Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättningsbelopp för obehörig afverkning å den Rättviks och Boda socknemän upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs län.

1900-05-04 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:83, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättningsbelopp för obehörig afverkning å den Rättviks och Boda socknemän upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

1

N:o 83.

Ank. till. Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättningsbelopp

för obehörig afverkning å den Rättviks och Boda

socknemän upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs

län.

(I. A.)

Enligt kongl. bref den 17 oktober 1837 angående grunderna lör

afvittringen i Ore socken af Kopparbergs län skulle, enligt hvad i en

till Riksdagen allåten proposition (n:o 69) af den 2 sistlidne mars meddelas

hvarje besutenhet i socknen skattefritt tilldelas ett skogsanslag

af 300 tunnland, och skulle den derutöfver för kronans räkning uppkommande

öfverloppsmarken jemväl få af Ore socknemän ofvertagas

samt mot utgörande af särskild ränta och skatteköpeskillmg på besutenheterna

fördelas. Från den till fördelning mellan besutenheterna sålunda

upplåtna hela skogsmarken hade emellertid vid afvittringen en skogsvidd

af tillsammans 1,188 tunnland 18 kappland blifvit undantagen och

på fem särskilda ställen afsatt såsom nödigt skogsfång till de broar a

den mellan Furudals bruk och Helsinglands gräns anlagda sa kallade

Kårbölevägen, hvilka jemte viss andel af berörda väg det tillhörde

es-arne af hemman inom Rättviks socken, hvaraf nuvarande Boda socken

då utgjorde en sedermera till särskild församling utbruten del, att underhålla,

hvarjemte ett område om 229 tunrdand 13 kappland jemväl afsatts

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 55 Höft. (N:is 83, 84.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

till skogsfång'' för Ore socknemän vid fullgörande af deras enahanda

skyldighet.

På ansökning af Rättviks socknemän, att ofvan omförmälda skogstilldelniDg,

i hvad Rättviks socken anginge, måtte fastställas, så att

socknemännen finge fri dispositions- och eganderätt till de för dem

afsätta skogsandelar, både Kongl. Maj:t genom bref den 15 december

1849 förklarat, att Kongl Maj:t läte vid den härutinnan vidtagna åtgärden

bero, men, enär socknemännens ifrågastälda oinskränkta egandeoch

dispositionsrätt till dessa broskogar skulle medföra rättighet för

dem alt till hvem som helst utan vilkor öfverlåta eller försälja skogsmarken,

och socknemännen, under det deras skyldighet att underhålla

broarne fortfore, sålunda kunde komma att sakna det påräknade virket

dertill, hvarigenom ändamålet med upplåtelsen vore förfeladt, förordnats

tillika, att nämnda skogstrakter endast med det vilkor finge åt bemälde

socknemän upplåtas, att samma trakter förblefve med brohållningsskyldigheten

oskiljaktigt förenade, så att, om och när denna för socknemännen

i en framtid upphörde, de äfven skulle vara skyldiga att genast

åter afträda dessa skogstrakter till kronans fria disposition såsom annan

öfverloppsmark; och hade i sammanhang härmed Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet förständigats att hålla tillsyn såväl mot skogens

obehöriga begagnande för andra ändamål, som ock att den ej starkare

anlitades, än med vilkoren för dess återväxt vore förenligt.

Genom kontrakt den 11 december 1885 hade Rättviks och Boda

socknars jordegare till Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag mot

en köpeskilling af 31,510 kronor till Rättviks socken och 8,940 kronor

till Boda socken upplåtit afverkningsrätt på 10 år å nyssnämnda brobyggnadsskogar

till träd af vissa dimensioner, mot det att upplåtarne

erhölle till brobyggnader erforderligt virke från bolagets skogar på

lämpligaste ställe och till i orten gällande pris. För denna upplåtelse

hade socknarne så till vida ildädt sig hemul, att, i händelse försäljningen

delvis eller i sin helhet på något sätt skulle komma att häfvas eller

rubbas, bolaget skulle hållas skadeslöst för så stor del af köpeskillingen

jemte ränta, som kunde belöpa å den del, som möjligtvis kunde komma

att häfvas eller rubbas.

Med anmälan härom hade Ore socknemän hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län sökt förbud mot berörda afvikning, såsom

stridande mot kongl brefvet den 15 december 1849, men hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 9 juni 1886 förklarat, att,

enär den i nyssnämnda kongl. bref med rätten till skogsområdenas begagnande

oskiljaktigt förenade brounderhållsskyldigheten ostridigt fortfarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

3

utgjordes af Rättviks och Boda socknemän, och Ore socknemän följaktligen

icke egde någon rätt till samma skogar, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

för ty funne Ore socknemäns berörda talan icke förtjena afseende,

i hvilket utslag Svea hofrätt, hvarest Ore socknemän sig besvärat, genom

utslag den 11 augusti 1886 ej funnit skäl göra ändring. Sedan Ore

socknemän härefter i eu till kammarkollegium ingifven skrift anhållit,

att åtgärder måtte vidtagas för att hindra säljarne att använda den

för afverkningsrätten enligt kontraktet betingade köpeskillingen för andra

ändamål än underhållet af broar å Kårbölevägen, hade kammarkollegium

i utslag den 18 oktober 1887 förklarat, att hvad Ore socknemän i

berörda skrift anfört icke föranledde till någon kollegii åtgärd. På

häröfver af Ore socknemän anförda besvär både Kongl. Maj:t i bref

den 12 juli 1889 förklarat klagandena sakna behörighet att föra talan

beträffande ifrågavarande skogstrakter och besvären följaktligen icke

föranleda ändring i öfverklagade utslaget, men med afseende å bestämmelserna

i kongl. brefvet den 15 december 1849 hade handlingarna

i målet öfverlemnats till kammarkollegium för vidtagande af de åtgärder,

som den af Rättviks och Boda socknemän gjorda upplåtelse af

rätt till afverkning å ifrågavarande skogstrakter kunde finnas påkalla

för bevakande af det allmännas rätt.

I anledning häraf och jemlikt erhållet särskildt uppdrag hade

kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt

Rättviks och Boda socknemän samt Kopparbergs och Hofors

sågverksaktiebolag till Rättviks och Ore tingslags häradsrätt med yrkande,

att, som nämnda bolag på grund af ofvanberörda upplåtelse under åren

1886 och 1887 å ifrågavarande områden afverka! 13,584 träd, det måtte

för ty, och då socknemännen icke egt att på nämnda sätt förfoga öfver

omförmälda skogstrakter, hvilka vore att betrakta såsom kronans tillhörighet,

varda förklarad!, att den genom kontraktet gjorda upplåtelsen

vore ogiltig, samt socknemännen och bolaget varda ålagdt, att hvem

af dem bäst gälda gitte, såsom ersättning för den förlust, kronan genom

afverkningen lidit, till Kong]. Maj:t och kronan utgifva 3 kronor för

hvarje träd eller tillhopa 40,752 kronor jemte ränta.

Den 16 maj 1894 hade häradsrätten meddelat utslag och deri sig

utlåtit, att, då Rättviks och Boda socknars jordegares åtgärd att, utan

särskildt medgifvande af Kongl. Maj:t och kronan såsom fortfarande

egare till ifrågakomna skogsmark, upplåta densamma till afverkning

för annat ändamål än de ofvannämnda brobyggnadernas underhåll stode

i strid med innehållet i kongl. brefvet den 15 december 1849 och icke

vunne berättigande derigenom, att socknemännen tillförene underlåtit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

att underhålla brobyggnaderna uteslutande medelst användning af de

för detta ändamål anslagna skogarne, men å andra sidan rättigheten

att tillgodogöra sig skogens afkastning blifvit genom samma kongl.

bref oskiljaktigt förenad med brobyggnadsskyldigbeten, så länge den

ålåge Rättviks och Boda socknemän, samt först om och när denna skyldighet

för socknarne upphörde, skogarne komme under kronans fria

disposition, och kronan således, äfven om berörda upplåtelse ej skett,

icke varit berättigad att tillgodogöra sig nämnda afkastning, pröfvade

häradsrätten rättvist på det sätt bifalla käromålet, att den genom kontraktet

den 11 december 1885 gjorda upplåtelse förklarades ogiltig,

och att Rättviks och Boda socknemän förpligtades att, hvardera socknens

jordegare i den mån socknen åtnjutit andel i den utfästa köpeskillingen,

till Kongl. Maj:t och kronan genast återbära värdet å den

afverkade skogen, hvilket värde, vid det förhållande att parterna å ömse

sidor derom förebragt jemngod bevisning, finge anses utgöra det af

kronans vederparter medgifna eller 18,308 kronor 4 öre med ränta af

fem för hundrade om året från stämningsdagen, för Rättviks socken

den 15 februari och för Boda socken den 25 januari, allt 1891, tills

betalning skedde, att under Kongl. Maj:ts och kronans förvaltning

innestå för det i ofvannämnda kongl. bref afsedda ändamål, intill dess

Kongl. Maj:t till äfventyrs i en framtid genom annan anordning i fråga

om underhållet af ifrågavarande brobyggnader erhölle fri dispositionsrätt

öfver skogen och således äfven öfver det genom upplåtelsen erhållna

penningbelopp. I detta utslag hade Svea hofrätt genom dom

den 28 februari 1896 ej gjort annan ändring, än att, enär häradsrätten

saknat laglig anledning att förordna om de återburna medlens förvaltning,

häradsrättens i sådant afseende meddelade föreskrift af hofrätten

undanröjdes; och hade Kongl. Maj:t genom dom den 11 mars 1898 ej

funnit skäl att i hofrättens dom göra annan ändring, än att, med hänsyn

till den utredning, som i saken å ömse sidor förebragts angående

värdet på rot af de afverkade 13,584 träden, den ersättning, som Rättviks

och Boda socknars jordegare hade att till Kongl. Maj:t och kronan

utgifva, bestämdes att utgå efter 2 kronor för hvarje träd med tillhopa

27,168 kronor jemte ränta å detta belopp på sätt domstolarne stadgat,

hvarjemte socknarnes jordegare förpligtades godtgöra Kongl. Maj:ts

och kronans utgifter å saken vid häradsrätten med 796 kronor 46 öre

jemte allt hvad kronan utgifvit eller komme att utgifva till uthäradsnämnden.

Nu hade Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t

ingifven skrift anhållit, att det af dem på grund af Kongl. Majrts

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

♦ dom utbetalda kapital- och räntebeloppet, tillsammans 36,943 kronor

79 öre, måtte varda dem efterskänkt. Till stöd för ansökningen hade

hufvudsakligen anförts följande. I fråga om den så kallade Kårbölevägen,

hvilken utgjorde en del af den på allmän bekostnad anlagda

militärvägen genom Dalarne mot Helsingland och Jemtland, hade Rikets

Ständer i skrifvelse den 30 september 1840 förklarat sig icke kunna

förbise, »att underhållet af den ifrågavarande, egentligen mindre för

kringliggande orters nytta och beqvämlighet än för andra af Konung

och Rikets Ständer afsedda ändamål anlagda väg, särdeles der densamma

genomskure kronoallmänningar eller andra ouppodlade och öde

trakter, måste blifva betungande för invånarne, emellan hvilka en

sådan underhållsskyldighet blifvit i laga ordning fördelad», i följd hvaraf

»billigheten fordrade, att för underhållet af dessa vägsträckor understöd

å statens sida beviljades». Med gillande af den åsigt, Rikets Ständer

sålunda uttalat, hade Kongl. Maj:t genom bref den 6 oktober 1845

till lindring i berörda väghållningsskyldighet beviljat ett årligt statsanslag

af 250 riksdaler bankomynt, motsvarande 375 kronor, samt

genom förenämnda kongl. bref den 15 december 1849 lemnat socknemännen

tillstånd att utan ränta begagna ofvanberörda inom Ore socken

belägna så kallade brobyggnadsskog om tillhopa 1,188 tunnland 18

kappland såsom nödigt skogsfång till de broar, socknemännen hade

att å Kårbölevägen underhålla. Emellertid hade en stor del af dessa

broar ett så aflägset läge, att socknemännen i de flesta fall funnit med

sin fördel förenligt att, utan anlitande af brobyggnadsskogen, dels å

broarne närmare belägna skogstrakter inköpa byggnadsvirke till broarne,

dels ock, för undvikande af alltför ofta skeende reparationer och nybyggnader,

så mycket som möjligt använda sten till byggnadsämne. I

följd häraf hade verklig besparing gjorts å den skog, som enligt Kongl.

Maj:ts medgifvande fått af socknemännen till broar användas. Enligt

styrkta räkenskapsutdrag, som företetts under nyssberörda rättegång,

hade underhållet af Kårbölevägen med broar för socknemännen medfört

en beräknad kostnad af tillhopa 95,148 kronor 67 öre, hvartill

komme ansenliga räntor, hvilket allt socknemännen fått vidkännas utan

att. af vägen tillskyndas nämnvärd nytta för allmänna samfärdseln. För

åstadkommande af lättare kommunikationer hade Rättviks socknemän

år 1885 upptagit ett lån å 50,000 kronor att amorteras under 34 år,

hvilka medel kommit till användning vid tecknande af aktier i jernvägslinien

Falun—Rättvik. Som företaget likväl syntes skola stranda

i brist på tillslutning, hade aktier i företaget tecknats af Rättviks kommun

för ytterligare 50,000 kronor samt af Boda kommun för 10,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets »Utlåtande N;o 83.

kronor. Kommunerna hade desto hellre inlåtit sig på omförmälda ,

aktieteckning, som socknemännen ansett sig vara egare till en mängd

å brobyggnadsskogen besparadt virke, hvilket, enligt hvad fackman

intygat, kunde, afverkas, utan att skogen derigenom starkare anlitades,

än som med vilkoren för dess återväxt vore förenligt. De genom försäljningen

influtna medlen hade möjliggjort tillkomsten af jernvägen

Falun—Rättvik, hvilken anläggning i sin ordning framkallat Rättvik—

Mora och Mora—Orsa med flera jernvägslinier, hvilka, åstadkomna utan

bidrag från statens sida, ej blott gagnat orten, utan äfven på ett ojemförligt

säkrare och bättre sätt främjat det ändamål, Kongl. Maj:t och

Rikets Ständer åsyftat med Kårbölevägens anläggning. Rättviks och

Boda socknemän, som vore synnerligen nedtyngda af skatter och onera,

vore i jemförelse med andra socknar i Dalarne, exempelvis Ore socken,

mindre väl lottade i afseende å skogstillgång, alldenstund på hvarje

leduceradt bandland inrösningsjord i Rättviks och Boda socknar belöpte

endast 1,21 tunnland duglig skogsmark, men deremot inom Ore socken

4,3 6 tunnland dylik skogsmark; och syntes sålunda Rättviks och Boda

socknemän hafva egt större skäl att för kommunala ändamål få disponera

för afverkning å deras brobyggnadsskog influtna medel än Ore

socknemän, hvilka, på sätt eu ansökningen bifogad afskrift af Kongl.

Maj.ts befallningshafvandes aen 7 juni 1890 meddelade resolution närmare

visade, redan erhållit en sådan förmån i afseende å den för Ore

sockens brobyggnadsskyldighet å Kårbölevägen afsätta skog.

öfver berörda ansökning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Kopparbergs län den 23 augusti 1898 afgifvit infordradt yttrande; och

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande deri vitsordat, att Rättviks och

Boda socknemän till följd af de ifrågavarande skogsområdenas från

Kårbölevägen aflägsna läge icke kunnat med fördel använda virke från

skogen omedelbart för underhållet af broar å vägen, utan dels nödgats

från andra lämpligare belägna trakter inköpa erforderligt virke, dels

ock uppfört broar af sten, hvarigenom skog, som socknemännen egt

att till brounderhållet använda, följaktligen blifvit Kongl. Maj:t och

kronan besparad, under det att socknemännen för underhållet af vägen

fått vidkännas betydligt ökad kostnad, för tiden intill 1891 års slut af

sökandena beräknad till icke mindre än 95,148 kronor 67 öre förutom

räntor. Vid sådant förhållande syntes det Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vara med billighet förenligt, att socknemännen, hvilka varit

betungade med underhåll, förutom af ifrågavarande väg, jemväl af betydlig

väglängd inom socknarnes egna områden, finge, i öfverensstämmelse

med den uppfattning, Rikets Ständer i deras ofvan omförmälda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

7

skrifvelse den 30 september 1840 uttalat, för vägens och derå belägna

broars underhåll åtnjuta ersättning, i någon mån motsvarande socknemännens

å vägen nedlagda kostnader; och ansåge fördenskull Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansökningen vara förtjent af afseende.

Efter remiss hade kammarkollegium infordrat yttrande från kammaradvokatfiskaleembetet,

som meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande

genom utslag den 16 september 1892 förordnat., att

framdeles likasom förut Rättviks och Boda socknar skulle utgöra ett

väghållningsdistrikt och Ore socken ett sådant distrikt, underhållet af

den del af den inom Ore socken belägna så kallade Kårbölevägen,

hvilken förut underhållits af Rättviks och Boda socknars jordegare, från

och med ingången af år 1895, då nya väglagen börjat inom ort en

tillämpas, öfvertagits af Ore väghållningsskyldige socknemän; och ha de

advokatfiskalsembetet, i betraktande af de jemförelsevis betydande ko tnader,

som underhållet af ifrågavarande vägstycke med derå befintliga

broar, enligt hvad ansökningshandlingarna visade, under de gångna

åren kräft, och med afseende å hvad handlingarne för öfrigt till stöd

för ansökningen innehölle, ansett sökandenas begäran om efterskänkande

af skadeståndet vara förtjent af tillmötesgående samt derföre tillstyrkt

aflåtande till Riksdagen af proposition, i syfte att, under vilkor

att Rättviks och Boda socknemän afstode från alla vidare anspråk på

ifrågavarande skogstrakter, socknarnes jordegare måtte berättigas att

af det efter aktoratsprovisionens ^.anordnande i statskontoret innestående

beloppet, eller 33,346 kronor 62 öre, återfå, hvardera socknens

jordegare hvad på dem belöpte i förhållande till den andel, de erlagf

af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 uttagna 38,391

kronor 33 öre.

I anledning af kammaradvokatfiskalsembetets berörda yttrande hade

Rättviks och Boda socknemän af kammarkollegium lemnats tillfälle att

yttra sig; och hade med anledning deraf socknemännen i en till kollegium

ingifven skrift förklarat, att socknemännen, under förutsättning

att deras ansökning vunne bifall, afstode från alla vidare anspråk på

ifrågavarande af socknemännen förut under vissa vilkor disponerade

skogstrakter inom Ore socken.

Vidare hade Ore socknemän i en till Kongl. Maj:t inkommen

skrift anhållit, att, enär numera hela Kårbölevägen till underhåll öfvertagits

af Ore sockens väghållningsdistrikt, nyttjanderätten till de vid

afvittringen inom socknen såsom skogsfång till de af Rättviks och Boda

socknemän förut underhållna broar å Kårbölevägen afsätta skogstrakter

måtte tillerkännas Ore sockens väghållningsskyldiga socknemän, samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

att till följd häraf det belopp, Rättviks och Boda socknemän fått på

grund af Kongl Maj:ts dom den 11 mars 1898 utgifva för obehörig

afverkning å dessa skogar, måtte med upplupen ränta öfverlemnas

till Ore socken, dess väghållningsskyldige eller vägkassa för att till

broarnas underhåll användas. Till stöd för denna framställning hade

åberopats, bland annat, att underhållet af Kårbölevägen med derå befintliga

broar vore synnerligen betungande, samt att ifrågavarande brobyggnadsskog,

på framställning af Rättviks socknemän, vid afvittringen

afsatts från just den kronomark, Ore socknemän jemlikt kongl. brefvet

den 17 oktober 1837 egt att efter skattläggning och skatteköp med full

eganderätt öfvertaga; och hade socknemännen derjemte meddelat, att,

jemlikt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda den 7 juni 1890

meddelade utslag å Ore sockens brobyggnadsskog afverkats och försålts

1,631 träd för ett belopp af sammanlagdt 12,297 kronor 74 öre,

som efter afdrag af åtskilliga närmare angifna kostnader öfverlemnats

till kommunalnämnden i Ore socken för att i enlighet med bestämmelserna

i nyssberörda utslag ''användas till underhåll af distriktets allmänna

vägar.

Efter remiss hade kammarkollegium äfven öfver sistberörda ansökning

infordrat yttrande från kammaradvokatfiskalsembetet; och hade

embetet i sitt med anledning häraf afgifna yttrande dels, med åberopande

af hvad embetet anfört angående Rättviks och Boda socknemäns

ansökning om återbekommande af det af dem erlagda skadeståndet

och under framhållande, hurusom enligt embetets uppfattning Ore socknemän

icke förebragt giltigt skäl för sin anhållan att komma i åtnjutande

af berörda skadestånd, afstyrkt afseende å Ore socknemäns ansökning

i denna del, dels ock hemstält, att samma ansökning, så vidt den

åsyftade tillstånd för socknemännen att få ifrågavarande skogstrakter

åt sig upplåtna, ej heller måtte bifallas. Derjemte hade embetet, som

med hänsyn till innehållet af kongl. brefvet den 15 december 1849

förklarat sig anse den ifrågakomna försäljningen af skog från Ore sockens

brobyggnadsskog, om än densamma skett med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

tillstånd, böra behandlas såsom missbruk af socknemännens

nyttjanderätt till skogen, ifrågasatt, huruvida icke till förekommande

af vidare missbruk i detta afseende åtgärder borde vidtagas,

i syfte att ordnad hushållning måtte varda å skogstrakten införd.

Den 24 oktober 1899 hade kammarkollegium afgifvit utlåtande

i detta ärende och dervid till en början meddelat, att ifrågavarande

dels åt Rättviks och Boda socknemän, dels ock åt Ore socknemän upplåtna

brobyggnadsskogar om sammanlagdt 1,417 tunnland, 31 kapp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8H. •''

land ej varit föremål för vare sig skattläggning eller skatteköp, utan

fortfarande tillhörde kronan, hvaremot all annan öfverloppsmark inom

Ore socken blifvit jemlikt kongl. brefvet den 17 oktober 1837 disponerad,

samt att, sedan '' vägstyrelsen i Ore sockens väghållningsdistrikt hos

Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit, att på grund af 60 § i lagen

angående vägliållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober

1891 af stal smedel utbekomma bidrag till den allmänna vägliållningskostnaden

inom distriktet för år 1896 med dels 117 kronor 50 öre för

underhållet af de på rotarne inom Ore socken indelade allmänna vägar

och dels 180 kronor för underhållet af den inom distriktet fallande dol

af den så kallade Kårbölevägen, som vore indelad på rotar inom de

förut med Ore till ett vägdistrikt förenade, men derifrån till ett särskilt

distrikt afskilda Rättviks och Boda socknar, Kongl. Maj :ts befallningshafvande

genom beslut den 12 december 1896 — jemte antecknande,

att, enligt instrumentet öfver den af särskilda nämnden verkstälda

uppskattning af årliga kostnaden för underhållet den tid, marken vore

bar, af de allmänna vägarne inom Ore sockens väghållningsdistrikt,

dessa vägar utgjordes af dels den så kallade gamla vägen och den° af

Ore socknemän underhållna Kårbölevägen, lör Indika vägar, båda

indelade på rotar inom Ore socken, årliga underhållskostnaden upptagits

till 725 kronor för den förra och 450 kronor för den senare,

eller tillhopa 1,175 kronor, och dels den af Rättviks och Boda socknemän

underhållna Kårbölevägen, för hvilken, indelad på rotar inom Rättviks

och Boda socknar, underhållskostnaden beräknats till 1,800 ^kronor,

samt att för underhållet af den inom distriktet belägna del af Kårbölevägen

blifvit på grund af kongl. brefven den 6 oktober 1845 och den

13& februari 1874 senast för år 1895 af statsmedel anvisadt särskildt

bidrag af 375 kronor, deråt dock den pa Rättviks och Boda socknemän

belöpande andel om 336 kronor 11 öre då ännu vore odisponerad - i öfrigt sig utlåtit, att, enär särskildt statsbidrag utginge för underhållet

af den inom Ore socken belägna delen af Kårbölevägen, hvilken dessutom,

för så vidt anginge den sträcka deraf, som förut varit underhållen

af Rättviks och Boda socknemän, ännu icke blifvit å väghållare inom

Ore sockens väghållningsdistrikt till underhåll indelad, funne Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansökningen icke kunna i vidsträcktare mån

bifallas, än att jemlikt 60 § i väglagen och kongl. kungörelen angående

dispositionen af anslagen till vägunderhållet på landet in. in. den

25 januari 1895 eu tiondedel af uppskattade kostnaden för underhållet

af den på rotar inom Ore sockens väghållningsdistrikt indelade sa

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 55 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

kallade gamla vägen eller således ett belopp af 72 kronor 50 öre skulle

efter derå i vanlig ordning utfärdad anordning till vägstyrelsen mot

qvitto af statsmedel utbetalas; och både kollegium enligt den 20 maj

1897 meddeladt utslag, som vunnit laga kraft, funnit af de väghållningsskyldige

mot berörda beslut anförda besvär icke föranleda till ändring

i öfverklagade beslutet, klagandena obetaget, att om utbekommande af

odisponerade beloppet af det genom ofvanomförmälda kongl. bref den 6

oktober 1845 och den 13 februari 1874 till underhållet af Kårbölevägen

för år 1895 anvisade statsbidrag särskildt å ort, som vederborde, göra

den framställning, hvartill de kunde finna sig befogade.

Vidare hade kammarkollegium anfört, hurusom af hvad i ärendet

förekommit finge anses framgå, att, enär besutenheterna inom Ore socken

vid afvittringen bekommit sin fulla skogstilldelning, eller 300 tunnland,

till fri disposition utan skyldighet att afsätta någon del af detta skogsanslag

för broarnes underhåll, ifrågavarande brobyggnadsskogar icke

ens såsom allmänning eller besparingsskog kunde anses tillhöra Ore

socknemän. Icke heller syntes det numera stå socknemännen öppet

att efter skattläggning och skatteköp förvärfva eganderätt till brobyggnadsskogarne

i enlighet med bestämmelserna i kongl. brefvet den

17 oktober 1837, enär detta måste anses härutinnan hafva förlorat sin

giltighet, sedan genom kongl. brefvet den 15 december 1849 meddelats

särskilda bestämmelser om användningen af ifrågavarande såsom brobyggnadsskogar

afsätta andelar af Ore sockens öfverloppsmark. Vid

sådant förhållande och då till följd åt nya väglagens tillämpning Rättviks

och Boda socknemän faktiskt vunnit befrielse från all underhållsskyldighet

å den så kallade Kårbölevägen med tillhörande broar inom

Ore socken, finge Rättviks och Boda socknars brobyggnadsskog jemlikt

föreskriften i kongl. brefvet den 15 december 1849 anses hafva återgått

till kronans fria disposition och böra behandlas såsom annan öfverloppsmark;

och ville kollegium i detta sammanhang föreslå, att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande måtte erhålla i uppdrag att efter vederbörandes

hörande till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag

i afseende å dispositionen af omförmälda öfverloppsmark, dervid jemväl

borde blifva föremål för undersökning och pröfning, huruvida med

hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän redan förut egde att för brounderhållet

disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet borde

socknemännen medgifvas.

Beträffande härefter ansökningarne, såvidt anginge frågan om

efterskänkande af de utdömda skadeersättningsmed]en jemte räntor,

funne kammarkollegium sådana omständigheter icke hafva förekommit,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande N:o 83.

11

hvilka skäligen borde föranleda bifall till Ore socknemäns begäran

om ersättningsmedlens användning för deras behof. Rättviks och

Boda socknemän hade deremot, enligt hvad Ore socknemän medgifvit

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, dels inköpt erforderligt

brobyggnadsvirke från annat håll, dels ock uppfört broar af

sten, hvarigenom skog, som socknemännen egt att till brounderhållet

använda, blifvit besparad och bidragit till uppkomsten af ifrågavarande

ersättningsbelopp. Af sådan anledning och då jemlikt kongl. brefvet

den 15 december 1849 upplåtelsen af ifrågavarande öfverloppsmarker

afsett brounderhållet, men ej vägunderhållet i öfrigt, syntes så stor del

af de erlagda skadeersättningsmedlen kunna eftergifvas, som motsvarade

hvad socknemännen enligt tillgängliga handlingar för brounderhållet

utgifvit under den tid, skogen varit med berörda skyldighet förenad,

eller från och med år 1850 till och med år 1894. I detta afseende

hade kollegium låtit upprätta sammandrag af de utaf sökandena åberopade

och till rigtigheten bestyrkta räkenskapsutdragen, utvisande, att

socknemännen för brounderhåll å Kårbölevägen och hvad dermed egde

samband för tiden 1859—1891 utgifvit ett belopp af tillhopa 10,287

kronor 63 öre, eller sålunda i medeltal för år 311 kronor 75 öre, hvadan

på tiden 1850—1894 skulle belöpa 14,028 kronor 75 öre, eller i rundt

tal 15,000 kronor; och då kollegium för sin del ansåge socknemännens

framställning om skadeersättningsmedlens efterskänkande vara förtjent

af afseende allenast i hvad anginge återbekommande af så stor andel af

dessa medel, som svarade mot sistnämnda belopp, hemstälde kollegium,

att Kongl. Maj:t, med afslag å Ore socknemäns begäran om skadeersättningsmedlens

utfående, måtto aflåta proposition till Riksdagen, i

syfte att Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar finge af

de utdömda och levererade ersättningsmedlen återbekomma 15,000 kronor

att fördelas mellan dessa socknar i förhållande till de andelar, socknarnes

jordegare erlagt af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars

1898 uttagna 38,391 kronor 33 öre.

Med anledning af hvad kammarkollegium sålunda hemstält, hade

Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift

erinrat, att i det inbetalda ersättningsbeloppet ingått icke mindre än

9,775 kronor 79 öre i räntor, under det att ersättningen för den afverkade

skogen utgjort endast 27,168 kronor, hvaremot i kammarkollegii

förslag icke inberäknats någon ränta å den af socknarne utbetalda

brounderhållskostnaden, hvilken ränta efter fem procent å den

årliga medelkostnaden utgjorde med innevarande år 19,620 kronor 80

öre, eller, tillsammans med kapitalet, i det närmaste hvad socknemännen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

begärt; att Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag af socknemänen

fordrat en godtgörelse för förlorad afverkningsrätt med 10,000 kronor

jemte ränta; att socknemännen utan redovisningsskyldighet egt att

anlita brobyggnadsskogen så långt, som med vilkoren för dess återväxt

vore förenligt, hvilket förbehåll enligt ett skriften bifogadt intyg icke

öfverskridits genom den derå företagna afverkningen; samt att kronans

vinst icke blefve obetydlig, äfven om hela det begärda beloppet efterskänktes,

då kronan till sin fria disposition erhölle en skogsareal af

1,188 tunnland 18 kappland; hemställande socknemännen, att, derest

icke deras ansökning kunde oförändrad bifallas, dem måtte efterskänkas

åtminstone det af kammaradvokatfiskalsembetet föreslagna beloppet eller

33,346 kronor 62 öre.

Slutligen hade statskontoret den 12 sistlidne februari afgifvit infordradt

utlåtande; och hade statskontoret, hvad först anginge Ore

socknemäns ansökning, anfört, att statskontoret, i likhet med kammarkollegium,

funne densamma, i hvad den afsåge användande till dessa

socknemäns förmån af de till kronan inbetalda skadeersättningsmedlen,

icke förtjena afseende och, såvidt dermed åsyftades att få på Ore

socknemän Överflyttad dispositionsrätten till ifrågavarande broskog, icke

böra föranleda annan åtgärd än den af kammarkollegium föreslagna.

Vidkommande åter den af Rättviks och Boda socknars jordegare

framstälda anhållan om efterskänkande af de af dem inbetalda ersättningsmedlen

hade statskontoret ansett, att till förmån för denna begäran

talade, att bemälde jordegare antagligen handlat i god tro, då de till

Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag upplåtit afverkningsrätt å

broskogen, samt att det nya kommunikationsmedel—jernvägen Falun—

Rättvik till hvars åstadkommande den för afverkniugsrätten influtna

köpeskillingen blifvit använd, vore icke blott ett allmännyttigt företag,

utan äfven af särskild betydelse för militära transporter; och hade statskontoret,

under erinran att sistberörda ansökning icke under några omständigheter

syntes böra föranleda efterskänkande af större belopp, än

som svarade mot det kronan tillerkända skadeståndet jemte ränta derå,

tillhopa 36,943 kronor 79 öre, sedan derifrån afdragits det derå utanordnade

aktoratsarfvodet 3,694 kronor 38 öre, eller återstående 33,249

kronor 41 öre, funnit sig på grund af de nu anförda och andra i ärendet

förekomna omständigheter ega anledning förorda efterskänkande åt

Rättviks och Boda jordegare af icke blott den del af de kronan tillfallna

medlen, som motsvarade det beräknade värdet af den af nämnda

jordegare obegagnade afverkniugsrätten för brounderhållet, eller 14,028

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

13

kronor 75 öre, utan äfven den kronan tilldömda räntegodtgörelsen 9,775

kronor 79 öre, eller i rundt tal 24,000 kronor.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit kar Kongl.

Maj:t, som uppdragit åt sin befallningshafvande i Kopparbergs län att

efter vederbörandes hörande inkomna med yttrande och förslag i afseende

å dispositionen af den Rättviks och Boda socknemän anslagna

så kallade brobyggnadsskogen i Ore socken, dervid jemväl skulle göras

till föremål för undersökning och pröfning, huruvida, med hänsyn till

de tillgångar, Ore socknen;än förut egde att för brounderhållet disponera,

något ytterligare bidrag för ändamålet borde socknemännen medgifvas,

nu föreslagit Riksdagen att medgifva,

att af förenämnda genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898

kronan tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, måtte Rättviks och

Boda socknars jordegande medlemmar efterskänkas ej mindre den del

af berörda ersättningsbelopp, som motsvarade hvad bemälde jordegare

kunde anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit under

åren 1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre, än äfven den kronan tilllagda

räntegodtgörelsen 9,775 kronor 79 öre, eller sammanlagdt i rundt

tal 24,000 kronor, samt

att detta belopp finge af det under sjunde hufvudtiteln uppförda

reservationsanslaget till restitutioner till Rättviks och Boda jordegande

socknemän utbetalas för att dem emellan fördelas efter den af kammarkollegium

föreslagna grund.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling föreliaft en

af herr Ollas A. Ericsson inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 177),

deri föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva, att af förenämnda, genom

Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 kronan tillerkända ersättningsbelopp,

jemte ränta, må Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar

efterskänkas 33,250 kronor.

I afseende å hvad till stöd för detta förslag anförts får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet, som funnit det vara med billighet öfverensstämmande,

att en del af det ersättningsbelopp med ränta, som Rättviks och Boda

jordegande socknemän genom Kongl. Majtts dom den 11 mars 1898

forpligtats till Kongl. Maj:t och kronan utgifva, varder efterskänkt,

bar dock icke ansett, att högre belopp än det af Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse

med statskontorets hemställan, föreslagna må i sådant

hänseende restitueras, hvadan utskottet icke ansett sig kunna biträda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 83.

herr Ericssons ofvannämnda motion. Hvad sjelfva beloppet beträffar,

synes giltigt skäl icke förefinnas för dess utjemnaude, på sätt Kongl!

Maj:t föreslagit, till 24,000 kronor, utan har utskottet funnit det böra

upptagas till den sammanlagda summan af 23,804 kronor 54 öre.

På grund häraf får utskottet, under erinran, att det å sjunde

hufvudtiteln uppförda anslaget till restitutioner är ett förslagsanslag

hemställa: 6 ö’

a) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition

må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att

af det genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898

kronan tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, må

Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar

efterskänkas ej mindre den del af berörda ersättningsbelopp,

som motsvarar hvad bemälde jordegare må

anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit

under åren 1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre,

än äfven den kronan tillagda räntegodtgörelsen 9,775

kronor 79 öre, eller sammanlagdt 23,804 kronor 54

öre, och

att detta belopp må af det under sjunde hufvudtiteln

^ uppförda förslagsanslaget till restitutioner till

Rättviks och Boda jordegande socknemän utbetalas

för att; dem emellan fördelas efter den af kammarkollegium

föreslagna grund; samt

b) att herr Ericssons ofvannämnda motion må,

i hvad den skiljer sig från den i föregående mom. a)

gjorda hemställan, af Riksdagen afslås.

Stockholm den 4 maj 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herr C. Persson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa, att

såväl Kongl. Maj:ts förevarande proposition som den af herr Ericsson

i ämnet väckta motion måtte af Riksdagen afslås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:106 Skrivelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättningsbelopp för obehörig afverkning s. 10 i texten