Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket.

1900-03-09 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:8a, Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

1

N:o 8 a,

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under

sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till

postverket.

(2:a U. A.)

I punkten 1 af sjunde hufvudtiteln i den till innevarande års Riksdag

aflåta a proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.

Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte dels, med godkännande af de enligt

statsrådsprotokollet för den 13 sistlidne januari tillstyrkta ändringar i postverkets

stater, för år 11)01 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 10,755,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom

anslaget till postverket skulle ökas med 450,000 kronor, dels ock medgifva,

att, i enlighet med de grunder, som på generalpoststyrelsens förslag blefve

af Kongl. Maj:t fastställa, finge från och med innevarande år tills vidare

af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision utgå full godtgörelse till

de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas inkomst af

uppbörds- och frimärkesprovisionen minskades i följd deraf, att från innevarande

års ingång nya postexpeditörsbefattningar tillkommit.

Slutsummorna af de för år 1901 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad aberopade

statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

Bih. till Riksd. Prot. 1900. i Sami. 1 Afd. Sa Haft. (N:o 8a.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

år 1900

aflöningsstaten ............................. kr.

öfvergångsstaten »

pensionsstaten ........................... »

omkostnadsstaten ............................. »

oförutsedda utgifter .................... »

afkortningar och institutioner m. m. >

4,411,700

2,400

72,875

5,065,500

465,000

87,525

tillsammans kr. 10,105,000

år 1901

kr. 4,674,300: —

» 2,400: —

71,650: —

» 5,452,000: —

450,000:

^_ 104,650: —

kr. 10,755,000: —

Utöfver staternas slutsumma innefattar anslaget till postverket för

innevarande år eu afsättning af 200,000 kronor till »fonden för posthusbyggnader»,

hvadan nämnda anslag är i riksstaten upptaget till 10,305,000

kronor eller 450,000 kronor lägre än det belopp, hvartill anslaget enligt

Kongl. Maj:ts förslag skulle uppgå för år 1901.

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 2—30) lemnade utredning inhemtas,

att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:

Ökning.

Aflöningsstaten

i anslaget till vikariatsersättning samt

arfvoden åt extra biträden m. m. hos

generalpoststyrelsen med ...................

i dito till vaktbetjente för uppflyttning

af 100 vaktbetjente från 3:e till l:a

lönegraden med.................................

i dito till aflönande af poststationsföre
ståndare

med ..................................

i dito till aflönande af extra biträden

vid distriktsförvaltningarna och post
anstalterna

med ..............................

i dito till ålderstillägg med.................

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för en del bei

tjente med.............................................

kr. 15,000: —

» 10,000: —

» 45,000: —

» 115,000: —

» 14,000: —

» 65,000: —

kr. 264,000: —

Transport kr. 264,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

3

Transport kr. 264,000: —

Pensionsstaten:

af Kong! Maj:t beviljade nya pensioner ............................. » 9,825:

Omkostnadsstaten: ■

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med.............................. kr. 50,000: —

i dito till förhyrande af de för postverket

erforderliga lägenheter samt till

bestridande af utgifterna för posthusens

underhåll m. m. med ............. » 15,000: —

i dito till expensutgifter med ............. » 60,000: —

i dito till postbetjentes beklädnad och

beväring med .................................. » 40,000:

i dito till inköp och underhåll af inventarier

med ..................................... * 40,000:

i anslaget till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med » 100,000:

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landtbref
häring

med...................................... » 60,000:

i anslagen till postföringskostnad vid

befordran sjöledes:

mellan fasta landet och Gotland

med.............................................. * 5,000:

mellan Sverige och Danmark med » 4,000: —

mellan Sverige och England—Amerika

med......................................... 8 2,500:

i anslaget till tillverkning af frimärken,

frankokuvert, brefkort och kortbref

med ...................................................... *_10,000: —

, t •

kr. 386,500: —

Aflcortningar och restitutioner rn. m.:

höjning af anslaget med

................... kr. 17,125: -

Summa ökning kr. 677,450: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

Minskning.

. ■ . i Aflöning sstaten:

genom uteslutande ur staten af två vaktmästarebefattningar

med ............................................................................... kr. 1,400: —

Pensionsstaten :

besparing.................................................................... kr. 11,050: —

Oförutsedda utgifter:

minskning af anslaget med .................................................. kr. 15,000: —

Summa minskning kr. 27,450: —

i

Om från summan af ökningen ................................................ kr. 677,450: _

dragés summan af minskningen .................. » 27,450: —

erhålles det belopp af........................................... kr. 650,000: —

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma

att för år 1901 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med 10,800,000

kronor, hafva för år 1901 beräknats till 11,590,000 kronor. Då, på sätt

ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år 1901 af Kongl.

Maj:t beräknats till 10,755,000 kronor, skulle alltså inkomsterna komma

att öfverstiga utgifterna med 835,000 kronor. I

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i aflöninqsstaten

innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 23 november 1899 med förslag

till stater för postverket för år 1901 hade general poststyrelsen, som i förslaget

till utgiftsstater först bland de anslag, hvilka borde höjas, upptagit

anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden m. ra. hos

styrelsen, meddelat, att årsarfvodena för amanuenserna hos styrelsen

numera i regeln började med 900 kronor, och att högsta arfvodet

för närvarande, med ett undantag, utgjorde 1,600 kronor. Antalet för

helt År anstälde amanuenser hos styrelsen uppginge för närvarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

5

till ej mindre än 55 - oberäknade de extra biträden, som varit an
stälde

för skrifhjelp eller vissa sorteringar af verifikationer. Det vore

all sannolikhet för att det antal amanuenser, som blefve erforderligt under ar

1900, måste under år 1901 ökas för att möjliggöra ärendenas gång. Af styrelsens

amanuenser åtnjöte för närvarande från ifrågavarande anslag 23 arfvoden

å 900 kronor, 5 arfvoden å 1,200 kronor, 7 arfvoden å 1,500 kronor,

4 arfvoden å 1,600 kronor och 1 arfvode å 1,800 kronor. Dessutom hade

5 arfvoden å lägre belopp än 900 kronor, 9 arfvoden till belopp mellan

960 och 1,080 kronor samt 1 arfvode å 1,320 kronor. Från samma anslag,

hvilket för innevarande år faststälts till förslagsvis 75,000 kronor och

under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 utvisade ett utgiftsbelopp

af, i rundt tal, 76,400 kronor, utginge jemväl godtgörelse till

förut omförmälda ren skri fnings- och sorteringshjelp, ersättning för vikariat

under semester eller tjensteresor och arfvoden till extra vaktmästare hos

styrelsen. Flertalet af amanuenserna hade i en till styrelsen nyligen inrrifven

skrift framhållit, huru synnerligen klena deras utsigter för befordran

till ordinarie befattning hos styrelsen vore, då antalet amanuenser

vore så stort i förhållande till antalet ordinarie tjensteman. De hade

också erinrat derom, att denna proportion under årens lopp försämrats,

att 25 af amanuenserna hade en extra ordinarie tid hos styrelsen af öfver

tio år, samt att arfvodesbeloppen äfvensom proportionen mellan ordinarie

och extra tjensteman hos styrelsen vore ofördelaktigare än hos flertalet

af statens större centrala embetsverk; och hade sökandena anhållit, bland

annat, att från och med år 1900 amanuensarfvodena måtte sättas till lägst

1,2001 kronor med successiv förhöjning efter vissa år — under förutsättning

af oförvitlig tjenstgöring — intill dess arfvodet uppginge till 1,800

kronor, äfvensom att motsvarande arfvodesförhöjning matte tillerkännas de

amanuenser, som i denna egenskap redan tjenstgjort hos styrelsen under

visst antal år. .

Då af anförda skäl generalpoststyrelsen ansage sig för närvarande

icke böra framlägga något förslag till ökning i antalet ordinarie tjenstebefattning,

och således, med inom styrelsen år för år ökadt arbete samt

deraf föranledt antagande af extra arbetsbi el p, befordringsutsigterna för

amanuenserna jemväl under de närmaste aren komme att tn sig ogyn

samma, syntes det styrelsen rättvist att genom någon förbättring i amanuensernas

årliga arfvoden söka halla, dem i någon man skadeslösa, i

synnerhet som många af dem hos styrelsen skötte sadana syssjor, hvilka

borde lig^a i ordinarie tjenstemäns händer. De under senaste åren ökade

lefnadskostnaderna i hufvudstaden hade af amanuenserna äfven åberopats

— och visserligen ej utan skäl — till stöd för behofvet af arfvodes
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

förhöjning, hör genomförande af skälig arfvodesförbättring för styrelsens

amanuenser, om än efter andra grunder och i allmänhet med lägre belopp

än sökandena föreslagit, samt med afseende å nödvändigheten att för

ärendenas behöriga gång anställa ökadt antal amanuenser i mån af behof

hade styrelsen ansett ifrågavarande anslag ej böra för år 1901 sättas

lägre än till förslagsvis 90,000 kronor, hvilket sålunda innefattade en förhöjning

af 15,000 kronor.

Då departementschefen i likhet med generalpoststyrelsen ansåge tiden

nu icke vara inne att hos Riksdagen göra framställning om ökning af den

ordinarie personalen vare sig hos generalpoststyrelsen eller å postanstalterna,

vore det enligt departementschefens åsigt uppenbart, att för de hos

styrelsen anstälde amanuenserna utsigten att vinna befordran till ordinarie

befattning måste åtminstone i den närmaste framtiden blifva ännu ogynsammare

än hittills. Det syntes departementschefen derför synnerligen

behöfligt att i någon mån höja de till desse tjensteman utgående årsarfvoden;

och funne departementschefen sig för sådant ändamål med fullt

skal kunna förorda den af genera!poststyrelsen föreslagna ökning i anslaget

till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden m. m.

Beträffande vaktbetjente vid po stanst nit. erna hade generalpoststyrelsen

till en början anmält, att, efter det styrelsen senast afgifvit förslag till

postverkets stater, af de enligt äldre stat anstälde vaktmästare två afgått.

1 följd häraf borde antalet dylika vaktmästare minskas från 3 till 1,

hvilket föranledde en minskning af 1,400 kronor i anslaget till lön och

tjenstgöringspenningar åt vaktmästare vid postanstalterna. Vidare hade

generalpoststyrelsen erinrat, hurusom genom kongl. brefvet den 30 maj

1884 angående postverkets stater för år 1885 blifvit bestämdt, att, i den

mån de då vid postanstalterna anstälde vaktmästare afginge, de efter dem

ledigblifna vaktmästarebefattningarna icke skulle återbesättas, utan i stället

antalet vaktbetjente med 500 kronors lön i motsvarande mån ökas. Emellertid.

hade från. och med år 1900 de vid postanstalterna anstälde vaktbetjentes

aflöningsförhallanden blifvit med undantag för vaktmästare,

qvarstående enligt äldre aflöningsbestämmelser — omreglerade så, att någon

vaktbetjentklass med lön af 500 kronor icke vidare komme att finnas vid

postanstalterna. På grund häraf och då ifrågavarande vaktbetjente dessutom

numera blifvit uppdelade i vissa aflöningsklasser med afrundadt

antal i hvarje klass, hade det synts styrelsen, som om det senast faststälda,

antalet andra vaktbetjente vid postanstalterna icke borde för de två afgångna

vaktmästarnes ersättande ökas med motsvarande antal; och vore,

enligt styrelsens uppfattning, nyssnämnda bestämmelse i kongl. brefvet

den 30 maj 1884 att anse såsom upphäfd genom den skedda allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

7

löneregleringen för de vid postanstalterna anstälde vaktbetjente. Af denna

anledning hade styrelsen na icke föreslagit någon ökning af antalet andra

vaktbetjente, motsvarande afgången bland postanstalternas vaktmästare.

Men en a nnan omständighet förelåge, som syntes general poststyrelsen

böra föranleda dertill, att ett antal af de enligt senast faststälda aflöningsstat

i o:e lönegraden upptagna vaktbetjente uppflyttades till l:a lönegraden.

Enligt den af styrelsen i sammanhang med afgifvande af förslag till postverkets

stater för år 1900 föreslagna omreglering af aflöningsförhållandena

för vaktbetjente vid postanstalterna hade vaktbetjente delats i tre lönegrader.

Till den l:a lönegraden skulle hufvudsakligen höra vaktbetjente,

anstälde vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom de

vid jernvägsposten tjenstgörande betjente, som stationerades å någon af

dessa ortei% till den 2:a lönegraden de vaktbetjente, som vore stationerade

norr om Daleifven eller på grund af särskilda omständigheter borde med

dessa i aflöningsvilkor likställas, och till den 3:e lönegraden öfriga vaktbetjente.

Med denna reglering hade styrelsen afsett att kunna i l:a lönegraden

placera icke blott samtlige i Stockholm, Göteborg och Malmö anstälde

eller stationerade ordinarie postvaktbetjente, utan äfven sådana betjente

å några andra orter, der lefnadskostnaderna kunde anses lika höga

som i dessa tre städer. Med de grunder, som hittills blifvit följda beträffande

postvaktbetjentes befordran till ordinarie befattning, hade det

emellertid, sedan statsförslaget för år 1900 afgifvits, visat sig, att, oaktadt

vid förslagets afgifvande allenast 405 ordinarie vaktbetjente varit anstälda

eller stationerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö, under det att i förslaget

antalet vaktbetjentbefattningar i l:a lönegraden satts till 450, likväl

så många å nämnda orter, i synnerhet i Stockholm och Göteborg, anstälde

eller stationerade extra vaktbetjente varit i tur eller å de från och med

år 1900 erhållna 112 nya vaktbetjentbefattningarna af alla grader blifvit

med samma års ingång i tur att befordras till ordinarie, att, för beredande

af placering i l:a lönegraden åt dem och deras, med hänsyn till aflöningsbehof,

likstälda kamrater å vissa andra orter, till denna grad skulle behöfva

från 3:e lönegraden uppflyttas mera än 50 befattningar. Med visshet

kunde icke för längre tid förutses, i hvad mån de afsedda reglerna

för placeringen i grad skulle kunna med uppflyttning af ett antal af 60

befattningar från 3:e till l:a lönegraden uppehållas. Särskild! i Stockholm

hade vaktbetjenternas antal flere gånger årligen måst ökas för att kunna

tillfredsställande besörja poströrelsen derstädes. Till följd af det storaantal

extra vaktbetjente, som för den skull måste i Stockholm anställas,

bl ef ve desse betjente tidtals oftare än annorstädes i tur att befordras till

ordinarie. För att så vidt möjligt kunna i l:a lönegraden påräkna er
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

forderligt antal vaktbetjentbefattningar hade styrelsen i sitt förevarande

statsförslag beräknat ökning af vaktbetjentes antal i l:a lönegraden med

100, men tillika föreslagit minskning af vaktbetjentes antal i 3:e lönegraden

med 100. Den ökade kostnad, som — oafsedt eventuelt ökade

utgifter för ålderstillägg — genom en sådan uppflyttning skulle uppstå,

utgjorde för år 1901 ett belopp af 10,000 kronor.

I händelse af bifall till denna uppflyttning skulle från och med år

1901 de, som rätteligen borde tillhöra l:a lönegraden, men vid innevarande

års ingång måst, af brist på tillräckligt antal befattningar i denna

lönegrad, placeras i lägre lönegrad, kunna uppflyttas till l:a lönegraden;

och skulle i sammanhang dermed de vaktbetjente, som rätteligen borde

placeras i 2:a lönegraden, men derigenom att denna lönegrad delvis upptoges

af sådana, som borde tillhöra l:a lönegraden, måste åtnöjas med 3:e

lönegraden, kunna förflyttas till rätt lönegrad. Genom att sätta antalet

i l:a lönegraden så högt som till 550 kunde det visserligen, åtminstone

tidtals, inträffa, att antalet vaktbetjente enligt stat i l:a lönegraden blefve

större än det antal betjente, som rättvisligen borde i denna lönegrad

placeras, men ansåge generalpoststyrelsen, att det borde få ankomma på

styrelsen att ordna detta förhållande med tillämpning af grunderna för

den i kongl. brefvet den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för

år 1900 gifna bestämmelse, att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning,

hvars föregående innehafvare åtnjutit aflöning i l:a eller 2:a

lönegraden, den, som å befattningen antoges, icke ansåges böra placeras

å ort eller i syssla, för hvilken den lediga aflöningen vore afsedd, generalpoststyrelsen

egde att tills vidare och intill dess ledighet inom vederbörlig

lönegrad uppstode. samt med disponerande i sådant hänseende af

erforderlig andel af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen

antagne aflöning i lägre lönegrad. Att söka undvika vaktbetjentes af l:a

lönegraden ökning genom att placera ett antal af dem, hvilka med 1900

års ingång komrne att befordras till ordinarie och vore anstälde eller

stationerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö, till annan ort, der annan

lönegrad skulle gälla, och i stället för de nyutnämnda ordinarie vaktbetjenterna

förflytta till Stockholm, Göteborg eller Malmö extra vaktbetjente,

vore visserligen en formelt laglig åtgärd; men generalpoststyrelsen

ansåge ett sådant tillvägagående så mycket mera olämpligt, som tillräcklig

flyttningshjelp icke kunde enligt gällande föreskrifter tilldelas vaktbetjent

vid omplacering från en till annan ort.

Lika med generalpoststyrelsen ansåge departementschefen det icke böra

ifrågakomma, att de två afgångna vaktmästarne å äldre stat ersattes med

motsvarande andra vaktbetjente. Af hvad styrelsen i öfrigt beträffande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

9

postvaktbetjente anfört syntes departementschefen framgå, att den af styrelsen

föreslagna uppflyttning af 100 vaktbetjente från 3:e till l:a lönegraden

vore påkallad af den vid innevarande års början genomförda reglering

af postvaktbetjentes löneförmåner. Väl hade generalpoststyrelsen

fäst uppmärksamheten derpå, att, då sålunda antalet vaktbetjentbefattningar

i l:a lönegraden komme att ökas från 450 till 550, det kunde inträffa,

att detta antal tidtals blefve större än det antal betjente, som rätteligen

borde erhålla plats i l:a lönegraden. Men ett sådant förhållande kunde,

enligt departementschefens förmenande, af generalpoststyrelsen ordnas, på

sätt styrelsen föreslagit, med tillämpning af grunderna för kongl. brefvet

den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för år 1900. Departementschefen

tillstyrkte alltså hvad generalpoststyrelsen under anslaget till

vaktbetjente föreslagit.

Å anslaget till aflönande af poststationsförestdndare, som i gällande

stat upptagits till förslagsvis 630,000 kronor, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelat, utgifterna under perioden 1 oktober 1898—30

september 1899 stigit till i rundt tal 645,800 kronor. Antalet poststationer,

som under år 1898 ökats från 2,220 till 2,298 eller med 78

stycken, hade sedermera under tiden intill den 23 november 1899 ökats

med ytterligare 83 stationer, hvarförutom beslut redan fattats om anordnande

af ett afsevärdt antal nya stationer dels i sammanhang med nya

jernvägsliniers öppnande, dels ock i öfrigt på grund af särskilda framställningar.

Då det för innevarande år förslagsvis bestämda anslagsbeloppet

redan öfverskridits med omkring 15,800 kronor, samt det ytterligare

antal poststation er, som under åren 1900 och 1901 kunde tillkomma,

föranledde ökade utgifter å anslaget, och dessutom tillgång måste

å detta anslag beredas att möta de befogade anspråk å arfvodesförhöjning,

Indika framkallades af rörelsens ökning eller af steg råd t; arbetspris, både

generalpoststyrelsen ansett detta anslag icke böra sättas lägre än till förslagsvis

675,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning åt 45,000 kronor.

Beträffande anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsfövv

ältning ärna och postanstalterna hade generalpoststyrelsen erinrat, att

anslaget för år 1899 upptagits till förslagsvis 575,000 kronor, men för år

1900, med hänsyn till det från och med sistnämnda år ökade antalet

ordinarie postexpcditörsbefattningar, sänkts till förslagsvis 485,000 kronor.

Enligt hvad generalpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30

oktober 1899 anmält, hade emellertid de lägst aflönade extra tjenstemannabiträdenas

bekymmersamma ekonomiska ställning till följd åt det lör dem

numera väsentligt ökade existensminimum föranledt styrelsen att gå i författning

derom, att från och med 1900 års ingång lägsta arsarfvodet lör

Bill. till Kikna. Krut. Klot). 4 Samt. J Afä. 8 a Käft. 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

manligt extra tjenstemannabiträde vid postkontor höjdes från 900 kronor

till 1,050 kronor eller å platser, der lefnadskostnaderna vore särskildt

höga eller der biträdet användes till mera magtpåliggande eller ansträngande

tjenstgöring, såsom nattarbete in. m., till 1,200 kronor och för

qvinligt extra tjenstemannabiträde vid postkontor från 750 kronor till

900 kronor. Det hade dervid beräknats, att genom denna förhöjning af

arfvodesbeloppen skulle för postverket uppkomma en ökad utgift af omkring

48,000 kronor, för år räknadt, om hänsyn toges allenast till då

tjenstgörande biträden med fast anställning; och någon återgång till lägre

minimiarfvoden för ifrågavarande extra tj eu s t cm an m ipersonal ansåge generalpoststyrelsen

svårligen kunna ega rum, i synnerhet som med den ökade

poströrelsen och de år för år allt större värdebelopp, som genom postverket

befordrades, både billighet och klokhet bjöde, att betalningen för

arbete i postverkets tjenst sattes i skäligt förhållande till det arbete, som

kräfdes, och det med arbetet förenade ansvar.

Å anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna.

och postanstalterna erfordrades äfven tillgång dels till följd

af uppfiyttningar för en del äldre extra biträden från lägre till högre

arfvodesklass, dels till aflöning för det ökade antal extra biträden, som,

utöfver det under år 1900 använda, under år 1901 komme att erfordras,

dels ock till aflönande af tillfälliga extra biträden, erforderliga i följd

af semesterledigheter för dertill berättigade posttjenstemän eller af andra

anledningar. Då de arfvoden, som till en början varit afsedda åt extra

tjensteman, hvilka, eljest oaflönade, tillkallades att under semestertid tjenstgöra,

visat sig numera i regeln vara för låga för ändamålet, måste äfven

förhöjning af sådana arfvoden ega rum.

Generalpoststyrelsen hade fördenskull ansett ifrågavarande anslag böra

för år 1901 förhöjas med 115,000 kronor till förslagsvis 000,000 kronor.

Vidkommande anslaget till ålderstillägg hade generalpoststyrelsen anmält,

att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar i

följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan, till det

ytterligare antal tjensteman och betjente, som enligt nu gällande bestämmelser

blefve berättigad! till ålderstillägg från och med 1901 års ingång,

anslaget borde för nämnda år höjas med 14,000 kronor, eller från 432,000

kronor till förslagsvis 446,000 kronor.

Vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1900 hade

generalpoststyrelsen antydt, att från innevarande års ingång, samtidigt dermed

att regleringen af den ordinarie vaktbetjentpersonalens aflöning trädde

i tillämpning, jemväl erfordrades en reglering af bestämmelserna rörande

de arfvoden, som utginge af anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

11

till hushyresbidrag för en del betjente. I motsats mot hvad nu vore förhållandet

skulle nemligen dessa arfvoden komma att utgöra de extra vaktbetjenternas

enda aflöning samt traktamentet till dem såsom aflöningsform

upphöra. Efter en sådan reglerings genomförande och med behörig hänsyn

jemväl till inrättandet från och med år 1900 af 112 nya ordinarie

vaktbetjentbefattningar hade utgifterna å anslaget för innevarande år förslagsvis

beräknats till 260,000 kronor. Generalpoststyrelsen hade nu anmält,

att å ifrågavarande anslag erfordrades för år 1901 medel äfven till

anställning af nya extra vaktbetjente, i den mån sådana för arbetets gång

och i följd af poströrelsens tillväxt blefve behöflig. De extra vaktbetjente

hade, enligt hvad styrelsen tillika erinrar, förut i arfvode uppburit: de å

fast anstalt tjenstgörande 300 kronor och de vid jernvägsposten anstälde

180 kronor för år; och hade den öfriga aflöningen utgått till dem i form

af traktamente å det under omkostnadsstaten upptagna traktamentsanslaget.

Då emellertid, med hädanefter gällande bestämmelser, de extra vaktbetjentes

hela aflöning komme att belasta nu ifrågavarande arfvodesanslag å aflöningsstaten,

under det att af traktamentsanslaget skulle utgå allenast godtgörelse

för de extra kostnader, som för vaktbetjenten uppstode genom

resor, blefve numera vid anställande af ökad extra vaktbetjentpersonal utgiften

å aflöningsanslaget högre än tillförene, men utgiften å traktamentsanslaget

i stället mindre än förut. Generalpoststyrelsen hade ansett sig

böra fästa uppmärksamhet härpå, då styrelsen nu föreslagit, att anslaget

till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag för en del betjente

måtte för år 1901 höjas med minst 65,000 kronor till förslagsvis

325.000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i fråga om sistberörda fyra anslagsrubriker

föreslagit har departementschefen ansett sig böra biträda.

Beträffande pensionsstaten redogöres å sid. 11 i statsrådsprotokollet

för de pensioner, som i följd af inträffade dödsfall borde afföra» från staten,

och de beviljade pensioner, som borde i densamma upptagas.

Vidkommande omkostnadsstaten hade generalpoststyrelsen, enligt hvad

departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, föreslagit, att följande

anslag måtte höja?, nemligen anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision

med 50,000 kronor från 415,000 kronor till 465,000 kronor, anslaget till

förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter samt till bestridande

af utgifterna för posthusens underhåll in. in. med 15,000 kronor från

160.000 kronor till 175,000 kronor, anslaget till expensutgifter med 60,000

kronor från 440,000 kronor till 500,000 kronor, anslaget till postbetjentes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

beklädnad och beväring med 40,000 kronor från 100,000 kronor till 140,000

kronor, anslaget till inköp och underhåll af inventarier med 40,000 kronor

från 100,000 kronor till 140,000 kronor, anslaget till postföringskostnad

vid befordran å jernväg med 100,000 kronor från 2,000,000 kronor till

2.100.000 kronor, anslaget till postf''äringskostnad vid befordran å landsväg

och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring med 60,000

kronor från 770,000 kronor till 830,000 kronor, anslagen till postförinqskostnad

vid befordran sjöledes: mellan fasta landet och Gotland med 5,000

kronor från 57,000 kronor till 62,000 kronor, mellan Sverige och Danmark

med 4,000 kronor från 12,000 kronor till 16,000 kronor äfvensom mellan

Sverige och England—Amerika med 2,500 kronor från 4,500 kronor till

7.000 kronor, samt anslaget till tillverkning af frimärken, frankokuvert,

bref kort och kortbref med 10,000 kronor från llOjOOO kronor till 120,000

kronor.

Beträffande anslaget till uppbörds-och frimärkesprovision liade generalpoststyrelsen

meddelat, att utgifterna å anslaget uppgått under tiden 1

oktober 1898—30 september 1899 till i rundt tal 419,800 kronor och således

redan öfverskridit det belopp, 415,000 kronor, hvartill anslaget blifvit

förslagsvis upptaget för år 1900; och hade styrelsen vidare anfört, att, då

af postverkets inkomster den å postanstalterna inflytande uppbörd, å hvilken

provision beräknades, vore den hufvudsakligaste, samt inkomsterna beräknats

för år 1901 komma att ganska väsentligt öfverstiga de hittills uppnådda,

ifrågavarande anslag redan af denna anledning borde höjas med minst

15.000 kronor. Dervid borde dock bemärkas, att en icke oväsentlig del

af anslaget åtginge till provision åt poststationsföreståndare samt till rabatt

åt af postverket antagna frimärkesförsäljare och åt allmänheten vid partiköp

af frankotecken.

En annan anledning förefunnes jemväl att begära höjning af detta

anslag. Generalpoststyrelsen hade nemligen erinrat, hurusom, då senast

församlade Riksdag afslagit det framlagda förslaget om uppbördsprovisionens

omsättning till fast aflöning för vederbörande posttjenstemän, men medgivit

tillsättande af 143 nya postexpeditörsbefattningar, med rätt till andel

i provisionen, i den mån de anstäldes vid postkontoren, Riksdagen haft

kännedom om att beslutets genomförande skulle förorsaka de äldre ordinarie

posttjensteinännen å postkontoren minskning i inkomst af uppbördsprovisionen,

derest icke särskilda åtgärder för undvikande deraf vidtoges.

Det hade ock då från mera än ett håll inom Riksdagen fälts yttranden,

som syntes generalpoststyrelsen berättiga till det antagandet, att ett förslag

till sådana åtgärder, som afsåge att förekomma en dylik minskning i inkomster,

skulle inom Riksdagen komma att mötas med välvilja.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

13

Enligt de regler, som vore gifna för uppbördsprovisionens fördelning,

skulle föreståndare för postkontor dela den vid kontoret utgående provision

mellan sig och den å kontoret biträdande tjenstemannapersonal, som innehade

ordinarie befattningar. Under vissa förhållanden kunde jemväl a

stat ej uppförda tjensteman vid filialpostkontor få andel i provision. 1 de

kalkyler, som legat till grund för förslaget om uppbördsprovisionens omsättning

till fast aflöning, hade det beräknats, att uppbörds- och frimärkesprovisionen

utgjorde i genomsnitt pr år för postexpeditör af l:a lönegraden,

anstäld å postkontor, 417 kronor och för postexpeditör af 2:a lönegraden,

anstäld å postkontor, 367 kronor. Öfriga postexpeditörer åter, som vore

anstälde antingen å postinspektionskontoren eller såsom tjenstgörande i

jernvägspostkupéer, åtnjöte icke någon provision, utan hade, enligt nu

varande förhållanden, de förre en af annat anslag utgående kontant godtgörelse

af 400 kronor för mistning af provisionen och de senare i till dem

utgående traktamenten en inkomst, som ansetts godtgöra dem för förlusten

af provision. Enligt de beräkningar, som under diskussionen i Riksdagen

anförts, skulle uppbördsprovisionen komma att utgöra i genomsnitt för

postexpeditörer af den nybildade 3:e lönegraden något öfver 300 kronor

och för postexpeditörer i den likaledes nybildade 4:e lönegraden 265 kronor.

Från och med år 1900 tillkomme såsom nya befattningar, enligt Kongl.

Majrts och Riksdagens beslut, 32 postexpeditörer af l:a lönegraden, 31

postexpeditörer af 2:a lönegraden, 40 postexpeditörer af 3:e lönegraden

och 40 postexpeditörer af 4:e lönegraden till det redan befintliga antalet

postexpeditörer. Huru många af dessa nya postexpeditörsbefattningar, som

komme att anställas å postkontor och till följd deraf skulle hafva andel

i den vid vederbörande postkontor utgående provisionen, kunde generalpoststyrelsen

nu icke med bestämdhet uppgifva. Då emellertid postexpeditörsbefattningarna

af 3:e och 4:e lönegraderna hufvudsakligen vore afsedda

för qvinliga postexpeditörer samt dessa naturligtvis icke kunde anställas

vid jernvägsposten och efter all sannolikhet icke heller — åtminstone ej

till något afsevärdt antal — kunde få användning å postinspektionskontoren,

der nu användes sammanlagdt 13 postexpeditörer, antoge styrelsen såsom

sannolikt, att hela antalet postexpeditörer af 3:e och 4:e lönegraderna

blefve placeradt ä postkontoren, der äfven ett antal af de nya postexpeditörerna

i l:a och 2:a lönegraderna, förslagsvis 20 af l:a och 10 åt 2:a

lönegraden, komme att anställas.

De provisionsbelopp, som till dessa å postkontoren placerade nya postexpeditörer

skulle utgå, om nyssnämnda beräkningsgrunder Unge tillämpas,

komme således att utgöra i medeltal:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

för 20 postexpeditörer af l:a lönegraden ä kronor 417 kronor 8,340: —

för 10 postexpeditörer af 2:a lönegraden k » 367 » 3,670: —

för 40 postexpeditörer af 3:e lönegraden a » 310 » 12,400: _

för 40 postexpeditörer af 4:e lönegraden k » 265 » 10,600: _

eller tillhopa kronor 35,010: —

Detta belopp blefve sannolikt, med afseende å förhållandena på vissa

platser, i verkligheten lägre, derför att provisionsbeloppet, deladt på flere

än tillförene, blefve mindre för hvar och en, än eljest skulle blifva fallet,

Det nämnda beloppet syntes dock generalpoststyrelsen, enär i detsamma

inginge medeltalsiffror, i detta sammanhang kunna antagas såsom det, med

hvilket de äldre tjenstemännens inkomst af provision skulle komma att

minskas, derest ingen åtgärd till motverkande häraf vidtoges.

Da det för visso finge antagas, att med provisionen såsom aflöningsform

afsetts att sporra tjenstemännens arbetslust och uthållighet i arbetet

genom utsigten till ökning i inkomst, i den mån arbetet växte, borde ock,

enligt styrelsens förmenande, inkomsten af provisionen icke i regel få minskas,

under det att arbetet alltjemt växte och på tjenstemännen stäldes

allt större kraf. Lindrades tjenstemännens arbete, kunde till äfventyrs finnas

rättvist, att också inkomsten af provisionen något sänktes, men sådan

lindring kunde icke för de redan befintliga ordinarie posttjenstemännen

vara att påräkna genom de nya postexpeditörsbefattningarnas tillkomst.

De personer, som vid dessa nya befattningars tillsättande kunde ifrågakomma,

hade nemligen redan i många år såsom extra biträden skött göromål,

som gifvit dem full sysselsättning i postverket, och något ökadt arbete

kunde dem således icke vid befordran till ordinarie påläggas. De

nya befattningarna hade icke heller tillkommit för att lindra arbetet å

redan befintliga ordinarie befattningar, utan allenast af skälig hänsyn till

postverkets skyldighet att bereda en mera tryggad ställning åt ett antal

af dem, som många år såsom extra biträden egnat sin fulla arbetskraft

åt postverkets tjenst, Skulle nu, samtidigt med att arbetet växte och ansvaret

för omhänderhafvande af penningar och värdeförsändelser blefve

genom stegringen i posttrafiken allt drygare, posttjenstemännens inkomst

af provisionen högst afsevärdt minskas i stället för att ökas, kunde det,

enligt styrelsens åsigt, icke undvikas, att hvad som afsetts med provisionen

såsom aflöningsform komme att förfelas, enär posttjenstemännen funne sig

genom en sådan form för aflöningen vara satta i sämre läge än andra

tjensteinän med allenast fast aflöning. Väl hade det jemväl förut, då nya

postexpeditörstjenster erhållits, inträffat, att de äldre tjenstemännens på ett

eller annat postkontor inkomst af provisionen minskats, derigenom att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 8 a.

15

provisionel! måst delas mellan flere än förut, och särskild t hade denna

minskning blifvit känbar på åtskilliga postkontor under år 1898, då det

tillkommit 75 nya postexpeditörer, af hvilka 59 anstalts a postkontor.

Den omständigheten, att en del posttjenstemän redan förut fått af sådan

anledning vidkännas minskning i påräknade inkomster, syntes emellertid

styrelsen icke kunna åberopas för rigtigheten af den åtgärden att nu åter

företaga en minskning. Dessutom hade aldrig förut under de nuvarande

provisionsreglernas tillämpning så många nya befattningar på eu gång

tillkommit och minskningen i inkomst blifvit så dryg eller sa allmän, som

nu skulle blifva fallet.

I detta afseende hade styrelsen erinrat, hurusom af uppgifterna i en

till Kongl. Maj:t ingifven, till styrelsen för afgifvande af utlåtande remitterad

ansökning af åtskilliga postmästare, kontrollörer och postexpeditörer

om löneförbättring m. m. inhemtades, att, oaktadt uppbörden vid postkontoren

ökades, provisionen minskats genom tillkomsten af nya postexpeditörsbefattningar,

exempelvis

vid postkontoret i Göteborg år 1891:

för kontrollör af 2:a lönegraden från 615 kr. till 538 kr. eller med

77 kronor,

för kontrollör af 3:e lönegraden från 492 kr. till 430 kr. eller med

62 kronor,

för postexpeditör af l:a lönegraden från 369 kr. till 323 kr. eller

med 46 kronor,

för postexpeditör af 2:a lönegraden från 328 kr. till 287 kr. eller

med 41 kronor;

vid postkontoret i Gefie år 1895:

för postmästaren från 2,000 kr. till 1,776 kr. eller med 224 kronor,

för kontrollören från 775 kr. till 664 kr. eller med 111 kronor,

för postexpeditör från 581 kr. till 498 kr. eller med 83 kronor;

vid postkontoret i Halmstad är 1898:

för postmästaren från 1,519 kr. till 1,392 kr. eller med 127 kronor,

för postexpeditör från 533 kr. till 435 kr. eller med 98 kronor;

vid postkontoret i Helsingborg år 1898:

för kontrollör från 1,112 kr. till 924 kr. eller med 188 kronor,

för postexpeditör från 593 kr. till 492 kr. eller med 101 kronor; och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

vid postkontoret i Lund är 1898:

för postexpeditör från 617 kr. till 494 kr. eller med 123 kronor.

Dessa exempel stode icke enstaka, utan vore i ansökningshandlingarna

vidare fullföljda och skulle naturligtvis kunna än vidare fullföljas. Eu

sådan minskning i årsinkomst vore alltid, helst när den icke åtföljdes af

minskning i arbete, för alla, som deraf drabbats, nedstämmande och i

synnerhet för de lägre tjenstegraderna verkligt känbar. Än mera känbar

måste minskningen i inkomst blifva, då afdraget, som åtginge till de

nya tjenstebefattningarnas provisionsandelar, blefve större än tillförene,

samt det betydliga afdraget inträffade å eu tid, då lefnadskostnaderna i

allmänhet fördyrats och fortfarande stege i en grad, som gjorde tjenstemannens

ekonomiska ställning redan med hans nuvarande inkomster verkligt

bekymmersam. Också hade sökandena, med åberopande af hvad till

deras ° förmån blifvit vid diskussionen senaste riksdag under behandlingen

af frågan . om de nya postexpeditörsbefattningarna yttradt, anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes hos innevarande års Riksdag äska ett tillfälligt anslag

att utgå redan under loppet af år 1900, för att posttjenstemännens provisionsandelar

måtte uppgå till minst lika stora belopp som vid 1897 års

utgång.

Huru önskligt det än kunde vara, att denna anhållan i hela dess

vidd vunne bifall, ansåge generalpoststyrelsen likväl frågan nu böra begränsas

till åtgärder, afsedda att förekomma en ytterligare minskning i

inkomst, utöfver hvad vederbörande posttjenstemän redan från och med

ar 1898 fatt vidkännas. Men skulle den nya minskning, som från och

med år 1900 hotade, kunna undvikas, erfordrades, att tillfälle bereddes

att från och med ar 1900, till dess en reglering i aflöningen för postanstalternas

tjensteman kunde varda genomförd, från anslaget till uppbördsoeh

frimärkesprovision ersätta de postförvaltare, kontrollörer och po.?texpeditörer,

som hade rätt till sådan provision och eljest skulle komma

att få vidkännas minskning i provisionen, skilnaden mellan hvad de, för

helt år räknad t, finge i provision uppbära och hvad de skulle hafva i provision

erhållit, derest icke någon ny postexpeditörsbefattning å det postkontor,

der de tjenstgjort, tillkommit. Vid bestämmandet af beloppet af

denna godtgörelse kunde emellertid sådana omständigheter inträffa, som

gjorde det önskvärdt, att vissa grunder för godtgörelsens beräkning vore

faststälda; och hade styrelsen trott sådana grunder lämpligast böra — i

likhet med de nu gällande grunderna för provisionens fördelning — af

Kongl. Maj:t, på styrelsens förslag, fastställas.

För beredande af tillgång till sådan godtgörelses utbetalande erfor
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 er.

17

drades emellertid för år 1901 ökning af nu ifrågavarande anslag med

omkring 35,000 kronor, och då, såsom förut angifvits, jemväl andra omständigheter

påkallade samma anslags höjande med 15,000 kronor, hade

generalpoststyrelsen föreslagit, att i postverkets stater för år 1901 anslaget

måttef höjas med 50,000 kronor eller till förslagsvis 465,000 kronor.

Ä anslaget till expensutgifter, hvilket i staten för år 1900 upptagits

till förslagsvis 440,000 kronor, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,

utgifterna i runda tal uppgått under år 1898 till 481,700 kronor

samt under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 till 496,200

kronor. Från anslaget bestredes, utom anskaffningen af papper och kuvert

samt de för poströrelsen och redovisningen erforderliga många slag af

tryckta blanketter och räkenskapsböcker äfvensom anskaffningen af skrifmaterialier

i öfrigt, segelgarn och lack, jemväl kostnaderna för vederbörande

postanstalters belysning, uppvärmning och städning. De angifna

förbrukningsartiklarne åtginge med den stigande poströrelsen till allt större

mängd, och utvidgningen af postlokaler droge också med sig ökade utgifter

för lokalernas uppvärmning, belysning och städning. För den skull

och ehuru generalpoststyrelsen lyckats på senaste tiden något ytterligare

nedbringa inköpspriset å åtskilliga slag af det för blanketter och räkenskaper

erforderliga papper, hade styrelsen, med afseende jemväl a det

belopp, hvartill utgifterna å anslaget redan uppgått, ansett anslaget för

år 1901 icke böra sättas lägre än till förslagsvis 500,000 kronor, hvilket

skulle innebära en förhöjning af 60,000 kronor.

Af anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring bekostades försvarsvapen

åt en del postbetjente, som färdades på landsväg, men det

hufvudsakliga utgiftsbeloppet bestode i kostnader för anskaffning åt ordinarie

och extra postvaktbetjente af uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet

vissa slitningstider vore faststälda. A anslaget, som senast faststälts

till förslagsvis 100,000 kronor, hade utgifterna i rundt tal utgjort under

perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 126,700 kronor. Om än

denna höga utgiftssumma under perioden delvis förorsakats deraf, att

under denna tid blifvit liqvideradt mera, än som anskaffats för tolf månader,

hade dock summans storlek, jemförd med utgiftsbeloppet under år

1898, då det i rundt tal utgjort 80,400 kronor, hufvudsakhgast berott

derpå, att antalet uniformsberättigade vaktbetjente väsentligt stigit och att

beklädnadsförmånerna något förbättrats. Så vidt nu kunde ses, tydde icke

några omständigheter på, att material- eller arbetspris skulle under den

tid, förevarande statsförslag afsåge, komma att falla, utan syntes prisen

tvärtom vara i stigande. På grund häraf och då fortgående ökning af

antalet uniformsberättigade vaktbetjente föranledde ökade utgifter a beklädBih.

till Hiksd. Prof. 1800. 4 Sami. 1 Af cl. 8 a Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

nadsanslaget., samt detta anslag ock kunde komma att drabbas af högre

utgifter, derest, såsom ifragaståldt blifvit, några ytterligare förbättringar i

beklädnadsförmånerna skulle tillkomma, hade general poststyrelsen ansett

anslaget för år 1901 böra höjas med 40,000 kronor till förslagsvis 140,000

kronor.

Jemväl i anslaget till inköp och underhåll af inventarier hade generalpoststyrelsen

föreslagit någon förhöjning och dervid meddelat, att utgifterna

å anslaget i runda tal uppgått år 1898 till 120,700 kronor samt

under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 till 140,300 kronor.

Med bibehållande af samma inköpspris som tillförene å inventarier skulle

således uppenbarligen ° anslagets senast faststälda belopp, 100,000 kronor,

blifva för lågt; ^och da, såsom fallet nu vore, prisen syntes vara i hastigt

uppåtgående, maste, äfven da nyanskaffningen af inventarier inskränktes

till det nödvändigaste, en eventuel prisstegring tagas med i beräkningen.

Da emellertid under sistberörda utgiftsperiod anskaffats vissa persedlar,

såsom väskor och stämplar, till större qvantiteter, än som under perioden

åtgått, hade generalpoststyrelsen ansett anslaget för år 1901 ej böra

beräknas högre än till förslagsvis 140,000 kronor, hvilket innefattade en

förhöjning af 40,000 kronor.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg hade i staten

för innevarande år höjts med 200,000 kronor till förslagsvis 2,000,000

kronor. Utgifterna å anslaget, hvilka för år 1898 utgjort 1,922,339 kronor

63 öre, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, under perioden

oktober 1898—september 1899 stigit till i rundt tal 2,015,800 kronor.

1 å grund häraf och da åtskilliga enskilda jernvägar vore afsedda att öppnas

för allmän trafik före utgången af år 1901, hade generalpoststyrelsen

ansett anslaget böra höjas med minst 100,000 kronor till förslagsvis

2,100,000 kronor.

A anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom

postanstalternas områden samt till landtbr ef bäring, som i gällande stat upptagits

till 770,000 kronor, hade utgifterna uppgått i runda tal år 1898

till 742,300 kronor samt under perioden 1 oktober 1898—30 september

1899 till 804,500 kronor. Då de slag af postföring, som från detta anslag

liqviderades, maste vidare utvecklas samt fortsatta stegringar i postföringslega

vore att motse, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget måtte

höjas „med 60,000 kronor.

A anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta

landet och Gotland, hvilket senast faststälts till 57,000 kronor, hade utgifterna

i rundt tal under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899

uppgått till 62,400 kronor. Med särskild hänsyn till den sannolika fort
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

19

varon af ökadt antal turer mellan Vestervik och Visby under större delen

af vinterpostföringsperioden, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget

måtte höjas med 5,000 kronor.

Vidkommande de öfriga anslagen till postföringskostnad vid befordran

sjöledes hade generalpoststyrelsen föreslagit höjning i anslagen till postföring

mellan Sverige och Danmark samt mellan Sverige och England—

Amerika. Det förra anslaget hade af styrelsen ansetts böra höjas med

4,000 kronor till förslagsvis 16.000 kronor för att möta de ökade utgifter,

som uppkommit genom nödvändigheten af att träffa nytt aftal med vederbörande

danska rederi om postföringen i Öresund. Det senare anslaget

hade styrelsen i det föreliggande förslaget till postverkets utgiftsstater höjt

med 2,500 kronor till förslagsvis 7,000 kronor. Detta belopp motsvarade

nemligen det utgiftsbelopp af i rundt tal 6,800 kronor, som under perioden

1 oktober 1898 — 30 september 1899 å anslaget utgått för postbefordring

å England och Amerika.

Beträffande de af generalpoststyrelsen föreslagna förändringar i omkostnadsstaten

har departementschefen för egen del anfört:

Af hvad generalpoststyrelsen anfört i fråga om anslaget till uppbördsoch

frimärkesprovision framginge, att genom tillsättande tid efter annan

af nya postexpeditörsbefattningar de äldre ordinarie posttjenstemännen a

postkontoren fått vidkännas en icke obetydlig minskning i inkomst af

uppbördsprovisionen samt att denna minskning från och med innevarande

år, då icke mindre än 143 nya sådana befattningar tillkommit, blefve för

en del posttjenstemän högst afsevärd, under det att arbetet a postkontoren

alltjemt ökades och på tjenstemännen stäldes allt större fordringar. Det

vore derför, enligt departementschefens åsigt, med billigheten öfverensstämmande

att åtminstone söka undvika den minskning i berörda inkomst,

som från och med sistnämnda år af omförmälda orsak hotade. Departementschefen

funne sig alltså kunna förorda styrelsens förslag att redan

från och med innevarande år af ifrågavarande anslag bereda full godtgörelse

åt vederbörande posttjenstemän, hvilkas inkomst af provisionen

minskades derigenom, att de 143 nya postexpeditörsbefattningarna tillkommit;

och borde, enligt departementschefens tnening, grunderna för

godtgörelsens beräknande framdeles, på styrelsens förslag, åt Kongl. Maj:t

fastställas. Mot den af generalpoststyrelsen föreslagna höjning af ifrågavarande

an slagstitel från och med år 1901 hade departementschefen icke

heller något att erinra.

Öfriga af generalpoststyrelsen föreslagna förändringar i anslagsbeloppen

under omkostnadsstaten syntes departementschefen likaledes vara af om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

ständigheterna påkallade; och funne dspartementschefen sig derför böra

förorda dem.

Beträffande anslaget till oförutsedda utgifter hade generalpoststyrelsen,

enligt h\ad vidare i statsrådsprotokollet meddelas, erinrat, hurusom i detta

anslag, för innevarande år upptaget till 465,000 kronor, inginge dels medel

till verkligt oförutsedda eller tillfälliga utgifter med 40,000 kronor, dels

nybyggnadsanslag, nemligen till fortsättning af posthusbygget i Stockholm

340,000 kronor och till ny posthusbyggnad i Helsingborg 85,000 kronor.

De verkligt oförutsedda utgifterna — hvartill i första rummet räknades

dels kostnader, föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen,

af vikariat i vissa fall, af inkallande från distrikts- och lokalförvaltningarna

a* Postfjenstemän för att biträda vid uppgörande af reglementariska. föreskrifter

m. in., dels ^ock godtgörelse eller understöd, som utbetalades på

grund af särskilda nådiga beslut — hade under perioden 1 oktober 1898

—30 september 1899 uppgått till omkring 27,200 kronor, men för ett

verk af den omfattning som postverket kunde naturligtvis under loppet

ad ett helt år äfven större oförutsedda utgifter, som borde af detta anslag

postas, inträffa^; och da anslaget icke vore förslagsanslag samt utgifterna

således, maste hallas inom anslagsbeloppet, syntes det styrelsen icke vara

tillrådligt att minska denna del af anslaget för år 1901.

Beträffande kostnaderna för uppförande af ett nytt posthus i Stockholm

hade generalpoststyrelsen erinrat, att i de approximativa beräkningarna

rörande dessa kostnader förutsatts, att af den kalkylerade byggnadssumman,

1,240,000 kronor, den sista delen med 300,000 kronor skulle

utgå under år 1901; och hade styrelsen vidare anfört, att, sedan Kongl.

Maj:t, enligt beslut den 7 oktober 1898, faststält ritningar till detta posthus,

samma år efter utbjudning entreprenör antagits för utförande af de för

nybyggnaden erforderliga jordschaktningsarbeten; att efter infordrande af

täflande anbud entreprenörer ock antagits för grundläggningsarbetena,

leverans af sockel, leverans af tegel för år 1900 samt eventuel! leverans

af den för byggnadsfasaderna erforderliga huggna stenen; att grundläggningsarbetena

vore i vissa delar fullbordade och skulle vara afslutade till

den 1 juni 1900; att sockelsättningen å en gårdsflygel ock begynt; att

emellertid detta stora byggnadsföretag naturligtvis måst röna inverkan af

den betydliga stegring i pris, som efter den tid, då kostnadsberäkningen

gjorts, mträdt i fråga både om material och arbete; att redan den första

entreprenadsumman - - hvilken afsett jordschaktningsarbetena -—- blifvit till

följd af uppdrifna arbetspris högre, än beräknadt varit; samt att de följande

entreprenaderna gifvit samma resultat. Generalpoststyrelsen hade

likväl, såsom vidare skulle angifvas i en särskild utredning, hvilken sty
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

21

relsen hade för afsigt att inom den närmaste tiden för Kongl. Maj:t framlägga,

sökt genom förenklingar i byggnadens yttre i möjligaste mån begränsa

stegringen i kostnad med bibehållande af husets soliditet och karakter;

och generalpoststyrelsen hade också genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut beredts möjlighet att från besparingarna å fonden för inköp

af tomt till det nya posthuset få, med Kongl. Maj:ts medgifvande, hemta

bidrag utöfver det egentliga byggnad sanslaget till detta bygge. Af nämnda

fond, hvars benämning från innevarande års ingång förändrats till »fond

till posthusbyggnader», skulle emellertid bestridas äfven andra byggnadskostnader,

nemligen kostnader för nytt posthus i Malmö och ökade kostnader

för nytt posthus i Helsingborg, och för närvarande vore det ovisst,

huru stort belopp kunde komina att tillföras fonden genom det af Riksdagen

lemnade medgifvande, att till fonden finge afsättas ej mindre den

behållning, som för år 1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver

det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet för samma år, än

äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda

år uppkomna öfverskottet den del intill 200,000 kronor, som

kunde komma att öfverstiga 495,000 kronor. På grund af hvad sålunda

anförts, hade generalpoststyrelsen, på det att erforderliga medel till fortsättande

af posthusbygget i Stockholm icke måtte under år 1901 saknas,

ansett, att det för ifrågavarande bygge afsedda belopp, som skulle utgå

från an slags ti teln: oförutsedda utgifter, borde höjas till 360,000 kronor.

Hvad derefter anginge posthusbygget i Helsingborg, hade för detsamma

anvisats dels en från staden Helsingborg erhållen lösensumma af

25,000 kronor, dels ock byggnadsanslag af 145,000 kronor; och om till

dessa belopp finge från nyssnämnda fond läggas en summa af 70,000

kronor, skulle, enligt nyligen införskaffade, af kostnadsberäkningar åtföljda

eskissritningar, detta posthus kunna uppföras utan anvisande af ytterligare

anslag. Till frågan om kostnaderna för detta posthus anhölle generalpoststyrelsen

att få återkomma vid framläggande till nådig fastställelse

af hufvudritningar.

Vidkommande det nya posthuset i Malmö, hvilket vore afsedt att

påbörjas och fortsättas med medel från »fonden till posthusbyggnader»,

ansåge general poststyrelsen, att utöfver de medel, som kunde från fonden

erhållas, något anslag till denna byggnad för år 1901 icke erfordrades.

Hufvudritningar till detta posthus vore numera uppgjorda och skulle af

styrelsen, så snart pågående utredning i anledning af den hufvudritningarna

åtföljande kostnadsberäkningen hunnit afslutas, öfverlernnas till Kong!.

Maj-.ts pröfning.

Oaktadt således tre stora nybyggnadsföretag för postverket för när
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

varande. vore påbörjade eller planlagda, hade generalpoststyrelsen likväl

.nödgad, för att tillgodose behofvet å en annan, för posttrafiken

vigtig . ort, nemligen Nässjö, nu framlägga ytterligare ett byggnadsförslag,

som visserligen kunde benämnas tillbyggnad till ett redan befintligt posthus,

men i sj elfva verket afsåge att till ett mindre posthus bygga ett

större, att till det nya huset öfverflytta postkontoret samt att påbygga

och för annat postalt ändamål använda den äldre byggnaden. Generalpoststyrelsen

hade dervid erinrat, hurusom, sedan under år 1874 flera

jernvägar blifvit för trafik upplåtna och det för den skull befunnits nödigt

vidtaga . en omreglering af de förut varande jernvägspostdistrikten, jernvägsstationen

i Nässjö blifvit för de särskilda distrikten en gränspunkt

af den vigt och betydenhet för posttrafiken, att å nämnda ort i närheten

af stationshuset behöfts en för posternas förvarande och behandling fullt

tjenlig och rymlig lokal. Med anledning häraf hade Kong]. Maj:t dels

genom beslut den 23 december 1874 inedgifvit, att med postmedel finge

för 4,000 kronor jemte en årlig afgäld af 7 kronor 50 öre förvärfva^ en

för ändamålet erbjuden tomt i Nässjö, dels ock, efter Riksdagens hörande,

genom beslut den 31 maj 1875 bemyndigat styrelsen att i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med uppgjord ritning låta å"tomten uppföra ett posthus

af. sten på sätt och i den ordning, som lunnes vara för postverket

förmånligast, under iakttagande, att kostnaderna för husets fullständiga

uppförande icke finge öfverstiga 26,000 kronor. Det posthus, som på

grund deraf under åren 1877 och 1878 uppförts i Nässjö, bestode af en

bottenvåning och en öfvervåning, förbundna med hvarandra medelst en

trätrappa. Bottenvåningen vore indelad i fem rum och ett litet kök samt

öfvervåningen i ett större och åtta smärre rum. 1 bottenvåningen användes

det största rummet till postkontorsloka] och ett angränsande mindre

rum till förvaring af post, hvaremot återstående tre rum och köket vore

upplåtna till bostad åt postmästaren, som, i anseende till de å kontoret

städse förekommande nattposterna, måste för dessas skötande eller öfvervakande

finnas i huset tillgänglig jemväl nattetid. De nio rummen i öfra

våningen användes till öfverliggningsrum för postkupétjenstemän. Till

hufvudbyggnaden hörde jemväl en uthusbyggnad af trä, inrymmande

vedbodar m. m.

Under den tid af mera än tjugu år, som förflutit, sedan den nu beskrifna

postkontorslokalen tagits till användning, hade emellertid, enligt

hvad generalpoststyrelsen vidare meddelat, posttrafiken å kontoret samt

omfånget och värdet af den postkontoret transiterande posten så väsentligt

ökats, att både utrymmet länge sedan blifvit för trångt och lokalens

beskaffenhet otjenlig.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

23

Vid jemförelse af poströrelsen vid Nässjö postkontor åren 1878 och

1898 visade sig, att rörelsen derstädes väsentligt utvecklats.

Så utgjorde den postverket tillfallande uppbörden

år 1878 ....................................................................... kronor 9,206: 83

men år 1898 ............... ...................................................... * 65,445: 78.

Antalet afgångna postförsändelser af alla slag beräknades

för år 1878 till...................................................................................... 41,495 st.

men för år 1898 till ................................................,.,-i..................... 123,044 st.

Värdet af afgångna assurerade försändelser utgjorde

år 1878 ................................................................ kronor 757,845: 34

men år 1898 ..................................................... ® 2,464,606: 65.

Beloppet af inbetalade postanvisningsmedel och begärda postförskott

utgjorde

år 1878 .................................................................. kronor 43,493: 73.

Beloppet af inbetalade postanvisningar och

inlösta postförskott utgjorde

år 1898 ................................................................... » 336,630: 36.

Influtna prenumerationsafgifter för tidningar och tidskrifter, förskrifna

genom postverket, utgjorde

år 1878 .............................................................. kronor 1,143: 55

år 1898 ................................................................. » 17,519: 75.

De anordningar, som erfordrades för att tidsenligt ordna behandlingen

af en så pass stor poströrelse och på ett betryggande sätt förvara

de stora värden, som tidtals måste å postkontoret hysas, kunde icke i den

nuvarande posthusbyggnaden vidtagas. Den i posthuset behöfliga bostaden

för postmästaren och dennes familj vore också alldeles för trång samt

dessutom till följd af fukt olämplig till stadigvarande bostad, öfverliggningsrummen

i öfre våningen hade till en början varit tillräckliga att

inrymma den personal, som behöfdes för tjenstgöring inom vederbörande

postkupéer å de Nässjö berörande linier och som både Nässjö till öfverliggningsort.

Posttrafiken å ifrågavarande linier både emellertid sedermera

tilltagit i sådan grad, att af den å dessa linier numera erforderliga

postpersonalen endast en ringa del finge begagna öfverliggningsrummen,

under det att hela den öfriga delen, bestående af vaktbetjente och åtskilliga

post tjensteman, vore hänvisad att sjelf skaffa sig logis i Nässjö för

att kunna der öfverligga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

I längden kunde det hvarken för postverket eller personalen vara

gagneligt, att en stor personal under vistelse å främmande ort lemnades

att, utan någon tillsyn, skaffa sig tillfällig bostad, hvarhelst sådan stode

till buds. Hänsynen dertill hade ock föranleda att postverket både vid

första uppförandet af posthus i Nässjö och vid samling af postpersonal

å andra öfverliggningsorter, såsom Katrineholm, Ange och senast Laxå,

trädt emellan för att åt denna personal skaffa öfverliggningslokaler i

posthusen. Vid dylika lokalers anskaffande borde, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, iakttagas, att särskilda öfverliggningsrum bereddes

för tjensteman och särskilda för vaktbetjente; att de i de större postkupéexpeditionerna

tjenstgörande förmän erhölle ensamt rum och att i

öfrigt. icke flere än två personer samtidigt tillbragte natten i något rum;

att vid fördelningen af öfverliggningslokalerna så ordnades, att personer,

som å olika tider under natten skulle lemna orten för att inträda

i tjenstgöring, icke placerades i samma rum; att rum funnes disponibla

för personer, som tillfälligtvis beordrades att för tjenstgöring medfölja

vederbörande postkupéexpedition och då måste öfverligga å vändorten,

samt att ett rymligt samlingsrum för tjensteman och ett för vaktbetjente

funnes att tillgå, der de under dagen kunde sköta förekommande tjensteskriftvexling

eller eljest uppehålla sig. Tillämpades detta på posthuset

\ Nässjö, skulle, enligt gjorda beräkningar, i stället för de der nu befintliga

9 öfverliggningsrum, erfordras 38 öfverliggningsrum och 2 samlingsrum.

För att söka tillgodose behofven såväl för ifrågavarande postkontor

och postmästaren pa platsen som ock för den i Nässjö öfverliggande jernvägspostpersonalen

hade generalpoststyrelsen låtit förste intendenten i

öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl uppgöra eskissritningar och kostnadsförslag

till de byggnadsarbeten, som i berörda afseenden skulle erfordras.

Enligt dessa eskissritningar skulle den nya och den gamla byggnaden

tillhopa efter arbetets utförande komma att innefatta: i källaren till det

nya huset ett rymligt postintagningsrum, der de slutna posterna kunde

nattetid intagas och förvaras, äfvensom arkivkällare och tvättstuga in. m.,

i bottenvåningen en rymlig postkontorslokal, ett samlingsrum för tjensteman,

ett samlingsrum för vaktbetjente och sju öfverliggningsrum, i våningen

1 trappa upp postmästarebostad om fyra rum med kök, tambur

och jungfrukammare samt tolf öfverliggningsrum och i våningen 2 trappor

UPP tjugu öfverliggningsrum. Härigenom skulle således erhållas för postkontoret

behöfliga lokaler, bostad för postmästaren, som för densamma

skulle erlägga skälig hyra, samt två samlingsrum och trettionio öfverliggningsrum

för posttjenstemän och vaktbetjente. Det i mars månad

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

25

är 1899 uppgjorda kostnadsförslaget för dessa arbeten angåfve totalkostnaden

till 84,500 kronor; men då det, enligt styrelsens förmenande, vore

lämpligt att i postkontors- och öfverliggningslokalerna anordna centraluppvärmning

och utesluta de för dessa lägenheter i kostnadsförslaget beräknade

kakelugnar, hade till följd deraf och med hänsyn jemväl till de

prisförändringar, som egt rum, sedan förslaget uppgjordes, kostnadsberäkningen

nyligen reviderats, dervid kostnaden ansetts böra höjas till 99,500

kronor. Enär emellertid ändringar i den gamla byggnaden ej kunde vidtagas,

förr än postkontoret fått inflytta i den nya, både det ansetts, att

kostnaden skulle kunna utan olägenhet fördelas på två år med 50,000 kronor

på första året och 49,500 kronor på det andra byggnadsåret. På

grund häraf och i syfte att detta byggnadsarbete måtte få genom generalpoststyrelsens

försorg utföras enligt de hufvudritningar, som af Kong].

Maj:t faststäldes, hade styrelsen i anslaget till oförutsedda utgifter för år

1901 inberäknat ett byggnadsanslag för posthuset i Nässjö å 50,000

kronor.

Af nu angifna anledningar hade anslaget till oförutsedda utgifter

af generalpoststyrelsen upptagits till 450,000 kronor, eller 15,000 kronor

lägre än det belopp, hvartill anslaget satts i senast faststälda stater

för postverket.

I fråga om anslaget till afkortningar och restitutioner hade generalpoststyrelsen

anfört, att, enär af detta anslag bestredes, bland annat,

tullafgifter för en del postpaketförsändelser från utlandet äfvensom kostnader

för ersättande af förkomna eller skadade värdeförsändelser, utgifterna

å anslaget naturligtvis komme att vexla år för år; och både,

enligt hvad styrelsen meddelat, dessa utgifter i runda tal uppgått:

ur

»

s>

»

»

1894 till................................................................................... kronor 58,100

60,800

68,000

93,900

110,600

tiden 1 oktober 1898—30 september

1895 » ..

1896 » ..

1897 » ..

1898 » ..

samt under

1899 till .................................................................................. » 116,200: —

För vinnande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i deras

helhet, hade generalpoststyrelsen ansett berörda anslag, som för innevarande

år upptagits till 87,525 kronor, böra höjas till 104,650 kronor,

livilket innefattade eu förhöjning af 17,125 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen under sistnämnda två anslagsrubriker

föreslagit föranledde icke till någon erinran från departementschefens sida.

Bill. till Riked. Vrål. 1900. 4 Sami. 1 Afd 8 a Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 8 a.

26

Åberopande livad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen,

att Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna

innehåll.

För genomförande af skälig förbättring af amanuensernas hos generalpoststyrelsen

arfvoden äfvensom för anställande i mån af behof af

ökadt antal amanuenser har Kongl. Maj:t begärt förhöjning med 15,000

kronor i det nu till 75,000 kronor upptagna förslagsanslaget till vikariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden m. in. hos styrelsen; och

inhemtas af statsrådsprotokollet i ärendet, att berörda arfvodesförbättring

är afsedd att genomföras efter andra grunder och i allmänhet med

lägre belopp än som föreslagits i en af ett flertal utaf amanuenserna

till styrelsen ingifven framställning. Utskottet, som beträffande amanuensarfvodenas

belopp ansluter sig till den uppfattning, som härutinnan

uttalats af generalpoststyrelsen, och särskild! vill framhålla, att sådan

höjning af dessa arfvodens lägsta belopp, som i amanuensernas framställning

blifvit ifrågasatt, icke synes vara erforderlig, bär emellertid

ansett sig böra hemställa, att den begärda förhöjningen af förevarande

anslag må af Riksdagen beviljas.

Sedan 1899 års Riksdag medgifvit inrättandet af 112 nya postvaktbetjentbefattningar,

uppgår numera antalet postvaktbetjente i riket — oberäknad!

en från äldre stat qvarstående vaktbefjent — till 1,050, af hvilka

450 tillhöra första lönegraden med 600 kronor i lön och 400 kronor i

tjenstgöringspenningar, 200 tillhöra andra lönegraden med 600 kronor i

lön och 350 kronor i tjenstgöringspenningar samt 400 tillhöra tredje lönegraden

med likaledes 600 kronor i lön och 300 kronor i Ijenstgöringspenningar,

hvarjemte till hvarje lönegrad höra fyra ålderstillägg, hvartdera

utgörande inom första lönegraden 100 kronor och inom de båda lägre

lönegraderna 75 kronor. Enligt sistlidet års Riksdags i sammanhang med

bestämmandet af ofvannämnda aflöningsbelopp fattade beslut skulle till

första lönegraden hufvudsakligen höra vaktbetjente, anstäldc vid postkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom de vid jernvägsposten

tjenstgörande betjente, som äro stationerade å någon af dessa orter. Det

har emellertid blifvit i statsrådsprotokollet upplyst, att sedan de 112 nya

vaktbetjentbefattningarna numera blifvit tillsatta, antalet vaktbetjente,

hvilka enligt de af Riksdagen faststälda grunder borde tillhöra första lönegraden,

så mycket öfverstiger det af Riksdagen i nämnda lönegrad upptagna

antalet af ISO vaktbetjente, att för tillämpande af nämnda grunder

för aflöningen ytterligare mer än 50 vaktbetjente skulle behöfva uppflyttas

från tredje till första lönegraden, och att det icke kunde med visshet för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

27

någon längre tid förutses, i hvad man de afsedda reglerna för placeringen

i lönegrad skulle kunna uppehållas genom sådan uppflyttning i lönegrad

af 60 vaktbetjente. För afhjelpande af det sålunda yppade missförhållandet

har generalpoststyrelsen i sitt till Kongl. Maj:t afgifna förslag till stat för

år 1901 beräknat ökning af vaktbetjentes antal i första lönegraden med

100 och föreslagit, att vaktbetjente i tredje lönegraden skulle minskas med

samma antal; och har Kongl. Maj:t enligt styrelsens förslag hemstält, att

för omförmälda ändamål anslaget till vaktbetjente vid postanstalterna

måtte höjas med 10,000 kronor.

Utskottet, som ansett sådan höjning af förevarande anslag böra af

Riksdagen medgifvas, att de af 1899 års Riksdag bestämda grunder för

postvaktbetjentes indelning i löneklasser må kunna tillämpas, har emellertid

icke funnit det vara ådagalagdt, att för vinnandet af detta syfte skulle för

närvarande erfordras öfverflyttning från tredje till första lönegraden af

större antal vaktbetjente än 60; och har utskottet fördenskull ansett det

för genomförandet af en sådan öfverflyttning erforderliga anslagsbelopp

böra beräknas till endast 6,000 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran emot de föreslagna

höjningarna i anslagen till aflönande af poststationsföreståndare, till aflönande

af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,

till ålderstillägg samt till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

för en del betjente.

Likaledes har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att i anledning af

den beräknade ökningen under år 1901 af den å postanstalterna inflytande

uppbörd, å hvilken provision beräknas, anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision

må enligt Kongl. Maj:ts förslag höjas med 15,000 kronor.

I samma anslag har begärts ytterligare höjning med 35,000 kronor

för beredande af ersättning åt äldre ordinarie tjensteman vid postkontoren

för den minskning i inkomst af uppbördsprovision, som för dem kunde

väntas uppkomma till följd af 1899 års Riksdags beslut om tillsättande af

143 nya postexpeditörsbefattningar med rätt till andel i provisionen i den

mån de blefve vid postkontoren anstälda. Af statsrådsprotokollet framgår,

att denna ersättning är af generalpoststyrelsen afsedd att beräknas

på det sätt, att äldre ordinarie postförvaltare, kontrollörer och expeditörer

skulle från ifrågavarande anslag erhålla skilnaden mellan hvad de, för helt

år räknadt, komma att i provision uppbära och hvad de skulle hafva i

provision erhållit, derest icke någon ny postexpeditörsbefattning a det

kontor, der de tjenstgöra, både tillkommit; och har någon anmärkning

emot denna beräkningsgrund icke blifvit fram,stöld af föredragande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

departementschefen, som emellertid ansett, närmare grunder för beräkningen

böra af Kong]. Maj:t fastställas.

Utskottet tinner det vara med billighet öfverensstämmande, att de

postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, som före 1900 års ingång

innehaft sina tjenster och hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovision

minskas genom tillsättandet enligt 1899 års Riksdags beslut af nya

postexpeditörsbefattningar, hållas skadeslösa för denna minskning i inkomst.

I fråga om beräkningen af den för sådant ändamål behötliga ersättningen

anser sig emellertid utskottet böra uttala den mening, att denna ersättning

icke bör utgå med högre belopp, än att för en hvar af de ifrågavarande äldre

tjenstemännen under hvarje år från och med år 1900 inkomsten af provision

med tillägg af den särskilda ersättningen kommer att uppgå till

samma belopp, hvartill inkomsten af provision för honom under år 1899

uppgått. Någon minskning i det belopp, hvarmed enligt Kongl. Maj:ts

förslag ifrågavarande anslag skulle höjas, har utskottet likväl icke ansett

sig böra föreslå.

Emot de förändringar, som af Kongl. Maj:t föreslagits dels i öfrig»

under omkostnadsstaten uppförda anslag och dels i anslagen till pensionsstaten

och till oförutsedda utgifter har utskottet icke funnit anledning

framställa någon erinran.

Den af Kongl. Maj:t för vinnande af jemnare slutsumma å utgiftsstaterna

i deras helhet föreslagna höjningen i anslaget till afkortningar och

restitutioner har utskottet ansett böra bestämmas till 16,125 kronor eller

1,000 kronor lägre än af Kongl. Maj:t föreslagits.

Enligt de förslag, utskottet sålunda är sinnadt afgifva — hvilka förslag

i fråga om anslagens belopp afvika från Kongl. Maj:ts framställningar

endast derutinnan, att beträffande anslaget till vaktbetjente af utskottet

förordats allenast 6,000 kronors höjning i stället för af Kongl. Maj:t föreslagen

höjning med 10,000 kronor, samt att i sammanhang härmed den

föreslagna höjningen i anslaget till afkortningar och restitutioner af utskottet

föreslagits till 1,000 kronor lägre belopp än det i Kongl. Majrts

framställning ifrågasatta — skulle summan af anslagshöjningarna under

aflöningsstaten komma att uppgå till 260,000 kronor och nämnda stat,

sedan den genom två vaktmästaretjensters uteslutande ur staten uppkommande

minskning tagits i beräkning, på det hela komma att växa med

258,600 kronor. Anslagshöjningarna under postverkets samtliga stater

skulle belöpa sig till 661,225 kronor och, efter afdrag härifrån af den

föreslagna minskningen i pensionsstaten och i anslaget till oförutsedda utgifter,

tillhopa 16,225 kronor, ökningen på -det hela komma att uppgå

till 645,000 kronor; och skulle staternas slutsummor blifva följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

29

aflöningsstaten........................................

öfvergångsstaten....................................

pensionsstaten ..........................................

omkostnadsstaten .....................................

oförutsedda utgifter .............................

afkortningar och restitutioner in. in.

......... kronor 4,670,300: —

2,400: —

................... » 71,650: —

............ » 5,452,000: —

450,000: —

..................... » 103,650: —

tillsammans kronor 10,750,000: —

Då anslaget till postverket för år 1900 är upptaget till 10,305,000

kronor, hvilket belopp utöfver staternas slutsumma, 10,105,000 kronor,

innefattar en afsättning af 200,000 kronor till »fonden för posthusbyggnader»,

uppgår alltså den nu ifrågasatta ökningen i anslagets belopp till

445,000 kronor, och skulle, då postverkets inkomster för år 1901 beräknats

till 11,590,000 kronor, inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna

med 840,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må,

l:o) medgifva, att, i enlighet med de grunder, som

af utskottet här ofvan angifvits, och de närmare bestämmelser,

som i öfverensstämmelse härmed kunna varda af

Kongl. Maj:t faststälda, må från och med innevarande

år tills vidare af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision

utgå godtgörelse till de postförvaltare, kontrollörer

och postexpeditörer, hvilkas inkomst af uppbörds-

och frimärkesprovisionen minskas i följd deraf,

att från innevarande års ingång nya postexpeditörsbefattningar

tillkommit, och med anledning häraf höja det i

postverkets omkostnadsstat ingående anslaget till uppbörds-

och frimärkesprovision med förslagsvis 35,000

kronor; samt

2: o) under förutsättning af bifall till livad utskottet

under l:o) föreslagit samt med godkännande i öfrigt af

de utaf utskottet tillstyrkta ändringarna i postverkets

stater, för år 1901 beräkna dessa stater till följande

belopp:

aflöningsstaten

öfvergångsstaten

.. .. kr. 4,670,300: —

................... »_ 2,400: —

Transport kr. 4,672,700: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

Transport kr.

pensionsstaten...................................... »

omkostnadsstaten................................. »

oförutsedda utgifter ................ »

afkortningar och restitutioner m. m. »

4,672,700

71,650

5,452,000

450,000

103,650

tillsammans kr. 10,750,000

och sålunda bestämma postverkets anslag för år 1901,

förslagsvis beräknadt, till 10,750,000 kronor, att utgå

direkt af postmedlen.

Stockholm den 9 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation:

åt herrar P. Pehr son, II. Andersson, C. Persson, I. Månsson, N. Boström,

S. O. Nyländer, J. A. Sjö, A. Göransson, D. Persson, O. Erickson

och O. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag, att Riksdagen måtte medgifva, att, i

enlighet med de grunder, som på generalpoststyrelsens förslag blefve af

Kongl. Maj:t faststälda, finge från och med innevarande år tills vidare af

anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision utgå full godtgörelse till

de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas inkomst af uppbörds-

och frimärkesprovisionen minskades i följd deraf, att från innevarande

års ingång nya postexpeditörsbefattningar tillkommit, icke må af

Riksdagen bifallas; samt

2:°) att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till hvad under

1:°) föreslagits samt med godkännande i öfrigt af de utaf utskottet tillstyrkta

ändringar i postverkets stater, för år 1901 beräkna dessa stater

till följande belopp:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.

31

aflöningsstaten....................................

öfvergångsstaten .....................................

pensionsstaten .........................................

omkostnadsstaten ..................................

oförutsedda utgifter .....................

afkortningar och restitutioner in. m.

tillsammans kronor 10,715,000: —

och sålunda bestämma postverkets anslag för år 1901, förslagsvis beräknadt,

till 10,715,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

kronor

4,670,300

2,400

71,650

5,417,000

450,000

103,650

Herr O. Larsson har begärt få antecknadt, att lian icke deltagit i

förestående ärendes slutbehandling inom utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i statsutskottets utlåtande n:o 8.

Sid. 88, rad. 2 uppifrån står: under de vilkor läs:

» > » 15 » »10 kronor >

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd.

under vilkor

100 kronor

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.