Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1900-03-06 · 154 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 154 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den G mars 1900, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t

i punkten l:o) under sjunde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen, med

godkännande af de enligt statsrådsprotokollet för den 13 i samma månad

tillstyrkta ändringar i postverkets stater, måtte för år 1901 bestämma

postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 10,755,000 kronor, att

utgå direkt af postmedlen, hvarigenom anslaget till postverket skulle

ökas med 450,000 kronor.

Och har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit Riksdagen att medgifva,

att, i enlighet med de grunder, som på geueralpoststyrelsens förslag

blefve af Kongl. Maj:t faststälda, måtte från och med innevarande år

tills vidare af anslaget till upphörds- och fri märkesprovision utgå full

Bill. till llilcsd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 liäft. (N:o 8.) 1

Ang. anslag

till postverket.

[1-1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Vtlätande N:o 8.

godtgörelse till de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas

inkomst af uppbörds- och frimärkesprovisionen komme att minskas, i

följd deraf att från innevarande års ingång nya postexpeditörsbefattningar

tillkommit.

Öfver dessa Kongl. Maj:ts framställningar kommer utskottet att

afgifva särskildt utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Telegrafverket.

Ang. anslag

till telegrafverket.

[2-]

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta

ändringar i telegrafverkets stater, måtte, under Kongl. Maj:t förbehållen

rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunde finnas

af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af

telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1901 anvisa enahanda belopp,

1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster uppstå,

finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets

tidsenliga utveckling och förbättring.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen uti

förevarande ärende anfört följande.

Sedan nästlid et års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

slutande å 1,476,930 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt

för Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde

finnas af behofvet påkallade, hade Kongl. Maj:t den 20 oktober 1899

faststält telegrafverkets stater för år 1900 och dervid beslutat följande

ändringar beträffande stationspersonalen, hvilka nu borde för Riksdagen

anmälas nemligen:

att två kommissarieaflöningar af 3:e klassen förflyttats den ena

från Kolbäck till Sala och den andra från Hessleholm till Gellivare.

De sålunda nu gällande staterna upptoge följande slutsummor:

aflöningsstaten .............. kronor 1,015,100: —

öfvergångsaflöningsstaten................................... „ 3,200: —

pensions- och understödsstaterna ................. „ 124,632: —

omkostnadsstaten................................................. „ 334,000: —

eller tillsammans kronor 1,476,932: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

hvilken summa med ett belopp af 2 kronor öfverstege slutsumman i

det af 1899 års Riksdag godkända förslag till utgiftsstater för år 1900.

I skrifvelse den 31 oktober 1899 både telegrafstyrelsen afgifvit

förslag till stater för telegrafverket under år 1901 och dervid beträffande

aflöningsstaten föreslagit förhöjning af vissa i de af Kongl. Maj:t faststälda

utgiftsstaterna för år 1900 under rubriken särskilda anslag förförslagsvis

upptagna belopp.

På grund af nu kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt

till ålderstillägg hade styrelsen ansett det för ålderstillägg åt dertill berättigade

afl styrelsens personal beräknade belopp 6,200 kronor böra

höjas med 1,500 kronor till 7,700 kronor.

Hvad det till arfvoden för extra biträden och vikariat upptagna

beloppet anginge, erinrade styrelsen, att detta belopp för år 1900 höjts

med 10,000 kronor från 120,000 kronor till 130,000 kronor. Ehuru

styrelsen vid beräkningen af denna höjning af dåvarande förhållanden

haft anledning att föreslå ett ännu högre belopp, hade styrelsen likväl,

med hänsyn till den minskning i telegramantalet och derpå beroende

behof af extra biträden, som varit att motse, ansett sig kunna inskränka

ökningen till 10,000 kronor. Emellertid hade resultatet af

telegramvexlingen under den del af år 1899, som förflutit vid tiden

för skrifvelsens aflåtande, långt ifrån visat den minskning, som eljest

redan då bort vara skönjbar, utan i stället en afsevärd ökning i telegramantalet.

Styrelsen måste derför beräkna, att för år 1901 behofvet

af extra biträden komme att blifva ännu större. Dessutom

kunde, med hänsyn till de ökade lefnadsomkostnaderna och deraf betingade

kraf på högre aflöning, som inom alla löneklasser gjort sig

gällande, de till den extra personalen utgående arfvoden icke längre

hållas vid nuvarande belopp utan måste i någon mån höjas. Styrelsen

hade beräknat, att för mötande af de på dessa grunder ökade utgifterna

för arfvoden till extra biträden det nuvarande anslagsbeloppet

behöfde höjas med 50,000 kronor eller från 130,000 kronor till 180,000

kronor.

Äfven anslaget till arfvoden åt tel eg vamb är are och uppassare vid

stationerna hade för innevarande år blifvit höj dt med 30,000 kronor till

130,000 kronor. Denna höjning hade emellertid, enligt hvad styrelsen

meddelade, redan visat sig otillräcklig. För år 1898 hade summan ai

utgifterna under denna anslagstitel uppgått till mera än 132,000 kronor.

De löner, som hittills utgått inom denna betjenings klass, vore fortfarande

i allmänhet ganska låga, och de förhöjningar deri, som styrelsen redan

nödgats bevilja och än vidare motsåge, nödvändiggjorde eu ökning af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ifrågavarande anslag. Styrelsen hade beräknat denna ökning till 20,000

kronor’ och för den skull föreslagit, att detta anslag måtte höjas till

150,000 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad telegrafstyrelsen i fråga

om aflöningsstaten föreslagit, skulle denna stat ökas genom förhöjning

af anslaget för ålderstillägg åt dertill berättigade af styrelsens personal

med 1,500 kronor, af anslaget till arfvoden för extra biträden och

vikariat med 50,000 kronor samt af anslaget till arfvoden åt telegrambärare

och uppassare vid stationerna med 20,000 kronor eller med

sammanlagdt 71,500 kronor från 1,015,100 kronor till 1,086,600 kronor.

Vidkommande öfvergångsaflöningsstaten anmälde telegrafstyrelsen,

att, då en å denna stat upptagen f. d. förste telegrafist under år 1900

uppnådde pensionsåldern, denna stats slutsumma kunde minskas med

200 kronor eller från 3,200 kronor till 3,000 kronor.

I fråga om pensions- och understödsstaten föranleddes, enligt hvad

telegrafstyrelsen erinrade, ändring i denna stat deraf, att, då bidraget

till telegrafverkets pensionsinrättning skulle motsvara fem procent å

den för året beräknade telegramportoinkomst, detta bidrag, vid det förhållande

att samma inkomst för år 1901 beräknats till 1,575,000 kronor,

borde höjas, så att det motsvarade fem procent å sistnämnda belopp,

eller från 73,750 kronor till 78,750 kronor. Denna stats slutsumma

skulle sålunda komma att höjas med 5,000 kronor från 124,632 kronor

till 129,632 kronor.

Hvad slutligen anginge omkostnadsstaten, hade telegrafstyrelsen

till följd af de betydligt stegrade dagsverkslönerna äfvensom den prisförhöjning,

som på den senaste tiden gjort sig märkbar särskildt i afseende

på den för telegrafliniernas vidmagthållande erforderliga materielen

och hvilken förhöjning visade tendens att fortfara, ansett sig böra föreslå,

att anslaget till telegrafliniernas öfver v åkande, besigtning och underhåll

höjdes med 20,000 kronor från 130,000 kronor till 150,000 kronor.

I. öfriga under omkostnadsstaten förekommande poster hade styrelsen

icke föreslagit annan ändring än att diverse ^dgifter för slutsummans

afrundning ökats med 768 kronor eller från 12,500 kronor till

13,268 kronor.

Slutsumman å denna stat skulle alltså genom dessa förändringar

blifva förhöjd med 20,768 kronor från 334,000 kronor till 354,768

kronor.

Med de af telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets

stater för år 1901 komma att utvisa följande slutsummor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

aflöningsstaten ..........................................

öfvergångsaflöningsstaten ........................

pensions- och understödsstaten ............

omkostnadsstaten .....................................

eller tillsammans

kronor 1,086,600: —

„ 3,000: —

„ 129,632: —

„ 354,768: —

kronor 1,574,000: —

hvilket belopp med 97,068 kronor öfverstege slutsumman å de af Kongl.

Makt faststälda utgiftsstaterna för år 1900.

Vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets

utgiftsstater hade departementschefen icke funnit anledning till erinran.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari innevarande

år tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater,

må, under Kong''l. Maj:t förbehållen rätt att i verkets

utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas

af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att

utgå direkt af telegrafmedlen till telegrafverket för år

1901 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvartill

inkomsterna af telegraf medlen beräknats, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa

inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för

telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.

Tullverket.

3:o) Kongl. Maj:t bär beträffande tullverket föreslagit, att Riksdagen,

med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll öfver

finansärenden tillstyrkta ändringar i tullverkets stater, måtte för år 1901

bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande

belopp af 2,982,200 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt

af tullmedlen.

Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att

ej mindre det belopp af 129,489 kronor 11 öre, som jemlikt kong].

bref den 10 november 1899 blifvit af generaltullstyrelsen under samma

år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra biträden vid tullverkets

Ang. anslag

till tullvcrJcet

[3-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen samt till 1900 års

räkenskaper balanseradt, än äfven det belopp, som, i den mån aflöning

till erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen samt kust- och

gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens

stat för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å

den ordinarie aflöningsstaten, kunde komma att högst med 200,000

kronor, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande, af generaltullstyrelsen under

samma år för nyssberörda ändamål förskjutas, finge af tullmedlen för

år 1900 godtgöras.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater

för år 1901 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att utvisa följande

slutsummor:

aflöningsstaten ..............................................................

öfvergångsaflöningsstaten

ålderstilläggsstaten.............•..........................................

indragningsstaten ...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemänoch betjente

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ....................................................

omkost nadsstaten...................................

kronor

2,216,300

9,500

220,000

10,190

227,000

41,800

257,410

För innevarande år hafva samma staters

aflöningsstaten ........................................................

öfvergångsaflöningsstaten ............. ..............................

ålderstilläggsstaten.......................................................

indragningsstaten ..........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente

......................................................................

pensionsstaterna för aflidne

tjentes efterlemnade enkor och

10,000 kronor bestämdt anslag)

omkostnadsstaten .........................

summa kronor 2,982,200: —

belopp bestämts sålunda:

------- kronor 2,066,300: —

9,950: —

tjenstemäns och bebarn

(deraf

220,000

10,550

227,000:

41,800

228,600

summa kronor 2,810,200: —

Slutsumman af de för år 1901 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 178,000 kronor,

beroende på dels förhöjning i aflöningsstaten med 150,000 kronor

och uti omkostnadsstaten med 28,810 kronor, dels ock minskning i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 8.

7

öfvergångsaflöuingsstaten med 450 kronor och uti indragningsstaten

med 360 kronor.

Generaltullstyrelsen, som i skrifvelse den 20 november 1899 afgifva

förslag till tullverkets stater för år 1901, hade vid afgifvandet af

detta förslag, enligt hvad af förberörda statsrådsprotokoll inhemtas, ansett

sig först böra erinra, att tullverkets nuvarande stater i väsentliga delar

syntes tarfva en mera omfattande granskning än den, hvars resultat

styrelsen nu hade att framlägga. Mellan tillkomsten af 1876 års aflöningsstat

för tullverkets lokalförvaltning, hvarmed den senast faststälda

aflöningsstaten i allt hufvudsakligt, hvad grunderna anginge, öfverensstämde,

samt närvarande tidpunkt läge nämligen eu period af så pass

betydande utsträckning, att, äfven om den varit af mindre genomgripande

betydelse med hänsyn till rörelsens utveckling och tullagstiftningens

ordnande, än hvad förhållandet varit, densamma i allt fall kunde antagas

hafva så omgestaltat de förhållanden, hvilka vore bestämmande för tullverkets

verksamhet å de särskilda orter, der den lokala förvaltningen vore

förlagd, att anordningar, hvilka vid periodens början finge anses hafva

varit än så väl afpassade efter dåvarande förhållanden, nu näppeligen

kunde tänkas vara tillfredsställande. Nya kommunikationsleders tillkomst

och lokala förändringar i industriella eller kommersiella förhållanden

hade föranledt, att tullplatser, hvilka för två eller tre årtionden sedan

voro af mindre betydelse och derför, hvad tullpersonalens både antal

och aflöning beträffade, tilldelades en mera underordnad ställning, numera

måste räknas bland landets vigtigare import- eller exportorter

och i följd deraf stälde väsentligt ökade kraf på tullverket med hänsyn

till tullförvaltningsgöromålens nöjaktiga handhafvande. Å andra sidan

funnes ock platser, hvilkas handel och sjöfart på utlandet vid tiden för

tillkomsten af 1876 års stat voro jemförelsevis vida mera betydande

än nu. Denna omständighet hade väl, åtminstone i mera framträdande

fall, delvis beaktats vid de partiella jemkningar, som tullverkets stater

under åren undergått. Dervid hade dock i allmänhet hänsyn tagits

endast till personalens antal. Frågan, huruvida aflöningen kunde hafva

varit lämpad efter de ändrade förhållandena på platsen, hade deremot

endast i ringa omfattning varit föremål för undersökning. Följden hade

också blifvit, att tullverkets stater i flera afseenden företedde ojemnheter,

och säkerligen hade dessa i sin mån medverkat till de klagomål,

som under senare tid försports från tullpersonalens sida, och hvilka icke

uteslutande finge antagas bero vare sig på don allmänna prisstegringen

eller derpå, att den utomordentligt stegrade rörelsen gjort tullverkets

arbetskrafter på de flesta större platser mer eller mindre otillräckliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

och i följd deraf arbetsbördan allt mera tryckande. Vidare både ock å

vissa platser, som städse utmärkt sig för liflig rörelse, denna under

senare tid ökats i den grad, att fråga kunde vara, huruvida den erforderliga

tillökningen af personalen på dessa platser icke borde förbindas

med större eller mindre ändringar i den der förlagda tullförvaltningens

organisation.

Till stor del vore dessa och dermed i närmaste samband stående

förhållanden af mera invecklad art och af större omfattning, än att

deras skärskådande med erforderlig omsigt och noggranhet kunde medhinnas

i sammanhang med den utredning, hvarpå styrelsens årliga förslag

beträffande statsregleringen hvilade, helst som vid de förslag, hvartill

en sådan mera omfattande granskning kunde föranleda, äfven borde

tillses, om och i hvad mån förändrade förvaltningsgrundsatser vunnit

tillämpning i de under senare tid tillkomna stater för andra förvaltande

verk. Styrelsen ansåge derför nödigt, att åt frågan gåfves den mera

allsidiga behandling, som kunde åstadkommas af en på lämpligt sätt

sammansatt komité; och ville styrelsen i sammanhang härmed anmäla,

att ett flertal till styrelsen från underlydande myndigheter eller enskilde

befattningshafvande inom verket nu inkomna förslag eller petitioner

rörande ändringar i staterna befunnits vara af den beskaffenhet, att de

syntes böra behandlas af den ifrågasatta komitén, i följd hvaraf styrelsen

låtit med deras vidare handläggning anstå.

Eu annan fråga, som äfven syntes generaltullstyrelsen böra för

sin definitiva lösning till komitén öfverlemnas, vore, huruvida och i hvad

mån de under sista tiden allmänt förhöjda lefnadsomkostnaderna icke

redan i och för sig påkallade någon förbättring i aflöningsförmåner för

tullverkets personal i allmänhet och särskildt för vissa grupper deraf.

Att ett verkligt och oafvisligt behof i detta afseende förelåge, kunde

styrelsen vitsorda. Talrika till styrelsen under år 1899 inkomna framställningar

från bemälda personal innehölle otvetydiga vittnesbörd derom.

Äfven om generaltullstyrelsen sålunda ansett sig kunna förutsätta, att

Kongl. Maj:t skulle finna skäl att åt en komité uppdraga att granska

tullverkets stater samt afgifva förslag till de förändringar i dessa stater,

hvilka kunde anses af omständigheterna påkallade, hade styrelsen likväl

trott, att utan afbidan å resultatet af en sålunda anordnad utredning

väsentliga ändringar i dessa stater redan nu skulle kunna företagas.

Vissa behof vore nemligen af den uppenbara beskaffenhet, att någon

tvekan om deras förefintlighet icke syntes kunna ifrågakomma, på samma

gång som deras afhjelpande uppenbarligen icke skulle på något sätt

verka hinderligt för de förslag, hvartill den förutsatta komitéutredningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

kunde föranleda; och gälde detta så väl om utjemnandet af vissa oegentligheter

i nuvarande stat som ock om inrättandet af vissa nya tjenstebefattningar,

hvilka befunnits erforderliga samt otvifvelaktigt lika väl

kunde inpassas i en blifvande förändrad stat som i den nuvarande.

Efter förutskickande af dessa anmärkningar hade generaltullstyrelsen

redogjort för de ändringar i nu gällande stater, styrelsen i nyss antydda

afseende funnit beböfliga; och både styrelsen dervid, under erinran, att,

ehuru aflöningen vid de föreslagna nya tjensterna icke kunnat upptagas

med andra belopp, än som för enahanda befattningar nu vore i stat

bestämda, detta ingalunda innebure, att styrelsen i hvarje fall funnit

samma aflöning af passad efter nuvarande förhållanden och att icke en

möjligen förestående lönereglering borde omfatta äfven de eventuelt

blifvande nya tjensterna, beträffande aflöningsstaten anfört, att, i enlighet

med löneregleringskomiténs den 12 oktober 1876 afgifna betänkande

och förslag angående lönereglering för generaltullstyrelsen, en af de

tre notariebefättningarne å kanslibyrån blifvit i 1879 års stat indragen.

Sedan dess hade byråns å ordinarie stat uppförda personal utgjorts af,

förutom byråchefen, en sekreterare, en registrator och aktuarie samt

två notarier, hvartill kommit till och med år 1897 en och derefter två

amanuenser. Besinnade man, i hvilken omfattning tullverkets göromål

i allmänhet ökats under de två sista årtiondena, syntes det ligga i

öppen dag, att äfven göromålen inom centralverket måste hafva i synnerligen

hög grad tilltagit. Att denna tillväxt i arbetsbördan fallit icke

minst på de å kanslibyrån anstälde tjenstemännen, vore väl äfven tydligt,

om man tillsåge, hvilka göromål på dem ankomme. Enligt § 17

af den för styrelsen gällande instruktion skulle, utom det biträde, kanslibyråchefen

påkallade för handläggningen af de till hans byrå hörande

ärenden, bemälde tjenstemän åligga: dels förandet af styrelsens protokoll,

dels uppsättandet af alla de från styrelsen eller dess byråer utgående

expeditioner, till hvilka koncept icke aflemnades af ledamöterna,

äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna och undertecknade,

deras afsändning eller utlemning, och dels förandet af diarier med

register samt skyldigheten att dessa jemte styrelsens arkiv och bibliotek

i god ordning förvara.

Särskilt hade det alltjemt växande antalet utgående skrifvelser

vållat svårighet för byråns tjenstemän att medhinna sina åligganden.

Sådana skrifvelser, expedierade från styrelsen — deri således icke

inberäknade vare sig de från byråerna direkt utgående, ej heller expeditioner,

hvilka, såsom till exempel beslut om tullfritt utlemnande af

Bill. till Itilcsd. Prot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 8 Iläft. 2

Aflöning sslaten.

Generaltullstyrelsens

kanslibyrå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

reimporterade varor, meddelades vederbörande tullförvaltningar genom

påskrift å handlingarna i målet — hade från 1,673 år 1879, eller det

första året efter embetsverkets nuvarande organisation, stigit till 3,525

år 1898. För jemförelses skull kunde tilläggas, att antalet nummer i

styrelsens diarium för inkommande mål utgjorde 3,995 år 1879 och

7,117 år 1898. Dessa senare siffror angåfve emellertid icke exakt

antalet inkomna mål, i det att vissa grupper af likartade mål, bland

hvilka kunde nämnas framställningar beträffande reglering af tullverkets

stater, ansökningar om fattigpension, anmälningar om verkstälda beslag,

personallistor samt diverse förteckningar och rapporter, upptoges under

gemensamt, en gång för hela året upplagdt nummer. Till ytterligare

belysning af frågan meddelades en närmare utredning af målens beskaffenhet

för sistnämnda år genom deras sammanförande i följande

hufvudgrupper:

1) Kongl. bref, remisser, skrivelser från statsdepartementen ........ 145

2) Tjenstetillsättningar, tjenstledighet, semester, förordnanden, an
tagningar,

afförande ur personallista, inhållning ................... 1,619

3) Tullbehandlingsfrågor (klagomål och underställningar) ........... 330

4) Utslag, rapporter om stämningar, förseelser mot tullförfattnin
garna,

frågor angående origtig ursprungsbeteckning ........... 237

5) Ansökningar rörande lossning och lastning, om tullsigillering

vid in- eller utförsel, om restitution af tull vid återutförsel,

tullfrihet vid återinförsel, anstånd med återutförsel m. m.

(lvbkt ......................................_...................................................... 2,333

6) Nybyggnader, syner, reparationer, anskaffande af diverse per
sedlar

............................................................................................ 100

7) Skeppsmätningsfrågor (afgiftsfrihet, origtig mätning, anstånd

med mätning m. in. dylikt) ....................................................... 71

8) Anmärkningar vid journalerna ................................................. 25

9) Reqvisition af penningar, räkningar, ersättningar, gratifika
tioner,

anordningar och assignationer, depositioner ............ 1,050

10) Diverse (restitution af andra umgälder än tull, framställnin
gar

från myndigheter eller enskilda personer om diverse,

reklamationer m. m.) .............................................................. 1,147

Summa 7,117.

I den mån antalet utgående expeditioner sålunda biff vit allt större,

både den del deraf, styrelsens sekreterare vid sidan af öfriga honom

åliggande göromål hunnit uppsätta, naturligen snarare minskats än ökats,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

och då notariernas bestyr med expeditionernas kollationering och afsändning

numera upptoge en väsentlig del af arbetstiden på tjensterummet,

hade återstoden, äfven med framräknande af dem, till livilka

ledamöterna sjelfva aflemnat koncept, lika naturligt icke kunnat af

notarierna medhinnas, utan till stor del måst till uppsättning öfverlemnas

åt den eller dem, som bestridt amanuens^ enstgöringen, hvilkas

tid och arbete derigenom tagits i anspråk i en omfattning, som ingalunda

kunde anses berättigad med hänsyn till det arfvode af 1,200

kronor om året, som för sådan tjenstgöring åtnjötes. Styrelsen ansåge

derför, att den minsta förstärkning i byråns arbetskrafter, som nu

kunde ifrågasättas, vore notarietjensternas ökning till samma antal som

före år 1879, eller från två till tre.

Äfven å revisionsbyrån hade behof af ökade arbetskrafter gjort

sig oafvisligt gällande. Den ordinarie personalen a denna byra utgjordes revisiombyrä.

äfven af samma antal tjenstemän som år 1879, nemligen, förutom byråchefen,

en revisor och statistiker samt sex revisorer. Huru emellertid

det egentliga revisionsarbetet under de två sista årtiondena tillväxt,

kunde bäst bedömas af tullförvaltningarnas till omfånget alltjemt

växande journaler med tillhörande verifikationer. Sålunda omfattade

de inkommande tulljournalerna för år 1879 endast 11,850 ark, och tillhörande

verifikationshäften utgjorde 1,789, under det att år 1898 ifrågavarande

journalers arkantal utgjorde icke mindre än 20;454 och verifikationshäftenas

antal 3,485. Én förhållandevis icke mindre ökning i

byråns arbete hade förorsakats af den omständighet, att under de senare

åren inom landet uppstått en mängd industrier, som för sina tillverkningar

använde utländska tullpligtiga materialier, för hvilka tullrestitution

vid tillverkningarnes utförsel medgåfves. Det ålåge nemligen byrån

att öfvervaka, det alla för sådan restitution åtnjutande föreskrifna vilkor

och kontrollbestämmelser behörigen iakttoges. För att det sålunda

ökade arbetet måtte kunna i behörig tid medhinnas och på ett tillfredsställande

sätt utföras, funne styrelsen nödigt, att byråns personal

ökades med minst två nya revisorer.

Beträffande den lokala tullförvaltningen och då först den i Stockholm Lokai/Srvaiihade

styrc-lsen i sitt förslag till reglering af tullverkets stater för år Stockholm.

1900 anmärkt, hurusom förhållandena i hafva dstaden, der förtullningsgöromålen

i första hand vore fördelade mellan flera, vidt skilda tullafdelningar,

så väsentligt afveko från förhållandena öfver allt annorstädes

inom landet, der förtullningsbestyren ännu i allt hufvudsakligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

! 2 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vore koncentrerade i och omkring en enda tullhusbyggnad, att någon

egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma mellan denna stad och

andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm utmärkande förhållande

grundade alldeles särskilda kraf på tullverkets å stat uppförda tjenstemannapersonal

derstädes, icke blott hvad antalet beträffade, utan äfven

med afseende å tjenstegrad, då väl såsom regel borde gälla, att föreståndarne

för de särskilda, å olika ställen inom staden belägna tullafdelningarna,

hvilka alla utgjorde filialer af hufvudtullförvaltningen vid

Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland första gradens tjenstemän.

Antalet tjenstemän bos de afdelningar af lokalförvaltningen i

Stockholm, hvilka på antydda sätt arbetade på flera olika lokaler, nemligen

tullkammaren och packhusinspektionen, hade visserligen under

det sistlidna årtiondet ökats, tullkammarens med tre kammarskrifvare

samt packhusinspektionens med tva kontrollörer och tre kammarskrifvare,

men icke desto mindre vore tjenstemännens antal med hänsyn

till förtullningslokalernas antal otillräckligt, för att göromålen tillförlitligen

skulle kunna af dem uppbäras, och, hvad beträffade grundsatsen,

att tullafdelningarnas föreståndare i regeln icke borde vara af

lägre grad än kontrollör, hade upprätthållande af denna grundsats icke

alltid varit möjligt med den dåvarande personalen. På grund deraf

syntes det styrelsen nödigt att redan då och utan afvaktan å de nya

förhållanden, som kunde komma att inträda i följd af nya tullokalers

anskaffande, och hvilka otvifvelaktigt komme att föranleda mera vidtgående

kraf från styrelsens sida på ökad personal, föreslå inrättande af

ett antal nya tjenster för tullkammaren och packhusinspektionen i

Stockholm.

Hvad tullkammaren i Stockholm beträffade, hade styrelsen på

ytterligare anförda skäl föreslagit förstärkning af dess personal med

två andre kontrollörer. Ehuru af Kongl. Maj:t biträda hade detta

förslag icke vunnit bifall af Riksdagen, som i skrifvelse den 14 maj

1899 angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel

rörande denna fråga meddelat, att inrättandet af berörda befattningar

synts Riksdagen böra tills vidare anstå; att, enligt hvad af det

statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 13 januari samma år inhemtades, någon sådan förstärkning i personalen

da icke blifvit af tullkammaren i sammanhang med den förestående

regleringen af dess stat ifrågasatt; att, då förändrade anordningar

i afseende å tullokalerna i hufvudstaden vore att under den närmaste.

tiden motse, dessa anordningars vidtagande torde böra afvaktas

före inrättande af tjenster, som icke syntes vara af förhållandena oaf
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nro 8.

13

visligen påkallade, samt att Riksdagen följaktligen ansåge, att antalet

nya kontrollörer i andra lönegraden borde nedsättas från de i statsrådsprotokollet

upptagna fem till tre.

Ehuru den fullständiga förändring, hvilken, hvad stora tullhuset

vid Stockholms Skeppsbro beträffade, antagligen vore att i en snar

framtid motse, ännu icke påbörjats, vore dock, enligt hvad generaltullstyrelsen

meddelade, åtgärder redan under utförande för en provisorisk

utvidgning af tullkammarens i sagda byggnad inrymda lokal, hvartill

komme, att utvidgning af tullhuset vid Stadsgårdshamnen jemväl för

närvarande påginge. Vid detta förhållande och då tullkammaren numera

hos styrelsen anmält behofvet af sådan ändring i dess stat, att

dels två andre kontrollörer derå uppfördes för anställning såsom föreståndare

för tullkammareafdelningarne vid Stadsgårdshamnen och å

Blasieholmen, dels fyra ständiga biträden blefve anstälda vid tullkammaren

för tjenstgöring såsom kammarskrifvare, dels ock två nya kammarvaktmästaretjenster

inrättades, hade styrelsen icke kunnat underlåta att

å nyo upptaga frågan om ökning af den vid tullkammaren tjenstgörande

personalen. Styrelsen funne sig dervid, med anmälan, att någon ändring

i tullokalerna å Blasieholmen icke för närvarande vore ifrågasatt, böra

erinra om det redan vid afgifvande af förslaget till stat för år 1900

anmärkta förhållandet, att den vid tullafdelningarna vid Stadsgårdshamnen

och å Blasieholmen inflytande uppbörd numera uppginge till

betydande belopp. Så utgjorde densamma under år 1898 ej mindre

än 2,702,192 kronor på det förra stället och 1,017,354 kronor på det

senare. Med afseende härå vore styrelsen fortfarande af den åsigt, att

tullkammaregöromålen å dessa platser, med hvilka göromål äfven uppbörden

i första hand af der debiterade afgifter vore förenad, icke lämpligen

kunde, såsom hittills måst ske, anförtros åt en lägsta gradens

tjensteman.

Hvad tullkammarens nu gjorda anmälan i öfrigt beträffade, ansåge

sig styrelsen för att styrka dess befogenhet endast behöfva hänvisa

till det förhållandet, att antalet till ständig tjenstgöring mot dagtraktamente

vid tullkammaren inkallade extra ordinarie kammarskrifvare år

1899 uppgått till lägst två under februari månad, men å andra tider

till vida mera och under maj månad till ej mindre än elfva, äfvensom

dels att under en längre följd af år en inkallad extra ordinarie betjent

ständigt biträdt vid uppassningen å tullkammaren och uppbördskontor,

hvilka begge tullförvaltningsafdelningar betjenades åt den å tullkammarens

stat uppförda kammarvaktmästaron, dels ock att de alltjemt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ökade göromålen vid Stadsgårdshamnen nödvändiggjorde anställandet

af en särskild kammarvaktmästare för tullkammareafdelningen derstädes.

Under sådana omständigheter och då det icke syntes styrelsen lämpligt

att öka antalet af de vid tullkammaren mot årligt arfvode tjenstgörande

så kallade biträdande kammarskrifvarne, livilka nu voro två, funne

styrelsen nödigt, att de ordinarie kammarskrifvarnos vid tullkammaren

antal ökades med åtminstone två samt att antalet å tullkammarens stat

uppförde kammarvaktmästare likaledes ökades med två.

Genom ofvan omförmälda åtgärder för provisorisk utvidgning af

tullkammarens lokal i stora tullhuset i Stockholm skulle, enligt styrelsens

åsigt, äfven kunna tillgodoses det sedan lång tid tillbaka förefintliga

behofvet af beredande åt uppbördskontoret af så pass stor lokal,

att två kassor kunde der anordnas för mottagande af tulliqvid, hvarigenom

i någon mån den trängsel och tidsutdrägt, hvaröfver nu så

många klagomål anfördes, skulle kunna besparas den trafikerande allmänheten.

Emellertid förutsatte detta en ökning af den å kontoret

anstälda personal, hvilken, för närvarande bestående af en tullförvaltare

och en kammarskrifvare, räckte till endast för en kassa; och frågan

syntes styrelsen kunna lämpligast och med minsta kostnad ordnas så,

att, för ombesörjande af uppbörden vid den andra kassan, å kontorets

stat uppfördes, jemte ytterligare en kammarskrifvare till biträde, såsom

föreståndare en tjensteman, benämnd uppbördskassör och med samma

aflöning som andre kontrollörerne vid tullkammaren, hvilken tjensteman

skulle för hvarje dag redovisa uppbörden vid kassan till den för

kontorets hela uppbörd fortfarande i sista hand ensam ansvarige uppbördstullförvalt

aren.

Från och med år 1881 hade å konfiskations- och kassörskontorets

i Stockholm stat varit uppfördt arfvode till en biträdande kammarskrifvare.

Att den ende ordinarie tjenstemannen vid kontoret, tullförvaltaren,

vore i behof af ett biträde, hade under den tid, som sedan

nämnda år förflutit, till fullo bekräftats. De göromål, som måste anförtros

åt bemälda biträde, vore dock både med afseende å beskaffenheten

och omfånget numera så betydande, att de med skäl kunde

grunda anspråk på den bättre inkomst och säkrare ställning, som en

befattning på ordinarie stat medförde. Härtill komme, att bristen på

en andre ordinarie tjensteman vid kontoret understundom medfört svårighet

att anskaffa lämplig ställföreträdare för tullförvaltaren, då denne

varit förhindrad att tjenstgöra. Styrelsen ansåge derför, i likhet med

kontoret, angeläget vara, att en ordinarie kammarskrifvare blefve derstädes

anstäld.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

Packhusinspektionen i Stockholm hade, oaktadt så nyligen som

år 1899 anslag beviljats för uppförande å inspektionens stat af tre kontrollörer,

fem kammarskrifvare och två vaktmästare, likväl sett sig nödsakad

att å nyo hemställa om vidtagande af åtgärd för ökning af den

vid inspektionen anstälda personal. Härtill hade, utom den alltjemt

ökade trafiken, som icke minst på denna tullförvaltningsafdelnings

arbetskrafter stälde stora kraf, särskildt bidragit det pågående arbetet

med utvidgning af tullpackhuset vid Stadgårdshamnen, hvilket arbete

väntades blifva fullbordadt under innevarande år. Derstädes skulle då,

enligt inspektionens åsigt, erfordras, jemte det antal kammarskrifvare,

som rörelsens mer eller mindre betydande omfattning under olika delar

af året kunde påkalla, en föreståndare, hvilken inspektionen förmenat

böra tilldelas samma aflöning som kontrollörerne på tullkammaren och

nederlagskontoret, samt närmast under honom, förutom den kontrollör,

som för närvarande vore derstädes anstäld, ännu två tjensteman af denna

grad. Dessutom skulle, jemte den nuvarande vaktmästaren, erfordras

tre nya sådana betjente. Slutligen hade inspektionen ock anmält behofvet

af ytterligare tre kontrollörer för anställning såsom föreståndare,

en för expeditionen å Riddarholmen, en för tullafdelning vid centralbangården

samt en för vin- och spritexpeditionen vid tullpackhuset å

Skeppsbron.

För sin del kunde styrelsen icke finna, att den ifrågasatta föreståndaren

för packhuset vid Stadsgårdshamnen, hvilken tjensteman borde

vara underordnad inspektionens begge föreståndare, kunde tilldelas högre

grad än förste kontrollör, i likhet med den inspektionens föreståndare

närmast underlydande tjenstemanuen i packhuset vid Skeppsbron, om

ock den nuvarande aflöningen för förste kontrollörerne finge anses allt

för låg i förhållande till de anspråk, som måste ställas å dessa tjenstemän.

Styrelsen ansåge derför, att för ofvan angifna ändamål hos inspektionen

borde anställas ytterligare en förste kontrollör. Beträffande åter

de begärda fem kontrollörerne ansåge styrelsen, att antalet borde kunna

nedbringas med två, hvilka, åtminstone under närvarande förhållanden,

syntes kunna ersättas med kammarskrifvare. Vid sådant förhållande

skulle äfven antalet af de hos inspektionen anstälde kontrollörer — hvilket

på grund af de många särskilda tullafdelningar, der förtullningsgöromålen

i Stockholm handlades, måste vara, äfven relativt, större än på någon

annan tullplats — blifva lämpligare afpassadt i förhållande till antalet

kammarskrifvare, hvilket senare skulle komma att uppgå till sexton,

under det kontrollörerne blefve elfva. Hvad slutligen anginge de tre

vaktmästarne, ansåge sig styrelsen, för att styrka behofvet af dem, kunna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

inskränka sig till att upplysa, att under år 1899 minst fem, men oftast

omkring tio extra ordinarie vaktmästare varit till ständig tjenstgöring

mot dagtraktamente inkallade hos inspektionen.

I afseende å tillväxten af göromålen vid nederlagskontoret i Stockholm

erinrade generaltullstyrelsen, att då under åren 1867—1871 endast

en journal fördes för alla å nederlag derstädes liggande varor och då

sedermera under åren 1875—1887 ännu två journaler, en för s. k. torra

och en för s. k. våta varor, varit tillräckliga, hade den alltjemt tilltagande

nederlagsrörelsen sedan år 1888 kräft tre särskilda journaler,

två för torra och en för våta varor. Också hade debiterade uppbörden

för förtullningar från nederlag i Stockholm ökats från 2,598,000 kronor

år 1867 till 6,028,000 kronor år 1898. Förhållandet mellan dessa belopp

ensamt angåfve dock icke verkliga tillväxten i kontorets af nederlagsrörelsen

förorsakade arbete. Den, hvad Stockholm beträffade, redan före

tillkomsten af nu gällande tullstadga genomförda ändring i stadgandena

om nederlag, att varuuttagningar med åtnjutande af anstånd med belöpande

tullafgifters erläggande icke vidare behöfde såsom förut ske i

förhållande till de »med samma lägenhet» inkomna varor af samma slag,

utan finge bero af uttagarens behållning å nederlaget, oafsedt de olika

lägenheter, med hvilka införseln egt rum, hade vållat en ansenligt ökad

arbetsbörda, hvilket bäst framginge af det förhållande, att då de särskilda

posterna al i Stockholm förtulladt nederlagsgods år 1871 utgjorde

endast 12,300, hade desamma år 1875 stigit till 20,000, hvarefter de

än vidare ökats, så att de år 1898 uppgått till 42,800. Härtill komme

dessutom en under årens lopp utomordentligt stegrad transitrörelse,

som kräfde en särskild expedition, till hvilken icke någon af de ordinarie

tjenstemännen nu kunde afstås, utan som måste anförtros åt en biträdande

kammarskrifvare.

Kontorets personal hade nemligen efter år 1875 föga förstärkts.

Enligt nämnda års stat utgjordes densamma af en tullförvaltare, en

kontrollör, två kammarskrifvare, en öfveruppsyningsman och en biträdande

kammarskrifvare. Sedermera hade härtill kommit en kammarskrifvare

och af styrelsen beviljats arfvode till ännu en biträdande kammarskrifvare.

Naturligtvis hade vid sådant förhållande personalen måst

förstärkas med inkallade extra ordinarie kammarskrifvare; och kontoret

hade i en hos styrelsen gjord framställning om ökade arbetskrafter

erinrat, hurusom under de senaste sjutton åren en extra ordinarie kammarskrifvare

ständigt tjenstgjort å kontoret mot dagtraktamente. Med afseende

härå och då det måste anses olämpligt, att tillgång till en ordinarie

tjenstemans anställande vid transitexpeditionen saknades, syntes

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

det styrelsen uppenbart, att kontorets ordinarie personal nu borde förstärkas

med en tjensteman, men styrelsen ansåge ock, att det ifrågavarande

behofvet icke borde tillgodoses genom inrättande af en tjenst

i lägsta graden. Dels syntes det vara i sin ordning, att vid en hvar

af de tre nederlagsexpeditionerna vore anstäld en tjensteman af högre

grad, hvilket för närvarande, då endast två sådana tjenstemän funnes,

icke läte sig göra, och dels finge det, då redan tre kammarskrifvare

funnes å kontoret anstälda, anses billigt, att genom den ifrågasatta

tjenstens inrymmande i andra graden en möjlighet bereddes dessa kammarskrifvare

till befordran, hvartill med afseende å göromålens beskaffenhet

icke synnerligen stor utsigt för dem förefunnes å annan tullförvaltningsafdelning.

Styrelsen ansåge derför skäligt, att en andre kontrollörstjenst

blefve å kontorets stat uppförd, vid hvilket förhållande en af de

nuvarande kammarskrifvarne skulle blifva disponibel för transitexpeditionen.

Enligt hvad sålunda anförts ansåge styrelsen, att för behöflig förstärkning

af lokaltullförvaltningen i Stockholm kräfdes inrättande af

följande nya tjenster, nemligen för anställning å tullkammaren: 2 andre

kontrollörer, 2 kammarskrifvare och 2 kammarvaktmästare, å uppbördskontoret:

1 uppbördskassör och 1 kammarskrifvare, å konfiskations- och

kassörskontoret: 1 kammarskrifvare, vid packhusinspektionen: 1 förste

kontrollör, 3 kontrollörer, 2 kammarskrifvare och 3 vaktmästare samt

å nederlagskontoret: 1 andre kontrollör; och ville styrelsen härvid erinra,

att, enligt nuvarande stat, aflöningen såväl för kontrollör vid packhusinspektionen

som ock för andre kontrollörer, hvarmed den föreslagne

uppbördskassören skulle likställas, utginge enligt hvad som gälde för

kontrollörstjenst i andra lönegraden, under det att förste kontrollör vid

packhusinspektionen åtnjöte aflöning såsom kontrollör i tredje lönegraden

samt att kammarskrifvarne i Stockholm vore uppförda i andra

lönegraden och vaktmästarne vid dervarande packhusinspektion i fjerde

lönegraden.

Sedan 1850-talet hade den vid tullkammaren i Ge/le anstälda

personal ökats endast med en tjensteman, nemligen en kammarskrifvare.

Uppbörden derstädes hade under tiden mer än tiodubblats. Det vore

under sådana omständigheter lätt förklarligt, att numera svårighet mötte

att med denna personal tillfredsställande bestrida de vid tullkammaren

förefallande göromål. Särskildt vore det, enligt hvad tullkammaren

anmält, icke möjligt för tullförvaltaren, hvars tid helt upptoges å tullUih.

till Rilcsd. Prof. 11)00. 4 Sami. 1 Afä. 8 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Göteborg.

kammaren vid bestyren med uppbörd, journalsföring, skriftvexling in. m.,

att egna någon uppsigt åt de vigtiga packhusgöromålen, utan komrae

dessa att hvila å öfveruppsyningsmannen. Men jemte det att å en så

betydande importort, som Gefle numera vore med en uppbörd af öfver

en och en half million kronor i tullmedel, det näppeligen kunde anses

annat än oegentligt, att de till grund för tulluppbörden liggande tullbehandlingsbestyren

helt och hållet berodde på en tullbetjent utan något

egentligt öfvervakande af tjensteman, blefve öfveruppsyningsmannen

med den nuvarande anordningen alldeles dragen ifrån sina åligganden

såsom bevakningsbefäl. Styrelsen ansåge derför högst nödigt, att en

särskild tjensteman för tjenstgöring i packhuset blefve uppförd å tullkammarens

stat, och syntes denne såväl med afseende derå, att lian

borde närmast under tullkammareföreståndarne utöfva chefskapet öfver

den i packhuset tjenstgörande personal, som ock på grund af göromålens

omfång och ansvar böra blifva en andre kontrollör med samma

aflöning, som åtnjötes af den i packhuset i Malmö tjenstgörande andre

kontrollören, d. v. s. kontrollör i andra lönegraden.

Sedan, på grund af Kongl. Maj:ts i kongl. bref den 5 mars 1897

lemnade tillstånd till anordnande af en förtullningslokal vid nya Masthuggskajen

i Göteborg, särskilt tullhus blifvit derstädes af nämnda stad

uppfördt, hade, på framställning angående anställande vid ifrågavarande

nya tullafdelnings tullkammare- och packhusexpeditioner af erforderlig

tullpersonal, Kongl. Maj:t för sådant ändamål genom bref den 7 sistlidne

juli bemyndigat generaltullstyrelsen att genom förordnanden,

gällande tills vidare, tillsätta å tullkammarens i Göteborg stat en

andre kontrollörstjenst, två kammarskrifvaretjenster och en kannnarvaktmästaretjenst

samt å packhusinspektiönens derstädes stat en första

kontrollörstjenst, två kontrollörstjenster, tre kammarskrifvaretjenster

och två vaktmästare^] enster med rätt för dem, som sålunda förordnades,

att åtnjuta enahanda aflöning, som i tnllförvattningens i Göteborg stater

vore för motsvarande tjänster anvisade.

Sagda nya, provisoriskt bestämda fenster funne styrelsen nu böra

å stat uppföras; men derutöfver erfordrades, enligt hvad hos styrelsen

blifvit anmäldt, ytterligare förstärkning af lokaltullförvaltningens i Göteborg

personal.

Redan sommaren 1899 hade, i sammanhang med framställning

om den för packhusexpeditionen i förutnämnda nya tullhusbyggnad

erforderliga personal, packhusinspektionen i Göteborg hemstält om förstärkande

af den inspektionen underlydande, för annan tjenstgöring af
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

10

sedda tjenstemannapersonal med en kontrollör, afsedd att, bland annat,

utöfva tillsyn öfver tullbehandlingen i varuskjulen, samt sex kammarskrifvare,

hvilken framställning då emellertid icke föranledde någon

annan åtgärd, än att inspektionen hänvisades att vid den tidpunkt, då

frågan om förslag till eventuella ändringar i lokalförvaltningens i Göteborg

stat år 1899 borde till vederbörande ingifvas, inkomma med den

förnyade framställning i ämnet, som af dåvarande förhållanden kunde

påkallas. I sin nu till tulldirektören ingifna framställning hade inspektionen

förmält, att inspektionen vid närmare öfvervägande kommit till

den öfvertygelse, att de vigtiga vägningarne i de sex förefintliga varuskjulen

kräfde en tjensteman af kontrollörsgrad åtminstone i hvart annat

skjul, i följd hvaraf inspektionen nu ansåge, att den ifrågasatta förstärkningen''

af personalen borde utgöras af tre kontrollörer och fyra

kammarskrifvare. Inspektionens framställning, såvidt antalet deri äskade

nye tjenstemän anginge, hade biträdts af tulldirektören i Göteborg,

hvilken deremot icke ansett sig ega anledning ifrågasätta, att mer än

en af de ifrågavarande tjenstemännen, på sätt inspektionen tidigare

föreslagit, tilldelades kontrollörsgrad. k

Gent emot den under omedelbar tjensteutöfning vunna erfarenhet,

som af inspektionen åberopats till stöd för ändringen i dess tidigare

förslag, tilltrodde sig styrelsen så mycket mindre att förorda någon

annan fördelning mellan de olika tjenstemannagraderna af de sju erforderliga

nya tjensterna än den af inspektionen förordade, som, med

fästadt afseende å olika lokala förhållandens kraf, styrelsen funne, att,

enligt inspektionens nuvarande förslag, jemfördt med här ofvan framstälda

förslag rörande packhusinspektionens i Stockholm stat, förhållandet

mellan antalet tjenster i kontrollörs- och i kammarskrifvaregrad

vid de begge inspektionerna skulle blifva någorlunda lika. Enligt styrelsens

åsigt borde således do ifrågasatta sju nya tjensterna a stat uppföras

och tilldelas kontrollörs- och kammarskrifvaregraderna med tre i

den förra och fyra i den senare.

Vid ännu en af lokaltullförvaltningsafdelningarna i Göteborg erfordrades

ökad tjenstemannapersonal, nemligen vid konfiskations- och

kassörskontoret, der, likasom vid motsvarande afdelning i Stockholm,

för närvarande utom tullförvaltaren tjenstgjorde endast en biträdande

kammarskrifvare. Kontoret hade nu i en af tulldirektören tillstyrkt

framställning på grund af mängden och beskaffenheten af de. göromål,

livilka kontoret hade att handlägga och deri en betydlig ökning under

de senaste tio åren egt rum, hemstält, att i stället för det till berörda

biträdande kammarskrifvarebefattning af styrelsen anslagna arfvode en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Strörmtad.

Statsutskottet» Utlåtande N:o 8.

ordinarie kammarskrifvaretjenst måtte varda å stat uppförd; och då

ungefär samma behof af en dylik tjenst förefunnes här som vid konfiskations-

och kassörskontoret i Stockholm, vore enligt styrelsens åsigt

den ifrågasatta ändringen betingad af trafikens utveckling och förhållandena

i öfrigt, i följd hvaraf ytterligare en för lokalförvaltningen i

Göteborg afsedd kammarskrifvaretjenst syntes böra inrättas.

Slutligen erfordrades äfven tillökning i den vid tullbevakningen i

Göteborg anstälda personal. Denna förstärktes visserligen senast år

1894 med tio vaktmästare, men detta oaktadt hade det i följd af trafikens

. ständiga tillväxt befunnits nödigt att, för upprätthållande af bevakningen

åliggande göromål, hvartill äfven hörde tillsyn å nederlagsoch

transitrörelsen, i tjenstgöring använda ett ansenligt antal inkallade

extra ordinarie betj ente, hvilket behof alltjemt stegrats, så att, enligt

hvad upplyst blifvit, medan antalet i daglig tjenstgöring inkallade extra

ordinarie vaktmästare år 1895 utgjorde 23, medeltalet af dagligen använda

dylika extra biträden år 1898 uppgått till 29 samt under 1899

års åtta första månader till 32. Vid sådant förhållande funne styrelsen,

i. likhet med tullbevakningsinspektionen och tulldirektören, att minst

tio nya vaktmästaretjenster borde vid ifrågavarande bevakning inrättas.

Sammanlagda antalet af de nya tjenster, som erfordrades vid lokaltullförvaltningen

i Göteborg, skulle sålunda blifva, för anställning å tullkammaren:

1 andre kontrollör, 2 kammarskrifvare och 1 kammarvaktmästare,

vid packhusinspektionen: 1 förste kontrollör, 5 kontrollörer, 7

kammarskrifvare och 2 vaktmästare, å konfiskations- och kassörskontoret:

1 kammarskrifvare samt vid tullbevakningen: 10 vaktmästare;

och hade styrelsen härvid erinrat, att enligt nuvarande stat förste och

andre kontrollörsbefattningarne, likasom ock kontrollörstjensterna i

packhuset, vore i aflöningshänseende likstälda med motsvarande tjenstebefattningar

vid lokalförvaltningen i Stockholm, hvilket äfven vöre förhållandet

med afseende å kammarskrifvare- och vaktmästaretjensterna.

Då, efter mellanrikslagens upphörande, ett antal nya gränsridaretjenster

inrättats vid riksgränsen mot Norge, först på förordnande och

sedermera _ från och med år 1899 å stat, hade vid den del af gränsen,

som läge inom Strömstads tullkammaredistrikt, fem dylika bevakningsbetjente

anstälts utöfver det förut varande antalet af fyra ordinarie och

en tillförordnad, hvilken sistnämnde jemväl blifvit å 1899 års stat uppförd.

Af de nye tjensteinnehafvarne hade en posterats vid Krokstrand

invid Idefjorden och en vid Håfve vid landsvägen, som ledde till norska

jernvägsstationen Prfestebakke och Fredrikshald. Emellertid hade under

tiden tillkommit ett nytt stenhuggeri å svenska sidan vid Idefjordens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

innersta bugt, tillhörigt, likasom stenhuggerierna vid Idefjorden i allmänhet,

norska undersåtar, och den lifliga trafik mellan herörda plats

och norska sidan af gränsen, som deraf blefve en följd, hade föranledt

styrelsen att redan i slutet af år 1898 medgifva inkallandet derstädes

af eu extra ordinäre gränsridare till tjenstgöring. Denna tjenstgöring

hade sedermera oafbrutet pågått, och då rörelsen på stället alltjemt

ökats, måste densamma otvifvelaktigt äfven framdeles blifva stadigvarande.

Vid sådant förhållande funne styrelsen en ny gränsridaretjenst,

afsedd för Strömstads tullkammaredistrikt och, likasom öfriga å tullkammarens

stat uppförda gränsridaretjenster, med aflöning i lägsta

lönegraden böra inrättas.

Vidare ansåge styrelsen, i likhet med tullkammaren i Strömstad,

nödigt, att kustbevakningen i tullkammarens distrikt blefve förstärkt.

Med den för närvarande å stat uppförda personalen, hvilken endast vore

tillräcklig till bemanning af de två nuvarande jakterna, förlagda, den

ena i Strömstad och den andra vid Hästvåm i närheten af Fjällbacka,

kunde effektiv bevakning icke utöfvas öfver den lifliga utrikes trafik,

som å denna del af kusten egde rum. Tullkammaren hade, såsom företrädesvis

vigtigt, framhållit, att en noggrannare uppsigt anordnades

öfver den sjöfart, som berörde de utanför Strömstad belägna Kosteröarna.

Dels hade nemligen öboarne sjelfve samfärdsel med Danmark i

och för afsättning af hummer, dervid visat sig, att de icke varit främmande

för oloflig införsel af bränvin från nämnda land, och dels ginge

genom Kosterfjorden ett stort antal fartyg från Norge, särskildt från

Fredrikshald och Fredriksstad, till andra utrikes orter. Då dessa fartyg

ofta tvingades att söka hamn under Fosterlandet, der de stundom komme

att qvarligga flere dagar, tarfvade de särskild tillsyn. Sådan erfordrades

också i följd af de talrika sjöfynd, som der ifrågakomme. Ännu

ett skäl för dessa öars noggranna öfvervakande vore deras närbelägenhet

intill de Norge tillhörande Hvaleröarne. Med afseende å dessa omständigheter

ansåge styrelsen, i likhet med tullkammaren, att en tulljakt

borde stationeras vid Kosteröarne under befäl af en kustvakt och med

en besättning af tre kustroddare, två afsedda för jaktens manövrering

och den tredje för bevakning i land under jaktens patrullering.

Dessutom hade tullkammaren hemstält om förläggande af en

särskild kustbevakningspostering vid Hafstensund. Stenhuggerirörelsen,

som nått en synnerligen stor utveckling utmed hela norra Bohusläns

kust, vore, enligt hvad tullkammaren upplyst, icke minst liflig vid de

på ömse sidor om Hafstensund belägna, i landet inskjutande Tanumsoch

Sannäskilarne samt Salt- och Isvikarne, der ett stort antal fartyg

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Varberg.

Halmstad.

årligen intoge last af sten. Äfven der läge denna verksamhet nästan

helt och hållet i norska undersåtars händer; och detta förhållande påkallade

trägen tillsyn, att icke farkoster direkt inlöpte dit från Norge

utan iakttagande af vederbörliga seglationsföreskifter. Ett annat förhållande,

som påkallade förläggande af en kustbevakningspostering invid

Hafstensund, vore, att från Norge utmed kusten kommande fartyg

ofta af motvind eller dimma nödgades ankra i Hafstensund, dit äfven

fartyg sökte sig in utifrån hafvet för att finna hamn. Enligt tullkammarens

förslag, hvilket styrelsen funne sig böra biträda, skulle ifrågavarande

postering, som borde vara försedd med antingen jakt eller

däckad snipa, bestå af en kustvakt och två kustroddare, af hvilka senare

en skulle posteras till bevakning i land.

Af den personal, hvarmed kustbevakningen i Strömstads tullkammaredistrikt

således skulle behöfva förstärkas, kunde de fem kustroddarne

öfverflyttas från annat tullkammaredistrikt, der de kunde undvaras.

De nya tjänster, hvilka för ändamålet erfordrades och hvilkas

uppförande å stat nu äskades, blefve sålunda endast två kustvakttjeuster

till sjös.

Allt sedan år 1883 hade vid tullkammaren i Varberg, der tullförvaltaren

vore ende ordinarie tjenstemannen, tillika varit anstäld en biträdande

kammarskrifvare; och då erfarenheten till fullo bekräftat oumbärligheten

af en andre tjensteman, hade tullkammaren nu gjort framställning,

att i stället en ordinarie kammarskrifvare måtte å tullkammarens

stat uppföras. Härvid kunde till äfventyrs erinras, att tullkammare

under tullförvaltares öfverinseende antagligen snart komme

att öppnas i Borås och att en minskning i göromålen vid tullkammaren

i Varberg i följd deraf kunde motses. Detta skulle dock sannolikt icke

blifva förhållandet i nämnvärd grad, hvad de egentliga tullkammaregöromålen

beträffade, enär det kunde förutses, att ett icke obetydligt

antal försändelser komme att befordras öfver Varberg transito till Borås,

och kunde det för den skull icke gerna antagas, att den ifrågasatta tjenstemannen

icke fortfarande skulle komma att behöfvas. Styrelsen funne

sig alltså böra tillstyrka inrättandet af berörda nya tjenst, hvilken styrelsen

ansåge böra upptagas i den lägre lönegraden.

Jemväl tullkammaren i Halmstad hade anmält behof af tullkammarepersonalens

ökning. Förutom de å ordinarie stat uppförde tjenstemännen,

tullförvaltaren och eu kammarskrifvare, tjenstgjorde dagligen,

enligt hvad tullkammaren upplyst, derstädes samt i packhuset en bi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

trädande och två extra ordinarie kammarskrifvare; och hade tullkammaren

vid sådant förhållande hemstält om inrättande derstädes af en

kontrollörstjenst och en kammarskrifvaretjensh

Väl vore det sant, att uppbörden och i följd deraf äfven göromålen

i Halmstad ökats ansenligt under de senare åren. Så hade uppbörden,

som ännu år 1894 utgjorde endast 260,934 kronor tullmedel,

stigit till 561,995 kronor år 1897 och till 667,671 kronor år 1898,

men härvid vore att märka, att en ansenlig del af dessa tullmedel utgjordes

af tull lör spannmål, hvilken tull år 1897 uppgått till mer än

300,000 kronor. Under sådana omständigheter och då tullkammare

funnes, som med vida större uppbörd ännu hade endast en föreståndare,

samt frågan egde organisatorisk betydelse och för den skull lämpligen

syntes böra göras till föremål för behandling vid en blifvande, mera

allmän granskning af tullverkets stater, ansåge sig styrelsen icke nu

böra föreslå inrättandet af den ifrågasatta kontrollörstjensten. Deremot

funne styrelsen sig böra understödja förslaget om en kammarskrifvares

anställande vid tullkammaren och hemstälde derför om inrättandet af

ytterligare en sådan tjenst i den lägre lönegraden.

Samma skäl, som föranledt styrelsen att föreslå inrättandet af en Helting

andra kontrollörstjenst för packhuset i Gefle, gjorde sig med om möjligt

ännu större styrka gällande för uppförande å tullkammarens i Helsingborg

stat af en särskild tjensteman, afsedd för tjenstgöring^ i packhuset,

På gruud af platsens egenskap af gränsort och den lifliga och snabb

expedition kräfvande trafiken syntes der ännu mindre än i Gefle vara

möjligt för tullförvaltaren att egna någon tillsyn åt packhusgöromålen.

Uppbörden i Helsingborg — under år 1898 öfverstigande två millioner

kronor — vore äfven större än i Gefle, och föremål för import derstädes

vore, såsom statistiken utvisade, de mest olikartade varuartiklar, ett förhållande,

som naturligtvis stälde stora kraf på packhuschefens varukännedom

och utbildning i öfrigt, Också hade tullkammaren förordat,

att för ändamålet eu packhusinspektor- eller kontrollörstjenst måtte

inrättas. Detta förslag kunde styrelsen emellertid icke understödja.

Möjligt vore väl, att i en icke aflägsen framtid det kunde befinnas lämpligt

att'' gifva äfven närmaste föreståndaren för packhuset i Helsingborg den

mera sjelfständiga ställning, som tillkomme packhusinspektor i Malmö,

men tills vidare kunde, enligt styrelsens åsigt, det föreliggande behofvet

nöjaktigt tillgodoses genom inrättande af en andra kontrollörstjenst.

Jemte sagda befattning ansåge styrelsen, att för samma tullkammares

räkning erfordrades två nya kammarskrifvaretjenster, hvaremot styrelsen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för närvarande icke funne sig böra biträda af tullkammaren gjord framställning

om ytterligare en fjerde ordinarie tjensteman. Att deremot

de två nya kammarskrifvaretjensterna vore högeligen af behofvet påkallade,

lede icke tvifvel. Den synnerligen kraftiga tillväxten i trafiken öfver

denna plats — hvars betydelse bäst framginge deraf, att tulluppbörden

derstädes under de sista fem åren ungefär fördubblats — och särskild!

ångfärjetrafiken med de många in- och utklareringarne dagligen förutom

all annan deraf härflytande expedition stälde synnerligen störa fordringar

på dervarande tullpersonal; och att den nu på tullkammarens stat uppförda

tjenstemannapersonalen icke vore tillräcklig, visade sig nogsamt

af det förhållande, att under år 1899 i allmänhet tre extra ordinarie

kammarskrifvare, utom en biträdande kammarskrifvare, varit i ständig

tjenstgöring använda.

Styrelsen ansåge alltså, att för anställning vid tullkammaren i

Helsingborg nu borde å tullverkets aflöningsstat uppföras ytterligare eu

andre kontrollör, hvilken syntes böra få åtnjuta samma aflöningsförmåner

som den nuvarande andre kontrollören i Malmö, samt två nya kammarskrifvaretjenster,

hvilka, likasom de å tullkammarens stat förut uppförda,

borde inrymmas i den högre lönegraden.

En af de få förändringar i nuvarande stat med afseende å aflöningen,

hvilka styrelsen ansett sig böra vid detta tillfälle ifrågasätta, gälde de

begge tullkammareföreståndarne i Helsingborg. Vid tillkomsten af 1869

års normalstat för tullverkets lokalförvaltning hade uttryckligen angifvits

— såsom af Kongl. Maj:ts proposition n:o 23 till 1868 års

Riksdag inhemtades — att i afseende å tullförvaltarelönen i Helsingborg

tagits i betraktande den tullförvaltaren tillkommande förmånen af boställslägenhet,

hvilken beräknats till femhundra kronor. Enahanda hade

väl ock förhållandet varit med kontrollörstjensten, enär äfven irmehafvaren

af denna tjenst, lika väl som tullförvaltaren, jemlikt kongl. bref den 7

december 1833 innehaft boställslägenhet i tullverkets i Helsingborg

belägna fastighet. Berörda de begge tullkammareföreståndarne tillkommande

förmån, hvilken ännu qvarstode vid de mera omfattande ändringar,

som tillkommit i aflöningsstaten år 1876, hade sedermera upphört,

efter det tullverkets ifrågavarande fastighet blifvit på grund åt

kongl. brefvet den 20 september 1889 försåld. Detta hade dock hittills

icke verkat någon ändring i tullkammareföreståndarnes aflöning, enär

styrelsen, oaktadt deras upprepade anhållan, hittills icke ansett sig

höra derom göra framställning. Emellertid funne sig styrelsen nu,

då åter en dylik anhållan från tullkammareföreståndarne förelåge, ehuruväl

de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande tjenster tillträdt de
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 25

samma utan berättigade anspråk på ersättning för berörda, tidigare

med tjensterna förenade förmåner, likväl icke kunna annat än erkänna

befogenheten af deras begäran, att aflöningsförmånerna vid så ansvarsfulla

och ansträngande tjenstår, som dessa under de senare åren blifvit,

måtte återställas till de ungefärliga belopp, hvartill de enligt senaste

löneregleringar ursprungligen uppgått; och hade styrelsen för den skull

och i betraktande af det numera stegrade hyresvärdet trott sig böra

hemställa, att ifrågavarande begge tjänster måtte i aflöningshänseende

likställas med motsvarande befattningar i Malmö och Norrköping.

De ordinarie tjenstemännens antal vid tullkammaren i Malmö hade

efter år 1876 ökats med en på 1884 års stat tillkommen tullkassör och

sammanlagdt fem å 1894 och 1898 årens stater nyuppförda kanpnarskrifvare.

Samtidigt hade emellertid uppbörden ökats från 2,195,252 kronor tullmedel

och 33,156 kronor fyr- och båkmedel år 1876 till respektive

5,053,026 kronor samt 87,682 kronor år 1898. Den ansenliga tillväxt

i tullkammarens arbetsbörda, hvarom denna ökade uppbörd vittnade,

och hvilken här, likasom i Helsingborg, ytterligare skärpts genom krafven

på skyndsammare expedition i följd af nytillkomna samfärdselmedel,

hade föranledt användande i stor utsträckning af inkallade extra ordinarie

tjenstemän såväl vid de egentliga tullkammaregöromålen som ock i

packhuset. Olägenheterna af detta förhållande och bristen på erforderligt

antal extra ordinarie tjenstemän hade föranledt tullförvaltningen att

nu hemställa om en i förhållande till den stegrade trafiken någorlunda

afpassad ökning af antalet ordinarie tjenstemän. Dervid hade först framhållits

behofvet af två nya andre kontrollörer att anställas, den ene å

tullkammaren och den andre i packhuset. Flera af de göromål å tullkammaren,

hvilka vore afsedda för kontrollören och enligt sakens natur

tillhörde hans tjenst, hade, enligt hvad tullkammaren upplyst, enär

denne tjensteman numera vore upptagen med nederlags- och transitgöromålén

samt journaliseringen af utgående varor, måst, i saknad af

tjensteman af högre grad, anförtros åt en kammarskrifvare, livilket

finge anses mindre lämpligt. Hvad åter anginge den för packhustjenstgöringen

ifrågasatte andre kontrollören, hade framhållits, hurusom för

närvarande packhusinspektoren, i följd af nödvändigheten att esomoftast

inspektera handläggningen af de förtullningsbestyr, hvilka förekommo

utom packhuset vid ångfärjestationen och på kajerna inom packhusområdet,

äfvensom utom packhusområdet förekommande vägningar af

spanmål m. in., allt för mycket droges från uppsigten öfver tullbehandla.

till Ilikså. Frat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 4

Malmö.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trelleborg.

lingsgöromålen i packhuset, hvarför det måste anses synnerligen angeläget,

att derstädes anstäldes ytterligare en tjensteman i andra graden,

hvilken, jemte det han skulle förestå en expedition i packhuset, kunde

öfvertaga en del af nyssberörda inspektionsgöromål. Till detta skäl,

som i och för sig finge anses talande nog, ville styrelsen lägga den

anmärkning, att i ett packhus med så omfattande göromål som i Malmö

det icke kunde anses lämpligt, att, såsom för närvarande vore förhållandet,

alla de under packhuschefen lydande tjenstemännen med undantag

af en enda tillhörde lägsta graden.

Äfven i sistnämnda grad påkallades förstärkning af tjenstemännens

antal vid såväl tullkammare- som packhusgöromålen. För närvarande

deltoge dagligen under hela året, enligt hvad upplyst blifvit, i de förra

tre och i de senare icke mindre än åtta extra ordinarie kammarskrifvare,

häribland icke inberäknade de biträdande kammarskrifvarne. Vid sådant

förhållande syntes det nu af tullförvaltningen begärda antalet af fem

nya kammarskrifvare, deraf en afsedd för tullkammaren och fyra för

packhuset, vara det lägsta, som borde ifrågakomma.

Härförutom påkallades förstärkning af tullbevakningen i Malmö,

vid hvilken för närvarande tjenstgjorde, utom den ordinarie personalen,

en ständigt biträdande uppsyningsman och 10 å 12 ständigt inkallade

extra ordinarie vaktmästare. Med afseende härå och i betraktade af

den ansenliga och allt ntfer tilltagande gods- och persontrafiken samt

nederlags- och i synnerhet transitrörelsen i Malmö, hvilket allt stälde

årligen växande kraf på bevakningspersonalen, måste styrelsen anse fullt

fog förefinuas för tullförvaltningens nu gjorda framställning om bevakningspersonalens

förstärkning med en uppsyningsman och sex vaktmästare.

Hela tillökningen i den för tullkammaren i Malmö afsedda personal

å stat skulle vid sådant förhållande blifva 2 andre kontrollörer,

5 kammarskrifvare, 1 uppsyningsman och 6 vaktmästare; varande för

närvarande a tullkammarens stat andre kontrollören upptagen såsom

kontrollör i andra lönegraden samt öfrige nu föreslagne tjensteiunehafvares

vederlikar upptagne, kammarskrifvare och uppsyningsman i den andra

eller högre lönegraden och vaktmästare i fjerde lönegraden.

Sedan genom kongl. bref den 18 maj 1866 medgifvits, att i

Trelleborg sjötullkammare med dertill hörande klareringsrätt finge omedelbarligen

öppnas, uppfördes på 1867 års stat för dervarande tullförvaltning

1 tullförvaltare, 2 vaktmästare och 1 roddare. Denna ordinarie

personal hade sedan förstärkts endast med 1 uppsyningsman, tillkommen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o 8. 27

å 1871 års stat, samt ytterligare 1 vaktmästare från och med 1873;

och utginge aflöningarne vid samtliga dessa tjenster fortfarande med

enahanda belopp som enligt 1876 års stat. Trafikförhållandena å platsen

hade dock sedan dess undergått en så fullständig omgestaltning, att

personalens hvarken antal eller aflöning numera kunde anses anpassad

efter hvad nödigt och skäligt vore. Från 20,598 kronor, hvartill tulluppbörden

i Trelleborg belöpt sig år 1867, hade densamma småningom

gått uppåt till 46,520 kronor under år 1896, men sedan under år 1897

den nya trafikleden Trelleborg—Sassnitz tillkommit, hade uppbörden

stigit redan under samma år till 234,471 kronor och hade år 1898 företett

en ytterligare ökning till 340,896 kronor. Derjemte borde uppmärksammas

den betydande transitotrafik, som numera egde rum öfver

ifrågavarande stad och hvilken icke blefve synlig i tulluppbörden, men,

i likhet med den på uppbördssiffran föga inverkande passageraretrafiken,

kräfde icke ringa arbete af tullpersonalen. Hela antalet af de till

staden inkomna kolli, som ännu år 1875 uppgått till endast 11,538

stycken, hade år 1898 stigit till 117,644 stycken; och af sistnämnda

antal transiterade till andra orter icke mindre än 69,643 stycken, deraf

14,938 kolli vanligt fraktgods och 54,705 med posten befordrade kolli.

Gifvet vore, att med en så ansenlig tillväxt i trafiken de tullförvaltningen

å platsen åliggande göromål icke kunnat ombesörjas med

den ordinarie personalen, utan att inkallad extra personal mast i stor

utsträckning användas. Då emellertid numera ett par års erfaienhet

förelåge, huru de nya trafikförhållandena verkade, och då af hvad styrelsen

inhemtat angående förhållandena under år 1899 framginge, att

trafiken under samma år ytterligare i betydlig grad utvecklats, ansåge

styrelsen sig ega fullt skäl att söka åstadkomma den förändring i tullkammarens

stat, hvartill förhållandena, sådana de hittills gestaltat sig,

finge anses böra föranleda, hvarvid styrelsen dock ville erinra, att,

derest importen till Trelleborg skulle fortfarande utveckla sig på sätt

hittills vunnen erfarenhet gåfve anledning att förmoda, en ännu mera

omfattande reglering af tullkammarens stat inom en icke aflägsen framtid

sjmtes blifva erforderlig. Det nuvarande behofvet, sådant det kunde

anses uttryckt genom 1898 års uppgifter rörande trafiken, ansåge styrelsen,

i likhet med tullkammaren, kräfva anställande vid tullkammaren

af två kammarskrifvare samt vid bevakningen af en öfveruppsyningsman

och tre vaktmästare.

Fn följd af de förbättrade kommunikationerna på platsen både

ock blifvit, att Trelleborgs näringslif snabbt utvecklats genom tillkomsten

af flera nya fabriker och andra industriella anläggningar samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ystad.

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att förhållandena i nämnda stad äfven i öfrigt väsentligen omgestaltats.

Detta hade i sin ordning, alldeles oafsedt den under senare åren allmänt

inom landet inträdda prisstegring, förorsakat, att den under helt andra

förutsättningar för dervarande tullpersonal bestämda aflöning kommit

att numera blifva oskäligt låg. Berörda förhållande syntes ock, enligt

hvad tullkammaren upplyst, hafva blifvit beaktadt i afseende å andra

tjenstemän på platsen, såsom post- och telegrafverkets; och styrelsen

ansåge samma förhållande tillika med det ökade ansvar och arbete

som numera ålåge ifrågavarande tullpersonal, böra föranleda, dels att

för nu föreslagna två kammarskrifvare och en öfveruppsyningsman bestämdes

aflöning enligt den högre lönegrad, deri motsvarande befattningar

i, bland andra städer, Helsingborg, Landskrona och Malmö vore

uppförda, dels att för de nya vaktmästarne bestämdes aflöning i tredje

lönegraden eller med lika belopp, som åtnjötes af deras vederlikar i,

bland andra städer, Halmstad och Ystad, dels att, derest hvad sålunda

blifvit. ifrågasatt vunne bifall, såsom en följd deraf aflöningen för den

förut a stat uppförda bevakningspersonalen höjdes i motsvarande mån,

så att uppsyningsmannen uppflyttades från den lägre till den högre

lönegraden, de tre vaktmästarne från andra till tredje graden och

roddaren från första till andra graden, dels ock slutligen att tullförvaltarens

aflöning bestämdes till det högre belopp, som i förhållande

till ökadt arbete och ökadt ansvar kunde anses skäligt, i hvilket afseende

styrelsen dock icke för närvarande ville ifrågasätta någon mera

vidtgående uppflyttning än från tredje lönegraden, dit tjensten nu

hörde, till närmast högre lönegrad eller den fjerde, hvarigenom en löneförbättring

af 500 kronor skulle tullförvaltaren beredas.

Enligt hvad tullkammaren i Ystad anmält, hade, utom tullkammarens

ordinarie personal, sedan år 1883 i ständig tjenstgöring användts dels

en biträdande kammarskrifvare, dels ock en extra ordinarie kammarskrifvare,

hvilken senare uppburit det å tullkammarens stat uppförda

anslag till skrifbiträde; och hade tullkammaren, med afseende å det

stadigvarande behofvet af dessa begge biträdens användande i daglig

tjenstgöring, anhållit, att två kammarskrifvaretjenster måtte varda å

stat uppförda, hvarjemte tullkammaren, med erinran, att allt sedan år

1890 en extra ordinarie vaktmästare varit i nära nog ständig tjenstgöring

använd, föreslagit inrättande af ytterligare en vaktmästaretjenst

för dervarande tullbevakning.

De af tullkammaren sålunda anförda förhållanden syntes visserligen

ådagalägga, att personalen behöfde ökas, men styrelsen funne sig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

för närvarande kunna inskränka sig till att hemställa om inrättande af

den begärda vaktmästaretjensten, hvilken i likhet med förutvarande

vaktmästaretjenster å tullkammarens stat borde uppföras i tredje lönegraden,

äfvensom af eu kammareskrifvaretjenst, vid hvilken aflöningen icke

syntes kunna bestämmas högre än den, som åtnjötes af kammarskrifvarne

i Norrköping, Gefle och Sundsvall, hvilka alla voro upptagna i den

lägre lönegraden.

Från och med år 1884 hade vid tullbevakningen i Cimbrishamn

varit förordnad en biträdande uppsyningsman med ett årligt arfvode af

800 kronor. Då behofvet af en särskild bevakningsförman i sagda stad

numera vore oafvisligt och af stadigvarande beskaffenhet, hade styrelsen

— sedan tullkammaren fäst uppmärksamheten å otillräckligheten af

berörda arfvode för befattningens innehafvare, hvilken städse varit en

extra ordinarie tjensteman och helst borde ega tjenstemannakompetens,

alldenstund han i tullförvaltarens frånvaro måste företräda denne —

ansett sig böra föreslå, att i stället å stat uppfördes en för bemälda

tullbevakning afsedd uppsyningsmanstjenst i den lägre lönegraden.

Tullkammaren i Karlshamn hade omförmält, hurusom på grund

af det stora antal fartyg, i medeltal omkring 1,000 om året, som besökte

dervarande hamn, svårighet mötte att behörigen ombesörja bevakningsgöromålen

derstädes, hvilken svårighet särskildt framträdt, efter det

att stadens hamnområde enligt kongl. brefvet den 22 april 1898 betydligt

utvidgats. Denna svårighet gjorde sig gällande så väl beträffande

befälet, hvilket för närvarande utöfvades af öfveruppsyningsmannen

ensam vid sidan af de honom åliggande göromål i packhuset, som ock

i afseende å den underlydande bevakningen, hvilken icke sällan måst

tillfälligt förstärkas med kustroddare. Ett sådant förhållande vore

emellertid, enligt styrelsens åsigt, förenadt med så stora olägenheter

för tullverket, att detsamma icke borde få fortfara, utan syntes för

förstärkning af ifrågavarande bevakning, på sätt tullkammaren hemstält,

böra inrättas en uppsyningsmanstjenst i den lägre lönegraden och en

vaktmästaretjenst i andra lönegraden, hvilken lönegrad förutvarande

vaktmästare på platsen tillhörde.

Derjemte hade styrelsen, med anledning af hvad tullkammaren

upplyst rörande omfattningen af tullkammaregöromålen, till hvilkas

handhafvande nu icke någon annan tjensteman än tullkammarens begge

föreståndare vore å stat anstäld, funnit sig böra föreslå inrättande för

Cimbrishamn.

Karlshamn.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ronneby.

Karlskrona.

30 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tullkammarens räkning af en kammarskrifvaretjenst i den lägre lönegraden.

Då, enligt hvad tullkammaren i Ronneby upplyst, det mött svårighet

att genom inkallande till tjenstgöring vid förefallande behof erforderligen

förstärka dervarande tullbevakning, i det att extra ordinarie betjente

icke alltid funnits tillgängliga, ansåge styrelsen antalet af dervarande

vaktmästare böra ökas från en till två och för sådant ändamål ytterligare

eu vaktmästaretjenst i andra graden inrättas.

Tullkammaren i Karlskrona hade, med erinran, bland annat, om

de industriella anläggningar, som under senare tid uppstått inom staden,

samt om stadens förbättrade kommunikationer, framhållit, hurusom

trafiken under de sista 25 åren ansenligt ökats derstädes, hvilket bäst

bevisades deraf, att tulluppbörden, som år 1874 uppgått till endast

242,605 kronor, nu stigit så, att den år 1898 belöpte sig till 516,219

kronor. Deremot hade, såsom tullkammaren å andra sidan framhållit,

dess ordinarie personal icke under nämnda tid ökats, utan jemte innehafvarne

af de sedan åren 1874 respektive 1883 utgående anslagen till

skrifbiträde och till biträdande kammarskrifvare hade till tjenstgöring

mot dagtraktamente inkallade extra ordinarie kammarskrifvare måst

öfvertaga de bestyr, som tullkammareföreståndarne sjelfve icke medhunnit.

Under sista tiden hade det dock mött allt större svårighet för

tullkammaren att erhålla sådana mer eller mindre tillfälliga biträden;

och hade tullkammaren af dessa förhållanden funnit sig föranledd att

anhålla om förstärkning af ifrågavarande personal med två nya tjenstemän,

af hvilka tullkammaren ansett en höra i staten uppföras såsom

andre kontrollör och en såsom kammarskrifvare.

Styrelsen, som hade sig väl bekant, att det under senare tider

understundom varit förenadt med svårighet att med tillgänglig personal

behörigen medhinna göromålen vid ifrågavarande tullförvaltning, funne

visserligen det sålunda begärda antalet nya tjenster af behofvet påkalladt,

men deremot icke erforderligt, att någondera af de nya befattningarnas

innehafvare tilldelades högre grad än kammarskrifvares.

Styrelsen ansåge alltså, att den ifrågavarande tullkammarepersonalens

erforderliga förstärkning lämpligen kunde åvägabringas genom inrättande

af två nya kammarskrifvaretjenster, hvilka syntes böra upptagas i den

lägre lönegraden.

Visby.

Som den ordinarie tullbevakningspersonalen i Visby under flera

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

år vant otillräcklig och under större delen af seglationstiden minst två

extra ordinarie vaktmästare måst användas i ständig tjenstgöring, ansåge

styrelsen, att denna personal, på sätt tullkammaren begärt, borde förstärkas

med två ordinarie betjente och för sådant ändamål antalet vaktmästare

i andra lönegraden ökas med ytterligare två.

Under det sista halfva seklet hade icke någon ökning af den vid

tullförvaltningen i Norrköping å stat anstälda personal egt rum, men

deremot hade år 1871 indragning skett af två vaktmästaretjenster.

Naturligt vore vid sådant förhållande och med den storartade utveckling,

rörelsen i allmänhet och icke minst på denna plats under en så lång

tid vunnit — i afseende hvarå endast behöfde erinras, att årliga tulluppbörden

i Norrköping numera öfverstege två millioner kronor — att

göromålens behöriga uppehållande med den nuvarande personalen måste

erbjuda stora svårigheter, i synnerhet som, åtminstone hvad tjenstemannaklassen

beträffade, brist rådde på extra ordinarie biträden. Också hade

tullkammaren nu framhållit, hurusom ett oafvisligt behof af personalens

förstärkande förelåge, samt i sådant afseende hemstält om följande nya

befattningar, nemligen: en andre kontrollörstjenst, två kammarskrifvaretjenster

och två vaktmästaretjenster. Vid detta förslag funne styrelsen

för sin del icke något att erinra. Af alldeles samma skäl, som i fråga

om Gefle och Helsingborg anförts, ansåge styrelsen angeläget, att eu

andre kontrollör anstäldes i Norrköping för tjenstgöring i packhuset;

och jemväl om oumbärligheten af de öfriga begärda tjensterna vore

styrelsen öfvertygad. Aflöningen vid andre kontrollörstjensten syntes

böra blifva densamma, som föreslagits i afseende å de begge nyssnämnda

städerna. Beträffande kammarskrifvarne, borde de få i aflöningshänseende

likställas med den för närvarande å tullkammarens stat uppförde kammarskrifvaren,

hvilken tillhörde den lägre lönegradeD. Starka skäl kunde

väl anföras för uppförande af dem alla tre i den högre lönegraden,

men då styrelsen nu icke ansett sig böra framställa några mera omfattande

förslag till jemkningar i aflöningsförhållandena, syntes det

styrelsen, att med denna fråga borde tills vidare anstå. De föreslagne

vaktmästarne funne styrelsen, i likhet med förut å tullkammarens stat

uppförde enahanda betjente, böra hänföras till tredje lönegraden.

Sedan under år 1899 tullstationen i Svartvik inom Sundsvalls

tullkammaredistrikt indragits, hade de invisitations- och bevakningsgöromål,

som ålegat dervarande tullbevakning, vid hvilken en ordinarie

vaktmästare, i mån af behof biträdd af inkallade extra ordinarie betjente,

Norrköping.

Sundtvall.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Hcrnötand.

Skellefteå.

tjenstgjort, öfverflyttats på tullbevakningen i Sundsvall. På grund häraf

och i följd af den alltjemt ökade trafiken på denna stad, erfordrades,

enligt hvad dervarande tullkammare anmält, vid sistbemälda bevakning

iyra nya vaktmästaretjenster. Under erinran, att, enligt hvad styrelsen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 november 1898 anfört, den ledigblifna,

första lönegraden tillhörande vaktmästaretjensten i Svartvik

vore ämnad att vid förefallande behof öfverflyttas till annan tullförvaltning,

der vaktmästaretjenst i samma grad vore inrättad, hade

styrelsen derför funnit sig böra föreslå inrättande af ytterligare fyra

vaktmästaretjenster i tredje lönegraden eller med den för närvarande

åt vaktmästarne i Sundsvall bestämda aflöning.

Tullkammaren i Hernösand, hvilken vid ett föregående tillfälle

hemstält, att den kammarskrifvarebefattning å tullkammarens stat, som

år 1873 indragits, måtte derå å nyo uppföras, hvilken hemställan

emellertid då icke föranledt till någon styrelsens åtgärd, hade nu åter

anmält, att de ökade göromålen oafvisligen fordrade ett ständigt biträde

på tullkammaren, der arbetet vissa tider al året så hopat sig, att tullförvaltaren.

många veckor å rad varit strängt upptagen från klockan

8 å 9 på morgonen till klockan 9 å 10 på aftonen med endast en

timmes afbrott för middags intagande.

Det syntes styrelsen icke kunna bestridas, att å tullkammaren,

der tullförvaltaren för närvarande vore ensam ordinarie tjensteman,

ökad personal vore behöflig. Uppbörden derstädes, ehuru vexlande

under de senare åren, vore dock, med omkring 300,000 kronor tullmedel

samt omkring 100,000 kronor fyr- och båkmedel årligen, i detta

afseende tillräckligt talande. Särskilt borde ock framhållas den utveckling,

nederlagsrörelsen i Hernösand tagit under senare åren, i det

att densamma sedan år 1888 nära fyrdubblats. Under sådana omständigheter

ansåge styrelsen tullkammarens begäran om återuppförande

å dess stat af ifrågavarande tjenst synnerligen behjertansvärd, och

styrelsen funne sig derför böra föreslå inrättande för tullkammarens

räkning af en kammarskrifvaretjenst i den lägre lönegraden.

Aflöningen vid tullförvaltaretjensten i Skellefteå utginge fortfarande

med samma belopp, hvartill densamma bestämdes, då tjensten

vid 1883 års riksdag första gången uppfördes å stat, nemligen lön

2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 700 kronor, med rätt för

innehafvaren till två ålderstilläg å sammanlagdt 800 kronor. Tullkammaren

i sagda stad hade, med erinra*!, hurusom redan år 1886

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A’;o 8.

38

förslag förelagts Riksdagen om höjning af berörda aflöningsbelopp,

men då, så snart efter tjensteus inrättande, icke lyckats tillvinna sig

Riksdagens bifall, hemstält om styrelsens medverkan för afhjelpande

af det missförhållande, som egde rum mellan, å ena sidan, löneförmåner

och, å andra sidan, arbete och ansvar vid ifrågavarande tjenst.

Styrelsen hade också funnit detta missförhållande vara så stort, att

med rättelse deri synts styrelsen icke böra anstå, till dess tullverkets

aflöningsstat kunde mera allmänt blifva öfversedd och jemkad efter

nuvarande förhållanden.

Sedan år 1886 hade uppbörden af tullmedel i Skellefteå stigit

från 37,409 kronor, hvartill densamma sagda år uppgått, till 203,545

kronor, hvartill den belöpte sig 1898. Jemfördes uppbörden sistnämnda

år i Skellefteå och i de städer, der tullförvaltarens aflöning utginge

enligt tredje lönegraden, dit tullförvaltaretjensten i Skellefteå enligt

1886 års förslag skulle uppflyttas, visade det sig, att af dessa städer

— hvilka vore Upsala, Vesterås, Uddevalla, Strömstad, Lund, Trelleborg,

Cimbrishamn, Oskarshamn, Linköping, Hudiksvall, Örnsköldsvik,

Piteå och Luleå — endast Trelleborg och Hudiksvall hade större tulluppbörd

med respektive 340,896 kronor och 223,503 kronor, under

det att å andra sidan i tre af ifrågavarande städer uppbörden icke

eller åtminstone föga öfverstege fjerdedelen af den i Skellefteå debiterade.

Styrelsen ansåge sig härvid ock böra erinra, att enligt

styrelsens förslag tullförvaltaretjensten i Trelleborg skulle uppflyttas i

högre lönegrad. Men icke blott importen i Skellefteå vore ansenlig.

Från tullkammarens distrikt egde jemväl en betydlig export rum, förnämligast

af trävaror, hvilket förhållande förorsakade icke ringa arbete

för tullförvaltningen med anledning af dess åliggande att öfvervaka

efterlefnaden af den så kallade Norrbottenslagen. Enligt hvad tullkammaren

upplyst, utskeppades från dess distrikt år 1898 icke mindre

än 37,020 kubikmeter bjelkar och sparrar, uppgående i stycketal till

mer än 200,000. Att sjöfarten på Skellefteå vore synnerligen liflig,

visade sig äfven af det förhållande, att tullkammaren i afsende å uppbörden

af fyr- och båkmedel år 1898 intog det fjortonde rummet bland

samtliga stapelstäderna. Statsverkets nuvarande utgifter för ifrågavarande

tullförvaltning vore också ganska små, enär aflöningarne för der

inrättade tjenstår enligt 1899 års stat belöpte sig till endast 6,800

kronor, ålderstillägg oberäknade.

Med afseende å hvad sålunda anförts, funne styrelsen sig böra

förorda, att tullförvaltaretjensten i Skellefteå uppflyttades i tredje löneBih.

till Riksd. Frot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

graden, med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor och

två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor.

Luteå. En af de tullplatser, der rörelsen under senare åren synnerligen

utvecklats, utan att detta hittills föranledt någon motsvarande ökning

af den ordinarie tullpersonalen på stället, vore Luleå. Trafikens tillväxt

visade sig väl icke så mycket åt ökningen i den egentliga tulluppbörden,

enär de der debiterade tullmedlen, ehuru beloppet under sista decenniet

mer än fördubblats, likväl år 1898 ännu icke utgjort mer än 122,996

kronor. Men också vore det icke så mycket importen som fastmera

exporten, hvilken grundade stadens nuvarande betydelse. I hvilken mån

tullförvaltningens deraf föranledda göromål, såväl å tullkammaren som

vid bevakningen, ökats, derom kunde man göra sig en föreställning af

det förhållande, att, trots den nedgång i totala fyr- och båkafgiftsuppbörden,

som blifvit en följd af den medelst kongl. kungörelsen den 14

juni 1894 genomförda ändring i stadgandena angående denna afgift,

den i Luleå under år 1898 debiterade uppbörd af ifrågavarande slag

uppgått till 175,454 kronor — ungefär sex gånger så mycket som ett

tiotal år tidigare — och öfverstigit den i hvarje annan stad än Stockholm

och Göteborg debiterade.

Häraf framginge, att tullkammarens nu framstälda begäran, att

den nuvarande personalen å tullkammaren och vid tullbevakningen —

bestående af en tullförvaltare, en uppsyningsman, fyra vaktmästare och

två roddare — måtte förstärkas med en kammarskrifvare och två vaktmästare,

vore fullt befogad; och ansåge sig styrelsen derför böra

hemställa om inrättande af en kammarskrifvaretjenst i den lägre lönegraden

och två vaktmästaretjenster i den grad, dit de nuvarande vaktmästare

i Luleå hörde, eller den andra.

motTmknl afgifvande af förslag till reglering af tullverkets stater för

år 1900 hade styrelsen antydt, att förhållandena vid riksgränsen mot

Finland, trots alla ansträngningar, som från tullverkets sida gjorts att

hämma den der pågående olofliga varuinförseln, fortfarande vore otillfredsställande;

och styrelsen funne sig nu böra återkomma till och närmare

utveckla detta ämne.

Såsom arbetsredogörelsen för Norrbottens läns gränsetullrätts verksamhet

under de senare åren visade, hade konfiskationsmålens antal i

denna gränsort under senare tider i icke sedvanlig grad ökats. Under

det att till exempel år 1885 endast två mål varit vid domstolen anhängiga

och år 1886 intet, hade derstädes år 1896 handlagts icke mindre

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

än 11 från föregående år uppskjutna och 52 under året anhängiggjorda,

deraf 40 under året befordrats till slutlig åtgärd och 23 uppskjutits.

År 1897 hade vid samma domstol handlagts tillsammans 60 mål, af

hvilka 26 slutligen afgjorts och 34 uppskjutits till följande år.

Då åtal för seglationsförseelser ytterst sällan förekomme å ifrågavarande

ort, afsåge målen så godt som uteslutande oloflig varuinförsel.

Hvad år 1898 beträffade, hade, enligt hos styrelsen tillgängliga handlingar,

bemälda gränsetullrätt under sagda år slutbehandlat 39 mål; och

hade under samma år följande olofligen införda varuqvantiteter derstädes

dömts förbrutna, nemligen: oarbetad tobak 2,420 kg., mjöl 53,127 kg.

samt 35 säckar eller balar, angående hvilkas vigt uppgift saknades,

kött 457 kg., smör 1,523 kg., konfityrer 13,3 kg., skidor 88 kg. äfvensom

ett hästkreatur.

Redan af det anförda framginge, att smugglingen från Finland

bedrefves i stor skala. Men styrelsen måste tyvärr ock bekräfta det

sakförhållande, att en ansenlig del af det olofligen införda godset och

de med införseln sysselsatta personerna icke af tullbevakningen anträffades.

Och dock vore eu betydande personal i ständig verksamhet för

att öfvervaka gränsen. Oberäknadt den fasta bevakningen i staden

Haparanda äfvensom kustbevakningen, vore utmed gränsen från Haparanda

till Pello — alltså i de trakter, der olagligheterna hufvudsakligast

föröfvades — posterade 19 ordinarie gränsridare samt 25 mot dagtraktamente

ständigt tjenstgörande, hvartill komme ett antal under längre

eller kortare delar af året inkallade. Sagda bevakningsstyrka vore fördelad

på två distrikt. Inom hvardera af dem fördes närmaste befälet

afen tillförordnad uppsyningsman, och styrelsen hade ingen anledning

att antaga annat, än att såväl de som deras underlydande gjorde hvad

i deras förmåga stode, för att tullförfattuingarna måtte behörigen efterlefvas.

Vid sådant förhållande ansåge styrelsen, att bevakningskedjan

söder om Pello borde ytterligare förstärkas i syfte dels att göra det

hvarje särskild bevakningspostering tilldelade bevakningsområde mindre

än nu och dels att öka personalen vid hvarje dylik postering så, att

tillsynen måtte kunna i möjligaste mån göras lika effektiv å alla tider af

dygnet; och då det för erhållande af lämpligt manskap syntes vara nödigt,

att icke den extra ordinarie personalens antal blefve allt för oproportionerligt

mot den ordinarie personalens, funne styrelsen nödigt, att för

ifrågavarande tjenstgöring 25 nya gränsridaretjenster med den aflöning

i lägre lönegraden, som för närvarande bestods gränsridarne i Haparanda

tullkammaredistrikt, inrättades, men ville styrelsen, åtminstone

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för närvarande, icke ifrågasätta någon förändring med afseende å bevakningen

i Pello och norr derom.

För att största möjliga nytta af bevakningen skulle tillförsäkras

statsverket, ansåge styrelsen derjemte nödigt, att den talrika gränsbevakningspersonalen

stäldes under ett kraftigt och nitiskt befäl, beklädt

med erforderlig myndighet och icke upptaget af andra tjenstebestyr vid

sidan af ifrågavarande befälstjenstgöring. Så vore näppeligen nu förhållandet,

då tullförvaltaren i Haparanda, som utöfvade ifrågavarande

befäl, af sin öfriga tjenstgöring hindrades att egna någon mera afsevärd

tid deråt. Enligt styrelsens uppfattning erfordrades derför, på sätt

äfven tullkammaren föreslagit, att gränsbevakningen i dess helhet stäldes

under en särskild chef, för hvilket ändamål tullkammaren föreslagit

inrättande af en bevakningskontrollörstjenst, likstäld med motsvarande

befattning inom Karlstads tullkammaredistrikt. För sin del ansåge

styrelsen, att ifrågavarande befäl lämpligen kunde utöfvas af en under

tullkammaren lydande tullbetjent af öfveruppsyningsmans grad, i stället

för af tjensteman, då större utsigt att erhålla lämplig person för platsen

syntes förefinnas, derest styrelsen vid sitt val icke vore uteslutande

hänvisad till personer, hvilka egde behörighet att söka tjenstemannabefattning

inom verket. Vidare vore styrelsen af den åsigt, att till

gränsbevakningschefens biträde och för att närmast leda bevakningstjenstgöringen

borde, likasom hittills, finnas underbefäl af uppsyningsman

grad i de särskilda distrikten. Härförutom ansåge styrelsen

ändamålsenligt, att gränsbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt

organiserades på militärisk fot, i likhet med hvad som vore stadgadt

angående större delen af kustbevakningen inom riket och äfven jemlikt

kongl. brefvet den 10 februari 1852 vore förhållandet med den förut

anordnade, men på grund af kongl. brefvet den 3 augusti 1866 sedermera

indragna gränsbevakningen i Haparanda. I följd häraf syntes

nyssbemälde, närmast under gränsbevakningschefen lydande underbefäl,

hvilka för den del af gränsen, hvarom nu vore fråga, eller söder om

Pello, borde blifva två, böra benämnas gränssergeanter. Aflöningen för

dem ansåge. styrelsen böra bestämmas lika med aflöningen för uppsyningsmän

i högre lönegraden och för gränsbevakningschefen lika

med för öfveruppsyningsmän i högre lönegraden.

Blefve gränsbevakningen förstärkt och befälet öfver densamma

anordnadt i enlighet med hvad nu sagts, och blefve derjemte lämpliga

ändringar i tullstadgans föreskrifter, i hvad dessa särskildt afsåge gränstrafiken,

genomförda, till hvilka ändringar styrelsen antagligen inom

kort blefve i tillfälle att afgifva förslag, vågade styrelsen — som, hvad

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

37

smugglingen till sjös inom ifrågavarande trakt beträffade, tillförsåge

sig kraftig verkan af patrulleringen med den ångbåt, om hvars anskaffande

styrelsen jemlikt bemyndigande i kongl. bref den 19 maj

1899 gått i författning — antaga, att den olofliga varuinförseln skulle

väsentligen aftaga. Att den skulle kunna helt och hållet undertryckas,

syntes väl ej tills vidare vara att hoppas, då det onda sedan lång tid

tillbaka slagit alltför djupa rötter och det ännu antagligen komme att

dröja länge nog, innan det inginge i allmänna rättsmedvetandet hos

befolkningen i dessa bygder, att smuggling vore lagöfverträdelse. Vid

sådant förhållande hade styrelsen icke kunnat underlåta att jemväl

föreslå ett bättre sakernas ordnande med afseende å utöfningen af

åklagaremagten. Denna handhades i Haparanda af tullförvaltaren, i

likhet med hvad numera egde rum å de flesta tullplatser i riket. Men

då åtalen i Haparanda icke, såsom annorstädes allmännast vore fallet,

afsåge mer eller mindre obetydliga seglationsförseelser, hvilka i regel

erkändes af svaranden, utan ofta nog vore, hvad utredning och bevisföring

anginge, ganska invecklade mål, och då tullförvaltarens egentliga

uppgift och utbildning måste göra honom jemförelsevis främmande för

ett sådant bestyr, hölle styrelsen före, att det skulle vara till stor vinst

för det allmänna, om i Haparanda anstäldes en särskild, juridiskt bildad

åklagare i tullmål, för hvilken i så fall hela Norrbottens län lämpligen

kunde bestämmas såsom tjenstgöringsdistrikt. Styrelsen hade med afseende

härå ansett sig böra föreslå, att å tullverkets stat uppfördes en

för Norrbottens län afsedd tulltiskalstjenst med samma aflöning, som

åtnjötes af öfriga tullfiskaler.

De egentliga tullkammaregöromålen vid tullkammaren i Haparanda Haparanda.

hade sedan lång tid tillbaka icke kunnat af tullförvaltaren ensam medhinnas.

Hittills hade dock endast anslag till skrifbiträde varit honom

tilldeladt. Emellertid hade nu göromålen ökats så, att den extra ordinarie

kammarskrifvare, som åtnjöte sagda anslag, hade sin tid fullt

upptagen af göromål å tullkammaren och i packhuset. Vid sådant förhållande

hade styrelsen ansett sig böra, i enlighet med tullkammarens

hemställan, föreslå inrättandet vid tullkammaren af en kammarskrifvaretjenst,

hvilken syntes böra uppföras i lägsta lönegraden.

Invisitationen af de talrika bogserbåtarne inom Haparanda tullkammaredistrikt

hade, enligt hvad tullkammaren upplyst, under flera år

måst öfverlåtas antingen åt kustbevakningen eller åt en på ön Hanhinkari

posterad, för bevakning af trävarulastningar afsedd vaktmästare,

då annan personal icke kunnat för ändamålet disponeras. Att en dylik

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Jönköping.

Örebro.

Mon, Charlotlenberg,

Karlstad och

Storlien.

anordning icke vore lämplig, vore uppenbart, då kustbevakningen icke

borde upptagas med sådana bestyr och så vigtiga förrättningar icke

kunde tillfredsställande utföras af en enda person utan ledning och uppsigt

af bevakniugsbefäl. Med afseende derå, att antalet af dylika invisitationer

vexlade från ett- ända till tvåhundra årligen, syntes erforderlig

tullbevakningspersonal för deras ombesörjande böra å tullkammarens

stat uppföras, för hvilket ändamål styrelsen ansåge två vaktmästaretjenster

i andra lönegraden böra inrättas, hvaremot nödigt befäl syntes

tills vidare kunna anskaffas genom förordnande af en vaktmästare såsom

biträdande uppsyningsman.

Då, enligt hvad tullkammaren i Jönköping upplyst, den extra ordinarie

tjensteman, som uppbure det å tullkammarens stat uppförda anslag

till skrifbiträde, vore under hela expeditionstiden å hvarje tid af

året fullt sysselsatt för tullkammarens räkning med arbete, hvilket icke

af tullförvaltaren medhunnes, och de under årens lopp ökade tullkammaregöromålen

derför icke längre kunde af tullförvaltaren ensam ombesörjas,

hade styrelsen funnit sig böra tillmötesgå tullkammarens

begäran och föreslå inrättande för tullkammarens räkning af eu kammarskrifvaretjenst,

hvilken syntes böra uppföras i den lägre lönegraden.

Efter det Kongl. Maj:t, på generaltullstyrelsens framställning, att,

som staden Örebro fullgjort de i kongl. brefvet den 24 april 1896

stadgade vilkor för åtnjutande af stapelstads- samt nederlags- och

transitupplagsrätt, tullpersonal måtte der provisoriskt anställas, enligt

kong], bref den 10 februari 1899 medgifvit anställande i nämnda stad,

medelst af styrelsen utfärdade, tills vidare gällande förordnanden, af

dels en tullförvaltare med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor och rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,

dels ock en vaktmästare med lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor samt rätt till två ålderstillägg, hvardera å 75 kronor,

funne styrelsen berörda nya tjenster nu böra å stat uppföras.

Redan flera år före mellanrikslagens upphäfvande hade det visat

sig omöjligt ej mindre för de vid gränstullkamrarne i Mon och Charlottenberg

anstälde kontrollörer än för tullförvaltaren i Karlstad att ensamme

medhinna tullkammaregöromålen, i följd hvaraf anslag till biträdande

kammarskrifvarebefattningar måst å respektive tullförvaltningars

stat uppföras. Göromålen vid ifrågavarande befattningar hade

emellertid under årens lopp dels i följd af trafikens tillväxt, dels ock i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

följd af de förändrade mellanriksförhållandena så väsentligt ökats, att

styrelsen icke funne skäl att längre uppskjuta med afgifvande af förslag

till dessa befattningars ersättande med kammarskrifvaretjenster;

och då samma förhållande egde rum vid tullkammaren i Storlien, der

i stället för biträdande kammarskrifvare en extra ordinarie kammarskrifvare

vore i tjenstgöring mot dagtraktamente inkallad, hade styrelsen,

för uppförande å en hvar af tullkamrarnes i Mon, Charlottenberg,

Karlstad och Storlien stater af en kammarskrifvare i den lägre lönegraden,

ansett sig böra föreslå inrättande af fyra dylika nya tjenster.

Då år 1895 tullkammare under tullförvaltares öfverinseende öppnades

i Falun, hade bemälde tullförvaltare, med Kongl. Majtts begifvande

enligt kongl. bref den 4 oktober samma år, fått, öfvertaga

det dittills af bevakningskontrollören i Karlstads tullkammaredistrikt

utöfvade chefskapet öfver gränsbevakningen i Dalarne. Denna anordning

hade emellertid visat sig mindre lämplig, enär någon annan

tjensteman än tullförvaltaren icke vore anstäld vid tullkammaren i

Falun och denne i följd deraf icke kunde sa ofta, som önskligt och

behöflig! vore, inspektera förhållandena och personalen vid gränsen.

Styrelsen ansåge derför, att ifrågavarande chefskap åter borde öfvertagas

af bevakningskontrollören, hvilken förändring så mycket hellre

syntes kunna omedelbart genomföras som den nuvarande innehafvaren

af bevakningskontrollörstjensten — för hvilken visst tjenstgöringsområde

icke funnes i gällande stat bestämdt — tillträdde densamma med

skyldighet att utöfva befäl öfver gränsbevakningen i Karlstads tullkammaredistrikt,

hvartill då hörde, förutom derunder ännu lydande

Elfsborgs län och Vermland, jemväl provinsen Dalarne. Styrelsen

ville dock icke ifrågasätta, att en sådan ändring skulle vidtagas, utan

att bevakningskontrollörens redan under nuvarande förhallanden knappa

aflöning komme att höjas, en åtgärd, hvilken dessutom påkallades af

det väsentligt ökade arbete, som, i följd af den förstärkning af gränsbevakningen,

hvilken föranledts af mellanrikslagens upphäfvande, tillfallit

honom i afseende å såväl inspektionsresor som skriftvexling; och

hade styrelsen derför ansett sig böra föreslå, att bemälde tjensteman,

hvilken nu åtnjöte enahanda aflöning som kontrollörer i första lönegraden,

i stället måtte, mot det att han öfvertoge ofvan angifna utvidgade

tjenstgöringsskyldighet, i aflöningshänseende likställas med

kontrollörer i andra lönegraden.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hade generaltullstyrelsen

hemstält,

Gränsbevakningen

i Karlstads

tullkammar

edistrikt

m. m.

Generaltullstyrelsens

hemställan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

l:o) att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagne

tjensteman och betjente, uppföras:

a) hos styrelsen:

å kanslibyrån:

en notarie med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200

kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor; och

å revisionsbyrån:

två revisorer med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200

kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor;

b) vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen:

dels en tullförvaltaretjenst i Örebro med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

1,000 kronor ;

dels en tullfiskal med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar

700 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 800 krouor;

dels två förste packhuskontrollörer med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa

1,000 kronor;

dels sjutton kontrollörer i andra lönegraden eller med lön 2,500

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 1,000 kronor;

dels en uppbördskassör med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

500 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

1,000 kronor;

dels tjugufem kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön

1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 1,000 kronor;

dels sexton kammarskrifvare i första lönegraden eller med lön

1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två

ålderstillägg å tillhopa 600 kronor;

dels en gränsbevakningschef med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar

500 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 1,000

kronor;

dels en öfveruppsyningsman i andra lönegraden eller med lön

1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två

ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor;

dels två gränssergeanter med lön 1,000 kronor, tjenstgöringspenningar

500 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300

kronor;

dels en uppsyningsman i andra lönegraden eller med lön 1,000

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 300 kronor;

dels två uppsyningsman i första lönegraden eller med lön 900

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 300 kronor;

dels tjugusex gränsridare i första lönegraden eller med lön 500

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 150 kronor;

dels två kustvakter till sjös med lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor;

dels tjuguen vaktmästare i fjerde lönegraden eller med lön 800

kronor, tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 300 kronor;

dels tio vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till tva ålderstillägg å

sammanlagdt 300 kronor;

dels nio vaktmästare i andra lönegraden eller med lön 600 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa

150 kronor;

dels ock tre kammarvaktmästare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

150 kronor;

2:o) att för genomförande af den ifrågasatta förbättringen i

aflöningsförmåner vid tullförvaltaretjensterna i Helsingborg, Trelleborg

och Skellefteå, hvilka enligt 1900 års stat tillhörde respektive femte,

tredje och första lönegraderna, samt för kontrollören vid tullkammaren

i Helsingborg, hvilken vore uppförd i fjerde lönegraden, följande förändringar

måtte i 1901 års stat vidtagas, nemligen, att

dels antalet tullförvaltare i sjunde lönegraden eller med lön och

tjenstgöringspenningar tillhopa 6,000 kronor ökades med en, tullförvaltaren

i Helsingborg, och i sammanhang dermed antalet tullförvaltare i femte

lönegraden eller med lön och tjenstgöringspenningar tillhopa 5,000

kronor minskades med en, bemälde tullförvaltare;

dels antalet tullförvaltare i fjerde lönegraden eller med aflöning

tillhopa 4,000 kronor ökades med en, tullförvaltaren i Trelleborg, utan

att i sammanhang dermed någon nedsättning egde rum af antalet

tullförvaltare i tredje lönegraden eller med sammanlagdt 3,500 kronors

aflöning, dit tullförvaltaren i Skellefteå uppflyttades, men i stället antalet

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tullförvaltare i första lönegraden eller med sammanlagd! 2,700 kronors

aflöning minskades med en, sistbemälde tullförvaltare;

dels ock antalet kontrollörer i femte lönegraden eller med tillhopa

5,000 kronors aflöning ökades med en, kontrollören vid tullkammaren

i Helsingborg, och i stället antalet kontrollörer i fjerde

lönegraden eller med tillhopa 4,000 kronors aflöning minskadas med en,

bemälde kontrollör;

3:o) att, i händelse aflöningen vid de föreslagna nya tjensterna

vid tullbevakningen i Trelleborg bestämdes på sätt styrelsen hemstält,

följande förändringar af 1900 års aflöningsstat måtte i 1901 års

stat vidtagas för beredande af förbättrad aflöning åt den förut på

samma tullkammares stat uppförda bevakningspersonal, nemligen, att

dels antalet uppsyningsmän i andra lönegraden eller med tillhopa

1.500 kronors aflöning ökades med en och i sammanhang dermed antalet

uppsyningsmän i första graden eller med tillhopa 1,200 kronors aflöning

minskades med en;

dels antalet vaktmästare i tredje lönegraden eller med tillsammans

1,000 kronors aflöning ökades med tre och i följd deraf antalet vaktmästare

i andra lönegraden eller med tillhopa 900 kronors aflöning

minskades med tre;

dels ock antalet roddare i andra lönegraden eller med sammanlagdt

800 kronors aflöning ökades med en och i följd deraf antalet

roddare i första lönegraden eller med sammanlagdt 700 kronors aflöning

minskades med en;

4:o) att aflöningen vid bevakningskontrollörens tjenst, enligt

1900 års stat bestämd till lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar

600 kronor med rätt till två ålderstillägg å tillhopa 600 kronor, måtte

i 1901 års stat upptagas till följande förhöjda belopp, nemligen lön

2.500 kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor med rätt till två

ålderstillägg å sammanlagdt 1,000 kronor; samt

5:o) att Kongl. Maj:t måtte förordna, att gränsbevakningen i

Haparanda tullkammaredistrikt skulle organiseras militäriskt och i följd

deraf ställas under krigslagarne; erinrande generaltullstyrelsen härvid, att

bifall till denna hemställan finge anses utgöra förutsättning för lämpligheten

af den benämning, gränssergeanter, som ofvan upptagits för

underbefälet vid samma bevakning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S. 43

Derest hvad generaltullstyrelsen under l:o)—4:o) här ofvan föreslagit

vunne bifall, skulle den ordinarie aflöningsstaten, omfattande lön

och tjenstgöringspenningar, komma att ökas med 238,800 kronor.

Beträffande det å den ordinarie aflöningsstaten uppförda anslag

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt

kust- och gränsbevakningen hade generaltullstyrelsen jemväl sett sig

nödsakad att föreslå höjning. 1 afseende å detta anslag, hvilketil899

års stat vore upptaget med 250,000 kronor och i staten för år 1900

med 300,000 kronor, bestämdt anslag, hade generalstyrelsen erinrat,

hurusom detsamma vid upprepade tillfällen under senare tider visat sig,

sådant det varit i staten uppfördt, otillräckligt, i anledning hvaraf

styrelsen flera gånger måst aflåta framställningar om bemyndigande att,

utöfver det belopp, hvartill samma anslag och de dermed likstälda besparingarne

å den ordinarie aflöningsstaten uppginge, verkställa utbetalningar

af tullmedlen för det med anslaget afsedda ändamål. Sedan

emellertid Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898 meddelat, bland

annat, att Riksdagen i anledning af framställning om anslag till fyllande

af dylik brist i det för år 1897 beviljade anslag icke velat lemna oanmärkt,

att berörda anslag till följd af sin natur icke bort öfverskridas,

hade styrelsen i sitt förslag till 1900 års stat funnit sig föranlåten att,

med erinran om de svårigheter, som mötte för beräknande så lång tid

på förhand, som nödigt vore, af de utgifter, hvilka skulle täckas af

ifrågavarande anslag, äfvensom derom, att beskaffenheten af de behof,

hvilka föranledde dessa utgifter, i den mån de utgjordes af godtgörelse

till extra biträden, hvartill den ojemförligt öfvervägande delen af anslaget

åtginge, icke medgåfve, att hänsyn toges till anslagets egenskap

af bestämdt anslag, hemställa om anslagets ändring till förslaganslag.

Detta förslag hade äfven blifvit af Kongl. Maj:t biträdt, men hade icke

vunnit Riksdagens bifall. Sedermera hade styrelsen sett sig nödsakad

att i skrifvelse den 2 november 1899 göra framställning om bemyndigande

att för ifrågavarande ändamål år 1899 använda, utöfver anslaget

och bcsparingarne, ett belopp af högst 130,000 kronor, hvilken

framställning under den 10 i samma månad bifallits. Den möjlighet,

styrelsen vid afgifvande af förslag till 1900 års stat förutsatt, att anslaget

till vikariatsersättning, extra biträden in. m. å berörda stat skulle

visa sig otillräckligt, hade numera på grund af don erfarenhet, som

år 1899 lemnat, öfvergått till full visshet, men lika litet nu som tillförene

kunde några tillförlitliga beräkningar om utgifternas belopp

och bristens storlek uppgöras; dock ville styrelsen upplysa, att bristen

Anslaget till

vikariatsersättning,

extra

biträden m. ra.

vid lokalförvaltningen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för år 1900 å styrelsens kameralbyrå kalkylerats till högst 200,000

kronor. En omständighet, hvars relativa innebörd emellertid redan nu

läte sig konstatera, vore den, att styrelsen, för att brist på extra

ordinarie personal icke skulle inträda, måste vara betänkt på att å

många, om icke å de flesta platser höja dagtraktamentet för de till

tjenstgöring inkallade extra ordinarie tjenstemän och betjente, hvilken

förhöjning öfver hufvud taget sannolikt icke finge beräknas lägre än

15 procent å nuvarande traktamenten.

Under sådana omständigheter hade generaltullstyrelsen, som ingalunda

förbisåge, att de nya tjenstår, som nu föreslagits, borde, derest de

beviljades, verka ett väsentligt minskadt behof af extra biträden, ansett

sig böra utan att inlåta sig på några beräkningar af den beskaffenhet,

hvilkas otillförlitlighet år efter år framträdt, hemställa,

dels att det i tullverkets aflöningsstat för år 1901 ingående, för

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen afsedda anslaget

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. måtte bestämmas till

450,000 kronor, vid bifall hvartill aflöningsstaten i sin helhet snille,

derest jemväl hvad generaltullstyrelsen här ofvan i afseende å den

ordinarie aflöningsstaten hemstält vunne bifall, komma att ökas med

tillsammans 388,800 kronor, samt denna stats slutsumma, utgörande

enligt 1900 års stat 2,066,300 kronor, alltså uppgå till 2,455,100 kronor,

dels ock att Kongl. Maj:t måtte bemyndiga generaltullstyrelsen

att under år 1900, i den mån aflöning till erforderliga extra biträden

vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen skulle visa

sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens

stat för samma år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den

ordinarie aflöningsstaten, för ändamålet åt tullmedlen förskottsvis använda

högst 200,000 kronor.

Hvad generaltullstyrelsen anfört i fråga om behofvet af ett antal

nya tjänster vid tullverket hade departementschefen ansett sig böra i

väsentliga delar biträda. Den ökning i arbete, som förändrade tidsförhållanden

tillfört tullverket, hade utan tvifvel varit vida större, än att den ens

tillnärmelsevis kunnat uppvägas af det relativa fåtal nya befattningar, som

efter tillkomsten af 1876 års ännu i hufvudsak gällande aflöningsstat på

tullverkets stat uppförts. Följden hade vant den under dylika förhållanden

vanliga. Eu dryg del af det arbete, som skolat utföras af tullverkets

personal, hade måst öfverlåtas åt ett ständigt växande antal extra ordinarie

tjenstemän och betjente, hvilket icke alltid kunnat lända till för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

män för tjensten och hos de talrika extra biträdena framkallat missmod

och bekymmer för framtiden.

Hvad beträffade detaljerna af generaltullstyrelsens förslag, funne

departementschefen styrelsen i fråga om flertalet af de till inrättande

föreslagna nya tjensterna hafva anfört tillfyllestgörande skäl för behofvet

af dem. I fråga åter om vissa andra bland de föreslagna tjensterna

hade han icke af de utaf generaltullstyrelsen anförda omständigheter

funnit sig öfvertygad, att den ökning i arbete, som de senare åren

otvifvelaktigt medfört äfven å de tullplatser, der dessa tjänster skolat inrättas,

varit af den stadigvarande art och den omfattning, att ett oundgängligt

behof af sagda tjenster skulle förefinnas. På grund häraf

ansåge han från förslaget böra uteslutas 3 kammarskrifvare, nemligen

1 i Helsingborg, 1 i Karlskrona och 1 i Jönköping, samt 3 vaktmästare,

nemligen 1 i Ronneby, 1 i Visby och en i Sundsvall. I fråga om den

begärda förstärkningen af 7 tjenstemän vid packhusinspektionen i Göteborg

ansåge departementschefen väl nya tjenstemän till detta antal derstädes

böra anställas, men funne, lika med tulldirektören i Göteborg,

tillräckligt, att af dessa tjenstemän allenast 1 och icke, på sätt generaltullstyrelsen

föreslagit, 3 erhölle kontrollörsgrad, då således 1 kontrollör

och 6 kammarskrifvare i stället för af styrelsen föreslagna 3 kontrollörer

och 4 kammarskrifvare skulle der anställas.

Med iakttagande af dessa jemkningar i general tullstyrelsens förslag

skulle alltså komma att i nya befattningar anställas

dels 15 kontrollörer i 2:dra lönegraden i stället för af styrelsen

föreslagna 17;

dels 26 kammarskrifvare i 2:dra lönegraden i stället för föreslagna 25;

dels 14 kammarskrifvare i lista lönegraden i stället för föreslagna 16;

dels 9 vaktmästare i 3:dje lönegraden i stället för föreslagna 10; samt

dels 7 vaktmästare i 2:dra lönegraden i stället för föreslagna 9.

Om departementschefen således med nu angifna undantag ansåge

behofvet af de föreslagna nya tjensterna styrkt och likaså ansåge förslaget

om vissa redan nu befintliga tjensters uppflyttande i högre lönegrad

befogadt, kunde han deremot icke instämma med generaltullstyrelsen,

då styrelsen föresloge, att de nya tjensterna och aflöningsförbättringarne

skulle redan nu uppföras på ordinarie stat. På skäl, som enligt departementschefens

förmenande icke kunde jäfvas, hade generaltullstyrelsen framhållit

behofvet af en omfattande omarbetning af tullverkets stater, och,

om än med hänsyn till den utveckling, som rörelsen numera hunnit,

föga antagligt vore, att icke äfven framgent de nya tjenatebefattningarne

komme att behöfvas, vore dock en gifven sak, att genomförandet af såsom

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande lS:o 8.

erforderliga ansedda ändringar i staterna icke knnde annat än i sin mån

försvåras genom tillkomsten af ett ganska betydligt antal nya tjenster. I

afbidan på resultatet af den utaf generaltullstyrelsen föreslagna utredningen

— Kongl. Maj:t torde framdeles vilja besluta, huruvida denna borde uppdragas

åt en komité eller verkställas inom embetsverket — ansåge sig

departementschefen derför böra föreslå, att medel till bestridande af

kostnaderna för uppehållande på förordnande under år 1901 af de nya

tjenster, hvilkas inrättande han tillstyrkt, äfvensom för beredande af

den likaledes af honom tillstyrkta förbättringen i lönerna vid vissa

tjenster måtte af Riksdagen äskas under formen af ett extra anslag.

Tillämpningen af generaltullstyrelsens förslag skulle, enligt hvad ofvan

blifvit erinradt, medföra en kostnad af sammanlagdt 238,800 kronor.

Med vidtagande af de af departementschefen föreslagna jemkningar

skulle denna summa minskas med 10,400 kronor till 228,400 kronor.

Minskades aflöningsstatens slutsumma, sådan den af generaltullstj-relsen

föreslagits, eller 2,455,100 kronor, med det af generaltullstyrelsen för

nya tjenster och aflöningsförbättringar föreslagna kostnadsbeloppet,

komme berörda stat att sluta på ett belopp af 2,216,300 kronor

Generaltullstyrelsens förslag att gränsbevakningen i Haparanda

tullkammaredistrikt måtte organiseras militäriskt och i följd deraf ställas

under krigslagarne ansåge departementschefen sia: icke esra skäl förorda

till bifall.

Enligt hvad generaltullstyrelsen ofvan erinrat, hade Kongl. Maj:t

genom bref den 10 sistlidne november bemyndigat bemälda styrelse

att under år 1899 till aflöning åt erforderliga extra biträden vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen, i den män

medel dertill skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens

samt kust- och gränsbevakningens stat för samma år uppförda anslag

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala

högst 130,000 kronor äfvensom att till 1900 års räkenskap balansera

det belopp, som på grund af berörda bemyndigande kunde komma att

under år 1899 utbetalas. På grund af detta bemyndigande hade af

generaltullstyrelsen förskjutits ett belopp af 129,489 kronor 11 öre,

hvilket, jemlikt föreskriften i nyssberörda bref, till 1900 års räkenskap

balanserats. Beträffande det af generaltullstyrelsen anmälda enahanda

behofvet för innevarande år hade departementschefen för afsigt att

tillstyrka Kongl. Maj:t att framdeles i sammanhang med fastställande

af tullverkets stater för år 1901 bemyndiga generaltullstyrelsen att

under innevarande år i enahanda ordning förskottsvis utbetala högst

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

200,000 kronor; och hemstälde departementschefen, att Kong! Maj:t i den

proposition angående statsverkets tillstånd och behof, som till innevarande

års Riksdag aflätes, måtte göra framställning om ersättande af de belopp,

som, på grund af omförmälda bemyndigande^ af generaltullstyrelsen

dels förskjutits för år 1899 och dels kunna komma att förskjutas

för år 1900.

Enligt hvad generaltullstyrelsen anmälde, hade öfvergängsaflönvngsstaten

genom en derå uppförd persons afgång minskats med 450 kronor

eller från 9,950 kronor, å hvilket belopp ifrågavarande stat ior år

1900 slutade, till 9,500 kronor; och hade indragningsstaten, som för år

1900 upptagits till 10,550 kronor, genom en derå uppförd persons afgång

minskats med 360 kronor, i följd hvaråt denna stats slutsumma

komme att utgöra 10,190 kronor.

Beträffande slutligen omkostnadsstaten anmälde generaltullstyrelsen,

att de å samma stat uppförda fasta anslag till jakt- och båtlega

samt hästlega och resekostnader, derest styrelsens förslag om uppförande

å aflöningsstaten af nya tjenster för förstärkning af gränsocli

kustbevakningen vunne bifall, tarfvade förhöjning, hvilken, med

beräknande af ungefär motsvarande anslagsbelopp för de nya tjensteinnehafvarne

som för deras förut å stat uppförde vederlikar, lämpligen

syntes kunna bestämmas till 12,000 kronor, då berörda anslag

skulle komma att höjas från senast faststälda belopp, 88,000 kronor,

till 100,000 kronor. Derjemte syntes, då sakkunnig person förslagsvis

beräknat drift- och underhållskostnaderna för ofvan omförmälda, åt

kustbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt ämnade ångbåt till

6,400 kronor årligen, en häremot svarande ökning af anslaget till

diverse utgifter erfordras. Eu ytterligare ökning af sistnämnda anslag

syntes påkallas af det förhållande, att detsamma under de senare åren

i allmänhet öfverskridils med omkring 10,000 kronor. Då generaltullstyrelsen

i afseende å öfriga stater icke hade att föreslå någon ändring,

hemstälde styrelsen förty, att till jemnande af staternas slutsumma anslaget

till diverse utgifter, i 1900 års stat bestämdt till 16,350 kronor,

måtte upptagas med ett till 33,160 kronor förhöjdt belopp, samt alltså

omkostnadsstaten, hvars slutsumma för år 1900 utgjorde 228,600 kronor,

bestämmas till 257,410 kronor.

Vid do af generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i fråga om

Öfvcrgängs
aflönings
staten.

Indragntngs
staten.

Omkostnads
staten.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

öfvergångsaflönings-, indragnings- och omkostnadsstaterna hade departementschefen

icke anledning till erinran.

I anslutning till hvad såväl generaltullstyrelsen som departementschefen

i förevarande ärende anfört, finner utskottet, att efter den tid,

då 1876 års ännu i hufvudsak gällande aflöningsstat för tullverket

uPP&]''or(^es5 förändrade förhållanden inträdt, att en genomgripande

omarbetning af denna stat är af nöden. Enligt hvad af statsrådsprotokollet

framgår, lärer förslag till omfattande förändringar i tullverkets

stater vara att emotse; och vid sådant förhållande har det synts utskottet

kunna ifrågasättas, huruvida, innan fullständig utredning i detta

ämne blifvit på antydt sätt åstadkommen, ett så betydligt antal nya

tjenster inom tullverket som det nu föreslagna lämpligen bör inrättas.

Men då med hänsyn till den förestående utredningen medlen till de

nya tjensterna af Kongl. Maj:t äskats på extra stat, anser sig utskottet

böra i hufvudsak biträda hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit,

helst det synes vara af vigt, att inskränkning göres i det hittills alltjemt

växande antalet extra ordinarie tjenstemän och betjente inom

tullverket.

Deremot har utskottet funnit den af Kongl. Maj:t nu föreslagna

löneförbättringen vid vissa tjenster böra i afbidan på resultatet af förenämnda

utredning anstå. Eu sådan löneförbättring synes nemligen

endast böra beslutas i sammanhang med det förestående omarbetandet

af tullverkets stater i deras helhet. De i Kongl. Maj:ts förslag ingående

löneförhöjningarna afse dels tullförvaltaren och kontrollören i

Helsingborg med 1,000 kronor till dem hvardera, dels i Trelleborg tullförvaltaren

med 500 kronor, uppsyningsmannen med 300 kronor samt

tre vaktmästare och en roddare med 100 kronor till dem hvardera,

dels tullförvaltaren i Skellefteå med 800 kronor, dels ock bevakningskontrollören

i Karlstads tullkammaredistrikt med 600 kronor eller tillsammans

4,600 kronor, som alltså enligt utskottets mening nu skulle

komma att besparas.

Men äfven beträffande de föreslagna nya tjensterna vid tullverket

har utskottet ansett någon inskränkning kunna göras. I afseende å

den lokala tullförvaltningen i Stockholm har nemligen Kongl. Maj:t,

bland annat, föreslagit inrättandet af två andre-kontrollörsbefattningar.

Då emellertid Riksdagen förra året afslog då framstäldt förslag om dessa

befattningars uppförande i aflöningsstaten, anser utskottet sig icke nu

böra föreslå Riksdagen att frångå sitt så nyligen fattade beslut, helst

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

de bebådade förändringarna och utvidgningarna af tullokalerna i hufvudstaden

ännu icke blifvit fullständigt genomförda, och i allt fall förslaget

i öfrigt innebär en ej obetydlig ökning i antalet tjenstemän vid denna

lokalförvaltnings olika afdelningar.

Hvad vidare beträffar förslaget om en ordinarie kammarskrifvares

uppförande å tullkammarens i Varberg stat, synes det af generaltullstyrelsen

derför åberopade skäl, eller den omständighet att då tullkammare

antagligen snart komme att öppnas i Borås, det ki:nde förutses,

att ett icke obetydligt antal försändelser komme att befordras

öfver Varberg transito till Borås, icke kunna tillmätas afgörande betydelse,

då väl antagligt är, att transitofrakten till Borås skulle komma

att hufvudsakligen gå öfver Göteborg. Behofvet af denna kammarskrifvarebefattnings

inrättande synes alltså icke vara till fullo ådagalagdt.

I tullkammarens i Halmstad stat är föreslagen uppförandet af en

ny kammarskrifvaretjenst, hvars tillsättande utskottet anser jemväl

kunna undanskjutas. Enligt hvad generaltullstyrelsen vid uppgörande

af förslag till aflöningsstat för innevarande år anförde, hade nemligen

denna tullkammare då förmält sig, med hänsyn till föreliggande fråga

om utvidgning af de åt densamma upplåtna lokaler, anse skäligt att

låta anstå med förslag om tullkammarpersonalens ökning; och har, såvidt

utskottet kunnat inhemta, någon sådan utvidgning ännu icke blifvit

verkstäld.

I generaltullstyrelsens förslag upptages en uppsyningsmanstjenst

i Cimbrishamn med 1,200 kronor i lön och tjenstgöringspenningar;

men då denna tjenst hittills uppehållits af en biträdande uppsyningsman

med ett årligt arfvode, som för innevarande år höjts från 800

kronor till 1,000 kronor, och här följaktligen egentligen är fråga om

en ytterligare löneförhöjning, torde af skäl, som ofvan blifvit anförda,

med densamma böra anstå i afvaktan på förenämnda utredning och omarbetning

af tullverkets stater.

Vidare har utskottet ansett sig böra afstyrka förslaget om uppförande

å tullverkets stat af eu för Norrbottens län afsedd tullfiskal

med aflöning af tillsammans 2,700 kronor. Enligt hvad generaltullstyrelsen

meddelat, kan nemligen antagas, att om gränsbevakningen blefve

förstärkt samt patrullering med ångbåt, derom styrelsen gått i författning,

blefve anordnad, den olofligt varuinförseln skulle väsentligen aftaga.

Åtalen komma gifvetvis att i samma mån minskas; och vid

sådant förhållande synes fullgiltig anledning nu icke finnas att i denna

trakt anställa eu ny åklagare i tullmål, helst tillfälle torde förefinnas

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets Utlåtande N:o S.

att vid mera invecklade mål undantagsvis anlita biträde af juridiskt

bildad person.

Hvad slutligen beträffar de ifrågasatta tre nya vaktmästarne i

Trelleborg, hvilka Kongl. Maj:t föreslagit skola uppföras i tredje lönegraden

med 1,000 kronors aflöning, har utskottet, som, på sätt ofvan

nämnts, ansett någon löneförbättring åt de nuvarande vaktmästarne

derstädes icke för närvarande böra medgifvas, funnit dessa tre nya

vaktmästares aflöning böra bestämmas till samma belopp som de nu

der anstälde vaktmästarnes, eller till 900 kronor.

Derest den af utskottet sålunda förordade minskningen i tillsättande

af nya tjänster och nedsättning i ett fall af föreslagna nya

löner skulle vinna Riksdagens bifall, skulle deraf uppkomma en besparing

af 13,800 kronor, och då, enligt hvad ofvan anförts, genom

afslag å framställningarna om löneförbättringar en besparing å 4,600

kronor skulle kunna åstadkommas, kan alltså den af generaltullstyrelsen

ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten 238,800 kronor, som med vidtagande

af de utaf departementschefen föreslagna jemkningar minskats

med 10,400 kronor till 228,400 kronor, ytterligare nedbringas med

18,400 kronor till 210,000 kronor, hvilket belopp utskottet under punkt

16:o) här nedan föreslår må på extra stat för år 1901 beviljas till förstärkning

af arbetskrafterna vid tullverket.

_ På sätt af generaltullstyrelsen erinrats, har det å den ordinarie

aflöningsstaten uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen i 1899

års stat upptagits med 250,000 kronor och i staten för år 1900 med

300,000 kronor; och är anslaget nu föreslaget att för år 1901 bestämmas

till 450,000 kronor. Emot bifall härtill har utskottet icke haft

något att invända, men har endast velat uttala den mening att, då

dessa aflöningskostnader för år 1899 uppgingo till 379,489 kronor 11

öre och för 1900 beräknats till 500,000 kronor, det nu begärda anslaget

synes böra, vid bifall till förslaget om att 210,000 kronor varda till

aflöningar å extra stat för år 1901 uppförda, blifva för sitt ändamål

fullt tillräckligt och således icke böra öfverskridas.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då utskottet icke

haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

l:o) med godkännande af enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari 1900 föreslagna

förändringar i tullverkets stater, för år 1901

bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,982,200 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; samt

2:o) medgifva, att ej mindre det belopp af 129,489

kronor 11 öre, som jemlikt kongl. bref den 10 november

1899 blifvit af generaltullstyrelsen under samma år

förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra biträden

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningen

samt till 1900 års räkenskap balanseradt,

än äfven det belopp, som, i den mån aflöning till

erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen må visa sig icke

kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för innevarande

år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra

biträden m. in. samt under året uppkommande besparingar

å den ordinarie aflöningsstaten, kan komma

att, högst med 200,000 kronor, efter Kongl. Majt:s

bemyndigande af generaltullstyrelsen under samma år

för nyss berörda ändamål förskjutas, må af tullmedlen

för år 19Ö0 godtgöras.

Skogsväsendet.

* . ..... . s i ■ -

4;o) I afseende å anslagstiteln “skogsväsendet41 bar Kongl. Maj:tföre- Ang. anlag

slagit, att Riksdagen måtte dels i den för skogsstaten gällande stat

uppföra ytterligare 1 öfverjägmästare och 15 jägmästare med de för [4.]

dem i statsrådsprotokollet den 13 januari innevarande år angifna aflöningsförmåner

samt 97 krono]ägare äfvensom höja jägmästarens i Arjepluog

tjenstgöringspenningar med 200 kronor;

dels medgifva, att kronojägares tjenstgöringspenningar finge

utgå för kronojägare i de sex norra länen äfvensom i Vermland med

600 kronor samt för kronojägare i öfriga delar af riket med 500

kronor;

dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda anslaget för skogsstaten

från dess nuvarande belopp, 451,408 kronor, med 287,100 kronor

till 738,508 kronor;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Anslaget för

8kogsstatcn.

dels med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat,

att anslaget till expenser ökades till 5,000 kronor och anslaget till

de praktiska öfningarna till 8,000 kronor, höja anslaget för statens

skogsläroverk, nu 50,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från nuvarande belopper

1,010,892 kronor, med 489,100 kronor till 1,499,992 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................ kronor 738,508: —

» statens skogsläroverk ... „ 55,000: — kronor 793,508: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ............................................................ 84,400: _

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
ningen

................................. kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet „ 1,499,992: — ^ 1,504,792-

summa kronor 2,382,700: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 780,700 kronor;

dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader för

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

till hvilka det för år 1900 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnade tillgång, finge, efter Kong], Maj:ts bemyndigande,

af domänstyrelsen under år 1900 förskjutas ett belopp af högst 135,000

kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom domänstyrelsen

i särskilda skrivelser den 25 oktober och den 25 november 1899

gjort fi amställning om anslagsbehofvet för år 1901; och hade styrelsen,

hvad först anginge anslaget för skogsstaten, i sistberörda skrifvelse erinrat,

att styrelsen redan i skrifvelse den 1 november 1897 angående

skogsväsendets anslagsbehof för år 1899 anmält behofvet af ökning i

förevarande anslag för åstadkommande af erforderlig ökning af den

ordinarie skogspersonalen och förbättring af kronojägarnes aflönings
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

vilkor samt, att styrelsen i särskild skrifvelse sistnämnda dag jemväl

framlagt detaljeradt förslag i berörda afseende.

I denna senare skrifvelse, som af departementschefen den 14

januari 1898 för Kongl. Maj:t anmälts, men för hvars innehåll departementschefen

anhöll att nu å nyo få redogöra, hade styrelsen anfört följande.

Då styrelsen år 1884 afgifvit sitt förslag till ny reglering af

skogsstaten, hade kronoparkernas och öfverloppsmarkernas areal utgjort

3,519,054 har, men enligt styrelsens berättelse för år 1895 hade dessa

skogars areal vid sistnämnda års slut uppgått till 4,697,986 har. Lädes

härtill de stockfångstskogar, 181,199 har, Indika genom aftal med stockfångstprivilegiernas

innehafvare återfölle till kronan under år 1897 och

närmast följande år, uppginge nämnda statsskogars areal till 4,879,185

har eller 1,360,131 har mer än under år 1884, då grunderna för skogsstatens

senaste reglering uppgjordes.

I jembredd med denna statsskogarnes utvidgning hade deras

afkastning också ökats, i det att denna, som under år 1884 utgjort

845,358 kubikmeter med en bruttoinkomst af 2,093,687 kronor, år 1895

belöpt sig till 1,321,575 kubikmeter med en bruttoinkomst af 4,224,886

kronor. För år 1896 hade inkomsten uppgått till 4,269,224 kronor

30 öre och kunde för år 1897 beräknas till mer än 5,000,000 kronor.

Med denna statsskogarnes starka utveckling och med de i flera

hänseenden häraf föranledda ökade arbeten för skogspersonalen följde

behofvet af denna personals förstärkning. Också hade på domänstyrelsens

framställningar i sammanhang med de årliga utgiftsförslagen efter

hand från skogsväsendets reservationsanslag anvisats ganska betydliga

belopp för anställande af extra kronojägare eller bevakare samt, i

synnerhet inom de norra orterna, af extra skogstjenstemän i egenskap

af biträdande jägmästare eller aflönade assistenter.

Att denna i mån af ökade arbeten efter hand tillkomna extra

personal äfven för framtiden vore omistlig och för statsskogarnes tidsenliga

förvaltning och skötsel derjemte behöfde kompletteras och fastare

organiseras, ansåge styrelsen med hänsyn till ofvannämnda utveckling

af statens skogsväsende ligga för öppen dag. Den allmänna stegring

i skogsvärdet, som dåmera inträdt, hade äfven sträckt sig till de norra

orterna och der framkallat en lifligare efterfrågan af kronans virke

jemväl af mindre virkesdimensioner och virkessortiment, hvarigenom

för ett noggrannare tillgodogörande af skogen och en ändamålsenligare

vård om densamma yppats tillfällen och möjligheter, hvilka förut ej

funnits, men hvilkas begagnande måste för skogarnes afkomst och framtida

afkastning vara af betydelse. Styrelsen ansåge sig fördenskull

opaginerad Kontrollera mot PDF

04 Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

höra anmäla behofvet af den ordinarie skogspersonalens förstärkning

och ville styrelsen, hvad da först den förvaltande personalen ansning*©

vidare anföra följande. ’

Af ofvannämnda ökning af statsskogarnes areal hade omkring

mo tiondedelar eller 1,211,717 har kommit på de nordligaste länen och

Kopparbergs län. . För att tillgodose det härigenom ökade behofvet af

arbetskrafter hade in alles 31 aflönade extra skogst jenstemän — biträdande

jägmästare samt assistenter — måst här anställas, för livilket ändamål

48,400 kronor ar 1897 vore anvisade, hvaraf tydligen framginge, att

den ordinarie revirförvaltarepersonalen i dessa orter vore för det'' med

skogarnes förvaltning och vård nu förenade arbetet otillräcklig, samt

att denna personal maste genom revirens delning och nya jägmästarebefattningars

inrättande förstärkas. Visserligen vore i fråga om de

två nordliga länen, Norrbottens och Vesterbottens, afvittringen i de

öfre lappmarkstrakterna, såsom Juckasjärvi socken samt öfre délarne

af Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea socknar, ej ännu. fullbordad,

och för det närvarande kunde derför ej med säkerhet bedömas,

huru stor skogsareal i dessa orter kunde för kronans räkning komma

att behållas. Men denna omständighet syntes styrelsen ej vara af

beskaffenhet! att föranleda uppskof med revirregleringen i länens afvittrade

delar, hvarest de hufvudsakligaste och inom sagda län värdefullaste

kronoskogarne funnes, och detta i synnerhet som regleringen

ej utan men längre kunde uppskjutas och densammas företagande nu

icke lade hinder i vägen för den jemkning i de öfre lappmarksreviren,

som framdeles möjligen kunde blifva behöflig, när skogarne derstädes

undergått slutlig afvittring, hvilket, enligt hvad styrelsen inhemtat, ei

kunde ske inom de närmaste tio åren.

Enligt ett efter öfverläggning med vederbörande öfverjägmästare

utarbetadt förslag till reglering af skogsstatens tjenstgöringsområden i

de norra orterna, hvilket förslag styrelsen bifogat sin framställning,

erfordrades med hänsyn till dåvarande förhållanden följandé nya revir,

nemligen, inom Norrbottens län 5, inom Vesterbottens län 5 samt inom

Kopparbergs län 1.

Med. afseende å Norrbottens och Vesterbottens läns nuvarande

indelning i revir ville styrelsen till en början erinra, att jemlikt kongl.

bref den 30 april 1883 jägmästarelönen i''Juckasjärvi dåvarande revir

från och med nämnda år inbesparats för att användas vid den reglering

af Gellivare revir,, .som, efter det Gellivare jernväg kommit till stånd,

kunde erfordras, men att, då vid skogsstatens senaste1 reglering något

definitiv;! förslag till detta och angränsande revirs reglering i anseende

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

till då ej ännu afslutad afvittring icke kunnat afgifvas, styrelsen saknat

anledning upptaga nämnda aflöning för det dåvarande i staten, men

hade styrelsen i skrifvelse den 15 oktober 1888 anhållit att framdeles,

när så erfordrades, få derom göra framställning. Likaledes hade styrelsen

i samma skrifvelse i anledning af ifrågasatt sammanslagning af

Umeå och Degerfors revir framhållit, att skogsstatens göromål antagligen

komme framdeles att ökas dels genom den förnyade kongl. förordningen

den 19 mars 1888 angående åtgärder till förhindrande af

öfverdrifven afverkning af ungskog, dels ock genom de aftal om stock - fångstskogars öfverlåtelse till kronan, som nämnda år egt rum, men

att styrelsen för det dåvarande ej ansåge sig böra påyrka båda revirens

bibehållande, innan erfarenheten bekräftat ökningen i göromålen.

Det först nämnda länet, Norrbottens, som nu utgjorde 1 öfverjägmästaredistrikt

och vore indeladt i 13 revir, innehölle, fjellskogarne

oräknade, 2,709,530 har kronoparker, öfverloppsmarker och inom de

närmaste åren till kronan återfallande stockfångstskogar, samt 72,833

har andra allmänna skogar. Vesterbottens län, hvilket också bildade

1 öfverjägmästaredistrikt och vore indeladt i 8 revir, innehölle af förstnämnda

slags statsskogar en areal af 1,298,085 har, förutom 32,477

har andra allmänna skogar. I medeltal på hvarje revir komme alltså

nu, om arealen vore lika fördelad på reviren, omkring 208,000 har i

Norrbottens och omkring 162,000 har i Vesterbottens distrikt, men

genom ofvannämnda ökning af revirens antal till 18 i det förra och

till 13 i det senare skulle medelarealen för reviren i dessa distrikt

blifva i rundt tal respektive 150,000 har och 100,000 har. Inom Sårna

revir af Kopparbergs län uppginge kronoparkernas areal efter afslutadt

storskifte till 297,200 har, hvilket revir derför måste delas i två.

Vid revirregleringen i nu ifrågavarande landsdelar kunde det

emellertid ej undvikas, att det ena reviret erhölle större statsskogsareal

än det andra. Orsaken härtill läge deri, att hänsyn måste tagas ej

allenast till skogarnes areal, utan äfven till såväl deras belägenhet i

allmänhet och särskilt, vid flottlederna som ock till deras beskaffenhet,

afsättningsförhållandena, befintliga vägar med flera omständigheter,

hvilka inverkade på skogarnes gruppering i förvaltningsområden. Ett

revir i nedre landet, der skogarne merendels vore mera spridda, kunde

exempelvis icke tilldelas lika stor areal som ett revir inom öfre landet,

der skogarne bildade större sammanhängande komplexer, ehuru förhållandena

äfven der kunde i något fall betinga revirets mindre omfattning,

såsom fallet vore med Fredrika revir, hvilket såväl med hän
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

syn till den allmänna belägenheten som skogarnes särdeles värdefulla

beskaffenhet icke borde gifvas större utsträckning, än föreslaget vore.

I Norrbottens län läge kronoskogarne i allmänhet samlade i större

komplexer, hvarför reviren i detta län kunnat tilldelas större areal än

i Vesterbottens län. Särskildt i Arjepluogs socken hade dock revirreglering,

ehuru i anseende till den stora arealen behöflig, ansetts böra

anstå, tills skogstillgången hunnit närmare undersökas och flottledsrensningen

i Pite eif längre framskridit, i afvaktan på hvilken reglering

nödigt biträde i revirförvaltningen erhölles af aflönad assistent.

Enligt regleringsförslaget skulle Dorotea socken af Vesterbottens

län jemte Tåsjö, Bodums och Fjellsjö socknar af Vesternorrlands län

bilda ett nytt revir, kalladt Tåsjö revir. Nämnda socknar inom Vesternorrlands

län tillhörde Södra Ångermanlands revir, men, utom det att

detta revir, som vore mer än 30 mil långt, hade en mycket olämplig

form, komme reviret att år 1898 ökas med 32,008 har, derigenom att

vissa stockfångstskogar sagda år återfölle till kronan. En reglering af

detta revir vore derför af behofvet påkallad; och då härtill komme,

att de inom Medelpads revir belägna Oxsjö och Laxsjö kronoparker

samt Rörtjernmons kronopark hade ett från detta revirs öfriga kronoparker

i Hafverö socken mycket aflägset läge, men läge beqvämare

till för Södra Ångermanlands revir, syntes det lämpligt, att detta senare

revir nu reglerades på det sätt, att förenämnda Tåsjö, Bodums

och Fjellsjö socknar, hvilka tillsammans med Dorotea socken i Vesterbottens

län bildade ett lämpligt skogsförvaltningsområde, afskildes från

reviret, hvilket i stället från Medelpads revir erhölle nyss omförmälda

kronoparker, hvarjemte till Södra Ångermanlands revir jemväl borde

läggas Nora och Nordingrå tingslag, af hvilka det förra nu tillhörde

Mellersta Ångermanlands revir och det senare Norra Ångermanlands

revir. Genom denna reglering erhölle samtliga de omnämnda reviren

en lämpligare form, än de nu egde.

I det förut nämnda regleringsförslaget funnes för hvarje revir

angifvet dess areal af kronoparker och öfverloppsmarker äfvensom

arealen af öfriga allmänna skogar, hvaremot i detta förslag icke upptagits

och på reviren uppdelats de hemmans- och nybyggesskogar,

hvilka enligt gällande författningar vore underkastade utsyning, enär

härför nödiga kartor och handlingar icke för styrelsen vore tillgängliga.

En sådan uppdelning syntes ej heller vara af nöden för den föreliggande

regleringens bedömande, då det hufvudsakliga bestyret med dessa

skogar enligt styrelsens mening fortfarande borde omhänderhafvas af

särskilda extra skogstjenstemän.

Den föreslagna revirregleringen inom Norrbottens, Vesterbottens

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

och Kopparbergs län afsåga att bereda nödiga arbetskrafter för en tidsenlig

utveckling af vården om kronans genom afvittring dåmera bestämda

högst betydande skogstillgångar i dessa län, och det kunde

öfver hufvud taget derför ej utan skäl anmärkas, att reviren i allmänhet

erhållit för stor areal för att af revirförvaltaren på ett fullt tillfredsställande

sätt kunna skötas, men styrelsen hade vid denna reglering

utgått från den förutsättningen, att aflönade assistenter, såsom nu

vore fallet, fortfarande komrne att biträda, der så erfordrades.

Denna från och med år 1890 tillämpade anordning med aflönade

assistenter hade nemligen visat sig ändamålsenlig och lämplig, ehuru

densamma i vissa hänsenden tarfvade komplettering. Utom biträde

vid vissa göromål å kronoparker, nemligen uppskattning och indelning,

utsyning, uppgörande af planer för torrläggning af sankmark och öfvervakande

af torrläggningsarbetenas utförande samt besigtning och kartläggning

af inom kronoparker befintliga torplägenheter, ålåge det assistenterna

att verkställa uppskattning och utsyning å hemmansskogar i

lappmarkerna och i Särna socken af Kopparbergs län äfvensom att

utföra de undersöknings- och utstämplingsförrättningar, som föranleddes

af 1888 års förordning till förekommande af öfverdrifven afvikning af

ungskog; och utfördes alla dessa förrättningar efter en af öfverjägmästaren

för hvarje år uppgjord arbetsfördelning mellan revirförvaltare

och assistent. I aflöning åtnjöte assistent jemlikt kongl. brefven den

16 december 1892 och den 30 november 1894, förutom 300 kronor i

resepenningar för år räkuadt, ett arfvode af 66 kronor 66 öre i månaden

och 6 kronor för hvarje förrättningsdag ute å marken samt för

resedag, hvarjemte för inarbete med skogsindelning erhölles ersättning

efter 1 öre för har skogsmark. De assistenter, som sysslade med planers

uppgörande för sankmarkers torrläggning, åtnjöte för dermed förenadt

inarbete enligt kongl. bref den 12 juli 1897 ersättning med 6

kronor om dagen, dock med den inskränkning, att detta senare arbete

icke ersattes för flere dagar, än som för utarbetet åtgått.

Då hemmansutsyningarna voro till sin omfattning beroende på

fortskridandet af laga skiften, i det att delegarne i byaskogar, så länge

skogen vore oskiftad, bekommo utsyning gemensamt, men efter skiftet

måste påkalla utsyning hvar för sig, och då de på grund af 1888 års

förberörda förordning förekommande undersöknings- och utstämplingsförrättningarne

vexlade efter konjunkturerna, kunde den personal, som

för enskilda skogsegares betjenande vid dessa förrättningar erfordrades,

icke till antalet på förhand beräknas; och det skulle derför möta stora

Eib,, till Riksä. Prof. 1900. 4 Sami 1 Afd. 8 lläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

svårigheter att på ändamålsenligt sätt reglera reviren derest revirförvaltaren

ensam skulle utföra alla dessa år från år till antal och omfattning

vexlande förrättningar, hvilka derför enligt styrelsens mening

fortfarande borde till hufvudsaklig del omhänderhafvas af assistenter,

hvilKa anstäldes efter förefallande behof. Att deremot helt och hållet

skilja ifrågavarande förrättningar från revirförvaltningen skulle enlio-t

styrelsens mening icke vara ändamålsenligt, då besparing i tid och

resekostnad vunnes derigenom, att samme tjensteman, som utförde förrättning

å kronopark, jemväl verkstälde utsyning å hemmansskog,

hvit ken läge inom parken eller angränsade densamma.

Om än assistentorganisationen i hufvudsak visat sig ändamålsenlig,

tarfvade densamma dock, såsom förut vore nämndt, i vissa delar

sa aff å kronoparkerna ej allenast de ofvan uppräknade

förrättningarna, utan äfven andra förefallande arbeten finge af assistenterna

utföras och i första rummet sådana, som afsåge skogsåterväxtens

främjande efter timmerblädning, såsom anordnandet af hyggesrensningar,

markberedningar, skogssådder med mera, hvarigenom dylika arbeten

kunde till fromma för skogens framtida afkastning bedrifvas i större

omfattning, än hvad den ordinarie revirförvaltaren ensam skulle kunna

medhinna; och önskligt vore också för dylika arbetens åvägabringande

äfven å hemmansskogarne, att assistenterna finge anlitas för att i sammanhang

med der skeende utsyningar lemna råd och anvisningar.

Men i sådant fall vore nödigt att öka assistenternas nu väl låga aflöning

på det sätt, att månadsarfvodet höjdes från 66,6 6 kronor till 100 kronor

och reseanslaget 300 kronor till 400 kronor. Å andra sidan skulle,

derest det af styrelsen afgifna förslaget om revirens reglering och nya

jägmästaretjensters inrättande blefve godkändt, assistenternas och biträdande

jägmästarnes antal kunna något minskas; och under sådan

förutsättning syntes de då från reservationsanslaget utgående kostnaderna

för dessa. extra tjensteman aflöning i de norra länen kunna

minskas med omkring 13,000 kronor.

Såsom förut nämnts, vore Norrbottens distrikt deladt i 13 och

Vesterbottens distrikt i 8 revir, men skulle genom den af domänstyrelsen

föreslagna revirökningen det förra distriktet erhålla 18 och det

senare distriktet 13 revir. Det hade emellertid redan visat sig, att de

öfverjägmästarebefattningen i Norrbottens distrikt förenade göromål

voie af den stora omfattning, att de af en öfverjägmästare icke

kunde medhinnas, hvartill ej minst bidragit distriktets allt för stora

ytvidd med deraf föranledda tidsödande resor. Och då derjemte, i betraktande

af såväl kronoskogarnes betydande ökning i detta och Vester
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 8.

59

bottens distrikt som ock sj elfva skogshushållningens utveckling, krafvet

på öfverjägmästarnes verksamhet allt mer stegrades, vore det nödvändigt,

att de ifrågavarande två distrikten delades i tre samt att en ny

öfverjägmästarebefattning inrättades.

De blifvande tre distrikten ansåge styrelsen lämpligen kunna uppkallas

efter hufvudelfvarne, Luleå eif, Skellefteå eif, Umeå eif, och

skulle distrikten enligt förenämnda regleringsförslag erhålla följande

omfattning, nemligen:

Luleå distrikt: Pajala, Tärendö, Torneå, Kalix, Norra Gellivare,

Mellersta Gellivare, Södra Gellivare, Råneå, Luleå, Norra Jockmocks,

Mellersta Jockmocks samt Södra Jockmocks revir, tillsammans 12 revir;

Skellefteå distrikt: Arjepluogs, Norra Arvidsjaur, Mellersta Arvidsjaur,

Södra Arvidsjaur, Elfsby, Piteå, Skellefteå och Norsjö revir, tillsammans

8 revir;

Umeå distrikt: Burträsks, Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lycksele,

Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Fredrika, Åsele samt Bjurholms

revir, tillsammans 10 revir.

Till Mellersta Norrlands distrikt, hvilket för tydlighetens skull

borde, liksom Gefle-Dala distrikt, uppkallas efter de län, af hvilka det

bestode, eller Vesternorrlands-Jemtlands distrikt, skulle deremot hänföras

det af Dorotea socken i Vesterbottens län och af Tåsjö, Bodums

och Fjellsjö socknar i Vesternorrlands län bildade nya reviret, Tåsjö

revir, hvilket med afseende å belägenheten och vägarnes rigtning vore

med hänsyn till ledningen och kontrollen lättast tillgängligt från södra

sidan.

Det nya reviret i Sårna borde, liksom öfriga revir i Kopparbergs

län, tillhöra Gefle-Dala distrikt.

Någon förstärkning af den förvaltande ordinarie personalen i de

fem sydliga distrikten ansåge sig styrelsen deremot för det dåvarande

ej böra föreslå, oaktadt genom markinköp kronoparkernas areal i dessa

distrikt blifvit väsentligt förökad, hvilket jemväl, ehuru i mindre grad,

egt rum derigenom, att vid förnyad utarrendering af statsverkets egendomar

utmarker af dessa afsatts till kronoparker. En stor del af dessa

nybildade kronoparker vore nemligen dels mer eller mindre skoglösa,

dels i det hela beväxta med yngre skog, och sedan skogsodling å de

kala områdena försiggått, syntes förvaltningsbestyren under ett flertal

år blifva af den art, att ganska stora trakter kunde tillhöra hvarje revir,

då ungskogarnes vård ocli fredhållning företrädesvis ålåge kronojägarne.

Innan markinköpen fått den utsträckning, att betydligare vidder förvärfvats,

borde derför antalet jägmästare ej ökas, ehuru under den

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tid af året, då skogsodlingar påginge och bedrefves i den omfattning,

som nu och under den närmaste framtiden påfordrades, de ordinarie

revirförvaltarne, att döma af hittills vunnen erfarenhet, icke medhunne

dem åliggande eftersyn å dessa arbeten Styrelsen ansåge sig derför

höra förnya sin framställning af den 17 november 1896, deruti styrelsen,

framhållande svårigheterna för de ordinarie jägmästarne att inom

de revir, der större skogsodlingar påginge, under den korta kulturtiden

om våren medhinna öfvervakandet af dessa arbeten, hemstält, att ett

anslag af 5,000 kronor måtte beredas för de fem sydligaste skogsdistrikten

att användas till ersättning efter resereglementet åt de extra

skogstjenstemän, som efter öfverjägmästarnes förordnande under skogsodlingstiden

biträdde jägmästarne, till följd hvaraf reservationsanslaget

borde ökas med 5,000 kronor.

För de i Norrland föreslagna nya tjenstebefattningarna borde

aflöningen utgå enligt gällande stat, dervid öfverjägmästarnes resepenningar

syntes kunna bestämmas till 800 kronor, eller lika med dem

för öfver]ägmästaren i Vesterbottens nuvarande distrikt, och jägmästarnes

tjenstgöringspenningar, i likhet med deras i lappmarksreviren, till

1,600 kronor, med undantag för Bjurholms revir, i hvilket, såsom likstäldt

med angränsande Degerfors revir, tjenstgöringspenningarne borde

bestämmas till 1,400 kronor. I detta sammanhang syntes det, såsom

med billighet och rättvisa öfverensstämmande, vara lämpligt, att tjenstgöringspenningarne

i Arjepluogs revir, hvilka vid senaste reglering med

hänsyn till dåvarande hemmansutsyningar bestämdes till 1,400 kronor,

numera, då tjenstgöringen i detta revir vore likstäld med den i öfriga

lappmarksrevir, höjdes till 1,600 kronor.

Hvad derefter beträffade den bevakande personalen, läge det i

sakens natur, att statsskogsväsendets utveckling påkallade jemväl inom

denna personal en väsentlig förstärkning, och detta ej allenast i de

norra orterna, der krono]ägarepersonalen vid senaste reglering till antalet

bibehållits oförändrad, utan äfven i de öfriga delarna af landet,

der nämnda personal förstärkts med 52 kronojägare.

Orsaken, hvarför i de norra orterna kronojägarnes antal vid berörda

reglering icke ökats, hade varit den, att kronans skogar i lappmarkerna

då ej ännu varit genom afvittring bestämda och reviren följaktligen

icke kunnat indelas i definitiva bevakningsområden, utan måst tillsvidare

tillgodoses medelst extra kronojägare eller bevakare med mera ambulatorisk

tjenstgöring; och vore nu, utom mera tillfälliga på kortare tider

antagna biträden, extra kronojägare och bevakare anstälda i stort antal.

Sedan kronoskogarne numera i de flesta lappmarkssocknar erhållit be
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

stämda gränser, kunde krafvet på en ordnad och fullt verksam tillsyn så

väl i fråga om skogarnes fredhållning som ock beträffande afverkningen

och de särskilda arbeten, såsom skogsodling, hyggesrensning, markberedning,

dikning, flottledsrensning med mera, bvilka genom skogsförvaltningens

försorg utfördes, ej längre undanskjutas, hvadan och då erfarenheten

visat, att en sådan tillsyn icke vunnes genom tillfälliga bevakare,

utan kräfde inom hvarje revir en stam af fast anstälde kronojägare,

förslag till en sådan stam blifvit efter verkstäld utredning i

sammanhang med revirens reglering upprättad; och både det ansetts

nödvändigt, att nedannämnda antal kronojägarebefattningar uppfördes

på ordinarie stat, nemligen: inom Luleå distrikt 15, inom Skellefteå

distrikt 10, inom Umeå distrikt 16, inom Vesternorrlands Jemtlands

distrikt 4 samt inom Gefle—Dala distrikt 6, tillsammans 51 kronojägarebefattningar.

Hvad de fem sydliga distrikten beträffade, hade

kronojägarne i allmänhet medhunnit de arbeten a boställen och utarrenderade

egendomar, hvilkas verkställande på dem öfverflyttats vid skogsstatens

senaste reglering, men till följd af betydande skogsmarksinköp

hade extra kronojägare mot arfvode från reservationsanslaget, i

det närmaste motsvarande ordinarie kronojägares aflöning, måst anställas

å åtskilliga af de nybildade kronoparkerna, såsom å Skagersholm, Granvik,

Grönbo, Bjurfors, Tönnersjobeden (Stjernarp) och Kosta, hvarjemte

inom en del revir de ökade göromålen å förut varande statsskogar kräft

större personal; och vore sådana extra kronojägare anstälde till ett antal

af 10. För bevakningens uppehållande å andra nyinköpta markområden

i Elfsborgs och Hallands län äfvensom för bevakningens förstärkande

i Blekinge-Åhus och Arvika revir erfordrades ytterligare ett antal af

5 kronojägare, hvadan styrelsen ansåge, att för de fem sydliga distrikten

15 och inalles för hela landet 66 nya kronoj ägarebefattningar

borde på ordinarie stat uppföras. Som, enligt hvad förut nämnts,

i de flesta af de bevakningstrakter, för hvilka de nya kronojägarne

vore afsedda, redan funnes anstälde aflönade extra kronojägare, hvilka

vid de nya kronojägarebefattningarnes tillsättande blefve obehöfliga,

kunde nuvarande kostnaden för extra skogsbevakning minskas med

omkring 25,000 kronor.

Vid skogsstatens senaste reglering hade kronojägarnes förutvarande

ålloningsvilkor i hufvudsak bibehållits oförändrade, med undantag af att

de kronojägare, som vore i saknad af boställe eller bostadslägenhet,

tilldelats en hyresersäi trång af 100 kronor, hvilken förut endast för

kronojägare i Norrland utgått med ett belopp af 50 kronor; hvarjemte

kronojägarne berättigats uppbära dagartvode af 2 kronor 50 öre, när

opaginerad Kontrollera mot PDF

b2 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

de af jägmästare beordrades leda afverkning, skogsodling eller annat

arbete å ecklesiastikt boställe eller annan allmän under skogsstatens

förvaltning ej stäld skog eller biträda vid de i de norra orterna förekommande

utsyningsförrättningar, för Indika utsyningsafgifter erlades

af enskilda. Genom dessa dagarfvoden beräknades kronojägarne i de

fem sydliga distrikten erhålla en ersättning af 80 kronor å 120 kronor,

hvaremot någon beräkning af ersättning vid de norrländska utsyningsförrättningarne

då ej varit möjlig.

Kronojägares aflöning utginge enligt gällande stat sålunda:

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Summa.

I de sex norra länen

400

150

550

I öfriga delar af landet

400

100

500

Der boställslägenhet

saknas, utgår

hyresersättning

med 100 kronor.

Derjemte åtnjöte kronojägare i de sex norra länen samt i Vermlands

län 100 kronor i resepenningar.

Det kunde ej förnekas, att skogsstatens vid senaste reglering

utvidgade befattning med vissa publika skogar, jemte den allmänna

utvecklingen i öfrigt inom skogsväsendet, tagit kronojägarens tjenstgöring

i anspråk i större mån, än man vid regleringen kunnat antaga,

sa att jemväl de lediga mellantider, kronojägarne förut merendels kunde

egna åt enskildt arbete och förvärf, upptagits af tjenstegöromål. Den

ersättning för dessa ökade göromål, som med ofvannämnda dagarfvoden

afsetts, hade emellertid ej heller på långt när uppgått till det vid

regleringen beräknade beloppet. Ehuru de af kronojägarne inom de

sydligare. distrikten, som innehade tillräckligt stora boställen, eller de

få kronojägare inom de norra orterna, som hade egna hemman, i det

hela vore i en jemförelsevis bättre ställning än de, som med den alltför

knappa aflöningen skulle bestrida alla utgifter för uppehället, hade dock

flertalet haft mycket svårt att draga sig fram, och den misstämningbiand

personalen, som''detta förhållande framkallat, hade tagit sig uttryck

i en af ett flertal kronojägare till styrelsen ingifven framställning

om en förbättrad aflöning.

Såväl jägmästarne som öfverjägmästarne, hvilka i anledning häraf

blifvit hörda, hade, med vitsordande af den nuvarande aflöningens otill
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

räcklighet, förordat en förhöjning med ett belopp af i allmänhet omkring

400 kronor, fördeladt på lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg

samt, i några af de sydligare distrikten, jemväl resepenningar; och hade

af skogstjenstemännen tillika, såsom en följd af den nuvarande ringa

aflöningen, framhållits, att bland de från skogsskolorna utgående lärjungarne

de dugligaste och mest lämpliga företrädesvis sökte befattning

i enskildes tjenst, der de hade större utsigt att finna sin bergning.

Styrelsen ansåge sig, beträffande den omständigheten att kronojägarnes

inkomst af dagarfvoden icke motsvarat hvad man beräknat,

till en början böra framhålla, att, utom det att ett ej obetydligt antal

kronojägare, till följd af beskaffenheten af deras tjenstgöring uteslutande

å kronoparker eller under skogsstatens förvaltning stälda skogar, alls

icke eller endast undantagsvis uppburit några dagarfvoden, de af kronojägarne,

livilka blifvit delaktiga af dagarfvoden, i medeltal ej bekommit

mer än knappa 40 kronor om året. Anledningen härtill kunde till en

del sökas ej mindre deri, att ett stort antal mera betydande skogar till

utarrenderade egendomar i mån af deras arrendeledighet äfvensom

ecklesiastika skogar blifvit stälda under skogsstatens förvaltning, hvarigenom

kronojägaren gått miste om rätten till dagarfvode för något

som helst arbete å dessa skogar, än äfven deri, att genom begränsning

med afseende å arten af de arbeten, för hvilka dagarfvoden skulle utgå,

dessa utfallit för ett färre antal dagar. Vid de utsyningsförrättningar

i de norra orterna, för hvilka dagarfvode utbetalades, hade i många

fall de ordinarie kronojägarne icke kunnat biträda, enär dessa utsyningar

ofta af assistenter utförts samtidigt med jägmästarnes kronoparksutsyningar,

vid hvilka den ordinarie kronojägaren utan ersättning nu biträdde.

Men oafsedt dessa förhållanden, hvilka haft eu viss inverkan

på aflöningens storlek, funne styrelsen med hänsyn till de ökade anspråk,

som numera stäldes på kronojägarne, hvilkas pålitlighet, nit och duglighet

vore vigtiga faktorer för skogsförvaltningens framgång, den

nuvarande aflöningen vara alltför knappt tilltagen; och ansåge sig

styrelsen desto mindre kunna underlåta framlägga förslag till densammas

förhöjning, som en sådan vore påkallad ej allenast af omsorgen

om de nuvarande kronojägarnes nödtorftiga utkomst, utan äfven af

omtanke om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.

Vid jemförelse med skogvaktares eller timmertummares i enskild

tjenst löneförmåner borde dock framhållas, att kronojägares fastare

ställning och deras pensionsrätt inverkade till förmån för statens tjenst

och att aflöningen derför kunde sättas något lägre för kronojägare.

Styrelsen ansåge af denna anledning, att kronojägareaflöningen ej be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6-4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

höfde ökas med så stort belopp, som skogstjenstemännen föreslagit,

utan borde ställas så, att en fast ökning af 200 kronor lades på tjenstgöringspenningarne,

hvarigenom vikariers anskaffande under tjenstledighet

underlättades, och att dagarfvoden ej allenast bibehölles, utan

jemväl utsträcktes derhän, att dessa arfvoden kunde utgöra skälig

ersättning för tjenstgöringen utom hemtrakten, hvilken tjenstgöring företrädesvis

vore förenad med särskilda utgifter och af mera ansträngande

beskaffenhet. Styrelsen hölle nemligen före, att de kronojägare, som

vore anstälda i mycket begränsade och med boställe förenade bevakningstrakter

å kronoparkerna i landets sydliga delar, kunde vara ersatta

med nu utgående lön 400 kronor samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar

eller i allt 700 kronor, hvaremot de, som under långa tider

måste å från hemmet aflägsna skogar biträda vid, leda eller utföra särskilda

arbeten, vore i béhof af en särskild godtgörelse. I fråga om

sådan godtgörelse för tjenstgöring, som kräfde bortovaro från hemvistet,

hade förslag väckts derom, att reseersättning, ehuru till olika

belopp för skilda bevakningstrakter, skulle tillerkännas kronojägarne i

södra Sverige liksom de i de norra orterna anstälda, men då svårigheter

skulle uppstå att rätt afväga dessa ersättningar, och godtgörelse enligt

räkning af flere anledningar ej syntes lämplig, borde ersättningen fortfarande

utgå efter enkel dagberäkning för de tider, då efter jägmästarens

order kronojägareu tjenstgjorde utom hemtrakten. Kostnaderna för

fortskaffandet vid längre afstånd med häst blefve visserligen derigenom

ej direkt ersatta, men torde mera sällan förekomma. Äfven hade blifvit

ifrågasatt, att dagarfvodena skulle borttagas och ersättas med ytterligare

förhöjning i den fasta aflöningen, men derigenom ginge förlorad

den sporre, som otvifvelaktigt läge uti denna ersättning för den besvärligare

tjenstgöringen utom hemtrakten, och en sådan ytterligare

förhöjning i den fasta aflöningen, om den ej blefve lika för alla, hvilket

vore obehöflig!, skulle blifva svår att bestämma med tillbörlig noggrannhet

efter tjenstgöringens större eller mindre beqvämlighet. En

befogad invändning mot grunden för dagarfvodens utgående enligt hittills

gällande bestämmelser kundo göras, den nemligen, att då dagarfvode

utbetalades allenast för arbete å under skogsstatens förvaltning

ej stående skogar, ehuru detta vore af alldeles enahanda beskaffenhet

som å skogar under skogsstatens förvaltning, dessa senare kunde blifva

sämre vårdade eller åtminstone mindre besökta än de af förra slaget,

samt att, å andra sidan, i samma mån som kronojägarens tid upptoges

med den intensivare skötseln å större skogar, som stäldes under skogsstatens

förvaltning, minskades för honom möjligheten att intjena dag
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

arfvoden. Fastsloge man deremot den grunden, att dagarfvodet skulle

vara en ersättning för kostnader, utgifna för kosthållning och logis

utom hemmet med mera, samt för den större ansträngning, som måste

blifva förenad med arbete på mera aflägsna skogar af begge slagen,

syntes alla invändningar mot denna traktamentsersättning böra bortfalla.

Men, om det med traktamentsersättning afsedda syfte skulle

vinnas, måste densamma utgå jemväl för arbeten å kronoparker och

andra under skogsstatens förvaltning stälda skogar, allenast dessa vore

belägna utom kronojägarens hemtrakt, hvars omfattning naturligen

måste till gränsen bestämmas. Styrelsen hade utgått från den åsigten,

att alla skogstrakter inom 5 kilometer i rak sträckning från kronojägarens

bostad skulle hänföras till detta område, och det borde då ej

möta någon svårighet att bestämma, hvilka skogar eller skogstrakter

folie inom eller utom denna gräns, helst som afgörandet häraf underlättades

af kartor. Det borde tillkomma öfverjägmästaren i distriktet

att efter kronojägareboställets läge eller kronojägarens bostad inom

bevakningstrakten utfärda noggranna föreskrifter om hvilka skogar i

sådant afseende skulle räknas ligga inom gränsen; och någon ovisshet

kunde sedermera derom ej uppstå, så vida ej kronojägaren ombytte

bostad, hvilken dock kunde af styrelsen bestämmas, derest dess läge

funnes vara olämpligt. Dagarfvodena skulle dock ej utgå för andra

förrättningar och arbeten, än som af jägmästaren bestämdes uti skriftlig

order på sätt nu skedde; och komme alltså annan tjenstgöring, såsom

patrullering, icke att särskildt ersättas, ej heller nu utgående ersättning

för förrättningar å utarrenderade egendomar inom hemtrakten att utbetalas,

hvaremot å andra sidan ersättning rättvisligen borde utgå för

arbeten å äfven under skogsstatens förvaltning stälda ecklesiastika

skogar, hvarigenom boställshafvares rätt ej komme att på något sätt

beröras. Till många af de på kronoparkerna i södra delarne af landet

stationerade kronojägarne komme dagarfvoden efter detta förslag liksom

tillförene sällan eller aldrig att utgå, hvaremot full säkerhet vunnes

derför, att för dem såväl i södra som norra delarne af landet, hvilka

både vidsträckta bevakningsområden och ett större antal skogar på

långa afstånd, dagarfvoden komme att utgöra en skälig ersättning för

deras arbete. Då en begränsning af denna dock syntes nödvändig,

hade styrelsen efter beräkning af de tider, hvilka vore lämpliga för

skogsodliugsarbeten samt kunde vara behöfliga för utsyning med flera

arbeten, i hvilka kronojägare deltoge, ansett dagarnes antal, för hvilka

arfvode utginge, böra begränsas till 60 för hvarje kronojägare, så att

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dennes ersättning komme att uppgå till högst 150 kronor, ehuru att

döma efter förutvarande förhållanden medelersättningen ej syntes komma

att uppgå till mer än högst 100 kronor, till följd hvaraf utgifterna för

kronojägarnes dagarfvoden, hvilka utginge från reservationsanslaget,

ökades med högst 20,000 kronor.

Någon förhöjning i lön eller pension ansåge styrelsen deremot

icke vara behöflig, likasom styrelsen funne eu förhöjning i aflöningen

medelst. ålderstillägg vara mindre lämplig, enär förhöjningen vore lika

oumbärlig i kronojägarens yngre, verksammare år som under den mera

framskridna åldern.

På grund af det sålunda anförda hade styrelsen hemstält,

dels att kronojägares nuvarande tjenstgöringspenningar, hvilka i

de sex norra länen utginge med 150 kronor och i öfriga delar af

landet med 100 kronor, måtte ökas med 200 kronor, så att kronojägare

i de sex norra länen erliölle 350 kronor och kronojägare i öfriga

delar af landet 300 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels ock att de i kongl. brefvet den 29 november 1889 angående

ny reglering af skogsstaten meddelade bestämmelser rörande kronojägares

dagarfvoden måtte erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:

kronojägare eger, när han på jägmästares order biträder med, utför

eller, leder aftorkning, skogsodling eller annat arbete såväl å alla ecklesiastika

skogar, hvilka ej här nedan särskild! omförmälas, som ock å

sådana öfriga .allmänna skogar, hvilka äro belägna på ett afstånd öfverstigande

5 kilometer i rak sträckning från hans bostad, äfvensom när

han, likaledes efter jägmästares bestämmande, i Kopparbergs och de

norrländska länen biträder vid utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgifter

erläggas af enskilde, att derför åtnjuta dagarfvode under

högst 60 dagar för hvarje kalenderår med 2 kronor 50 öre, att gäldas

på sätt som om bestridande af kostnader för skogsskötseln finnes stadgadt

och, i fråga om sistnämnda utsyningsförrättningar, från skogsväsendets

reservationsanslag; dock under iakttagande, att från ofvanstående bestämmelser

äro undantagna arbeten å sådan ecklesiastik skog, som

utgör viss församlings enskilda egendom eller blifvit till församlingen

donerad och icke lemnar virkesöfverskott.

För genomförande af den förbättring i kronojägarnes aflöning

samt den förstärkning af den förvaltande och bevakande skogspersonalen,

styrelsen sålunda föreslagit, erfordrades ökning i bestämda anslaget

för skogsstaten till sammanlagdt belopp af 159,450 kronor.

Då den ökning i bestämda anslaget för skogsstaten, som föranleddes

af styrelsens ofvanstående förslag, sålunda utgjorde 159,450 kronor och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

67

då dåvarande anslaget, 447,208 kronor, kunde minskas med 1,100 kronor,

besparad hyresersättning åt 11 kronojägare, hvilka sedan senaste reglering

erhållit bostäder eller boställen, hemstälde styrelsen, att sagda anslagmåtte

höjas till 605,558 kronor.

Vid föredragning berörda den 14 januari 1898 af domänstyrelsens

nu ifrågavarande skrifvelse hade departementschefen anfört, att vid

öfvervägande af de utaf domänstyrelsen angifna förhållanden det syntes

icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt, att, ehuruväl icke mer än

nio år förflutit sedan reglering af skogsstaten senast egde rum, en icke

obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och bevakande personal,

som då å staten uppförts, vore af behofvet påkallad. Om ock den

tidrymd, inom hvilken detta behof redan hunnit göra sig gällande, varit

kort, borde å andra sidan icke förgätas, att samma tidrymd äfven betecknats

af en ökning af statsskogarnes areal och en stegring i deras

afkastning, hvartill föregående perioder icke haft att uppvisa något

motstycke, och som gåfve grundade förhoppningar derom, att skogsmedlen,

som intill senaste tider intagit ett jemförelsevis underordnadt

rum bland statsverkets inkomster, i en framtid komme att intaga ett

bland de främsta.

Då departementschefen sådant oaktadt icke för det dåvarande ansett

sig hora ingå i närmare pröfning af det utaf domänstyrelsen framlagda

förslaget till ändringar i skogsstatens reglering, hade detta alltså icke

berott deraf, att han underkänt vigten af de skäl, domänstyrelsen anfört

för behofvet af en ökning i skogspersonalens antal, lika litet som departementschefen

velat bestrida behöiligheten af en förbättring i krono] ägarnes

lönevilkor. Men en omständighet hade förelegat, hvilken synts böra

föranleda någon kortare tids uppskof med frågans företagande till slutligt

afgörande. Ivongl. Majs t hade nemligen den 16 oktober 1896 tillsatt

en komité med uppdrag att utreda frågan, hvilka åtgärder lämpligen

kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda

skogarne; och hade Kongl. Maj:t. tillika åt denna komité uppdragit att

behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för främjande

af enskilde jordegares skogsvård. Det vore visserligen ännu icke

kändt, i hvilka förslag denna komités arbeten komme att utmynna, och

följaktligen ej heller, huruvida enligt dessa förslag göromål i och för

främjande under en eller annan form af den enskilda skogsvården

komme att åläggas statens skogspersonal i sådan omfattning, att af

denna orsak behof af ökad personal tilläfventyrs kunde uppstå, men i

hvarje händelse hade det synts departementschefen med ändringar i

staten höra anstå, intill dess, utom de af domänstyrelsen berörda för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hållanden, äfven de på frågan inverkande, som kunde härröra af nyssnämnda

komitearbete, förelåge till bedömande.

Med afseende på det anförda hade departementschefen ansett sig

för det dåvarande icke böra ifrågasätta annan ändring i beloppet af det

bestämda anslaget för skogsstaten, än att, då, enligt hvad domänstyrelsen

upplyst, hyresersättning besparats åt 11 kronojägare, hvilka sedan

senaste reglering erhållit bostäder eller boställen, nämnda anslag måtte

med beloppet af nämnda besparing, 1,100 kronor minskas från 447,208

kronor till 446,108 kronor.

Anslaget hade också för år 1899 bestämts till sistnämnda belopp,

men höjts för år 1900 af Riksdagen på derom af Kongl. Maj:t gjord

framställning, för uppförande i den för skogsstaten gällande stat af

ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare till det nuvarande beloppet

451,408 kronor.

I sin förenämnda skrifvelse den 25 november 1899 hade domänstyrelsen

anfört, att omförmälda komité numera afgifvit betänkande och

dervid bland annat föreslagit inrättande af särskilda skogs vårdsstyrelser

inom länen för att omhänderhafva såväl tillsynen och kontrollen öfver

skötseln af enskildes skogar som ock främjande och understödjande af

den enskilda skogshushållningen i allmänhet, men deremot''icke för

statens skogspersonal ifrågasatt göromål i och för den enskilda skogs
i^iT^n

^ 0mfattning’ a^ ®ådan orsak ökning i personalen påkallades.

Då vid sådant förhållande anledningen till uppskofvet med

pröfning af styrelsens förberörda förslag syntes hafva bortfallit, ville

styrelsen nu, efter att vid sammanträde den 6—11 november 1899

hafva öfverlagt med vederbörande öfverjägmästare om hithörande förhållanden,

innan förslaget upptoges till pröfning, föreslå de jemkningar

och tillagg deri, som ändrade tidsförhållanden befunnits påkalla.

^a ^rst ökningen af den förvaltande personalen anginge,

förekomme dels att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens

län afvittringsutslag för Juckasjärvi socken den 30 december

1896, delgifvet styrelsen den 3 januari 1898, en areal af 165,000 hektar

i vit i sagda socken afsatt till kronopark, dels ock att genom kongl.

bref angående dispositionen af de efter afvittringen i Arvidsjaurs

socken uppkomna, öfverloppsmarker den 20 oktober 1899 en areal af

390,000 hektar blifvit inom sistnämnda socken likaledes till kronopark

åt satt.

För vården af dessa efter afvittring kronan tillfallna skogar, hvilka

förut icke varit från enskildes marker skilda, men nu blifvit till sina

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

gränser fullt bestämda och stälda till kronans fria förfogande, erfordrades

ytterligare förstärkning af den ordinarie förvaltande personalen. Enligt

1897 års förslag skulle inom Juckasjärvi socken och angränsande Gellivare

socken inrättas tillhopa 3 revir och inom Arvidsjaurs socken likaledes

3 revir, men i anseende till ökningen af kronoparkernas areal

erfordrades nu såväl i socknarna Juckasjärvi-Gellivare som äfven i

Arvidsjaurs socken 4 revir. I de sistnämnda socken omfattande reviren

kunde dock betydande delar af angränsande Jockmocks och Arjepluogs

socknar ingå, hvarigenom reviren i dessa båda socknar skulle vinna en

behöflig minskning i arealen.

Vidare vore att bemärka, att genom köp af Klotens och Malingsbo

egendomar i Kopparbergs och Örebro län jemlikt kongl. bref den 26

maj 1899 en sammanhängande komplex af 35,285 hektar blifvit till

kronopark förvärfvad. Då denna kronopark, som tillhörde Vesterdalarnes

revir, i anseende till dervarande å spridda orter inom det vidsträckta

reviret belägna 26 allmänna skogar med en sammanlagd areal af

omkring 68,000 hektar icke kunnat af revirförvaltaren omhändertagas,

hade en biträdande jägmästare med årsarfvode af 2,000 kronor måst

för kronoparkens förvaltning anställas. Uppenbart vore, att denna befattning

för förvaltningen af Klotens kronopark, der kolning och timmerafverkning,

skogsodling med flere skogsarbeten komme att bedrifvas i

ganska stor omfattning och der egendomen underlydande talrika arrendegårdar

kräfde mycken tillsyn, måste, såsom för framtiden oumbärlig,

uppföras på ordinarie stat.

Äfven inom Vadsbo revir påkallade förhållandena en revirdelning.

Revirförvaltaren hade nemligen erinrat, att inom nämnda revir de allmänna

skogarnes areal, som år 1889 uppgått till 14,606 hektar 59 ar,

under de senare åren genom inköp och afsättande af mark till kronopark

alltjemt ökats, så att densamma nu utgjorde

å 11 under skogsstatens vård och förvaltning

stälda skogar ..................................................... 16,867 hektar 85 ar, och

å öfriga 115 allmänna skogar ........................... 9,551 „ 96 „

eller tillsammans å 126 egendomar 26,419 hektar 81 ar.

Med dessa skogars intensivare skötsel genom skogsodling, vägbyggnad

och dikning samt med virkets förädlande genom försågning å kronans

sågverk eller kolning följde arbeten till den omfattning, att revirets

förvaltningsutgifter stigit från 6,946 kronor år 1889 till 45,512 kronor

år 1899, påkallande en vidlyftig bokföring bland annat med ett sjuttiotal

arrendatorer af torp och lägenheter å kronoparkerna. Från år 1893

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutslcottets Utlåtande N:o 8.

hade revirförvaltaren haft til] sin hjelp en biträdande jägmästare, hvilkens

aflöning under nästliden år utgått med 1,500 kronor, men af styrelsen

för år 1900 föreslagits till 2,000 kronor, till hvilket belopp arfvodet

jemväl blifvit af Kongl. Maj:t vid fastställande af generalförslaget

öfver utgifter från reservationsanslaget för skogsväsendet år 1900

bestämdt.

Öfver]ägmästaren i distriktet ansåge, att, då revirgöromålen genom

de störa markförvärfven högst betydligt ökats, det ur skogshushållningens

synpunkt vore nödigt, att Vadsbo revir delades i två revir.

i ^om^nstyrelsen delade den af öfverjägmästaren uttryckta mening

och hölle före, att genom en sådan delning stora fördelar vid skogarnes

förvaltning skulle vinnas. Det nya reviret, som borde benämnas Tivedens

revir, skulle omfatta de allmänna skogarna inom Finnerödja socken af

norra Vadsbo härad samt inom Undenäs och Tiveds socknar af södra

Vadsbo härad, tillhopa 11 skogar med en sammanlagd areal af 15,306

hektar 45 ar. Till det andra reviret, som fortfarande borde benämnas

Vadsbo revir, skulle hänföras öfriga delar af det nuvarande reviret

med tillsammans mer än ett hundratal särskilda skogar om tillsammans

11,113 hektar 36 ar.

Utöfver de år 1897 begärda 11 jägmästarebefattningarna erfordrades

alltså nu ytterligare 4 dylika befattningar.

__ Beträffande namnen å reviren inom de norra distrikten hade

domänstyrelsen efter öfverläggning med öfverjägmästarne funnit vissa

andungar önskvärda dels för att förtydliga revirens belägenhet, dels

ock for _ att förekomma missförstånd derigenom, att revir och distrikt

erhölle lika namn. Dessa namnförändringar hade införts i en vid styrelsens

förevarande skrifvelse bilagd tablå öfver de revir och distrikt, som

nu vore ifrågasatta att regleras.

Af den nu föreslagna ökningen af reviren i Norrbottens län påkallades

jemkning i 1897 års förslag till distriktsindelning på det sätt,

att i stället för Luleå distrikt då tillagda 12 revir till detta distrikt nu

skulle hänföras 13 revir och till Skellefteå distrikt i stället för 8 revir

K) sådana, deribland Burträsks revir, som enligt 1897''års försko-skulle

tillhöra Umeå distrikt. Till detta senare distrikt hade i stället°ansetts

hora läggas Anundsjö (norra Ångermanlands) revir för att bereda lindring

i göromålen inom mellersta Norrlands vidsträckta distrikt, hvilket

med Dorotea socken (Tåsjö revir). Klotens revir borde hänföras

till b-efle-Dala distrikt och Tivedens revir till Vestra distriktet.

} nyssnämnda tablå angåfves revirens omfattning genom uppgift

dels å de socknar eller delar af sådana, af hvilka hvarje revir skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 7L

bestå, dels ock å den areal af allmänna skogar, som skulle till hvarf

och ett revir hänföras. Enligt samma tablå skulle de särskilda distrikt,

som nu vore afsedda att regleras komma att omfatta: Luleå distrikt

13 revir, Skellefteå distrikt 10 revir, Umeå distrikt 10 revir, mellersta

Norrlands distrikt 8 revir, Gefle-Dala distrikt 9 revir och vestra distriktet

10 revir. I fråga om så väl distriktens som revirens definitiva begränsning

eller omfattning ville styrelsen, när anslagsfrågan blifvit pröfvad

och afgjord, inkomma med slutligt yttrande.

I 1897 års förslag hade resepenningarna inom Luleå distrikt upptagits

till 800 kronor eller samma belopp som inom Skellefteå och Umeå

distrikt. Då emellertid inom Luleå distrikt, som vore vidsträcktare

och omfattade flere revir än de öfriga distrikten, genom nya jernvägslinier

och industriella anläggningar framkallats en lifligare rörelse och

afsättning af virke från kronans skogar och i följd af dessa omständigheter

resorna i och för förvaltningen ökats, syntes resepenningarna inom

detta distrikt, hvilka för närvarande uppginge till 1,000 kronor, äfven

framdeles böra utgå med samma belopp. Resepenningarna och tjenstgöringspenningarna

i de två nya lappmarksreviren syntes böra bestämmas

till respektive 600 kronor och 1,600 kronor eller samma belopp

som i de öfriga lappmarksreviren. Rese- och tjenstgöringspenningarna

i Klotens och Tivedens revir ansåge styrelsen böra bestämmas för det

förra till respektive 500 kronor och 1,200 kronor samt för det senare

till respektive 400 kronor och 1,000 kronor eller till samma belopp som

i Vesterdalarnes och Vadsbo revir, af hvilka det förra komme att gränsa

till Klotens och det senare till Tivedens revir.

Beträffande lön och ålderstillägg för nu ifrågavarande befattningar

ansåge styrelsen, att för dem, likasom för de i 1897 års förslag

upptagna befattningarne, gällande stat borde tillämpas.

T detta sammanhang ville styrelsen i minnet återkalla, att 1897

års förslag förutsatt, att aflönade assistenter fortfarande skulle anställas

för att biträda i de norra reviren, der så erfordrades, samt att i förslaget

framhållits, dels att assistenterna borde få anlitas äfven vid andra

arbeten, än sådana, till hvilkas utförande assistenternas biträde för närvarande

finge tagas i anspråk — i främsta rummet arbeten, som afsåge

skogsåterväxtens främjande, såsom skogsodling, markberedning m. m.

— dels ock att assistenternas aflöning borde förbättras genom höjandet

af deras månadsarfvode, nu 66 kronor 66 öre, till 100 kronor och deras

reseanslag, nu 300 kronor, till 400 kronor. Enär detta utgjorde eu

vigtig förutsättning, för att den begärda, ökningen af den ordinarie förvaltande

personalen skulle verka tillfyllest, funne sig styrelsen — efter

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att hafva i detta _ ämne öfverlagt med vederbörande öfverjägmästare,

vilka samtliga vitsordat behofvet såväl af assistenternas biträde som

ock åt ordnandet af deras aflöning och tjenstgöring på sätt styrelsen

llragasatt nu hora förnya sm framställning i detta afseende, under

erinran att anvisande af särskilda medel, utöfver hvad för assistenters

arbeten nu utgmge, icke syntes för den närmaste tiden vara behöflig!

Vidkommande derefter den erforderliga ökningen af den bevakande

personalen, hvilken öknmg i 1897 års förslag beräknats till 51

kronojägare i de sex norra länen och 15 i de öfriga länen eller sammanlagdt

66 kronoj ägare, påkallades nu i de sex norra länen en ytterligare

oknmg af 31 kronojägare. Orsaken härtill vore dels den betydliga

oknmgen af kronoparkerna i Norrbottens och Kopparbergs län, dels

?Crum- Urd<ir ?e s1cnar<: åren inträffade stegringen i arbetsprisen. Till

loljd bara! hade det visat sig omöjligt att, mot samma arfvode eller

dagspenning som förut, erhålla dugliga extra skogsbevakare och biträden,

b vilkas anskaffande under sådana förhållanden icke folie sig bil
mmf’

xSj snarare blefve dyrare än en på ordinarie stat anstäld, särskild!,

utbildad och mera pålitlig personal.

. Pe. erforder liga nya kronojägarebefattningarna vore upptagna

revirvis i nyssberörda tablå och utgjorde, inberäknade de i 1897 års

iorslag upplörda,

i

för

))

»

))

»

»

JO

»

»

Luleå distrikt......................................

Skellefteå distrikt................................................

Umeå distrikt .........................................

Mellersta Norrlands distrikt...................................

Gefle-Dala distrikt ...........................................

Bergslagsdistriktet, ..................................................

östra distriktet .............................................

Vestra distriktet.......................................................

Smålands distrikt ....................................................

Södra distriktet ...........................

21

17

20

5

19

2

2

5

3

3

tillsammans 97.

... .Hvad slutligen beträffade frågan om förbättring af kronojägarnes

aflonmgsvdkor, hade i en af 227 kronojägare inlemnad ansökning af

den 27 mars 1899 framhållits det bekymmersamma i kronojägarnes ekonomiska

ställning och behofvet af en snar löneförbättring; och hade

dervid framstälts såsom önskningsmål, att aflöningen måtte höjas till

ett belopp af sammanlagdt 1,750 kronor, deri inberäknadt ersättning för

hyra, resor och dagtraktamente.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siatsutsicottets Utlåtande N:o 8. 75

Vid öfverläggning härom med öfverjägmästarne hade af dem anförts,

att de i ansökningen framstälda önskningsmål visserligen vore

öfverdrifna, men att å andra sidan ur det allmännas synpunkt det vore

af synnerlig vigt, att kronojägarnes löneförmåner vore tillräckliga för

deras utkomst och afpassade efter den tjenstgöring, som i olika orter

dem ålåge. Med hänsyn härtill och i betraktande af den prisstegring

å lifsförnödenheter, som inträdt efter afgifvandet af 1897 års förslag,

hade af öfverjägmästarne enhälligt uttalats den meningen, dels att tjenstgöringspenningarna

borde höjas för kronojägare i de sex norra länen

äfvensom i Vermland, der förhallandena ansages närmast lika dem i

Norrland, till 600 kronor och för kronojägare i öfriga delar af landet

till 500 kronor, hvarförutom ansetts önskvärdt, att ett åldertillägg af

100 kronor bereddes samtlige kronojägare efter fem års väl vitsordad

tjenstgöring, dels ock att den tid, under hvilken dagarlvoden skulle få

beräknas i enlighet med 1897 års förslag, borde utsträckas till 80 dagar

samt arfvodet utgå i de sex norra länen äfvensom i Vermland efter 3

kronor och i öfriga delar af landet med 2 kronor 50 öre för dag.

På sätt styrelsen redan vid framläggandet af 1897 års förslag

anfört, hade det stora flertalet kronojägare haft mycket svårt att draga

sig fram under den period af snabb inveckling inom de flesta verksamhetsområden,

ej minst inom skogsväsendet, som efter skogsstatens

senaste reglering inträdt; och det torde råda endast en mening derom,

att den nuvarande aflöningen vore otillräcklig för deras utkomst och

ingalunda motsvarande de anspråk, som nu stäldes på deras tjenstgöring.

1 sitt nyssberörda förslag hade styrelsen hemstält om en förhöjning i

kronojägarnes aflöning, i det hela motsvarande omkring 300 kronor.

Dervid hade styrelsen framhållit, att denna förhöjning vore påkallad

ej allenast af omsorgen om de nuvarande kronojägarnes utkomst, utan

äfven af omtanke om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.

Det läge i sakens natur, att en så hastig utveckling, som den statens

skogsväsende undergått, kräfde bevakningspersonalens ökning och ersättande

efter hand med fullt dugligt folk, för att såväl de väsentligt

ökade kronoskogarnes fredhållning som ock tillsynen öfver de arbeten,

hvilka efter olika ortförhållanden för skogarnes vård och föryngring

anordnades, skulle blifva fullt verksamma. Ur denna synpunkt och

med hänsyn till den allmänna stegringen i arbetspris, ej minst i fråga

om aflöning af med kronojägare likstälda arbetsförmän, funne styrelsen

nu, att den år 1897 af styrelsen föreslagna löneökningen vore otillräcklig.

Det hade nemligen inträffat, att kronojägare, oaktadt sin pensionsrätt,

leinnat sina tjenster för att ingå i enskildes eller bolags tjenst,

Bih. Ull liilcsd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Statsutskottets Utlåtande N;o 8-

der vida högre aflöning erhölles. Antalet sökande till lediga kronojägaretjenster

både också betydligt minskats. Fara förelåge alltså, att

staten ginge miste om de till kronojägare dugligaste personerna, helst,

enligt hvad styrelsen hade sig bekant, nyssomnämnda missförhållanden

skulle inträffat i mycket vidsträcktare omfattning, derest ej kronojägarekåren

hyst den säkra förhoppning, att deras bekymmersamma ställning

skulle af statsmagterna inom kort beaktas och afhjelpas.

Enligt styrelsens mening borde fördenskull aflöningen ökas utöfver

hvad styrelsen i 1897 års förslag hemstält, så att kronojägare erhölle

utsigt till en så pass tryggad ställning, att den ungefärligen motsvarade

hvad som i enskildes eller bolags tjenst stode med kronojägare

någorlunda likstälda personer till buds. Men å andra sidan funne

styrelsen hvarken lämpligt eller behöfligt, att aflöningen sattes så högt,

som i förenämnda ansökning blifvit ifrågasatt. Äfven öfverjägmästarnes

förslag syntes styrelsen böra jemka» sålunda, att det ifrågasatta ålderstillägget

uteslötes, hvaremot, hvad tjenstgöringspenningarna och dagarfvodena

beträffade, styrelsen ansåge öfverjägmästarnes förslag vara

väl afväg dt och lämpadt efter nuvarande förhållanden inom de olika

orterna, Ökningen af tjenstgöringspenningarna uteslöte emellertid icke

behofvet deraf, att under vakans eller tjenstinnehafvares sjukdom vikarien

finge uppbära full kronojägareaflöning, på sätt nu funnes stadgadt.

Hvad särskilt dagarfvodena anginge, skulle dessa efter maximitiden

uppgå till respektive 240 och 200 kronor i de särskilda landsdelarne.

Att döma efter förutvarande förhållanden syntes dock ersättningen i

medeltal ej komma att uppgå till mer än högst respektive 160 kronor

och 133 kronor. Den utgift, som af dessa dagarfvoden komme att

föranledas och hvilken i 1897 års förslag beräknades till högst 20,000

kronor utöfver hvad för sådana dagarfvoden nu utginge, kunde antagas

komma att i följd af nu föreslagna ändringar i nämnda förslag ytterligare

ökas med omkring 10,000 kronor.

För genomförande af den af styrelsen sålunda föreslagna förbättring

af kronojägarnes aflöning samt förstärkning af den ordinarie

förvaltande och bevakande skogspersonalen, erfordrades ökning i bestämda

anslaget för skogsstaten till nedannämnda belopp:

förbättring af kronojägares lönevilkor:

450 kronors ökning i tjenstgöringspenningar för 134 kronojägare

.........._--------;••••;........................... kronor 60,300: —

400 kronors ökning i tjenstgöringspenningar

för 133 kronojägare ................. ^_53,200: — H3 500: —

Transport kronor 113,500: —

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ni o 8.

75

113,600: —

60,000: —

Ökning af den bevakande personalen i

Tjenst- Rese- HyresLön.

görings- pennin- ersätt- Summa,

penningar, gar. ning.

1 krono] ägarejno^l fånen 400 600 100 100 1,200

82 krön oj ägare 32,800 49,200 8,200 8,200 98,400

1 krono]ägarej i ofriga 400 500 -- 100 1,000

13 kronojägaref län'' 5,200 6,500 ——1,300 13,000

158,800 56,800 8,300 9,700 113,600 113,600:^

Summa krotior 287,100: —

Ehuru denna ökning i anslaget för skogsstaten väsentligt öfverstege

den ökning, styrelsen år 1897 ifrågasatt, eller 159,450 kronor,

vore dock enligt styrelsens mening de förhållanden, hvilka efter sistnämnda

år inträdt och för hvilka nu styrelsen redogjort, i och för sig

fullt giltiga skäl för ökningen. Styrelsen hade således härutinnan ej

vidare att tillägga, men ville för anslagsfrågans belysning erinra, att

statsskogarnes afkastning, som år 1896 utgjorde 4,269,224 kronor och

år 1897 5,455,061 kronor, år 1898 stigit till 7,591,325 kronor, hvilken

sistnämnda belopp efter allt att döma jemväl 1899 års inkomster från

kronoskogarne komme att uppnå.

På grund af det anförda hade domänstyrelsen hemstält, att det

bestämda anslaget för skogsstaten, nu utgörande 451,408 kronor, måtte

höjas med 287,100 kronor till 738,508 kronor.

Transport krotior

ökning af den förvaltande personalen:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Resepen-

ningar.

Summa.

1 öfverjägmästare

3,200

1,600

1,000

5,800

1 jägmästare.........

1,500

1,600

600

3,700

11 jägmästare ........

16,500

17,600

6,600

40,700

1 jägmästare.........

1,500

1,400

600

3,500

1 jägmästare .......

1,500

1,200

500

3,200

1 jägmästare........

1,500

1,000

400

2,900

Med rätt till

ålderstillägg

i enlighet

med hvad för

skogsstaten

finnes stadgadt.

Ökning af tjenstgöringspenningarna

vid nu varande jägmästarebefattningen

i Arjepluogs

revir...........................

200 --

200

25,700 24,600 9,700 60,000

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Enligt hvad domänstyrelsen redan erinrat, hade skogskomitén numera

afgifvit betänkande och förslag i de ämnen, som varit föremål

för komiténs behandling. I dessa förslag afsåges icke, att statens skogspersonal

skulle för främjande af den enskilda skogsvården tagas i anspråk

i sådan omfattning, att af denna orsak ökning af samma personal

påkallades; och då det hinder, departementschefen år 1898 ansett föreligga

för pröfning af det af domänstyrelsen då framlagda förslaget om

ökning af den ordinarie skogspersonalen och förbättring af krono]ägarnes

aflöningsvilkor, således bortfallit, anhöll departementschefen att nu få

underställa Kongl. Maj:t berörda förslag med deri af dom än styrelsen

sedermera gjorda ändringar och tillägg.

Departementschefen ansåge sig då till en början böra erinra om den

ökning i. areal, kronoskogarne vunnit sedan år 1884, då domänstyrelsen

först afgifvit förslag till den reglering af skogsstaten, som år 1889 af

Kongl. Maj:t faststälts. Huru väsentlig denna ökning varit, derom bure

de af domänssyrelsen i detta afseende anförda siffror tillräckligt vittnesbörd.

För att det betydande kapital, statens skogar representerade,

skulle blifva så inkomstbringande som möjligt — och ur statsekonomi

synpunkt måste väl detta anses eftersträfvansvärdt — fordrades dock,

att dessa skogar sköttes på ett sätt, som kunde anses motsvara nutidens

anspråk på en rationel skogshushållning. Detta åter förutsatte, att

staten till sitt förfogande egde en icke blott duglig och erfaren, utan

äfven tillräckligt talrik ordinarie skogspersonal. Utginge man då från

den förutsättningen, som väl borde finnas befogad, att den ordinarie

skogspersonalens antal vid tiden för 1889 års reglering varit afpassad

efter dåvararande förhållanden, vore det uppenbart, att denna personal,

äfven med den obetydliga tillökning i densamma, 1899 års Riksdagbeviljat,

icke längre kunde vara tillräcklig för att fylla de uppgifter,

som nu stäldes på densamma. Domänstyrelsen hade derför också föreslagit,

att berörda personal måtte ökas med 1 öfverjägmästare, 15 jägmästare

och 97 kronojägare, och, i betraktande såväl af den redan inträdda

och alltjemt fortgående ökningen af kronoparkernas areal, som

ock af de allt större fordringar, som stäldes på dessa skogars skötsel

och vård, funne departementschefen, äfven med antagande att extra

skogspersonal jemväl framdeles komme att tagas i anspråk, om också

icke i samma utsträckning som nu, den sålunda föreslagna ökningen

vara väl behöflig.

Kronojägarnes aflöningsvilkor vore enligt gällande stat, oberäknadt

dels resepennningar för kronojägare i de sex norra länen samt i Vermlands

län, dels ock förmånen af bostadslägenhet eller, der den sak
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nades, hyresersättning af 100 kronor, 400 kronor i lön samt tjenstgöringspenningar

till belopp af 150 kronor i de sex norra länen och

100 kronor i öfriga delar af landet. Redan vid tiden för 1889 års

reglering af skogsstaten hade dessa aflöningsförmåner befunnits väl

knappt tilltagna, och för att i någon mån förbättra dem hade åt kronojägarne

i sammanhang med regleringen medgifvits rätt att i vissa fall

uppbära dagarfvode af 2 kronor 50 öre för arbete, som af dem verkstäldes.

Af skäl, för hvilka domänstyrelsen redogjort, hade dessa dagarfvoden,

äfven i de fall då kronojägarne kommit i åtnjutande af sådana,

uppgått till mycket obetydliga belopp, och dagarfvodena kunde

derför icke heller anses hafva i någon nämuvärd grad bidragit till att

bereda kronojägarne ökning i deras inkomster. Under nuvarande tid

med dess högt uppdrifna lefnadskostnader tedde sig derför också kronojägarnes

aflöningsvilkor synnerligen otillfredsställande. Den uppgift,

kronojägarne hade att fylla i skogsvårdens och skogsbevakningens tjenst,

vore dock af den betydelse, att de syntes kunna hafva grundade anspråk

på att de aflöningsförmåner, som bestodes dem, vore tillräckliga

för att bereda dem en anständig bergning och icke stode i allt för

stort missförhållande till den aflöning, dugliga skogvaktare och skogsuppsyningsmän

kunde påräkna i den enskilda skogshushållningens tjenst.

Att något åtgjordes för att förbättra kronojägarnes aflöningsvilkor,

syntes departementschefen derför vara af bjudande nödvändighet påkalladt,

och då domänstyrelsens förslag, enligt hvilket kronojägarnes

tjenstgöringspenningar skulle Ökas i de sex norra länen och i Vermland

till 600 kronor och i öfriga delar af riket till 500 kronor, syntes

tillgodose de anspråk, som i detta afseende skäligen kunde uppställas,

ansåge departementschefen detta förslag böra vinna godkännande..

I sammanhang med förslaget om ökning af kronojägarnes tjenstgöringspenningar

hade domänstyrelsen äfven hemstält, att den tid, under

hvilken dagarfvodon skulle få beräknas, måtte utsträckas till 80 dagar

samt dagarfvodena i de sex norra länen äfvensom i Vermland höjas

från 2 kronor 50 öre till 3 kronor, hvarjemte kronojägarne skulle ega

uppbära dagarfvode för arbete äfven å andra skogar än dem, för hvilka

denna rätt nu vore dem medgifven. Då med de nuvarande dagarfvodena

afsåges att bereda kronojägarne full godtgörelse för deras

arbete, men detta med hänsyn till nu rådande arbetspris i de norra

orterna icke kunde anses der blifva fallet med dagarfvodets nuvarande

belopp, hade departementschefen icke något att erinra mot att dagarfvodena

höjdes på sätt domänstyrelsen föreslagit. Hvad åter beträffade

den ifrågasatta utsträckningen af kronojägarnes rätt att upp
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statens skogsläroverk.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bära dagarfvoden, kunde enligt departementschefens förmenande häremot

invändas, att enligt domänstyrelsens förslag kronojägarne skulle

erhålla särskild godtgörelse äfven för arbete, som af dem verkstäldes

å skogar, som stode under kronans omedelbara disposition, och således

för arbete, som tillhörde deras tjenst och för hvilket de finge

anses godtgjorda genom den dem å stat anvisade aflöningen. Härvid

borde dock beaktas, att dagarfvodena i detta fall hufvudsakligen skulle

hafva till ändamål att hålla kronojägarne skadeslösa för de särskilda

utgifter, som vore förenade med en längre tids uppehåll å kronoskogar,

belägna på långt afstånd från deras hemvist; och då dessa dagarfvoden

således icke kunde betraktas såsom någon tillökning i kronojägarnes

egentliga aflöningsförmåner, utan fast mer borde anses ega karaktären

åt traktamenten, syntes berörda invändning icke böra tillerkännas någon

afgörande betydelse.

Hvad domänstyrelsen föreslagit i fråga om utsträckning af assistenternas

i de norra länen tjenstgöringsskyldighet och deraf påkallad

ökning af deras arfvoden och resepenningar, ansåge departementschefen

vara välgrundad^ och hade han icke heller något att erinra mot domänstyrelsens

. förslag om anvisande af godtgörelse till extra skogstjenstemän

för biträde vid skogsodlingar i de fem sydligaste distrikten.

Beträffande anslaget till statens skogsläroverk erinrade domänstysen

i förenämnda skrifvelse den 25 oktober 1899, att styrelsen i skrifvelse

samma dag hos Kongl. Majrt gjort framställning om provisoriskt

anordnande under senare hälften åt innevarande år af en förberedande

praktisk kurs vid Klotens kronopark för inträde vid skogsinstitutet.

I denna skrifvelse hade domänstyrelsen anfört, att, på sätt framginge

af bestämmelserna i §§ 1 och 39 af den för skogsstaten gällande instruktion,

vid senast verkstälda organisation af denna stat förutsatts,

att vid de allmänna skogames förvällning skulle vara att tillgå biträde

af extra skogstjenstemän. Sådant biträde hade ock visat sig erforderligt

och alltmer tagits i anspråk, i samma mån de allmänna

skogarne och i synnerhet kronoparkerna ökats, så att ej sällan svårigheter

mött för erhållande af nödigt antal biträdande extra skogstjenstemän.

Dessa svårigheter hade i synnerhet gjort sig känbara

under de senaste åren, då allt flere af de extra skogstjenstemännen

vunnit anställning hos enskilde skogsegare och sågverksbolag. En följd

häraf hade blifvit, att med en del förrättningar och arbeten i synnerhet

inom de norra orterna måst af brist på förrättningsmän tillsvidare

anstå. Tillgången på disponibla extra skogstjenstemän vore alltså för

närvarande otillräcklig. Enligt styrelsens åsigt kunde detta missför
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

hållande afhjelpas endast derigenom, att ett ökadt antal elever bereddes

inträde vid skogsinstitutets högre kurs, i hvilken enligt gällande stadgar

för de allmänna skogsläroverken endast 10 elever årligen finge intagas.

Antalet inträdessökande hade under de senare åren varit stort och uppgått

under år 1898 till 25 och under år 1899 till 35. Enligt hvad

direktören vid skogsinstitutet upplyst, kunde i institutets högre kurs

årligen mottagas 20 elever. Det lede icke något tvifvel, att ej en sådan

ökning af elevantalet åtminstone tills vidare eller under de närmaste

åren vore nödig för att motsvara såväl statens som enskilde skogsegares

behof af tillgång på forstligt bildade yrkesmän.

I den för skogsinstitutet den 3 juni 1892 faststälda stat vore uppförda

anslag dels till de praktiska öfningarna 3,200 kronor, dels ock

till expenser 2,500 kronor. För anordnande vid institutet af en lägre

kurs för sådana ynglingar, hvilka önskade utbilda sig till privata skogsförvaltare,

hafva dessa anslagsbelopp från och med år 1899 höjts till

respektive 5,000 kronor och 3,500 kronor.

Då enligt af skogsinstitutets direktör meddelad uppgift en ökning

af elevantalet vid skogsinstitutet från 10 till 20 skulle föranleda en

ökning af utgifter från omförmälda anslagstitlar med respektive 3,000

kronor och 1,500 kronor, hade nu domänstyrelsen i sin skrifvelse angående

anslagsbehofven för skogsväsendet år 1901 hemstält, att, med

höjande af anslaget till de praktiska öfningarna till 8,000 kronor och

å anslaget till expenser till 5,000 kronor, det bestämda anslaget för

statens skogsläroverk, nu 50,500 kronor, måtte ökas med 4,500 kronor

till 55,000 kronor.

Med bifall till domänstyrelsens framställning om provisoriskt anordnande

af en förberedande praktisk kurs vid Klotens kronopark hade

Kongl. Maj:t den 15 december 1899 medgifvit, att för detta ändamål

finge af 1900 års reservationsanslag användas ett belopp af högst 7,750

kronor; och ansåge departementschefen, att hvad domänstyrelsen nu

föreslagit i syfte att sätta skogsinstitutet i tillfälle att kunna mottaga

ett större antal elever än för närvarande äfven borde bifallas.

Vidkommande reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen ansett

en betydlig höjning deraf oundgänglig.

Till en början erinrade styrelsen, att detta anslag, Bom för år

1897 utgått med ........................................................... kronor 559,092: —

höjts för år 1898 till ............................................... „ 574,092: —

för år 1899 till ................................................ „ 794,742: —

och för år 1900 till .............................................. „ 1,010,892: —

Kronoskogarnes

förvaltning

och befrämjande

af skogsväsendet

i allmänhet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samt att, då de för åren 1898 och 1899 beviljade förhöjningarna visat

8ig otillräckliga, Riksdagen på derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar

medgifvit, att, utöfver de beviljade anslagsbeloppen, finge

förskjutas, att af skogsmedel ersättas, 120,000 kronor år 1898 och

106,000 kronor år 1899; och hade domänstyrelsen beträffande detta

anslag vidare anfört, att utgifterna belöpt sig till 672,100 kronor 86

öre år 1897 och 701,506 kronor 15 öre år 1898. För utgifter år 1899

hade enligt Kong]. Maj:ts bref den 3 december 1898 och den 26 maj

1899 disponerats tillsammans 900,742 kronor.

De betydliga stegringarna i utgifterna hade, såsom styrelsen redan

i föregående statförslag anmärkt, föranledts hufvudsakligen deraf, att

den på senare åren uppkomna väsentliga ökningen af kronoparkerua

inom åtskilliga delar af landet dels medfört betydligt höjda kostnader

för skogsodling, afverkning, utskylder och dylikt, dels ock nödvändiggjort

provisorisk förstärkning af den förvaltande och bevakande personalen,

för hvilken förstärkning arfvoden måst utgå från förevarande

anslag. Härtill komme, att, i anseende till den väsentligt stegrade afkastning,

statens skogar de senare åren visat sig lemna, det ur ekonomisk

synpunkt vore lika naturligt, som det för skogsväsendet^ tidsenliga

utveckling vore nödvändigt, att de arbeten, som afsåge skogarnes vård

och skötsel, erhölle större omfattning och intensitet än tillförene.

Såsom bidragande orsak till utgifternas ökning i opåräknad grad komme

äfven den under sista tiden inträffade starka stegring i arbetsprisen,

synnerligast i de norrländska länen.

Dessa af styrelsen redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25

oktober 1898 påpekade anledningar till ökning i statens utgifter för

dess skogar gjorde sig fortfarande gällande, och detta i vida högre grad

än förut. Sålunda visade det sig nu, att anslaget, som, på grund af

de år 1898 gjorda beräkningarna af auslagsbehofvet för år 1900, af

senaste Riksdag höjts med ej mindre än 216,150 kronor, detta oaktadt

blefve otillräckligt för innevarande år. En hufvudsaklig orsak härtill

vore det af Riksdagen nästlidet år lemnade medgifvande, att för inköp

till kronopark finge användas, förutom medel, influtna genom försäljning

af mindre kronolägenheter, jemväl ett belopp af 1,500,000 kronor af

1899 års skogsmedel. Till följd häraf hade staten sett sig i stånd att

för detta belopp förvärfva Klotens stora bruksegendomar i Örebro och

Kopparbergs län. Dessa egendomar komme visserligen att tillföra

staten betydande inkomster i skogsmedel, men å andra sidan läge det

i sakens natur, att samma egendomars skötsel, de för dem utgående ut
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skylder ro. m. äfvensom, och detta ej minst, afverkningar och kolningar

på anslaget stälde störa kraf, hvilka år 1898, vid beräknande af de

sannolika utgifterna från anslaget under år 1900, icke kunde förutses.

Enligt de från samtliga skogsförvaltningar inkomna utgiftsförslag

skulle, äfven med iakttagande af all nödig sparsamhet, till bestridande

af innevarande års utgifter erfordras ej mindre än 1,146,000 kronor,

eller utöfver anslaget ett belopp af i rundt tal 135,000 kronor, hvaraf

den öfvervägande delen folie på kronoparken Kloten.

Under det sannolika antagande att skogsväseudets utveckling

komme att åtminstone under de närmaste åren fortgå i ungefär lika

stigande proportion som under de sista åren, syntes utgifterna för år

1901 icke kunna beräknas lägre än till omkring 1,500,000 kronor.

På grund häraf hade domänstyrelsen hemstält, att ifrågavarande

anslag måtte höjas från nuvarande beloppet, 1,010,892 kronor, med

489,108 kronor till 1,500,000 kronor.

Derjemte och under erinran att en betydande del af utgifterna

icke allenast för Kloten, utan äfven för andra inköpta egendomar utgjordes

af förlagskostnader för kolnings- och timmerdriften, m. m. hvilka

kostnader omedlbart ersatts vid skogseffekternas försäljning, men utan

afkortning redovisades bland statsverkets skogsmedel, hade styrelsen

hemstält, att, i öfverensstämmelse med hvad under åren 1898 och 1899

egt rum, styrelsen måtte jemväl under år 1900 få förskjuta och af

samma års skogsmedel ersätta hvad som komme att brista i årets

anslag eller 135,000 kronor.

Beträffande först domänstyreisens framställning om beredande af

medel för täckande af beräknad brist å reservationsanslaget för år 1900

erinrade departementschefen, att domänstyrelsen i skrifvelse den 11 november

1899 till Kongl. Maj:ts pröfning framlagt af styrelsen uppgjordt

generalförslag öfver användandet af 1900 års anslag jemte den fyllnad

deri, som styrelsen funnit vara för bestridande af samma års utgifter

nödig, eller nyssberörda belopp 135,000 kronor; slutande alltså det

framlagda förslaget å ett belopp af 1,150,692 kronor. Vid föredragning

den 15 december nästlidet, år af domänstyrelsens berörda förslag hade

Kong!. Maj:t funnit, att utgifterna å reservationsanslaget, för det dåvarande

borde begränsas till reservationsanslagets belopp och derför

faststält förslaget med iakttagande att vissa anslagsposter skulle minskas

med sammanlagdt 135,000 kronor. I hvilken mån de sålunda nedsatta

utgiftsposterna vore af beskaffenhet att, böra fastställas till utgående,

komme att utgöra föremål för framtida pröfning af Kong]. Maj:t.

Otvifvelaktigt vore emellertid, att å anslaget saknades tillgång till beBih.

till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Hälft. It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande A''.-o 8.

Utskottets yttrande.

stridande af kostnader, till kvilka för det behöriga handhafvandet af

vården om kronans skogar vore nödvändigt att bereda tillgång; och

borde vid sådant förhållande Riksdagens medgifvande äskas dertill, att

till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1900 för

berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke lemnade tillgång,

finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande, af domänstyrelsen under år

1900 förskjutas ett belopp af högst 135,000 kronor, att af samma års

skogsudde! ersättas.

Vidkommande beloppet af reservationsanslaget för år 1901 skulle,

i händelse af bifall till hvad departementschefen förut hemstält, de å

reservationsanslaget nu utgående kostnaderna för biträdande jägmästare,

assistenter samt extra skogsbevakning komma att minskas med 42,000

kronor, men å andra sidan utgifterna å anslaget ökas dels för dagarfvoden

till kronojägarne med 30,000 kronor, dels ock för extra skogstjenstemäns

biträde vid skogsodlingar i de fem sydligaste skogsdistrikten

med 5,000 kronor. Med iakttagande häraf skulle således anslagets

nuvarande belopp komma att i det hela minskas med 7,000 kronor till

1,003,892 kronor. Att emellertid anslaget, faststäldt, till sistnämnda

belopp, skulle för år 1901 blifva alldeles otillräckligt, kunde, med stöd

af den erfarenhet, som vunnits under de senare åren, icke betviflas.

Att åter exakt angifva det belopp, hvarmed anslaget borde ökas, läte

sig naturligtvis icke göra, enär de omständigheter, som härvid vore

bestämmande, åtminstone delvis vore af beskaffenhet att icke nu kunna

med erforderlig säkerhet bedömas. Vid beräknandet af den behöfliga

tillökningen hade do män styrelsen derför också utgått från den förutsättningen,

att skogsväsendet under de närmaste åren skulle komma

att utveckla sig i ungefär samma proportion som hittills, och då denna

förutsättning syntes departementschefen hafva all sannolikhet för sig,

hade han mot det af styrelsen föreslagna anslagsbeloppet icke något

annat att erinra, än att, för vinnande af jemn slutsumma å anslaget

till skogsväsendet i dess helhet, reservationsanslagets slutsumma borde

bestämmas till 1,499,992 kronor.

De högst betydliga skogsmarker, som under senare åren dels efter

afvittring tillfallit kronan, dels blifvit för kronans räkning inköpta, synas

utskottet med nödvändighet påkalla en ökning i såväl förvaltningssom

bevakningspersonalen inom skogsstaten; och då, enligt hvad i

statsrådsprotokollet meddelas, den af Kongl. Maj:t tillsatta skogskomitén,

i afvaktan på hvars utlåtande hithörande frågor förut blifvit undanskjutna,

numera afgifvit betänkande och förslag, hvilka icke förutsätta

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

83

sådant ingripande af statens skogspersonal i den enskilda skogsvården,

att deraf någon förändring i denna personals organisation skulle föranledas,

finner utskottet frågan om ökning af den ordinarie skogspersonalen

nu lämpligen böra till behandling upptagas och dervid tillika

tagas i ompröfning, huruvida förbättring i kronojägarnes aflöningsvilkor

må kunna beredas.

Hvad särskildt Norrland och Dalarne beträffar, synas numera ej

allenast på grund af jernvägsanläggningarna utan äfven genom flottledernas

upprensning ökade förutsättningar för en intensivare skogsskötsel

hafva framkallats. Skogspersonalen i dessa delar af landet

synes utskottet derför böra i främsta rummet ökas; och har utskottet

följaktligen ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts förslag om inrättande

af 13 nya jägmästarebefattningar, deraf 12 i Norrland och 1 i Kopparbergs

län. Denna tillökning på en gång i den förvaltande personalen

har utskottet visserligen funnit betydlig. Men då den nu uppgjorda

revirindelningen för denna del af landet, hvilken indelning synes vara

med mycken omsorg upprättad, torde ådagalägga behofvet af dessa

nya jägmästareplatser, har utskottet icke tilltrott sig höra föreslå någon

förändring i Kongl. Maj:ts förslag men dock velat uttala den mening,

att det bör kunna emotses, att den nu uppgjorda revirindelningen bör

tillfredsställa behofvet af förvaltningspersonal för en lång följd af år.

Likaledes har utskottet ansett, att förvärfvandet för kronan af

Klotens och Malingsbo betydande egendomar i Kopparbergs och Örebro

län bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, föranleda ett nytt revirs

bildande af denna sammanhängande skogskomplex.

Hvad deremot beträffar Kongl. Maj:ts förslag om det nuvarande

Vadsbo revirs delande i två revir, synes enligt utskottets uppfattning

behofvet häraf ej vara till fullo ådagalagdt; och har utskottet derför

icke ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

Emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om tjenstgöringspenuingar

och resepenningar till 14 nya jägmästare har utskottet icke

haft något att erinra, liksom utskottet biträder förslaget om ökning

med 200 kronor i tjenstgöringspenningarna vid nuvarande jägmästarebefattningen

i Arjepluogs revir.

Kongl. Maj:t har, såsom ofvan meddelats, föreslagit, att Norrbottens

och Vesterbottens distrikt skulle delas i tre samt att eu ny

öfver jägmästarebefattning måtte inrättas. Denna distriktsdelning har

emellertid utskottet icke ansett vara af så trängande behof påkallad

att ej med densamma jemte den deraf föranledda nya öfverjägmästarebefattningens

inrättande kan tills vidare anstå.

Beträffande de af Kongl. Maj:t föreslagna nya kronojägarebefatt
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande K:o 8.

ningarna har utskottet förestält sig, att antalet sådana för de sex norra

länen och Vermland afsedda nya befattningar skäligen bör kunna i

någon mån begränsas; och har utskottet i sådant afseende ansett, att,

derest den i 1897 års fullt utarbetade förslag upptagna ökningen med

52 kronojägare (51 i de sex norra länen och 1 i Vermland) tages till

utgångspunkt och dertill lägges det antal nya kronojägare, som på

grund af den nya revirindelningen och inköpta skogsmarker må befinnas

erforderlig och som utskottet beräknat till 14, ett sammanlagdt antal

af 66 nya kronojägare borde kunna antagas för närvarande tillfredsställa

behofvet af ökad ordinarie bevakningspersonal i dessa delar af

riket. Då utskottet anser sig böra biträda förslaget om anställande af

14 nya kronojägare i de öfriga länen, skulle hela ökningen enligt

utskottets mening komma att uppgå till 80.

Vidkommande kronojägarnes aflöning får utskottet till en början

erinra, att någon förändring i deras nu till 400 kronor uppgående lön

icke är ifrågasatt. Deremot har Kongl. Maj:t föreslagit, att kronojägarnes

tjenstgöringspenningar skulle höjas i de sex norra länen från

150 kronor till 600 kronor, i Vermland från 100 kronor till 600 kronor

och i de öfriga länen från 100 till 500 kronor. Denna ökning synes

emellertid utskottet väl stor; och föreställer sig utskottet, att, derest

tjenstgöringspenningarna för kronojägarne bestämmas i de sex norra

länen och Vermland till 400 kronor samt i öfriga delar af landet till

300 kronor, den förbättring i kronojägarnes löneförmåner, som af

omständigheterna otvifvelaktigt påkallas, blifver i hufvudsak beredd.

Men härjemte har utskottet för att ytterligare tillgodose kronojägarne

och i öfrigt främja deras qvarstannande i tjensten ansett dem böra

beredas förmånen af ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring, hvilket ålderstillägg dock icke synes böra medräknas

i lönen utan, till undvikande af en utaf förhållandena icke föranledd

ökning i pensionen, utgå såsom tjenstgöringspenningar.

Då frågan om pensionsväsendets ordnande för närvarande är föremål

för utredning och nya grunder för pensioneringen af statens tjensteinnehafvare

utan tvifvel torde komma att under den närmaste tiden

fastställas, har utskottet ansett, att vid tillskapande af nya fenster och

vid löneförbättringar af hela tjenstemannakårer böra bestämmas vilkor,

hvarigenom genomförandet af förändradt sätt för pensioneringen må

underlättas. Och har utskottet derför ansett att vid beviljandet af

ifrågavarande 14 nya jägmästarelöner och vid förhöjningen i kronojägarnes

aflöningsförmåner bör fästas det vilkor, att dessa tjenstemän

och betjente skola vara underkastade de förändrade pensionsbestämmelser,

som framdeles kunna varda stadgade.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

För genomförande af den nu ifrågasatta förbättringen af kronojägarnes

aflöning samt förstärkning af den ordinarie förvaltande och

bevakande skogspersonalen och under iakttagande af hvad Kongl. Maj:t

föreslagit i fråga om tjenstgöringspenningar och resepenningar för jägmästarne

samt resepenningar och hvresersättniDg för kronojägare, erfordras

ökning i bestämda anslaget till skogsstaten med 188,600 kronor

i stället för af Kongl. Maj:t föreslagna 287,100 kronor, nemligen:

förbättring af kronojägares lönevilkor:

250 kronors ökning i tjenstgöringspenningar

för 134 kronojägare ............................................. kronor 33,500

200 kronors ökning i tjenstgöringspenningar

för 133 kronojägare ........................................ n_26,600 60,100

ökning af den förvaltande personalen:

Loa

Tjenst-

görings-

penningar

Rese-

pennin-

gar

Summa

1 jägmästare

Med rätt till ålderstillägg H jägmästare

i enlighet med hvad för , ... .. .___

skogsstaten finnes stadgadt. 1 jägmästare

1 jägmästare

ökning af tjenstgöringspennin- garne vid nuvarande jägmästare- befattningen i Arjepluogs revir

1,500

16,500

1,500

1,500

1,600

17,600

1,400

1,200

200

600

6,600

600

500

3,700

40,700

3,500

3,200

200

21,000

22,000

8,300

51,300

ökning af den bevakande personalen:

51,300

13 k ron ojägare}

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

Rese-

pennin-

gar

Hyres-

ersätt-

ning

Samma

i de sex norra

400

400

100

100

1,000

länen och Verm- land.

26,000

26,000

6,500

6,500

65,000

400

300

_

100

800

i de öfriga länen.

5,200

3,900

—

1,300

10,400

32,000 30,600 6,600 8,000 77,200

77,200

Summa kronor 188,600

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I afseende å kronojägarnes löneförmåner har, på sätt ofvan meddelats,

departementschefen biträdt domänstyrelsens förelag om att den

tid, under hvilken dagarfvoden skulle få beräknas, måtte utsträckas

till 80 dagar samt att dagarfvodena i de sex norra länen och Vermland

måtte höjas från 2 kronor 50 öre till 3 kronor, hvarjemte kronojägarne

skulle ega uppbära dagarfvode äfven å andra skogar än dem, för hvilka

denna rätt nu är dem medgifven.

Hvad först beträffar den ifrågasatta utsträckning af tiden för berörda

arfvodes beräknande, nnner utskottet fullgiltiga skäl derför icke

vara förebragta utan anser densamma böra bibehållas vid den hittills

bestämda af 60 dagar.

Vidkommande åter frågan om rätt för kronojägarne att uppbära

dagarfvode för visst arbete äfven å andra skogar än dem, för hvilka

denna rätt nu är medgifven, och således för arbete å de skogar, hvilka

stå under kronans omedelbara disposition, har utskottet deremot icke

något att erinra, dock under förutsättning att arfvode icke utgår för

arbete å skogstrakter, som ligga inom 10 kilometer i rak sträckning

från kronojägarens bostad.

Hvad deremot angår dagarfvodets belopp, har utskottet, som icke

ansett någon förändring böra vidtagas i fråga om det för kronojägarnes

arbete på ecklesiastika boställen, andra allmänna under skogsstatens

förvaltning ej stälda skogar och enskilda skogar hittills bestämda, dock

förestält sig, att det nu ifrågasatta arfvodet för arbete å de skogar,

som stå under kronans omedelbara disposition är öfver höfvan högt.

Enligt hvad departementschefen i detta ämne anfört, hafva dagarfvodena

hufvudsakligen till ändamål att hålla kronojägarne skadeslöse för de

särskilda utgifter, som äro förenade med en längre tids uppehåll å

kronoskogar, belägna på långt afstånd från deras hemvist, och kunde

dagarfvodena således icke betraktas såsom någon tillökning i kronojägarnes

egentliga aflöningsförmåner utan fast mer böra anses ega

karaktären af traktamenten. Men vid sådant förhållande anser utskottet

dessa dagarfvoden skäligen icke böra bestämmas till högre belopp än

till 1 krona 50 öre i de sex norra länen och Vermland samt till 1

krona i öfriga delar af landet.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående ökning med tillsammans

4,500 kronor i de å skogsinstitutets stat uppförda anslagen till de

praktiska öfningarna och till expenser, för beredande af tillfälle till

inträde å institutet för ett ökadt antal elever, anser sig utskottet böra

förorda; och bör alltså anslaget till statens skogsläroverk, på sätt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

Kongl. Maj:t föreslagit höjas med nämnda belopp från 50,500 kronor

till 55,000 kronor.

I det till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

uppförda förslagsanslaget, 84,400 kronor, har Kongl. Maj:t

icke föreslagit någon ändring. Men vid bifall till utskottets förslag

om ålderstillägg till kronojägarne torde någon ökning i detta anslag

böra ega rum; och har utskottet funnit denna ökning lämpligen böra

bestämmas till 15,600 kronor och anslaget sålunda uppföras med etttill

100,000 kronor förhöjdt belopp.

Hvad beträffar anslaget till den enskilda skogsundervisningen,

4,800 kronor, är deri icke föreslagen någon ändring; och torde det

alltså böra uppföras med oförändradt belopp.

Vidkommande reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har Kongl. Maj:t föreslagit,

att det måtte böjas från nuvarande beloppet 1,010,892 kronor

med 489,100 kronor till 1,499,992 kronor. I afseende å de under detta

anslag förekommande utgifterna bar utskottet icke haft något att erinra

i fråga om ersättning för den föreslagna, utsträckningen af assistenternas

i de norra länen tjenstgöringsskyldighet och om anvisande

af godt-görelse till extra skogstjenstemän för biträde vid skogsodlingar

i de fem sydligaste distrikten. Ej heller bar utskottet mot hvad departementschefen

rörande detta anslag i öfrigt anfört haft annan erinran

att framställa än att dels en ökning deri bör ske med anledning

af något större utgifter till extra skogsbevakning m. m., derest utskottets

förslag om nedsättning i de af Kongl. Maj:t äskade belopp för ökning

af den ordinarie förvaltande och bevakande personalen bifalles, och

dels minskning deri kan ega rum vid bifall till utskottets förslag om

nedsättning i dagarfvoden till kronojägarne. Sistnämnda minskning

kan emellertid beräknas så mycket större än ökningen, att det af

Kongl. Maj:t begärda anslaget synes kunna nedsättas med 20,000

kronor till 1,479,992 kronor.

Slutligen bär utskottet ansett sig böra biträda Kongl. Majds

förslag om medgifvande att för det af Kongl. Maj:t angifna ändamål,

eller betäckande af kostnaden för skogsväsendet, hvartill reservationsanslaget

för år 1900 ej lemnat tillgäng, må förskjutas ett belopp af

högst 135,000 kronor att af 1900 års skogsmedel ersättas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) dels i den för skogsstaten gällande stat upp
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande Ko 8.

föra ytterligare 14 jägmästare med här ofvan för dem

angifna aflöningsförmåner och under de vilkor, att de

skola vara underkastade de förändrade pensionsbestäm»

melser, som framdeles kunna varda stadgade, samt 80

kronojägare äfvensom höja jägmästarens i Arjepluog

tjenstgöringspenningar med 200 kronor;

dels, under vilkor att kronojägare skola vara

underkastade de förändrade pensionsbestämmelser, som

framdeles kunna varda stadgade, medgifva, att kronojägares

tjenstgöringspenningar må utgå för kronojägare

i de sex norra länen och i Vermland med 400

kronor samt för kronojägare i öfriga delar af riket med

300 kronor, äfvensom att kronojägare må ega att

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett

ålderstillägg å 10 kronor att anses såsom tjenstgöringspenningar

;

dels för nu nämnda ändamål höja det bestämda

anslaget för skogsstaten från dess nuvarande belopp,

451,408 kronor, med 188,600 kronor till 640,008

kronor samt förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogsstaten

och skogsinstitutets lärarepersonal från 84,400

kronor med 15,600 kronor till 100,000 kronor;

dels med godkännande af den ändring i skogsinstitutets

stat, att anslaget till expenser ökas till

5,000 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna

till 8,000 kronor, höja anslaget för statens skogsläroverk,

nu 50,500 kronor, med 4,500 kronor till 55,000

kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

från nuvarande beloppet, 1,010,892 kronor,

med 469,100 kronor, till 1,479,992 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla

följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten......... kr. 640,008: —

,, statens skogs
läroverk

..............._55,000: — kr. 695,008: —

Transport kronor 695,008: —

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

Transport kronor 695,008: —

förslagsanslag:

till åldertillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal...... „ 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs
undervisningen.

..... kr. 4,800: - —

„ kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ............... „ 1,479,992: — „ 1,484,792: —

” summa kr. 2,279,800: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med 677,800 kronor; samt

b) medgifva, att till bestridande af de kostnader

för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det lör år

1900 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnar tillgång, må, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande,

af domänstyrelsen under år 1900 förskjutas

ett belopp af högst 135,000 kronor, att af samma

års skogsmedel ersättas.

5:o) Uti en till Riksdagen afliden proposition (n:o 9) af den 15

december 1899 har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,

att vid ifrågasatt förflyttning af Marma skogsskola till Grönsinka

kronopark Kongl. Maj:t måtte ega att till skolans föreståndare, hvilken

skulle vara skyldig att under vederbörande revirförvaltares ledning

handhafva förvaltningen af nämnda kronopark äfvensom, i den mån

sådant honom af domänstyrelsen uppdroges, af de i närheten af denna

kronopark belägna allmänna skogar, anvisa, utöfver den skogsskoleföreståndaren

vid Marma nu anslagna lön af 1,000 kronor om året, ett

fyllnadsarfvode af 1,000 kronor för år räknadt, att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet;

att det å en propositionen bifogad karta utmärkta, af Marma

skogsskola för närvarande disponerade område af Tierps kronopark

finge från kronoparken afsöndras och tillika med de å området uppstå.

till liiksd. Prof. 1900. 4 Sami 1 Afä. 8 Höft. 12

Ang. Manna

skogsskolas

förflyttning

till Grönsinka

kronopark

m. m.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förda, kronan tillhöriga bjgnader under de i kongl. brefvet den 29

maj 1874 omförmälda vilkor å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas med tillträdesrätt för köpare den näst efter auktionen inträffande

midfasta; samt,

att de medel, som genom ifrågavarande försäljning infiöte, finge, på

samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark.

Beträffande ifrågavarande framställning inhemta» af propositionen,

hurusom domänstyrelsen, med anmälan att jägmästaretjensten i örbyhus

revir och den dermed förenade föreståndarebefattningen vid Marma

skogsskola, förlagd å kronoparken Tierp, genom innehafvarens den 17

maj 1897 inträffade frånfälle blifvit lediga, i skrifvelse nämnda dag,

enär till skjutfält för artilleriet upptagits större delen af omförmälda

kronoparks område samt till följd deraf öfningsfältet för skogsskolans

lärlingar blifvit i högst väsentlig mån inskränkt, väckt fråga om skogsskolans

förflyttning till annan ort; och hade Kongl. Maj:t genom bref

den 21 berörda maj, med bifall till styrelsens derom gjorda framställning,

föreskrifvit, att, i afvaktan på utredning om skogsskolans förläggande

till annan ort, med ofvannämnda tjensters ledigförklarande

skulle tills vidare anstå.

I skrifvelse den 14 mars 1899 hade domänstyrelsen nu inkommit

med utredning i nämnda afseende och dervid bifogat inhemtade yttranden

från öfverjägmästarne i Bergelagsdistriktet och Gefle—Dala distrikt.

Beträffande den nuvarande platsen för skogsskolan hade öfverjägmästare^

i Bergelagsdistriktet anfört, bland annat, att valet af denna

plats visserligen haft sitt berättigande på en tid, då Tierps kronopark

ännu befunnit, sig i sitt ursprungliga skick samt andra väl belägna och

i öfrigt lämpliga kronoparker i mellersta delarne af landet icke stått till

förfogande, men att numera, då större delen af -kronoparken upptagits

till skjutfält åt artilleriet och lämpligare allmänna skogar vore att tillgå,

flera skäl talade för skolans förflyttning till annan plats. Tierps kronopark

vore nemligen såväl på grund af sin nuvarande ringa ytvidd som

ock med hänsyn till jordmånen icke vidare lämplig såsom instruktionspark.

Jordmånen å den för skolan ännu disponibla delen af kronoparken

utgjordes af sand och grusarter, der tallen ensam funne trefnad.

I följd häraf saknades tillfälle att bibringa lärlingarne praktisk kunskap

om granbestånds och biandskogsbestånds uppdragande och vård.

Ej heller funnes der för de olika kulturmetoderna fullt lämpliga lägen.

Såsom tjenlig plats för skogsskolan hade öfverjägmästaren, enär

några andra allmänna skogar, som vore till öfningsfält för skolan lämpliga,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

icke funnes i skolans närmaste granskap, föreslagit Grönbo kronopark

i Örebro revir. Sedan Grönsinka på gränsen mellan Gestrikland och

Dalarne belägna, till Kopparbergs revir hörande kronopark blifvit år

1898 inköpt och öfverjägmästaren lemnats tillfälle att yttra sig om

denna kronoparks lämplighet såsom förläggningsort för skogsskolan,

hade öfverjägmästaren emellertid frånträdt sitt förenämnda förslag och

förordat skolans förflyttning till sistberörda kronopark, hvilken öfverjägmästaren

i anseende till der rådande omvexlande skogsförhållanden

ansåge lämpa sig till öfningsfält vid utbildningen af skogvaktare ej

blott för landets mellersta provinser, utan äfven för Dalarne och en stor

del af Norrland. Den omständigheten att Grönsinka läge på endast

några mils afstånd från skogsskolan vid Bjurfors kunde, enligt öfverjägmästarens

mening, icke förringa lämpligheten af skolans förläggande

till Grönsinka kronopark, helst det antal skogslärlingar, som utexaminerades

från Bjurfors skogsskola, icke fylde behofvet af skogvaktare ens

för de inom Bergslagsdistriktet befintliga bruks- och kronoskogar, för

hvilka densamma förnämligast vore afsedd, och följaktligen ännu mindre

för Dalarne och södra delen af Norrland, der någon skogsskola icke

funnes.

Äfven öfverjägmästaren i Gefle—Dala distrikt hade uttalat sig för

skogsskolans förläggande till Grönsinka, och hade öfverjägmästaren till

stöd härför anfört, bland annat, att denna kronopark hade en betydande

areal af olikartad beskaffenhet med skogsbestånd af olika åldrar, der

förvaltningen och skogsvården beredde tillfällen till bibringande af insigt

i allt hvad som rörde såväl enskildes som statens skogshushållning

inom mellersta delarne af landet och nedre Norrland. Skolan, hvarifrån

afståndet till Horndals jernvägsstation å norra stambanan blefve endast

en nymil, vore behöflig särskild! för fyllande af behofvet af skogvaktare

för nedre Norrland, hvilket behof icke kunde fullt tillgodoses från

skogsskolan vid Bispgården i Jemtland. Vid hufvudgården å Grönsinka

kronopark funnes äfven goda och för skolan med lärare och lärlingar

fullt tillräckliga åbyggnader, hvilka för närvarande icke disponerades

för annat ändamål och ej heller syntes kunna med fördel utarrenderas,

enär för jordbruket nödiga hus redan funnes vid gården. I hufvudbyggnaden,

bestående af två våningar, hvardera om sju rum och tambur,

samt af vindsvåning, kunde efter erforderlig reparation, som beräknats

kosta 1,200 kronor, erhållas lokal för lärosal, lärlingar och skolföreståndaren.

För skogsrättaren kunde bostad beredas i den så kallade

befallningsmansbyggningen, sedan densamma reparerats för en till 400

kronor beräknad kostnad. Till dessa kostnader komme för bvggna
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dernas iståndsättande till det yttre utgifter för takets omstrykning och

rappningens omseende å hufvudbyggnaden samt påläggning af nytt

tegeltak å befallningsmansbyggningen. Nödiga uthus, trädgård och

mark för plantskolor med mera funnes att tillgå. På samma gång

skogsskolan således kunde utan afsevärd kostnad flyttas till Grönsinka

kronopark, skulle också statens skogsförvaltning i denna ort genom

flyttningen tillföras gagn, enär kronoparken och vissa i dess närhet

belägna allmänna skogar, såsom skogarne till förra militiebostället

Fors, hvilka läge aflägset från öfriga allmänna skogar, kunde tagas

under skolföreståndarens vård och förvaltning.

Under erinran att Marma skogsskola, förut benämnd Tierps skogsskola,

inrättats jemlikt kongl. brefvet den 21 januari 1859 och börjat

sin verksamhet på hösten 1861, hade domänstyrelsen för egen del anfört,

att Tierps kronopark vid den tid, då skogsskolan dit förlädes, hade en

areal af 1,110 hektar, men att densamma numera genom största delens

upptagande af skjutfält utgjorde endast 501,81 hektar. Häraf vore

en del i anseende till skjutöfningarna å platsen svårtillgänglig för

lärlingarnas öfningar, och återstoden vore i följd af jordmånens och

skogens beskaffenhet mycket otillfredsställande såsom öfningsfält lör

skolan. Då undervisningen vid en skogsskola kunde blifva lefvande

och fruktbärande endast i den mån densamma meddelades i sammanhang

med utförandet af praktisk skogsförvaltning med alla dess mångskiftande

arbeten, men detta förutsatte, att skolan vore förlagd å en

kronopark med omvexlande skogsbestånd och jordmånsförhållanden samt

af tillräcklig areal, kunde Tierps kronopark icke längre anses motsvara

sitt ändamål såsom förläggningsort för skogsskolan. Denna måste derför

förläggas till annan lämpligare plats, och genom inköpet af Grönsinka

kronopark hade en sådan äfven erhållits. Såväl till areal, 5,392

hektar, och beskaffenhet som med hänsyn till der befintliga åbyggnader

vore denna kronopark för ändamålet särdeles lämplig. Med afseende

å läget kunde visserligen anmärkas, att en af statens skogsskolor vore

förlagd till den endast några mil från Grönsinka belägna Bjurfors kronopark.

Oberäknadt Ombergs skogsskola, som hade att förbereda till inträde

vid skogsinstitutet, men med inberäknande af den med statsanslag

understödda skogsskolan vid Skogshåll uppginge för närvarande statens

skogsskolor till ett antal af sex, af hvilka fem vore förlagda i

södra och mellersta delarne af landet, nemligen en i Skåne, en i Vestergötland,

en i Södermanland, en i Vestmanland och en i Upland (Marma),

men deremot endast en, Bispgårdens skogsskola, i Norrland. För åstadkommande

af en jemnare fördelning inom landet af dessa skolor vore

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

93

det visserligen önskvärd!, att Marma skogsskola, då den förflyttades,

kunde förläggas till någon sådan ort, att nedre Norrlands behof af

skogvaktare derifrån kunde tillgodoses, men för detta ändamål lämpligallmän

skog saknades inom nämnda landsdel. Ehuru belägen i Dalarne

kunde emellertid Grönsinka kronopark anses motsvara fordringarna på

en dylik förläggningsort jemväl i fråga om belägenhet, i det att, såsom

öfver] ägmästaren i Gefle—Dala distrikt äfven framhållit, kronopark en

öfver Horndals jernvägsstation stode i beqväm förbindelse med Norrland.

Enligt hvad samme öfverjägmästare erinrat, kunde lokaler för

inrymmande af skola, lärarepersonal och lärlingar erhållas å Grönsinka

gård utan annan kostnad än den, som erfordrades för verkställandet

af förenämnda mindre reparationer äfvensom för yttertakens förbättrande.

Kostnaden härför äfvensom för oförutsedda utgifter beräknades af styrelsen

till 3,000 kronor.

Vidare hade styrelsen anfört, att, som Grönsinka kronopark vore

belägen vid östra gränsen af Kopparbergs revir på betydligt afstånd

från flertalet inom reviret befintliga allmänna skogar, en till nämnda

kronopark förlagd skogsskola icke kunde skötas af jägmästaren i reviret,

utan måste handhafvas af en särskild föreståndare, hvilken derjemte

borde hafva till åliggande att ombesörja vården och förvaltningen af

såväl kronoparken som det närbelägna, förra militiebostället Fors tillhörande

skogsskiften. Den för skolföreståndarebefattningen vid Marma

skogsskola i stat uppförda lönen, 1,000 kronor, vore emellertid vid

sådant förhållande för tjensteinnehafvarens utkomst otillräcklig, och

liksom vid skogsskolorna vid Bispgården och Kolleberga vore derför

anvisandet af ett årsarfvode af 1,000 kronor från reservationsanslaget

för skogsväsendet af behofvet oundgängligen påkalladt.

I detta sammanhang hade styrelsen äfven erinrat, att genom skolföreståndarebefattningens

skiljande från jägmästarebefattningen i Örbyhus

revir en välbehörig reglering af det alltför vidsträckta Stockholms''

revir kunde genomföras på det sätt, att en del af detta revir lades

till Olands revir och en motsvarande del af detta till Örbyhus revir,

hvarigenom Stockholms revir erhölle en för dess förvaltning ändamålsenligare

begränsning.

I fråga om disposition af de för Marma skogsskola använda

åbyggnader, bestående af föreståndarens bostad, skolbyggnaden, brygghusbyggnaden,

ladugårdshus med stall samt smedja, mat- och förrådsbod,

ved- och redskapslider med flera smärre byggnader, hade styrelsen

ansett, att dessa byggnader, hvilka i händelse af skolans förflyttning

blefve för skogsväsendet obehöfliga, borde för kronans räkning försäljas

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tillika med den 4 hektar 80 ar omfattande tomtplatsen, sedan densamma

sådan den funnes utmärkt å en styrelsens utlåtande bifogad karta, blifvit

från kronoparken afsöndrad.

Med åberopande af hvad i ärendet sålunda anförts hade domänstyrelsen

hemstält, att Manna skogsskola måtte flyttas till Grönsinka

kronopark och ett belopp af 3,000 kronor från reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

anvisas för iståndsättande af de för skolans behof erforderliga byggnader

vid kronoparken; att till fyllnadsarfvode åt den blifvande föreståndaren

för skogsskolan vid Grönsinka måtte från samma anslag

anvisas 1,000 kronor, med skyldighet för föreståndaren att omhänderhafva

vården och förvaltningen af Grönsinka kronopark och de i närheten

deraf belägna allmänna skogar, hvilka honom af styrelsen anvisades;

samt att de för Marma skogsskola nu använda åbyggnaderna måtte

tillika med förenämnda tomtområde försäljas.

Detta ärende hade Kongl Maj:t låtit sig föredragas; och har Kongl.

Majd, som, med afseende å hvad i ärendet förekommit, ansåge att ifrågavarande,

å Tierps kronopark förlagda skogsskola borde flyttas till kronoparken

Grönsinka i Kopparbergs revir, samt att för detta ändamål de

vid sistnämnda kronopark befintliga byggnader borde iståndsätta» på

sätt domänstyrelsen föreslagit, nu, under erinran att 1894 års Riksdag

medgifvit, att, derest vid statens skogsskolor vid Grönbo (förlagd till

Bjurfors), Kolleberga och Bispgården funnes böra såsom föreståndare

anställas annan person än jägmästaren i det revir, inom hvilket skolan

vore belägen, till sådan skolföreståndare finge anvisas, utöfver den för

befattningen anslagna lön, ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor för år

räknadt, till Riksdagen gjort den framställning förevarande proposition

innefattar.

Då det synes vara ådagalagdt, att Tierps kronopark numera är

till förläggningsort för en skogsskola otjenlig och den der befintliga

skolan alltså bör derifrån förflyttas samt dess förläggande till Grönsinka

under nuvarande förhållanden synes lämpligt och kan utan afsevärd

kostnad verkställas, anser sig utskottet böra biträda Kongl. Maj ds

förslag i detta ämne.

Utskottet, som ej heller i öfrigt haft något att erinra mot hvad

Kongl. Majd i omförmälta hänseende föreslagit, hemställer alltså,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

Till belöningar för rofdjurs dödande.

6:o) Korigl. Maj:t liar föreslagit, att af det under sjunde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande finge gar för ro/- enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt med- djur* dödande.

dela, användas ett årligt belopp af högst 5,000 kronor såsom bidrag Lö-J

till belöningar för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke

finge utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon

händelse med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört, hurusom

Riksdagen å extra stat under riksstatens sjette hufvudtitel för år 1898

anvisat ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser,

Kong!. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar

för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge

utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon händelse

med mer än tre kronor för hvarje dödad sjel.

Då Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anmälde sitt berörda

beslut, hade Riksdagen derjemte framhållit, att enligt Riksdagens

mening egentligen det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till belöningar för rofdjurs dödande borde tagas i anspråk till

bestridande af statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål, men

att, då härför måste förutsättas en ändring i 20 § af jagtstadgan samt

förslag i detta syfte då icke förelåge, Riksdagen, på det icke af brist

på medel en för fiskeribefolkningen i vidsträckta delar af vårt land

gagnelig åtgärd måtte undanskjutas, ansett sig böra bevilja omförmälda

extra anslag.

Vid föredragning den 28 maj 1897 af Riksdagens nyssnämnda

skrifvelse hade Kongl. Maj:t behagat dels besluta kungörelse angående

vilkoren för erhållande af bidrag från det af Riksdagen för år 1898

anvisade anslag till belöningar för dödande af sjelar, dels ock uppdraga

åt chefen för finansdepartementet att taga under öfvervägande, huruvida

20 § i förnyade jagtstadgan den 21 oktober 1864 borde i det af

Riksdagen antydda syfte ändras. Eldigt remiss den l november 1897

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utåtande I\’:o S.

hade Kongl. Maj:t anbefalt domänstyrelsen att inkomma med utlåtande

i sistnämnda afseende.

På framställning af Kongl. Maj:t hade Riksdagen för hvartdera

af åren 1899 och 1900 å sjette hufvudtiteln anvisat ett extra anslag å

5,000 kronor att under enahanda vilkor, som blifvit för 1898 års anslag

bestämda, användas såsom bidrag till belöningar för dödande af

sjelar; och både Kongl. Maj:t genom kungörelser den 27 maj 1898

och den 26 maj 1899 meddelat bestämmelser angående vilkoren för

erhållande af bidrag från hvartdera af dessa båda anslag.

Den 7 februari 1899 både domänstyrelsen afgifvit det infordrade

utlåtandet och deri anfört, att enligt 11 § i 1864 års jagtstadga sjel

upptoges bland skadliga rofdjur, hvilka, enligt 10 § i samma stadga,

finge, hvar de träffades, fällas och behållas, men deremot ej bland dem,

för hvilka enligt 20 § belöning af allmänna medel erhölles. Före år

1869 utbetalades sådana belöningar för dödande af björn, varg, lo, jerf,

räf, örn, berguf samt duf- och hönshök, men sistnämnda år upphörde

premierna för dödande af räf och roffoglar, emedan det ansågs vara

landstingens eller hushållningssällskapens sak att i de orter, der sådant

beliöfdes, främja utrotandet af dessa skadedjur. Enligt domänstyrelsens

åsigt hörde tvifvelsutan äfven den närmaste omsorgen om sjelens minskande,

der sådant för fiskets främjande vore af nöden, till de angelägenheter,

som läge inom hushållningssällskaps och landstings verkningskrets.

Vid förenämnda statsbidrags beviljande hade jemväl ansetts, att

intresset för ifrågavarande angelägenhet i de särskilda orterna borde

vara afgörande för statsbidragets belopp, hvilket icke finge utgå till

högre belopp, än som motsvarade bidragen i orterna. Dessa bidrag

hade år 1898 utgjort tillsammans ett belopp af 3,100 kronor, men under

år 1899 stigit till högre belopp, så att det för samma år för ändamålet

beviljade statsanslaget i sin helhet kunnat anvisas, hvaraf framginge,

att statsbidraget framkallat ökadt intresse i orterna för denna angelägenhet.

Enligt domänstyrelsens mening förefunnes således icke anledning

att göra ändring i det sätt, på hvilket staten nu främjade ifrågavarande

skadedjurs minskande, och detta desto mindre som statens utgifter

härför, om dessa komme att utgå från förslagsanslaget till rofdjurs

dödande, skulle väsentligt ökas, enär belöningarna, hvilka nu för

hvarje dödad sjel utbetalades till belopp af sex kronor, hälften af statens

och hälften af ortens bidrag, då måste till fulla beloppet utgå af

statsmedel, alldenstund de vilkor, som för statsbidragets erhållande nu

vore stadgade, svårligen kunde inrymmas i jagtstadgan. På grund af

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

97

hvad sålunda anförts, hade styrelsen afstyrkt ändring af 20 § i gällande

jagtstadga i det af Riksdagen ifrågasatta syfte.

Slutligen hade landtbruksstyrelsen i skrifvelse den 25 september

1899 hemstält, att jemväl för år 1901 måtte såsom bidrag till belöningar

för dödande af sjelar på extra stat anvisas ett belopp af 5,000

kronor. Styrelsen erinrade härvid, att, under det att endast 7 hushållningssällskap

och landsting sökt bidrag af 1898 års anslag till

sammanlagdt belopp af 3,100 kronor, ansökningar om erhållande af

bidrag från 1899 års anslag inkommit från tillhopa 11 hushållningssällskap

och landsting, dervid gjorts framställningar om beviljande af

statsbidrag af tillsammans 6,300 kronor, eller 1,300 kronor mer än

anslagets belopp. Enligt de redogörelser för användningen af de för

ändamålet anvisade stats- och andra medel, som hittills afgifvits, eller

dem, som anginge förhållandena under år 1898, hade för sjelars dödande

inom orterna samma år utbetalats tillhopa 6,729 kronor eller

mer än dubbla beloppet af de för ändamålet för samma år anvisade

statsbidrag, 3,100 kronor. Enligt hvad anledning funnes att antaga,

hade intresset för ifrågavarande angelägenhet inom orterna under år

1899 tagit sig uttryck i än större uppoffringar; och antagas kunde,

att för den närmaste framtiden samma intresse komme att än ytterligare

stegras, hvarför dock erfordrades, att från statens sida uppoffringar

gjordes i minst samma omfattning som hittills.

Efter hvad till styrelsen sedermera insända ansökningar om bidrag

från innevarande års anslag utvisade, hade tillhopa 12 hushållningssällskap

och landsting gjort framställningar om erhållande af bidrag

från samma anslag, dervid af 10 hushållningssällskap och landsting

begärts sammanlagdt 6,600 kronor, under det att två landsting, hvilka

af 1899 års anslag fått sig tilldelade tillsammans 1,100 kronor, ej till

siffran angifvit de utaf dem för innevarande år begärda bidragens belopp.

Å riksstatens sjunde hufvudtitel funnes, såsom ofvan blifvit erinradt,

uppfördt ett ordinarie anslag af 12,000 kronor till belöningar för rofdjurs

dödande, hvilket anslag hade naturen af förslagsanslag. Utgifterna

från detta anslag hade utgjort:

år 1894 ................................................... kronor 3,895:

„ 1895 .................................................. „

„ 1896 ............................................... „

„ 1897 .................................................. „

„ 1898 ........... „

Vidare hade, såsom jemväl af det ofvan anförda framginge, Riksdagen

för hvart och ett af åren 1898, 1899 och 1900 å extra stat under sjette

Bih. till Ililcsd. Frot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 FJäft. 13

4,490

6,145

5,485

4,470

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskott ds Utlåtande K:o 3.

hufvudtiteln anvisat ett anslag af 5,000 kronor såsom bidrag till belöningar

för dödande af sjelar.

Då, såsom förestående siffror utvisade, förslagsanslaget under sjunde

hufvudtiteln till belöningar för rofdjurs dödande, äfven utan att dess i

riksstaten upptagna belopp öfverskredes, lemnade tillgång till bestridande

äfven af de medel, som af Riksdagen under de senare åren anvisats

såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar, hade helt naturligt

den frågan uppstått, huruvida icke sistnämnda belopp skulle kunna

anvisas å sjunde hufvudtitelns förenämnda anslag. Då Riksdagen år

1897 första gången anvisat medel till belöningar för dödande af sjelar,

hade Riksdagen uttalat såsom sin mening, att sistnämnda anslag

egentligen borde tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål, ehuru

för en sådan anordning den omständighet då ansetts utgöra hinder,

att förslag till en såsom behöflig ansedd ändring i 20 § af jagtstadgan

icke förelegat. Anledning att till denna fråga återkomma gåfves nu

af det chefen för finansdepartementet, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den

28 maj 1897, meddelade uppdrag att taga under öfvervägande, huruvida

berörda § i jagtstagan borde i det af Riksdagen antydda syfte

ändras.

Domänstyrelsen, i ärendet hörd, hade afstyrkt en sådan ändring;

och ehuruväl departementschefen visserligen icke ansåge de af styrelsen

för dess afstyrkande anförda skäl utgöra ett bestämdt hinder för införande

i jagtstadgan af de ifrågavarande bestämmelserna rörande

belöningar för dödande af sjelar, ansåge departementschefen sig dock

icke nu böra förorda en sådan åtgärd, helst tillfälle erbjöde sig att till

frågan återkomma vid behandlingen af ett af särskilda, jemligt Kongl.

Maj:ts bemyndigande, af departementschefen tillkallade komiterade utarbetadt

förslag till ny jagtstadga. Någon nödvändighet för den ifrågasatta

ändringen ur nu förevarande synpunkt ansåge departementschefen

ej heller föreligga. Han kunde nemligen icke finna, att något hinder,

formelt eller annat, mötte för Riksdagen att på Kongl. Maj:ts

framställning anvisa belöningsmedlen för dödande af sjelar till utgående

från förslagsanslaget till dödande af rofdjur. Och vid sådant förhållande

syntes obehöfligt att för ändamålet å riksstaten uppföra ett särskildt

extra anslag.

Landtbruksstyrelsen hade vitsordat det fortfarande behofvet af

medel till belöningar för dödande af sjelar; och då anledning saknades

att rörande beloppet af statsbidraget och sättet för dess användning

vidtaga annan ändring än den nyss antydda i fråga om det anslag,

hvarifrån bidraget skulle utgå, hemstälde departementschefen, efter sam
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A7;o 8. 99

råd med chefen för civildepartementet, om förenämnda framBtällnings

aflåtande till Riksdagen.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t

i detta afseende föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

(Kriga ordinarie anslag.

7:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln

är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å

sjunde hufvudtiteln må i riksstaten för år 1901 till

oförändrade belopp upptagas.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde

hufvudtiteln, gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit

af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande

yttranden och förslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beredande af

arfvode för en assistent å finansdepartementets bankbyrå på extra stat

för år 1901 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Till förberörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

anfört följande.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

Ang. anslag

till arfvode för

cn byråassistent

ä finansdepartementets

bankby rå,

[6.]

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 15 maj 1888 uttalat den åsigt,

att, då den mångfald af löpande göromål, bankinspektören hade att

förvalta, ej lemnade honom tid att annat än undantagsvis företaga

sådana inspektioner, som kräfde längre uppehåll på något ställe, en

mera omfattande inspektion syntes böra anordnas, hade, med anslutning

till den af Riksdagen sålunda uttalade tanken, Kongl. Maj:t till 1889

års Riksmöte afgifvit förslag om anställande af en assistent åt bankinspektören

. med särskilt uppdrag att anställa bankundersökningar.

Med anledning af Kong], Maj:ts berörda framställning hade Riksdagen

beviljat ett anslag af 4,000 kronor till arfvode åt en sådan assistent;

och detta arfvode hade af följande Riksdagar å extra stat uppförts till

oförändradt belopp. Väl hade Kongl. Maj:t till 1894 års Riksdag

hemstält, att, för att i någon mån söka förekomma allt för täta personombyten,

hvarigenom bankkontrollen skulle gå miste om den fond af

erfarenhet och personalkännedom, en assistent under sin tjenstetid

hunnit samla, en förhöjning af assistentens årsarfvode måtte beviljas;

men denna framställning hade icke vunnit Riksdagens bifall.

Departementschefen hade emellertid anledning att nu åter upptaga

frågan om arfvodet åt assistenten å finansdepartementets bankbyrå.

Befattningen hade af dess förste innehafvare tillträdts med början af

år 1890, och sedan denne och hans två närmaste efterträdare afsagt

sig vidare förordnande, vore det nu den fjerde personen, som förordnats

att uppehålla befattningen. Att sådana täta ombyten försvagade den

bankkontroll, som af tjenstens innehafvare utöfvades, syntes departementschefen

uppenbart, då assistenten, äfven med goda personliga förutsättningar,

knappast blefve med sin plats fullt förtrogen, förrän han

efter ett eller annat års tjenstgöring fått tillfälle att sätta sig in i de

olika bankernas mångskiftande förhållanden; och det vore derför redan

ur synpunkten att söka ernå större kontinuitet i tjenstens utöfvande

önskligt, att befattningen kunde blifva något bättre aflönad.

Men härtill komme, att det numera visat sig möta stora svårigheter

att mot de aflöningsförmåner, som nu bjödes, erhålla fullt lämplig

person till platsens besättande. Om ock till de 4,000 kronor, hvarmed

arfvodet utginge, kunde läggas ett eller annat hundratal kronor, som

skulle kunna af vederbörande inbesparas af utgående resekostnadsersättning,

så utgjorde detta dock ej nöjaktig godtgörelse åt en person,

som förvärfvat den praktiska erfarenhet inom bankväsendet och derjemte

besutte de solida egenskaper, hvilka man ville finna hos den,

som skulle utöfva bankbyråassistentens mycket grannlaga och ganska

magtpåliggande värf. Eu man med dylika qvalifikationer funne det

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

101

vara för sig ekonomiskt fördelaktigare att bibehålla sin banktjenst.

Och äfven den omständighet, att assistentbefattningen kunde tillsättas

endast genom årsförordnande, gjorde, i förening med de ofta förekommande

resorna, platsen mindre begärlig.

Då departementschefen således ansåge nödigt, att ifrågavarande

arfvode höjdes, ville han jemväl erinra, att en sådan förhöjning i viss

mån vore motiverad enbart af den stegring i lefnadskostnaderna, som

efter arfvodets fastställande inträdt särskild! i hufvudstaden, der assistenten

skulle bo; och utöfvaren af en kontrollerande verksamhet

borde tydligen framför andra tjensteman vara skyddad för brödbekymren,

som ju gerna förde med sig en viss osjelfständighet.

Det borde äfven beaktas, att vid tidpunkten för detta arfvodes

fastställande de enskilda bankinrättningarnas antal utgjort endast 43,

men nu uppginge till 63, hvarjemte, såsom bekant, åtskilliga banker

på de senare åren högst betydligt utvidgat sin verksamhet. Denna

väsentliga ökning af bankverksamheten stälde uppenbarligen ökade

kraf på dem, som vore satta att öfva kontroll å densamma; och det

syntes då icke oskäligt, om statens utgift för en sådan kontroll i

någon mån ökades.

Af nu anförda skäl ansåge departemenschefen sig böra förorda,

att byråassistentens årsafvode höjdes med 1,000 kronor, och hemstälde

följaktligen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande

framställning.

Då den förestående indragningen af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

möjligen må kunna föranleda en förändring i bankinspektionens

organisation, och en sådan förändring jemväl kan betingas

deraf, att anordningar synas böra vidtagas till åstadkommande af

samverkan emellan bankinspektionen och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

ombud hos bankerna, för hvilka ombud någon gemensam

instruktion icke lärer finnas, har utskottet visserligen ansett, att under

sådana förhållanden någon ökning i kostnaden för bankinspektionen

icke borde förekomma. Men på de af departementschefen till statsrådsprotokollet

anförda skäl och i afvaktan på den emotsedda omorganisationen

anser utskottet dock, att eu höjning i assistentens å bankbyrån

arfvode icke bör helt och hållet afböjas, helst det synes vara önskvärd^

att upprepade ombyten af innehafvare af denna för bankinspektionen

vigtiga plats, så vidt möjligt är, förebyggas.

Såsom departementschefen erinrat, har alltsedan år 1889 uppförts

å extra stat ett anslag å 4,000 kronor till arfvode för bemälde

s. 102 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till ordnande

och registrerande

af vissa

handlingar i

kammararkivet.

[7-]

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda

förskott.

[8.]

102 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

assistent. En förhöjning i detta anslag till 4,500 kronor föreslogs

visserligen af Kongl. Maj:t hos 1894 års Riksdag, men blef då ej

beviljad. Derest en ökning uti ifrågavarande arfvode nu må befinnas

af omständigheterna påkallad, synes den böra begränsas till det af

Kongl. Maj:t år 1894 äskade belopp, 4,500 kronor, hvarigenom assistentens

arfvode ej komme att sättas alltför nära det, som med 5,500

kronor utgår till hans närmaste förman, bankinspektören.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att till arfvode för en assistent

å finansdepartementets bankbyrå beviljas på extra

stat för år 1901 ett belopp af 4,500 kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

9:o) Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till en af Kongl. Maj:t

derom gjord framställning, för ordnande och registrerande, företrädesvis

åt ännu oordnade delar af kammararkivets handlingar beviljat ett

extra anslag af 15,000 kronor, att utgå under tre år, samt Riksdagen

deraf för hvartdera af åren 1899 och 1900 anvisat 5,000 kronor, att

ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning och kontroll,

som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, har Kongl. Maj:t,

som den . 13 oktober 1899 meddelat föreskrifter angående det för år

1900 beviljade anslagets användande, nu föreslagit Riksdagen att af

omförmälda, för ordnande och registrerande af vissa handlingar i

kammararkivet beviljade anslag å 15,000 kronor på extra stat för år

1901 anvisa återstående beloppet 5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för ordnande och registrerande

af vissa handlingar i kammararkivet af förut beviljadt

anslag å 15,000 kronor på extra stat för år 1901

anvisa återstående beloppet 5,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

10:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

103

böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter från

statskontoret:

till

•n &

godtgörande af kostnaden för uppmätning af egorna till samt verkställande

af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans

domäner .................................................................. kronor 22,417: 3 2

ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad

jord.............................................................................

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvis
marens

sänkning ..................................................

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag

.......................................................................

ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

...............................................-..............

ersättning för öfverloppsbyggnader m. m. å indragna

boställen .................................................

ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å förra häradsskrifvarebostället i mantal

Bössebol i Stafsnäs socken af Vermlands län

godtgörande af förskjuten liusröteersättning åt

arrendatorn af förra öfverstelöjtnantsbostället

10 mantal Kungs Norrby kungsgård iBrunnsby

socken af Östergötlands län...............................

gäldande af vägskatt för kronan tillhöriga regala

laxfisken inom Norrbottens län...........................

godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,

Nockeby och Drottningholms broar................

gäldande af skifteskostnad för förra militiebostället

y mantal Hullaryd n:o 4 Skattegården

i Lommaryds socken af Jönköpings län

ersättning till egare af skattefrälsehemman,

hvilkas ränta icke blifvit af statsverket inlöst,

ersättning för inlösen af frälseräntan åt f mantal

utaf hemmanet 1 mantal Valränna n:o 2 Lars

Månsgård i Veddige socken af Hallands län

829: 27

6,096: 22

110,723: 96

27,232: 99

2,829: 50

1,279: 64

2,578: 62

1,175: 50

5,623: 46

558: 73

15,313: 73

863:75

Transport kronor 197,522: 69

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till förstärkning

af arbetskrafterna

hos

kammarrätten.

[9.]

Transport kronor 197,522: 6 9

till byggnadsersättning enligt kongl. brefvet den

29 maj 1891 åt skogstorpare å kronoparker

i Norrbottens län ................................................. 7 50O:_

n godtgörande af kostnader för utarbetande af

nytt reglemente för de kongl.

förslag till

teatrarne

gäldande af kostnader för skolhusbyggnad m. m.

belöpande å vissa delar af förra militiebostället

Ede n:o 1 i Jerutlands län .................................

gäldande af vägskatt för till statsverket indragna

frälseräntan af $• mantal Sundersbol n:o 1 i

Stafby socken af Upsala län

6,833: 91

51: 40

2: 32

eller tillhopa kronor 211,910: 32.

Till gäldande af ofvannämnda förskott, 211,910 kronor 32 öre, har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1901 anvisa

ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten torde

få utföras med 211,911 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1901 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett

belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt amanuenser samt extra

biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 8,300 kronor eller tillsammans

21,100 kronor.

Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen erinrat, hurusom

kammarrätten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober 1896,

med åberopande af den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten af

de till kammarrätten inkomna mål, hemstält, att å verkets stat måtte

ytterligare upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor,

med rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8, 105

att det till vikariatsersättning med mera anslagna beloppet måtte ökas

till 31,300 kronor.

På föredragning af chefen för finansdepartementet hade Kongl. Maj:t

den 14 januari 1897 beslutit föreslå Riksdagen att å staten för kammarrätten

uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två

kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie

med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare

till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfriga tjenstemän i

samma tjenstegrad, äfvensom höja det å kammarrättens stat uppförda

anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300

kronor, samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700

kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

I skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anmält, att Riksdagen

på det sätt bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning, att på

extra stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra

biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller tillsammans

17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget till kammarrätten

uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.

På derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hade Riksdagen

äfven för hvartdera af åren 1899 och 1900 på extra stat uppfört dels

till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af 12,800

kronor, dels ock till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad

i kammarrätten 4,700 kronor eller tillsammans 17,500

kronor.

I fråga om användningen af det sålunda på extra stat för år 1900

för kammarrätten anvisade anslag hade kammarrätten i skrifvelse den

2 sistlidne november hemstält, att samma anslag måtte få användas på

sätt med motsvarande anslag för år 1899 egt rum till aflönande dels

under hela året af två adjungerade ledamöter med samma tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet som kammarrättsråd, och dels under tiderna

för kammarrättens ordinarie vår- och höstsessioner, således från och

med den 1 februari till och med den 15 juni samt från och med den

16 september till årets slut, af ytterligare två adjungerade ledamöter,

men att, enär anledning syntes finnas till antagande, att den person,

hvilken enligt kammarrättens mening i första rummet borde ifrågakomma

till erhållande af sådant förordnande, derest han vore dertill

oförhindrad, under loppet af år 1900 blefve ledig från det uppdrag,

Bill. till Riksd. Prat. ludd. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

han innehade att såsom sekreterare biträda den s. k. kommunalskattekomitén,

Kongl. Maj:t för närvarande måtte meddela bestämmelser

angående bestridandet af ifrågavarande befattningar såsom adjungerade

ledamöter i kammarrätten allenast för tiden till den 16 juni

1900.

Genom bref den 8 december näst.lidet år hade Kongl. Maj:t i enlighet

med kammarrättens berörda hemställan dels förordnat, att kammarrätten

skulle erhålla biträde af fyra adjungerade ledamöter, af Indika

två, som utan hinder af bestämmelserna i den för kammarrätten gällande

instruktion skulle eg a samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet

som kammarrättsråd, förordnats att tjenstgöra under tiden från och

med den 1 januari till och med den 15 juni 1900 samt de öfriga två

under tiden från och med den 1 februari till och den 15 juni samma

år, dels ock medgifvit, att af anslaget till arfvoden åt adjungerade

kammarrättsråd finge för ofvanberörda tjenstgöring utgå till en af de

adjungerade ledamöterna, hvilken vore notarie i embetsverket och hade

att under tiden för förordnandet till sin vikarie afstå, förutom de med

notarietjensten förenade tjenstgöringspenningar, jemväl en tredjedel af

lönen, men egde behålla återstående två tredjedelar deraf, motsvarande

för månad räknadt 100 kronor, utöfver sistberörda belopp 250 kronor

i månaden samt till en hvar af de öfriga 350 kronor i månaden, äfvensom

att åt anslaget till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och

renskrifningsskostnad finge disponeras 3,600 kronor till arfvoden åt

fyra amanuenser, 700 kronor till ersättande af renskrifningskostnad och

400 kronor till flitpenningar.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 sistlidne november hade kammarrätten

anfört, att af en skrifvelsen bilagd utredning visserligen framginge,

att till följd af vunnen förstärkning i kammarrättens arbetskrafter

antalet oafgjorda mål varit i nedgående, men att samma utredning

äfven syntes lemna ett kraftigt stöd åt den uppfattning, kammarrätten

fortfarande vidhölle, att en ökning af de ordinarie ledamöternas

antal vore den enda utväg, hvarigenom embetsverkets behof af förstärkning

af dess arbetskrafter kunde på tillfredsställande sätt afhjelpas.

Af berörda uppgifter inhemtades nemligen, att sedan den 1 januari

1898, från och med hvilken dag kammarrätten oafbrutet varit förstärkt

med två adjungerade ledamöter med enahanda tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet som kammarrättsråd, antalet inkomna besvärsmål utgjort

under år 1898 1,593 samt under tiden från och med den 1 januari till

och med den 30 november 1899 1,863, medan under samma tider på

de ordinarie och sistbemälde två adjungerade ledamöters föredragning

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 107

afgjorts följande antal besvärsmål, nemligen år 1898 1,571 samt under

tiden från och med den 1 januari till och med den 30 november 1899

1,446. Häraf framginge, att, äfven om kammarrätten från ingången

af år 1898 förstärkts med två nya ordinarie ledamöter, embetsverkets

arbetskrafter likväl hvarken under sistnämnda år eller under tiden från

och med den 1 januari till och med den 30 november 1899 skulle varit

tillräckliga för att åvägabringa ett arbetsresultat, motsvarande det tillströmmande

materialet. Antagligt vore ock, att, om den af kammarrätten

önskade tillökningen af de ordinarie ledamöternas antal blefve

beviljad, detta icke komme att utesluta behofvet af att kammarrätten

tid efter annan erhölle tillfälligt biträde af adjungerade ledamöter för

afarbetande af uppkommande balans.

Att den sedan lång tid tillbaka fortvarande ökningen af kammarrättens

arbetsbörda skulle vara beroende af tillfälliga orsaker och någon

minskning i densamma för framtiden vara att motse, hade kammarrätten

ansett vara föga antagligt, hast hellre kunde ett motsatt förhållande

förutsättas, åtminstone beträffande anmärknings-, fattigvårds- och taxeringsmålen,

hvilka bildade hufvudmassan af kammarrättens arbetsmaterial.

Beträffande anmärkningsmålen syntes ett dylikt antagande

vinna stöd af det förhållande, att kronoräkenskaperna till följd af statslifvets

utveckling på skilda områden ökats väsentligt i omfång och

blifvit af mer invecklad beskaffenhet. En tillväxt af fattigvårds- och

beskattningsmålens antal kunde väl anses icke osannolik redan på grund

af den fortgående ökningen af rikets folkmängd och utvecklingen af

dess kommunikationsväsende och, hvad särskild! anginge sistnämnda

grupp af mål, komme de i sammanhang med näringarnes utveckling

framträdande förändringarne i de ekonomiska förhållandena vid beskattningslagarnes

tillämpning tvifvelsutan att föranleda uppkomsten af nya

frågor af mer eller mindre svårlöst beskaffenhet.

Under erinran att kammarrätten i sin förberörda skrifvelse den

29 oktober 1896 uttalat den mening, att anlitande i mera vidsträckt

omfattning af tillfälliga arbetskrafter innebure ett desto betänkligare

afsteg från den af ålder och lag hägnade grundsatsen, att rättskipningens

handhafvande borde vara förbehållen ordinarie domare, som

från och med år 1895 åtgörande! i sista hand af de talrika och merendels

vigtiga fattig värdsm ålen tillkomme kammarrätten, hade kammarrätten,

med vidhållande af denna mening, vidare anfört, att, ehuru hittills afsevärda

hinder icke mött för fyllande al kammarrättens behof af extra

arbetskrafter, det icke saknades anledning till antagande, att, med de

ytterst ringa utsigter till befordran, embetsverket under den närmare

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande K:o 8.

framtiden komme att erbjuda, det skulle blifva förenadt med allt större

svårigheter att förskaffa embetsverket biträde af tillfälliga ledamöter af

sådan skicklighet, att deras deltagande i ärendenas handläggning icke

medförde^ fara för minskad rättssäkerhet; och hade kammarrätten, på

grund af hvad sålunda blifvit anfördt, förnyat sin förberörda, i skrifvelsen

den 29 oktober 1896 gjorda framställning om förstärkning af

kammarrättens ordinarie arbetskrafter.

Derjemte hade kammarrätten föreslagit, att åtgärder måtte vidtagas

för att bereda någon förhöjning i aflöningen åt de å kammarrättens

revisionsafd elning och aktuariekontor anstälda amanuenser, Indika för

närvarande åtnjöte årligt arfvode af 1,200 kronor.

Hvad först anginge amanuenserna å revisionsafdelningen hade

kammarrätten erinrat, att enligt kammarrättens instruktion och arbetsordning

dessa tjenstemäns åligganden vore af fullkomligt likartad beskaffenhet

med de hos kammarrätten anstälde ordinarie revisorernas och

att endast i fråga om arbetstiden eu skilnad dem emellan förefunnes,

i det att denna tid vore faststäld för revisorerna till 30 och för amanuenserna

till 20 timmar i veckan. Men under det revisorerna åtnjöte lön

och tjenstgöringspenningar med sammanlagdt 3,000 kronor årligen

jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, det första efter fem

och det andra efter tio års tjenstgöring, utgjorde, såsom ofvan nämnts,

amanuensernas arfvoden allenast 1,200 kronor för år. Väl vore amanuenserna

i likhet med revisorerna berättigade till provision å medel,

som inflöte i följd af de anmärkningar, de vid räkenskapsgranskningen

framstälde. Men denna inkomst, som vore af mycket vexlande beskaffenhet,

kunde icke tillmätas någon synnerlig betydelse vid bedömande

af amanuensernas ställning, då, enligt hvad verkstäld undersökning

gåfve vid handen, under åren 1889—1898 medelinkomsten för år utgjort

för hvarje amanuens omkring 118 kronor. De ifrågavarande

amanuensernas aflöning syntes kammarrätten såväl i och för sig som

i förhållande till revisorernas vara lägre, än som kunde anses skäligt,

hvarför kammarrätten funne det vara med billighet öfverensstämmande,

att deras arfvoden höjdes med 300 kronor till 1,500 kronor. Då de å

revisionsafdelningen anstälde amanuenserna vore elfva till antalet, skulle

en sådan löneförbättring föranleda en ökning af anslaget till extra

biträden med 3,300 kronor.

Beträffande den å kammarrättens aktuariekontor anstälde amanuensen

hade kammarrätten meddelat, att denne tjensteman hade till åliggande

att biträda aktuarien med diarieföring och registrering af inkommande

mål och ärenden, mottagande och utlemnande af handlingar

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N,-o 8.

109

samt med att i öfrigt tillhandagå allmänheten, att dessa göromål, hvilka

i väsentlig mån ökats under de senare åren, i regel toge innehafvaren

af ifrågavarande amanuensbefattning i anspråk omkring tre timmar

hvarje förmiddag, men vissa tider af året, särskildt under dess första

månader, kräfde betydligt längre arbetstid, samt att med hänsyn härtill

en förhöjning af arfvodet med 300 kronor till 1,500 kronor skäligen

borde beviljas jemväl denne tjensteman.

På grund af hvad i sådant afseende anförts, hade kammarrätten

hemstält, att det på embetsverkets stat uppförda anslag till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrilningskostnad,

hvilket anslag för närvarande vore bestämdt till 28,400 kronor,

måtte höjas med tillsammans 6,500 kronor eller till 34,900 kronor.

Slutligen hade kammarrätten framhållit, att, såvidt af nu kända

förhållanden kunde slutas, kammarrätten, äfven om dess nu gjorda

hemställan vunne bifall, icke syntes kunna under år 1901 undvara biträde

af tillfälliga arbetskrafter för afarbetande af den balans af oafgjorda

mål, som vid sistnämnda års ingång kunde antagas ännu qvarstå.

Redan vid flera föregående tillfällen hade föredragande departementschefen

inför Kongl. Maj:t såsom sin åsigt uttalat önskvärdheten

deraf, att kammarrättens ordinarie personal måtte ökas. Denna åsigt

biträdde departementschefen fortfarande och funne för densamma ytterligare

stöd i hvad kammarrätten i sin nu ifrågavarande skrifvelse anfört.

Då emellertid jemförelsevis kort tid förflutit sedan Riksdagen

afslagit Kongl. Maj:ts framställning om ökning af nämnda personal,

samt kammarrättens behof af ökadt arbetsbiträde, hvilket departementschefen

funne obestridligt, borde, åtminstone för år 1901, utan olägenhet

kunna, i likhet med hvad som skett under de senare åren, fyllas genom

beredande åt kammarrätten af tillfällig arbetsförstärkning, ansåge departementschefen

tidpunkten ännu icke vara inne att ifrågasätta ökning

af den ordinarie personalen.

Hvad kammarrätten föreslagit i fråga om ökning af de i kammarrättens

skrifvelse omförmälde amanuensernas arfvoden syntes vara

med billighet öfverensstämmande, och hade departementschefen dervid

icke heller något att erinra. Deremot syntes honom skäl icke föreligga

att för det jemförelsevis obetydliga belopp, som för berörda löneförbättring

erfordrades, eller 3,600 kronor, för närvarande föreslå någon ändring

i det för kammarrätten nu å stat uppförda ordinarie anslaget, utan

ansåge departementschefen berörda belopp böra jemte det belopp af

4,700 kronor, som under de senare åren utgått till arfvoden åt extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Ang. anslag

till anläggn ing

af telefonledningar.

[10, 11]

Statsutskottets Uträtande N:o 8.

biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, af Riksdagen äskas å

extra stat för år 1901.

Utskottet, som finner den föreslagna ökningen af amanuensernas

i kammarrätten arfvoden från 1,200 kronor till 1,500 kronor vara af

omständigheterna påkallad, och ej heller har något att erinra mot hvad

Kongl. Maj:t i förevarande afseende i öfrigt föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

uppföra,

a) till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor samt

b) till arfvoden åt amanuenser samt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad 8,300

kronor,

eller tillsammans 21,100 kronor.

Anläggningar af telefonledningar.

12:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1901 anvisa dels för utförande af de redan beslutade telefonledningarna

Stockholm—Malmö, Svinesund—Malmö och Haparanda—Paj ala,

utöfver förut, dertill anslagna belopp, ytterligare 267,500 kronor, dels

och till bestridande af kostnaderna för anordnande af två nya telefonledningar

mellan Malmö och Hildesborg 70,000 kronor eller sålunda

tillhopa 337,500 kronor.

Beträffande ifrågavarande framställning inhemtas af statsrådsprotokollet

följande.

Sedan 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar Stockholm—Göteborg,

Hernösand—Piteå, Svinesund—Malmö, Haparanda—

Pajala och Stockholm—Malmö beviljat ett extra anslag af 1,091,000

kronor att utgå under loppet af tre år, samt Riksdagen af berörda belopp

anvisat för år 1898 395,000 kronor, för år 1899 327,000 kronor och

för år 1900 369,000 kronor, hade Kongl. Maj:t genom särskilda bref

den 7 maj 1897, den 27 maj 1898 och den 26 maj 1899 bemyndigat

telegrafstyrelsen att disponera de för de särskilda anläggningarna afsedda

beloppen.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 november nästlid et år hade

nu. telegraf styrelsen anmält, att af omförmälda ledningar vore fullbordade

linierna Stockholm—Göteborg och Hernösand—Piteå i deras helhet samt

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 111

af limen Svinesund—Malmö delen Svinesund—Göteborg. Derjemte

hade rörande linien Haparanda—Paj ala företagits förberedande åtgärder,

hvaremot sjelfva anläggningsarbetena å denna linie måst uppskjutas till

år 1900, på grund deraf att af enskilde intressenter utlofvade och i

kostnadsberäkningarna påräknade fria leveranser af stolpar till linien

komme att fullgöras först nästkommande vår. Då sålunda till utförande

under år 1900 återstode linierna Stockholm—Malmö, Haparanda—Paj ala,

och af ledningen Svinesund—Malmö delen Göteborg—Malmö, Båge sig

styrelsen nödsakad framhålla, att under de tre år, som förflutit efter

uppgörandet af kostnadsberäkningar rörande dessa anläggningar, förhållandena

i väsentlig mån förändrats. Sålunda hade inköpspriset å

koppartråd stigit med omkring 40 procent, hvilket innebure en afsevärd

kostnadsökning, enär den beräknade kostnaden för inköp af dylik

tråd utgjorde ungefär 70''procent af hela den beräknade anläggningskostnaden.

Något väsentligt prisfall å koppartråd kunde ej heller förväntas

under den närmaste tiden eller till dess inköp af erforderlig

sådan tråd måste göras. Vidare hade under de gångna tre åren arbetslönerna

i högst betydlig mån stegrats samt priset på såväl stolpar som

andra liniebyggnadsmaterialier höjts. Härtill komme, att i styrelsens

beräkningar rörande kostnaden för ifrågavarande anläggningar ingått,

att trådarne utmed statens jernvägar skulle kunna uppläggas på förut

befintliga stolplinier, men att, då stolplinierna å vissa sträckor reserverats

uteslutande för statsbanornas egna och telegrafverkets telegrafledningar,

detta numera icke kunde i beräknad utsträckning genomföras,

utan måste för de nya ledningarna stolplinier nybyggas eller

ombyggas å längre sträckor, än förut beräknats. På grund af alla dessa

till kostnadshöjning samverkande förhållanden utvisade af styrelsen nu

verkstälda omarbetade beräkningar öfver utgifterna för de ännu icke

utförda ledningarna följande kostnadsökning, utöfver de år 1896 beräknade

anslagssummorna, nemligen för linien

Stockholm—Ma lind :

utöfver anslagna beloppet, 369,000 kronor, kronor 124,000;

Svinesund—Malmö:

utöfver anslagna beloppet, 280,000 kronor, kronor 124,000;

Haparanda—Pajala :

utöfver anslagna beloppet, 47,000 kronor, kronor 19,500;

tillsammans kronor 267,500.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med erinran att denna kostnadsökning berodde på omständigheter,

_ hvilka år 1896 icke kunnat af styrelsen förutses, hade styrelsen,

som icke egde disponibla medel till bestridande af samma kostnad,

hemstält, att härtill erforderligt anslag måtte anvisas, samt att för

ifrågavarande arbetens utförande under år 1900 de nödiga medlen måtte

under samma år förskjutas.

Vidare hade styrelsen — med förmälan att genom danska telegrafförvaltningens

försorg efter aftal med styrelsen en fyrtrådig telefonkabel

blifvit nedlagd i Öresund mellan svenska kusten vid Hildesborg

och danska kusten vid Vedbask — framhållit, att, för anslutning tifl

denna nya internationella telefonförbindelse af dels den nya telefonledningen

Stockholm—Malmö, dels ock den för genomgångstrafiken till

Norge hufvudsakligen afsedda nya ledningen Svinesund—Malmö, erfordrades

tva nya dubbeltrådiga telefonledningar af 4,5 millimeters koppartråd

mellan Malmö och Hildesborg. Det syntes styrelsen vara angeläget,

att dessa nya ledningar konune till utförande i sammanhang med

de båda hufvudledningarna Stockholm—Malmö och Svinesund—Malmö,

hvilka ledningar, såsom nyss omförmälts, beräknades blifva fullbordade

under år 1900. Kostnaden för de nu föreslagna nya ledningarna, hvilka

kunde till hela deras sträckning uppläggas på telegrafverkets å samma

sträckning redan befintliga stolplinie, vore beräknad till 70,000 kronor.

Styrelsen hade på grund af det anförda hemstält, att för nu omförmälda

ändamål måtte anvisas nyssnämnda belopp, 70,000 kronor

samt att beloppet måtte ställas till styrelsens disposition redan under

innevarande år, då arbetet borde fullbordas.

Åberopande hvad telegrafstyrelsen anfört till stöd för sina sålunda

gjorda framställningar, tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvannämnda innehåll.

Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Majds förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

anvisa;

a) för utförande af de redan beslutade telefonledningarna

Stockholm—Malmö, Svinesund—Malmö

och Haparanda—Paj ala, utöfver förut dertill anslagna

belopp, ytterligare 267,500 kronor; samt

b) för anordnande af två nya telefonledningar

mellan Malmö och Hildesborg 70,000 kronor;

eller tillhopa 337,500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

''i 13

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det utaf 1899

års Riksdag för anläggning af vissa telefonledningar beviljade anslag

å 2,994,000 kronor på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af

1,000,000 kronor.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bär föredragande departementschefen

erinrat, hurusom 1899 års Riksdag med bifall till en af Kongl.

Maj:t derom gjord framställning för telefonledningar från Stockholm

till Luleå, från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från

Stockholm till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall

till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,

från Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro

till Karlstad, från urebro till Falun, från Örebro till Gefle och

Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från

Örebro till Göteborg, från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora

till Bollnäs och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från

Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping

till Nässjö, från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till

Sköfde, från Linköping till Idultsfred, från Nässjö till Malmö och från

Nässjö till Vexiö och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från

Halmstad till Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara,

från Oskarshamn till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och

norska gränsen vid Storlien på extra stat beviljat 2,994,000 kronor

och af detta anslag för år 1900 anvisat 600,000 kronor.

Genom bref den 26 maj 1899 hade Kongl. Maj:t anbefalt telegrafstyrelsen

att inkomma med förslag i fråga om användandet af berörda

för innevarande år anvisade anslag.

I skrifvelse den 21 juli 1899 hade telegrafstyrelsen erinrat om

önskvärdheten deraf, att redan under loppet af sistnämnda år en del

förberedande arbeten för ifrågavarande telefonanläggningar komme till

utförande, dels för att desamma måtte kunna i bestämd ordning medhinnas,

dels ock för att de skulle kunna med minsta kostnad utföras

i sådana fall, der de skulle verkställas å sträckor, å hvilka andra redan

beslutade arbeten under år 1899 påginge. I sådant afseende hade telegrafstyrelsen

anfört, att de för 1900 års arbeten behöfliga stolpar borde,

enär de måste undergå impregnering, innan de uppsattes, redan under

år 1899 inköpas, hvarför kostnaden uppskattats till 200,000 kronor,

samt att i sammanhang med då pågående arbeten vissa anläggningar,

utgörande delar af förut omförmälda telefonledningar, borde redan under

år 1899 komma till utförande, nemligen: å ledningen Stockholm—SundsBih.

till II > k sd. Prof. 1900. 4 S"m1. 1 Afd. 8 Biff. Vo

A nläggning

af telefonledningar.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vall uppsättning af ny stolplinie å sträckan Storvik—Järbo till en kostnad

af 1,700 kronor; å ledningen Hudiksvall—Sveg anläggning af sträckan

Ljusdal—Sveg till en kostnad af 36,000 kronor; å ledningen Örebro—

Gefle—Söderhamn uppsättning af ny stolplinie å sträckan Fors—Horndal

till en kostnad af 1,600 kronor; å ledningen Stockholm—Örebro

uppsättning af trådreglar å sträckan Katrineholm—Vingåker till en

kostnad af 1,700 kronor; å ledningen Karlstad—Filipstad—Mora uppsättning

af ny stolplinie å sträckan Karlstad—jernvägsstationen Sågen

till eu kostnad af 6,600 kronor; å ledningen Borås—Varberg uppsättning

af ny stolplinie å sträckan Varberg—Horred till en kostnad af

5,200 kronor samt å ledningen Göteborg—Skara uppsättning af ny

stolplinie å hela sträckan till en kostnad af 17,700 kronor. Genom

bref den 3 augusti 1899 hade Kongl. Maj:t, med fastställande af förenämnda

telefonledningar Stockholm—Sundsvall, Hudiksvall—Sveg, Örebro—Gefle—Söderhamn,

Stockholm—Örebro, Karlstad—Filipstad—Mora,

Borås—Varberg och Göteborg—Skara till utförande under åren 1900

—1902 inom den för en hvar af dessa ledningar beräknade kostnad,

bemyndigat telegrafstyrelsen att under år 1899 vidtaga de af styrelsen

ifrågasatta åtgärder och förberedande arbeten å nyssnämnda ledningar;

hvarjemte Kongl. Maj:t för sådant ändamål af förberörda å extra stat

för år 1900 uppförda anslag stält ett belopp af 270,500 kronor till

telegrafstyrelsens disposition.

I skrifvelse den 30 sistlidne november hade telegrafstyrelsen inkommit

med förslag till användande af återstående delen af nyssnämnda

anslag, dervid styrelsen anfört, att, sedan styrelsen den 15 november

1898 afgifvit sitt förslag Bil samtliga ifrågavarande interurbana telefonlinier,

hvilka då beräknats medföra en kostnad af tillhopa 2,994,000

kronor, inköpspriset å en del af de för telefonbyggnaderna mest väsentliga

materialierna, nemligen koppartråden, undergått en oförutsedd och

högst betydlig stegring. För närvarande stode, såsom redan ofvan blifvit

erinradt, detta pris omkring 40 procent högre än det hittills vanliga.

Då kostnaden för koppartråden utgjorde omkring 70 procent af hela

den för de ifrågavarande interurbana telefonledningarna beräknade

anläggningskostnaden, vore det uppenbart, att, för så vidt ej mot all

antaglighet priset å koppartråden snart åter skulle nedgå till det vanliga,

det icke läte sig göra att för det beviljade anslaget utföra alla

de telefonledningar, som telegrafstyrelsen i sin förberörda beräkningupptagit.

Särskildt syntes det styrelsen kunna med visshet antagas,

att omförmälda kostnadsförhöjning komme att träffa dem af ifrågavarande

telefonledningar, som skulle utföras under år 1900, enär koppar
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

115

tråden till dessa måste inköpas så tidigt, att något nämnvärdt prisfall

å denna vara dessförinnan svårligen kunde inträffa. Telegrafstyrelsen

ansåge sig derför böra taga hänsyn till dessa förändrade förhållanden

vid afgifvande af förslag till användande af 1900 års anslag till telefonledningar;

och då af detta anslag numera återstode såsom odisponeradt

endast ett belopp af 329,500 kronor, hade styrelsen till utförande under

innevarande år i förslaget upptagit allenast dem af ifrågavarande telefonlinier,

som enligt styrelsens åsigt vore för närvarande mest af behofvet

påkallade och för hvilkas upprättande de tillgängliga anslagsmedlen

under nu rådande prisförhållanden kunde anses tillräckliga.

Med godkännande af telegrafstyrelsens berörda förslag hade Kongl.

Maj:t genom bref den 22 december sistlidet år dels till utförande ytterligare

under åren 1900—1902 fastställ, telefonledningarna Nässjö—Vexiö

—Karlshamn, Norrköping—Örebro, Stockholm—Norberg, Oskarshamn

—Ystad, Halmstad—Vexiö, Sundsvall—Ragunda samt Östersund—Storlien,

dels ock bemyndigat telegrafstyrelsen att uppbära det å 1900 års

anslag till telefonledningar återstående beloppet, 329,500 kronor, att

användas till utförande och fullbordande af telefonanläggningarna Norrköping—Örebro,

Stockholm—Norberg, Halmstad—Vexiö, Stockholm—

Örebro, af linien Nässjö—Vexiö—Karlshamn delen Nässjö—Vexiö samt

af linien Oskarshamn—Ystad delen Kalmar—Karlskrona, älvensom, i

den mån berörda medel dertill lemnade tillgång, till påbörjande af

telefonanläggningarna Stockholm—Sundsvall, Östersund—Storlien och

Sundsvall—Ragunda.

I eu till "Kong!. Magt stöld skrifvelse af den 29 sistlidne november

hade telegrafstyrelsen anfört, hurusom, då det syntes osannolikt,

att något nämnvärdt prisfall å den lör de ifrågasatta telefonledningarna

erforderliga koppartråden skulle under kommande år ega rum, styrelsen

redan förutsåge, att, om ej större belopp, än som ursprungligen

beräknats, för de närmaste åren stäldes till styrelsens förfogande för

utförande af de ledningar, som vore af behofvet mest påkallade, eu

alltför känbar brist komme att uppstå på nödiga förbindelseledningar

för den hastigt växande telefontraliken. För att emellertid, oaktadt

den fullkomligt oförutsedda prisstegringen å koppartråden, kunna bedrifva

uppläggningen af de linier, som styrelsen med hänsyn till fordringar

på eu ordnad trafik funnit böra nödvändigt utföras under år

1901, hade styrelsen ansett, att det redan beviljade anslaget borde för

dessa ledningar hållas tillgängligt till så stor del, som svarad»* mot

den ökade anläggningskostnaden för samma ledningar. Telegrafstyrelsen

hade derför hemstält, att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Ang. användande

af

öfverskott å

anslag för

cn telegrafförbindelse.

[12-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för år 1901 anvisa 1,500,000 kronor af förenämnda af 1899 års Riksdagför

anläggning af telefonledningar beviljade anslag.

Departementschefen funne det visserligen vara önskvärd!, att de

telefonanläggningar, för hvilka Riksdagen år 1899 beviljat anslag,

måtte kunna så snart som möjligt bringas till utförande; men då å

andra sidan det syntes kunna ifrågasättas, huruvida skäl förefunnes

att under en tid af höga material- och arbetspris mer än som vore

oundgängligen behöflig! forcera telefonarbetena, och i allt fall äfven

för andra telefonanläggningar än de nu ifrågavarande ganska betydliga

belopp komme att af Riksdagen för år 1901 äskas, ansåge departementschefen,

att det anslagsbelopp, om hvars anvisande för sistnämnda år

telegrafstyrelsen nu gjort framställning, borde begränsas till 1,000,000

kronor.

Åberopande hvad sålunda anförts, tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anläggning af vissa telefonledningar

af förut beviljadt anslag å 2,994,000 kronor

på extra stat för år i.901 anvisa 1,000,000 kronor.

Användande af öfverskott å anslag för en telegrafförbindelse.

14:o) Kong! Maj:t, har föreslagit Riksdagsn att medgifva, att det

öfverskott af 5,357 kronor 64 öre, som uppstått å det af Riksdagen

på extra stat för år 1898 för anordnande af en telegrafförbindelse

mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär beviljade

anslag å 176,000 kronor, finge användas till bestridande af kostnaden

för berörda telegrafförbindelses utsträckande från Dalarö till

Stockholm.

Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af

statsrådsprotokollet följande.

Sedan 1897 års Riksdag för anordnande af en telegrafförbindelse

mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär å extra

stat för år 1898 anvisat ett anslag af 176,000 kronor samt Kongl.

Maj:t genom bref den 28 maj 1897 förklarat, att berörda anslag finge

för det afsedda ändamålet af telegrafstyrelsen disponeras, hade telegrafstyrelsen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 31 oktober 1899, jemte

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

117

meddelande att kostnaderna för anskaffande och nedläggning af den

för ifrågavarande telegrafförbindelse erforderliga kabeln samt för landledningarna

å Gotland och Ornön, sedan arbetena dermed afslutats,

visat sig uppgå till ett sammanlagdt belopp af 170,642 kronor 36 öre,

i följd hvaraf å anslaget återstode ett belopp af 5,357 kronor 64 öre,

vidare anfört, hurusom för befordrande af telegramkorrespondensen

mellan Gotland och fastlandet det visat sig vara nödvändigt, att från

kabelns landningsställe, Dalarö, framdraga en särskild ledning till Stockholm.

Den äldre telegrafledningen mellan dessa orter hade nemligen

varit allt för starkt upptagen af den lokala korrespondensen för att

lämpligen kunna derjemte upptaga den mycket lifliga telegraftrafiken

mellan Gotland och fastlandet, hvilken efter kabelns nedläggande ökats

med under vissa årstider ända till trettio procent. Dertill komme, att

olägenheterna af en mellanstations inrymmande å en hufvudledning,

sådan som den ifrågavarande, visat sig vara synnerligen känbara. Telegrafstyrelsen

hade derför å den gamla stolplinien mellan Dalarö och

Stockholm låtit upplägga en ny ledning i direkt anslutning till telegrafkabeln,

hvarför kostnaden utgjort 2,100 kronor. Stolplinien vore emellertid

icke af beskaffenhet att kunna utan väsentlig reparation någon

längre tid ytterligare uppbära jemväl denna telegrafledning; och skulle

kostnaden för erforderlig förstärkning och reparation å stolplinien, enligt

gjorda beräkningar, uppgå till omkring 4,000 kronor.

Då den nya ledningen utgjorde en del af den med kabelanläggningen

afsedda förbindelsen mellan Gotland och hufvudstaden, hade det

synts telegrafstyrelsen lämpligt, att till kostnaderna för uppläggning af

telegrafledningen mellan Dalarö och Stockholm samt den deraf betingade

ombyggnaden af stolplinien finge användas de å förberörda anslag

befintliga öfverskottsmedlen, 5,357 kronor 64 öre; och hade styrelsen

för den skull hemstält, att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning

i sådant afseende.

Utskottet, som emot livad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit icke

haft något att erinra, hemställer alltså,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende

föreslagit, må af Riksdagen bifallas.

15:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr

G. JJjörlin föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1001 anvisa ett

belopp af 218,750 kronor att ställas till kongl. telegrafstyrelsens för
-

Ang. väckt

förslag om

telefonledning

till Gotland.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsuiskoiiels Utlåtande N;o S.

fogande för anordnande af telefonförbindelse med en dubbelledning

mellan Gotland och fasta landet öfver Öland och Oskarshamn.

Motionären har i förevarande ämne anfört, hurusom i den plan,

rörande telefonväsendets utveckling, som framlagts vid 1889 års riksdag,

undantagits den nordligaste delen af Norrland samt Gotland, emedan

det ansetts, att telefonens utsträckning till berörda landsdelar

skulle blifva allt för kostsam. Blott två år derefter, eller år 1891. hade

emellertid Riksdagen på Kongl. Maj:ts framställning beviljat ett särskilt

anslag till telefonledningarnas utsträckning ända till Haparanda.

Gotland hade tills vidare blifvit lottlöst. Samma skäl, som i 1891 års

statsrådsprotokoll anförts till förmån för telefonledningarnas utsträckning

till de nordligaste delarue af Norrland, talade likväl för deras utsträckning

till Gotland. Äfven med sistnämnda provins vore kommunikationerna

besvärliga och otillräckliga, äfven der vore, åtminstone

tidtals, postgången sen och otillfredsställande; ett förhållande som, hvad

telefon- och telegrafledningars anläggning vidkomme, ju i högre grad

än annorstädes påkallade statens mellankomst. Visserligen kunde Gotlands

befolkning med tacksamhet erinra sig den förbättring härutinnan,

som för några år sedan vunnits genom Riksdagens anslag till en ny

telegrafkabel i stället för den utslitna jernkabel^ men att eu telegraflörbindelse

icke ersatte en telefonförbindelse visades bäst af telefonledningarnas

å fastlandet oerhörda utsträckning jemväl mellan orter,

som hade telegrafförbindelse sins emellan.

De tvenne skäl, som anförts mot anordnandet af eu telefonförbindelse

mellan Gotland och fasta landet, hade varit:

svårigheten att konstruera en passande kabel för så långa afstånd

som de, som varit ifrågasatta; samt den stora kostnaden för kabelns

tillverkning och nedläggning, en kostnad, som endast i högst ringa mån

kunnat beräknas varda förräntad genom nytillkomna abonnementsafgifter

å Gotland och fastlandet.

Hvad nu första skälet anginge, finge detsamma, efter hvad motionären

från sakkunnigt håll inhemta!, icke längre anses hållbart. Kabelfirman

Felten & Guilleaume i Muhlheim vid Rhen, samma firma, som

tillverkat den nya telegrafkabeln mellan Sassnitz och Trelleborg, och

till hvilkens härvarande ombud telegrafstyrelsen hänvisat motionären

i fråga om kostnadsberäkningarna, ansåge, att inga tekniska svårigheter

mötte mot tillverkning af en fullt användbar telefonledning med

dubbelledning för sträckan Gotland—Öland—Oskarshamn, hvilken sträcka

firman på flera skäl förordat framför sträckan Gotland—Sandön—Dalarö.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlånande N:o 9.

119

Den senare sträckan, som fordrade mer än dubbelt så lång kabelledning,

borde äfven af ekonomiska och strategiska skäl icke ifrågakomma.

Det andra skälet, eller den stora kostnaden, vore visserligen i

fråga om långa kablar i allmänhet befogadt, i synnerhet om man betraktade

frågan enbart ur affärssynpunkt. I fråga om anläggning af

en telefonförbindelse mellan Gotland och fasta landet vore emellertid

detta betraktelsesätt icke det rigtiga. Här tillkomme något mera.

Tryggandet af förbindelsen med en aflägsen landsdel, allra helst då

dennas läge i strategiskt hänseende vore af den betydelse som Gotlands,

innebure i och för sig ett så stort statsintresse, att anläggningen af eu

telefonförbindelse endast härigenom borde kunna anses uppväga en betydligt

högre kostnadssumma än den, som eljest i landet förekomme för

dylika förbindelser. Då det emellertid icke gerna kunde sättas i fråga,

att telegrafstyrelsen, som i första hand finge tillse, att de medel, som

den begärde för anläggningar af motsvarande art, vore så använda, att

rörelsen skall kunna bära sig, skulle inlåta sig på ett så pass dyrt

och litet lönande företag som en telefonlednings anordnande mellan

fasta landet och Gotland, hade motionären tänkt sig möjligheten, att

staten under nuvarande tider af rikliga öfverskott i statskassan skulle

kunna mellankomma med ett större bidrag, motsvarande kostnaden för

sjelfva kabeln och dess nedläggning, eu kostnad som, enligt af firman

Felten & Guilleaumes härvarande ombud gjord beräkning, skulle

belöpa sig till 178,750 kronor för sjelfva kabeln och 40,000 kronor

för nedläggningen. Kostnaden för rikstelefonförbindelsens anordnande

på ön, hvilken borde komma till stånd endast under den förutsättning,

att det enskilda telefonnät, som för närvarande funnes derstädes, på

de vilkor telegrafstyrelsen bestämde blefve till staten öfverlemnadt,

ansåge motionären kunna bestridas af de anslag, som funnes för telegrafstyrelsen

för dylika ändamål disponibla.

I betraktande af Gotlands isolerade läge och med hänsyn till de

svårigheter, som i synnerhet vintertiden ofta uppstå för upprätthållandet

af en regelbunden förbindelse mellan ön och fastlandet, har utskottet

ansett det ur såväl strategiska som öfriga synpunkter vara af

stor vigt, att, så vidt möjligt är, åtgärder vidtagas till denna förbindelses

underlättande; och otvifvelaktigt är, att lör sådant ändamål

anläggandet af eu telefonledning skulle vara af stor betydelse. Föreliggande

i detta syfte väckta motion anser sig utskottet dock icke

kunna förorda. Förslag af denna art torde nemligen icke böra af Riksdagen

upptagas till pröfning, förrän ärendena genom Kongl. Maj:ts

försorg vunnit den fullständiga utredning, som måste föregå Riksdagens

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

beslut i desamma. Beträffande den nu i detta ämne väckta motion

har utskottet särskild! velat erinra, att erforderliga upplysningar saknas

ej allenast om hvilken väg en telefonkabel mellan Gotland och

fastlandet bör, med fästadt afseende å såväl kostnaden derför som möjligheten

åt dess vidmagthållande, lämpligast sträckas, utan äfven om

huru stor anslutning från abonnenter å Gotland må vara att för sådan

telefonförbindelse påräkna.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Björlins ifrågavarande motion icke mä

af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket

Ang. förstärkning

afarbeta- .. .

krafterna vid tullverket 1

tullverket.

16:o)

Under åberopande af hvad här ofvan under anslagstiteln

punkt 3:o) blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna

för uppehållande på förordnande under är 1901 af de

utaf statsrådet och chefen för civildepartementet enligt

statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13

januari 1900 föreslagna nya tjenster vid tullverket,

i den mån samma tjensters inrättande blifvit af utskottet

tillstyrkt, på extra stat för år 1901 anvisa ett

belopp af 210,000 kronor.

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

till underhåll 17:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhåll och

och repara- reparationer af publika byggnader för år 1901 å extra stat bevilja ett

liuk ^PU'' an8^a£ a^ 50,000 kronor.

nadir. Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

[14,] Kongl. Maj:t på derom af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15

november 1898 gjord framställning i den till nästlidet års Riksdag aflåta

proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit

Riksdagen att höja det under riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda

reservationsanslag till byggnader och reparationer med 100,000 kronor,

eller från 200,000 kronor till 300,000 kronor.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Denna framställning hade af Riksdagen bifallits på det sätt, att

Riksdagen dels höjt förenämnda anslag med 50,000 kronor, eller från

200,000 kronor till 250,000 kronor, dels ock till underhåll och reparationer

af publika byggnader för år 1900 å extra stat anvisat ett belopp

af 50,000 kronor; och hade af Riksdagen såsom skäl för Riksdagens

beslut i hvad detsamma skilde sig från Kongl. Maj:ts framställning anförts,

att, då af öfverintendentsembetets utredning i ämnet syntes framgå,

att en del af den af embetet beräknade kostnaden för reparationsarbeten

kunde tillskrifvas den omständighet, att erforderliga arbeten

blifvit under närmast föregående tid i brist på tillgångar å anslaget

undanskjutna, Riksdagen förestälde sig, att, om medel till utförande af

hvad sålunda blifvit eftersatt blefve beviljade, anslagsbehofvet borde

derefter nedgå under den af Kongl. Maj:t såsom ordinarie anslag äskade

summa, samt att med afseende härå Riksdagen ansåge, att, derest ett

belopp af 50,000 kronor blefve till utförande af uppskjutna underbållsocb

reparationsarbeten å extra stat för år 1900 uppfördt, en. böjning

å det ordinarie anslaget till 250,000 kronor borde vara för ifrågavarande

ändamål till fyllest.

Beträffande det å extra stat för år .1900 anvisade anslaget hade

öfverintendentsembetet den 26 maj sistlidet år erhållit befallning att

afgifva förslag till användande af samma anslag i sammanhang med

afgifvande af generalförslag till användande af anslaget till byggnader

och reparationer för år 1900.

Med åberopande af de skäl, öfverintendentsembetet i sin ofvan

augifna skrifvelse den 15 november 1898 anfört till stöd för sin då

gjorda framställning om förböjning i det till embetets disposition stälda

ordinarie statsanslaget till reparationer och underhåll af statsverkets

under embetets inseende stälda egendomar, bvilka skäl allt fortfarande

syntes ega full giltighet, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den .14

november 1899, i betraktande deraf, att prisen å byggnadsmaterialier

och arbetsbiträden under det sist förflutna året ytterligare i väsentlig

mån stigit, samt med hänsyn dertill, att det icke syntes kunna antagas,

att de reparationsarbeten, som, enligt hvad Riksdagen förmält sig antaga,

blifvit till följd af bristande medeltillgång under de senaste åren

undanskjutna, kunde med anlitande af de utaf Riksdagen för innevarande

år beviljade medel bringas till utförande i den omfattning, att embetets

anslagsbehof redan för år 1901 skulle kunna nedgå till det numera af

Riksdagen bestämda ordinarie anslagsbeloppet, 250,000 kronor, hemstält,

att framställning måtte göras till Riksdagen om anvisande på

Eib. till Jiiksd. Prat. Blöt) 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till yttre restaurering

af

Örebro slott.

[15.]

extra stat äfven för år 1901 af ett anslag å 50,000 kronor till underhåll

och reparationer af publika byggnader.

För egen del har departementschefen anfört, att ehuru all anledning

syntes förefinnas för det antagandet, att det ordinarie byggnadsanslaget

äfven efter den höjning af detsamma, Riksdagen senast beviljat,

komme att blifva otillräckligt, ansåge han sig dock icke nu böra

upptaga frågan, om en ytterligare höjning af berörda anslag; men, då

särskildt för vinnande af det syftemål, som af Riksdagen afsetts med

beviljande på extra stat för år 1900 af ett anslag af 50,000 kronor,

eller verkställande af sådana arbeten, som till följd afbristande tillgång

under de senaste åren måst undanskjutas, ökade anslagsmedel erfordrades

äfven för år 1901, tillstyrkte han, att Kongl. Maj:t måtte aflåta proposition

till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till underhåll och reparationer

af publika byggnader å extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 50,000 kronor.

Yttre restaurering af Örebro slott.

18:o) Sedan 1896 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.

Maj:t gjord framställning beviljat för yttre restaurering af Örebro slott

enligt uppgjorda ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå

under tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda

ändamål på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke

finge ega rum, förrän styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes

att tillgå för arbetets tullbordande, samt af detta anslag för hvartdera

af åren 1897, 1898, 1899 och 1900 af Riksdagen anvisats en tiondedel

eller 4,400 kronor, dock att tör hvartdera året högre belopp af statsmedel

icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under

samma år influtna medel, har Kong]. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att

af det beviljade anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på extra

stat. för år .1901 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor

anvisa ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre

belopp af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde

under samma år influtna medel.

I sammanhang med denna Kongl. Majrts framställning har utskottet

till behandling förehaft eu af herr A. G. Svedelius inom Första Kam
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

123

maren väckt motion (n:o 1), deri yrkats, att Riksdagen måtte medgifva,

att hela återstoden af det utaf 1896 års Riksdag beviljade anslag af

44,000 kronor för yttre restaurering af Örebro slott finge på eu gång

utbetalas, så snart detta arbete blifvit enligt af Kongl. Maj:t faststäld

plan fullständigt utfördt, afsynadt och godkändt, dock. icke förr än

efter ingången af år 1901.

Motionären bar anfört, hurusom genom 1896 års Riksdags ofvanberörda

beslut att anvisa ett belopp af 44,000 kronor till yttre restaurering

af Örebro slott möjliggjorts realiseringen af den sedan länge närda

tanken att återförsätta detta urgamla slott i ett skick, mera värdigt eu

af Sveriges minnesrikaste borgar. Så stort och lifligt både äfven det

intresse varit, som allmänt visades för den fosterländska saken, och så

betydande de uppoffringar, som gjorts för anskaffande af de erforderliga

medlen utöfver det beviljade statsanslaget, att restaureringsarbetet

kunnat med den fart bedrifvas och fortgå, att det hela med temlig

visshet kunde beräknas vara fullbordadt före innevarande års utgång.

Ofvannämnda riksdagsbeslut innefattade, att detta anslag skulle

utgå under tio år med 4,400 kronor årligen från och med år 1897,

dock under vilkor, bland annat, dels att enahanda belopp blefve på

enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge ega

rum förr, än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå

för arbetets fullbordande. Kostnaden för det hela — utom för det

mycket bristfälliga takets nödvändiga iordningställande, hvartill statsmedel

särskildt anvisats — hade då beräknats till 88,000 kronor, men

redan vid arbetets påbörjaude hade den åsigt mer och mer gjort sig

gällande, att ett något ändradt utseende borde förlänas åt slottstornen,

och i synnerhet att det ena af dessa borde afsevärdt förhöjas mot hvad

i de först uppgjorda ritningarne afsetts. Att de härtill ytterligare

erforderliga penningmedlen måste anskaffas på enskild väg utan ifrågasättande

af ökadt statsanslag, hade antagits för gifvet, och offervilligheten

hade äfven varit så stor, att inom kort de härför nödiga medlen

tecknats, hvarefter Kongl. Maj:ts tillstånd till de önskade ändringarne

erhållits. De medel, som sålunda hittills på enskild väg tecknats för

nämnda restaureringsarbete, uppginge till ett belopp af 63,252 kronor

65 öre. Härtill komme räntemedel omkring 2,700 kronor, hvadan hela

det på enskild väg anskaffade bidraget uppginge till helt nära 66,000

kronor. Af detta belopp hade hittills influtit 50,922 kronor, och hela

återstoden — med undantag af 1,000 kronor årsbidrag af Örebro läns

landsting, förfallande till betalning år 1901 — skulle under innevarande

år inbetalas.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ehuru visserligen sålunda befintliga och påräkneliga medel —

inbegripet statsanslaget — i enlighet med upprättadt entreprenadkontrakt

eller eljest träffade, bindande aftal lemnade tillgång till gäldande

af de ifrågavarande restaureringskostnaderna enligt faststäld plan, så

vore dock synnerligen önskvärdt, att i så måtto ett nytt medgifvande

af Riksdagen gjordes, att hela det belopp, som af statsanslaget komme

att återstå oanvisadt, när hela arbetet vore fullbordadt och slutafsynadt,

då på en gång finge lyftas.

Förhållandet vore nemligen, att en särskild förening, kallande sig

»Föreningen för Örebro slotts restaurering», bildats för målets vinnande,

och denna förenings styrelse både deltagit såväl i öfverläggningarne

angående sjelfva restaureringsplanen som i unaerhandlingarne med

arkitekt och byggmästare, den handhade uppbörden af de tecknade

medlen och deras förvaltning samt tillhandahölle dem i mån af behof

åt Konungens befallningshafvande. Denna styrelse stode härigenom i

ett visst ansvar såväl å ena sidan mot statsmyndigheterna i fråga om

penningmedlen som å den andra mot byggmästaren och hans skäliga

anspråk i förhållande till af honom utfördt arbete, och ville motionären

i sammanhang härmed nämna, att på samma gång genom enskilda

uppoffringar, vida större, än Riksdagen ifrågasatt, denna, staten tillhöriga,

ärevördiga byggnad långt tidigare, än man först vågat hoppas,

försatts i ett skick, hvad det yttre beträffade värdigt sina stora, för

hela fosterlandet kära, äldre och nyare minnen, dervid äfven i följd af

det synnerligen bristfälliga, först under arbetets fortgång skönjbara

skick, hvaruti vissa partier af slottsmurarne befunnits, ett vida kostsammare

arbete blifvit utfördt, än som först beräknats, och hvilket

eljest förr eller senare måst företagas, såvida betänkliga ras icke skulle

hafva inträffat. Entreprenören hade i det utförda arbetet nedlagt stort,

pietetfullt intresse derför och utan tvekan underkastat sig större kostnad,

än som varit förutsedd, för att kunna lemna ifrån sig ett i allo fullgodt

verk. Under nu anförda förhållanden vore det uppenbart, att det för

den nyssnämnda föreningen vore högeligen önskvärdt att snarast möjligt

efter arbetets fullbordan och godkännande kunna, med känsla af i allo

uppfylda förpligtelser, alldeles få frigöra sig från vidare befattning med

detsamma, på samma gång som det enligt motionärens förmenande

för statsverket betydde föga, om hela det återstående statsanslaget på

en gång utbetalades med 26,400 kronor strax efter arbetets fullbordan

i stället för årliga utbetalningar af 4,400 kronor ända till och med

år 1906.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Emot Kongl. Maj:ts förslag att af förut beviljadt anslag å 44,000

kronor för yttre restaurering af Örebro slott nu måtte för är 1901 å

extra stat anvisas 4,400 kronor har utskottet icke haft något att erinra.

Hvad vidare beträffar motionärens förslag om att hela återstående

beloppet af det för nämnda ändamål beviljade anslag måtte anvisas att

utgå under år 1901, har utskottet, som velat uttala sitt erkännande af

den stora offervillighet, som, enligt hvad i motionen meddelas och

utskottet af tillgängliga handlingar utrönt, från enskilde ådagalagts

för ifrågavarande statsegendoms restaurering och hvarigenom restaureringsarbetet

kunnat mera fullständigt, än som ursprungligen afsetts,

utföras, ansett sig böra biträda detta förslag; och får alltså utskottet,

som velat erinra om, att de pa enskild väg till förenämnda arbete anskaffade

medel uppgå till nära 66,000 kronor och att deraf redan influtit

ett belopp, som öfverstiger hela det för anslagets utgående förutsatta

bidraget från enskilde, hemställa,

att Riksdagen må af det till yttre restaurering

af Örebro slott beviljade anslaget 44,000 kronor å

extra stat för år 1901 anvisa:

dels 4,400 kronor att utgå under i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari 1900

angifvet, vilkor; och

dels återstående beloppet 22,000 kronor att utbetalas,

så snart detta arbete blifvit enligt af Kongl.

Maj:t faststäld plan utfördt, afsynadt och godkändt.

Uppförande af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppförande

af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar, på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 89,000 kronor.

Departementschefen har uti förevarande ärende till ofvannämnda

statsrådsprotokoll meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Kalmar län uti skrifvelse till Kongl. Maj: t den 21 november 1898

anfört, hurusom länsstyrelsens samtliga embetslokaler ända till början

af 1850-talet varit inrymda på Hedra bottnen af länsresidensbyggnaden.

Då emellertid dessa lokaler ej allenast vore till utrymmet otillräckliga,

utan äfven lede af andra olägenheter, hade residenset blifvit tillbygdt

åt norra sidan för att bereda bättre lokaler åt embetsverkets olika

Ang. anslag

till uppförande

af ny flygelbyggnad

vid

länsresidenset,

i Kalmar.

[16-]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

afdelningar. I denna tillbyggnad, som utsträckts så långt tomten åt

denna sida medgifvit, hade inrymts landskontoret i fyra rum å nedra

bottnen och landskansliet i fyra rum å öfra våningen, hvaremot åt

landtränteriet, landtmät-erikontoret och landskontorets arkiv rum anvisats

i de gamla, genom förändringen ledigblifna embetsrummen. Det tomtområde,

som sålunda användts för tillbyggnaden, vore dock allt för

obetydligt för att medgifva uppförandet af eu för ändamålet fullt tillräcklig

byggnad, i följd hvaraf de inom densamma vunna kansli- och

kontorslokalerna, ehuru rymligare och bättre än de förutvarande, kommit

att redan från början sakna det utrymme och den inredning, som

varit att önska. Då sedan den tiden embetsgöromålen högst ansenligt

tilltagit i mängd och omfattning samt deraf föranledts betydlig ökning

af landskansliets och landskontorets arbetspersonal, hade helt naturligt

berörda brister gjort sig mer och mer känbara.

Förutom de åt vaktmästarne anvisade båda förrummen erbjöde

sig åt hvardera åt länsstyrelsens båda afdelningar ett större och två

mindre rum. Af dessa förfogade landssekreteraren och landskamreraren

öfver hvar sitt mindre rum; i ett af de större rummen, hvilket tillika

användes såsom sessionsrum, hade länsnotarien och extra länsnotarien

sina arbetsplatser och i det andra utförde två landskoutorister och tre

eller stundom fyra extra landskontorister sitt arbete. Af de återstående

mindre rummen vore det ena anvisadt åt länsbokhållaren och en denne

biträdande extra landskontorist samt det andra — i hvilket allmänheten

jemväl hade att inlemna och uttaga handlingar och expeditioner

åt två landskanslister jemte tre eller tidtals ändå till fem extra

landskanslister. Ehuru utrymmet för tjenstemännen sålunda vore under

vanliga förhållanden ytterst knappt och olägenhet deraf, att länsnotarierna

blefve störda i sitt arbete, så ofta någon i tjensteärende besökte landshöfdingen,

dagligen vore för handen, blefve förhållandena ännu betänkligare,

då de större rummen vexelvis måste, ibland för flera dagar,

utrymmas vid tillfällen, då inskrifningsrevisioner, pröfningsnämnd eller

andra allmänna sammanträden inför landshöfdingen förekomme.

Då nu behofvet af ett uteslutande till sessionssal lämpligt rum

väl finge anses oafvisligt, och då härtill komme, dels att de till landtmäterikontor

anvisade forna två kanslirummen börjat visa sig för ändamålet

otillräckliga, dels att efter en år 1881 vidtagen förändring för

att bereda portvaktsbostad jemte ingång från gatan till embetslokalerna

icke blott landtränteriet fått nöja sig med ett till sitt läge afskildt och

obeqvämt rum, innehållande endast omkring 17 qvadratmeters golfyta,

utan ock landskontoret kommit i saknad af arkivrum inom residenset

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

127

och derefter måst förvara sina arkivhandlingar å Kalmar slott, dels ock

att den till arkivrum för landskansliet använda vinden öfver landskansliets

rum vore för ändamålet i hög grad olämplig och jemväl

till utrymmet otillräcklig, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett

det vara synnerligen angeläget att bringa under Kongl. Maj:ts öfvervägande

fråga om afhjelpande af för handen varande olägenheter medelst

utvidgande af länsstyrelsens embetslokaler, en uppfattning, som jemväl

uttalats af Riksdagens justitieombudsman på sätt propositionen bifogadt

bestyrkt transsumt af det under hans år 1890 företagna embetsresa

förda diarium utvisade.

För beredande af denna fråga hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som förvissat sig, att område för vidare utsträckning af

residensbyggnaden åt norra sidan ej stode att vinna till lägre pris än

minst 40,000 kronor, hvadan all tanke på sådan åtgärd synts höra

falla, trädt i förbindelse med öfverintendentsembetet för erhållande af

förslag till byggnad å residensets eget tomtområde. I samråd med

bemälda embetsverk hade ock, efter föregående mätningar och. undersökningar,

genom sakkunnig person i Kalmar uppgjorts plan till uppförande

af ny byggnad — afsedd att inrymma, jemte sessionssal, lokaler

för landskansli, landskontor och landtränteri — i fortsättning af residensets

vestra gafvel samt till inredande af arkiv ej mindre för landskontoret

å bottenvåningen i angränsande del af residenset än äfven

för landskansliet i nuvarande kuskbyggnaden, med beräkning, att landtmäterikontoret

förflyttades till landskontorets nuvarande lägenheter samt

att, i ersättning för de af landshöfdingen nu disponerade ekonomibyggnader,

hvilka måste för planens genomförande bortrifvas eller eljest

honom frångå, qvarstående stallbyggnaden påbyggdes och att de rum inom

residenset, som efter förflyttningen af embetsverket, blefve lediga, tilldelades

boställshafvaren, genom hvilken senare anordning också möjliggjordes

en af erfarenheten högeligen påkallad utvidgning af åtskilliga

lokaler inom boställsvåningen.

Sedan omförmälda å ritningar och beskrifningar affattade plan

delgifvits öfverintendentsembetet, hade inom detta embetsverk uppgjorts

nytt förslag i närmaste anslutning till nyssberörda plan, hvilket förslag

efter förnyad skriftvexling och af öfverintendentsembetet vidtagna

smärre jemkningar nu förelåge i fyra med »november 98» betecknade

bifogade eskisser i fullständigt skick och enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förmenande innefattade en fullt tillfredsställande lösning af

frågan.

Enligt de uppgjorda och af öfverintendentsembetet för dess del

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utan anmärkning lemnade kostnadsförslagen beräknades kostnaden för

den erforderliga, uteslutande för embetsverkets behof afsedda nya tillbyggnaden

till 85,000 kronor, hvartill ansåges böra läggas såsom arkitektsarfvode

4,000 kronor, samt kostnaden för öfrigt byggnadsarbete

och förändringar till 28,150 kronor, hvilken senare kostnad öfveriötendentsembetet

ansett böra i mån af tillgång bestridas af det till embetets

förfogande stälda anslag till byggnader och reparationer.

Med anledning af hvad sålunda blifvit aniördt, hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande hemstält, att Kongl. Maj:t måtte ej mindre gilla

ifrågavarande förslag såväl till nybyggnad som till ombyggnad och

förändring af länsresidenset i Kalmar än äfven af Riksdagen äska ett

anslag af 89,000 kronor till bestridande af kostnaden för uppförande

af den nya flygelbyggnaden för länsstyrelsens embetslokaler.

I infordradt utlåtande af den 20 december 1898 hade öfverintendentsembetet,

med vitsordande af det särdeles trängande behofvet

af utvidgning och förbättring af länsstyrelsens i Kalmar län embetslokaler,

tillstyrkt aflåtande till Riksdagen al proposition om anvisande

af det för den nya flygelbyggnadens uppförande i enlighet med de i

ärendet företedda, med »november 98» betecknade eskisser erforderliga

och af embetet utan anmärkning lemnade belopp, 89,000 kronor.

Då behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsen i Kalmar län

syntes genom hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande och öfverintendentsembetet

anfört vara till fullo ådagalagdt samt icke något vore

att erinra mot de uppgjorda ritningarna och kostnadsförslaget, tillstyrkte

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva ofvan

omförmälda framställning.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

haft annat att erinra, än att, då i den till 89,000 kronor beräknade

kostnaden för ifrågavarande byggnadsarbete, enligt hvad i statsrådsprotollet

upplyses, ingått 4,000 kronor såsom arkitektsarfvode, men

jemlikt den för öfverintendentsembetet gällande instruktion af den

14 november 1879 det åligger detta embete att, då sådant af Kongl.

Maj:t anbefalles, uppgöra ritningar och kostnadsförslag till byggnadsarbeten

för kronans räkning, detta arfvode synes kunna iubesparas och

anslaget sålunda nedsättas till 85,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att till uppförande af ny flygel
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

129

byggnad vid länsresidenset i Kalmar på extra stat

för är 1901 beviljas ett belopp af 85,000 kronor.

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt

amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning på extra

stat för år 1901 bevilja ett anslag af 10,100 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom i den för domänstyrelsen

den 10 november 1882 faststälda stat vore uppfördt ett belopp af

22,300 kronor till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners

granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader.

Enligt den utredning, som legat till grund för Kongl. Maj:ts

den 23 december 1881 till Riksdagen aflåtna proposition angående

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för

dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse, vore

dessa medel afsedda att användas på följande sätt:

för jordbruks af delning en :

2 amanuenser å 1,500 kronor hvardera ...............

1 byggnadsbiträde.......................................................

2 extra biträden å 800 kronor...............................

Flitpenningar...........................................................

Renskrifning, annons- och tryckningskostnader

.. 3,000: —

. 2,000: —

. 1,600: —

500: —

. 2,800: —

JO

o

o

o

T

för skogsaf delningen:

2 amanuenser å 1,500 kronor .................................

1 d:o ..............................................................

Renskrifning, annons- och tryckningskostnader .

.. 3,000: —

.. 1,200: —

. 4,500: —

8,700: —

samt dessutom,:

Vikariat och extra biträden......................................

1 amanuens åt registratorn ........................................

För slutsummans jemnande .....................................

2,150: —

. 1,500: —

50: —

3,700: —

Summa kronor 22,300: —

Bik. till Riksd. Vrot. 1!)00. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 17

Ang. anslag

till arfvoden åt

amanuenser

och extra biträden

ä domänstyrelsens

skogsaf''delning.

[17.]

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som funnes bilagdt Kongl.

Maj:ts nyssberörda proposition till Riksdagen, hade dåvarande chefen

för finansdepartementet yttrat, att i det utlåtande, skogsstyrelsen afgifvit

öfver vederbörande komiterades förslag om domänstyrelsens organisation,

anmärkts och, såsom det syntes honom, icke utan berättigande,

att då de tekniskt bildade extra biträden, hvilka för skogshushållningsplaners

granskning m. m. kunde å skogsafdelningen blifva anstälde,

endast undantagsvis kunde genom tjenstgöring samtidigt i annat embetsverk

eller eljest förskaffa sig tillskott i sina inkomster, de arfvoden,

komiterade beräknat för dylika biträden med 1,500 eller 1,200 kronor

för år, vore något för låga, men att, då emellertid det för extra biträden

å jordbruksafdelningen beräknade belopp syntes väl rymligt tilltaget

och följaktligen vid fördelningen af det anslag, som för extra biträden

stiildes till styrelsens disposition någon jemkning borde kunna ske till

skogsafdelningens förmån, en tillökning i nämnda anslag icke finge

anses af den omförmälda anmärkningen påkallad.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 oktober nästlidet år hade nu

domänstyrelsen anfört, att en sådan jemkning, som af departementschefen

antydts, ganska snart visat sig behöflig. Det hade sålunda

befunnits oundgängligt ej blott att öka det till 1,200 kronor beräknade

amanuensarfvodet till 1,500 kronor, utan äfven att, till följd af ökade

göromål, från medlet af år 1886 å skogsafdelningen anställa ytterligare

en amanuens mot sistnämnda arfvode. Den härigenom orsakade ökningen

i utgifter för amanuenser på skogsafdelningen hade endast i

högst ringa mån kunnat täckas af sådana medel, som urspnmgligen

beräknats för jordbruksafdelningen, enär denna afdelning sjelf vore i

behof af dessa medel. Följden häraf hade blifvit, att domänstyrelsen

haft att kämpa med ganska stora ekonomiska svårigheter, hvarunder

särskildt för vissa tider antagna tillfälliga tjenstebiträden fått lida, och

hade styrelsen, oaktadt den yttersta sparsamhet iakttagits, åtskilliga

gånger sett sig nödsakad att hos Kongl. Maj:t göra framställning om

extra tillskott. I sistnämnda afseende hade domänstyrelsen erinrat om,

bland andra, det bidrag, som årligen allt sedan 1891 och senast genom

kongl. bref den 23 januari 1899 anvisats för anställande under viss

tid af året hos styrelsen af en extra revisor med enahanda åligganden

och befogenhet som den ordinarie revisorn.

Redan den omständigheten, att kronoparkernas ytvidd ökats från

2,324,675 hektar år 1882, då staten för domänstyrelsen faststäldes, till

omkring 4,733,000 hektar vid tiden för aflåtandet af styrelsens förevarande

framställning, gjorde en betydlig stegring i arbetet å styrel
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

131

sena skogsafdelning påtaglig, helst, som en ej ringa del af denna arealökning

bestode af till kronan inköpta hemman och stora egendomar,

hvilkas skötsel stälde synnerligen betydande kraf äfven på den centrala

administrationen. Domänstyrelsen funne sig härvid äfven böra

erinra om den allt större intensitet, hvarmed statens skogar under nuvarande

förhållanden kunde och borde skötas, som bevis hvarpå anfördes

det förhållande, att utgifterna för skogsodling, afdikning och skogsvård

år 1898 varit mer än fem gånger så stora som år 1882.

Till denna stegring i arbetsmängden och deraf följande behof af

ökade arbetskrafter hade äfven kommit arbetets fördyrande. Under de

senare åren, då enskilde skogsegare mer än förut eftersträfvat att vid

sig fästa forstligt utbildade män, hade de extra skogstjenstemännen

kunnat i landsorten förskaffa sig ganska göda inkomster. Detta i förening

med de ökade lefnadskostnaderna i liufvudstaden hade haft till

följd, att svårighet uppstått för domänstyrelsen att för sådana arbeten

inom styrelsen, hvartill fordrades forstlig sakkunskap, förvärfva kompetenta

personers biträde mot samma arfvoden som förut.

Efter noggrann beräkning af det extra biträde och de arfvodesbelopp,

som vore behöfliga för att domänstyrelsen skulle kunna nöjaktigt

och utan tillbakasättande af en del för administrationen vigtiga

arbeten fullgöra sina funktioner under nuvarande förhållanden, hade

styrelsen funnit, att för extra biträde å skogsafdelningen skulle erfordras:

till arfvoden åt 6 amanuenser, 2,000 kronor för hvarje, kronor 12,000: —

„ arfvode åt 1 extra revisor under tre månader af året „ 750: —

„ vikariatsersättningar och extra biträden...........„__ 2,800: —

tillsammans kronor 15,550: —

För nu ifrågavarande ändamål utginge af de i gällande stat upptagna

medel:

till arfvoden åt 2 amanuenser, 1,500 kronor åt hvardera, kronor 3,000: —

„ arfvode åt 1 amanuens.................................................. ,, 1,200:

„ vikariatsersättningar och extra biträden det för

sådant ändamål för domänstyrelsen i dess helhet

uppförda belopp, 2,150 kronor, efter afdrag af 900

kronor för vikariat inom jordbruksafdelningen ,,

eller tillsammans kronor 5,450: —

Då öfriga till anslagstiteln hörande medel vore fullt behöfliga för

dermed afsedda ändamål, erfordrades sålunda ett fyllnadsbelopp af 10,100

1,250: —

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kronor, för att behofvet af extra biträde inom styrelsens skogsafdelninoskulle

blifva nöjaktigt tillgodosedt.

. På grund af livad sålunda anförts, hade domänstyrelsen, som ansett

sig icke för närvarande böra föreslå förhöjning i det bestämda

anslaget för styrelsen, hemstält om beviljande af ett extra anslag för

år 1901 af 10,100 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra biträden

å domänstyrelsens skogsafdelning.

Att den betydande utveckling, statens skogsväsen vunnit sedan

år 1882, då staten för domänstyrelsen faststäldes, gjort behofvet af

ökadt arbetsbiträde känbart icke blott vid lokalförvaltningen, utan

äfven å den afdelning af domänstyrelsen, som hade att handlägga

ärenden rörande statsskogarne och deras förvaltning, vore enligt departementschefens

förmenande naturligt och måste anses såsom en gifven

följd af berörda utveckling. För att tillgodose detta behof och derigenom

varda satt i tillfälle att på ett nöjaktigt sätt uppehålla göromålen

på skogsafdelningen hade domänstyrelsen begärt ett extra anslag

för år 1901; och då de beräkningar, som af styrelsen lagts till grund

för anslagsbeloppets bestämmande, icke syntes departementschefen gifva

anledning till någon erinran, vare sig i fråga om antalet amanuenser

och de för dem afsedda arfvoden eller i öfrigt, hemstälde han, att

Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvannämnda

innehåll.

Utskottet har visserligen funnit, att ökningen i arbetet inom

domänstyrelsens skogsafdelning bör föranleda en höjning i anslaget till

amanuenser och extra biträden inom denna afdelning. Den föreslagna

ökningen af amanuensernas antal från tre till sex synes emellertid

utskottet väl hög. Det ifrågasatta amanuensarfvodet är upptaget till

2,000 kronor eller 500 kronor högre än det förhöjda arfvode, som

utskottet enligt Kongl. Maj:ts förslag här ofvan under punkt ll:o) förordat

att utgå till amanuenser i kammarrätten, och detta högre amanuensarfvode

finner utskottet väl betingadt af den omständighet, att amanuenserna

i domänstyrelsens skogsafdelning, för hvilkas kompetens ,

erfordras forstlig sakkunskap, ej kunna beräkna att genom tjenstgöring

äfven inom annat embetsverk i liufvudstaden, lörvärfva ytterligare

bidrag till bestridande af lefnadsköstnaderna; men häraf följer äfven,

att. amanuenserna å skogsafdelningen kunna egna mera tid åt arbetet

derinom. Med . hänsyn härtill har utskottet ansett, att arfvodena för

amanuenserna inom domäustyrelsens skogsafdelning kunna inskränkas

till fyra och anslaget följaktligen böra minskas med 4,000 kronor.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS!:o 8.

133

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas att till arfvoden åt amanuenser

och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning

på extra stat för år 1901 beviljas ett anslag af 6,100

kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1901 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader

vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen under erinran,

hurusom till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat

vore såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter

och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis,

40,527 kronor, anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål

fortfarande vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse

den 13 oktober 1899 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning

eller nedsättning i beloppen, och derför, lika med domänstyreisen, hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte för år 1901 å extra stat äska samma

belopp, som vore beviljade för år 1900, dock att, för erhållande af

jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget

till resekostnader vid domänförvaltningen måtte ökas med 58 kronor

och således upptagas till 40,585 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901

bevilja

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,585 kronor..

Ang. anslag

till den lokala

förvaltningen

af statens

jordbruksdomäner.

[18,19]

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs län.

Ang. antlag 22:o) Kongl. Magt liar föreslagit Riksdagen att för bestridande

lningark''ä af kostnaden för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

kronanstkogar och i Kopparbergs län på extra stat för år 1901 anvisa ett anslag af

iLLrZen 150,000 kronor.

och % Koppar- Departementschefen har beträffande ifrågavarande framställning

beT\20*1" erinrat, hurusom, sedan Riksdagen för hvardera af åren 1898 och 1899

1 0 anvisat ett extra anslag å 65,000 kronor till bestridande af kostnader

för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län,

för samma ändamål för år 1900 beviljats ett extra anslag å 150,000

kronor.

Under erinran att, på framställning af domänstyrelsen, Kongl.

Maj:t genom bref den 7 juli 1899 aubefalt statskontoret att mot ersättning

af sistberörda anslag, då det blefve tillgängligt, af under händer

varande medel för ifrågavarande ändamål till domänstyrelsen på dess

reqvisition förskottsvis utanordna ett belopp af 40,000 kronor, hade

domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 oktober nästlidet

år anfört, att under de senaste åren upprättats planer och kostnadsförslag

för omfattande afdikningar å sankmarker inom de i omförmälda

båda län belägna kronoparker, men att för arbetenas utförande till

rimliga kostnader uppstått svårigheter, föranledda af de i dessa län

för närvarande ovanligt högt uppdrifna arbetsprisen. Ehuru kostnadsberäkningarna

väsentligt höjts, hade ej på långt när alla arbeten kunnat

till utförande borttingas. Under sådana förhållanden vore ett ekonomiskt

genomförande af torrläggningar i stor skala i dessa län icke möjligt,

utan måste härför en tidsperiod med lägre arbetspris och bättre tillgång

på arbetskrafter afvaktas. Men om dikningsarbetena icke forcerades

eller koncentrerades endast inom de ifrågavarande två länen, utan

utsträcktes jemväl till det öfriga Norrland äfvensom till Dalarne, så att

arbetena kunde inom samtliga de norrländska länen samt Kopparbergs

län drifvas i mån af tillgång på arbetskrafter och der så visade sig

lämpligast, skulle resultatet blifva i ekonomiskt afseende gynsammare.

På grund häraf hade domänstyrelsen hemstält, att till afdikningar å

kronans i Norrland och Dalarne belägna skogar måtte för nästkommande

är anvisas ett extra anslag af 150,000 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit i detta ämne anfördt,

får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8

att Riksdagen må till afdikningar å kronans skogar

i de norrländska länen samt i Kopparbergs län på

extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 150,000

kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af

kostnader för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs lan af fioUiedcr i

anvisa ett extra anslag för år 1901 å 100,000 kronor äfvensom med- *"*£££

gifva, att de afgifter, som lades å flottuingen, måtte för enahanda btrgt tän

ändamål disponeras. .

Beträffande detta ärende har departementschefen erinrat, att Riksdagen

för hvardera af åren 1899 och 1900 till detta ändamål anvisat

ett extra anslag af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter,

som lades å flottningen, finge disponeras för enahanda ändamål.

I skrifvelse den 25 oktober nästiidet år hade do män styrelsen anfört,

att den inverkan, som de för reglering af flottleder hittills vidtagna

åtgärder utöfvat på virkesafsättningen från kronans skogar, vant

så fördelaktig, att styrelsen funne sig föranlåten hemställa, att för

dessa åtgärders fortsättande jemväl för år 1901 måtte beredas ett extra

anslag å 100,000 kronor.

Under åberopande af hvad domänstyrelsen sålunda hemstalt, tillstyrkte

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering af

flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa

ett extra anslag för år 1901 å 100,000 kronor, samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å

flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål

disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

24:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens Ang. anslag

befrämjande för år 1901 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att odlingens

J befrämjande.

122.]

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

stallas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas

landsting eller hushållningssällskap, som understödde enskilde skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris

eder beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock

med vilkor att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre

belopp, an hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans eller

ettdera af dem lör ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp än

4louo kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets utgang

redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande

afgafves till Kongl. Majrts befallningshafvande i länet

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i fråga om förevarande

framställning anfört, hurusom af Riksdagen för hvart och ett

“ 1897 1900 för detta ändamål anvisats ett extra anslag af

50,000 kronor. ö

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 december 1895 hade domänstyre,

sen vackt fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor, äfvensom

om ändring i vissa afseenden i de förut stadgade vilkoren för

erhållande af bidrag från samma anslag. Denna domänstyrelsens

framställning, hvilken i åtskilliga afseenden egde nära sammanhang

med vissa af styrelsen i skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder

till den enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna

besiammelser, hade jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning

oeraf afgifna utlåtanden och yttranden öfverlemnats till den

af. Kongl Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta komité för uiredande af

tragan, hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en

Tillfredsställande vård af de enskilda skogarna. Enär frågan om förevarande

anslags förhöjning utöfver dess nuvarande belopp ansetts böra

a goråsi i sammanhang med den slutliga pröfningen af de frågor, som

1ÖQQ° « °lma ^M k,omité öfverlemnats, hade Kongl. Maj:t i de till 1898 och

l»yy arens Riksdagar aflåtna propositioner angående statsverkets tillstånd

och _ behof, vid hvilka propositioners aflåtande sagda komité ej

ännu fullgjort sitt uppdrag, ej funnit skäl att ifrågasätta någon ändring

i anslagets belopp eller i de af Riksdagen för anslagets utgående senast

faststalda vilkor.

Nyssnämnda komité hade visserligen den 9 september nästlidet

ar afgifvit betänkande och förslag beträffande de till komiténs handläggning

ofverlemnade frågor, men hade dessa förslag, öfver hvilka

utlåtanden från åtskilliga myndigheter infordrats, ännu icke hunnit slutbehandlas

Vid sådant förhållande ansåge departementschefen sig icke

heller nu hora ifrågasätta någon ändring i skogsodlingsanslagets belopp

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

eller i vilkoren för erhållande af bidrag från detsamma, och hemstälde

derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af

ofvannämnda innehåll.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande

för år 1901 bevilja ett extra anslag af 50,000

kronor, att ställas till''Kongl. Maj:ts förfogande för

att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till

billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag

icke må till något län utgå med högre belopp, än

hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller

till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse

öfver anvisade statsbidrags användning af

vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark.

25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för inköp af

skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark för år 1901 på extra

stat anvisa ett belopp af 1,500,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

Riksdagen i skrifvelse angående regleringen af utgifterna under sjunde

hufvudtiteln den 14 maj 1899 anmält, att Riksdagen _ med anledning af

eu inom Riksdagen väckt motion medgifvit, att till inköp af skogbärande

eller till skogsodling tjenlig mark finge af nämnda års skogsmedel

användas ett belopp af 1,500,000 kronor; och hade Riksdagen

dervid anfört, bland annat, att, såsom motionären antydt, det ej gåfves

säkrare medel till skogars räddning undan förödelse, än att de förvärfvades

af staten, samt att, då den tillgång för ifrågavarande ändamåls

tillgodoseende, som enligt Riksdagens förut fattade beslut förefunnes

genom försäljning af mindre kronoegendomar, snart kunde blifva

Bih. till lliksd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 18

Ang. anslag

till inköp af

skogbärande

eller till skogsodling

tjenlig

mark.

[23.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

uttömd, medel syntes från annat håll böra beredas, på det att tillfällen

till för statsverket fördelaktiga skogsinköp icke måtte i brist på tillgångar

försummas.

Äfven skogskomitén hade i sitt förut af departementschefen omförmälda

den 9 september 1899 afgifna betänkande vidrört denna fråga;

och hade komitén såsom sin åsigt uttalat, att fortsatt inköp af skogsmark

i så stor utsträckning, som vore förenlig med försigtig statshushållning,

vore i främsta rummet hvad från det allmännas sida borde

göras för främjande af landets skogshushållning, samt att fördenskull

under de år, då statsinkomsterna flödade rikligt, betydande belopp af

skogsmedlen syntes böra användas till ökande af statsskogarne.

Skogsmedlen, för år 1899 beräknade till 4,000,000 kronor, hade,

enligt hvad departementschefen förut i annat sammanhang haft tillfälle

meddela, uppgått till 7,133,290 kronor 51 öre. För år 1900 vore skogsmedlen

beräknade till 4,600,000 kronor. Enligt hvad domänstyrelsen

i skrifvelse af den 29 sistlidne december meddelat, kunde, på grund af

nu kända eller beräkneliga förhållanden, skogsmedlen för år 1900 antagas

komma att uppgå till 7,740,553 kronor, hvadan ett öfverskott

utöfver det i riksstaten för år 1900 beräknade skogsmedelbeloppet

kunde påräknas af minst 3,140,000 kronor.

Då samma skäl, som föranledt Riksdagen att till inköp äf skogbärande

eller till skogsodling tjenlig mark för år 1899 anvisa särskilda

medel utöfver dem, som af Kongl. Maj:t för ändamålet disponerades,

fortfarande förelåge, ansåge departementschefen, att för år 1901 borde

af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äskas ett särskildt anslag å

1,500,000 kronor.

Utskottet, som är öfvertygadt, att skogsinköpen under nuvarande

konjunkturer icke komma att utsträckas utöfver hvad som med god

statshushållning må vara förenligt, hemställer,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, Riksdagen

må för inköp af skogbärande eller till skogsodling

tjenlig mark på extra stat för år 1901 anvisa

ett belopp af 1,500,000 kronor.

sandeafmedei 26:o) Uti en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 27) af den

till inköp af 19 januari innevarande år har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen dels

eiu/tuiskogs a^'' iunevarancle års skogsmedel finge för inköp af skogbärande eller

odling tjenlig till skogsodling tjenlig mark användas ett belopp af 1,500,000 kronor;

mark m. m.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dels ock att köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas

försäljning beslut jemlikt kongl. brefven den 18 maj 1888 och den 29

maj 1891 fattades''under tiden till och med utgången af år 1903, finge

för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark af Kongl.

Maj:t disponeraB och följaktligen på Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontor

utbetalas.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departementschefen

anfört följande:

Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1899 anmält,

hade Riksdagen medgifvit, att till inköp af skogbärande eller till skogsodling

tjenlig mark finge af nämnda års skogsmedel användas ett belopp

af 1,500,000 kronor.

Som för bedömande af frågan, huruvida hos innevarande års Riksdag

framställning borde göras om anvisande under enahanda form af

medel för fortsatt inköp af skogsmark för statens räkning, erfordrades

kännedom, huruvida utsigt förefurmes, att å skogemedlen, hvilka i riksBtaten

för innevarande år beräknats till 4,600,000 kronor, för samma

år komme att uppstå öfverskott till mera afsevärdt belopp, hade departementschefen

i skrifvelse den 25 november 1899 anmodat domänstyrelsen

att inkomma med yttrande i berörda afseende.

I det yttrande, som domänstyrelsen med anledning häraf den 29

december sistlidet år afgifvit, hade styrelsen anfört, att de virkesförsäljningar,

som under nyssnämnda års höst egt rum från kronans

skogar inom Kopparbergs och de norrländska länen och för hvilka

köpeskillingarne inflöte under innevarande år, uppginge till ett belopp

af 6,655,178 kronor. Dertill komme dels tillfälliga försäljningar af

vindfäld skog, hvilka med hänsyn till under sistlidet års senhöst timade,

ganska omfattande stormskador kunde beräknas till minst 100,000

kronor, dels ock bötesmedel, arrendemedel och utsyningsafgifter m. m.

hvilka inkomster för år 1898 uppgått till 136,721 kronor och för år

1900 kunde beräknas till ungefär samma belopp. Skogsmedlen från

sagda län under år 1900 kunde således antagas komma att uppgå till

6,891,899 kronor. Motsvarande belopp för år 1898 hade utgjort 6,734,250

kronor 75 öre. Beträffande de öfriga länen, hvilkas sammanlagda skogsmedelsinkomst,

inberäknadt betes- och arrendemedel, ersättning för

skötsel af allmänuings- och boslällsskogar in. in., för år 1898 utgjort

848,654 kronor 87 öre, kunde, enligt hvad domänstyrelsen vidare meddelade,

inkomsterna från kronans skogar inom dessa län för år 1900

med all sannolikhet beräknas till ej oväsentligt högre belopp, men, då

full visshet härutinnan ännu icke kunde vinnas, upptoges dessa in
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

komster för år 1900 till samma belopp, som under år 1898 influtit,

eller 848,654 kronor. Skogsmedlen i det hela kunde alltså för år

1900 antagas komma att uppgå till 7,740,553 kronor, hvadan ett öfverskott

utöfver det i riksstaten för år 1900 beräknade skogsmedelsbeloppet

kunde påräknas af minst 3,140,000 kronor; och äfven för år 1900

kunde skogsmedlen således antagas komma att lemna tillgång till inköp

af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark.

1 fråga om dispositionen af de genom försäljning af mindre

kronoegendomar inflytande medel vore, hvad först anginge de försäljningar,

som egde rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874, eller

sådana, som afsåge egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 200

kronor, genom Riksdagens i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut

stadgadt, att medlen Ange, i den mån tillfällen dertill yppade sig, användas

till sådana inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig

mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvades vara fördelaktiga och hvartill

medel icke kunde beredas från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag.

Dessa stadganden egde, enligt hvad af kongl. brefven

den 6 juni 1879 angående försäljning af egendomar af nyssnämnda

slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii

(numera domänstyrelsens) förvaltning, och den 27 juni 1887 angående

försäljning af sådana i de norrländska länen belägna kronoegendomar,

hvilkas arrenden öfverstego 200 kronor, men icke 500 kronor, frarnginge,

tillämplighet äfven å de försäljningar, som egde rum enligt

dessa bref. Hvad åter anginge köpeskillingarna för de egendomar,

som försäljdes med tillämpning af brefven den 18 maj 1888 och den

29 maj 1891, afseende, det förra sådana söder om Norrland belägna

kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstege 200, men icke 400 kronor,

och det senare dylika egendomar, hvilkas arrenden öfverstege 400,

men icke 500 kronor, skulle äfven dessa köpeskillingar, enligt föreskrifter

i samma bref, användas till inköp af skogbärande eller till

skogsbörd tjenlig mark, men Kongl. Maj:ts dispositionsrätt Öfver nämnda

köpeskillingar vore likväl så till vida inskränkt, att endast köpeskillingarna

för de kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning beslut jemlikt

sistberörda två bref fattades under tiden till och med utgången

af år 1900, finge för ändamålet af Kongl. Maj:t disponeras.

I skrifvelse af den 16 maj 1889 hade nemligen Riksdagen i fråga

om disposition af köpeskillingarna för egendomar, som försåldes enligt

brefvet den 18 maj 1888, anfört att i anseende till ämnets jemförelsevis

ej ringa vigt och då det här gälde förvärfvandet af fastigheter,

hvilkas skötsel måste blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sig böra eättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp

af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, samt att, på det en

sådan pröfning periodvis måtte kunna ega rum, Riksdagen lunnit sig

böra lemna Kongl. Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande medlen

för tre år i sänder. Det till utgången af år 1891 gällande medgifvande,

som af 1889 års Riksdag på grund af det sålunda anförda lemnades,

hade sedermera vid särskilda tillfällen af Riksdagen förlängts, hvar

gång för tre år i sänder och senast af 1897 års Riksdag för tiden till

och med år 1900, i sammanhang hvarmed Riksdagen för samma tid

lemnat enahanda medgifvande i fråga om dispositionsrätten öfver köpeskillingarna

för sådana kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning

bestämmelser funnes meddelade i brefvet den 29 maj 1891.

Jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 31 maj 1889 öfverlemnades

numera årligen till Riksdagens statsutskott uppgift ej. mindre å de

kronoegendomar, hvilka under näst föregående året blifvit. försålda, än

äfven å de inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,

hvilka under samma tid för kronans räkning egt rum. Genom denna

uppgift, hvilken upptoge pris och areal å inköpt skogsmark, äfvensom

de öfriga upplysningar rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunde

finnas erforderliga, tillhandahölles sålunda Riksdagen det för verkställande

af den utaf Riksdagen antydda pröfning erforderliga material.

Under åberopande af hvad af departementschefen sålunda anförts

hemstäldes, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning,

föreliggande proposition innefattar.

Efter de upplysningar, utskottet inhemtat, får utskottet meddela,

att. följande utgifter för skogsinköp kunna för den närmaste tiden emotses,

nemligen af Kongl. Maj:t beslutade

markinköp ......................................kronor 1,160,573: 38

i domänstyrelsen under handläggning

varande .............................................. » 737,380:

på undersökning beroende ............... » 2,162,889: 6 6 4,060,843: 04

Om härifrån dragas de för markinköp

diponibla belopp, nemligen:

i riksgäldskontor innestående i> 779,623: 14

den 14 mars 1900 inflytande för

försålda kronoegendomar ............... » 969,946: 31 1,749,569: 4 5

visar sig eu brist å ............................................

kronor 2,311,273:59

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. ifrågasatt

anslag för

bildande af

en fond för

öfre Norrlands

kolonisation

m. m.

I anslutning till den åsigt, som af nästlidet års statsutskott uttalats

vid behandling af en då väckt fråga, om anvisande af medel till

inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark, anser utskottet

sig böla biträda det derom af Kong!. Maj:t nu framlagda förslag, och

dä utskottet icke heller i öfrigt haft något att erinra emot Kong].

Maj:ts förenämnda framställning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva,

a) att af innevarande års skogsmedel må för

inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig

mark användas ett belopp af 1,500,000 kronor;

b) att köpeskillingarna för de kronoegendomar,

rörande hvilkas försäljning beslut jemlikt kongl.

blefven den 18 maj 1888 och den 29 maj 1891 fattas

under tiden till och med utgången af år 1903, må

för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen

på Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret

utbetalas.

Befrämjande af öfre Norrlands kolonisation.

27:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 138) har

herr G. A. E. Kronlund föreslagit, l:o att Riksdagen måtte besluta att

för bildande af en fond till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation

i af motionären antydd rigtning antingen af nu förefintligt öfverskott

i statskassan afsätta en million kronor eller ock af inflytande skogsmedel

från Norr- och Vesterbotten årligen för samma ändamål reservera

exempelvis 10 procent, 2:o att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte a) för främjandet af nämnda

kolonisation och för ett planmessigt bedrifvande af arbetet derför å

kronan tillhörig, ej till enskildt bruk disponerad mark i öfre Norrland

låta genom undersökningsnämncler, bestående exempelvis af en landtbruksingeniör

och två med ortsförhållandena förtrogna män, undersöka

till hvilken utsträckning lämplig mark för upplåtande åt enskilda till

odling och bebyggande funnes att tillgå samt om dylik marks användning

afgifva förslag, hvilkas granskning borde åligga vederbörande

länsstyrelse och öfverjägmästare eller annan dertill kompetent myndighet,

för att derefter af Kongl. Maj:t underställas Riksdagens prof
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

143

ning; b) att i den mån dessa undersökningar fortekrede låta uppgöra

planer till större afloppsdiken å sådana sänka, i närheten af vigtigare

komrnunikationsleder eller industriella anläggningar belägna, eller eljest

lämpliga trakter, der befolkningsoentra redan uppstått eller kunde antagas

inom närmaste framtid uppstå, äfvensom låta i mån åt tillgängliga

medel verkställa dylika utdikning^; samt 3:o att Riksdagen måtte

besluta att medel till bestridande af de med genomförandet af de under

mom. 2 frainstälda förslag förbuudna kostnader skulle i första hand

och intill dess annorlunda blifvit beslutadt utgå ur den i mom. 1

nämnda fond. -

Beträffande de skäl, som motionären framstäf till 6töd för sitt

yrkande, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har visserligen icke förbisett det behjertansvärda syfte,

som med motionen afses, men har dock velat uttala den mening, att,

på sätt statsutskottet år 1898 med anledning åt då väckt motion om

afsättande af eu fond för beredande af lättnader för mindre bemedlade

att förskaffa sig egna hem anförde, det icke torde vara tillrådligt

att en fond afsättes för befordrande af ett visst ändamål, utan att

någon som helst utredning förebragts på hvad sätt denna fond skall

till förmån för ett sådant ändamål användas.

I ifrigt anser utskottet det af motionären väckta förslaget ligga

inom området af de frågor, som torde böra upptagas till behandling i

sammanhang med frågan om beredande af egna hem åt mindre bemedlade.

Härtill kommer, att den i motionen afhandlade frågan om arbete

för Norrlands kolonisation synes vara af den stora vigt för landet i

dess helhet, att utskottet antager, att chefen för det emotsedda nya

jordbruksdepartementet icke lärer underlåta att egna denna fråga sin

särskilda uppmärksamhet och vidtaga åtgärder för att bereda densamma

en allsidig utredning.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Kronlunds förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

28ro) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande

af kostnaden för gäldande af årspremie för brandförsäkring af opera
-

Ang. anslag

till brandförsäkring

af

operabyggnaden

i Stockholm.

[24.]

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

byggnaden i Stockholm bevilja ett extra anslag för år 1901 af 18,314

kronor.

Beträffande förevarande framställning bar departementschefen erinrat,

hurusom Riksdagen med bifall till Kong]. Maj:ts derom gjorda

framställning till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie

för brandförsäkring af den nya operabyggnaden i Stockholm beviljat

ett extra anslag för innevarande år af 18,314 kronor.

Sedan Kongl. Maj:t den 26 maj 1899 förordnat, att öfverintendentsembetet

skulle gå i författning om brandförsäkrande för ett år i försäkringsbolag,

ett eller flera, som af embetet godkändes, af förenämnda

operabyggnad, samt att statskontoret skulle för detta ändamål till

embetet på dess reqvisition af under händer varande medel förskottsvis

utbetala ett belopp af 18,314 kronor mot godtgörelse, då det blefve

tillgängligt, af förberörda å extra stat för år 1900 anvisade anslag å

samma belopp, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 18 juli

1899 meddelat, att, efter det den bestämda årspremien blifvit, enligt träffad

öfverenskommelse, af embetet till försäkringsaktiebolaget Skandia erlagd

med 18,313 kronor 77 öre, ifrågavarande byggnad mot brandskada

försäkrats åt svenska staten för en tid af ett år, räknadt från

klockan 12 middagen den 15 juli 1899, till ett belopp af 4,578,441

kronor 79 öre, hvaraf 4,211,000 kronor belöpte å den egentliga teaterbyggnaden

och 367,441 kronor 79 öre å den så kallade terrassbyggnaden.

Tillika meddelade öfverintendentsembetet, att ansvarigheten för

försäkringsbeloppet vore mellan följande försäkringsanstalter fördelad

sålunda, att

Försäkringsaktiebolaget Skandia ................

Försäkringsaktiebolaget Svea ....................

Försäkringsaktiebolaget Skåne ...................

Brandförsäkringsaktiebolaget Norrland........

Brandförsäkringsaktiebolaget Fenix ............

Brandförsäkringsaktiebolaget Victoria ........

L’Union Compagnie Anonyme d’Assurance

Brandförsäkringsbolaget Nederländerna ....

Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia............

Nye Danske Brandforsikringsselskab ........

Det Kongelige Brandassurance Campagne

Palatine Insurance Company ...................

Commercial Union Assurance Company ....

Alliance Assurance Company ....................

Aktieselskabet Nordisk Brandforsikring ....

Siiddeutsche Feuerversicherungs Bank.......

Norwich Union Fire Insurance Society ....

svarade för 16 % med 732,550 kronor 69 öre

»

16 %

»

732,550

»

69

»

»

11 %

503,628

»

59

»

»

10%

457,844

»

18

»

6%

2>

274,706

»

50

»

4%

»

183,137

67

»

71*

»

343,383

»

13

»

»

»

3%

»

137,353

»

25

»

»

»

2%

»

91,568

»

84

»

»

10 %

»

457,844

18

»

11*

»

68,676

»

63

*

»

»

4%

»

183,137

»

67

»

2%

»

91,568

»

84

»

»

»

2%

91,568

»

84

»

»

2%

»

91,568

»

84

»

»

2%

91,568

»

84

»

»

1%

45,784

»

41

»

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

145

Departementschefen ansåge sig tillika böra erinra derom, att,

utöfver nyssnämnda försäkringsbelopp, den del af operabyggnaden, som

benämndes terassbyggnaden, vore för all framtid hos Stockholms stads

brandförsäkringskontor försäkrad för 295,358 kronor 21 öre.

Då vid de underhandlingar, som föregått bestämmandet af förut

omförmälda årspremies belopp, brandförsäkringsbolagens tarifförening,

enligt hvad i Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen jemväl erinrats,

förklarat, att, enär vid premiesättningen, som faststälts till 4 för 1,000,

icke funnits att tillgå någon tillförlitlig utredning om förhållandet

mellan, å ena sidan, värdet af operabyggnadens för brandskada mindre

utsatta delar, och, å den andra, värdet af hvad som kunde i väsentligare

mån taga skada genom eld, det möjligen kunde befinnas nödigt

att, när sådan utredning förelåge, i den ena eller andra rigtningen

jemka på den uppgifna premiesatsen, hvilken derför borde betraktas

såsom provisorisk och gällande blott första försäkringsåret, hade departementschefen

hos förenämnda tarifföreningsdelegation i Stockholm begärt

upplysning, huruvida sådan jemkning nu vore att vänta; och hade enligt

det meddelande, som till svar härå lemnats, delegationen besluta,

att den förut bestämda premiesatsen skulle gälla tills vidare och intill

dess annorlunda beslötes. Visserligen ansåge många föreningen tillhörande

bolag den nu gällande premiesatsen vara mycket för lag, i

följd hvaraf också flera af dessa bolag vägrat att deltaga i försäkringen

och några af de svenska bolagen måst öfvertaga större ansvarsbelopp,

än de helst hade önskat, men vid det förhållande, att den beräkning

af värdena, som legat till grund för den provisoriska premiesättningen,

sedermera befunnits rigtig, hade delegationen ansett någon ändring i

premiesatsen icke för närvarande böra ifrågakomma.

I skrifvelse den 14 november 1899 hade öfverintendentsembetet

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning

om anvisande på extra stat för år 1901 af det belopp, som kunde

finnas erforderligt för gäldande af premie för brandförsäkring under

ytterligare ett år, räknadt från den 15 juli 1900 af operabyggnaden.

Då det emellertid synts departementschefen kunna ifrågasättas,

huruvida icke nämnda byggnad borde för all framtid brand försäkras,

hade han från försäkringsaktiebolaget Skandia och Stockholms stads

brandförsäkringskontor inliemtat upplysning angående vilkoren för en

sådan försäkring.

Premien för operabyggnadens försäkrande för all framtid mot

brandskada skulle enligt hos försäkringsaktiebolaget Skandia nu gällande

Bih. till lliksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

premiesats och beräkningssätt uppgå till 425,337 kronor 24 öre. Antagligen

vore det emellertid, enligt hvad från bolaget tillika meddelats,

icke möjligt att åstadkomma en dylik försäkring. Detta försäkringssätt

vore nemligen okändt för de utländska bolag, som deltagit i den redan

afslutade år sförsäkringen. De svenska bolagen skulle icke våga teckna

för all framtid gällande försäkringar för de belopp, de för närvarande

öfvertagit; och långt mindre vore det dem möjligt att jemväl öfvertaga

de utländska bolagens andelar.

Af den från Stockholms städs brandförsäkringskontor lemnade

uPP§dft iuhemtades, att kontoret meddelade försäkring för all framtid

mot en premie, som en gång för alla erlades med 2—8 procent af den

försäkrade byggnadens uppskattade byggnadsvärde; att för en byggnad

af operahusets beskaffenhet denna premie antagligen skulle fastställas

till 2 procent; att derjemte för byggnad, inom hvilken s. k. eldfarlig

inrättning, såsom teater m. m., funnes, årligen erlades en särskild afgift

af 1—20 pro mille af försäkringsvärdet; samt att denna särskilda

afgift skulle för operabyggnaden säkerligen icke sättas under 6 pro

mille. Då emellertid kontoret, som för operabyggnaden redan iklädt

sig en risk af 295,358 kronor 21 öre, icke finge å någon egendom

meddela försäkring till högre belopp än 400,000 kronor, utan att det

Överskjutande brandförsäkringsvärdet återförsäkrades, men det kunde

befaras, nu eller i framtiden möta stora svårigheter att erhålla återförsäkring

af det högst betydliga belopp, som således skulle reassureras,

skulle kontoret säkerligen befinnas föga villigt att äfven mot förut

antydda höga premiesatser teckna ytterligare försäkring å operabyggnaden.

Enligt de upplysningar, som sålunda meddelats, förefunnes ringa

eller ingen utsigt att kunna åstadkomma operabyggnadens försäkrande

en gång för alla mot brandskada; och då i allt fall kostnaden för en

sådan försäkring, derest densamma öfver hufvud vore möjlig att åvägabringa,

skulle komma att uppgå till högst betydande belopp, måste

operabyggnaden fortfarande brandförsäkras för ett år i sänder. På

sätt redan blifvit nämndt, komme nu gällande beräkningsgrund för

årspremien att. fortfarande tillämpas, i följd hvaraf beloppet af försäkringspremien

jemväl för nästkommande försäkringsår uppginge till

18,313 kronor 77 öre.

På grund af hvad sålunda förekommit och med anledning af Riksdagens

i detta ämne nästlidet år fattade beslut, hemställer utskottet,

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

147

att Riksdagen må till gäldande af årspremie för

brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm på

extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 18,314

kronor.

Dyrtidstillågg.

29:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 25 ^tdyrtidl9

föreslagit Riksdagen att till beredande af dyrtidstillågg för innevarande tillägg.

år åt en del tjenstemän och betjente i finansdepartementets afdelning [25.]

af Kongl. Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande embetsverk

och kårer å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag

ett belopp af 1,172,000 kronor.

Häröfver kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande, hvilket

utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 6 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

vid punkten 4:o: angående anslag till skogsväsendet mom. a): af

herrar C hr. Lundeherg, A. G. L. Billing, H. P. P. Tamm, I. Wijk,

N. Fosser, F. E. Pettersson, G. D. B. Tornerhjelm, grefve Th. Klingspor,

Th. Nyström, L. Grundberg och C. G. S. Ehrenborg, hvilka ansett,

att, med uteslutande af den del af utskottets motivering, som börjar

med orden: »Då frågan om pcnsionsväsendets ordnande» etc. och slutar

med orden »framdeles kunna varda stadgade», utskottet bort hemställa,

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må

a) dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra

ytterligare 14 jägmästare med här ofvan för dem

angifna aflöningsförmåner samt 80 kronojägare äfvénsom

höja jägmästarens i Arjepluog tjenstgöringspenningar

med 200 kronor;

dels medgifva, att kronojägares tjenstgöringspenningar

må utgå för kronojägare i de sex norra

länen och i Vermland med 400 kronor samt för kronojägare

i öfriga delar af riket med 300 kronor, äfvensom

att kronojägare må ega att efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å 100

kronor att anses såsom tjenstgöringspenningar;

dels för nu nämnda ändamål---ökas med

677,800 kronor.

Det skulle här antecknas,'' att herrar friherre J. T. Gripenstedt,

K. Bohnstedt, KfJjr. Bildt och H. Andersson icke deltagit i förestående

hufvudtitels behandling i utskottet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

‘dermed jemför- [

I lig anvisning

på förtlag.

I

Friheter.

Summa.

Tpt

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

1 ö.!

17,000

_ _

_

17,000

_

64,000

—

- -

64,000

_

122,100

—

- -

—

122,100

—

107,300

—

- -

—

107,300

_

174,000

—

- -

—

174,000

_

140,000

—

- -

_

140,000

—

20,300

—

- -

—

20,300

—

10,500

—

- -

—

10,500

—

169,600

—

- -

—

169,600

—

35,500

—

- -

—

35,500

10,305,000

—

- -

_

10,305,000

—

1,510,000

—

—

—

1,510,000

2,804,200

—

—

—

2,804,200

—i

2,100,000

_

__

2,100,000

—i

94,000

—

- -

_

94,000

-i

1,602,000

1,602,000

— £

19,275,500|

-I

--1

—

19,275,500]

—

Finans
-

Maj:ts kansli.

för allmänna bevillningens uttaxering, för
-

ökas med

illverket, fi

Ökas med

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.

Ökas med ....

För statens skogsläroverk.

Ökas med .....................

Nuvarande belopp .................

Nuvarande belopp . *)

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

151

Litt. A.

under riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

slagsanslag ............................................

postmedlen ...................................................................

direkt utgå. Nuvarande belopp ........ 1,510,000:

.................................................................100,000:

Nuvarande belopp ................................ 2,804,200:

......................... 178,000:

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och

dermed jemförAnvisning

i 1*8 anvisning

på förslag.

kontant.--

Summa.

Kronor.

Friheter.

Kronor.

ö. Kronor. ö.

17.000

64.000

122,100

107,300

174.000

140.000

20,300

10.500

169,600

35.500

10,305,000

17.000

64.000

122,100

107,300

174.000

140.000

20,300

10.500

169,600

35.500

10,305,000

1,610,000

1,610,000

2,982,200

2,100,000

94,000

2,982,200

2,100,000

94,000

451,408: —

188,600: —

640,008: —

50,500: —

4,500: —

55,000: —

Transport

695,008:

695,008: —

17,951,500|-

17,951,500

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Kronor.

ö.

Kronor.

8.

Kronor.

6.

Tpt

19,275,500

19,275,500

12,000

30.000

250.000

21,550

15.000

450.000

25.000

75.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

1 1 1 1 1 1 1 1 ! 1 1 1 1 II

1 1 1 1 1 1 1 M i II 1

1 1 1 1 II 1 1 1 1 §| 1 1

12,000

30.000

250.000

21,580

15.000

450.000

25.000

75.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

—

S:a

20,747,860

—

30

—

20,747,890

—

i

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

belopp....................................................................

Ökas med ................................................................

Reservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen............................

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande a

mänhet. Nuvarande belopp............................

Ökas med ............................................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag. ..

Lyshållning m. fi. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag............

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Koutroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ...........

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsa?islag............................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................

Rese- och traktamentspenuingar, förslagsanslag ........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Extra

utgifter, reservationsanlsag ................................

Kongl. operau ..............................................................

P

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

153

Förslag till blifvande riksstat:

1

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Samma.

Friheter.

Transport 695,008: —

lärarepersonal. Nuvarande

............................................ 84,400: —

............................................ 15,600:— 100,000: —

........................................ 4,800: —

skogsväsendet i allmän- ............... 1,010,892: —

................ 469,100:- 1,479,992:— 1,484,792:-

Kronor.

17,951,500

6.

Kronor.

Ö.

Kronor.

17,951,500

Ö.

2,279,800

12,000

30.000

250.000

21,550

15.000

450.000

25.000

75.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

2,279,800

12,000

30.000

250,000

21,580

15.000

__

_!

Stockholm, förslagnånsin,g................................................

_

_

_

_

30

_

__

anslag.......................................................................

_

_

• _ _

_

450,000

25.000

75.000

45.000

förslagsanslag, högst ..................................

___

_ _____

_

_

_

_ _

_

..

_

_ _

_

20,000

_

förslagsanslag....................................................................

_

__ _

_

400,000

_

anslag...........................................................................

__

_ _

___

36,810

_

.

_ .

__

32,000

_

—

- -

—

60,000

—

Summa

21,703,660

—

30

—

21,703,690

—

dill. till Riksd. Prat. 1900. 4 Sam. 1 Afd. 8 Höft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för en assistent å finansdepartementets bankbyrå

4,500

1

1

Kam markollegium:

För ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet

5,000

Statskontoret:

I

I Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ..................................

211,911

I

Kammarrätten:

...J

''

Till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd .................. 12,800: —

„ arfvoden åt amanuenser samt extra biträden,

penhingar och renskrifningskostnad ........................... 8,300: —

21,100

1

I

Telegrafverket:

För utförande af telefonledningarna Stockholm—Malmö, Svinesund—

Malmö och Haparanda—Pajala ytterligare ............ 267,500: —

,, anordnande af två nya telefonledningar mellan Malmö

och Hildesborg......................................................... 70,000: —

„ anläggning af vissa telefonledningar ..................... 1,000,000: —

1,337,500

Transport

1,580,011

—

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

155

1

Kronor.

ö.

Transport

1,580,011

—

Tullverket:

Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.................................

210,000

—

Öfverintendentsembetet:

Till underhåll och reparationer af publika byggnader ...... 50,000: —

„ yttre restaurering af Örebro slott ................. ............ 26,400: —

uppförande af ny flygelbyggnad vid länsresidenset i Kalmar 85,000: —

161,400

Domänstyrelsen:

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning .......................................................... 6,100: —

aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... 43,200: —

resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,585: —

89,885

Diverse anslag:

Till afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen samt i

Kopparbergs län.................................................. 150,000: —

reglering af flottleder i Norrbottens och Koppar- bergs län............................................................... 100,000: —

n skogsodlingens befrämjande ................................... 50,000: —

inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig

mark...................................................................... 1,500,000: —

gäldande af årspremie för brandförsäkring af opera- byggnaden i Stockholm .............. 18,314: —

1,818,314

Summa

3,859,610

—

Anm. Öfver Kongl. Maj:ts förslag ang. extra anslag till beredande af dyrtidstillägg åt en

del tjensteman och betjente i finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till

finansdepartementet hörande embetsverk och corpser kommer utskottet framdeles att afgifva

utlåtande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.