenska minnen i
främmande länder, under vilkor, att den person, hvilken
erhåller uppdrag att utföra berörda forskningar, skall
vara skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
öfverlemna de af bildningar och ant eckningar
m. m., som blifva frukten af hans forskningar.
Stockholm den 30 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.