Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket.
1900-03-09 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:8a, Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
1
N:o 8 a,
Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1900, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till
postverket.
(2:a U. A.)
I punkten 1 af sjunde hufvudtiteln i den till innevarande års Riksdag
aflåta a proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.
Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte dels, med godkännande af de enligt
statsrådsprotokollet för den 13 sistlidne januari tillstyrkta ändringar i postverkets
stater, för år 11)01 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 10,755,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
anslaget till postverket skulle ökas med 450,000 kronor, dels ock medgifva,
att, i enlighet med de grunder, som på generalpoststyrelsens förslag blefve
af Kongl. Maj:t fastställa, finge från och med innevarande år tills vidare
af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision utgå full godtgörelse till
de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas inkomst af
uppbörds- och frimärkesprovisionen minskades i följd deraf, att från innevarande
års ingång nya postexpeditörsbefattningar tillkommit.
Slutsummorna af de för år 1901 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad aberopade
statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:
Bih. till Riksd. Prot. 1900. i Sami. 1 Afd. Sa Haft. (N:o 8a.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
år 1900
aflöningsstaten ............................. kr.
öfvergångsstaten »
pensionsstaten ........................... »
omkostnadsstaten ............................. »
oförutsedda utgifter .................... »
afkortningar och institutioner m. m. >
4,411,700
2,400
72,875
5,065,500
465,000
87,525
tillsammans kr. 10,105,000
år 1901
kr. 4,674,300: —
» 2,400: —
71,650: —
» 5,452,000: —
450,000:
^_ 104,650: —
kr. 10,755,000: —
Utöfver staternas slutsumma innefattar anslaget till postverket för
innevarande år eu afsättning af 200,000 kronor till »fonden för posthusbyggnader»,
hvadan nämnda anslag är i riksstaten upptaget till 10,305,000
kronor eller 450,000 kronor lägre än det belopp, hvartill anslaget enligt
Kongl. Maj:ts förslag skulle uppgå för år 1901.
Af den i statsrådsprotokollet (sid. 2—30) lemnade utredning inhemtas,
att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:
Ökning.
Aflöningsstaten
i anslaget till vikariatsersättning samt
arfvoden åt extra biträden m. m. hos
generalpoststyrelsen med ...................
i dito till vaktbetjente för uppflyttning
af 100 vaktbetjente från 3:e till l:a
lönegraden med.................................
i dito till aflönande af poststationsföre
ståndare
med ..................................
i dito till aflönande af extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och post
anstalterna
med ..............................
i dito till ålderstillägg med.................
i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente
och till hushyresbidrag för en del bei
tjente med.............................................
kr. 15,000: —
» 10,000: —
» 45,000: —
» 115,000: —
» 14,000: —
» 65,000: —
kr. 264,000: —
Transport kr. 264,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
3
Transport kr. 264,000: —
Pensionsstaten:
af Kong! Maj:t beviljade nya pensioner ............................. » 9,825:
Omkostnadsstaten: ■
i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision
med.............................. kr. 50,000: —
i dito till förhyrande af de för postverket
erforderliga lägenheter samt till
bestridande af utgifterna för posthusens
underhåll m. m. med ............. » 15,000: —
i dito till expensutgifter med ............. » 60,000: —
i dito till postbetjentes beklädnad och
beväring med .................................. » 40,000:
i dito till inköp och underhåll af inventarier
med ..................................... * 40,000:
i anslaget till postföringskostnad vid befordran
å jernväg med » 100,000:
i dito till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landtbref
häring
med...................................... » 60,000:
i anslagen till postföringskostnad vid
befordran sjöledes:
mellan fasta landet och Gotland
med.............................................. * 5,000:
mellan Sverige och Danmark med » 4,000: —
mellan Sverige och England—Amerika
med......................................... 8 2,500:
i anslaget till tillverkning af frimärken,
frankokuvert, brefkort och kortbref
med ...................................................... *_10,000: —
, t •
kr. 386,500: —
Aflcortningar och restitutioner rn. m.:
höjning af anslaget med
................... kr. 17,125: -
Summa ökning kr. 677,450: —
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
Minskning.
. ■ . i Aflöning sstaten:
genom uteslutande ur staten af två vaktmästarebefattningar
med ............................................................................... kr. 1,400: —
Pensionsstaten :
besparing.................................................................... kr. 11,050: —
Oförutsedda utgifter:
minskning af anslaget med .................................................. kr. 15,000: —
Summa minskning kr. 27,450: —
i
Om från summan af ökningen ................................................ kr. 677,450: _
dragés summan af minskningen .................. » 27,450: —
erhålles det belopp af........................................... kr. 650,000: —
hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma
att för år 1901 på det hela ökas.
Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med 10,800,000
kronor, hafva för år 1901 beräknats till 11,590,000 kronor. Då, på sätt
ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år 1901 af Kongl.
Maj:t beräknats till 10,755,000 kronor, skulle alltså inkomsterna komma
att öfverstiga utgifterna med 835,000 kronor. I
I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i aflöninqsstaten
innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 23 november 1899 med förslag
till stater för postverket för år 1901 hade general poststyrelsen, som i förslaget
till utgiftsstater först bland de anslag, hvilka borde höjas, upptagit
anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden m. ra. hos
styrelsen, meddelat, att årsarfvodena för amanuenserna hos styrelsen
numera i regeln började med 900 kronor, och att högsta arfvodet
för närvarande, med ett undantag, utgjorde 1,600 kronor. Antalet för
helt År anstälde amanuenser hos styrelsen uppginge för närvarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
5
till ej mindre än 55 - oberäknade de extra biträden, som varit an
stälde
för skrifhjelp eller vissa sorteringar af verifikationer. Det vore
all sannolikhet för att det antal amanuenser, som blefve erforderligt under ar
1900, måste under år 1901 ökas för att möjliggöra ärendenas gång. Af styrelsens
amanuenser åtnjöte för närvarande från ifrågavarande anslag 23 arfvoden
å 900 kronor, 5 arfvoden å 1,200 kronor, 7 arfvoden å 1,500 kronor,
4 arfvoden å 1,600 kronor och 1 arfvode å 1,800 kronor. Dessutom hade
5 arfvoden å lägre belopp än 900 kronor, 9 arfvoden till belopp mellan
960 och 1,080 kronor samt 1 arfvode å 1,320 kronor. Från samma anslag,
hvilket för innevarande år faststälts till förslagsvis 75,000 kronor och
under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 utvisade ett utgiftsbelopp
af, i rundt tal, 76,400 kronor, utginge jemväl godtgörelse till
förut omförmälda ren skri fnings- och sorteringshjelp, ersättning för vikariat
under semester eller tjensteresor och arfvoden till extra vaktmästare hos
styrelsen. Flertalet af amanuenserna hade i en till styrelsen nyligen inrrifven
skrift framhållit, huru synnerligen klena deras utsigter för befordran
till ordinarie befattning hos styrelsen vore, då antalet amanuenser
vore så stort i förhållande till antalet ordinarie tjensteman. De hade
också erinrat derom, att denna proportion under årens lopp försämrats,
att 25 af amanuenserna hade en extra ordinarie tid hos styrelsen af öfver
tio år, samt att arfvodesbeloppen äfvensom proportionen mellan ordinarie
och extra tjensteman hos styrelsen vore ofördelaktigare än hos flertalet
af statens större centrala embetsverk; och hade sökandena anhållit, bland
annat, att från och med år 1900 amanuensarfvodena måtte sättas till lägst
1,2001 kronor med successiv förhöjning efter vissa år — under förutsättning
af oförvitlig tjenstgöring — intill dess arfvodet uppginge till 1,800
kronor, äfvensom att motsvarande arfvodesförhöjning matte tillerkännas de
amanuenser, som i denna egenskap redan tjenstgjort hos styrelsen under
visst antal år. .
Då af anförda skäl generalpoststyrelsen ansage sig för närvarande
icke böra framlägga något förslag till ökning i antalet ordinarie tjenstebefattning,
och således, med inom styrelsen år för år ökadt arbete samt
deraf föranledt antagande af extra arbetsbi el p, befordringsutsigterna för
amanuenserna jemväl under de närmaste aren komme att tn sig ogyn
samma, syntes det styrelsen rättvist att genom någon förbättring i amanuensernas
årliga arfvoden söka halla, dem i någon man skadeslösa, i
synnerhet som många af dem hos styrelsen skötte sadana syssjor, hvilka
borde lig^a i ordinarie tjenstemäns händer. De under senaste åren ökade
lefnadskostnaderna i hufvudstaden hade af amanuenserna äfven åberopats
— och visserligen ej utan skäl — till stöd för behofvet af arfvodes
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
förhöjning, hör genomförande af skälig arfvodesförbättring för styrelsens
amanuenser, om än efter andra grunder och i allmänhet med lägre belopp
än sökandena föreslagit, samt med afseende å nödvändigheten att för
ärendenas behöriga gång anställa ökadt antal amanuenser i mån af behof
hade styrelsen ansett ifrågavarande anslag ej böra för år 1901 sättas
lägre än till förslagsvis 90,000 kronor, hvilket sålunda innefattade en förhöjning
af 15,000 kronor.
Då departementschefen i likhet med generalpoststyrelsen ansåge tiden
nu icke vara inne att hos Riksdagen göra framställning om ökning af den
ordinarie personalen vare sig hos generalpoststyrelsen eller å postanstalterna,
vore det enligt departementschefens åsigt uppenbart, att för de hos
styrelsen anstälde amanuenserna utsigten att vinna befordran till ordinarie
befattning måste åtminstone i den närmaste framtiden blifva ännu ogynsammare
än hittills. Det syntes departementschefen derför synnerligen
behöfligt att i någon mån höja de till desse tjensteman utgående årsarfvoden;
och funne departementschefen sig för sådant ändamål med fullt
skal kunna förorda den af genera!poststyrelsen föreslagna ökning i anslaget
till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden m. m.
Beträffande vaktbetjente vid po stanst nit. erna hade generalpoststyrelsen
till en början anmält, att, efter det styrelsen senast afgifvit förslag till
postverkets stater, af de enligt äldre stat anstälde vaktmästare två afgått.
1 följd häraf borde antalet dylika vaktmästare minskas från 3 till 1,
hvilket föranledde en minskning af 1,400 kronor i anslaget till lön och
tjenstgöringspenningar åt vaktmästare vid postanstalterna. Vidare hade
generalpoststyrelsen erinrat, hurusom genom kongl. brefvet den 30 maj
1884 angående postverkets stater för år 1885 blifvit bestämdt, att, i den
mån de då vid postanstalterna anstälde vaktmästare afginge, de efter dem
ledigblifna vaktmästarebefattningarna icke skulle återbesättas, utan i stället
antalet vaktbetjente med 500 kronors lön i motsvarande mån ökas. Emellertid.
hade från. och med år 1900 de vid postanstalterna anstälde vaktbetjentes
aflöningsförhallanden blifvit med undantag för vaktmästare,
qvarstående enligt äldre aflöningsbestämmelser — omreglerade så, att någon
vaktbetjentklass med lön af 500 kronor icke vidare komme att finnas vid
postanstalterna. På grund häraf och då ifrågavarande vaktbetjente dessutom
numera blifvit uppdelade i vissa aflöningsklasser med afrundadt
antal i hvarje klass, hade det synts styrelsen, som om det senast faststälda,
antalet andra vaktbetjente vid postanstalterna icke borde för de två afgångna
vaktmästarnes ersättande ökas med motsvarande antal; och vore,
enligt styrelsens uppfattning, nyssnämnda bestämmelse i kongl. brefvet
den 30 maj 1884 att anse såsom upphäfd genom den skedda allmänna
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
7
löneregleringen för de vid postanstalterna anstälde vaktbetjente. Af denna
anledning hade styrelsen na icke föreslagit någon ökning af antalet andra
vaktbetjente, motsvarande afgången bland postanstalternas vaktmästare.
Men en a nnan omständighet förelåge, som syntes general poststyrelsen
böra föranleda dertill, att ett antal af de enligt senast faststälda aflöningsstat
i o:e lönegraden upptagna vaktbetjente uppflyttades till l:a lönegraden.
Enligt den af styrelsen i sammanhang med afgifvande af förslag till postverkets
stater för år 1900 föreslagna omreglering af aflöningsförhållandena
för vaktbetjente vid postanstalterna hade vaktbetjente delats i tre lönegrader.
Till den l:a lönegraden skulle hufvudsakligen höra vaktbetjente,
anstälde vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom de
vid jernvägsposten tjenstgörande betjente, som stationerades å någon af
dessa ortei% till den 2:a lönegraden de vaktbetjente, som vore stationerade
norr om Daleifven eller på grund af särskilda omständigheter borde med
dessa i aflöningsvilkor likställas, och till den 3:e lönegraden öfriga vaktbetjente.
Med denna reglering hade styrelsen afsett att kunna i l:a lönegraden
placera icke blott samtlige i Stockholm, Göteborg och Malmö anstälde
eller stationerade ordinarie postvaktbetjente, utan äfven sådana betjente
å några andra orter, der lefnadskostnaderna kunde anses lika höga
som i dessa tre städer. Med de grunder, som hittills blifvit följda beträffande
postvaktbetjentes befordran till ordinarie befattning, hade det
emellertid, sedan statsförslaget för år 1900 afgifvits, visat sig, att, oaktadt
vid förslagets afgifvande allenast 405 ordinarie vaktbetjente varit anstälda
eller stationerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö, under det att i förslaget
antalet vaktbetjentbefattningar i l:a lönegraden satts till 450, likväl
så många å nämnda orter, i synnerhet i Stockholm och Göteborg, anstälde
eller stationerade extra vaktbetjente varit i tur eller å de från och med
år 1900 erhållna 112 nya vaktbetjentbefattningarna af alla grader blifvit
med samma års ingång i tur att befordras till ordinarie, att, för beredande
af placering i l:a lönegraden åt dem och deras, med hänsyn till aflöningsbehof,
likstälda kamrater å vissa andra orter, till denna grad skulle behöfva
från 3:e lönegraden uppflyttas mera än 50 befattningar. Med visshet
kunde icke för längre tid förutses, i hvad mån de afsedda reglerna
för placeringen i grad skulle kunna med uppflyttning af ett antal af 60
befattningar från 3:e till l:a lönegraden uppehållas. Särskild! i Stockholm
hade vaktbetjenternas antal flere gånger årligen måst ökas för att kunna
tillfredsställande besörja poströrelsen derstädes. Till följd af det storaantal
extra vaktbetjente, som för den skull måste i Stockholm anställas,
bl ef ve desse betjente tidtals oftare än annorstädes i tur att befordras till
ordinarie. För att så vidt möjligt kunna i l:a lönegraden påräkna er
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
forderligt antal vaktbetjentbefattningar hade styrelsen i sitt förevarande
statsförslag beräknat ökning af vaktbetjentes antal i l:a lönegraden med
100, men tillika föreslagit minskning af vaktbetjentes antal i 3:e lönegraden
med 100. Den ökade kostnad, som — oafsedt eventuelt ökade
utgifter för ålderstillägg — genom en sådan uppflyttning skulle uppstå,
utgjorde för år 1901 ett belopp af 10,000 kronor.
I händelse af bifall till denna uppflyttning skulle från och med år
1901 de, som rätteligen borde tillhöra l:a lönegraden, men vid innevarande
års ingång måst, af brist på tillräckligt antal befattningar i denna
lönegrad, placeras i lägre lönegrad, kunna uppflyttas till l:a lönegraden;
och skulle i sammanhang dermed de vaktbetjente, som rätteligen borde
placeras i 2:a lönegraden, men derigenom att denna lönegrad delvis upptoges
af sådana, som borde tillhöra l:a lönegraden, måste åtnöjas med 3:e
lönegraden, kunna förflyttas till rätt lönegrad. Genom att sätta antalet
i l:a lönegraden så högt som till 550 kunde det visserligen, åtminstone
tidtals, inträffa, att antalet vaktbetjente enligt stat i l:a lönegraden blefve
större än det antal betjente, som rättvisligen borde i denna lönegrad
placeras, men ansåge generalpoststyrelsen, att det borde få ankomma på
styrelsen att ordna detta förhållande med tillämpning af grunderna för
den i kongl. brefvet den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för
år 1900 gifna bestämmelse, att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning,
hvars föregående innehafvare åtnjutit aflöning i l:a eller 2:a
lönegraden, den, som å befattningen antoges, icke ansåges böra placeras
å ort eller i syssla, för hvilken den lediga aflöningen vore afsedd, generalpoststyrelsen
egde att tills vidare och intill dess ledighet inom vederbörlig
lönegrad uppstode. samt med disponerande i sådant hänseende af
erforderlig andel af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen
antagne aflöning i lägre lönegrad. Att söka undvika vaktbetjentes af l:a
lönegraden ökning genom att placera ett antal af dem, hvilka med 1900
års ingång komrne att befordras till ordinarie och vore anstälde eller
stationerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö, till annan ort, der annan
lönegrad skulle gälla, och i stället för de nyutnämnda ordinarie vaktbetjenterna
förflytta till Stockholm, Göteborg eller Malmö extra vaktbetjente,
vore visserligen en formelt laglig åtgärd; men generalpoststyrelsen
ansåge ett sådant tillvägagående så mycket mera olämpligt, som tillräcklig
flyttningshjelp icke kunde enligt gällande föreskrifter tilldelas vaktbetjent
vid omplacering från en till annan ort.
Lika med generalpoststyrelsen ansåge departementschefen det icke böra
ifrågakomma, att de två afgångna vaktmästarne å äldre stat ersattes med
motsvarande andra vaktbetjente. Af hvad styrelsen i öfrigt beträffande
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
9
postvaktbetjente anfört syntes departementschefen framgå, att den af styrelsen
föreslagna uppflyttning af 100 vaktbetjente från 3:e till l:a lönegraden
vore påkallad af den vid innevarande års början genomförda reglering
af postvaktbetjentes löneförmåner. Väl hade generalpoststyrelsen
fäst uppmärksamheten derpå, att, då sålunda antalet vaktbetjentbefattningar
i l:a lönegraden komme att ökas från 450 till 550, det kunde inträffa,
att detta antal tidtals blefve större än det antal betjente, som rätteligen
borde erhålla plats i l:a lönegraden. Men ett sådant förhållande kunde,
enligt departementschefens förmenande, af generalpoststyrelsen ordnas, på
sätt styrelsen föreslagit, med tillämpning af grunderna för kongl. brefvet
den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för år 1900. Departementschefen
tillstyrkte alltså hvad generalpoststyrelsen under anslaget till
vaktbetjente föreslagit.
Å anslaget till aflönande af poststationsförestdndare, som i gällande
stat upptagits till förslagsvis 630,000 kronor, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelat, utgifterna under perioden 1 oktober 1898—30
september 1899 stigit till i rundt tal 645,800 kronor. Antalet poststationer,
som under år 1898 ökats från 2,220 till 2,298 eller med 78
stycken, hade sedermera under tiden intill den 23 november 1899 ökats
med ytterligare 83 stationer, hvarförutom beslut redan fattats om anordnande
af ett afsevärdt antal nya stationer dels i sammanhang med nya
jernvägsliniers öppnande, dels ock i öfrigt på grund af särskilda framställningar.
Då det för innevarande år förslagsvis bestämda anslagsbeloppet
redan öfverskridits med omkring 15,800 kronor, samt det ytterligare
antal poststation er, som under åren 1900 och 1901 kunde tillkomma,
föranledde ökade utgifter å anslaget, och dessutom tillgång måste
å detta anslag beredas att möta de befogade anspråk å arfvodesförhöjning,
Indika framkallades af rörelsens ökning eller af steg råd t; arbetspris, både
generalpoststyrelsen ansett detta anslag icke böra sättas lägre än till förslagsvis
675,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning åt 45,000 kronor.
Beträffande anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsfövv
ältning ärna och postanstalterna hade generalpoststyrelsen erinrat, att
anslaget för år 1899 upptagits till förslagsvis 575,000 kronor, men för år
1900, med hänsyn till det från och med sistnämnda år ökade antalet
ordinarie postexpcditörsbefattningar, sänkts till förslagsvis 485,000 kronor.
Enligt hvad generalpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30
oktober 1899 anmält, hade emellertid de lägst aflönade extra tjenstemannabiträdenas
bekymmersamma ekonomiska ställning till följd åt det lör dem
numera väsentligt ökade existensminimum föranledt styrelsen att gå i författning
derom, att från och med 1900 års ingång lägsta arsarfvodet lör
Bill. till Kikna. Krut. Klot). 4 Samt. J Afä. 8 a Käft. 9
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
manligt extra tjenstemannabiträde vid postkontor höjdes från 900 kronor
till 1,050 kronor eller å platser, der lefnadskostnaderna vore särskildt
höga eller der biträdet användes till mera magtpåliggande eller ansträngande
tjenstgöring, såsom nattarbete in. m., till 1,200 kronor och för
qvinligt extra tjenstemannabiträde vid postkontor från 750 kronor till
900 kronor. Det hade dervid beräknats, att genom denna förhöjning af
arfvodesbeloppen skulle för postverket uppkomma en ökad utgift af omkring
48,000 kronor, för år räknadt, om hänsyn toges allenast till då
tjenstgörande biträden med fast anställning; och någon återgång till lägre
minimiarfvoden för ifrågavarande extra tj eu s t cm an m ipersonal ansåge generalpoststyrelsen
svårligen kunna ega rum, i synnerhet som med den ökade
poströrelsen och de år för år allt större värdebelopp, som genom postverket
befordrades, både billighet och klokhet bjöde, att betalningen för
arbete i postverkets tjenst sattes i skäligt förhållande till det arbete, som
kräfdes, och det med arbetet förenade ansvar.
Å anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna.
och postanstalterna erfordrades äfven tillgång dels till följd
af uppfiyttningar för en del äldre extra biträden från lägre till högre
arfvodesklass, dels till aflöning för det ökade antal extra biträden, som,
utöfver det under år 1900 använda, under år 1901 komme att erfordras,
dels ock till aflönande af tillfälliga extra biträden, erforderliga i följd
af semesterledigheter för dertill berättigade posttjenstemän eller af andra
anledningar. Då de arfvoden, som till en början varit afsedda åt extra
tjensteman, hvilka, eljest oaflönade, tillkallades att under semestertid tjenstgöra,
visat sig numera i regeln vara för låga för ändamålet, måste äfven
förhöjning af sådana arfvoden ega rum.
Generalpoststyrelsen hade fördenskull ansett ifrågavarande anslag böra
för år 1901 förhöjas med 115,000 kronor till förslagsvis 000,000 kronor.
Vidkommande anslaget till ålderstillägg hade generalpoststyrelsen anmält,
att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar i
följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan, till det
ytterligare antal tjensteman och betjente, som enligt nu gällande bestämmelser
blefve berättigad! till ålderstillägg från och med 1901 års ingång,
anslaget borde för nämnda år höjas med 14,000 kronor, eller från 432,000
kronor till förslagsvis 446,000 kronor.
Vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1900 hade
generalpoststyrelsen antydt, att från innevarande års ingång, samtidigt dermed
att regleringen af den ordinarie vaktbetjentpersonalens aflöning trädde
i tillämpning, jemväl erfordrades en reglering af bestämmelserna rörande
de arfvoden, som utginge af anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
11
till hushyresbidrag för en del betjente. I motsats mot hvad nu vore förhållandet
skulle nemligen dessa arfvoden komma att utgöra de extra vaktbetjenternas
enda aflöning samt traktamentet till dem såsom aflöningsform
upphöra. Efter en sådan reglerings genomförande och med behörig hänsyn
jemväl till inrättandet från och med år 1900 af 112 nya ordinarie
vaktbetjentbefattningar hade utgifterna å anslaget för innevarande år förslagsvis
beräknats till 260,000 kronor. Generalpoststyrelsen hade nu anmält,
att å ifrågavarande anslag erfordrades för år 1901 medel äfven till
anställning af nya extra vaktbetjente, i den mån sådana för arbetets gång
och i följd af poströrelsens tillväxt blefve behöflig. De extra vaktbetjente
hade, enligt hvad styrelsen tillika erinrar, förut i arfvode uppburit: de å
fast anstalt tjenstgörande 300 kronor och de vid jernvägsposten anstälde
180 kronor för år; och hade den öfriga aflöningen utgått till dem i form
af traktamente å det under omkostnadsstaten upptagna traktamentsanslaget.
Då emellertid, med hädanefter gällande bestämmelser, de extra vaktbetjentes
hela aflöning komme att belasta nu ifrågavarande arfvodesanslag å aflöningsstaten,
under det att af traktamentsanslaget skulle utgå allenast godtgörelse
för de extra kostnader, som för vaktbetjenten uppstode genom
resor, blefve numera vid anställande af ökad extra vaktbetjentpersonal utgiften
å aflöningsanslaget högre än tillförene, men utgiften å traktamentsanslaget
i stället mindre än förut. Generalpoststyrelsen hade ansett sig
böra fästa uppmärksamhet härpå, då styrelsen nu föreslagit, att anslaget
till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag för en del betjente
måtte för år 1901 höjas med minst 65,000 kronor till förslagsvis
325.000 kronor.
Hvad generalpoststyrelsen i fråga om sistberörda fyra anslagsrubriker
föreslagit har departementschefen ansett sig böra biträda.
Beträffande pensionsstaten redogöres å sid. 11 i statsrådsprotokollet
för de pensioner, som i följd af inträffade dödsfall borde afföra» från staten,
och de beviljade pensioner, som borde i densamma upptagas.
Vidkommande omkostnadsstaten hade generalpoststyrelsen, enligt hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, föreslagit, att följande
anslag måtte höja?, nemligen anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
med 50,000 kronor från 415,000 kronor till 465,000 kronor, anslaget till
förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter samt till bestridande
af utgifterna för posthusens underhåll in. in. med 15,000 kronor från
160.000 kronor till 175,000 kronor, anslaget till expensutgifter med 60,000
kronor från 440,000 kronor till 500,000 kronor, anslaget till postbetjentes
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
beklädnad och beväring med 40,000 kronor från 100,000 kronor till 140,000
kronor, anslaget till inköp och underhåll af inventarier med 40,000 kronor
från 100,000 kronor till 140,000 kronor, anslaget till postföringskostnad
vid befordran å jernväg med 100,000 kronor från 2,000,000 kronor till
2.100.000 kronor, anslaget till postf''äringskostnad vid befordran å landsväg
och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring med 60,000
kronor från 770,000 kronor till 830,000 kronor, anslagen till postförinqskostnad
vid befordran sjöledes: mellan fasta landet och Gotland med 5,000
kronor från 57,000 kronor till 62,000 kronor, mellan Sverige och Danmark
med 4,000 kronor från 12,000 kronor till 16,000 kronor äfvensom mellan
Sverige och England—Amerika med 2,500 kronor från 4,500 kronor till
7.000 kronor, samt anslaget till tillverkning af frimärken, frankokuvert,
bref kort och kortbref med 10,000 kronor från llOjOOO kronor till 120,000
kronor.
Beträffande anslaget till uppbörds-och frimärkesprovision liade generalpoststyrelsen
meddelat, att utgifterna å anslaget uppgått under tiden 1
oktober 1898—30 september 1899 till i rundt tal 419,800 kronor och således
redan öfverskridit det belopp, 415,000 kronor, hvartill anslaget blifvit
förslagsvis upptaget för år 1900; och hade styrelsen vidare anfört, att, då
af postverkets inkomster den å postanstalterna inflytande uppbörd, å hvilken
provision beräknades, vore den hufvudsakligaste, samt inkomsterna beräknats
för år 1901 komma att ganska väsentligt öfverstiga de hittills uppnådda,
ifrågavarande anslag redan af denna anledning borde höjas med minst
15.000 kronor. Dervid borde dock bemärkas, att en icke oväsentlig del
af anslaget åtginge till provision åt poststationsföreståndare samt till rabatt
åt af postverket antagna frimärkesförsäljare och åt allmänheten vid partiköp
af frankotecken.
En annan anledning förefunnes jemväl att begära höjning af detta
anslag. Generalpoststyrelsen hade nemligen erinrat, hurusom, då senast
församlade Riksdag afslagit det framlagda förslaget om uppbördsprovisionens
omsättning till fast aflöning för vederbörande posttjenstemän, men medgivit
tillsättande af 143 nya postexpeditörsbefattningar, med rätt till andel
i provisionen, i den mån de anstäldes vid postkontoren, Riksdagen haft
kännedom om att beslutets genomförande skulle förorsaka de äldre ordinarie
posttjensteinännen å postkontoren minskning i inkomst af uppbördsprovisionen,
derest icke särskilda åtgärder för undvikande deraf vidtoges.
Det hade ock då från mera än ett håll inom Riksdagen fälts yttranden,
som syntes generalpoststyrelsen berättiga till det antagandet, att ett förslag
till sådana åtgärder, som afsåge att förekomma en dylik minskning i inkomster,
skulle inom Riksdagen komma att mötas med välvilja.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
13
Enligt de regler, som vore gifna för uppbördsprovisionens fördelning,
skulle föreståndare för postkontor dela den vid kontoret utgående provision
mellan sig och den å kontoret biträdande tjenstemannapersonal, som innehade
ordinarie befattningar. Under vissa förhållanden kunde jemväl a
stat ej uppförda tjensteman vid filialpostkontor få andel i provision. 1 de
kalkyler, som legat till grund för förslaget om uppbördsprovisionens omsättning
till fast aflöning, hade det beräknats, att uppbörds- och frimärkesprovisionen
utgjorde i genomsnitt pr år för postexpeditör af l:a lönegraden,
anstäld å postkontor, 417 kronor och för postexpeditör af 2:a lönegraden,
anstäld å postkontor, 367 kronor. Öfriga postexpeditörer åter, som vore
anstälde antingen å postinspektionskontoren eller såsom tjenstgörande i
jernvägspostkupéer, åtnjöte icke någon provision, utan hade, enligt nu
varande förhållanden, de förre en af annat anslag utgående kontant godtgörelse
af 400 kronor för mistning af provisionen och de senare i till dem
utgående traktamenten en inkomst, som ansetts godtgöra dem för förlusten
af provision. Enligt de beräkningar, som under diskussionen i Riksdagen
anförts, skulle uppbördsprovisionen komma att utgöra i genomsnitt för
postexpeditörer af den nybildade 3:e lönegraden något öfver 300 kronor
och för postexpeditörer i den likaledes nybildade 4:e lönegraden 265 kronor.
Från och med år 1900 tillkomme såsom nya befattningar, enligt Kongl.
Majrts och Riksdagens beslut, 32 postexpeditörer af l:a lönegraden, 31
postexpeditörer af 2:a lönegraden, 40 postexpeditörer af 3:e lönegraden
och 40 postexpeditörer af 4:e lönegraden till det redan befintliga antalet
postexpeditörer. Huru många af dessa nya postexpeditörsbefattningar, som
komme att anställas å postkontor och till följd deraf skulle hafva andel
i den vid vederbörande postkontor utgående provisionen, kunde generalpoststyrelsen
nu icke med bestämdhet uppgifva. Då emellertid postexpeditörsbefattningarna
af 3:e och 4:e lönegraderna hufvudsakligen vore afsedda
för qvinliga postexpeditörer samt dessa naturligtvis icke kunde anställas
vid jernvägsposten och efter all sannolikhet icke heller — åtminstone ej
till något afsevärdt antal — kunde få användning å postinspektionskontoren,
der nu användes sammanlagdt 13 postexpeditörer, antoge styrelsen såsom
sannolikt, att hela antalet postexpeditörer af 3:e och 4:e lönegraderna
blefve placeradt ä postkontoren, der äfven ett antal af de nya postexpeditörerna
i l:a och 2:a lönegraderna, förslagsvis 20 af l:a och 10 åt 2:a
lönegraden, komme att anställas.
De provisionsbelopp, som till dessa å postkontoren placerade nya postexpeditörer
skulle utgå, om nyssnämnda beräkningsgrunder Unge tillämpas,
komme således att utgöra i medeltal:
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
för 20 postexpeditörer af l:a lönegraden ä kronor 417 kronor 8,340: —
för 10 postexpeditörer af 2:a lönegraden k » 367 » 3,670: —
för 40 postexpeditörer af 3:e lönegraden a » 310 » 12,400: _
för 40 postexpeditörer af 4:e lönegraden k » 265 » 10,600: _
eller tillhopa kronor 35,010: —
Detta belopp blefve sannolikt, med afseende å förhållandena på vissa
platser, i verkligheten lägre, derför att provisionsbeloppet, deladt på flere
än tillförene, blefve mindre för hvar och en, än eljest skulle blifva fallet,
Det nämnda beloppet syntes dock generalpoststyrelsen, enär i detsamma
inginge medeltalsiffror, i detta sammanhang kunna antagas såsom det, med
hvilket de äldre tjenstemännens inkomst af provision skulle komma att
minskas, derest ingen åtgärd till motverkande häraf vidtoges.
Da det för visso finge antagas, att med provisionen såsom aflöningsform
afsetts att sporra tjenstemännens arbetslust och uthållighet i arbetet
genom utsigten till ökning i inkomst, i den mån arbetet växte, borde ock,
enligt styrelsens förmenande, inkomsten af provisionen icke i regel få minskas,
under det att arbetet alltjemt växte och på tjenstemännen stäldes
allt större kraf. Lindrades tjenstemännens arbete, kunde till äfventyrs finnas
rättvist, att också inkomsten af provisionen något sänktes, men sådan
lindring kunde icke för de redan befintliga ordinarie posttjenstemännen
vara att påräkna genom de nya postexpeditörsbefattningarnas tillkomst.
De personer, som vid dessa nya befattningars tillsättande kunde ifrågakomma,
hade nemligen redan i många år såsom extra biträden skött göromål,
som gifvit dem full sysselsättning i postverket, och något ökadt arbete
kunde dem således icke vid befordran till ordinarie påläggas. De
nya befattningarna hade icke heller tillkommit för att lindra arbetet å
redan befintliga ordinarie befattningar, utan allenast af skälig hänsyn till
postverkets skyldighet att bereda en mera tryggad ställning åt ett antal
af dem, som många år såsom extra biträden egnat sin fulla arbetskraft
åt postverkets tjenst, Skulle nu, samtidigt med att arbetet växte och ansvaret
för omhänderhafvande af penningar och värdeförsändelser blefve
genom stegringen i posttrafiken allt drygare, posttjenstemännens inkomst
af provisionen högst afsevärdt minskas i stället för att ökas, kunde det,
enligt styrelsens åsigt, icke undvikas, att hvad som afsetts med provisionen
såsom aflöningsform komme att förfelas, enär posttjenstemännen funne sig
genom en sådan form för aflöningen vara satta i sämre läge än andra
tjensteinän med allenast fast aflöning. Väl hade det jemväl förut, då nya
postexpeditörstjenster erhållits, inträffat, att de äldre tjenstemännens på ett
eller annat postkontor inkomst af provisionen minskats, derigenom att
Statsutskottets Utlutande N:o 8 a.
15
provisionel! måst delas mellan flere än förut, och särskild t hade denna
minskning blifvit känbar på åtskilliga postkontor under år 1898, då det
tillkommit 75 nya postexpeditörer, af hvilka 59 anstalts a postkontor.
Den omständigheten, att en del posttjenstemän redan förut fått af sådan
anledning vidkännas minskning i påräknade inkomster, syntes emellertid
styrelsen icke kunna åberopas för rigtigheten af den åtgärden att nu åter
företaga en minskning. Dessutom hade aldrig förut under de nuvarande
provisionsreglernas tillämpning så många nya befattningar på eu gång
tillkommit och minskningen i inkomst blifvit så dryg eller sa allmän, som
nu skulle blifva fallet.
I detta afseende hade styrelsen erinrat, hurusom af uppgifterna i en
till Kongl. Maj:t ingifven, till styrelsen för afgifvande af utlåtande remitterad
ansökning af åtskilliga postmästare, kontrollörer och postexpeditörer
om löneförbättring m. m. inhemtades, att, oaktadt uppbörden vid postkontoren
ökades, provisionen minskats genom tillkomsten af nya postexpeditörsbefattningar,
exempelvis
vid postkontoret i Göteborg år 1891:
för kontrollör af 2:a lönegraden från 615 kr. till 538 kr. eller med
77 kronor,
för kontrollör af 3:e lönegraden från 492 kr. till 430 kr. eller med
62 kronor,
för postexpeditör af l:a lönegraden från 369 kr. till 323 kr. eller
med 46 kronor,
för postexpeditör af 2:a lönegraden från 328 kr. till 287 kr. eller
med 41 kronor;
vid postkontoret i Gefie år 1895:
för postmästaren från 2,000 kr. till 1,776 kr. eller med 224 kronor,
för kontrollören från 775 kr. till 664 kr. eller med 111 kronor,
för postexpeditör från 581 kr. till 498 kr. eller med 83 kronor;
vid postkontoret i Halmstad är 1898:
för postmästaren från 1,519 kr. till 1,392 kr. eller med 127 kronor,
för postexpeditör från 533 kr. till 435 kr. eller med 98 kronor;
vid postkontoret i Helsingborg år 1898:
för kontrollör från 1,112 kr. till 924 kr. eller med 188 kronor,
för postexpeditör från 593 kr. till 492 kr. eller med 101 kronor; och
16 Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
vid postkontoret i Lund är 1898:
för postexpeditör från 617 kr. till 494 kr. eller med 123 kronor.
Dessa exempel stode icke enstaka, utan vore i ansökningshandlingarna
vidare fullföljda och skulle naturligtvis kunna än vidare fullföljas. Eu
sådan minskning i årsinkomst vore alltid, helst när den icke åtföljdes af
minskning i arbete, för alla, som deraf drabbats, nedstämmande och i
synnerhet för de lägre tjenstegraderna verkligt känbar. Än mera känbar
måste minskningen i inkomst blifva, då afdraget, som åtginge till de
nya tjenstebefattningarnas provisionsandelar, blefve större än tillförene,
samt det betydliga afdraget inträffade å eu tid, då lefnadskostnaderna i
allmänhet fördyrats och fortfarande stege i en grad, som gjorde tjenstemannens
ekonomiska ställning redan med hans nuvarande inkomster verkligt
bekymmersam. Också hade sökandena, med åberopande af hvad till
deras ° förmån blifvit vid diskussionen senaste riksdag under behandlingen
af frågan . om de nya postexpeditörsbefattningarna yttradt, anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes hos innevarande års Riksdag äska ett tillfälligt anslag
att utgå redan under loppet af år 1900, för att posttjenstemännens provisionsandelar
måtte uppgå till minst lika stora belopp som vid 1897 års
utgång.
Huru önskligt det än kunde vara, att denna anhållan i hela dess
vidd vunne bifall, ansåge generalpoststyrelsen likväl frågan nu böra begränsas
till åtgärder, afsedda att förekomma en ytterligare minskning i
inkomst, utöfver hvad vederbörande posttjenstemän redan från och med
ar 1898 fatt vidkännas. Men skulle den nya minskning, som från och
med år 1900 hotade, kunna undvikas, erfordrades, att tillfälle bereddes
att från och med ar 1900, till dess en reglering i aflöningen för postanstalternas
tjensteman kunde varda genomförd, från anslaget till uppbördsoeh
frimärkesprovision ersätta de postförvaltare, kontrollörer och po.?texpeditörer,
som hade rätt till sådan provision och eljest skulle komma
att få vidkännas minskning i provisionen, skilnaden mellan hvad de, för
helt år räknad t, finge i provision uppbära och hvad de skulle hafva i provision
erhållit, derest icke någon ny postexpeditörsbefattning å det postkontor,
der de tjenstgjort, tillkommit. Vid bestämmandet af beloppet af
denna godtgörelse kunde emellertid sådana omständigheter inträffa, som
gjorde det önskvärdt, att vissa grunder för godtgörelsens beräkning vore
faststälda; och hade styrelsen trott sådana grunder lämpligast böra — i
likhet med de nu gällande grunderna för provisionens fördelning — af
Kongl. Maj:t, på styrelsens förslag, fastställas.
För beredande af tillgång till sådan godtgörelses utbetalande erfor
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 er.
17
drades emellertid för år 1901 ökning af nu ifrågavarande anslag med
omkring 35,000 kronor, och då, såsom förut angifvits, jemväl andra omständigheter
påkallade samma anslags höjande med 15,000 kronor, hade
generalpoststyrelsen föreslagit, att i postverkets stater för år 1901 anslaget
måttef höjas med 50,000 kronor eller till förslagsvis 465,000 kronor.
Ä anslaget till expensutgifter, hvilket i staten för år 1900 upptagits
till förslagsvis 440,000 kronor, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,
utgifterna i runda tal uppgått under år 1898 till 481,700 kronor
samt under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 till 496,200
kronor. Från anslaget bestredes, utom anskaffningen af papper och kuvert
samt de för poströrelsen och redovisningen erforderliga många slag af
tryckta blanketter och räkenskapsböcker äfvensom anskaffningen af skrifmaterialier
i öfrigt, segelgarn och lack, jemväl kostnaderna för vederbörande
postanstalters belysning, uppvärmning och städning. De angifna
förbrukningsartiklarne åtginge med den stigande poströrelsen till allt större
mängd, och utvidgningen af postlokaler droge också med sig ökade utgifter
för lokalernas uppvärmning, belysning och städning. För den skull
och ehuru generalpoststyrelsen lyckats på senaste tiden något ytterligare
nedbringa inköpspriset å åtskilliga slag af det för blanketter och räkenskaper
erforderliga papper, hade styrelsen, med afseende jemväl a det
belopp, hvartill utgifterna å anslaget redan uppgått, ansett anslaget för
år 1901 icke böra sättas lägre än till förslagsvis 500,000 kronor, hvilket
skulle innebära en förhöjning af 60,000 kronor.
Af anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring bekostades försvarsvapen
åt en del postbetjente, som färdades på landsväg, men det
hufvudsakliga utgiftsbeloppet bestode i kostnader för anskaffning åt ordinarie
och extra postvaktbetjente af uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet
vissa slitningstider vore faststälda. A anslaget, som senast faststälts
till förslagsvis 100,000 kronor, hade utgifterna i rundt tal utgjort under
perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 126,700 kronor. Om än
denna höga utgiftssumma under perioden delvis förorsakats deraf, att
under denna tid blifvit liqvideradt mera, än som anskaffats för tolf månader,
hade dock summans storlek, jemförd med utgiftsbeloppet under år
1898, då det i rundt tal utgjort 80,400 kronor, hufvudsakhgast berott
derpå, att antalet uniformsberättigade vaktbetjente väsentligt stigit och att
beklädnadsförmånerna något förbättrats. Så vidt nu kunde ses, tydde icke
några omständigheter på, att material- eller arbetspris skulle under den
tid, förevarande statsförslag afsåge, komma att falla, utan syntes prisen
tvärtom vara i stigande. På grund häraf och då fortgående ökning af
antalet uniformsberättigade vaktbetjente föranledde ökade utgifter a beklädBih.
till Hiksd. Prof. 1800. 4 Sami. 1 Af cl. 8 a Häft. 3
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
nadsanslaget., samt detta anslag ock kunde komma att drabbas af högre
utgifter, derest, såsom ifragaståldt blifvit, några ytterligare förbättringar i
beklädnadsförmånerna skulle tillkomma, hade general poststyrelsen ansett
anslaget för år 1901 böra höjas med 40,000 kronor till förslagsvis 140,000
kronor.
Jemväl i anslaget till inköp och underhåll af inventarier hade generalpoststyrelsen
föreslagit någon förhöjning och dervid meddelat, att utgifterna
å anslaget i runda tal uppgått år 1898 till 120,700 kronor samt
under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899 till 140,300 kronor.
Med bibehållande af samma inköpspris som tillförene å inventarier skulle
således uppenbarligen ° anslagets senast faststälda belopp, 100,000 kronor,
blifva för lågt; ^och da, såsom fallet nu vore, prisen syntes vara i hastigt
uppåtgående, maste, äfven da nyanskaffningen af inventarier inskränktes
till det nödvändigaste, en eventuel prisstegring tagas med i beräkningen.
Da emellertid under sistberörda utgiftsperiod anskaffats vissa persedlar,
såsom väskor och stämplar, till större qvantiteter, än som under perioden
åtgått, hade generalpoststyrelsen ansett anslaget för år 1901 ej böra
beräknas högre än till förslagsvis 140,000 kronor, hvilket innefattade en
förhöjning af 40,000 kronor.
Anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg hade i staten
för innevarande år höjts med 200,000 kronor till förslagsvis 2,000,000
kronor. Utgifterna å anslaget, hvilka för år 1898 utgjort 1,922,339 kronor
63 öre, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, under perioden
oktober 1898—september 1899 stigit till i rundt tal 2,015,800 kronor.
1 å grund häraf och da åtskilliga enskilda jernvägar vore afsedda att öppnas
för allmän trafik före utgången af år 1901, hade generalpoststyrelsen
ansett anslaget böra höjas med minst 100,000 kronor till förslagsvis
2,100,000 kronor.
A anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom
postanstalternas områden samt till landtbr ef bäring, som i gällande stat upptagits
till 770,000 kronor, hade utgifterna uppgått i runda tal år 1898
till 742,300 kronor samt under perioden 1 oktober 1898—30 september
1899 till 804,500 kronor. Då de slag af postföring, som från detta anslag
liqviderades, maste vidare utvecklas samt fortsatta stegringar i postföringslega
vore att motse, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget måtte
höjas „med 60,000 kronor.
A anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta
landet och Gotland, hvilket senast faststälts till 57,000 kronor, hade utgifterna
i rundt tal under perioden 1 oktober 1898—30 september 1899
uppgått till 62,400 kronor. Med särskild hänsyn till den sannolika fort
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
19
varon af ökadt antal turer mellan Vestervik och Visby under större delen
af vinterpostföringsperioden, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget
måtte höjas med 5,000 kronor.
Vidkommande de öfriga anslagen till postföringskostnad vid befordran
sjöledes hade generalpoststyrelsen föreslagit höjning i anslagen till postföring
mellan Sverige och Danmark samt mellan Sverige och England—
Amerika. Det förra anslaget hade af styrelsen ansetts böra höjas med
4,000 kronor till förslagsvis 16.000 kronor för att möta de ökade utgifter,
som uppkommit genom nödvändigheten af att träffa nytt aftal med vederbörande
danska rederi om postföringen i Öresund. Det senare anslaget
hade styrelsen i det föreliggande förslaget till postverkets utgiftsstater höjt
med 2,500 kronor till förslagsvis 7,000 kronor. Detta belopp motsvarade
nemligen det utgiftsbelopp af i rundt tal 6,800 kronor, som under perioden
1 oktober 1898 — 30 september 1899 å anslaget utgått för postbefordring
å England och Amerika.
Beträffande de af generalpoststyrelsen föreslagna förändringar i omkostnadsstaten
har departementschefen för egen del anfört:
Af hvad generalpoststyrelsen anfört i fråga om anslaget till uppbördsoch
frimärkesprovision framginge, att genom tillsättande tid efter annan
af nya postexpeditörsbefattningar de äldre ordinarie posttjenstemännen a
postkontoren fått vidkännas en icke obetydlig minskning i inkomst af
uppbördsprovisionen samt att denna minskning från och med innevarande
år, då icke mindre än 143 nya sådana befattningar tillkommit, blefve för
en del posttjenstemän högst afsevärd, under det att arbetet a postkontoren
alltjemt ökades och på tjenstemännen stäldes allt större fordringar. Det
vore derför, enligt departementschefens åsigt, med billigheten öfverensstämmande
att åtminstone söka undvika den minskning i berörda inkomst,
som från och med sistnämnda år af omförmälda orsak hotade. Departementschefen
funne sig alltså kunna förorda styrelsens förslag att redan
från och med innevarande år af ifrågavarande anslag bereda full godtgörelse
åt vederbörande posttjenstemän, hvilkas inkomst af provisionen
minskades derigenom, att de 143 nya postexpeditörsbefattningarna tillkommit;
och borde, enligt departementschefens tnening, grunderna för
godtgörelsens beräknande framdeles, på styrelsens förslag, åt Kongl. Maj:t
fastställas. Mot den af generalpoststyrelsen föreslagna höjning af ifrågavarande
an slagstitel från och med år 1901 hade departementschefen icke
heller något att erinra.
Öfriga af generalpoststyrelsen föreslagna förändringar i anslagsbeloppen
under omkostnadsstaten syntes departementschefen likaledes vara af om
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
ständigheterna påkallade; och funne dspartementschefen sig derför böra
förorda dem.
Beträffande anslaget till oförutsedda utgifter hade generalpoststyrelsen,
enligt h\ad vidare i statsrådsprotokollet meddelas, erinrat, hurusom i detta
anslag, för innevarande år upptaget till 465,000 kronor, inginge dels medel
till verkligt oförutsedda eller tillfälliga utgifter med 40,000 kronor, dels
nybyggnadsanslag, nemligen till fortsättning af posthusbygget i Stockholm
340,000 kronor och till ny posthusbyggnad i Helsingborg 85,000 kronor.
De verkligt oförutsedda utgifterna — hvartill i första rummet räknades
dels kostnader, föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen,
af vikariat i vissa fall, af inkallande från distrikts- och lokalförvaltningarna
a* Postfjenstemän för att biträda vid uppgörande af reglementariska. föreskrifter
m. in., dels ^ock godtgörelse eller understöd, som utbetalades på
grund af särskilda nådiga beslut — hade under perioden 1 oktober 1898
—30 september 1899 uppgått till omkring 27,200 kronor, men för ett
verk af den omfattning som postverket kunde naturligtvis under loppet
ad ett helt år äfven större oförutsedda utgifter, som borde af detta anslag
postas, inträffa^; och da anslaget icke vore förslagsanslag samt utgifterna
således, maste hallas inom anslagsbeloppet, syntes det styrelsen icke vara
tillrådligt att minska denna del af anslaget för år 1901.
Beträffande kostnaderna för uppförande af ett nytt posthus i Stockholm
hade generalpoststyrelsen erinrat, att i de approximativa beräkningarna
rörande dessa kostnader förutsatts, att af den kalkylerade byggnadssumman,
1,240,000 kronor, den sista delen med 300,000 kronor skulle
utgå under år 1901; och hade styrelsen vidare anfört, att, sedan Kongl.
Maj:t, enligt beslut den 7 oktober 1898, faststält ritningar till detta posthus,
samma år efter utbjudning entreprenör antagits för utförande af de för
nybyggnaden erforderliga jordschaktningsarbeten; att efter infordrande af
täflande anbud entreprenörer ock antagits för grundläggningsarbetena,
leverans af sockel, leverans af tegel för år 1900 samt eventuel! leverans
af den för byggnadsfasaderna erforderliga huggna stenen; att grundläggningsarbetena
vore i vissa delar fullbordade och skulle vara afslutade till
den 1 juni 1900; att sockelsättningen å en gårdsflygel ock begynt; att
emellertid detta stora byggnadsföretag naturligtvis måst röna inverkan af
den betydliga stegring i pris, som efter den tid, då kostnadsberäkningen
gjorts, mträdt i fråga både om material och arbete; att redan den första
entreprenadsumman - - hvilken afsett jordschaktningsarbetena -—- blifvit till
följd af uppdrifna arbetspris högre, än beräknadt varit; samt att de följande
entreprenaderna gifvit samma resultat. Generalpoststyrelsen hade
likväl, såsom vidare skulle angifvas i en särskild utredning, hvilken sty
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
21
relsen hade för afsigt att inom den närmaste tiden för Kongl. Maj:t framlägga,
sökt genom förenklingar i byggnadens yttre i möjligaste mån begränsa
stegringen i kostnad med bibehållande af husets soliditet och karakter;
och generalpoststyrelsen hade också genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut beredts möjlighet att från besparingarna å fonden för inköp
af tomt till det nya posthuset få, med Kongl. Maj:ts medgifvande, hemta
bidrag utöfver det egentliga byggnad sanslaget till detta bygge. Af nämnda
fond, hvars benämning från innevarande års ingång förändrats till »fond
till posthusbyggnader», skulle emellertid bestridas äfven andra byggnadskostnader,
nemligen kostnader för nytt posthus i Malmö och ökade kostnader
för nytt posthus i Helsingborg, och för närvarande vore det ovisst,
huru stort belopp kunde komina att tillföras fonden genom det af Riksdagen
lemnade medgifvande, att till fonden finge afsättas ej mindre den
behållning, som för år 1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver
det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet för samma år, än
äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda
år uppkomna öfverskottet den del intill 200,000 kronor, som
kunde komma att öfverstiga 495,000 kronor. På grund af hvad sålunda
anförts, hade generalpoststyrelsen, på det att erforderliga medel till fortsättande
af posthusbygget i Stockholm icke måtte under år 1901 saknas,
ansett, att det för ifrågavarande bygge afsedda belopp, som skulle utgå
från an slags ti teln: oförutsedda utgifter, borde höjas till 360,000 kronor.
Hvad derefter anginge posthusbygget i Helsingborg, hade för detsamma
anvisats dels en från staden Helsingborg erhållen lösensumma af
25,000 kronor, dels ock byggnadsanslag af 145,000 kronor; och om till
dessa belopp finge från nyssnämnda fond läggas en summa af 70,000
kronor, skulle, enligt nyligen införskaffade, af kostnadsberäkningar åtföljda
eskissritningar, detta posthus kunna uppföras utan anvisande af ytterligare
anslag. Till frågan om kostnaderna för detta posthus anhölle generalpoststyrelsen
att få återkomma vid framläggande till nådig fastställelse
af hufvudritningar.
Vidkommande det nya posthuset i Malmö, hvilket vore afsedt att
påbörjas och fortsättas med medel från »fonden till posthusbyggnader»,
ansåge general poststyrelsen, att utöfver de medel, som kunde från fonden
erhållas, något anslag till denna byggnad för år 1901 icke erfordrades.
Hufvudritningar till detta posthus vore numera uppgjorda och skulle af
styrelsen, så snart pågående utredning i anledning af den hufvudritningarna
åtföljande kostnadsberäkningen hunnit afslutas, öfverlernnas till Kong!.
Maj-.ts pröfning.
Oaktadt således tre stora nybyggnadsföretag för postverket för när
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
varande. vore påbörjade eller planlagda, hade generalpoststyrelsen likväl
.nödgad, för att tillgodose behofvet å en annan, för posttrafiken
vigtig . ort, nemligen Nässjö, nu framlägga ytterligare ett byggnadsförslag,
som visserligen kunde benämnas tillbyggnad till ett redan befintligt posthus,
men i sj elfva verket afsåge att till ett mindre posthus bygga ett
större, att till det nya huset öfverflytta postkontoret samt att påbygga
och för annat postalt ändamål använda den äldre byggnaden. Generalpoststyrelsen
hade dervid erinrat, hurusom, sedan under år 1874 flera
jernvägar blifvit för trafik upplåtna och det för den skull befunnits nödigt
vidtaga . en omreglering af de förut varande jernvägspostdistrikten, jernvägsstationen
i Nässjö blifvit för de särskilda distrikten en gränspunkt
af den vigt och betydenhet för posttrafiken, att å nämnda ort i närheten
af stationshuset behöfts en för posternas förvarande och behandling fullt
tjenlig och rymlig lokal. Med anledning häraf hade Kong]. Maj:t dels
genom beslut den 23 december 1874 inedgifvit, att med postmedel finge
för 4,000 kronor jemte en årlig afgäld af 7 kronor 50 öre förvärfva^ en
för ändamålet erbjuden tomt i Nässjö, dels ock, efter Riksdagens hörande,
genom beslut den 31 maj 1875 bemyndigat styrelsen att i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med uppgjord ritning låta å"tomten uppföra ett posthus
af. sten på sätt och i den ordning, som lunnes vara för postverket
förmånligast, under iakttagande, att kostnaderna för husets fullständiga
uppförande icke finge öfverstiga 26,000 kronor. Det posthus, som på
grund deraf under åren 1877 och 1878 uppförts i Nässjö, bestode af en
bottenvåning och en öfvervåning, förbundna med hvarandra medelst en
trätrappa. Bottenvåningen vore indelad i fem rum och ett litet kök samt
öfvervåningen i ett större och åtta smärre rum. 1 bottenvåningen användes
det största rummet till postkontorsloka] och ett angränsande mindre
rum till förvaring af post, hvaremot återstående tre rum och köket vore
upplåtna till bostad åt postmästaren, som, i anseende till de å kontoret
städse förekommande nattposterna, måste för dessas skötande eller öfvervakande
finnas i huset tillgänglig jemväl nattetid. De nio rummen i öfra
våningen användes till öfverliggningsrum för postkupétjenstemän. Till
hufvudbyggnaden hörde jemväl en uthusbyggnad af trä, inrymmande
vedbodar m. m.
Under den tid af mera än tjugu år, som förflutit, sedan den nu beskrifna
postkontorslokalen tagits till användning, hade emellertid, enligt
hvad generalpoststyrelsen vidare meddelat, posttrafiken å kontoret samt
omfånget och värdet af den postkontoret transiterande posten så väsentligt
ökats, att både utrymmet länge sedan blifvit för trångt och lokalens
beskaffenhet otjenlig.
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
23
Vid jemförelse af poströrelsen vid Nässjö postkontor åren 1878 och
1898 visade sig, att rörelsen derstädes väsentligt utvecklats.
Så utgjorde den postverket tillfallande uppbörden
år 1878 ....................................................................... kronor 9,206: 83
men år 1898 ............... ...................................................... * 65,445: 78.
Antalet afgångna postförsändelser af alla slag beräknades
för år 1878 till...................................................................................... 41,495 st.
men för år 1898 till ................................................,.,-i..................... 123,044 st.
Värdet af afgångna assurerade försändelser utgjorde
år 1878 ................................................................ kronor 757,845: 34
men år 1898 ..................................................... ® 2,464,606: 65.
Beloppet af inbetalade postanvisningsmedel och begärda postförskott
utgjorde
år 1878 .................................................................. kronor 43,493: 73.
Beloppet af inbetalade postanvisningar och
inlösta postförskott utgjorde
år 1898 ................................................................... » 336,630: 36.
Influtna prenumerationsafgifter för tidningar och tidskrifter, förskrifna
genom postverket, utgjorde
år 1878 .............................................................. kronor 1,143: 55
år 1898 ................................................................. » 17,519: 75.
De anordningar, som erfordrades för att tidsenligt ordna behandlingen
af en så pass stor poströrelse och på ett betryggande sätt förvara
de stora värden, som tidtals måste å postkontoret hysas, kunde icke i den
nuvarande posthusbyggnaden vidtagas. Den i posthuset behöfliga bostaden
för postmästaren och dennes familj vore också alldeles för trång samt
dessutom till följd af fukt olämplig till stadigvarande bostad, öfverliggningsrummen
i öfre våningen hade till en början varit tillräckliga att
inrymma den personal, som behöfdes för tjenstgöring inom vederbörande
postkupéer å de Nässjö berörande linier och som både Nässjö till öfverliggningsort.
Posttrafiken å ifrågavarande linier både emellertid sedermera
tilltagit i sådan grad, att af den å dessa linier numera erforderliga
postpersonalen endast en ringa del finge begagna öfverliggningsrummen,
under det att hela den öfriga delen, bestående af vaktbetjente och åtskilliga
post tjensteman, vore hänvisad att sjelf skaffa sig logis i Nässjö för
att kunna der öfverligga.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
I längden kunde det hvarken för postverket eller personalen vara
gagneligt, att en stor personal under vistelse å främmande ort lemnades
att, utan någon tillsyn, skaffa sig tillfällig bostad, hvarhelst sådan stode
till buds. Hänsynen dertill hade ock föranleda att postverket både vid
första uppförandet af posthus i Nässjö och vid samling af postpersonal
å andra öfverliggningsorter, såsom Katrineholm, Ange och senast Laxå,
trädt emellan för att åt denna personal skaffa öfverliggningslokaler i
posthusen. Vid dylika lokalers anskaffande borde, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, iakttagas, att särskilda öfverliggningsrum bereddes
för tjensteman och särskilda för vaktbetjente; att de i de större postkupéexpeditionerna
tjenstgörande förmän erhölle ensamt rum och att i
öfrigt. icke flere än två personer samtidigt tillbragte natten i något rum;
att vid fördelningen af öfverliggningslokalerna så ordnades, att personer,
som å olika tider under natten skulle lemna orten för att inträda
i tjenstgöring, icke placerades i samma rum; att rum funnes disponibla
för personer, som tillfälligtvis beordrades att för tjenstgöring medfölja
vederbörande postkupéexpedition och då måste öfverligga å vändorten,
samt att ett rymligt samlingsrum för tjensteman och ett för vaktbetjente
funnes att tillgå, der de under dagen kunde sköta förekommande tjensteskriftvexling
eller eljest uppehålla sig. Tillämpades detta på posthuset
\ Nässjö, skulle, enligt gjorda beräkningar, i stället för de der nu befintliga
9 öfverliggningsrum, erfordras 38 öfverliggningsrum och 2 samlingsrum.
För att söka tillgodose behofven såväl för ifrågavarande postkontor
och postmästaren pa platsen som ock för den i Nässjö öfverliggande jernvägspostpersonalen
hade generalpoststyrelsen låtit förste intendenten i
öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl uppgöra eskissritningar och kostnadsförslag
till de byggnadsarbeten, som i berörda afseenden skulle erfordras.
Enligt dessa eskissritningar skulle den nya och den gamla byggnaden
tillhopa efter arbetets utförande komma att innefatta: i källaren till det
nya huset ett rymligt postintagningsrum, der de slutna posterna kunde
nattetid intagas och förvaras, äfvensom arkivkällare och tvättstuga in. m.,
i bottenvåningen en rymlig postkontorslokal, ett samlingsrum för tjensteman,
ett samlingsrum för vaktbetjente och sju öfverliggningsrum, i våningen
1 trappa upp postmästarebostad om fyra rum med kök, tambur
och jungfrukammare samt tolf öfverliggningsrum och i våningen 2 trappor
UPP tjugu öfverliggningsrum. Härigenom skulle således erhållas för postkontoret
behöfliga lokaler, bostad för postmästaren, som för densamma
skulle erlägga skälig hyra, samt två samlingsrum och trettionio öfverliggningsrum
för posttjenstemän och vaktbetjente. Det i mars månad
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
25
är 1899 uppgjorda kostnadsförslaget för dessa arbeten angåfve totalkostnaden
till 84,500 kronor; men då det, enligt styrelsens förmenande, vore
lämpligt att i postkontors- och öfverliggningslokalerna anordna centraluppvärmning
och utesluta de för dessa lägenheter i kostnadsförslaget beräknade
kakelugnar, hade till följd deraf och med hänsyn jemväl till de
prisförändringar, som egt rum, sedan förslaget uppgjordes, kostnadsberäkningen
nyligen reviderats, dervid kostnaden ansetts böra höjas till 99,500
kronor. Enär emellertid ändringar i den gamla byggnaden ej kunde vidtagas,
förr än postkontoret fått inflytta i den nya, både det ansetts, att
kostnaden skulle kunna utan olägenhet fördelas på två år med 50,000 kronor
på första året och 49,500 kronor på det andra byggnadsåret. På
grund häraf och i syfte att detta byggnadsarbete måtte få genom generalpoststyrelsens
försorg utföras enligt de hufvudritningar, som af Kong].
Maj:t faststäldes, hade styrelsen i anslaget till oförutsedda utgifter för år
1901 inberäknat ett byggnadsanslag för posthuset i Nässjö å 50,000
kronor.
Af nu angifna anledningar hade anslaget till oförutsedda utgifter
af generalpoststyrelsen upptagits till 450,000 kronor, eller 15,000 kronor
lägre än det belopp, hvartill anslaget satts i senast faststälda stater
för postverket.
I fråga om anslaget till afkortningar och restitutioner hade generalpoststyrelsen
anfört, att, enär af detta anslag bestredes, bland annat,
tullafgifter för en del postpaketförsändelser från utlandet äfvensom kostnader
för ersättande af förkomna eller skadade värdeförsändelser, utgifterna
å anslaget naturligtvis komme att vexla år för år; och både,
enligt hvad styrelsen meddelat, dessa utgifter i runda tal uppgått:
ur
»
s>
»
»
1894 till................................................................................... kronor 58,100
60,800
68,000
93,900
110,600
tiden 1 oktober 1898—30 september
1895 » ..
1896 » ..
1897 » ..
1898 » ..
samt under
1899 till .................................................................................. » 116,200: —
För vinnande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i deras
helhet, hade generalpoststyrelsen ansett berörda anslag, som för innevarande
år upptagits till 87,525 kronor, böra höjas till 104,650 kronor,
livilket innefattade eu förhöjning af 17,125 kronor.
Hvad generalpoststyrelsen under sistnämnda två anslagsrubriker
föreslagit föranledde icke till någon erinran från departementschefens sida.
Bill. till Riked. Vrål. 1900. 4 Sami. 1 Afd 8 a Haft. 4
Statsutskottets Utlåtande, N:o 8 a.
26
Åberopande livad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen,
att Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna
innehåll.
För genomförande af skälig förbättring af amanuensernas hos generalpoststyrelsen
arfvoden äfvensom för anställande i mån af behof af
ökadt antal amanuenser har Kongl. Maj:t begärt förhöjning med 15,000
kronor i det nu till 75,000 kronor upptagna förslagsanslaget till vikariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden m. in. hos styrelsen; och
inhemtas af statsrådsprotokollet i ärendet, att berörda arfvodesförbättring
är afsedd att genomföras efter andra grunder och i allmänhet med
lägre belopp än som föreslagits i en af ett flertal utaf amanuenserna
till styrelsen ingifven framställning. Utskottet, som beträffande amanuensarfvodenas
belopp ansluter sig till den uppfattning, som härutinnan
uttalats af generalpoststyrelsen, och särskild! vill framhålla, att sådan
höjning af dessa arfvodens lägsta belopp, som i amanuensernas framställning
blifvit ifrågasatt, icke synes vara erforderlig, bär emellertid
ansett sig böra hemställa, att den begärda förhöjningen af förevarande
anslag må af Riksdagen beviljas.
Sedan 1899 års Riksdag medgifvit inrättandet af 112 nya postvaktbetjentbefattningar,
uppgår numera antalet postvaktbetjente i riket — oberäknad!
en från äldre stat qvarstående vaktbefjent — till 1,050, af hvilka
450 tillhöra första lönegraden med 600 kronor i lön och 400 kronor i
tjenstgöringspenningar, 200 tillhöra andra lönegraden med 600 kronor i
lön och 350 kronor i tjenstgöringspenningar samt 400 tillhöra tredje lönegraden
med likaledes 600 kronor i lön och 300 kronor i Ijenstgöringspenningar,
hvarjemte till hvarje lönegrad höra fyra ålderstillägg, hvartdera
utgörande inom första lönegraden 100 kronor och inom de båda lägre
lönegraderna 75 kronor. Enligt sistlidet års Riksdags i sammanhang med
bestämmandet af ofvannämnda aflöningsbelopp fattade beslut skulle till
första lönegraden hufvudsakligen höra vaktbetjente, anstäldc vid postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom de vid jernvägsposten
tjenstgörande betjente, som äro stationerade å någon af dessa orter. Det
har emellertid blifvit i statsrådsprotokollet upplyst, att sedan de 112 nya
vaktbetjentbefattningarna numera blifvit tillsatta, antalet vaktbetjente,
hvilka enligt de af Riksdagen faststälda grunder borde tillhöra första lönegraden,
så mycket öfverstiger det af Riksdagen i nämnda lönegrad upptagna
antalet af ISO vaktbetjente, att för tillämpande af nämnda grunder
för aflöningen ytterligare mer än 50 vaktbetjente skulle behöfva uppflyttas
från tredje till första lönegraden, och att det icke kunde med visshet för
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
27
någon längre tid förutses, i hvad man de afsedda reglerna för placeringen
i lönegrad skulle kunna uppehållas genom sådan uppflyttning i lönegrad
af 60 vaktbetjente. För afhjelpande af det sålunda yppade missförhållandet
har generalpoststyrelsen i sitt till Kongl. Maj:t afgifna förslag till stat för
år 1901 beräknat ökning af vaktbetjentes antal i första lönegraden med
100 och föreslagit, att vaktbetjente i tredje lönegraden skulle minskas med
samma antal; och har Kongl. Maj:t enligt styrelsens förslag hemstält, att
för omförmälda ändamål anslaget till vaktbetjente vid postanstalterna
måtte höjas med 10,000 kronor.
Utskottet, som ansett sådan höjning af förevarande anslag böra af
Riksdagen medgifvas, att de af 1899 års Riksdag bestämda grunder för
postvaktbetjentes indelning i löneklasser må kunna tillämpas, har emellertid
icke funnit det vara ådagalagdt, att för vinnandet af detta syfte skulle för
närvarande erfordras öfverflyttning från tredje till första lönegraden af
större antal vaktbetjente än 60; och har utskottet fördenskull ansett det
för genomförandet af en sådan öfverflyttning erforderliga anslagsbelopp
böra beräknas till endast 6,000 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran emot de föreslagna
höjningarna i anslagen till aflönande af poststationsföreståndare, till aflönande
af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,
till ålderstillägg samt till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente.
Likaledes har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att i anledning af
den beräknade ökningen under år 1901 af den å postanstalterna inflytande
uppbörd, å hvilken provision beräknas, anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
må enligt Kongl. Maj:ts förslag höjas med 15,000 kronor.
I samma anslag har begärts ytterligare höjning med 35,000 kronor
för beredande af ersättning åt äldre ordinarie tjensteman vid postkontoren
för den minskning i inkomst af uppbördsprovision, som för dem kunde
väntas uppkomma till följd af 1899 års Riksdags beslut om tillsättande af
143 nya postexpeditörsbefattningar med rätt till andel i provisionen i den
mån de blefve vid postkontoren anstälda. Af statsrådsprotokollet framgår,
att denna ersättning är af generalpoststyrelsen afsedd att beräknas
på det sätt, att äldre ordinarie postförvaltare, kontrollörer och expeditörer
skulle från ifrågavarande anslag erhålla skilnaden mellan hvad de, för helt
år räknadt, komma att i provision uppbära och hvad de skulle hafva i
provision erhållit, derest icke någon ny postexpeditörsbefattning a det
kontor, der de tjenstgöra, både tillkommit; och har någon anmärkning
emot denna beräkningsgrund icke blifvit fram,stöld af föredragande
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
departementschefen, som emellertid ansett, närmare grunder för beräkningen
böra af Kong]. Maj:t fastställas.
Utskottet tinner det vara med billighet öfverensstämmande, att de
postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, som före 1900 års ingång
innehaft sina tjenster och hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovision
minskas genom tillsättandet enligt 1899 års Riksdags beslut af nya
postexpeditörsbefattningar, hållas skadeslösa för denna minskning i inkomst.
I fråga om beräkningen af den för sådant ändamål behötliga ersättningen
anser sig emellertid utskottet böra uttala den mening, att denna ersättning
icke bör utgå med högre belopp, än att för en hvar af de ifrågavarande äldre
tjenstemännen under hvarje år från och med år 1900 inkomsten af provision
med tillägg af den särskilda ersättningen kommer att uppgå till
samma belopp, hvartill inkomsten af provision för honom under år 1899
uppgått. Någon minskning i det belopp, hvarmed enligt Kongl. Maj:ts
förslag ifrågavarande anslag skulle höjas, har utskottet likväl icke ansett
sig böra föreslå.
Emot de förändringar, som af Kongl. Maj:t föreslagits dels i öfrig»
under omkostnadsstaten uppförda anslag och dels i anslagen till pensionsstaten
och till oförutsedda utgifter har utskottet icke funnit anledning
framställa någon erinran.
Den af Kongl. Maj:t för vinnande af jemnare slutsumma å utgiftsstaterna
i deras helhet föreslagna höjningen i anslaget till afkortningar och
restitutioner har utskottet ansett böra bestämmas till 16,125 kronor eller
1,000 kronor lägre än af Kongl. Maj:t föreslagits.
Enligt de förslag, utskottet sålunda är sinnadt afgifva — hvilka förslag
i fråga om anslagens belopp afvika från Kongl. Maj:ts framställningar
endast derutinnan, att beträffande anslaget till vaktbetjente af utskottet
förordats allenast 6,000 kronors höjning i stället för af Kongl. Maj:t föreslagen
höjning med 10,000 kronor, samt att i sammanhang härmed den
föreslagna höjningen i anslaget till afkortningar och restitutioner af utskottet
föreslagits till 1,000 kronor lägre belopp än det i Kongl. Majrts
framställning ifrågasatta — skulle summan af anslagshöjningarna under
aflöningsstaten komma att uppgå till 260,000 kronor och nämnda stat,
sedan den genom två vaktmästaretjensters uteslutande ur staten uppkommande
minskning tagits i beräkning, på det hela komma att växa med
258,600 kronor. Anslagshöjningarna under postverkets samtliga stater
skulle belöpa sig till 661,225 kronor och, efter afdrag härifrån af den
föreslagna minskningen i pensionsstaten och i anslaget till oförutsedda utgifter,
tillhopa 16,225 kronor, ökningen på -det hela komma att uppgå
till 645,000 kronor; och skulle staternas slutsummor blifva följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
29
aflöningsstaten........................................
öfvergångsstaten....................................
pensionsstaten ..........................................
omkostnadsstaten .....................................
oförutsedda utgifter .............................
afkortningar och restitutioner in. in.
......... kronor 4,670,300: —
2,400: —
................... » 71,650: —
............ » 5,452,000: —
450,000: —
..................... » 103,650: —
tillsammans kronor 10,750,000: —
Då anslaget till postverket för år 1900 är upptaget till 10,305,000
kronor, hvilket belopp utöfver staternas slutsumma, 10,105,000 kronor,
innefattar en afsättning af 200,000 kronor till »fonden för posthusbyggnader»,
uppgår alltså den nu ifrågasatta ökningen i anslagets belopp till
445,000 kronor, och skulle, då postverkets inkomster för år 1901 beräknats
till 11,590,000 kronor, inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna
med 840,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må,
l:o) medgifva, att, i enlighet med de grunder, som
af utskottet här ofvan angifvits, och de närmare bestämmelser,
som i öfverensstämmelse härmed kunna varda af
Kongl. Maj:t faststälda, må från och med innevarande
år tills vidare af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
utgå godtgörelse till de postförvaltare, kontrollörer
och postexpeditörer, hvilkas inkomst af uppbörds-
och frimärkesprovisionen minskas i följd deraf,
att från innevarande års ingång nya postexpeditörsbefattningar
tillkommit, och med anledning häraf höja det i
postverkets omkostnadsstat ingående anslaget till uppbörds-
och frimärkesprovision med förslagsvis 35,000
kronor; samt
2: o) under förutsättning af bifall till livad utskottet
under l:o) föreslagit samt med godkännande i öfrigt af
de utaf utskottet tillstyrkta ändringarna i postverkets
stater, för år 1901 beräkna dessa stater till följande
belopp:
aflöningsstaten
öfvergångsstaten
.. .. kr. 4,670,300: —
................... »_ 2,400: —
Transport kr. 4,672,700: —
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
Transport kr.
pensionsstaten...................................... »
omkostnadsstaten................................. »
oförutsedda utgifter ................ »
afkortningar och restitutioner m. m. »
4,672,700
71,650
5,452,000
450,000
103,650
tillsammans kr. 10,750,000
och sålunda bestämma postverkets anslag för år 1901,
förslagsvis beräknadt, till 10,750,000 kronor, att utgå
direkt af postmedlen.
Stockholm den 9 mars 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation:
åt herrar P. Pehr son, II. Andersson, C. Persson, I. Månsson, N. Boström,
S. O. Nyländer, J. A. Sjö, A. Göransson, D. Persson, O. Erickson
och O. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa:
l:o) att Kongl. Maj:ts förslag, att Riksdagen måtte medgifva, att, i
enlighet med de grunder, som på generalpoststyrelsens förslag blefve af
Kongl. Maj:t faststälda, finge från och med innevarande år tills vidare af
anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision utgå full godtgörelse till
de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas inkomst af uppbörds-
och frimärkesprovisionen minskades i följd deraf, att från innevarande
års ingång nya postexpeditörsbefattningar tillkommit, icke må af
Riksdagen bifallas; samt
2:°) att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till hvad under
1:°) föreslagits samt med godkännande i öfrigt af de utaf utskottet tillstyrkta
ändringar i postverkets stater, för år 1901 beräkna dessa stater
till följande belopp:
Statsutskottets Utlåtande N:o 8 a.
31
aflöningsstaten....................................
öfvergångsstaten .....................................
pensionsstaten .........................................
omkostnadsstaten ..................................
oförutsedda utgifter .....................
afkortningar och restitutioner in. m.
tillsammans kronor 10,715,000: —
och sålunda bestämma postverkets anslag för år 1901, förslagsvis beräknadt,
till 10,715,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.
kronor
4,670,300
2,400
71,650
5,417,000
450,000
103,650
Herr O. Larsson har begärt få antecknadt, att lian icke deltagit i
förestående ärendes slutbehandling inom utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
i statsutskottets utlåtande n:o 8.
Sid. 88, rad. 2 uppifrån står: under de vilkor läs:
» > » 15 » »10 kronor >
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd.
under vilkor
100 kronor
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.