Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1900-03-30 · 478 sidor, varav 452 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 452 av 478 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1900, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

U ationalmuseum.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari 1900 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkten 1

under åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att för tillämpning af staten

för nationalmuseum, sålunda ändrad som i det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 sistlidne januari

angifvits, höja anslaget till nationalmuseum, nu 58,850 kronor, med 1,150

kronor eller till (10,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har chefen för

ecklesiastikdepartementet erdigt åberopade statsrådsprotokollet anmält, hurusom

i eu till nationalmusei nämnd ingifven skrift en del vaktmästare vid

museet — under förmälan, att de hade en mera bekymmersam framtid än

deras vederlikar inom de centrala embetsverken såväl i följd deraf,

att de icke kommit på ordinarie stat, som ock derigenom att deras

aflöningsförmåner stälde sig lägre än i öfriga embetsverk, hvilkas tjenst
Bill.

till Riksd. Brot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. (N:o 9.) 1

Ang.

lönereglering

för vaktmästarne

vid

nationalmuseum.

[i.]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

innehafvare dessutom egde förmånen af att tillhöra civilstatens pensionsinrättning

— anhållit, att nämnden måtte hos Kongl. Maj:t göra framställning

om nationalmusei vaktmästares uppflyttande på ordinarie stat

med samma aflöningsförmåner, som tillkomma vaktmästarne i de centrala

embetsverken eller 500 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar

jemte ett ålderstillägg af 100 kronor, hvarförutom sökandena

ifrågasatt, att de måtte för ålderstilläggets åtnjutande få räkna sig

till godo den tid (le förut tjenstgjort, samt att, om förökning i lön eller

tjenstgöringspenningar skulle tillfalla statens öfriga vaktmästare, äfven

sådan måtte dem tilldelas.

I skrifvelse till ''Kongl. Magt den 21 september 189''J hade, enligt

hvad departementschefen vidare meddelat, nationalmusei nämnd gjort

framställning i berörda sylte och dervid till en början erinrat, att enligt

den för nationalmusei konstafdelning den 10 december 1880 faststälda

stat anvisats till vaktbetjening för konstsamlingarnas bevakning vid de

offentliga förevisningarna 5,000 kronor, hvartill komrne, enligt Kongl.

Maj:ts beslut af samma dag, utaf vid museum inflytande förevisningsmedel

ett belopp af 550 kronor eller tillsammans 5,550 kronor, hvilka

medel vore fördelade på lem vaktmästare med daglig tjenstgöring å 750

kronor hvardera, lyra vaktmästare med tre dagars tjenstgöring i veckan

a 375 kronor hvardera samt beklädnadspenningar 300 kronor. Då sedermera

en konstslöjdafdelning år 1885 anordnats i nationalmuseum, sedan

lifrustkammaren erhållit. plats i det kongl. slottets forna biblioteksflygel,

hade genom kongl. bref den 5 juni 1885 bestämts, att för dess förvaltning

och vard skulle anvisas dels 1,000 kronor, som dittills årligen utgått till

lifrustkammaren af förevisningsmedel, dels det anslag af 4,000 kronor, som

Riksdagen a extra stat för ändamålet beviljat, och som sedermera årligen

förnyats. Af detta belopp hade till aldelningens vaktbetjening utgått

1,950 kronor, hvilka fördelats på två vaktmästare med daglig tjenstgöring

a 750 kronor hvardera och eu vaktmästare med tre dagars tjenstgöring i

veckan 375 kronor, äfvensom till beklädnadspenningar 75 kronor. Såsom

af denna redogörelse framginge, vore den för nationalmusei bevakningsbiträdens

aflöning gällande stat al en temligen provisorisk karakter med

medel hemtade från tre eller på visst sätt fyra olika håll. Redan för att

åstadkomma större enhet vore eu reglering med öfverförande af de för

ändamålet erforderliga medlen a ordinarie stat af behofvet påkallad.

Hvilken personal för ändamålet erfordrades, Unge äfven, på grund af en

trettioårig erfarenhet, anses pröfvadt, hvadan något hinder icke längre

borde möta för uppförande på ordinarie stat af de vid nationalmuseum

anstälde vaktmästare, hvilka hade lull tjenstgöring. Vaktmästarnes begäran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. «

om förhöjning i lönevilkoren förtjenade allt afseende, då till de åt dem

an gift) a skälen derför eller i främsta rummet lifsförnödenheternas och

hyrornas onekliga dyrhet borde läggas, att dessa vaktmästare, i olikhet

med de flesta af sina vederlikar inom andra embetsverk, både söndagstiensto-öring

hela året igenom. Samlingarnas numerär och materiella värde

hade "sedan år 1880 ansenligt ökats, hvilket gjorde det så, mycket mera

maktpåliggande att till bevakningsbiträden ega fullt pålitliga personer.

Med den stegring, som under de senaste åren egt rum i arbetslöner i allmänhet,

mötte emellertid redan nu svårighet att så som önskligt vore

rekrytera bevakningspersonalen, särskilt då man önskade personer, som

vore kunniga i något för museum behöfligt handtverk. Äfven för tva åt

den vid nationalmuseibyggnaden anstälda personalen, nemligen portvakten

och gårdsdrängen, vore någon lönetillökning af behofvet påkallad. Detta

o-älde i främsta rummet den förre, som, enligt faststäld stat, jemte in

bostad och vedbrand, i årligt arfvode uppbure 800 kronor, men hvars

tjenstgöring måste anses synnerligen fordrande, i det att han a de tider,

museet liölles tillgängligt för allmänheten, eller om hvardagarne kl. /2 I t

f m — Y2 4 e. m. och söndagarne kl. Va 1 — Va 4 e. in., vore sysselsatt vid

störa hufvudingången, der han vore upptagen ej blott af vaktgöring, utan

äfven af biljettförsäljning och garderobsinottagning, mottoge och redovisade inflytande

förevisningsmedel och lemnade besökande nödiga upplysningar ano-ående

museilokalernas läge och dylikt, för hvilket ändamål han maste ega

nåo-on kännedom om främmande språk. Derjemte måste han svara för den

mindre, till historiska museet och till de i byggnadens bottenvåning befintliga

lokaler ledande ingången å södra sidan, hvilket endast kunde ske

o-enom hans hustrus hjelp eller genom särskild, af honom aflöna»! person.

Då de vaktbetjente vid kongl. biblioteket och riksarkivet, som innehade

motsvarande platser, åtnjöte en årlig aflöning af 1,100 kronor, borde motsvarande

tillökning tillerkännas äfven portvakten vid nationalmuseum, dervid

hans bostad borde beräknas ingå med 150 kronor. Det förhölle sig pa samma

sätt med den vaktmästare, som tillika vore gårdsdräng, och som för denna

tjenst enligt staten åtnjöte fri bostad och vedbrand jemte ett arsarfvode

af 750 kronor. Denne vaktmästares tjenstgöring vore särskildt arbetsain.

Förutom den dagliga rengöringen af gårdar och trappor samt tillsyn a

vestibuler, lanterniner och vindar eller öfver hufvud de göromål, som i allmänhet

tillhörde eu gårdsdräng, tillkomme det honom att biträda vid de

ofta skeende omflyttningarna af föremål inom samlingarna, liksom vid det

ofta förekommande mottagandet och af sändandet. af konstföremål, vidare

att ombesörja ärenden och budskickningar, särskildt till bank, tull, post

och andra embetsverk, i följd hvaraf hans aflöning syntes lämpligen böra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

höjas till samma belopp, som ifrågasatts för öfrig;! vaktmästare. Såsom

förut omförmälts, utginge för närvarande till aflöning af vaktmästare eller

som beklädnadspenningar af förevisningsmedel ett fyllnadsbelopp af 1,550

kronor, hvilken provisoriska anordning redan fortgått i närmare tjugu är.

r örevismngsmedlen visade emellertid en viss benägenhet att sjunka" hvilket

framgmge af en vid framställningen fogad tabell,'' utvisande,

att samma medel, Indika på 1880-talet årligen utgjort 3,000 å 4 000

kronor och _ derutöfver, efter år 1890, om man undantoge utställnings»ret,

in897’ lcke o "PPgått till högre årligt belopp än 2,877 kronor 50 öre

ar 1895 samt ar 1893 varit nere så lågt som till 1,989 kronor 50 öre.

~a kongl. Maj:t af dessa medel på förhand anvisat förenämnda belopp

1,550 kronor blefve det belopp, öfver hvithet nämnden borde ega

att till fyllande af tillfälliga behof förfoga, både ovisst och ringa. Dessa

medel vore likvisst ytterst behöfliga för andra ändamål än årligen återkommande

aflönmgar, särskild! samlingarnas vård och underhåll, derför

endast 1,500 kronor i staten uppförts. Detta belopp skulle användas till,

bland annat, allt slags förevisnings-, förvarings- och utställningsmateriel

samt till omflyttningar af konstverk och dylikt, livilka blefve allt tätare

och kostsammare, ju mera samlingen ökades. Härtill komme, att museet

saknade trycknmgsanslag, ehuru det enligt stadgarne vore skyldigt att

utgifva katalogarbeten samt årsberättelse, utom det att samlingarna borde

genom konstvetenskapliga afhandlingar belysas.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade nämnden hemstält, dels

att Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att förevisningsmedlen finge i sin helhet

användas för det ändamål och på sätt i senare delen af museistadgans

$ 23 mom. 2 funnes angifvet, dels ock att Kongl. Maj-t

täcktes af Riksdagen äska ett belopp af 2,900 kronor att utgå till löneförhöjning

åt förut omförmälde vaktmästare vid nationalmuseum, dervid

900 kronor skulle beräknas motsvara ålderstillägg efter fem års innehafvande

af tjensten.

Efter erhållen remiss hade statskontoret i detta ärende den 31 sistlidne

oktober till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande och dervid andragit följande. Den

för reglering af de förvaltande verkens aflöningsförhållanden tillsatta komité

hade uti sitt den 19 december 1878 afgifna betänkande och förslag angående

lönereglering in. m. för nationalmuseum yttrat i fråga om bemälde

portvakt och gårdsdräng, att desse utom sina sysslor vid sjelfva byggnaden

jemväl hade tjenstgöring i och för samlingarnas förevisning. Den förre

skulle öppna och stänga hufvudingången till museibyggnaden samt dagligen,

medan förevisningarna egde rum, uppehålla sig i nedre vestibulen för att

vaka öfver ordningen bland de besökande, tillse, att betjeningen i rätt tid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

infunne sig till tjenstgöring samt icke obehörigt aflägsnade sig derifrån,

äfvensom uppbära och redovisa den stadgade inträdesafgiften. Han skulle

i öfrigt å de tider, som af intendenten bestämdes, öppna museet och vara

der tillstädes, när för särskilda arbetens verkställande så erfordrades. Den

honom åliggande tjenstgöringen såsom portvakt vore vid inuseibyggnadens

södra ingång, der han måste hålla ett biträde å de tider, då samlingarna

förevisades och lian sjelf skulle uppehålla sig vid hufvudingången i nedre

stora vestibulen. Gårdsdrängen hade likaså en trägen sysselsättning, i det

att han, innan förevisningarna toge sin början, måste rengöra och städa

vestibuler och trappor, under förevisningarna biträda vid öfvervakandet

af ordningen vid de besökandes inträde, hvarjemte han hade att uträtta

alla budskickningar, ombesörja renhållning af gård och gata, snöskottning,

vedhuggning för embetslokalerna samt andra förekommande göromål.

Med afseende å anförda förhållanden hade komitén föreslagit, att innehafvarne

af nyssnämnda begge befattningar skulle å nationalmusei stat

uppföras, den förre såsom »förste vaktmästare, tillika portvakt vid nationalmuseibyggnaden»

med lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor

eller tillsammans 1,100 kronor med tillägg, att, om förste vaktmästaren

åtnjöte bostad jemte vedbrand, dessa förmåner borde, såvida de icke tillkoinme

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten,

till ett värde af 150 kronor inberäknas under lönen, hvilken i sådant fall

borde utgå med 650 kronor kontant, samt den senare såsom »vaktmästare,

tillika gårdsdräng vid nationalmuseibyggnaden» med lön 500 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor samt ett ålderstillägg af 100 kronor

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring jemte fri bostad och vedbrand,

så länge han hade skyldighet att vara boende i nationalmuseibyggnaden.

För bevakningen af samlingarna i konstafdelningen vid deras offentliga

förevisning hade komitén vidare uppfört såsom ordinarie de vaktmästare,

hvilka hade daglig tjenstgöring, hvardera med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor samt ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem

års väl vitsordad tjenstgöring.

Kong]. Magt hade emellertid ansett, att den vid museibyggnaden

och för samlingarnas bevakning nödiga betjening borde anställas icke med

fasta platser eller aflöning, delad i fast lön och tjenstgöringspenningar,

utan mot arfvoden, i följd hvaraf Kongl. Maj:t uti proposition den 9 januari

1880 föreslagit Riksdagen, att å nationalmusei stat skulle uppföras

för förste vaktmästaren, tillika portvakt, jemte fri bostad och vedbrand

ett arfvode af 950 kronor, för en vaktmästare, tillika gårdsdräng, jemte fri

bostad och vedbrand ett arfvode af 800 kronor samt till vaktbetjening

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för konstsamlingarnas bevakning vid de offentliga förevisningarna ett belopp

af 5,600 kronor.

Enligt Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 maj 1880 både

dessa belopp blifvit ytterligare nedsatta, förste vaktmästarens arfvode till

800 kronor, vaktmästarens arfvode till 750 kronor och anslaget till vaktbetjening

till 5,000 kronor. Den sistnämnda nedsättningen hade motiverats

dermed,” att behofvet af dylik bevakning vore i väsentlig mån beroende

af antalet besökande i museum, hvadan möjligen behöflig tillökning i berörda

belopp syntes väl kunna beredas genom anvisning å .inflytande

inträdesafgifter, hvilka måste ökas i man af talrikare besök, hvartill komma,

att Kongl. Maj:t begärt och Riksdagen funnit sig böra bevilja väsentligen

förhöjdt anslag för tillsyn och vård af lifrustkammaren, hvilket kunde antagas

komma att, så länge lifrustkammaren vore i museibyggnaden inrymd,

i någon mån minska beholvet af anslag för ifrågavarande ändamål.

Enligt kongl. brefvet den 10 december 1880 hade, i öfverensstämmelse

med Riksdagens berörda beslut, stat blifvit faststäld för nationalmuseum

eller den i nationalmuseibyggnaden inrymda konstafdelningeri

att från och med år 1881 lända till efterrättelse, i sammanhang hvarmed

Kongl. Maj:t förordnat, att af musei förevisningsmedel finge utgå dels

ett belopp af 550 kronor årligen för att jemte det i staten upptagna

anslagsbeloppet 5,000 kronor till aflönande af vaktbetjeningen vid konstsamlingarnas

förevisning användas sålunda, att hvar och en af fem vaktmästare,

som hade tjenstgöringsskyldighet alla dagar i veckan, erhölle eu

aflöning af 750 kronor för år samt hvar och en af fyra vaktmästare, som

hade tre tjenstgöringsdagar i veckan, en aflöning af 375 kronor för ar

och af återstoden, 300 kronor, bekostades livréer åt vaktbetjeningen, dels

ock ett belopp af högst 1,000 kronor årligen för lifrustkammarens. samlingar

tills vidare och så länge sistnämnda samlingar förblefve i nationalmuseibyggnaden

inrymda.

Sedan lifrustkammaren år 1885 förflyttats till kongl. slottet och

medel anvisats till dess underhåll och vård samt förevisning derstädes,

samt svenska slöjdföreningens konstindustriella samlingar blifvit af staten

öfver tagna, hade Riksdagen anvisat ett extra anslag, å 4,000 kronor till

vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar, hvarjemte

Kongl. Maj:t medgifvit, att af förevisningsmedlen nyss omförmälda

1,000 kronor, hvilka icke längre vore erforderliga för lifrustkammaren,

finge användas för statens konstindustriella samlingars behof. Åt

statsrådsprotokollet för den 12 januari 1885 inhemtades, att af de sålunda för

de konstindustriella samlingarna disponibla medlen skulle utgå till tva bevakningsbiträden

med daglig tjenstgöring 750 kronor i arfvode åt dem hvardera.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

Hvad först beträffade de båda vaktmästare, portvakten och gårdsdrängen,

hvilka med särskilda arfvodesbelopp vore uppförda å nationalmusei

stat, ansåge statskontoret nämnden hafva anfört fullt giltiga skäl

för deras uppförande i öfverensstämmelse med livad vederbörande löneregleringskomité

redan år 1878 föreslagit, å ordinarie stat med för den

förre, som tillika vore bevakningspersonalens förman samt för öfrigt hade

en magtpåliggande tjenstgöring, 800 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar

samt för den senare 500 kronor lön och 300 kronor

tjenstgöringspenningar äfvensom 100 kronor ålderstillägg efter fem års oförvitlig

tjenstgöring, hvarmed ock på grund af kongl. brefvet den 1 juni 1877

för dem båda skulle följa rätt till pension å allmänna indragningsstaten.

Hvad anginge förmånen af bostad och vedbrand, skulle statskontoret icke

tvekat att ansluta sig till den uppfattning, som uttalats af bemälde komiterade,

att nämnda förmån icke borde från lönen afräknas, så länge desse

vaktmästare i följd af sin särskilda tjenstgöring som portvakt och gårdsdräng

vore skyldige att bo inom museibyggnaden, enär under sådana förhållanden

bostaden och vedbranden måste betraktas som en särskild ersättning

för tjenstgöring utöfver deras åligganden såsom vaktmästare. Men då

nämnden i sin föreliggande framställning endast för gårdsdrängen föreslagit

bibehållande af denna förmån utan afdrag å lönen, funne sig

statskontoret sakna anledning att tillstyrka, det jemväl portvakten finge

utan afdrag å sina löneförmåner vara i åtnjutande af bostaden.

Hvad derefter anginge de fem vaktmästare, som vore anstälda vid

förevisningen af konstsamlingarna, hade bemälda komité jemväl föreslagit

dem till uppförande å ordinarie stat med lön, tjenstgöringspenningar och

ålderstillägg i likhet med deras vederlikar inom andra statens verk och

inrättningar i hufvudstaden, och då, enligt hvad nämnden uppgifvit, någon

minskning i behofvet af vaktbetjening icke numera, efter trettioårig erfarenhet

derom och konstsamlingarnas oafbrutna ökning, kunde ifrågasättas,

funne sig statskontoret, som inhemtat, att desse vaktmästares tjenstgöring

icke i någon mån vore af mindre omfattning än den tjenstgöring, som

ålåge deras vederlikar vid andra statsinstitutioner i hufvudstaden, böra

biträda nämndens framställning äfven i denna del.

Deremot ansåge statskontoret sig icke kunna göra enahanda hemställan

beträffande de två vaktmästare, som med daglig tjenstgöring vore anstälda

vid konstslöjdafdelningen. Desses tjenstgöring borde visserligen ersättas

med lika stort belopp, som tillkomme vaktmästarne vid konstsamlingarna,

men så länge vården och underhållet af de konstindustriella samlingarna i

öfrigt helt och hållet bestredes af medel, hvilka anvisats endast å extra

stat, syntes, såsom nämnden också antydt, konstslöjdafdelningen ännu icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vara definitivt ordnad, till följd hvaraf det icke heller vore lämpligt

att å ordinarie stat uppföra de vaktmästare, som vore anstälda vid denna

afdelning. Statskontoret hemstälde derför, att dessas aflöning måtte fortfarande

utgå i form af arfvoden, hvilka emellertid borde ökas från nu utgående

750 kronor till 800 kronor för dem hvardera.

De föreslagna ålderstilläggen ansåge statskontoret böra, i likhet med

hvad fallet vore med öfriga för nationalmusei personal utgående ålderstillägg,

utbetalas från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till ålderstillägg, hvarjemte statskontoret funnit den förklaring böra

meddelas, att vaktmästare, som, då den förändrade staten trädde i kraft,

öfverginge på den nya staten, skulle ega rätt att i fråga om ålderstillägg

räkna sig till godo den tid han derförut utan afbrott varit såsom vaktmästare

med full tjenstgöring i nationalmusei tjenst anstäld.

I följd af nu föreslagna anordningar komme dels anslaget till vaktbetjening

för konstsamlingarnas bevakning vid de offentliga förevisningarna,

från hvilket gifvetvis fortfarande borde bestridas arfvoden åt de extra

vaktmästare, som hade tre dagars tjenstgöring, samt beklädnadspenningar,

att minskas, dels och de 550 kronor, som jemlikt kongl. brefvet den 10

december 1880 för bevakningsändamål utgått af förevisningsmedlen, att

blifva disponibla.

Vidare hade statskontoret, för den händelse Kongl. Maj:t skulle

fästa afseende å de skäl nämnden anfört för sin framställning, att förevisningsmedlen

måtte i sin helhet få användas för det ändamål och på

sätt i senare delen af museistadgans § 23 mom. 2 funnes angifvet —

uti hvilken fråga statskontoret ansett det icke tillkomma statskontoret att

yttra sig — hemstält, att med frånseende af det fyllnadsbelopp af 1,550

kronor, som för närvarande utginge af förevisningsmedlen till bevakningsändamål,

det å staten för nationalmuseum uppförda anslaget till vaktbetjening

för konstsamlingarna måtte sålunda beräknas:

4 extra vaktmästare, å 375 kronor................ 1,500: —

beklädnadspenningar .................................... 300: —

eller tillsammans kronor 1,800

På grund af hvad sålunda anförts och under förutsättning, att Kongl.

Maj:t bifölle nämndens framställning om i viss mån förändrad användning

af förevisningsmedlen, hade statskontoret tillstyrkt, det Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att, med förhöjning af ordinarie anslaget till nationalmuseum

från nu utgående 58,850 kronor till 59,850 kronor, medgifva

sådan förändring i aflönings- och utgiftsstaten för nationalmuseum, att

derå skulle uppföras — i stället för förut utgående arfvoden till portvakt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

och gårdsdräng samt anslag till vaktbetjening för konstsamlingarnas bevakning

vid de offentliga förevisningarna —:

1 förste vaktmästare, tillika portvakt, jemte fri bostad och ved, med

lön 650 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, eller tillsammans

950 kronor; 1 vaktmästare, tillika gårdsdräng, jemte fri bostad och ved,

med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, eller tillsammans

800 kronor; 5 vaktmästare med tillsammans i löner 2,500 kronor

och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, tillhopa 4,000 kronor, med tilllägg

för gårdsdrängen och vaktmästarne, att lönen efter fem år kunde höjas

med 100 kronor; samt slutligen till vaktbetjeningen för konstsamlingarnas

bevakning vid de offentliga förevisningarna ett anslag af 1,800 kronor.

Tillika hade statskontoret hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes äska erforderlig

förhöjning af 1,100 kronor i det å extra stat med 4,000 kronor uppförda

anslaget för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Gällande stat för nationalmuseum innehölle beträffande de anslagsposter,

som afsåges i förevarande framställning, så vidt de anginge konstafdelningen,

följande:

1 förste vaktmästare, tillika portvakt, jemte fri bostad och ved,

arfvode..................................................................................... kr. 800: —

1 vaktmästare, tillika gårdsdräng, jemte fri bostad och

ved, arfvode................................................................................... » 750: —

vaktbetjening för konstsamlingarnas bevakning vid de

offentliga förevisningarna ............................................................. » 5,000: —

Såsom förut vore nämndt, utginge från sistberörda post aflöning å

750 kronor åt fem vaktmästare med daglig tjenstgöring. Dessa fem vaktmästare

jemte förste vaktmästaren och den vaktmästare, som tillika vore

gårdsdräng, syntes departementschefen numera böra få sin aflöning reglerad

på det sätt löneregleringskomitén år 1878 föreslagit eller så, att för dem

alla aflöningen fördelades i lön- och tjenstgöringspenningar, de senare utgörande

för en hvar 300 kronor, under det att lönen uppginge för förste

vaktmästaren till 800 kronor och för en hvar af de öfrige till 500 kronor,

hvarjemte för hvarje annan vaktmästare än förste vaktmästaren lönen efter

fem år borde kunna höjas med 100 kronor. Beträffande förste vaktmästaren

och den vaktmästare, som tillika vore gårdsdräng, syntes departementschefen

derjemte böra på vederbörliga ställen i staten införas de af löneregleringskomitén

föreslagna anmärkningar, hvilka lydde sålunda i fråga om förste

vaktmästaren:

»Om förste vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

icke dessa förmåner tillkomma honom såsom portvakt eller för andra

åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas

under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 650 kronor

kontant»; och vidkommande gårdsdrängen:

»Jemte fri bostad och vedbrand så länge han har skyldighet att vara

boende i nationalmuseibyggnaden.» Härförutom ansåge departementschefen

en sådan förklaring böra i fråga om ålderstilläggen lemnas, som statskontoret

föreslagit, eller att vaktmästare, som, då den förändrade staten trädde i

kraft, öfverginge på den nya staten, måtte ega rätt att räkna sig till godo

den tid han derförut varit utan afbrott såsom vaktmästare med full tjenstgöring

i nationalmusei tjenst anstäld. Det i staten uppförda anslag å

5,000 kronor till vakthetjening för konstsamlingarnas bevakning vid de

offentliga förevisningarna borde enligt departementschefens åsigt i sådan

händelse upptagas till endast 1,800 kronor under den förändrade titeln:

extra vakthetjening och beklädnadspenningar.

I fråga om löneförbättring åt vaktmästarne vid konstslöjdafdelningen

ville departementschefen återkomma vid redogörelsen för de extra anslagsbehofven.

De så kallade förevisningsmedlen ansåge departementschefen på de af

museinämnden angifna skäl icke vidare böra användas till aflöning åt

vaktmästare vid nationalmuseum, utan till bestridande af andra kostnader

för samlingarna derstädes. Efter afdrag af det belopp, som utaf förevisningsmedlen

nu utginge till vaktbetjente vid konstafdelningen, eller 550

kronor, återstode emellertid till aflöning och beklädnadspenningar åt dessa

samt aflöningar till förste vaktmästaren och gårdsdrängen allenast det å

ordinarie stat derför nu uppförda belopp 6,550 kronor. Då, enligt hvad

departementschefen förut redogjort, för sådant ändamål skulle erfordras

7,700 kronor, tillstyrkte departementschefen nu, det Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för tillämpning af staten för nationalmuseum, sålunda

ändrad som han angifvit, höja anslaget till nationalmuseum, nu 58,850

kronor, med 1,150 kronor eller till 60,000 kronor.

Utskottet anser sig böra tillstyrka, att å nationalmusei stat må uppföras

aflöningar till de fem vid musei konstafdelning för konstsamlingarnas

bevakning anstälde vaktmästare med daglig tjenstgöring, äfvensom att

aflöningarna för såväl desse vaktmästare som den i staten förut upptagne

vaktmästaren, hvilken tillika är gårdsdräng, må bestämmas på sätt i statsrådsprotokollet

närmare angifves och utgå helt och hållet af statsmedel,

så att de förevisningsmedel till belopp af 550 kronor årligen, som hittills

användts såsom bidrag till vaktmästarnes vid konstafdelningen aflönande,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

må kunna disponeras för sådana ändamål, för hvilka dessa medel enligt

museistadgan äro afsedda. Hvad åter angår aflöningen för förste vaktmästaren,

som tillika är portvakt, har utskottet icke funnit anledning förorda,

att denna aflöning bestämmes på annat sätt, än som af museinämnden

föreslagits och af statskontoret blifvit tillstyrkt, eller till 950 kronor jemte

fri bostad och vedbrand. Förslaget att i sammanhang med ifrågavarande

lönereglering för vaktmästarne utbyta det i staten uppförda anslaget å

5,000 kronor till vaktbetjening för konstsamlingarnas bevakning vid de

offentliga förevisningarna emot ett anslag till extra vaktbetjening och beklädnadspenningar

å 1,800 kronor, deraf 1,500 kronor beräknats till aflöning

åt fyra extra vaktmästare med 375 kronor till hvar och 300 kronor

till beklädnadspenningar, har icke gifvit utskottet anledning till någon

erinran.

Den enligt af utskottet nu angifna grunder erforderliga förhöjningen

i anslaget till nationalmuseum skulle belöpa sig till 1,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, med uteslutande från den af

1880 års Riksdag för nationalmuseum faststälda stat af

följande anslagsposter, nemligen:

1 förste vaktmästare, tilllika

portvakt, jemte fri

bostad och ved, arfvode

1 vaktmästare, tillika gårdsdräng,

jemte fri bostad

och ved, arf%mde .........

Vaktbetjening för konstsamlingarnas

bevakning

vid de offentliga förevisningarna

........................

Lön.

Tjenstgöringä
penningar.

Summa.

---- 800: —

750: —

-- 5,000:

medgifva, att i nämnda stat må i stället upptagas

följande anslagsposter:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. eu docentstipendium

i

kyrkohistoria

vid universitetet

i Upsala.

[2.]

Lön

1 förste vaktmästare, tilllika

portvakt, jemte fri

bostad och ved....... 650: -

1 vaktmästare, tillika

gårdsdräng, jemte fri

bostad och vedbrand

så länge han har skyldighet

att vara boende

i nationalmuseibygg
naden.

........................... 500: •

5 vaktmästare för konstsamlingarnas

bevakning

vid de offentliga

förevisningarna .......... 2,500: ■

Extra vaktbetjening och

beklädnadspenningar.. ---

äfvensom att vaktmästare, som, då den förändrade staten

träder i kraft, öfvergår på den nya staten, må för tillgodonjutande

af ålderstillägg räkna sig till godo den

tid han derförut varit utan afbrott i nationalmusei tjenst

anstäld,

samt för tillämpning af den sålunda ändrade staten

för nationalmuseum höja anslaget till nationalmuseum,

nu 58,850 kronor, med 1,000 kronor eller till 59,850

kronor; skolande ofvannämnda ålderstillägg utgå af det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag

»ålderstillägg».

Universiteten.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till ett för läroämnet

kyrkohistoria afsedt fast docentstipendium inom den teologiska

•fakulteten vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett anslag

af 1,500 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom under år 1888 af de akademiska myndigheterna i Upsala

gjorts framställning om anslag till tio fasta docentstipendier. Vid anmälan

häraf inför Kongl. Maj:t hade dåvarande departementschefen förklarat

sig icke vilja ifrågasätta, att ett så stort antal stipendier som

Tjenstgöring*- gumma

penningar.

300: — 950:

300:

tei

800: —

1,500:— 4,000:

-- 1,800:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

det af nämnda myndigheter begärda skulle beviljas. Tills vidare syntes

de mest trängande behofven blifva afhjelpta, om tre nya fasta stipendier

inrättades för de fakulteter och vetenskapsgrenar, för hvilka förstärkning

af lärarekrafterna visats vara särskildt nödig. Bland de tre för universitetet

i Upsala afsedda stipendier, till inrättande hvaraf Kongl. Maj:t i enlighet

med departementschefens uttalade åsigt hos 1889 års Riksdag gjort

framställning om anslag, hade äfven varit ett för läroämnet kyrkohistoria

afsedt stipendium inom teologiska fakulteten.

Statsutskottet, som inhemtat, att den teologiska fakulteten i Upsala

egde till sitt förfogande, förutom ett från donerad fond utgående stipendium

å 1,350 kronor, afsedt för en docent i apologetik, två riksstatens

fasta docentstipendier, hade — efter en jemförelse mellan förhållandena i

afseende å docentstipendier inom å ena sidan teologiska fakulteten, å andra

sidan juridiska och medicinska fakulteterna — förklarat sig icke vilja tillstyrka

beviljandet af anslag till nytt docentstipendium för den teologiska

fakulteten i Upsala. Riksdagen hade delat statsutskottets mening och icke

beviljat anslag för ändamålet.

Vederbörande akademiska myndigheter hade emellertid icke underlåtit

att sedermera tid efter annan i framställningarna om de för universitetet

i Upsala erforderliga anslag påminna om det enligt deras mening

oafvisliga behofvet af ett docentstipendium i kyrkohistoria. Äfven år

1899 hade denna anslagsfråga framställa till Kongl. Maj:ts behjertande.

Teologiska fakulteten hade i afseende härå uttalat följande.

Det hufvudsakliga skäl, på hvilket fakulteten grundat sin hemställan

om ifrågavarande anslag, vore, att kyrkohistorien — ett af de mest omfattande

bland de teologiska ämnena — med afseende på lärarekrafter

för närvarande intoge en vanlottad ställning. I detta ämne saknades

nemligen e. o. professor. Det vore på grund deraf ytterst behöfligt att

vid universitetet fästa en docent i kyrkohistoria, på det att vid professorns

tjenstledighet eller afgång lämplig vikarie eller efterträdare i det kyrkohistoriska

professorsembetet måtte vara att tillgå. Under nuvarande förhållanden

kunde en docent i kyrkohistoria blifva innehafvare af fakultetens

enda docentstipendium på den linie, der han såsom sådan egde

kompetens, nemligen den teoretiska, blott i den händelse, att han vore

den ende docenten eller ock äldste och mest meriterade bland fakultetens

docenter på nämnda linie. Men äfven om ifrågavarande docent kunde

komma i åtnjutande af berörda stipendium, såsom ock inträffat under tiden

maj 1888—juni 1893, vore ett fast docentstipendium i kyrkohistoria icke

obehöttigt, alldenstund innehafvare!) af docentstipendiet på den teoretiska

linien vore förpligtad att vid förefallande behof tjenstgöra som vikarie i

det ena eller andra af fakultetens läroämnen och sålunda ej kunde egna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sig åt sin speciella uppgift såsom docent, hvilket dock i fråga om ett

ämne af den alldeles särskilda beskaffenhet som kyrkohistorien vore synnerligen

nödvändigt.

Sedan teologiska fakulteten, under åberopande häraf, besluta hos

vederbörande myndigheter hemställa om utverkande af ett anslag af 1,500

kronor till ett fast docentstipendium i kyrkohistoria vid universitetet,

hade frågan förekommit inom det större akademiska konsistoriet. Dervid

hade professorn i kyrkohistoria A. H. Lundström, hvilken icke haft tillfälle

att deltaga i teologiska fakultetens sammanträde för frågans afhandlande,

bland annat anfört följande till ytterligare stöd för behöfligheten af

ifrågavarande anslag:

»Intet af den teologiska fakultetens läroämnen har under långliga

tider varit eller är fortfarande så vanlottad! med afseende på lärarekrafter

som kyrkohistorien, och detta, ehuru — såsom nämnda fakultet vid flera

tillfällen och särskild! år 1895 framhållit — denna vetenskap måste anses

vara ett mera vidtomfattande och näst den exegetiska teologien äfven ett

mera grundläggande ämne än något af fakultetens öfriga läroämnen.

Ty medan exegetiken representeras af tvenne professorer och den systematiska

teologien likaledes af två eller, om man, såsom skäligt torde vara,

medräknar professuren i teologiska prtenotioner och encyklopedi, af trenne

professorer samt under det att slutligen den praktiska teologien handhafves

af icke mindre än fyra med lön, arfvode eller fast stipendium försedde

lärare, nemligen, förutom den ordinarie professorn, en extra ordinarie,

en assistent och en docent, finnes blott en enda fast anstäld lärare i

kyrkohistoria. Att detta förhållande icke länge kan fortgå utan men för

prestbildningen och den kyrkohistoriska vetenskapens värdiga handhafvande

vid landets största universitet, torde ligga i öppen dag för hvar och en,

som känner hvilket i sann mening bildande, betydelsefullt och på samma

gång utomordentligt omfångsrikt läroämne kyrkohistorien är. Mera än

något annat af teologiens områden torde det kyrkohistoriska forskningsfältet

just i våra dagar vara föremål för en liflig, omfattande och framgångsrik

vetenskaplig verksamhet, och det ligger ingen öfverdrift i påståendet,

att af den litteratur, som i nyare tid utkommit, den kyrkohistoriska

är större än den, som teologiens öfriga ämnen tillsammans hafva

att uppvisa. Då det krafvel’ sin rundliga tid att blott nödtorftigt följa

med de snabba framstegen inom den kyrkohistoriska vetenskapen, då

vidare på professorn i detta läroämne hvilar icke blott åliggandet att

ensam handhafva hela den akademiska undervisningen och examinationen

i ämnet, utan äfven den moraliska förpligtelsen att idka sjelfständiga vetenskapliga

forskningar inom detsamma, och då slutligen härtill kommer,

att hans liksom öfrige teologie professorers tid måste i ganska stor ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

sträckning upptagas af för hans egentliga embete främmande göromål —

domkapitelsärenden, lärareprof in. m. — så torde med all önskvärd tydlighet

framgå behofvet, för att icke säga nödvändigheten, af ett biträde

vid den mera elementära akademiska undervisningen. Den teologiska

fakulteten har dessutom vid upprepade tillfällen framhållit, att, då extra

ordinarie professor i kyrkohistoria saknas, det är högeligen behöfligt, att

fakulteten eger tillfälle att vid universitetet fästa docent i kyrkohistoria,

på det att vid professorns tjenstledighet eller afgång lämplig vikarie eller

efterträdare i det kyrkohistoriska professorsembetet måtte vara att tillgå.»

Professor Lundström hade vidare erinrat, hurusom behofvet af det

ifrågasatta stipendiet länge varit af vederbörande kändt och behjertadt. Under

det decennium, som förflutit, sedan frågan om anslag för ändamålet, på

sätt förut nämnts, gjorts till föremål för Riksdagens pröfning, hade, yttrade

professor Lundström, ifrågavarande behof, långt ifrån att minskas, tvärtom

år för år gjort sig gällande med förökad styrka. Till de talande skäl,

som redan för tio år sedan kunnat anföras för bifall till det för Riksdagen

framlagda förslaget i ämnet, kunde — förutom den utveckling den kyrkohistoriska

vetenskapen under de gångna åren undergått — ännu ett tungt

vägande skäl åberopas. Sedan genom kongl. kungörelsen den 10 mars

1892 de lektorsaspiranter åliggande disputationerna förflyttats från domkapitlen

till vederbörande fakulteter, hade en jemförelsevis betydande

mängd dylika disputationer egt rum inför den teologiska fakulteten i

Upsala. Det ojemförligt största antalet af dervid ventilerade afhandlingar

hade behandlat kyrkohistoriska ämnen. Endast med stor svårighet hade

fakulteten hittills lyckats erhålla kompetenta opponenter vid dessa ofta

återkommande disputationsprof i kyrkohistoria. Då det icke vore antagligt,

att antalet kyrkohistoriska lektorsdisputationer komme att i framtiden

minskas, sjmtes det förhållande hota att snart inträda, att professorn i

kyrkohistoria nödgades sjelf opponera vid alla de ifrågavarande disputationerna,

hvilket åter omöjligen kunde ske utan upprepade afbrott i den

akademiska undervisningen.

Under åberopande af hvad teologiska fakulteten och professor Lundström

i ärendet anfört, hade det större akademiska konsistoriet gjort framställning

om beredande af anslag för ifrågavarande ändamål, och kanslern

för rikets universitet hade skänkt denna framställning sitt särskilda förord.

För egen del har departementschefen anfört:

Det kraf, som sålunda framburits, syntes departementschefen böra tillfredsställas.

Det hade blifvit tydligt uppvisadt, att här förelåge en brist

på lärarekrafter, både i och för sig och i jemförelse med andra ämnesgrupper

inom den teologiska fakulteten i Upsala. Medan man i andra fall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Ang.

en assistent i

patologi vid

universitetet \

Upsala.

[3.]

velat undanrödja en liknande brist genom inrättande af nya lärostolar,

begärdes här anslag till ett fast docentstipendium, en utväg, som för statsverket

medförde en afsevärdt mindre kostnad. Departementschefen funne

fördenskull all anledning vara för handen att understödja den gjorda framställningen

och tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nu

förevarande proposition.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot hvad sålunda

blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till ett för läroämnet kyrkohistoria

afsedt fast docentstipendium inom den teologiska

fakulteten vid universitetet i Upsala på ordinarie stat

bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

3:o) Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat för

universitetet i Upsala bevilja ett anslag af 1,000 kronor för att, tillika

»med nu befintligt anslag af 500 kronor till en amanuens, användas till

aflöning åt en assistent vid den patologiska institutionen derstädes.

Departementschefen har vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta

ärende anmält, att bland de under år 1899 af det större akademiska

konsistoriet i Upsala framburna, af kanslern för rikets universitet understödda

anslagsyrkanden äfven befunne sig en af medicinska fakulteten i

Upsala gjord framställning om ett årligt anslag af 1,000 kronor för att

jemte den ene amanuensens vid patologiska institutionen arfvode, 500

kronor, utgöra aflöning vid en assistentbefattning i patologi, till hvilken

tjenst den nyss nämnda amanuensbefattningen för sådan händelse skulle

ombildas.

Till stöd för omförmälda framställning hade medicinska fakulteten anfört

följande:

»Undervisningen å de patologiska institutionerna intager i det afseendet

en egenartad ställning, att densamma i hög grad eller snarare nästan fullständigt

är beroende . af det material, som den erhåller från de kliniska

läroanstalterna, länslasaretten eller enskilde praktiserande läkare. I samma

mån som åskådningsmaterial kan erhållas från dessa källor, kan den patologiska

undervisningen normalt fortgå och utvecklas och tvärtom. Ett

vilkor för de patologiska institutionernas verksamhet är alltså att kunna

upprätthålla dessa förbindelser med den praktiska medicinen. Detta återigen

förutsätter, att nämnda institutioner å sin sida ega de nödiga arbetskrafterna,

om de skola på tillbörligt sätt motsvara de kraf, som den prak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

17

tiska medicinen med skäl och häfdvunnen rätt ställer på undersökningarna

af det insända materialet, d. v. s. krafven på att snabbt och tillförlitligt

få de upplysningar om den patologiskt-anatomiska specialdiagnosen, som

äro nödiga för rätt uppfattning af sjukdomen, mången gång också af värde

för bestämmandet af ifrågasatt operativ behandling af de sjuke o. s. v.

Brister återigen den patologiska institutionen i dylik expedition, är den

nödvändiga följden, att materialet ej längre insändes. Antingen skickas

det till annat båll, der man är bättre rustad för detta arbete, eller läkarne

göra ifrågavarande undersökningar sjelfva, och i hvarje händelse bil nes då

för dem ingen anledning att utan önskadt praktiskt utbyte bekosta insändningarna.

»Under de sista tio åren har ifrågavarande material — frånsedt obduktionerna

— vid den patologiska institutionen härstädes nära fyradubblats,

utgör för närvarande mer än 200 preparat om året och synes alltmer ökas.

Under året 1898 bär det till och med öfverskridit 300. Arbetet med dessa

undersökningar ligger, för såvidt de afse de närmaste ofvan antydda praktiska

krafven, alldeles utom den ordinarie undervisningen, krafvel’ en mycket

afsevärd tid och har blifvit alltmer betungande för institutionens nuvarande

arbetskrafter. I den för tillfället pågående undervisningen kunna

dessa undersökningar ej ingå, då planen för denna måste vara på förhand

uppgjord och ej kan vexla med de oregelbundna insändningarna. De

ifrågavarande undersökningarna blifva derför ett arbete för sig och måste

ofta förrättas omedelbart efter materialets ankomst. Särdeles gäller detta

sändningarna från det akademiska sjukhusets kirurgiska afdelning. Här är

ofta eu synnerligen hastig expedition påfordrad, då ej sällan den väntande

behandlingen i viss mån beror och bestämmes af undersökningens resultat.

»Ifrågavarande arbete underställes alltid de tvenne ordinarie institutionslärarnes,

professorn och laboratorn, slutliga afgörande, men till förarbetena

måste användas andra krafter, om ej de förres väsentligare uppgifter

vid undervisningen skola lida. Anda till år 1890 hade den patologiska

institutionen härstädes blott en ordinarie amanuensbefattning med

500 kronors lön på stat. Dennes uppgift bar varit och är densamma som

amanuensens vid institutionerna i allmänhet, att biträda professorn i förarbetena

till föreläsningarna samt vid samlingarnas vård och förökande.

Jemte denne både institutionen dock under några föregående år måst anlita

medicine studerande såsom s. k. extra ordinarie amanuenser utan lön för

att upprätthålla arbetets normala fortgång. År 1890 erhöll institutionen

anslag af Riksdagen till eu ny amanuensbefattning med samma lön, 500

kronor. Men för nämnda summa kunna ej till amanuenser erhållas andra

än unge medicine studerande; och dä dessa sakna all erfai''enhet på det

Bih. till Riksd. Prat. 1,900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

praktiska området och mången gång ej ens förstå, hvaråt undersökningen

i det enskilda fallet skall rigtas, kan man ej åt dem anförtro de magtpaliggande

undersökningarna. Det ligger i sakens natur, att så beskaffade

arbeten fordra en person, som kommit öfver de första läroåren. Och det

fordras derjemte en person, som när som helst har tillfälle att göra dem

och som ej är, såsom lärarne, beroende af det vigtigare arbetet vid undervisningen.

»En sa qvalificerad person saknar emellertid den patologiska institutionen

i Upsala, och det är dermed fara för handen, att hon ej på det

för hennes uppgift nödiga sättet skall kunna behålla sina förbindelser med

den praktiska medicinen vid och utom universitetet.

»Äfven af ett annat skäl är det nödvändigt att söka vinna förstärkta

arbetskrafter till institutionen, nemligen för undervisningen vid hennes allra

vigtigaste arbete, obduktionerna. Med den ökning af äfven materialet för

dessa, som med tiden tillkommit och nu utgör omkring 150 obduktioner

för ar, är det ej ovanligt, att å institutionen samtidigt måste förrättas två

obduktioner, någon gång till och med tre. Härvid verkställes den ena

obduktionen af den för dagen vid detta arbete tjenstgörande läraren, professorn

eller laboratorn. Den andra obduktionen måste deremot öfverleinnas

till endera af institutionens tvenne amanuenser, alltså under nuvarande

förhållanden till en ung medicine studerande. Då skall denne, som

ännu ej ens° tenterat i ämnet och som icke har någon praktisk erfarenhet,

tjenstgöra såsom lärare och demonstrator för temligen jemnstälda kamrater.

Att under sadana förhallanden någon värdefull undervisning vid dessa

obduktioner ej kan paräknas, ligger i öppen dag. Skadan häraf är så

mycket större, som institutionens tillgängliga obduktionsmaterial ej är större,

än att hvarje fall bör sa väl som möjligt tillgodogöras undervisningen.

»Saväl för ett nöjaktigt ordnande af de dagliga löpande göromålen å

institutionen som för upprätthållandet af undervisningen på bästa möjliga

sätt har institutionen behof af en ny arbetskraft.

»De öfriga patologiska institutionerna i vårt land äro i detta hänseende

väsentligen bättre rustade. Det karolinska institutets patologiska institution

har liksom universitetet i Lund två professorer, en ordinarie och en

extra ordinarie, motsvarande alltså ordinarie professuren och en laboratorsbefattning

vid institutionen i Upsala, men dessutom ock två andra lärare,

en laborator i patologisk anatomi och en i bakteriologi, mer än de båda

universiteten, och särskildt är den förre under stor del af året fri från obligatorisk

undervisning och derigenom disponibel för andra arbeten inom institutionen.

Derjemte äro två ordinarie amanuenser anstälde vid institutets

patologiska anstalt. Den patologiska institutionen i Lund har, förutom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

ofvan antydda, en ordinarie och en extra ordinarie professor, två amanuenser

liksom både i Stockholm och Upsala och derjemte en assistent,

den senare aflönad med 1,500 kronor.

»En sådan assistentbefattning, aflönad så, att en äldre medicine kandidat

eller licentiat kunde dertill erhållas, är också för den patologiska institutionen

i Upsala synnerligen behöflig och den minsta möjliga förstärkning

i hennes behof af ökad arbetskraft. Genom tillfälligt anslag ur enskild

donationsfond har institutionens trångmål för de fyra sista åren afhjelpts,

så att hon kunnat anställa en äldre medicine kandidat för dessa arbeten,

men det är af nöden, att en sådan befattning på ett betryggande sätt

ordnas genom anslag af statsmedel, om institutionen skall kunna se sitt

arbete normalt fortgå och utvecklas.

»En mindre aflöning än 1,500 kronor kan ej tänkas af det skäl, att

tjenstgöringen såsom assistent vid en patologisk institution ej utgör någon

merit för en senare befattning såsom läkare, hvilket är fallet med underläkarebefattningarna

vid sjukhusen. Och man torde med fullt skäl kunna

påstå, att ej ens en lön af 1,500 kronor kan fresta en nära färdig eller

färdig läkare att med ännu ett år förlänga sin. studiekurs, om han ej derjemte

eger särskilda vetenskapliga intressen. För att erhålla en person

med omnämnda qvalifikation skulle institutionen emellertid möjligen kunna

afstå sin ena amanuensbefattning, hvarigenom dennas aflöning, 500 kronor,

med tillökning af ett årligt anslag af 1,000 kronor kunde bilda de för

assistentbefattningen nödiga medlen. »

Då hvad fakulteten till stöd för sin framställning anfört syntes

departementschefen öfvertygande, hemstälde han om aflåtande till Riksdagen

af förevarande proposition.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på ordinarie stat för universitetet

i Upsala bevilja ett anslag af 1,000 kronor att,

tillika med nu befintligt anslag af 500 kronor till en

amanuens, användas till aflöning åt en assistent vid den

patologiska institutionen derstädes.

4:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till aflöning åt Ang.

en amanuens vid den zootorniska institutionen vid universitetet i Upsala ™anLn, Hd

på ordinarie stat uppföra ett anslag af 500 kronor. zootomMa tn
Departementschefen

har beträffande detta ärende till statsrådsproto- ‘Map°,aia ''

kollet meddelat, hurusom under nästlidna år upprepats en under de före- n ]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gående två åren hos Kongl. Maj:t gjord framställning om ett ordinarie

anslag å 500 kronor till aflönande af en amanuens vid den zootomiska

institutionen i Upsala. 1 afseende å behofvet af ett dylikt anslag hade i

eu af vederbörande prefekt samt e. o. professorn i jemförande anatomi

vid universitetet i Upsala gemensamt afbiten skrifvelse till den matematisknaturvetenskapliga

sektionen af filosofiska fakulteten derstädes anförts

följande.

Vid anordnandet af den akademiska undervisningen i zoologi hade

man under senare tid öfverallt lagt största vigt vid att låta de studerande

sjelfva under lärokurserna i så stor omfattning som möjligt undersöka djurkroppars

byggnad. Det för 21 år sedan inrättade zootomiska laboratoriet

i Upsala hade fördenskull alltmer utvecklats och dess verksamhet hade

i allt högre grad tagits i anspråk vid undervisningen. Till eu början

hade vid nämnda laboratorium hållits eu öfningskurs i jemförande makroskopisk

anatomi. Redan år 1884 hade emellertid denna kurs delats i tre

särskilda kurser: eu för medicinsk filosofisk, en för filosofie kandidat- och

en för filosofie licentiatexamen. Den sist omförmälda kursen hade tillika

omfattat histologi. Under de första åren både öfningarna ledts af prosektorn

ensam; men sedan de olika lärokurserna inrättats, hade det blifvit

omöjligt för eu person att utan biträde sköta hela den ifrågavarande

undervisningen. Ledningen af öfningskursen för medicinsk-filosofisk examen

hade derför helt och hållet öfverlåtits åt en e. o. amanuens, hvilken alltsedan

år 1883 varit anstäld vid laboratoriet, aflönad först genom medel

ur universitetets reservfond, sedermera — från och med år 1885 —genom

afgifter, som erlagts af de studerande. Denna anordning bibehölles fortfarande.

Ifrågavarande e. o. amanuens, hvilkens befattning i sjelfva verket

vore en sjelfständig lärares, åtnjöte för närvarande en aflöning af 10 kronor

terminligen för hvarje laborant. Alltsedan år 1892 hade han härigenom

uppburit i medeltal 294 kronor för termin. Då aflöningen vore

så ringa, kunde man naturligen icke af honom fordra någon tjenstgöring

utöfver ledandet af öfningarna för medicinsk-filosofisk examen, hvilka

påginge hela förmiddagarne två månader hvarje termin. E. o. professorn

i jemförande anatomi — hvilken efterträdt prosektorn —- hade

sålunda att utan något biträde leda öfningarna för filosofie kandidat- och

filosofie licentiatexamina. Någon ökning af arbetskrafterna på det zootomiska

laboratoriet hade icke egt rum, sedan dessa öfningskurser inrättades,

ehuru desamma betydligt utvidgats och arbetet med deras ledning i hög grad

försvårats. Det förra framginge deraf, att kursen i jemförande anatomi

för filosofie kandidatexamen, som till en början räckt blott en termin,

nu fortginge hela läsåret, samt deraf, att ett nytt omfattande ämne, embryo
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

logi, sedan några år tillbaka ingått i öfningskursen för filosofie licentiatexamen.

Det senare förhållandet åter berodde bland annat derpå, att

mikroskopiska undersökningar af djurkropparne numera spelade ökad roll,

och dessa undersökningar erfordrade användandet af en ganska komplicerad

och för olika fall mycket olikartad teknik. Ofningsledarens vigtigaste

och egentliga uppgift borde naturligen vara att följa, öfvervaka och

leda de studerandes vetenskapliga studier. Utförandet af denna uppgift

kräfde mycket arbete och vore förenadt med ej ringa svårighet, enär det

gälde att på en gång leda omfattande öfningskurser i så olika och i så snabb

utveckling stadda ämnen som jemförande anatomi, histologi och embryologi.

Svårigheterna blefve emellertid så mycket större derigenom, att

öfningsledaren icke blott hade att leda de studerandes vetenskapliga arbete,

utan dessutom måste använda mycken tid på anskaffandet och vidmagthållandet

af undervisningsmateriel, sjelf måste konservera en stor del af

de föremål, som skulle undersökas, tillreda en mängd färgämnen och

andra reagenser, öfva daglig tillsyn öfver de studerandes sätt att behandla

instrumenten och öfver deras tillvägagående vid tillverkandet af de

mikroskopiska preparat, som de skulle undersöka, m. m. Redan det

arbete, som ''i början af hvarje läsår måste offras på att sätta en skara

nybörjare in i den mikroskopiska tekniken, toge en betydlig tid i anspråk

till förfång för den mera vetenskapliga lärareverksamheten. Härtill komme,

att tillsynen öfver de stora, värdefulla och för undervisningen ytterst

vigtiga zootomiska samlingar, som laboratoriet egde och hvilka behöfde

underhållas och kompletteras, kräfde en afsevärd tid. Under liera år

hade arbetet härmed måst nästan uteslutande ske under mellanterminerna,

hvilka dock af den akademiske läraren framför allt behöfde användas för

egna studier, på det han skulle kunna följa med sin vetenskaps utveckling.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden vore det i hög grad af

behofvet påkalladt. att öfningsledaren erhölle ett biträde vid arbetet på

laboratoriet. Detta syntes för närvarande bäst kunna ske genom anställande

af en aflönad amanuens, hvilken skulle biträda öfningsledaren, icke

med den vetenskapliga undervisningen, utan med de mångahanda öfriga

göromålen på laboratoriet samt med de zootomiska samlingarnas underhåll

och nödiga komplettering. Från Kongl. Maj:t hade framställning till

Riksdagen om aflöning åt en amanuens vid zootomiska laboratoriet redan

år 188!i aflåtits. Då hade emellertid varit fråga om den förut omtalade e. o.

amanuensen, hvilken behöfdes för undervisning åt de studerande, som

förberedde sig för medicinsk filosofisk examen. Framställningen hade

afstyrkts af statsutskottet, som väl erkänt den ifrågavarande amanuensens

behöflighet, men ansett, att ersättning åt honom fortfarande borde beredas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

genom upptagande af afgifter från de studerande; och Riksdagen hade ej

heller beviljat det begärda anslaget. Någon förändring i afseende å e. o.

amanuensens ställning eller aflöning hade sedermera icke ifrågasatts. Han

vore fortfarande oumbärlig och syntes för framtiden kunna aflönas

på sätt, som hittills skett. Men jemte honom erfordrades nu en ny

amanuens, som icke i likhet med den redan befintlige skulle tjenstgöra

såsom sjelfständig lärare, utan skulle biträda e. o. professorn i jemförande

anatomi med arbete vid det zootomiska laboratoriet och de zootomiska

samlingarna. Hans aflöning borde utgöra 500 kronor för år.

På grund af denna framställning hade vederbörande akademiska

myndigheter hernstält om nödigt statsanslag för ändamålet, och kanslern

för rikets universitet hade kraftigt framhållit behofvet af detta anslag.

Da departementschefen genom hvad i denna, fråga förekommit ansåge

utredt, att ett biträde åt e. o. professorn i jemförande anatomi kräfdes

för det ändamål, som afsetts i framställningen, tillstyrkte departementschefen,

att Kong]. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan

angifna innehåll.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot ifrågavarande

förslag, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majits förevarande

framställning, må på ordinarie stat för universitetet

i Upsala uppföra ett anslag af 500 kronor till

aflöning åt eu amanuens vid den zootomiska institutionen

derstädes.

lönemökmng o ;5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för ökande af lönerna

för vakt- åt vissa vaktbetjente vid universitetet i Upsala, i enlighet med det i statsUpmTunivt

rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 omförmälda

sitet m. m. förslag, bevilja ett ordinarie anslag af 2,200 kronor.

[5.] I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

Bland de från universitetet i Upsala inkomna framställningar om

utverkande af anslag hos 1900 års Riksdag befunne sig äfven en hemställan

om förbättrande af aflöningsförmånerna för en del af universitetets

vaktbetjente.

Uppslaget till denna löneförbättringsfråga hade gifvits genom en till det

större akademiska konsistoriet ingifven ansökning, undertecknad af 14 vaktmästare,

anstälde vid fysiska, medicinskt-kemiska, fysiologiska, anatomiska,

patologiska, zoologiska, zootomiska, astronomiska och meteorologiska institu
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

tionerna, vid institutionen för allmän kemi, vid laboratoriet för analytisk

kemi, vid botaniska museet och laboratoriet samt vid biblioteket. 1 denna

ansökning hade begärts, att konsistoriet måtte bereda sökandena sådan förbättring

i deras nuvarande löneförmåner, att utan afdrag för fri bostad eller

deremot svarande ersättning — i regeln 100 kronor — deras penninglöner

måtte höjas med 200 kronor, eller från 500 till 700 kronor, med

bibehållande af rätten till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor. Under

erinran om de nu rådande höga prisen å lifsförnödenheter hade de

sökande framhållit, att, då deras tjenstgöring vore af det slag, att den ej annat

än i undantagsfall eller tillfälligtvis medgåfve tid till någon nämnvärd

extra förtjenst, det vore lätt att inse, att de nu dem tillerkända löneförmånerna

ej vore sådana, att desamma under nuvarande förhållanden

kunde vara tillräckliga för en vaktmästare, som egde familj eller ville

gifta sig.

I ansökningen hade uppgifvits, attistatens eller kommunens tjenst anstälde

vaktmästare i Upsala, med hvilka sökandena ansåge sig i det närmaste

likstälda, hade betydligt högre löner än sökandena och att samma förhållande

gälde om en mängd i olika yrken anstälda personer, hvilkas arbete

hvarken fordrade någon särskild grad af skicklighet eller kunde anses

vara mera ansvarsfullt än sökandenas. Lemnande å sido en närmare jemförelse

i afseende härå, ville sökandena i stället framlägga en öfversigt af

de nuvarande lefnadsk osta ad erna, lågt beräknade, för en af man, hustru

och tre barn bestående familj i sökandenas lefnadsförhållanden.

Den tablå, sökandena dervid uppstält, hade följande utseende, allt beräknadt

för år och under antagande af fri bostad:

Mat å 35 öre för dag och person..........................

kläder för mannen ...................................................

» » hustrun .....................................................

» » barnen...........................................................L.

Lyse och vedbrand ......................................................

Böcker och kostnader för barnens skolgång ............

Läkare och medicin......................................................

Utskylder .........................................................................

Underhåll af husgeråd...................................................

Afgift till enke- och pupillkassan.................................

.......... kr.

638

70

»

85

—

........... 2>

45

—

........... »

75

—

......... »

67

50

........»

15

—

.......... »

12

—

18

—

»

16

—

............ »

6

—

summa kr.

978

20

Med denna slutsumma hade sökandena jern fört sina nuvarande löneförmåner

och förmenat, att ytterligare skäl för deras begäran ej vore af

nöden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Denna ansökning hade föranledt eu annan. Under åberopande af den

gjorda ansökningen hade nemligen de båda underträdgårdsmästarne och

de två trädgårdsmedlijelparne vid botaniska trädgården, fakultetsvaktmästaren

samt en portvakt jemväl anhållit om löneförbättring. De dem tillkommande

löneförmåner hade i deras ansökning uppgifvits sålunda:

för två underträd gårdsmästare, hvardera 700 kronor jemte fri bostad;

för två trädgårdsmedhjelpare, hvardera 400 kronor jemte fri bostad,

hvartill komme under tiden från den 1 april till den 1 oktober, i form

af dagspenning å 1,15 krona för dag, eu fyllnadsersättning från trädgården,

uppgående till omkring 170 kronor årligen för hvardera;

för fakultetsvaktmästaren 900 kronor, inberäknadt beklädnadsersättning,

100 kronor;

för portvakten 500 kronor jemte fri bostad och vedbrand;

med rätt för eu hvar af dem till två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor;

dock att portvaktens två ålderstillägg utgjorde endast 50 kronor hvardera.

Efter denna redogörelse hade desse sökande förklarat, bland annat, att

hvad institutionsvaktmästarne anfört äfven egde full tillämplighet på sökandena.

De hade vidare framhållit, att den tjenstgöring, som ålåge dem, nästan

uteslöte hvarje möjlighet till extra förtjenst, och yrkat, att jemväl dem måtte

tillerkännas en löneförhöjning af 200 ktamor hvardera, med rätt till två

ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor.

Prefekten för konstmuseet hade slutligen i eu till det större konsistoriet

aflåten promemoria anfört, att den derstädes anstälde vaktmästarens göromål

numera blifvit mångdubblade. Förr hade lokalen varit öppen blott

en timme i veckan, numera vore rummen apterade till seminarielokal, och

studenterna studerade derstädes dagligen. Vaktmästarens tjenstgöring —r

inbegripen skyldigheten att elda och städa — hade derför numera blifvit

daglig. Att vaktmästaren ej förenat sig med de öfrige institutionsvaktmästarne

i yrkande på löneförhöjning hade haft sin grund deri, att han

begärt sitt afsked från och med den 1 oktober 1899, under anförande, att

lönen, 100 kronor, vore för låg. Det vore ock nödigt, för att institutionen

skulle kunna erhålla en pålitlig person som vaktmästare, att aflöningen

höjdes till 200 kronor.

Dessa nu omförmälda tre framställningar hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, af konsistoriet remitterats till drätselnämnden,

som i sin ordning hört vederbörande institutionsföreståndare

samt, beträffande fakultetsvaktmästaren, de olika fakulteterna. Frågan om

löneförhöjningen åt den sistnämnde hade sedermera förfallit på grund

af fakulteternas yttranden. Beträffande åter de öfrige omnämnde vaktbetjente

inhemtades af de dels skriftligen, dels från en prefekt muntligen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

till drätselnämndens protokoll afgifna yttrandena i ämnet, att vederbörande

funnit de begärda löneförhöjningarna vara fullt befogade. Allmänt hade framhållits,

att aflöningen vore otillräcklig för en familj och att vaktbetjeningens

arbete vore så tidskräfvande, att tillfälle till extra förtjenst i allmänhet

endast i ytterst ringa mån eller alls icke gåfves. I afseende derå

hade för öfrigt erinrats, att det nit och intresse, hvarmed en institutionsvaktmästare

fullgjorde sitt uppdrag, icke ökades, utan tvärtom minskades,

om han af ekonomiska svårigheter föranleddes att så mycket som möjligt

söka blifva ledig från institutionen för att kunna bereda sig förtjenst på

annat håll.

Institutionsföreståndarne hade vidare såsom skäl för den ifrågasatta

förhöjningen betonat vissa vid de särskilda institutionerna rådande förhållanden,

hvilka de ytterligare ansett med fog påkalla förbättrade löneinkomster

för vaktbetjeningen. Det intensivare vetenskapliga arbetet vid institutionerna,

dessa lokalers betydande tillökning, de kraf på särskild yrkesskicklighet

och färdigheter af olika slag, som vid många institutioner

måste göras gällande på vaktmästaren, den för vissa af vaktbetjeningen

hotande faran af olycksfall — något, som borde nödvändiggöra olycksfallsförsäkring,

med deraf följande kostnader, till ökning af den af vaktmästarne

framlagda beräkningens slutsiffra — allt detta hade anförts såsom

kraftigt stöd för löneförhöjningarnas befogenhet. I fråga om hvad de

olika prefekterna i afseende såväl härå som i öfrigt anfört har departementschefen

för närmare kännedom hänvisat till deras i handlingarna befintliga

yttranden i ärendet. Här ville departementschefen blott nämna, att

föreståndaren för den meteorologiska institutionen på anförda skäl väckt

fråga om beredande af bostad eller ersättning derför åt den vid nämnda

institution anstälde vaktmästaren, hvilken vore den ende institutionsvaktmästare,

som saknade dylik förmån.

Inom drätselnämnden hade till en början vid frågans handläggning

anmärkts, att, ehuru vaktbetjeningens löneförmåner definitivt bestämts genom

den för vaktbetjente den 27 juni 1896 faststälda lönestat, desamma i

sjelfva verket allenast med obetydliga ändringar utgått med enahanda belopp

sedan år 1886, då den för universitetet faststälda staten af den 13

november 1885 trädt i tillämpning, hvadan den omständigheten, att lönestat

för vaktbetjeningen nyligen stadfästs, icke kunde anses utgöra hinder

för den nu äskade löneförhöjningen.

Sedan drätselnämnden derefter vitsordat rigtigheten af de lemnade

uppgifterna rörande de särskilde vaktbetjentes löneförhållanden, hade drätselnämnden

förklarat sig vilja för sin del vidare yttra sig allenast beträffande

liih. till Itiksd Prat. 1900. 4 Sami. I Afd. 9 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

portvakten, hvilken ansåges närmast stå under nämnden och angående

hvars ansökan annan myndighet icke afgifvit utlåtande.

Dervid hade nämnden — med erinran, att enligt det med portvakten upprättade

kontrakt honom tillkomme, utöfver förut angifvet lönebelopp, ersättning

för städning med 200 kronor årligen — beslutit att dels i betraktande

af de stegrade lefnadsomkostnaderna och dels med hänsyn till arten af

hans tjenstgöring, hvarigenom han vore bunden vid universitetet under

hela dagen till sent på aftonen och möjlighet för honom att bereda sig

extra inkomster således vore utesluten, tillstyrka hans ansökning om löneförhöjning

så till vida, att åt honom borde utverkas ett lönetillägg å 100

kronor, med bibehållande af hittills för honom bestämda två ålderstil]ägg,

hvartdera å 50 kronor, hvarigenom han efter 10 års tjenstgöring skulle

vara i åtnjutande af löneförmåner, motsvarande en institutionsvaktmästares

efter samma tjenstgöring.

Drätselnämnden hade vidare anfört, att, alldenstund de för vaktbetjeningen

nu faststälda båda ålderstilläggen utginge af universitetets medel, det

belopp, som af statsmedel erfordrades till höjande af den kontanta aflöningen

för nu ifrågavarande betjente, nemligen för vaktmästaren vid meteorologiska

institutionen, hvilken vaktmästare för närvarande icke åtnjöte

förmånen af fri bostad eller deremot svarande ersättning, med 300 kronor,

för vaktmästaren vid konstmuseet och för portvakten med 100 kronor

hvardera samt för de öfrige, som nu sökt löneförbättring, med 200 kronor,

skulle uppgå till sammanlagd t 4,100 kronor.

I denna af drätselnämnden angifna summa inginge ett belopp af 200

kronor såsom sökt löneförbättring för fakultetsvaktmästaren. Då, som

sagdt, frågan om löneförhöjning för honom förfallit, hade slutsiffran blifvit

3,900 kronor, och om detta belopps utverkande hade det större konsistoriet

gjort hemställan. Dervid hade konsistoriet framhållit, förutom de

stegrade lefnadsomkostnaderna, att de vid institutionerna anstälde vaktmästarne

vore skyldige att egna så mycken tid åt institutionerna, att de

ej både tillfälle att bereda sig några nämnvärda extra inkomster.

Äfven kanslern för rikets universitet hade funnit behjertansvärda omständigheter

tala för billigheten af de begärda lönetillökningarna och tillstyrkt

framställning till Riksdagen om nödigt anslag för ändamålet.

Den nu af departementschefen omförmälda, af konsistoriet och kanslern

gjorda framställningen syntes departementschefen mycket behjertansvärd.

Äfven under förutsättning, att ifrågavarande vaktbetjente kunde bereda

sig något tillfälle till extra förtjenst, vare sig under mellanterminerna eller

annars, borde det erkännas, att deras ekonomiska ställning icke vore utan

svårigheter, helst om de skulle draga försorg om eu familjs uppehälle Hvad

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

i afseende derå af dem sjelfve och af öfrige vederbörande anförts vore

utan tvifvel talande nog. Departementschefen ansåge sig derför böra hos

Kongl. Magt förorda, att någon lättnad i dessa svårigheter dem bereddes.

För ändamålet ville departementschefen emellertid ej i allo föreslå löneförhöjningar

till de belopp, som konsistoriet och kanslern ifrågasatt.

Allenast i följande afseenden ansåge departementschefen löneförhöjningar

böra ifrågakomma.

Enligt nu gällande bestämmelse inginge i den s. k. akademivaktmästarens

lön ett belopp af 100 kronor såsom ersättning för biträde vid konstmuseet,

Då detta belopp visat sig alldeles för lågt, borde detsamma,

enligt departementschefens mening, höjas till 200 kronor. Vidare borde

portvakten erhålla arfvodesförhöjning med det belopp af 100 kronor,

hvartill konsistoriet och kanslern, på sätt redan drätselnämnden hemstält,

nedsatt den af honom begärda löneförbättringen. Hvad slutligen anginge

framställningen om bostadsersättning åt vaktmästaren vid meteorologiska

institutionen funne departementschefen yrkandet härom befogadt, Det

begärda beloppet, 100 kronor, utgjorde hvad flere vaktbetjente, som ej

åtnjöte fri bostad, i kontant lön uppbure mera än deras likar, som egde

fri bostad. Af denna anledning ansåge departementschefen en särskild

löneförhöjning å 100 kronor böra tillerkännas vaktmästaren vid nyssnämnda

institution.

Beträffande öfriga af konsistoriet och kanslern begärda löneförhöjningar,

ansåge departementschefen dem böra undergå en liknande nedsättning

som den för portvakten föreslagna, så att förhöjningen äfven i dessa fall

komine att stanna vid 100 kronor.

Att det vore af stor vigt för institutionerna att ega en pålitlig och användbar

vaktmästarepersonal, vore uppenbart. Lyckligtvis syntes i allmänhet

icke några större svårigheter råda vid universitetet i Upsala i afseende å

förvärfvandet af eu dylik personal. Detta kunde måhända innebära, att

ifrågavarande tjenster, trots det fordrande arbetet och den för närvarande

knappa aflöningen, dock ansåges icke sakna fördelar. Hvilken hänsyn man

än toge härtill, funnes i ett annat förhållande skälig anledning att, särskilt

såvidt institutionsvaktmästarne anginge, ej höja aflöningen utöfver

hvad departementschefen föreslagit, Genom att man begränsade sig till

denna förhöjning vunne man nemligen i fråga om desse vaktbetjente eu

önskvärd öfverensstämmelse med motsvarande förhållanden i Lund, såvida

deri förmån af två ålderstillägg, hvardera ä 100 kronor, som departementschefen

vore sinnad föreslå för åtskillige institutionsvaktmästare i

Lund, blefve dem tillerkänd. I regeln skulle då för vaktbetjente vid de

större institutionerna inom båda universiteten förmånerna blifva eu lön

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af 600 kronor jemte fri bostad eller ersättning derför, 100 kronor, samt

rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor.

Den löneförhöjning af 100 kronor, som departementschefen nu förordat,

ansåge han böra tillkomma jemväl den vaktmästare vid universitetsbiblioteket,

för hvilkens aflönande 1899 års Riksdag beviljat medel.

Samma Riksdag hade nemligen anslagit ett belopp af 6Ö0 kronor till aflöning

åt en tredje vaktmästare vid biblioteket, med rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor. För denne vaktmästare vore, enligt departementschefens

åsigt, en löneförhöjning af 100 kronor påkallad samtidigt med en

sådan ökning för de båda öfrige biblioteksvaktmästarne.

De löneförhöjningar, departementschefen nu förordat, utgjorde:

För en hvar af de vid fysiska, medicinskt-kemiska, fysiologiska,

anatomiska, patologiska, zoologiska, zootomiska, astronomiska

och meteorologiska institutionerna, vid institutionen för allmän

kemi, vid laboratoriet för analytisk kemi samt vid

botaniska museet och laboratoriet anstälde 12 vaktmästarne

100 kronor.......................................................................................... kr. 1,200: —

För vaktmästaren vid meteorologiska institutionen särskilt

såsom ersättning för saknad af fri bostad ............................. » ] 00: —-

För en hvar af tre vaktmästare vid universitetsbiblioteket

100 kr. ..................................................................... »

För biträde vid konstmuseet ......................................................... »

För en hvar af två underträdgårdsmästare och två trädgårds
rnedhjelpare

100 kr................................... »

För portvakten...................................................................................... »

Summa kr.

300: - 100: —

400: —

100: —

2,200: —

Under åberopande af hvad departementschefen i detta ärende anfört,

tillstyrkte han alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för

ökande af lönerna åt vissa vaktbetjente vid universitetet i Upsala i enlighet

med det af departementschefen framstälda förslag, bevilja ett ordinarie

anslag af 2,200 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för ökande af lönerna åt vissa

vaktbetjente vid universitetet i Upsala, i enlighet med

det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den

13 januari 1900 omförmälda förslag, bevilja ett ordinarie

anslag af 2,200 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutsokttets Vltåtande N:o 9.

29

6:o). Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för höjande af Ang.

den till laboratorn i experimentel fysiologi vid universitetet i Lund nuA//^aj"^"0''”’

utgående aflöningen från 3,000 kronor till 4,500 kronor, af hvilket belopp • experimentel

1,500 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar, på nämnda universitets ^y£«»T ''

stat bevilja ett ordinarie anslag af 1,500 kronor under vilkor, att den

tjenstgöringsskyldighet, som hittills ålegat befattningens innehafvare, kunde

ökas på sätt Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anmält,

att bland de af kanslern för rikets universitet förordade framställningar

om beredande af anslag till universitetet i Lund en afsåge utverkande af

förbättrade aflöningsförmåner för innehafvaren af laboratorsbefattningen i

experimentel fysiologi. Frågan härom hade väckts af professorn i fysiologi

och embryologi vid nämnda universitet M. G. Blix, hvilken i afseende

derå uti en till det större akademiska konsistoriet ingifven skrifvelse anfört,

bland annat, följande.

%Vid universitetet i Lund hade de yttre betingelserna för de medicine

studerandes undervisning i fysiologi så småningom ryckt upp i nära jemnhöjd

med hvad som förefunnes vid landets två andra medicinska bildningsanstalter.

Det återstode nu att taga ett ytterligare steg: att tillförse laboratorn

i experimentel fysiologi samma löneförmåner, som tillkomme laboratorn

i experimentel fysiologi och medicinsk fysik vid universitetet i

Upsala samt laboratorn i experimentel fysiologi vid karolinska medikokirurgiska

institutet, nemligen 4,500 kronor, och samtidigt tillförbinda

laboratorn vidgad undervisningsskyldighet i öfverensstämmelse med instruktionerna

för de båda andra nyss omförmälde laboratorerna. Samma

skäl, som på sin tid föranledt Riksdagen att höja dessa båda laboratorers

aflöningar till 4,500 kronor, talade ock för löneförhöjningen till laboratorn

i experimentel fysiologi i Lund. Dessa skäl vore behofvet af ökad undervisning

och handledning vid fysiologiens studium samt utsigten att genom

högre aflöning vinna, att platsen framgent såsom hittills blefve väl, och

dessutom varaktigt, besatt.

Ett annat skäl tillkomme, som vore af mera personlig, men derför

icke af alldeles oväsentlig art. Det vore väl bekant, att deu nuvarande

innehafvaren af ifrågavarande laboratorsbefattning, S. G. Hedin, genom

sin flitiga och synnerligen framstående vetenskapliga verksamhet gjort sitt

namn vida kändt och högt aktadt. Utsigterna att för någon längre tid

få behålla honom vid den plats, der han nu med så stor heder och framgång

verkade, vore visserligen icke mycket stora. Möjligen skulle de blifva

större, om lönen höjdes. Sådant oafsedd syntes det emellertid väl anstå

universitetet att se till, det en man af Hedins vetenskapliga rang blefve

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bättre afl onåd, än som nu skedde, likasom det vore välbetänkt, om hans

framstående lärareegenskaper mera än hittills blefve tagna i anspråk.

Kunde alltså icke en fortvarande höjning i aflöningen vid laboratorstjensten

i fråga utverkas, borde åtminstone ett personligt lönetillskott å

1,500 kronor beredas Hedin, att utgå så länge han vid sin befattning

qvarstode.

Vederbörande akademiska myndigheter i Lund hade, enligt hvad i

statsrådsprotokollet meddelas, anslutit sig till den af professor Blix gjorda

framställningen; varande af det större konsistoriet vid dess yttrande bilagd

laboratorn Hedins meritförteckning, utvisande, bland annat, att Hedin, som

efter aflagda examina år 1886 promoverats till filosofie samt år 1898 till

medicine doktor, förordnats till docent förstnämnda år i kemi samt år

1893 i medicinsk kemi, att han från början af år 1895 förestått laboratorsbefattningen

i experimentel fysiologi i Lund och den 20 december 1895

utnämnts till ordinarie innehafvare af tjensten samt att han utöfvat en

omfattande vetenskaplig författareverksamhet.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Aflöningen vid ifrågavarande laboratorsbefattning utgjorde nu 3,000

kronor. Med samma belopp hade tillförene utgått aflöningarna åt laboratorn

i experimentel fysiologi och medicinsk fysik vid universitetet i Upsala

samt åt laboratorn i experimentel fysiologi vid karolinska institutet. Dessa

laboratorers löner hade dock vid riksdagarne åren 1885 och 1892 höjts

till 4,500 kronor, och, såsom redan antydts, hade dervid åberopats enahanda

skäl, som nu ansetts betinga förhöjning i aflöningen för laboratorn i experimentel

fysiologi vid universitetet i Lund. I båda fallen hade uppstälts

såsom vilkor för höjningen, att den tjenstgöring, som dittills ålegat vederbörande

laborator, borde kunna ökas på sätt Kongl. Maj:t funne skäligt

bestämma.

Tvifvelsutan vore det med fullt fog, som enahanda förhöjning nu begärdes

för ifrågavarande laborator i Lund. Då ökad undervisning i experimentel

fysiologi vore af nöden, syntes man ej på förmånligare sätt kunna

anordna sådan än genom att ålägga laboratorn större tjenstgöringsskyldighet,

hvilket åter betingade, att honom tillerkändes förbättrad aflöning.

Departementschefen ville ej stanna vid att föreslå ett personligt lönetilläggåt

den nuvarande innehafvaren af tjensten. För departementschefens åsigt

om löneförhöjningens behöflighet utöfvade önskan att bereda den nuvarande

laboratorn höjd lön icke någon afgörande betydelse. Men väl kunde hans

förtjenster åberopas såsom ett ytterligare skäl att ej fördröja genomförandet

af likställighet i aflöningen för de tre omförmälda laboratorsbefattningarna.

På grund åt'' hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o !).

31

hemstält, att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för höjande af den till laboratorn

i experimentel fysiologi vid universitetet i Lund nu

utgående aflöningen från 3,000 kronor till 4,500 kronor,

af hvilket belopp 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,

på nämnda universitets stat bevilja ett ordinarie

anslag af 1,500 kronor, under vilkor, att den

tjenstgöringsskyldighet, som hittills ålegat befattningens

innehafvare, må kunna ökas på sätt Kongl. Maj:t kan

finna skäligt bestämma.

7:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till materiel m. m. Ang.

för den rättsmedicinska institutionen vid universitetet i Lund på ordinarie™.”/^''®*

stat bevilja ett anslag af 500 kronor. medicinska

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att professorn i patologisk anatomi ,ns‘u"^”en

och rättsmedicin vid universitetet i Lund H. Bendz i en till det större n

akademiska konsistoriet aflåten skrifvelse anfört följande.

Rättsmedicinen hade länge varit i saknad af egen sjelfständig institution

vid universitetet i Lund. De rättsmedicinska liköppningarna hade

verkstälts i ett rum å den gamla anatomiska institutionen, och instrument

samt öfriga utensilier hade lånats dels från anatomisalen, dels och framför

allt från den patologiska institutionen, öfriga mera utförliga undersökningar

vid särskilda fall hade företagits å den patologiska institutionen,

som likaledes i sitt museum kunde hysa tillvaratagna rättsmedicinska

preparat. Det hade sålunda i främsta rummet varit den patologiska institutionens

förtjenst, att de rättsmedicinska undersökningarna kunnat på

behörigt sätt fullföljas och att början till upprättande af ett rättsmedicinskt

museum kunnat göras. Olägenheterna vid denna ställning för rättsmedicinen

hade icke gifvit sig synnerligen starkt till känna, medan den patologiska

institutionen varit inrymd i samma byggnad som den anatomiska,

inom hvars område de rättsmedicinska undersökningarna, såsom nämnts,

skedde. Äfven sedan den för patologiska institutionen uppförda nybyggnaden

för ett par år sedan tagits i bruk, hade förhållandena, om ock med

svårighet, kunnat ordnas, så länge de anatomiska och patologiska institutionerna

ännu legat i omedelbar närhet till hvarandra.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nu hade emellertid andra förhållanden inträdt. I den nya anatomiska

byggnaden hade numera särskild lägenhet för den rättsmedicinska undervisningen

upplåtits. Derigenom hade för dess behof fullt lämpliga lokaler

erhållits och möjlighet gifvits för anordnandet af en tidsenlig rättsmedicinsk

anstalt i Lund. Men dessa lokaler saknade möblering och utrustning; alla

utensilier för verkställandet af en obduktion, såsom instrument m. m.,

måste för hvarje gång lånas från den numera teinligen aflägse belägna

patologiska institutionen, och härvid mötte ej sällan svårigheter, då liköppningar

samtidigt skulle ske å båda ställena. För den rättsmedicinska

undervisningen och det vetenskapliga bedrifvandet af denna disciplin erfordrades

alltså såväl möblering och utrustning af de till densammas förfogande

upplåtna båda rummen — obduktionsrummet samt musei- och

arbetsrummet — som ock en någorlunda fullständig utredning med instrument

af olika slag. För ändamålet kräfde den rättsmedicinska institutionen

ett anslag för en gång af 2,400 kronor. •

För användningen af detta anslag hade Bendz, med stöd af lemnade

kostnadsförslag och prisuppgifter, redogjort sålunda:

Möbler, deribland större museiskåp och ett obduktionsbord .. kr. 1,100

Ett större mikroskop å 340 kr. och ett enklare å 160 kr. .. » 500:

Ett spektroskop ............................................. » 75:

Obduktionsinstrument och öfriga utensilier för liköppningar,

såsom våg, skålar, baljor m. m.............................................. » 200:

Kapellinredning.............. » 175:

Glasvaror, hufvudsakligen för museet, och utensilier för arbetsrummet

............................................................................. » 350:

Summa kr. 2,400: —

Vidare hade Bendz framhållit behofvet af ett årsanslag af 500 kronor,

afsedt att bestrida kostnader för uppvärmning och belysning af lokalerna,

gas- och vattenförbrukning, uppassning och handräckning, underhåll och

tillökning af instrumentmaterielen, sprit och andra konserveringsvätskor,

anskaffande af vid undervisningen nödvändiga rättsmedicinska uppslagsböcker

och planscher samt rättshandlingar i utskrift.

I framställningen hade Bendz anhållit, att nämnda anslag måtte utverkas

åt den rättsmedicinska institutionen. Utöfver hvad redan anförts

hade Bendz, till stöd för sin hemställan, erinrat om den stora betydelse,

som förtrogenhet med rättsmedicinen och särskildt hithörande undersökningar

hade för hvarje embetsläkare, samt om nyttan af ett rättsmedicinskt

museum i den södra delen af landet. Han hade tillika, med hänsyn till

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

det rättsmedicinska museet, påpekat, att genom vederbörande myndigheters

tillmötesgående det rättsmedicinska obduktionsmaterialet i Lund vore jemförelsevis

rikligt.

Den af Bendz gjorda hemställan hade upptagits af det större konsistoriet

vid dess framställning om beredande åt anslag till universitetet i

Lund, och kanslern för rikets universitet hade förenat sig med konsistoriet

samt förordat beviljandet af de utaf Bendz begärda anslagsposterna.

Äfven departementschefen funne sig böra, i hvad på honom ankornme,

medverka till framgången af de af honom nu omförmälda yrkandena om

anslag för den rättsmedicinska institutionen i Lund. . Departementschefen

erinrade tillika derom, att institutionens saknad af nödig utrustning uttryckligt

framhållits i den af Riksdagens revisorer nyligen afgifna berättelse

öfver verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och

förvaltning år 1898. Förbehållande sig att vid anmälan af de extra ordinarie

anslagsbehofven få återkomma till frågan om det för en gång

begärda anslaget, hemstälde departementschefen nu, att Ivongl. Maj:t

matte föreslå Riksdagen att på ordinarie stat för universitetet i Lund

bevilja ett anslag af 500 kronor till materiel in. m. för den rättsmedicinska

institutionen derstädes.

Den af departementschefen omförmälda, af Riksdagens revisorer gjorda

erinran angående den rättsmedicinska institutionens bristande utrustning,

hvilken erinran torde böra i detta sammanhang af utskottet tagas under

öfvervägande, innefattas i § 3 af revisorernas berättelse angående Lunds

universitet och innehåller, att de två rum inom den för anatomiska institutionen

uppförda byggnad, hvilka vore afsedda för den rättsmedicinska

undervisningen, saknade möbler och all slags utredning i öfrigt samt

materiel, samt att revisorerna till följd häraf ansett denna lokal gifvetvis

icke kunna tillgodose det med densamma afsedda ändamål.

Utskottet, som ansett sig icke böra afstyrka Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, har emellertid velat i anledning af densamma uttala önskvärdheten

deraf, att vid framställningar angående ordinarie anslag till

materiel m. m. vid akademiska institutioner måtte till ledning vid bedömandet

af anslagsbehofven meddelas Riksdagen upplysning angående de

anslag, som för likartade ändamål disponeras af andra, jemförliga institutioner.

Utskottet får sålunda, med afseende jemväl å ofvanberörda af Riksdagens

revisorer gjorda erinran, hemställa,

Bill. till Rikstl Prut. 1900. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläfl. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Ang.

underhall a

ett kliniskt l

boratorinm

Lund.

[8.]

34 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställ ning, må på ordinarie stat för universitetet

i Lund bevilja ett anslag af 500 kronor till materiel

m. m. för den rättsmedicinska institutionen derstädes.

f 8:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för underhåll

fi-och förkofran af ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarne i

! Lund på ordinarie stat för universitetet i Lund bevilja ett anslag af 1,000

kronor.

Enligt det i ärendet förda statsrådsprotokoll hafva inom medicinska

fakulteten vid universitetet i Lund af vederbörande klinikchefer gjorts en

framställning af följande innehåll.

Den kliniska undervisningen livilade numera sä godt som uteslutande

på de kliniska undersökningsmetoderna. Det vore dessas mångsidiga utveckling,

som utgjorde ett af de mest utmärkande dragen hos våra dagars

läkekonst. Denna utveckling berodde på att man sökt tillgodogöra sig

den erfarenhet, som vunnits vid arbetssättet inom de fysiologiska och medicinskt-kemiska

laboratorierna samt genom att vid dertill egnade fall

tillämpa dem vid undersökning af den sjuka organismen. Dessa undersökningsmetoder,

lånade från fysiologien och kemien, fordrade emellertid

hjelpmedel, som den kliniska undervisningen under tidigare skeden ej behöft,

men som numera vore att anse såsom nödvändiga vilkor för en

tidsenlig klinik.

Oafsedt utlandets rikare utrustade institutioner i antydd rigtning,

kunde nämnas, att såväl i Stockholm som i Upsala kliniska laboratorier

funnes, hvilka, om än icke att likställa med de bättre utländska, dock

nödtorfteligen fylde behofvet. Lund hade hittills i detta afseende stått

tillbaka. Orsaken härtill vore emellertid icke att söka i ett förbiseende

eller bristande intresse hos klinikföreståndarne vid Lunds lasarett, utan i

den omständigheten, att det första vilkoret för ett kliniskt laboratorium,

nemligen nödig och lämplig lokal för detsamma, hittills ej funnits att

tillgå vid omförmälda sjukvårdsinrättning.

Genom nybyggnad inom lasarettskomplexet hade nu en sådan lokal

vunnits; och då borde ingen tid försummas att vidtaga nödiga åtgärder

för att bringa ett dylikt kliniskt laboratorium till stånd. För detta ändamål

borde man begära dels ett anslag för en gång af 10,000 kronor till

inredning och utrustning af ett kliniskt laboratorium vid Lunds sjukvårds
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

inrättningar, dels ett årligt anslag af 1,000 kronor för sagda laboratoriums

underhåll och nödtorftiga förökande.

I framställningen härom förklarade sig medicinska fakulteten enhälligt instämma;

och så väl det större akademiska konsistoriet i Lund som kanslern för

rikets universitet hade hemstält om de sålunda begärda anslagens utverkande;

varande vid konsistoriets yttrande i frågan fogad en af e. o. professorn i

pediatrik och praktisk medicin i Lund C. H. Hildebrand undertecknad

»approximativ kostnadsberäkning för anordnandet af ett kliniskt laboratorium».

Bland de 45 olika posterna i denna å 10,000 kronor slutande

förteckning har departementschefen, förutom en post å 963 kronor för oförutsedda

utgifter, nämnt följande:

Mikroskop ...........................................................................................

2 arbetsmikroskop...........................................................................

Elektrisk apparat ...........................................................................

Polarisationsapparat.......................................................................

Analysvåg.......................................................................................

Platina och redskap...................................................................

Registreringscylinder med sfygmograf, kardiograf och tidmätare

.....................................................................................

Röntgenapparat ...............................................................................

Allmän laboratorieutrustning........................................................

kr. 1,000

» 300

» 600

» 500

» 300

» 350

» 500

» 2,000

» 1,500

Då behofvet af de båda anslagen syntes fullt utredt genom hvad som

i ärendet andragits hos medicinska fakulteten, funne departementschefen

sig böra till alla delar understödja den gjorda framställningen. Med förmälan

att han skulle återkomma till frågan om det begärda anslaget å

10,000 kronor vid anmälan af tillfälliga behof, hänförliga under åttonde

hufvudtiteln, tillstyrkte departementschefen i detta sammanhang, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie stat för universitetet i

Lund bevilja ett anslag af 1,000 kronor för underhåll och förkofran af

ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarna i Lund.

Med framhållande af det utaf utskottet i nästföregående punkt 7:o)

af detta utlåtande uttalade önskemål i fråga om blifvande framställningar

angående vissa anslagsbehof för akademiska institutioner, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till lvongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på ordinarie stat för universitetet

i Lund bevilja ett anslag af 1,000 kronor för

underhåll och förkofran af ett kliniskt laboratorium vid

sjukvårdsinrättningarna i Lund.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

materiel för ■ 9:0^ K°ngl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ökning af de nu

J^avatomhka1^ materiel för de anatomiska och histologiska institutionerna "vid univerochtoo/ojMÄ-ositetet

i Lund utgående anslag af 2,800 kronor för den förra och 750

''”‘TionT”''''‘kronor för den senare på ordinarie stat bevilja ett belopp af 2,500 kronor.

[9.] Vid detta ärendes föredragning inför Kong]. Maj:t har departements
chefen

erinrat, hurusom vid 1894 års riksdag beviljats ett anslag å 149,000

kronor för uppförande af en ny byggnad åt anatomiska institutionen vid

universitetet i Lund. Sedan detta anslag i särskilda poster utgått å extra

stat under åren 1895, 1896 och 1897, hade byggnaden under sistnämnda

år blifvit färdig att användas för sitt ändamål.

Efter det sedermera två läsår förflutit och institutionens föreståndare,

professorn H. O. Lindgren, derunder haft tillfälle att stadga sitt omdöme

om institutionens behof af medel för driftkostnaden under de nya förhållandena,

hade professor Lindgren i en till det större akademiska konsistoriet

i Lund ingifven skrift väckt fråga om beredande af ökadt anslag för

ändamålet.

Berörda skrift, för hvilken departementschefen ansåge sig böra redogöra,

innehölle till en början en erinran att institutionens årsanslag för närvarande

utgjorde 3,550 kronor, fördeladt i ett anslag på 2,800 kronor till den »anatomiska»

och ett på 750 kronor till den »histologiska» institutionsafdelningen.

Denna uppdelning af anslaget hade sin grund deri, att eu ordnad histologisk

undervisning först kommit till stånd år 1878, då nämnda anslag å

750 kronor erhållits. Emellertid vore den makro- och den mikroskopiska

anatomien endast olika sidor af samma vetenskap, som för öfrigt kunde

uppdelas i åtskilliga andra discipliner; och i enlighet härmed vore ock

den anatomiska och den histologiska institutionen endast olika, i hvarandra

sammanflytande afdelningar af samma institut. Fördenskull och då vidare

nämnda institutioner i Lund hade samme föreståndare och vore inrymda

i samma byggnad med enhetlig uppvärmning, belysning, gas- och vattenledning

m. m., kunde anslaget gerna vara ett enda för den anatomiska

institutionen i dess helhet, så mycket mera som af det sagda vore klart,

att fördelningen af anslagen på de särskilda afdelningarna under de gifna

förhållandena i ganska vidsträckt mån måste ske på ett ungefär.

Det vore uppenbart, att, då institutionen endast beträffande byggnadernas

underhåll kunde påräkna bidrag från universitetets fonder, men för

allt öfrigt vore hänvisad till årsanslaget, detta borde vara så afpassadt,

att det med iakttagande af sparsamhet och klok hushållning först och

främst räckte till för bestridande af institutionens samtliga driftkostnader

och för det andra lemnade skäligt öfverskott till förvärfvande af nödiga

nya arbetsverktyg, museiföremål, specialliteratur, naturalier m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

37

I den gamla institutionsbyggnaden, der under senare tider allting

varit trångt och otillräckligt, hade man, hvad driften anginge, kunnat taga

sig fram med förvånande små medel. Med besparingar från årsanslaget hade

tillförene en sällsynt vacker och dyrbar komparativ skelettsamling förskaffats

åt institutionen. För egen del hade Lindgren främst lagt vigt vid att

förse institutionen med en tidsenlig vetenskaplig utrustning för arbete och

undervisning, men dervid dock inskränkt sig till det nödvändigaste i syfte

att med de medel, som efter hand besparades, kunna, så snart den efterlängtade

nya institutionsbyggnaden kommit till stånd, fylla de då tydligare

framträdande luckorna i nämnda utrustning. Emellertid hade det till nybyggnaden

beviljade anslaget till följd af inträdda betydliga stegringar å

arbets- och materialpris blifvit otillräckligt. Då universitetets reservfond

endast kunnat tillskjuta en del af det bristande, hade institutionens besparade

medel måst tillgripas för fullbordande af byggnadens inredning i

dess väsentligaste delar.

Det läge i sakens natur, att driftkostnaden för det nya institutet, som

vore i besittning af tillräckliga och rymliga lokaler, hvilka medgåfve ett

mångsidigare och intensivare arbete, än hvad förut kunnat ega rum, måste

uppgå till vida större belopp än för det gamla. Frånsedt de af nyss omförmälda

omständigheter framkallade extra utgifter, som vore af öfvergående

art, visade ock räkenskaperna en ganska betydlig underbalans under

de nya förhållandena.

Till ådagaläggande deraf hade Lindgren i en tablå sammanfört utgifterna

för hvardera af läsåren 1897—1898 och 1898—1899 i vissa hufvudposter,

sammanslagna för den »anatomiska» och den »histologiska» institutionen.

Denna tablå vore af följande innehåll:

Läsåret Läsåret

1897—1898. 1898-1899.

Likfrakt och graföppning ................................ kr. 647: 27 720: 81

Bränsle ..................................................................... » 1,439: 96 1,787: 75

Gas ........................................................................... » 213: 66 30: 72

Elektrisk belysning........... ..................................... »-- 890: 78

Vatten ....................................................................... » 74: 58 184: —

Biträde till städning och rengöring m. m............. » 252: 66 366: 41

Kemikalier, preparationsvätskor in. in. ................... » 335: 23 230: 99

Sprit ....................................................................... » 288: 34 --

Undervisningsmateriel, preparat, planscher m. m. » 293: 56 276: 37

Instrument, apparater, glas in. in....................» 2,044: 82 635: 59

Transport kr. 5,590: 08 5,123: 42

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Läsaret Läsaret

1897-1898. 1898-1899.

Transport kr. 5,590: 08 5,123: 42

Förbrukningsmateriel, tvätt, husgeråd m. in. ........ » 310: 72 179: 17

Papper, böcker, pennor, kritor m. ni....................... » 193: 07 120: 82

Smärre reparationer, slipning m. in...................... » 228: 93 183: 91

Planteringen omkring institutionen ..................... »-- 574: 20

Möbler, skåp, ställningar in. m.............................. » 2,605: 01 107: 25

Flyttning till nya byggnaden................................ » 288: 50 --

Summa kr. 9,216: 31 6,288: 77

Dessa summor utgjorde tillsammans ett belopp af 15,505 kronor 8 öre,

enligt hvad Lindgren uppgifvit fördeladt med 12,450 kronor 80 öre på

den »anatomiska» och med 3,054 kronor 28 öre på den »histologiska» institutionens

räkenskaper.

Af de å tablån förekommande posterna vore, anmärkte Lindgren, rubriken

»flyttning» tillfällig, och detsamma gälde i viss mån om rubriken

»möbler, skåp m. in.». Instrumenter, apparater och glas vore läsåret

1897—-1898 inköpta till relativt stort belopp, hvarför medelårsutgiften för

desamma borde beräknas lägre. Rubriken »biträde till städning och rengöring»

berodde derpå, att institutet till sin betjening egde endast en vaktmästare,

med lön af 600 kronor jemte husrum, hvilken numera hade att

sköta äfven värmeapparaten och i allt fall omöjligen räckte till att på ett

tillfredsställande sätt hålla institutets alla utensilier och lokaler i ordning,

hvarför en städerska måst anställas. Manligt biträde fordrades dessutom

emellanåt vid likens förflyttning för jordfästning in. m. Då elektriskt ljus

numera användes till belysning, gas åter hufvudsakligen till kokning,

blefve utgiften för gasen hädanefter ringa, men belysningen komme att

ställa sig ganska dyr. Det elektriska ljuset vore dock till synnerlig nytta

vid arbetet på dissektionssalen äfvensom i öfriga lokaler. Vattenafgiften

utginge numera efter mätare och åtgången vore beroende på arten och

omfånget af vissa preparationer. Den svåraste höjningen i driftkostnaden

förorsakades af värmeledningen. Senaste läsårets utgift för bränsle

uppginge, såsom syntes, ehuru vintern varit blid, till det höga beloppet af

nära 1,800 kronor mot vid pass 1,450 kronor läsåret 1897—1898. Man

hade hoppats, att bränslekostnaden skulle nedgå, sedan byggnaden hunnit

uttorka, och i sjelfva verket visade det sig också, att bränsleåtgången varit

mindre under läsåret 1898—1899 än under det föregående, samt att stegringen

berodde på de mycket höjda stenkols- och kokspriserna.

Ville man försöka att uppställa en approximativ utgiftsberäkning för

den närmaste framtiden, komme denna att ställa sig sålunda:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

Liktransporter och graföppning..................................... kr. 750: —

Bränsle ...................................................... » 1,750: —

Gas ................................................... » 50: —

Elektrisk belysning...................................................................... » 1,000: —

Vatten ............................................................................................. » 200: —

Biträde till städning, rengöring m. in. ...................................... » 400: —

Kemikalier, preparationsvätskor m. m........................................ » 300: —

Sprit.................................................. » 200: —

Undervisningsmateriel, museiföremål m. m. ............................ » 500: —

Instrumenter, apparater, glas m. in.......................................... » 1,000: —

Förbrukningsmateriel, tvätt, husgeråd ......................................... » 150: —

Böcker, papper, pennor, kritor m. m...................................... » 150: —

Smärre reparationer, slipning m. m.............................................. » 200: —

Planteringen................................................................ » 500: —

Diverse............................................................................................ » 350: —

Summa kr. 7,500: —

Med de besparingar å denna summa, som något år möjligen kunde

ernås, skulle i första rummet ett annat års brist utjemnas; återstoden

blefve tillgänglig för samlingarnas förökande.

Då det anatomiska museets sammanlagda årsanslag för närvarande

vore 3,550 kronor, erfordrades, enligt nyss angifna beräkning, en ökning i

anslaget af 3,950 kronor. Härom borde alltså framställning göras.

Professor Lindgrens omförmälda yrkande understöddes af medicinska

fakulteten och hade upptagits af det större konsistoriet i dess framställning

hos Kongl. Maj:t om utverkande hos Riksdagen af anslag för åtskilliga

ändamål. Kanslern för rikets universitet hade ock biträdt ifrågavarande

an slagsyrkande.

För egen del liar departementschefen anfört:

Att efter de anatomiska och histologiska institutionernas inflyttande i

rymligare och modernare inredda lokaler de för dessa institutioner anvisade

anslag till materiel skulle visa sig otillräckliga, hade utan tvifvel

varit att på förhand motse. Den af professor Lindgren gjorda utredningen

ådagalade, att äfven andra förhållanden medverkat till behofvet af en

anslagsförhöjning.

I fråga om beloppet af den begärda förhöjningen ansåge departementschefen

sig böra föreslå någon nedsättning. I afseende härå erinrade han,

att, då Kongl. Maj:t år 1887 gjort framställning till Riksdagen om ökning

med 1,700 kronor af det till anatomiska institutionen i Lund då utgående

materielanslaget, 1,800 kronor, Riksdagen funnit antagligt, att en förhöj
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ning af 1,000 kronor vore tillräcklig, och uttalat, att hvad derutöfver erfordrades

kunde — på sätt egde rum vid motsvarande institutioner i Upsala

och Stockholm — betäckas genom afgifter af dissekanterna. Enligt

hvad departementschefen inhemtat hade emellertid hittills dylika afgifter

icke utgått i Lund. Vid beräknandet af det erforderliga anslagsbeloppet

borde, enligt departementschefens mening, nu tagas hänsyn till att sådana

afgifter borde äfven i Lund upptagas af de studerande. Det syntes departementschefen

derför skäligt, att ökningen af statsanslaget begränsades

till 2,500 kronor. Att särskilja detta belopp å de båda institutionerna

syntes, efter hvad professor Lindgren anfört, vara hvarken nödigt eller

lämpligt, utan syntes detsamma kunna i en för båda gemensam post

anvisas.

Departementschefen hemstälde fördenskull, att Kong! Ma:jt måtte hos

Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Med framhållande af det utaf utskottet här ofvan under punkt 7:o)

af detta utlåtande uttalade önskemål i fråga om blifvande framställningar

angående vissa anslagsbehof för akademiska institutioner, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Ivongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, till ökning af de nu till materiel

för de anatomiska och histologiska institutionerna

vid universitetet i Lund utgående anslag af 2,800 kronor

för den förra och 750 kronor för den senare, på ordinarie

stat bevilja ett belopp af 2,500 kronor.

An9- 10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels såsom aflöning till

« ™dTniTr-e 11 Tiy vaktmästare vid universitetsbiblioteket i Lund bevilja ett ordinarie

siietsbibiioteketanslag af 600 kronor,

''tillagg åiium dels medgifva, att såväl denne vaktmästare som innehafvare af de nu

vaktbe/jente vid universitetet i Lund befintliga vaktmästaretjensterna vid de anatomiska,

astronomiska, fysiologiska, fysiska, kemiska, medicinskt-kemiska och patologiska

institutionerna samt biblioteket må eg a att komma i åtnjutande af

två ålderstiUägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, med rätt för en hvar af nämnde vaktmästare att räkna sig

till godo den tid han derförut varit utan afbrott såsom vaktmästare med

full tjenstgöring i universitetets tjenst anstäld,

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå af det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »ålderstillägg».

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anmält, att

vid universitetet.

[10.]

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

det större konsistoriet vid universitetet i Lund hos Kongl. Maj:t hemstält

dels om ett årligt anslag af 600 kronor till en vaktmästare vid universitetsbiblioteket,

med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor,

att åtnjutas det ena efter fem, det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring,

dels om enahanda rätt till ålderstillägg åt innehafvare af nuvarande

vaktmästarebefattningar vid vissa af universitetets institutioner.

Den förstnämnda af dessa framställningar grundade sig på universitetsbibliotekariens

uttalande om behofvet af ytterligare en vaktmästare vid

biblioteket. Detta egde blott en ordinarie vaktmästare, under det att kongl

biblioteket i Stockholm dipsonerade fem och universitetsbiblioteket i Upsala

tre sådana. Vid Lunds universitetsbibliotek funnes full sysselsättning för

minst två ordinarie vaktmästare, och det arbete, som utförts af en extra

vaktmästare, hvars arfvode utgått af reservfonden, hade visat sig alldeles

oumbärligt. Anslag till en ny ordinarie vaktmästare vid biblioteket vore

derför af behofvet påkalladt.

Att för denne vaktmästare begärts rätt till ålderstillägg sammanhängde

med att konsistoriet, enligt den andra af ifrågavarande framställningar,

ansett sig böra påyrka dylik rätt för vissa andra institutionsvaktmästare.

För framställningen härom ansåge sig departementschefen nu böra redogöra.

Densamma hade gjorts först år 1898 och sedermera upprepats följande

år. De vaktbetjente, som i framställningen afsåges, åtnjöte hvardera

ett arfvode af 600 kronor jemte fri bostad. Otillräckligheten häraf ansåge

konsistoriet vara uppenbar med hänsyn ej mindre till de i Lund

gällande höga prisen på lifsförnödenheter än äfven till de fordringar pa

duglighet, som stäldes på vaktmästarne, helst göromålen vid institutionerna

alltmer loge deras tid i anspråk, så att föga tillfälle för dem funnes till

extra förtjenst. Då behofvet af löneförbättring för dem gjorde sig med

åren mera känbart, ansåge konsistoriet densamma lämpligen böra komma

dem till godo i form af ålderstillägg och hemstälde derför, att Kongl.

Maj:t täcktes bereda vaktmästarne vid universitetets anatomiska, astronomiska,

fysiologiska, fysiska, kemiska, medicinskt-kemiska och patologiska

institutioner samt vid biblioteket rätt till två ålderstillägg, hvartdera å

100 kronor, att utgå efter nyss angifna grunder.

Ifrågavarande framställningar hade vunnit understöd af kanslern för

rikets universitet, hvilken funnit ålderstillägg åt institutionsvaktmästarne

vara af behofvet påkallade med hänsyn till de af konsistoriet omförmälda

förhållanden.

Departementschefen ansåge, att det, efter hvad som anförts, icke borde

råda något tvifvel derom, att den mera tillfälliga anordningen med en ur

reservfonden aflönad extra vaktmästare vid biblioteket numera borde erUih.

till Rikad. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sättas genom anställandet af en ordinarie vaktmästare vid nämnda institution.

Departementschefen funne sig derför böra föreslå utverkande af det

begärda statsanslaget till en sådan vaktmästare.

Beträffande ålderstillägg åt såväl denne som innehafvarne af vissa

andra af konsistoriet angifna vaktmästaretjenster vid universitetet i Lund

vore departementschefen — såsom framginge af hvad af honom anförts

vid tillstyrkan af löneförhöjning åt vissa vaktbetjente vid universitetet

i Upsala — beredd att förorda nyssnämnda förmåns utverkande. I likhet

med hvad han uttalat rörande löneförhöjningen i Upsala, ansåge departementschefen

någon förbättring af nu ifrågavarande vaktmästares aflöningsvilkor

vara skälig och, såsom hau redan anmärkt, skulle en lämplig öfverensstämmelse

mellan löneförmånerna för vederbörande betjente vid de båda

universiteten åvägabringas genom införandet af den begärda rätten till

ålderstillägg åt vissa vaktbetjente i Lund samtidigt med löneförbättring åt

vissa vaktbetjente i Upsala. De begärda ålderstilläggen kunde, enligt departementschefens

mening, lämpligen utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag

till dylika.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kong! Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må

a) bevilja ett ordinarie anslag af 600 kronor såsom

aflöning till en ny vaktmästare vid universitetsbiblioteket

i Lund;

b) medgifva, att såväl denne vaktmästare som innehafvare

af de nu vid universitetet i Lund befintliga vaktmästaretjensterna

vid de anatomiska, astronomiska, fysiologiska,

fysiska, kemiska, medicinskt-kemiska och patologiska

institutionerna samt biblioteket må ega att komma

i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor,

efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt

för en hvar af nämnde vaktmästare att räkna sig till

godo den tid han derförut varit utan afbrott såsom

vaktmästare med full tjenstgöring i universitetets tjenst

anstäld; samt

c) förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå

af det under riksstatens åttonde hufvu dtitel uppförda

förslagsanslag: ålderstillägg.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

11 :o) Kong].. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för höjande af lr^rd>_

det till aflönande af trädgårdsdrängar vid universitetets i Lund botaniska drängar vid

institution nu bestämda belopp, 800 kronor, till 2,000 kronor, bevilja ett40''™"^"**''''

ordinarie anslag af 1,200 kronor. Lund.

I afseende å denna anslagsbegäran har departementschefen till stats- [n.]

rådsprotokollet meddelat, att professorn i botanik vid universitetet i Lund

S. Berggren i en till det större konsistoriet derstädes ingifven skrifvelse

anfört följande.

Under de senaste 30 åren hade universitetets botaniska trädgård haft

ett anslag af 800 kronor årligen till aflönande af trädgårdsdrängar.

Arbetslönernas stegring, i synnerhet under de sista åren, hade förorsakat,

att nämnda belopp blifvit otillräckligt. Då för 15—20 år sedan

tre trädgårdsarbetare dermed kunnat skäligen aflönas, hade beloppet under

senare år räckt till betalning åt endast två. Dessa hade måst nästan

uteslutande användas för skötseln af växterna i de åtta växthusen. Arbetet

härmed kräfde nemligen minst två biträden åt trädgårdsmästaren, hvilken

hade att dels leda, dels utföra de mångahanda bestyren med omplantering,

sånjng m. m. På grund af den låga aflöningen hade biträdena efter kort

tid, oftast ett år, lemnat sina anställningar vid trädgården för att annorstädes

söka erhålla bättre aflönade fenster. Trädgårdsmästaren hade derför

fått nöja sig med mer eller mindre ovana arbetare till biträden, och dessas

hjelp hade visat sig otillräcklig. Till förekommande af alltför ofta inträffande

ombyte af arbetskrafter hade under de senaste åren botaniska

trädgårdens årsanslag anlitats för höjande af den äldste och mest erfarne

trädgårdsdrängens aflöning. Härigenom hade detta årsanslag, som förutom

till bränsle i växthusen under vintern äfven skulle användas till aflönande

af legda dagsverkare ute i trädgården under sommaren, mast

vidkännas en ej ringa utgift. Denna hade varit så mycket mera känbar,

som i följd af prisstegring å bränslet kostnaden för inköp deraf inedtoge

nära eu fjerdedel af hela årsanslaget samt vidare daglönerna till de

legda arbetarne oupphörligt stigit. Omförmälda förhållanden hade vållat,

att en fullständigare vård af frilandsväxter måst eftersättas. Desslikes hade

utgifterna för herbariets vidmagthållande och förökande måst mer och mer

inskränkas.

Professor Berggren hade vidarejemfört löneförhållandena förde vid botaniska

institutionerna i Upsala och Lund anstälde betjente, dervid anmärkande

att den bostadsförmån, som kunde beredas trädgårdsdrängarne i Lund,

vore ett enda rum, för närvarande bebodt af den yngre af dem, medan

den äldre sjelf bekostade sig bostad. I fråga om den nämnda jemförelse!!

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hänvisade departementschefen, beträffande förhållandena i Upsala, till hvad

han i det föregående redan anfört.

Under åberopande af omöjligheten att, utan anlitande af det för den

systematiska botanikens institutionsafdelning bestämda anslag, med nuvarande

anslag af 800 kronor kunna anskaffa dugliga och tillräckliga biträden

vid skötseln af växthusen och trädgården hade Berggren slutligen hemstält,

att konsistoriet ville söka utverka ett anslag af 1,200 kronor till höjning

i det nuvarande anslaget till trädgårdsdrängar vid univesitetets botaniska

trädgård.

Denna framställning hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare

meddelas, af konsistoriet remitterats till filosofiska fakultetens matematisknaturvetenskapliga

sektion.

Inom sektionen hade professor Berggren yttrat: Innan den af Malmöhus

läns landsting bekostade trädgårdselevskolan vid Alnarp blifvit inrättad,

hade blifvande trädgårdsmästare begagnat sig af den utbildning i yrket,

som stått att vinna genom att ett eller annat år tjenstgöra såsom trädgårdsdrängar

vid botaniska trädgården i Lund. Denna institution hade

på sådant sätt kunnat vinna dugliga biträden. Efter nämnda skolas.inrättande

begagnade man sig för sin utbildning hellre af den för vanlig

trädgårdsskötsel lämpade undervisningen vid densamma. Oaktadt på

senaste tiden efter livartannat 200 kronor och 400 kronor af årsanslaget

till trädgården såsom lönetillökning tilldelats den äldste och mest erfarne

medhjelpare^ hade denne icke kunnat erhålla så hög aflöning, som på

annat håll stode honom till buds.

E. o. professorn i botanik B. Jönsson förklarade sig instämma i

Berggrens framställning, hvilken afsåge ett ytterst trängande behof. Den

begärda tillökningen i anslag vore nödig för att botaniska trädgården

skulle erhålla erforderlig vård och ans. Vidare påkallades höjningen i

anslaget äfven af behofvet att genom bättre löneförmåner kunna vid institutionen

fästa ett biträde, dugligt att vid förefallande behof inträda som

vikarie för trädgårdsmästaren.

Sektionen hade derefter enhälligt beslutit att tillstyrka bifall till Berggrens

framställning, och densamma hade sedermera vunnit såväl konsistoriets

som kanslerns för rikets universitet understöd.

Hvad i detta ärende anförts ansåge departementschefen tillräckligt

ådagalägga behofvet af en förhöjning i anslaget till trädgårdsdrängar vid

botaniska institutionen i Lund. Önskvärdheten häraf frarnginge ock vid

eu jemförelse mellan detta anslags i staten för universitetet i Lund den

13 november 1885 faststälda belopp, 800 kronor, och de förmåner, som

motsvarande betjente vid botaniska trädgården i Upsala åtnjöte. Såsom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

45

departementschefen redan omförmält, utginge för närvarande i Upsala dels

till hvardera af två underträdgårdsinästare 700 kronor, dels till hvardera

af två trädgårdsinedhjelpare 400 kronor; och alla fyra egde fri bostad

samt rätt till två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor. Derjemte uppbure

de två medhjelparne särskilda dagspenningar, uppgående till omkring 170

kronor årligen för dem hvardera.

Skulle så den af departementschefen nyss föreslagna ökningen i lönen

med 100 kronor för en hvar af omförmälde fyra betjente gå i verkställighet,

blefve missförhållandet ännu mer i ögonen fallande. Det borde vid allt

detta framhållas, att den bestående skilnaden för närvarande ingalunda

borde vara försvarad af de båda institutionernas inbördes betydelse.

Departementschefen ansåge alltså, att en ökning af nu ifrågavarande

anslag vore af nöden. Beträffande ökningens belopp kunde hvad som af

vederbörande begärts, innefattande en höjning med 150 proc., synas väl högt

tilltaget. Departementschefen förmenade dock, att hvad som anförts i afseende

å institutionens behof verkligen påkallade en så afsevärd förhöjning,

som ifrågasatts. Om denna beviljades, skulle man dels kunna skäligen

aflöna en vid institutionen mera stadigt fäst person, kompetent att vid

behof inträda i stället för trädgårdsmästaren, dels ock ega tillräckliga

medel öfver till att ersätta en andre trädgårdsdräng och till att befria

materielanslaget från eu del utgifter, som borde utgå från anslaget till

trädgårdsdrängar.

Efter eu dylik förhöjning konime förhållandena vid botaniska institutionen

i Lund att blifva någorlunda likstälda med dem vid institutionen

i Upsala.

På grund af den gjorda framställningen hemstälde departementschefen

fördenskull, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för höjande al det

till aflönande af trädgårdsdrängar vid universitetets i Lund botaniska

institution nu bestämda belopp, 800 kronor, till 2,000 kronor, bevilja ett

ordinarie anslag af 1,200 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka en sådan förhöjning af förevarande

anslag, att möjlighet beredes till anställande vid botaniska trädgården

i Lund af tre trädgårdsdrängar i stället för två, som nu äro i

sådan egenskap derstädes anstälda. Men derest sådan ökning af den fast

anstälda personalen kommer till stånd, anser sig utskottet kunna antaga,

att de från anslaget till trädgården nu bestridda utgifterna till aflönande

af tillfälligt legda dagsverkare skulle kunna nedbringas, sä att, om och i

den mån sådant skulle visa sig behöfligt, det från sistnämnda anslag under

senare tiden lemnade tillskott af 400 kronor till lönetillökning åt en af

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

trädgårdsdrängarna fortfarande skulle kunna från nämnda anslag utgå och

anslaget ändock lemna tillräckliga medel till de ändamål, för hvilka detsamma

egentligen är afsedt, På dessa skäl har utskottet ansett sig böra

hemställa, att ökningen i anslaget till trädgårdsdrängar må bestämmas till

allenast 800 kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för höjande af det till aflönande

af trädgårdsdrängar vid universitetets i Lund

botaniska institution nu bestämda belopp, 800 kronor,

till 1,600 kronor, bevilja ett ordinarie anslag af 800 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet under punkterna

2:o)—11 :o) föreslagit, kommer anslaget till universiteten, nu 812,224

kronor, att ökas med tillhopa 12,100 kronor eller till 824,324 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

arfvode''a e, Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvode åt en

”™mK«u''i™amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kemiska laboratorium

kemiska ubo- på ordinarie stat bevilja ett belopp af 900 kronor.

7V I fråga om detta ärende har departementschefen till statsrådsproto
kollet

erinrat, att Riksdagen alltsedan år 1889 i anledning af derom af

Kongl. Maj:t gjorda framställningar hvarje år på extra stat anvisat ett

belopp af 900 kronor till arfvode åt eu amanuens vid karolinska medikokirurgiska

institutets kemiska laboratorium.

Lärarekollegiet vid nämnda institut hade nu hos universitetskanslern

hemstält om utverkande för samma ändamål af enahanda anslagsbelopp

jemväl för år 1901, dervid lärarekollegiet upprepat sina förut gjorda framställningar

om anslagets uppförande på ordinarie stat. Kollegiet hade härvid

påpekat, att behofvet af en amanuens å det kemiska laboratoriet icke vore

af tillfällig art, utan förvisso komme att fortfara, så länge karolinska institutet

med sin nuvarande organisation egde bestånd, och städse vore

starkt framträdande.

Universitetskanslern hade tillstyrkt bifall till lärarekollegiets hemställan.

Då behofvet af en amanuens å institutets kemiska laboratorium

sålunda alltjemt komme att gorå sig gällande och syntes blifva konstant,

ansåge departementschefen sig böra hemställa, det Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att till arfvode åt en dylik amanuens på ordinarie stat

bevilja ett belopp af 900 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

Emot hvad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit anledning

till erinran, och hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till arfvode åt en amanuens

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kemiska

laboratorium på ordinarie stat bevilja ett belopp af 900

kronor.

13:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva förhöjning

i det till karolinska mediko-kirurgiska institutets fysiologiska anstalts

underhåll och drift utgående årliga anslag från 2,000 kronor till

3,000 kronor, eller med 1,000 kronor.

Efter derom af Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade 1890 års

Riksdag förhöjning af det å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat

till fysiologiska anstaltens underhåll och drift uppförda anslag från 1,500

kronor till 2,000 kronor. Efter hemställan af institutets lärarekollegium

hade nu, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, kanslern för rikets

universitet gjort framställning hos Kongl. Maj:t om detta anslags ökande

till 3,000 kronor.

Till stöd för denna sin hemställan hade lärarekollegiet anfört, att, trots

den af 1890 års Riksdag medgifna ökning, hade det under de gångna

åren visat sig, att anslaget varit långt ifrån tillräckligt för de dermed

afsedda behofven. För att icke arbetet å det fysiologiska laboratoriet

skulle lida något väsentligt afbräck, hade derför de nödiga penningemedlen

anskaffats på annat sätt. De summor, med hvilka bristerna i anstaltens

årsanslag sålunda måst fyllas, hade under åren 1891—1898 uppgått till

sammanlagdt 7,600 kronor eller i medeltal 950 kronor för år, oberäknadt

de anslag, hvilka lärarekollegiet, efter ansökan, ur tillgängliga fonder tilldelat

personer, som å laboratoriet utfört vetenskapliga arbeten. Från laboratoriet

hade under åren 1889—1898 utgått icke mindre än 46 experimentella

undersökningar''. Äfven ur undervisningens synpunkt vore årsanslagets

ökande nödvändigt, då laboratoriet, särskilt beträffande sinnesfysiologien,

i hög grad behöfde förstärkning af den till dess förfogande

stående undervisningsmateriel.

På grund af hvad sålunda anförts och då arbetet å institutets

fysiologiska laboratorium icke syntes komma att framdeles blifva mindre

omfattande än hittills varit fallet, hemstälde departementschefen, att Kongl.

Magt måtte till Riksdagen göra framställning om ofvannämnda förhöjning

i det till fysiologiska anstaltens underhåll och drift utgående årliga anslag.

Ang.

förhöjning i

anslaget till

fysiologiska

anstalten.

[13.]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med framhållande af det utaf utskottet här ofvan under punkt 7:o)

af detta utlåtande uttalade önskemål i fråga om blifvande framställningar

angående vissa anslagsbehof för akademiska institutioner, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Majt:s förevarande

framställning, må medgifva, att det till karolinska

mediko-kirurgiska institutets fysiologiska anstalts

underhåll och drift utgående årliga anslag, nu 2,000

kronor, höjes till 3,000 kronor, eller med 1,000 kronor.

g. 14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till höjande af af
a^Mngen9/s,

^n^nSen för laborator]) i bakteriologi vid karolinska mediko-kirurgiska

laboratorn i institutets patologisk-anat ondska institution till 4,500 kronor, hvaraf

bakunoiog,. kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar, bevilja på ordinarie

L14-J stat ett anslag af 2,500 kronor, med förklarande, att förordnande för

laboratorn må från och med början af år 1901 utfärdas utan inskränkning

till viss tid.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, att Kongl. Maj:t i proposition till 1894 års Riksdag äskat ett årligt

anslag af 3,000 kronor för anställande vid karolinska mediko-kirurgiska

institutets patologisk-anatomiska institution af eu på högst 4 år i sänder

förordnad laborator i bakteriologi. Riksdagen hade emellertid ansett, att

en del af undervisningen i nämnda ämne fortfarande borde, såsom dittills,

kunna ombesörjas af innehafvare af docentstipendium, samt beviljat för

ifrågakomna ändamål ett årligt anslag af allenast 2,000 kronor.

I sammanhang med öfriga anslagskraf för institutet hade universitetskanslern

nu gjort framställning hos Kongl. Maj:t om proposition, afseende

omförmälda anslags höjande till 4,500 kronor.

Denna kanslerns framställning hade närmast förunledts af en till

honom inkommen skrifvelse, deri lärarekollegiet vid institutet påpekat

önskvärdheten af anslagets höjande på sätt nyss nämnts. I skrifvelsen

hade lärarekollegiet anfört, bland annat. Under åren 1891 — 1893 hade visserligen

det ena af de två rörliga docentstipendierna vid institutet tilldelats

docenten i bakteriologi, och äfven år 1894 innehade samme docent detta

stipendium; men då vid institutet funnes flere andra docenter, hvilka jemlik!

de för docentstipendierna gällande bestämmelser kunde med samma

rätt göra anspråk på att komma i åtnjutande af denna förmån, hade

lärarekollegiet numera ansett sig icke böra tilldela docentstipendium

åt docenten i bakteriologi. Det af Riksdagen anförda skäl för bestämmande

af laboratorns arfvode till endast 2,000 kronor hade alltså bortfallit.

Det kunde emellertid, enligt lärarekollegiets förmenande, icke bestridas,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

att, med den omfattning, arbetet vid det bakteriologiska laboratoriet numera

erhållit, äfven det belopp af 3,000 kronor, som från början ifrågasatts,

icke utgjorde skälig ersättning för laboratorn, derest denne, såsom önskligt

och tillbörligt vore, skulle kunna helt och hållet egna sig åt sin ansvarsfulla

tjenstgöring. Enligt den för laboratorn i bakteriologi gällande instruktion

ålåge det denne: att handleda de studerande, som å laboratoriet önskade öfva

sig i bakteriologiska undersökningars utförande och der idka studier, samt för

öfrig! med råd och upplysningar tillhandagå äfven andra dertill qvalificerude,

som efter erhållet vederbörligt tillstånd å laboratoriet ville utföra dylika

undersökningar och forskningar; att hvarje lästermin vid de öfningar, som

det ålåge alla medicine studerande att, för afläggande af medicine kandidatexamen,

genomgå vid den patologisk-anatomiska institutionen, deltaga i

undervisningen genom meddelande af med praktiska öfningar förenade

kurser i bakteriologi till den utsträckning och det omfång, som efter samråd

med vederbörande professorer i patologisk anatomi bestämdes; att

utöfva närmaste tillsynen öfver det bakteriologiska laboratoriet och handhafva

vården af den materiel, som der förefunnes; samt att bidraga till

den patologisk-anatomiska undervisningen genom anskaffande af bakteriologiskt

material och utförande af bakteriologiska undersökningar, när deraf

gjordes behof och sådant lämpligen kunde ske. Laboratorn sorterade visserligen

under den patologisk-anatomiska institutionen, men hvarken professorn,

extra ordinarie professorn eller laboratorn i patologisk anatomi

kunde i detalj ingripa i undervisningen och verksamheten på det bakteriologiska

laboratoriet. Den dagliga uppsigten derstädes och det magtpåliggande

ansvaret för möjligen förekommande försummelser, hvilka,

såsom känd! vore, kunde hafva de mest ödesdigra följder, hvilade derför

närmast på laboratorn i bakteriologi. Detta jemte den laboratorn åliggande

undervisningen och handledningen af dem, som idkade studier å laboratoriet,

gjorde, att han under hela läsåret vore fullt upptagen och bunden

af sin verksamhet å laboratoriet, och något skäl syntes derför icke förefinnas,

hvarför denne laborators aflöning skulle vara lägre än laboratorns

i fysiologi, hvilken faststälts till 4,500 kronor. I likhet med hvad som

gälde för den sistnämnde, ansåge lärarekollegiet, att, under förutsättning

att aflöningen faststäldes till nu nämndt belopp, icke heller för laboratorn

i bakteriologi någon inskränkning i tiden för förordnandet borde

stadgas.

På grund af hvad sålunda förekommit och då samma skäl, som föranledt

Riksdagen att år 1892 till nu ifrågasatt belopp höja aflöningen till

laboratorn i fysiologi vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, syntes

departementschefen tala för bifall till den nu gjorda framställningen,

Bih. till llilcsd. Prut. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af

anslaget till

praktisk utbildning

af

blifvande

lärare.

[15-]

hemstälde departementschefen om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande

proposition.

Utskottet har fäst sin uppmärksamhet dervid, att, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelats, Kongl. Maj:t i proposition till 1894 års Riksdag

angående inrättande af ifrågavarande laboratorstjenst ansett aflöningen

för tjenstens innehafvare kunna bestämmas till 3,000 kronor. Då genom

hvad till stöd för den nu gjorda framställningen blifvit anfördt, det icke

synes vara visadt, att det år 1894 enligt lärarekollegiets vid karolinska

institutet hemställan af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsbeloppet numera

skulle vara otillräckligt, har utskottet ansett sig böra förorda,, att ifrågavarande

tjensteman aflöning må höjas till samma belopp, eller 3,000

kronor, deraf 2,250 kronor böra utgöra lön och 750 kronor tjenstgöringspenningar.

Emot förslaget derom, att förordnande för ifrågavarande tjensteman

hädanefter skulle utfärdas utan inskränkning till viss tid, har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till höjande af aflöningen

för laboratorn i bakteriologi vid karolinska medikokirurgiska

institutets patologisk-anatomiska institution

till 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,

bevilja på ordinarie stat ett anslag af

1,000 kronor, med förklarande att förordnande för

laboratorn må från och med början af år 1901 utfärdas

utan inskränkning till viss tid.

Under förutsättning af bifall till denna hemställan äfvensom hvad utskottet

förut hemstält under punkterna 12:o) och 13:o), skulle ordinarie anslaget

till karolinska mediko-kirurgiska institutet, hvilket anslag nu uppgår

till 197,950 kronor, komma att ökas med tillhopa 2,900 kronor eller

till 200,850 kronor.

Allmänna läroverken.

15:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att öka anslaget

till praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna läroverken

med 11,000 kronor eller från 20,500 kronor till 31,500 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

anmält, att föreståndarne för den praktiska profarskursen vid samt
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

liga de läroverk, vid hvilka profårskurs funnes anordnad, i skrifvelse till

Kong]. Maj:t framhållit otillräckligheten af det anslag, som för närvarande

vore beviljadt till ersättning åt de lärare, hvilka biträda med lärarekandidaters

handledning, och till stöd för denna sin framställning anfört

följande.

I kongl. kungörelsen den 16 juni 1875, genom hvilken profårets nuvarande

anordning hufvudsakligen blifvit bestämd, funnes intet stadgadt

om beloppet af eller grunderna för ersättningen åt handledande lärare, utan

föreskrefves endast, att föreståndaren för den praktiska profårskursen i

den berättelse, han terminligen egde att till ecklesiastikdepartementet afgifva

öfver kursen, äfven skulle föreslå arfvoden åt de handledande lärarne.

Då emellertid hos olika profårsföreståndare olika principer angående

beloppen af de handledandes arfvoden gjort sig gällande och

närmare bestämmelser i detta hänseende uppenbarligen vore af nöden,

både år 1883 på det af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet till

Stockholm sammankallade möte af profårsföreståndare blifvit faststäldt, att

vederbörande profårsföreståndare vid beräkning af arfvoden åt handledande

lärare skulle utgå från ett belopp af högst 120 kronor i terminen för hvarje

lärarekandidat, en beräkning som grundade sig på den förutsättningen, att

hvarje lärarekandidat genomginge profår i tre läroämnen och att således

den terminliga handledareersättningen skulle utgå med 40 kronor lör

kandidat och läroämne. Då i allmänhet vid hvart och ett af de fem

profårsläroverken tio lärarekandidater tillhörde profårskursen, skulle alltså

beloppet af handledarearfvodena vid hvarje läroverk komma att uppgå

till 1,200 kronor för terminen eller till 2,400 kronor om året, och tillsammans

för de fem profårsläroverken till 12,000 kronor om året.

Sedan år 1883 hade emellertid förhållandena inom profårsinstitutionen

väsentligen förändrats. I samma mån som insigten om profårets nytta

vuxit in både i lärarnes och lärarekandidaternas medvetande samt en

småningom mognad praktisk erfarenhet skapat och utvecklat en bestämd

metod i prolarsarbetets bedrifvande, i samma mån hade äfven arbetet

ökats för alla dem, som hade med profårskursen att göra, och icke minst

för de handledande lärarne, hvilka numera måste egna en ganska dryg

tid åt konferenser, åt genomgående af skrittliga arbeten och icke minst åt

den enskilda handledning, som måhända vore den vigtigaste faktorn för

åstadkommande af ett godt profårsresultat. Dåde man härtill, att det

ofta visade sig lämpligt att öfverlemna en kandidat åt flere än en handledare

i samma ämne under eu termin, så läge det väl i öppen dag, att

40 kronor för handledningen i detta ämne vore en väl liten summa att

dela mellan lärare, som visserligen numera enligt luroverksstadgan vore

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skyldiga att _ deltaga i profårsarbetet, men för hvilka dock detta arbete

upptog® åtskillig tid utom deras egentliga tjenst och derför borde lämpligen

ersättas, om det icke skulle kännas allt för betungande och derigenom

blifva mindre fruktbringande.

Vidare hade det under årens lopp blifvit allt mera vanligt, att lärarekandidater

anmälde sig önska genomgå profår i fyra ämnen. Visserligen

vore profårsföreståndaren icke förpligtad att villfara en dylik begäran,

men då den ju alltid hade sin grund i lärarekandidaternas önskan att

draga sa stor nytta som möjligt af sitt profår och att genom betyg i flere

ämnen öka utsigterna till framtida befordran på lärarebanan, vore det i

allmänhet svårt för profårsföreståndaren att vägra dem tillfälle till ökad

lärareutbildning; åtminstone kunde han ej gerna göra det af hänsyn till

handledarnes ersättning. Men följden häraf hade tydligen blifvit, att den

till sitt belopp bestämda ersättningen åt handledarne måst fördelas på

flere och att arfvodet för hvar och en blifvit ännu knappare. Profårsföreståndarne

ansåge derför, att billigheten fordrade, att anslaget åt de

handledande lärarne höjdes med 10 kronor eller från 40 till 50 kronor i

terminen för hvarje kandidat och ämne, samt att särskild ersättning till

samma belopp lemnades för det fjerde ämnet, der sådant inginge i kandidats

profårskurs.. Den ökade kostnaden för kandidaternas handledning

under förutsättning af endast tre profämnen för hvarje kandidat skulle

sålunda utgöra 30 kronor i terminen eller 60 kronor om året för hvarje

kandidat, och om, man beräknade, att 50 lärarekandidater årligen genomginge

profarskurs, skulle för en dylik förhöjning erfordras ett årligt belopp

af 3,000 kronor. Antoge man vidare, att 3/g af lärarekandidaterna

önskade genomgå profår i ett fjerde ämne, skulle för 30 kandidaters handledning

deruti kräfvas 100 kronor årligen för hvar och en af dessa 30

eller tillsammans 3,000 kronor.

. Då det vore af vigt för vårt högre skolväsendes framtid, att profårsinstitutionen

finge kraftigt utveckla sig och att denna utveckling icke

hämmades genom allt för lag ersättning åt dem, på hvilka profårsarbetets

välde berodde, nemligen handledarne, ansage sig derför profårsföreståndarne

böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska en förhöjning

i årsanslaget till profårskursen med 6,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande:

_ Dll praktisk utbildning af blifvande elementarlärare hade 1874 års

Riksdag beviljat 15,000 kronor på extra stat. Samma belopp hade äfven

beviljats de närmast följande aren och år 1878 uppförts på ordinarie

stat. Med dessa medel hade i enlighet med kongl. kungörelsen den 16

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

53

juni 1875 upprättats pro fårskinn vid fyra läroverk. Då emellertid antalet

kandidater, som anmälde sig till genomgående af profår, snabbt ökades,

och man ej ansåge lämpligt, att mer än tio kandidater samtidigt vore

sysselsatta dermed vid samma läroverk, hade snart behof af profärskurs

vid ännu ett läroverk visat sig. För fyllande af detta behof hade Kongl.

Maj:t af 1881 års Riksdag begärt en ökning af det ifrågavarande anslaget

med 5,500 kronor. Denna framställning hade af Riksdagen bifallits. Sedan

1882 hade sålunda berörda anslag utgått med 20,500 kronor årligen och

hade profärskurs varit anordnad vid fem läroverk, nemligen allmänna

läroverken i Upsala och Lund samt högre latinläroverket å Norrmalm,

högre allmänna läroverket å Södermalm och högre realläroverket i Stockholm.

Anslaget hade sålunda fördelats, att till de fem föreståndavne för

den praktiska profårskursen utgått 5,000 kronor med 1,000 kronor till

hvardera, till tre föreståndare för den teoretiska profårskursen 3,500

kronor med 1,000 kronor till hvardera af föreståndarne i Upsala och

Lund samt 1,500 kronor till föreståndaren i Stockholm, samt till handledning

af lärarekandidaterna i de särskilda ämnena 12,000 kronor.

Att sistnämnda belopp vore otillräckligt för det dermed afsedda ändamålet,

ansåge departementschefen föreståndarne för den praktiska profårskursen

hafva till fullo ådagalagt, och mot beloppet af den af dem föreslagna

förhöjningen hade departementschefen intet att invända. Men

departementschefen funne äfven anslaget till arfvoden åt föreståndarne för

profårskursen vara otillräckligt. Hvad föreståndarne för den praktiska

kursen anginge, hade dessa till åliggande hufvudsakligen att vid hvarje

termins början uppgöra plan för kursens ordnande, att noga följa kursens

utveckling och tillse, att den lände kandidaterna till bästa gagn, samt att

vid hvarje termins slut afgifva till ecklesiastikdepartementet redogörelse för

profårstjenstgöringens anordning och gång. För det besvär, föreståndarne

för den praktiska kursen till följd häraf tillskyndades, och för det stora

ansvar, som hvilade på dem, syntes de, enligt departementschefens mening,

icke vara godtgjorda med nyssnämnda arfvode af 1,000 kronor hvar,

utan borde detta belopp höjas med 500 kronor för eu hvar af de fem föreståndarne

eller med tillhopa 2,500 kronor.

Den tjenstgöring, som ålåge föreståndarne för den teoretiska kursen,

vore åter: att hålla två föreläsningar i veckan öfver vigtigare delar af

pedagogikens teori äfvensom af dess historia, med särskildt, afseende på

det svenska undervisningsväsendets utveckling; dock kunde den ena af dessa

föreläsningar efter föreståndarens bepröfvande utbytas mot diskussioner

öfver pedagogiska frågor, att granska och bedöma de afhandlingar och

uppsatser öfver lättare pedagogiska eller metodologiska ämnen, som hvarje

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarekandidat hade att författa, samt biträda kandidaterna vid val af ämnen

för dessa uppsatser äfvensom att pröfva kandidaternas insigter i pedagogikens

teori och historia. Att denna tjenstgöring ingalunda vore obetydlig,

vore lätt att inse, helst om man betänkte, att de, som här skalle undervisas

och pröfvas, redan undergått akademiska examina och somliga till

och med sådana, som medförde lektorskompetens. Lade man härtill, att

den vetenskapliga pedagogiken saknade målsmän vid våra universitet och

att derför det arbete, som af bemälde föreståndare nedlades på detta

ämne, icke öppnade dem någon utsigt till akademisk befordran, ansåge

departementschefen tydligt framgå, att det arfvode, som för närvarande

utginge till föreståndarne för den teoretiska kursen och som i Upsala och

Lund vore mindre än ett docentstipendium, ingalunda motsvarade det

arbete, som af dem fordrades, och de anspråk på föregående studier, som

på dem måste ställas. Departementschefen ansåge derför, att arfvodena åt

föreståndarne för den teoretiska profårskursen i Upsala och Lund borde

höjas med 750 kronor hvartdera eller från 1,000 kronor till 1,750 kronor

samt att arfvodet för föreståndaren i Stockholm borde ökas med 1,000

kronor eller från 1,500 kronor till 2,500 kronor. Den sistnämnde hade

visserligen icke att hålla flere föreläsningar än de i Upsala och Lund, men

han hade i regeln att handleda tre gånger så många eller trettio kandidater,

hvilkas uppsatser han skulle granska och bedöma, och hvilkas insigter i

pedagogikens teori och historia han skulle pröfva, hvarjemte han hade att

bistå kandidaterna vid val af literatur och ämnen för deras pedagogiska

uppsatser. För öfrigt kunde han, hvilken hade sin verksamhet förlagd till

stad, som saknade universitet, icke förena sitt föreståndareskap med akademisk

verksamhet i närbeslägtadt ämne.

Lades till det belopp af 2,500 kronor, som departementschefen sålunda

funne erforderligt till höjning af arfvodena för den teoretiska profårskursens

föreståndare, dels det belopp af 6,000 kronor, som kräfdes till ökning af

ersättningen åt de handledande lärarne, och dels de 2,500 kronor, som

erfordrades till föreslagen höjning af arfvodena åt föreståndarne för den

praktiska profårskursen, så uppginge den erforderliga höjningen till 11,000

kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att öka anslaget till praktisk

utbildning af blifvande lärare vid de allmänna läroverken med 11,000

kronor eller från 20,500 kronor till 31,500 kronor.

Emot Kongl. Majds framställning, i hvad densamma afser ökning af

förevarande anslag med 6,000 kronor för beredande af ökad ersättning åt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

de lärare, hvilka vid profårskurserna biträda med lärarekandidaters handledning,

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Likaså har utskottet

ansett sig böra förorda, att den af Kong!. Maj:t för höjande af de

fem föreståndarnes för den praktiska profårskursen arfvoden begärda förhöjningen

i samma anslag med 2,500 kronor må af Riksdagen beviljas.

Hvad deremot angår Kongl. Maj:ts förslag, att för höjande af arfvodena

för den teoretiska profårskursens föreståndare ifrågavarande anslag måtte

ökas med 2,500 kronor, deraf 750 kronor ansetts böra tillkomma en hvar

af dessa föreståndare i Upsala och Lund samt 1,000 kronor beräknats

såsom ökning i föreståndarens för den teoretiska profårskursen i Stockholm

arfvode, har utskottet visserligen ansett skäligt, att någon förhöjning

i arfvodena beredes äfven dessa tre föreståndare, men då den nu utgående

högre aflöningen för föreståndaren för den teoretiska profårskursen i Stockholm

torde kunna anses tillräckligt motsvara det honom åliggande större

arbete samt ökade göromål icke blifvit för någondera af ifrågavarande

tre befattningshafvare ifrågasatta, har utskottet funnit förhöjningen böra

bestämmas till allenast 500 kronor för en hvar af föreståndarne för de

teoretiska profårskurserna.

Förhöjningen på det hela i förevarande anslag skulle alltså enligt

utskottets åsigt kunna begränsas till 10,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må öka anslaget till praktisk utbildning

af blifvande lärare vid de allmänna läroverken

med 10,000 kronor eller från 20,500 kronor till 30,500

kronor.

Under förutsättning af bifall härtill kommer reservationsanslaget till

allmänna läroverken, nu 3,049,361 kronor, att ökas till 3,059,361 kronor.

16:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 54) har herr ,elctAn9''

C. Wallis hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att rektorerna vid deTemvid

de fetnklassiga läroverken i hufvudstaden skulle, i likhet med öfrigau<uiiga aitm.

rektorer i riket, blifva efter tio års väl vitsordad tjenstgöring berättigadestTckholmupptill

uppflyttning i högre lönegrad. flyttning i

Beträffande de skäl, hvarå denna framställning grundats, hänvisar h°9\rgerad,

utskottet till motionen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då frågan om de allmänna läroverkens organisation och de vid dem

anstälde lärarnes löneförmåner för närvarande är föremål för utredning

genom en af Kongl. Maj:t för ändamålet tillsatt komité och det icke synes

utskottet lämpligt, att, innan komiténs förslag nfgifvits och blifvit i behörig

ordning pröfvadt, någon åtgärd i den rigtning, som af motionären

föreslagits, af Riksdagen vidtages, får utskottet hamställa,

att herr Wallis’ förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Folkundervisningen.

, Ang''n 17:o) Kongl. Makt har föreslagit, att, för beredande af medel för till
sikiärames

wdgocloseende åt vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg, det under

foikskote- riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkriema

m. fl. skolelärares bildande matte irån och med ar 1901 ökas med 700 kronor.

"LtfrTiöne-'' Ifrågavarande anslagsbehof härleder sig, enligt hvad departements
grad.

chefen till statsrådsprotokollet yttrat, deraf att genom Kongl. Maj:ts och

[1 G.] Riksdagens beslut de vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

anstälda lärare och lärarinnor i musik och sång äfvensom de lärare och

lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga äro eller

varda förordnade vid seminariernas öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla,

de förre två ålderstillägg å tvåhundra kronor hvartdera efter respektive

fem och tio års tjenstgöring och de senare ett ålderstillägg å trehundra

kronor efter tio års tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret

närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första gången

erhållits. Af en inom ecklesiastikdepartementet gjord beräkning å de

belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut borde under år 1901

utgå, framginge, att för beredande af medel till omförmälda ålderstillägg

under år 1901 erfordrades ett ytterligare belopp af 700 kronor.

Med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att för beredande af medel för tillgodoseende af

ofvan omförmälda lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslaget till seminarier för folskolelärares bildande

må från och med år 190! ökas med 700 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

18:o) Kongl Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels höja för- aJ^\m

slagsanslaget till understöd åt folkhögskolor från nuvarande belopp af understöd åt

55.000 kronor med 65,000 kronor eller till 120,000 kronor; ^ _ folkhögskolor

dels medgifva, att af anslaget tinge såsom understöd åt sådana i verk- L -J

samhet varande folhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och af Kongl.

Maj:t pröfvades vara i behof af dylikt understöd, utgå

a) till folkhögskola, som påginge minst 20 veckor, högst 3,000 kronor,

b) till qvinlig folkhögskola, som påginge omkring 12 veckor, högst

1,800 kronor,

c) till qvinlig kurs, som samtidigt med manlig folkhögskola påginge

med väsentligen skild undervisning, högst 1,000 kronor,

d) till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola högst

2.000 kronor, dock endast för såvidt i samma kurs ett antal elever, motsvarande

minst fjerdedelen af dem, som under närmast föregående läsår

genomgått den första årskursen, fortfarande begagnade undervisningen;

samt derjemte

e) till anordnande af parallelafdelningar vid folkhögskola, da sadant

pröfvades vid undervisningen i öfningsämnena vara oundgängligen erforderligt,

extra anslag af högst 1,000 kronor för hvarje dylik skola;

allt under vilkor att landsting, kommuner eller enskilde, hvar för sig

eller gemensamt, till vederbörade skola eller kurs lemnade bidrag, hvilka,

inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppginge till minst enahanda belopp

som statsbidraget, samt att berättelse öfver skolans eller kursens verksamhet

årligen af skolstyrelsen ingåfves såväl till Kongl. Maj:t som till vederbörande

landsting,

dels ock tillåta, att af ifrågavarande förslagsanslag ett belopp af högst

3.000 kronor tinge enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt meddela, användas till understöd för utbildning af lärare

och lärarinnor vid folkhögskolor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

till statsrådsprotokollet anmält, att ordföranden i styrelsen för folkhögskolan

å Hvilan O. Andersson, föreståndaren för samma skola L. Holmström

samt föreståndaren för södra Kalmar läns folkhögskola V. Sjögren,

såsom komiterade för det under år 1898 i Göteborg församlade sjunde

svenska folkhögskolemötet, till Kongl. Maj:t inkommit med en framställning

rörande ökade anslag till folkhögskoleväsendet. Då denna framställnings

syfte i flere afseenden synts departementschefen behjertansvärdt, anhölle

han att få redogöra för dess innehåll, dervid likväl lemnande åsido den

del af framställningen, som anginge anslag till stipendier åt mindre bemedlade

elever vid folkhögskolor. Till denna del ville departementschefen

Bih. Ull Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. !> Ilä/l. «

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

återkomma vid anmälan af de extra ordinarie anslagsbehofven under riksstatens

åttonde hufvudtitel.

Ivomiterade hade till en början yttrat:

Genom kongl. kungörelsen af den 18 maj 1878 vore bestämdt, att

folkhögskola kunde komma i åtnjutande af ett årligt anslag af högst

2,000 kronor och, der en andra afdelning blifvit inrättad, högst 3,000

kronor; dock mot vilkor, bland annat, att »landsting, kommuner eller

enskilde, hvar för sig eller gemensamt, dertill lemna bidrag, hvilka, inberäkna^

skolafgifter, sammanlagdt uppgå till minst enahanda belopp som

statsbidraget». — Härmed vore en god hjelp vunnen för folkhögskolorna,

och de hade ock under den sedan dess förflutna tiden utvecklat sig rätt

kraftigt såväl beträffande undervisningens omfång och innehåll som med

hänsyn till lokaler, undervisningsmateriel och lärarekrafter. Förtroendet

för dessa läroanstalter hade derför vuxit, hvarom bland annat den omständighet

bure vittne, att sammanlagda elevantalet under lärokursen 1897

1898 uti 28 af rikets folkhögskolor utgjort 844 unga män och 570

unga^ qvinnor eller tillsammans 1,414 elever, under det att motsvarande

tal ar 1877 1878 hade varit 570 och 73 eller tillsammans 643 elever.

Men denna utveckling hade ock stält större fordringar på folkhögskolorna.

Först och främst hade behofvet af ökade lärarekrafter vuxit i samma mån,

som dels nya läroämnen intagits och dels en större omfattning gifvits de

ursprungliga ämnena, t. ex. bokföring, fältmätning och afvägning, ritning,

kemi, helsolära, statskunskap, nationalekonomi, allmän historia och gymnastik.

Denna mera omfattande undervisning hade ej kunnat genomföras

med mindre än att de två hufvudlärarne ansträngts öfver liöfvan eller

ock en tredje lärare blifvit anstäld, till hvilkens nöjaktiga aflönande i

allmänhet fattats medel. Införandet af dagliga gymnastiska öfningar hade

visat sig medföra sa stora fördelar med hänsyn till lärjungarnes utveckling,

såväl kroppsligen som andligen, att man, der fullt lämplig lokal

kunnat anskaffas, icke velat nedlägga dessa öfningar. De hade nemligen

medfört en hurtighet, vaksamhet och lystring, som haft det bästa inflytande

på det dagliga arbetet i skolan. Ej” mindre än 10 skolor hade lyckats

anskaffa medel till uppbyggande af stora, rymliga gymnastiksalar, som

desslikes begagnades som samlingssalar vid större möten; och flere skolor

hade begynt insamla medel till dylika. Gymnastikundervisningen medförde

emellertid större utgifter än de flesta folkhögskolor i längden kunde

bära. Ty oberäknad! amortering af kostnaden för gymnastikbyggnaden

stälde sig de årliga utgifterna, lågt räknadt, sålunda:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 59

gymnastiklärares arfvode 120 timmar ä 2 kronor kr. 240: —

gymnastiklärarinnas arfvode 72 timmar ä 2 kronor... » 144: —

underhåll, uppvärmning och städning af gymnastik
byggnaden

minst.........................................................» 150: — 534; —

5 % å byggnadssumman, 8,000 kronor................................................... 400: —

summa kr. 934: —

De gymnastiska öfningarnas införande hade sålunda ådragit folkhögskolorna

en årlig utgift af i rundt tal 900 kronor. Beräknades ej någon

ränta på byggnadssumman, utgjorde dock den årliga utgiften öfver 500

kronor. Vidare hade en mera omfattande undervisning i de naturvetenskapliga

ämnena medfört ökade utgifter för undervisningsmateriel, så

mycket mera som den korta lärokursen gjorde det nödvändigt att kunna

göra undervisningen visserligen koncentrerad, men just derför så åskådlig

som möjligt, på det att det meddelade måtte kunna fattas utan längre

förklaringar. Ytterligare hade det sjunkande penningevärdet vållat, att de

löner, som under folkhögskolans första år ansetts goda, numera vore väl

låga, hvilket gälde både föreståndarne och de öfrige lärarne. De förres

kontanta lön plägade vexla mellan 2,000 och 3,000 kronor jemte fri bostad

— endast i sällsynta fall vore de högre — och andre läraren finge

ofta nöja sig med ett arfvode af 1,000 å 1,200 kronor. Det vore tydligt,

att dessa löneförmåner numera ej kunde locka unge män med begåfning

och goda kunskaper in på folkhögskolebanan; och det kunde befaras, att

det skulle ställa sig än sämre för framtiden, om särskildt andre lärarnes

ekonomiska ställning ej blefve förbättrad. Men folkhögskolans uppfostrande

arbete vore just af den art, att det kräfde män ej blott med kunskaper

utan med framstående begåfning, om de skulle kunna utöfva något godt

och varaktigt inflytande på ungdomen. Till följd häraf vore det högst

vigtigt, att de krafter, med hvilka föreståndareplatserna efter hand besattes,

vore goda samt att ej allt för låga löner verkade afskräckande

för dem, som annars af inre kallelse och håg kände sig manade att

arbeta i folkhögskolans tjenst. Vigtigt vore äfven, att de unge män, som

ville egna sig åt folkhögskolan, finge tillfälle till utbildning för detta

kall. Då det på alla andra skolområden fordrades eu bestämd qvalifikation,

vore det ej för tidigt att ställa detta kraf äfven på folkhögskolelärarne.

Vid de större danska skolorna, men äfven vid en och annan

svensk skola, uppehälle sig årligen flere unga män och qvinnor från Finland

för att utbilda sig till sin blifvande verksamhet. Deras studietid

räckte vanligen minst ett hälft år, och de hade i regeln så stora reseanslag,

att de dermed kunde bestrida sina utgifter. De finge dervid pröfva

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sina krafter och sin håg samt kunde med sig anställa en nyttig sjelfpröfning,

på samma gång som de finge en inblick i folkhögskolans innersta

väsen samt finge lära sig, huru man skulle tränga till lärjungarnes

hjertan. Vigtigt vore, att äfven i vårt land reseanslag stode dem till

buds, som önskade utbilda sig för folhögskolearbetet. Äfven äldre folkhögskolemän

behöfde stundom komma ut till andra bygder och andra

skolor för att uppfriskas med nya idéer och stärka sig till nya ansträngningar.

Det borde slutligen i detta sammanhang framhållas, att lärarne

vid folkhögskolorna hittills åtminstone ej haft någon utsigt till pension,

hvithet naturligtvis äfven motverkade en önskvärd tillströmning af goda

krafter till folkhögskolorna. Visserligen hade lärarne vid sina allmänna

möten, senast vid mötet i Göteborg, plägat afhandla möjligheten af att

kunna bereda sig pension, men man hade ännu ej kunnat finna någon lösning

på denna fråga.

Sedan komiterade sålunda framlagt det behof af ökade anslag, som

förefunnes för att folkhögskolorna skulle kunna med framgång fullfölja

sin verksamhet, hade komiterade beträffande storleken af stat sans! agen till folkhögskolorna

och vilkoren för dessa anslags erhållande yttrat: Enligt officiella

uppgifter räknade under årskursen 1897—1898 Sveriges 28 manliga folkhögskolor

844 elever och de 20 qvinliga folkhögskolorna 570 elever,

således i medeltal ungefär 30 elever i hvarje manlig och 28 i hvarje qvinlig

folkhögskola, under det. att de 13 af staten understödda och med folkhögskolor

förenade landtmannaskolorna endast räknade 149 elever eller i

medeltal 12 elever i hvarje. Men dessa landtmannaskolor kunde tilldelas

ända till 3,000 kronor och i enskilda fall 4,000 kronor, när nemligen

ingen lägre landtbruksskola funnes inom länet, såsom förhållandet vore i

Visby och Kristianstads län. Det syntes komiterade vara rättmätigt, att

folkhögskolan kunde erhålla minst lika högt anslag. I flere folkhögskolor,

manliga såväl som qvinliga, hade under åtskilliga år elevantalet varit så

stort, att man nödgats dela klassen i parallelafdelningar, eller i flere fall

bort göra det, om tillgångarna så medgifvit. Detta gälde sådana ämnen

som svenska språket, räkning, skrifning, bokföring, ritning, i hvilka det ej

vore möjligt att undervisa ett större antal. Dertill komme, att alla stilrättningar

blefve högst betungande, när elevantalet vore stort. Men en

sådan delning medförde behof af nya lärare, och de ökade skolafgifterna

försloge ej till dessas aflönande, i synnerhet som det alltid funnes en eller

annan utgiftspost, som behöfde betäckas, när inkomsterna för skolan tillfälligtvis

något litet ökades. På grund häraf vore det önskvärdt, att folkhögskolor

med högt elevantal kunde efter Ivongl. Maj:ts bepröfvande af

disponibla medel erhålla en viss summa utöfver stadgadt maximibelopp, när

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0. 61

det nemligen visats, att en tillökning af lärarekrafterna blifvit nödvändig.

Och såsom stöd för en sådan förhöjning af anslaget till en eller annan skola

kunde anföras, att det alltid blefve billigare att med ett begränsadt belopp,

kanske ett tusen kronor, understödja en dylik större skola än att nödgas

upprätta och underhålla en ny. I alla föredragsämnen, såsom historia,

nationalekonomi, statskunskap, geografi, literatur och delvis äfven naturlära,

kunde det för öfrigt anses som en otvifvelaktig fördel att hafva ett ^stort

åhörareantal, ty det eggade och inspirerade läraren att få tala till många.

Redan under första decenniet af folkhögskolans tillvaro hade behofvet af

en andra årskurs eller öfre afdelning i den manliga folkhögskolan framträdt.

En sådan kurs hade redan i november 1876 inrättats vid en af

rikets äldsta folkhögskolor. Denna andra årskurs hade blifvit föredömet

för de sedan år 1887 uppkomna landtmannaskolorna, som ju företrädesvis

vore teoretiska landtbruksskolor. Den öfre afdelningen hade på de flesta

ställen lemnat plats för landtmannaskolan, men dock bibehållit sig vid tre

folkhögskolor. På sätt vid förutnämnda folkhögskolemöte i Göteborg

uttalats, förestode utan tvifvel snart den tid, då många af landsbygdens

söner och döttrar önskade få en högre humanistisk och medborgerlig bildning

än som kunde meddelas under eu lärokurs. Det syntes derför vara

skaf att ej anse denna öfre afdelning öfverflödig vid sidan om landtmannaskolan.

Men det anslag, som enligt 1878 års Riksdags beslut kunde utgå

till en sådan afdelning, vore ej tillräckligt för ändamalet, utan borde kunna

stiga till 2,000 kronor, så att det medgåfve anställandet af tillräckliga

lärarekrafter. Att en sådan öfre afdelning kunde komma att begagnas af

dem, som önskade utbilda sig till lärare, borde ej lemnas oanmärkt. Hvad

slutligen den qvinliga folkhögskolan anginge, funnes intet särskildt stadgadt

^beträffan de anslag till densamma. I de flesta fall hade skolorna

för qvinlig ungdom varit förenade med manliga skolor, och för närvarande

vore så förhållandet med alla. De flesta hade sin verksamhet under tre

sommarmånader, och de af Kongl. Maj:t dem tilldelade anslagen hade i

allmänhet ej öfverstigit 1,200 kronor. Endast en qvinlig folkhögskola vore

förlagd till vinterhalfåret och hade i flere ämnen gemensam undervisning med

den manliga skolan. Men det vore ej osannolikt, att folkhögskolor uteslutande

för qvinlig ungdom komine att uppstå, såsom för öfrigt verkligen vant

förhållandet på 1870-talet med två skånska, nu nedlagda skolor. Vidkommande

beloppet af de särskilda anslagen till de qvinliga folkhögskolorna

horde för qvinlig folkhögskola, som stode fullt fristående och pågmge

minst tjugo veckor, högsta anslaget kunna uppgå till tre tusen kronor.

Till qvinlig skola åter, som vore förlagd vid manlig folkhögskola,

men endast påginge omkring tre månader, borde maximibeloppet vara tva

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tusen kronor; och samma belopp borde qvinlig skola kunna erhålla, som

påginge samtidigt med och vid sidan af manlig folkhögskola samt hade

lika lång, men i väsentliga delar sjelfständig kurs. För ett dylikt anslag

talade särskildt den omständigheten, att anordnandet af qvinlig skola vid

sidan af och samtidigt med den manliga medförde behofvet af betydligt

ökade lokaler för undervisningen och för de unga qvinnornas logerande

under skolans tak. Kursen vore ock längre än den plägade vara, då den

qvinliga skolan vore förlagd till sommaren. Detta syntes tala för, att samskola

borde kunna erhålla större anslag än som kunde tillfalla enbart

manlig eller enbart qvinlig skola. Beträffande vilkoren för anslagens bekommande

hade det nämnda mötet i Göteborg anslutit sig till den uppfattningen,

att det fortfarande vore af betydelse, att motsvarande belopp i

öfriga inkomster erfordrades för att erhålla statsanslag. Derigenom ådagalades,

att skolan atnjöte allmänhetens och de lokala myndigheternas erkännande.

Sålunda ville komiterade uttala, att vilkoren i kongl. kungörelsen

af den 18 maj 1818 borde bibehållas oförändrade, hvad anginge

anslagen till den egentliga folkhögskolan, det vill säga första årskursen,

vare sig manlig eller qviidig skola. Men anslaget till andra, årskursen

eller den öfre afdelningen borde kunna utgå utan fordran af motsvarande

belopp i öfriga inkomster. Det kunde nemligen anses som en fullt betryggande

kontroll, att de lokala myndigheterna understödde den egentliga

folkhögskolan. Det syntes derjemte i närvarande tider ej vara möjligt att

af landsting utverka särskildt anslag till en öfre afdelning, och ett fasthållande

af samma vilkor för statsanslags bekommande till den öfre afdelningen

som till den egentliga folkhögskolan skulle antagligen medföra,

att någon andra årskurs ej skulle komma till stånd. Slutligen ville komiterade

med hänsyn till det andra i kongl. kungörelsen den 18 maj 1878

uppstälda vilkoret. i afseende å andra årskursen, nemligen att »ett antal

elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem, som under närmast föregående

läsår genomgått den första årskursen, fortfarande begagnar undervisningen»,

uttala önskvärdheten af att dessa bestämmelser måtte tolkas

eller förtydligas i öfverensstämmelse med Riksdagens skrifvelse af den 14

maj 1878, således pa det sätt att antalet elever skulle uppgå till minst

fjerdedelen af elevantalet i första årskursen under närmast föregående år.

Enär dock elevantalet i folkhögskolorna plägade vexla synnerligen mycket,

sa att det sprunge upp ett år och sjönke hastigt ett följande, syntes det

vara mest önskvärd^, att vilkoret blefve så uppstäldt, att antalet elever

skulle vara minst fjerdedelen af medeltalet elever i den första årskursen

under senast förflutna fem läsår eller, för yngre skolor, så länge de varit

i verksamhet. Emedan endast ett ringa fåtal dylika högre kurser syntes

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

komma till stånd, borde det stadgas, att eleverna i den högi’e kursen

finge hafva tillhört hvilken folkhögskola som helst, ja äfven att till

elev i undantagsfall kunde antagas ung man eller qvinna, som visserligen

ej genomgått folkhögskola, men kunde styrka sig ega kunskaper,

fullt jemnbördiga med dem, som den egentliga folkhögskolan afsage att

meddela. Genom en dylik bestämmelse blefve den öfre afdelningen tillgänglig

för dem. som, i besittning af nödiga kunskaper, ville göra sig förtrogna

med folkhögskolans arbete och deråt möjligen tänkte egna sina

krafter.

På grund af hvad komiterade sålunda anfört, anhöllo de, att Kong!

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

dels om nödiga medels beviljande, på det att understöd måtte under

öfriga hittills bestämda vilkor kunna tilldelas

a) åt manlig eller qvinlig folkhögskola, som påginge minst 20 veckor,

med högst tre tusen kronor;

h) åt qvinlig folkhögskola med omkring 12 veckors kurs med högst

två tusen kronor;

c) åt qvinlig kurs, som med väsentligen skild undervisning påginge samtidigt

med manlig folkhögskola, likaledes med högst tva tusen kronor;

d) åt folkhögskola, manlig eller qvinlig, som hade ett större elevantal

än som lämpligen kunde uti öfningsämnena i en afdelning undervisas, med

extra anslag efter Kongl. Maj:ts bepröfvande; samt

e) åt en andra årskurs eller öfre afdelning vid af staten understödd

folkhögskola med högst två tusen kronor, under vilkor tillika att elevantalet

skulle uppgå till minst fjerdedelen af medeltalet elever i första årskursen

under fem närmast föregående läsår, men oberoende af det belopp,

hvartill öfriga inkomster uppginge;

dels ock om ett anslag till understöd åt folkhögskolelärare eller -lärarinnor

eller andra unga män och qvinnor, som vid någon af nordens folkhögskolor

önskade utbilda sig till lärarekallet vid dessa undervisningsanstalter.

Vid framställningen hade fogats dels utdrag af protokollet vid förutnämnda

folkhögskolemöte i Göteborg, utvisande, bland annat, att vid mötet

närvarit 3 medlemmar af folkhögskolestyrelser samt 16 föreståndare jemte

25 lärare och lärarinnor vid folkhögskolor, och dels en tabell rörande antalet

elever vid de svenska folkhögskolorna under kursen 1897—1898.

I anledning af ifrågavarande framställning hade, enligt hvad i

statsrådsprotokollet vidare meddelas, efter remiss, utlåtanden afgifvits

af vederbörande länsstyrelser, af livilka åtskilliga tillika öfverlemnat

yttranden från folkhögskolornas styrelser eller föreståndare, från landsting

eller deras förtroendemän. I fråga om punkterna a), h) och e) i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

framställningen tillstyrktes nästan enhälligt de gjorda förslagen, ehuruväl

beträffande två folkhögskolor förklarades, att de såge sig i stånd att

utan ökade statsbidrag uppehålla sin undervisning. Vidkommande den

under punkten d) väckta frågan om särskildt anslag åt manlig eller qvinlig

folkhögskola med större elevantal än som lämpligen kunde vid undervisningen

i skolans öfningsäinnen sammanhållas i en afdelning, hade af länsstyrelsen

i Skaraborgs län framhållits, att dylikt understöd borde utgå

endast under förutsättning af motsvarande bidrag från orten; och fem

länsstyrelser: i Jönköpings, Malmöhus, Skaraborgs, Vestmanlands och Vesternorrlands

län, ville uppställa enahanda vilkor beträffande den i punkten e)

afsedda förhöjningen i anslag till en andra afdelning. Hvad slutligen

anginge frågan om anslag till utbildning af lärare och lärarinnor vid folkhögskolor,

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län, som

i allmänhet motsatt sig anslagsyrkandena, afstyrkt förslaget härom; och

äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län förhölle sig

afvisande i denna fråga. I öfrigt hade vederbörande mer eller mindre

kraftigt understödt de i afseende härå samt i punkten e) uttalade önskemål.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor vore för närvarande i

riksstaten uppfördt med ett belopp af 55,000 kronor. Till detta belopp

hade anslaget blifvit höjdt af 1893 års Riksdag, sedan dåvarande departementschefen,

med omförmälan af de utgifter, som under åren 1887—1891 bestridts

af ifrågavarande anslag, för Kongl. Maj:t påvisat behofvet af en

ökning med 15,000 kronor i det förut bestämda anslaget, 40,000 kronor,

samt Kongl. Maj:t härom gjort framställning till Riksdagen. Anspråken

på understöd från berörda anslag hade emellertid fortfarande varit i

stigande, och de understöd, som under år 1899 anvisats å anslaget, hade

sammanlagd t uppgått till 80,090 kronor. Det hade alltså visat sig, att

redan med de vilkor och förutsättningar, som nu vore gällande i fråga

om anslag till folkhögskolor, meranämnda förslagsanslag ej räckte till för

mötande af de kraf, som med folkhögskoleväsendets fortgående utveckling

uppkomme.

En förhöjning af anslaget påkallades emellertid ännu kraftigare genom

de anspråk på ökade understöd till de särskilda skolorna och de yrkanden

om ändringar i öfrigt af vilkoren för dylika understöds åtnjutande, som

utgjorde hufvudinnehållet i den af departementschefen nyss återgifna framställningen.

De vilkor, som nu gälde i fråga om anslag till understöd åt folkhögskolor,

innehölles i kongl. kungörelsen den 18 maj 1878 och vore i väsent
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

liga delar omförmälda af komiterade. Såsom en hufvudsaklig bestämmelse

i dessa vilkor framstode den fordringen, att statsunderstödet skulle motsvaras

af bidragen från orten jemte skolafgifterna. Med hänsyn till den frihet

från statskontroll, som utmärkte folkhögskoleväsendet i vårt land, utgjorde

nämnda vilkor en så betydelsefull garanti för att statsbidraget ej komme

en deraf oförtjent anstalt till de], att detta vilkor syntes departementschefen

böra fortfarande i allo fasthållas.

Vidkommande de maximibelopp, som nu föresloges för understöd åt

olika slag af folkhögskoleanstalter, ansåge departementschefen komiterade

hafva anfört goda skäl för behofvet af ökade anslag. Departementschefen

ansåge alltså önskligt, att åt ‘ manlig eller qvinlig eller hufvudsakligen

samundervisande folkhögskola, som påginge minst 20 veckor,

ett understöd af högst 3,000 kronor måtte kunna beredas. Beträffande

åter understöden till vissa qvinliga folkhögskolor, hvilka komiterade

föreslagit till ett maximibelopp af 2,000 kronor, borde någon jemkning

kunna ske. Understödet åt qvinlig folkshögskola med omkring 12 veckors

kurs syntes lämpligen kunna begränsas till högst 1,800 kronor, hvarigenom

en rigtig proportion i förhållande till kurs å 20 veckor ernåddes. Understödet

till qvinlig kurs, »som med väsentligen skild undervisning pågår samtidigt

med manlig folkhögskola», syntes kunna vidkännas en något större

nedsättning. I regeln vore väl vid en dylik kurs undervisningen så vidt

möjligt gemensam med den manliga undervisningen utom i de för kursen

speciella ämnena, såsom qvinlig slöjd och huslig ekonomi äfvensom gymnastik.

Vid sådant förhållande ansåge departementschefen beloppet af statsunderstödet

till en dylik kurs kunna sättas till högst 1,000 kronor. Skulle i följd af

elevantalets storlek skild undervisning äfven i andra ämnen vara erforderlig,

syntes den utväg böra anlitas, som äfven för andra fall af komiterade

föreslagits, nemligen att ett extra anslag efter Kongl. Maj:ts bepröfvande

borde kunna anvisas, då elevantalet vid folkhögskola vore större än som

lämpligen kunde uti öfningsämnena i en afdelning undervisas. Ett dylikt

extra anslag kunde uppenbarligen någon gång på grund af lokala förhållanden

särskild! vara af nöden, då elevantalet plötsligt sprunge upp. Högst 1,000

kronor syntes i nu afsedda fall erfordras. Beträffande understöd till en

andra årskurs hade departementschefen intet att erinra mot det föreslagna

högre maximibeloppet. Men såsom framginge af hvad departementschefen

redan uttalat, borde enligt hans åsigt kräfvas motsvarande bidrag från

orten äfven i fråga om detta slag af understöd. I afseende åter å elevBih.

till Rik ed, Prof. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

imtalet ansåge departementschefen sig icke böra tillstyrka någon ändring

i de bestämmelser, som hittills tillämpats och hvilka syntes honom bättre

än de af komiterade föreslagna tjena till en garanti för att den andra

årskursen skulle verka fruktbringande.

Det begärda anslaget till utbildning för folkhögskolelärarens kall

funne departemenschefen slutligen egnadt att vidmagthålla och stärka de

egenskaper, som särskilt höfdes eu god lärare i folkhögskolan. För ändamålet

borde ett belopp af förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande att användas enligt de närmare bestämmelser,

som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva.

Med hufvudsaklig hänsyn till nuvarande folkhögskolor, utgörande,

med inberäknande af eu nyligen i Öfver Torneådalen öppnad, ett antal

af 29, de flesta med både manliga och qvinliga afdelningar, skulle följande

summor kunna beräknas vara till understöd erforderliga:

till folkhögskolor med minst 20 veckors kurs ....................... kr. 87,000: —

» qvinliga folkhögskolor med omkring 12 veckors kurs . » 36,000: —-

» qvinlig kurs vid manlig folkhögskola med väsentligen

skild undervisning ............................................................. » 4,000: —

» andra årskursen ......................................................................... » 20,000: —

Härtill skulle komma dels understöd för elevernas fördelning i flere

afdelningar, förslagsvis 10,000 kronor, dels ett belopp af högst 3,000 kronor

till understöd för utbildning af folkhögskole-lärare och -lärarinnor. Förslagsanslaget

skulle alltså komma att uppgå till omkring 160,000 kronor.

Då emellertid motsvarande bidrag från landstingens sida enligt departementschefens

mening icke kunde påräknas för de närmaste åren, syntes

man — helst anslaget vore uppfördt såsom förslagsanslag — för närvarande

kunna inskränka sig till anslagets förhöjning till 120,000 kronor,

motsvarande en ökning i det nuvarande beloppet med 65,000 kronor.

På grund af hvad departementschefen nu anfört, tillstyrkte han, att

Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nu förevarande proposition.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran emot någon annan

punkt af Kongl. Maj:ts förevarande framställning än den, som afser anslag

till en andra årskurs vid folkhögskolorna. Beträffande denna punkt vill

utskottet till en början anmärka, att behofvet af så högt maximibelopp

som 2,000 kronor såsom anslag till en andra årskurs vid af staten understödd

folkhögskola icke synes utskottet vara ådagalagdt. Departements
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

chefens i statsrådsprotokollet lemnade framställning utvisar nemligen, att

de af sjunde svenska folkhögskolemötet år 1898 i Göteborg utsedde

komiterade, hvilkas hos Kongl. Maj:t gjorda framställning i ämnet ligger

till grund för Kongl. Maj:ts förslag, visserligen ansett understödet till

andra årskursen böra kunna stiga till 2,000 kronor, men härvid förutsatt,

att det vilkor för statsanslags erhållande, att folkhögskolan skulle förfoga

öfver andra inkomster till samma belopp som statsanslaget, endast skulle

gälla i fråga om anslagen till första årskursen och sålunda icke tillämpas

beträffande anslag till andra årskursen. Då emellertid Kongl. Maj:ts förslag

afser, att statsanslaget till andra årskursen skulle ifrågakomma

endast under vilkor att från landsting, kommuner eller enskilde utginge

anslag till minst samma belopp som statsanslaget, skulle enligt Kongl.

Maj:ts förslag, derest från vederbörande myndigheter eller enskilda personer

i orten så stort anslag erhölles, att skolan vore berättigad att erhålla

statsanslag till belopp af 2,000 kronor, statsanslaget och de öfriga

anslagen tillsammans uppgå till 4,000 kronor eller dubbelt så högt belopp,

som folkskolemötets förtroendemän ansett vara erforderligt. Med de af

Kongl. Maj:t föreslagna vilkor skulle det af nämnda förtroendemän

äskade högsta understöd för andra årskursen kunna uppnås, om statsanslaget

bestämdes till högst 1,000 kronor; och har utskottet derför

ansett sig böra föreslå den ändring i Kongl. Maj:ts förslag, att anslag

till andra årskursen vid folkhögskola förklaras icke få öfverstiga sistnämnda

belopp.

Äfven i ett annat afseende har utskottet funnit sig böra föreslå förändring

i nämnda vilkor. Utskottet har nemligen ansett, att vid beräkningen

af elevantalet för åtnjutande af understöd till en andra årskurs

icke nödvändigtvis bör tagas hänsyn till huruvida eleverna bevistat

närmast föregående årskurs vid folkhögskola, hvadan ordet »fortfarande»

synts böra ur det i sådant hänseende föreslagna vilkoret utgå.

Enligt departementschefens beräkning skulle för bekostande af statsbidrag

till andra årskursen erfordras ett belopp af 20,000 kronor, hvilket

belopp emellertid på grund af den utaf utskottet tillstyrkta förändringen

af grunderna för beräkningen af nämnda statsbidrag synes kunna nedsättas

till hälften eller 10,000 kronor. Höjningen i anslaget på det hela

.skulle sålunda enligt utskottets åsigt kunna begränsas till 55,000 kronor,

hvarigenom anslaget skulle komma att för år 1901 uppgå till 110,000

kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) medgifva, att såsom understöd åt sådana i verksamhet

varande folkhögskolor i riket, som visat sig

gagneliga och af Kongl. Maj:t pröfvas vara i behof af

dylikt understöd, må utgå

till folkhögskola, som pågår minst 20 veckor, högst

4.000 kronor;

till qvinlig folkhögskola, som pågår omkring 12

veckor, högst 1,800 kronor;

till qvinlig kurs, som samtidigt med manlig folkhögskola

pågår med väsentligen skild undervisning, högst

1.000 kronor;

till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola

högst 1,000 kronoi’, dock endast för såvidt i

samma kurs ett antal elever, motsvarande minst fjerdedelen

af dem, som under närmast föregående läsår

genomgått den första årskursen, begagna undervisningen;

samt derjemte

till anordnande af parallelafdelningar vid folkhögskola,

då sådant pröfvas vid undervisningen i öfningsämnena

vara oundgängligen erforderligt, extra anslag

af högst 1,000 kronor för hvarje dylik skola;

allt under vilkor att landsting, kommuner eller enskilde,

hvar för sig eller gemensamt, till vederbörande

skola eller kurs lemna bidrag, hvilka, inberäknadt skolafgifter,

sammanlagdt uppgå till minst enahanda belopp

som statsbidraget, samt att berättelse öfver skolans eller

kursens verksamhet årligen af skolstyrelsen ingifves såväl

till Kong! Magt som till vederbörande landsting;

b) tillåta, att ett belopp af högst 3,000 kronor må

enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt meddela, användas till understöd för

utbildning af lärare och lärarinnor vid folkhögskolor;

samt,

c) under förutsättning af bifall till hvad utskottet

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

under mom. a) och b) här ofvan hemstält, höja förslagsanslaget

till understöd åt folkhögskolor från nuvarande

belopp af 55,000 kronor med 55,000 kronor eller till

110,000 kronor.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels, för sin del, Ano

godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den Utredande af

januari 1900 angifna grunder för utdelande af statsbidrag till främjande™^’™"*"?

af undervisningen i slöjd, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda '' ÖJ

fall omständigheterna dertill föranledde, meddela understöd af statsmedel

för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från

nämnda grunder egt rum, dels och höja det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af

lärare i slöjd vid folkskolorna», nu uppgående till 110,000 kronor, med

130,000 kronor eller till 240,000 kronor.

Vid föredragning af detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom med anledning af en inom 1899 års Riksdag

väckt motion Riksdagen i skrifvelse den 13 maj samma år hos Kongl.

Maj:t anhållit, det Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida det i kongl.

kungörelserna den 1 juni 1894 och den 29 maj 1896 föreskrifna vilkor

för meddelande af statsbidrag åt lärare och lärarinnor, som i slöjd undervisa

i skolåldern varande gossar och flickor, att undervisningen skall

pågå under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden, kunde böra

undergå förändring i syfte, att statsbidrag måtte kunna utgå, äfven om

undervisningen fortginge under kortare tid, äfvensom att Kongl. Maj:t,

derest så funnes vara lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma med det

förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I Riksdagens skrifvelse hade till en början erinrats om innehållet i de

omförmälda kungörelserna. I den förstnämnda af dessa stadgades, »att

skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör visat sig

hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola eller särskild slöjdskola anordnat

undervisning i slöjd för gossar, utan att undervisningen i folkskolans

läsämnen derigenom eftersättes, må af statsmedel för hvarje skola, hvari

antalet slöjdande gossar uppgår till minst tio, erhålla ett årligt understöd

af 75 kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst

fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda arliga lästiden,

samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem, som

[18.]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att de för denna undervisning

äro delade i två eller flere afdelningar, -må på här ofvan angifna vilkor

för hvarje sådan afdelning, hvari antalet uppgår till minst femton, erhålla

likaledes ett årligt understöd af 75 kronor, skolande förenämnda understöd

utgå från förslagsanslaget till bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid

folkskolorna.»

I den andra af de båda kungörelserna föreskrefves, att skoldistrikt,

som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör visade sig hafva på

ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola

anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stickning, stoppning,

lappning, linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna sådant inedgåfve,

i spånad och väfning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen

i folkskolans läroämnen derigenom eftersattes, finge af statsmedel för hvarje

skola, hvari antalet slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett

årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande

ämnen påginge minst fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet

af dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna

undervisning vore delade i två eller flere afdelningar, finge på här förut

angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppginge

till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor,

äfvensom att förenämnda understöd skulle utgå af förslagsanslaget för beredande

af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor.

I motiveringen till omförmälda motion hade anförts, bland annat, att

motionären villigt medgåfve, att det vid affattandet af ett lagstadgande af

nu ifrågavarande beskaffenhet, afsedt att tillämpas vid tusentals skolor,

som inom vidt skilda trakter af vårt land arbetade under mycket olikartade

förhållanden, måste vara ytterst svårt, för att ej säga omöjligt, att

finna en bestämmelse om lärotid, som vore för alla tillfredsställande.

Hvad i städerna äfvensom här och der på landet utan nämnvärd svårighet

läte sig genomföras, vore på landsbygden i allmänhet antingen med största

svårigheter förenadt eller ock omöjligt att verkställa. Betecknande vore

det äfven, att vid riksdagarne 1894 och 1896, då nämnda stadgande om

årlig lärotid varit föremål för öfverläggning inom kamrarne samt af

Riksdagen antagits, af representanter från olika delar af riket uttalats —

endels ganska allvarliga — betänkligheter mot fastställande af åtta månaders

slöjdtid. Vigtiga grunder hade dock, enligt motionärens förmenande,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

bort föranleda eu begränsning till minst sex månader. 1 sådant fall hade

föreskriften kommit i öfverensstämmelse med den åsigt, som flertalet af

rikets folkskoleinspektörer vid 1894 års möte uttalat, ty desse, som hade

att på nära håll öfvervaka folkskolornas verksamhet och för den skull

måste anses ega eu noggrann kännedom om hvad man af dem med

hänsyn till deras olika organisation och vexlande lokala förhållanden rimligtvis

kunde begära, hade, särskildt beträffande den qvinliga slöjden, ej

vågat föreslå längre undervisningstid än minst sex månader. Då skolslöjden,

utom sin ej oväsentliga uppgift att bibringa en för det praktiska

lifvet nödig och nyttig handfärdighet, hade en stor uppfostrande betydelse

och derjemte åt barnen beredde en behöflig omvexling under deras trägna

sysslande med skolans läsämnen, skulle nog nyssnämnde målsmän för

folkundervisningen hafva strängt fasthållit fordran, att slöjdundervisningen

borde bedrifvas under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden,

såvida de ej fruktat, att en sådan bestämmelse mångenstädes ej kunnat

efterlefvas och att dess tillvaro i en folkskolestadga skulle befinnas menlig,

när det blefve ifrågasatt att införa slöjd i skolor, som arbetade under

ogynsamma förhållanden.

Öfvertygad om behofvet af ändring i nämnda hänseende, hade motionären

funnit sig föranlåten att till 1898 års Riksdag aflemna en motion,

hvari det hemstäldes, att i den punkt i kong], kungörelsen den 29 maj

1896 angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern

varande flickor, som innehölle vilkoren för erhållande af statsbidrag,

orden ''derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst fyra

timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden»

måtte utbytas mot följande: »derest undervisningen uti ifrågavarande

ämne pågår minst fyra timmar i veckan under minst sex månader af året,

eller ock under den kortare tid, under hvilken undervisningen i den egentliga

folkskolan fortgår.» Att de svårigheter, som vore oskiljaktigt förbundna

med en under folkskolans hela lästid fortgående slöjdundervisning,

ej blott försports inom det län motionären tillhörde, eller Göteborgs och

Bohus'' län, utan äfven annorstädes på landsbygden, ansåge motionären

framgå dels deraf, att vid diskussioner inom kamrarne representanter

från åtta län uttalat sig till förmån för motionen, dels deraf, att Första

Kammaren bifallit densamma och att inom Andra Kammaren, der votering

ej förekommit, talrika instämmanden åtföljt yrkandet om bifall till

motionärens förslag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Motionären hänvisade i öfrigt till riksdagshandlingarna för år 1898

(motionen n:o 65 och kamrarnes protokoll för den 20 april, Första Kammarens

n:o 24 och Andra Kammarens n:o 28).

Den ändring, som vid Riksdagen år 1898 begärts med afseende på

undervisningstid, hade galt slöjden för flickor. Att så skett, hade berott

på, att svårigheterna att erhålla statsbidrag för de i qvinlig slöjd undervisande

framträdt betydligt skarpare än i fråga om dem, som undervisade

i goss-slöjd. Ty då undei’visningen i qvinlig slöjd inom Göteborgs och

Bohus län till största delen bestriddes af småskolelärarinnor (165 under

år 1898; medräknades lärarinnor vid mindre folkskolor och biträdande

vid folkskolor, uppginge antalet till 198), och äfven i andra län nämnda

lärarinnor i stort antal undervisade i slöjd, men dessa lärarinnor af helt

naturliga skäl måste undervisa sina egna skolbarn hufvudsakligen under

den ljusare och blidare årstiden och för den skull måste under vårterminen

senare börja och under höstterminen tidigare sluta sina skolor,

stälde sig vilkoret att undervisa i slöjd under hela den för folkskolan bestämda

årliga lästiden helt annorlunda och ogynsammare för dem än för

undervisare i goss-slöjd, hviika samtlige vore lärare i folkskolan. Den i

slöjd undervisande folkskoleläraren gjorde ju ingen uppoffring genom att

slöjda hela den stadgade tiden, om detta eljest vore möjligt, ty han måste

ju ändå under samma tid stanna på sin station för att undervisa barnen

i folkskolans öfriga läroämnen, men den i slöjd undervisande småskolelärarinnan,

som ej finge under hela läsåret undervisa sina småskolebarn

samtidigt med folkskolan, som under sitt läsår oftast måste bo ensam i

ett enstaka beläget skolhus och som väl kunde behöfva att under sin

ferietid få vistas hos föräldrar eller anhöriga på annan ort, måste i de

flesta fall, såvida hon ville komma i åtnjutande af statsbidrag, begifva sig

till sin skola en månad tidigare och stanna der qvar en månad längre

enkom för bestridande af fyra timmars slöjdundervisning i veckan, som

hon hade att meddela folkskolans flickor. Om betydelsen af detta skäl

för ändring i fråga om tiden för flickors undervisning i slöjd ej syntes

kunna förnekas, vore det likväl ej det enda eller ens det förnämsta. Andra

kunde anföras, som i lika grad gälde goss-slöjd och flick-slöjd och af

hviika det framginge, att, om en ändring i ofta nämnda afseende för de

undervisande vore önsklig, den icke mindre vore önsklig och behöflig för

de slöjdande barnen. Äfven om slöjdundervisningen meddelades uteslutande

af folkskolans lärare och lärarinnor, råkade man på landsbygden ut för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

78

nästan oöfvervinneliga svårigheter. Så blefve förhållandet särskild! under

den mörkaste årstiden vid vårterminens början och under sista delen af

höstterminen. Huru skulle man under sådan årstid kunna ifrågasätta

slöjdundervisning, om barnen, efter att hafva sysselsatts med ^undervisning

så länge de kunde se vid dagsljus, derefter skulle slöjda vid konstgjord

belysning och sedan vandra hem i mörker, stundom på obanade

stigar, kanske genom skogar och vildmarker, en väglängd, som ej sällan

kunde uppgå till eu half mil, ja derutöfver. Ville man åter för afvärjande

af denna olägenhet bereda utrymme åt slöjden medelst minskande

af timantalet, som vore anslaget åt folkskolans öfriga läroämnen, hindrades

man af föreskriften, att folkskoleinspektör, när statsbidrag söktes, skulle

»intyga, att skoldistriktet på ändamålsenligt sätt anordnat undervisning i

slöjd för gossar eller flickor, utan att undervisningen i folkskolans läsämnen

derigenom eftersattes». Och skulle än saken till äfventyrs under den

mörka årstiden kunna någorlunda tillfredsställande ordnas i sådana folkskolor,

der barnen åtnjöte daglig undervisning, t. ex. på det sätt, att de

fem första dagande i veckan användes till undervisning i läsämnen och

lördagen till slöjd, så stode man deremot fullkomligt rådlös med afseende

på andra grupper af folkskolor, som till mycket stort antal för närvarande

funnes och säkerligen under eu lång framtid komme att finnas i vårt land.

Så vore förhållandet i alla fasta folkskolor med hvarannandagsläsning.

Huru skulle det i skolor, der barnen åtnjöte undervisning endast tre dagar

i veckan, låta sig göra att under den mörka årstiden, som åtminstone

kunde beräknas till två månader af läsåret, undantaga eu dag i veckan

till slöjd? Samma svårigheter mötte i nästan alla s. k. mindre folkskolor,

der småskog- och folkskoleafdelningarna besökte skolan vexelvis hvarannan

dag. Och livad anginge de i glest befolkade trakter i stor mängd förekommande

flyttande folkskolorna, vore det val uppenbart, att man ej till

förmån för slöjden kunde taga någon enda timme från de öfriga ämnena,

hvadan äfven i dessa skolor slöjdundervisningen under den mörkaste tiden

blefve omöjliggjord, såvida man ej ville slöjda vid lampljus och låta barnen

gå hem i mörker eller ock inskränka slöjden till de i skolans närmaste

granskap boende, hvilket, huru orimligt det vore, enligt hvad från fullt

trovärdigt håll uppgifvits, i följd af nu gällande vilkor för erhållande af

statsbidrag flerstädes hade egt rum.

Af det ofvan sagda ansåge motionären framlysa, att bestämmelserna

med afseende på undervisningstid i folkskoleslöjden vid en stor mängd

af skolor ej kunde efterlefva?. Och då motionären förestälde sig, att det

för staten, som för folkundervisningen gjort och gjorde så störa uppoff
Bih.

till Riktat. Prat. 1.000. 4 Samt. 1 A fel. .9 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ringar, borde vara önskvärd!-, att de rika understöden måtte komma så

många som möjligt till godo, hade motionären ansett den olägenheten, att

slöjdtiden i någon mån förkortades, vara vida mindre än den, att nu

gällande stadgande bibehölles med påföljd, att ett af folkskolans vigtigare

läroämnen aldrig finge inträda i eu stor del af de svenska skolorna och

i följd deraf många fattiga hem blefve beröfvade det gagn och den glädje,

som eljest kunnat komma dem till del.

Vidare — yttrade departementschefen — hade uti Riksdagens ifrågavarande

skrifvelse omtalats, hurusom, då statsutskottet vid 1898 års riksdag

till behandling före!) af t den af motionären då väckta motionen, utskottet

förklarat sig ej kunna förorda hvad i samma motion föreslagits

och som skäl dertill anfört, dels att någon på erfarenhet grundad öfvertygelse

om behöfligheten af förändring i gällande bestämmelser ännu icke

kunnat vinnas, dels att den af motionären föreslagna förändringen strede

mot den grundsats, som vid slöjdundervisningens införande i våra folkskolor

framhållits, eller att den skulle bereda en nyttig omvexling mellan

själs- och kroppsarbete och förekomma en ensidig utveckling på grund af

sysselsättning med endast bokliga studier, hvarför slöjdundervisningen borde

meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig del af det hela ingå bland

öfriga undervisningsämnen, och dels att deri ifrågasatta förändringen kunde

leda dertill, att undervisningen i slöjd lomme att till tiden inskränkas vid

vissa skolor, der den för närvarande påginge under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden.

Statsutskottet vid 1899 års riksdag hade deremot, enär det af motionären

vid 1898 års riksdag väckta förslaget, på sätt motionären åberopat,

blifvit af Första Kammaren antaget och äfven inom Andra Kammaren

vunnit tillslutning, och då vidare den föreliggande motionen afsåge förändringar

i bestämmelserna om statsbidrag till slöjdundervisning icke

endast för flickor, utan äfven för gossar, visserligen icke ansett sig

böra föreslå Riksdagen att i enlighet med motionärens förslag omedelbart

besluta förändring i omförmälda bestämmelser, men funnit sig böra hemställa,

att en skrifvelse i ämnet måtte till Kong! Maj:t aflåtas med hemställan

om utredning, huruvida vilkoren för tillgodonjutande af statsbidrag

för slöjdskolor lämpligen borde undergå förändring i sådant syfte,

som i motionen föreslagits, och med anhållan tillika, att Kongl. Magt,

derest sa funnes vara lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma med det

förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Detta statsutskottets förslag hade af Riksdagen bifallits.

Riksdagens ofvannämnda skrifvelse hade, enligt hvad i statsråds
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

protokollet vidare meddelas, genom remiss den 19 maj 1899 blifvit för

afgifvande af utlåtanden öfverlemnad till öfverståthållareembetet och Kongl.

Maj:ts samtlige befallningshafvande, till domkapitlen i riket med förständigande

att höra vederbörande folkskoleinspektörer samt till Stockholms

stads konsistorium och öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.

Några af dem, som på grund häraf i ärendet sig yttrat, hade hemstält,

att Riksdagens framställning icke måtte vinna Kongl. Maj:ts bifall, och

dervid anfört hufvudsakligen följande. Den för slöjdundervisning i folkskolorna

tillmätta tiden vore redan enligt nu gällande bestämmelser

väl knapp för att med denna undervisning skulle kunna vinnas resultat,

motsvarande dertill beviljade anslag. Dessutom borde slöjdundervisningen,

hvars betydelse vore ej blott att bibringa teknisk färdighet, utan framför

allt att verka som uppfostringsmedel, likställas med ötriga läroämnen i

stället för att, såsom nu, intaga eu undantagsställning i förhållande till

dem. Derför förelåge intet skäl att göra medgifvande i afseende på den

föreskrifna årliga undervisningstiden. Förkortade man denna, stärkte man

nemligen den på många håll rådande uppfattningen af slöjden som ett

biämne. Bibehölle man åter nu gällande bestämmelser, hvilka för öfrigt

— åtminstone beträffande undervisningen i qvinlig slöjd — egt gällande

kraft under för kort tid för att man skulle kunnat komma till bestämd

åsigt om behöfligheten af deras förändring, skulle sannolikt äfven i sådana

skolor, der slöjdundervisningen ännu icke vore tillfredsställande anordnad,

införandet af en bättre ordning påskyndas. Eu ändamålsenligare anordning

af slöjdundervisningen skulle kunna införas i landets skolor, om t. ex.

undervisningen började något tidigare, än nu vanligen vore förhållandet,

och om allt för lång middagsrast ej medgåfves. Mot motionärens påstående,

att den för slöjden föreskrifna årliga undervisningstiden borde inskränkas

för småskolelärarinnans skull, som i annat fall, om hon vore äfven slöjdlärarinna

i folkskola, måste uppehålla sig i skoldistriktet äfven på tider,

då småskolan ej vore i gång, kunde invändas, att det vore jemförelsevis

sällsynt och i alla händelser icke någonstädes nödvändigt, att småskolans

läseterminer in föl le på andra tider än folkskolans, samt titt man kunde

ifrågasätta, huruvida det vore vigtig!, att lärarinnornas intressen tillgodosåges

på bekostnad af undervisningen i ett bland folkskolans vigtigare

läroämnen. Äfven under den mörkare årstiden kunde slöjd inrymmas på

folkskolans arbetsordning. Den konstgjorda belysningen vore nemligen

icke skadligare för barnen under slöjdtimmarne än under andra lärotimmar,

och i vissa delar af landet måste barnen gå hem i skymning eller mörker,

äfven om slöjdundervisning icke förekomme i skolan. Hvad sålunda blifvit

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sagdt till stöd för bibehållande af nu gällande bestämmelser rörande den

årliga undervisningstiden i slöjd gälde äfven, då fråga vore om mindre

gynsamt anordnade skolor. Särskildt beträffande sådana skolor, der barnen

endast hvarannan dag infunne sig i skolan, vore dessa så otillfredsställande

anordnade, att de snarare borde afskaffas än till skada för slöjdundervisningen

föranleda minskning i den tid, som blifvit åt denna anslagen.

Slutligen hade föreskriften, att slöjdundervisningen skulle pågå hela den

tid, folkskolan vore i verksamhet, haft det goda med sig, att många barn

derigenom förmåtts att på de bestämda lärotiderna ordentligt infinna sig

till skolarbetet och att utan afbrott begagna undervisningen till dess de

fått tillstånd att afgå från skolan.

Beträffande Stockholm och de flesta öfriga städer vore, enligt vederbörande

myndigheters yttranden, inga förändringar i nuvarande föreskrifter

rörande slöjdundervisningen erforderliga.

De flesta af dem, från hvilka utlåtanden infordrats, hade emellertid

ansett, att behof af ändring i nu gällande bestämmelser rörande tiden för

slöjdundervisningen gjort sig gällande. Till stöd for denna åsigt hade

de framhållit och ytterligare utvecklat de skäl, som af motionären framstälts.

Särskildt hade dervid betonats den omständigheten, att med nuvarande

lagstiftning det kunde hända, att en församling, der slöjdundervisning

påginge t. ex. fem månader om året, kunde få fullt statsbidrag, under det

en annan, der det slöjdades 6 å 7 månader årligen, icke kunde erhålla

något bidrag af allmänna medel till ifrågavarande undervisning, om nemligen

folkskolans årliga undervisningstid vore bestämd till åtta kalendermånader.

Beträffande den ändring, som borde vidtagas i nu gällande föreskrifter

rörande slöjdundervisning i folkskolan, hade mycket vexlande åsigter

uttalats.

Några hade förklarat sig ej hafva något att erinra mot motionärens

framställning.

Andra hade ansett önskvärdt, att, utan förkortande af den sammanlagda

minimitiden, jemkning vidtoges beträffande föreskriften om visst

antal slöjdtimmar i veckan. Så hade t. ex. föreslagits, att de nuvarande

bestämmelserna skulle bibehållas som hufvudregel, men att det undantagsvis,

der sådant visade sig nödvändigt, skulle medgifvas, att slöjdundervisningen

inskränktes till 23 veckor om året samtidigt med folkskolans

undervisningstid, men i sådant fall med minst sex timmars undervisning i

veckan, så att minst 138 timmar om året fortfarande komme hvarje slöjdafdelning

till del.

Ett annat förslag i samma syfte vore, att den under de två vinter
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

77

månaderna, då slöjdundervisningen skulle inställas, uppkommande bristen

i slöjdtimma nies antal skulle fyllas antingen genom ökning i timantalet

under de sex återstående månaderna eller genom komplettering under

ferierna.

Med hänsyn särskilt till slöjdundervisningen för flickor hade den åsigt

uttalats, att, om åtta månaders årlig undervisningstid bibehölles, statsbidragborde

få utgå, äfven om denna tid endels sammanfölle med småskolans

och mindre folkskolans lästid, i hvilket fall folkskolans flickor dock vore

i tillfälle att deltaga i slöjdundervisningen under största delen af folkskolans

undervisningstid.

Åtskilliga af dem, som afgifvit utlåtande i frågan, hade förmenat, att

inskränkning borde göras i den nu för slöjdundervisningen föreskrifna årliga

undervisningstiden, och att skoldistrikten detta oaktadt borde få utbekomma

hela beloppet af det nu för ändamålet anslagna statsbidraget. Dock hade

dervid några gjort det förbehåll, att inskränkningen skulle få vidtagas

endast i det fall, att den pröfvades vara af behofvet påkallad.

Angående omfattningen af den förordade inskränkningen hade olika

meningar framstäf. Så hade föreslagits, att undervisningen i slöjd skulle

årligen pågå minst sex månader, eller under 25 veckor med minst fyra

timmar i veckan, eller under 20 veckor med minst fem timmar i hvarje

vecka, eller fyra timmar i veckan under sex månader och två timmar

hvarje vecka under läsårets två mörkaste månader, eller till 100 timmar,

fördelade på minst 25 veckor och med minst två timmar i hvarje vecka,

vare sig i samband med repetitionsförhören i skolor, der läsning påginge

sex timmar dagligen, eller å ljusare dagar såsom en sjette arbetstimme i

skolor, der undervisning meddelades fem timmar om dagen, eller 120

timmar eller 130 timmar, med rätt för skolråden att på lämpligaste sätt

fördela dem under folkskolans lästid.

I många af utlåtandena hade uttalats den farhågan, att, derest den stadgade

undervisningstiden förkortades, utan att samtidigt dermed det för slöjdundervisningens

främjande anslagna statsbidrag gjordes med hänsyn till

beloppet lieroende af slöjdundervisningstidens längd, denna tid skulle äfven

i sådana skolor, i hvilka slöjdundervisning utan svårighet kunde pågå

under åtta månader af året eller eljest under folkskolans hela årliga lästid,

komma att lida afsevärd afknappning. Till förebyggande af att på

sådant sätt det med statsbidraget afsedda ändamålet skulle i väsentlig mån

förfelas hade åtskilliga utvägar föreslagits. Så borde inskränkning af

undervisningstiden få ega rum endast i vissa slag af skolor, t. ex. fasta

skolor med afdelningsläsning och flyttande skolor.

Enligt andra förslag borde undervisningstiden — såsom departements
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

chefen i annat sammanhang redan antydt — få förkortas endast när vederbörande

myndighet, Kong! Magt, Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller

domkapitlet, efter folkskoleinspektörens hörande, pröfvat en sådan förkortning

vara af behofvet påkallad.

Många af dem, som afgifvit utlåtanden uti ifrågavarande ärende, hade

ifrågasatt, att statsbidraget skulle sänkas i den mån, undervisningstiden

förkortades, antingen på det sätt att uti folkskolor, der hinder mötte för

åtta månaders undervisning i slöjd — flyttande folkskolor, och skolor, der

folk- och småskoleafdelningarna undervisades på skilda tider — statsbidraget

skulle utgå med visst flxt lägre belopp än eljest, t. ex. hälften,

eller ock, i likhet med hvad beträffande fortsättningsskolor funnes föreskrifvet,

så att statsbidraget skulle ställas i direkt förhållande till den

särskilda minimitid, hvilken blifvit antingen i lagen faststäld eller, på sätt

förut vore sagdt, efter pröfning för visst fall bestämd.

Några af dem, som yttrat sig rörande nedsättning af den årliga undervisningstiden,

hade ansett, att denna i vissa skolor kunde sättas så lågt

som till fyra månader. I ett af utlåtandena hade föreslagits, att, enär den

årliga undervisningstiden i skolor med åtta månaders undervisningstid om

året, efter afräkning af helgdagarna, syntes kunna beräknas till 128 timmar

årligen, samt barnen för vinnande af det med skolslöjden afsedda resultat

kunde anses behöfva en undervisningstid af minst två läsår med nu stadgade

minsta undervisningstid för slöjd eller omkring 256 timmar, till följd

hvaraf och då hvarje barn gemenligen under sin skolålder bevistade folkskolan

under fyra år, minimitiden för hvarje barns undervisning i slöjd

skulle kunna sättas till 64 timmar för hvarje läsår, skoldistrikt, som föranstaltade

undervisning i slöjd under kortare tid än 128 timmar under

läsåret, dock minst 64 timmar, borde vara berättigad! att erhålla för 64

timmars undervisning hälften och för hvarje 16 timmars ytterligare undervisning

derutöfver en åttondedel af det statsunderstöd, skoldistriktet enligt

nu gällande bestämmelser för hel undervisningstid egde med hänsyn till

lärjungeantalet tillgodonjuta.

I sammanhang med sålunda framstälda förslag om statsunderstödets

minskning i proportion till undervisningstidens längd hade vissa bland de

hörda myndigheterna och tjenstemännen hemstält om höjning i visst fall

af statsbidragets belopp, särskild! beträffande anslaget till främjande af

den qvinliga slöjdundervisningen.

Några hade föreslagit, att statsbidrag till främjande af goss-slöjd

måtte utgå med 75 kronor, om undervisningen pågått åtta månader, med

65 kronor, derest undervisningstiden uppgått till sju månader, och med 55

kronor, om undervisning uti ifrågavarande ämne meddelats endast sex

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

månader. Beträffande den qvinligt slöjden skulle den, eldigt samma förslag,

understödjas med 40 kronor för åtta månaders undervisning samt

med So kronor för sju månaders och med 30 kronor för sex månaders

undervisning.

Enligt ett annat förslag deremot borde statsanslaget till goss-slöjd

utgå med 80, 60 och 40 kronor och till flickslöjd med 40, 30 och 20

kronor, allt efter som undervisningen pågått åtta, sju eller sex månader.

Äfvenledes hade det förslag fram staka, att statsbidragets storlek för

slöjdskola med minst tio elever, då fråga vore om goss-slöjd, måtte vid

minst 3OV2 veckors — d. v. s. åtta månaders, minskade med fyra till fortsättningsskola

använda veckor — undervisning utgå med 80 kronor, men

vid sex månaders undervisning med 60 kronor, att sådant anslag till flickslöjd

måtte för samma tider utgå med respektive 40 och 30 kronor, för

hvarje skola med tio eller skolafdelning med tjugufem elever, allt under

förutsättning, att hvarje barn åtnjöte undervisning hela den ifrågavarande

tiden, men att deremot till skolor, der olika afdelningar på olika tider af

året undervisades i slöjd, måtte i fråga om slöjd för gossar lemnas ett

statsbidrag af 40 kronor och i fråga om slöjd för flickor ett statsbidrag

af 20 kronor för hvarje slöjdafdelning af tio elever, som undervisades fyra

månader af året, dock att icke mer än två sådana bidrag finge lemnas åt

hvarje skola för goss-slöjd och ej heller mer än två åt hvarje skola för

flickslöjd.

I samband härmed hade äfven hemstälts, huruvida det icke borde stadgas,

att, om de slöjdande barnens antal i en flyttande skola på de stationer,

mellan hvilka skolan flyttade, uppginge till tio, statsbidrag skulle kunna

erhållas.

Vidare hade ifrågasatts, att statsanslaget till slöjdskolorna skulle af

vederbörande skoldistrikt reqvireras först i december, då dels genom inspektioner,

dels genom utdrag ur slöjdjournaler kunde styrkas, att antalet

slöjdande barn varit i regel det lagstadgade icke blott under årets tre

första månader, utan under hela året.

Jemväl den önskan hade uttalats, att bestämmelserna om statsbidrag

till främjande af undervisning i slöjd för gossar måtte få tillämpas äfven

på sådana mindre folkskolor, i hvilka undervisning i goss-slöjd meddelades.

Erforderligt ansåges äfven vara, att förbud utfärdades mot att förlägga,

slöjdundervisningen uteslutande till lördagen eller i allmänhet till en enda

veckodag med fyra till sex timmar i följd, hvilket, vore i strid med slöjdundervisningens

sanna intresse jemväl ur den synpunkten, att många föräldrar

ogerna läte sina barn besöka skolan endast för att deltaga i slöjdundervisningen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Slutligen hade hemstälts, huruvida icke, derest i ärendet föreslagna

ändringar i större eller mindre man komme till utförande, de många föreskrifter,

hvilka för närvarande gälde i afseende på anslagen för slöjdundervisningen

och som iner eller mindre skulle beröras af dessa ändringar,

nemligen kungl. kungörelserna den 26 oktober 1886, den 1 juni 1894

och den 29 maj 1896 samt kungl. cirkulären af de båda sistnämnda dagarne,

dervid lämpligen kunde och borde sammanföras till en enda allmän

författning.

Vidare har departementschefen erinrat, att samme motionär, som väckt

den motion, hvarom nu varit fråga, till 1899 års Riksdags ompröfvande

framlagt en annan motion jemväl rörande slöjdundervisningen. I denna

hade han hemstält, att Riksdagen ville besluta, att slöjdskolor för gossar

och flickor måtte blifva likstälda med öfriga i Kongl. Maj:ts cirkulär till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 28 maj 1897 omnämnda skolor i

i fråga om utbekommande af lönetillskott af allmänna medel. Med anledning

deraf hade Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1899 hos Kongl. Maj:t

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte efter verkstäld utredning till Riksdagen inkomma

med förslag till sådan förändring i gällande bestämmelser angående

tillgodonjutande af statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt understöd

måtte kunna utbetalas jemväl för slöjdundervisning, som vid nyinrättad

slöjdskola eller vid folkskola, der slöjdundervisning ej förut meddelats,

tagit sin början å annan tid af kalenderåret än vid vårterminens

början.

Till stöd för omförmälda framställning hade Riksdagen åberopat de i

motionen anförda skäl, hvilka vore i hufvudsak följande. Genom kong],

kungörelsen den 1 juni 1894 vore såsom vilkor för erhållande af statsbidrag

stadgadt, att undervisningen i slöjdskola för i skolåldern varande

gossar skulle fortgå »minst fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden.» Emellertid hade ofta inträffat, att eu

nyinrättad slöjdskola ej trädt i verksamhet förr än vid höstterminens

början, och då för dylik skola ingifvits ansökan om statsbidrag för

denna kortare tid af året, under hvilken slöjdundervisning vid skolan bedrifvits,

hade sådan ansökan alltid blifvit afslagen under hänvisning till

förut anförda stadgande. Annorlunda hade naturligen ej kunnat ske, och så

länge ifrågavarande stadgande oförändradt qvarstode, kunde dylika ansökningar

icke bifallas. Giltig anledning till ändring i detta afseende syntes

obestridligen förefinnas. Den enklaste konseqvens tycktes nemligen fordra,

att slöjdskolorna uti ifrågavarande hänseende likstäldes med andra skolor,

så att äfven för slöjdskolorna finge gälla hvad i berörda fall vore stadgadt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

81

i kong!. cirkuläret den 28 maj 1897. I sådana skoldistrikt, der läsaret

började med höstterminen — och deras antal blefve med hvarje år allt

större — vore det ju det allra naturligaste, att en beslutad slöjdskola

trädde i verksamhet vid höstterminens början. Många omständigheter

kunde dessutom göra det omöjligt att få en beslutad slöjdskola i gång vid

början af vårterminen.

Det i motionen afsedda stadgandet i det numera upphäfda cirkuläret

den 28 maj 1897, hvilket stadgande återfunnes i det nu gällande kongl.

cirkuläret den 27 maj 1898 till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

län rörande förändrade bestämmelser angående lönetillskott af allmänna

medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor, innehölle — yttrade

departementschefen — att för utbekommande af lönetillskott af allmänna

medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor hinder ej

borde möta vare sig deraf att en småskola eller mindre folkskola under

årets lopp förändrats till folkskola, i hvilken händelse lönetillskott till det

för hvarje fall bestämda belopp finge utgå för de tider af året, då hvardera

skolan varit i verksamhet, eller deraf att ny läraretjenst eller ny

skola inrättats under så framskriden tid af året, att af sådan anledning

undervisningen ej kunnat fortgå hela den stadgade tiden, i hvilken händelse

lönetillskott finge utgå för den tid undervisningen bedrifvits.

Öfver Riksdagens ifrågavarande framställning hade, enligt hvad

departementschefen meddelat, genom remiss den 19 maj 1899 utlåtanden

infordrats från öfverståthållareembetet, Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande,

domkapitlen, Stockholms stads konsistorium och öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor äfvensom, genom domkapitlen, från rikets

folkskoleinspektörer; och hade samtlige, Indika sålunda blifvit i ärendet

hörda, tillstyrkt eller åtminstone icke motsatt sig bifall till Riksdagens

hemställan.

Såsom skäl för vidtagande af den föreslagna förändringen hade dervid

hufvudsakligen åberopats, att det vore både följdrigtigt och rättvist att, i

fråga om skolslöjden uti ifrågavarande hänseende medgifva samma förmån,

som vore stadgad beträffande statens bidrag till den öfriga folkskoleundervisningen,

helst ett allmännare införande i folkskolorna af berörda vigtiga

läroämne derigenom otvifvelaktigt skulle befordras. Härjemte hade framhållits,

att det i de allt talrikare fall, der läsåret toge sin början med

höstterminen, vore både naturligare och ändamålsenligare, att slöjdskola

öppnades vid läsårets början, då schema uppgjordes att gälla för året i

dess helhet, än vid kalenderårets början, som infölle midt i den undervisningstid,

hvarunder de äldre barnen flitigast besökte skolan. Pa sadant,

Bill. till lii/csd. Prat. 1.900. 4 Samt. I Afd. it luft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sätt blefve slöjdundervisningen mera metodiskt anordnad från början och

mera fruktbringande i längden.

Beträffande de närmare vilkoren för åtnjutande af den förmån, hvarom

nu vore fråga, hade olika åsigter uttalats.

I flera utlåtanden hade den mening framstälts, att, enär den årliga

undervisningen i folkskolorna vore fördelad på två terminer och det syntes

lämpligt, att ett nytt läroämne ej infördes å annan tid än från och med

en termins början, då jemväl arbetsordning för terminsundervisningen plägade

uppgöras, skäl icke vore för handen till annan ändring uti berörda

syfte, än att bidrag af allmänna medel till slöjdundervisning finge utgå,

der denna undervisning toge sin början i sammanhang med höstterminen,

en regel, som lämpligen ock kunde tillämpas å en vid höstterminens begynnelse

nyinrättad särskild slöjdskola. I synnerhet med hänsyn till folkskolor

med afdelningsläsning likasom till de flyttande skolorna borde det

stadgas såsom vilkor för erhållande af statsbidrag, att nyanordnad slöjdundervisning

skulle pågå minst höstterminen, enär det vore hvarken behöfligt

_ eller nyttigt att bestämma en kortare tid. Men statsbidrag till

undervisning^ i slöjd, meddelad i nyinrättad slöjdskola, borde dock, enligt

ett förslag, få utgå för hösttermin endast för så vidt slöjdskolan vore stäld

i samband med folkskola eller mindre folkskola, der läsåret toge sin början

med nämnda termin.

I nära anslutning till dessa förslag hade hemstälts, att statsbidrag till

under året anordnad slöjdundervisning skulle få utgå endast i det fall, att

undervisningen påginge under minst halfva den för distriktets slöjdskolor

bestämda årliga arbetstiden, i hvilket fall statsbidraget borde nedsättas till

hälften af det för år bestämda beloppet. Enligt eu annan mening borde,

då särskilda slöjdskolor, hvilka alltid komme att blifva ett fatal, kunde

utan men för annan läroanstalt begynna sitt arbete vid hvilken tid på

aret som helst, statsanslag till dessa skolor erhållas utan hänsyn till tiden

för deras öppnande.

Beträffande statsbidragets belopp i detta fall hade föreslagits, att det

borde beräknas för månad, så att det för goss-slöjd skulle utgå med 10

kronor och för flickslöjd med 5 kronor för arbetsmånad, dock ej till högre

belopp för år än 80 kronor för förra slaget af slöjd och 40 kronor för

det senare. I åtskilliga utlåtanden hade förordats stadgande derom, att, om

slöjdundervisning anordnades så sent under året, att den ej kunde pågå

åtta manader, statsbidrag till främjande af denna undervisning likväl skulle

kunna erhållas, dock ej för kortare årlig undervisningstid än två månader.

Eu af dem, från hvilka utlåtanden infordrats, hade hemstält om bifall till

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

motionärens framställning, under förutsättning likväl, att beslutet om en

slöjdskolas inrättande under en kortare tid än sex månader af kalenderåret

tillika innehölle bestämmelse om att samma slöjdskola måste pågå

äfven under det närmast följande kalenderåret och efter samma plan, som

vid beslutets fattande blifvit faststäld.

Hvad vidare anginge sättet för beräknande af statsbidragets belopp hade

de flesta af dem, som blifvit i ärendet hörda, tillstyrkt, att bidraget skulle,

i öfverensstämmelse med kongl. cirkuläret den 27 maj 1898 och enligt

hvad i Riksdagens skrifvelse blifvit anfördt, utgå för den tid undervisningen

bedrifvits. Dock hade härvid gjorts framställning om, att undervisningstiden

måtte beräknas i fulla kalendermånader och understödet bestämmas

till deremot svarande beloj^p. 1 motsats häremot hade i ett utlåtande

yrkats, att, i fall slöjdskola inrättats under så framskriden tid af

året, att undervisningen af sådan anledning ej kunnat fortgå hela den

stadgade tiden, statsbidrag borde utgå för det antal timmar undervisningen

bedrifvits.

Uppmärksamheten hade i några utlåtanden fästs derpå, att särskild

bestämmelse vore af nöden derom, att, derest i förut befintlig slöjdskola

eller i folkskola, der undervisning i slöjd meddelades, ny, till statsbidrag

eljest berättigad slöjdafdelning inrättades å annan tid än vid vårterminens

början, understöd äfven i sådant fall finge utgå.

Slutligen hade den åsigt uttalats, att statsbidrag borde kunna erhållas

icke blott under den i Riksdagens skrifvelse afsedda förutsättning, utan

äfven, på sätt uti kongl. cirkuläret den 27 maj 1898 omförmäldes, i andra

fall, der sådana oförutsedda och oförvållade hinder för undervisningens

fortgång inträffat, att de icke kunnat af skoldistriktet undanrödjas, till

exempel om lärarebefattning blefve ledig och icke kunde under återstoden

af läsåret på lämpligt sätt besättas eller uppehållas, eller om undervisningen

måst på grund af farsot under någon tid inställas.

Departementschefen har vidare till statsrådsprotokollet yttrat:

De många skiftande förslag, som i de inkomna utlåtandena framstälts,

hade ansetts kräfva en ytterligare af sakkunnige från olika delar af landet

verkstäld utredning. Kongl. Maj:t hade derför bemyndigat departementschefen

att för utredning af ifrågavarande jemte vissa andra till folkundervisningen

hörande frågor sammankalla fem sakkunnige. Dessa hade den 1

sistlidne november sammanträdt och den 23 i samma månad öfverlemnat

till ecklesiastikdepartementet utlåtande angående vilkoren för erhållande

af statsbidrag för slöjdundervisningen vid folkskolorna. Uti utlåtandet

hade de framstält följande förslag till föreskrifter rörande anslag för beredande

af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande gossar och flickor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»1. Skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör

visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola eller särskild slöjdskola

anordnat undervisning i slöjd för i skolåldern varande gossar, bestående i

träslöjd och, der omständigheterna sådant medgifva, i metallslöjd, eller i

folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola nndervisning i slöjd

för i skolåldern varande flickor, bestående i stickning, linnesömnad, stoppning

och lappning samt, der omständigheterna sådant medgifva, i klädsömnad,

spånad, väfnad och flätningsarbeten, utan att undervisningen i

folkskolans öfriga läroämnen derigenom eftersättes, må af statsmedel för

hvarje skola, hvari minst tio gossar eller tio flickor varit för slöjdundervisningen

vid hvarje lästermins början inskrifna och, så länge de tillhört

skolan, i allmänhet uti densamma deltagit, eller, om i en dylik skola antalet

af dem, som deltagit i slöjdundervisningen, varit så stort, att de för

denna undervisning varit delade i två eller flere afdelningar, för hvarje

sådan afdelning, hvari minst femton slöjdande gossar eller minst tjugufem

slöjdande flickor varit för slöjdundervisningen vid hvarje lästermins början

inskrifna och, så länge de tillhört skolan, i allmänhet uti densamma deltagit,

erhålla ett årligt understöd af 80 kronor för dylik skola eller dylik

afdelning med slöjdande gossar och af 40 kronor för dylik skola eller

dylik afdelning med slöjdande flickor, derest undervisningen uti ifrågavarande

ämne antingen

a) pågått minst fyra timmar i veckan under åtta undervisningsmånader,

hvarje kalendermånad beräknad till trettio dagar, eller

b) under högst två månader af den mörkare årstiden pågått endast

två timmar i veckan, men under lika lång tid af den ljusare delen

af året fortgått sex timmar i veckan, fördelade på minst två dagar, och

under återstående undervisningsmånader fyra timmar i veckan, eller

c) under högst två månader af den mörkare årstiden varit instäld,

men under dubbelt så lång tid af den tjusare delen af året fortgått

sex timmar i veckan, fördelade på minst två dagar, och under återstående

undervisningsmånader fyra timmar i veckan;

börande tiden för undervisning i slöjd falla inom den folkskolas eller

mindre folkskolas undervisningstid, som de slöjdande barnen tillhöra,

eller ock dels inom nämnda skolas, dels inom småskolans undervisningstid.

2. Om vid folkskola eller mindre folkskola undervisningen i slöjd

under högst två månader af den mörkare årstiden pågått endast två itimmar

i veckan och under återstående sex undervisningsmånader fyra timmar

i veckan, må efter uppfyllande af öfriga i mom. 1 angifna vilkor sju

åttondedelar af förenämnda understöd uppbäras.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

3. Om vid sådan skola, som i nästföregående mom. omförmäles,

undervisningen i slöjd under högst två månader af den mörkare årstiden

varit instäld, men under återstående sex undervisningsmanader pagatt fyra

timmar i veckan, må under enahanda vilkor tre fjerdedelar af det understöd

uppbäras, sam kan erhållas för åtta månaders undervisning.

4. Om slöjdundervisning anordnats blott å en station för flyttande

skola eller blott för en afdelning af en eller flere årsklasser af skola, der

olika årsklasser undervisas på skilda tider af året, ma för halfva antalet

af de i mom. 1—.3 upptagna undervisningsmånader understöd af statsmedel

uppbäras med hälften af de belopp, som kunna erhallas enligt i

samma mom. angifna bestämmelser och vilkor.

5. Förenämnda understöd skola utgå från förslagsanslagen till bidrag

för aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna och för beredande af

undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor. Ansökningar <om

dylikt understöd, affattade enligt faststäldt formulär .och försedda med

deri angifna uppgifter, skola, särskild! för gossar och särskild! för flickor,

till folkskoleinspektören insändas i två exemplar, hvaraf det ena, försedt

med hans intyg, bör af skolrådet (skolstyrelsen) ingifvas eller med allmänna

posten insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter början

af december månad det år, för hvithet understödet sökes, eller senast före

utgången af januari månad följande år, börande hinder för utbekommande

af understöd icke möta vare sig a) deraf, att undervisningen i följd af

farsot måst för någon tid inställas, eller b) deraf, att slöjdundervisning

vid folkskola, mindre folkskola, särskild slöjdskola eller för slöjd afdelning.

vid dylika skolor anordnats under en så framskriden del af året, att af

sådan anledning undervisningen ej kunnat fortgå hela den för statsbidrags

erhållande bestämda tiden, i hvilket fall understödet må utgå för det antal

hela månader, undervisningen bedrifvits, dock ej för kortare tid än

från höstterminens början, eller c) deraf, att två eller flere slöjdafdelningar

under året förenats till ett mindre antal, i hvilket fall understödet för det

öfverskjutande antalet afdelningar må utgå för det antal hela månader,

dessa undervisats särskild!, eller d) deraf, att antalet slöjdande barn vid

en folkskola eller mindre folkskola vid höstterminens början nedgått under

tio, i hvilket fall understöd må utgå för det antal hela månader, slöjdundervisningen

i enlighet med i mom. 1—3 angifna bestämmelser fortgått

under vårterminen, eller e) deraf, att vid flyttande skola de i inom. 1 omnämnda

antalen af slöjdande gossar eller flickor äro fördelade pa de olika

stationerna.»

De sakkunnige hade sålunda föreslagit, att för erhållande af helt

statsbidrag till främjande af undervisning i slöjd skulle lordras, att under
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visningen påginge fyra timmar i veckan under åtta undervisningsmånader.

I regel borde derjemte slöjdundervisningen bedrifvas under samma tid af

året som den öfriga undervisningen i den skola, de slöjdande tillhörde.

Men da mångenstädes anordnande af undervisning i qvinlig slöjd försvårats

derigenom att lärarinnan i småskolan, om hon derjemte användts som

slöjdlärarinna i folkskolan, nödgats, derest folkskolans och småskolans lästerminer

icke sammanfallit, uppehålla sig i skoldistriktet endast för fyra

timmars undervisning i veckan, kunde ifrågavarande slöjdundervisning så

anordnas, att tiden för densamma folie dels inom den folkskolas eller den

mindre folkskolas undervisningstid, som de slöjdande barnen tillhörde, och

dels inom småskolans undervisningstid.

Da emellertid alla de svårigheter vid undervisningens anordnande,

som af motionären blifvit framhållna, ej kunde afhjelpas genom ofvannämnda

åtgärd, hade de sakkunnige vidare rörande fördelning af den

till slöjdundervisning anslagna tiden framstält olika förslag för att derigenom

i möjligaste mån tillgodose olika behof och önskningar. Dervid

hade de utgått från åsigten, att minskning i tiden icke finge ske utan

godtgörelse antingen på det sätt, att förlorad tid toges igen genom ökning

\ veckotimmarnes antal under annan tid, eller på det sätt, att minskad

tid motsvarades af minskadt statsunderstöd. Skulle det nemligen, som

motionären föreslagit, tillåtas, att tiden för slöjdundervisningen minskades

till sex månader med fyra timmar i veckan utan att statsbidraget nedsattes,

skulle följden blifva, att sex månaders undervisning i slöjd blefve regel

åtminstone i landsbygdens skolor.

Beträffande den närmare motiveringen till de af de sakkunnige framstälda

förslag i nu berörda afseenden har departementschefen, i den mån

ytterligare redogörelse derför icke nu komrne att af honom lemnas, hänvisat

till de sakkunniges omförmälda utlåtande, som blifvit till trycket

befordradt.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Enligt departementschefens förmenande borde nu gällande bestämmelser

rörande tiden för slöjdundervisningen i folkskolan fortfarande, så

vidt möjligt vore, till sina hufvudgrunder qvarstå oförändrade. Det vore

nemligen af vigt, att läsning och slöjd på lämpligt sätt omvexlade med

hvarandra; och någon förkortning i den nu till ifrågavarande undervisning

anslagna tiden syntes icke böra ske, derest undervisningen skulle medföra

fullt gagn. Denna departementschefens åsigt vunne stöd af erfarenheten

och fackmäns utsagor; och departementschefen ville, till ytterligare bekräftande

af densamma, fästa uppmärksamheten derpå, att en komité, som

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

i Finland haft uppdrag att utarbeta program till läro- och läseböcker för

Finlands folkskolor, i sitt under år 1899 afgifna betänkande föreslagit, att

undervisning i handarbete skulle under skolans hela arbetstid meddelas

fyra timmar i veckan.

Departementschefen kunde derför icke instämma i motionärens förslag,

hvilken om det antoges, sannolikt skulle hafva till följd, att undervisning

i slöjd komme att meddelas endast under sex månader af året i många

skolor, der den utan större svårigheter skulle kunna bedrifvas under hela

läsåret.

Då emellertid åtskilliga skolor i vårt land arbetade under lokala förhållanden,

som gjorde det mycket svårt, om ej omöjligt, att i dem anordna

slöjdundervisning med iakttagande af de vilkor, som nu voi*e föreskrifna

för erhållande af statsbidrag till främjande af denna undervisning, syntes

det vara skäl att, med hänsyn till dessa skolor, medgifva några förändringar

i eljest gällande bestämmelser uti ifrågavarande hänseende. Dessa

förändringar borde då gå ut på antingen en annan fördelning af de till

slöjdundervisningen anslagna timmarne eller en inskränkning uti den för

ändamålet föreskrifna tiden.

Men för att förebygga missbruk af medgifvande^ att bidrag af allmänna

medel till beredande af undervisning i slöjd för i skolåldern varande

gossar och flickor Ange utgå, äfven om slöjdundervisning ej påginge

hela den bestämda årliga lästiden, vore det, enligt departementschefens

åsigt, af nöden att för sådant fall stadga, att statsunderstödets

belopp skulle bestämmas i proportion till undervisningstidens längd.

Äfven i vissa andra fall ansåge departementschefen undantag från

den allmänna regeln böra medgifvas. I afseende härå erinrade han om

stadgandet i kongl. kungörelsen angående anslag för lärares aflöning vid

fortsättningsskolor den 11 september 1897, att skoldistrikt, som inrättade

fortsättningsskola, egde att till den fortsatta undervisningen använda högst

fyra veckor af folkskolans ordinarie undervisningstid. Det syntes departementschefen

billigt, att, om slöjdundervisning anordnades vid en folkskola,

hvars arbetstid blifvit förkortad derigenom, att en del af densamma upptoges

af fortsättningsskolan, skoldistriktet finge rätt antingen att låta slöjdundervisningen

i folkskolan fortgå äfven inom fortsättningsskolans arbetstid

eller att uppbära för sju månaders slöjdundervisning sju åttondedelar

af det statsbidrag till dylik undervisning, som vore bestämdt för en undervisningstid

af åtta månader. Likaså syntes det, enär småskolelärarinnor i

många skoldistrikt användes äfven som slöjdlärarinnor i folkskolor, vara

skäl medgifva, att, der så funnes nödigt, undervisningen i slöjd i folkskolan

finge, med rätt att derför åtnjuta statsbidrag, pågå äfven inom

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

småskolans undervisningstid. Eu begränsning i den tid, slöjdundervisning

sålunda Unge ega rum under fortsättningsskolas eller småskolas arbetstid,

vore dock nödig, på det att läsning och sysselsättning med slöjd måtte

under största delen af läsåret omvexla med hvarandra; och såsom lämplig

gräns härför ansåge departementschefen kunna stadgas en maximitid af

två månader.

I likhet med de sakkunnige ansåge departementschefen vidare, att

det för rätt till statsbidrag nu bestämda minimiantalet slöjdande borde

finnas vid hvarje lästermins början samt sedan under lästerminens lopp;

dock borde, enligt departementschefens mening, dervid den modifikation

göras, att statsbidragets utbekommande icke finge förhindras deraf att

enskilda barn varit frånvarande vissa dagar eller deraf att enskilda barn

under terminens lopp genom flyttning eller dödsfall afgått från skolan.

Om deremot vid vårterminens slut så många barn afgått från skolan, att

minimiantalet ej uppnåddes, finge bidrag icke utgå, derest ej vid höstterminens

början detta antal ånyo blifvit fyldt.

Jemväl syntes det depai’tementschefen billigt, att, om slöjdundervisning

lämpligen kunde anordnas endast på en af de stationer, mellan hvilka

flyttande skola flyttade, eller endast i en afdelning af sådan fast skola

med afdelningsläsning, i hvilken afdelningarna undervisades på skilda tider,

statsbidrag finge utgå till understödjande af denna undervisning på föreskrifna

vilkor, dock under förutsättning att undervisningen påginge under

minst fyra månader.

De uttalanden departementschefen nu gjort hänförde sig till Riksdagens

först omförmälda skrifvelse. Hvad åter anginge Riksdagens anhållan

om utredning och förslag rörande sådan förändring i gällande

bestämmelser angående tillgodonjutande af statsunderstöd för slöjdundervisning,

att sådant understöd måtte kunna utbetalas jemväl för slöjdundervisning,

som tagit sin början å annan tid af kalenderåret än vid vårterminens

början, hade de sakkunnige, såsom nämndt, föreslagit, att hinder

för utbekommande af dylikt statsbidrag icke måtte möta deraf, att slöjdundervisning

vid en folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola

eller för slöjdafdelning vid sådana skolor anordnades under en så framskriden

tid af året, att undervisningen ej kunnat fortgå hela den lagstadgade

tiden, utan att ifrågavarande bidrag måtte få utgå för den tid,

undervisningen bedrifvits, dock blott för hela månader och ej för kortare

tid än från höstterminens början.

Mot detta förslag hade departementschefen intet annat att erinra, än

att en i sak oväsentlig omredigering af det föreslagna stadgandet syntes

för tydlighetens skull böra ega rum.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

Lika med åtskilliga af dem, som i ärendet hörts, funne departementschefen

lämpligt, att, då nu betydande ändringar i kongl. kungörelserna

angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern

varande gossar den 1 juni 1894 och angående anslag för beredande åt

undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor den 29 maj 1896

skulle ega rum, dessa författningar underginge förändring äfven i andra

delar än Riksdagen angifvit samt derpå sammansloges till en gemensam

författning. I afseende härå har departementschefen anfört följande.

I kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 vore ej angifvet, hvilka arter af slöjd

borde förekomma vid undervisningen i slöjd för gossar. Så hade deremot

skett i kongl. kungörelsen den 29 maj 1896 angående anslag för beredande

af undervisning i slöjd för flickor. För likformighetens skull ansåge departementschefen

lämpligt, att slöjdarterna angåfves, äfven då fråga vore

om undervisning i slöjd för gossar. Beträffande åter frågan, hvilka slöjdarter

borde förekomma vid gossarnes undervisning, hade departementschefen

intet att invända mot de sakkunniges förslag, helst detta öfverensstämde

med hvad som i detta hänseende angåfves såväl i kongl. kungörelsen

den 11 september 1877 angående anslag för beredande af undervisning

i slöjd åt i skolåldern varande barn som i normalplanen för landets tolkoch

småskolor.

Välbetänkt syntes det vidare vara att, såsom de sakkunnige föreslagit,

ej stadga undervisning i klädsömnad som nödvändigt vilkor för erhållande

af statsbidrag till undervisningen i slöjd för flickor.

År 1871 hade Riksdagen beslutit att å riksstatens åttonde hufvudtitel

uppföra 1,100,000 kronor såsom förslagsanslag under benämning »lönetillskott

åt lärare vid folkskolor och småskolor». De anslag, som sammanfattades

under denna titel, skulle under vissa vilkor användas till aflönande

af lärare eller lärarinnor vid folk- och småskolor. Derjemte hade

Riksdagen öfverlåtit åt Kongl. Maj:t att, när omständigheterna dertill föranledde,

i särskilda fall medgifva någon afvikelse från de föreskrifna vilkoren.

Det hade visat sig, att detta beslut varit synnerligen välbetänkt.

Många lättnader hade derigenom åstadkommits beträffande skoldistrikt, för

hvilka lokala förhållanden beredt svårigheter vid fullgörande af här ifrågavarande

vilkor. Med föranledande häraf ansåge departementschefen, att

det vore lika välbetänkt att i fråga om statsbidrag till främjande af slöjdundervisningen

öfverlåta åt Kongl. Maj:t att, när omständigheterna sådant

föranleda, i särskilda fall medgifva någon afvikelse från de vilkor, som

kunde blifva bestämda för erhållande af statsbidrag för det ändamål,

hvarom här vore fråga.

Hvad vidare anginge det belopp, med hvilket statsbidrag skäligen

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

borde utgå, hade de sakkunnige föreslagit en höjning af statsbidraget för

undervisning i slöjd för gossar till 80 kronor öra året och för undervisning

i slöjd för flickor till 40 kronor om året för hvarje skola eller slöjdafdelning

med normalundervisningstid af åtta månader om året.

Såsom skäl härför hade de sakkunnige beträffande understödet till

slöjdundervisningen för gossar i främsta rummet påvisat lämpligheten att,

om föreslagen delning af statsbidraget i förhållande till undervisningstiden

godkändes, kunna röra sig med jemna tiotal vid division med undervisningsmånadernas

antal (8). Ökningen i det för hvarje skola eller slöjdafdelning

utgående statsbidraget ansåge departementschefen ej medföra

någon ökning i statens totalutgifter för nämnda ändamål, enär åtskilliga

skolor, ^som nu erhölle fullt statsbidrag, enligt de sakkunniges förslag skulle

få det åtnjutna statsbidraget nedsatt till 70, 60 och 40 kronor.

Angående åter understödet till undervisningen i slöjd för flickor hade

de sakkunnige anfört, bland annat, att det hittills utgående beloppet vore

allt för lagt i förhållande till den tid, möda och ansträngning, som undervisningsarbetet

kraf de, i jemförelse med det belopp, som uppbures till

understödjande af undervisningen i slöjd för gossar. Äfven om slöjdlärarinnans

arfvode i de flesta fall ökades utöfver statsunderstödet medelst

bidrag, som utginge från skoldistriktet och länets landsting eller hushållningssällskap,

vore det ömkligt, att statens bidrag till hennes aflöning

höjdes, enär den tid, som atginge till utbildning af småskolelärarinnor och

slöjdlärarinnor, medförde så pass stora kostnader, att man icke utan någon

förökning af lönen kunde påräkna att erhålla lämpliga och väl utbildade

slöjdlärarinnor. Denna höjning af statsbidraget till undervisning i slöjd

för flickor från 30 till 40 kronor för hvarje skola eller slöjdafdelning

skulle emellertid utan tvifvel medföra en motsvarande höjning af statens

totalutgifter för ändamålet, d. v. s. från 90,000 kronor till 120,000 kronor

om året. Derutöfver syntes icke dessa utgifter, åtminstone under den

närmaste tiden, komma att stiga, ty äfven om understödets ökande och

de föreslagna lättnaderna i undervisningens anordnande med afseende på

tiden derför framkallade inrättande af slöjdundervisning i flere skolor, der

sådan nu icke vore anordnad, så kunde man antaga, att den derigenom

åstadkomna ökningen i statens utgifter skulle motvägas af den minskning,

som uppstode derigenom, att understödet komrae att utgå med lägre belopp

till ett icke ringa antal skolor.

De skäl, hvilka de sakkunnige sålunda anfört för sitt förslag om höjning

af ifrågavarande statsbidrag, syntes departementschefen vara fullt

rigtiga; och departementschefen ansåge sig derför böra instämma uti

nämnda förslag. Enligt hans förmenande borde således statsbidraget till

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

91

hvarje skola eller slöjdafdelning, i hvilken meddelades undervisning i slöjd

för gossar, höjas från 75 kronor till 80 kronor, och statsbidraget till hvarje

skola eller slöjdafdelning, der det meddelades undervisning i slöjd för

flickor, höjas från 30 kronor till 40 kronor.

Ehuru, såsom de sakkunnige anmärkt, den föreslagna höjningen af

statsbidraget till slöjdundervisning för gossar icke i och för sig kunde antagas

medföra ökad utgift för statskassan, kräfdes dock en ökning af det

för ändamålet nu bestämda förslagsanslag.

I riksstaten för år 1900 vore detta anslag, liksom under flere föregående

år, under åttonde hufvudtiteln uppfördt såsom »bidrag till aflönande af

lärare i slöjd vid folkskolorna» med 110,000 kronor. Enligt till ecklesiastikdepartementet

inkomna uppgifter hade å anslaget för år 1898 utbetalats

ej mindre än 236,590 kronor 57 öre. Då anslaget måst så betydligt

öfverskridas, ansåge departementschefen lämpligt, att detsamma i

1901 års riksstat höjdes med belopp af, i rundt tal, 130,000 kronor och

sålunda uppfördes med ett belopp af 240,000 kronor.

Anslaget för anordnande af qvinlig slöjd i folkskola in. m. vore i

riksstaten år 1900 uppfördt med 90,000 kronor. För år 1898 hade å

detta anslag utbetalats 88,365 kronor. Då sålunda nämnda förslagsanslag

ännu icke öfverskridits och då man icke kunde förutse, hvilket inflytande

förslagen att höja statsbidraget för understödjande af qvinlig slöjd och

att samtidigt dermed bereda lättnader i vilkoren för statsbidragets erhållande

komme att hafva på de samfälda kostnaderna för ifrågavarande

ändamål, borde, enligt departementschefens mening, anslaget för anordnande

af qvinlig slöjd i folkskola in. in. i riksstaten för år 1901 uppföras med

samma belopp som i föregående års riksstat.

Departementschefen ansåge sålunda, att i fråga om rätt att komma

i åtnjutande af statsbidrag i förevarande afseende följande bestämmelser

borde blifva gällande:

»1) att skoldistrikt, som i folkskola eller särskild slöjdskola för gossar

anordnat undervisning i slöjd, bestående i träslöjd och, der omständigheterna

så medgifva, metallslöjd, må för hvarje sådan skola, i hvilken

under ett kalenderår minst tio gossar varit för deltagande i slöjdundervisningen

vid hvarje lästermins början inskrifna och, så länge de tillhört

skolan, i allmänhet uti denna undervisning deltagit, af statsmedel erhålla

ett understöd för samma år å 80 kronor, derest ej mindre, enligt intyg

af vederbörande folkskoleinspektör, slöjdundervisningen varit på ändamålsenligt

sätt anordnad, utan att undervisningen i folkskolans öfriga läroämnen

derigenom eftersatts, än äfven samma undervisning under året

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

pågått minst fyra timmar i veckan under åtta månader eller två timmar

i veckan under två månader, fyra timmar i veckan under fyra månader

och sex timmar i veckan, fördelade på minst två dagar, under två månader

eller ock fyra timmar i veckan under två månader och sex timmar

i veckan, fördelade på minst två dagar, under fyra månader, hvarje månad

i alla dessa fall beräknad till trettio dagar, samt tiden för slöjdundervisningen

sammanfallit med arbetstiden i den skola, till hvilken de slöjdande

gossarne hört, eller ock till en del med denna skolas och till återstående

delen, dock ej mera än en fjerdedel, med småskolas eller fortsättningsskolas

inom distriktet arbetstid;

2) att skoldistrikt, om j dylik folkskola eller särskild slöjdskola antalet

af de i slöjdundervisningen deltagande varit så stort, att de för denna

undervisning fördelats på två eller flere afdelningar, likaledes må på ofvan

angifna vilkor för hvarje sådan slöjdafdelning, i hvilken antalet slöjdande

uppgått till minst femton, erhålla ett årligt understöd af statsmedel å

80 kronor;

3) att skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller särskild

slöjdskola för flickor anordnat undervisning i slöjd, bestående i stickning,

linnesömnad, stoppning och lappning samt, der omständigheterna så medgifva,

klädsömnad, spånad, väfning och flätningsarbeten, må under enahanda

vilkor, som i mom. 1) och 2) äro angifna, för hvarje skola, i hvilken

minst tio, eller hvarje slöjdafdelning, i hvilken minst tjugufem flickor deltagit

uti ifrågavarande undervisning, erhålla af statsmedel ett årligt understöd

å 40 kronor;

4) att, om i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola undervisning

i slöjd väl icke pågått under åtta månader af kalenderåret, men

meddelats åtminstone två timmar i veckan under två månader och fyra

timmar i veckan under sex månader eller fyra timmar i veckan under

sju månader eller ock fyra timmar i veckan under sex månader, skoldistriktet

må, derest öfriga i mom. 1)— 3) omförmälda vilkor blifvit uppfylda,

för hvarje skola eller slöjdafdelning bekomma i de två första af

här angifna fall sju åttondedelar och i sista fallet tre fjerdedelar utaf det

understöd af statsmedel, som enligt nyssnämnda mom. kunnat för åtta

månaders undervisning erhållas;

5) att, om slöjdundervisning anordnats å allenast en af de stationer,

mellan hvilka flyttande skola, flyttar, eller i endast en afdelning af sådan

fast skola, hvilkens särskilda afdelningar undervisas olika tider af året,

skoldistriktet må erhålla en åttondedel af de i mom. 1)—3) omförmälda

statsunderstöd för hvarje hel månad, beräknad till trettio dagar, undervisning

uti ifrågavarande ämne meddelats, dock under förutsättning ej mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

98

att de i mom. 1)—-3) föreskrifna vilkor angående slöjdundervisningens ändamålsenliga

anordnande utan eftersättande af undervisning i öfriga ämnen

samt om antalet i denna undervisning deltagande och om samma undervisnings

förhållande till skolans eller annan skolas arbetstid blifvit uppfylda,

än äfven att slöjdundervisningen under det år, för hvilket understöd

ifrågasättes, pågått minst tre månader och att slöjdtimmarne under året,

fördelade enligt de i inom. 1) omnämnda grunder, uppgått till ett sammanlagdt

antal af minst fyra timmar för hvarje vecka undervisningen

meddelats; samt

6) att, om slöjdundervisning i folkskola, mindre folkskola eller särskild

slöjdskola eller i slöjdafdelning af dylik skola begynt under en så

framskriden del af ett kalenderår, att af den anledning undervisning ej

kunnat under samma år ega rum så lång tid, som för statsbidrags bekommande

här ofvan föreslårifvits, skoldistriktet dock må, derest stadgade

vilkor i öfrigt uppfylts, erhålla sådant understöd för det antal hela, på

angifvet sätt beräknade, månader, undervisningen bedrifvits, dock endast

i det fall att densamma pågått åtminstone från höstterminens under året

början.»

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde han,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels, för sin del, godkänna de af departementschefen angifna grunder

för utdelande af statsbidrag till främjande af undervisningen i slöjd, med

rätt för Kong!. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranledde,

meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan

hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum,

dels ock höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag

med titel bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna

, nu uppgående till 110,000 kronor, med 130,000 kronor, eller till

240,000 kronor.

Derest nämnda förslag blefve af Kongl. Maj:t godkändt och vunne

Riksdagens bifall, skulle, enligt hvad departementschefen antoge, Kongl.

Maj:t framdeles komma att utfärda närmare föreskrifter i fråga om den administrativa

anordningen och sättet för utbetalningen af statsbidrag i

förevarande afseende.

1 sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet

till behandling förehaft en af herrar Nydal och L. G. Broomé inom

Andra Kammaren väckt motion (n:o 118), deri yrkats, att Riksdagen

måtte, med godkännande i öfrigt af Kongl. Maj:t,s proposition angående

anslag för beredande af undervisning i slöjd, besluta, att statsbidrag för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slöjdundervisning finge utgå äfven för sådan slöjdafdelning, som bestode

af mindre än 15 gossar eller 25 flickor, i det fall att antalet gossar eller

flickor i en folkskoleafdelning ej uppginge till nämnda antal, men samtliga

i afdelningen varande gossar eller flickor deltoge i slöjden.

I fråga om de skal, hvarå motionärerna grundat detta förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

De af chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet angifva

grunder för utdelande af statsbidrag till slöjdundervisningens främjande

hafva icke gifvit utskottet anledning till annan erinran än att, då

det synes kunna befaras, att genom den föreslagna bestämmelsen, att skoldistrikt

skulle vara berättigad! till statsunderstöd för slöjdundervisning

för gossar endast under förutsättning att undervisningen afsåge träslöjd

eller metallslöjd, andra arter af slöjdundervisning, för hvilka enligt nu

gällande bestämmelser statsunderstöd kan åtnjutas, skulle derifrån uteslutas,

men tillräckliga skäl till en sådan inskränkning icke lära kunna

anföras, utskottet icke ansett förslaget derom, att rätten till statsunderstöd

för slöjdundervisning för gossar skulle inskränkas till undervisning i träslöjd

och metallslöjd, böra af Riksdagen godkännas.

I fråga om det förslag, som innefattas i ofvanberörda motion, har

utskottet icke ansett sig kunna biträda detsamma, enär utredning icke

föreligger vare sig om hvilken rubbning i de enligt Kongl. Maj:ts proposition

föreslagna grunder för statsbidragens utdelande skulle föranledas åt

ett bifall till förslaget, eller om beloppet af de ökade kostnader för statsverket,

hvartill ett sådant bifall skulle gifva anledning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må,

a) med afslag å herrar Nydals och Broomés förevarande

motion, för sin del godkänna de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900

angifna grunder för utdelande af statsbidrag till främjande

af undervisningen i slöjd, dock att skoldistrikts

rätt till statsunderstöd för slöjdundervisning för gossar

icke bör inskränkas till undervisning i träslöjd och

metallslöjd, äfvensom medgifva, att Kongl. Maj:t må,

när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda,

meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål

utan hinder deraf, att någon afvikelse från nämnda

grunder egt rum; samt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

95

b) höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af

lärare i slöjd vid folkskolorna», nu uppgående till

110,000 kronor, med 130,000 kronor, eller till 240,000

kronor.

20:o) Vidare har Kongl. Makt föreslagit Riksdagen att

'' to J to to _ statsbidrag till

dels i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för extra ordinarie vikarie för

eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt för lärare eller ‘aHe lärare

lärarinna vid mindre folkskola eller småskola godkänna följande grunder, vid folkskolor

nemligen: r"''9j

1) att, derest vid folkskola anstäld extra ordinarie lärare eller lärarinna,

till hvilkens aflöning bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom

åtnjuter tjenstledighet och vid folkskolelärareseminarium examinerad

vikarie för honom eller henne är förordnad under oafbrutet minst eu

månad af den faststälda undervisningstiden af åtta månader om året,

vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta

arfvode efter antingen minst 600 kronor eller minst 500 kronor för nyssnämnda

undervisningstid, allt eftersom tjenstinnehafvarens minimilön

uppgår till eller understiger 600 kronor, eller i förra fallet 7 5 kronor och

i senare fallet 62 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till

30 dagar, hvarjemte vikarien skall förses med tjenlig, skolan närbelägen

bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning

derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid,

äfvensom med belopp, som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse

för resekostnad, der sådan i fråga kommer;

2) att, då blädande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare

eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflöning

bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet,

arfvode till vikarie skall beräknas sålunda, att, derest vid småskoleseminarium

examinerad eller af folkskoleinspektör enligt § 6 i kongl.

kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för

lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor pröfvad vikarie är förordnad

under oafbrutet minst eu månad af den faststälda årliga undervisningstiden,

vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuter

arfvode efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid,

eller 37 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30

dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för extra ordinarie lärare

vid folkskola samt, om oexaminerad vikarie förordnas, till denne utgår

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

arfvode efter ''250 kronor för åtta månaders undervisningstid, eller 31 kronor

25 öre för läsmånad, och i öfrigt samma förmåner, som tillkomma examinerad

vikarie;

3) att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf extra ordinarie

-eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare eller lärarinna

vid mindre folkskola eller småskola erhåller ledighet och vikarie för

honom eller henne förordnas på sätt ofvan sägs, är sådan, att densamma

gör läraren eller lärarinnan oförmögen att vederbörligen uppehålla sin

tjenst, men ej af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren

kan med visshet intyga, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes

återinträde i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke uppnått sextio

års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,

vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att tjenstinnehafvaren

af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens

kontanta ininimiaflöning, samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå

af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl

skall åligga att förse vikarien med bostad jemte vedbrand eller ock

lemna honom ersättning derför äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra

honom resekostnad;

4) att, då oexaminerad vikarie förordnas, statsbidrag till dennes aflöning

må på nämnda sätt utgå, derest folkskoleinspektör vitsordar, att vikarien

befunnits duglig;

5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet anskaffas,

nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflöning skola,

derest genom intyg af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att

läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urståndsatt att

vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet

icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej för längre tid än

högst tre månader;

6) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf icke ordinarie

lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet, att

läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare återinträda

i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af läraren eller lärarinnan

utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;

7) att icke ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått sextio års ålder

och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,

skall, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller

henne inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

8) att livad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet, som

åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall, att nämnda

lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning;

dels beträffande grunderna för nu gällande stadganden om aflöning

af vikarie för sjuk ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola medgifva

den jemkning, att deri omförmälda läkarebetyg må vara af enahanda innehåll

med hvad här ofvan under mom. 3) föreslagits;

dels ock, i stället för det nu befintliga förslagsanslag å 40,000 kronor,

med titel »bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie lärare

eller lärarinna vid folkskola», uppföra, under benämning: »bidrag till aflönande

i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola»,

ett förslagsanslag å 75,000 kronor för att i enlighet med såväl

redan bestämda som här ofvan föreslagna grunder användas såsom bidrag

till aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie, extra ordinarie

och biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt lärare eller lärarinna

vid mindre folkskola och småskola, som af sjukdom urståndsättes att

fullgöra sin tjenst, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall

omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel för

ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från nämnda

grunder egt rum.

I detta ärende äfvensom angående en i ämnet inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 97) kommer sammansatta stats- och lagutskottet att

framdeles under riksdagens lopp afgifva utlåtande, hvilket statsutskottet

skolat för Riksdagen

anmäla.

Genom bifall till hvad utskottet under punkterna 17:o) — 19:o) här

ofvan föreslagit kommer ordinarie anslaget till folkundervisningen, nu

5,528,025 kronor, att ökas med tillhopa 185,700 kronor eller till 5,713,725

kronor, hvilket belopp emellertid kan komma att ytterligare ökas genom

Riksdagens beslut i anledning af dels Kongl. Maj:ts under nästföregående

punkt 20:o) omförmälda framställning och dels de inom Andra Kammaren

väckta, af statsutskottet till sammansatta stats- och lagutskottet öfverlemnade

motionerna n:is 18, 65, 86, 87, 97 och 130.

13

llih. till

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

De tekniska läroverken.

Ang. tn 21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för att möjliggöra

Ttillämpad ombildning af den nu i staten för tekniska högskolan upptagna professu»ärmeiära.

ren i allmän och tillämpad fysik till en professur i elektroteknik, på. ordi[20.

] narie stat för högskolan bevilja till aflöning åt en extra lärare i tillämpad

värmelära ett anslag af 2,000 kronor.

I afseende å detta ärende har departementschefen meddelat följande:

Alltsedan år 1890 hade innehafvaren af professuren i allmän och tilllämpad

fysik vid tekniska högskolan varit befriad från undervisningen i

allmän fysik. Denna anordning hade haft sin grund dels deri att vederbörande

professor enligt Kong! Maj:ts föreskrift utöfvat föreståndarebefattningen

vid högskolan och dervid behöft lindring i sina undervisningsåligganden,

dels deri att ifrågavarande ämnens utveckling fordrat ökade lärarekrafter.

För uppehållande af undervisningen i allmän fysik både först af den besparade

föreståndarelönen utgått ett arfvode af 2,000 kronor årligen till en

extra lärare. Sedan 1898 års Riksdag beviljat anslag till aflöning åt eu

lektor i allmän fysik, hade ämnet numera fått en sjelfständig ordinarie

företrädare vid högskolan.

Professorns undervisning vore alltså, som sagdt, begränsad till att omfatta

tillämpad fysik. Emellertid hade en ytterligare uppdelning af professurens

läroområde ansetts vara af behofvet påkallad. I afseende härå hade

styrelsen för högskolan i en till Kongl. Maj:t ingifven framställning anfört

följande.

Den nuvarande till tillämpad fysik inskränkta professuren omfattade

till den vida större delen elektroteknik och derjemte tillämpad värmelära.

Dessa båda kunskapsgrenar vore af väsentligt olika beskaffenhet och

förutsatte mycket olika förstudier samt olika slag af praktisk utbildning.

Det vore uppenbarligen för undervisningen lämpligast, att särskilda lärare

funnes vid högskolan för dessa båda så vidt skilda grenar af fysikens

tillämpningar. Med den utveckling elektrotekniken numera erhållit vore

för öfrigt en särskild professorsplats i detta läroämne oundgänglig. För

att visa omfattningen af den nuvarande elektrotekniken vore det till fyllest

att erinra, att den innehölle, bland annat, läran om dynamomaskiners

teori och konstruktion, den elektriska belysningen, den elektriska kraftöfverföringen,

genom Indika våra vattenfalls värde i hög grad förökats,

telegrafien och telefonien, åskledares konstruktion m. in. Flere bland dessa

af den moderna elektroteknikens underafdelningar vore i sig sjelfva af

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

99

betydande omfattning. Härtill komme, att den elektrotekniska undervisningen

erfordrade vidsträckta laborationer och konstruktionsöfningar samt

att nära nog alla högskolans elever borde deltaga åtminstone i de mera

elementära delarne af densamma, äfvensom att ett stort antal elever specielt

egnade sig åt elektrotekniken. Vid den nu pågående reorganisationen af

högskolan skulle vidare en särskild fackskola för elektroteknik upprättas

och i samband dermed borde undervisningen utvidgas. Då dertill komme,

att den nuvarande innehafvaren af professuren i fråga redan uppnått pensionsåldern,

och det vore önskvärd!, att vid hans afgång platsen besattes

med en person, som specielt egnat sig åt elektrotekniken och på hvilken

icke tillika andra härför främmande kompetensfordringar skulle behöfva

uppställas, syntes tiden vara inne att verkställa den ifrågasatta förändringen.

För att uppehålla den undervisning i tillämpad värmelära, som enligt

förslaget skulle afskiljas från ifrågavarande professur, ansåge styrelsen, att

eu ny extra lärarebefattning med en aflöning af 2,000 kronor årligen borde

upprättas. Äfven denna undervisning vore, enligt hvad styrelsen framhållit,

af stor praktisk betydelse. Till ådagaläggande häraf hade styrelsen

erinrat derom, att till nämnda undervisning hörde, bland annat, den

mycket vigtiga och omfattande läran om byggnaders uppvärmning och

ventilation samt de konstruktionsöfningar, som dermed stode i samband.

I afseende å den sålunda föreslagna anordningen hade styrelsen särskilt

anmärkt, dels att den nuvarande extra lärarebefattningen i elektroteknik

vid högskolan icke skulle deraf beröras, dels att hvad styrelsen anfört

icke både afseende på undervisningen i elektrokemi, hvilken hvilade på en

helt annan grund än den öfriga elektrotekniska undervisningen och till

hvars tidsenliga ordnande styrelsen framdeles ville återkomma.

Hvad styrelsen sålunda föreslagit syntes departementschefen väl grundadt.

Departementschefen tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot berörda framställning,

hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för att mfrjliggöra ombildning

af den nu i staten för tekniska högskolan upptagna professuren

i allmän och tillämpad fysik till en professur i

elektroteknik, på ordinarie stat för högskolan bevilja ett

anslag af 2,000 kronor till aflöning åt en extra lärare i

tillämpad värmelära.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

22:o) Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att för höjande af den

till professorn i grufvetenskap vid tekniska högskolan från staten utgående

aflöning från dess nuvarande belopp, 4,700 kronor, till 6,000 kronor, deraf

"4,000 kronor skulle utgöra lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,

bevilja ett ordinarie anslag af 1,300 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

meddelat, att aflöningen på stat åt professorerna vid teknologiska institutet

utgjort vid tiden närmast före dess ombildning till den nuvarande tekniska

högskolan i allmänhet 4,500 kronor, dervid för två af desse professorer fri

bostad ingått i lönen med ett beräknadt belopp af 500 kronor för hvardera.

Professorn i grufvetenskap ensam hade uppburit ett lägre belopp,

3,200 kronor.

På sätt inhemtades af vederbörande komiterades den 4 november 1873

till Kongl. Maj:t afgifna betänkande och förslag angående åtskilliga läroverks

förening med teknologiska institutet och bildandet af en teknisk högskola,

hade professorn i grufvetenskap, utöfver den af statsmedel utgående aflöningen,

åtnjutit ett arfvode af 800 kronor årligen från jernkontoret såsom ersättning

för den praktiska undervisningen i grufvetenskap. Den mindre lön,

som denne professor åtnjutit, i jemförelse med de öfrige professorerna vid

läroanstalten, upplystes i nämnda betänkande hafva haft sin grund i det

mindre antal timmar, under hvilka det ålegat honom att meddela undervisning.

Komiterade hade emellertid förklarat, att omständigheterna dåmera

påkallade, att innehafvaren af ifrågavarande professur finge åtnjuta full

professorslön. De ansåge dock, att denna lärarelön på stat borde bestämmas

endast till 3,500 kronor, emedan det vore antagligt, att jernkontorets

bidrag komme att höjas till 1,000 kronor.

Vid 1876 års riksdag hade sedermera de i staten för tekniska högskolan

upptagna professorsafiöningarna i allmänhet höjts med 33 1/s %. De

löner, om dittills utgått med 4,500 kronor, hade sålunda faststälts till 6,000

kronor. En något större förhöjning hade kommit professorn i grufvetenskap

till del, i det att hans lön höjts från 3,200 kronor till 4,700 kronor,

deraf 1,500 kronor tjenstgöringspenningar. Departementschefen antoge, att

man dervid måhända, i likhet med förutnämnda komiterade, beräknat en

ytterligare förhöjning i det från jernkontoret utgående tillskottet till bemälde

professors aflöning.

Nu hade, i eldighet med lärarekollegiets vid tekniska högskolan tillstyrkan,

styrelsen för högskolan till Kongl. Maj:t inkommit med framställning

om att statsanslaget till aflöning åt professorn i grufvetenskap måtte höjas

till 6,000 kronor. Styrelsen hade till stöd härför åberopat, dels att denne

professors undervisningsskyldighet — hittills något mindre än öfrige pro
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

101

fessorers undervisningstid under lästerininerna — borde i någon man ökas,

dels att han dessutom under 5—7 veckor under sommaren hela dagande

vore sysselsatt med praktisk undervisning i grufbrytning och gr utmätning

äfvensom i magnetiska mätningar för uppsökande af jernmalmer m. in.,

dels ock slutligen, att undervisningen i geovetenskap erhållit ännu större

betydelse än förut, sedan aflagd afgångsexatnen i fackskolan för geovetenskap

med fyraårig lärokurs lemnade kompetens till inträde i rikets bergsstat.

På dessa skäl både redan komiterade för afgifvande af förslag till

högskolans utvidgning och omorganisation år 1891 tillstyrkt, att professorn

i grufvetenskap skulle erhålla lika aflöning som andra högskolans professorer;

och då dessa skäl qvarstode i oförsvagad kraft — särskildt i betraktande

af den stora betydelse gr uf han dteringen egde för Sverige — ansåge

styrelsen, att det nu vore på tiden att söka bringa detta komiterades förslag

i verkställighet.

För egen del har departementschefen anfört.

Jernkontorets till bemälde professors aflöning lemnade tillskott, hvilket

numera, enligt departementschefen lemnad upplysning, utginge med ett

belopp af 500 kronor, hvartill komine resekostnads- och traktamentsersättning,

vore, enligt departementschefens åsigt, icke att anse annorlunda än

såsom en gratifikation, den der jernkontoret utan någon sin skyldighet

lemnade och som jernkontoret, hvilket i afseende å detta tillskott fattade

beslut år efter år, egde rätt att, närhelst kontoret så funne för godt, indraga.

Gratifikationen kunde för närvarande betraktas såsom en personlig

gärd åt den nuvarande professorns, O. G. Nordenströms, framstående förtjenster

om den svenska grufhandteringen och kunde ej heller med säkerhet

påräknas för en vid Nordenströms snart stundande afgång blifvande

efterträdare.

Att bemälde professor icke borde aflönas lägre än de öfrige professorerna

vid högskolan, ansåge departementschefen styrelsen hafva tydligt ådagalagt.

Att dervid jernkontorets bidrag hvarken fylde den erforderliga summan

eller med säkerhet kunde påräknas för framtiden, hade departementschefen

nyss påpekat. 1 öfrigt syntes detsamma icke heller böra tagas i betraktande

vid fastställande af aflöningen åt ifrågavarande statens embetsman,

utan nödig fyllnad af statsmedel borde, enligt departementschefens mening,

begäras af Riksdagen. Vid den eventuella höjningen syntes samtidigt aflöningen

böra fördelas i lön och tjenstgöringspenningar på sätt som gälda

för öfrige professorer.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde han

hos Kongl. Maj:t om aflåtande till Riksdagen af det förslag, nu ifrågavarande

framställning innefattar.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I tskottet hor ansett sig böra tillstyrka, att sådan förhöjning af professorns

i grufvetenskap aflöning af statsmedel må af Riksdagen beviljas, att nämnda

aflöning med tillägg af det från jernkontoret till ifrågavarande professor

numera utgående anslag a 500 kronor må uppgå till samma belopp, hvarmed

professorerna vid tekniska högskolan i allmänhet äro aflönade, eller

0,000 kronor. Af professorns i grufvetenskap sålunda från statsverket

utgående aflöning å 5,500 kronor synas 4,000 kronor lämpligen böra utgöra

lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för höjande af den till professorn

i grufvetenskap vid tekniska högskolan från staten

utgående aflöning från dess nuvarande belopp, 4,700

kronor, till 5,500 kronor, deraf 4,000 kronor skola utgöra

lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar, bevilja

ett ordinarie anslag af 800 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet under punkterna 21:o)

och 22ro) föreslagit, kommer ordinarie anslaget till de tekniska läroverken,

nu 450,075 kronor, att ökas med tillhopa 2,80o kronor eller till 452,875

kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

veterinär- 23:0) Vidare har Kongl. Magt föreslagit Riksdagen att öka ordinarie

adminiso-atio-anslaget till mcdicinalstyrelsen från dess nuvarande belopp, 78,650 kronor,

r^f»ti 11 85,550 kronor, eller med 6,900 kronor, deraf till aflöning åt ett medi''y

sc" einalråd ° 6,400 kronor, att utgå med 4,400 kronor såsom lön och 2,000

L d kronor såsom tjenstgöringspenningar, samt beträffande återstående beloppet,

500 . kronor, till förhöjning af det i styrelsens stat upptagna anslag till

medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar

och tillfälliga biträden, hvilket sistnämnda anslag i sådant fall

skulle komma att uppgå till 16,500 kronor, äfvensom medgifva, att lönen

för innehafvaren af ifrågavarande medicinalrådsembete måtte i likhet med

hvad som ^gälde för de nuvarande ledamöterna i medicinalstyrelsen, kunna

efter fem år ökas med 600 kronor.

Vid föredragning af detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen år

1898 föreslagit ökning åt anslaget till landtbruksstyrelsen, i syfte bland

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

annat att dit skulle öfverflyttas den centrala förvaltningen af det civila

veterinärväsendet, för hvilket ändamål i staten för landtbruksstyrelsen skulle

upptagas aflöning för ytterligare eu ledamot. Uti det vid nämnda proposition

fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari

1898 hade redogjorts dels för de förslag, som under de senare årtiondena

framstälts i fråga om veterinärärendenas öfverflyttning från först sundhetskollegium

och sedermera medicinalstyrelsen till annan myndighet, dels ock

för de åligganden, livilka jemlik! den för medicinalstyrelsen gällande instruktion

tilikomme styrelsen beträffande veterinärväsendet. Till denna

redogörelse anhölle departementschefen att nu få hänvisa.

Efter att hafva erinrat, hurusom Kongl. Maj:t genom beslut den 18

maj 1894 föreskrifvit, att eu af Kongl. Magt dertill särskild! förordnad

legitimerad veterinär skulle hos medicinalstyrelsen deltaga i handläggningen

af veterinärärenden samt att eu sådan veterinär sedermera alltjemt varit

af Kongl. Magt dertill mot särskild godtgörelse förordnad, hade dåvarande

departementschefen yttrat, att det helt naturligt varit att förutse, att den

år 1894 sålunda vidtagna anordning, om än utgörande eu väsentlig förbättring

af förut rådande förhållanden, icke skulle kunna för framtiden

blifva till fyllest. I betraktande å ena sidan af den betydande ökningen

under senare åren af nämnda ärendens antal och å andra sidan af den

erkända vigt, som läge uppå att dessa ärenden behandlades icke allenast

med skyndsamhet utan derjemte med synnerlig omtanke och sakkunskap,

syntes det departementschefen tydligt, att för deras behöriga beredning

och föredragning redan nu måste kräfvas mera tid och arbetskraft, än

man rimligtvis kunde begära af den veterinär, som enligt gällande bestämmelser

skulle i medicinalstyrelsen handlägga hithörande frågor. Icke

allenast vore den godtgörelse, som ansetts böra denne veterinär tillerkännas,

alltför låg med hänsyn till de sig alltjemt ökande göromålen. Ett missförhållande

endast i detta afseende skulle väl kunnat afhjelpas, utan att

derför någon förändring beträffande veterinärärendenas behandling behöfde

ifrågasättas. Dertill komme emellertid ock att, med hänsyn till den betydelse

veterinärväsendet hade för jordbruksnäringen i vårt land samt

den deraf följande ansvarsfullheten af de åligganden, som tilikomme eu

föredragande af veterinärärenden uti det embetsverk, som hade den

centrala ledningen af veterinärväsendet sig anförtrodd, det icke kunde anses

lämpligt eller skäligt, att denne föredragande i längden skulle bibehållas

vid eu så osäker tjensteställning, som han i egenskap af tillfälligt förenklad

ledamot i embetsverket måste intaga. Denna omständighet innebure, i

betraktande särskild! af veterinärväsendets hastiga utveckling, utan tvifvel

i och för sig fullt tillräckliga motiv för eu snar förändring af de uti före
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varande afseende nu rådande förhållanden, och syntes den departementschefen

derför ock utgöra ett mycket talande skal för att den definitiva

lösningen af den sedan så många år tillbaka väckta, men tills nu alltjemt

undanskjutna frågan om ändrad organisation af ledningen för veterinärväsendet

så vidt möjligt påskyndades. För angelägenheten häraf talade i

öfrigt icke allenast af departementschefen omförmälda framställningar i

dylikt syfte, utan äfven andra uttalanden i ämnet, som gjorts af i frågan

närmast intresserade.

Beträffande de särskilda förslag till frågans lösning, hvilka framstälts,

hade dåvarande departementschefen funnit sig i likhet med landtbruksstyrelsen

och på de af denna styrelse anförda skäl icke kunna förorda

vare sig inrättandet af ett särskilt embetsverk för veterinärärendenas

handläggning eller deras öfverlemnande till lärarekollegiet vid veterinärinstitutet

eller några bland kollegiets ledamöter. Den särskilda sakkunskap,

som lärarekollegiet besutte, kunde, på sätt landtbruksstyrelsen framhållit,

lämpligare tillgodogöras derigenom, att det lemnades öppet för den administrativa

myndighet, som finge veterinärärendena sig anförtrodda, att i förekommande

speciella frågor inhemta yttrande af kollegiet,

De förslag, som åsyftat inrättandet af en särskild byrå för veterinärärenden

inom civildepartementet, hade departementschefen ansett ännu

mindre böra vinna bifall. Att förläna en dylik byrå sjelfständig beslutanderätt

skulle ej stå i öfverensstämmelse med grunderna för vår administration,

och mot en sådan anordning talade i öfrigt samma skäl, som

anförts mot inrättandet af ett fristående embetsverk. Om åter handläggningen

af veterinärärendena skulle uppdragas åt en byrå utan dylik

beslutanderätt, kornme detta tydligen att innebära, att afgörandet af hithörande

frågor, i den mån de ej skulle anmälas inför Konungen i statsrådet,

skulle åligga chefen för civildepartementet, en anordning lika

olämplig ur praktisk hänsyn som för departementschefen betungande.

Endast två möjligheter till en nöjaktig lösning af frågan hade departementschefen

derför ansett återstå, nemligen att veterinärärendena antingen

fortfarande bibehölles af medicinalstyrelsen eller ock öfvertoges af landtbruksstyrelsen,

samt att, hvilkendera styrelsen kornme att utöfva inseendet

öfver veterinärväsendet, i denna styrelse en ordinarie ledamotsplats för

dessa ärendens handläggning inrättades.

Den medicinska sakkunskap, som funnes inom medicinalstyrelsen

representerad, gjorde det ur djursjukvårdens synpunkt otvifvelaktigt mest

önskvärdt, att veterinärärendena fortfarande blefve der handlagda. Härför

talade dessutom det samband, som i många fall förefunnes mellan veterinära

frågor och den allmänna hygienen, likasom äfven att nämnda styrelse

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

genom mångårig behandling af dessa ärenden vunnit en synnerligen rik

erfarenhet uti hithörande ämnen. För öfverflyttning till landtbruksstyrelsen

af öfverinseendet öfver veterinärväsendet kunde å andra sidan äfven

kraftiga skäl anföras. Efter att hafva redogjort för dessa, hade departementschefen

förordat, att till landtbruksstyrelsen måtte från medicinalstyrelsen

öfverflyttas det civila veterinärväsendet, och i enlighet dermed

hade äfven Kongl. Maj:ts till Riksdagen i denna fråga aflåtna förslag

affättats. Vidkommande det militära veterinärväsendet hade i 1898 års

statsverksproposition i sammanhang med frågan om förändrad organisation

af arméns centrala styrelse föreslagits inrättande af en särskild arméns

sjukvårdsstyrelse, som skulle öfvertaga vissa af de till medicinalstyrelsens

behandling nu hörande militära veterinärärenden.

Af dessa Kongl. Maj:ts förslag hade ej någotdera vunnit Riksdagens

bifall. I afseende å den föreslagna omorganisationen af landtbruksstyrelsen

hade Riksdagen yttrat följande:

»Frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement, der jordbrukets

intressen särskildt skulle tillgodoses, har redan länge stått på dagordningen

och har i väckta motioner vid innevarande års riksdag ånyo dragits

under Riksdagens pröfning. Då åsigten om lämpligheten af jordbruksnäringens

förläggande under ett särskildt departement lärer vara ganska

allmän, torde före frågans närmare utredning, och på det ej dess lyckliga

lösning må på något sätt förhindras, några åtgärder nu icke böra vidtagas

för en omorganisation af det embetsverk, som för närvarande har förvaltningen

af jordbruksärendena sig anförtrodd. Riksdagen har sålunda icke

funnit sig kunna medgifva den i statsrådsprotokollet föreslagna öfverflyttningen

af de civila veterinärärendena till landtbruksstyrelsen och deraf

följande ökning af embetsverkets personal.

»Beträffande förslaget om de civila veterinärärendenas öfverflyttning

till landtbruksstyrelsen från medicinalstyrelsen, hyser Riksdagen i alla

händelser tvifvelsmål om lämpligheten deraf, enär Riksdagen för sin del

icke är öfvertygad om att genom eu sådan öfverflyttning de olägenheter,

som hufvudsakligen föranledt förslaget om en förändring i veterinärväsendets

administration, skulle undanrödjas, och sålunda ej heller vågar

antaga, att det misstroende mot ledningen af vårt lands veterinärväsende,

som för närvarande på vissa håll är rådande, derigenom skulle häfvas.

Riksdagen är dessutom tveksam så väl i fråga om lämpligheten af att

helt och hållet skilja administrationen af den veterinära sjukvården från

den myndighet, som handhafver sjukvården och hygienen i allmänhet,

som om ändamålsenligheten af att från hvarandra skilja det civila och

det militära veterinärväsendet, hvilket sistnämnda eldigt Eders Kongl.

Bih. till RUcsd. Vrot. 1900. 4 Samt. 1 A/d. 9 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Maj:ts förslag skulle komma att förläggas till arméförvaltningens siukvaras

byra.»

Efter att hafva gjort detta uttalande, hade Riksdagen anmält, bland

annat, att Kongl. Maj:ts under förutsättning åt de civila veterinärärendenas

öfverflyttning till landtbruksstyrelsen gjorda förslag om att i landtbruksstyrelsens

stat måtte upptagas aflöning för ytterligare en ledamot ej blifvit

af Riksdagen bifallet.

Frågan om den centrala veterinäradministrationens tidsenliga ordnande

hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, af medicinalstyrelsen i

skrifvelse den 30 september 1898 åter blifvit dragen under Kongl. Maj:ts

pröfning. Efter en återblick på fråga,ns historiska utveckling hade medicinalstyrelsen

yttrat:

»Ställningen är således fortfarande sådan den blef genom ofvannämnda

nådiga bref till medicinalstyrelsen den 18 maj 1894, och någon anledning

synes icke finnas för antagandet, att frågan under närmaste tiden skall

komma att lösas vare sig genom veterinärärendenas öfverflyttning till

landtbruksstyrelsen eller på någon af de andra vägar, som från olika

håll ifrågasatts och som inneburit antingen skapandet af eu byrå för

veterinärärenden direkt under civildepartementet eller förläggandet af

veterinäradministrationen till veterinärinstitutet. Medicinalstyrelsen måste

således förutsätta, att veterinärärendenas handläggning, åtminstone tills

vidare,_ skall komma att förblifva ett styrelsens åliggande. I denna förutsättning

styrkes medicinalstyrelsen af uttalanden under allra senaste

liden dels uti Riksdagen, dels från veterinärkretsar. Vid behandlingen

varen 1898 inom Riksdagen af ofvanberörda nådiga proposition uttalades

temligen allmänt den åsigten, att veterinärärendena lämpligen borde hos

medicinalstyrelsen bibehållas, och äfven styrelsens dåvarande ordförande

gaf såsom riksdagsman oförbehållsamt till känna sin åsigt, att dessa ärenden

med största sakkännedom borde kunna handläggas i medicinalstyrelsen,

ehuruväl han af angifna opportunitetsskäl förordade deras förflyttning till

landtbruksstyrelsen. Landets veterinärer hafva, då deras älsklingstanke

att få en veterinärbyrå inom civildepartementet icke synts kunna förverkligas,

med sällspord enighet uttalat sig för veterinäradministrationens

qvarstannande under medicinalstyrelsen. Så skedde uti en af »Svenska

veterinärläkareföreningens styrelse och komiterade» undertecknad skrift,

som utdelades till ledamöterna af 1898 ars riksdag. Så skedde äfven vid

ett talrikt besökt möte, som nyssnämnda förening hållit i hufvudstaden

under loppet af september 1898.

-»Då medicinalstyrelsen således fortfarande måste betrakta sig såsom

veterinärväsendets målsman inom administrationen, så kan styrelsen icke

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

underlåta att påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet för den

brist, som vidlåder det nuvarande sättet för veterinärärendenas ombesörjande,

samt att framställa förslag till dess afhjelpande. Bristen ligger

enligt styrelsens förmenande förnämligast uti den provisoriska arten af den

nuvarande anordningen. Föredraganden för veterinärärenden förordnas

allenast för ett år i sänder och mot ett arfvode, hvars låga belopp tydligen

hänvisar till att för uppdraget söka en veterinär med annan, fastare

anställning, som han jemte sin befattning i medicinalstyrelsen har att bestrida.

Första gången förordnades till föredragande dåvarande föreståndaren

vid veterinärinstitutet professoren C. A. Lindqvist, för hvilken förordnandet

förnyades åren 1895 och 1896, hvarefter och sedan Lindqvist

efter uppnådd pensionsålder afgått, enahanda uppdrag åren 1897 och 1898

gafs åt Lindqvists efterträdare såsom veterinärinstitutets föreståndare, professoren

J. P. Lundgren, som derför från det under riksstatens sjette

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till förekommande och hämmande af

smittosamma sjukdomar bland husdjuren uppbär ett arfvode af 3,900

kronor med skyldighet likväl att sjelf aflöna det biträde vid bestridandet

af den honom åliggande undervisningsskyldighet vid veterinärinstitutet,

som på grund af hans uppdrag inom medicinalstyrelsen kan blifva erforderligt.

Ersättningen åt den veterinär, som vid förhinder för föredraganden

förordnas att uppehålla hans göromål, utgår från samma anslag

med ett belopp, motsvarande 2,000 kronor för år.

)>Det är uppenbart, att tvenne så fordrande uppgifter som att vara

dels lärare och föreståndare vid veterinärinstitutet, dels föredragande för

veterinär är en den hos medicinalstyrelsen icke i längden kunna utan stora

olägenheter anförtros åt samma person. Redan den omständigheten, att

en del af en ordinarie professors undervisningsskyldighet år efter år måste

öfverlåtas på en yngre, tillförordnad lärare, visar det intrång, läroverket

lider af sammankopplingen. Likaledes ligger det för öppen dag, att medicinalstyrelsen

för veterinärärendena icke kan påräkna allt det planmessiga

arbete, som dessa ärendens omfattning och vigt onekligen påkalla af en

föredragande, hall må vara än så duglig, hvilken nödgas dela sitt intresse

mellan dem och ett annat, icke mindre magtpåliggande embete, i all synnerhet

då hans anställning i styrelsen är begränsad till ett år åt gången.

»Botemedlet ligger nära till hands och består enligt styrelsens mening

uti inrättandet af en ordinarie tjenst för en veterinärledamot hos medicinalstyrelsen,

hvilket styrelsen således vill i underdånighet föreslå. Då

eu dylik befattning i vigt vore fullt jemförlig med en medicinalrådssyssla,

så anser styrelsen också, att samma aflöning och ställning borde tillkomma

föredraganden för veterinärärendena, som nu tillkomma medicinalråden.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Han skulle således aflönas med 6,400 kronor, hvaraf 2,000 kronor tjenstgöringspenningar

och 4,400 kronor lön, som efter fem år skulle kunna

höjas med 600 kronor. Dessutom erfordras för vikariatsersättning under

semester och tjensteresor ett belopp, som ej bör beräknas lägre än till 500

kronor, hvarmed således styrelsens anslag för vikariatsersättningar med

mera borde höjas.

»Genom att i nådig proposition föreslå 1898 års Riksdag inrättandet af

ett motsvarande embete hos landtbruksstyrelsen, dit veterinäradministrationen

skulle förlagts, har Eders Kongl. Maj:t redan pröfvat och godkänt

behofvet af det nya embetet. Medicinalstyrelsen vill likväl genom framläggande

af en tablå öfver antalet till styrelsen under de senare åren inkomna

veterinärärenden, jemförd med hela antalet till styrelsen inkomna

ärenden, antyda, huru stor del af arbetet inom styrelsen kan anses komma

på veterinärledamoten.

ir.

Inkomna

Deraf

veterinär-

ärenden.

ärenden.

1891

............ 7,165

468

1892

........... 8,182

584

1893

............ 8,985

792

1894 ...

9,236

794

1895 ..........

........... 8,830

894

1896

......... 9,298

1,037

1897

..... 9,284

913

»I jemförelse med antalet mål, som komma på andra föredragande

ledamöter, kunna veterinärärendena enligt denna öfversigt visserligen icke

anses för betungande. Men lägges härtill, att föredraganden måste besöka

platser, der smittosamma kreaturssjukdomar yppa sig, bearbeta inkomna

rapporter och dylikt samt dessutom bör söka förvärfva den grundliga

kännedom om landets alla veterinärförhållanden, som styrelsen behöfver

till ledning för sina beslut, så lider det icke tvifvel, att arbetet, väl skött,

helt kräfver sin man. Styrelsen hyser äfven den mening, att veterinärledamoten

behöfver biträdet af en amanuens, som likaledes bör vara veterinär,

pa samma sätt som medicinalråden till sitt biträde ega andra

läkare såsom amanuenser. Intill dess erfarenhet vunnits angående den

omfattning, veterinäramanuensens arbete komme att få, torde dock ersättning

åt denne tjensteman böra beredas af samma anslag — förslagsanslaget

till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar

bland husdjuren — från hvilket föredragandens arfvode för närvarande

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

utgår, hvarför någon ökning i styrelsens stat för ändamalet icke nu ifragasättes.

Komme äfven ledningen af de nu hos landtbruksstyrelsen behandlade

tuberkulinärendena att anförtros åt veterinärledamoten i medicinalstyrelsen,

så behöfde han gifvetvis dessutom hafva till sitt förfogande

arbetskrafter någorlunda motsvarande dem, som nu för detta ändamål

stå till landtbruksstyrelsens förfogande.

*Men då det särskild!, från veterinärt håll ifrågasatts,. att tvenne veterinärer

»med rösträtt», hvithet väl maste anses liktydigt med tvenne

veterinärledamöter, skulle hos medicinalstyrelsen anställas, sa vill styrelsen

uttala sin bestämda mening, att sådant hvarken är behöfligt eller för arbetets

rationella ordnande Renligt. Såsom motiv för nyssnämnda förslag

har anförts, att en särskild veterinär skulle behöfvas för de militära veterinärärendenas

behandling. Dessa äro dock jemförelsevis få och hafva

hittills utan olägenhet kunnat föredragas af samma person, som handlagt

de civila veterinärärendena. Förslaget om tvenne röstberättigade veterinärers

införande i medicinalstyrelsen innebär för öfrig!, att dessa jemte

ordföranden skulle bilda en »särskild veterinärafdelning», hvars ärenden

således icke skulle komma styrelsens öfriga, ledamöter vid. En dylik anordning

kan styrelsen så mycket mindre förorda, som den tydligen skulle

stå i den bestämdaste motsägelse mot de hufvudargument, som från alla

håll, äfven veterinärläkareföreningen, anförts för veterinärärendenas bibehållande

hos medicinalstyrelsen, eller det påtagliga sambandet mellan de

veterinära frågorna och den allmänna hygienen, medicinalstyrelsens mångåriga

vana vid hithörande frågors behandling samt vigten af att djursjukvården

tillgodogör sig den medicinska sakkunskap, som förut finnes hos

medicinalstyrelsen. Genom inrättandet af en särskild veterinärafdelning

skulle ju de fördelar kastas öfver bord, Indika kunde hemtas från angifna

omständigheter. Ingen fråga kunde föredragas i styrelsens plenum,_ och

generaldirektören vore beröfvad rätten att till öfverläggning om veterinärfrågor

tillkalla andra ledamöter af styrelsen, hvilkas speciella sakkunskap

han ansåge böra få göra sig gällande. Styrelsen tror icke, att uppoffringen

af nu antydda utvägar att förskaffa grundligare utredning för vigtigare

frågor skulle uppvägas af vinsten att erhålla tvenne beslutande veterinärer

i stället för eu. Det tyngre arbetet för styrelsens ordförande samt vid

protokollsföringen, hvithet synes blifva en nödvändig följd af en särskild,

mera fristående afdelnings inrättande inom styrelsen, förtjenar också säkerligen

mycket afseende.

> Den af medicinalstyrelsen nu föreslagna nye veterinärledamoten i

styrelsen, för hvilken styrelsen föreslår benämningen veterinärrad, borde

enligt styrelsens åsigt få hufvudsakligen samma ställning inom styrelsen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som nu tillkommer den tillförordnade föredraganden. Han skulle således

bereda alla veterinärfrågor och inför styrelsen föredraga samt med sin röst

deltaga i afgörandet af sådana, som eldigt medicinalstyrelsens instruktion

skulle behandlas kollegialt. De öfriga skulle han föredraga inför generaldirektören

enligt § 30 af samma instruktion. För att bereda veterinärledamoten

en mera sjelfständig verksamhet torde emellertid en del ärenden,

som nu äro pleniärenden, kunna öfverflyttas till dem, som underkastas

det enklare behandlingssättet. Härom utbeder sig styrelsen att, i händelse

af bifall till förslaget i hufvudsak, framdeles få göra särskild underdånig

framställning.

»Här angifna ställning är i hufvudsak densamma, som för en veterinärledamot

i medicinalstyrelsen föreslogs af veterinärinstitutets lärarekollegium

i. det yttrande, som åtföljde styrelsens underdåniga utlåtande den 2

februari 1894 i anledning af hushållningssällskapens ombuds underdåniga

framställning den 14 november 1893. Lärarekollegiets förslag innebar

nemligen, att en veterinär skulle anställas såsom ledamot inom medicinalstyrelsen

med skyldighet för honom att, bereda och inför styrelsen föredraga

veterinärärenden, att i besluten om sådana deltaga, att på grund af

inkomna rapporter och årsberättelser från veterinärläroverken samt från

civila och militära veterinärer årligen upprätta redogörelse deröfver i sammanhang

med den berättelse öfver medicinalväsendet, som af styrelsen

afgifves, samt att taga initiativ till förbättringar i landets veterinärväsende.

Denna ordning för veterinärärendenas behandling skulle kunna tillämpas

utan väsentlig rubbning af styrelsens öfriga arbetsordning.»

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hade styrelsen hemstält,

att Kong! Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition dels derom att i

den för medicinalstyrelsen faststälda stat måtte upptagas aflöning för en

ny ledamot med benämning veterinärråd till samma belopp och med enahanda

ålderstillägg och öfriga förmåner, som bestämts för medicinalråd,

dels ock derom att anslaget i samma stat till medikamentsräkningars

granskning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden, hvithet från och med år 1899 utgör 1(1,000 kronor, måtte höjas

med 500 kronor.

Fn från medicinalstyrelsens hemställan i viss mån afvikande mening

hade uttalats af föredraganden för veterinärärenden, hvilken ansett, att

dessa . ärenden endast i generaldirektörens frånvaro borde handläggas

kollegialt, men eljest afgöras af generaldirektören ensam efter rådplägning

antingen endast med föredraganden eller, om ärendets vigt och beskaffenhet

ansages sadant fordra, med vissa eller alla styrelsens ledamöter. Föredraganden

för veterinär ärenden hade vidare ansett, att inom medicinalstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

in

borde bildas en veterinärbyrå med särskild notarie, samt hemstält, att

utöfver de af medicinalstyrelsen ifrågasatta anslag måtte begäras jemväl

medel att aflöna eu sådan notarie. En bland medicinalstyrelsens ledamöter

både funnit sig ej kunna biträda styrelsens omförmälda förslag, som lian

befarade skulle medföra ett undanträngande af de medicinska ärendena,

hvilkas handläggning dock borde anses vara medicinalstyrelsens främsta

och egentliga uppgift.

Då medicinalstyrelsens berörda framställning icke föranledt proposition

till 1899 års Riksdag, hade styrelsen i skrifvelse den 25 september 1899

å nyo påkallat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för ifrågavarande vigtiga angelägenhet.

Styrelsen vore, säges i denna skrifvelse, fortfarande lifligt

öfvertygad, att, om veterinärärendenas behandling fortfarande skulle åligga

medicinalstyrelsen — och någon förändring härutinnan syntes, sedan

Kongl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag om dessa ärendens öfverflyttning

till landtbruksstyrelsen icke vunnit Riksdagens bifall, knappast

vara att under den närmaste tiden förvänta — det vore af största vigt

för landets veterinära helso- och sjukvård, att den i styrelsens ofvannämnda

skrifvelse den 30 september 1898 föreslagna förändringen snart komme

till stånd. Beträffande bristerna i det nuvarande sättet för veterinärärendenas

handläggning inom styrelsen och de fördelar, skapandet af en ordinarie

veterinär]edamot derstädes skulle medföra, äfvensom angående omfattningen

af den nye ledamotens embetsverksamhet anhölle styrelsen att

få i hufvudsak åberopa den utredning af dessa frågor, som i styrelsens

berörda skrifvelse af den 30 september 1898 blifvit lemnad. Härutöfver

ville styrelsen emellertid framhålla såsom, enligt styrelsens mening, kraftigt

talande skäl för den ifrågasatta förändringen erfarenheterna från de farsoter

bland husdjuren, som särskildt under de senaste åren hemsökt vårt land.

Under slutet af år 1897 hade den smittosamma mul- och klöfsjukan utbrutit

i mellersta Sverige. Sedan med stora ansträngningar farsoten blifvit i

denna trakt hämmad, hade den emellertid å nyo utbrutit under följande

vår, denna gång inom södra delen af landet. Och under 1899 års sommar

hade en såsom sporadisk länge i vårt land förefintlig sjukdom, mjeltbranden,

plötsligt uppträdt såsom farsot och kraft betydande offer bland nötboskapen

särskildt inom ett län. Vid det hastiga utbrottet af sådana

epizootier måste i regel medicinalstyrelsens föredragande för veterinärärenden

såsom styrelsens sakkunnige ledamot sjelf ofördröjligen besöka de

smittade ställena, extra veterinärer måste anskaffas för dessa orters behof

— något, som vid nu rådande brist på veterinärer vore förenadt med de

största svårigheter — och, då de i författningarna gifna bestämmelser ej

vid dylika tillfällen vore tillräckliga, speciella föreskrifter, lämpade efter

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den förevarande farsotens natur och de lokala förhållandena inom den

trakt, der den utbrutit, af styrelsen skyndsamt utarbetas. Och sedan

sålunda de första åtgärderna till farsotens hämmande vore vidtagna,

följde, så länge epizootien varade, ett ytterst träget utbyte af meddelanden

mellan styrelsen, å ena sidan, och vederbörande länsstyrelser, länsveterinärer

och extra veterinärer å den andra. Allt detta arbete måste hufvudsakligen

falla på den tillförordnade veterinärreferenten, hvilken vid sidan

af sina åligganden hos styrelsen alltid haft en ansvarsfull plats inom veterinärinstitutet

att samtidigt fylla. Om det hittills lyckats styrelsen att,

trots den nuvarande svaga organisationen af dess veterinära krafter, på

ett nöjaktigt sätt leda åtgärderna vid sådana för landets ekonomi hotande

farsoter, hade detta för visso icke kunnat ske utan mycket stora svårigheter

och med eftersättande af andra vigtiga göromål. Med sådana förhållanden

för ögonen kunde styrelsen ej annat än förnya sin begäran om

en mer betryggande anordning uti ifrågavarande afseende.

På grund af hvad sålunda anförts hade medicinalstyrelsen nu hemstält,

det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition, i syfte dels

att i den för medicinalstyrelsen fastställa stat måtte upptagas aflöning för

en ny ledamot med benämning veterinärråd till samma belopp och med

enahanda ålderstillägg och öfriga förmåner, som för medicinalråd vore

bestämdt, dels att anslaget i samma stat till rnedi k am entsr åkningars

granskning, vikariatsersättning med mera måtte höjas med 500 kronor.

Härifrån afvikande meningar af enahanda innehåll som de, hvilka

förekommit vid den i medicinalstyrelsens skrifvelse den 30 september

1898 gjorda hemställan, hade jemväl nu uttalats af samma personer som

vid nyssnämnda tillfälle.

För egen del har departementschefen anfört:

Då Kongl. Maj:ts förslag att till landtbruksstyrelsen öfvei‘flytta de

civila veterinär ärenden, som nu tillhörde medicinalstyrelsens behandling,

icke vunnit Riksdagens bifall, ansåge departementschefen någon annan

utväg att på ett tillfredsställande sätt lösa den nu så länge på dagordningen

befintliga frågan om den centrala veterinäradministrationens tidsenliga

ordnande icke återstå än att låta hithörande ärenden fortfarande handläggas

af medicinalstyrelsen. Denna mening syntes ock numera nästan

enhälligt omfattas af de sakkunnige i vårt land. Med hänsigt härtill och

på de af medicinalstyrelsen i dess ofvanberörda skrivelser den 30 september

1898 och den 25 september 1899 anförda skäl ansåge departementschefen

den provisoriska anordning, som under de senare åren och jemväl för tiden

till den 1 juni 1900 vidtagits för ifrågavarande ärendens beredning och

föredragning inom medicinalstyrelsen, nu böra utbytas mot en fastare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande tl:o ti. jjg

organisation i den af medicinalstyrelsen antydda retning. Härför erfordrades

uppförande i medicinalstyrelsens stat af aflöning åt en föredragande

ör veterinärärenden, hvilken i likhet med de öfriga civila ledamöterna af

sagda styrelse, enligt departementschefens mening, borde benämnas medicinalråd

och ega åtnjuta enahanda löneförmåner som dessa ledamöter. Vidare

ansåge departementschefen, lika med medicinalstyrelsen, att, om eu

sådan organisation beslötes, det i styrelsens stat upptagna anslag till vikariatsersattmng

m. m. måste höjas med det af medicinalstyrelsen i sådant afseende

föreslagna belopp. . Ett bifall härtill skulle föranleda en ganska måttlioökning

i statens utgifter för den centrala veterinäradministrationen, hvilken

Uie i p. ,n nuvaraiyle provisoriska anordningen, såsom förut vore nämndt

medförde utbetalning bland annat af särskildt arfvode, eller 8,900 kronor

Öl ar räknadt, åt föredraganden af veterinärmål inom medicinalstyrelsen.

Hvad anginge frågan om den ordning, i hvilken, derest den tilltänkta

organisationen komme till stånd, veterinärärendena borde inom medicinalstyrelsen

handläggas, ansåge departementschefen, att Kong! Maj:t framdeles

skulle komma att fatta beslut, sedan förslag till erforderliga ändringar i

medicinalstyrelsens instruktion blifvit vederbörligen uppgjordt.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nu ifrågavarande

framställning.

Emot hvad sålunda af Kongl. Maj:t föreslagits har utskottet icke

funnit anledning till erinran; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må

a) i den för medicinalstyrelsen faststälda stat uppföra

aflöning till ytterligare ett medicinalråd med 6,400

kronor, deraf 4,400 kronor lön, som efter fem år kan

höjas med 600 kronor, och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar;

samt

b) höja det i medicinalstyrelsens stat upptagna

anslag till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden,

nu 16,000 kronor, med 500 kronor eller till

16,500 kronor.

1 händelse af bifall till hvad utskottet sålunda föreslagit, kommer

Bih. till Ttiksd. Prot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

delning af

Pajala provin

sialläkaredistrikt.

[23.]

anslaget till medicinalstyrelsen, nu 78,650 kronor, att höjas med 6,900

kronor till 85,550 kronor.

24:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för inrättande af ytterligare

en pro v i n sia lläkaretj enst i Norrbottens län ordinarie anslaget till

medicinalstyrelsen med dithörande stater måtte höjas med 2,500 kronor

äfvensom att af deri nu odisponerade delen af anslaget till fixa tjenstgöringspenningar

finge användas 1,000 kronor för denna nya provinsialläkaretjenst.

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta

ärende anmält, att Jukkasjärvi socknemän anhållit, det Kong!. Maj:t måtte

taga i öfvervägande, huruvida Pajala provinsialläkaredistrikt kunde delas i

två distrikt sålunda, att ett nytt provinsialläkaredistrikt, omfattande

Jukkasjärvi och Enontekis’ socknar, inrättades med station för den blifvande

provinsialläkaren i Vittangi kyrkoby. Med anledning af denna ansökning

både yttranden afgifvits ej mindre af vederbörande provinsial- och

förste provinsialläkare, Enontekis’ socknemän samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län än äfven den 13 mars 1899 af medicinalstyrelsen.

Af nämnda handlingar inhemtades följande. Pajala provinsialläkaredistrikt,

som omfattade Pajala socken och Tärendö kapellförsamling äfvensom

Jukkasjärvi och Enontekis’ lappmarkssocknar eller tillhopa 271,208

qvadratnymd, utgjorde en areal, i det närmaste motsvarande Malmöhus,

Kristianstads, Blekinge, Kalmar och Gotlands län tillsammans. Inom

detta distrikt, som emellertid hyste endast omkring 9,300 invånare, funnes

icke någon distrikts- eller enskildt praktiserande läkare^ hvadan uppenbart

vore, att hvarken den allmänna helso- och sjukvården eller den

enskilda sjukvården kunde inom detta ofantliga, på kommunikationer vanlottade

område på ett tillfredsställande sätt bestridas af en enda läkare.

Visserligen förekomme, utom de två tjensteresor, som provinsialläkaren i

Pajala enligt af Kongl. Maj:t erhållet bemyndigande hittills årligen fått företaga

till Enontekis’ kyrkoby Karesuando, ytterst sällan några besök af läkaren

till distriktets aflägsnare delar till följd af det stora afståndet, men för

eu sådan tjensteresa eller sjukbesök till distriktets utkanter vid norska

gränsen åtginge en tid af närmare tre veckor, och under denna tid funnes

vid sådana tillfällen ingen läkare att tillgå för sjukvård eller tjensteförrättningar

inom distriktets öfriga, tätare befolkade delar. Befolkningen vore

i allmänhet fattig, och kostnaden för ett läkarebesök på längre afstånd

representerade eu utgift, som i de flesta fall öfverskrede den torftiga befolkningens

tillgångar. Vid åtskilliga svårare sjukdomsfall torde ock urakt
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

låtenheten att eftersända läkare till någon del bero på den ringa utsigt,

som förefunnes, att läkaren skulle hinna komma tillstädes, innan patienten

dött eller tillfrisknat. I anseende till befolkningens ytterst torftiga vilkor

funnes ingen utsigt att få dessa missförhållanden afhjelpta genom inrättande

af en extra provinsialläkarebefattning.

Ifrågavarande framställning angående delning af Pajala provinsialläkaredistrikt

hade på det lifligaste förordats af såväl provinsialläkaren

och förste provinsialläkaren som Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

Enontekis’ socknemän. Beträffande åter platsen för den blifvande provinsialläkarens

station hade olika meningar förekommit. Provinsialläkaren

och Enontekis’ socknemän hade ansett, att densamma borde förläggas till

Soppero by. Till stöd härför hade provinsialläkaren anfört: att, derest

läkarestationen förlädes i Vittangi, Jukkasjärvi skulle få nästan alla fördelarne,

Enontekis ingen; att afståndet mellan Vittangi och Karesuando kyrkobyar

vore 10,6 mil och att der byggdes allmän landsväg, hvilken om några

år borde vara färdig; att Soppero by, hvarest funnes poststation och gästgifveri,

vore belägen inom Jukkasjärvi socken på ett afstånd af 5 mil från

Vittangi och 5,6 mil från Karesuando, samt att, då i Svappavaara på 2,8

mils afstånd från Vittangi samt Luossavaara och Kirunavaara omkring

6,5 mil från Vittangi, samtliga inom Jukkasjärvi socken, hvilka möjligen

kunde ifrågasättas som läkarestation, kunde väntas inom kort uppstå en

storartad industri, derstädes komme att behöfvas en särskild läkare, hvilken

då väl äfven komme att närmast anlitas af distriktets vestra del. Enontekis’

socknemän hade såsom skäl, hvarför de till läkarestation förordat

Soppero by, åberopat dels hvad provinsialläkaren anfört och dels att Soppero

by, som utgjordes af tre afdelningar med en talrik befolkning, komme

att jemte Enontekis’ kommun åtminstone vintertid skaffa sig och underhålla

direkt förbindelse mellan Soppero och Jukkasjärvi gamla kyrkoby,

sedan jernvägen öppnats för trafik och grufrörelsen trädt i verksamhet,

en förbindelse af omkring 6 mils längd, hvilken användts såsom kyrkväg

under den tid, då Jukkasjärvi by varit församlingens enda kyrkoplats.

Emellertid ville socknemännen, om större svårigheter skulle yppas

för läkarestationens förläggande till Soppero och frågan derpå kunde

falla, äfven förena sig om stationens förläggande till Vittangi. Kongl.

Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren hade deremot biträdt

den gjorda framställningen jemväl med afseende på läget för läkarens

bostad. Kongl. Maj:ts befallningshafvande både såsom skäl härför

anfört, att Vittangi by läge inom den jemförelsevis tätast befolkade delen

af det ifrågastälda distriktet, under det att Soppero utgjorde en i ödemarken

belägen enstaka by, hvilken ännu icke vore medelst väg förenad med

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 9.

angränsande bygd. Förste provinsialläkaren hade tillika ansett, att genom

stationens förläggande till Soppero skulle den tätast bebyggda delen af

distriktet, den omkring Vittangi, förlora mera, än hvad den glesare bebyggda

trakten kring Karesuando skulle derpå vinna. Dessutom skulle läkaren,

derest han vore bosatt i Vittangi, hafva lättare att komma till de blifvande

stora folkcentra vid malmbergen, hvilka han som tjensteläkare ju

måste då och då besöka. Att förlägga stationen till Luossavaara eller

Kirunavaara, centralpunkten för malmfälten, vore emellertid ej lämpligt,

enär derstädes med första komma att stationeras en jernvägsläkare, hvilken

komme att tillgodose den omgifvande ortens sjukvård, och den öfriga aflägsna

delen af distriktet då ej finge stort mera nytta af läkaren, än om

han vore boende i Pajala.

Enontekis’ socknemän hade äfven påpekat, att hvar än läkarestationen

förlädes inom det nya provinsialläkaredistriktet, för så vidt det ej

blefve till Enontekis, blefve afståndet till densamma så stort, att den fattigare

befolkningen kring Karesuando omöjligen kunde på egen bekostnad

anlita läkarens hjelp. Till dennes skyldigheter borde derför ock höra att

två gånger vintertid och en gång sommartid vara för befolkningen derstädes

tillgänglig i kyrkobön å de tider, då församlingsborna plägade vara

mera talrikt samlade vid sin kyrka. Genom denna anordning skulle ock

inkomsten på praktik kunna betydligt upphjelpas.

Beträffande löneförmånerna för den blifvande läkaren hade provinsialläkaren

i sitt yttrande anmärkt, att inkomsten på praktik för denne kunde

antagas blifva ytterst ringa dels till följd af befolkningens gleshet, dels emedan

en afsevärd del af densamma vore nomadiserande. Lönen och tjenstgöringspenningarne

borde derför så bestämmas, att de i och för sig kunde

anses tillräckliga, i synnerhet som lefnadskostnaderna i dessa trakter på

grund af det nära granskapet till Gellivare årligen stegrades. Med instämmande

häri hade förste provinsialläkaren i detta hänseende föreslagit,

att den blifvande läkaren skulle i likhet med flertalet af provinsialläkarne

i Norrbottens län erhålla, utom de för provinsialläkare i allmänhet bestämda

förmånerna, 1,000 kronor i fixa tjenstgöringspenningar.

Medicinalstyrelsen både i ärendet anfört följande. Den komité, som

haft i uppdrag att granska uppgjordt förslag till instruktion för läkare

med flere i samband dermed stående frågor, hade dervid bland annat jemväl

haft att yttra sig angående en ansökning från Pajala kommun om

ökad lön åt distriktets provinsialläkare, enär svårighet mött att till tjensten

erhålla ordinarie innehafvare. Komitén hade afstyrkt bifall till denna

ansökning, då den föreslagna löneförhöjningen icke ansetts leda till det

åsyftade målet, enär enligt komiténs åsigt denne provinsialläkare alltjemt

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

komme att sakna tillräcklig medicinsk verksamhet och nästan all enskild

praktik. Komitén hade i sitt den 5 april 1887 afgifna betänkande anfört,

att staten genom de föreslagna förste provinsialläkarne samt befintliga

provinsialläkare tillräckligt sörjt för sina egentliga uppgifter, den allmänna

helso- och sjukvården, de rättsmedicinska förrättningarna och tillsynen

öfver medicinalväsendet med hvad dertill hörde, men att staten likväl icke

borde undandraga sig att medverka till att afhjelpa det beaktansvärda behof

af ökade läkarekrafter för den enskilda sjukvården, som flerstädes på landsbygden

förefunnes. Härvid borde dock i hvarje fall bero på befolkningen

i sådana orter att taga initiativ till upprättande af extra provinsialläkaredistrikt,

till hvilka staten, då befattningen ansåges behöflig och bidrag af

staten erforderligt, borde lemna bidrag till läkarens aflönande i regeln

till samma belopp som det från orten utfästa — dock ej högre än 1,500

kronor. Skulle likväl i vissa glest befolkade delar af landet befolkningens

fattigdom eller andra särskilda omständigheter gifva anledning till statsbidragets

bestämmande i annat förhållande eller till högre belopp än

1,500 kronor, borde ärendet underställas Kongl. Maj:ts och Riksdagens

pröfning.

Ett fall, der staten borde ingripa, syntes medicinalstyrelsen här föreligga.

Förhållandena vore nu i många afseenden olika mot för 10 å 12

år''"sedan; krafvel på lättare tillgänglig läkarevård hade ökats; landsting

och kommuner hade mångenstädes lemnat afsevärda bidrag till sjukvårdsanstalter

m. m. och likaså till upprättande af extra provinsialläkaredistrikt.

Öfver ett fyrtiotal nya extra provinsialläkaredistrikt med bidrag af staten

till läkarens aflönande hade inrättats, deribland 6 inom Norrbottens län,

af hvilka fyra åtnjöte 1,500 kronor och två 1,000 kronor hvart i årliga statsbidrag.

Hvad nu beträffade Jukkasjärvi och Enontekis’ lappmarkssockriar,

kunde, såsom af handlingarna framginge, icke ifrågasättas, att dessa socknar

skulle kunna bilda extra provinsialläkaredistrikt eller erbjuda lönebidrag

för sådanas upprättande, men af såväl humanitära som andra skäl

syntes staten icke böra undandraga sig att här träda emellan för att bereda

denna fattiga, i landets nordligaste utkanter lefvande, med eu karg

natur och ett hårdt klimat kämpande samt i mycket tillbakasätta befolkning

möjlighet till erhållande af läkarevård, hvilket ej syntes kunna ske

på annat sätt än derigenom, att staten derstädes inrättade ett nytt ordinarie

provinsialläkaredistrikt. Äfven om en extra provinsialläkarebefattning

skulle inrättas vid Euossavaara, sedan grufdrift i malmfälten i denna

ort kommit till stånd, kunde, enligt styrelsens mening, en derstädes stationerad

läkare icke tillika vara tjensteläkare för Jukkasjärvi och Enontekis’

kommuner, då en sålunda anståld läkare ej syntes kunna medgifvas så

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lång frånvaro från sin station, som resor till dessa orter till följd af de

långa afstånden kräfde.

Medicinalstyrelsen hade på grund häraf hemstält om inrättande af det

ifrågasatta provinsialläkaredistriktet med station för läkaren i Vittangi

kyrkoby. Tillika hade styrelsen föreslagit, att en sådan läkare, utöfver

provinsialläkares löneförmåner enligt 1890 års stat, måtte tilldelas fixa

tjenstgöringspenningar till belopp af 1,000 kronor om året samt erhålla

uppdrag att på statens bekostnad, tills vidare 3 gånger årligen, 2 gånger

under vintern och 1 gång under sommaren, på förut bestämda tider besöka

Karesuando för att der under minst 2 dagar hvarje gång vara för

befolkningen tillgänglig för mottagning af sjuka, tillse vaccinationen med

mera, mot det att kommunen tillhandahölle lämplig mottagningslokal med

erforderlig städning, belysning och uppvärmning.

Statskontoret, öfver ansökningen hördt, hade i den 4 maj 1899 afgifvet

utlåtande meddelat, att enligt den af 1890 års Riksdag fastställa

aflöningsstat provinsialläkarne åtnjöte lön med 1,875 kronor och

tjenstgöringspenningar med 625 kronor eller tillsammans i första lönegraden

2,500 kronor samt att lönen efter tio år kunde höjas med 500

kronor och efter femton år med ytterligare 500 kronor. Dessa aflöningsförmaner

utginge, lönen och tjenstgöringspenningarne från åttonde hufvudtitelns

anslag till medicinalstyrelsen med dithörande stater » samt löneförhöjningarna

från samma hufvudtitels anslag till »ålderstillägg». Provinsialläkarne

uppbure derjemte från åttonde hufvudtitelns anslag till »hyresersättning

åt provinsialläkare» 750 kronor om året. Dessutom åtnjöte

ett färre antal provinsialläkare till olika belopp s. k. fixa tjenstgöringspenningar,

hvilka utginge från anslaget till »medicinalstyrelsen med dithörande

stater». I detta hänseende förekomma följande:

Till förbättring af lönevilkoren för provinsialläkare i sådana distrikt,

hvarest, till följd af befolkningens gleshet eller fattigdom och distriktens

vidd eller besvärlighet i afseende på sjukvårdens handhafvande, svårighet

vid inträffade ledigheter uppstått att finna sökande till tjensterna eller

hvarest läkarnes inkomster befunnits allt för knappa i förhållande till

deras lefnadsbehof, hade första gången af 1859—60 årens Riksdag och

sedermera tid efter annan anvisats medel, hvilka blifvit benämnda fixa

tjenstgöringspenningar. Jemlikt kongl. brefven den 26 mars 1861 och

den 8 april 1864 skulle dessa tjenstgöringspenningar åtnjutas endast af

den, som tjensten förrättade, och således under ordinarie provinsialläkarens

tjenstledighet af hans vikarie; och skulle, om någon af de befattningar,

med hvilka fixa tjenstgöringspenningar vore förenade, vid inträffad ledighet,

oaktadt de sålunda beviljade löneförmånerna, efter tre på hvarandra

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

följande ansökningstiders utgång i brist pa sökande blefve o tillsatt, det i

följd häraf obegagnade beloppet tjenstgöringspenmngar,. uppå sundhetskollegii

anmälan till Kongl. Maj:t, på något annat deraf i behof varande

provinsialläkaredistrikt öfverflyttas. Enligt skrifvelse till Kongl. Maj:t. den

20 mai 1890, i anledning af Kongl. Majds proposition angående ordnande

af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården i riket, hade Riksdagen,

i sammanhang med fastställande af aflöningsförmaner för piovmsialläkarestaten,

medgift, att de för det dåvarande utgående fixa tjensto-öringspenningar,

tillhopa 1 7,300 kronor, finge bibehållas, till dess om em

kunde blifva annorlunda bestämdt; men hade Riksdagen emellertid anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad man

indragning eller nedsättning till beloppet af de fixa tjenstgöringspennmo-arne

kunde ega rum, samt, så fort ske kunde, till Riksdagen inkomma

med den framställning, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Efter

det medicinalstyrelsen på grund häraf erhållit befallning att efter vederbörandes

hörande till Kongl. Maj it inkomma med yttrande och förs ag,

om och i hvad mån eu sådan indragning eller nedsättning kunde ske,

samt medicinalstyrelsen, med öfverlemnande af infordrade ^yttranden från

vederbörande provinsialläkare och länsstyrelser, afgifvit utlåtande och förslag

i ämnet, hade Kongl. Maj:t, enligt- beslut den 5 augusti 1892,

förordnat, att de genom kongl. brefvet den 20 mars 1861 för provinsialläkaren

i Stockholms distrikt bestämda fixa tjenstgöringspenmngar, 500

kronor om året, skulle indragas med utgången af augusti manad 1892,

samt att de fixa tjenstgöringspenmngar, som anvisats dels enligt kongl.

bref den 8 april 1 864 för provinsialläkarne i Gislaveds distrikt inom Jönköpings

län och Ölands norra distrikt inom Kalmar län med 300 kronor

åt den förre och 500 kronor åt den senare, allt årligen, dels enligt kongl.

bref den 0 september 1878 för provinsialläkarne i Nysätra och i Nordmalings

distrikt inom Vesterbottens län med 500 kronor om året åt hvardera,

skulle indragas vid dåvarande tjensteinnehafvarnes afgång. Till följd häraf

funnes för närvarande å anslaget till fixa tjenstgöringspenmngar odispo
neradt

ett belopp af 1,500 kronor. _

För egen del har departementschefen anfört, att han, i likhet med

de myndigheter, hvilka yttrat sig i detta ärende, ansåge, att inrättandet af

ett särskildt ordinarie provinsialläkaredistrikt, omfattande Jukkasjärvi och

Enontekis’ socknar, vore af oundgängligt behof påkalladt samt att föihållandena

vore sådana, att provinsialläkaren i detta nya distrikt borde,

förutom vanliga löneförmåner enligt 1890 ars stat, åtnjuta 1,000 kronoi

i fixa tjenstgöringspenmngar; och hemstälde departementschefen derför,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för inrättande af ytterligare

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets inlåtande K:o It.

en provmsialläkaretjenst i Norrbottens län ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen

med dithörande stater måtte höjas med 2,500 kronor äfvensom

att åt den nu odisponerade delen af anslaget till fixa tjenstgörhmspenningar

finge användas 1,000 kronor för denna nya provmsialläkaretjenst.

Utskottet som törutsätter, att Kongl. Maj:t, derest den ifrågasatta

delningen åt 1 ajala provinsialläkaredistrikt skulle komma att af Riksdagen

medgifva*3, v''(l delningens genomförande kommer att egna särskild uppmärksamhet

åt frågan, hvarest provinsialläkaren i det för Junosuando och

Knontekis socknar nybildade distriktet lämpligen bör vara stationerad

har ansett sig böra tillstyrka bifall till förevarande af Kongl. Makt ojorda

framställning och hemställer alltså, '' P

att Riksdagen må medgifva,

a) # att för inrättande af ytterligare en provinsialläkarenen

st i Norrbottens län ordinarie anslaget till

medicinalstyrelsen med dithörande stater höjes med

2,500 kronor; samt

b) att af den nu odisponerade delen af anslaget

till fixa tjenstgöringspenningar vid vissa provinsialläkaretjänster

må användas 1,000 kronor för denna nya provinsialläkaretjenst.

Vid bifall till hvad som af utskottet föreslagits i punkterna 23:o)

och 24:o) kommer ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande

stater, nu 502,250 kronor, att ökas med tillhopa 9,400 kronor eller till

511,650 kronor.

Hyresersättning åt provinsialläkare.

Ans- 25:o) Med

»»^”»“^ställer utskottet,

provinsialläkare

i Norrbottens

län.

[24.]

anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem
#

aR Riksdagen ma för beredande af hyresersättning

åt innehafvaren af den under punkten 24:o) nämnda

läkaretjenst höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag med titel »hyresersättning

åt provinsialläkare», nu högst 103,500 kronor, med

750 kronor eller till högst 104,250 kronor.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

Barnmorskeimdervisningen och barnhördshusen.

26ro) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, på det barnmorske- -*«g- o

lärarne vid baromorskeundervisningsanstalterna i Stockholm och Göteborghärnmonkeiämåtte

kunna årligen komma i åtnjutande af en och en half månads och Göte

mester, derest medicinalstyrelsen funne sådan ledighet kunna utan hinder''0”^ e

för göromålens behöriga gång medgifvas, dessa anstalters ordinarie stats- [2 5.]

anslag måtte höjas med 125 kronor till vikariatsersättning vid hvardera

anstalten eller sammanlagdt med 250 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom Riksdagen, med godkännande af ett utaf Kongl. Maj:t

fraxnlagdt förslag till ny stat för barnmorskeundervisningsanstalterna i

Stockholm och Göteborg, år 1879 beviljat för dess tillämpning erforderlig

förhöjning i det ordinarie anslaget till dessa anstalter samt medgifvit, att

vilkoren för vederbörande löntagares skyldighet att vid tjenstledighet afstå

till vikarie de i aflöningen ingående tjenstgöringspenningar finge af Kongl.

Maj:t bestämmas, dock så att statsverket icke betungades med särskilda utgifter

för tjensternas behöriga uppehållande. Genom beslut den 10 oktober

1879 hade Kongl. Maj:t föreskrifvit, att, då barnmorskelärare vid någondera

af nämnda anstalter åtnjöte tjenstledighet, vare sig från tjensten i dess helhet

eller från föreläsningars hållande, han skulle till den vikarie, som kunde

varda förordnad att bestrida hans tjenstgöringsskyldighet, afstå tjenstgöringspenningarna

för den tid, sådant förordnande varade, dock att tjenstgöringspenningar

icke skulle afstås vid ledighet, som inträffade under ferier.

Nu hade barnmorskeläraren i Stockholm professor C. M. Sondén hos medicinalstyrelsen

anmält behofvet åt rätt till semester för barnmorskeläraren

i Stockholm och dervid anfört att, då sådan rätt vore beviljad för en stor

mängd embets- och tjensteman, det syntes billigt, att äfven barnmorskeläraren

komme i åtnjutande af denna förmån, och att det syntes egendomligt

att barnmorskeläraren, som på samma gång vore öfverläkare vid södra

barnbördshuset, i sistnämnda egenskap åtnjöte semester, men icke i sin

egenskap af barnmorskelärare.

1 skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 oktober 1899 hade medicinalstyrelsen,

enär denna barnmorske lä rar ens begäran måste anses billig och semester behöflig,

helst undervisningen fortginge hela året om utan ferier, och samma

behof af semester förefunnes äfven beträffande barnmorskeläraren i Göteborg,

hemstält, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas derom, att förmanen

af sex veckors årlig semester måtte beredas lärarne vid barnrnorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg samt att i den för dessa an
Bih.

till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

undervisningsmateriel

vid

barnmorskeundervisnings

anstalten i

Stockholm.

[26.]

stalter gällande aflöningsstat xnåtte upptagas ett anslag å tillhopa 250

kronor till ersättning åt vikarier under berörda semester.

Då departementschefen icke hade något väsentligt att anmärka mot

hvad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit, har departementschefen, under

erinran att Riksdagen ar 1891, i anledning af Kongl. Maj:ts framställning

i ett likartadt ämne, medgifvit, att de vid hospital och asyler

för sinnessjuke anstälde biträdande läkare och underläkare finge åtnjuta

viss årlig semester, och anvisat medel till arfvoden åt vikarier, hos Kongl.

Maj:t. hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:t förevarande

förslag, må, på det barnmorskelärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg

må kunna årligen komma i åtnjutande af en och

eu half månads semester, derest medicinalstyrelsen finner

sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga

gång medgifvas, höja dessa anstalters ordinarie

statsanslag med 125 kronor till vikariatsersättning vid

hvardera anstalten eller sammanlagdt med 250 kronor.

27:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för anskaffande

och vidmagthållande af erforderlig undervisningsmaterial vid barnmorskeundervisningsanstalten

i Stockholm höja det till anstalten utgående årliga

''anslag med 500 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, att barnmorskeläraren

i Stockholm professor C. M. Sondén hos medicinalstyrelsen anmält

behof af ärligt anslag för anskaffande och vidmagthållande af erforderlig

undervisningsmateriel vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm.

Till stöd för berörda framställning hade nämnde barnmorskelärare anfört,

att vid ifrågavarande undervisningsanstalt saknades anslag till undervisningsmateriel.

Visserligen hade anstalten, jemlikt kongl. bref den 20 juli 1897,

erhållit ett tillfälligt anslag af 1,200 kronor, men dessa medel, afsedda för

reparation och nyanskaffning af åskådningsmateriel m. in., hade dertill

blifvit använda i enlighet med ett af medicinalstyrelsen den 20 april 1898

godkändt förslag. För de städse återkommande behofven af medel till

bestridande af kostnaderna för teckningar, schemata, preparat, förvaringskärl

och förvaringsvätskor samt de tid efter annan behöfliga reparationerna

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

af redan befintlig materiel saknades alla medel. Till berörda ändamål

vore ett årligt anslag af omkring 500 kronor väl behöfligt.

Under vitsordande af behofvet utaf ett dylikt årligt anslag både medicinalstyrelsen

i skrifvelse till Kong!. Maj:t den 13 oktober 1899 anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå nästsammanträdande Riksdag att bevilja ett

årligt anslag af 500 kronor för anskaffande och vidmagthållande af erforderlig

undervisningsmateriel vid omförmälda barnmorskeundervisningsanstalt.

Med åberopande af hvad sålunda i ämnet anförts och under erinran

att för barnmorskeundervisningsanstalten i Göteborg utginge ett årligt anslag

af 2,000 kronor till undervisningsmateriel och andra ändamål, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot hvad sålunda

blifvit föreslaget, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må, för anskaffande och vidmagthållande

af erforderlig undervisningsmateriel vid barnmorskeundervisningsanstalten

i Stockholm, höja det till

anstalten utgående årliga anslag med 500 kronor.

Vid bifall härtill och till hvad under nästföregående punkt af utskottet

föreslagits skulle anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen,

nu 42,108 kronor, komma att ökas med sammanlagdt 750 kronor

eller till 42,858 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum:

28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till höjande af natur- Ang.

historiska riksmuseets årliga expensmedelsanslag bevilja 1000 kronor, hvar- hsCtnr-”J

igenom museets ordinarie anslag, nu uppgående till 76,450 kronor, skullew«<o«»to ”''inkomma

att ökas till 77,450 kronor. expensmedels
Vid

föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

anmält, att vetenskapsakademien uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den [27.]

13 september 1899 gjort framställning om höjande af det till naturhistoriska

riksmuseet för närvarande utgående årliga expensmedelsanslag med 1,000

kronor eller från 11,000 kronor till 12,000 kronor.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Redan år 1877 hade vetenskapsakademien hos Kongl. Maj:t anmält

behofvet af detta anslags höjande från 7,470 kronor, hvarmed detsamma

da utgått, till 12,000 kronor, och proposition i sådant syfte hade aflåtits

till 1878 års Riksdag, men Riksdagen hade då endast beviljat en förhöjning

af 2,900 kronor. Vid 1893 års riksdag hade Kongl. Maj:t i

statsverkspropositionen föreslagit, att Riksdagen måtte till höjande af expensmedelsanslaget

bevilja 1,630 kronor. Till svar härå hade Riksdagen anfört,

att det synts Riksdagen uppenbart, att museet vore i behof af ökade medel

för sina expenser, men att, då den äskade förhöjningen i expensmedelsanslaget

delvis skulle användas till amorterande af eu till omkring 4,000

kronor uppgående brist å samma anslag samt någon utredning icke förelåge,

huruvida, sedan bristen blifvit betäckt, hela förhöjningen kunde vara

erforderlig, det förefallit Riksdagen rigtigare, att medel för bristens betäckande

anvisades på extra stat och att i stället höjningen i det ordinarie

anslaget begränsades i motsvarande mån. Med beräknande att omförmälda

brist skulle kunna på fyra års tid amorteras med ett anslag af 1,000

kronor om året, hade Riksdagen ansett höjningen i expensmedelsanslaget lämpligen

kunna inskränkas till 630 kronor. I öfverensstämmelse härmed hade

Kongl. Maj:ts berörda framställning blifvit af Riksdagen på det sätt bifallen,

att Riksdagen dels till höjande af museets årliga expensmedelsanslag beviljat

630 kronor, dels ock till amorterande af den å expensmedelsanslaget

uppkomna brist på extra stat för år 1894 anvisat ett belopp af 1,000

kronor.

Det ordinarie anslaget till expenser vid naturhistoriska riksmuseet hade

derefter utgått med 11,000 kronor årligen, hvarjemte till den uppkomna

bristens betäckande anvisats på extra stat för hvart och ett af åren 1895

och 1896 ett anslag af 1,000 kronor och för år 1897 ett anslag af 705

kronor.

Till stöd för den nu gjorda framställningen hade akademien åberopat

innehållet i en af intendenterna vid museet till akademien aflåten skrifvelse,

deri anförts hufvudsakligen följande. Vid 1897 års slut hade i expensmedelsanslaget

förefunnits en återstående brist af 867 kronor 50 öre, och

under 1898 hade denna brist ytterligare ökats med ej mindre än 1,154

kronor 64 öre, så att den vid 1899 års början uppgått till 2,022 kronor

14 öre. Enär ett sådant förhållande ej länge kunde fortfara utan att bristen

sprunge upp till en hög summa, hade intendenterna tagit i allvarligt öfvervägande

dels orsaken till stegringen i utgifter under detta anslag dels ock

möjligheten att göra besparingar i dessa utgifter utan att detta skulle menligt

inverka på museets verksamhet.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Expensmedlens användning för olika ändamål under år 1898 framginge

af följande öfversigt:

Städning och rengöring ............................................................... kr. 2,407: 02

Frakt och transporter.................................................................... » 924: 1 1

Aflöningar...............•...........................;...................... .................... » 1,650: —

Vatten och renhållning .......................... » 799: 88

Bränsle och belysning .................................................................... » 3,751: 24

Tillsyn m. m., då museet är öppet för allmänheten .............. » 933: 50

Reparationer och andra tillfälliga utgifter....................... » 477: 15

Diverse...................................................................... » 711: 10

Mineralogiska afdelningens särskilda expenser .......................... » 5Q0: —

Summa kronor 12,154: —

Utgifterna för städning och rengöring hade under de senaste åren

något ökats, ty under slutet af 1880-talet hade de uppgått i medeltal till

omkring 2,200 kronor. Denna ökning hade berott dels på en utvidgning af

museets lokaler och dels på en förhöjning i allmänt gällande arbetspriser.

Allt efter museilokalernas storlek (6—8 rum) och beskaffenhet utginge afgift

en för städning nu med 10—15 kronor i månaden. Då det, i betraktande

deraf att museets lokaler innehölle en mängd dyrbara och ömtåliga

föremål, vore nödvändigt att för städningen använda endast synnerligen

ordentliga och pålitliga personer, ansåge intendenterna det omöjligt att

under nuvarande förhållanden göra någon besparing å utgifterna under

denna titel.

Kostnaden för frakt och transporter berodde helt och hållet på antalet

och omfattningen af de samlingar, som under året ankomme till eller afginge

från museet, och kunde derför ej på förhand med någon grad af visshet

beräknas. Den hade i allmänhet uppgått till 1,100 å 1,200 kronor, men

hade t. ex. åren 1886 och 1889 stigit öfver 1,600 kronor och understege

således under år 1898 ej obetydligt det normala. Då det vore sjelfkärt,

att museets verksamhet ovilkorligen kräfde tillgång på medel för naturaliernas

försändande m. m., syntes det vara alldeles nödvändigt att af expensmedlen

för detta ändamål årligen kunna beräkna en summa af minst

1,100 kronor.

Aflöningarna, som utginge till kamreraren, vaktmästaren och eldaren,

hade sedan mer än 1 5 år tillbaka ej undergått någon förändring och måste,

då man toge i betraktande den ökning i lefnad somkostnad er, som under

de sista åren egt rum, anses såsom ganska lågt beräknade.

Afgiften för vatten och renhållning hade redan 1889 uppgått till 751

kronor 11 öre och hade således sedan den tiden endast helt obetydligt

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ökats. Då emellertid Stockholms renhållningsaktiebolag under år 1899 höjt

sina afgifter, vore snarare en höjning än en sänkning i denna post att för

framtiden motse.

Trots utvidgningen af museets lokaler samt trots den betydliga förhöjning

i pris på ved och kol, som under de senaste åren egt rum, hade

det lyckats — hufvudsakligen genom anläggning af bränslebesparande

värmeledningar äfven i museets mindre afdelningar samt deraf beroende

inskränkning i eldandet med ved i kakelugnar — att ej allenast hindra

denna post att stiga, utan äfven att nedbringa utgiften under det belopp,

hvartill den för ett och annat år uppgått. Utgiften härför hade under

början och midten af 1880-talet vexlat mellan 2,000 och 3,000 kronor,-men

efter upprättandet af en ny afdelning vid museet, nemligen den växtpaloeontologiska,

samt utvidgningen af den etnografiska afdelningen stigit så

betydligt, att den åt 1889 uppgått till 3,937 kronor 43 öre. Utgiften för

ifrågavarande ändamål hade under år 1898 således varit nära 200 kronor

mindre än under år 1889. Sedan emellertid nu alla möjliga inbesparingar

på denna utgiftspost blifvit gjorda samt då prisen på bränsle fortfarande vore

i stigande, trodde sig intendenterna icke kunna för framtiden beräkna denna

utgift lägre än till 3,800 kronor.

Då museet — utom under månaderna november och december — tre

dagar i veckan hölles öppet för allmänheten, vore detta förenadt med ej

ringa kostnad, och denna kostnad hade på senare tid ökats, derigenom att

den växtpahcontologiska afdelningen, som vore inhyst i annan lokal, också

hölles öppen för allmänheten. Äfven denna utgiftspost syntes ej kunna

minskas, för så vida museet ej skulle hållas stängdt för allmänheten en

längre tid af året än nu vore förhållandet. En inskränkning af den tid,

då museet vore tillgängligt för allmänheten, syntes emellertid vara en åtgärd,

som endast i yttersta nödfall borde vidtagas, och skulle helt säkert

blifva föremål för berättigad! klander från allmänhetens sida.

Den utgift, som under år 1898 upptagits under rubriken »reparationer

och andra tillfälliga utgifter», hade uppkommit dels genom en utvidgning

och förbättring af värmeledningen (262 kronor 40 öre) och dels genom

tryckning af en för allmänheten afsedd »handledning» vid besök i museet

(214 kronor 75 öre). Enär dessa utgifter endast mindre ofta återkomme,

torde vara tillräckligt, att under denna rubrik uppfördes endast en årlig

summa af 100 kronor.

I den summa, som uppförts under titeln »diverse», inginge dels några

fasta, årligen återkommande utgifter, såsom brandförsäkring (520 kronor

94 öre) och afgift för brandskåp (50 kronor), dels ock åtskilliga mera

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

vexlande, men dock årligen återkommande mindre utgifter, t. ex. för skrifmaterialier,

räkenskapernas inbindning in. m.

Till mineralogiska afdelningen hade slutligen af expensmedlen sedan

lång tid tillbaka utgått ett af Riksdagen beviljadt anslag af 500 kronor

för inköp af kemikalier m. in., som för laboratoriet vore beböfliga. Då,

enligt hvad intendenten för denna afdelning upplyst, i detta anslag ingen

besparing utan olägenhet för afdelningens verksamhet kunde göras, syntes

äfven denna post böra fortfarande upptagas till samma belopp som hittills.

På grund af den sålunda lemnade utredningen angående ifrågavarande

expensmedels användning ansåge intendenterna det omöjligt att för framtiden

få debet och kredit å berörda anslag att gå ihop, om ej för de särskilda

utgiftsposterna årligen i medeltal funnes att tillgå minst följande

belopp, nemligen:

för städning och rengöring ........................................................... kr. 2,400: —

» frakt och transporter ...... » 1,100: —

» aflöningar............................................................. » 1,650:

» vatten och renhållning ....... » 800: —■

» bränsle och belysning .......................................................... » 3,800: —

» tillsyn in. in., då museet är öppet för allmänheten ........ » 950: —

» reparationer .............................................................................. * 100:

» diverse.......................................................................................... * 700: —

» mineralogiska afdelningen.............................. » 500: —

Summa kronor 12,000

Då af hvad sålunda blifvit anfördt framginge, att det för ifrågavarande

ändamål hittills uppförda ordinarie anslag länge visat sig otillräckligt, och

det belopp, hvarmed vetenskapsakademien nu hemstält att anslaget måtte

ökas, syntes departementschefen väl afpassadt efter behofvet, tillstyrkte

departementschefen, det Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till

höjande af naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag bevilja

1,000 kronor, hvarigenom museets ordinarie anslag, nu uppgående till

76,450 kronor, skulle komma att ökas till 77,450 kronor.

Emot denna framställning har utskottet icke funnit anledning till

erinran; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förevarande

framställning, må till höjande af naturhistoriska

riksmuseets årliga expensmedelsanslag bevilja 1,000

kronor.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjdt anslag

till serafimerlasarettet.

[28.]

Vid bifall härtill kommer museets ordinarie anslag, nu uppgående

till 76,450 kronor, att ökas till 77,450 kronor.

Lasaretts underhåll.

29:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att anslaget till serafimer.

lasarettet måtte höjas från sitt nuvarande belopp, 82,100 kronor, med

37,900 kronor eller till 120,000 kronor.

I fråga om detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat:

Med bifall till Kongl. Maj:ts gjorda framställning hade 1888 års Riksdag

till serafimerlasarettets om- och tillbyggnad samt förseende med nödig

utredning beviljat ett anslag af 465,400 kronor. För ändamålet hade under

vissa vilkor bidrag anvisats jemväl af Stockholms stadsfullinägtige och

Stockholms läns landsting. Enligt byggnadsplan^! skulle lasarettet komma

att innehålla 400 sjuksängar. Vid slutet af år 1891 hade de nya byggnaderna

för polikliniken, medicinska, gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna

samt ekonomibyggnaden varit fullbordade, och under år 1893

hade ombyggnaden af det för den kirurgiska afdeluingen afsedda gamla

lasarettshuset afslutats.

Sedan direktionen öfver serafimerlasarettet gjort framställning om

beredande af ökade tillgångar för sjukvårdens upprätthållande vid serafimerlasarettet

och i sammanhang dermed fråga blifvit af lärarekollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet väckt om förvärfvande för nämnda

instituts räkning af den till institutets område gränsande, serafimerlasarettet

tillhöriga tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen,

hade Kongl. Maj:t till 1894 års Riksdag aflåtit proposition i ämnet. Till

svar härå hade Riksdagen anfört: att, på sätt direktionen öfver serafimerlasarettet

yttrat och af karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium särskild!

framhållits, Riksdagen ansåge, att, sedan serafimerlasarettet genom oinoch

tillbyggnad försatts -i det skick, att det kunde lemna plats för 400

sjuksängar, det vore af vigt, att sängantalet derstädes höjdes till det

sålunda i byggnadsplanen afsedda, på det att den kliniska undervisningen

vid lasarettet måtte genom tillräcklig sjukmateriel kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt ordnas; att för vinnande af detta mål en höjning i

det då till lasarettet utgående anslaget syntes böra medgifvas, hvarvid

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Kongl. Majt:s förslag om detta

anslags höjande med 53,000 kronor, följaktligen velat anknyta den förutsättning,

att antalet sjuksängar vid lasarettet ökades till 400; att direk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

S''! nts utskott ds Utlutande N:o 9.

120

tionen visserligen uppgifvit, att berörda anslagshöjning jemte lasarettets

öfriga inkomster icke skulle bereda tillfälle till anbringande af ett högre

sängantal än 350, men att Riksdagen dervid velat erinra, dels att något

högre bidrag från Stockholms stad än det då utgående torde kunna beräknas,

då staden, som förbundit sig att för åren 1894—1896 lemna bidrag

af sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke

från staden, skäligen torde finna sig föranlåten att för framtiden till lasarettet.

utgifva högre ersättning, dels ock att dagkostnaden, som, efter

hvad Riksdagen inhemtat, under år 1893 nedgått, torde kunna genom iakttagande

af sorgfällig sparsamhet ytterligare nedbringas, hvarjemte Riksdagen

förestälde sig, att i vissa fall någon afgift möjligen skulle kunna

affordras patienter å poliklinikerna; att Riksdagen för sin uppfattning om

dagkostnadens minskning och höjning af bidraget från Stockholms stad

funne särskildt stöd deri, att chefen för ecklesiastikdepartementet vid detta

ärendes föredragning dels uttalat den mening, att den dåvarande höga

kostnaden för hvarje patients dagliga underhåll å lasarettet möjligen skulle

kunna för framtiden nedbringas, hvilket borde kunna ske i högre grad,

om patientantalet derstädes vunne en mera betydlig tillökning, dels förklarat,

att man syntes kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter

den utredning, som numera åstadkommits angående otillräckligheten af

det bidrag, hvilket derifrån utginge till underhåll å lasarettet af sjuke

från staden, skulle befinnas villig att öka detta bidrag; att, hvad slutligen

beträffade det vid ifrågavarande anslagshöjning föreslagna vilkor om öfverlemnande

till karolinska mediko-kirurgiska institutet af tomten n:o 4 i

qvarterét Glasbruket, Riksdagen, ehuruväl, då så nyligen som år 1892 för

institutets byggnadsbehof beviljats 120,800 kronor, deraf återstående 45,800

kronor beviljats att för år 1895 utgå, ytterligare byggnader för institutet

icke borde kunna på lång tid ifrågakomma och följaktligen tomtens förvärfvande

för institutet icke för närvarande syntes vara af byggnadsbehof

påkalladt, dock funnit sig, med hänsyn till den lämpliga reglering af

institutets tomt, som derigenom skulle vinnas, böra bifalla Kongl. Maj:ts

förslag i detta afseende; samt att Riksdagen alltså, med bifall till hvad

Kongl. Maj:t föreslagit och under vilkor, att tomten n:o 4 i qvarteret

Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga byggnader utan ersättning

och med full eganderätt samt fri från inteckning öfverlätes till

staten för att införlifvas med den af karolinska mediko-kirurgiska institutet

disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, höjt anslaget till serafimerlasarettet

från sitt dåvarande belopp, 29,100 kronor, med 53,000 kronor

till 82,100 kronor. Efter det omförmälda fastighet n:o 4 i qvarteret Glasbruket.

å Kungsholmen blifvit af seraljmerlasarettet utan ersättning och fri

Bill. till /tiktid. Vrot. Utdö 4 Sami. I Afd. H Haft.

IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

från inteckning öfverlåten till Kongl. Maj:t och kronan samt lagfart å

fånget meddelats, hade Kongl. Maj:t genom beslut den 12 oktober 1894

förklarat sig hafva funnit det af Riksdagen stadgade vilkor för tillgodonjutande

af det förhöjda anslaget till seraf™ erlasarett et vara uppfyldt.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 september 1899 hade gerad merlasafettets

direktion framhållit behofvet af ytterligare förhöjning i anslaget

till lasarettet och dervid anfört följande.

Fem år hade i det närmaste förflutit, sedan serafimerlasarettet kommit i

åtnjutande af det från och med 1895 utgående förhöjda statsanslaget, 82,100

kronor. Under denna tidrymd hade till fullo ådagalagts otillräckligheten af

detta belopp för upprätthållande på tillbörligt sätt af ett kliniskt sjukhus

sådant som serafimerlasarettet, der Sveriges samtliga läkare skulle erhålla

eu väsentlig del af sin utbildning och som följaktligen borde i alla afseenden

utgöra ett mönstersjukhus. Underhållskostnaden vid ett sjukhus,

som i likhet med lasarettet vore inredt i öfverensstämmelse med nutidens

alla fordringar, blefve alltid betydlig, särskildt med hänsyn till de stora

anspråk, som stäldes på utrymme, ventilation och värmeledning med ombyte

af luft inom de för sjukvården begagnade lokalerna tre gånger i

timmen o. s. v., samt i betraktande af den talrika personal, som för sjukvårdens

mönstergilla upprätthållande inom ett sådant sjukhus nödvändigt

påkallades. Utöfver dessa oundvikliga kostnader vid ett tidsenligt sjukhus

i allmänhet drabbades lasarettet af en väsentligt ökad utgiftsstat, som

måste föras på undervisningens konto. För att motsvara sitt ändamål att

vara den förnämsta kliniska undervisningsanstalt i vårt land, hade lasarettets

nybyggnad måst ske på ett helt annat sätt och i långt större skala

än vid ett sjukhus, som ej hade ett sådant ändamål att fylla. För undervisningens

lämpliga bedrifvande måste vid lasarettet för närvarande utrymme,

uppassning m. m. beredas för de många olika klinikerna, ej blott

för de stora medicinska och kirurgiska utan äfven för den gynekologiskn,

den oftalmologiska och den neurologiska. I sjuk- och operationssalarne,

åtminstone de större, hade plats måst beredas för ett stort antal läkarekandidater

att närvara vid sjukronderna eller operationerna. De vetenskapliga

institutionerna: föreläsnings- och • operationssalar, laboratorier af

flerehanda slag o. s. v., hade kostat stora summor och gjorde det fortfarande

genom den särskilda betjening de erfordrade samt genom betydligt

ökade kostnader för belysning, uppvärmning och ventilering m. in.

För att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts af Riksdagen år 1894

godkända framställning, kunna med de anslag eller öfriga inkomster,

serafimerlasarettet hade att påräkna, möjliggöra uppsättande och underhåll

af 400 sjuksängar, på sätt vid byggnadernas uppförande beräknats, hvil
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

ket antal ansetts erforderligt för den kliniska undervisningens ordnande

på fullt tillfredsstSilande sätt, hade direktioneu låtit sig angeläget vara

att vidtaga alla till buds stående åtgärder för vinnande af så stor sparsamhet

som möjligt. I sådant afseende kunde anföras: att, sedan en framställning

om nedsatt pris för vatten från Stockholms stads vattenledning

ej ledt till önskadt resultat och borrningar efter vatten å lasarettets tomt

förgäfves anstalta, en särskild vattenledning blifvit anlagd från Mälaren

till lasarettets tvätt- och badinrättning, hvarigenom en afsevärd besparing

vunnits i de dryga kostnaderna för fyllandet af det stora vattenbehofvet;

att, efter det lasarettsdirektionen med föranledande af de mycket betydliga

kostnaderna för medicinalier till Kong! Maj:t ingått med anhållan om

rättighet att hålla eget sjelfständigt apotek, men denna begäran återkallats,

genom vänlig öfverenskommelse innehafvaren af ett utaf stadens

förnämsta apotek förbundit sig att till ej obetydligt nedsatt pris lemna

för lasarettet behöfiiga medicinalier; samt att ändringar i spisordningen

vidtagits för vinnande af besparing, så långt sig göra läte utan att minska

näringsvärdet eller ändamålsenligheten af patienternas mathållning. Att söka

ernå ökad inkomst genom den i sig sjelf motbjudande åtgärden af sjukvårdsafgiftens

höjande, hvilket tyngst skulle drabba det stora antalet föga bemedlade

sjuka, hade äfven ifrågasatts men ej ansetts redligt, så länge afgiften vid stadens

sjukhus icke i samma mån höjdes. Följden kunde eljest blifva, att lasarettet,

endast då i vidsträcktare grad anlitades, när plats saknades vid andra

sjukhus. Äfven den förhoppning hade slagit fel, att efter sängantalets

höjande från 250 till 350, hvilket skett den 1 januari 1895, då det förhöjda

statsanslaget, börjat utgå, dagkostnaden för hvarje patient skulle

minskas i samma man hela underhållskostnaden fördelades på ett större

sängantal. Denna dagkostnad, som år 1893 utgjort kr. 1: 89 och 1894

kr. 1: 97, både visserligen nedgått år 1895 till kr. 1: 78,i och 1898 till

kr. 1: 73,3 men sedan stigit år 18,97 till kr. 1: 90 samt, år 1898 till

kr. 2: 08,l och komme utan tvifvel att, år 1899 blifva än högre, då de

flesta leveranspriser alltjemt ökats.

Direktionen hade vidare i sin nämnda skrifvelse andragit: Vid beviljande

af anslag till serafimerlasarettets om- och tillbyggnad hade Stockholms

stadsfullmägtige föreskrifvit, bland annat, följande vilkor för kommunens

bidrag till sjukvården vid lasarettet att gälla från den tid byggnadsföretaget

blifvit utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till begagnande

Under de tre första åren närmast efter nämnda tid skulle bidraget

utgå med sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke

från staden, utgifterna för fastigheternas underhall och onera, för hegrafningskostnader

och för understöd till fattiga vid deras utskrifning deri icke inbe
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

räknade. Efter denna tid skulle ersättningen utgå enligt den beräkning,

att staden borde betala hvad som återstode, sedan från den på ofvannämnda

sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp, som å

de för stadens räkning använda frisängar i förhållande till hela antalet

sängar belöpte af afkastning^ å de donationer till lasarettet, vid hvilka

icke sådana vilkor vore fästade, att de ej finge tagas i anspråk för detta

ändamål, dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag icke finge

öfverstiga hvad för sjuka i allmänt rum af andra lägst erlades. Stadens

efter dessa grunder beräknade bidrag skulle bestämmas för fem år i sänder

genom öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen och stadsfullmägtige.

I öfverensstämmelse härmed och sedan mot slutet af år 1893

byggnadsarbetet blifvit afslutadt samt lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt

till begagnande, hade under åren 1894—1896 afgiften för de å frinummer

vårdade sjuke från staden utgått med sex tiondedelar af kostnaden,

på ofvannämnda sätt beräknad. Från och med år 1897 hade deremot

ersättningen för hvarje underhållsdag icke skolat öfverstiga hvad för sjuke

i allmänt rum af andra lägst erlades eller 75 öre per dag, en afgift, som

utgjorde knappast fyra tiondedelar af verkliga medelkostnaden under de

tre åren 1893—1895. Med framhållande af serafimerlasarettets ogynsamma

ekonomiska ställning gjorde lasarettsdirektionen den 8 juli 1 896 till Stockholms

stadsfullmägtige framställning om att stadsfullmägtige måtte medgifva,

att kommunens bidrag till sjukvården vid serafimerlasarettet skulle

fortfarande, under närmast följande fem år, räknade från och med är 1897,

utgå med samma belopp som under åren 1894 — 96 eller sex tiondedelar

af kostnaden för de å frinummer derstädes vårdade sjuke från staden, utgifterna

för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnader

och för understöd till fattiga deri icke inberäknade; och blef denna direktionens

framställning af stadsfullmägtige med beredvillighet bifallen. Då

under början af år 1899 sjukvårdsinrättningarna i hufvudstaden visade sig

alldeles otillräckliga, träffades öfverenskommelse med stadens myndigheter

att till utgången af år 1901 för ytterligare 50 sjuksängar å serafimerlasarettet

utöfver de 100, som enligt då gällande öfverenskommelse skulle der

tillhandahållas medellöse sjuke från Stockholms kommun, erlägga i dagafgift

den verkliga för det löpande året beräknade medelkostnaden, deri

ej inräknade utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnader

och understöd till fattiga patienter vid deras utskrifning.

Derigenom hade för lasarettet möjliggjorts att från den 1 september 189''.)

upprätta så många nya sängar, att hela antalet för närvarande uppginge till

389 eller i det närmaste till det ursprungligen afsedda af 400. Äfven

med Stockholms läns landsting hade ny öfverenskommelse träffats af inne
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

håll att under en tid af 10 År från och med år 1S95 ersättning för vård

af sjuke från länet skulle utgå med sex tiondedelar af den för hvarje år

beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å lasarettet, deri likväl icke inräknade

utgifterna för fastigheternas underhåll, onera, begrafningskostnader

och understöd till fattiga vid deras utskrifning, hvarjemte från nämnda

ersättning afdrag skulle ega rum såväl för ett åt statsverket lemnadt tillskott

för länets sjukvård som ock af den afkastning a en till serafimerlasarettet

donerad fond, som möjligen icke komme att tagas i anspråk

för friplatser för sjuke från länet. För lasarettsdirektionen maste det dock

vara uppenbart, att hvad som vunnits genom dessa åtgärder eller hvad

som möjligen ytterligare kunde på liknande sätt ernas, blefve alldeles

otillräckligt för betryggande åt möjligheten att under någon längre följd åt

år på tillfredsställande sätt upprätthålla lasarettets verksamhet i samma utsträckning

som för närvarande utan betydligt ökade tillgångar.^ Under de

senast förflutna fyra åren 1895- 1898 hade af lasarettets kapital mast tillskjutas

sammanlagdt 82,574 kronor för utgifternas bestridande eller i medeltal

omkring 20,643 kronor årligen. Skulle det så fortfara, kunde den tid ej

vara långt aflägsen, då detta kapital blefve helt och hållet ödelagdt, ehuru

tillkommet hufvudsakligast genom testamenten eller gafvor delvis för

underhåll af frisängar eller till andra särskilda ändamål samt ofta lemnadt

under förbehåll att kapitalet ej Ange förskingras. I sin skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 25 oktober 1893, hvaraf Kongl. Maj:ts framställning

till följande årets Riksdag föranledts, hade lasarettsdirektionen framhållit,

att, så vidt då kunnat beräknas, för underhåll af 400 sjuksängar

skulle erfordras ett ökadt statsanslag af 68,000 kronor årligen. Den

förhöjning i anslaget, som Kongl. Maj:t åt Riksdagen äskat och af denna

beviljats, under förutsättning att 400 sjuksängar vid lasarettet underhölles,

hade dock belöpt sig endast till 53,000 kronor eller hvad lasarettsdirektionen

i sin förenämnda skrifvelse ansett nödigt för vidmagthallande

af allenast 350 sängar, det antal, hvartill lasarettsdirektionen i brist

på tillgängliga medel nödgats inskränka sig ända till den 1 september

1899, från hvilken tid den nyss åberopade öfverenskommelsen med

Stockholms stad föranledt sängarnes ökande till redan nämnda antal.

Oaktadt således ända till början af sistlidne september endast 350^ sängar

vid lasarettet effektivt upprätthållits, sedan det från och med ar 189o

ökade statsanslaget utgått, hade, på sätt redan framhållits, erfarenheten

ådagalagt omöjligheten af att dermed bestrida kostnaden ens för detta

inskränktare sängantal. Äfven med den högre summan 68,000 kronor,

som af direktionen år 1893 beräknats såsom oundgängligt tillskott för

underhåll af 400 sängar, hade ej kostnaden under dessa år kunnat be
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

täckas för underhåll af det mindre antalet 350 sängar, och all anledning

vore till den förmodan, att bristen under år 1899 och den närmaste framtiden

skulle blifva än större. Lasarettsdirektionen kunde ej heller förbise,

att med den lifliga trafik af tusentals menniskor, som egde rum inom

lasarettet, samt den mångfald byggnader, maskinerier, ångpannor och dyrbara

anstalter af hvarjehanda slag, som der förefunnes, den tid ej kunde

vara aflägsen, då betydande kostnader måste tagas i anspråk för nödvändiga

reparationsarbeten. Utöfver den hittills varande årliga bristens

belopp, 20,643 kronor, som uppstått under det sängantalet endast utgjort

350, måste följaktligen kunna påräknas ett årligt afsevärdt tillskott, så

framt verksamheten vid lasarettet skulle kunna på tillbörligt sätt upprätthållas

med ett sängantal af 400. Någon tillförlitlig beräkning af det dertill

erforderliga beloppets storlek vore ej möjlig att här framlägga, men

med ganska stor sannolikhet eller snarare visshet syntes kunna antagas,

att det nuvarande statsanslagets höjande med 37,900 kronor eller från

82,100 kronor till 120,000 kronor vore det lägsta möjliga, så framt någon förhoppning

skulle kunna hysas om målets vinnande. Ehuru det vore af ringa

ekonomisk betydelse, ville direktionen dock anföra, att, sedan lasarettet

kommit i åtnjutande af det höjda statsanslaget, rättighet frånkänts detsamma

att fortfarande uppbära vissa inkomster, livilka sedan äldre tider

varit lasarettet tillförsäkrade under benämning kollektmedel, burskapsafgitter,

bötesmedel och biljardafgifter, hvaraf hela inkomsten dock merendels

uppgått endast till ett eller annat tusental kronor årligen. Då lasarettsdirektionen

för att betrygga serafimerlasarettets verksamhet i hela den utsträckning,

hvartill det vore ämnadt, nu ansett sig nödsakad att ånyo vända sig

till Kongl. Maj:t med eu anhållan om ökadt understöd af statsmedel, hade

detta skett, enär direktionen måste säga sig, att det dock ytterst vore

lrån undervisningssynpunkt, som så stor vigt läge derpå, att sjukhusets

hela utrymme ofördröjligen komirie till användning. Detta önskemål

både varmt och uttryckligt framhållits redan i karolinska mediko-kirurgiska

institutets lärarekollegii skrifvelse till Kongl. Magt den 23 november

1893 äfvensom i universitetskanslerns utlåtande i samma ämne den 5 december

nyssnämnda år. Båda dessa myndigheter hade bär uttalat den

bestämda åsigten, att lasarettet »ej kan fylla sin uppgift såsom den undervisningsanstalt,

vid hvilken alla svenska läkare författningsenligt måste

erhålla den väsentligaste delen af sin praktiska utveckling, med ett mindre

statsanslag än det, som kräfves för underhåll af hela det sängantal, hvarför

sjukhuset är afsedt». Direktionen hade också endast för främjande af

denna lasarettets uppgift Rom undervisningsanstalt, med undertryckande

af sina ekonomiska betänkligheter, ansett som sin skyldighet att tillmötesgå

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskotten Utlåtande. N:o 9.

135

Stockholms si ads i början af år 1899 gjorda framställning om öka dt sångantal

vid lasarettet för stadens fattiga sjuka, val vetande, att staden i motsatt

fall måst vidtaga skyndsamma åtgärder för att å egna sjukhus inrymma det

äskade antalet sjuksängar. Den af karolinska mecliko-kirurgiska institutets

lärarekollegium så bestämdt förordade och af lasarettets öfverläkare och

kliniska lärare i undervisningens intresse så efterlängtade tudelningen åt

de medicinska och kirurgiska klinikerna kunde nu först blifva eu verklighet.

och det ständigt växande patienttilloppet vore en borgen för att deri

kliniska undervisningen på hvar och en af de fyra afdelningarna skulle i

afseende på sjukmaterial blifva fullt tillfredsställande och sa .skänka de

fördelar, hvilka dermed åsyftats. Äfven vid den för undervisningen så

vigtiga polikliniken hade tilloppet af sjuke varit i raskt fortgående stegring

(år 1898 behandlades der 22,901 personer) och sålunda möjliggjort

ett allt intensivare och mångsidigare tillgodoseende af undervisningens

kraf. Så hade t. ex. sedan .‘1 år en särskild öronpoliklinik skapats, der

genom enskild läkares offervillighet undervisning meddelades, och i samband

med de medicinska och kirurgiska klinikernas klyfning skulle öfverläkarne

å nämnda kliniker i vida större utsträckning än hvad förut varit,

dem möjligt låta också poliklinikens rika material lända till undervisningens

fromma.

För hvar och en, som bevittnat detta lasarettets alltjemt ökade förtroende

som sjukvårdsanstalt och dermed förknippade ökade betydelse som

klinisk läroanstalt, syntes det så mycket sorgligare, om detta sjukhus nu,

då det ändtligen nått sin afsedda omfattning, skulle nödgas delvis stänga

sina sjuksalar och ställa sina alumner på förknappning. Till afvärjande

af denna beklagliga och för lasarettets uppgift ödesdigra utväg, den enda

dock, som stolle direktionen öppen för att rädda återstoden af lasarettets

fonder, anhölle direktionen, att Kong!. Maj:t måtte hos Riksdagen söka

utverka det förenämnda erforderliga tillägget till seratimerlasarettets statsunderstöd

eller .">7,900 kronor, hvarigenom hela årsanslaget komme att

utgå med 120,000 kronor.

Enligt erhållen befallning hade, yttrade vidare departementschefen,

universitetskanslern med skrifvelse den 21 november 1899 till Kongl. Maj:t

öfverlemnat. ett åt lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

i ärendet afgifvet yttrande, h vil ket kanslern åberopa t såsom eget utlåtande.

Detta yttrande vore af följande innehåll:

Genom remiss ä den af lasarettsdirektionen ar 1898 hos Kongl. Maj:t

gjorda framställning i samma sylte som den nu föreliggande hade lärarekollegiet

beredts tillfälle att i skrifvelse af den 23 november 1893 kraftigt

understödja direktionens uppfattning såväl om lasarettets oundgängliga

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9}

behof af ökadt anslag för att kunna fylla sin uppgift af klinisk undervisningsanstalt,

som ock om rättmätigheten af detta anslags utgående af

statsmedel. Att här ingå på en närmare motivering af denna åsigt,

hvilken lärarekollegiet fortfarande hyste, skulle endast medföra ett upprepande

af hvad redan blifvit i frågan anfördt af direktionen, kollegiet

och kanslern. På grund af jemförelse med förhållandena vid flere af utlandets

kliniker hade lärarekollegiet vid nämnda tillfälle framhållit, att

endast genom sängantalets ökande till 400 kunde åt de särskilda klinikerna

vinnas den för undervisningens nöjaktiga bedrifvande erforderliga

storleken, och af detta skäl hade också kollegiet uttryckligen förordat den

anslagssumma, 68,000 kronor, som lasarettsdirektionen då ansett behöflig

för beläggning af sjukhusets hela sängantal. Erfarenheten hade under de

sedan dess förflutna 5 åren ådagalagt, att äfven nämnda anslag skulle

varit otillräckligt för att betrygga det åsyftade ändamålets vinnande.

Detta förhållande bevisade endast vanskligheten att noggrant beräkna

kostnaderna för utvidgandet af sjukhusets verksamhet, hvilket äfven af

lasarettsdirektionen i dess skrifvelse af 1893 framhållits; och ville lärarekollegiet

härvid särskildt betona, att just lasarettets egenskap af kliniskt

sjukhus gjorde denna svårighet synnerligen stor. Omedelbart efter anslagets

beviljande hade nemligen lasarettet satts i tillfälle att arbeta under

yttre förhållanden, hvilka väsentligt afvikit från dem, som förut varit

rådande. Från slutet af 1891, då de nya lasarettsbyggnaderna börjat

tagas i anspråk, och intill den 1 januari 1895, då utrymme kunde erbjudas

för 350 patienter, hade nemligen det sängantal (250) hvaröfver sjukhuset

förfogade, varit alldeles otillräckligt för den fördelning på 7 olika kliniker,

som afsetts i den definitiva sjukhusplanen. Stora delar af byggnadskomplexen

hade stått obegagnade, och vid den provisoriska beläggningen

af sjukhuset, som då anordnats, hade helt naturligt af ekonomiska skal

afdelningarna måst koncentreras inom så få delar som möjligt af sjukhuset.

Så hade till exempel den gynekologiska kliniken helt och hållet

indragits; det stora kliniska laboratoriet hade till största delen användts

som operationsafdelning; eu stor del af den kirurgiska klinikens patienter

hade inrymts i ett par rum, afsedda till förrådsrum, och så vidare. Med

1895 års början hade åter ej allenast öppnats ett erforderligt antal sjukrum

för ytterligare 100 sängar, utan de olika klinikerna hade förflyttats

till de för dem afsedda egentliga lokaler med deras dagrum, isoleringsocli

förrådsrum, samt särskilda arbetsrum för läkarne. Det stora laboratoriet

hade tagits i anspråk för sitt egentliga ändamål; operationsafdelningen

hade inflyttats i den derför inrättade särskilda byggnaden. Denna isärsprängning

åt de förut samboende afdelningarna till sjukhusets alla skilda

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

delar hade naturligtvis måst medföra såväl en betydande ökning af personalen,

i synnerhet sjukvårds- och städerskepersonalen, som ock eu högst

ansenlig stegring af driftkostnaderna, framför allt posterna för uppvärmning,

belysning och renhållning. Det hade synts lärarekollegiet, som om

lasarettsdirektionen vid dess 1898 gjorda beräkning, fotad på medeldagskostnaden

under dä bestående provisoriska förhållanden, måhända ej fäst

tillräckligt afseende vid den fördyring af sjukvården, som måste blifva

en följd af denna lokalernas och personalens betydande förstoring. Att

ett stort kliniskt sjukhus med flere skilda afdelningar äfven i andra hänseenden,

till exempel i fråga om kostnaderna för medikament, förbandsoch

andra förbrukningsartiklar måste ställa sig betydligt dyrare än ett

för samma sängantal beräknadt, men icke kliniskt sjukhus, vore ett af

erfarenheten från alla håll bekräftadt och lätt insedt faktum. Den oundgängliga

decentraliseringen i administrationen af ett sådant kliniskt sjukhus,

dess vida större och delvis ofta skiftande läkarestab, krafvet på rikare

omvexling i behandlingsmetoden, det intensivare vetenskapliga arbetet,

studenternas deltagande i sjukvården, specielt på den kirurgiska kliniken

och polikliniken, vore faktorer, som jemte flere andra förklarade nyssnämnda

förhållande. En vigtig anledning till att de beräknade kostnaderna

för lasarettets verksamhet i den vidgade omfattning, densamma egt

under de senaste fem åren, så betydligt öfverskridits, läge, såsom direktionen

framhållit, äfven deruti att de flesta leveranspriser under de senaste

åren högst betydligt stegrats. Med beaktande af alla de nu antydda förhållandena

funne lärarekollegiet val förklarligt, att kostnaderna för seraflmerlasarettets

verksamhet öfverskrida de gjorda beräkningarna, och med

kännedom om den erfarna och samvetsgranna skötsel, som städse egnats

sjukhusets ekonomi, vore kollegiet öfvertygadt om att ingen annan utväg

funnes att för framtiden kunna upprätthålla lasarettets verksamhet i hela dess

ursprungligen afsedda och nu ernådda omfattning än genom förvärfvandet

af ett fullt betryggande tillägg till anstaltens nuvarande statsanslag.

Med stöd af hvad såväl i skrifvelse]! af den 23 november 1893 som

ock nu blifvit anfördt, ardiölle alltså lärarekollegiet i deri kliniska undervisningens

intresse och således äfven till den svenska läkarebildningens

fromma att få för sin del på det varmaste understödja den af serafimerlasarettets

direktion gjorda framställningen om ökande af seraflmerlasarettets

årsanslag med 37,900 kronor.

För att ytterligare styrka det trängande behofvet af ökadt statsanslag

till serafimerlasarettet hade dess direktion med skrifvelse den 22 november

1899 till ecklesiastikdepartementet öfverlemnat ett af Stockholms helsovårdsnämnd

uppgjord t tryckt förslag till utgifts- och inkomststat för år 1900.

Bill. till Hilesd. Prot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

En jemförelse mellan den af nämnden föreslagna staten för år 1900 och

det af Stockholms stadsfullmägtige beviljade årsanslaget enligt 1895 års

stat eller samma år, från och med hvilket det nuvarande statsanslaget

till serafimerlasarettet utgår, stälde sig enligt handlingarna sålunda:

Enligt staten Enligt förslaget

för ar 1895 till stat för år

kronor 1900 kronor

Sabbatsbergs sjukhus (340 sängar)................ 178,000: — 243,990: —

Sängantalet för år 1900 beräknadt till 372

och för halfva året med 48 derutöfver

för en nyuppförd paviljong för lungsotspatienter.

S:t Görans sjukhus (340 sängar) .................. 129,750:— 182,690: —

Katarina » (175 » ).................... 78,830:— 86,910: —

Mar5a * (165 5> ) 78,100:— 112,100: —

Summa 464,680: — 625,690: —

Aidroges. från de i sista kolumnen stående belopp den inkomst, som

beräknades tillfalla stadens sjukhus nästan uteslutande genom afgifter af

betalande patienter, skulle den verkliga utgiften för staden under år 1900

med tillämpning af den utaf helsovårdsnämnden föreslagna stat, som, efter

hvad . departementschefen inhemtat, blifvit i hithörande" delar af stadsfullmägtige

godkänd, uppgå:

vid Sabbatsbergs sjukhus till......................................... kr. 206,690:_

(förutom beräknad kostnad för uppförande af en asyl

för hastigt insjuknade 50,000 kronor).

» S:t Görans sjukhus till.................................................... » 170,390: —

» Katarina » » ....................•................................ » 33 gQO:_

» Maria » » ................................................... » 101,800: —

Lasarettsdirektionen hade vidare omnämnt, att, sedan styrelserna för

stadens sjukvårdsinrättningar enhälligt afstyrkt ifrågasatt förhöjning i afgifterna

för betalande sjuke vid dessa inrättningar, helsovårdsnämnden

ansett sig ej böra föreslå en dylik åtgärd. Någon sådan höjning i afgifterna

^ vid serafimerlasarettet ansåge direktionen följaktligen ej heller

böra ifrågakomma.

Sedermera hade direktionens ordförande i skrifvelse till ecklesiastikdepartementet

af den 27 december 1899 meddelat, att den af direktionen

lemnade uppgift om sängantalet vid vissa af Stockholms stads egna sjukhus,

hvilken uppgift hemtats ur de tryckta officiella berättelserna angående

stadens kommunalförvaltning, i två fall icke vore rigtig, i det att, enligt

s. 139 Kontrollera mot PDF

Slalsu/slrolht.s UtJiitaiulrN:o 9.

139

upplysning från förste stadsläkaren i Stockholm, detta antal vid S:t Görans

sjukhus icke vore 340, utan 298 och vid Katarina sjukhus icke 175, utan

165. Jemförelse!! med serafimerlasarettet blefve derigenom, enligt ordförandens

åsigt, för detta lasarett än mera fördelaktig.

Då behofvet af en ökning i serafimerlasarettets årsanslag med det af

direktionen begärda belopp syntes departementschefen vara genom den nu

lemnade utredningen ådagalagdt, och annan utväg att fylla detta behof,

enligt departementschefens förmenande, ej förefunnes, än att medel dertill

anvisades af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att sörja för den

medicinska undervisningen, i hvars intresse nu föreliggande framställning

tillkommit, tillstyrkte departementschefen, det Kong! Maj:t måtte föreslå

Riksdagen, att anslaget till serafimerlasarettet måtte höjas från sitt nuvarande

belopp, 82,100 kronor, med 37,900 kronor eller till 120,000 kronor.

Ehuru utskottet anser, att större bidrag till serafimerlasarettets underhåll,

än som för närvarande utgå från Stockholms stad och Stockholms

län, skäligen böra kunna derifrån påräknas, vill likväl utskottet, som förutsätter,

att, derest behof af ytterligare ökning i lasarettets inkomster skulle

komma att yppas, statsverket icke skall komma att härför anlitas, förorda

bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning; och hemställer alltså

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att anslaget till serafimerlasarettet

höjes från sitt nuvarande belopp, 82,100

kronor, med 37,900 kronor eller till 120,000 kronor.

Hospitals underhåll.

30:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva, att Ang.

vid hospital eller asyl för sinnessjuke anstäld tjensteman, i hvilkens afAvlöningsförmåner

ej redan inginge lyse, måtte, om han vore å anstalten städer för

boende och elektrisk belysning der anordnats, kunna efter medicinal-404*’''''"^40’’*''

styrelsens pröfning få på statens bekostnad elektrisk belysning i sin ["99]

bostad.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anmält,

att medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 september

1899 hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

derom, att fri elektrisk belysning af boställena måtte tillerkännas läkare

och syssloman å de statens anstalter för sinnessjuke, der sådan belysning

funnes anordnad. Härom hade medicinalstyrelsen anfört, att då elektrisk

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

belysning inledts i samband med nybyggnad eller större tillbyggnad af

hospital eller asyl, såsom förhållandet varit med anstalterna i Piteå och

Vadstena, samt löner för dessa anstalters tjensteman derefter af Riksdagen

beviljats, förmånen af fri elektrisk belysning ingått bland aflöningsförmånerna

för de tjensteman, i hvilkas bostäder sådan belysning anbringats.

Om deremot sådan belysning anordnats å äldre anstalter, der aflöningen

för tjenstemännen redan varit faststäld, hade medicinalstyrelsen icke ansett

sig berättigad på annat sätt förfara, än att styrelsen bestämt den betalning,

som dessa tjensteman hade att erlägga för erhållande af elektrisk belysning

för sina bostäder. Vid afgörandet, huruvida elektrisk belysning skulle

få användas i bostäder, hvilkas innehafvare icke vore berättigade till fritt

bruk af detta lyse, äfvensom vid bestämmandet oaf storleken af betalningen

derför hade emellertid svårigheter uppstått. A ena sidan hade det nemligen

för minskande af eldfara för anstalten varit önskvärdt, att tjenstemännen

icke använde i sina bostäder någon annan belysning än den

elektriska, men å andra sidan hade det synts obilligt att ålägga dem en

alltför stor utgift i jemförelse med den, som eljest varit behöflig, då ett

billigare belysningsmedel begagnats. Det hade på denna grund ej varit

lätt att finna ett riktigt afpassadt pris, hvarjemte beräkningen af åtgången

af elektrisk ström varit förenad med svårigheter. Gifvetvis hade också

på detta sätt löneförmånerna utan verklig anledning stält sig olika för

läkare och syssloman å de anstalter, hvilkas tjensteman jemte vanliga löneförmåner

äfven erhölle fri elektrisk belysning, och för motsvarande funktionärer

å öfriga anstalter. Om deremot alla dessa tjensteman finge åtnjuta

samma förmåner, skulle ojemnheten i nämnda hänseende försvinna

och svårigheten vid tillämpningen icke vidare förefinnas.

För egen del har departementschefen anfört, att då aflöningsförmånerna

åren 1885 och 1886 bestämts för läkare och andra tjensteman vid

de flesta hospitalen, hade förmånen af lyse väl tillerkänts de biträdande

läkarne, men deremot icke öfverläkare eller syssloman, ehuru dessa fått

sig tillförsäkrade så väl boställsvåning som ved. Vid fastställande af aflöningsstater

för Lunds asyl den 6 juni 1890, för Piteå hospital den 24

maj 1893 samt för Vadstena hospital och asyl den 29 maj 1896 hade

öfverläkarne vid anstalterna i Piteå och Vadstena, sysslomannen vid Piteå

hospital och asylläkaren i Lund tillagts förmånen af elektrisk belysning, den

sistnämnde dock endast under förutsättning att sådan belysning vid asylen

anordnades. För asylläkaren i Upsala hade medicinalstyrelsen föreslagit

såsom aflöningsförmån elektrisk belysning, men sedan departementschefen

vid frågans föredragning för Kongl. Maj:t anmärkt, att det syntes mindre

lämpligt att i staten såsom en bland aflöningsförmån erna för asylläkaren

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet.s Utlåtande N:o U.

141

upptaga elektrisk belysning, samt såsom sin mening uttalat, att detta uttryck

lämpligen kunde utbytas mot ordet lyse, hvilket emellertid ej borde hindra,

att berörda förmån utginge i form af elektrisk belysning, hade Kongl. Maj:t i

enlighet dermed aflåtit proposition till Riksdagen, som vid dess behandling

ej haft något att i denna del erinra, och hade i öfverensstämmelse dermed

uppgjord stat af Kongl. Maj:t blifvit faststäld den 19 maj 1899. Likasom

i fråga om asylläkaren i Upsala ansåge departementschefen hinder ej föreiinnas

för medicinalstyrelsen att äfven för andra vid hospital eller asyler

anstälda personer, i hvilkas löneförmåner inginge lyse, låta detta utgöras

af elektrisk belysning, der sådant lämpligen kunde ske. Deremot kunde,

enligt departementschefens åsigt, utan särskildt medgifvande elektrisk belysning

af bostad icke af hospitalsmedlen bekostas för sådana vid statens

anstalter för sinnessjuke anstälda tjensteman, med hvilkas befattningar

lyse ej följde såsom en aflöningsförmån. Goda skal syntes departementschefen''

likväl tala för att vid berörda anstalter elektrisk belysning måtte

på statens bekostnad få användas i alla de bostadslägenheter, der sådan

belysning vore anordnad, utan afseende å den befattning, bostadens innehafvare

beklädde. För att så måtte kunna ske, borde emellertid, enligt

departementschefens mening, Riksdagens samtycke inheintas med afseende

å de tjensteman, hvilka fått sin aflöning af Riksdagen bestämd, utan att

lyse ingått bland aflöningsförmånerna.

Departementschefen tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t matte hos Riksdagen

göra nu förevarande framställning.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t sålunda

föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att den ined sysslomans- *”!>■

befattningen vid Nyköpings hospital förenade aflöning måtte bestämmas^®’1

att efter den nuvarande innehafvarens afgång skola utgå med kontantlomanmn vid

2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

jemte bostadsvåning, ved och lyse. [30.]

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1885, jemlik! Riksdagens

beslut, faststält ny lönestat för tjenstemännen vid åtskilliga af rikets

hospital och dervid bestämt aflöningen åt sysslomannen vid Nyköpings

hospital till 800 kronor jemte bostadsvåning och ved.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Efter det nämnda hospital genom nybyggnad utvidgats från 70 till

114 sjukplatser, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse den 26 september

1890 hos Kongl. Maj:t hemstält, att, då sysslomannens göromål komme

att väsentligt ökas genom hospitalets utvidgning, hans kontanta aflöning

måtte höjas till 1,200 kronor, och dervid framhållit, att styrelsen

kunnat föreslå löneförhöjning till så ringa belopp, endast af det skäl att

dåvarande sysslomannen tillika innehade annan aflönad tjenst. Med anledning

af denna medicinalstyrelsens framställning hade Kongl. Maj:t är

1891 föreslagit Riksdagen att medgifva berörda löneförhöjning. Riksdagen,

som inhemta!, att hospitalets dåvarande syssloman tillika vore länsbokhållare

i Södermanlands län, i hvilken egenskap han åtnjöte aflöning till belopp af

sammanlagdt 3,000 kronor jemte sportler, hade emellertid vid sådant förhållande

ansett, att någon höjning i denne hospitalstjenstemans aflöning

icke för det dåvarande borde ifrågakomma.

Sedan Nyköpings hospital ytterligare utvidgats, så att sjukplatserna

ökats till 140, och derigenom en motsvarande förökning i sysslomannens

göromål och ansvar uppstått, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse den 12

februari 1897 hos Kongl. Maj:t å nyo gjort framställning om löneförhöjning

åt sysslomannen, men denna framställning hade ej föranledt någon Kongl.

Maj:ts åtgärd.

Nu hade medicinalstyrelsen åter i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september

1899 anmält behofvet af löneförbättring för ifrågavarande tjensteman.

I sådant afseende hade medicinalstyrelsen anfört, att enligt dess åsigt man

icke kunde förvänta att för den nu bestämda aflöningen, 800 kronor, vid

nuvarande sysslomannens afgång erhålla en för tjensten fullt duglig person,

äfvensom att det vore betänkligt att åt en så svagt aflönad tjensteman

anförtro en så stor uppbörd som den, hvilken numera tillkomine sysslomannen

vid detta hospital. Nuvarande sysslomannen A. Dahl, hvilken den

17 mars 1876 tills vidare förordnats till syssloman och med sysslomansbefattningen

förenade länsbokhållaretjenst i Södermanlands län, vore född den

II september 1836 och hade i mars 1860 blifvit anstäld såsom extra ordinarie

landskontorist, till följd hvaraf han enligt gällande bestämmelser

den 11 september 1901 vore berättigad till pension från allmänna indragningsstaten.

Senast vid samma tid borde han äfven, enligt medicinalstyrelsens

mening, lemna sin sysslomansbefattning, från hvilken han på

grund af sjukdom, som vore att anse sjisom obotlig, allt sedan början af

september 1896 åtnjutit tjenstledighet. Åtgärder måste derför vidtagas för

sysslomansbefattningens besättande med annan person; och då befattningen,

med den utveckling hospitalet nu vunnit, toge en persons hela tid

i anspråk och till följd deraf icke kunde eller borde förenas med annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

14B

tjenst, måste den nye sysslomannen beredas en häremot svarande ersättning.

A Nyköpings hospital funnes för närvarande 140 sjukplatser eller

dubbelt så många som när sysslomansbefattningen senast tillsattes. Derest

eu af medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899

föreslagen ytterligare utvidgning af hospitalet komme till stånd, skulle

Nyköpings hospital inom den närmaste framtiden kunna bereda vård åt 173

patienter och således kunna likställas med Göteborgs hospital, som hade

175 sjukplatser; och då sysslomannen vid sistnämnda hospital, på grund

af Kongl. Maj:ts förenämnda beslut den 5 juni 1885, åtnjöte 2,800 kronors

aflöning jemte boställsvåning och ved, ansåge medicinalstyrelsen samma

aflöningsförmåner äfven böra tillkomma sysslomannen vid Nyköpings hospital

och dessutom fri elektrisk belysning, enär dylikt lyse nu funnes å

hospitalet infördt. Medicinalstyrelsen hade derför hemstält, att till Riksdagen

måtte aflåtas proposition derom att sysslomannen vid Nyköpings hospital

måtte, efter nuvarande sysslomannens afgång, få åtnjuta en kontant aflöning

af 2,800 kronor, deraf två tredjedelar såsom lön och en tredjedel

såsom tjenstgöringspenningar, jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning.

På grund af hvad sålunda anförts och under åberopande af sitt yttrande

i nästföregående punkt af det vid statsverkspropositionen fogade

statsrådsprotokollet om elektrisk belysning af vissa hospitalstjenstemäns

bostäder, hemstälde departementschefen hos Kongl. Maj:t om aflåtande till

Riksdagen af nu ifrågavarande förslag.

Utskottet, som anser, att vid bestämmandet af aflöningsförmånerna

för hospitalssysslomän patienternas vid hospitalet antal icke bör vara ensamt

afgörande, har så mycket mindre kunnat finna en så betydlig löneförhöjning,

som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen för sysslomannen vid Nyköpings

hospital, vara af behofvet påkallad, som antalet derstädes intagna patienter

i allt fall understiger patientantalet å samtliga de hospital inom riket,

hvilkas syssloman åtnjuta 2,800 kronors aflöning. Deremot har utskottet

ansett sig böra förorda, att en förhöjning af sysslomannens aflöning till

1,800 kronor må af Riksdagen beviljas.

Emot förslaget, att rätt till lyse skulle nämnde befattningshafvare tillerkännas,

har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må bestämma, att den med sysslo
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mansbefattningen vid Nyköpings hospital förenade aflöning

skall efter den nuvarande innehafvarens afgång

utgå med kontant 1,800 kronor, deraf två tredjedelar

lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar, jemte boställsvåning,

ved och lyse.

Bifall härtill och till hvad som af utskoltet föreslagits under punkten

30:o) föranleder icke någon ändring i det till 900,000 kronor uppgående

förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Öfriga ordinarie anslag.

*n£di 32:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne
''

”ne anslag, varande år finnas under åttonde hufvudtiteln uppförda, har Kongl. Maj:t icke

[31.] föreslagit någon annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns

slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

för närvarande upptaget till 23,066 kronor, måtte höjas med 2 kronor

eller till 23,068 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ifrågavarande anslag, som här ofvan

icke blifvit omförmälda, må för år 1901 fastställas till

samma belopp som i innevarande års riksstat; dock att

i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. rn.

må få göras den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns

slutsumma kan erfordras.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

Extra anslag.

Med anledning af de till tillfälliga behof, hänförliga under åttonde

hufvudtiteln, gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Riks- och landsarkiven.

33:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1901 anvisa

ett belopp af 1,700 kronor.

Ang.

arfvoden åt

e. o. tjenstemän

i riksarkivet.

[32.]

34:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,Angifning till

som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år 1901 ut9uttorUka^

äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år handlingar.

för berörda ändamålet beviljats; och hemställer utskottet, [33.]

att Riksdagen till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandets historia, må bevilja för år 1901 ett extra

anslag af 3*000 kronor.

35:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem -Ang. anslag till

ställer utskottet, _ iT/elska"*/,-

att Riksdagen må, till fortsatt utgifvande genom dagsakter».

riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra hand- [34.]

lingar, som höra till statsförfattningens historia under

tidehvarfvet 1521—1718», på extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 1,500 kronor.

Bih. titt Rilcsd. Prot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nationalmuseum.

Ang. anslag till 36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till vård, underhåll

^Industriella 0°k tillökning af stadens konstindustriella samlingar på extra stat för år

samlingar. 1901 bevilja ett belopp af 5,100 kronor.

[35.] Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att intendenten

vid nationalmuseum uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 september 1899

hemstält om beredande för år 1901 af ett extra anslag af 4,000 kronor

för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar,

hvilket anslag jemte det belopp af 1,000 kronor, som af museinämnden

kunde anvisas å inlåtande förevisningsmedel, intendenten anhållit måtte

få användas efter samma fördelning, som senast för år 1900 blifvit faststäld.

I denna framställning hade museinämnden instämt, dock under

uttalande af den önskan, att derest den af nämnden samtidigt gjorda, af

departementschefen under punkten 1 i det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokoll berörda framställning angående förändrad användning

af förevisningsmedlen vunne Kongl. Maj:ts bifall, fördelningen af de

till konstslöjdsamlingen anvisade medel måtte undergå motsvarande förändring.

Såsom den vid behandlingen af frågan om lönereglering för vaktmästarne

vid nationalmuseum lemnade redogörelse gåfve vid handen, hade

statskontoret under viss förutsättning hemstält, det Kongl. Maj:t måtte af

Riksdagen äska erforderlig förhöjning af 1,100 kronor i det under många

år under åttonde hufvudtiteln på extra stat med 4,000 kronor uppförda

anslaget för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar,

och har departementschefen, under åberopande af hvad han härom

yttrat i punkten 1 af statsrådsprotokollet, tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att för nyss omförmälda ändamål bevilja på extra stat

för år 1901 ett anslag af 5,100 kronor.

Utskottet, som icke har något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må till vård, underhåll och tillökning

af statens konstindustriella samlingar bevilja på extra

stat för år 1901 ett anslag af 5,100 kronor.

Ang. anslag

för bevakning

af nationalmuseibyggnaden.

[36.]

37:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1899

och 1900 egt rum, må för anordnande af nattlig bevak
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

ning vid nationalmuseibyggnaden bevilja på extra stat

för år 1901 ett anslag af 2,000 kronor.

38:o) Sedan i anledning af eu utaf Kongl. Maj:t gjord framställningen''/, anslagm

om anslag för restaurering af ta for, tillhörande statens i nationalmusei

råd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, be- hörande stallning

a konstsamlingar, 1899 års Riksdag för berörda ändamål beviljat [‘f^Ungår.

25,000 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisat 5,000 kronor, j-gy j

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att af det sålunda beviljade anslaget

på extra stat för år 1901 anvisa 5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för restaurering af tafior, tillhörande

statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer

och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga

konstsamlingar, af förut beviljadt anslag på extra

stat för år 1901 anvisa 5,000 kronor.

39:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för biträde vid vård Biträde vid

och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen i national-handteckmngsmuseum

äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets samlingar på

extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 2,500 kronor. m. m.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departements- [38.]

chefen anmält, att intendenten vid nationalmuseum i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 21 september 1899 gjort framställning om anslag för biträde

vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen i

nationalmuseum m. in. och i sådant afseende anfört följande.

Enligt gällande förevisningsordning hölles handtecknings- och gravyrsamlingen

tillgänglig endast två dagar i veckan, tisdagar och fredagar,

men behofvet af att här, liksom i kongl. biblioteket och riksarkivet, hålla

denna, samling öppen alla de hvardagar, då museet i öfrigt vore tillgängligt

för allmänheten, vore numera oafvislig! Besöken i samlingarna

hade ej blott öfver hufvud ökats, utan dessa användes också mera än

förut till verkliga studier, hvarjemte material härifrån flitigt hemtades till

illustrerade arbeten af alla slag, såväl tidskrifter som sjelfständiga vetenskapliga

verk. Detsamma gälde konstslöjdsainlingen, som flitigt begagnades,

specielt af lärjungar vid de tekniska skolorna. Studiebesöken hade

sålunda derstädes under år 1898 uppgått till 545. Vid gravyrsamlingen

hade samtidigt 720 nummer (blad, portföljer, volymer) utlemnats till kopiering

eller genomseende, och under samma tid hade fotografier tagits af

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85 nummer. Ett ytterligare skäl att dagligen hålla handtecknings- och

gravyrsamlingen öppen vore, att å tisdagar och fredagar, då musei samtliga

afdelningar vore fritt tillgängliga, gravyrsalen, som tillika vore visningssal,

öfversvämmades af vanliga besökande, som genom sitt kommande

och gående hindrade de studerande, hvarför studierna der påginge under

särskildt ogynsamma förhållanden. För att kunna tillhandagå de studerande

med nödiga upplysningar och öfvervaka framtagning och inläggning

af blad och portföljer måste sålunda en vetenskapligt bildad tjensteman,

hvars tid deraf fullt upptoges, alla dagar tjenstgöra i samlingen.

Ett annat arbete, för hvars utförande likaledes ökad arbetskraft behöfdes,

vore inventarieväsendets fullständigande. Detta gälde i hufvudsak

det fullständiga beskrifvandet af samlingens äldre delar, hvilka till en stor

del blott vore ofullständigt och summariskt förtecknade och i detta skick

på sin tid (186<>-talet) öfvertagits af nationalmuseum från f. d. kongl.

museum. De omkring 5,000 målningar, häri ej inberäknad den till omkring

4,400 nummer uppgående Dahlgrenska samlingen af miniatyrer, som

nu tillhörde staten och vore stälda under nationalmusei myndigheters tillsyn

och vård, vore visserligen alla förtecknade, och öfver en del af dem,

särskildt öfver de i nationalmuseum befintliga, vore beskrifvande förteckningar

upprättade, men dessa beskrifningar behöfde fullständigas och samtliga

afdelningar borde samarbetas till ett helt i ett gemensamt hufvudinventarium,

hvilket sålunda skulle omfatta f. d. kongl. musei samling,

de äldre samlingarna i Gripsholm, Drottningholm och andra kongl. slott,

tillväxter 1866 —1880 och tillväxter 1880—1899. Af handteckningssamlingen,

som i sin helhet räknade omkring 24,000 (23,960) nummer, vore

den äldre delen, f. d. kongl. musei samling, med omkring 12,800 nummer,

endast summariskt förtecknad med undantag af omkring 2,000 nummer,

öfver hvilka en detaljerad beskrifning under senare år upprättats af intendenten.

På samma sätt förhölle det sig med gravyrsamlingen, som i sin

helhet räknade omkring 91,000 (91,315) nummer, hvaraf den från f. d. kongl.

museum härstammande, endast summariskt förtecknade delen utgjorde omkring

50,000 nummer. Den delning af ifrågavarande samling mellan

nationalmuseum och kongl. biblioteket, som blifvit verkstäld den 13 juli

1866, hade äfvenledes vållat åtskillig oreda i katalogväsendet, hvarigenom

äldre förteckningars användning väsentligen försvårades. De nummertal,

med hvilka man rörde sig inom handtecknings- och gravyrsamlingen, vore,

som syntes, så höga, att det ej vore möjligt att utan mångårig öfning i

minnet behålla en öfversigt af densamma. Samlingen voi’e i afseende på

vård och bruk närmast jemförlig med en boksamling, der volymerna i

regel motsvarades af de enskilda teckningarna och gravyrerna, och den

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

måste såsom en sådan katalogiseras. För att den beqvämt skulle kunna

begagnas och vara användbar för de studier, för hvilka den allt mera

gjordes till föremål, måste, på sätt vid andra museer, t. ex. i Berlin, vore

fallet och nådiga stadgan för nationalmuseum också föreskrefve, öfver densamma

upprättas ej blott en accessionskatalog, i hvilken föremålen infördes

i den ordning de inkomme i samlingen, utan äfven nominalkataloger, der

uppslagsordet vore vederbörande konstnärs namn, samt realkataloger, der

uppslagsordet angåfve bladets innehåll. Denna senare vore af synnerlig

vigt, när det vore ett porträtt, som främstäldes, men äfven när det gälde

ett konstindustrielt föremål, ett arkitekturverk, en utsigt o. d., som eftersöktes.

En början till en porti*ättkatalog vore visserligen gjord i nationalmuseum,

men mycket återstode att göra.

Vidare kräfde likaledes samlingarna å de kongl. slotten, i rundt tal

omkring 3,000 nummer, en ständig och ökad tillsyn; särskild! gälde detta

Gripsholin, hvars synnerligen dyrbara porträttsamling hvarje år tillväxte,

der omflyttningar till följd häraf ej sällan förekomme och der det ofta

gälde att besvara med anledning af der befintliga porträtt gjorda frågor

eller att verkställa fotograferingar. För dessa arbeten måste direkt eller

indirekt nationalmusei tjensteman anlitas. För bestämmande och beskrifning

af vissa delar af samlingen, t. ex. samlingen af egyptiska fornsaker

och samlingen af antika vaser, men äfven för äldre skulpturer, teckningar

och dylikt kräfdes stundom anlitande af specialister inom eller utom landet,

för hvilkas arbete någon, om ock ringa, ersättning borde kunna beredas.

För nu uppräknade arbeten vore den ordinarie tjenstemannapersonalen,

bestående af tre personer, ingalunda tillräcklig, alldenstund deras tid väsentligen

måste upptagas af de löpande göromålens skötande. Dit hörde

förande af accessionskatalogen öfver de olika samlingarna, hvilket arbete

verkstäldes af intendenten i fråga om handtecknings- och gravyrsamlingen

samt af de båda amanuenserna beträffande tafvel- och skulptursamlingen

samt konstslöjdsamlingen, ett ej ringa arbete, då samlingarnas totaltillökning

från år 1880, när de nuvarande tjenstemännen anstäldes, och till

slutet af år 1898 vore nära 36,000 nummer eller i rundt tal 36 procent

af numerären i dess helhet, på sätt eu intendentens skrifvelse bilagd tabell

utvisade. Särskild! vore det omöjligt för intendenten att framtaga och

tillhandahålla efterfrågade handteckningar och gravyrer, då hans tid till

en stor del upptoges af administrativa göromål och rådfrågningar. Till

de löpande göromålen hörde vidare verkställande af och tillsyn öfver nödiga

omflyttningar och gallringar, utgifvande af kataloger och skötande

af musei numera ej obetydliga förlagsverksamhet, tillsyn öfver det alltjemt

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

växande biblioteket och vård af den betydande materiel, som för samlingarnas

exponerande och underhåll vore behöflig, såsom skåp, montrer, ramar,

piedestaler, kataloger, portföljer m. in., skriftligt eller muntligt besvarande

af i tjensten ingångna synnerligen talrika förfrågningar samt den

officiella brefvexlingen. Den tid, som sålunda för de ordinarie tjenstemännen

kunde blifva öfrig för att medhinna ett mera vetenskapligt bearbetande

och ett mera ingående studium af samlingarna, hvartill dessas

dyrbarhet och rikhaltighet borde gifva och gåfve anledning, måste således

blifva alltför ringa, hvilket ur flere synpunkter vore att beklaga. Att

museitjenstemännen icke dess mindre sökt efter förmåga fylla äfven denna

pligt, framginge, enligt intendentens mening, af de förteckningar på utgifna

arbeten, som åtföljde årsberättelserna, hvilka sedan år 1881 förelåge i tryck.

Af nu omförmälda förhållanden ansåge intendenten framgå, att en ej

ringa del af de för samlingarnas vård och bearbetning nödvändiga göromålen

icke af de ordinarie tjensteman nen kunde medhinnas; men det vore

dessutom af stor vigt att vid en så betydande institution som nationalmuseum

hafva att tillgå vetenskapligt bildade, med göromålen och samlingarna

förtrogna personer, hvilka i händelse af förfall för de ordinarie

tjenstemännen kunde träda i deras ställe och utan afbrott fortsätta museiarbetet.

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman funnes för närvarande

på musei stat anvisade 1,200 kronor, hvilka fördelats på två extra ordinarie

tjensteman med resp. 800 och 400 kronor årligen. Den äldre af

dessa vore anstäld sedan år 1886. Härtill komme 450 kronor till vikariatsersättning.

Att på dessa vilkor kunna ålägga en extra ordinarie tjensteman

full daglig tjenstgöring kunde, enligt intendentens åsigt, knappast

ifrågasättas. Utom dessa två hade under de senare åren tre extra tjensteman

utan särskilt arfvode tidtals arbetat vid musei samlingar.

I sammanhang härmed hade intendenten erinrat, att vid kongl. biblioteket,

som egde ordinarie tjensteman af tre grader, medan nationalmuseum blott

egde tjensteman af två grader, funnes disponibla för motsvarande ändamål

7,500 kronor, vid statens historiska museum omkring 4,200 kronor och

vid riksarkivet 7,500 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade intendenten hemstält, om

beredande af ett extra anslag för år 1901 till belopp af 2,500 kronor för

biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen

äfvensom för den vetenskapliga bearbetningen af särskilt äldre

delar af samlingarna.

Nationalmusei nämnd, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat ifrågavarande

framställning, hade dervid förklarat sig till afla delar instämma i densamma.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

Då det genom den af intendenten vid nationalmuseum i frågan lemnade

utredning syntes departementschefen vara ådagalagdt, att vid museum

kräfdes ett ökadt antal arbetskrafter, som enligt departementschefens mening

lämpligen borde anskaffas på det sätt museimyndigheterna antydt, hemstälde

departementschefen hos Kongl. Maj: t om aflåtande till Riksdagen af

nu ifrågavarande framställning.

Utskottet har visserligen på grund af utredningen i ärendet ansett

sig böra förorda, att ett anslag för ifrågavarande ändamål må af Riksdagen

beviljas. Men då det icke synes vara ådagaladt, att så stort årligt

belopp, som enligt intendentens vid nationalmuseum hemställan blifvit af

Kongl. Maj:t äskadt, är för ändamålet behöfligt, har utskottet funnit sig

böra hemställa om beviljande af ett något lägre anslag; och torde, derest

anslaget bestämmes till 2,000 kronor, behofvet i förevarande afseende kunna

antagas vara på ett nöjaktigt sätt tillgodosedt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 2,000 kronor för biträde vid vård

och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen

i nationalmuseum äfvensom för vetenskaplig bearbetning

af museets samlingar.

Lifrustkammaren.

40:o) På grund af Kongl. Maj:ts i sådant afseende gjorda framställ- AnrJning

får utskottet hemställa, ZftZmmarL

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må på extra stat för år 1901 anvisa ett anslag af 5,800

kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens

samlingar m. m.

41:o)

Domkapitlens expeditioner.

Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flere

Ang.

anslagför löneförbättring

åt

tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[40.]

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föregående år egt rum, må på extra stat för år 1901

anvisa ett anslag af 3,716 kronor för beredande af löneförbättring

åt tjenstemännen vid domkajpitlens expeditioner.

Ang. 42:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för betäckande

“täckande af af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgänglig

i dom-liga behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1901 anvisa ett beÄZ>PP

af 5,000 kronor.

I fråga om detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat följande.

I yttranden den 14 januari och den 26 april 1895 till statsrådsprotokollet

hade dåvarande departementschefen erinrat derom, att år efter år, för tillgodoseendet

af oafvisliga behof vid domkapitlens expeditioner i domkapitlens

expeditionskassor uppstått betyd ande brister, för hvilkas betäckande från åttonde

hufvudtitelns medel tillgångar icke kunnat beredas, och att vid sådant förhållande

icke funnits någon annan utväg än att låta dessa brister till de

belopp, hvartill de efter granskning i kammarrätten befunnits uppgå, hufvudsakligen

gäldas genom medel, som på Kongl. Maj:ts befallning af statskontoret

förskotterats. År efter år hade sedermera dessa förskott af Riksdagen

ersatts, och för betäckande af dylika brister för de år 1892 närmast

föregående åren hade på derom af Kongl. Maj:t gjord framställning vid

samma 1895 års riksdag beviljats ett belopp af 10,245 kronor 56 öre.

Naturligtvis hade detta tillvägagångssätt att genom nödtvungna förskott

betacka uppkommande, oundvikliga brister varit i hög grad oegentligt;

och sedan Kongl. Maj:ts till omförmälda Riksdag aflåtna proposition om

lönereglering för domkapitlens tjensteman och betjente, hvilken proposition

jemväl afsett afhjelpande af det angifna missförhållandet, af Riksdagen

förkastats, hade omedelbarligen särskild proposition aflåtits om anvisande

på extra stat för år 1896 af 5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda

belopp af brister i domkapitlens expeditionskassor i den mån de

anmäldes och till siffran i behörig ordning faststäldes. Den motivering,

som föranledt Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, återfunnes i

dåvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 26 april

1895 och visade, att för beloppets bestämmande till 5,000 kronor då endast

kunnat läggas till grund en temligen approximativ beräkning. I detta yttrande

hade anförts, dels att expeditionskassornas utgifter —som utgjordes af kostnader

för vaktmästare, för skrifmaterialier och dylikt samt endast med några

tiotal kronor för aflöning åt tjensteman — för så vidt domkapitlen skulle kunna

såsom embetsmyndigheter fungera, vore oeftergifliga, dels ock att bristen

under år 1892 ökats med 4,868 kronor 23 öre och under år 1893 med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

158

ytterligare 4,651 kronor 56 öre, siffror som dock af departementschefen

ansetts vara lägre än de belopp, som för framtiden antoges komma att

motsvara bristernas årliga ökning, af den anledning att vissa af de bidrag,

som dittills från annat håll än staten utgått, vore af beskaffenhet att icke

med säkerhet kunna påräknas, samt att ärendenas antal hos domkapitlen

företedde en gifven ökning.

Det å extra stat sålunda äskade beloppet 5,000 kronor hade blifvit

af Riksdagen beviljadt, och hade samma belopp vid riksdagarne 1896, 1897,

1898 och 1899 år efter år beviljats för betäckande af brister, uppkomna

före år 1897. Från och med sistnämnda år hade ett ordinarie anslag af 5,500

kronor uppförts å åttonde hufvudtiteln under rubriken »domkapitlens

expeditioner» till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor, och hade

detta anslag för hvart och ett afåren 1897—1900 mot redovisningsskyldighet

fördelats på vederbörande domkapitel med belopp, vexlande från 180 till

1,000 kronor. Huruvida detta ordinarie anslag skulle visa sig tillräckligt

för att dermed förekomma vidare brister i expeditionskassorna, vore visserligen,

på sätt som vid dess äskande befarades, i hög grad tvifvelaktigt;

men innan ytterligare erfarenhet vunnits, ansåge departementschefen förhöjning

i detta ordinarie anslag ej böra ifrågasättas. Af de utaf Riksdagen

beviljade nyssnämnda extra anslagen, hvarom nu vore fråga, hade, sedan

de anmälda bristernas belopp blifvit efter granskning i kammarrätten till

siffran faststälda, intill denna dag af Kongl. Maj:ts anvisats tillsammans

25,197 kronor 49 öre, deraf under år 1899 under förskottstitel 5,197

kronor 49 öre, af hvilket förskott 5,000 kronor komine att ersättas af det

för år 1900 beviljade extra anslaget.

Ej blott för betäckande af ännu återstående före år 1897 uppkommen

brist i expeditionskassorna, utan än mera för tillgodoseendet af andra

oafvisliga behof vid domkapitlen ansåge departementschefen nödvändigt att

söka hos Riksdagen utverka ett fortfarande utgående af detta extra anslag

för år 1901. De till de ecklesiastika konsistorierna för närvarande utgående

och på dessa myndigheter af Kongl. Maj:t fördelade statsanslag vore

så knappt tillmätta, att hvarken någon öfverflyttning af medel från det ena

till det andra konsistoriet kunde ega rum eller för de särskilda konsistorierna

funnes något att för tillfälliga utgifter vid konsistoriet disponera utöfver hvad

direkt anvisats för expeditionens oundgängliga behof. Departementschefen har

härvid erinrat om huruledes, sedan den del af lönen till konsistorievaktmästaren

i Strengnäs, som tillförene bestridts från dervarande s. k. stiftskassa,

den 1 maj 1898 eldigt beslut af stiftets prestmöte upphört att derifrån utgå,

man måst såsom ersättning för ecklesiastikåren 1898—1899 och 1899 —1900

till nämnde vaktmästare för omförmälda mistade löneinkomst af 241 kronor

Bill. till lliktid. Prot. 1,900. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft.

ao

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

lönereglering

för tjenstemannen

vid de

ecklesiastika

konsistorierna.

18 öre årligen låta dessa belopp af statskontoret förskotteras. Härmed kunde

komma att fortfara i flera år, och otvifvelaktigt skulle ock flere sådana bidrag,

som hittills frivilligt erlagts, komma att upphöra. Skulle det ifrågavarande

extra anslaget beviljas, så borde ock dermed kunna bestridas vissa tillfälliga

utgifter, som vore af den beskaffenhet, att staten icke gerna kunde undandraga

sig deras gäldande. Äfvenledes borde, enligt d e p ar t e in e n t s c h e fe n s

mening, detta anslag, intilldess noggrannare erfarenhet vunnits, om en förhöjning

i det omförmälda ordinarie anslaget till förstärkande af domkapitlens

expeditionskas6or blefve oundviklig, få anlitas för betäckande

af vissa mindre brister, som efter år 1897, såsom det syntes mera tillfälligtvis,

uppstått i expeditionskassorna och hvarom framställning från

några domkapitel redan gjorts.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde

lian, att Kongl. Maj:t måtte på extra stat för år 1901 af Riksdagen

äska ett belopp af 5,000 kronor, att användas för betäckande af brister

i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga behof

vid deras expeditioner.

Enär enligt hvad af statsrådsprotokollet synes framgå, de brister i

domkapitlens expeditionkassor, som uppkommit före år 1897, då ordinarie

anslag till domkapitlens expeditioner började utgå, numera blifvit till

större delen betäckta, och vid sådant förhållande anslagets bestämmande

för år 1901 till samma belopp, som för de närmast föregående åren beviljats,

icke synes utskottet vara af behofvet påkalladt, har utskottet ansett

anslaget för nästkommande år höra af Riksdagen uppföras till allenast

hälften af det belopp, som af Kongl. Maj:t blifvit äskadt, eller till 2,500

kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för år 1901

beviljar ett anslag af 2,500 kronor, att användas för

betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor

samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras

expeditioner.

43:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 28) har herr

■G. Sundberg anhållit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

hemställa om en efter föregången erforderlig utredning å nyo utarbetad

.framställning till Riksdagen i syfte att åstadkomma eu efter tidsförhållan
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

dena afpassad lönereglering för den vid de ecklesiastika konsistorierna

anstälda tjenstemannapersonal.

I motionen har erinrats derom, att en af Kongl. Maj:t till 1895 års

Riksdag aflåten proposition i förevarande ämne icke blifvit af Riksdagen

bifallen.

Utskottet delar visserligen motionärens uppfattning, att de nuvarande

aflöningsförhållandena för domkapitlens tjensteman äro olämpliga och

otidsenliga, men då utskottet är öfvertygadt derom, att Kongl. Maj:t, med

afseende å hvad i denna fråga förut förekommit, skall utan någon derom

af Riksdagen framstäf anhållan, då så finnes lämpligt, till Riksdagen inkomma

med förnyad framställning i ämnet, får utskottet hemställa,

att herr Sundbergs förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Universiteten.

44:o) På grund af Kongl. Makts derom gjorda framställning hem- An9-

,11 , , xx x o J O arfvode &t en

ställer utskottet, lärare i Jinsk
att

Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1899 språk

och 1900 egt rum, till arfvode åt eu lärare vid universitet Tuptlia.

tetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig att [42.]

derstädes meddela undervisning i jinsk-ugriska språk,

särskildt lappska och finska, på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

45:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande under Ang.

vtterligare sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, franska ansla9 t,n

och engelska språken bevilja ett anslag af 36,000 kronor och deraf på lektorer i

extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 6,000 kronor. uPenia.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat om följande [43-]

förhållanden.

Sedan Riksdagen, som år 1888 på Kongl. Maj:ts framställning beviljat

medel för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer

i tyska, franska och engelska språken, år 1894 till enahanda ändamål

för ytterligare sex år beviljat 36,000 kronor, hade af detta anslag för

hvardera af åren 1895—1900 anvisats 6,000 kronor till anställande vid

universitetet af lektorer i nämnda språk. Hela anslaget vore således nu

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets .Utlåtande N:o 9.

anvisadt. Med anledning deraf hade vederbörande akademiska myndigheter

gjort framställning om utverkande af fortfarande anslag för ändamålet

och dervid, under åberopande att erfarenheten ådagalagt lämpligheten

och nödvändigheten af dylika lektorers fortsatta anställande vid

universitetet, begärt anslagets uppförande å ordinarie stat; och hade i öfrigt

till stöd för framställningen hänvisats till hvad som blifvit anfördt till

förmån för fortsatt anslag år 1894.

Med anledning af den gjorda framställningen har departementschefen,

som till fullo uppskattade lektorsinstitutionens värde för de moderna språkstudiernas.

framgångsrika bedrifvande vid universitetet, men ansåge, att

anslaget tills vidare borde bibehållas som extra, tillstyrkt, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Med anledning häraf hemställes utskottet,

att Riksdagen må för anställande under ytterligare

sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,

franska och engelska språken bevilja ett anslag af 36,000

kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett

belopp af 6,000 kronor.

Ang. 46:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får utskottet

undervisnin- hemställa,

att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen

och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala,

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 1,000

kronor.

gen i geografi

vid Upsala

universitet.

[44.]

Ang.

anslag till

universitetsbiblioteket

i Upsala.

[45.]

47:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må på extra stat för år 1901 anvisa ett

belopp af 3,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

anda9''för ■ Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp af konst
inköp

aftconst-hisUrisk undervisningsmateriel, att införlifvas med Upsala universitets muhistonsk

seum för bildande konst, på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af

materiel 5000 kronor.

[46.] . ^ statsrådsprotokollet inhemtas, att Upsala universitets museum för

bildande konst, hvilket enligt den för museet utfärdade stadga såsom en

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

akademisk institution i främsta rummet borde afse undervisningen i konsthistoria,

enligt samma stadga utgjordes af: a) målningar i olja, vattenfärg

och krita, b) handteckningar och gravyrer, c) marmor-, brons- och gipsafbildningar

efter antika och moderna skulpturverk, d) fotografier, litografier,

xylografier, hufvudsakligen efter arkitektoniska konstverk. För ifrågavarande

museum funnes i den för universitetet gällande stat af den 13

november 1885 upptaget ett anslag af 300 kronor till materiel.

Uppenbart vore, att detta anslag ej försloge till att i någon väsentlig

mån öka museets samlingar. Institutionens prefekt, professorn J. H. E.

Schack, hade derför väckt fråga om ett statsanslag för en gång till inköp

för museets räkning af konsthistorisk undervisningsmateriel. I afseende

härå hade af honom till humanistiska sektionens protokoll anförts hufvudsakligen

följande:

En del af materielanslaget till museet erfordrades naturligen för sjglfva

museisamlingens vidmagthållande, lokalens vård, uppvärmning m. in. Återstoden

användes för den konsthistoriska undervisningens upprätthållande.

I första rummet måste för detta ändamål inköpas nödiga böcker och tidskrifter.

Genom dessa inköp hade sammanbragts ett litet bibliotek af

något öfver 150 volymer, ett antal, som i anseende till den dithörande litteraturens

dyrbarhet ej kunde anses ringa. Vidare måste egentlig undervisningsmateriel

anskaffas, alltså sådana afbildningar af konstverk, hvilka

erfordrades såsom åskådningsmateriel vid föreläsningar och lärjungarnes

examensstudier. Af dylika afbildningar hade öfverallt, der konsthistoriska

studier idkades, samlingar anlagts. Det vore uppenbart, att utan dem

all konsthistorisk undervisning blefve lika omöjlig, som ett kemiskt studium

utan laboratorium eller ett botaniskt utan växtsamlingar. Föreläsningar

öfver konstverk, hvilkas utseende den studerande icke kände,

lemnade honom naturligen ingen behållning; och för läraren vore det

hardt när omöjligt att föreläsa öfver konstens utveckling, då han ej kunde

illustrera sitt föredrag med någon åskådningsmateriel. Vore läraren icke

tecknare, framstode omförmälda olägenhet än starkare. Hvad Upsala

universitets konstmuseum anginge, egde detsamma endast en mindre samling

undervisningsmateriel af nu angifven art. Att denna samling hittills

fått stå tillbaka för de öfriga kraf, som stäldes på materielanslaget, berodde

ej blott på bildernas dyrbarhet, utan äfven på de äldre reproduktionssättens

brister. Nyare etsningar och gravyrer hade naturligen på

grund af bristande medel alls icke kunnat inköpas. Det fotografiska

reproduktionssättet åter hade länge varit så föga utveckladt, att man

dragit i betänkande att nedlägga kostnader på inköp af dess alster, hvilka

både gåfva eu dålig föreställning om originalen och dessutom efter någon

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tid lätt utplanades. Under de senare åren hade emellertid den fotografiska

konsten vunnit en sådan utveckling, att bilderna numera kunde sägas på

ett fullt nöjaktigt, ofta rent af förträffligt, sätt återgifva originalen, och

genom nyare metoder hade också hållbarheten högst betydligt ökats.

Med hänsyn härtill och i anseende till de fotografiska reproduktionernas

jemförelsevis billiga pris hade prefekten ansett, att man i allmänhet

kunde begränsa sig till inköp af dylika för ökande af konstmuseets undervisningsmateriel.

För ändamålet hade lian, med ledning af för honom tillgängliga

försälj ningskataloger från Bruchman i Mttnchen, Alinari i Florens,

Photographische Gesellschaft i Berlin, Paul Robert i Paris m. fl., beräknat

ett belopp af 6,500 kronor vara erforderligt. Huru denna summa

förslagsvis skulle användas, angåfves i en af prefekten lemnad särskild

specifikation sålunda:

Antik skulptur ......................................

Italiensk målarekonst ...........................

Italiensk skulptur......................................

Italiensk arkitektur.................................

Tysk målarekonst.......................................

Tysk arkitektur ..........................................

Flandrisk och holländsk målarekonst...

Fransk och engelsk arkitektur..............

Franskt måleri och skulptur.................

..................... kr.

1,800

—

........................ »

1,000

■—

... ....................... >

400

—

........ ................. »

500

—

........................... »

500

■—

......................... »

300

—

.......................... »

1,000

—

........................... »

700

—

......................... »

300

—

Summa kr.

6,500

—

Enligt hvad af prefektens förutnämnda skrifvelse inhemtades, hade af

enskild person skänkts ett belopp af 1,000 kronor såsom bidrag till denna

summas betäckande. Då vidare ett belopp af 500 kronor skulle kunna

för ändamålet tillskjutas ur museikassans behållning — hvilken vid 1898

års slut utgjort 568 kronor 24 öre — erfordrades till nyssnämnda summas

betäckande ett belopp af 5,000 kronor. Detta belopp hade prefekten förgäfves

sökt att erhålla från universitetets reservfond. Det återstode således

endast att för ifrågavarande inköp söka utverka ett extra statsanslag å

samma belopp.

Med anledning af prefektens härom gjorda framställning hade derefter

det akademiska konsistoriet, i enlighet med humanistiska sektionens tillstyrkan,

hemstält om beredande af det för ändamålet erforderliga statsanslaget;

och kanslern för rikets universitet hade särskildt framhållit önskvärdheten

af att detta anslag blefve beviljadt.

Hvad prefekten anfört om behofvet af tillräcklig åskådningsmateriel

för den konsthistoriska undervisningen vid universitetet i Upsala syntes

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

departementschefen icke kunna jäfvas. Då, såsom lätt insåges, konstmuseets

materielanslag icke försloge till att bekosta en så ansenlig ökning af dess

samlingar, som nu ifrågasatts, och universitetet ej heller i öfrigt egde

nödiga medel för ändamålet, borde staten enligt departementschefens mening

icke undandraga sig att tillskjuta hvad som, enligt hvad nyss nämnts,

erfordrades till fyllande af det utaf prefekten beräknade beloppet.

Departementschefen tillstyrkte fördenskull, det Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till inköp af konsthistorisk undervisningsmateriel, att införlifvas

med Upsala universitets museum för bildande konst, på extra

stat för år 1901 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Behofvet af ett anslag för ifrågavarande ändamål finner utskottet vara

ådagalagdt; men då det synes kunna antagas, att en för den konsthistoriska

undervisningens behof tillräcklig samling af undervisningsmateriel

skulle kunna anskaffas för något lägre kostnad, än som enligt statsrådsprotokollet

af museets prefekt beräknats, har utskottet ansett sig böra

föreslå, att anslaget måtte af Riksdagen bestämmas till 3,500 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:t förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 3,500 kronor till inköp af konsthistorisk

undervisningsmateriel, att införlifvas med Upsala

universitets museum för bildande konst.

49:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva, att

det utaf 1899 års Riksdag för till- och ombyggnader samt dermed förbundna

förbättringar vid akademiska sjukhuset i Upsala vilkorligt beviljade

anslag, 201,188 kronor, finge utgå utan hinder deraf, att de utaf Riksdagen

vid anslagets beviljande fästade vilkor icke blifvit i allo uppfylda,

samt att af nämnda anslag, hvaraf redan anvisats 150,000 kronor till

utgående år 1900, på extra stat för år 1901 anvisa återstående beloppet

51,188 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

erinrat, a"t Kongl. Maj:t uti den till 1899 års Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof för Riksdagen framlagt

förslag att till fyllande af den summa, som beräknats för till- och ombyggnader

samt dermed förbundna förbättringar vid akademiska sjukhuset

i Upsala, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade ritningar och

förslag, bevilja ett anslag af 293,835 kronor och deraf på extra stat för

år 1900 anvisa ett belopp af 150,000 kronor; hvaremot och då, pa sätt i

Ang.

nybyggnader

m. m. vid

akademiska

sjukhuset i

Upsala.

[47.]

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

det till ärendet hörande statsrådsprotokoll erinrats, förhöjning i årsanslaget

till akademiska sjukhuset skulle blifva erforderlig först sedan

byggnadsarbetena fullbordats, framställning derom icke ansetts för det dåvarande

böra göras.

Riksdagen, som i betraktande af de kostnader, hvilka länen i allmänhet

måste vidkännas för uppförande och underhåll af sjukhus, ansett billigheten

fordra, att, derest akademiska sjukhuset fortfarande såsom hittills

tillika skulle vara Upsala läns sjukhus, länet i väsentligen högre grad än

som af Kongl. Magt föreslagits borde deltaga i kostnaderna för dess utvidgning,

samt derjemte ansett sig böra med afseende å sjukhusets årliga

driftkostnader föreslå vissa förändringar i det uti förutnämnda statsrådsprotokoll

delvis intagna, af landstinget för dess del godkända kontrakt

emellan landstinget och universitetet i Upsala, hvilka förändringar Riksdagen

jemväl ansett böra uppställas såsom vilkor för statsanslaget, hade

för ifrågavarande ändamål beviljat ett anslag af 201,188 kronor och deraf

på extra stat för år 1900 anvisat ett belopp af 150,000 kronor, dock

under vilkor:

att från Upsala läns landstingsområde för enahanda ändamål beviljades

200,000 kronor antingen såsom anslag eller, efter öfverenskommelse

med universitetet, i form af räntefritt lån;

att, sedan för sjukvården användts dels de inkomster, öfver hvilka

sjukhuset disponerade, och dels de afgifter, som landstingsområdet enligt

förut omförmälda, af landstinget antagna kontraktsförslag vore skyldigt

erlägga, staten och landstinget till täckande af derutöfver gående kostnader

för vården af sjuke från landstingsområdet bidroge med hälften hvardera;

samt

att landstinget för underhåll af sjukhusets byggnader lemnade ett

årligt bidrag af 1,000 kronor.

Dessutom hade Riksdagen förklarat, att, derest landstinget skulle, på sätt

Riksdagen föreslagit, tillförbindas att till väsentlig del såväl bekosta sjukhusets

byggnader och deras underhåll som ock deltaga i sjukhusets driftkostnader,

billigheten jemväl syntes fordra, att landstinget tillerkändes

rättighet att genom insättande i sjukhusets direktion af halfva antalet

direktionsledamöter öfva inflytande på sjukhusets förvaltning.

o Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län på grund af

erhållen remiss anmodat länets landsting att till Kongl. Maj:t afgifva

yttrande i fråga om de vid anslaget sålunda fästade vilkor, hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande jemte eget, den 21 sistlidne oktober afgifvet

utlåtande, öfverlemnat 1899 års landstings yttrande i ämnet tillika

med de tryckta landstingshandlingarna och transsumt af landstingets

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

protokoll, utvisande, bland annat, att landstinget beslutit ställa sig Riksdagens

omförmälda vilkor till efterrättelse på det sätt, att landstinget

såsom bidrag till kostnaderna för ifrågavarande till- och ombyggnader

anslagit ett belopp af 200,000 kronor att, enligt af det större akademiska

konsistoriet vid Upsala universitet till landstinget gjord framställning, utgå

i form af räntefritt lån, samt i öfrigt med allenast den ändring att landstinget

till högst 7,500 kronor årligen fixerat det bidrag, som skulle ifrågakomma

att utgå från landstingsområdet för täckande af den brist, hvilken

kunde uppstå i kostnaderna för vården af sjuke från landstingsområdet,

sedan tillgängliga inkomster dertill blifvit använda.

Efter erhållen remiss hade sedermera kanslern för rikets universitet

dels i ärendet hört vederbörande vid Upsala universitet, dels ock den 24

sistlidne november deri afgifvit infordrad t utlåtande; och hade dervid så väl

större akademiska konsistoriet, direktionen för det akademiska sjukhuset

och universitetets drätselnämnd som ock universitetskanslern uttalat sig

till förmån för landstingets förslag. Den sistnämnde hade sålunda, i likhet

med konsistoriet och drätselnämnden, hemstält, att till 1900 års Riksdag

måtte aflåtas proposition om bifall till landstingets föreliggande förslag

och att följaktligen den brist, som möjligen kunde uppstå i kostnaderna

för vården af sjuke från landstingsområdet sedan tillgängliga inkomster

dertill blifvit använda, skulle täckas af statsmedel, i den mån ersättning

till densammas betäckande ej komrne att af landstinget utgå.

Då berörda af landstinget vidtagna, mindre väsentliga jemkning i de

utaf Riksdagen för beviljande af ifrågavarande anslag uppstälda vilkor

föranledde dertill, att denna anslagsfråga borde ånyo föreläggas Riksdagen,

har departementschefen, i syfte att närmare belysa det sålunda föreliggande

spörsmålet, i hvad mån staten skulle, under förutsättning af bifall till

landstingets förslag, komma att bidraga till de blifvande årliga driftkostnaderna

vid sjukhuset, erinrat och meddelat följande.

År 1895 hade till Upsala läns landsting af en för ändamålet tillsatt

komité afgifvits förslag till kontrakt mellan landstinget och universitetet,

innehållande bland annat:

i § 1, att universitetet skulle tillhandahålla landstinget minst 170

sjuksängar, hvaraf omkring 14 i isolering6paviljongen och minst 25 å

kurhusafdelningen, samt »fullgöra alla de skyldigheter och förbindelser,

af hvad beskaffenhet de vara må, som enligt nu gällande eller framdeles

blifvande författningar åligga länets lasarett och kurhus»;

i § 4, att för den sjukvård, universitetet leinnade för länets räkning,

universitetet skulle i ersättning erhålla 1 krona 35 öre för hvarje af de

första 33,000 sjukdagarne — hvilken ersättning skulle utgå för hvarje år,

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sand. 1 Afd. .9 Häft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven om det verkliga antalet sjukdagar för året understege detta tal —

och 1 krona 50 öre för hvarje af de Överskjutande sjukdagarne under året;

i § 6, att landstinget skulle till sjukhusbyggnadernas underhåll bidraga

med 1,000 kronor årligen;

i § 7 — jemte stadganden derom, att länet skulle mot inteckning i

sjukhusets byggnader lemna universitetet ett räntefritt lån å 107,353

kronor 64 öre, så att landstingets hela i sjukhuset intecknade fordran

skulle belöpa sig till 150,000 kronor att en af fem ledamöter bestående

nämnd skulle afgöra vissa frågor vid ett eventuelt upphörande af universitetets

och landstingets gemenskap i sjukhuset;

i § 13, att kontraktet skulle gälla i fyrtio år; samt

i § 14, att vid slutet af hvar femårsperiod, om endera parten det

önskade, en komité skulle tillsättas, bestående af sex personer, tre valda

af det större akademiska konsistoriet och tre af landstinget, hvilken

komité det ålåge att för universitetet och landstinget framlägga förslag

till de ändringar i kontraktet, hvilka af förhållandena påkallades, utan att

dock de i §§ 1 och 7 angifna hufvudgrunder rubbades.

»Enas», hette det vidare i förslagets § 14, »icke universitetet och

landstinget om hvad sålunda föreslagits, hänskjutes frågan till afgörande

af eu nämnd, så sammansatt som i § 7 föreskrifves.»

Landstinget hade genom beslut den 18 september 1895 för sin del

antagit förslaget till kontrakt, ehuru med följande förändringar, nemligen

att § 6 uteslutits och att i § 14 sista punkten »Enas icke — — — föreskrifves»

likaledes uteslutits; hvarjemte landstinget dels tillfogat, att de förereslagna

byggnaderna skulle af universitetet uppföras inom tre år efter det

förslaget bli hvit af vederbörande myndigheter stadfästadt, dels ock besluti t,

att gällande aftal emellan landstinget och universitetet skulle upphäfvas samt

i stället det sålunda af landstinget antagna kontraktet träda i tillämpning

från och med den 1 januari året efter det ifrågavarande byggnadsarbeten

fullbordats; och skulle det bestående aftalet angående sjukvården å akademiska

sjukhuset i hvad på landstinget ankomme ega bestånd till dess

det antagna kontraktet kunde träda i tillämpning.

Den 20 september 1898 hade landstinget, bland annat, med föranledande

af en utaf det större akademiska konsistoriet gjord framställning och

en inom landstinget väckt motion beslutit, att dess i sjukhusfrågan den 18

september 1895 fattade beslut skulle fortfarande ega giltighet, dock med

vilkor, att svar å landstingets anbud från universitetet afgåfves före den

1 juli, 1899, äfvensom, på hemställan af konsistoriet, att förutnämnda af

1895 års landsting ur kontraktet uteslutna moment: »Enas icke —■ — —

föreskrifves» finge i vederbörande paragraf åter insättas.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

163

I nära öfverensstämmelse med nu omförmälda mellan landstinget och

universitetet preliminärt upprättade nya kontrakt hade, på sätt ock inherntades

af förutnämnda vid 1899 års statsvorksproposition fogade statsrådsprotokoll,

landstingets ersättningsskyldighet under de senare åren utgjorts.

Till 1899 åi’S landsting hade det större akademiska konsistoriet, med

anledning af samma års Riksdags beslut i frågan, öfverlemnat dels förslag

till deraf påkallade ändringar i nyssnämnda kontrakt, med anhållan

att landstinget behagade för sin del godkänna desamma under förutsättning

att berörda af Riksdagen fattade beslut komme att vinna Kongl.

Maj:ts stadfästelse, dels ock en med hänsyn till sjukhusets räkenskaper för

år 1898 verkstäld beräkning af den andel i eventuel brist, som med

tillämpning af Riksdagens beslut skulle kunna belöpa på landstinget. Med

afseende särskildt å de erforderliga tilläggen till § 4 i kontraktet hade konsistoriet

framhållit, att något annat sätt för bestämmandet af fördelningen af

omförmälda kostnader för landstingsområdets sjukvård icke syntes konsistoriet

möjlig eller lämpligen kunna åstadkommas, än att direktionen för det

akademiska sjukhuset, som enligt Riksdagens uttalade mening för framtiden

skulle bestå af lika många ledamöter från landstinget som från universitetet,

erhölle uppdrag att med ledning af hvarje års räkenskaper uppgifva,

huru stort belopp af möjligen uppkommen brist skulle kunna anses

föranledt af kostnader för vården af sjuke från landstingsområdet och

sålunda i enlighet med Riksdagens beslut borde till hälften af landstinget

betalas. De inkomster, som sjukhuset nu disponerade, landstingets afgifter

oberäknade, och som enligt Riksdagens beslut skulle i och för sjukvården

användas, vore: a) statsanslag 1,000 kronor till materiel och 2,500 kronor

för vård af fattige sjuke från andra län; b) afkastning af donationer, hvilken

enligt en vid konsistoriets skrifvelse i ämnet fogad bilaga uppginge till 8,807

kronor 85 öre; c) åtskilliga andra anslag enligt universitetets stat, hvari

bland annat inginge afgifter af sjuke, vårdade å enskilda rum, samt af

sådana sjuke från andra län, vårdade å allmänt rum, för hvilkas vård

landstinget ej svarade; samt dj särskildt bidrag till barnbördsafdelningen.

Med vissa af de särskilda inkomsttitlarna vore emellertid förbundna förpligtelser

för sjukhuset att bestrida med dem afsedd sjukvård.

Enligt den af konsistoriet verkstälda beräkningen, hvilken dock icke

vore afsedd att ligga till grund för de ändrade förhållanden, som för framtiden

till följd åt sjukhusets utvidgning komme att inträda, utan endast

vore afsedd att utgöra eu ledning för bedömandet af huru kostnaderna

under nuvarande faktiska förhållanden skulle beräknas och landstinget påföras,

skulle, med eu beräknad inkomstsumraa af 107,268 kronor, hvaraf

46,734 kronor bidrag från landstinget och 33,423 kronor 85 öre lego
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sängsmedel af betalande patienter, och en beräknad utgiftssumma af 110,754

kronor 73 öre, den del af bristen, som motsvarade kostnaderna för vården

af sjuke från landstingsområdet, blifva omkring 2,970 kronor, hvaraf landstinget

skulle ersätta hälften eller 1,485 kronor.

Det af konsistoriet framlagda förslaget till kontrakt hade, med tillägg

af bestämmelse om förutberörda maximibelopp af 7,500 kronor för landstingets

årliga fyllnadsbidrag, den 20 september 1899 blifvit af landstinget för

dess del i hufvudsak godkändt att träda i tillämpning från och med den

1 januari året efter det omförmälda byggnadsarbeten fullbordats. Jemte

bibehållande af § 1 oförändrad och med införande i § 7 af beloppen

200,000 kronor i stället för 107,353 kronor 64 öre samt 242,646 kronor

36 öre i stället för 150,000 kronor, hade sålunda en ny paragraf tillfogats af

innehåll, att landstinget bidroge till sjukhusbyggnadernas underhåll med

ett belopp af 1,000 kronor årligen samt åt § 4 gifvits följande lydelse:

>§ 4.

»För den sjukvård, som vid akademiska sjukhuset för länets räkning

vare sig å lasaretts- eller kurhusafdelningen besörjes, ersätter länet universitetet

med en afgift af en krona trettiofem öre för hvarje inom antalet

trettiotretusen (33,000) dagar fallande sjukdag ■— hvilken ersättning utgår

för hvarje år, äfven om det verkliga antalet sjukdagar för året understiger

detta tal — samt en krona femtio öre för hvarje sjukdag, som

öfverskjuter nämnda antal (33,000).

»Sedan för sjukvården användts dels möjliga behållningar från föregående

räkenskapsår, dels de inkomster, som tillkomma sjukhuset för sjukvården

på grund af statsanslag och särskilda kommunala anslag, af bestämmelser

i universitetets stat (inkomster af Mälby frälseränta, dekanatsmedel,

studentkårens sjukhusbidrag, stipendieböter och universitetets egna

legosängsmedel) och af donationer, dels ock ofvan nämnda afgifter, som

landstingsområdet är skyldigt erlägga, skola landstinget och staten till

täckande af derutöfver gående kostnader för vården af sjuke från landstingsområdet

bidraga med hälften hvardera, dock så att detta landstingets

årsbidrag ej må öfverstiga 7,500 kronor.

»För hvarje år skall sjukhusets direktion, sedan räkenskaperna afslutats,

verkställa beräkning af kostnaderna för vården af sjuke från landstingsområdet

samt med stöd deraf uppgifva, hvilket belopp landstinget enligt

stadgandet i föregående moment har att ytterligare erlägga. Direktionens

utlåtande i förevarande afseende skall åtfölja räkenskaperna, då dessa till

lasarettsdirektionen öfverlemnas.»

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

Vidare hade i 11 § af kontraktet stadgat?, att sjukhusets direktion skulle

bestå af sex ledamöter, af hvilka landstinget och universitetet utsåge

hvardera tre, samt att landstinget äfven skulle utse nödigt antal suppleanter.

I bestämmelserna angående revision af kontraktet, sådana desamtna

blifvit vid landstingen åren 1895 och 1898 affattade, hade deremot icke

gjorts någon ändring.

Kongl. Majrts befallningshafvande i Upsala län hade derefter uti

sitt förut omnämnda utlåtande af den 21 oktober 1899 förklarat, att åd

det af omförmälda, utaf det större akademiska konsistoriet meddelade utredning

ville synas, att många år torde komma att förflyta innan bristen

blefve så stor, att landstingsområdets bidrag till densammas betäckande

uppginge till 7,500 kronor, samt landstingets beslut i förevarande hänseende

följaktligen vore af ringa praktisk betydelse, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett sig kunna förorda verkställighet af beslutet, för

så vidt Kongl. Maj:t skulle finna sådant kunna ske utan Riksdagens

hörande.

Direktionen för det akademiska sjukhuset, Upsala universitets drätselnämnd

och det större akademiska konsistoriet hade härpå, såsom förut

nämnts, i afgifna utlåtanden förordat godkännande af landstingets ifrågavarande

beslut Direktionen hade dervid särskild! framhållit, att man vid

den beräkning, som legat till grund för det större akademiska konsistoriets

i sammanhang med ärendets föregående behandling gjorda hemställan om

utverkande af ett årligt statsanslag af 17,500 kronor till driftkostnaderna

för sjukhusets sjukvård, endast tagit hänsyn till den i kontraktets § 4

fixerade ersättning från landstinget för dess vårdade sjukes sjukdagar, men

att de numera antagna bestämmelserna, rörande revisioner, som efter hvarje

femårsperiod kunde ifrågakomma, otvifvelaktigt måste anses innebära, att

dessa utgifter dervid kunde revideras, d. v. s. också höjas, om sådant af

ändrade kostnadsförhållanden föranleddes, och att landstingets behandling

af ärendet äfven syntes ådagalägga, att landstinget på detta sätt fattat

revisionernas betydelse. Under sådana förhållanden hade direktionen ansett

det vara så litet sannolikt, att det fyllnadsanslag, som eldigt de af

Riksdagen med beviljandet af byggnadsanslaget, förbundna vilkor skulle af

staten och landstinget med lika stora andelar tillskjutas, komrne att öfverstiga

det belopp af 15,000 kronor, som motsvarades åt det utaf landstinget

för dess del åtagna maximibeloppet 7,500 kronor, att landstingets

beslut äfven i denna punkt kunde förklaras tillfredsställande. För öfrig!,

hade direktionen också framhållit, att landstingets åtagna årsbidrag i sjelfva

verket vore 8,500 kronor, enär landstinget äfven bifallit vilkoret om årligt

bidrag med 1,000 kronor till underhåll af sjukhusets byggnader.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Drätselnämnden likasom ock det större akademiska konsistoriet hade

likaledes hållit före, att den brist, som kunde uppstå i kostnaderna för vården

af sjuke från landstingsområdet, sedan alla tillgängliga inkomster dertill

blifvit använda, äfven under särdeles ogynsamma förhållanden icke i

nämnvärd mån kunde komma att öfverstiga 15,000 kronor, helst som

landstinget medgifvit, att revision af kontraktet på angifvet sätt skulle

kunna efter påfordran hvart femte år vidtagas, hvilken revision, derest

den skulle hafva någon praktisk betydelse, gifvetvis, på sätt vid förhandlingarna

inom landstinget jemväl framhållits, kunde medföra sådan höjning

af landstingets bidrag till sjukvården, som kunde af förhållandena påfordras.

Såväl drätselnämnden som konsistoriet hade såsom skäl för godkännande

af landstingets förslag ytterligare framhållit, att det för Upsala

universitet och den medicinska undervisningens ändamålsenliga bedrifvande

vore en angelägenhet af största vigt och betydelse, att ifrågavarande tilloch

ombyggnader med dermed sammanhängande förbättringar vid det

akademiska sjukhuset komme till verkställighet.

Universitetskanslern hade för sin del såsom eget utlåtande åberopat

hvad det större akademiska konsistoriet anfört och hemstält.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Af hvad sålunda i förevarande ärende ytterligare förekommit framginge

till en början, att de utaf Riksdagen för beviljande af ifrågavarande anslag

å 201,188 kronor uppstäda vilkor blifvit i sina väsentliga delar uppfylda.

Upsala läns landsting hade nemligen, i enlighet med Riksdagens framställning,

icke blott beviljat till de ifrågasatta till- och ombyggnaderna m. m.

ett ytterligare bidrag, hvarigenom det från statsverket erforderliga anslagsbeloppet

blifvit minskadt med närmare] 100,000 kronor, utan äfven förbundit

sig att till sjukhusbyggnadernas underhåll lemna ett årligt bidrag

af 1,000 kronor. Landstinget hade vidare åtagit sig att, sedan för sjukvården

användts tillgängliga inkomster, till täckande af derutöfver gående

kostnader för vården af sjuke från landstingsområdet bidraga med hälften

af dessa kostnaders belopp. Dervid hade visserligen gjorts den inskränkning,

att detta landstingets årsbidrag ej finge öfverskrida 7,500 kronor;

men denna jemkning i de af Riksdagen med anslaget förbundna vilkor

syntes icke vara af sådan betydelse, att den borde gifva anledning till

några betänkligheter. Ty äfven om, efter sjukhusets utvidgning, driftkostnaderna

mot förmodan skulle i en framtid växa derhän, att, sedan de

enligt kontrakt från landstingsområdet utgående sjukdagsafgifterna jemte

sjukhusets öfriga inkomster anlitats, ifrågavarande brist skulle stiga öfver

15,000 kronor eller det belopp, vid hvilket landstingsområdet skulle befrias

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

från skyldighet att lemna ytterligare bidrag, så skulle likväl, på sätt i ärendet

hörda myndigheter erinrat, den möjligheten i allt fall stå öppen att förmedelst

revision af kontraktet i mån af behof höja berörda sjukdagsafgifter

och att sålunda fylla bristen utan statsverkets ytterligare betungande.

Då slutligen ifrågavarande byggnadsansliig, på sätt närmare blifvit

utveckladt i det statsrådsprotokoll, som åtföljt statsverkspropositionen vid

1899 års riksdag, vore af oafvisligt och trängande behof påkalladt, i hvilket

hänseende departementschefen anhölle att få erinra om de betydande sanitära

och administrativa missförhållanden, som vore rådande vid det nuvarande

akademiska sjukhuset, samt, framför allt, om den kliniska undervisningens

kraf på utvidgade lokaler och . ökadt material, och då, såsom jemväl

framginge af samma protokoll, universitetet icke vore i tillfälle att åtaga

sig någon ansvarighet i fråga om den årliga kostnaden för sjukhusdriften,

tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva

förslag af ofvan angifna innehåll.

Då af skäl, som departementschefen i statsrådsprotokollet anfört, den

af Upsala läns landsting beslutade jemkning i de utaf 1899 års Riksdag

vid beviljandet af ifrågavarande anslag till akademiska sjukhuset i Upsala

fästade vilkor icke torde kunna anses vara af beskaffenhet att böra hindra

anslagets utgående, samt någon anledning till erinran emot framställningen

i öfrigt ej förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må

a) medgifva, att det utaf 1899 års Riksdag för tilloch

ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar

vid akademiska sjukhuset i Upsala vilkorligt beviljade

anslag, 201,188 kronor, må utgå utan hinder deraf

att de utaf Riksdagen vid anslagets beviljande fästade

vilkor icke blifvit i allo uppfylda; samt

b) på extra stat för år 1901 anvisa återstoden,

51,188 kronor, af berörda, förut beviljade anslag för

till- och ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar

vid akademiska sjukhuset i Upsala.

50:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte till upp- ''införande

och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda $ Såta

ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för inmiiuiionen

allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala bevilja ett anslag af ''

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

294,408 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af

150,000 kronor.

På derom gjord framställning aflat Kongl. Maj:t till 1898 års Riksdag

proposition om beviljande af ett anslag af 273,561 kronor till uppförande

och utrustning af eu ny laboratoriebyggnad för institutionen för

allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala. Hvad Kongl. Maj:t

föreslagit vann emellertid icke Riksdagens bifall.

Vid ärendets behandling hade statsutskottet icke haft något att erinra

mot den gjorda framställningen, utan tillstyrkte bifall till densamma.

Åtskilliga utskottets ledamöter uttalade dock i afgifven reservation, att de

visserligen funnit, det institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Upsala vore i behof af ökadt utrymme, men dock betviflade

nödvändigheten att för ändamålet uppföra en byggnad af den betydande

kostnad, som i den kongl. propositionen afsåges. Dessa ledamöter hade

nemligen förestält sig, att andra, mindre kostsamma utvägar till afhjelpande

af de framhållna bristerna skulle kunna utfinnas, såsom genom förändrad

inredning af den af institutionen nu delvis disponerade byggnaden eller

genom någon mindre tillbyggnad af densamma eller genom anordningar

i båda dessa hänseenden. Med anledning häraf funne samma ledamöter,

som ansåge nödigt och önskvärdt, att en undersökning i berörda syfte

blefve verkstäld, sig icke böra tillstyrka bifall till hvad Kongl. Magt i

ämnet föreslagit.

Till det vid statsverkspropositionen för innevarande år fogade statsrådsprotokollet

har föredragande departementschefen anmält, att hos Kongl.

Maj:t sedermera ånyo gjorts hemställan om proposition, afseende beredande

af ökadt utrymme åt institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Upsala.

Professorn i allmän och åkerbrukskemi vid nämnda universitet P. T.

Cleve samt e. o. professorn i analytisk kemi derstädes O. Widman hade

i skrifvelse till den matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska

fakulteten vid universitetet den 14 september 1898, med bifogande af ritningar

och kostnadsförslag samt under åberopande af sin förut i ämnet

gjorda, i protokollet öfver ecklesiastikärenden för den 14 januari 1898

närmare omförmälda framställning, upptagit det för 1898 års Riksdag

framlagda nybyggnadsförslaget med de modifikationer, hvartill de ansett

frågans behandling inom Riksdagen böra föranleda.

Under framhållande att de ansåge behofvet af den ifrågasatta utvidgningen

till fullo ådagalagdt och enhändt, anföra Cleve och Widman

till eu början, att de redan i sin förra framställning sökt åvägabringa

den af reservanterna i statsutskottet ifrågasatta utredning, men att, då

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

denna ej inom Riksdagen ansetts tillfredsställande, de ansett sig böra egna

denna fråga en särskild uppmärksamhet och att Widman, hufvudsakligen

i ändamål att än ytterligare vidga sin erfarenhet med afseende å laboratorieundervisningens

ordnande och laboratoriers inrättande, under sommaren

1898 besökt ett större antal kemiska laboratorier i utlandet. De hade

härefter yttrat:

Såsom de redan i sin förra framställning påpekat, behöfdes oundgängligen

3 stora laborationssalar för hufvudmassan af laboranter och en stor

föreläsningssal, hvilka 4 salar måste vara höga, ljusa och väl ventilerade

och hafva i sin omedelbara närhet några smärre rum för speciella ändamål.

Dessutom vore det för undervisningens rätta bedrifvande nödvändigt, att

vederbörande professor hade sitt arbetsrum förlagdt i samma våning som

de laborationssalar, i hvilka han skulle lemna undervisning, så att han

hade en snabb och beqväm tillgång till lärjungarne och dessa till honom.

Rummens höjd i det gamla trevåningshuset vexlade mellan 3,6 meter

i nedersta och 3 meter i den öfverstå våningen. Denna höjd vore alldeles

otillräcklig för lokaler, som vore afsedda för sådana kemiska laborationer,

som här vore i fråga, vid hvilka helsovådliga ångor ständigt utvecklades.

För ökande af höjden åtminstone i bottenvåningen hade inom Riksdagen

framkastats den tanken, att man skulle kunna sänka golfven. Källarhvalfven

vore emellertid så låga — på sina ställen icke mer än manshöga

— att detta ej läte sig göra. För att i det gamla huset erhålla

lokaler af tillräcklig höjd återstode derför blott en möjlighet, nemligen

att låta mellanvåningen till två tredjedelar af husets längd försvinna och

indela huset i två våningar i stället för de nuvarande tre. Med en så

våldsam och i sig sjelf mycket kostsam åtgärd, hvarigenom dessutom alla

tre boställsvåningarna med deras kapitalvärde af 45,000 kronor 1,800

kronors årlig afkastning, kapitaliserad efter 4 % — uppoffrades, skulle

man i golfyta blott vinna för kemiska institutionen en tillökning motsvarande

eu af de nuvarande laboratorievåningarna, då fysiska institutionen

måste erhålla en af de fyra nya våningarna i ersättning för den laboratorievåning,

den genom förändringen komrne att förlora. Då arealen i hvar

och eu af dessa nya våningar, innerväggar inberäknade, icke blefve större

än omkring 238 qvadratineter, och hvarje af de ofvannämnda af behofvet

påkallade salarne jemte tillhörande smårum kräfde omkring 234 qvadratmeter,

skulle således det vunna utrymmet blott räcka till för 3 af dessa

4 salar, och då blefve dessutom icke något utrymme alls öfrigt för laboratorium

i qvantitativ analys, arbetsrum och lokaler för professorerna,

biblioteksrum, rum för arbeten i fysikalisk kemi m. m.

Fn tillbyggnad vore således i alla händelser oundgängligen nödvändig.

Bill. till Riksd. IVut. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Under sådana förhållanden torde det vara uppenbart, att det vore mest

praktiskt att förlägga de höga rummen i denna. Fråga blefve då, hvar

denna tillbyggnad skulle förläggas för att man skulle kunna samtidigt

tillgodogöra sig så mycket som möjligt af lokalerna i gamla huset och

dock få institutionen ändamålsenligt ordnad.

Undervisningen hade hittills, så vidt det på grund af lokalernas beskaffenhet

kunnat genomföras, varit så fördelad mellan professorn i allmän

och åkerbrukskemi samt e. o. professorn i analytisk kemi, att den senare

haft på sin lott undervisningen i qvalitativ och qvantitativ oorganisk

analys, hvartill slutit sig såsom förberedelse oorganiska syntetiska laborationer,

Indika af utrymmesskäl utförts på ordinarie professorns afdelning,

under det att åter den ordinarie professorn handhaft undervisningen i

organisk kemi och ledt specialundersökningarna i oorganisk kemi. Denna

fördelning vore i hufvudsak naturlig och skulle ej lida någon väsentlig

förändring, äfven om, såsom i Cleves och Widmans förra skrifvelse framhållits

såsom önskningsmål, i framtiden den ena professuren finge organisk

kemi och den andra oorganisk kemi till läroområde. E. o. professorn

behöfde nu på sin afdelning, utom egna arbetsrum, ett laboratorium för

syntetiska laborationer, ett för qvalitativ analys och ett för qvantitativ

analys; den ordinarie professorn åter, utom egna arbetsrum, blott ett

laboratorium för organisk kemi och specialundersökningar i oorganisk

kemi. Men dessutom behöfdes för gemensamt bruk föreläsningssal med

tillhörande förberedningsrum och biblioteksrum. För en jemnare fördelning

af utrymmet och af andra skäl kunde dessa senare lämpligen förläggas

till ordinarie professorns afdelning. Af nu uppräknade lokaler

kunde båda professorernas arbetsrum, laboratoriet för qvantitativ analys

och biblioteket mycket väl läggas i det gamla huset, i synnerhet om der

infördes någon ventilation. Tillbyggnaden hade således att inrymma de

fyra stora salarne, som behöfde större höjd än det gamla huset kunde

erbjuda, jemte tillhörande smårum samt för öfrigt en jordvåning för inrymmande

af maskineri för uppvärmning och ventilation samt förråd af

kemikalier och glassaker in. m. Närmast till hands läge att använda

institutionens båda nuvarande afdelningar i någorlunda oförändradt skick

och utvidga dem med hvar sin tillbyggnad, som då skulle springa ut från

huset åt gårdssidan. Härmed vunne man visserligen en reduktion till det

minsta möjliga af kostnaderna för omändring af de gamla lokalerna, men

vid närmare undersökning hade detta visat sig outförbart af både organisatoriska

och ekonomiska skäl. Då de nuvarande båda afdelningarna vore

skilda genom en kall förstuga, som ginge tvärt genom huset och ej kunde

afstängas, derför att nedgången till källarne vore der förlagd, och då för

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

öfrigt inga korridorer genom de nuvarande afdelningarna funnes eller

kunde inredas utan att förstöra rummen, blefve nemligen de båda afdelningarna

på detta sätt alldeles isolerade från hvarandra. Förråden af

kemikalier, glaskärl och en mängd instrument och apparater kunde och

borde emellertid vara gemensamma för båda afdelningarna, och dessutom

vore, såsom redan nämnts, föreläsningssalen och biblioteket afsedda för

gemensamt bruk. Under sådana förhållanden vore gifvet, att ifrågavarande

anordning skulle verka i hög grad hindrande och störande både på de

experimentella arbetena och på undervisningen. Förbindelsen mellan de

olika lokalerna inom hvar afdelning blefve ock på detta sätt obeqväm

och oändamålsenlig. För öfrigt skulle redan en och naturligtvis ännu

mera två utbyggnader, äfven om de med täckta gångar förbundes med

det gamla huset, utestänga ljus från det senare och göra flere rum i detta,

om ej alldeles oanvändbara, dock olämpliga. Hvad åter den ekonomiska

sidan beträffade, vore det lätt att inse, att kostnaderna för två så stora

envåningsbyggnader med hvar sin grund och hvar sitt tak maste blifva

högst betydligt högre än för en tvåvåningsbyggnad och skilnaden vida

högre än den jemförelsevis obetydliga kostnaden för förändring af en eller

annan boställsvåning till laboratorierum. Men härtill komme, att ett tillfredsställande

uppvärmnings- och ventilationssystem för en i planet sa

oerhördt utsträckt komplex, som alla lokalerna tillsammans skulle bilda,

blefve ytterst svårt att åstadkomma och mycket dyrt både i anläggning

och drift.

På dessa och för öfrigt flere andra skäl hade Cleve och Widman

icke ansett sig behöfva uppgöra något detaljeradt. förslag i denna rigtning,

då ett sådant redan från början måste betraktas såsom olämpligt. Alla

de nu nämnda olägenheterna kunde i sjelfva verket undvikas, om man

uppförde eu enda tillbyggnad i två våningar. Häraf blefve en följd, att

man af det gamla huset finge taga i anspråk, utom en af de nuvarande

afdelningarna på nedre botten, någon af de öfre vaningarna. Det funnes

då icke längre något, som hindrade att förlägga hela tillbyggnaden till

gafveln af det gamla huset, hvarigenom man vunne två stora fördelar,

först att inga af de nuvarande lokalerna komme att i nämnvärd man lida

men af ljusinskränkning, och vidare att tillbyggnaden kunde läggas tvärt

för gafveln. Förbindelsen mellan lokalerna i det gamla huset och i det

nya blefve då ganska beqväm, i det att man icke behöfde passera genom

eu hel laboratorieafdelning för att komma till en annan, hvilket skulle

blifva fallet, om det nya huset med en kortsida förenades med det gamla.

Enligt nyss utvecklade förslag skulle tillbyggnaden inrymma, jemte

tillhörande smårum, 4 omkring 5,5 meter höga salar, 2 i hvardera hufvud
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

våningen. Tillbyggnaden måste derför få samma höjd som det gamla

huset. Af lokalerna i detta behöfdes icke och kunde icke användas mer

än 2 våningar, som då skulle blifva dels det nuvarande analytiska laboratoriet

på nedre bottnen, dels professorns i fysik nuvarande, 2 trappor upp

belägna boställsvåning. I öfverensstämmelse härmed hade arkitekten A.

T. Lignell uppgjort fullständiga ritningar och kostnadsförslag till en sådan

tillbyggnad. Att ytterligare i detalj redogöra för dess indelning ansåge

Cleve och Widman vara öfverflödigt, utan ville de i detta afseende hänvisa

till ritningarna och den motivering för hvarje särskilt rum, som

funnes angifven i deras förra framställning. Kostnadsförslaget upptoge

följande slutsummor:

sjelfva byggnaden med gas- och vattenledningar.............. kr. 147,792:

diverse förändringar af lokalerna i det gamla huset.....

inredning....................................................................................

värmeledning och ventilation .............................................

hvartill komme erforderlig komplettering af instrument

och utensilier .........................

5,000

23,556

32,600

10,000:

tillhopa kr. 218,948:

Såsom ritningarna utvisade, innehölle byggnaden, utom de ofta nämnda

4 salarne med tillbehör, åtskilliga smårum för fysikalisk kemi och bostadsrum

för amanuenser. Dessa hade man så att säga fått till skänks derigenom

att man, för att i högsta möjliga grad tillgodogöra sig utrymmet, öfverallt

utom der salarne vore belägna afdelat hufvudvåningarna på höjden i två

våningar, hvilka senare således blott blefve 2,8—2,4 meter höga. I nyssnämnda

kostnadsförslag inginge inredning och värmeledning med ventilation

med samma summor som i det för 1898 års riksdag framlagda förslag.

Då af den gamla inredningen i e. o. professorns nuvarande afdelning blott

en ringa del kunde användas och lokalerna för öfrigt i det hela blefve

af ungefär samma storlek som i sistnämnda förslag, hade kostnaden för

inredning icke kunnat upptagas lägre. Beträffande ventilationen borde

omnämnas, att för luftvexlings införande i de uti det gamla huset förlagda

lokalerna en mängd lufttrummor måste på den gamla vinden sammanföras

och förses med en särskild ventilator, hvarigenom ventilatorernas antal i

nu förevarande förslag blefve 3 i stället för 2 i det föregående. Någon

nedsättning kunde derför icke heller här ifrågasättas, snarare torde kostnaderna

komma att ökas.

_ I nyss anförda kostnadsberäkning vore således de tre sista posterna

å^ tillsammans 66,156 kronor gemensamma för båda förslagen, hvaremot

på sjelfva byggnadsarbetena en besparing kunnat göras af 54,613 kronor.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

Från den kemiska institutionens synpunkt vore detta förslag antagligt,

om det ock vore i flere hänseenden sämre än det förut framlagda. Särskild!

blefve utrymmet i professorernas arbetsrum så begränsad!, att det knappast

kunde medgifva arbetsplats åt studerande, som arbetade under en professors

speciella ledning eller biträdde vid dennes undersökningar. Den i bottenvåningen

stationerade professorn, som finge dela vågrum med hela afdelningen

för qvantitativ analys, komme fortfarande att sakna ett särskildt

ruin för förbränningsanalyser, grofarbeten, större distillationer och explosiva

arbeten o. s. v.

Genom den nu ifrågasatta förändringen skulle den kemiska institutionen

taga i anspråk professorns i fysik boställsvåning, men lemna ifrån sig

det lika stora nuvarande så kallade syntetiska laboratoriet på nedre botten

samt dessutom nuvarande föreläsningssalen. Hvad som vunnes i ökadt

utrymme för de andra i huset befintliga institutionerna, hvilka alla dock,

enligt hvad under ärendets föregående behandling upplysts, vore i stort

behof af ökadt utrymme, skulle således inskränka sig till den nuvarande

kemiska lärosalen. Den fysiska institutionen skulle förlora sin nuvarande,

i omedelbar förbindelse med institutionen stående boställsvåning och

dessutom lida obehaget af att få ett kemiskt laboratorium inredt till och

med i samma våning, hvari den ytterst ömtåliga fysiska instrumentsamlingen

förvarades, och i ersättning sannolikt blott erhålla en tvifvelaktig

utsigt att med medicinskt-kemiska och farmakodynamiska institutionerna

få dela 11/2 lägenhet på nedre botten.

Af hvad de sålunda anfört hade Cleve och Widman ansett framgå

önskvärdheten af att det äldre nybyggnadsförslaget genom möjlig modifiering

gjordes för Riksdagen antagligt och framhållit, att detta sätt för frågans

lösning vore det fördelaktigaste icke blott för den kemiska institutionen

utan än mer för den fysiska och de båda andra i den nu befintliga

byggnaden inrymda institutionerna, den medicinskt-kemiska och den farmakologiska,

för hvilka, derest den kemiska institutionen komme att qvarstanna

inom byggnaden, nya anslagsyrkanden inom en snar framtid otvifvelaktigt

måste komma att framställas.

Departementschefen har vidare i korthet erinrat om beskaffenheten af

de! nybyggnadsförslag, som framlagts för 1898 års Riksdag.

Hvad den nya byggnadens läge beträffade, skulle densamma förläggas

i den gamla byggnadens omedelbara närhet, så att nuvarande boställsvåningen

för prefekten skulle kunna användas. Då universitetet egde

lämplig mark för ändamålet, behöfdes ej något särskildt anslag till tomt.

Ett mindre, nu till trädskola användt, staden tillhörigt område vore dock

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

enligt departementschefens åsigt behöfligt, men kunde utan kostnad för

ändamålet förvärfvas.

Enligt planen skulle den nya byggnaden uppföras i två våningar af

5,5 meters inre höjd jemte en souterrainvåning samt innefatta ett midtelparti

och två bakåt utlöpande flyglar. I den framställning af Cleve och

Widman, som föregått den kongl. propositionen till 1898 års Riksdag,

hade lemnats en redogörelse för byggnadens tillämnade inredning. Af

denna redogörelse inhemtades hufvudsakligen följande:

Genom hufvudingången i fasadens midt komme man in i en vestibul,

som innehölle hufvudtrappan till öfre våningen. Strax till höger vore

ingång till ett boställsrum för eldaren, hvilken på samma gång finge tjenstgöra

som portvakt, i den mån hans tid sådant medgåfve. Från vestibulen

inträdde man, efter att hafva passerat en halftrappa, i nedre hufvudvåningen,

som vore afsedd till laboratorium för organisk kemi. Man befunne sig

då i en stor korridor, som ginge midt igenom hela midtpartiet. Närmast

till venster befunne sig det lilla skrif- och mottagningsrummet för professorn.

Detta mätte i höjd cirka 3 meter eller hälften af våningens normala

höjd. Der bredvid vore professorns arbetsrum, som vore afsedt för,

utom professorn, en eller två laboranter. På andra sidan af detta arbetsrum

funnes två mindre rum, det ena vågrum och förvaringsrum för finare

apparater och instrument, det andra professorns förbrännings- och destillationsrum;

från detta senare komme man öfver den stora korridoren och

genom en mindre korridor till venstra flygeln, som bland annat innehölle

den stora salen för oorganisk syntes. För utrymmets tillgodogörande i

största möjliga grad vore ett parti af flygeln på höjden indeladt i två

våningar. Den nedre inrymde på ena sidan ett arbetsrum för vaktmästaren,

hvilket vore i hög grad behöfligt, samt ett expeditionsrum för amanuenserna,

på den andra sidan ett mindre kapprum och ett förrådsrum.

Den nyssnämnda stora laborationssalen vore 9,5 meter bred mellan

fönsterkapellen samt 14 meter lång. Salen finge ljus genom 5 stora fönster

på hvardera sidan. I fönstren vore drogskåpen placerade, hvarigenom

dessa blefve ljusa och lätt tillgängliga. Arbetsplatsernas antal vore 46.

Med eu luftvexling så stark, att luften förnyades fyra gånger i timmen,

blefve luftqvantiteten lör laborant omkring 75 kubikmeter i timmen. På

andra sidan om den stora salen funnes två rum, det ena för grofarbeten

och stinkande ämnen, det andra för svafvelväteapparater. Den nu beskrifna

salen kunde äfven användas för öfningar i föreläsningsexperiment

på deo tider, då syntetiska öfningar ej hölles.

Återvände man till hufvudingången, hade man till höger laboratoriet

för qvantitativa analyser. Denna säl, som upplystes af 6 fönster, kunde

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

lätt inrymma IG laboranter. Den närliggande högra flygelns lokaler vore

hufvudsakligen afsedda för qvalitativ analys. Här befunne sig en garderob

och ett amanuensrum samt ett väl skyddadt, men dock lätt tillgängligt

vågrum för laboranterna äfvensom ett mindre förbränningsrum. Äfven

här vore mellanpartiet på höjden indeladt i två våningar. Den stora laborationssalen

för qvalitativ analys vore till storlek och inredning fullkomligt

lika med den motsvarande i den venstra flygeln. Innanför funnes ett rum

för svafvelväte och för afdunstning af starkt rykande ämnen samt en

trappuppgång till den ofvanför belägna föreläsningssalen.

I den högra af de båda entresolerna funnes, utom en toilett för qvinliga

laboranter, ett rum för titreringsanalyser samt ett rum för specialarbeten

i oorganisk kemi eller för någon docent, som ej hade särskild befattning

vid laboratoriet. I den venstra entresolen vore två bostadsdubletter

för amanuenser inrymda.

I öfre våningen befunne sig strax invid trappan ett mindre, öfver

professorns mottagningsrum i nedre våningen beläget entresolrum, som vore

mörkt samt afsedt för polarisationsbestämningar och fotografiska arbeten.

I öfre våningen funnes eu liknande stor korridor som i den nedre

våningen. Till venster läge såsom på nedre botten den här tjenstgörande

professorns mottagnings- och skrifrum, laboratorium, vag- och förbränningsrum.

En mindre korridor ledde in i venstra flygeln. Der funnes till

venster ett särskildt. destillationsrum och ett docent- eller amanuensrum,

till höger ett förrådsrum och en garderob. Rätt fram komme man in i

den stora salen för organiska laborationer. Då sådana arbeten kräfde

vida större utrymme för hvarje laborant än preliminära öfningsarbeten i

oorganisk syntes och qvantitativ analys, vore salen beräknad blott för 16

laboranter. Vid yttre ändan af denna sal läge 8 mindre rum, ett vågrum,

ett s. k. kanonrum för explosiva arbeten och ett rum för förbränningsanalyser

och för grofarbeten.

Återvände man nu till våningens hufvudingång, hade man till venster

utgång till en balkong, afsedd för arbeten i fria luften med särskildt giftiga

ämnen, samt något längre fram i korridoren till höger ett biblioteksrum.

Detta kunde rymma ända till 800 hyllmeter. Längre fram i korridoren

till höger befunne sig två rum för arbeten i fysikalisk kemi.

I högra flygelvåningen funnes först 2 rum, det ena för samlingar och

apparater till föreläsningar, det andra utgörande ett förberedningsrum för

föreläsningsexperiment. Detta senare läge alldeles intill den stora föreläsningssalen

och vore skildt från denna genom eu af ett drogskåp genombruten

vägg. Drogskåpet kunde öppnas åt båda sidor.

Föreläsningssalen vore ett stort, från båda sidor väl belyst rum, som

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rymde omkring 140 åhörare, placerade på bänkar, hvilka höjde sig öfver

hvarandra. Ett entresolrum kunde användas som kapprum för åhörarne.

Ett vid sidan om föreläsningssalen beläget rum vore afsedt för spektralanalytiska

undersökningar.

Äfven i denna våning vore de mellan hufvudbyggnaden och de i flyglarne

förlagda salarne liggande partierna indelade på höjden till ett par

mindre entresolvåningar. Den venstra hade man tänkt sig indelad till

bostad för en s. k. privatassistent, som biträdde någon af professorerna vid

vetenskapliga undersökningar. Den högra innefattade ett ganska stort rum,

som vore afsedt för inhysande af ett elektriskt batteri och för elektrokemiska

arbeten.

Undervisningen i fysikalisk kemi, när en sådan kunde komma att anordnas

vid universitetet, kunde således disponera, utom spektralrummet och

det förut omförmälda mörkrummet, 2 rum i andra våningen och nyssnämnda

entresolrum.

Aterstode nu att redogöra för användningen af källarvåningen. Till

densamma ledde ingångar från båda sidorna och från den inre gården.

Hufvudbyggnaden genomlöptes af en korridor. Inträdde man genom den

venstra, sydöstra porten, hade man till höger ett rum för gasanalyser, ett

annat för jäsningsförsök, vidare ugnsrum för pyrokemiska arbeten, ångpannerum

och maskinrum. Veke man nu af till venster, hade man til

höger klosettrum, till venster ett uppvärmningsrum för den friska ventila

tionsluften, rätt fram den stora bränslekällaren och längst bort innanför

trappan till föreläsningssalen en liten iskällare för förvaring af is till

laboratoriearbeten under den varmare årstiden. I venstra flygeln hade man

närmast den stora korridoren till venster klosettrum och förrädshissen till

de öfre våningarna, till höger ett andia rum för uppvärmning af ventilationsluft.

Rätt fram vore det stora förrådsrummet för syror, kemikalier af

alla slag och för glas- och porslinskärl. Rummet torde för öfrigt, om så

påfordrades, kunna afdelas till ett eller annat mindre rum för speciella

kemiska arbeten.

Beträffande uppvärmningen och ventilationen ville departementschefen

nämna, att förslaget afsåge användande af ånglågtrycksystemet med hufvudsakligen

lokala värmekroppar för uppvärmningen och varmluftsystem för

ventilationen samt med förstärkande af ventilationen vid behof medelst

af elektromotorer drifna flägtar för evakueringsluften.

Kostnadsförslagen i fråga om sjelfva byggnaden och inredningen vore

uppgjorda år 1897 af arkitekten E. V. Langlet, förslaget rörande värmeledning

och ventilation samma år af ingeniören V. Dahlgren.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 177

För en laboratoriebyggnad, uppförd efter nu angifven plan, skulle

enligt verkstälda kostnadsberäkningar erfordras:

för sjelfva byggnaden med gas- och vattenledning ............ kr. 207,405: —

för inredning .............................................................................. » 23,556: —

för värmeledning och ventilation............................................ » 32,600: —

hvartill komme för den komplettering af instrumenter

och utensilier, som nödvändiggöres af det ökade antalet

arbetsplatser...................................................................... .. » 10,000: —

summa kr. 273,561: —

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande öfver byggnadsförslaget inhemtades,

hade i fråga om de föreslagna uppvärmnings- och ventilationsanordningarna

för nybyggnaden åberopat ett af ingeniören H. Theorell afgifvet

utlåtande, hvari, med vitsordande af det tilltänkta systemets synnerliga

ändamålsenlighet för ifrågavarande fall, framstälts vissa erinringar, hvilkas

iakttagande vid en fullständigare utarbetning af ingeniören Dahlgrens

förslag ansåges kunna utan svårighet och utan nämnvärd ökning af

kostnaden iakttagas.

Beträffande sjelfva byggnaden hade öfverintendentsembetet ansett sig

böra föreslå allenast, att, jemte det vissa mindre betydande arkitektoniska

förändringar vidtoges, taklisten, för höjande af byggnadens utseende, påmurades,

att vissa i öfverintendentsembetets utlåtande omförmälda ändrade

anordningar beträffande balkongen å husets baksida vidtoges samt att

vissa i flyglarne anbragta jernkolonner ersattes af jernbalkar af sådana

dimensioner, att de kunde utan stöd under midten bära de derå hvilande

bjelklagen. Tillika hade öfverintendentsembetet meddelat, att, äfven om de

af embetet ifrågastälda förändringarna komme att förorsaka någon mindre

ökning i sjelfva byggnadskostnaden, de särskilda kostnadsberäkningarnas

slutsumma, 273,561 kronor, dock ej torde behöfva öfverskridas.

Det nybyggnadsförslag, hvarför sålunda redogjorts, hade, enligt hvad

i statsrådsprotokollet vidare meddelas, af Cleve och Widman i deras berörda

skrifvelse den 14 september 1898 underkastats förnyad granskning

i syfte att söka nedbringa kostnaden.

Hvad först beträffade programmet för nybyggnaden, hade bemälde

professorer icke funnit någon ändring deri kunna vidtagas, som vore af

betydelse för kostnadsfrågan. Alla de föreslagna lokalerna vore behöfliga

och nödvändiga, hvilket särskildt Widman under sin förut omnämnda

utländska resa haft rikt tillfälle att erfara. Den enda anmärkning angående

de särskilda lokalernas storlek, som med skäl kunde göras, vore

att utrymmet för den fysikaliskt-kemiska afdelningen, sedan en ordnad

Bill. till liiksd. Prot. 1900. 4 Sami 1 Afd. 9 Häft. ‘13

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisning i fysikalisk kemi kommit till stånd, troligen snart skulle visa

sig vara för litet tilltaget. Cleve och Widman vore derför ock betänkta

på att genom hufvudtrappans omkastning till venster på bekostnad af

professorernas s. k. privatlaboratorier skaffa något ökadt utrymme åt denna

afdelning och i allmänhet de laboratorielokaler, som vore förlagda i midtpartiet

norr om ingången. Angående byggnadens plan och inredning

hade under samma resa ytterligare bekräftelse vunnits på deras ändamålsenlighet.

Hufvudsakligen samma system hade följts vid alla nyare tyska

laboratorier, der icke tomtens figur lagt oöfvervinneliga hinder i vägen

för dess genomförande. Öfverallt hade vederbörande institutionsprefekter

uttalat sin belåtenhet med systemet, der det blifvit genomfördt, eller sitt

beklagande, att de icke kunnat besegra hindren, der ett annat måst tillgripas.

Beträffande det förut uppgjorda förslaget till värmelednings- och

ventilationssystem syntes böra omnämnas, att ett nästan i detalj liknande

system blifvit infördt på professor v. Millers nybygda laboratorium för

farmaceutisk kemi i Munchen och der visat sig funktionera förträffligt.

Med afseende åter på lokalernas inredning gåfve den samlade erfarenheten

från främmande laboratorier anledning till vidtagande af vissa smärre

förändringar, som emellertid snarare komme att föranleda ökade än minskade

kostnader. Ökningen vore dock icke större, än att den syntes kunna täckas

af den upptagna summan för oförutsedda utgifter.

Om de båda professorerna således icke beträffande byggnadens inre

såge sig i stånd att föreslå någon reducering af kostnadsförslaget, vore

lyckligtvis icke detsamma förhållandet med byggnadens yttre. Då förslaget

uppgjordes, hade man utgått från den tanken, att byggnaden borde

ega'' ett visserligen icke praktfullt, men dock tilltalande yttre, och i fasaden

hade derför upptagits en rad listverk af huggen kalksten och en

kupolartad prydnad på taket. Förslagsställarne hade anmodat arkitekten

Lignell att undersöka, i hvad mån besparing kunde vinnas genom förenkling

af fasaden. Han hade kommit till det resultat, att en rad poster i

det ursprungliga kostnadsförslaget kunde alldeles strykas och att andra

kunde väsenligt nedsättas, hvarigenom en minskning af ända till 34,303

kronor uppnåddes. Ny fasadritning vore i öfverensstämmelse härmed uppgjord.

Då byggnadens lämplighet för sitt ändamål häraf icke lede någon

inskränkning, hade Cleve och Widman för sin del ingenting att invända

mot denna förenkling.

Med denna förändring skulle således en helt och hållet ny byggnad

med inredning och fullständig utrustning kräfva en utgift af 239,258

kronor, under det att tillbyggnadsförslagets genomförande komme att

kosta inalles 218,948 kronor. Skilnaden skulle således blifva 20,310 kro
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

nor, men härvid vore att märka, att enligt tillbyggnadsförslaget en boställsvåning

skulle komma att indragas, hvilken nu gåfve statsverket en

årlig hyra af 600 kronor, motsvarande ett kapitalvärde af 15,000 kronor.

Denna summa borde således afdragas för att man skulle komma till den

verkliga besparing, som genom tillbyggnadsförslaget vunnes, och denna

reducerades således till 5,310 kronor.

I sjelfva verket vore det för öfrigt äfven möjligt, att denna återstod

komme att försvinna. Universitetet egde nemligen icke hela den mark,

som af tillbyggnaden, skulle tagas i anspråk. Denna skulle komma att

springa temligen långt fram i Engelska parken utöfver tomtgränsen, och i

hela dess längd skulle behöfvas en tomtremsa för sjelfva byggnaden, hvarförutom

universitetet väl behöfde något område utomkring byggnaden, så

att det under alla omständigheter vore försäkradt om fritt tillträde och

tillräckliga ljusgator. Huruvida staden vore villig att afstå från det

ifrågavarande området och i sådant fall på hvilka vilkor, derom kunde

Cleve och Widman för närvarande icke lemna någon upplysning. Att

hoppas vore dock, att staden, om det ovilkorligen behöfdes, skulle, om

ock med hänsyn till den vackra parken ogerna, afstå från den behöfliga

marken och att förvärfvandet af tomtområdet skulle kunna ske mot ersättning

genom tomtbyte utan direkt penningutgift för statsverket. För

att härom åstadkomma fullständig utredning hade behöfts en framställning

till stadsfullmägtige i Upsala, hvilken bemälde professorer under frågans

nuvarande läge icke trott vara nödvändig.

Vägdes mot hvarandra fördelarne och olägenheterna af det ena eller

andra af de båda föreliggande förslagen, funne de båda professorerna, att

till fördel för tillbyggnadsförslaget talade:

en möjlig kontant besparing af 5,310 kronor,

mot detsamma:

1) att kemiska institutionen Unge bättre placerade, lämpligare och

särskildt i källarvåningen rymligare lokaler enligt nybyggnadsförslaget;

2) att genom eu nybyggnad 2Va våningar i stället för 1 Va blefve i

det gamla huset lediga till fördelning mellan de qvarvarande institutionerna,

hvilkas behof af ökadt utrymme icke af E/^ våning kunde tillfredsställas;
3)

att, om institutionen för allmän och analytisk kemi helt och hållet

utflyttades ur huset, den fysiska institutionen blefve befriad från sitt farligaste

granskap, nemligen just de laboratorier, i hvilka skadliga ångor

hufvudsakligen utvecklades, under det att enligt tillbyggnadsförslaget kemiskt

laboratorium komme att inrymmas till och med i samma våning

som den fysiska instrumentsamlingen; och

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

4) att om eller, rättare sagdt, när i en framtid kemiska institutionen

behöfde ännu större utrymme, sådant mycket lätt kunde erhållas genom

att sammanbinda de båda flyglarne i den föreslagna nya byggnaden, men

icke gerna kunde åstadkommas genom ytterligare tillbyggnad af det gamla

huset.

Under sådana förhållanden funnes fördelarne af en nybyggnad så vida

uppväga och öfverväga den obetydliga besparing, som ett genomförande

af tillbyggnadsförslaget möjligen skulle kunna medföra, att ett antagande

af det senare icke gerna kunde af någon påyrkas. Förslagsställarne trodde

till och med, att dessa fördelar vore af den betydenhet, att, äfven om

den ifrågasatta förenklingen af byggnadens yttre blott delvis eller icke

alls skulle tillvinna sig vederbörande myndigheters bifall, nybyggnadsförslagets

genomförande ändock skulle komma att i längden visa sig ekonomiskt

fördelaktigare.

Cleve och Widman hade afslutat sin framställning med en anhållan om

utverkande af ett anslag å 239,258 kronor eller möjligen högre belopp

intill 273,561 kronor för uppförande och fullständig utrustning af en ny

byggnad för nu ifrågakomna ändamål, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de vid framställningen fogade ritningar.

Vid ärendets behandling i den matemätisk-naturvetenskapliga sektionen

hade professorn i fysik K. J. Ångström hufvudsakligen yttrat följande: Det

upprättade förslaget till tillbyggnad af den gamla byggnaden med användande

af redan befintligt utrymme vore uppgjordt utan tillbörlig hänsyn

till den fysiska institutionens behof och berörde så nära dess intressen, att

det icke kunde lemnas oanmärkt. Det slutliga förslag, man önskade förelägga

Riksdagen, afsåge visserligen en nybyggnad, men det vore af vigt,

att tillbyggnadsförslagets brister kraftigt och mångsidigt belystes. Det

utrymme, som för närvarende stode till den fysiska institutionens förfogande,

vore redan i och för sig för knappt, något som äfven i förslaget

till den kemiska institutionens nybyggnad erkändes. Då den nuvarande

s. k. kemiska byggnaden i slutet af 1850-talet uppfördes, hade detta skett

under öfverinseende af en kemist, hvilken väl kunnat taga nödig hänsyn

till de dåvarande behofven för de kemiska arbetena, men icke för de

fysikaliska, detta så mycket mindre, som fysiska laborationer för de studerande

på denna tid alls icke förefunnits. Med den ofantliga utveckling,

som den fysiska vetenskapen, och särskildt de experimentela arbetena inom

områdena optik och elektricitet, under de senaste decennierna erhållit,

vore det uppenbart, att äfven den fysiska institutionens behof af ökadt

och tidsenligt utrymme i en snar framtid måste tillgodoses. Tidsenlig kunde

visserligen den nuvarande lokalen aldrig blifva, men om ökadt utrymme

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

blefve oundgängligen nödvändigt, stode dock, om ej andra utvägar kunde

beredas, ett sådant till institutionens förfogande, så länge den kunde disponera

öfver den nuvarande, i omedelbart samband med den öfriga lokalen

stående boställsvåningen. Användandet af den för prefekten i fysik

afsedda boställsvåningen på det sätt, som förutsattes i tillbyggnadsförslaget,

innebure således uppenbart ett försämrande af det redan förut icke

synnerligen fördelaktiga utrymme, hvaröfver den fysiska institutionen

kunde disponera, och frånsedt de skäl, som af förslagsställarne sjelfva

anförts, vore, enligt Ångströms åsigt, ensamt detta tillräckligt för att bevisa

ifrågavarande tillbyggnadsförslags oantaglighet. Ångström ville således

framhålla, att, om boställsvåningen för prefekten vid den fysiska institutionen

måste till annat ändamål användas, detta under för handen varande

omständigheter blott borde ske försatt utvidga sistnämnda institutions egna

arbetslokaler. För egen del måste Ångström dock beteckna en sådan åtgärd

såsom i hög grad betänklig, ty vid kanske inga andrå experimentalundersökningar

vore prefektens personliga närhet så nödvändig som just vid de

fysikaliska, detta icke blott på grund af undersökningarnas allmänna natur,

utan äfven på grund af de ömtåliga och dyrbara apparater, med hvilka

dessa utfördes. Från estetisk synpunkt vore väl dessutom tillbyggnadsförslaget

det fulast möjliga, och tvifvelaktigt torde väl vara, huruvida

staden genom denna tillbyggnad skulle vilja förstöra en del af den

vackra Carolinaparken. Men frånsedt detta vore det, enligt Ångströms

mening, en ganska betänklig åtgärd att sammanbygga ett stort, tungt,

nytt hus med ett gammalt, hvars grund lemnade mycket öfrig! att önska.

Då vidare så litet som blott 2 våningar, frånsedt kemiska prefektens

boställsvåning, bibehölles af den gamla lokalen, finge det hela mer karakteren

af en misslyckad och oändamålsenlig nybyggnad än en tillbyggnad.

Anslutande sig till de af professorerna Cleve och Widman anförda skäl,

ville Ångström derför bestämdt uttala som sin åsigt, att det föreliggande

förslaget om tillbyggnad af den nuvarande byggnaden under inga omständigheter

borde komma till utförande.

Med åberopande af hvad såväl Cleve och Widman som Ångström

anfört, hade den matematisk-naturvetenskapliga sektionen bestämdt uttalat

sig mot genomförande af tillbyggnadsförslaget och på det kraftigaste förordat

uppförandet af en ny byggnad i enlighet med det af de två förstnämnda

professorerna framlagda förslag.

Jemväl det akademiska konsistoriet hade på det bestämdaste afstyrkt

utförandet af den ifrågasatta tillbyggnaden och lifligt biträdt nybyggnadsförslaget,

som, enligt konsistoriets mening, tillgodosåge ett i hög grad

trängande behof vid universitetet. Kanslern för rikets universitet hade

o

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid handlingarnas öfverlemnande till Kongl. Maj:t förklarat sig vilja på det

kraftigaste förorda framställning om beviljande af nybyggnadsanslaget.

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande i frågan inhemtats, hade,

med vidhållande af sitt förut afgifna, af departementschefen omförmälda

yttrande, vidare anfört, att, med afseende å de under senast förflutna

året i väsentlig grad ökade pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,

det ursprungliga ritningsförslaget till en nybyggnad numera icke

kunde bringas till verkställighet för den derför beräknade kostnad. Denna

kostnad, utgörande enligt det omarbetade ritningsförslaget 173,102 kronor,

måste, beräknad efter allenast 11 kronor 30 öre för kubikmeter, anses för

lag och böra ökas till omkring 203,220 kronor, motsvarande 14 kronor

för kubikmeter. Om, såsom embetet ur åtskilliga synpunkter funne ömkligt,

ritningsförslaget skulle ytterligare omarbetas, på sätt embetet medelst

en genom dess försorg uppgjord ny, utlåtandet bifogad ritning låtit närmare

åskådliggöra, skulle sistnämnda kostnadsbelopp komma att ökas med

omkring 5,000 kronor. Den beräknade kostnaden för tillbyggnad och

förändring af den nuvarande byggnaden, 147,792 kronor eller 13 kronor

60 öre för kubikmeter, syntes deremot embetet för ändamålet tillräcklig,

ehuru en dylik tillbyggnad af praktiska skäl enligt embetets åsigt icke

vore att förorda.

Med anledning af detta utlåtande hade universitetsmyndigheterna å nyo

hörts i ärendet. Efter uppdrag af matematisk-naturvetenskapliga sektionen

hade Cleve och Widman i skrifvelse den 27 januari 1899 inkommit till densamma

med en af åberopade handlingar åtföljd ytterligare utredning af frågan,

i skrifvelsen hade de båda professorerna anfört, att då öfverintendentsembetets

kostnadsberäkningar tydligen blott vore approximativa, samt priserna

å byggnadsmaterial och arbetsbiträden stälde sig olika i Upsala och

I hufvudstaden, hade de anmodat arkitekten Lignell, hvilken sedan flera

år vore anstäld såsom byggnadschef vid det stora asylbygget invid Upsala

och således borde vara väl förtrogen med priserna derstädes, att, med

ledning af embetets erinringar och med tillgodogörande af den inom embetet

uppgjorda nya ritningen, utarbeta ny detaljerad och på nuvarande

priser grundad kostnadsberäkning för den föreslagna nybyggnaden. Byggmästaren

A. Ankarstrand, hvilken allt sedan slutet af 1870-talet varit

verksam såsom praktisk byggmästare i Upsala, hade på de båda professorernas

anmodan granskat sagda kostnadsförslag och skriftligen förklarat

sig villig att för den summa, som deri uppgåfves, sjelf åtaga sig uppförandet

af ifrågavarande byggnad. Enligt detta kostnadsförslag skulle

för en nybyggnad, uppförd enligt de af öfverintendentsembetet modifierade

ritningarna, erfordras:

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

för sj elfva byggnaden med gas-, vatten- och afloppsledningar kr. 185,844

» inredning ....................................................................................... » 23,556:

» värmeledning och ventilation................................................. » 32,600:

hvartill komme för den komplettering af instrument och

utensilier, som nödvändiggjordes af det ökade antalet

arbetsplatser, enligt beräkning............................................. » 10,000:

?

tillhopa kr. 252,000: —.

Enligt en ny, likaledes af arkitekten Lignell med användande af samma

priser gjord beräkning skulle, fortsatte Cleve och Widman, kostnaden för

den ifrågasatta tillbyggnaden jemte fullständig utrustning ställa sig sålunda:
-

för sjelfva tillbyggnaden med

gas-, vatten- och afloppsledningar

............................ kr. 146,982: —

för ändringar i gamla huset » 6,000: — kr. 152,982: —

» inredning ..................................................... » 23,556: —

» värmeledning och ventilation.................. » 32,600: —

» den komplettering af instrument och

utensilier, som nödvändiggjordes af det

ökade antalet arbetsplatser ..................... > 10,000: — kr. 219,138:—,

hvartill komme på grund af en boställsvånings indragning

en årlig utgift å 600 kronor, kapitaliserad efter 4 % » 15,000:-

tillhopa kr. 234,138:—.

De båda professorerna hade påpekat, att den minskning i utgift, som

skulle kunna vinnas genom tillbyggnadsförslagets utförande, således blefve

17,862 kronor. Såsom förut framhållits, vore dock denna utsigt till besparing

mycket oviss. Tillbyggnadsförslaget förutsatte nemligen förvärfvandet

af ett Upsala stad tillhörigt tomtområde utan direkt utgift för statsverket,

och detta kunde möjligen ej låta sig genomföra. De skäl, som talade för

en ny byggnads uppförande, vore af den betydelse, att de till fullo uppvägde

de besparingar, som genom tillbyggnadsförslagets utförande möjligen

skulle kunna ernås.

Cleve och Widman hade derför fortfarande på det bestämdaste afstyrkt

tillbyggnadsförslaget samt uttalat sig för en framställning om utverkande

af ett anslag å 252,000 kronor för uppförande och fullständig utrustning

af den ifrågasatta nya byggnaden.

Denna framställning hade tillstyrkts af samtliga vederbörande akademiska

myndigheter.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I en ytterligare, af åberopade handlingar åtföljd skrifvelse till den

mateinatisk-naturvetenskapliga sektionen den 9 september 1899 hade, yttrade

departementschefen vidare, Cleve och Widman emellertid anfört, att då det

vore allmänt bekant, att arbets- och materialkostnader under de senaste åren

i högst väsentlig grad stigit icke blott med afseende å byggnadsarbeten utan

äfven och kanske i ännu högre grad på andra handtverksområden och särskilt

beträffande snickeriarbeten, de ansett sig nödsakade att underkasta

nybyggnadsförslaget en förnyad granskning. Byggmästaren Ankarstrand

hade i afgifvet yttrande förklarat, att, om ock priserna sedan januari 1899

något ändrats, påkallade detta dock icke nu någon ny beräkning i fråga

om sjelfva byggnadsarbetet, utan vidblefve han sitt i de båda professorernas

skrifvelse den 27 januari 1899 omförmälda yttrande. Cleve och Widman hade

anmodat snickarmästarne F. Widlund och C. J. Ahlström att uppgöra ett

nytt, på nu gällande priser grundadt kostnadsförslag för inredningen, och

enligt detta förslag vore här en betydlig ökning erforderlig, i det slutsumman

uppginge till icke mindre än 33,444 kronor. Beträffande slutligen

kostnaden för värmeledning och ventilation hade ingeniören Dahlgren,

som uppgjort det ursprungliga kostnadsförslaget, i skrifvelse förklarat, att

anslagssumman behöfde ökas med omkring 20 procent eller till 39,120

kronor. Enligt dessa nya, på nu gängse priser grundade kostnadsberäkningar

skulle således för den ifrågasatta nybyggnaden och dess fullständiga

utrustning erfordras:

för sjelfva byggnaden med gas-, vatten- och afloppsledningar kr. 185,844

inredning .................................................................................... » 33,444

och ventilation ............................................... » 39,120

värmeledning

hvartill komme för den komplettering af instrument och

utensilier, som nödvändiggjordes af det ökade antalet

arbetsplatser, enligt beräkning ........................................ » 10,000: —

tillhopa kr. 268,408: —

Då posterna för inredning samt för värmeledning och ventilation vore

beräknade blifva alldeles desamma för den eventuelt ifrågasatta tillbyggnaden

som för den nya byggnaden och således måste höjas för den ena

lika väl som för den andra, inverkade de nu gjorda förhöjningarna icke

i någon mån störande på den belysning af förhållandet mellan dessa båda

byggnadsförslag, Cleve och Widman i sina föregående skrivelser gifvit.

Under åberopande af hvad de sålunda och förut i ärendet andragit,

hade de båda professorerna anhållit om utverkande af ett anslag å 268,408

kronor för uppförande och fullständig utrustning af en ny byggnad för

institutionen för allmän och analytisk kemi i hufvudsaklig öfverensstäm
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

melse med de uppgjorda och af öfverintendentsembetet modifierade ritningarna.

I denna anhållan hade, under åberopande af hvad de förut i ärendet

anfört, såväl den matematisk-naturvetenskapliga sektionen som det större

akademiska konsistoriet förenat sig, och kanslern för rikets universitet hade,

med hänvisning till sitt senast i frågan afgifna yttrande, jemväl tillstyrkt

bifall till framställningen.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet ytterligare förekommit hade

öfverintendentsembetet anbefalts att inkomma med förnyadt utlåtande.

Embetet, som ansett sig böra afgifva yttrande allenast beträffande det

slutligen föreliggande kostnadsförslaget, såvidt det anginge sjelfva byggnadsarbetet

jemte gas-, vatten- och afloppsledningar samt anordnande af värmeledning

och ventilation, hade efter verkstäld granskning anfört att, medan

den uppgifna kostnaden för värme- och ventilationsanordningar från embetets

sida icke gifvit anledning till anmärkning, embetet mot kostnadsförslaget

i öfrigt funnit sig böra erinra:

att i förslaget icke upptagits någon post för jernkonstruk
-

tionerna för uppbärande af bjelklagen i flyglarnes salar,

hvartill finge antagas åtgå................................................... kr. 5,000: —*

att priset för tegelmurning borde höjas från 7 5 kronor till

90 kronor per 1,000 tegel, hvarigenom kostnaden för

denna del af arbetet komme att ökas med........................ » 8,000: —

att för stenhuggeriarbetena borde beräknas tillkomma ett

omkostnadsbelopp af................................................................. » 1,000: —

samt att, då den summa af 18,855 kronor, som vore afsedd

såväl för oförutsedda utgifter som för administration,

torde behöfva disponeras ensamt för förstnämnda ändamål,

för administrationen borde beräknas ett belopp af » 12,000: -

hvadan kostnadsförslagets slutsumma enligt embetets åsigt

borde höjas med ....................................................... kr. 26,000: —

Detta öfverintendentsembetets utlåtande hade föranledt ärendets återremitterande

till de akademiska myndigheterna. Professorerna Cleve och

VVidman, till hvilka matematisk-naturvetenskapliga sektionen öfverlemnat

handlingarna för åvägabringande af förberedande utredning, hade i skrifvelse

till sektionen den 8 december 1899 anfört: Beträffande den af öfverintendentsembetet

först anmärkta posten å 5,000 kronor hade visserligen

de båda professorernas sakkunniga biträde tänkt sig, att bjelklagen i

fiyglarnes salar skulle kunna uppbäras endast af sidomurarne, men då en

förstärkning medelst jernkonstruktion här otvifvelaktigt skulle bereda ökad

Bih. till Rik ed. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Håft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och behöflig trygghet, vore det mindre välbetänkt att icke fästa afseende

vid embetets förslag. Priset för tegelmurning hade arkitekten Lignell och

byggmästaren Ankarstrand under januari 1899 ansett kunna upptagas till

75 kronor per 1,000. Då emellertid öfverintendentsembetet, hvars sakkunskap

i detta hänseende måste tillerkännas högsta vitsord, fortfarande

vidhölle sin åsigt alt denna beräkning vore för låg, torde äfven denna

post böra höjas till föreslaget belopp eller med 8,000 kronor, hvartill

Lomme en förhöjning å kostnaden för stenhuggeriarbeten med 1,000 kronor.

Beträffande slutligen oförutsedda utgifter och administration läge det i

sakens natur, att åtminstone de förra ej kunde på något sätt direkt beräknas.

Arkitekten Langlet liksom äfven arkitekten Lignell hade enligt

under gångna tider vedertagen sed upptagit kostnaden härför till 10 procent

af förslagets slutsumma. Då emellertid öfverintendentsembetet, som

besutte bästa kännedom om nu gängse arkitektarfvoden och den rikaste

erfarenhet vid bedömande af hvad som kunde erfordras för oförutsedda

utgifter vid uppförande af allmänna byggnader, ansett, att denna post

borde höjas med icke mindre är 12,000 kronor, torde äfven i detta hänseende

embetets anvisning böra följas, och detta så mycket mer, som kostnaden

för gas-, vatten- och afloppsledningar blott kunnat approximativt

beräknas och den härför afsedda, sedan våren 1897 icke höjda summan

väl torde behöfva en förstärkning.

Med anledning af öfverintendentsembetets utlåtande ville Cleve och

Widman således hemställa, att det bchöfliga anslaget för uppförande och

fullständig utrustning af en nybyggnad för institutionen för allmän och

analytisk kemi måtte beräknas enligt följande belopp:

för sjelfva byggnaden med gas-, vatten- och afloppsledningar kr. 211,844

» inredning .................. » 33,444

» värmeledning och ventilation................................................. » 39,120

hvartill komme för den komplettering af instrument och

utensilier, som nödvändiggjordes af det ökade antalet

arbetsplatser.............................................................................. » 10,000:

eller tillhopa kr. 294,408: —

Slutligen ville Cleve och Widman erinra derom, att, då arkitekten

Lignell enligt alldeles samma grunder beräknat kostnaden å ena sidan för

den ifrågavarande nybyggnaden och å andra sidan för den i de båda professorernas

skrifvelse den 14 september 1898 eventuel! ifrågasatta tillbyggnaden,

den nu föreslagna förhöjningen dels helt och hållet dels proportionelt

drabbade äfven tillbyggnadsförslaget, och att således denna förhöjning

icke i väsentlig mån inverkade störande på den belysning af för
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

187

hållandet mellan dessa båda byggnadsförslag, som Cleve och Widman i

sin nyssnämnda skrifvelse gifvit.

I hvad de båda professorerna sålunda anfört och hemstält hade såväl

den matematisk-naturvetenskapliga sektionen som det akademiska konsistoriet

instämt, och universitetskanslern hade vid handlingarnas återställande

till Kongl. Maj:t tillstyrkt utverkande af ett nybyggnadsanslag till

belopp af 294,408 kronor.

För egen del har departementschefen anfört.

Lika med sin företrädare i embetet insåge departementschefen vigten

af att här föreliggande ytterst behjertansvärda behof blefve med snaraste

afhjelpt. Nybyggnadsförslagets företräde framför förslaget om till- och

ombyggnad ansåge departementschefen till fullo ådagalagdt; och då det

förras genomförande skulle — oafsedt möjligheten att nödgas från Upsala

stad lösa för tillbyggnaden erforderlig tomtplats — ställa sig endast obetydligt

dyrare, tvekade han ej att förorda uppförandet af en helt och

hållet ny byggnad.

Mot kostnadsberäkningarna för denna, sådana de nu slutligen förelåge,

hade departementschefen ej anledning till anmärkning, men då

departementschefen ansåge, att kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag

lämpligen kunde fördelas på två år, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till uppförande och utrustning,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och förslag, af

en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän och analytisk kemi

vid universitetet i Upsala bevilja ett anslag af 294,408 kronor och deraf

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 150,000 kronor.

På grund af hvad i detta ärende förekommit får utskottet, som förutsätter,

att frågan om utförandet af förevarande byggnadsarbete kommer

att behandlas i den ordning, hvarom i kongl. förordningen angående statens

upphandlings- och entreprenadväsende med mera finnes stadgadt,

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till uppförande och utrustning,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för

institutionen för allmän och analytisk kemi vid universitetet

i Upsala bevilja ett anslag af 294,408 kronor och

deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af

150,000 kronor.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Ang.

utgifva nät

(tf juridiska

läroböcker.

[49.]

188 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öl:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för utgifvande

i tryck af vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna

inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, å extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 4,000 kronor, att användas enligt de närmare föreskrifter

Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma.

Af statsrådsprotokollet inhemta?, att justitieombudsmannen, under

åberopande af 19 § i den för honom utfärdade instruktion, i en till Kongl.

Maj:t ingifven framställning anfört följande.

En hvar, som vid någotdera af de båda svenska universiteten idkat

juridiska studier, hade säkerligen erfarit, hurusom dessa studier i hög grad

försvårats genom den rådande bristen på juridiska läroböcker i egentlig

mening. Vid undervisningen användbara arbeten hade visserligen af

trycket utkommit inom flere grenar af den svenska rättsvetenskapen, och

dessutom hade såväl i äldre som nyare tider, ehuru undantagsvis, förekommit,

att till rigtigheten granskade anteckningar efter juridiska föreläsningar

utgifvits i litografisk! öfvertryck. Utan att ingå i någon redogörelse

för vår juridiska litteratur, kunde man emellertid påstå det vara ett faktum,

att de juris studerande varit och fortfarande vore i väsentlig mån

hänvisade till begagnande af otryckta — d. v. s. på vanligt sätt handskrifna

eller, såsom det, enligt uppgift, i Upsala sedan flere år tillbaka

vore vanligt, medelst användande af s. k. hektograf mångfaldigade —

anteckningar efter akademiska föreläsningar. Som dylika anteckningar

enligt sakens natur ofta vore ofullständiga eller eljest felaktiga, kunde

det icke betviflas, att, i samma mån de bildade grundvalen för studierna,

dessas resultat blefve osäkra och bristfälliga. Pet vore emellertid icke

hänsynen till den studerande ungdomens behof som närmast gifvit justitieombudsmannen

anledning att fästa uppmärksamhet vid hithörande förhållanden.

Frågan berörde nemligen omedelbart lagskipningen, och det vore

förnämligast på denna grund justitieombudsmannen ansett sig böra upptaga

densamma. Domaren och den administrative embetsmannen måste,

för att rätt kunna tolka lagens bestämmelser, ega till sitt förfogande

annan litteratur än lagen -sjelf. Om man nu särskildt fäste sig vid utöfningen

af domarekallet, hade ju domaren i regeln ej tid och ofta ej heller fallenhet

att på egen hand företaga några djupgående undersökningar, och i hvarje

fall underlättades domarens arbete väsentligen, likasom ock resultatet deraf

blefve pålitligare, om han till ledning för sitt omdöme hade att tillgå

vetenskapliga utläggningar af de lagar, han skulle tillämpa. Det kunde

derför med fog påstås, att en säker rättsskipning ovilkorligen förutsatte en

god juridisk litteratur. I sådant hänseende behöfdes i främsta rummet

praktiskt uppstapla läroböcker, som fullständigt redogjorde för lagarnes

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förhistoria, lagbudens rätta mening och grund samt deras hittillsvarande

tillämpning äfvensom för nutida förslag till lagarnes förbättring..

Till att utarbeta dylika läroböcker, egnade att på samma gång begagnas

vid de akademiska studierna och bilda hjelpredor för den praktiske

juristen, hade enligt sakens natur universitetens juris professorer de största

förutsättningar. Af dem hade ock såväl under senaste tider som derförul

eu ganska ”betydlig författareverksamhet utvecklats. Att denna, såsom

redan framhållits, likväl icke räckt till att fylla behofvet af läroböcker,

syntes bero på flere omständigheter. I detta hänseende borde erinras,

hurusom de akademiska lärarne i ett land som vart vore till antalet fa,

äfvensom att deras tid vore i hög grad upptagen af examensbestyr och

andra embetsgöromål. Ej heller vore, enligt justitieombudsmannens mening,

den omständigheten utan betydelse, att juris professorer rri) eket

användes i andra allmänna värf och ej sällan befordrades till andra

embeten samt derigenom hindrades att utföra de planer, de kunde hafva

haft beträffande sådan författareverksamhet, hvarom fråga vore. Slutligen

kunde antagas, att ekonomiska hänsyn äfven gjorde sig gällande. Det

ifrågavarande synnerligen svåra arbetet vore, enligt justitieombudsmannens

förmenande, i regeln jemförelsevis litet lönande eller åtminstone till sitt

ekonomiska resultat osäkert, då den köpande publiken kunde blifva

ganska liten. . .. „

Orsakerna måtte nu vara hvilka som helst; den brist, som i ifrågavarande

hänseende förefunnes, vore af allvarlig beskaffenhet, och da det

blifvit af en redan allt för lång tids erfarenhet till fullo bestyrkt, att

bristen ej kunde antagas blifva genom enskild företagsamhet afhjelpt,

syntes ståten höra, i sitt eget intresse låta sig angeläget vara, att åtgärder

i berörda syfte blefve vidtagna. Huru ett sådant statens ingripande lämpligast

skulle i detalj ordnas, derom kunde meningarna utan tvifvel vara

delade. Justitieombudsmannen förestälde sig, att uppdrag att författa

läroböcker i de särskilda delar af den svenska positiva rätten, hvari tidsenliga

läroböcker nu saknades, borde lemnas åt lämpliga personer, dervid

de juridiska fakulteternas lärare väl i främsta rummet komme i åtanke

men äfven praktiska jurister med vetenskapliga intressen borde kunna

ifrågakomma. De utsedda personerna borde vidare, i den man sådant

vore möjligt, beredas befrielse från sina andra göromål, och nödigt blefve

säkerligen derjemte, åtminstone i vissa fall, att statsanslag för ändamales

Sedan kanslern lör rikets universitet anbefalts att efter vederböiandet,

hörande till Kongl. Maj:t afgifva utlåtande öfver den af justitieombudsmannen

sålunda gjorda framställningen, hade, enligt hvad i statsråd*-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

protokollet vidare meddelas, kanslern infordrat yttranden från de juridiska

fakulteterna vid rikets båda universitet.

Juridiska fakulteten i Upsala hade dervid anfört.

Fakulteten vore ense med justitieombudsmannen, då han såsom ett

önskemal framhölle en tillökning af den svenska juridiska litteraturen. Ej

mindre rigtig vore justitieombudsmannens åsigt, att juridiska läroböcker

skulle såväl för den juridiska undervisningen som för rättsskipningen medföra

stora fördelar. Deremot måste fakulteten såsom förfelad beteckna

den utväg, justitieombudsmannen anvisat till afhjelpande af den hos oss

befintliga bristen på juridisk litteratur. Författandet af en god juridisk

lärobok vore icke första steget på en juridisk författarebana, utan det

vore slutresultatet af undersökningar, företagna af lärobokens författare

eller andra inom den disciplin, som läroboken skulle behandla. Rätta

sättet att verka för läroböckers utgifvande vore således att befordra kommentarier

öfver gällande lagar samt monografiska framställningar af särskilda

partier inom en viss disciplin, hvarvid visserligen den historiska

redogörelsen i ämnet icke vore den minst vigtiga. När tillräckliga förberedande

arbeten sålunda blifvit gjorda, vore tiden inne att skrida till

författandet af handböcker eller läroböcker. Under det detta arbete på

det förberedande stadiet särskildt kommentarer till lagarne — syntes

kunna fullgöras saväl af teoretiska som praktiska jurister, kunde, enligt

fakultetens åsigt, författandet af läroböcker eller handböcker endast af

skolade universitetslärare på ett tillfredsställande sätt fullgöras. Detta författareskap

måste dock, liksom hvarje vetenskapligt arbete, utgå af författarens

eget initiativ; endast sålunda komme det att infalla på en tidpunkt,

da nödvändiga förutsättningar för ett godt resultat verkligen vore tillstädes.

Att Kongl. Maj:t skulle utse författare af juridiska läroböcker, vore i flere

afseenden mindre lyckligt. \ alet skulle för Kongl. Maj:t vara förenadt

med stora svårigheter. Den, som stälde höga kraf på sitt arbetes qvalitet,

skulle oftast vägra att ataga sig en dylik beställning, utan hellre föredraga

att sjelf afgöra både om och när han borde gå till ett dylikt arbete. De°i.

som egde mindre sjelfkritik och svagare förutsättningar, blefve måhända

den, hos hvilken uppdraget stannade. Detta, att ett författarearbete, låt

vara af mindre god qvalitet, verkstäldes, vore dock i sig ingen stor skada

för samhället, om icke genom statens uppdrag liksom ett vederhäftighets,

nt.yg gifvits åt såväl författaren som hans arbetsprodukt. Dessa på uppdrag

af staten författade läroböcker blefve utan tvifvel af mången ansedda

såsom ett slags lagförklaringar; och vore deras qvalitet underhaltig, komme

detta att medföra vådor för samhället, långt större än bristen på juridisk

litteratur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

Undervisningen vid universiteten — hvilken för öfrigt aldrig kunde

ersättas af läroböcker — korarne dock att häraf lida mindre men, då det

väl aldrig kunde ifrågasättas, att eu universitetslärare skulle kunna tvingas

att vid sin undervisning följa en viss lärobok, den måtte nu vara författad

på statens uppdrag eller ej. Värre blefve det dock i den juridiska

eller administrativa praxis. Der komme utan tvifvel den pa offentligt

uppdrag författade läroboken att för mangen framstå såsom eu beqväm

vägvisare, hvars efterföljande upphäfde såväl det egna lagtolkningsarbetet

som den egna ansvarigheten.

Men om sålunda fakulteten icke kunde godkänna det förslag till var

juridiska litteraturs förökande, som justitieombudsmannen framstält, ansåge

dock fakulteten, att den af justitieombudsmannen påpekade och af fakulteten

erkända bristen på svensk juridisk litteratur kunde genom statens

ingripande i väsentlig mån, ehuru visserligen icke med ett slag^afhjelpas.

Enligt fakultetens mening borde detta statens ingripande ske på följande

sätt. Först och främst skulle från statens sida beredas tillräckliga anslag

för att utgifva juridiska tidskrifter, hvilkas medarbetare erhölle skäliga

honorar. Härigenom skulle man tillvarataga alla de undersökningar, som

tjenade till grundval för större arbeten. Derjemte borde ledamot af juridisk

fakultet, som förklarade sig beredd att utgifva juridiskt arbete, beviljas

erforderlig tjenstledighet utan minskning i tjenstgöringspenningarne

samt beredas bidrag till utrikes resa, der sådan pröfvades nödvändig för

arbetets fullbordande. Vidare syntes dylik fakultetslärare böra berättigas

till ersättning för tryckningskostnader, der ej dessa och ett rimligt författai’ehonorar

kunde betäckas genom försäljningen af ett utgifvet arbete.

Och slutligen borde, enligt fakultetens mening, andra i juridiska frågor

förfarna personer tillerkännas motsvarande understöd i och för utgifvande

af juridiska skrifter, såvida de befunnes tillräckligt qvalificerade för att

fylla den uppgift, de sålunda stält för sig. Det fordrades alltså offer

från det allmännas sida, men de3sa vore ej större, än att de till fullo rättfärdigades

af det resultat, de vore egnade att framkalla. Detta resultat

skulle utan tvifvel inom en icke alltför aflägsen framtid blifva icke blott

goda juridiska läroböcker, utan äfven värderika juridiska handböcker.

Juridiska fakulteten i Lund hade med anledning af remissen öfverlemnat

ett protokollsutdrag, innefattande de särskilda fakultetsmedlemmarnes

hvar för sig afgifna yttranden. Dessa sammanfölle i mångt och mycket

med Upsala-fakultetens nyss af departementschefen återgifva mening, och

har departementschefen derför inskränkt sig till eu redogörelse för det

väsentligare innehållet i desamma.

Det visade sig af dessa yttranden, att man ej mindre i Lund än i

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande X:o !).

Upsala behjerta! de stora olägenheterna af den erkända bristen på juri

diska läro- och handböcker. Men äfven i Lund hade man framhållt de betydande

svårigheter, som mötte i afseende å att i ett slag fullständigt afhjelpa

dessa olägenheter. Såsom medverkande orsaker härtill hade man

angifvit åtskilliga omständigheter och det framginge, att hindren ansåges värst

såväl af mera personlig art, sammanhängande med befordringsförhållanden

och arbetskrafternas splittring genom förvaltningsbestyr m. m., som ock

grundade på sakförhållandena i och för sig.

Visserligen hade man påpekat, att bristen på juridiska läro- och handböcker

ej gjorde sig lika känbar i alla ämnen och att densamma i öfrigt

skulle för nagra delar af den svenska rätten med mindre svårighet kunna

afhjelpas.. Men i stor omfattning hade vederbörande ansett mycket allvarliga

hinder förefinnas för universitetens rättslärde att, i hvad på dem

ankomme, arbeta på utgifvandet af fullt mönstergilla, systematiska lärooch

handböcker, ehuru det oaktadt försök härtill icke alldeles saknades.

1 afseende, å dessa hinder hade förnämligast framhållits två omständigheter.

Dels erinrades, att ansenliga partier af det nuvarande svenska rättssystemet

ej vore kodifierade. De särskilda bestämmelserna stode att finna

i eu mängd författningar, som delvis vore föråldrade och i sin tillämpning

modifierade af rättspraxis, hvilken dessutom måste fylla vissa luckört

lagstiftningen. Dels papekades det äfven deraf påverkade omdaningsarbetet

på lagstiftningens område, hvilket arbete särskilt under de senare decennierna

varit mycket lifligt, förorsakande ganska talrika, ibland genom

gripande ändringar i rätten.

Med det förstnämnda af dessa båda förhållanden sammanhängde det

inkast, som från vissa håll gjorts gällande. Författandet af juridiska lärouch

handböcker af den betydelse och det värde, som justitieombudsmannen

afsåge, måste, hade man anmärkt, föregås af ett flitigt, juridiskt författarskap,

rigtadt på uttömmande behandling af särskilda, begränsade institut och

afskudda. delar af rätten. Dylika monografier förefunnes ännu blott i ringa

omfattning hos oss. Förr än ett vidsträcktare område af rätten blifvit

genom utgifvandet af sadana af handlingar bearbetad t, ansåges det gagnlöst

att på alla punkter upptaga ett läro- och handboksförfattande af förut

an gifven art. Man kunde visserligen söka vinna ändamålet t. ex. genom

att tillsätta en redaktionskomité. Men att framdrifva arbetet skulle ej vara

lämpligt. Det maste komma af den intresserades eget initiativ, ej såsom

ett bestämdt uppdrag.

Med det . senare af de båda nyssnämnda förhållandena stode åter eu

annan betänklighet i mycket nära samband. Utgifvandet af juridiska lärooch

handböcker i vart land förklarades i och för sig vara förknippadt med

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

193

störa ekonomiska svårigheter. Det kunde icke begäras, att vederbörande

skulle för ändamålet underkasta sig uppoffringar. Men dessa hotade att

blifva afsevärda särskildt genom lagstiftningens af omständigheterna framkallade

stora rörlighet. I följd deraf skulle nemligen de utgifna böckerna

snart blifva föråldrade samt nya upplagor eller tillägg erfordras, allt till

kostnad för utgifvaren. Af denna anledning hade framstälts delvis enahanda

förslag till statens mellankomst som de inom Upsalafakulteten

väckta.

Om alltså juridiska fakulteten i Lund, i likhet med fakulteten i Upsala,

förhållit sig tvekande inför justitieombudsmannens framställning, hade

likväl inom förstnämnda fakultet antydts en utväg att tillgodose de mest

trängande behofven vid sjelfva undervisningen. Detta skulle ske genom

att låta öfverse och å trycket — såsom »manuskript» — utgifva de af

justitieombudsmannen omförmälda framställningar af den svenska rättsvetenskapens

särskilda delar, hvilka lemnats i föreläsningar och nu i handskrifna

eller hektograferade anteckningar utgjorde den väsentliga examensliteraturen.

Väl kunde de läroböcker, som på detta sätt åvägabragtes, icke

alltid få bestående värde, men efter hand skulle de ju kunna förbättras.

I hvarje fall skulle man genast afhjelpa de nu rådande, ofta betydande

svårigheterna för de studerande att åtkomma den literatur, som inginge i

de juridiska examenskurserna.

Vid öfverlemnandet af de juridiska fakulteternas yttranden hade

kanslern anfört bland annat:

Den del af justitieombudsmannens framställning, som företrädesvis

väckt kanslerns intresse, vore den, som berörde bristen på juridiska läroböcker

i egentlig mening, och den menliga inverkan denna omständighet

måste utöfva på examensstudierna vid universiteten. Justitieombudsmannens

erinran i detta afseende syntes vara förtjent af den största uppmärksamhet.

Ty huru stor betydelse än föreläsningarna hade för den blifvande juristens

utbildning, vore det dock omöjligt för honom att endast genom dessa

under rimlig tid inhemta det nödiga läromaterialet. Detta måste vid sidan

af de af honom afbörda föreläsningarna på många punkter kompletteras

eller med nya delar tillökas, och han kunde derför med rätta sägas hafva

anspråk på att i eu lätt tillgänglig och kontrollerad form finna det kunskapsförråd

sammanfördt, hvari han måste ådagalägga tillfredsställande

insigter, för att hans examen skulle kunna godkännas. Den brist, som

nu i detta afseende förefunnes, borde i främsta rummet afhjelpas. Detta

kunde ock utan alltför stort dröjsmål och svårighet ske, om man blott icke

från början stälde fordringarna för högt. Dels vore nemligen bristen ingalunda

fullständig, dels vore vid båda universiteten inom flere af de juri
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1,900. 4 Sand. 1 Afd. 9 Raft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

*

194 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

diska disciplinerna eller delar af dessa ett mycket godt förarbete undangjordt,

som återfunnes i bandskrifna eller hektograferade anteckningar efter

vederbörande lärares föreläsningar. Genom den inom juridiska fakulteten

i Lund föreslagna utvägen att låta öfverse och af trycket utgifva nämnda

anteckningar skulle mycket kunna vinnas. Då det så ofta invändes, att

innehållet i en lärares föreläsningar äfven inom samma område måste

successivt undergå jemkningar eller förändringar på grund af hans egen

vidgade uppfattning af ämnet, förändrad eller ny lagstiftning o. s. v., så

kunde härpå svaras, att ej heller läroboken behöfde vara oföränderlig.

Intill dess en ny upplaga visade sig af nöden, kunde vid behof utgifvas

numrerade supplement, innehållande de ändringar och tillägg, på Indika

man ansåge sig vilja särskildt fästa uppmärksamhet.

Kanslern hade vidare äfven uttalat sig till förmån för åstadkommande

af systematiska handböcker, föregångna af vetenskapliga arbeten å juridikens

särskilda områden.

Äfven hade kanslern betonat nödvändigheten af statens ingripande

genom understöd såväl för den ena som för den andra arten af nu omförmäld

juridisk-literär verksamhet. Särskildt hade han fäst sig vid förslaget

om understöd till juridiska tidskrifter.

Kanslern hade slutligen anfört, att naturligen intet af hvad i omförmälda

afseenden föreslagits kunde komma till stånd utan de vetenskapliga arbetarnes

frivilliga medverkan och intresse för saken. Men man skulle dock

ega mycket större utsigt till framgång, om åt bemödandena gåfves nödig

enhet och ledning. 1 detta afseende ansåge sig kanslern böra fästa uppmärksamheten

på tanken att tillsätta en redaktionskomité, bestående exempelvis

af tre ledamöter, bland dem eu juris professor från hvartdera universitetet.

Denna komité skulle hafva till uppgift dels ätt för åvägabringande

af egentliga läroböcker för de juridiska examina och för utarbetande af

kommentarer eller handböcker i rättens olika delar sätta sig i förbindelse

med personer, som kunde anses hugade och skicklige att i det ena eller

andra ämnet so det förefintliga behofvet till godo, och med dem träffa

förberedande aftal, dels att öfvervaka och, der sä visade sig nödigt, genom

antagen särskild redaktör leda utgifvandet af den ifrågasatta juridiska tidskriften,

dels ock i öfrig! till Ivongl. Maj:t göra de framställningar och

afgifva de förslag, som föranleddes af dess förenämnda uppgifter.

Riksdagens justitieombudsman hade sedermera lemnats tillfälle att

yttra sig med anledning af de utlåtanden, som sålunda i detta ärende afgifvits.

Dervid hade justitieombudsmannen anfört, bland annat, följande.

Af de juridiska fakulteternas utlåtanden framginge, att fakulteternas

medlemmar med betonande af de svårigheter, som skulle möta vid ett

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

195

författarearbete, sådant som det af justitieombudsmannen ifrågasatta, framhållit,

att fullgoda juridiska läroböcker icke kunde åstadkommas utan en föregående

bearbetning af rättsvetenskapens särskilda delar. Justitieombudsmannen

både för sin del icke underskattat de anförda svårigheterna, men ansett

behofvet af juridiska läroböcker vara så trängande, att staten i sitt eget

intresse borde redan nu anlita de till buds stående medel, som direkt eller

indirekt kunde bidraga till det åsyftade ändamålets vinnande. Af synnerlig

vigt vore, att frågan ej uppskötes, utan det maktpåliggande arbetet, i den

mån sådant läte sig göra, utan dröjsmål påbörjades. Genom en lämplig

fördelning och i öfrigt planmessig anordning åt arbetet kunde säkerligen

tiden för dess utförande väsentligen förkortas.

På sätt äfven kanslern för rikets universitet framhållit,^skulle för juris

studerande erforderliga läroböcker utan alltför stort dröjsmål kunna astädkommas

hufvudsakligen genom att i tryck utgåfves anteckningar efter

vederbörande lärares föreläsningar. Redan pa detta sätt tillkomna juridiska

läroböcker af relativt provisorisk beskaffenhet skulle vid sidan af de

fördelar de genom förkortning af studietiden och beredande af ökad säkerhet

i fråga om studiernas resultat skulle medföra för den studerande ungdomen

— derutöfver vara af den största betydelse för lagskipningen och

af ovärderlig nytta lör de praktiska juristerna. För att universitetsstudierna

skulle kunna behörigen fylla sin ''uppgift att vara grundläggande för

juristens praktiska utbildning syntes nemligen vara en nödvändig förutsättning,

att åt deras resultat bereddes varaktigt värde genom att det vid

universitetet inhemtade läromaterialet vore i beqväm form tillgängligt

äfven för framtiden.

Derjemte vore emellertid högeligen önskvärdt, att utförandet af de förberedande

undersökningar och specialarbeten, som kunde anses ° höra

föregå utgifvandet af mera genomarbetade juridiska läroböcker, sä vidt

möjligt, uppmuntrades och i mån af behof understöddes. Mycket kunde

i detta afseende göras från det allmännas sida. bärskildt förtjenade frågan

om anslag till utgifvande af en juridisk tidskrift uppmärksamhet.

Äfven det framstälda förslaget om tillsättande af eu redaktionskomité

med den af kanslern antydda sammansättning och uppgift ville justitieombudsmannen

tillstyrka.

För egen del har departementschefen yttrat:

Det behof, hvarom justitieombudsmannen i sin framställning erinrat

och hvars tillvaro af alla erkändes, vore af dubbel art: dels vore det sa att

säga pedagogiskt, anginge den juridiska universitetsundervisningen, dels gälde

frågan att bereda literära hjelpmedel för höjande af den allmänna juridiska

bildningen i landet, stödjande af lagtillämpningen och underlättande af

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsrtskottets Utlåtande N:o 9.

lagstiftningsarbetet. Dessa båda uppgifter vore, såsom det anmärkts, i

väsentlig mån olikartade.

Att söka fullständigt afhjelpa de från de båda särskilda synpunkterna

framträdande olägenheterna och behofven skulle, såsom nogsamt framginge

af hvad i frågan anförts, vara ett synnerligen vidtutseende företag. Med

skäl hade ock erinrats, att tidpunkten ännu ej syntes vara inne att direkt

söka åvägabringa sådana omfattande, systematiska läro- och handböcker,

som justitieombudsmannens framställning hufvudsakligen afsåge. Man hade

vidare gjort gällande, att ett initiativ från statens sida härvid näppeligen

vore på sin plats, särskildt då fråga vore om juridiska handböcker till hjelp

vid lagskipningen i landet, hvilka handböcker, då de vore af underhaltig

beskaffenhet, skulle, om de tillkommit genom statens initiativ och sålunda

utrustats med det offentliga uppdragets insegel, kunna förorsaka skada

i stället för afsedt gagn. För sin del gillade departementschefen denna

uppfattning och ville fördenskull icke under närvarande förhållanden tillråda

en sådan åtgärd som till exempel tillsättandet af en redaktionskomité

med förut antydt uppdrag. Hvad beträffade frågan om statsunderstöd åt

juridiska tidskrifter ville departementschefen erinra, att för svenskt juridiskt

författarskap stode för närvarande två tidskrifter närmast till buds,

nemligen »Tidsskrift for retsvidenskab > och »Hytt juridiskt arkiv». Af

dessa hade den sistnämnda tillförene under åtskilliga år åtnjutit anslag af

statsmedel. Det förhölle sig nu så, att den literära juridiska produktionen

i landet vore så litet omfattande, att något särskildt understöd till nämnda

tidskrifter icke vore af nöden för att bereda plats åt denna produktions

alster. Snarare mötte svårighet för tidskrifterna att mot skäliga honorar

erhålla dylika till fyllande af sitt omfång. Under sådana förhållanden

borde det naturligen än mindre ifrågasättas att med anlitande af offentligt

understöd öka dylika tidskrifters antal.

Den uppfattning, departementschefen sålunda gjort gällande, hindrade

naturligen icke, att en person, som till juridiskt författarskap kände sig

hugad, skulle kunna till främjande deraf erhålla ekonomiskt understöd från

statens sida eller, om han vore i statens tjenst, för ändamålet nödig ledighet

från sina tjenstegöromål, då han sådant begärde, hvarvid för hvarje

särskildt fall pröfning af arbetets nytta för det allmänna och understödets

behöflighet kunde ega rum.

Under ärendets behandling hade en utväg ifrågasatts afträda bot på de

nuvarande missförhållandena åtminstone i fråga om bristen på läroböcker

för de juridiska examensstudierna. Inom juridiska fakulteten i Lund hade

tanken uttalats, och såväl universitetskanslern som justitieombudsmannen

hade funnit densamma värd uppmärksamhet. Den afsåge att förvandla de

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

197

förutnämnda handskrift^ eller hektograferade anteckningarna efter föreläsningar

till hjelpmedel vid examensläsningen, i bättre form och med

större vederhäftighet än dessa s k. »kollegier» vanligen besutte. Dervid

kräfdes äfven att de läroböcker, låt vara af provisorisk art, som sålunda

skulle bringas till stånd, i de studerandes intresse blefve lättare tillgängliga

och prisbilligare än de nämnda »kollegierna».

Att uppnå dessa nu antydda syftemål syntes, under förutsättning af

nödig medverkan, ej behöfva möta några o öfverst gli ga svårigheter. Det

funnes, såsom sagdt, i nämnda »kollegier» ett godt material för verkets

utförande. Under sakkunnig ledning skulle de upptecknade föreläsningarna

lätt nog kunna omredigeras för att sedan såsom anteckningar — utan de

större anspråk, som stäldes på fullt utarbetade läroböcker — tryckas och

tillhandahållas de studerande. Den sakkunniga ledningen kunde naturligen

blott tillkomma vederbörande professor eller någon docent. För att undanröja

de ekonomiska svårigheterna vid planens realiserande samt möjliggöra,

att priset på de sålunda tillkomna läroböckerna kunde sättas så

billigt, som önskligt vore, borde anslag af statsmedel lemnas. Handhafvandet

och användandet af dessa medel samt omsorgen om verkets igångsättande

och fullföljande skulle tillkomma de båda juridiska fakulteterna. Men

naturligen skulle det bero på vederbörandes fria åtagande att ikläda sig

den befattning af ledare vid de särskilda uppgifternas utförande, hvarom

departementschefen nyss talat.

Hufvudsakligen i enlighet med dessa antydningar skulle tilläfventyrs

företaget kunna åvägabringas. De rådande svårigheterna för dem, som

förbi redde sig till juridiska examina, syntes vara af den art och betydenhet,

att man snarligen borde göra åtminstone ett försök att, såvidt på nu angifna

väg vore möjligt, råda bot för dem. För ändamålet kunde lämpligen extra

anslag, till saminanlagdt belopp af 4,000 kronor för båda universiteten,

ställas till de juridiska fakulteternas förfogande. För medlens användande

skulle fakulteterna redogöra inför Kong! Maj:t. Att man genom ett arbete

af nu antydd beskaffenhet i viss man äfven skulle se den praktiske juristens

behof till godo, vore af justitieombudsmannen framhållet.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, har departementschefen

hos Kong! Maj:t hemstält om afgifvande till Riksdagen af nu ifrågavarande

förslag.

Utskottet, som icke haft något emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning

att erinra, hemställer,

att Riksdagen må för utgifvande i tryck af vederbörligen

granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra ''

stat för år 1901 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att

användas enligt de närmare föreskrifter, Kongl. Maj:t

kan finna godt bestämma.

Ang. anslag

till universitetslektorer

i Lund.

[50].

52:o) Sedan Riksdagen år 1895 för anställande under sex år vid universitetet

i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken beviljat

ett anslag af 36,000 kronor, och deraf för hvartdera af åren 1896, 1897,

1898, 1899 och 1900 anvisat 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit

Riksdagen att af omförmälda anslag för år 1901 anvisa återstående 6,000

kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat

för år 1901 af förut beviljadt anslag anvisa återstående

beloppet 6,000 kronor.

Ang. lönetillägg

åt

akademikamreraren

O. G. Regnell.

53:o) På

utskottet,

[51.]

grund af Kongl. Majds derom gjorda framställning hemställer

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och

ett af åren 1892 —1900 egt rum, såsom personligt lönetillägg

för år 1901 åt akademikamrer av en i Lund Oscar

Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja

750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspennin

gar.

Ay. arfvode 54:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

"''.tT hemställer utskottet,

Söderberg. att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1900

[52.] egt rum, såsom särskilt arfvode åt docenten vid uni
versitetet

i Lund Sven Otto Magnus Söderberg för år

1901 anvisa ett extra anslag å 3,000 kronor, med vilkor

att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt

nämnda universitets historiska museum samt mynt- och

medaljkabinett.

förbin “lärår 55:o) Kongl. Majd har vidare föreslagit Riksdagen att för uppehållande

plats t ento- af undervisning i entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid

moiogi i universitetet i Lund på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 3,000

[53.] kronor.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

199

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet anmält,

att större akademiska konsistoriet i Lund i enlighet med filosofiska fakultetens

matematisk-naturveter,skapliga sektions derom gjorda framställning

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen utverka ett anslag på ordinarie

stat af 8,000 kronor för upprättande af en lärareplats i entomologi

vid universitetet i Lund med skyldighet för innehafvaren af densamma

att föreläsa i entomologi två timmar i veckan samt att utöfva den närmaste

tillsynen och vården af de vid universitetet befintliga entomologiska samlingarna.

Förevarande framställning hade tillkommit på förslag af professorn i

zoologi vid nämnda universitet A. W. Quennerstedt, hvilken rörande behofvet

af anslaget i fråga inom sektionen anfört hufvudsakligen följande.

Alltsedan 1840-talet hade vid Lunds universitet meddelats offentlig

undervisning i systematisk entomologi två timmar i veckan. Detta läroämne

hade visserligen ej räknat talrika, men i stället dess mer hängifna

idkare; och ehuruväl detsamma ej varit särskildt examensämne, hade dock

examinatorn i zoologi städse tagit hänsyn till de större insigter inom denna

gren af vetenskapen, som examinander förvärfva! Men sedan adjunkten i

entomologi Carl Gustaf Thomson nyligen aflidit samt det docenten Simon

Bengtsson meddelade förordnande att i Thomsons ställe upprätthålla undervisningen

i entomologi med höstterminen 1899 utginge, kornrne, derest ej

särskilda åtgärder vidtoges, inom vårt land någon undervisning i systematisk

entomologi ej att meddelas.

Huru vigtig kännedomen om insektverlden i praktiskt hänseende vore

— för skogskultur, åkerbruk och trädgårdsskötsel — kunde lätt inses. En

kraftig påminnelse derom hade de senaste åren gifvits genom den s. k.

nunnans härjningar. Ehuruväl meddelandet af tillämpad kunskap i ämnet

ej i första hand tillhörde universiteten, utan särskilda institutioner och

anstalter, hade denna kunskap i allt fåll sin lifsrot i den vetenskapliga

forskningen och måste lida, derest entomologien, som endast kunde med

framgång föreläsas af eu specialist på området, försvunne från den akademiska

undervisningen. På detta område hade Lunds universitet jemväl

goda traditioner att bevara. Ty från universitetet hade sedan lång tid

tillbaka utgått vigtiga och omfångsrika originalarbeten öfver olika delar

af vårt lands insektfauna; och utan att underskatta det värdefulla, som

inom denna vetenskapsgren framkommit från andra håll, kunde med fog

det omdömet fällas, att Lunds universitet länge varit hufvudort för denna

del af naturforskningen inom vårt land.

Om nu den föreliggande frågan ur undervisningens synpunkt vore

betydelsefull, vore det särskildt glädjande att kunna framhålla, att för

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

undervisningen funnes material i betydande utsträckning i de enfomologiska

samlingar, hvilka för universitetet vore så mycket mer dyrbara och värdefulla,

som de till den största delen hopbragts af framstående lundensiska

forskare — Follin, Zetterstedt, Dahlbom, Thomson — och utgjordes af

s. k. typsamlingar, d. v. s. de innehölle de exemplar, efter hvilka forskarne

beskrifvit de särskilda arterna i sina omfångsrika arbeten, och det vore

till dem kommande forskare i tvistiga fall hade att vädja, hvarför dessa

samlingar helt enkelt vore oersättliga. Det vore derför af största vigt, att

de dyrbara samlingarna blefve väl vårdade; och härtill komme, att dessa

donerats till universitetet i förlitande på att de der skulle blifva föremål

för pietetsfull vård. Väl vore det sant, att institutionsföreståndaren i sista

hand bure ansvaret äfven för denna del af samlingarna, men i sjelfva

verket kunde han ej på behörigt sätt vårda dem. Detta vore endast möjligt.

för den, som hade till uppgift att ständigt tillse samlingarna och

omedelbart kunde gripa in, derest samlingarna angrepes af skadedjur eller

eljest vore utsatta för fara att blifva förstörda.

Den lärare i entomologi, som sålunda behöfdes, borde benämnas intendent

vid de entomologiska samlingarna och i fråga om aflöning vara

likstäld med observator och laborator i kemi samt tillsättas i samma

ordning som desse. Visserligen funnes vid några institutioner s. k.

assistenter, som årligen af kanslern förordnades. Men vid ifrågavarande

institution vore en assistentplats ej tillfyllest. Ty assistentlönen, 1,500

kronor, vore för ringa för att en person, som ej hade några biinkomster,

för någon längre tid skulle låta nöja sig dermed; och en befattning af

tillfällig natur kunde dock ej i längden innebära garanti för att dess

innehafvare vore i besittning af vare sig den vetenskapliga mognad eller

det intresse för samlingarna, som här vore nödiga. Ifrågavarande läroämne

öppnade ej heller de utsigter till befordran, som funnes på andra

håll, och hade följaktligen ej så talrika idkare, hvarför det ej vore

möjligt att ständigt finna yngre förmågor, beredda att för någon tid egna

sig åt uppgiften. Skulle denna rätt fyllas, behöfdes nödvändigt en fast

plats och en kompetenspröfning, liknande den, som gälde för öfriga fasta

lärareplatser.

Härtill komme en omständighet, som vore särskilt, värd att beakta.

Vid 1889 års riksdag hade, på det att en extra ordinarie professor inom

juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, beviljats

ett anslag af 4,000 kronor årligen att utgå intill dess adjunktslöner

blefve härför tillgängliga. Så hade nu genom Thomsons borrgång blifvit

förhållandet, och ett af Riksdagen på extra stat för universitetet i Lund

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Uti ätande N:o !).

201

beviljadt anslag blefve derigenom nu fri gjordt och kunde för ifrågavarande

ändamål användas.

Kanslern för rikets universitet hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, uti afgifvet utlåtande förordat bifall till den gjorda framställningen.

Sedermera hade intendenten för naturhistoriska riksmuseets entomologiska

samlingar, professorn C. Aurivillius, uti skrifvelse framhållit den

stora betydelsen af föreliggande fråga, särskildt ur synpunkten af de

dyrbara entomologiska samlingarnas nödiga vård och tillgänglighet för

forskaren, samt dervid påpekat, att, derest i framtiden ingen i entomologi

sakkunnig funnes anstäld i Lund, det skulle blifva omöjligt att derifrån

erhålla upplysningar eller lån af insekter från samlingarna, hvarförutom

otvifvelaktigt samlingarna utan nödig vård inom kort ginge sin

undergång till mötes. Genom öfverenskommelse mellan de stora museerna

i och utom Europa vore det numera möjligt för forskaren att genom

museernas bemedling till låns erhålla det material, han för sina studier

behöfde. Jemväl till naturhistoriska riksmuseum inginge derför ofta förfrågningar

eller begäran om lån af material från Sverige, och vid museelemnades

då uppgift om hvart man borde vända sig, i fall de önskade fort

merna ej funnes i museet. Skulle nu ingen entomolog blifva anstäld i

Lund, nödgades intendenten i alla sådana fall, då det gälde samlingarna

i Lund, svara, att de önskade formerna väl funnes, men vore otillgängliga

för alla dem, som ej hade tid och råd att å stället företaga sina forskningar.

Då det syntes departementschefen angeläget, ej blott att undervisning

i entomologi på tillfredsställande sätt meddelades vid universitetet i Lund,

utan äfven och än mer att de derstädes befintliga dyrbara entomologiska

samlingarna såväl erhölle nödig vård som ock blefve för den vetenskapliga

forskningen lätt tillgängliga, men ifrågavarande ändamål, åtminstone icke

för närvarande, kräfde ett anslag å ordinarie stat, tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppehållande af

undervisning i entomologi och vård åt de entomologiska samlingarna vid

universitetet i Lund på extra stat för år 1901 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

Då antalet af dem, hvilka i vårt land egna sig åt entomologiska studier,

icke torde vara så stort, att det kan med visshet påräknas, att någon

fullt kompetent person alltid må vara att tillgå för uppehållande af eu

lärarebefattning i ämnet vid Lunds universitet, har utskottet ansett beviljandet

af anslag för ifrågavarande ändamål böra vara beroende derpå, att

härtill förefinnes fullt lämplig person. På grund af i statsrådsprotokollet

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. .9 Käft. 2(3

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

meddelade upplysningar synes det kunna antagas, att, derest anslaget beviljades,

förordnande att uppehålla undervisningen och vårda de entomologiska

samlingarna skulle bomma att meddelas för docenten vid nämnda

universitet Simon Fredrik Bengtsson, hvilken förut bestridt sådan tjenstgöring.

I anledning af dessa upplysningar har utskottet icke velat motsätta

sig anslagets beviljande; dock anser utskottet detsamma böra få utgå

endast under förutsättning att fullt lämplig person för bestridandet af

ifrågavarande tjenstgöring finnes att tillgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Majrts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 3,000 kronor för uppehållande af

undervisning i entomologi och vård äf de entomologiska

samlingarna vid universitetet i Lund, att utgå under

förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens

bestridande finnes att tillgå.

Ang. aflöning

åt en assistent i

matematik vid

universitetet i

Lund.

[54.]

5(ko) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till aflöning åt en assistent i matematik

vid universitetet i Lund på extra stat för år 1901

anvisa ett belopp af 1,500 kronor.

Ang. arfvode

åt en assistent

vid växtfysiologiska

laboratoriet

i Lund.

[55.]

57:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för åren

1897, 1898, 1899 och 1900 egt rum, jemväl för år 1901

på extra stat anvisa ett belopp af 1,500 kronor till aflöning

åt en assistent vid växtfysioloc/iska laboratoriet

vid botaniska institutionen i Lund.

Mg. arfvode 58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, får ut
åt

en inströ ° ° 00 07

mentmakare SKOttet hemställa,

vidfysiologiska

institutionen

i Lund.

[56.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare vid

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

fysiologiska institutionen i Lund för år 1901 anvisa ett

extra anslag af 500 kronor.

o9:o) I anledning af Kongl. Mairts derom gtorda framställning, hem- Ang. anslag

,.m ,''i .. , B J till extra biträ
ställer

utskottet, _ *„ vid uni.

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande verntetsbibiioår

egt rum, må till arfvoden åt extra biträden vid uni- teke*''Ll‘ndversitetsbiblioteket

i Lund för år 1901 på extra stat an- L57-J

visa ett belopp af 2,500 kronor.

00:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ang inköp af

under hänvisning till hvad i det under punkt 7:o) här ofvan upptagna.,,™''^’

ärende af departementschefen anförts beträffande beliofvet af ett anslag /*■ rättsmediför

en gång till inköp af inventarier för den rättsmedicinska mstitutionen''™ne*

vid universitetet i Lund, hemställer utskottet, [5g J

att Riksdagen må till inköp af möbler, instrument

m. m. för den rättsmedicinska institutionen vid universitetet

i Lund på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp

af 2,400 kronor.

film) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

och under hänvisning till hvad i det under punkt 8:0) här ofvan upp-^,

tagna ärende af departementschefen anförts beträffande behofvet åt anslag kiMskt laboför

en gång till ett kliniskt laboratorium i Lund, hemställer utskottet, ‘

att Riksdagen må, till inredning och utrustning af [59.]

ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarna i

Lund, på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af

10,000 kronor.

62:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels medgifva, Ang. anslag

att det af Riksdagen år 1897 beviljade extra anslag af 108,000 kronor

till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet 1 ljumI finge i stället teubibiioteket

användas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför nu

uppgjorda ritningar och förslag, af en till Helgonabaeken förlagd nyhygg- L

nåd för nämnda bibliotek, dels ock för samma nybyggnad bevilja ett ytterligare

extra anslag af 195,000 kronor samt häraf på extra stat för är 1901

anvisa 100,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

yttrat följande.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Sedan vid föregående tillfällen fråga varit å bane att medelst ett anslag

af 30,000 kronor åstadkomma en önskvärd utvidgning af lokalerna

vid universitetsbiblioteket i Lund, men förslaget härom — hvilket endast

för en begränsad framtid tillgodosett behofvet af ökadt utrymme — icke

vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, hade ett nytt förslag, afseende ny- och tillbyggnad

för nämnda bibliotek, framlagts. Detta förslag både gått ut på

att efter rifning af f. d. konsistoriehuset, hvilket användes för bibliotekets

behof, å platsen för detta hus uppföra en nybyggnad, som medelst eu

särskild byggnad skulle sammanbindas med det gamla bibliotekshuset.

Till genomförande af detta förslag hade Kongl. Maj:t i framställning till

1897 års Riksdag begärt beviljande af ett extra anslag af 168,000 kronor,

deraf 84,000 kronor borde anvisas att utgå under år 1898. Framställningen

hade af Riksdagen bifallits, och sedan de för den ifrågasatta ny- och tillbyggnaden

af arkitekten H. Sjöström upprättade ritningarna bli hvit af

Kong]. Maj:t faststälda, både de akademiska myndigheterna genom kongl.

bref den 28 maj 1897 erhållit underrättelse härom samt om det beviljade

anslaget, hvaraf anvisade 84,000 kronor stälts till det akademiska konsistoriets

förfogande för ändamålet. Återstående 84,000 kronor hade sedermera

af 1898 års Riksdag anvisats att utgå under år 1899; och hade

äfven dessa medel genom kongl. bref den 27 maj 1898 blifvit stälda till

det akademiska konsistoriets förfogande.

Det sålunda godkända förslaget hade emellertid icke kommit till utförande;

detta beroende derpå, att, såsom inhemtades af en den 9 november

1898 utaf det större akademiska konsistoriet hos Kongl. Maj:t gjord framställning,

man funnit eu alldeles ny och, såsom man ansett, förmånligare

lösning af den för biblioteksinstitutionen derstädes synnerligen vigtiga

angelägenheten. Följande denna framställning, ville departementschefen

nu redogöra för, huruledes man bragts att frångå det gamla förslaget,

och att söka andra utvägar för tillgodoseende af bibliotekets kraf

på ökadt utrymme.

Under hösten 1897, sedan arkitekten Sjöström i samråd med universitetets

bibliotekarie och räntmästare uppgjort förslag till kontrakt, arbetsbeskrifning

och materialförteckning, hvilka af universitetets drätselnämnd

godkänts, hade drätselnämnden utbjudit arbetets utförande på entreprenad,

men de inkomna anbuden hade visat sig sluta å betydligt högre belopp,

än som af Sjöström beräknats. Sedan på drätselnämndens uppdrag Sjöström

och universitetets byggnadskonduktör efter samråd med bibliotekarien

uppgjort förslag till förenklingar i ritningar och beskrifning för byggnadsföretaget

samt arbetet derefter å nyo utbjudits på entreprenad, hade det

lägsta ingifna anbudet det oaktadt befunnits vara så högt, att, om till

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets V tidt ande N:o 9.

205

entreprenadbeloppet lades kostnaden för de för byggnaden nödvändiga

utgifter, som icke inginge i entreprenaden, samtliga kostnader beräknats

med 34,500 kronor öfverstiga det beviljade anslaget. Med anledning deraf

hade drätselnämnden ingått till det större konsistoriet med hemställan, att

konsistoriet ville hos Kongl. Magt utverka antingen proposition till Riksdagen

om ett ytterligare anslag af 31,500 kronor för byggnadsföretagets

utförande eller, derest Kongl. Maj:t skulle hona detta olämpligt, tillstånd

att för byggnaden använda 20,000 kronor af bibliotekskassans och högst

14,500 kronor af reservfondens tillgångar.

Innan denna framställning blifvit af det större konsistoriet behandlad,

hade till konsistoriet inkommit en skrifvelse från stadsfullmägtige i Lund,

hvaruti fullmägtige uttalat den önskan, att den öppna plats vid Lundagård,

som uppstått genom nedrifning af det gamla konsistoriehuset, hädanefter

måtte förblifva obebyggd, hvarjemte fullmägtige, under förhoppning om

tillmötesgående från konsistoriets sida, förklarat sig villige att, i den mån

det kunde anses skäligt samt för universitetets och stadens gemensamma

syften gagneligt, bidraga till genomförande af nämnda önskemål.

Derjemte hade åtskilliga af staden Lunds invånare uti en till universitetets

drätselnämnd stäld skrift meddelat, att de sammanskjutit och till

drätselnämndens förfogande stälde ett belopp af 1,000 kronor för att låta

genom sakkunniga personer såväl utröna, huruvida icke annan lämplig

plats för ett nytt bibliotekshus kunde i staden beredas, som ock uppgöra

de förslag och kostnadsberäkningar, som för åstadkommande af ett sådant

hus erfordrades.

Vid behandlingen af delta ärende hade inom konsistoriet yppats mycken

tvekan om lämpligheten af den beslutade ny- och tillbyggnadens verkställande,

då de dertill anvisade medlen visade sig vara otillräckliga, och

dertill komme, att, när i eu framtid ytterligare utvidgningar af bibliotekshuset

blefve nödvändiga, plats för desamma svårligen kunde beredas i

sammanhang med den förutvarande byggnaden. Då det vore eu synnerlig

fördel, i fall en helt och hållet ny byggnad för biblioteket kunde åstadkommas,

uppförd för detta ändamål i enlighet med nutidens fordringar

och derjemte så belägen, att framdeles erforderliga tillbyggnader kunde utan

svårighet och allt för stora kostnader verkställas, hade konsistoriet den 7

januari 1898 besluta tillsätta eu komité för åstadkommande af utredning

af möjligheten att bereda medel för en ny biblioteksbyggnad och till

ledamöter i denna komité utsett professorerna grefve G. K. Hamilton,

M. Weibull och A. M. Alexandersson.

Dessa komiterade hade den 20 september 1898 inkommit med utlåtande,

hvaruti de såsom plats för eu blifvande ny biblioteksbyggnad ifrågasatt

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

antingen en del af Helgonabacken eller eu del af tomterna n:o 277 B och 300

vid Klementstorget och S:t Petri Kyrkogata eller ock tomterna n:o 22 C

1—3 vid Sandgatan.

Af dessa tomter skulle, enligt af komiterade från vederbörande inh

em tade upplysningar, delen af n:o 277 B och 300 betinga 60,000 kronor

samt tomterna n:o 22 C 1—3 55,000 kronor. Beträffande Helgonabacken

kunde till följd af dess jordnatur — då den vore indelad till biskopslön —

ingen uppgift ä priset erhållas, men komiterade hade inhemtat, att en närgränsande

del af Helgonagårdens likaledes till biskopslön indelade säteri

år 1886 upplåtits till tomt åt Allhelgonakyrkan mot en årlig afgäld för

tunnland åt 31,5 kubikfot spanmål, ''/s råg, l/3 korn och ''/3 hafre, att lösas

efter medelmarkegångspris, samt beräknat, att den årliga afgälden svårligen

komrnc att öfverstiga 200 kronor.

De fordringar, som beinäldc komiterade ansett framför andra böra

ställas på platsen för eu offentlig biblioteksbyggnad, voi-e ett fritt, mot

eldfara skyddadt läge, skydd för buller och dam samt tillräckligt utrymme

för en framtida utvidgning. Förläggandet af biblioteksbyggnader i offentliga

planteringar hade de från dessa synpunkter ansett särdeles lämpligt, och de

hade påpekat, hurusom med hänsyn härtill platserna valts för kongl. biblioteket

i Stockholm och det nya, särdeles mönstergilla biblioteket i Kiel.

Helgonabacken hade de ock funnit synnerligen väl uppfylla nyss omförmälda

fordringar. Planteringen å Helgonabacken vore väl ej, yttrade komiterade,

rättsligt sedt, af offentlig natur, men erbjöde dock samma fördelar. Det

funnes ingen sannolikhet för, att i det närmaste granskapet tomter blefve

upplåtna för privatbyggnader, hvilka annars kunde medföra eldfara. Ej

heller funnes något störande granskap eller någon trafik, som upphvirflade

dam. Platsen vore ock så stor, att utrymme utan svårighet kunde beredas

för lämpliga tillbyggnader, då sådana i eu framtid kunde finnas behöfliga.

Såsom en ofördelaktig omständighet skulle möjligen belägenheten i en utkant

af staden kunna anses. Men inom staden Lund funnes öfver hufvud

inga afsevärda afstånd, och Helgonabacken vore enligt komiterades beräkningar

ej mer än omkring 350 meter aflägsen från universitetsplatsen.

Dertill komme, att de akademiska lärarne och de studerande hufvudsakligen

vore boende i stadens nordliga delar och att stadens byggnadsverksamhet,

så vidt den vände sig till förut obebyggda tomtplatser, i främsta

rummet vore hänvisad till dessa trakter. Tomterna n:o 277 B och 300

erbjöde till en viss grad samma företräden som Helgonabacken, men en

ökad trafik å det till salu- och marknadstorg upplåtna Klementstorget

kunde dock i framtiden verka ännu mera störande, än redan nu vore fallet,

hvartill komme olägenheterna af dam, rök och buller från ej aflägsna

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet/* Utlåtande N:n !).

207

fabriksetablissement och från den närbelägna, bangården. Dessa tomter

vore dessutom föga mera centralt belägna än Helgonabacken. Tomterna

n:o 22 C 1—-3 vore omgifva af närbelägna höga byggnader, hvaraf eldfara

kunde vållas, och dess beskaffenhet lade hinder i vägen för ett planförslag

med tanke på framtida utvidgning, hvarjemte byggnaden der ej

komme att värdigt framträda. Af dessa skäl och särskilt med hänsyn

till den ekonomiska sidan ansågo komiterade platsen å Helgonabacken för

tjena ett afgjordt företräde.

Med anlitande af de af åtskilliga samhällsmedlemmar sammanskjuta,

nyss omnämnda medel, Indika stälts till komiterades förfogande, hade, enligt

hvad departementschefen vidare meddelat, på komiterades uppdrag af arkitekten

A. Hellerström blifvit utarbetade situationsplan, skizzer och kostnadsförslag,

det senare slutande å en summa af 432,814 kronor.

Till beredande af medel härför hade komiterade föreslagit följande

utvägar.

Det af Riksdagen redan beviljade anslaget för ny- och tillbyggnad

af nuvarande bibliotekshuset utgjorde 168,000 kronor. Komiterade hade

ansett, att tillstånd borde kunna utverkas dertill, att dessa medel tinge

användas för den nya biblioteksbyggnad^), och beräknat dem med besparade

räntor uppgå till 176,000 kronor.

Enligt ett till komiterade lemnadt utdrag af Lunds stad sfi) 11m ägti ges

protokoll af den 13 maj 1898 hade fullmägtige, i förhoppning att Lundagård

hädanefter såsom nu måtte förblifva obebyggd, beslutit att af stadens

medel anslå 50,000 kronor såsom bidrag till uppförande af eu helt ny

universitetsbiblioteksbyggnad på annan tomt än den för eu tillbyggnad af

det gamla bibliotekshuset utsedda. Detta anslag skulle fördelas på fem år

och utgå med eu femtedel årligen.

Då det nya bibliotekshuset enligt arkitektens beräkning komme

att erbjuda 27,934 löpineter, under det att nuvarande bokförrådet ej

upptoge mera än 9,000 löpmeter samt ny- och tillbyggnaden beredde eu

ökning af 13,450 löpmeter, hade komiterade med skäl ansett sig kunna

antaga, att en ganska lång tid komme att förflyta, innan hela den nya

byggnaden behöfde tagas i anspråk för bibliotekets behof. Då det vidare

varit komiterade bekant, att svenska akademien vore i behof af utvidgade

lokaler för sitt ordboksarbete och äfven betänkt på att för ändamålet

låta uppföra egen, mot eldfara betryggande och i öfrigt ändamålsenlig

byggnad, hade komiterade, som insett fördelen af att genom upplåtelse

af de till eu början för biblioteket obehöfliga lokalerna för ett annat

vigtigt vetenskapligt ändamål göra dessa för universitetet inkomstbringande,

utan att dermed olägenheter, såsom ökad eldfara in. in., vore

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förenade, på grund af muntliga förhandlingar med ordbokens hufvudredaktör

låtit uppgöra förslag till lämplig inredning i en del af den nya

byggnadens öfverstå våning, hvarefter svenska akademien på gjord framställning

tillkännagifvit sin benägenhet att på 10 år öfvertaga ifrågavarande

lokal mot en årlig hyra af 2,000 kronor, dervid tillika den möjlighet

tagits i betraktande, att, när en gång ett slikt hyresaftal kommit till stånd,

det skulle komma att ytterligare förlängas. Enligt ett till konsistorium

sedermera ingifvet utdrag af svenska akademiens protokoll den 15 september

1898 hade akademien beslutit att för en tid af 10 år, räknad från

den 1 oktober 1901, för ett årligt belopp af 2,000 kronor förhyra en

lägenhet i det blifvande universitetsbibliotekshuset, derest en sådan byggnad

komme till stånd, under förbehåll att kostnaderna för lägenhetens uppvärmning

inginge i det nämnda årliga hyresbeloppet, samt förklarat sig

villig att godkänna det på dessa grunder uppgjorda kontrakt, som kunde

komma att till akademien af vederbörande öfverlemnas.

Under förutsättning, att en bestämd hyresinkomst sålunda årligen i 10

år kunde påräknas, hade komiterade tagit i öfvervägande, huruvida något

anslag till byggnadsföretaget möjligen kunde erhållas ur akademikassan.

T sammanhang härmed hade till sparbanken i Lund hemstälts, huruvida

jemväl densamma skulle vilja bidraga till vinnandet af ett önskemål, som

flera omständigheter visat vara omfattadt af samhällets lifligaste intresse,

samt för ändamålet räntefritt ställa ett större eller mindre belopp på längre

eller kortare tid till universitetets förfogande att återbetalas med de småningom

inflytande hyresmedlen. Denna hemställan hade sparbanken tillmötesgått

genom att, under förutsättning att det nya bibliotekshuset komme

att förläggas å annan plats i staden än å Lundagård, bevilja 30,000

kronor att af universitetet i högst 20 år räntefritt innehafvas. Genom

att fondera de genom det tioåriga hyreskontraktet inflytande medlen,

som komiterade antagit erlagda förskottsvis årligen, samt genom deras

förräntande efter eu räntefot af 4 procent, skulle enligt komiterades beräkning

vid tjugonde årets slut förefinnas en kapitaltillgång, som icke

blott medgåfve återställandet af de 30,000 kronor, som af sparbanken i

Lund öfverlätes åt universitetet för byggnadens utförande, utan äfven ersättandet

af ett anslag derutöfver, hvilket komiterade — med hänsyn till

att staden Lunds ofvannämnda anslag komme att utgå under fem år med

en femtedel hvartdera året och sålunda någon ränteförlust för universitetet

uppkoinrne, samt jemväl för slutsiffrornas afrundande i det anslag, som

från Riksdagens sida erfordrades —- föreslagit till 2,314 kronor, hvarigenom

alltså akademikassans hela tillskott skulle blifva 32,314 kronor, hvaraf

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9. 2Ö9

sparbanker! i Lund, på sätt nyss nämnts, omedelbart ville tillhandahålla

30,000 kronor.

För beredande af medel att utföra den tillbyggnad till nuvarande

bibliotekshuset, hvartill det beviljade anslaget befunnits otillräckligt, hade,

yttrade komiterade vidare, drätselnämnden alternativt föreslagit utverkandet

af Kongl. Maj:ts tillstånd att för denna få använda ‘20,000 kronor af bibliotekskassan

och högst 14,500 af reservfonden. Komiterade hade så mycket

mindre tvekat att tillstyrka utgåendet af dessa anslag till den nya byggnaden,

som universitetet påtagligen hade större fördel af att få en helt

och hållet ny biblioteksbyggnad, samt dessutom en högst sannolik förlängning

af hyresaftalet med svenska akademien komme att tillföra universitetet

medel att, derest så ansåges nödigt, å nyo förstärka de ifrågavarande

fonderna.

De medel, komiterade sålunda ansett kunna stå till buds, uppginge

till 29*2,814 kronor. Aterstode således att åvägabringa 140,000 kronor,

som icke syntes kunna erhållas på annat sätt än genom ytterligare anslag

af Riksdagen.

För ett förnyadt hänvändande till Riksdagen hade komiterade ansett

tillräcklig grund förefinnas redan genom den förändring af sakläget, som

inträdt derigenom, att det för tillbyggnaden afsedda anslaget visat sig

betydligt — med omkring 20 procent — understiga det belopp, som verkligen

erfordrades för dess utförande. Man kunde draga i tvifvelsmål,

huruvida eu ytterligare uppoffring af statsmedel borde sättas i fråga fölen

anordning, hvilken, såsom innefattande utvidgning af bibliotekslokalerna

genom tillbyggnad, dock måste betecknas såsom ej fullt tillfredsställande,

och skäl vore att taga i öfvervägande, huruvida icke en fullständig nybyggnad

med större fördel läte sig åstadkommas. Omdömet härom åter

måste utfalla helt olika nu än vid den tidpunkt, då fråga om bibliotekslokalernas

utvidgning först väcktes, sedan det visat sig, att betydliga bidrag

till en nybyggnads utförande kunnat erhållas från institutioner på

platsen, och att eu del af kostnaden kunde amorteras genom upplåtelsen

af »scriptorium åt svenska akademien mot årlig hyresersättning. Lunds

stadsfullmägtige och sparbanken i Lund hade af intresse för en för samhället

dyrbar anstalt ej mindre än af estetiska hänsyn utfäst sig bidraga

med afsevärda belopp för att vinna eu ändring i den afsedda byggnadsplan;

och man borde, i förlitan på Riksdagens frikostighet för kulturändamål,

hoppas, att Riksdagen skulle bevilja det visserligen i sig betydande,

men jemförelsevis ej höga belopp, som från densamma ytterligare erfordrades

till vinnande af betydelsefulla fördelar för en anstalt, af vigt ej

blott för universitetet, utan för hela södra Sverige.

Bill. till Riksd. Prut. 1900. 4 Samt. 1 Afd. ,9 Häft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Komiterade hade följaktligen hemstält, att konsistoriet ville ingå till

Kongl. Maj:t med framställning rörande uppförande af en ny biblioteksbyggnad

och beredande af medel dertill i enlighet med hvad komiterade

föreslagit.

Öfver detta komiterades förslag hade konsistoriet inhemtat utlåtande

dels af universitetsbibliotekarien E. Tegnér, dels ock af universitetets drätselnämnd.

Bibliotekarien Tegnér, hvilken i likhet med komiterade ansett uppförandet

af en helt och hållet ny biblioteksbyggnad medföra synnerliga

fördelar, hade ej funnit något att invända mot det föreslagna sättet att dertill

bereda medel. Hvad särskild! beträffade tillskottet ur bibliotekskassan,

hvars årliga afkastning onekligen syntes högst behöflig till täckande af

bibliotekets utgifter för bokinköp m. in., helst, som dess inkomster af statsanslag

visat sig år från år mer otillräckliga, ville bibliotekarien dock icke

motsätta sig användandet af denna utväg för vinnande af byggnad sfrågans

snara lösning och förklarade sig med afseende på den i ritningarna angifna

grundplan och inredning ej hafva något väsentligt att anmärka.

Deremot ville bibliotekarien icke biträda komiterades förslag att förlägga

den nya biblioteksbyggnaden å Helgonabacken. Helgonabacken läge,

anmärkte han, i en utkant af staden, och det ökade afståndet komme

säkerligen att medföra olägenheter och tidspillan för de besökande. Dertill

komme, att denna plats, såsom belägen utom stadsområdet, saknade

gasbelysning och polisbevakning; och trycket i stadens vattenledning vore

icke tillräckligt att verka på vederbörligt sätt, särskilt i en på denna

höjd belägen byggnads öfre våningar, hvilket, förutom andra olägenheter,

i synnerhet medförde fara vid eldsolycka. Äfven ansåge bibliotekarien

denna byggnadsplats genom sin starka sluttning mindre lämplig och hyste

tvekan, huruvida icke markens beskaffenhet, kräfde kostsamma åtgärder för

vinnande af byggnadsgrund med tillbörlig fasthet och för utestängande af

fuktighet.

Bibliotekarien hade derför ansett, att den af komiterade eventuel ifrågasatta

platsen å tomterna 277 B och 300 såsom bättre belägen, med god

byggnadsgrund, tillräckligt vattentryck, gasbelysning och möjlighet af tillsyn

genom stadens polisväsen, egde ett afgjordt företräde’. Visserligen

blefve kostnaden enligt bibliotekariens beräkning 60,000 kronor högre än

enligt komiterades förslag, men detta borde med hänsyn till fördelarne ej

utgöra något hinder; och hemstälde derför bibliotekarien, att konsistoriet,

med uttalande af den meningen, att byggnaden borde förläggas å den af''

honom föreslagna platsen, ville anhålla om ett med 60,000 kronor ökadt

ytterligare statsanslag.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

211

Drätselnämnden hade anmärkt, dels att, då det af komiterades utlåtande

icke med visshet kunde slutas, att det lån sparbanken i Lund förklarat

sig villig lemna universitetet att i högst 20 år räntefritt innehafvas, finge

hela denna tid innestå utan årlig amortering, det, enligt nämndens mening,

vore klokast att icke beräkna någon räntevinst å de årliga hyresmedel,

hvilka svenska akademien skulle komma att erlägga, enär de, i den mån

de inflöte, måste användas till amorteringar af sparbankslånet, dels ock

att man, enligt nämndens förmenande, icke borde i byggnadssumman inberäkna

besparade räntor å det redan beviljade statsanslaget, enär dessa

icke kunde till siffran med någon säkerhet angifvas och för öfrigt nog

komine att visa sig nödvändiga till täckande af åtskilliga för byggnadsföretagets

utförande oförutsedda utgifter, hvadan från de beräknade tillgångarna

borde afföras beräknade räntemedel, 10,314 kronor, och summan

af det statsanslag, hvarom framställning hos Kongl. Maj:t skulle göras,

härmed ökas.

Vidare hade drätselnämnden meddelat:

att, då i universitetets utgiftsstat af den 13 november 1885 akademikassans

tillgångar vore beräknade till 632,101 kronor 93 öre och årliga

af kastningen deraf efter 5 procent till 31,600 kronor, under det att sagda

kassa den 1 januari 1898 egde ett kapital af 721,002 kronor 8 öre, hvaraf

ränteafkomsten för år 1897 uppgått till 34,449 kronor, det på grund häraf

kunde antagas, att akademikassan kunde bära såväl en eventuel utgift å

10,000 kronor, som skulle blifva nödig för återbetalning af lånet hos sparbanken

i Lund, derest det nya bibliotekshusets öfre våning icke komme

att disponeras af svenska akademien för längre tid än tio år, som ock

möjligen uppkommande ränteförlust å belopp, som kassan till äfventyrs

måste förskottera, i följd deraf att det belopp ä 50,000 kronor, Lunds stad

för byggnadsföretaget utlofvat, skulle utgå med 10,000 kronor årligen i

fem år, äfvensom den årliga till 200 kronor beräknade afgälden för Helgonabackens

upplåtelse;

att universitetets reservfond, afsedd för täckande af universitetets

vetenskapliga och ekonomiska behof, vid 1898 års början hade ett kapital

af 48,412 kronor 55 öre, hvilket under år 1898 redan icke obetydligt

ökats, hvadan ett tillskott af 14,500 kronor syntes för ifrågavarande ändamål

ur samma fond kunna utgå;

samt att universitetets bibliotekskassa, uppkommen dels genom besparingar

i äldre tider å dåvarande årsanslag, dels ock genom donation

af professorn Ahlman, till belopp af 11,253 kronor 57 öre — hvilken

donations årsafkastning enligt donators bestämmelse skulle användas till

inköp af teologisk litteratur — den 1 januari 1898 utgjort 41,306 kronor

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21 öre eller, om nämnda donationsbelopp derifrån afdroges, 30,052 kronor

(!4 öre, och att drätselnämnden, särskildt med hänsyn dertill att en ökning

i bibliotekets årsanslag kunde vara att hoppas, ville förorda, att angifna

beloppet 20,000 kronor af bibliotekskassans tillgångar måtte få användas

för ifrågavarande ytterst vigtiga biblioteksändamål.

Ytterligare hade drätselnämnden anfört, att den vid granskning af

ritningarna och kostnadsförslaget, dervid nämnden biträdts af universitetets

byggnadskonduktör samt öfverlagt med arkitekten Hellerström och byggmästaren

H. O. Forsberg i Lund, ansett 1) att golfven i bokmagasinen

borde framför bokhyllorna förses med s. k. viktoriaplattor i stället för

cement, hvilket senare medförde en myckenhet dam till skada för böckerna,

2) att källaren borde höjas, så att dess botten icke lades under jordytan,

desto hellre som afsigten vore att i källarvåningen inreda bostad åt bibliotekets

vaktmästare, samt 3) att papp borde anbringas å yttertaket under

skiffer- eller plåtbeklädnaden, genom hvilka åtgärder kostnaden komme att

ökas med 17,346 kronor. Bland kostnaderna borde jemväl inräknas flyttningen

af bibliotekets bokförråd från nuvarande biblioteksbyggnaden till

den nya, hvilken kostnad kunde för summans afrundande anslås till 7,654

kronor, hvarigenom det anslag af statsmedel, som vore erforderligt, blefve

ökadt med ytterligare 25,000 kronor. För öfrigt hade nämnden ej funnit

något att anmärka mot ritningarna eller kostnadsförslaget.

Enligt hvad drätselnämnden tillika meddelat, hade byggmästaren

Forsberg skriftligen förbundit sig att för ett belopp af 386,807 kronor 20

öre utföra arbetet i dess helhet med undantag af kostnaderna för elektriska

ljusledningar, värmeledning, hyllinredning, arkitekt- och kontrollantarfvoden

samt flyttning af bokförrådet. Detta belopp öfverstege visserligen

med 2,647 kronor 20 öre de för ifrågavarande del af arbetet beräknade

kostnader, men nämnden ansåge, att motsvarande besparingar skulle kunna

göras på annat håll, särskildt i arkitekt- och kontrollantarfvodet.

Uti den af departementschefen förut omförmälda, den 9 november 1898

dagtecknade framställning från det större akademiska konsistoriet hade

konsistoriet, efter redogörelse för de af departementschefen nu omtalade

åtgärder, vidare anfört, att konsistoriet för sin del ansåge, att uppförandet

af en helt och hållet ny biblioteksbyggnad skulle medföra synnerliga fördelar.

I stället för att såsom en nödfallsutväg sammanbinda den gamla

och den nya biblioteksbyggnaden, skulle genom det nya förslaget åstadkommas

ett helgjutet planmessigt utfördt byggnadsverk, hvilket såväl till

det yttre som till sin inredning kunde vara ett värdigt minnesmärke af

vår samtid och ett motstycke till de många andra vetenskapliga anstalter,

som universitetet med tillfredsställelse och tacksamhet räknade som sin till
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

213

Lurighet. Forskningsmaterialet skulle i eu sådan lokal blifva lött tillgängligt,

allting kunde der anläggas i större omfång och institutionen blefve

af betydelse icke blott för universitetet, utan för hela den landsända, hvars

största offentliga bibliotek komme att der förvaras. Utrymmet skulle enligt

nybyggnadsförslaget vinna en tillökning af öfver 111,400 löpmeter eller inemot

50 procent mera än enligt tillbyggnadsplanen. De till en början för

biblioteket icke nödvändiga lokalerna komme ej att stå improduktiva,

hvarken i ekonomiskt eller vetenskapligt hänseende, tack vare den föreslagna

upplåtelsen af desamma för svenska akademiens ordboksarbete.

Härtill komme, att genom nybyggnad olägenheter undvekes, som vidlådde

tillbyggnadsplanen. Det nära granskapet till akademiska föreningen med

dess eldfarliga teater innebure alltid en verklig våda för en byggnad med

den höjd, hvartill den ifrågavarande skulle uppföras. Fn vidare utvidgning

af bibliotekets utrymme kunde svårligen åstadkommas på den gamla

platsen utan nya fristående tillbyggnader, som för biblioteksarbetet måste

medföra de största olägenheter, hvaremot den nya byggnaden, förlagd å

Helgonabacken, erbjöde hardt när obegränsade utvidgningsmöjligheter.

Genom uppförande af en ny biblioteksbyggnad komme, hade konsistoriet

vidare anmärkt, andra högst afsevärda fördelar att vinnas. Den nuvarande

biblioteksbyggnaden blefve nemligen derigenom disponibel för andra universitetets

behof. Konsistoriet hade från de särskilda fakulteterna och

sektionerna inhemtat utlåtanden angående de behof, för hvilka kräfdes ett

ökadt utrymme; och hade konsistoriet i fråga härom anfört följande:

»Sedan det nya universitetshuset blifvit uppfördt, har genom Eders

Kongl. Maj:ts nådiga stadga af den 17 april 1891 seminarieundervisningen

gjorts obligatorisk för filosofiska fakultetens flesta läroämnen. De seminarier,

som sedan åtskilliga år förefunnits inom juridiska och teologiska fakulteterna,

lära väl äfven snart blifva officiel! föreskrifna. Hvad de sistnämnda

beträffar, har af den s. k. prestbildningskomitén förslag i detta

syfte nyligen afgifvits. Från såväl teologiska och juridiska fakulteterna

som från humanistiska sektionen har lifligt framhållits behofvet af lokaler

för seminarieundervisningen. Denna undervisning meddelas nu i universitetshusets

lärosalar, i hvilka ock seminariernas fackbibliotek i allmänhet

äro inrymda. Med dessas alltjemt pågående utvidgning blir utrymmet i

lärosalarne otillräckligt, och kunna seminariernas bibliotek och öfningslokaler

långt ifrån hållas tillgängliga i den omfattning, behofvet kräfver.

Anskaffandet af nya seminarielokaler torde derför inom kort blifva en

nödvändighet. Genom nuvarande biblioteksbyggnadens ledigblifvande kan

detta behof på ett tillfredsställande sätt fyllas, antingen genom densammas

upplåtande direkt för detta ändamål eller derigenom att geologiska institu
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tionen, på sätt dess t. f. föreståndare framhållit såsom synnerligen fördelaktigt,

deruti inrymmes och anatomiska institutionens gamla byggnad, som

anvisats till geologiska institutionen, i stället upplåtes till seminarierna.

-Vidare har föreståndaren för universitetets historiska museum samt

mynt- och medaljkabinett framhållit, att historiska museets nuvarande lokal

i källarvåningen under universitetshusets aula är i vissa hänseenden mindre

lämplig och att en vida fördelaktigare plats derför kunde beredas i bibliotekshusets

bottenvåning. Mynt- och medaljkabinettets nuvarande lokal i

universitetshusets öfverstå våning är äfven otillräcklig, och kan eu vida

bättre sådan åstadkommas genom upplåtande af tvenne rum i bibliotekshusets

tredje våning, hvaruti denna samling förr varit inrymd, och i hvilka

de för myntkabinettets räkning iakttagna anordningarna ännu äro bevarade.

»Genom dessa institutioners förflyttning till gamla bibliotekshuset

vinnes äfven ett ökadt utrymme och lämpligare lokaler för universitetets

konstsamlingar, hvars t. f. föreståndare framhållit det alltjemt stegrade

behofvet häraf.

»Konsistoriet anser sig icke i detta sammanhang kunna ingå på en

närmare granskning af den olika vigten af dessa behof eller framlägga

något detaljeradt förslag om gamla bibliotekshusets användning för deras

tillfredsställande. Men af det redan anförda torde tillräckligt tydligt

framgå, att samtliga lokaler i gamla bibliotekshuset, om detsamma genom

uppförandet af ett nytt blifver disponibelt, äro erforderliga för sådana

behof af ökadt utrymme, hvarför eljest anslag inom den närmare framtiden

måste begäras.»

Under nu omförmälda förhållanden hade konsistoriet ansett det vara sin

pligt att hos Kongl. Maj:t göra framställning om beredande af medel för en ny

biblioteksbyggnad. Den behöfliga summan vore, yttrade vidare konsistoriet,

visserligen i och för sig icke obetydlig, men med hänsyn till de störa fördelar,

som genom dess beviljande kunde uppnås, måste den anses synnerligen

billig. Lunds stad och sparbanken i Lund hade genom att med en

beredvillighet, som kanske icke vid ett annat tillfälle och i ett annat sammanhang

kunde påräknas, anslå medel åstadkommit eu högst afsevärd

minskning i det statsanslag, som eljest blefve behöfligt, och genom uthyrandet

af vissa delar af den ifrågasatta byggnaden åt svenska akademien

vunnes ytterligare besparing. Tillfredsställandet af åtskilliga andra behof

af ökadt utrymme och förbättrade lokaler vore ju äfven ett tungt vägande

skäl.

Beträffande läget för den ifrågavarande byggnaden hade konsistoriet

funnit Helgonabacken afgjordt vara att föredraga framför hvarje annan plats,

som konsistoriet ansett kunna ifrågasättas. Vid undersökning, som arki
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande''N:o 9.

215

tekten Hellerström verkstält, hade grunden befunnits vara af utmärkt beskaffenhet,

åtgärder vore å bane att öka effektiviteten af staden Lunds

vattenledning, och om biblioteksbyggnaden uppfördes å ifrågavarande plats,

ansåge konsistoriet, att gatubelysningen och polisuppsigten inom kort komme

att dit utsträckas. Det i alla händelser obetydliga afståndet både konsistoriet

funnit ej komma att utgöra någon vidare olägenhet. Framför allt

hade konsistoriet påpekat, att hvarje annan plats genom kostnaden för

förvärfvande af tomt ansenligt komme att öka utgifterna.

Hvad anginge komiterades förslag att bereda medel för byggnadens utförande,

hade konsistoriet delat drätselnämndens mening, att såsom tillgångar

för byggnadsföretaget ej borde beräknas ränta å det redan beviljade byggnadsanslaget,

ej heller å de från svenska akademien inflytande hyresmedel,

detta så mycket mindre, som enligt protokoll vid styrelsens för sparbanken

i Lund sammanträde den 9 augusti 1898, hvilket protokoll kommit

konsistoriet till hända, efter det komiterade afgifvit sitt betänkande, styrelsen

besluta att, under förutsättning att det nya bibliotekshuset komme

att förläggas å annan plats i staden än å Lundagård, till universitetet

mot behörig förbindelse, som af sparbanken godkändes, utlemna ett räntefritt

lån å 30,000 kronor att amorteras under loppet af högst 20 år.

Härigenom skulle det belopp, som borde förskotteras af akademikassan,

komma att utgöra 30,314 kronor och det af komiterade beräknade belopp

af erforderligt statsanslag ökas med i rundt tal 10,000 kronor.

Äfvenledes hade konsistoriet ansett, att, i enlighet med drätselnämndens

anmärkning, golfven på ömse sidor om bokhyllorna borde förses med viktoriaplattor,

att källaren borde höjas, så att dess botten icke läge under jordytan,

samt att papp borde anbringas å yttertaket under skiffer eller plåtbeklädnaden,

äfvensom att utgifterna för flyttningen af bibliotekets bokförråd

från nuvarande bibliotekshuset till det nya borde ingå i kostnadsförslaget,

hvilket genom dessa åtgärder skulle höjas med ytterligare 25,000

kronor.

Konsistoriet hade på grund af hvad sålunda anförts hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte

dels medgifva, att en ny byggnad för Lunds universitets bibliotek finge

uppföras i enlighet med nämnda, af arkitekten Hellerström uppgjorda situationsplan,

ritningar och kostnadsförslag med de af konsistoriet angifna

förändringar och tillägg för en beräknad kostnad af 457,814 kronor, med

rätt att såväl i situationsplanen vidtaga nödiga jemkningar som vid byggnadens

utförande göra nödiga och nyttiga mindre ändringar, hvarigenom

kostnaderna icke höjdes;

dels af Riksdagen utverka, att det redan beviljade anslaget till en

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ny- och tillbyggnad för bibliotekshuset finge för den nya byggnaden användas

;

dels medgifva, att det af stadsfullmägtige i Lund beviljade anslag,

50,000 kronor, och det af sparbanken i Lund erbjudna lån, 30,000 kronor,

finge på uppgifva vilkor mottagas; att af akademikassan finge såväl förskotteras

ett belopp af 30,314 kronor, hvaraf dock 30,000 kronor

skulle genast ersättas med ofvannämnda lån, hvilket skulle amorteras med

den af svenska akademien inflytande hyra för en del af den nya byggnaden,

som ock utbetalas dels den ränteförlust, hvilken uppkomme derigenom,

att det af staden Lund utfästa bidrag komrae att fördelas på 5 år, dels

de framtida amorteringar å sparbankslånet, hvilka möjligen ej komine att

betäckas genom influtna hyresmedel, dels ock den årliga afgäld, som

komine att erläggas för upplåtandet af byggnadsområde å Helgonabacken;

samt att af universitetets bibliotekskassa finge utgå till byggnadsföretaget

ett belopp af 20,000 kronor och af dess reservfond ett belopp af högst

14,500 kronor;

dels ock af Riksdagen utverka ett ytterligare anslag för ändamålet

af 1 75,000 kronor.

Vid framställningen hade fogats dels kopia af en utaf stadsingeniören

A. O. I. Jakobsson den 16 april 1898 upprättad karta öfver det jordområde,

som i nordost närmast angränsade staden Lund, å hvilken kopia plats

för den ifrågasatta nya biblioteksbyggnaden funnes utmärkt å Helgonabacken,

dels förutnämnda, af arkitekten Hellerström upprättade ritningar

med tillhörande kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 432,814 kronor.

Enligt de bland ritningarna befintliga planerna vore i källarvåningen inrymda,

jemte ångpannerum och kolförråd, bostadslägenhet af tre rum och

kök m. in., packrum och bokupplag. Bottenvåningen irmehölle, bland

annat, två läsesalar, låneexpedition och rum för bibliotekarien, hvilka fyra

lokaler sträckte sig upp genom första halfvåningen, vidare arbetsrum, bokmagasin

och visningsrurn. I fjerde och femte halfvåuingarna funnes arbetsrum

och »scriptoriuin >. Andra och tredje halfvåningarna upptoges

uteslutande af rum för boksamlingen. Derjemte vore betydande delar af

såväl källarvåningen och bottenvåningen som fjerde och femte halfvåningarna

reserverade för boksamlingen.

Beträffande kostnadsförslagets slutsumma ansåge departementschefen

sig böra nämna, att deri inginge utgifterna för anläggning af elektriska

ljusledningar och värmeledning samt arkitekt- och kontrollantarfvoden.

Kanslern för rikets universitet, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat konsistoriets

nu af departementschefen omförmälda framställning, hade dervid

yttrat, bland annat, att den nya, nu föreslagna byggnaden för universitets
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

217

biblioteket syntes med afseende på ändamålsenlighet, utrymme och trygghet

erbjuda vida större fördelar än den nuvarande med dess ifrågasätta tillbyggnad

och väl vara värd de ökade kostnader, som kräfdes. Då derjemte

genom antagande af det nu framlagda förslaget universitetet i det

gamla bibliotekshuset skulle erhålla lokaler för ändamål, hvartill eljest

nybyggnader skulle erfordras, funne kanslern det nya förslaget till lösning

af frågan innebära så beaktansvärda fördelar och ett så afgjordt företräde

framför det äldre förslaget, att kanslern ansåge sig ega fullgiltig anledning

att på det kraftigaste förorda konsistoriets ifrågavarande framställning.

I ärendet hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, till en

början öfverintendentsembetet blifvit hördt. Denna myndighet hade förklarat

sig biträda konsistoriets mening rörande behofvet af åtskilliga tillägg till

de ifrågavarande ritningarna m. m. Mot dessa ritningar hade embetet

vidare för sin del anmärkt, att, på sätt embetet låtit medelst tilläggsblad

till ritningarna närmare utmärka, stora trappan borde dels, för att blifva

mindre brant, något förändras, dels, för erhållande af bättre belysning,

förses med takfönster. Tillika borde den utbyggda läsesalens yttertak

höjas, och då fasaderna enligt embetets åsigt icke vore rätt tillfredsställande

ur monumental synpunkt, syntes dessa böra, innan ritningarna definitivt

antoges, undergå erforderlig omarbetning i nämnda hänseende.

Öfverintendentsembetet, som ansett den af konsistoriet påyrkade ökning i

kostnadsförslagens slutsumma vara af behofvet påkallad, hade slutligen

anmärkt, att, om än sagda förslag icke kunde med hänsyn till de högt uppdrifna

prisen på byggnadsmaterialier och arbetsbiträden anses vara synnerligen

högt beräknadt, byggnaden i fråga dock borde, derest vid arbetets

detaljerade utförande möjliga förenklingar vidtoges samt om djupet

till grundbotten icke befunnes större, än ritningarna utvisade, och ej heller

behöfde förstärkas, kunna verkställas för det angifna kostnadsbeloppet,

hvilket icke heller genom de af embetet föreslagna förändringarna behöfde

öfverskridas.

Härefter hade kammarkollegium anbefalts att, efter vederbörandes

hörande, i ärendet afgifva utlåtande. Med anledning deraf hade kammarkollegium

hört biskopen i Lunds stift, såsom indelningshafvare vid ITelgonabackcn,

domkapitlet i Lund samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län. Af dessa hade biskopen yttrat, att han, från sin synpunkt

såsom indelningshafvare, ej hade något att invända mot det föreliggande

nya förslaget, under förutsättning att till biskopen i Lunds stift Lomme att

erläggas en efter vederbörlig uppskattning faststäld årlig afgäld och att

med tomtens öfverlåtande äfven komme att följa förpligtelse för universi
Bih.

till llikad. Krot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tetet att hålla den i en eller annan form afsöndrade delen af Helgonabacken

i värdigt och prydligt skick.

Domkapitlet åter hade förklarat sig icke hafva något att erinra mot den

ifrågasatta upplåtelsen, under vilkor att det till upplåtelse afsedda jordområdet

blefve i behörig ordning uppmätt och kartlagdt, att den årliga

afgälden derför, efter indelningshafvarens hörande, af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande på förslag af skattläggningsmän bestämdes, samt att

universitetet tillförbund es att, om och när sådant ansåges behöfligt och

påkallades, på sin bekostnad uppsätta och underhålla lämplig hägnad omkring

området.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande slutligen hade uttalat sig i öfverensstämmelse

med indelningshafvaren och domkapitlet.

Kammarkollegium hade för sin del i afgifvet utlåtande, dervid de

af kollegium infordrade yttranden bifogats, tillkännagifvit att enligt

de handlingar, som legat till grund för kong], resolutionen den 22 december

1876 angående lönereglering för biskopen i Lunds stift, den så

kallade Helgonabacken utgjorde en del af de säteriet n:r 1, 31/2 mantal

Helgonagård tillhöriga, jemlikt samma resolution biskopen på lön anslagna

helgona- eller biskopsvångarna; att Kongl. Maj:t den 1 maj 1885 inedgifvit,

att dessa vångar finge på 20 år från 1886 års fardag utarrenderas

efter de grunder och på det sätt, som kongl. brefvet den 11 juli

1862 bestämde, men att Helgonabacken, som utgjorde en parkanläggning,

likväl — såsom jemväl syntes framgå af taxerings- och mantalslängderna

— undantagits från arrendet och fortfarande innehades af biskopen i Lunds

stift: samt att genom kongl. bref den 9 oktober 1868 och den 11 december

1885 afsöndringar förut egt rum från n:r 1 Helgonagård till utvidgning

af folkskolelärareseminariets trädgård och till plats för kyrka.

I öfrigt hade kammarkollegium anfört, att, för såvidt Kongl. Maj:t

funne ny biblioteksbyggnad böra uppföras på den föreslagna platsen,

kollegium icke hade något att erinra vid att den för berörda ändamål

erforderliga mark, hvars storlek och läge det ankomme på Kongl. Maj:t

att efter framdeles skeende anmälan bestämma, finge från Helgonabacken

för alltid afsöndra, dock under vissa af kollegium angifna vilkor. Dessa

vilkor sammanfölle med dem, som af indelningshafvaren och domkapitlet

uppstälts, med tillägg att afgälden, hvilken borde fullt motsvara den

minskning i inkomster, som genom afsöndringen tillskyndades indelningshafvaren,

skulle bestämmas i spån mål eller annan räntepersedel och lösas

efter tioårigt medelmarkegångspris samt att, derest träd eller buskar för

biblioteksbyggnaden måste afrödjas, desamma skulle reserveras för boställets

behof.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

219

Vid sin under september månad 1899 bos Kongl. Maj:t gjorda

anmälan af de anslagsbehof, det akademiska konsistoriet önskade framburna

till 1900 års Riksdag, hade konsistoriet erinrat om nu omförmälda

nybyggnadsfråga. Dervid hade konsistoriet emellertid uttalat betänkligheter

mot den föreslagna åtgärden att af bibliotekskassan och

reservfonden bidraga med vissa föreslagna belopp. Denna åtgärd afsåge,

säde konsistoriet, att med anlitande af alla möjliga utvägar minska

beloppet af det statsanslag, som blefve nödvändigt. Mot densamma kunde

invändas, dels att afkastningen af bibliotekskassans kapital vore afsedd

för bokinköp, dels ock att försvagandet af reservfonden, hvars anlitande

för betydliga utgifter till andra ändamål vore att emotse, medförde, att,

derest genom ytterligare stegring i pris å materialier och arbetslöner någon

brist i anslaget skulle uppstå, denna svårligen kunde täckas af reservfonden,

under det att universitetet icke egde andra medel, som kunde

derför disponeras.

Konsistoriet hade derför numera hemstält, att, med uteslutande af bidragen

från bibliotekskassan och i eservfonden, ett statsanslag måtte för

ändamålet af Riksdagen utverkas med ett till 210,000 kronor jemnadt

belopp.

Bibliotekarien Tegnér, med hvilken professorn C. V. L. Charlier förenat

sig, hade, med instämmande i öfrigt i konsistoriets förändrade anslagsyrkande,

förklarat sig vidhålla sin förut uttalade mening om Helgonabackens

olämplighet såsom plats för det nya bibliotekshuset.

Kanslern för rikets universitet hade vid öfverlemnande till Kongl.

Maj:t af konsistoriets ändrade hemställan gjort gällande, att framställningen

till Riksdagen borde begränsas till det förut afsedda beloppet, 175,000

kronor. Skulle dock en af konsistoriet gjord framställning om ökning

med 9,000 kronor i bibliotekets årsanslag för bokinköp m. m. icke vinna

afseende, ansåge kanslern, att bidrag från universitetets bibliotekskassa icke

borde tagas i anspråk för den nya biblioteksbyggnaden. Ökningen i statsanslaget

borde i sådant fall sättas till 195,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört.

Behofvet af ökadt utrymme för universitetsbiblioteket i Lund vore

redan tillförene ådagalagdt och af Riksdagen genom bifall till Kongl.

Maj:ts år 1897 i ämnet gjorda framställning erkändt. Det hade nu visat

sig'' att den förut afsedda utvägen för tillgodoseende af nämnda behof

skulle kräfva väsentligt större kostnader än som beräknats — utan tvifvel

en följd af de senare årens höjda arbets- och materialpris. Det vore då naturligt,

att man tagit i öfvervägande den yppade möjligheten att på eu

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Iiy Väg, visserligen med ganska mycket ökade kostnader, vinna vida större

fördelar, än det gamla förslaget inneburit, samt försätta hela biblioteksinstitutionen

i ett modernt och för eu lång framtid fullt tillfredsställande

skick. Detta önskemål syntes departementschefen obestridligen varda uppnådt

genom antagandet af den nu framlagda planen till nybyggnad. Tilllika

hade af konsistoriet med rätta framhållits, hurusom detta nybyggnadsförslag,

vid sidan om bibliotekets intressen, medförde afsevärda fördelar

till förmån för andra institutioners behof, ity att deras kraf på nya eller

ökade lokaler kunde utan särskild kostnad för ny byggnad tillgodoses

genom upplåtelse af lägenheter, hvilka vid bibliotekets förflyttning blefve

lediga. Departementschefen ansåge fördenskull kraftiga skäl talför att,

med öfvergifvande af den förut beslutade ny- och tillbyggnaden, söka

genomföra den nu ifrågasatta planen till en fullständig nybyggnad. Vidkommande

särskildt den föreslagna platsen för det nya bibliotekshuset

funne departementschefen de i afseende härå gjorda invändningarna sakna

betydelse.

Hvad härefter beträffade beredandet af de enligt uppgjordt kostnadsförslag

erforderliga medel för nybyggnadens utförande vore departementschefen

af den åsigt, att man för ändamålet ej borde anlita den s. k. bibliotekskassan,

hvilken tvifvelsutan vore väl behöflig för sitt egentliga ändamål.

Att så förhölle sig, framginge redan deraf, att hemställan gjorts^ att Kongl.

Maj:t matte hos Riksdagen begära ökning med 9,000 kronor i anslaget

för bokinköp in. m. Departementschefen hade derför och då han icke

ansett sig böra för närvarande tillstyrka någon framställning till Riksdagen

i berörda afseende, anslutit sig till kanslerns i hans senaste yttrande i

frågan alternativt uttalade mening att, utöfver förutnämnda af Riksdagen

anvisade anslag af 168,000 kronor, ett belopp af 195,000 kronor borde

äskas af Riksdagen. Det sålunda ifrågasatta nya statsanslaget ansåge departementschefen

kunna fördelas å två år.

I öfrigt antoge departementschefen, att Kongl. Maj:t skulle finna hinder

icke möta för tillstånd att på af konsistoriet angifvet sätt fylla den erforderliga

summan. . Ej heller funnes, enligt departementschefens åsigt, någon

betänklighet vid att, i enlighet med kammarkollegii förslag, afsöndra och

mot afgäld från akademikassan upplåta det område af Helgonabacken,

som kunde varda bestämdt till nödigt utrymme för biblioteksbyggnaden.

Dessa frågor borde dock, enligt departementschefens mening, af Kongl.

Maj:t till afgörande företagas först sedan Riksdagen besluta angående erforderligt

statsanslag.

På grund af hvad han nu anfört hemstälde departementschefen, att

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

221

dels medgifva, att det af Riksdagen år 1897 beviljade extra anslag

af 168,000 kronor till ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet

i Lund finge i stället användas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför nu uppgjorda ritningar och förslag, af en till Helgonabacken

förlagd nybyggnad för nämnda bibliotek,

dels ock för samma nybyggnad bevilja ett ytterligare extra anslag

af 195,000 kronor samt häraf på extra stat för år 1901 anvisa 100,000

kronor.

De skäl, som anförts för frångående af planen att genom tillbyggnad

till universitetsbibliotekets i Lund gamla byggnad bereda ökadt utrymme

åt biblioteket och för uppförande i stället af en ny biblioteksbyggnad å

Helgonabacken hafva synts utskottet vara af beskaffenhet att böra af

Riksdagen godkännas.

Vid granskning af den framlagda planen till nybyggnad har emellertid

utskottet funnit det anmärkningsvärd!, att under det, enligt hvad

statsrådsprotokollet utvisar, bibliotekets nuvarande bokförråd upptager eu

hyllängd af endast 9,000 löpmeter samt den förut föreslagna ny- och

tillbyggnaden varit afsedd att bereda en ökning till 22,450 löpmeter, det

nya bibliotekshuset beräknats lemna utrymme för icke mindre 27,934

löpmeters hyllängd. Utskottet vill i detta sammanhang erinra derom, att

universitetsbibliotekarien i Lund i den skrifvelse, som legat till grund för

Kong]. Maj:ts till 1897 års Riksdag gjorda framställning om anslag för

ny- och tillbyggnad, beräknat, att åtskilliga tusental hyllmeter inom tillbyggnaden

under den närmaste framtiden, kanske under årtionden, icke

skulle behöfva användas och att i de lediga lokalerna skulle tills vidare

kunna beredas plats för beslägtade samlingar, exempelvis ett provinsarkiv

för de södra provinserna och universitetets eget arkiv.

Då någon giltig anledning att bereda biblioteket större utrymme än

som år 1897 ansågs erforderligt så mycket mindre synes föreligga, som

med hänsyn till den föreslagna nybyggnadens belägenhet möjlighet till

dess framtida utvidgning i händelse af behof måste antagas komma att

alltjemt förefinnas, har utskottet ansett, att för byggnadskostnadernas

nedbringande sådana inskränkningar i byggnadsplanen böra vidtagas, att

hyllutrymmet minskas ungefär till hvad som i 1897 års förslag varit afsedt.

1 sådant syfte har utskottet efter inhemtande af sakkunnig persons

yttrande ansett sig böra föreslå, att dels byggnadens höjd minskas med en

halfvåning och dels den på byggnadens norra sida utbyggda läsesalen ur

byggnadsplanen uteslutes, hvilka förändringar jemväl med afseende å

byggnadens arkitektur synas vara önskvärda. Enligt gjorda beräkningar

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

skulle härigenom hyllutrymmet minskas med 5,200 meter och byggnadskostnaden

kunna nedbringas med sainmanlagclt omkring 68,000 kronor.

Derest den i norra delen af byggnadens bottenvåning förlagda mindre

läsesalen skulle befinnas vara för ändamålet otillräcklig, synes utan svårighet

ökadt utrymme kunna beredas genom att till läsesal anordna någon

del af den angränsande bibliotekssalen; och torde ej heller hinder böra

möta för biblioteket att, på sätt föreslaget blifvit, till svenska akademiens

förfogande upplåta det härför beräknade utrymmet, derest en sådan upplåtelse

skulle finnas vara för biblioteket förmånlig, i hvilket afseende

utskottet dock, särskildt med hänsyn dertill, att lokalernas uppvärmning

synes vara afsedd att bekostas af biblioteket, hyser vissa tvifvelsmål.

På dessa skäl har utskottet ansett sig böra förorda, att ett anslag af

127,000 kronor måtte af Riksdagen beviljas för nybyggnadens utförande

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet omförmälda

ritningar, sålunda förändrade, som af utskottet här ofvan angifvits. Af

nämnda belopp synes lämpligen 75,000 kronor böra anvisas för år 1901.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må,

a) medgifva, att det af Riksdagen år 1897 beviljade

extra anslag af 168,000 kronor till ny- och tillbyggnad

för biblioteket vid universitetet i Lund må i stället användas

för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 13 januari 1900 omförmälda ritningar och förslag

sålunda ändrade, som af utskottet här ofvan angifvits,

af en till Helgonabacken förlagd nybyggnad för

nämnda bibliotek; samt

b) för samma nybyggnad bevilja ett ytterligare extra

anslag af 127,000 kronor samt häraf på extra stat för

år 1901 anvisa 75,000 kronor.

Karolinska mediko-kirorgiska institutet.

arfvode åt en 63:o) K°ngl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvode åt en

amanuens vid amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets medicinska poliklinik

poUkUniken ® serafimerlasarettet på extra stat för år 1900 anvisa 900 kronor,

j-gj j Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att lärarekollegiet

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

223

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i skrifvelse till kanslern för

rikets universitet hemstält om utverkande å ordinarie stat af anslag till

belopp af 900 kronor till arfvode åt en amanuens vid institutets medicinska

poliklinik å serafimerlasarettet.

Såsom skäl för berörda hemställan hade kollegiet anfört: För att det

rikhaltiga materialet å den medicinska polikliniken skulle kunna vederbörligen

tillgodogöras vid den medicinska undervisningen, erfordrades med

nödvändighet, dels att detsamma för nämnda ändamål behörigen ordnades

så att de vigtiga, för undervisningen lämpliga sjukdomsfallen blefve skilda

från de oväsentliga och för undervisningen oanvändbara, dels ock att

vederbörande lärare vid sjelfva demonstrationerna erhölle nödig hjelp och

handräckning. Såväl det ena som det andra af nämnda vilkor förutsatte

emellertid tillgång på kunnigt biträde, och något sådant funnes icke,

derest ej en särskild amanuens blefve anstäld å polikliniken. Den kliniska

amanuensen och underläkaren å lasarettet vore nemligen fullt upptagna

vid kliniken och sjukvården i sjukrummen, hvartill komme att den polikliniska

undervisningen vidtoge omedelbart efter den kliniska och att

alltså sjukmaterialet å polikliniken måste vara ordnadt redan innan kliniken

slutat. Dessutom måste polikliniken fortgå äfven de dagar i veckan,

då poliklinisk undervisning ej meddelades, enär i motsatt fall, eller om

allmänheten icke hade tillfälle att dagligen erhålla råd och hjelp å polikliniken,

det för undervisningen värdefulla polikliniska materialet snart

skulle utsina. Många för undervisningen i hög grad vigtiga fall förekomme

nemligen äfven de dagar, då någon undervisning icke meddelades,

men de besökande hänvisades då till undervisningstiderna, och derigenom

kunde tillgången på lämpligt material alltjemt uppehållas. — Visserligen

hade äfven å den medicinska polikliniken särskilda amanuenser varit anstälda,

men något bestämdt arfvode för dem funnes icke, utan lärarekollegiet

både, då någon ersättning billigtvis borde dem tillkomma, sökt

bereda sådan genom stipendier från en af institutets fonder, afsedd^ för

vid institutet studerande medicine kandidater. Men oafsedt att ifrågavarande

stipendiebelopp vore ganska ringa och icke kunde beräknas alltid

vara att tillgå för nu omförmälda ändamål, enär de vore donerade, icke

för att användas till arfvoden vid vissa befattningar, utan för att tjena

som belöning och uppmuntran för flit och framgång i studier, medförde

äfven begränsningen i donationsmedlens disposition till allenast medicine

kandidater stora svårigheter för erhållande af lämpliga polikliniska amanuenser,

och några medel, som kunde användas såsom ersättning åt medicine

licentiater för uppehållande af amanuensbefattning vid polikliniken,

egde institutet icke till sitt förfogande. Det läge emellertid i sakens natur,

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att i allmänhet afslutad medicinsk kurs borde vara erforderlig för nämnda

befattning, derest materialet skulle kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodogöras

för undervisningen.

Jemväl universitetskanslern hade framhållit den stora vigten af att nu

ifrågavarande anslag beviljades.

Af hvad sålunda förekommit ansåge departementschefen den nu

ifrågavarande amanuensens behöflighet vara till fullo ådagalagd, men då

departementschefen ej funne skäl att, åtminstone för närvarande, tillstyrka

det erforderliga anslagets äskande på ordinarie stat, hemstälde han, det

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid

karolinska jnediko-kirurgiska institutets medicinska poliklinik å serahmerlasareltet

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 900 kronor.

Då, enligt hvad utskottet inhemtat, amanuenserna vid den medicinska

och den kirurgiska polikliniken vid universitetet i Upsala i årligt arfvode

åtnjuta allenast 750 kronor hvardera samt någon anledning att bestämma

arfvodena för innehafvarne af motsvarande befattningar vid karolinska

institutet till högre belopp icke synes föreligga, får utskottet, som i öfrigt

icke haft något att emot framställningen erinra, hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till arfvode åt en amanuens

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets medicinska

poliklinik å serafimerlasarettet, på extra stat för år

1901 anvisa ett belopp af 750 kronor.

arföl9''åt enr., ^ Kougk Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat

amanuens vid. ^ ^ tttul anvisa 900 kronor till arfvode åt en amanuens vid karolinska

0^^amediko-kirur9iska institutets _ oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet.

i"g2 1 Vid. ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

L 0 anmält, hurusom universitetskanslern med anledning af lärarekollegiets vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet derom gjorda framställning hos

Kongl. Maj:t hemstält om utverkande af ett anslag å 900 kronor till

arfvode åt en amanuens vid institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet.

I lärarekollegiets berörda framställning hade hufvudsakligen anförts

följande.

Lnder de senaste tio aren hade antalet besökande å ögonpolikliniken

nästan för hvarje år betydligt ökats. Intill början af år 1889 hade den

under klinikchefens ledning kunnat skötas af underkirurgen vid sidan af den

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

225

kirurgiska polikliniken. Då vid början af nämnda år en särskild amanuens

i oftalmiatrik blifvit tillsatt i sammanhang med den kort förut inrättade

särskilda undervisningen i oftalmiatrik, hade denne amanuens äfven öfvertagit

den befattning vid ögonpolikliniken, som dittills ålegat underkirurgen.

Till följd af det ökade patientantalet hade det emellertid snart blifvit

omöjligt för den kliniske amanuensen att ensam tjenstgöra både vid kliniken

och polikliniken i oftalmiatrik, och vid hans sida hade derför måst

ställas . en poliklinisk amanuens, som med honom delade arbetet på polikliniken.

Huru patientantalet å polikliniken under de senaste tio åren

vuxit, framginge af följande uppgifter:

År

1889

var

antalet patienter 2,015

och operationer

213

»

1890

»

» 2,129

»

»

177

»

1891

»

»

» 2,009

»

»

170

»

1892

»

»

* 2,228

»

»

225

»

1893

»

»

» 2,526

»

341

»

1894

»

»

» 2,769

»

»

268

1895

»

»

» 3,198

»

»

325

»

1896

»

»

» 3,740

»

»

347

»

1897

»

» 4,014

»

»

232

»

1898

»

»

» 4,144

»

»

252.

Då emellertid en stor del af dessa patienter besökte polikliniken flere

gånger, många till och med dagligen under flere månader, borde, enligt

lärarekollegiets åsigt, antalet besök uppskattas till 3 a 4 gånger mera än antalet

patienter. Hvilken betydelse den på detta sätt växande polikliniken skulle

hafva för undervisningen, vore uppenbart. Ej nog med att sjukmaterialet

derstädes användes tre dagar i veckan under de tider, då den obligatoriska

undervisningen påginge, utan äfven eljest besöktes polikliniken dagligen af

medicine kandidater under längre eller kortare tid, då de under vederbörlig

tillsyn och ledning öfvade sig med undersökning af ögonsjuka,

användande af ögonspegeln, bestämmande af glasögon, receptskrifning och

dylikt. Allt detta hade medfört ökade anspråk på. den polikliniske amanuensen.

Honom ålåge det i första hand mottaga, undersöka och i journalen

införa de ögonsjuka, om dem göra anteckningar, lemna dem den

första behandlingen, assistera vid och sjelf utföra operationer, utvälja de

patienter, som lämpade sig för undervisningen, biträda vid handledandet af

de studerande, lemna dem råd och upplysningar vid undersökningen af

de ögonsjuka in. in. Hans dagliga arbete, helg- och söckendag, kräfde

Bih till Rilcsd. Prat. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Håft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

numera 4 å 5 timmar. Då emellertid ingen som helst direkt ersättning

eller godtgörelse lemnades amanuensen för hans myckna arbete samt till

och med den rätt till tjenstårsberäkning, hvaraf han förut varit i åtnjutande,

genom kongl. kungörelsen den 19 oktober 1894 blifvit honom beröfvad,

hade det naturligtvis varit förenadt med ej ringa svårighet att till

platsen i fråga erhålla lämpliga personer. Endast undantagsvis hade någon

medicine licentiat befunnits villig åtaga sig tjensten, och densamma hade derför

i allmänhet måst uppehållas genom medicine kandidat. Denne, som

behöfde använda en del af sin tid till examensstudier, hade vanligen ej

kunnat stanna längre tid vid ifrågavarande befattning, utan leinnat den

efter några månader, så snart han sjelf blifvit nödtorftligen utbildad i

specialfacket. Huru täta ombytena varit, framginge deraf att, sedan amanuensbefattningen

år 1892 inrättats, ej mindre än 17 olika personer

beklädt densamma. Ett så ofta inträffande ombyte kunde emellertid icke

vara till båtnad vare sig för behandlingen af de sjuke eller för undervisningen

i ämnet. Det vore synnerligen önskligt, dels att till amanuens vid

polikliniken erhölles en medicine licentiat, dels ock att tjensten under

längre tid, än hittills varit fallet, uppehölles af en och samma person.

Dessa önskningsmål skulle utan tvifvel uppnås, derest det begärda anslaget

blefve beviljadt.

För egen del har departementschefen förklarat, att han ansåge behofvet

af nu ifrågakomna amanuenstjenst, som redan under flere år

upprätthållits af personer, hvilka derför ej åtnjutit någon direkt ersättning,

vara obestridligt. För att kunna för platsen förvärfva fullt kompetenta

personer och undvika allt för täta ombyten derå vore det, enligt departementschefens

åsigt, emellertid nödvändigt, att åt dess innehafvare någon

ersättning bereddes. Departementschefen hemstälde derför, det Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 900 kronor.

Under åberopande af de skäl, som af utskottet anförts till stöd för

dess under nästföregående punkt 63:o) gjorda hemställan, tillstyrker utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till arfvode åt en amanuens

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska

poliklinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 1901

anvisa ett belopp af 750 kronor.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

227

65:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får Ang.

utskottet hemställa, _ Zlanulnf vid

att Riksdagen må, i likhet med hvad under en följd gynekoiogMa

af år egt rum, för år 1901 på extra stat anvisa 900

kronor till arfvode åt en amanuens vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik.

66:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får anfjg9''m

Utskottet hemställa, kliniker för

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren . barn~

o i smkaomar.

egt rum, må på extra stat för år 1901 anvisa: TRål

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lo- *- visas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad

för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1901.

67:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer anfjfför

Utskottet, teckningar i

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum, vet^(‘sf°lpf9a

må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål [gg n''

vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag för år

1901 af 1,500 kronor.

68:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer atf£9''m

utskottet, materiel för

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll afoftaimiatnska

o kiLmiKPn

materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska insti- r,,,, -i

tutet på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 500 L

kronor.

69:o) Kongl. Maj:t har föreslaget Riksdagen att till aflönande af ett M

vaktmästarebiträde vid karolinska mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska vaktmästarelaboratorium

på extra, stat för år 1901 anvisa ett belopp af 500 kronor.^^*^!^

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta laboratoriet.

ärende erinrat, hurusom på Kongl. Maj:ts framställning 1899 års Riksdag [67.]

beviljat medel för aflönande af en vaktmästare vid karolinska medikokirurgiska

institutets bakteriologiska laboratorium.

Redan i skrifvelse till universitetskanslern den 16 november 1898

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till

fyllande af

brist i allmänna

materielanslaqet.

[68.]

hade institutets lärarekollegium anhållit om utverkande af ett anslag å

500 kronor till aflönande af ett vaktmästarebiträde vid bakteriologiska

laboratoriet, dervid kollegiet hänvisat på åtskilliga allmänt kända händelser,

som nyss förut inträffat vid ett bakteriologiskt laboratorium i Wien

under derstädes pågående undersökningar af pestbacillen och hvilka händelser

ytterligare ådagalagt, huru i hög grad vigtigt det vore, att vid de

bakteriologiska laboratorierna iakttoges den största möjliga renlighet och

noggrannhet, på det att icke de smittämnen, som vid dessa laborationer

användes, skulle spridas till dem, som vore sysselsatta med laborationerna,

eller andra, utomstående personer.

I skrifvelse till universitetskanslern den 6 september 1899 hade lärarekollegiet

förnyat sin berörda anhållan och dervid anfört, att de arbeten,

som vid det bakteriologiska laboratoriet måste öfverlemnas åt vaktmästare,

vore i hög grad tidsödande, isynnerhet vid vissa tider, då laborationerna

för undervisningsändamål påginge och laboranternas antal kunde uppgå

till mer än 20 samtidigt. Särskild! under dessa hvarje termin återkommande

perioder af ökadt arbete vore i och för rengöringen af lokalerna,

diskning af kulturkärl m. m. ett biträde åt vaktmästaren af behofvet påkalladt

för att så mycket som möjligt förekomma smittämnenas spridning.

Universitetskanslern hade vid anmälan af institutets anslagsbehof tillstyrkt

bifall till lärarekollegiets nu nämnda framställning.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemstälde departementschefen

hos Kongl. Maj:t om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande

framställning.

Då utskottet icke funnit behofvet af ifrågavarande anslag vara på ett

tillfyllestgörande sätt ådagalagdt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

70:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till täckande af den

del af bristen i karolinska mediko-kirurgiska institutets allmänna materielanslag

för år 1897, hvilken afsåge poster, ingående i 1898 års räkenskaper,

på extra stat för år 1901 anvisa 1,691 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen erinrat,

hurusom i protokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1899

funnes omförmäld en af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet gjord framställning om anvisande af medel för täckande af den

under år 1897 uppkomna bristen i institutets allmänna materielanslag.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

229

Enligt hvad institutets räkenskaper för nämnda år utvisat, hade bristen

utgjort 2,689 kronor 69 öre. Denna siffra hade emellertid icke innehållit

hela den under år 1897 uppkomna bristen, da tva poster, upptagande

närmare omförmäld tryckningskostnad till sammanlagdt belopp af 1,691

kronor, kommit att inflyta i 1898 års räkenskaper, ehuru de bort upptagas

i räkenskaperna för år 1897. Lärarekollegiet hade derför hemstält, att

framställning måtte göras hos Riksdagen om anvisande af 4,880 kronor 69

öre till fyllande af berörda brist.

Då frågan om betäckande af den del af den angifna bristen, som

afsett poster- ingående i 1898 års räkenskaper, icke lämpligen syntes böra

göras till föremål för ompröfning, innan sistnämnda års räkenskaper behörigen

afslutats, hade departementschefen vid ärendets föredragning tillstyrkt

proposition, afseende allenast fyllande af den brist, som a anslaget

uppstått enligt 1897 års räkenskaper.

Denna departementschefens hemställan hade Kongl. Maj:t gillat, och

propositionen i ämnet hade af 1899 ars Riksdag blifvit bifallen.

Sedan räkenskaperna för år 1898 numera blifvit afslutade, hade saväl

lärarekollegiet som universitetskanslern hemstält, att af Riksdagen måtte

äskas erforderliga medel för täckande af den del af bristen i institutets allmänna

materielanslag för år 1897, hvilken afsåge poster, ingående i 1898

års räkenskaper; och har departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att för sadant ändamål pa extra stat för ar 1 901

anvisa ett belopp af 1,691 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, ma pa extra stat för ar 1901

bevilja ett anslag af 1,691 kronor för täckande af den

del af bristen i karolinska mediko-kirurgiska institutets

allmänna materielanslag för år 1897, hvilken afser poster,

ingående i 1898 års räkenskaper.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

7 l:o) Med anledning Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- m

c+ Jill pr

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, L69.J

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att utgå efter samma grunder som för innevarande år,

på extra stat för år 1901 anvisa enahanda belopp, som

för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller

429,725 kronor.

arfvode* åt 72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till ar/voden åt

extra lärare, extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken på extra

[70.] stat för år 1901 anvisa 148,000 kronor.

För nämnda ändamål anvisade 1899 års Riksdag på extra stat för

innevarande år 131,800 kronor. Det har emellertid, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, visat sig, att det anslag af 2,000 kronor till aflöning

af en extra ordinarie lektor vid hvartdera af allmänna läroverken i Vesterås,

Lulea, Östersund och Kristianstad, som-af 1898 års Riksdag beviljats för

undervisningens utsträckning vid dessa läroverk till sjunde klassen äfven

pa reallinien, icke för ändamålet varit tillräckligt, då undervisning å nämnda

linie skulle anordnas inom båda afdelningarna af sjunde klassen. För innevarande

läsår hade nemligen derutöfver för sagda ändamål kräfts aflöning

åt en extra lärare med 1,800 kronor vid två af berörda läroverk, vid

hvilka redan nu en öfre sjunde realklass upprättats. Genom lärjungeantalets

ökning, särskildt i de lägre klasserna, vid ett flertal läroverk hade

dessutom anspråken på extra lärarekrafter stegrats. Departementschefen

hade derför ansett sig böra föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska på

extra stat för år 1901 till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare

vid de allmänna läroverken ett belopp af 148,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot hvad sålunda

föreslagits, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 148,000 kronor till arfvoden åt extra och

vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken.

anslag^ ut- .73:0) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för beredande

sträckning af af tillfälle till utsträckning af undervisningen å reala linien vid allmänna

VvfdraUmänna^rover^et * Hernosand till och med sjunde klassen, på extra stat för år

läroverket i 1901 anvisa 2,000 kronor till aflönande af en extra ordinarie lektor.

Hernosand. Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departeL71\l

mentschefen anmält, att eforus öfver Hernösands stifts allmänna läroverk

med öfverlemnande af en utaf läroverkskollegiet vid allmänna läroverket

i Hernosand derom gjord framställning och under instämmande i de af

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

231

kollegiet anförda skäl hos Kongl. Magt anhållit, det Kongl. Magt måtte

vidtaga åtgärder, ledande dertill att fullständig undervisning äfven å reallinien

infördes vid nämnda läroverk; och hade sedermera framställning

i enahanda syfte gjorts af stadsfullmägtige i Hernösand, till hvilken framställning

såväl magistraten derstädes som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vesternorrlands län tillstyrkt bifall.

Till stöd för de gjorda framställningarna hade läroverkskollegiet och

stadsfullmägtige anfört följande. Då sjette och sjunde realklasserna vid

allmänna läroverket i Hernösand under åren 1877—1880 indrogos, syntes

motiven dertill varit dels det dåvarande ringa antalet lärjungar i dessa

klasser, dels ock beräkningen att, då samtidigt allmänna läroverket i Sundsvall

gjordes fullständigt på reallinien, de lärjungar, som genomgått femte

realklassen i Hernösand, skulle för fortsättning af sina studier öfvergå till

läroverket i Sundsvall. Denna beräkning hade emellertid icke visat sig

rigtig, ty under åren 1877—1897 hade, efter hvad Hernösands läroverks

matrikel utvisade, ej flere än nio eller — då anteckningarna delvis vore

ofullständiga — på sin höjd sjutton lärjungar från Hernösands femte realklass

afgått till läroverket i Sundsvall. Orsaken härtill vore antagligen

att söka i afståndet och de vintertiden besvärliga kommunikationerna mellan

de båda städerna, hvartill kornme, beträffande lärjungar från Hernösands

stad, att föräldrarnes i allmänhet svaga förmögenhetsvilkor i de flesta fall

gjorde för dem omöjligt att sända sina söner till läroverk utom staden.

Det lede emellertid intet tvifvel, att, om dessa hindrande omständigheter ej

förefunnes, skulle åtminstone numera, då realstudierna beträffande såväl

det anseende, de åtnjöte, som de fördelar, de skänkte, blifvit i det närmaste

jemnstälda med de klassiska, största delen af lärjungarne i fjerde ocli femte

realklasserna, uppgående för åren 1888—1897 i medeltal till respektive 13

och 8, fortsätta studierna på reallinien. Under nu rådande förhållanden

hade deremot lärjungarne antingen nödgats att, sedan de genomgått tredje

klassen, öfvergå på latinlinien äfven om deras håg och fallenhet afgjordt

legat åt de reala studierna, hvarigenom läroverkets högre klasser blifvit

uppblandade med element, som derstädes ej varit på sin plats, eller ock

både de tvungits att, då de lemnat femte realklassen, afbryta sina studier

och med otillräcklig teoretisk underbyggnad kasta sig in på någon af dessa

lägre praktiska banor, der utsigten till en någorlunda sjelfständig ställning

i allmänhet vore föga god. Tydligt vore derför, att lärjungeantalet i de

ifrågasatta nya realklasserna skulle betydligt öfverstiga ofvannämnda medeltal

för femte realklassen, särskilt om man toge i beräkning dels att i

många fall lärjungar från nordligare delen af provinsen, ehuru de haft

kortare eller åtminstone ej längre väg till Hernösand, föredragit läroverket

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i Umeå såsom varande fullständigt på reallinien, dels ock den starka utveckling

på det industriel oområdet, som de senare åren utmärkt trakten

kring Hernösand, särskildt Ångermanelfvens floddal, och som måste hafva

till följd att, derest läroverket i Hernösand gjordes fullständigt å reallinien,

lärjungar från den staden omgifvande landsbygden, der intresset för praktisk

verksamhet starkt framträdde, skulle i ökadt antal tillföras läroverket.

Jemförde man läroverket i Hernösand med läroverken i Östersund och

Luleå, hvilka länge varit försedda med reallinie i sjette klassen och nyligen

genom anslag af Riksdagen blifvit tillökade med en sjunde realklass, visade

det sig, att Hernösands läroverk, ehuru i saknad af reallinie i sjette och

sjunde klasserna, dock i fråga om lärjungeantalet vore jemnstäldt med läroverket

i Östersund och stode framför läroverket i Luleå. Lika starka och

delvis samma skäl, som talat för fullständig reallinie vid sistnämnda två

läroverk, kunde otvifvelaktigt anföras till förmån för läroverket i Hernösand.

Vidare hade läroverkskollegiet påpekat de olägenheter, som med afseende

å lärareprofven uppstode af den nuvarande anordningen. Vid läroverket

i Hernösand skulle nemligen alla prof för lärareplatser vid de allmänna

läroverken inom stiftet afläggas, och upprepade gånger hade inträffat,

att för lektorsprof i vissa ämnen såväl lärjungar som lärare från

andra läroverk måst begifva sig till Hernösand.

I ärendet hade jemväl ingifvits dels utdrag af stadsfullmägtiges protokoll

den 14 november 1899, utvisande att stadsfullmägtige anslagit ett

belopp af 10,000 kronor för beredande af det ökade utrymme för

skolan, som genom undervisningens ifrågasatta utsträckning kunde blifva

erforderligt, dels ock utdrag af läroverkskollegiets protokoll den 16 i samma

månad, deri funnes redogjordt för de förändringar och nybyggnader vid

läroverkshuset, som föranleddes af den ifrågastälda utvidgningen. Kollegiet

hade som sin åsigt uttalat, att lärorummens antal, äfven om åtskilliga

klasser skulle komma att delas i parallelafdelningar, skulle blifva fullt tillräckligt

liksom äfven att rummen, hvad storlek beträffade, skulle blifva

fullt tillfredsställande och i stånd att mottaga äfven ett högst betydligt

ökadt lärjungeantal. Kollegiet ansåge, att läroverket i stadens nyssnämnda

anslag och sin egen jubileumsfond, uppgående till öfver 30,000 kronor, egde

medel, fullt tillräckliga för verkställande af de tilltänkta förändrings- och

nybyggnadsarbetena.

Hvad läroverkskollegiet och stadsfullmägtige i saken andragit syntes

departementschefen ådagalägga behofvet och gagnet af den föreslagna utsträckningen

af undervisningen vid läroverket i Hernösand. Då utsträckningen

enligt hans åsigt borde ske allenast gradvis med en klass hvarje

år, skulle för densammas genomförande till en början fordras allenast

s. 233 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

233

anställandet af en ny lärare vid läroverket, De grunder, som för riksdagarne

åren 1898 och 1899 varit bestämmande vid anvisande af medel

till utsträckning af undervisningen å reallinien vid läroverken i Vesterås,

Kristianstad, Östersund och Luleå, ansåge departementschefen äfven i nu

föreliggande fall ega tillämplighet och hemstälde förty, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, för beredande af tillfälle till utsträckning af

undervisningen å reala linien vid allmänna läroverket i Hernösand till och

med sjunde klassen, på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 2,000

kronor till aflönande af en extra ordinarie lektor.

Emot hvad sålunda af Kongl. Maj:t föreslagits har utskottet icke

funnit anledning framställa någon erinran; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må för beredande af tillfälle till utsträckning

af undervisningen å reala linien vid allmänna

läroverket i Hernösand till och med sjunde klassen på

extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 2,000 kronor

till aflönande af en extra ordinarie lektor.

Under förutsättning af bifall härtill samt till hvad utskottet under

nästföregående punkt hemstält, skulle extra anslaget för år 1901 till arfvoden

åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken

komma att utgöra sammanlagdt 150.000 kronor.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

74:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat Ang.

för år 1901 anvisa 6,000 kronor till resestipendier åt föreståndarinnor och rea<ja,tPendier

lärarinnor vid högre skolor iör qvinlig ungdom och samskolor, under högre skovilkor

och bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva. l°uJgTom''oeh

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet anmält, samskolor.

att åtskilliga föreståndare och föreståndarinnor för högre läroverk för qvinlig [72.]

ungdom uti en den 12 juni 1899 till Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte bereda tillfälle för vid sådana läroverk anstälda

språklärarinnor att af statsmedel erhålla resestipendier för språkstudier

i främmande land.

Till stöd för den sålunda gjorda framställningen hade till en början

anförts följande.

De framsteg, som undervisningen inom de högre flickskolorna på senare

Bill. till Rikad. Prof,. 1900. 4 Sami. 1 Afd 9 Raft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tider gjort, hade visat sig icke minst på språkundervisningens område. I

samma mån som undervisningen i språk tagit en mera konkret och praktisk

form, hade emellertid fordringarna på en lärarinnas kunskaper och färdighet

i det språk, hvari hon undervisade, blifvit betydligt skärpta. Detta

hade skett till en '' sådan grad, att numera en språklärarinna näppeligen

kunde tillfredsställande sköta sin undervisning, derest hon icke upprepade

gånger med icke alltför långa mellantider kunde få tillfälle att genom

studier i främmande land följa med det lefvande språkets fortgående utveckling

och särskildt uppöfva sin färdighet i att muntligen uttrycka sig

fullt rigtigt. Den principen, att en lärare i ett främmande lefvande språk

sjelf borde på detta språks egen mark hafva gjort sig förtrogen med detsamma,

vore ju också af statsmagterna erkänd genom de icke obetydliga

resestipendier, som för språkstudier i främmande land utginge af statsmedel

till lärare vid de allmänna läroverken.

Med stor tacksamhet erkännande, att genom den med anledning af

Kongl. Maj:ts proposition af Riksdagen för några år sedan beviljade höjning

af statsbidraget till de högre flickskolorna dessas ekonomiska ställning

i betydlig grad förbättrats, hade petitionärerna emellertid påpekat,

att flickskolornas ekonomi ännu ej vore sådan, att den gjorde det möjligt

för flickskolorna att gälda andra utgifter än sådana, som omedelbart

ålåge dem. Till stöd för rigtigheten häraf behöfde endast åberopas den

omständigheten, att de högre flickskolornas ekonomi än i dag hufvudsakligen

stödde sig på elevernas afgifter. Och äfven om mot petitionärernas

förmodan och åsigt denna inkomstkälla skulle kunna ökas genom förhöjning af

afgifterna, vore det tvifvel underkastadt, huruvida detta ur samhällets synpunkt

kunde vara lämpligt och öfverensstämma med att undervisningen

vid de allmänna läroverken vore nästan afgiftsfri. Då de högre flickskolornas

ekonomi vore sådan, som den sålunda angifvits, kunde på deras

utgiftsstat icke uppföras någon post till resestipendier af ifrågavarande

natur, vare sig den skulle utgå som högre löner åt språklärarinnor, hvaremot

flere skäl talade, eller annorledes.

Vidare hade till grund för framställningen andragits.

Frågan, huruvida icke språklärarinnorna sjelfva skulle kunna bekosta

sina utländska studieresor, måste obetingadt besvaras nekande. Lärarinnelönerna

vid de högre flickskolorna utginge med olika belopp från något

under till något öfver 1,000 kronor årligen, beroende på lokala och andra

förhållanden, och kunde i genomsnitt anses utgöra 1,000 kronor årligen. En

sådan lön, hvilken betydligt understege mången i praktiskt yrke anstäld

qvinnas, kunde omöjligt i och för sig förslå till att bekosta utländska resor.

Redan bostad och mat för året kunde icke beräknas till lägre än 600 kronor.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

235

Sedan korame utgifter till kläder, böcker, resor, pensionsafgift och skatter

m. m., hvartill kunde läggas det svåra och tyvärr ej^ sällsynta, fall, att

lärarinnan hade skuld från sin studietid att gälda. Da någon tillräcklig

besparing på lärarinnelönen i och för bekostande af utländska resor således

icke kunde åstadkommas, återstode den utvägen, att lärarinnan genom

enskild undervisning under terminer och ferier skulle söka skaffa sig de

nödiga medlen, men genom tjenstgöringen i skolan förbrukades för visso

så mycket af både kroppsliga och andliga krafter, att dylikt extra arbete

blefve sådan sten på redan förut tung börda, att bördan krossade sin bärarinna.

Det borde derför anses vara nödvändigt, att ferierna finge vara hvad de

vore ämnade till, nemligen en hvilotid, och det så mycket mer som i annat

fall största fara vore för handen, att lärarinnorna rätt snart genom öfveransträngning

skulle förlora helsa och arbetsförmåga och att den svenska

flickskolan beröfvades många af sina mest nitiska och dugande krafter.

Möjlighet för lärarinnorna att sjelfva bekosta sina studieresor kunde följaktligen

icke anses förefinnas.

öfver ifrågavarande framställning hade domkapitlen äfvensom direktionen

öfver Stockholms stads undervisningsverk, efter erhållen remiss,

afgifvit utlåtanden och dervid, med åberopande af de i den gjorda framställningen

anförda skäl, samtliga gjort hemställan derom, att Kongl. Maj:t

i anledning af framställningen måtte bereda, lärarinnor i främmande lefvande

språk vid landets högre flickskolor tillfälle att med stipendier af

allmänna medel företaga studieresor i utlandet. En ledamot af domkapitlet

i Visby hade dock varit af annan mening och på anförda skäl ansett, att

domkapitlet icke bort förorda ifrågavarande framställning. I fråga, om

storleken af det för ändamålet erforderliga beloppet hade af domkapitlet

i Göteborg yttrats, att ett belopp borde anvisas, som vore minst lika

stort som det, hvilket vore bestämdt till resestipendier för lärare i främmande

lefvande språk vid rikets allmänna läroverk.

Efter det nu nämnda utlåtanden afgifvits, hade emellertid åtskilliga

lärarinnor vid flickskolor och samskolor under november månad nästlidet

år till Kongl. Maj:t ingifvit en framställning derom att, derest Kongl. Maj:t

komme att på grund af nyss omförmälda hemställan hos Riksdagen begära

anslag af allmänna medel till resestipendier åt lärarinnor, denna begäran

måtte erhålla sådan form, att af de eventuelt beviljade medlen resestipendier

måtte kunna tilldelas lärarinnor vid högre flickskolor för bedrifvande

af företrädesvis språkstudier, men äfven studier beträffande undervisningen

i andra ämnen och beträffande skolors organisation och förvaltning, samt

att stipendierna måtte kunna sökas och innehafvas äfven af vid samskolor

anställa lärarinnor.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Såsom skäl härför hade i hufvudsak anförts följande.

Ej blott beträffande undervisningen i främmande lefvande språk utan

jemväl i fråga om undervisningen i skolans öfriga ämnen hade under

senare tider anspråken på lärarinnorna betydligt stegrats. En följd deraf

vore, att för lärarinnorna allt större behof gjort sig gällande att förvärfva

djupare insigter såväl i de särskilda ämnena som i deras metodiska behandling

vid skolundervisning. Särskildt för dem, som hade att undervisa

i . historia och geografi, vore studieresor af stor betydelse, och anmärkningsvärdt

vore det äfven, af hvilket gagn det kunde vara för flickskolorna,

om deras föreståndarinnor sattes i tillfälle att taga kännedom om

skolornas organisation i andra länder.

Att såväl Kongl. Maj:t som Riksdagen behjertat vigten af att bereda

tillfälle för dem, som arbetade i skolans tjenst, att företaga studieresor,

framginge dels af de anslag, som för sådant ändamål beviljats att årligen

utgå till lärare vid rikets allmänna läroverk, dels af det reseunderstöd,

som senaste Riksdag för år 1900 å extra stat beviljat åt lärare och lärarinnor

vid folkskolorna i riket.

Enahanda skäl, som talade för beviljande af reseunderstöd åt lärarinnor

vid de högre flickskolorna, gälde äfven rörande stipendier till lärarinnor

anstälda vid samskolor, af hvilka under de senare åren ett icke ringa

antal upprättats i riket. De vid dessa skolor anstälda lärarinnorna egde

samma utbildning och ungefär samma ekonomiska ställning som lärarinnorna

vid de högre flickskolorna, och det vore derför högst önskvärdt,

om de förra kunde komma i åtnjutande af samma förmåner som de

senare.

Af ett till departementschefen öfverlemnadt utdrag af protokoll, hållet

hos Pedagogiska sällskapet i Stockholm den 11 november sistlidet år, framginge,

att berörda sällskap beslutit uttala sin lifliga anslutning till den af

departementschefen nu senast omförmälda framställningen.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Visserligen hade det understöd, som från statsverket utgått till högre

skolor för qvinlig. ungdom, på senare tider i väsentlig mån ökats samt

utsträckts äfven till vissa samskolor. Otvifvelaktigt vore ock, enligt departementschefens

åsigt, att dessa läroanstalter härigenom satts i stånd att

bättre än förut fylla sin uppgift. Men tydligt vore dock, att dessa läroanstalter

icke, vare sig af dem tilldelade understödsmedel eller af andra

tillgångar, kunde vara i tillfälle att åt sina lärarinnor lemna bidrag till

studieresor för deras ytterligare utbildning i de särskilda läroämnena eller

för att i andra land taga kännedom om motsvarande skolors organisation,

förvaltning m. in.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

237

Då emellertid dylika studieresor vore af stor betydelse ej blott för

undervisningen i främmande lefvande språk, utan äfven för undervisningen

i andra ämnen samt för skolornas anordning i det hela och då våra högre

flickskolor, enligt departementschefens förmenande, näppeligen kunde hålla

jemna steg med dylika läroanstalter i andra länder eller med våra högre

gossläroverk, derest icke deras lärarepersonal sattes i tillfälle att begagna

ifrågavarande utbildningsmedel, ansåge departementschefen af synnerlig

vigt, att dylikt tillfälle bereddes bemälda lärarepersonal. Med hänsyn till

det stora antal lärarinnor, som verkade vid berörda läroanstalter, och de

talrika ansökningar om reseunderstöd, som af sådana lärarinnor redan

ingifvits, ehuru något särskildt anslag för ändamålet för närvarande ej

funnes, ansåge departementschefen det erforderliga beloppet böra beräknas

till åtminstone 6,000 kronor.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra nu omförmälda framställning.

Utskottet, som funnit sig böra tillstyrka förevarande af Kongl. Maj:t

gjorda framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 6,000 kronor till resestipendier åt föreståndarinnor

och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig

ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser,

Kongl. Magt kan finna godt föreskrifva,

Högre lärarinneseminariet.

75:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för beredande åt lärare och

lärarinnor vid högre lärarinneseminariet af tillfällig löneförhättring

jemväl för år 1901, att utgå efter samma grunder

som den för innevarande år beviljade, för nämnda

år på extra stat anvisa enahanda belopp som för år

1900 eller 3,250 kronor.

Ang.

tillfällig löneförbättring.

[73]

hemställer utskottet:

76:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,fjerdfnlrtkur.

sen samt

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande

den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminarietvid seminariet.

[74.]

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 3,000

kronor; samt

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning

i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade

normalskolan för flickor på extra stat för år 1901

anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Ang. 77:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att för uppförande af en

statens normal-jör statens normalskola för flickor afsedd byggnad, i hufvudsaklig öfverfiickorm^m

enssfämmelse med uppgjorda ritningar, samt för verkställande af vissa

[75.] ändrings- och reparationsarbeten i seminariets och normalskolans nuvarande

lärohus, bevilja ett anslag af 315,187 kronor-och deraf på extra

stat för år 1901 anvisa ett belopp af 115,187 kronor.

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet anmält,

att direktionen öfver högre lärarinneseminariet i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 14 september 1899 med bifogande af ritningar, beskrifning och kostnadsförslag

till en nybyggnad för statens normalskola för flickor, ämnad att uppföras

å en obebyggd del af den tomt, som vore upplåten åt högre

lärarinneseminariet och nämnda dermed förenade skola, anhållit, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen äska anslag å 300,000 kronor till en dylik läroverksbyggnad.

Vidare hade direktionen begärt utverkande af ett anslag å 15,187

kronor, som enligt jemväl öfverlemnadt kostnadsförslag erfordrades för reparation

och ändringar i det nuvarande läroverkshuset. Sina framställningar

i dessa afseenden hade direktionen på följande sätt närmare utfört och

med skäl beledsagat.

Sedan flere år tillbaka hade högre lärarinneseminariet och normalskolan

för flickor varit mycket trångbodda i sin nuvarande gemensamma lokal.

Behofvet af en nybyggnad eller en tillbyggnad till det nuvarande läroverkshuset

hade nemligen gjort sig starkt känbart redan i slutet af 1880- talet, och allt ifrån den tiden hade man sökt efter medel och utvägar att

få detta behof tillgodosedt. Med anledning af eu utaf rektor till direktionen

ingifven »promemoria angående de förenade läroverkens behof af en större

lokal» hade direktionen år 1892 vändt sig till en arkitekt, som anmodats

att uppgöra två alternativa förslag till nybyggnad för normalskolans räkning.

Det ena af dessa förslag hade afsett nybyggnad å en till läroverkets

egendom gränsande tomt, som eventuelt stått att köpa, det andra förslaget

hade gått ut på att lägga det nya skolhuset delvis å egen tomt och delvis

å stycken af granntomter, till hvilkas förvärfvande utsigt förefunnits. Men

sedan preliminära ritningar och kostnadsberäkningar uppgjorts, hade båda

dessa förslag visat sig draga så stor kostnad, att direktionen ansett inga

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

239

utsigter Unnas att få dem utförda. Direktionens bemödande hade derför

sedermera åsyftat att få till stånd en antaglig ritning till en skolhusbyggnad,

belägen helt och hållet inom gränserna af läroverkets nuvarande

tomt, Detta hade till en början synts möjligt endast under den förutsättning,

att läroverket kunde få rätt att bygga fasad emot en till dess tomt

gränsande blindgata, som vore enskild egendom. Sedan underhandlingarna

med gatans egare angående förvärfvandet af dylikt servitut misslyckats,

hade direktionen varit betänkt på att söka få köpa det angränsande hus,

med hvilket eganderätten till sagda blindgata följde. Denna affär hade

emellertid visat sig så pass vansklig, att direktionen helst ville undvika att

inlåta sig på densamma. Ett nytt försök att tillgodogöra sig den befintliga

tomten hade derför gjorts; och man hade slutligen lyckats erhålla eu

förslagsritning, som visade möjligheten att, med användande af en mindre

del af skolans lekplan, å denna tomt uppföra en för normalskolan tillräcklig

och lämplig byggnad, som ej fordrade fasad åt blindgatan. Det

vore detta förslag, som direktionen nu ville underställa Kongl. Maj:ts pröfning,

i förhoppning att det skulle varda af Kongl. Maj:t gilladt och till

utförande befrämjadt.

Såsom af den ritningarna åtföljande beskrifningen ° framginge, vore

den föreslagna nya byggnaden afsedd till lokal för en åtta-klassig skola

med två parallelafdelningar inom hvarje klass. Afsigten vore ock att der

inrymma hela den utvidgade normalskolan med undantag af de förberedande

klasserna eller småskoleklasserna, hvilka jemte seminariets afdelningar

skulle qvarstanna i det gamla skolhuset. Detta vore nemligen

ej större, än att det jemnt räckte för seminariet och småskolan, sedan åtskilliga

vigtiga kraf blifvit tillgodosedda.

Hvad som framför allt gjorde en nybyggnad för eu utvidgad normalskola

nödvändig, vore den omständigheten, att skolan i dess nuvarande

skick vore ett alldeles otillräckligt öfningsfält för seminariets lärjungar.

Ehuru skolan vore belagd med så många öfnings- och proflektioner, som

den rimligen kunde bära, finge hvarje seminarieelev ej gifva mer än lö

dylika lektioner, afgångsprofvet inräknadt, under hela sin kurs. Att elevernas

praktiska utbildning af sådan anledning måste blifva bristfällig, vore

uppenbart, särskildt genom eu jemförelse med förhållande]ia vid vara öfriga

lärare-bildningsanstalter. Vid de allmänna läroverk, som vore profarsläroverk,

finge hvarje lärareelev under profåret gifva omkring 70 öfningsoch

proflektioner, och vid folkskolelärareseminarierna gåfve hvarje elev

under sin seminariekurs omkring 40 dylika lektioner. Dock finge profkandidaten

begränsa sin praktiska kurs till tre ämnen och eleven vid folkskolelärareseminariet

koncentrera sig pa elementära kurser inom de sa

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kallade svenska ämnena, under det att elevernas praktiska utbildning vid

högre lärarinneseminariet måste vara mångsidigare med afseende på såväl

ämnen som kurser. De ämnen, som måste inrymmas i detta läroverks

praktiska kurs, vore så pass många, att under nuvarande förhållanden

öfningen i några af ämnena måste inskränkas till en enda lektion, så att

inan ej ens hade tillfälle att förvissa sig om huruvida den kritik, som

gifvits, blifvit rätt uppfattad och tillgodogjord.

Till adagaläggande att öfningslektionernas antal vid seminariet för

närvarande ej kunde blifva på något effektivt sätt ökadt, både direktionen

framhållit: att de elever i den obligatoriska kursen, hvilka samtidigt skulle

öfvas, vore i medeltal sjuttiofem; att de klasser, till hvilka öfningslektioner

för dessa elever kunde förläggas, ej vore flere än nio — första förberedande

klassen vore nemligen befriad från öfningslektioner, och högsta, åttonde,

klassen vore reserverad för de prof, som aflades af eleverna i seminariets »valfria

fjerde arskurs» —; att utrymme saknades för tillfällig delning af öfningsklasserna;

att öfningslektionerna ej kunde jemnt fördelas på hela läsåret,

enär några veckor vid terminernas början och slut af praktiska och pedagogiska

skäl maste undantagas; och åt t, då seminarieeleverna hade sig

tillerkänd en viss valfrihet med afseende på den praktiska kursens ämnen,

öfningslektionernas antal måste begränsas derhän, att de rymdes i skolan,

äfven da de blefve i någon mån ojemnt fördelade på de olika läroämnena.

Dessutom hade man, fortsatte direktionen, att, då det gälde att tillgodogöra

^ normalskolan såsom öfningsskola för seminariet, taga i betraktande

tva mycket vigtiga omständigheter. Först och främst måste man

taga hänsyn till att normalskolan ej vore ämnad att vara endast ett bihang

till högre lärarinneseminariet eller ett medel för seminarieelevernas praktiska

öfning, utan att den, såsom svenska statens enda högre flickskola,

äfven fatt sig tilldelad en annan mycket magtpåliggande uppgift, nemligen

att vara en norm eller ett mönster för rikets öfriga högre skolor för qvinlig

ungdom. Om denna sistnämnda uppgift ej skulle helt och hållet förfelas,

maste normalskolan med matta och varsamhet begagnas som öfningsfält

för nybörjare i undervisningskonsten. Ett motsatt förfaringssätt skulle för

öfrigt snart hämna sig pa seminariet sjelft. Seminariets elever blefve nemligen

praktiskt bildade för sin kommande lärareverksamhet ej endast genom

öfningslektioner med tillhörande kritik och anvisningar, utan ock genom

de förebilder, skolan erbjöde dem af undervisning, kunskapsresultat, organisation

och disciplin, och det vore derför af stor vigt, att skolan i dessa

afseenden hade att uppvisa sådant, som vore godt och mönstergilt. Men

äfven med bästa förmåga och vilja;hos lärarepersonalen, blefve detta ej möjligt,

om skolan finge arbeta under allt för ogynsamma förhållanden.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

241

Vid skolans anlitande såsom Odlingsfält för seminariet måste man,

hade direktionen vidare yttrat, för det andra taga i betraktande, att normalskolan

icke vore en friskola — såsom folkskolelärareseminariernas öfningsskolor

och till en viss grad de allmänna läroverken vore — utan en läroanstalt,

som af föräldrar och målsmän kräfde dryga afgifter för barnens

undervisning, och att skolan jemväl af denna anledning ej finge på något

sätt uppoffras för seminariet eller behandlas som blott medel för detta. #

Sloge man in på en sådan väg, skulle normalskolan snart blifva fattig på

lärjungar, helst skolafgifterna vore endast obetydligt lägre än i några af

Stockholms privata högre flickskolor, och dermed skulle äfven de förenade

läroverkens ekonomi, som till en god del hvilade på skolafgifterna i normalskolan,

blifva rubbad och undergräfd.

Den nödvändiga förbättringen af seminarieelevernas praktiska utbildning

kunde derför, anmärkte direktionen, under gifna förutsättningar endast på

två sätt vinnas: antingen genom en väsentlig minskning af seminarieelevernas

antal eller genom en utvidgning af öfningsfältet medelst anordnande af

parallelklasser i normalskolan. Den förstnämnda utvägen syntes ej vara

att tillråda, då tillgången på lärarinnor, som utexaminerats från högre

lärarinneseminariet, redan nu vore mindre än efterfrågan, då behofvet af

så qvalificerade lärarinnor vore i stigande och då inträdessökande tillströmmade

i så stort antal, att äfven många väl kompetenta sökande årligen

måste tillbakavisas. Den enda lämpliga utväg, som återstode, syntes alltså

vara den af direktionen antydda väsentliga utvidgningen af normalskolan

— en förändring, som förutsatte anskaffandet af nya lokaler för samma

skolas räkning.

Komme normalskolan att bestå af åtta dubbla elementarklasser och

tre småskoleklasser, alltså af 19 särskilda skolafdelningar, och blefve genom

befintligheten af några reservrum möjlighet gifven att för vissa lektioner

ytterligare dela dessa afdelningar, så borde antalet af öfnings- och

proflektioner kunna uppbringas till minst trettio för hvarje seminarieelev,

utan att normalskolan lede någon egentlig skada. En så beskaffad normalskola

blefve ett någorlunda tillfyllestgörande medel för seminariets

praktiska kurs, så länge seminarieelevernas antal ej vore större än för

närvarande. Skulle det framdeles visa sig, att ett större antal seminariebildade

lärarinnor ovilkorligen behöfdes för de högre flickskolornas räkning,

borde detta behof tillgodoses genom upprättande å annan ort af en

ny likartad anstalt för lärarinnebildning.

Utom det nu anförda hufvudskälet för eu nybyggnad för normalskolans

räkning hade direktionen ansett sig böra påpeka äfven några andra

omständigheter, som visade, huru önskligt det vore, att de förenade läroverken

Bill. till Riksd. I\ot. 1900. 4 Sami. I Afd. 9 Raft. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande Is:o 9.

finge ett större utrymme och förbättrade yttre hjelpmedel. I afseende härå

hade direktionen yttrat:

»För den naturvetenskapliga undervisningen erfordras vid de metoder,

som i våra dagar användas, särskilda lärorum med speciel utrustning. För

hela denna mångsidiga undervisning (i zoologi, botanik, fysik, kemi, fysiologi

och helsolära) disponera båda läroverken tillsamman endast ett enda

. lärorum, i livilket äfven största delen af den tillhörande undervisningsmaterielen

måste inrymmas. Häraf härflyta många olägenheter, och bland

annat lägger denna omständighet väsentliga hinder i vägen för en i pedagogiskt

afseende lämplig uppställning af läsordningen. Det rum, som

skulle vara kemiskt laboratorium, är så trångt, mörkt och osundt, att det

endast i ringa mån kan användas.

»För teckningsundervisningen på högre stadier kräfvas också lärorum

af särskild beskaffenhet. Men då läroverket saknar särskild ritsal, måste

åttonde klassens rum användas för teckningsundervisningen i seminariet

och de högsta skolklasserna, hvadan nämnda klass vissa timmar blir husvill

och måste inqvarteras uti än det ena, än det andra främmande klassrummet.

»För vissa arter af qvinlig slöjd äro särskilda lokaler med särskilda

hjelpmedel erforderliga. Läroverket har inga andra lokaler för slöjdundervisning

än de vanliga klassrummen, och derför måste några vigtiga arter

af qvinlig slöjd från läroplanen uteslutas.

»På grund af det ringa utrymmet i den för båda läroverken gemensamma

gymnastiksalen blifva gymnastiklagen flera, än som af pedagogiska

skäl erfordras, och gymnastiklektionerna förlagda till fem olika tider på

dagen. Detta medför en olika fördelning af dagens lärotimmar för olika

klasser samt för vissa gymnastiklag, dels en mindre lämplig tid för gymnastiken,

dels en för kort frukostrast. Af brist på utrymme måste vissa

lärorum användas äfven till omklädningsrum för gymnastiken samt till

förvaring af flickornas gymnastikdrägter.

»För läroverkets bibliotek, som af seminariets elever flitigt anlitas,

saknas en enhetlig lokal med tillräckligt utrymme. Biblioteket är derför

förlagdt på tre skilda håll inom läroverkshuset och i rum, som tillika

användas för andra ändamål.

»Några lärorum, som från början ej varit afsedda för dylik användning,

lemna mycket öfrigt att önska i hygieniskt afseende, särskildt med

hänsyn till belysningen.

»En högtidssal, som kunde rymma samtliga lärjungarna, saknas. Den

bönsal, som finnes, begagnas af seminariets elever, men i normalskolan

förrättas bönerna i några af de större klassrummen.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

243

»För undervisningsmateinelen finnas ingå andra förvaringsrum att tillgå

än några mörka skrubbar. Denna materiel maste derför antingen placeras,

der den far illa eller der den blir svårtillgänglig, och ehuru det vore synnerligen

vigtigt för en lärarebildningsanstalt att vara väl utrustad med

tidsenlig materiel, får man vid högre lärarinneseminariet i det hänseendet

inskränka sig till det minsta möjliga af brist på plats lör materielens förvarande.

ȁtskilliga andra fakta, som vittna om, i hvilken grad seminariet och

normalskolan äro trångbodda i sin gemensamma lokal, kunde anföras.

Men det sagda torde vara tillräckligt såsom ytterligare stöd för direktionens

underdåniga framställning rörande en nybyggnad för normalskolans

räkning.»

Hvad anginge kostnaden för den ifrågasatta nybyggnaden, hade direktionen

hänvisat till det vid dess framställning fogade kostnadsförslaget, slutande

å ett belopp af 300,000 kronor.

Såsom redan anförts, borde, enligt direktionens mening, det nuvarande

läroverkshuset komma att användas ensamt för seminariets och småskolans

räkning. Detta hus kräfde emellertid ovilkorligen vissa reparationer, till

hvilkas bestridande tillgängliga medel ej räckte, hvarjemte de nya förhållandena

komme att betinga några ändringar i husets inredning. Kostnaden

för dessa reparationer och ändringar hade, såsom nämnts, uppskattats

till 15,187 kronor. _ _

De vid framställningen fogade ritningarna till nybyggnaden, beskrdningen

till densamma samt de å förutnämnda belopp slutande kostnadsförslagen

till nybyggnaden och till förändringarna i den nuvarande byggnaden"

vore uppgjorda af arkitekten G. A. Nilsson. Ur beskrifningen har

departementschefen anfört följande.

Nybyggnaden vore förlagd å norra delen af tomten. Den bestode af en

hufvudlänga i öster och vester, en mot denna vinkelrät flygelbyggnad

ungefär i midten af tomten samt slutligen eu med flygelbyggnaden sammanhängande

byggnad, inrymmande gymnastik-, sång- och bönsal. Genom

denna anordning bildades å norra delen af tomten tva gårdar, förutom den

södra gården. Fn gång sammanbunde den gamla byggnaden med den

nya, hvilken sistnämnda utom porten i sammanbindningsgangen hade till

öfre gården ledande portar i midten af södra fasaden, till de nedre gardarne

ledde två portar, eu till hvardera. Nybyggnaden vore försedd med två

trappor, en större af sten samt en mindre jerntrappa. Korridorsystemet

vore tillämpadt i byggnaden och lärorummen förlagda långs eu korridor,

som lemnade direkt tillträde till alla klassrum. Samtliga dessa hade sina

fönster mot öster eller söder.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nybyggnaden inrymde, utom ekonomilokaler, förstugor, tamburer,

toaletter m. m. dylikt, följande lokaler: 16 större klassrum, 3 mindre

reservrum, 1 fysikaliskt laboratorium, 1 kemiskt laboratorium, 1 för de

båda sistnämnda lokalerna gemensamt lärorum, 1 större sal för naturhistoriska

samlingar, 1 till denna sal hörande lärorum, 1 rum för historisk

och geografisk materiel, 2 större salar för slöjd, 1 större sal för

teckning, 1 större gymnastiksal jemte 2 omklädningsrum, 1 större sångsal,

1 större bönsal, 1 mottagningsrum för föreståndarinnan, 1 mottagningsrum

för klassföreståndarinnorna, 1 samlingsrum för lärarinnorna, 1 af två

rum och kök bestående bostadslägenhet för vaktmästaren samt 1 rum för

städerska.

Byggnadens grundmurar skulle gjutas af beton med på pålar hvilande

betonpelare och mellan dessa pelare slagna betonhvalf. Byggnadens murar

skulle uppföras af tegel. För dess uppvärmning och ventilation skulle användas

ingeniören V. Dahlgrens system, för den artificiella belysningen gas.

Vid direktionens framställning vore äfven fogad en af seminariets rektor

uPP"j°rd plan för användning af det nuvarande läroverkshuset ensamt för

högre lärarinneseminariets och småskolans räkning. För närmare utveckling

af denna plan och till grund för äskandet af förutnämnda anslag å 15,187

kronor hade direktionen i en den 3 november 1899 till Kongl. Maj:t aflåten

skrifvelse anfört, bland annat, följande.

Högre lärarinneseminariets och normalskolans gemensamma lokal hade

under de senare åren kraft åtskilliga rätt kostsamma reparationer, såsom

insättning af ny ångpanna och delvis nya ledningsrör i värmeapparaten,

omläggning af husets plåttak och inläggning af delvis nya golf i flera

lärorum och förstugor. Utgifterna för dessa reparationer, hvilka bekostats

af de medel, som stode till direktionens förfogande — skolafgifterna i

normalskolan — hade varit så dryga, att de uttömt de små besparingar,

som för några år sedan funnits, och under senaste tiden till och med

vållat svårighet att få inkomsterna att räcka till för de löpande utgifterna.

Då direktionen derför ej såge sig i stånd att medelst de till dess disposition

stälda medlen bekosta de större reparationer, som fortfarande vore

af nöden, men å andra sidan reparationsarbetet ej utan skada för huset

och de hygieniska förhållandena kunde afbrytas, hade direktionen funnit

sig uppfordrad att i sammanhang med de tillämnade ändringarna i det

nuvarande läroverkshusets inredning begära medel för vissa reparationer

- omläggning af de återstående gamla uttrampade golfven och insättning

åt nya fönsterbågar i stället för de gamla murknade. Utgifterna härför

inginge alltså i förutnämnda beräknade anslagsbelopp 15,187 kronor.

Hvad de tillämnade ändringarna anginge, vore de vilkor för förverk
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

245

ligandet af flera vigtiga önskningsmål, nemligen att erhålla bostad inom

läroverkshuset för biträdande föreståndarinnan i seminariet, att erhålla en

ändamålsenlig lokal för seminariets bibliotek, att vinna ökadt utrymme i

några af seminariets lärorum, äfvensom att få flera samt större och sundare

lärorum för småskoleelevernas undervisning.

Förslaget att bereda bostad för seminariets föreståndarinna inom läroverkets

lokal innebure ej någon nyhet, utan åsyftade återgång till en

förutvarande anordning. Ända till och med vårterminen år 1889 hade

nemligen föreståndarinnan haft bostad, bestående af tre rum och kök, i

läroverkshuset. Nämnda år hade dock bostadslägenheten blifvit indragen

för att användas till andra mer oundgängliga behof, bland annat till lokal

för läroverkets bibliotek, som förut varit inrymdt i rektorsexpeditionen

och lärarerummet. De beaktansvärda skäl, som från början förestafvat

direktionens länge vidhållna fordran, att seminariets föreståndarinna borde

hafva sin bostad inom läroverkshuset, gälde fortfarande och vore ytterligare

förstärkta genom den omständigheten, att lektioner och tentamina

numera i större utsträckning än förut vore förlagda till eftermiddags- och

aftontimmar.

Den lokal, som enligt planen skulle användas till föreståndarinnebostad,

vore den gamla bostadslägenheten, tillökad med ett rum åt solsidan,

det nuvarande lärarerummet. Tillökningen vore grundad på sanitära

skäl, enär de öfriga rummen vore dels mycket mörka, dels i fullständig

saknad af solbelysning. Lärarnes samlingsrum skulle enligt planen förläggas

till annan lokal i samma våning, hvarigenom ock möjlighet uppstode

att erhålla en för detta rum och direktionsrummet — rektorsexpeditionen

— gemensam, någorlunda rymlig, tambur i stället för den högst

otillräckliga, som nu vore att tillgå.

Hvad anginge seminariets bibliotek, vore detsamma, som under de tio

senaste åren mycket ökats, för närvarande, spridt på olika håll. För bibliotekets

rätta vård och användning vore det emellertid af vigt, att det erhölle

en enhetlig lokal. En fullt ändamålsenlig sådan skulle vinnas i

fjerde och åttonde skolklassernas nuvarande, bredvid hvarandra liggande

klassrum.

De rum, som för närvarande vore använda för seminarieelevernas

undervisning, vore både i fråga om luftutrymme och i afseende å golfyta

otillräckliga. Det vore synnerligen önskligt, att större lärorum kunde erhållas,

åtminstone för seminariets båda lägsta afdelningar, hvilkas elever

— i följd deraf att de flesta läroämnena på detta stadium vore obligatoriska

— under flertalet af lärotimmar vore fulltaliga. Med hänsyn härtill

vore i planen afsedt att utvidga två af seminariets lärorum genom att till

hvardera lägga hälften af den mellanliggande nuvarande kontorslokalen.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Direktion hade i sin framställning vidare redogjort för den tillämnade

användningen i öfrigt af det gamla lärohusets lokaler. Dervid

hade särskildt påpekats, att en rymlig lokal för småskoleelevernas undervisning

i slöjd kunde vinnas genom att sammanslå tvenne skolklassers

nuvarande läsrum. I fråga om behofvet af en dylik lokal hade direktionen

erinrat om de nyare åsigter, enligt hvilka slöjden borde inträda i

skolan från första början och blifva ett hufvudinedel särskildt för småskolebarnens

bildning, samt framhållit, att statens normalskola borde ututrustas

med de yttre vilkor, som erfordrades, för att denna vigtiga sida

af småbarnsundervisningen skulle kunna blifva väl tillgodosedd.

Direktionens ifrågavarande framställning innehölle slutligen dels en

sammanfattande öfversigt af den användning, lokalerna i den nuvarande

byggnaden skulle få enligt den plan, för hvilken departementschefen nu

i vissa delar redogjort, dels en hänvisning till ett vid framställningen fogadt

yttrande af förste stadsläkaren J. Andersson och läroanstalternas läkare

E. Sederholm.

I detta yttrande hade desse anfört, att de vid besigtning af seminariets

och normalskolans lokaler funnit dem, äfven vid lågt stälda anspråk, i

flera hänseenden lemna mycket öfrigt att önska. I en del af lärorummen

vore ljustillgången i betänklig grad otillräcklig. Flere af rummen lemnade

ej på långt när eleverna det utrymme, som till betryggande af deras

goda helsotillstånd ansåges oundgängligen nödvändigt. I åtskilliga fall

måste lärosalar tillika användas till förvaring af gymnastikdrägter och

undervisningsmateriel samt till omklädningsrum, hvilket otvifvelaktigt inverkade

på luftens beskaffenhet och otillbörligt inkräktade på golfytan.

Kapprummen vore äfven synnerligen trånga och skumma, några nästan

mörka. Vidare vore ventilationssystemet till sin anordning otillfredsställande

och syntes flerstädes ej alls funktionera. I flera af klassrummen

kändes luften förskämd och tryckande. Alla de nämnda olägenheterna

vore af så allvarlig beskaffenhet, att de nödvändigt borde snarast möjligt

afhjelpas.

I anledning af direktionens förstomförmälda framställning hade öfverintendentsembetet

afgifvit infordradt utlåtande. Detta innehölle hufvudsakligen

följande.

Mot de i ärendet företedda ritningarna hade embetet, särskildt med

hänsyn till de svårigheter, som den tillgängliga byggnadsplatsen erbjöde,

icke funnit orsak till någon hufvudsakligare erinran. Emellertid hade embetet

ansett sig böra, på sätt genom ritningarna vidfästa tilläggsblad närmare

åskådliggjorts, anmärka:

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

247

att hufvudingången från gården'' borde, för att blifva rymligare, anordnas

såsom en större port med bred portgång i stället för med de å ritningarna

angifna två portarne och dubbla hvalfven, i sammanhang hvarmed

den midt öfver porten anbragta stenmuren lämpligen borde utbytas

mot en dubbel cloisonvägg;

att, då bönsalen, gymnastiksalen och sångsalen, Indika hvar för sig

vore afsedda att kunna rymma hela elevantalet, icke vore så väl försedda

med utgångar och trappor, att de, vid möjligen yppadt behof, hastigt

kunde utrymmas, norra delen af den utmed berörda salar liggande korridoren

— hvari en mörk kommunikationstrappa vore föreslagen att förläggas

— borttoges och tillädes samma salar, hvilka genom en sådan åtgärd

icke blott blefve större, utan derjemte erhölle fördelaktigare form, samt

att i stället en ljus reservtrappa anbringades, ledande direkt från oftanämnda

salar ned till gården;

att, enär enligt de understälda ritningarna yttertaket öfver bönsalen

skulle komma att ligga så nära innertaket, att olägenheter deraf utan

tvifvel skulle uppstå, murarne kring bönsalen borde höjas, så att isolerande

luftrum bildades mellan omförmälda båda tak;

att sängsalen vore alltför låg, hvarför bjelklaget borde sänkas mellan

nämnda sal och gymnastiksalen — som i allt fall blefve en meter högre än

det vid läroverket för närvarande begagnade gymnastikrum — och att i

följd häraf några trappsteg, ledande från den bredvidliggande korridoren

till sångsalen, borde anbringas;

samt att klosetterna i källaren invid stora trappan borde, för beredande

af erforderligt utrymme i källargången, förläggas med sin långsida

utmed denna.

Hvad härefter anginge det till ritningarna hörande kostnadsförslaget,

hade öfverintendentsembetet ansett detsamma vara uppgjordt med synnerlig

omsorg och vid granskning deraf icke funnit någon anledning till påminnelse

från embetets sida. Ehuru de af embetet föreslagna ändringarna

beräknades medföra en ökad kostnad af omkring 1,000 kronor, hade embetet

ansett, att, äfven med iakttagande af förändringarna, den antagna

kostnadssumman för nybyggnaden, 300,000 kronor, icke behöfde öfverskridas.

Beträffande slutligen de tillämnade om ändringarna inom den nuvarande

byggnaden och den för dessas genomförande beräknade kostnad

af 15,187 kronor hade öfverintendentsembetet, som af förslagsställaren

härom under hand inhemtat åtskilliga närmare upplysningar, förklarat sig

icke hafva funnit något att i denna del af ärendet invända.

I sammanhang med nu ifrågavarande ärende har departementschefen

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ansett sig ej böra underlåta att omförmäla, hurusom direktionen i en samtidigt

med dess sistberörda skrifvelse af den 3 november 1899 hos Kongl.

Maj:t gjord framställning yttrat sig om såväl den ökning af anslaget till

högre lärarinneseminariet och normalskolan, som den senares förseende

med dubbla afdelningar inom klasserna 1—8 skulle medföra. Utvidgningen

föranledde naturligen en betydande tillökning af lektionstimmarnes

antal, hvilket åter betingade ökning af lärarekrafterna. Direktionen hade

till utredning i saken lemnat en detaljerad öfversigt af inkomsterna och

utgifterna. Det framginge deraf, att, då utgifterna beräknades till 76,925

kronor och tillgångarna till 55,985 kronor, ordinarie lärarelöner och lönetillägg

dervid oberäknade, en brist af i rundt tal 21,000 kronor skulle

behöfva fyllas med statsmedel. Direktionen hade ej nu gjort någon anhållan

om beredande af denna förökning af statsanslaget; och tydligt vore,

att densamma först blefve af nöden, sedan nybyggnaden fullbordats och

de ändrade anordningarna i det nuvarande läroverkshuset hunnit vidtagas.

För egen del har departementschefen förklarat, att han beträffande

de nu föreliggande anslagsfrågorna ansåge hvad direktionen anfört ådagalägga

det otvifvelaktiga behofvet af den föreslagna anordningen med

parallelklasser i den egentliga normalskolan. Att detta ej kunde genomföras

utan beredande af högst väsentligt ökadt utrymme, att sådant erfordrades

jemväl för att tillgodose åtskilliga andra vigtiga behof vid de

förenade läroanstalterna samt att de för ernåendet af detta och andra för

anstalternas verksamhet betydelsefulla önskemål nu ifrågasatta utvägar

och anordningar enligt departementschefens mening vore de lämpligaste,

som stode till buds, allt detta syntes departementschefen likaledes framgå

af hvad i ärendet förekommit. Departementschefen funne sig derför böra

biträda de af direktionen i afseende härå framstälda, af departementschefen

omförmälda förslag, allenast med de ändringar, som innefattadess

i de af öfverintendentsembetet uttalade anmärkningar. Mot de uppgjorda

kostnadsberäkningarna hade departementschefen, med hänsyn till hvad

embetet anfört, icke något att erinra.

Under åberopande af hvad departementschefen sålunda, anfört har

han tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppförande

af en för statens normalskola för flickor afsedd byggnad, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar samt för verkställande

af vissa ändrings- och reparationsarbeten i högre lärarinneseminariets

och normalskolans nuvarande lärohus bevilja ett anslag af 315,187

kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 115,187

kronor.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

249

Ehuru utskottet funnit det vara genom utredningen i ärendet ådagalagdt,

att de lokaler, som för närvarande användas af statens normalskola

för flickor, äro för sitt ändamål otillräckliga och otjenlig;!, har utskottet

likväl icke ansett sig böra förorda bifall till det nu föreliggande förslaget

till beredande af utvidgade lokaler för skolan. Visserligen torde enligt

nämnda förslag det för byggnaden afsedda tomtutrymmet hafva blifvit

på bästa möjliga sätt tillgodogjord!, men utskottet har funnit det vara

härigenom så mycket mera uppenbart, att den ifrågavarande tomtens otillräckliga

areal och olämpliga form omöjliggöra uppförandet derstädes af

fullt tillfredsställande byggnader för skolan. Bland de olägenheter, som

komme att föranledas af förslagets genomförande, vill utskottet särskildt

framhålla normalskolans och seminariets förläggande till olika byggnader,

hvarigenom förbindelsen mellan dem skulle väsentligen försvåras, norrnalskolebyggnadens

inpressande i inre delen af ett tätt bebygdt qvarter, lekplatsens

otillräcklighet och svårigheterna att erhålla tillfredsställande belysningsförhållanden.

Med afseende härå och då åtgärder af den omfattande

och kostsamma beskaffenhet som de nu föreslagna icke synas

böra vidtagas, med mindre utsigt finnes till ernående af ett fullt tillfredsställande

resultat, har utskottet ansett den af Kongl. Maj:t ifrågasatta utvägen

för tillgodoseende af skolans behof af tidsenliga lokaler icke böra

anlitas. Nämnda ändamål lärer enligt utskottets förmenande näppeligen

kunna vinnas annorlunda än derigenom, att skolan jemte lärarinneseminariet

förflyttas till ny tomt, som kan lemna utrymme för tidsenliga nybyggnader

jemte erforderlig lekplats, dervid den köpeskilling, som för den

nu begagnade tomten kan erhållas, synes böra användas såsom bidrag

till byggnadskostnaderna, Utskottet har härvid icke förbisett, att en sådan

förflyttning kan antagas medföra vida större utgifter, än som skulle föranledas

af det nu föreliggande förslaget. Emellertid skulle statens kostnader

kunna i väsentlig mån nedbringas, derest, såsom utskottet anser

kunna utan obillighet ifrågasättas, Stockholms stad, som med årliga anslag

understödjer åtskilliga andra högre flickskolor inom staden och som

otvifvelaktigt måste anses draga fördel af normalskolan, skulle finnas benägen

att i någon mån medverka till skolans förflyttande, exempelvis

genom kostnadsfri upplåtelse af lämplig tomt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 4 Sand. 1 Afd. 9 Häft.

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

klasserna.

[76.]

Folkundervisningen.

« éh ållon de ° ^:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande under

under 1901 af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg

af undervis- och f olkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade parallelklasser äfven7id3™mint-

för stipendier åt elever i dessa klasser på extra stat för år 1901 beriema

i Gä<e-vilja ett belopp af 14,300 kronor.

mar inrättade Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har föredragande departemoentsc^efön

erinrat, att, sedan Riksdagen, på Kongl. Maj:ts framställning,

pa extra stat för år 1900 beviljat för anordnande af parallelklasser vid

två af rikets folkskolelärareseminarier ett anslag af 19,400 kronor, från

och med början af höstterminen 1899 en parallelklass inrättats vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg och en dylik vid folkskolelärarinneseminariet

i Kalmar.

I den beräkning, som sistlidet år gjorts angående kostnaderna för

inrättande af parallelklasser vid folkskolelärareseminarierna, hade intet särskilt

belopp upptagits till stipendier åt eleverna i dessa klasser, enär man ej

kunnat förutse, huru försöket att anordna parallelklasser skulle aflöpa. De

af eleverna uti de i Göteborg och Kalmar anordnade parallelklasserna,

som ansetts vara i behof af understöd, hade derför sistlidne hösttermin

erhållit sådant af de medel, som vore anslagna till stipendier åt seminarieelever,

och hvilka i riksstaten såväl för 1899 som för 1900 vore uppförda

med ett belopp å 75,000 kronor. En följd häraf hade blifvit, att det understöd,

som kommit behöfvande seminarieelever till del, blifvit jemförelsevis

lagt, i synnerhet då man toge i betraktande de för närvarande höga

lefnadsomkostnaderna. Skulle nu, i enlighet med de framställningar,

departementschefen i nästföljande två punkter af det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet komme att göra, flere nya seminarieklasser

varda inrättade, komme ifrågavarande understöd att än ytterligare

minskas, enär, om obemedlade elever äfven i de ifrågasatta nya

klasserna skulle erhålla understöd från de till stipendier åt seminarieelever

för närvarande anslagna medlen, dessa skulle komma att fördelas mellan

ett större antal. Häraf skulle, då de flesta af dem, som sökte inträde vid

folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, vore obemedlade, följden

kunna blifva, att nämnda seminarier icke erhölle beräknadt antal elever.

Det, syntes departementschefen derför vara af behofvet påkalladt, att

åtgärder vidtoges för att tillförsäkra fattiga seminarieelever understöd

åtminstone till ungefär så högt belopp, som kunde tilldelas sådana före

anordnandet af parallelklasser, eller i medeltal omkring 70 kronor årligen.

Andamålet syntes departementschefen lämpligast kunna vinnas på det sätt,

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

251

att tills vidare, innan förhållandena på detta område hunnit fullständigare

ordnas, ett visst belopp, afsedt till stipendier åt behöfvande scminarieelever,

upptoges bland kostnaderna för de särskilda nya klasserna, både

de två, som redan inrättats i Kalmar och Göteborg, och de, om kvilkas

inrättande departementschefen ofvan nämnt.

Om man antoge, att i hvarje för 25 elever beräknad klass funnes 22

å 23 obemedlade — ett antal, som visserligen icke vore för stort, då t. ex.

vid seminariet i Linköping höstterminen 1899 alla de inskrifna eleverna,

på ett undantag när, ansetts kunna komma i atanke vid utdelningen af

stipendier — och om man vidare antoge, att hvarje behöfvande elev

erhölle i understöd 35 kronor hvarje termin, koinme sålunda terminligen

att erfordras ungefär 800 kronor till stipendier åt de obemedlade eleverna

i hvarje klass. Angående parallelklasserna i Göteborg och Kalmar borde,

enligt departementschefens åsigt, detta belopp utgå för höstterminen 1900

samt för båda terminerna under år 1901.

Till uppehållande under år 1901 af undervisningen uti den vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg anordnade parallelklassen erfordrades, enligt

från domkapitlet derstädes inkomna uppgifter, följande belopp:

till en extra ordinarie adjunkt ................................................. kr. 1,800:

» en lärare vid seminariets öfningsskola .............................. * 1,500:

» lärare i öfningsämnena och läraren i småskoleafdelningen

af öfningsskolan ..........................................................................

» belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. m.

Till dessa belopp borde läggas, enligt hvad här ofvan

blifvit anfördt, 2,400 kronor till stipendier åt behöfvande

elever under höstterminen 1900 samt vår- och höstterminerna

1901............................................................

1,200: —

700: —.

_2,400: —

Summa kr. 7,600: —

Domkapitlet i Kalmar hade uti infordradt yttrande uppgift, att 4,300

kronor erfordrades för uppehållande under år 1901 af undervisningen uti

den vid folkskolelärarinneseminariet derstädes anordnade parallelklassen,

enligt följande fördelning:

till en extra ordinarie adjunkt........................................ kr. 1,800:

» en lärarinna vid seminariets öfningsskola .................... * 1,500:

» uppehållande af undervisningen uti öfningsämnena ...... » 800:

» belysning, uppvärmning, renhållning m. m. ........... * ^00; •

Till dessa belopp borde likaledes läggas 2,400 kronor,

afsedda till stipendier åt behöfvande seminarieelever under

höstterminen 1900 samt vår- och höstterminerna 1901 ...... 8 2,400:

Summa kr. 6,700: —

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grand af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen

om afgifvande till Riksdagen af nu omförmälda förslag.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:t förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 14,300 kronor för uppehållande under år

1901 af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminarieti

Göteborg och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar

anordnade parallelklasser, äfvensom för stipendier åt

elever i dessa klasser.

andorn ■ , J2:0) Kongl Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till uppförande,

anordnande od hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af erforderliga

eskoi7£arinthy°,gnadeJ för ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona bevilja ett

seminarium, ansla£ af 224,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa

[77.] 124,000 kronor äfvensom för begynnande af verksamheten vid nämnda

seminarium vid början af höstterminen 1900 samt uppehållande af undervisningen

vid seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna

1901 uppföra på extra stat för år 1901 ett belopp af 17 8O0

kronor.

Departementschefen har vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta

ärende erinrat, hurusom uti den af Riksdagen den 13 maj 1899 till Kongl.

Maj:t aflåtna skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel Riksdagen anfört, bland annat, att, sedan Kongl

Maj:t föreslagit Riksdagen att för anordnande af parallelklasser vid två

folkskoleläraresemmaner på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af

19,400 kronor, hade Riksdagen, i sammanhang med Kona!. Maj:ts

berörda framställning, till behandling förehaft en inom Riksdagen väckt

motion, deri yrkats, att Riksdagen måtte i skrifvelse till K omd.

Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville, så snart ske kunde, till Riksdagen

inkomma med förslag om inrättande å derför lämplig ort inom Malmöhus

eller _ Kristianstads län af ett seminarium för utbildande af folkskolelärarmnor.

Såsom stöd för sin framställning hade motionärerna, som ansåge behofvet

af ökad tillgång på lärarekrafter för folkskolan vara åda^alao-dt

genom hvad chefen för ecklesiastikdepartementet i ärendet yttrat, anfört

att motionärerna hyste en från Kongl. Maj:ts förslag något afvikande

mening i afseende a lämpligaste sättet för behofvets tillgodoseende. Motionärerna

ansåge nemligen, att inrättande snarast möjligt af ett nytt

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskott ds Utlåtande N:o .9.

253

seminarium skulle vara den rigtigaste utvägen, och befarade, att genom

anordnande af parallelklasser tillkomsten af ett nytt seminarium skulle

försvåras eller åtminstone fördröjas. För denna uppfattning hemtade motionärerna

ett stöd i de antydningar, som i det statsrådsprotokoll, hvilket

åtföljde Kong! Majrts berörda framställning, förekomme derom, att vid

början af läsåret 1900—1901 parallelklasser borde anordnas vid ytterligare

två seminarier. Det väntade resultatet af en sådan anordning

skulle blifva, att, sedan parallelklasser inrättats vid fyra seminarier, man

skulle årligen kunna utexaminera lika många elever, som om ett nytt

seminarium anordnades. Så länge parallelklasserna komrne att fungera,

skulle de sålunda träda i stället för ett nytt seminarium och göra inrättandet

af ett sådant öfverflödigt. Och sedan början en gång blifvit gjord

med inrättande af parallelklasser, kunde, enligt motionärernas förmenande,

en sådan anordning naturligen endast småningom upphöra i den mån,

som de särskilda årsklasserna af elever hunnit fullständigt genomgå de

föreskrifna kurserna och blifvit från vederbörande seminarier utexaminerade.

Fn indragning af parallelklasserna kunde ej heller väntas blifva

genomförd utan motstånd från ortsmyndigheternas sida, och de anordningar,

som under tiden måst vidtagas för utvidgning af seminariets lokaler

m. m., skulle antagligen i och med parallelklassernas indragning till större

eller mindre del visa sig obehöfliga och onyttiga.

Hvad som särskildt föranledt motionärerna att för Riksdagen framhålla

denna deras uppfattning af flen nu ifrågavarande angelägenheten vore den omständigheten,

att i de båda skånska länen behofvet af ett derstädes förlagdt

folkskolelärarinneseminarium sedan lång tid tillbaka gjort sig gällande. Allt

för ofta hade det i dessa län inträffat och inträffade det alltjemt, att unga

qvinnor med afgjord håg och fallenhet för lärarinnekallet nödgades afstå

från sin önskan att dertill förskaffa sig erforderlig utbildning allenast af

den orsak, att genomgåendet af ett seminarium på aflägsen ort — i Kalmar,

Stockholm eller Skara —• vore förbundet med afsevärdt högre kostnader,

än fallet skulle varit, om en sådan bildningsanstalt för qvinliga

elever funnits att tillgå på närmare håll. Vidare hade inom de båda

nämnda länen under de senaste åren visat sig eu afgjord benägenhet att i

allt större utsträckning använda qvinliga lärarekrafter, och i synnerhet

vore detta enligt motionärernas mening fallet i städer, köpingar och

större stationssamhällen, der ett flertal lärare anstäldes vid samma skola.

Erfarenheterna rörande qvinnans deltagande i folkskolans arbete hade nemligen

i Skåne liksom i andra delar af landet varit sådana, att den misstro,

som i åtskilliga afseenden förefunnits emot qvinnans lämplighet och

duglighet för lärarinnekallet, allt mer och mer gifvit vika och att i stället

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

2-r>4

flen öfvertygelsen börjat göra sig gällande, att det vore önskvärd!., om

qvinliga arbetskrafter kunde i än högre grad, än hittills varit fallet, komma

till användning i skolans tjenst. Då sålunda vigtiga skäl syntes motionärerna

tala för, att den utvidgning af seminarieundervisningen, hvars behöflighet

påvisats i nämnda statsrådsprotokoll, måtte väsentligen komma den

qvinliga seminarieundervisningen till godo, ansåge motionärerna rätta tiden

vara kommen för förverkligande af det nämnda, inom Skåne lifligt kända

önskemålet. Att det qvinliga seminarium, som enligt motionärernas åsigt

borde snarast möjligt inrättas, borde förläggas till lämplig ort inom Skåne,

syntes motionärerna vara betingadt redan af provinsens talrika befolkning,

uppgående enligt senaste befolkningsstatistiken till nära en åttondedel af

rikets hela folkmängd. Då det dessutom kunde med visshet antagas, att

ett sådant seminarium skulle komma att anlitas äfven af befolkningen i

Blekinge och södra delen af Halland, syntes motionärerna något tvifvel

icke kunna råda derom, att dess rätta plats vore att söka inom Skåne.

Det skulle också helt visst inom denna provins väcka förstämning och

missnöje, om genom åtgärder af annan art utsigterna till erhållande af

ett qvinligt seminarium inom provinsen undanskötes till obestämd framtid.

Af hvad motionärerna sålunda anfört ansåge de framgå, att de helst

önskaf''föreslå Riksdagen beviljande af erforderligt anslag för upprättande

å lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium

för utbildande af folkskolelärarinnor, men då nödig utredning angående

den härför behöfliga kostnaden icke stode motionärerna till buds, helst

som den del af kostnaderna, som afsåge anskaffande af tomt och byggnader

för seminariet, vore beroende på den ort, dit seminariet knnde komma

att förläggas, och det närmare bestämmandet af orten syntes lämpligen

böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, så ansåge motionärerna sig för närvarande

— utan att i detta sammanhang framställa något yrkande beträffande

det af Kongl. Maj:t begärda anslaget för anordnande af parallelklasser

— endast böra hemställa, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t

aflåta en skrifvelse af ofvan angifna innehåll.

Uti Riksdagens .ifrågavarande skrifvelse hade derefter yttrats:

Riksdagen hade icke tilltrott sig att bedöma, huruvida inrättandet

af ett nytt "seminarium för qvinliga elever vore af ett nära förestående

behof påkalladt, eller inom hvilken del af landet ett sådant seminarium,

om detsamma befunnes erforderligt, lämpligast borde förläggas, men då

en utredning af dessa förhållanden syntes Riksdagen vara önskvärd, hade

Riksdagen trott sig böra, i anledning af berörda motion, hos Kongl.

Maj:t göra hemställan om verkställande af en sådan utredning, dervid

Kongl. Maj:t icke torde underlåta att jemväl taga i öfvervägande hvad

s. 255 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !J.

255

af motionärerna blifvit anfördt i fråga om lämpligheten al det 113. a

seminariets förläggande inom Malmöhus eller Kristianstads län.

Riksdagen anhölle derför — jemte det anmälan gjordes derom, att,

Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts omförmälda framställning pa

extra stat för år I9l)0 beviljat för anordnande af parallelklasser vid

två af rikets folkskolelärareseminarier ett anslag af 19,400 kronor att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida inrättandet af ett nytt

seminarium för utbildande af folkskolelärarinnor kunde vara åt behofvet

påkalladt samt inom hvilken del af landet ett sadant seminarium, om

detsamma befunnes erforderligt, lämpligast borde förläggas..

Med .anledning al ofvan anförda skrivelse från Riksdagen hade,

enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, utlåtanden blifvit infordrade

från domkapitlen och Stockholms stads konsistorium samt från samtliga

seminarierektorer och folkskoleinspektörer i riket.

Uti de afgifna utlåtandena hade hufvudsakligen följande meningar

framstälts rörande ifrågavarande ärende.

Ett nytt qvinligt seminarium vore ej af behofvet pakalladt. Som

skäl för denna mening hade anförts följande.

Det rådde brist på lärare, ej på lärarinnor, och bristen på lärare

komme ej att afhjelpas derigenom, att man utbildade ett större antal

lärarinnor än hittills. Antalet folkskolelärarinneseminarier vore ännu i

förhållande till lärarinnetjensterna vid folkskolan fullt tillräckligt. Man

borde derför uppskjuta frågan om inrättande af ett nytt seminarium,

åtminstone till dess man genom erfarenhet kände något rörande verkningarna

af de vid två af nu befintliga seminarier anordnade parallelklasser.

Det nya seminariet skulle nemligen om någon tid möjligen blifva

öfverflödigt, derest den öfverklagade lärarebristen vore tillfällig och kunde

afhjelpas genom de åtgärder till dess häfvande, som redan vore vidtagna.

Dessutom vore att befara, att, om större antal lärarinnor utbildades, 4n

hittills varit fallet, och om åtskilliga af dessa vunne anställning vid skolor,

deri lärare förut tjenstgjort, följden skulle blifva, att ej få män af. dem,

som utbildats till lärarekallet, blefve utan anställning. Då lärarinnan

mycket fortare än läraren förbrukade sina krafter och detta ofta till följd

deraf, att hon hängåfve sig åt sitt kall med mera ifver och större viljekraft

än mannen, vore det orätt att genom inrättande af ännu ett seminarium

inlocka flera unga qvinno!'' på en bana, der de blefve i förtid

utslitna. Derjemte borde man betänka, att, da behofvet af lärarinnor

sannolikt snart komme att fyllas derigenom, att de nu befintliga läroanstalterna

för utbildande af lärarinnor vid folkskolan årligen utsände större

antal till anställning vid nämnda skola behöriga elever än tillförene, helst

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sedan en af dessa anstaltei'' blifvit utvidgad med en parallelafdelning, det

kunde inträffa, att, om ett nytt qvinligt seminarium inrättades, många

qvinnor skulle föranledas att, till förfång för andra förment oansenliga

och mödosammare värf samt till skuldsättning och framtida bekymmer

för egen del, lata utbilda sig för en bana, på hvilken de först sent eller

törhända aldrig funne användning.

En annan åsigt innefattades i följande uttalande. Den lärarebrist, som

för närvarande vore rådande, kunde icke häfvas derigenom, att man inrättat

parallelafdelningar vid ett manligt och ett qvinligt seminarium.

Det vore sålunda nödvändigt att bereda tillfälle för ett. större antal unga

män och qvinnor att förskaffa sig föreskrifven behörighet för anställning

vid folkskola, än som nu kunde vinna dylik utbildning vid de befintliga

läroanstalterna med deras nuvarande organisation. Detta kunde ske antingen

genom att inrätta nya seminarier eller genom att utvidga de gamla.

För närvarande torde man böra välja den senare utvägen. Den ledde

nemligen hastigare till det åsyftade inålet, vore förenad med mindre kostnader

samt hade i pedagogiskt hänseende företräde t. ex. deruti, att, just

derför att flere lärare blefve anstälda vid seminariet, dessa kunde användas

pa ett sätt, som mera toge hänsyn till deras individuella håg och begåfning.

Andra af dem, hvilkas utlåtanden i ärendet infordrats, hade som

sin mening uttalat, att det vore synnerligen önskvärdt, att ett nytt qvinligt

seminarium snarast möjligt inrättades. Som stöd för denna åsigt hade

anförts följande.

Anordnandet af parallelafdelningar vid nu befintliga seminarier vore

endast en provisorisk åtgärd, som ej borde förhindra inrättandet af ett

nytt. seminarium, när ett sådant vore af behofvet påkalladt. Det vore

nemligen fördelaktigare ått söka afhjelpa den öfverklagade lärarebristen

genom att inrätta nya seminarier än genom att utvidga de gamla, ty i

senare fallet skulle antalet elever i de utvidgade läroanstalterna blifva så

stort, att vederbörande lärare ej skulle kunna tillbörligt öfvervaka och

vårda sig om dem på sådant sätt, som bäst passade för hvars och ens

individualitet. Qvinnor vore synnerligen lämpliga som lärarinnor i folkskolan,

enär de i allmänhet mer än män betonade den uppfostrande sidan

af lärareverksamheten, In artill komme, att den omständigheten, att en

lärare med familj, särdeles i trakter, der lefnadsomkostnaderna vore dyra,

hade svårt att kunna draga sig fram med de lärarebefattningen åtföljande

löneförmånerna, gjorde det önskvärdt, att lärarinnor till större antal än

hittills anstäldes vid folkskolan. Flera skoldistrikt, som af nämnda anledningar

velat anställa lärarinnor vid sina skolor, hade af brist på sådana

nödgats antaga lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

Behofvet af ett nytt lärarinneseminarium framginge för öfrigt deraf,

att antalet af de qvinliga lärarekrafterna vid folkskolan tillväxte starkare

än antalet af de manliga, hvarjemte det vore att märka, att de förra

raskare omsattes, dels med anledning af giftermål eller af val utaf annat

lefnadsyrke, dels på grund af fortare skeende förslitning och dermed

följande tidigare afgång från skolarbetet med eller utan pension. Andra

anledningar dertill, att efterfrågan efter lärarinnor för närvarande vore

större än tillförene, vore, dels att med storindustriens hastigare utveckling

och med den deraf förorsakade uppväxten af folkrika arbetarecentra följde

upprättandet af nya skolafdelningar jemte anställning af nya lärare, till

större delen qvinliga, och dels att i åtskilliga skoldistrikt på senare tiden

framträdt en benägenhet att förändra eu flyttande skola till två fasta utan

underlag af småskolor samt att man ansåge, att i dylika skolor lärarinnor

vore synnerligen lämpliga, enär de under eu del af året komme att läsa

endast med småskolebarn. Den redan nu framträdande bristen på lärarinnor

kunde ej afhjelpas derigenom, att år 1903 från Kalmar seminarium

afginge omkring 25 elever mer än under vanliga förhållanden, utan komme

att för hvarje år i betänklig grad tilltaga, om icke inom närmaste tiden

ett nytt seminarium blefve upprättadt för utbildande af lärarinnor. Med

fog kunde sålunda ingenting invändas mot inrättande af ett dylikt seminarium,

dock under förutsättning att samtidigt vidtoges åtgärder för

utbildande af större antal lärare än hittills, enär brist på sökande framför

allt visade sig, när fråga vore om besättande af mera ansträngande befattningar,

för hvilka å ena sidan skolråd och församlingar kräfde lärare

och som, å andra sidan, lärarinnor tvekade att öfvertaga.

I det af departementschefen här förut omnämnda statsrådsprotokollet

hade visats, att vid slutet af år 189(5 verklig lärarebrist egde rum. Under

tioårsperioden 1887—189(5 hade nemligen antalet nyinrättade och ledigblifna

tjenster med minst 89 öfverskjutit antalet af de lärare, som under

samma tidsskede sökt anställning vid folkskolan. Derjemte hade under år

189(5 erfordrats omkring 114 lärare för att uppehålla deras befattningar,

som af sjukdom varit urståndsätta att sjelfva tjenstgöra. Efter år 189(5

hade bristen på lärare blifvit än stöm:. Under år 1897 hade nemligen

antalet nyinrättade och ledigblifna tjenster uppgått till 288. Ungefär lika

stort hade antalet af dem, som samma år ingått i folkskolans tjenst, varit,

men antalet af dem, som erfordrats till uppehållande af sjuka lärares

tjenster, hade ökats med 15. År 1898 kunde, enligt departementschefens åsigt,

ledigblifna och nyinrättade tjenster beräknas till 2G9 och antalet af dem,

som sökte anställning vid folkskolan, till 28!). Härvid vore att märka,

att under år 1898 ett ovanligt litet antal lärare sökt afsked med pension,

It it,, till Rikad. Prot. 1900. 4 Samt. / A fä. 9 Raft. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

enär så många som möjligt velat stå qvar vid sina tjenstår till följande år.

Till följd af den år 1898 beviljade löneförhöjningen kunde de nemligen

då komma i åtnjutande af högre pensionsbelopp, än om de afgått från sina

befattningar under sistnämnda år. Enligt de sannolikhetsberäkningar, som

kunnat anställas, komrne under år 1899 antalet af dem, som öfverflyttades

till pensionsstat, att uppgå till omkring 125. Antoge man, att under

nämnda år lika många lärare som under det närmast föregående, eller 80,

komme att genom döden eller af annan anledning lemna sina befattningar

samt att 150 nya tjenster inrättades, skulle antalet af ledigblifna och nyinrättade

befattningar vid folkskolan under ifrågavarande år uppgå till

355. Af de 299 elever, som vid slutet af vårterminen 1899 tagit afgångsexamen,

hade, enligt hvad departementschefen trodde, högst 290 ingått i

folkskolans tjenst. Efter år 1890 kunde sålunda antalet ledigblifna och

nyinrättade tjenster med all sannolikhet antagas hafva med omkring

•50 öfverskjutit antalet af dem, som under samma tid efter genomgången

lärokurs vid seminarium tagit anställning vid folkskola. Detta antal

komme dock att något minskas, om man loge med i beräkningen sådana,

som förklarats behöriga att innehafva tjenst vid folkskola, ehuru de icke

genomgått folkskolelärareseminarium. Härtill komme, att man enligt

departementschefens åsigt med all sannolikhet kunde antaga, att minst 125

lärare årligen erfordrades för att uppehålla deras tjenster, som af sjukdom

vore hindrade att sjelfva sköta dem.

Sedan år 1890 hade lärarebristen sålunda ej obetydligt ökats, och efterfrågan

hade visat sig större än tillgången, ej endast clå det galt lärare, utan

äfven då fråga varit om lärarinnor.

Under åren 1889—1898 hade från de qvinliga seminarierna utexaminerats

1,081 elever. Af dessa, hade enligt hvad departementschefen

antoge, omkring 980 ingått i folkskolans tjenst. Nyinrättade och ledigblifna

befattningar för lärarinnor trodde departementschefen under ifrågavarande

tid hafva uppgått till ungefärligen samma antal, hvarvid dock vore

att märka, att antalet lärarinnor, som afgått med pension år 1898, varit,

af orsak som departementschefen förut omförmäla mycket litet. Derjemte

kunde man beräkna, att de lediga vikariaten för sjuk lärarinna, åtminstone

efter år 1894, årligen uppgått till minst 5<‘’, till hvilkas uppehållande, om

man antoge att hvarje vikariat räckt 4 månader, erfordrade 25 lärarinnor.

Behofvet af lärarinnor för uppehållande af lärarinnebefattningarna vid

folkskolan hade i någon man fylts af dem, som Kongl. Maj:t medgifvit

rätt att innehafva lärarinnebefattning vid nämnda skola, ehuru de ej

genomgått seminarium.

Helt visst skulle ännu flere tjenster vid folkskolor besatts af lärarinnor,

s. 259 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

259

om sådana funnits att tillgå. Under de senare åren hade nemligen visat

sig en allt större benägenhet att använda lärarinnor. År 1888 hade

funnits 1,228 ordinarie och extra ordinarie folkskolelärarinnor; år 1897

hade deras antal uppgått till 1,900. Under samma tid hade antalet lärare

ökats från 4,326 till 4,673. Och det vore icke epdast i städerna antalet

lärarinnor tillväxt, utan äfven på landsbygden. År 1888 hade 505 folkskolelärarinnor

tjenstgjort på landsbygden och 723 i städerna; år 1897

hade motsvarande tal varit 849 och 1,051.

För afhjelpande af den rådande lärarebristen hade, på sätt under

punkt 76 i statsrådsprotokollet omförmälts, sedan Riksdagen på Kongl. Maj:ts

framställning beviljat derför erforderliga medel, vid början af innevarande

läsår seminarierna för qvinliga elever i Kalmar och för manliga i Göteborg

blifvit utvidgade, hvardera med en parallelafdelning. Men denna åtgärd

vore, såsom departementschefen yttrat redan i det statsrådsprotokoll,

hvilket åtföljt nämnda framställning, icke tillräcklig för att hafva den

förefintliga bristen på lärare. Detta framginge, enligt departementschefens

förmenande, af följande beräkning. De nuvarande seminarierna, äfven

sedan två af dem blifvit utvidgade med parallelafdelningar, kunde, enligt

departementschefens åsigt, i medeltal utexaminera omkring 325 elever

årligen. Af dessa komme, eldigt hvad departementschefen antoge, omkring

310 att ingå i folkskolans tjenst. Detta antal komme med all sannolikhet

att understiga antalet af de under året nyinrättade och ledigblifna

tjensterna, hvilka, äfven om man beräknade antalet af de lärare, som under

året toge afsked med pension, till endast 85, dem, som genom döden eller

af annan anledning leinnade sina tjenster, likaledes till 85 och de nyinrättade

tjensterna till 150, dock enligt departementschefens åsigt uppginge till

320. Härtill komme befattningar, som under innehafvarnes sjukdom måste

uppehållas af vikarier.

Under förutsättning att folkmängden i landet årligen ökades och att

befattningarna i folkskolan, dels i samband dermed och dels till följd deraf

att undervisningen i henne allt bättre och bättre tillgodosages, jemväl årligen

växte i antal, syntes sålunda de nuvarande seminarierna, äfven sedgn

två af dem blifvit utvidgade på ofvan nämnda sätt, ej kunna utbilda

erforderligt antal lärare och lärarinnor. Det vore sålunda icke tillrådligt

att, såsom några förmenade, uppskjuta med att vidtaga vidare anordningar

för utbildande af större antal lärare och lärarinnor, till dess man fått se

verkningarna af de redan inrättade parallelafdelningarna.

Många af dem, som afgifvit utlåtande i för handen varande ärende,

hade såsom departementschefen förut meddelat — påyrkat att man,

för att kunna utbilda erforderligt antal lärare och lärarinnor, borde fortgå

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

pa flen redan inslagna vägen. För sagda måls vinnande borde man sålunda

anordna parallelafdelningar vid det ena efter det andra af nu befintliga

seminarier. Andra förmenade, att det vore fördelaktigare att inrätta

nya seminarier. Ehuru man kunde gifva blifvande lärare och lärarinnor

tillfredsställande utbildning för lärarekallet i de med parallelafdelningar

försedda seminarierna, och ehuru en sådan utvidgning af läroanstalterna

skulle kunna medföra beaktansvärda fördelar, på hvilka departementschefen

fäste Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, då han sistlidna år hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja medel

till anordnande af parallelafdelningar vid två seminarier, ansåge departementschefen

ej kunna bestridas, att bästa sättet för vinnande af ifrågavarande

ändamål dock vore att inrätta nya seminarier, helst som man väl

finge antaga, att, äfven om Riksdagen ansloge medel till anordnande af nya

läroanstalter, Riksdagen detta oaktadt skulle bevilja hvad som erfordrades

för att de gamla seminarierna måtte komma i sådant skick, att de ej af

förefintliga brister hindrades från att på tillfredsställande sätt fylla sin

uppgift. ^ Derigenom att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl

Magt måtte låta utreda, huruvida inrättandet af ett nytt seminarium för

utbildande af folkskolelärarinnor kunde vara af behofvet påkalladt, syntes

också Riksdagen hålla före, att lärarebristen borde afhjelpas genom inrättande

af nya läroanstalter.

Helst borde två nya seminarier, ett manligt och ett qvinligt, inrättas,

tv endast derigenom skulle man kunna utbilda erforderligt antal lärare

och lärarinnor och sålunda undanrödja de svårigheter, med hvilka skolråden

hade att kämpa för uppehållande af folkskolelärarebefattningarna. Men

då det skulle medföra ansenliga kostnader att samtidigt bygga och i öfiigt

anordna två seminarier, syntes det departementschefen lämpligt att till en

början nöja sig med att iordningställa ett nytt seminarium och att samtidigt

utvidga ett gammalt med en parallelklass. Till frågan härom anhölle

departementschefen att sedermera få återkomma.

Motionärerna i ärendet hade föreslagit, att det nya seminariet skulle

afses för qvinliga elever. Häremot hade det anmärkts, att lärarinnor blefve

förr utslitna än lärare, och att det derför vore hårdt att locka in dem på

lärarebanan. Visserligen vore det sant, att lärarinnor sletes ut förr än lärare,

,rien .*e kunde också tidigare än läraren lemna sin befattning, då de för

sitt lifsuppehälle kunde nöja sig med afkortad pension. För öfrig!, vore

enligt departementschefens åsigt lärarinneverksamheten ej menligare för

helsan ån åtskilliga andra sysselsättningar, åt hvilka qvinnan måste egna

sig för att vinna sin utkomst.

Man hade ock uttalat farhågan att genom upprättande af ett nytt folk
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

261

skolelärarinneseminarium inånga fattiga qvinnor skulle förledas att, till

förfång för andra förment oansenligare och mödosammare värf samt till

skuldsättning och framtida bekymmer för egen del, låta sig utbildas fölen

bana, på hvilken de först sent eller törhända aldrig funne användning.

Men då man erinrade sig, att intet öfverskott af lärare och lärarinnor för

närvarande funnes samt att de under ett år ledigblifna och nyinrättade

tj ens ter na vid folkskolan till antalet öfversköte de från seminarierna under

samma år utgångna eleverna, som sökte anställning vid nämnda skola, syntes

intet skäl vara för farhågan, att anordnandet af ett nytt qvinligt seminarium

skulle medföra, att åtskilliga af de vid de qvinliga seminarierna utbildade

eleverna först sent eller törhända aldrig skulle vinna anställning

i det kall, hvartill de utbildats. Skulle emellertid det oförmodade inträffa,

att det blefve öfverflöd på lärarinnekandidater, stode ju alltid den utvägen

öppen att efter behof indraga de vid de gamla seminarierna inrättade

parallelafdelningarna.

Som skäl för förslaget att, för att kunna utbilda erforderligt antal

lärarinnor, utvidga ännu ett qvinligt seminarium med parallelafdelning hade

anförts, att man derigenom hastigai-e vunne det afsedda ändamålet än

genom att inrätta ett nytt seminarium. Men departementschefen ville

fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att målet kunde vinnas lika fort,

om, derest beslut fattades, att ett nytt seminarium skulle inrättas, man ej

väntade på att sätta det i gång till dess erforderliga byggnader blifvit uppförda,

utan, under förutsättning att behöfliga medel dertill ansloges, så anordnade,

att första seminarieklassen och småskoleafdelningen af seminariets

öfningsskola trädde i verksamhet redan vid början af läsåret 1900—1901,

samt att vid början af läsåret 1901 — 1902 intoges en ny första klass, sedan

en andra klass bildats af den förutvarande första, och en ny första klass

intoges i öfningsskolans småskoleafdelning, sedan af dess förra andra klass

bildats en första klass i folkskoleafdelningen o. s. v. En sådan anordning

borde ej möta några större svårigheter. Erforderliga lokaler trodde departementschefen

kunna erhållas i den stad, der seminariet koinine att förläggas.

Efter fyra år — eller vid slutet af vårterminen år 1904 — skulle utbildade

elever kunna utgå från det nya seminariet, som törhända två år, sedan

det börjat sin verksamhet, fått inflytta i sina egna lokaler.

Kostnaderna för det nya seminariet under läsåret 1900 — 1901 samt

höstterminen 1901 skulle, enligt departementschefens åsigt, komma att

uppgå till 17,800 kronor enligt följande beräkning:

Arfvode till en tillförordnad rektor efter 8,500 kronor för år kr. 5,250: —

Arfvode till en lärarinna med adjunkts tjenstgöring höstterminen

1901 efter 1,800 kronor för år............................ 900: —

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

Arfvode till en lärarinna i öfningsskolans småskoleafdelning

efter 1,500 kronor för år..................................................... kr. 2,250: —

Arfvode till en lärarinna i öfningsskolans folkskoleafdelning

höstterminen 1901 ................................................................... » 750: —

Tillfälliga lärarebiträden i öfningsämnena samt ett och annat

läroämne ......................................................................... » 3,250: —

Stipendier till seminarieelever, 800 kronor för hvarje termin » 2,400: —

Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode in. m.... » 900: —

Skolinventarier och undervisningsmateriel ........................... » 1,500: —

Oförutsedda utgifter .............................................. » 000: —

Då det för närvarande rådde brist äfven på lärarinnor; då en stor

mängd unga qvinnor, som ville utbildas för lärarinnekallet, årligen af

brist på utrymme måste bortvisas från seminarierna — år 1899 både antalet

inträdessökande vid de qvinliga seminarierna uppgått till 387, af hvilka

166 vunnit inträde, hvaremot en stor mängd måst afvisas på grund

af bristande utrymme —; då i många trakter visat sig eu allt mer stigande

benägenhet för att anställa lärarinnor i folkskolans tjenst och då

slutligen erfarenheten under eu följd af år vitsordat, att qvinnan synnerligen

väl lämpade sig för lärarinnekallet, ansåge departementschefen sig

hafva tillräcklig anledning att förorda inrättandet af ett nytt, för qvinliga

elever afsedt seminarium.

Beträffande derefter frågan, i hvilken del af landet det ifrågasatta

nya seminariet borde förläggas, hade i några af de i ärendet afgifna utlåtandena

uppmärksamhet fästs derpå, att Strengnäs stift vore det enda stift

på fastlandet, inom hvilkets område ingen anstalt för bildande af folkskolelärare

funnes, ehuru stiftet vore rätt vidsträckt och folkrikt och dess folkskoleväsen,

som stode ganska högt, fortfarande vore stadt i utveckling.

Då dertill komma, att brist på lärare för närvarande rådde äfven inom

detta stift, syntes skäl vara för handen att återgifva Strengnäs stift det

seminarium, som på 1860-talet flyttats derifrån till Stockholm. Visserligen

hade hittills jemförelsevis få qvinnor från Södermanland sökt inträde

vid seminarierna, men förlädes inom stiftet ett seminarium, skulle detta

helt visst ej komma att sakna elever.

Departementschefen ville gerna medgifva, att mycket goda skäl blifvit

anförda för det ifrågasatta nya seminariets förläggande till Strengnäs stift,

så mycket hellre som stadsfullmägtige i stiftsstaden besluta erbjuda staten

för seminariebyggnaden erforderlig tomt äfvensom för anläggning af eu

trädgård behöflig mark, dock kunde, enligt departementschefens mening,

lör närvarande mellersta Sverige ej med fog göra anspråk på ett nytt

s. 263 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

263

seminarium framför södra Sverige. Med hänsyn till folkmängden ^torde

nemligen den förra delen af vårt land vara rikligare försedd med sadana

läroanstalter, hvarom här vore fråga, än den senare.

De flesta af dem, hvilkas yttrande blifvit införd radt, hade ock förenat

sig med motionärerna derom, att det nya seminariet borde förläggas

i Skåne.

Med fullt skäl ansåge departementschefen sig kunna instämma i detta

förslag. Den talrika befolkningen i denna del af landet vore nemligen en

borgen för, att ett der förlagdt seminarium kunde påräkna så många

inträdessökande, att bland dem ett godt urval af sådana, som lämpade

sig för lärarinnekallet, årligen kunde göras. Man hade så mycket hellre

grundad anledning att antaga detta, som hos manga unga skanska qvinno!1

af allmogeklass under den senare tiden visat sig en stor benägenhet att

blifva lärarinnor. Under aren 1889 — 1898 hade ej mindre än 145 qvinnor

från Skåne varit inskrifna som elever i folkskolelärarinneseminarierna,

ehuru de mast begifva sig från sina hem till aflägsna orter för att vinna

den äskade utbildningen.

År 1897 hade i Skåne och grannlandskapen Blekinge och Halland funnits

19.1 lärarinnebefattningar vid folkskolan. Detta antal koinme med all

sannolikhet att betydligt ökas, särdeles i de många städerna, talrika stationssamhällena

och andra orter med stor industriel verksamhet, sa snart

tillgången på lärarinnor bletve rikligare. 1 städernas äfvensom i åtskilliga

andra orters skolor, i hvilka många lärarekrafter vore erforderliga, använde

man nemligen i allmänhet flere lärarinnor än lärare, ty då de uti

ifrågavarande orter jemförelsevis höga lefnadskostnaderna nödgade församlingarna

att höja lärarelönerna öfver det i lag föreskrifna beloppet, kunde

lärarinnorna åtnöja sig med lägre tillägg än lärarne. Eu ej obetydlig del

af dem, som erhållit sin utbildning i det nya seminariet, skulle sålunda,

om detta förlädes i Skåne, kunna få sin framtida verksamhet förlagd till

kringliggande trakter, hvilken omständighet syntes departementschefen

vara° ett talande skäl för det ifrågaställa seminariets anordnande i sistnämnda

landskap, helst ju dess invånare, såsom motionärerna anfört, länge

hyst önskan att ett folkskolelärarinneseminarium måtte dit förläggas.

Behofvet af ännu ett qvinligt seminarium i södra Sverige framginge

äfven deraf, att antalet inträdessökande i de för denna del af landet förnämligast

afsedda folkskolelärarinneseminarierna i Kalmar och Skara vore

så stort, att icke ens hälften af dem under de senare åren kunnat der

intagas. Så voro i Skara:

cj

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år 1895

de inträdessökande

180,

de intagna 38

» 1896

120

» » 25

» 1897

i • ■ » .

114

» » 31

» 1898

»

113

» » 36

» 1899

»

»

118

» » 32 och

i Kalmar:

år 1895

de inträdessökande

in,

de intagna 42

• » 1896

»

»

108

» » 26

» 1897

»

»

105

» » 26

.» 1898

»

102

» » 26

* 1899

»

»

129

» » 49.

Den 4 augusti 1899 hade till Kongl. Maj:t inkommit en skrifvelse från

drätselkammaren i Landskrona, hvari denna på grund af ett af stadsfullmägtige

derstädes den 17 derförutgångne juni fattadt beslut erbjudit

staten att, om det ifrågasatta nya seminariet komme att förläggas till

nyssnämnda stad, för ändamålet få inköpa stadens nu egande sjukhus för

ett pris af 40,000 kronor. Skulle emellertid Kongl. Maj:t föredraga att

för det nya seminariet låta uppföra en fullständigt ny byggnad, vore Landskrona

stad villig att för ändamålet kostnadsfritt upplåta en tillräckligt

stor och välbelägen byggnadstomt.

Omförmälda skrifvelse hade remitterats till öfverintendentsembetet

samt till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län och domkapitlet

i Lund. Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som anskaffat utredning

angående Landskrona stads åtkomst till stadens sjukhus med

tillhörande tomt, hade förklarat sig från de synpunkter, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande trott sig böra beakta, ej hafva något att erinra mot

bifall till de^ af staden Landskrona gjorda erbjudanden. Domkapitlet i

Lund, som hållit före, att platsen för det ifrågastälda seminariet skäligen

icke borde väljas pa grund af det ena eller andra samhällets mera eller

mindre ekonomiskt fördelaktiga erbjudanden, hade ansett Landskrona i och

för sig icke vara någon olämplig plats för seminariet. Öfverintendentsembetet

hade anmodat intendenten hos embetet E. Jacobsson att i ämnet

förebringa utredning. Sedan intendenten Jacobsson i afgifven promemoria,

som delgifvits stadsfullmågtige i Landskrona, af anförda skäl afstyrkt

inköpet af förberörda sjukhusbyggnad och i stället föreslagit, att det ifråga.

t^ matte förla^^as å en byggnadstomt om 40,000 qvadrat
meter

i S:t Olofs Vång, norr om S:t Olofsgatan i Landskrona, under vilkor

att tomten gåfves vissa närmare angifna gränser, att S:t Olofs- och Prinsessgatorna

fullständigt iordningstäldes, att qvarteret närmast söder om tom
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

265

ten i fråga icke bebyggdes, att vatten-, aflopps- och gasledningar afgiftsfritt

anordnades till tomtgränsen och att vederbörlig tomtkarta anskaffades,

samt, i anledning häraf, drätselkammaren, å stadsfullmägtiges vägnar, i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 september 1899 afgifvit utfästelse att, på

de af intendenten Jacobsson föreslagna vilkor, för seminariet aflåta ofvannämnda

tomt, dock under förbehåll, att upplåtelsen gälde allenast så

länge tomten användes för afsedda ändamålet och att de öfver tomten

gående vattenledningsrören finge qvaidigga, så länge staden beböfde dem,

så vida de icke råkade i kollision med de blifvande byggnaderna, i hvithet

fåll de skulle dragas vid sidan af dessa, hade Kongl. Maj:t genom remiss

den 18 i sistnämnda månad anbefalt öfverintendenfsembetet att, om nyss

angifna jordområde befunnes lämpligt att derå uppföra byggnader för ett

folkskolelärarinneseminarium, låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma

med härför nödiga ritningar och kostnadsförslag.

Med skrifvelse den 12 sistlidne december hade öfverintendentsembetet,

enär embetet i likhet med intendenten Jacobsson och på af honom anförda

grunder ansåge, dels att förvärfvandet för afsedda ändamålet af omhandlade

sjukhusbyggnad icke vore att förorda, dels ock att ofvan angifna

tomtområde vore för det med detsamma tillämnade syfte särdeles

lämpligt, till Kongl. Maj:t öfverlemnat af extra ordinarie arkitekten hos

embetet G. Hermansson, på embetets uppdrag, uppgjorda och af embetet

för dess del efter granskning godkända ritningar och kostnadsförslag

till byggnader för ett folkskolelärarinneseminarium, ämnadt att

förläggas å den tomt i Landskrona, hvarom ofvan förmälts, och hade

embetet dervid erinrat följande.

Ofvannämnda tomt hade, med hänsyn till rådande förhållanden å

angränsande jordområden, vid skedd utstakning måst gifvas en bredd af

108 meter och ett djup af 370 meter, hvilken omständighet emellertid

medförde den fördelen, att den vid S:t Olofsgatan belägna delen af tomten,

som gifvetvis måste anordnas på ett prydligare sätt och förty blefve dyrbarare

att. underhålla, icke vore särdeles stor och att den till undervisning

i trädgårdsskötsel afsedda, vanligen mindre fordrande delen af densamma

erhölle ett mera afskildt läge. Enligt de uppgjorda ritningarna vore seminariebyggnaden

föreslagen att förläggas med hufvudfasaden i linie med

det närbelägna lasarettets framsida på ett afstånd af cirka 75 meter från

S:t Olofsgatan och att, i motsats till hvad fallet vore vid öfriga seminaricbyggnader

i riket, inrymma endast skollokaler och bostad för vaktmästare,

men icke boställe för rektor, för hvilken sådant vore beredt i eu särskild

byggnad. Denna anordning vore närmast föranledd af de i de äldre

seminarierna ofta öfverklagade olägenheterna af sammanförande i samma

llih. till Riked. Prut. 1900. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 3t

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

byggnad af °skol- och boställsrum, af hvilka olägenheter här endast torde

böra fram hallas, att, vid inträffande fall af smittosam sjukdom inom

rektors familj, svårigheter ofta uppstode för undervisningens ordnande och

upprätthållande, att den förskämda luften från skollokalerna svårligen

kunde utestängas från rektors bostad samt att öfver de stora skolsalarne

en beqväm inredning icke utan betydande kostnader kunde åstadkommas

och att i flere rektorsbostäder inom de nu förefintliga seminariebyggnaderna

sättningar af golf och mellanväggar uppkommit genom bristfälliga

bjelklag öfver de stora rummen, för undvikande hvaraf dyrbara förstärkningar

erfordrades. Det föreslagna gymnastikhuset vore inredt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med nutida fordringar på lokaler för gymnastikundervisningen.

Beträffande de ifrågasatta byggnadernas storlek och inredning

hade embetet åberopat, jemte ritningarna, innehållet af en skrifvelsen

bilagd, af intendenten Jacobsson den 12 sistlidne december upprättad

till embetet afgifven promemoria,

Slutligen hade embetet förmenat att, med afseende å gällande höga

arbets- och materialpris, arbetskostnaden enligt embetets åsigt icke kunde

antagas komma att understiga det upprättade kostnadsförslagets slutsumma

224,01)0 kronor. .

Sedan, pa sätt departementschefen framdeles komme att närmare omförmäla,

jemväl blifvit ifrågasatt, att det nya seminariet borde förläggas i

Helsingborg, både den 17 november 1891) till Kongl. Maj:t inkommit ytterligare

en skrifvelse från drätselkammaren i Landskrona, hvari yttrats:

Det hade kommit till stadsfullmägtiges i Landskrona kännedom, att det

för södra Sverige projekterade lärarinneseminariet möjligen redan hösten

1900 skulle tråda i verksamhet, i följd hvaraf pi’ovisoriska lokaler erfordrades

under tiden, till dess de nya seminariebyggnaderna hunne blifva

färdiga. Å stadsfullmägtiges vägnar finge derför drätselkammaren tillförbinda

Landskrona stad, att, derest det nya seminariet komme att dit förläggas,

redan. hösten 1900 och till dess seminariets egna nybyggnader

kunde tagas i bruk, kostnadsfritt upplåta för ändamålet lämpliga lokaler

antingen i stadens nuvarande sjukhus, som med innevarande års utgång

ej vidare komme att användas för sitt hittills varande ändamål, eller

också i den åt allmänna läroverket förut upplåtna byggnad, som, fortfarande

obegagnad, sedan densamma hösten 1897 utrymts af läroverket,

af nuvarande egaren stälts till stadens disposition.

Sedan drätselkammaren lemnat en närmare redogörelse för de till provisoriskt

bruk för seminariet erbjudna lokalerna, hade drätselkammaren

yttrat, att det hitintills varit en känd och erkänd sak, att lefnadskostnadema

i Landskrona vore väsentligen billigare än i Helsingborg, sär
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

267

skildt beträffande hyrorna, som i Landskrona knappast torde uppgå till

mera än 50 å 60 procent af hvacf de betingade i dess nämnda grannstad.

Till belysande af detta förhållande åberopade drätselkammaren åtskilliga

bifogade intyg, hvilkas rigtighet vitsordades af drätselkammaren. Att

lefnadskostnaderna i Landskrona vore billigare än i Helsingborg, framginge

emellertid tydligast af det faktum, att arbetarne inom alla yrken i sistnämnda

stad hade en timaflöning, som med 2 till 5 öre öfverstege den

aflöning, som arbetare i Landskrona inom samma yrke uppbure.

Slutligen hade drätselkammaren med afseende på lärjungarnas vid

allmänna läroverket i Landskrona kostnader för inackordering hänvisat till

uppgifter, som lemnats af läroverkets rektor. Enligt dessa vexlade inackorderingspriset

mellan 20 och 40 kronor för månad. För inackordering,

som omfattade endast bostad med uppvärmning, belysning och tillsyn, betalades

för hvarje lärjunge 7,50 till 8 kronor i månaden. Af lärjungar, som,

sedan de genomgått läroverket i Landskrona, nu fortsatte sina studier

i Helsingborg, betalade derstädes eu 55 kronor i månaden, en annan,

som sjelf bekostade sig möbler, sängkläder och linne, 35 kronor för

månad.

Den 19 sistlidne september hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet

vidare meddelas, stadsfullmägtige i Helsingborg beslutit att utse en komité

med uppdrag att vidtaga erforderliga åtgärder för att få det ifrågastälda

nya folkskolelärarinneseminariet förlagdt till nämnda stad. Med anledning

deraf hade de utsedde komiterade inkommit till Kongl. Maj:t med en den

23 september 1899 dagtecknad skrifvelse, hvari de yttrat, att de med

stöd af sitt erhållna uppdrag tilltrodde sig att å stadens vägnar erbjuda

upplåtelse kostnadsfritt af för seminariet erforderlig tomt samt att i afseende

å densammas läge komiterade tänkte sig endera af på bifogad karta utmärkta

stadsfarmerna n:is 85, 118 och 124, hvilka samtliga, belägna å höjdplatån

ofvanför de äldre tätare bebyggda stadsdelarne, uppfylde alla anspråk på

fritt och friskt läge, bästa grundförhållanden, beqväma förbindelser med

stadens öfriga delar samt närhet till stadens centrum och till folkskolorna.

Som skäl för seminariets förläggande till Helsingborg hade komiterade

anfört, bland annat, det varma intresse, hvarmed staden vårdat sig om

sitt folkskoleväsen och den jemförelsevis höga ståndpunkt, hvartill detta

kommit. Fn fortsatt utveckling deraf skulle nemligen i oj ringa grad

främjas deraf, att en läroanstalt för bildande af folkskolelärarinnor förlädes

j staden, ty detta skulle ju medföra, att eu grupp fackmän inom folkskolans

område tillförsäkrades Helsingborg. Men seminariets förläggande

dit skulle blifva till gagn äfven för seminariets elever, enär dessa derigenom

finge tillfälle att under sin utbildningstid lära känna eu fullständig, väl

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ordnad folkskola, inrymd i ändamålsenliga lokaler och försedd med tidsenlig

materiel. För seminariets förläggande till Helsingborg talade vidare,

att det läge i folkrik trakt och stode genom många och goda förbindelseleder

i liflig beröring med orter inom såväl det egna landskapet som sydvestra

Småland och södra Halland, för Indika landsdelar det nya seminariet

i första hand vore afsedt. För öfrigt vore Helsingborg en stad. som med

hänsyn till helsosamt läge intoge ett framstående rum.

Komiterades skrifvelse hade remitterats till domkapitlet i Lund, som

i afgifvet utlåtande förmenat, att Helsingborgs stad i och för sig icke vore

eu olämplig ort för det ifrågasatta nya seminariet.

öfverintendentsembetet, hvars yttrande i ärendet blifvit infordradt,

hade hållit före, att, derest den nya seminarieinrättning, om hvars upprättande

fråga blifvit väckt, af Kongl. Magt pröfvades lämpligen böra förläggas

till Helsingborg och om icke annan tilläfventyrs fördelaktigare

byggnadsplats derstädes kunde erhållas, tomten n:o 85 för ändamålet egde

afgjordt företräde framför de andra, i komiterades skrifvelse angifna tomterna,

, dock under vilkor att densamma genom utbyte eller tillägg af mark

från angränsande områden gåfves eu regelbunden form — såsom förslagsvis

blifvit af embetet, å den ärendet tillhörande kartan angifvet —

och med en areal, icke understigande 5 tunnland, komme att bilda ett af

minst 12 meter breda gator omgifvct sjelfständigt qvarter, hvarjemte vederbörande

borde tillförbindas att — utom att draga försorg om upprättande

af behörig tomtkarta och afvägningsplan — låta såväl stensätta

och ordna de tomten omgifvande gatorna på enahanda sätt som öfriga

kommunikationsleder inom staden, som ock framdraga belysnings-, vattenoch

afloppsledningar till tomtgränsen.

T skrifvelse den 7 november 1899 hade stadsfullmägtige i Helsingborg

erbjudit sig att, för anläggande åt ett folkskolelärarinneseminarium i

nämnda stad och til! nyttjande, så länge tomten såsom plats för seminariet

användes, upplåta det å bifogad plankarta med gröna gränslinier angifna område,

omfattande farmen n:o 75 samt delar af farmerna n:is 84 och 85 i staden

och i areal innehållande 20,000 qvadratmeter, samt att i afseende å detta

erbjudande i öfrigt utfästa, att utmed tomtens norra och södra sidor skulle

upptagas gator af tolf meters bredd, försedda med kör- och gångbanor

samt att gas-, vatten- och afloppsledningar af staden skulle anordnas till

tomtens gräns.

Derjemte, hade stadsfullmägtige förbundit sig att kostnadsfritt upplåta

lämpliga provisoriska lokaler för seminarieund .-rvisningens utöfvande under

tiden för seminariebyggnadens uppförande eller för tiden från och med

höstterminens början år 1900 till och med vårterminen 1903.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

269

I afseende å den ifrågavarande tomtens bebyggande hade dock stadsfullrnägtige,

med hänsyn till stadens vattenverks strax öster derom belägna

grundvattenledning, gjort det förbehåll, att byggnad icke finge förläggas

å tomtens östligaste del, utan att denna skulle användas till trädgård

eller park.

Slutligen hade stadsfullmägtige förmält, att tomten komme att bilda ett

sjelfständigt qvarter, då det vore afsedt, att, området mellan ifrågavarande

tomt och stadens grundvattenledning skulle utläggas till plantering.

De omförmälda komiterade hade sedermera inkommit med en ny,

den 23 november 1899 dagtecknad skrifvelse. Deruti hade de till eu början

redogjort för beskaffenheten af de provisoriska lokaler, som Helsingborg

hade att erbjuda, i händelse Riksdagen skulle bevilja erforderliga medel icke

endast till det ifrågastälda nya seminariet, utan ock till dettas igångsättande,

innan de för detsamma afsedda byggnaderna hunnit fullbordas.

Derefter hade komiterade anfört, att de, för att utröna de sannolika kostnader,

som vistelsen vid läroanstalten, om denna förlädes till Helsingborg, skulle

medföra för seminariets blifvande elever, låtit anställa undersökning rörande

de utgifter, som lärjungarne i dervarande högre allmänna läroverks högsta

klass finge vidkännas vid så kallad hel inackordering hos familjer af medelklass.

Dels torde nemligen åldern för dessa läroverkets elever och de

blifvande seminarieeleverna vara ungefärligen densamma, dels torde också

de hem, som erbjödc inackordering, i båda fallen tillhöra samma medelklass.

Skilnaden blefve, att inaekorderingspriset snarast stälde sig jemförelsevis

lägre för qvinlig än för manlig ungdom, hvarjemte tillfällena

till dylik inackordering säkerligen vore talrikare för den förra än för den

senare. Undersökningen rörande inaekorderingspriset i Helsingborg för

ungdomen vid allmänna läroverket derstädes hade blifvit verkstäld af

dettas rektor, och resultatet framginge af eu skrifvelsen bifogad prisuppgift.

Med skrifvelsen följde derjemte eu af stadens byggnadschef afgifven

beskrifning angående den ifrågavarande tomtens ytinnehåll, gränser, kommunikationstillgångar,

byggnadsgrund och lämplighet för trädgårdsplantering,

hvarjemte i nämnda beskrifning upplystes, bland annat, att tomtens

ytinnehåll utgjorde 20,000 qvadratineter, att marken bestode af grus med

mycket fast och god byggnadsgrund samt vore lämplig för planteringar

samt att erforderliga ledningar för vatten och gas m. in. förefunnes.

Enligt omförmälda prisuppgift kunde ynglingar i åldern 15—19 år

erhålla fullständig inackordering för ett pris, som varierade mellan 25 och

37,33 kronor för månad; ynglingar med något större anspråk betalade vanligen

45 kronor pr månad. Endast eu af lärjungarne i allmänna läroverkets

sjunde klass betalade 50 kronor. För eldadt rum erlades det 8 å 10

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor för månad. Lärare vid läroverket, som ej hade eget hem. kunde

å spisningsställen erhålla fullt tillfredsställande hel kost för 35 a 40 kr.

för månad.

Slutligen har departementschefen anfört följande.

Enligt departementschefens förmenande kunde det ifrågastälda nya

folkskolelärarinneseminariet med fördel förläggas vare sig i Helsingborg

eller i Landskrona. Båda. städerna läge uti folkrik trakt, vore försedda

med beqväma samfärdsmedel samt erbjöde goda tillfällen för seminariets

elever att få hyra tjenliga bostäder och att få inackordera sig uti aktningsvärda

familjer. Båda hade äfvenledes utfäst sig att kostnadsfritt dels till

seminariet upplåta lämplig byggnadstomt samt erforderligt område för

trädgårdsanläggningar, dels hålla läroanstalten till hända provisoriska lokaler,

i händelse man skulle vilja låta den tråda i verksamhet, innan dess byggnader

hunnit blifva fullbordade.

Till förmån för Landskrona talade dock dels att den tomt, staden

utfäst sig lemna till seminariet, både med hänsyn till storlek och fritt

och vackert läge öfverträffade den plats, som Helsingborg för ändamålet

upplåtit, ehuruväl äfven denna vore lämplig och för behofvet tillräcklig,

dels ock att lefnadskostnaderna i Landskrona syntes vara något billigare

än i Helsingborg, hvilket ju måste vara af mycket stor betydelse, då

fråga vore om inrättande af eu läroanstalt, hvars flesta elever sannolikt

komme att räknas bland de mindre bemedlade eller obemedlade.

Beträffande de ritningar till det ifrågastälda nya seminariet, som

öfverintendentsembetet låtit uppgöra, syntes det departementschefen synnerligen

välbetänkt, om, såsom embetet föreslagit, seminariet försåges med

egen gymnastiklokal, enär det för läroanstalten föreslagna läget förutsatte,

att eleverna skulle erhålla all till deras utbildning hörande undervisning

inom anstalten. För öfrigt hade erfarenheten lärt, att de seminarier,

hvilka icke hade egna gymnastiklokaler, finge kämpa med stora svårigheter.

Deras elever försatte nemligen mångenstädes mycken för dem dyrbar tid

genom de långa vandringarna till och från gymnastiklokalerna; timmarna

för gymnastiköfningarna måste ej sällan förläggas till olämplig tid på

dagen och hinder lades i vägen för uppgörande af en ändamålsenlig arbetsordning.

Dertill komme, att seminarierna nödgades på en och annan ort

betala en mycket hög hyra — ända till 500 kronor årligen — för rätten

att få begagna ett annat läroverk tillhörig gymnastiklokal. På de af

embetet anförda grunder ansåge departementschefen jemväl mycket lämpligt,

att rektor finge sin bostad i egen byggnad. Derigenom undanröjdes många

olägenheter, som måste blifva en följd deraf, att boställslägenheter och

s. 271 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

271

undervisningslokaler inrymdes uti samma byggnad. Hvad åter anginge

sjelfva seminariebyggnaden, syntes den departementschefen inrymma de

lokaler, som nu för tiden ansåges erforderliga, för att undervisningen i alla

ämnen skulle kunna bedrifvas med rätt framgång och för att den behöfliga

undervisningsmaterielen skulle kunna med omsorg vårdas. De flesta af nu

förefintliga seminarier lede af brist på utrymme. Detta berodde, bland

annat, derpå, att, sedan de för dem afsedda byggnaderna uppförts, ifrågavarande

läroanstalter utvidgats med ännu en årsklass samt att ett nytt

undervisningsämne, slöjd, tillkommit. Derjemte hade undervisningen i

teckning tagit ett stort steg framåt och kräfde numera ett särskildt för

den anordnadt rum. Slutligen hade undervisningsmaterielen under de ''

senare åren i hög grad ökats, och det fordrades sålunda större utrymme

för dess förvarande än tillförene. Departementschefen ansåge det vara

skäl, att, när ny seminariebyggnad skulle uppföras, göra den sådan, att

den motsvarade de anspråk, som med rätta numera stäldes på en dylik.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan

angifna innehåll.

Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget,

bär utskottet icke funnit anledning till annan erinran än att kostnaden

för rektorsbostaden, hvilken enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle uppgå till

.‘13,605 kronor, synes vara högre tilltagen än behofvet påkallar. En för

detta ändamål afsedd byggnad torde, enligt utskottets åsigt, kunna på ett

fullt tillfredsställande sätt uppföras för omkring 6,000 kronor mindre än

af Kongl. Maj:t beräknats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning må

a) till uppförande af erforderliga byggnader för ett

folkskolelärarinneseminarium i Landskrona bevilja ett

extra anslag af 218,000 kronor och deraf anvisa 124,000

kronor att utgå under år 1901;

b) för begynnande af verksamheten vid nämnda

seminarium vid början af höstterminen 1900 samt uppehållande

af undervisningen vid seminariet under samma

termin äfvensom vår- och höstterminerna 1901 uppföra

på extra stat för år 1901 ett belopp af 17,800 kronor.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Statsutskottets Utletande N:o t).

Angående

inrättande aj

en parallelklass

vid

seminariet i

Vexil).

[78.]

80:o) Kongl. Maj:t hav föreslagit Riksdagen att för anordnande af en

parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Vexla på extra stat för år 1901

anvisa ett belopp af 11,200 kronor.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att rektor vid

folkskolelärareseminariet i Vexiö i skrifvelse den 7 oktober 1899 till domkapitlet

derstädes anfört följande.

Då den brist på lärarekrafter för folkskolorna, som ganska länge varit

rådande, mer och mer gjorde sig känd, hade rektor och lärare vid folkskoleläraresemenariet

i Vexiö ansett sig skyldiga att af godkända inträdessökande

mottaga så stort antal, som utrymmet på något sätt kunnat tillåta.

Hösten 1898 hade derför intagits 30 elever i första klassen. Men enär

somliga lärorum icke kunde rymma så stort elevantal, och flere klassers

delning på grupper för undervisning i slöjd på slöjdsalen, som ej rymde

mer än högst 24 elever, medförde svårigheter, samt den praktiska utbildningen

af eleverna skulle blifva lidande genom för stort elevantal i flere

klasser, hade den första-klass, som vid innevarande läsårs början bildats,

hållits vid ett antal af 24, hvilket antal för Vexiö seminarium med dess

nuvarande lokaler ej utan olägenhet kunde öfverskridas i mer än en af

de samtidigt befintliga klasserna. Någon väsentligare ökning af antalet

utexaminerade lärjungar vore derför icke att påräkna från Vexiö seminarium

under förhand eu va rande förhållanden, i synnerhet som en eller

annan elev under kursens fortgång af olika anledningar afginge. Men

genom förhyrande af nödiga lokaler skulle utrymme kunna beredas

för eu parallelklass, hvarigenom hvart ijerde år ett dubbelt antal elever

mot det annars vanliga skulle kunna utexamineras. Vid tvenne af rikets

seminarier hade under år 1899 sådana parallelklasser blifvit anordnade.

Genom inrättande af dylika vid ytterligare två seminarier skulle samma

ökning af antalet examinerade lärare, som kunde vinnas genom upprättande

af ett nytt seminarium, hastigare och billigare åstadkommas. Om

nya parallelklasser skulle påtänkas, borde Vexiö ihågkommas såsom plats

för en sådan, emedan Småland hade stort behof af rikare tillgång på lärare,

uppfödda i denna landsdel, vana vid dess förhållanden och ej skyende att

taga anställning vid dess flyttande skolor. Den årliga ökningen af inträdessökande,

hvilkas antal vid senaste inträdespröfningen uppnått till 69, lemnade

icke rum för någon farhåga, att elever i Vexiö skulle komma att

saknas för en parallelklass. Enär ett större antal elever kräfde flere afdelningar

i öfningsskolan för att de blifvande lärarne skulle erhålla tillfredsställande

och tillräckliga praktiska öfningar, samt enär öfningsskolan

vid ett seminarium borde kunna uppvisa och göra dess elever bekanta

med en fullständig folkskola, innefattande småskola, egentlig folkskola och

s. 273 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

273

folkskolans högre afdelning, borde i sammanhang med anordnande af

parallelklass en folkskolans högre afdelning med särskild lärare läggas till

öfningsskolan. Utrymme för den nu ifrågasatta utvidgningen af seminariet

kunde, intill dess att nybyggnad för väl kända behof kunde utverkas,

åstadkommas genom förhyrande af två lärorum. I samma närbelägna

hus, der gymnastiklokal för seminariet vore förhyrd, nemligen goodtemplarordens

hus, funnes att hyra tvenne salar, som vore ganska lämpliga såsom

lärorum. Hvartdera rummet hölle 10,8 meter i längd, 5,9 meter i

bredd och 3,1 meter i höjd samt hade en fönstersida med 4 fönster. Då

luftvexlingsventiler vore anbragta i väggarna, kunde omkring 40 personer

med iakttagande af tillbörliga raststunder utan helsovådlig luftförskämning

uppehålla sig i rummet. Till hvartdera rummet hörde ett rymligt

afklädningsrum. Såsom ersättning för hyra, belysning, uppvärmning,

städning och renhållning begärdes för båda rummen med afkädningsrummen

ett årligt belepp af 500 kronor.

På grund af det anförda hade rektor hemstält, att domkapitlet måtte

hos Kongl. Maj:t göra framställning om åtgärder för inrättande af en

parallelafdelning vid folbskolelärareseminariet i Vexiö och af en folkskolans

högre afdelning vid dess öfningsskola och för anslag af nödiga

medel till arfvoden åt en extra ordinarie adjunkt, en lärare i öfningsskolan

och de lärare i öfningsämnen, som erhölle ökad tjenstgöring, samt

till hyra, belysning, uppvärmning och renhållning af nödiga lokaler äfvensom

(för en gång) till anskaffande af nya skolmöbler och undervisningsmateriel.

Rektor hade härjemte erinrat, att för uppehållande af en parallelklass

vid hvartdera af två seminarier 1899 års Riksdag beviljat följande

årliga belopp:

arfvode till en extra ordinarie adjunkt................................. kr. 1,800: —

» » » lärare i öfningsskolan ..................................... » 1,500: —

arfvoden till lärarne i öfningsämnen .................................. » 1,200: —

till hyra för lokal............................................................................... » 700: —

» belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearvode in. in. » 600: —

tillsammans kr. 5,800: —

samt till inköp af skolmöbler undervisningsmateriel för en

gång.......................................................................... kr. 1,000: —

Domkapitlet i Vexiö hade med skrifvelse den 11 oktober 1899 till

Kongl. Maj:t öfverlemnat rektors vid folkskolelärareseminariet derstädes

här ofvan omförmälda skrifvelse och dervid på de af rektor framstälda

grunder hemstält, att Kong]. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder

för vinnande af berörda ändamål.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

För egen del bär föredragande departementschefen anfört.

År 1878 hade utbetalats bidrag af statsmedel eller så kalladt lönetillskott

till aflönande af 4,283 ordinarie och extra ordinarie folkskolelärare

och -lärarinnor. Samma år hade inrättats ännu ett seminarium,

folkskola ärarinneseminariet i Umeå. Man hade nemligen ansett, att man

vid de förut befintliga elfva seminarierna icke skulle kunna utbilda för

folkskolan erforderligt antal lärare och lärarinnor, sedan lärare- och lärarinnebefattningarna

vid folkskolan stigit till ofvan angifna antal. Och man

hade så mycket större skäl till detta antagande, som befattningarna vid

nämnda skola ökats till antal i samband såväl meod folkmängdens i landet

tillväxt som med undervisningens förbättring. År 1897 hade antalet af

ordinarie och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan stigit

till 6,573. Våra nuvarande seminarier — till antalet tolf — kunde icke,

sedan lärare- och lärarinnebefattningar vid folkskolan stigit upp till ett så

högt antal som det nyssnämnda, utbilda så många lärare och lärarinnor,

som vore behöfliga för att ersätta de vid folkskolan redan an stål da lärare och

lärarinnor vid deras afgång från innehafvande befattningar och för att träda

i stället för dem, hvilka af sjukdom eller annan anledning vore hindrade

från att sjelfva handhafva sina tjänster, samt slutligen för att öfvertaga

de nya befattningar, hvilka bär och hvar i landet årligen inrättades, helst

som folkskolelärare och -lärarinnor funne användning äfven vid många

andra läroanstaltor än folkskolan, såsom t. ex. folkskolelärareseminariernas

öfningsskolor, döfstuinskolor, af stat, landsting eller enskilde inrättade

seminarier för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor, barnhem

m. in.

Hvarje seminarium, med den organisation det i allmänhet för närvarande

hade, vore nemligen från början beräknadt för omkring 100 elever,

det vill säga för omkring 25 i hvarje klass, hvilket ock enligt departementschefens

mening vore det högsta antal, som fullt tillfredsställande

kunde skötas. Från de tolf seminarierna skulle sålunda årligen utexamineras

300 elever, af hvilka högst 290 syntes kunna beräknas ingå i folkskolans

tjenst. Toge man med i beräkningen de elever, som komme att .

utexamineras från det ifrågasatta nya seminariet samt från de redan vid

två seminarier inrättade parallelafdelningar, kunde de, som årligen sökte

anställning vid folkskolan, beräknas till 325 elever .Men dettakantal vore,

såsom departementetschefen förut visat under punkterna 76 och 77 i det

vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet, alldeles för litet

för att kunna motsvara det årliga behofvet af nybildade lärare och lärarinnor.

För a.tt bereda rikligare tillgång på för tjenstgöring i folkskolan

utbildade lärare och lärarinnor, hade departementschefen tillstyrkt Kong!.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

275

Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja erforderliga medel för anordnande af

ett nytt folkskolelärarinneseminarium. Men derigenom blefve såsom

departementschefen förut ant.ydt — bristen pa lärarekrafter för folkskolan

ej afhjelpt. Härtill skulle erfordras ännu ett nytt seminarium. Men dels

för att undvika de dryga omkostnader, som skulle blifva följden af det

samtidiga inrättandet af två nya seminarier, dels för att förekomma utbildningen

af allt för många lärare och lärarinnor med hänsyn till det

förefintliga behofvet, i händelse att af någon omständighet, som på förhand

ej kunnat förutses och beräknas, de ledigblifna och nyinrättade

tjensterna ej skulle uppgå till det antal, som man antagit på gi lind af

hittills gjorda erfarenheter, ansåge departementschefen det vara tillrådligt

att för närvarande nöja sig med att, i stället för att anordna ännu ett

nytt seminarium, utvidga ett af de gamla med en parallelafdelning,

hvilken ju kunde indragas, om den ej längre ansåges behöflig. ^

Af de skal, som rektor vid seminariet i Vexiö anfört, ansåge departementschefen

det synnerligen lämpligt, att en dylik utvidgning företoges

med seminariet i Vexiö från och med början ai nästkommande läsåi.^

Beträffande kostnaderna för anordnande af en parallelklass vid folkskola

rareseminariet i Vexiö, skulle dessa, enligt departementschefens åsigt,

komma att årligen belöpa sig till 6,800 kronor efter följande beräkning,

arfvode till en extra ordinarie adjunkt 1 CAA''

» • » » lärare i öfningsskolan......

arfvoden till lärarne i öfningsämnena

kr. 1,800:

» 1,500:

» 1,200:

» 500:

» 200:

» 1,600:

-------- * -------O .

hyra för lokal, uppvärmning, belysning, renhållning in. m.

läkarearfvode m. in.........................................................

stipendier till eleverna.........................................................

Derjemte erfordrades till inköp af skolmöbler och undervisningsmateriel

för en gång ............................................ . ® —

Då störa svårigheter mött att erhålla sökande och vikarier till befattningar

vid de flyttande skolorna, som till stort antal förekomme i »Smaland,

borde parallelafdelningen vid seminariet i Vexiö träda i verksamhet sa

fort ske kunde, eller redan vid början af läsåret 1900—1901. för detta

ändamål borde sålunda erforderliga medel vara disponibla redan år 1900

till ett belopp af 4,400 kronor, nemligen 1,000 kronor till inköp af skolmöbler

och undervisningsmateriel samt återstoden till aflönande af lärare,

hyra, belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode, stipendier till

eleverna in. in. under höstterminen nämnda ar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1901 bevilja för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet

i Vexiö 11,200 kronor.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet

till behandling förehaft en i Andra Kammaren af herr J. Widén in. fl.

väckt motion (n:o 90), deri yrkats att Riksdagen måtte, med afslag å

Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af medel till anordnande af en

parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Vexiö, i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t snarast möjligt till Riksdagen inkomma

med utredning och förslag om inrättande i Strengnäs af ett seminarium

för utbildande af folkskolelärare.

Efter att hafva erinrat om såväl Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning

som ock den under nästföregående punkten i utskottets utlåtande

omförmälda framställning om anordnande af ett nytt folkskolelärarinneseminarium

i Landskrona, hafva motionärerna till stöd för sin motion

anfört följande:

Att stor brist rådde på lärare och lärarinnor vid folkskolorna i riket,

vore sedan länge kändt och erkändt; och regeringen hade ytterligare konstaterat

detta faktum samt jemväl framhållit och visat, att denna brist varit

i ständigt fortgående ökning.

Att densamma härledde sig icke från brist på personer, som vore hågade

att egna sig åt lärarekallet, utan af bristande utrymme i de af staten

upprättade undervisningsanstalterna, hade också vid flera tillfällen

blifvit uppvisadt. Såsom ytterligare bevis derpå kunde framhållas, att enligt

uppgift i Svensk Läraretidning år 1899 inträde vid seminarierna sökts

af 461 män och 278 qvinnor, af Indika endast 221 män och 167 qvinnor

vunnit inträde; äfven med antagande, att en stor del af de utestängda

blifvit underkända vid pröfningarna, qvarstode i allt fall ett betydande

antal sökande, som måst uteslutas af brist på utrymme.

Rörande sättet för afhjelpande af denna brist hade emellertid meningarna

varit mycket delade. Så hade en de! myndigheter, som yttrat sig

i frågan, ansett, att behofvet af lärarekrafter skulle lämpligast och billigast

fyllas genom inrättande af parallelklasser vid några af de redan befintliga

seminarierna. Andra åter hade ansett nödigt, att ett eller flera

nya seminarier inrättades. Så hade domkapitlet i Upsala i infordradt utlåtande

u tal åt sig för inrättande af två nya seminarier, ett, för folkskolelärare

i Strengnäs och ett för lärarinnor-" i sydvestra Sverige, förslagsvis

i Helsingborg eller Halmstad; samma mening hade uttalats af seminarierektorn

i Karlstad; domkapitlet i Vesterås, deri instämmande med seminarierektorn

i Falun, hade ansett ett nytt folkskolelärareseminarium böra

inrättas i Strengnäs eller Örebro; folkskoleinspektören i Södermanland

hade förordat inrättandet af ett nytt lärarinneseminarium för mellersta

Sverige, exempelvis i Strengnäs eller någon af städerna Norrköping, Jön
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Stalsutskottets Utlåtande N:o 9.

277

köping eller Örebro. Regeringen hade till en början anslutit sig till den

förstnämnda åsigten och hade af 1899 års Riksdag begärt anslag till anordnande

af parallelklasser vid två folkskolelärararinneseminarier. Samtidigt

hade emellertid af herr Ivar Månsson jemte åtskilliga andra representanter

från sydliga Sverige väckts motion, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville, så snart ske kunde,

till Riksdagen inkomma med förslag om inrättande på derför lämplig ort

inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium för utbildande

af folkskolelärarinnor. I denna motion hade motionärerna framhållit, att

inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium skulle vara den rigtigaste

utvägen för tillgodoseende af behofvet af lärarekrafter. I skrifvelse

till Kongl. Maj:t hade ock Riksdagen, jemte det att det begärda anslaget

till parallelklassen beviljats, anhållit om utredning, huruvida ett nytt seminarium

för qvinliga elever vore erforderligt och inom hvilken del af

landet det i sådant fall lämpligast borde förläggas, dervid Kongl. Maj:t, enligt

Riksdagens förmenande, icke skulle underlåta att jemväl taga i öfvervägande

hvad af motionärerna blifvit anfördt i fråga om lämpligheten af

det nya seminariets förläggande inom Malmöhus eller Kristianstads län.

Frukten af den sålunda begärda utredningen förelåge i Kong]. Maj:ts

ofvan berörda proposition till detta års Riksdag.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet angående förevarande ärende

hade chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, att det enligt hans mening

ej kunde bestridas, att bästa sättet för vinnande af ändamålet, fyllande

af behofvet på lärarekrafter, vore att inrätta nya seminarier, samt att helst

två nya seminarier, ett manligt och ett qvinligt, borde inrättas, enär man

endast derigenom skulle kunna utbilda erforderligt antal lärare och lärarinnor

och sålunda undanrödja de svårigheter, med hvilka skolråden hade

att kämpa för uppehållande af folkskolelärarebefattningarna. Det ansågs

dock medföra alltför stora kostnader att samtidigt bygga och i öfrigt anordna

två seminarier, och derför hade det ansetts lämpligt att till en

början nöja sig med att iordningställa ett nytt seminarium och att samtidigt

utvidga ännu ett annat med en parallelklass.

Den utredning, som blifvit förebragt, gåfve alltså, enligt hvad motionärerna

vidare anfört, otvetydigt vid handen, såväl att den öfverklagade

lärarebristen vore konstant som att det enda fullt lämpliga sättet att råda

bot härpå vore inrättandet af två nya seminarier, ett qvinligt och ett

manligt. Det läte sig, enligt motionärernas förmenande, icke bestridas,

att det förra borde förläggas i Skåne, som hittills saknat ett qvinligt seminarium,

men det syntes också å andra sidan uppenbart, att behofvet

kräfde ett ytterligare seminarium, för män, i mellersta Sverige; och af

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

de för detta föreslagna platserna ansåge motionärerna någon tvekan icke

böra förefinnas, att Strengnäs vore den lämpligaste. Inom Strengnäs stift

funnes, som bekant, för närvarande icke något seminarium; det i Stockholm

fylde, såsom domkapitlens och folkskoleinspektörernas yttranden

gåfve vid handen, icke bristen på lärare inom mellersta Sverige. Strengnäs

stad vore väl belägen i en synnerligen vacker trakt, med ett helsosamt

klimat och numera jemväl försedd med goda kommunikationer.

Lefnadskostnaderna i Strengnäs vore jemväl billiga; såsom jemföi''else

kunde framhållas, att inackorderingsafgiften för lärjungar i allmänna läroverkets

högre klasser hos familjer af medelklassen bestege sig till 30 å 40

kronor pr månad; för elever vid seminariet borde den ställa sig något

billigare. Rum med eldning och städning trodde motionärerna kunde

erhållas till 50 kronor för 8 månader, då två delade ett rum; och mat

kunde fås till ett pris af 6 kronor i veckan. Enligt till kongl. ecklesiastikdepartementet

gjordt meddelande hade stadsfullmägtige i Strengnäs

erbjudit sig till staten upplåta för byggande af ett lärarinneseminarium

erforderlig tomt äfvensom för anläggning af en trädgård behöflig mark;

och tvifvel kunde, enligt motionärernas mening, ej råda, att detta erbjudande

finge gälla äfven med afseende på ett lärareseminarium.

Då regeringen icke nu ansett sig böra komma med förslag om inrättande

af ett nytt seminarium jemväl för lärare, hade detta, enligt chefens

för ecklesiastikdepartementet yttrande, varit af förnämligast två skäl, nemligen

dels för att undvika de dryga kostnader, som skulle blifva följden

af det samtidiga inrättandet af två nya seminarier, dels för att förekomma

utbildningen af allt för många lärare eller lärarinnor, för den händelse det

befintliga behofvet skulle visa sig mindre, än man beräknat. Hvad det

sista af dessa skäl anginge, ansåge motionärerna att, på sätt redan förut antvdts

och jemväl i departementschefens yttrande erkändes, det vore utom

allt tvifvel, att en konstant lärarebrist förelåge, hvilken ej kunde afhjelpas

genom de två redan inrättade parallelklasserna och det nya lärarinneseminariet.

Det förra skälet vore deremot talande nog. Och derför borde

ock, enligt motionärernas åsigt, uppförandet af byggnader för det nya

lärareseminariet icke heller komma i fråga, förrän det föreslagna lärarinneseminariet

blifvit fullbordadt, hvilket ju antoges ske inom två år. Men

då ett förslag härom måste föregås af närmare utredning om det blifvande

seminariets läge, uppgörande af ritningar dertill med flere omständigheter,

som inverkade på frågans bedömande, syntes tiden redan nu vara inne

att vidtaga dessa förberedelser.

Härtill förelåge derjemte just nu ett, såsom det syntes, afgörande

skäl. Kongl. Maj:t hade, såsom ofvan vore nämndt, föreslagit inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27 9

varan de års Riksdag att på extra stat för år 1901 bevilja 11,200 kronor

för anordnande af eu parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Vexiö.

Då man, såsom i det ofta anförda yttrandet till statsrådsprotokollet,

medgåfve, att för behofvets fyllande erfordrades tvenne nya seminarier,

syntes det olämpligt att nedlägga kostnader på inrättande af en parallelklass

vid ytterligare ett förutvarande seminarium. Såsom motionärerna

till 1899 års Riksdag framhållit, skulle det möta svårigheter att,

indraga redan inrättade parallelklasser, dels derför att de i dessa intagna

eleverna måste hinna fullständigt genomgå kurserna och från

seminariet utexamineras, innan parallelklasserna indroges, dels till följd

af det motstånd mot en dylik åtgärd, som motionärerna antoge alltid

skulle möta från ortsmyndigheternas sida och jemväl af andra skäl. I

allmänhet syntes det ock vara lämpligare att söka afhjelpa den öfverklagade

lärarebristen genom att inrätta nya seminarier än genom att

utvidga de gamla, ty i senare fallet skulle antalet elever i de utvidgade

anstalterna blifva så stort, att vederbörande lärare ej skulle kunna tillbörligt

öfvervaka och vårda sig om dem pa sådant sätt, som bäst passade

för hvars och ens individualitet. Uppenbart vore ock, att flera i

skilda landsdelar befintliga seminarier skulle hafva en bättre verkan

med afseende å tilloppet af lämpliga sökande med efter landsdelarnes

behof passande begåfning och kynne, än om några få större seminarier

anordnades.

Men, sade man, då behofvet vore trängande och man ej genast

ville påbörja uppförandet af ett ytterligare nytt seminarium, återstode

ej annat än att anordna parallelklasser vid ett förut befintligt. Detta

vore ju sant. Motionärerna trodde sig dock kunna meddela, att, under

förutsättning af att ett seminarium komme att i Strengnäs inrättas,

svårigheter icke skulle möta att derstädes, på samma sätt som skett i

Landskrona, erhålla provisoriska lokaler för seminarieundervisningens

utöfvande under tiden för seminariebyggnadernas uppförande. Enligt

protokoll vid skolrådssammanträde den 23 november 1899, hade Strengnäs

stads församlings skolråd besluta, med afseende på ett blifvande

lärarinneseminarium i Strengnäs, erbjuda regeringen hyresfritt tillhandahållande

af tvenne lärosalar i det nya folkskolehuset under ett eller

eventuel! två års tid; och det vore all anledning att antaga, att detta

erbjudande finge gälla äfven med afseende på ett blifvande seminarium

för'' lärare samt att ytterligare behöfliga provisoriska lokaler äfven kunde

anskaffas.

Då utskottet delar den af motionärerna uttalade uppfattningen, att

behofvet af ökade lärarekrafter för folkskolan hellre bör tillgodoses

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till

löneförbättring

m. m. &

lärare vid

folkskolelärareseminarierna.

[79.]

genom inrättande af ett nytt seminarium än genom anordnande af parallelklasser

vid de förut befintliga seminarierna, och då den farhåga, departementschefen

uttalat, att i händelse ett nytt seminarium för manliga

elever inrättades,, möjligen kunde komma att utbildas flere lärare

än behofvet . kräfde, icke synts utskottet vara grundad, har utskottet

icke ansett sig böra tillstyrka, att vid ännu ett seminarium för manliga

elever skulle anordnas en parallelklass. Det af motionärerna framstälda

förslaget om aflåtande til! Kong!. Maj:t af en skrifvelse i ämnet har

utskottet deremot ansett sig böra biträda; dervid utskottet emellertid

velat uttala den mening, att, ehuru giltiga skäl synas hafva blifvit anförda

för seminariets förläggande till någon ort inom Strengnäs stift,

Riksdagen likväl så mycket mindre torde höra i sakens nuvarande skick

uttala sig angående den stad, dit seminariet bör förläggas, som till

utskottets kännedom kommit, att städerna Strengnäs och Örebro, hvardera.

staden under förutsättning att seminariet blefve dit förlagdt, erbjudit

sig vidtaga vissa åtgärder för underlättande af seminariets inrättande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas; samt

b) att Riksdagen, i anledning af herr Widéns m. fl.

ofvannämnda motion, må i skrifvelse till Kong], Makt

anhålla, det måtte Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning

till Riksdagen inkomma med förslag angående

inrättande inom Strengnäs stift af ett seminarium för

utbildande af folkskolelärare.

81:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till löneförbättring åt lärare och

lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till

arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och

extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier

efter samma grunder, som blifvit för år 1900 bestämda,

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp

af 36,300 kronor.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

281

S2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte till Ang.

understöd enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna

godt föreskrifva, åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid lärjungar vid

sådana folkhögskolor, som åtnjöte bidrag af statsmedel, på extra stat förfolk*°9‘*°lorår

1901 bevilja ett anslag af 25,000 kronor. L°0.J

I fråga om denna anslagsbegärau har departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat följande.

Såsom departementschefen förut omförmält, hade komiterade för

det under år 1898 i Göteborg församlade sjunde svenska folkhögskolemötet

till Kongl. Maj:t. inkommit med framställning rörande ökade anslag

till folkhögskoleväsendet. För denna framställning hade departementschefen

lemnat redogörelse vid anmälan om de ordinarie anslagsbehofven

under riksstatens åttonde hufvudtitel; dock hade han då lemnat å sido

den del af ofvannämnda framställning, som beträffade anslag till stipendier

åt mindre bemedlade elever vid folkhögskolor. På denna del deraf

anhölle departementschefen att nu få fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.

Angående den fråga, hvarom här vore tal, hade komiterade anfört,

att de blifvit anmodade anhålla, att, då det ej lände till en ynglings

eller flickas bästa att komma till en folkhögskola vid för unga år, det

vilkor måtte uppställas för erhållande af understöd af allmänna medel,

att manlig elev skulle hafva uppnått 18 år och qvinlig elev 16 år före

kursens slut. Elever af lägre ålder skulle således ej anmälas som sökande

till understöd. Att det nu på extra stat uppförda beloppet kräfde

en förhöjning, hafva komiterade framhållit. Derigenom kunde större

understöd lemnas åt verkligt behöfvande elever och folkhögskolans

arbete komma ännu flere af de mindre bemedlade till godo.

Vederbörande länsstyrelser hade, enligt hvad departementschefen

förut meddelat, efter erhållen remiss afgifvit utlåtanden rörande den

ifrågavarande framställningen och dervid jemväl öfverlemnat yttranden

från folkhögskolestyrelser och föreståndare för folkhögskolor samt äfven

från landsting eller deras förtroendemän. I dessa utlåtanden och yttranden

hade olika åsigter uttalats rörande det af komiterade föreslagna,

förut omförmälda vilkor för att mindre bemedlade elever vid folkhögskolorna

skulle komma i åtnjutande af understöd utaf allmänna medel.

De flesta af dem, som i denna sak yttrat sig, hade i likhet med

komiterade och på af dem angifven grund ansett, att understöd af allmänna

medel borde tilldelas endast sådan manlig elev, som uppnått 18

år före kursens slut, och endast sådan qvinlig elev, som före sagda tid

fy It 16 år.

Bill. till ltiktd. Prat. 1000. 4 Hand. 1 Af,t. !) Raft. 30

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Några åter hade framhållit den meningen, att det ifrågasatta vilkoret

borde bortfalla och som skäl derför anfört hufvudsakligen följande.

Hittills hade den grundsats häfdats vid svenska folkhögskolan, att

yngling helst borde hafva fylt 18 år för att blifva antagen till elev, men

att det i hvarje särskild! fall dock borde få bero af skolstyrelsens bepröfvande,

huruvida undantag från denna allmänna regel borde medgifvas,

enär det ju ej sällan visat sig, att eu jmgling vid ännu ej fylda 18 år

kunnat förete sådana vitsord om mogenhet och begåfning, att deraf framgunga,

att han i skolan skulle försvåra sin plats mycket bättre än mången

äldre skulle kunna. Men hade någon blifvit till elev antagen och såsom

sådan vore skyldig att deltaga i allt skolans arbete, borde han ock

hafva rätt att komma i åtnjutande af understöd i händelse af behof.

Sattes en bestämd åldersgräns som kompetensvilkor för erhållande

af stipendium, gjordes en betänklig inskränkning i folkhögskolans hittills

varande uppgift att söka göra sitt arbete fruktbärande och gagnande för

folket uti möjligast vida kretsar; och då det oftast vore hos den i torftiga

omständigheter fostrade ynglingen, för hvilken det ej vore likgiltigt

att med onödig väntan förspilla ett år, som man påträffade större begåfning

och mottaglighet för intellektuel undervisning, skulle det åsyftade

förbudet framför allt gå ut öfver den fattiga delen af folkets barn, dem

till skada och läroverket till ingen båtnad. Ofta hade det nemligen inträffat,

att, när en sådan fattig begåfvad yngling till följd af minderårighet

pcb bristande utrymme blifvit nekad inträde, denne efter utträdet

i praktiska lifvet sedermera saknat tid och tillfälle att besöka skolan

och sålunda gatt miste om dess fostrande ledning, undervisning och inflytande.

Orättvist och obilligt vore det ju ock, om folkhögskolan

vägrade att taga hand om sådana yngre personer, som, ehuru de icke

uppnått eu viss föreskritven ålder, ville begagna sig af undervisningen

derstädes för att bereda sig för inträde i någon annan läroanstalt, så

vida sådant kunde ske utan förändring af skolans metod och program.

Den enda grunden för berättigande till delaktighet i statsunderstödet

för mindre bemedlade elever vid folkhögskolorna borde vara elevs

villighet, ordentlighet, flit och förmåga att göra sig till godo skolans

undervisning.

Slutligen hade också den åsigt blifvit uttalad, att komiterades förslag

om bestämmande af viss minimiålder, för att elev vid folkhögskola

skulle vara berättigad till understöd af särskildt dertill anslagna medel,

visserligen syntes hafva goda skäl för sig, men att någon proposition

till Riksdagen icke syntes vara för ändamålet behöflig.

I sammanhang med redogörelsen för innehållet uti de infordrade

s. 283 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

283

utlåtandena ville departementschefen omnämna, att till ecklesiastikdepartementet

inkommit från styrelsen för Örebro läns folkhögskola en

skrifvelse, hvari styrelsen protesterat mot komiterades förslag, att en

mindre bemedlad elev vid folkhögskola ej skulle vara berättigad till

erhållande af understöd af dertill anslagna medel, om han ej fylt 18 år

före kursens slut; och hade dervid styrelsen åberopat sig på hufvudsakligen

samma skäl, som här ofvan anförts emot det af komiterade ifrågasatta

ytterligare vilkoret för att komma i åtnjutande af understöd af de

för ändamålet anslagna medel.

Vidare har departementschefen erinrat, hurusom Riksdagen under

eu följd af år, på Kongl. Maj:t framställning, på extra stat beviljat anslag

till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller qvinliga,

lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjöte bidrag af statsmedel.

De senaste åren hade det anslag, som för detta ändamål blifvit

anvisadt, uppgått till ett belopp af 20,000 kronor.

Sedan Riksdagen anmält, att Riksdagen anslagit ifrågavarande

medel, hade Kongl. Maj:t utfärdat ett cirkulär till Kongl. Majrts befallningshafvande

i de särskilda länen och dervid förordnat, att styrelse

öfver folkhögskola, som önskade, att andel af ifrågavarande anslag måtte

ställas till dess förfogande, skulle före viss föreskrifven tid till Kongl.

Maj:t inkomma med ansökning om det belopp, som åstundades, samt

dervid meddela uppgift om antalet i skolan närvarande lärjungar och

huru många af dessa kunde anses mindre bemedlade.

De vilkor, som hittills varit föreskrifna för erhållande af understöd

utaf ifrågavarande anslag, hade sålunda varit, att, skolan, vid hvilken

lärjunge vore inskrifven, skulle åtnjuta understöd af statsmedel samt att

lärjunge, för hvilken dylikt understöd söktes, skulle vara mindre bemedlad.

Till dessa vilkor ville komiterade, såsom departementschefen

förut omnämnt, lägga ännu ett, nemligen att före lärokursens slut manlig

lärjunge skulle hafva uppnått 18 år och qvinlig lärjunge 16 år.

Då folkhögskolans lmfvudsakliga uppgift icke vore att meddela

något visst kunskapsmått utöfver det, som bibringades i folkskolan, och

icke heller att vara någon förberedande skola för andra läroanstalter,

utan ifrågavarande skolas väsentliga syfte vore att utveckla lärjungarnes

själskrafter, att uppehålla deras intresse för allt sant, skönt och godt, att

förädlande inverka på deras vilja, att väcka deras fosterlandskärlek och

att dana deras medborgarsinne, syntes det otvifvelaktigt-, att de, som

ämnade söka inträde i folkhögskolan, i allmänhet borde, efter det de

inhemtat hvad i folkskolan meddelades, genom att någon tid deltaga i

praktiska lifvot. samla erfarenhet och vinna en viss mognad, innan de

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

begjuta arbetet i folkhögskolan. Först derefter kunde de nemligen i allmänhet

med rätt fördel göra sig till godo den undervisning och det

uppfostrande inflytande, som folkhögskolan ville och kunde bjuda dem.

Det syntes departementschefen derför, att komiterade hade anfört talande

skäl för sitt förslag att bestämma eu viss minimiålder för erhållande af

understöd åt de medel, som Riksdagen anvisat för att bereda tillfälle

åt mindre bemedlade män och qvinnor att deltaga i folkhögskolans

arbete, samt att den föreslagna åldern i allmänhet icke vore för hög.

Men å andra sidan ansåge departementschefen det icke kunna

förnekas, att åtskilliga unga män och qvinnor, som ännu icke uppnått

den för erhållande af här ifrågavarande understöd föreslagna åldern,

hade både rikare begåfning och större mognad än mången, som hunnit

denna ålder. Många sådana mindre bemedlade unga män och qvinnor

skulle af brist på medel ej kunna göra sig till godo folkhögskolans undervisning

och uppfostran, derest de icke Ange åtnjuta understöd det år,

då deras förhallanden i öfrigt medgåfve, att de genomginge ifrågavarande

skolas lärokurs. Erfarenheten gåfve nemligen vid handen, att

eu mindre bemedlad yngling, som ej finge besöka folkhögskolan, då

han dertill vore beredd och då han deraf skulle afen eller annan anledning

hafva synnerligt gagn, ofta, sedan han kommit ut i praktiska lifvet,

finge hvarken tid eller i öfrigt tillfälle att deltaga i skolans arbete.

Under sådana förhållanden ansåge departementschefen det ej vara

välbetänkt att från rätten att åtnjuta understöd af allmänna medel alldeles

utestänga elev vid folkhögskola, som, ehuru han ej uppnått den

för erhållande af dylikt understöd föreslagna åldern, likväl egde den

begåfning och mognad, att han med fördel kunde begagna undervisningen

vid sådan skola. Styrelse för folkhögskola borde, enligt departementschefens

mening, sålunda i regel fördela den skolan tilllkommande

andel af ifrågavarande statsanslag mellan sådana mindre bemedlade lärjungar,

Indika uppnått den såsom vilkor för understöds erhållande

ifrågasatta åldern, men styrelsen borde dock hafva rätt att i särskilda

behjertansvärda fall tilldela understöd äfven åt yngre lärjunge, som

gjort sig deraf förtjent.

Såsom departementschefen redan angifvit, hade de ifrågavarande

understödsmedlen under de senaste åren utgått med ett belopp af 20,000

kronor för år. År 1898 både stipendiebeloppet i medeltal för mindre bemedlade

manliga och qvinliga lärjungar med lika lång lärokurs uppgått till

omkring 40 kronor och för mindre bemedlade qvinliga lärjungar med

kortare lärokurs till omkring 25 kronor. År 1899 hade motsvarande tal

varit omkring 39 och 24 kronor.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

285

Du det till följd af stegrade lefnadskostnader m. in. vore af behof

påkalladt, så väl att stipendiebeloppen något höjdes som att flere än

hittills kunde komma i åtnjutande af stipendier, och då det vore att

motse, att elevantalet vid folkhögskolan under närmaste framtiden

komme att ökas, syntes det departementschefen, finnas talande skäl fölen

höjning af det hittills utgående beloppet till stipendier åt mindre

bemedlade lärjungar vid folkhögskolorna. Men då det ej kunde beräknas,

huru stor ökningen af elevantalet under de närmaste åren blefve, borde,

enligt departementschefens åsigt, för närvarande ej ifrågasättas större

förhöjning uti det ifrågavarande anslaget än från 20,000 till 25,000

kronor.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört hemstälde

han, att Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att. till understöd, enligt

de närmare bestämmelser Kong]. Maj:t. kunde, finna godt löreskrifva,

åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor,

som åtnjöte bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1901

uppföra ett belopp af 25,000 kronor.

Emot hvad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit anledning

till annan erinran än att de skäl, som anförts för uppställande af det

vilkor för erhållande af statsunderstöd, att elev skulle vara i den ålder

att före kursens slut komme att uppnås af manlig elev 18 år och åt

qvinlig elev 16 år, icke synes utskottet hafva blifvit genom hvad

departementschefen i ämnet anfört vederlagda, till följd hvaraf utskottet

ansett sig böra förorda, att vid anslagets beviljande nämnda vilkor må

för dess användning uppställas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för år

1901 beviljar ett anslag af 25,000 kronor till understöd,

enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna

godt föreskrifva, åt mindre bemedlade manliga och

»pinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta

bidrag af statsmedel, dock att sådant understöd

endast må tilldelas elev, som är i den ålder att före

kursens slut komma att uppnås af manlig elev 18 år

och af qvinlig elev 16 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

862

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. resestipendier

åt

folkskolelärare

och

lärarinnor.

[81.]

83:o) Med anledning af Kong!. Ma,j:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen ma, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, på extra stat för år 1901 anvisa ett

anslag af ‘1,000 kronor att användas till resestipendier

åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor

och bestämmelser, som Kong! Maj:t kan finna skäligt

föreskrifva.

gym nantik bygg- # 84:o) Kongl. Maj:t, har föreslagit, att Riksdagen måtte till uppförande,

tkoiJårafhué'' hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och förseminariet

i slag,. af en <jyvmastikbyggnad vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar

k,ii™,-, bevilja ett belopp af 50,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901

[82.] anvisa 30,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

omförmält, hurusom domkapitlet i Kalmar hos Kongl. Maj:t

hemstält, det Kongl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för anordnande

vid folkskolelärarinneseminariet derstädes af eu ändamålsenlig gymnastiklokal.

I anledning häraf har departementschefen till en början redogjort

för hvad vederbörande åtgjort för ärendets utredning.

Sedan rektorn vid nämnda seminarium begärt af föreståndaren vid

gymnastiska centralinstitutet yttrande rörande den till seminariet hörande

gymnastiksal, hade nämnde föreståndare i skrifvelse den 26 januari 1897

anfört.

Salens ringa längd och bredd, resp. 11,5 och 4,5 meter, nödvändiggjorde,

att hvarje seminarieklass öfvades för sig. En sådan klass utgjordes

emellertid i allmänhet af 20 till 30 medlemmar. Det lägsta antalet i någon

klass af ifrågavarande seminarium vore 26 och det högsta antalet vore

29; vid tvåledig uppställning korame sålunda 13 till 11 individer i hvarje

led. En hvar af dessa borde i ledet hafva ett utrymme af ungefär en

meter, hvilket gjorde, att salen blefve till hela sin längd upptagen af ett

sådant led. Men på ena gafvelväggen funnes eu ganska stor kamin, som

i och för sig förkortade utrymmet för de gymnastiserande; och då hettan

från nämnda kamin blefve alltför stark vid eldning, under det att temperaturen

i rummets andra ända samtidigt kunde vara alltför sval, minskades

härigenom utrymmet ytterligare för en gymnastiserande afdelning. Med

salens bredd förhölle det sig på motsvarande sätt. Tvåledig uppställning

betingade ett afstånd af 1 meter mellan leden, och för de fristående öfningarna

måste leden ytterligare skiljas från hvarandra 1,25 meter, hvarjemte

genom den s. k. luckbetäckningen ytterligare erfordrades 1,25 meter för

s. 287 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

287

båda leden tillsammans. Summan af dessa afstånd utgjorde 3,5 meter, som

sålunda vore måttet på den bredd eller det djup, som en tvåledig afdelning,

uppstäld för gymnastik, intoge. Tänkte man sig denna afdelning i

flankställning eller rotekolonn, såsom benämningen numera vore, gåfve

salen tydligen icke det utrymme, som beliöfdes för eu mängd rörelser,

hvilka fordrade denna uppställningsform; så t. ex. komme vid en armutåtsträckning

händerna på de ytterst stående ovilkorligen mot väggarne.

Det vore också tydligt, att eu afdelning af ifrågavarande storlek icke hade

nog utrymme ens för mindre förflyttningar, vare sig framåt eller bakåt

eller till någondera sidan. För att möjliggöra dessa och andra vigtiga

rörelsers öfvande blefve det nödvändigt att belydligt minska de angifna

afstånden, men detta blefve till men för rörelsernas korrekta utförande

och för deras inverkan på individernas utveckling samt till stor skada för

de blifvande lärarinnornas uppfattning om gymnastikens väsen och densammas

bedrifvande med frisk, växande ungdom. Ännu sämre stälde sig

utrymmet, när en klass eller den till seminariet hörande öfningsskolan

delades i flere afdelningar, såsom det borde ske i och för instruktionsöfning.

Missförhållandena här vore sådana, att man kunde känna sig

frestad afråda från dylika öfningar. Det vore nemligen tydligt, att dessa

öfningar under förevarande förhållanden icke kunde gifva den bild af

raskhet och lifaktighet, som borde paras med gymnastisk verksamhet.

Detta vore så mycket mer att beklaga, då det gälde seminarieelever, hvilka

i sin ordning skulle vara bärare af gymnastikens idé och tillämpning i

olika trakter af landet. Det, som blifvit sagdt om utrymmet, gälde den

tomma salen. Några redskap måste likväl gifvetvis finnas. Huru enkla

och väl anordnade de än vore, toge de dock något utrymme från salen,

som derigenom blefve ännu otjenligare. Omklädnadsrummen vore för

små, obeqväma och kalla. Salens väggar vore af den bräckliga beskaffenhet,

att temperaturen derinom under vintern alltid vore mycket ojemn, stundom

omöjlig att höja till mer än + 6 gr. oaktadt flere timmars skarp

eldning. Sjelfva byggnaden i sin helhet vore, enligt rektors meddelande,

af sakkunnig person förklarad oförtjent af underhåll. Af det anförda

funne sig föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet pligtig förklara,

att gymnastiksalen vid Kalmar seminarium måste anses fullkomligt otjenlig

till sitt nuvarande bruk.

Seminariets rektor hade, enligt hvad departementschefen meddelat,

öfverlemnat nyss anförda skrifvelse till domkapitlet i Kalmar och dervid

i skrifvelse den 6 februari 1897 yttrat, bland annat, följande.

I följd af gymnastiksalens otillräckliga utrymme, som omöjliggjorde,

att flere klasser der kunde med någon fördel sammanföras vid öfningarna,

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Statsutskottets Utlåtande, N:o !).

och då någon artificiel belysning cj kunde i salen anordnas, måste

gymnastiköfningarna delvis förläggas till för elever och lärarinna mycket

olämpliga tider, hvarigenom dessa öfningar ej medförde den nytta, de under

andra förhallanden kunde göra. Under de senaste dagarne hade

temperaturen i gymnastiksalen icke på förmiddagarne kunnat uppbringas till

mer än ett par grader öfver fryspunkten, i följd hvaraf rektor af nödig

omtanke om elevernas helsa nödgats inställa gymnastiköfningarna. Med

anledning häraf och då undervisningen i gymnastik enligt gällande

seminariestadga inginge i seminariets undervisningsplan, anhölle rektor, att

domkapitlet ville vidtaga sådana åtgärder, som kunde finnas erforderliga

för att seminariet måtte erhålla en tjenlig gymnastiksal. Man kunde,

enligt rektors förmenande, hoppas, att statsmagterna skulle befinnas villiga

att bevilja de härför erforderliga medlen, så mycket hellre som seminariet,

tack vare Cecilia Fryxells storartade donation, fått sina öfriga utmärkta

lägenheter med en jemförelsevis mycket ringa uppoffring af statsmedel.

Med vitsordande af rektors uppgifter hade domkapitlet öfverlemnat

handlingarna i ärendet till öfverintendentsembetet för den åtgärd, hvartill

de kunde föranleda.

Öfverintendentsembetet, som genom intendenten för kronans under

einbetets inseende stälda hus i landsorten utrönt, att det ifrågavarande

gymnastikhuset måste anses för sitt ändamål obrukbart, hade låtit upprätta

ritningar till ett nytt gymnastikhus och öfversändt dessa jemte kostnadsförslag,

slutande å 56,000 kronor, med skrifvelse den 16 augusti 1898 till

domkapitlet. Dervid hade embetet föreslagit, att, då det nuvarande gymnastikhuset

enligt einbetets mening komme att tills vidare bibehållas, det

ifrågastälda nya måtte erhålla plats närmast vester om förstnämnda hus,

med vare sig lång- eller kortsida åt Spikgatan, hvarjemte embetet framhållit

nödvändigheten deraf, att noggrann undersökning med afseende å

grundförhållandena af sakkunnig verkstäldes och derefter å einbetets kostnadsförslag

iakttoges den ändring, hvartill den sålunda gjorda undersökningen

kunde gifva anledning.

Rektor vid seminariet, till hvilken ärendet remitterats, hade i skrifvelse

till domkapitle* den 20 december 1898 anfört hufvudsakligen följande.

Rektor hade dels anmodat en arkitekt Löfmark att, granska ritningarna

och kostnadsförslaget i syfte att kostnaderna måtte kunna i möjligaste

mån nedbringas, dels ock föranstaltat om gräfningar på den för den

nya byggnaden ifrågasätta platsen för utrönande af grundens beskaffenhet.

Löfmark hade utarbetat skrifvelsen bifogade ritning och kostnadsförslag,

som i några punkter skilde sig från öfverintendentsembetets. T einbetets

s. 289 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

289

förslag vore upptagna eu slöjdsal samt fyra afklädningsrum i en med

småfönster försedd jordvåning med cementgolf. Men en särskild slöjdsal

vore för seminariet obehöflig, och olämpligt syntes att förlägga afklädningsrummen

i en jordvåning, som gerna blefve kall och fuktig. Spring i

trappor blefve ock deraf nödvändigt. I stället för det trapphus, som upptagits

på embetets ritning, hade å den nya ritningen föreslagits en tillbyggnad,

inrymmande två mindre förvaringsrum, fyra tillräckligt stora

afklädningsrum samt en läktare, hvilken särskild! vid gymnastikuppvisningar

och äfven vid andra tillfällen borde blifva till stort gagn. — I

det nya förslaget hade formen på gymnastiksalen något ändrats. Golfytan

i salen vore i samma förslag endast ett par qvadratmeter mindre än

i embetets. Höjden vore densamma i båda förslagen. Anordningen med

så kallad centraluppvärmning och duschrum hade frångåtts i nya förslaget,

enär den förra skulle blifva alltför dyr och de senare vore mindre nödvändiga.

I stället för elektrisk belysning, som ej funnes i Kalmar, upptoge

det nya förslaget belysning med gas såsom billigare. Det nya

kostnadsförslaget understege embetets med 13,000 kronor. Det vore

knappast troligt, att embetets förslag kunde utföras för 56,000 kronor.

Uppfördes byggnaden med 2 stens vägg i stället för 2 y2 stens, skulle det

nya kostnadsförslaget kunna nedbringas med inemot 2,000 kronor. Fast,

naturlig grund för byggnaden funnes. Då föreståndaren för gymnastiska

centralinstitutet förklarat den till seminariet hörande gymnastikbyggnaden

för sitt ändamål otjenlig, och då genom intendenten öfver kronans under

öfverintendentsembetets inseende stälda hus i landsorten utrönts, att samma

byggnad vore för sitt ändamål obrukbar, hemstälde rektor, att domkapitlet

ville till Kongl. Maj:t göra framställning om vidtagande af åtgärder för

uppförande af ny gymnastiklokal för ifrågavarande seminarium.

Domkapitlet hade med skrifvelse den 21 december 1898 till Kongl.

Maj:t öfverlemnat de omförmälda ritningarna jemte kostnadsförslag och

dervid anhållit, det Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för uppförande,

så fort ske kunde, af nytt gymnastikhus för seminariet, enär det gamla

gymnastikhuset, enligt af behörig person afgifvet yttrande, vore för sitt

ändamål obrukbart.

öfverintendentsembetet, hvars yttrande i ärendet derefter blifvit infordradt,

hade i utlåtande den 19 september 1899 anfört:

att embetet, som jemväl för sin del ansåge af behofvet påkalladt, att

för seminariet koinrne att beredas nya och tidsenliga gymnastiklokaler,

funne sig, om än det hos embetet upprättade förslag härtill enligt embetets

förmenande vore det, som ur olika synpunkter bäst tillfredsstälde nutida

fordringar, likväl kunna, i fråga om yttre arkitektur och konstruktion,

Bill. till Bikul. Prof. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vtlåtande N:o 9.

29Ö

lemna utan anmärkning den genom seminarierektors försorg, förnämligast

af sparsamhetshänsyn, anskaffade ritning till ifrågavarande nybyggnad;

att båda de å den till ärendet hörande situationsplan angifna alternativförslag

till den tillämnade byggnadens läge syntes embetet lika antagliga;

samt

att embetet — som i detta sammanhang ville framhålla, att det af

rektor ifrågasatta utbyte af 2 ''/, stens vägg mot en allenast 2 stens sådan

icke vore att förorda — vid granskning af det utaf Löfmark upprättade

kostaadsförslaget icke funnit anledning till annan erinran, än att det till

oförutsedda utgifter och arfvode för tillsyn och ritningar upptagna belopp,

2,011 kronor 25 öre, borde anslås till endast oförutsedda utgifter och ett

belopp af ytterligare 2,000 kronor beräknas för ritningar, tillsyn, besigtningar

och dylikt, till följd hvaraf förslagets slutsumma skulle komma att

uppgå till 45,000 kronor, men att embetet, då erfarenheten från de senare

åren gifvit vid handen, att under den tid, som förflöte mellan kostnadsoch

ritningsförslags till en byggnad uppgörande och sjelfva arbetenas påbörjande,

väsentliga, på förhand icke beräkneliga prisstegringar inträffade,

för sin del ansåge klokheten bjuda, att, derest Kong! Maj:t pröfvade

skäligt att vid här omhandlade byggnadsföretags utförande det af Löfmark

upprättade förslag skulle följas, det statsanslag, som för ändamålet komme

att hos Riksdagen äskas, bestämdes till 50,000 kronor.

Då enligt Kong! Maj:ts stadga för folkskolelärareseminarierna i riket den

29 januari 1886 undervisning skulle meddelas i gymnastik, och då den

lokal, som vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar härför användes, af

vederbörande myndigheter förklarats för ändamålet obrukbar, hemstälde

departementschefen om aflåtande till Riksdagen af nu förevarande proposition.

Utskottet, som funnit behofvet af den ifrågasatta gymnastikbyggnaden

vara ådagalagdt, har emellertid ansett det för byggnadens åstadkommande

begärda anslaget vara väl högt tilltaget. Då enligt det kostnadsförslag,

som ligger till grund för Rongl. Maj:ts under punkten 79:o) här ofvan

omförmälda framställning om anslag för inrättande af ett nytt folkskolelärarinneseminarium

i Landskrona, den för sistnämnda seminarium afsedda

gymnastikbyggnad skulle betinga ett pris af allenast 39,601 kronor, har

utskottet ansett sig kunna förutsätta, att en för sitt ändamål fullt lämplig

gymnastikbyggnad skall kunna vid Kalmar seminarium uppföras för enahanda

kostnad, eller i rundt tal 40,000 kronor, till hvilket belopp anslaget

sålunda synes utskottet böra bestämmas.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

291

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att Riksdagen till uppförande af en gymnastik - byggnad vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar bebeviljar

ett belopp af 40,000 kronor och häraf på extra

stat för år 1901 anvisar 25,000 kronor.

85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Ang.

1901 anvisa ett anslag af 44,450 kronor att, sedan från Jockmocks sockens^"®^ fö/r

skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, användas till be- bildande af

täckande af i öfrigt nödiga kostnader för uppförande vid Murjeks stations-jkouiärarToch

samhälle, å staten tillhörig mark, af de för seminariet för bildande af -lärarinnor,

lappska småskolelärare och småskolelärarinnor jemte bostäder för seminarie- [88.]

elever erforderliga byggnader, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför

uppgjorda ritningar och förslag.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom Kongl.

Maj:t den 21 maj 1875 besluta, att ett seminarium för bildande af lappska

småskolelärare och -lärarinnor skulle upprättas i Mattisuddens by inom

Jockmocks socken af Norrbottens län. Den teoretiska undervisningen vid

seminariet skulle bestridas af en lärare, som likaledes skulle vara seminariets

föreståndare. Till seminarieelevernas praktiska öfningar skulle vid

seminariet inrättas en öfningsskola, der undervisning meddelades af en lärare

eller lärarinna, hvilken tillika skulle leda nämnda praktiska öfningar.

Seminariet hade inom kort trädt i verksamhet, men öfningsskolans

inrättande hade fördröjts, i det att, enligt Kongl. Maj:ts förordnande, en

af svenska missionssällskapet i Mattisudden anordnad skola till en början

fått tjena i hennes ställe. Sedan missionssällskapets skola upphört, hade

den från början tillämnade öfningsskolan jemlikt kongl. bref den 13 februari

1891 trädt i verksamhet.

Ifrågavarande seminarium hade alltifrån sin början i sin mån bidragit

till folkupplysningens främjande i de trakter af landet, till hvilkas fromma

dess inrättande anbefalts; och det hade efter hand utvecklat sig så, att

dess kurs, som i begynnelsen varit ettårig och genom kongl. bref den 9

mars 1883 bestämts till tvåårig, jemlikt Kongl. Maj:ts den 6 oktober 1899

fattade beslut skulle från och med läsåret 1900—1901 blifva treårig. I

sammanhang med dessa utsträckningar af kursen hade förordnats om anställande

af lärare till föreståndarens biträde, så att jemte honom två

examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor skulle framdeles deltaga i

undervisningen vid seminariet.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Omkostnaderna för seminariet och öfningsskolan bestredes, enligt hvad

i statsrådsprotokollet meddelas, af förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Förutom de till lärarelöner och kostnader för materiel anvisade

belopp, utginge från sagda anslag:

» » öfningsskolans lokaler

hyresersättning åt föreståndaren

.............................................. kr.

450: —

>

120: --

»

500: —

Tillhopa kr.

1,070: —

Tillika utginge enligt kongl. bref den 15 juli 1898 från omförmälda

förslagsanslag ett årligt belopp af 200 kronor såsom hyresersättning åt

lärarinnan vid öfningsskolan, hvaremot den åt henne förut upplåtna bostad

skulle uthyras och de inflytande medlen redovisas bland de till seminariet

anvisade statsmedlen.

Såsom af det nyss anförda framginge, måste lokaler förhyras såväl för

seminariet och öfningsskolan som till lärarebostäder. Detta förhållande

hade i flera afseenden vållat olägenheter, hvilka i förening med andra omständigheter

gifvit anledning till framställningar af vederbörande derom,

att seminariet och öfningsskolan måtte förflyttas från Mattisudden till

Murjeks jernvägsstation samt byggnader af staten uppföras derstädes både

för läroanstalterna och för seminarieeleverna. Departementschefen anhölle

att få redogöra för de olika framställningar, som i afseende å seminariets

förläggning m. m. gjorts under de senare åren och hvilka, som sagd!, slutligen

åsyftat en väsentlig omskapning af seminariets förhållanden.

I en till domkapitlet i Hernösand under år 1894 aflåten skrifvelse hade

D. Alltfort, i egenskap af föreståndare för seminariet i Mattisudden, framhållit,

att lokalerna för såväl seminariet som den vid seminariet befintliga

öfningsskolan icke motsvarade de anspråk, som på dem billigtvis kunde

ställas. De två salar, som funnes i seminariebyggnaden, vore för små för

det alltmer ökade elevantalet, Sedan dåmera en biträdande lärare blifvit

anstäld och då två klasser samtidigt, med hvar sin lärare, skulle undervisas

vid seminariet, hade den till slöjdrum använda salen jemväl måst

användas till klassrum, och häraf hade åtskilliga olägenheter uppkommit.

I fråga om öfningsskolan vore det än sämre stälclt. Både lärosalen och

öfningslärarinnans bostad vore små. De vore derjemte synnerligen kalla,

något, som ej utan mycket känbara kostnader kunde ändras. Trots dessa

brister och olägenheter betingade dock omförmälda för seminariets och

öfningsskolans behof förhyrda lokaler en ganska dryg hyresafgift. —

Jemväl föreståndarens förhyrda bostad lemnade mycket öfrigt att önska.

Då Ahlfort år 1888 flyttat till Mattisudden, hade han erhållit samma

s. 293 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

293

bostad, som företrädaren haft, utgörande ett rum och kök. på nedre

bottnen samt två vindsrum, ett på hvardera gafveln af byggn.ingen. Sedan

några år tillbaka hade emellertid Ahlfort mast åtnöja sig med det

ena af vindsrummen jemte uppbärande af hyresersättningen föröde öfriga

bostadslokalerna, hvilka icke vidare upplätes af egarne. ^ De sålunda inträdda

förhållandena hade vållat svårigheter i afseende å erhållandet af

kost, i det att Ahlfort för hvarje måltid nödgats förflytta sig öfver Lule eif,

och sedan han längre och kortare tider intagit sina måltider å olika ställen,

vore han nu i förlägenhet, huru han framdeles skulle fa kosthåll.

För öfrigt blefve det i längden olidligt att försaka allt, som kunde kallas

hem och hemtrefnad.

Ahlfort hade derför anhållit, att domkapitlet måtte, utverka uppförandet

af en ändamålsenlig seminariebyggnad å kronan tillhörig tomt i

Mattisudden, hvilken byggnad borde inrymma ej mindre. lärosalar för

seminariets och öfningsskolans elever, slöjdrum och gymnastiksal än äfven

bostad åt föreståndaren.

Vid Ahlforts skrifvelse hade varit fogade ritningar och kostnadsförslag,

uppgj°rda af byggmästaren E. G. Kristiansson i Jockmock. Beträffande

kostnadsförslaget, hvilket slutade å 25,283 kronor 45 öre, deri inberäknade

1,500 kronor för en uthusbyggnad samt visst belopp för anskaffande af

skolbänkar och gymnastikattiralj m. m., hade Ahlfort i skrifvelsen anmärkt,

att kostnaderna syntes vara ganska högt beräknade och borde kunna nedbringas,

om erforderligt virke fritt erhölles från kronomark.

öfver föreståndarens framställning hade domkapitlet hört inspektor, för

seminariet, kyrkoherden M. T. Berlin. Denne, som vitsordat, att seminariets

verksamhet varit till stor fördel för skolväsendet i lappmarken, särskild!

inom Norrbottens län, och att seminariet ännu under en lång framtid

vore af nöden för att med lärarekrafter underhålla redan befintliga

skolor och möjliggöra inrättandet af flere sådana, hade kraftigt understöd!

föreståndarens förutnämnda hemställan. Inspektor hade bestyrkt,, att

de åt seminariet upplåtna lokalerna icke vore ändamålsenliga, och påvisat,

att, om lokaler fortfarande skulle hyras för seminariets räkning, de redan

nu dryga hyrorna ytterligare måste ökas för anskaffande af särskild slöjdlokal

och gymnastiksal. Slutligen hade inspektor gjort åtskilliga anmärkningar

i afseende å kostnadsberäkningarna, hvilka han delvis funnit för

höga, samt mot vissa detaljer i ritningarna och de afsedda anordningarna.

Med anledning af inspektörs anmärkningar hade seminarieföreståndaren

förständigats att införskaffa nytt kostnadsförslag. Byggmästaren Kristiansson

hade dock vidhållit, att de särskilda posterna i det uppgjorda förslaget ej

vore för höga, men under förutsättning, att virke erhölles från kronan för

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visst, billigt pris samt genom skolsalarnes af inspektor föreslagna minskning

m. in., nedbragtes slutsumman till 22,239 kronor 45 öre.

Sedan domkapitlet inhemta! uttalande från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, hvilken myndighet bland annat anmärkt, att

de uppgjorda ritningarna måste omarbetas för att kunna tjena till ledning

vid arbetets utförande, hade domkapitlet den 30 januari 1895 hos Kongl.

Maj:t gjort, framställning i ämnet. Dervid hade domkapitlet anfört, att

de för seminariets räkning förhyrda rum genom seminariets utvidgning

blifvit otillräckliga för dess behof. De utgående hyrorna vore för öfrigt

mycket höga i förhållande till lokalernas beskaffenhet. Domkapitlet tillstyrkte

uppförandet af en byggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad som föreslagits. Tillika anmärkte domkapitlet, att, derest bostad ej

kunde i seminariebyggnaden beredas lärarinnan i öfningsskolan, hyresersättning

borde henne tillerkännas.

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet uti skrifvelse den

12 mars 1895 utlåtit sig, att embetet icke funnit anledning till anmärkning

mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna. Deremot hade embetet

ansett sig icke kunna förorda de understälda ritningarna att i oförändradt

skick lända till efterrättelse vid byggnadsarbetets utförande, utan låtit

upprätta nya ritningar till den tilläinnade seminariebyggnaden. I enlighet

med embetets ritningsförslag skulle, med bibehållande af de öfriga rummens

storlek, allenast skolsalarne minskas i öfverensstämmelse med den

åsigt, seminariets inspektor härutinnan uttalat. -— Bland öfriga af embetet

vidtagna ändringar och anordningar kunde nämnas, att å byggnadens vind

inredts ett för lärarinnan i öfningsskolan afsedt rum. Enligt hvad embetet

tillkännagifvit, borde den för arbetets utförande beräknade kostnad

icke . behöfva i nämnvärd mån ökas genom de af embetet föreslagna förändringar

eller tillägg i afseende å de ursprungliga ritningarna.

. I ärendet hade härefter statskontoret afgifvit infordradt utlåtande den

14 juni 1895. Beträffande kostnadsförslaget hade statskontoret erinrat, att

detsamma ej upptoge någon post för tillsyn å byggnadsarbetet. Statskontoret

hade i öfrigt uttalat sig till förmån för förslaget om uppförande af egna

byggnader för seminariets räkning, dervid dock statskontoret antydt, att

utredning saknades, huruvida Mattisuddens by vore en så lämplig förläggningsort

för seminariet, att icke dettas förflyttande till annan ort framdeles

kunde såsom önskvärd! ifrågasättas.

Den af statskontoret sålunda framkastade frågan hade föranledt ärendets

öfverlemnande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet,

med befallning till dem att, efter vederbörandes hörande, inkomma med

yttrande och förslag rörande den ort inom lappmarkerna, till hvilken ifråga
-

s. 295 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

295

varande seminarium lämpligast borde förläggas. I sådant afseende hade

då seminariets inspektor Berlin föreslagit den inom Arvidsjaurs sockens

södra del belägna byn Glommersträsk, dervid bifogande utdrag af protokoll

vid bystämman med Glommersträsks byamän, hvilket protokollsutdrag

utvisade, att byamännen förbundit sig att upplåta ett jordområde till

byggnadsplats och trädgård för seminariet samt att till moderat pris mottaga

seminariets elever till inackordering. Emot detta af inspektor framsida

förslag hade emellertid uppträdt seminariets föreståndare Alltfort,

som fasthållit vid Mattisudden såsom den lämpligaste förläggningsorten för

seminariet. Seminarieföreståndaren hade tillika åberopat, att saväl Mattisuddens

byamän som Jockmocks kommun ville underkasta sig uppoffringar

för att undgå seminariets förflyttande till Glommersträsk. I sådant afseende

framginge af två vid föreståndarens yttrande bilagda protokollsutdrag,

dels att Jockmocks socken ville till uppförande af en seminariebyggnad

i Mattisudden bidraga med 10,000 kronor, derest beloppet finge utgå af

de genom försäljning af skog från socknens allmänning inflytande medel,

dels att Mattisuddens byamän iklädde sig vissa förbindelser i fråga om

tillhandahållande af husrum och föda åt seminarieeleverna samt förbunde

sig att kostnadsfritt upplåta jord för tillökning af tomtplats för den

ifrågasatta seminariebyggnaden.

Såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande som domkapitlet hade ock i

afgifna yttranden vidhållit, att seminariet fortfarande borde vara förlagdt

i Mattisudden.

I fråga härom hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som afgifvit

yttrande den 10 februari 1897, anmärkt bland annat, att seminariets uppgift

vore att fylla lärarebehofvet i de delar af lappmarken,_ der lappska

språket uteslutande talades. Från denna synpunkt måste Mattisudden anses

vara mera centralt belägen än Glommersträsk, i synnerhet som vissa delar

af den ännu nordligare belägna Gellivare församling hyste en sa godt som

uteslutande lappsktalande befolkning, samt Arvidsjaurs socken i afseende

på odlingens utbredning samt lapparnes öfvergång till bofast lif och svenskt

talspråk af alla Norrbottens läns lappmarkssocknar vore närmast jemförlig

med angränsande lappmarkssocknar inom Vesterbottens län, der lapparnes

antal oupphörligt minskades, och den tid ej syntes vara långt aflägsen, då

de vore försvunna. Till förmån för Mattisudden talade jemväl den omständigheten,

att af de 194 elever, som alltsedan seminariets början varit

der intagne, 70 varit från Jockmock-Qvickjock, 18 från Gellivare och 29

från Arjepluog.

Jemväl domkapitlet hade i sitt den 24 februari 1897 afgifna utlåtande

betonat Mattisuddens företräde på den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

såsom nyss nämnts, angifva grund. Såsom eu annan omständighet, hvilken

utöfvade ett bestämmande inflytande på domkapitlets åsigt i frågan, hade

domkapitlet framhållit den stora betydelse, lättheten eller svårigheten att i

seminariets öfningsskola erhålla lappsktalande barn, måste ega för ett seminarium

med uppgift att utbilda lärare, hvilka skulle undervisa på lappska

språket. Om seminariet bortföre att vara förlagdt till Jockmocks församling,

der hela befolkningen förstode lappska språket, vore det lätt att tillgodose

nämnda intresse. Deremot skulle seminariet komma att kämpa

med stora svårigheter i oinförmälda afseende, derest det blefve förlagdt

till Arvidsjaurs församling med dess uteslutande svensktalande befolkning.

Slutligen hade domkapitlet påpekat, hurusom genom Mattisuddens byamäns

förutnämnda beslut en hittillsvarande olägenhet i fråga om seminariets

förläggning i Mattisudden syntes blifva för framtiden afvärjd.

Med anledning af det i utsigt stälda kontanta bidraget till seminariebyggnaaens

uppförande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anbefalts

att, efter vederbörandes hörande, å nyo afgifva utlåtande i ärendet.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade då hört delegarne i Jockmocks

sockens allmänning vid sammanträde å kommunalstämma den 26 december

1897 samt med eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnat utdrag af protokollet

vid stämman. Detta protokollsutdrag innehöll, bland annat, följande:

»Enär till allmänningsdelegarnes kunskap kommit, att nuvarande föreståndaren

för seminariet i Mattisudden ej ansåg sig kunna förorda seminariets

förläggande till denna plats, men delegarne i allmänningen jemväl till fullo

fattade seminariets stora betydelse för socknen, beslöto de att förbinda sig

att antingen hembjuda staten 10,000 kronor för seminariebyggnads uppförande

eller ock att för nämnda summa uppföra lämplig bostadslägenhet

för omkring tjugu elever, i hvilket senare fall de fordrade en årlig hyresersättning

af hvarje elev af tio kronor, att användas för byggnadens underhåll.

Såsom vilkor för här ofvan gjorda erbjudanden uppstälde allmänningsdelegarne,

att seminariet skulle förläggas inom Jockmocks socken,

och att de 10,000 kronor, som beslutet afsåge, finge tagas af allmänningsfondens

kapital, oberoende af huruvida det ena eller andra alternativet

kunde komma att af staten godtagas».

Kongl. Maj ds befallningshafvande hade i sitt utlåtande, afgifvet den

14 februari 1898, anmärkt, att det ifrågasatta användandet af allmänningsfondens

kapital visserligen ej stode i öfverensstämmelse med det för fonden

af Kongl. Maj:t faststälda reglementet, men förklarat sig med hänsyn till

fondens storlek icke tveka att tillstyrka medgifvande till att ifrågavarande

bidrag finge utgå från fonden. Vidare hade Kongl. Majds befallningshafvande

gifvit bekräftelse å den i nyssnämnda protokollsutdrag förekom
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

297

mande antydan om den dåvarande nye seminarieförestandarens, 0. M.

Martelius’, åsigt om Mattisuddens otjenlighet såsom förläggningsort för

seminariet.

Hvad sålunda förekommit hade föranledt ny remiss till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande och domkapitlet, med befallning att, efter vederbörandes

hörande, åter taga i ompröfning, till hvilken ort inom lappmarkerna ifrågavarande

seminarium för framtiden helst borde förläggas, samt till Kongl.

Maj:t inkomma såväl med yttrande och förslag i ämnet som och med utredning

af kostnaderna för uppförande af de för seminariet nödiga byggnaderna

på den ort, som dertill kunde blifva föreslagen.

Sedan domkapitlet med anledning af denna remiss i ärendet hört

den nye föreståndaren för seminariet äfvensom Ahlfort, som dåmera kallats

till kyrkoherde i Jockmocks pastorat och förordnats till seminariets inspektor,

hade domkapitlet i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 augusti

1898 yttrat följande.

Då domkapitlet den 24 februari 1897 hemstält, att ifrågavarande

seminarium måtte fortfarande vara förlagdt till Mattisuddens by, hade

domkapitlet såsom hufvudskäl härtill anfört, dels att med hänsyn dertill,

att detta seminarium hade till uppgift att utbilda lärare och lärarinnor

till duglighet att på lappska undervisa barn, som endast förstode

och talade nämnda språk, Mattisudden — såsom ock Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kraftigt betonat — egde ett för ändamålet i fråga

synnerligen lämpligt och centralt läge, och dels att det i Jockmocks församling,

der hela befolkningen förstode lappska, icke erbjöde någon svårighet

att till seminariets öfningsskola erhålla lappsktalande barn. Ehuru

sedan dess icke något förekommit, som kunde jäfva betydelsen eller rigtigheten

af dessa skäl, hade likväl nu till domkapitlets kännedom kommit

omständigheter, som så kraftigt talade för seminariets förflyttning ifrån

Mattisudden, att domkapitlet med tillfredsställelse helsat tillfället att i

saken afgifva förnyadt utlåtande. Till stiftets biskop hade nemligen i

början af december 1897 från serninarieföreståndaren Martelius, som förordnats

att från den 1 maj samma år vara föreståndare vid seminariet,

och hvilken för ty icke förut haft tillfälle att yttra sig i nu förevarande

fråga, ingått eu skrifvelse, hvari Martelius på ett synnerligen öfvertygande

sätt framhållit, att, sedan elevernas antal nu väsentligen ökats, svårigheterna

för dessa att i Mattisudden erhålla bostad och kost vore så stora

samt förhållandena derstädes äfven i öfrigt så ogynsamma för elevernas

fysiska och moraliska utveckling, att det enligt Martelius’ åsigt måste anses

vara af behofvet påkalladt, att seminariet för framtiden förlädes till annan,

lämpligare ort än Mattisudden. Den af föreståndaren omförmälda bostadsBili.

till Kilcsd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. .9 Käft. 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bristen skulle visserligen kunna afhjelpas genom uppförande af en särskild

bostadsbyggnad för eleverna; men de i öfrigt anmärkta förhållandena vore

mycket betänkliga, och beträffande dem innehölle Martelius’ skrifvelse

hufvudsakligen: att jordbruket i dessa trakter till följd deraf, att odlingslägenheterna

till största delen bestode af myrar och ängar, som ofta läge

flere mil från byn, samt på grund af de genom skogsdriften högt uppdrifna

arbetsprisen icke lönade sig; att det för ty vore för eleverna, hvilka, såsom

beroende af stipendier, mestadels måste lefva på kredit, förenadt med stora

svårigheter att förskaffa sig de vanligaste alstren af jordbruk och boskapsskötsel,

såsom potatis, mjölk och smör; att till och med brödbrist vissa

tider förekommit; att färskt kött och fisk der vore en både sällsynt och

dyr vara, och att, då det under flere veckor till följd af det män och

hästar upptagande skogsafverkningsarbetet kunde vara omöjligt att från

den omkring 7 mil aflägsna Murjeks jernvägsstation få matvaror afhemtade,

eleverna vanligen vore hänvisade att lifnära sig af bröd, salt sill och fläsk

samt kaffe; att denna enformiga och knappa kost verkade hos eleverna

en allmän kraftnedsättning och oförmåga att med tillbörlig framgång bedrifva

studierna; att i byns enda handelsbod varorna vore oskäligt dyra

och ofta af underhaltig beskaffenhet; att det äfven visat sig vara mycket

svart att fa ved hemkörd och att det inträffat, att elever under långa tider

icke kunnat erhålla annat bränsle, än hvad de för tillfället kunnat samla

pa marken eller i skogen; att i nu omförmälda hänseenden icke någon

bättring vore att förvänta, utan fast hellre försämring, i det att det vore

att antaga, att befolkningen, hvilken nu af fruktan att förlora seminariet

visade något tillmötesgående, skulle komma att mot eleverna uppträda mera

ogent, om Mattisudden bestämdes skola för framtiden vara seminariets förläggningsort;

att skogsdriften i trakten, utom det att den hämmat alla

andra näringar och gifvit penningen ett förvånande ringa värde, äfven ditlockat

en mängd löst arbetsfolk samt framalstrat lönkrögeri och öppen

osedlighet, hvadan Mattisudden äfven ur moralisk synpunkt vore olämplig

såsom förläggningsort för ett seminarium; samt att på samtliga, nu anförda

grunder det enligt Martelius’ åsigt vore nära nog omöjligt att å nuvarande

plats bibehålla seminariet med dess tillväxande antal elever. Dessa af

Martelius sålunda anförda uppgifter och skäl hade i en till domkapitlet

ingången skrifvelse af den 10 januari 1898 bekräftats af komministern i

Neder-Luleå, regementspastorn T. H. Svartengren, som under åren 1880—

1888 förestått meranämnda seminarium och hvilken af denna anledning anmodats

att i saken afgifva yttrande. I sistberörda skrifvelse hade Svartengren,

lika medMartelius, framhållit de stora svårigheter, mot hvilka seminariets

s. 299 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

299

såväl lärare som elever måste kämpa i Mattisudden, och önskvärdheten

deraf, att denna läroanstalt förlädes till lämpligare ort.

Domkapitlet hade vidare anfört. Att domkapitlet först nu erhållit

kännedom om och inför Kongl. Maj:t framdroge angifna förhållanden, berodde

derpå, att domkapitlet till följd af Mattisuddens aflägsna belägenhet allenast

haft att rätta sig efter vederbörande inspektörs och föreståndares uppgifter

och dessa uppgifter förut icke haft något att i nu nämnda afseenden förmäla.

Då förhållandena nu emellertid blifvit för domkapitlet kända och

något tvifvel om deras förekomst icke skäligen kunnat ifrågasättas, hade

domkapitlet ansett sig böra se sig om efter en annan plats, dit seminariet

kunde med större trygghet för framtiden förläggas. Domkapitlet hade

dervid utgått från den utgångspunkt, som på sin tid föranledt domkapitlet

att förorda Mattisudden, nemligen att seminariet borde ligga å

plats inom Luleå elfdal, der den så kallade luleålappskan — hvilken vore

att betrakta såsom normal-lappska — talades, och helst inom Jockmocks

församling såsom central ort för det område af lappmarken, för hvilket

seminariet vore afsedt att utbilda lärarekrafter; och domkapitlet hade nu

funnit Murjeks stationssamhälle i Jockmock vara en för seminariet ur alla

synpunkter lämplig förläggningsort. Äfven Martelius och Svartengren samt

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvars yttrande i detta hänseende

domkapitlet inhemtat, hade på särskilda skäl ansett Murjek erbjuda stora

fördelar framför Mattisudden, hvarjemte äfven seminariets inspektor, kyrkoherden

Ahlfort, hvilken förut utan förbehåll talat för seminariets bibehållande

i Mattisudden, i sitt sist afgifna yttrande i saken under viss förutsättning

tillstyrkt dess förflyttning till Murjek. Förutom att Murjek åtnjöte

daglig jernvägsförbindelse med och tillförsel från kustlandet och

större orter, en förmån, som i lappmarken icke kunde nog högt uppskattas,

hade Murjek, ehuru ett helt nyligen bildadt samhälle, enligt uppgift, redan

nu omkring ett dussin gårdar, småskola samt tre handelslägenheter, hvarjemte

der funnes god tillgång på bränsle och fasta tomtplatser. Beläget

på ett afstånd af endast tre kilometer från Murjeks by, dit landsväg framdragits,

samt utgörande en utfartsväg från Jockmocks socken till Luleå - Gellivare jernväg, hade stationssamhället tillika utan tvifvel att vänta en

snar utveckling, hvilket äfven framginge deraf, att upprättande af ordnad

plan för dess bebyggande redan befunnits nödigt. På grund af hvad sålunda

anförts och då enligt seminarieföreståndaren Martelius’ uppgift elevernas

resor till seminariet skulle nästan utan undantag blifva både kortare och

billigare till Murjek än till Mattisudden, samt öfningsskolan äfven i Murjek

kunde erhålla lappska barn i tillräckligt antal, och slutligen det af sockneinännen

gjorda erbjudandet af 10,000 kronor såsom bidrag till seminarie
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

byggnads uppförande icke vore bundet vid Mattisudden såsom plats för

seminariet, kunde domkapitlet icke tveka att med frånträdande af sitt förut

för Mattisudden lemnade förord tillstyrka, att det lappska småskolelärare-

och -lärarinneseminariet måtte förflyttas från Mattisudden till

Murjek. — Det af delegarne i Jockmocks sockens allmänning den 17

maj 1896 gjorda erbjudande till staten af 10,000 kronor såsom bidrag för

eventuelt uppförande af seminariebyggnad i Mattisudden, derest detta belopp

finge utgå af de medel, som inflöte genom försäljning af skog från allmänningen,

hade jemlikt handlingarna i ärendet bifogadt kommunalstämmoprotokoll

af den 26 december 1897 närmare bestämts, i det att allmänningsdelegarne

förbundit sig att, under förutsättning att seminariet förlädes i

Jockmocks socken och att beloppet finge tagas ur allmänningsfondens

kapital, antingen hembjuda staten 10,000 kronor för seminariebyggnads

uppförande eller ock för nämnda summa uppföra lämplig bostadslägenhet

för omkring 20 elever, för hvilket senare fall emellertid för byggnadens

underhåll fordrades en årlig hyresersättning af 10 kronor för hvarje elev.

Af de sålunda framstälda alternativen funne domkapitlet det förra vara att

utan tvekan föredraga, då å den ena sidan viss hyresersättning fordrats

för det hus, allmänningsdelegarne skulle komma att uppföra, samt å den

andra man med erfarenhet af det vårdslösa sätt, hvarpå hus i lappmarken

vanligen byggdes, icke kunde, trots eventuel kontroll, ega tillräcklig trygghet,

att huset af allmänningsdelegarne uppfördes med den omsorg, som det

hårda klimatet i dessa trakter kräfde. Med hänsyn till de stora och

många olägenheter, som i Mattisudden visat sig såsom följder af seminarieelevernas

inackorderande hos befolkningen, kunde domkapitlet icke heller

finna lämpligt, att eleverna äfven i Murjek, ehuruväl der bättre tillfällen till

inackordering kunde erbjuda sig än i Mattisudden, uteslutande hänvisades att

på enahanda sätt förskaffa sig bostad och kost, utan funne domkapitlet det

nödigt att genom statens försorg i Murjek uppfördes, förutom seminariebyggnad,

äfven bostadshus för en större del elever. 1 den från Kongl.

Maj:ts befallningshafvande till domkapitlet senast aflåtna skrifvelse i

ärendet förutsattes, att de med tanke på Mattisudden uppgjorda kostnadsförslag

samt ritning till seminariebyggnad kunde följas äfven i Murjek.

För den föreslagna bostadsbyggnaden syntes genom Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes åtgörande kostnadsförslag och ritning böra anskaffas

och underkastas vederbörlig pröfning, i hvilket afseende domkapitlet under

meddelande af den upplysning, att elevernas antal under vårterminen 1898

utgjort 33, ville föreslå, att byggnaden måtte inrymma rum för minst 20

elever samt kök med handkammare äfvensom derjemte bostad för matmoder.

Domkapitlet hölle nemligen före, att en husmoder borde antagas

s. 301 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

301

att mot skäligt pris hålla eleverna kost, samt att saväl nämnda husmoder

som måhända äfven eleverna till statsverket skulle utgifva en mindre hyresersättning

för bostaden.

På grund af det sålunda anförda hade domkapitlet hemstält om vidtagande

af åtgärder, ledande till

att det nu i Mattisudden förlagda lappska seminariet förflyttades till

Murjek, så snart för seminariet nödiga byggnader blifvit der uppförda;

att i Murjek genom statens försorg uppfördes dels enligt redan uppgjordt

kostnadsförslag och granskad ritning en seminariebyggnad med

nödiga uthus och dels enligt kostnadsförslag och, ritning, som i vederbörlig

ordning upprättades, en bostadsbyggnad, innehållande rum för minst 20

elever, kök med handkammare samt bostad för matmoder, likaledes jemte

nödiga uthus; , . .

att tomtplatser för berörda byggnader, derest dertill lämplig kronojord

funnes i Murjek, utan ersättning upplätes af sådan mark, samt virke till

byggnaderna kostnadsfrittlemnades från uärinastliggandekronopark; äfvensom

att kostnaden för seminariebyggnadens uppförande i första. rummet

bestredes af de 10,000 kronor, som Jockmocks sockens allmännings delegare

för ändamålet erbjudit, och resten af samma kostnad samt kostnaden

för de öfriga föreslagna byggnaderna af statsverket.

I de från seminariets föreståndare Martelius och inspektor Ahlfort infordrade,

af domkapitlet i dess utlåtande vidrörda yttranden hade betonats de

störa svårigheter, som rådde i afseende a anskaffande af bostäder och kost åt

seminariets elever. Föreståndaren hade vidare anmärkt, att om seminariet

skulle förblifva inom lappmarken, syntes Jockmocks socken vara den lämpligaste

platsen för detsamma. Men då öfverallt inom socknen skogsafverkningen

så hämmat andra näringar, att bönderna sjelfva måste köpa så väl

jordbruks- som ladugårdsprodukter, vore det nödvändigt, att en plats med

lätta kommunikationer valdes, der man utan stora svårigheter kunde från

andra håll bekomma lifsmedel. Den enda plats inom Jockmock, soin fylde

detta vilkor, vore Murjeks jernvägsstation. Dertill kornme, att jordmånen i

trakten kring Murjek uppgifvits vara synnerligen bördig. Om befolkningen

i eu framtid kornme att mera än för närvarande egna sig åt jordbruk,

vore det antagligt, att behöfliga jordbruks- och ladugårdsprodukter skulle

kunna erhållas på platsen. Hvarken i Murjek eller på någon annan plats

inom Jockmock blefve emellertid seminariet betryggadt med afseende pa,

bostäder, såvida ej särskilda sadana inrättades för ett visst antal elever.

Martelius erinrade i afseende härå om det af delegarne i Jockmocks

sockens allmänning gjorda anbud. Under förutsättning, att det sålunda blefve

sörjdt för lämpliga bostäder åt eleverna, syntes Murjek blitva eu mycket

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lämplig plats för seminariet. Föreståndaren tillstyrkte lifligt seminariets

snara förflyttning från Mattisudden samt — under nyssnämnda förutsättning

dess förläggande till Murjek. I Ahlforts yttrande hade framhållits, att

Ahlfort ingalunda tillförene varit okunnig om de svårigheter, som i fråga

om elevernas inackordering alltid gjort sig gällande i Mattisudden. Derför

hade Ahlfort ock påverkat byamännen i syfte att underlätta elevernas

uppehåll i Mattisudden. Emellertid hade nu lämpligare förläggningsort

uppstått i det nybildade Murjeks stationssamhälle. Enligt Ahlforts åsigt

läge. dettas företräde just deri, att eleverna sluppe den långa resan från

Murjek till Mattisudden samt mycket billigare och lättare kunde skaffa

sig sina lifsförnödenheter. Hvad åter beträffade möjligheten för eleverna

att erhålla lämplig bostad, vore densamma mindre i Murjek än i Mattisudden.

Bostadsfrågan måste derför tillfredsställande ordnas, och endast

om så skedde, kunde Ahlfort tillstyrka seminariets förflyttning till Murjek.

Vid öfverlemnande af domkapitlets nyss omförmälda utlåtande hade

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i den 10 oktober 1898 afgifvet yttrande

förklarat sig till alla delar biträda domkapitlets förändrade uppfattning

i fråga om seminariets förläggningsort. Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förut fasthålla vid Mattisudden såsom lämpligaste platsen

för seminariet -—- vid den tiden hade någon annan anledning till anmärkning

mot Mattisudden än den der rådande bostadsbristen icke försports —

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande dermed hufvudsakligen och

i främsta rummet afsett att betona nödvändigheten af seminariets förläggande

till ungefär samma trakt af länet, der det dittills haft sin verksamhet,

äfvensom Mattisuddens företräde framför andra platser, som då

kunde ifrågasättas. Under den tid, som sedan dess förflutit, hade Murjeks

stationssamhälle ytterst snabbt utvecklats; och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tvekade derför icke nu att i likhet med domkapitlet vid

jemförelse mellan Mattisudden och Murjeks stationssamhälle såsom seminariets

förläggningsort gifva det senare obetingadt företräde. Vidkommande

kostnaden för uppförandet a sistnämnda plats af de för seminariet nödiga

Ryggraderna hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom seminariets

inspektor, kyrkoherden Ahlfort, införskaffat utredning, hvilken verkstälts

af förutnämnde byggmästaren Kristiansson; och hänvisade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande till berörda utredning, bifogande densamma vid

sin skrifvelse i ämnet. Kristiansson hade jemväl lemnat en summarisk

uppgift a kostnaden för uppförande i Murjek af en för 20 seminarieelever

afsedd bostad med tillhörande uthus. Någon ritning dertill hade

Kongl. Maj:ts befallningshafvande varit ur stånd att utan allt för stor tidsutdrägt

anskaffa. Den plats, der seminariet lämpligen borde uppföras, vore

s. 303 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

303

belägen å ett område, som genom Kong! Maj:ts befallningshafvnndes

utslag den 15 december 1890 angående afvittringen inom Jockmocks socken

för kronans räkning undantagits för att användas till byggnads- och upplagsplats.

Ivongl. Maj:ts befallningshafvande erinrade i fråga härom, att

Jockmocks kommun hos Kongl. Maj:t anhållit om upplåtelse af berörda

område. I händelse denna ansökning bifölles, borde erforderligt område

för seminariets behof undantagas. Med hänsyn till det af Jockmocks

kommun gjorda erbjudandet att till seminariets uppförande bidraga med

10,000 kronor ur socknens allmänningsfond, ansåge sig Kongl. Maj:ts

befallningshafvande böra upplysa, att denna fond utgjorde 753,491 kronor

51 öre, hvilket belopp den 28 september 1899, då en del stubbören ytterligare

skulle inflyta, komme att ökas till 1,324,457 kronor 27 öre.

Af den vid Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse fogade utredning

inhemtades, att byggmästaren Kristiansson ansett, att kostnaden för

seminariebyggnaden numera borde i följd af stigande arbets- och materialpris

höjas med 932 kronor 84 öre, dervid skilnaden i transportkostnad till Mattisudden

och till Murjek tagits i beräkning. Det ifrågavarande bostadshuset,

afsedt för 20 elever jemte rum för eu husmoder, hade Kristiansson ansett böra

innehålla 13 rum, deraf 10 för lärjungarne. Under förutsättning, att virke

erhölles af kronan till ett pris af 50 öre för träd, skulle kostnaden för

en dylik byggnad uppgå till 11,687 kronor, hvartill komme ett belopp af

1,832 kronor för nödiga uthus till elevbostaden. Enligt Kristianssons beräkning

skulle den sammanlagda byggnadskostnaden komma att utgöra

36,691 kronor 29 öre.

Sedan ärendet härefter, med föranledande af domkapitlets hemställan,

att virke till de ifrågasatta byggnaderna måtte kostnadsfritt lemnas från

närmast liggande kronopark, remitterats till domänstyrelsen, hade öfverjägmästaren

i Norrbottens län blifvit anbefald att yttra sig i frågan. Denne

hade dervid anfört, att hinder ej syntes möta att från ej allt för aflägset

ställe å kronopark invid Murjek erhålla för de ifrågasatta byggnaderna erforderligt

virke; men att detta skulle kostnadsfritt bekommas från statsskogarne,

syntes oegentligt, om verklig beräkning öfver dessa skogars afkastning

skulle kunna genomföras. Både vid jernvägsbyggnader och för

framdragande af telegrafledningar hade värdet af erforderligt virke från

statsskogarne i vederbörlig ordning guldits och tillförts skogsmedlen.

För egen del hade domänstyrelsen i utlåtande den 24 januari 1899

hemstält, att, derest seminariet i fråga blefve förlagdt till Murjek, erforderligt

virke till uppförandet af de nya byggnaderna derstädes måtte utlemnas

från kronoskog efter skogsförvaltningens utsyning och emot erläggande af

ett pris, som efter i orten gällande värde blefve bestämdt af styrelsen.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Härefter hade öfverintendentsembetet anbefalts att upprätta och till

Kongl. Maj:t inkomna med ritningar till det för seminarieeleverna afsedda

bostadshuset samt dervid afgifva ej mindre utlåtande rörande kostnaden

för nämnda byggnad än äfven förnyadt yttrande i fråga om kostnadsförslagen

till öfriga ifrågasatta byggnader.

Till åtlydande häraf hade öfverintendentsembetet med utlåtande den 19

september 1899 öfverlemnat hos embetet uppgjorda ritningar till förberörda

bostadshus, enligt Indika byggnaden, som skulle innehålla 10 rum för 20

elever jemte för dessa afsedt kök och handkammare och två rum samt kök

för en husmoder, vore ämnad att uppföras i två våningar och att —

inberäknad omkostnaden för en uthusbyggnad af spantervirke och timmer

med ett ytinnehåll af 70 qvadratmeter och inrymmande vedbodar m. in.,

till hvilken byggnad embetet icke ansett af nöden att uppgöra ritning —

betinga en kostnad af 30,500 kronor. Den öfverintendentsembetet anbefalda

iörnyade granskning af kostnadsförslagen till seminariebyggnad med

tillhörande uthus hade från embetets sida icke gifvit anledning till annan

anmärkning, än att, med hänsyn till nu rådande höga arbetspris, kostnaden

för uppförande af seminariebyggnaden synts böra höjas med cirka 4,200

kronor, eller från beräknade 23,783 kronor 45 öre till 28,000 kronor, och för

uthusbyggnaden från beräknade 1,500 kronor till 2,000 kronor; och skulle,

jemväl med afseende å nu gällande pris, bekommande af fritt virke kunna

föranleda en besparing af 1,486 kronor samt uteslutande ur kostnadsförslagen

af posten för skolbänkar, kateder m. m. en sådan på 1,700 kronor.

Vid öfverintendentsembetets skrifvelse hade funnits fogadt ett af

arkitekten hos embetet F. Eckert uppgjordt kostnadsförslag till bostadsbyggnaden.

slutande å 28,000 kronor samt derjemte upptagande ett belopp

af 2,500 kronor för dertill hörande uthusbyggnad.

Slutligen hade statskontoret, efter erhållen remiss, den 23 oktober

1899 afgifvit förnyadt utlåtande i ärendet. Dervid hade statskontoret anfört

följande:

Af handlingarna syntes framgå, att en förflyttning af det lappska småskolelärare-

och -lärarinneseminariet från Mattisuddens by vore ur flere

synpunkter synnerligen önskvärd, samt att bland föreslagna förläggningsorter

Murjeks stationssamhälle fylde de kraf, som i detta hänseende borde

ställas på en sådan ort. Och då det väl kunde med visshet antagas, att

seminariet för längre framtid vore för sitt ändamål behöfligt, ehuru den

lappska rasen vore i tillbakagång och allt mera öfverginge till svenskt

talspråk, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att medel anvisades för

uppförande å statens bekostnad af nödiga byggnader för seminariet, De

s. 305 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

305

medel, som för ändamålet vore af nöden, uppginge, enligt hvad upplysts,

till följande belopp:

för seminariebyggnad ...........................................................kronor 28,000:

» uthusbyggnad ............................................................... » 2,000: —

» bostadshus m. m. åt elever............................................. * 30,500: —

tillsammans kronor 60,500: —

Efter afdrag af dels en post för skolbänkar, kateder m.m.,

hvilken lämpligen icke borde i detta sammanhang beräknas

................................................................. kr. 1,700: —

och dels det belopp, som ifrågasatts att för

ändamålet utgå från Jockmocks sockens

skogsmedelsfond ............................................» 10,000: — » 11,700: —

återstode sålunda kronor 48,800: —

Då förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, hvarifrån kostnaderna

för seminariet bestredes, årligen öfverskridits med ansenliga belopp, år 1895

med 17,352 kronor 73 öre, år 1896 med 17,606 kronor 10 öre, år 1897

med 26,316 kronor 61 öre samt år 1898 med 13,686 kronor 19 öre, och

således ej lemnade tillgång till en utgift, så betydlig som den nu ifrågasatta,

ville statskontoret hemställa, att framställning i ärendet måtte aflåtas

till Riksdagen. Förslaget om uppförande af ett boningshus för 20

elever hvilade på förutsättningen af att derstädes anstäldes en husmoder,

som mot af eleverna erlagd inackorderingsafgift komme att tillhandahålla

dem kost. Då det icke kunde ifrågasättas, att vare sig denna husmoder

eller eleverna, hvilka, på grund af kongl. brefven den 21 maj 1875 och

den 6 oktober 1899, för sina studier af statsmedel undfinge särskildt årligt

understöd i form af stipendier, skulle hyresfritt begagna boningshuset, och

då tillika en dylik husmoders lämplighet borde före antagandet noggrant

pröfvas, hemstälde statskontoret, det Kongl. Maj:t — med förklarande

att inflytande hyresmedel skulle inlevereras till statskontoret för att såsom

särskilda uppbördsmedel tillgodoföras anslaget till lappmarks ecklesiastikverk

— täcktes anmoda domkapitlet i Hernösand att framdeles och innan

ifrågavarande boningshus togcs i anspråk för sitt ändamål inkomma med

förslag ej mindre till närmare bestämmelser i fråga om antagande af

husmoder samt storleken af den inackorderingsafgift hon egde af eleverna

uppbära, än äfven till de belopp, hvarmed hyresersättningen borde lämpligen

utgå.

Statskontoret både vidare yttrat: Enligt hvad af handlingarna fram

ginge, hade delegarne i Jockmocks sockens skogsmedelsfond såsom bidrag

till uppförande af ifrågavarande byggnader erbjudit ett belopp af 10,CFC

Bill. tia Rikta. Prof. 1900■ 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft.

39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor att af fonden utgå. Af kong! brefvet till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län den 20 April 1897 angående fastställelse

af reglemente för berörda fond, hade statskontoret inhemtat, att

Kongl. Majrts befallningshafvande heslutat om all användning af fondens

afkastning under iakttagande af vissa i det kongl. brefvet meddelade

bestämmelser. Af dessa bestämmelser — hvilka statskontoret delvis återgifvit

— funne statskontoret framgå, att nu ifrågasatta utgift från fonden

icke vore öfverensstämmande med de af Kongl. Maj:t i berörda bref meddelade

föreskrifter om användning af fondens afkastning, vid hvilket.

förhållande statskontoret hemstälde, det Kongl. Maj:t täcktes förklara

.hinder af berörda föreskrifter icke möta för Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län att låta i enlighet med delegarnes fattade

beslut från fonden utgå ett belopp af 10,000 kronor såsom bidrag till

uppförande af seminariebyggnaden vid Murjek. Beträffande det område,

å hvilket byggnaderna skulle uppföras, ville statskontoret erinra om innehållet

i kongl. brefvet till kammarkollegium den 29 mars 1899 angående

upplåtelse åt enskilde af viss del af ett vid afvittringen inom Jockmocks

socken för kronans räkning afsatt område invid Murjeks jernvägsstation,

dervid tomtplats för nu ifrågastälda byggnader blifvit reserverad.

Slutligen hade statskontoret erinrat, hurusom domkapitlet uti skrifvelse

den 22 mars 1899, i sammanhang med gjord framställning om ut

sträckning af undervisningskursen vid småskolelärare och -lärarinneseminariet

i Mattisudden in. in., ifrågastält, att, efter seminariets förflyttning till Murjek,

den, enligt nu föreliggande ritningar, till slöjdrum derstädes afsedda lokal

borde nyttjas till läsrum, hvarjemte ett slöjdrum borde inredas på vinden

eller i den till elevbostad afsedda byggnad.

Beträffande sistnämnda förslag hade sedermera arkitekten Eckert utfört

ändringar å ritningsförslaget, gjorda å vid ritningen fästa lappar af kalkerväf.

Enligt ändringsförslaget vore slöjdsalen förlagd å vinden öfver

boningsrummen och intill lärarinnans rum. Närmare beskrifning i afseende

härå innefattades i en af Eckert den 14 november 1899 aflåten promemoria.

Kostnaden för anordnandet af slöjdsalen å vinden vore beräknad till 700

kronor, men vissa i samband med denna anordning stående ändringar

medförde ingen ökad kostnad.

För egen del har departementschen anfört följande.

Hvad i detta ärende förekommit syntes oförtydbart. utvisa, att förhållandena

vid Mattisuddens seminarium i flere afseenden vore mycket ogynsamma.

På sätt vederbörande anfört, vore stora svårigheter af olika slag

förknippade med seminariets nuvarande förläggning samt med dess saknad

af egna lämpliga lokaler. Departementschefen tvekade derför ej att

s. 307 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

307

på det lifligaste instämma i den numera af föreståndare, inspektor, domkapitel

och öfriga myndigheter, som yttrat sig i afseende å de vid seminariet

rådande olägenheterna, enhälligt uttalade mening, att seminariet borde

förflyttas från Mattisudden och erhålla egna lokaler för undervisningen

samt till bostäder åt vederbörande lärare. Dervid syntes man, såsom på

goda grunder gjorts gällande, äfven böra sörja för bostad och kost åt en

del af seminariets elever. Ett bostadshus för dessa borde således uppföras

och särskilda anordningar och bestämmelser, på sätt af domkapitlet och

statskontoret ifrågasatts, vidtagas i afseende ä deras kosthåll. Hvad beträffade

den plats, dit seminariet borde förflyttas, ansåge departementschefen

den vidlyftiga utredningen i ärendet hafva ådagalagt, att Murjeks

stationssamhälle bäst motsvarade de fordringar, som af särskilda anledningar

måste ställas på ifrågavarande seminariums förläggningsort. Såsom

redan antydts, funnes derstädes å kronan tillhörig mark område förbehållet

för seminariets behof. Den af Kong! Maj:t till 1899 års Riksdag gjorda,

af Riksdagen bifallna framställning angående upplåtelse åt enskilde af viss

del af ett vid afvittringen inom Jockmocks socken för kronans räkning

afsatt, område invid Murjeks jernvägsstation, hade nemligen afsett att från

denna upplåtelse skulle undantagas, bland annat, den mark, som kunde

finnas erforderlig för seminariet för bildande af lappska småskolelärare

och -lärarinnnor, för den händelse att platsen för detta seminarium komme

att förläggas till Murjeks stationssamhälle.

Under ärendets fortgång hade den frågan framkastats, huruvida seminariet

för framtiden vore för sitt ändamål behöflig!. I annat fall kunde

tilläfventyrs de omförmälda olägenheterna af att hyra lokaler för seminariet

anses förlora i betydelse. Seminariets inspektor hade dock bestämdt

uttalat, att dess verksamhet för en längre framtid vore nödvändig för att

med lärarekrafter förse i lappmarken redan befintliga skolor samt möjliggöra

inrättandet af nya; och så vidt departementschefen kunnat inhemta, funnes

ej anledning att på grund af ett motsatt antagande qvarhålla seminariet i

dess nuvarande ogynsamma omständigheter.

Departementschefen vore alltså af den mening, att de för seminariet

erforderliga, nu ifrågasatta byggnader borde af staten uppföras vid Murjeks

jernvägsstation å område, som för ändamålet kunde derstädes upplåtas af

kronan. 1 afseende å de för nämnda byggnader hos öfverintendentsembetet

uppgjorda eller delvis omarbetade ritningar, med deri slutligen

vidtagna ändringar, både departementschefen ej något att erinra. Beträffande

kostnadsförslagen hade han intet annat att mot dem anmärka, än att de

af öfverintendentsembetet angifna beloppen, tillhopa 60,500 kronor, borde

minskas med 5,850 kronor, enär, enligt honom lemnad muntlig upplysning,

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

en misskrifning egt ram i kostnadsförslaget i fråga om värdet af behöfligt

murtegel, hvilket värde bort upptagas till allenast 650 kronor i stället för

6,500 kronor. De nu ifrågavarande kostnaderna skulle alltså komma att

tillhopa uppgå till 54,650 kronor. Härtill borde dock läggas dels 700

kronor för anordnandet af slöjdsal å seminariebyggnadens vind, enligt

arkitekten Eckerts förslag, dels kostnaden för tillsyn å byggnadsarbetet,

förslagsvis beräknad till 800 kronor, hvadan slutsumman skulle utgöra

56,150 kronor.

T detta belopp vore kostnaden för nödigt virke inberäknad. Departementschefen

hade ej heller, med hänsyn till hvad från skogsstatens sida anmärkts,

ansett det böra ifrågasättas, att icke ersättning för det virke,

som enligt meddelad upplysning kunde, uppå framdeles skeende befallning,

från kronoparkerna tillhandahållas för byggnadsarbetet, borde bestridas af

byggnadsmedlen.

I enlighet med vederbörande myndigheters uttalade mening borde från

nyssnämnda summa af 56,150 kronor afdragas ett belopp af 1,700 kronor,

utgörande beräknad kostnad för skolbänkar m. m. Vid betäckande! af

återstoden utaf nämnda summa komme de af delegarne i Jockmocks

sockens allmänning framstälda erbjudanden i öfvervägande. I fråga derom

torde Kongl. Maj:t framdeles vilja meddela tillåtelse att, på sätt allmänningsdelegarne

alternativt erbjudit, af allmänningsfondens medel disponeras

ett belopp af 10,000 kronor såsom bidrag åt staten vid uppförande af

bostadshus för seminarieeleverna.

Efter frånräknande af omförmälda belopp å 1,700 kronor och 10,000

kronor återstode af nyssnämnda slutsumma 44,450 kronor, hvilket belopp

alltså nu erfordrades från statens sida. På sätt statskontoret anmärkt, ansåge

departementschefen det ej kunna ifrågasättas att med en så ansenlig

utgift belasta förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, utan erforderliga

medel borde, enligt departementschefens mening, begäras af Riksdagen.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, tillstyrkte han,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning af ofvan angifna

innehåll.

Utskottet har icke något att erinra emot förflyttningen af ifrågavarande

seminarium till Murjeks jernvägsstation och anser jemväl, att uppförandet

derstädes af en ny seminariebyggnad bör af staten bekostas.

Deremot har utskottet, som icke vill förneka, att en bostadsbyggnad behöfver

uppföras för eleverna vid seminariet, icke funnit sig kunna tillstyrka,

att kostnaderna härför skulle af statsverket bestridas. Enligt statsrådsprotokollet

föreligger ock ett erbjudande från delegarne i Jockmocks

s. 309 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

309

sockens allmänning att på bekostnad af socknens skogsmedelsfond låta

uppföra lämplig bostadslägenhet för omkring 20 elever, hvilka skulle hvar

för sig i årlig byra betala 10 kronor. Visserligen hafva allmänningsdelegarne

enligt berörda erbjudande inskränkt bidragets belopp till 10,O0o

kronor, under det kostnaderna för bostadsbyggnaden enligt Kongl. Maj:ts

förslag skulle belöpa sig till väsentligen högre belopp. Men utskottet har

ansett, dels att kostnaderna för bostadshuset böra kunna nedbringas under

det af Kongl. Maj:t beräknade beloppet och dels att, om så skulle erfordras,

högre anslagsbelopp än 10,000 kronor bör kunna från allmänningsfonden

för ifrågavarande ändamål påräknas. Med afseende a nu anförda omständigheter

har utskottet ansett statsanslagets belopp böra nedsättas till

30,000 kronor, att användas för uppförande af seminariebyggnad jemte

dertill hörande uthus, hvarjemte såsom vilkor för anslagets utgående synes

böra föreskrifvas, att Jockmocks sockens skogsmedelsfond bör, i stället för

att utgifva det enligt Kongl. Maj:ts framställning förutsatta bidraget, bekosta

uppförande vid seminariet enligt af Kongl. Maj:t faststäld ritning af

ett bostadshus för, utom en husmoder, 20 elever, hvilka böra erlägga den

hyresersättning, som i af Kongl. Maj:t bestämd ordning kan komma att

af vederbörande myndighet fastställas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra

stat för år 1901 anvisar ett anslag af 30,000 kronor, att

användas för uppförande vid Murjeks stationssamhälle,

å staten tillhörig mark, af byggnad jemte uthus, för seminariet

för bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

derför uppgjorda ritningar och förslag, under vilkor att

af Jockmocks sockens skogsmedelsfond bekostas uppförande

vid seminariet, enligt af Kongl. Maj:t faststäld

ritning, af ett bostadshus för, utom en husmoder, 20

elever, hvilka böra erlägga den hyresersättning, som i

af Kongl. Maj:t bestämd ordning kan komma att af

vederbörande myndighet fastställas.

86:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 100) har herr^^a k

G. Jansson i Krakerud, med hvilken herr A. Cervin med flere instämt, tommaricurter

föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1901 bevilja ett anslag af 6,000 r" landet
-

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor att användas till understöd åt sommarkurser på landet under följande

vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves för hvarje sådan sommarkurs,

endast finge afse arfvoden till föreståndare, föreläsare eller kursledare och

reseersättning för föreståndare, föreläsare, kursledare eller kursdeltagare,

samt att det icke finge öfverstiga 800 kronor;

att landsting, kommuner eller enskilde för anordnande af sådana

kurser skulle tillskjuta minst lika mycket som staten;

att sommarkursernas angelägenheter skulle vårdas af en styrelse, som

antoge föreståndare samt kunniga, dugliga och för denna undervisning

lämpliga lärare;

att sommarkurserna sträckte sig öfver 1 t dagar och omfattade minst

4 genomgående föreläsningsserier;

att alla politiska och religiösa strider från föreläsningarna och särskild!

anordnade diskussioner uteslötes;

att sommarkurserna vore underkastade de vilkor och kontroller, som

af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga och lämpliga.

I fråga om de skäl, hvarpå motionärerna grundat ifrågavarande hemställan

— hvilken hufvudsakligen afsett att tillmötesgå folk- och småskolelärarekarens

intressen och behof — tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionen.

Då vid 1899 års riksdag en motion af enahanda innehåll var föremål

för statsutskottets behandling, förklarade utskottet sig visserligen icke

vilja förneka, att kurser af den beskaffenhet, som i motionen afsåges, kunde

i de orter, der de med lifligt intresse omfattades, medföra gagn och vara

förtjenta af understöd från ortsmyndigheternas sida; men då utskottet

icke funnit dessa kurser vara af sådant allmänt gagn, att desamma borde

vid sidan af de föreläsningskurser för arbetsklassen, hvilka redan länge

erhållit statsbidrag, med statsmedel understödjas, ansåg sig utskottet böra

hemställa, att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Denna statsutskottets hemställan bifölls af Riksdagens båda kamrar.

På de skäl, som, enligt hvad sålunda angifvits, blifvit af statsutskottet

vid 1899 års riksdag anförda, hemställer utskottet,

att herr Janssons förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

311

De tekniska läroverken.

87:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till förstärkning

af lärarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1901 anvisa

ett belopp 14,300 kronor.

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat,

hurusom i det af Kongl. Maj:t för 1899 års Riksdag framlagda förslag

till provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, afseende att i första årskursen

mottaga ett från 100 till 125 ökadt antal ordinarie elever, den på

extra stat erforderliga årsutgiften för undervisningen, sedan utvidgningen

fullständigt genomförts, beräknats sålunda:

för första årskursen ................................................................ kr. 4,200: —

» andra » ........... ............................ ......» 4,000: —

> tredje » ............ .....«•...... ......................:................ » 6,100: —

Summa kr. 14,300: —

På det att redan vid 1899 års hösttermin det förökade antalet elever

skulle kunna mottagas i första årskursen, hade Riksdagen af nämnda

summa, i enlighet med Kongl. Maj:ts hemställan, beviljat ett anslag af 8,300

kronor, hvaraf 2,100 kronor komme att åtgå för år 1899 och 6,200 kronor

för år 1900, nemligen 4,200 kronor för första årskursen och 2,000

kronor för andra årskursen under höstterminen.

För är 1901 skulle efter samma beräkningsgrund erfordras 8,200

kronor för första och andra årskurserna samt 3,050 kronor för tredje

årskursen under höstterminen, alltså inalles 11,250 kronor. Styrelsen för

högskolan hade emellertid, på grund af en utaf lärarekollegiet gjord framställning,

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhållit, att hela den för den fullständiga

utvidgningen beräknade summan, 14,300 kronor, måtte för år

1901 anvisas.

Enligt hvad dels i nämnda skrifvelse, dels i eu densamma Inlagd, af

högskolans föreståndare afgifven promemoria anförts, påkallades detta af

nödvändigheten att anordna utvidgad undervisning i tredje årskursen

under hela ar 1901. Förhållandet vore att, förutom det stora tilloppet

till första årskursen — 190 kompetente sökande hade anmält sig till inträde

derstädes såsom ordinarie elever höstterminen 1899 —- äfven många

direkt sökte inträde till de högre årskurserna såsom ordinarie, specialeller

extra elever. Lärarekrafterna äfven i dessa årskurser komme derför

att starkt tagas i anspråk. Visserligen skulle föreståndaren kunna vägra

Ang.

anslug Ull

förstärkning

af lärarekrafterna

vid

tekniska högskolan

.

[84.]

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till en biträdande

lärare in. in.

vid tekniska

skolan i Stockholm.

[85.]

att mottaga extra elever, men detta vore eu åtgärd, som ogerna användes,

så framt ej alldeles tvingande skäl förelåge. Säkerligen skulle en sådan

vägran föranleda mycket och berättigadt missnöje samt för öfrigt vara

föga lämplig, när så många inträdessökande funnes.

Då styrelsens ifrågavarande framställning syntes departementschefen

mycket behjertansvärd, hemstälde han om aflåtande till Riksdagen af nu

förevarande framstå lin i ng.

På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen må till förstärkning af lärarekrafterna

vid tekniska högskolan bevilja ett anslag på extra stat

för år 1901 till belopp af 14,300 kronor.

88:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1901 bevilja till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm

2,000 kronor, samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

vid samma skola 750 kronor eller tillhopa 2,750 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departementschefen

omförmält, att stj^relsen för tekniska skolan i Stockholm i skrifvelse

den 23 augusti 1897 hos Kongl. Maj:t anhållit om utverkande åt skolan

af dels ett anslag för en gång till belopp af 10,000 kronor för anskaffande

af diverse inventarier och undervisningsmateriel, dels ock en årlig förhöjning

i anslaget till underlärare med 4,000 kronor samt i anslaget till inventarier

och undervisningsmateriels inköp och underhåll, belysning med

mera med 1,500 kronor. Men då behofvet af dessa ökade inkomster företrädesvis

tillkommit genom den betydande tillväxten af i afton- och söndagsskolan

inskrifua lärjungar, hade styrelsen ifrågasatt, huruvida icke

Stockholms stadsfullmägtige kunde vara villige att bevilja skolan dessa

medel. Med anledning häraf hade styrelsens framställning remitterats till

Stockholms stadsfullmägtige, hvilka i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1

april 1898 anfört, bland annat:

»I betraktande deraf att tekniska skolan i Stockholm är en statsanstalt,

finna stadsfullmägtige det ej kunna ifrågakomma, att staden skulle bidraga

till det begärda anslaget för en gång till ökande af skolans inventarier

och fasta undervisningsmateriel, hvilket allt blir en statens tillhörighet.

»Hvad åter angår det anmälda behofvet af tillökning i skolans årsanslag,

framgår af styrelsens skrifvelse, att med denna anslagshöjningåsyftas

att rikligare tillgodose afton- och söndagsskolan, eller den afdelning,

som, på samma gång den är af största nytta för staden, tillika är mest

s. 313 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

313

jemförlig med de af kommunerna å andra orter understödda tekniska

yrkesskolorna. Vid sådant förhållande hafva stadsfullmägtige funnit sig

ej böra helt och hållet afvisa denna del af framställningen, hvarför fullmägtige

till svar å den nådiga remissen förklara Stockholms stad villig

att öka sitt årliga anslag till tekniska skolan härstädes med 2,000 kronor

till förhöjning i anslaget till underlärare och med 750 kronor till förhöjning

i anslaget till inventariers och undervisningsmateriels inköp och underhåll,

belysning med mera, att för första gången upptagas i budgeten för

det år, för hvilket Riksdagen för enahanda ändamål anslår minst samma

belopp, och sedan utgå så länge statsanslaget fortfarande utgår.»

Sedermera hade också, med anledning af derom gjord proposition,

1899 års Riksdag på extra stat för år 1900 anvisat, förutom ofvanberörda

belopp å 10,000 kronor, till förstärkning af lärarekrafterna vid skolan

2,000 kronor samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

750 kronor, hvilka anslag genom beslut den 19 maj 1899

blifvit af Kongl. Maj:t stälda till styrelsens förfogande.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 september 1899 hade styrelsen

nu anhållit om fortsatt anslag från statens sida för skolans räkning och

dervid anfört följande.

Styrelsen funne, såsom styrelsen redan tillförene för Kongl. Maj:t

framhållit, en omorganisation af skolan vara af behofvet påkallad, dels

på grund af de svårigheter, som genom den stora och ständigt ökade

tillströmningen af lärjungar till skolans alla afdelningar, men i synnerhet

till den tekniska afton- och söndagsskolan, uppkomme, när det gälde att

behörigen tillgodose undervisningens kraf, dels ock med hänsyn till industriens

utveckling, som utom annat gjorde inrättandet af nya undervisningsgrenar

önskligt. Styrelsen hade också genom skolans föreståndare låtit

verkställa den för ifrågasatt omorganisation behöfliga förberedande utredningen

och ärnade, sedan denna utredning nu afslutats, utan uppskof öfvergå

till frågans vidare behandling, hvadan styrelsen hyste den förhoppningen

att under år 1900 kunna till Kongl. Maj:t inkomma med utredning och

förslag i ämnet, Emellertid kunde vid sådant förhållande omorganisationen

icke förväntas blifva genomförd tidigare än under år 1902. Det funnes

dock ingen anledning antaga, att skolan under år 1901 skulle kunna pa

ett tillfredsställande sätt upprätthålla undervisningen utan fortsatt tillfälligt

understöd af .stat och kommun. Tvärtom visade inskrifningen af lärjungar

för innevarande läroår en ökad tillströmning, hvilken vida öfverstege föregående

års, i det att redan före början af 1899 års hösttermin i afton- och

söndagsskolan inskrifvits 461 lärjungar mot 268 vid samma tidpunkt under

år 1898.

Bill. till 1 liksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

40

s. 314 Kontrollera mot PDF

Ang.

anslag till

vissa af de

tekniska elementarskolorna.

[86.]

314 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Pa grund °af det anförda anhölle styrelsen, att Kong!. Maj:t ville

hos Riksdagen åt skolan utverka på extra stat för år 1901 dels ett anslag

af 2,000 kronor till lärarekrafternas förstärkande, dels ock ett anslag af

150 kronor till inköp och underhåll af inventarier.

Samma skäl, som föregående år förmått Kongl. Maj:t att föreslå

och Riksdagen att för angifna ändamål bevilja ett lika stort anslag som

det af styrelsen för ar 1901 begärda, har departementschefen ansett äfven

nu föreligga. Särskildt har han ansett sig dervid böra erinra om det sammanhang,

som förefunnes mellan beviljandet af nu ifrågasatta statsunderstöd

och utgåendet af det bidrag, skolan tills vidare åtnjöte af Stockholms

stad. På grund häraf har departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t

matte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot hvad sålunda

af Kongl. Maj:t föreslagits, hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901

bevilja:

a) till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska

skolan i Stockholm 2,000 kronor; samt

b) till inköp och underhåll af inventarier och

undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor;

eller tillhopa 2,750 kronor.

89:0). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1901 anvisa för uppehållande af verksamheten vid

tekniska elementarskolan i Norrköping:

till betjeningens aflöning ....................................... kr. 250: _

» lyshållning, uppvärmning in. m.................. » 1,300: — kr. 1,550: —

tekniska elementarskolan i Malmö:

dels under läsåret 1900 — 1901:

till betjeningens aflöning.................................... kr. 850: — ''

» lyshållning, uppvärmning m. m. .................. » ] ,550: —

* en parallelafdelning i första årskursen ...... » 3,000: _

Transport kr. 5,400: —

s. 315 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

315

Transport kr. 5,400: —

dels ock under höstterminen 1901:

4/9 af nyssnämnda tre belopp, tillhopa utgörande

5,400 kronor ............................................. » 2,400: —

till en parallelafdelning i andra årskursen ...... » 1,550: — kr. 9,350: —

samt

tekniska elementarskolan i Borås:

till betjeningens aflöning..................................... kr. 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. m. .............. » 1,600: — kr. 2,450: —

eller sammanlagdt 13,350 kronor.

I fråga om denna anslagsbegäran har föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet yttrat följande.

Hos Kong!. Maj:t hade styrelserna för de tekniska elementarskolorna

gjort framställningar dels om meddelande af nya bestämmelser för skolornas

verksamhet, dels ock om förhöjning af de till skolorna enligt den

15 juni 1877 faststälda stater utgående anslag.

Då emellertid dessa frågor tarfvade eu vidlyftig utredning, som ännu

icke åvägabragts, vore departementschefen icke beredd att för Ivongl. Maj:t

framlägga fullständigt förslag i berörda hänseenden, men då åtskilliga

anslagskraf vore af den beskaffenhet, att deras fyllande, enligt departementschefens

förmenande, icke kunde utan stora olägenheter uppskjutas, ansåge

departementschefen, att, i afbidan på framläggandet af nya stater för

de tekniska elementarskolorna, af Riksdagen borde på extra stat äskas erforderliga

anslag för afhjelpande af de mest trängande behofven.

Hvad först beträffade tekniska elementarskolan i Norrköping., hade

skolans styrelse redan i skrifvelse den 25 februari 1897 framhållit otillräckligheten

af de i skolans stat upptagna anslagsbelopp. Den tekniska

elementarskolan hade, yttrade styrelsen, allt från sin början haft synnerligen

god hjelp af den med densamma förenade Ebersteinska söndags- och

aftonskolan, men denna skolas tillgångar vore så hardt anlitade, att ökade

bidrag derifrån icke vore att påräkna. Bland annat vore till betjeningens

aflöning i staten uppfördt ett belopp af 500 kronor, men åren 1878 - -

1890 hade vaktmästarelönen utgått med 530 kronor och från och med

1891 med 605 kronor. Denna lön ansåge styrelsen skäligen böra höjas

till 650 kronor i betraktande deraf, att vaktmästaren egnade all den tid,

som från de egentliga vaktinästaregöromålen för honom blefvc öfrig, till

utförande utan särskild ersättning af en mängd aldrig trytande reparationer

och andra arbeten, som för skolan vore behöfliga.

Det anslagsbelopp, som mest af alla visat sig otillräckligt, vore det,

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som uppförts till lyshållning, uppvärmning in. m., utgörande allenast 900

kronor. I verkligheten hade under åren 1887—1896 åtgått 1,837 kronor

i medeltal hvarje ar, oaktadt den Ebersteinska skolan dessutom under

samma tid i och för lyshållning, uppvärmning och renhållning tillskjutit

i medeltal 592 kronor om aret. I dessa summor vore ändock icke inräknade

de belopp,^ hvarmed den elektriska installationen vid skolan amorterats.

För att åstadkomma bättre belysning i ritsalarne och på samma

gång tillgodose den mekaniska verkstadens behof af drifkraft hade år

1892 anskalfats en gasmotor med tillhörande dynamomaskin och elektriska

glödlampor för en sammanlagd kostnad af öfver 7,500 kronor.

Denna summa hade varit afsedd att under årens lopp amorteras, hvartill

äfven den Ebersteinska söndags- och aftonskolan, som vissa aftnar i veckan

begagnade ^de ifrågavarande salarne, skulle proportionsvis bidraga. Med

tillskott från en af Ebersteinska skolans fonder hade vid 1894 års slut

amorterats sammanlagdt nära 3,300 kronor, hvartill dock den tekniska

elementarskolan ej kunnat bidraga med mer än 550 kronor. Återstoden

af skulden för den elektriska installationen uppginge fortfarande till öfver

4,200 kronor, ty sedan år 1894 hade ingendera af de båda skolorna haft

medel att fortsätta amorteringen, och någon utsigt förefunnes ej heller

att med skolornas dåvarande tillgångar vidare kunna minska nämnda

skuldbelopp. ^ Styrelsen ansage det emellertid icke alldeles omöjligt att

från annat hall framdeles kunna anskaffa de för den slutliga amorteringen

behöfliga medlen och ville derför endast föreslå, att kostnaden för lyshållning,

uppvärmning m. m., hvilken snarare syntes hafva benägenhet att

ökas än minskas, måtte i elementarskolans stat upptagas till samma belopp,

hvartill den under aren 1887—1896 belöpt sig, eller i rundt tal

l, 850 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 oktober 1899 hade styrelsen emellertid

anmält, bland annat, att styrelsen såge sig nödsakad föreslå ytterligare

ökning å nu ifrågakomna två anslagstitlar. Vaktmästarens göromål hade

ökats med det växande elevantalet, och lefnadskostnaderna hade under de

senare åren stigit, ^ Med afseende härå samt på grund af det i allo utmärkta

sätt, hvarpå den nuvarande vaktmästaren med pligttrohet, påpasslighet

och skicklighet egnat alla sina krafter uteslutande åt skolans tjenst,

hade styrelsen funnit skäligt att från 1898 års början höja vaktmästarens

aflöning till 750 kronor. Det hade ock visat sig, att med växande elevantal

och i allmänhet ökade pris kostnaderna för lyshållning, uppvärmning,

rengöring, trycksaker, annonser, skrifmaterialier och diverse utgifter,

hvilka samtliga skulle bestridas af anslaget till lyshållning, uppvärmning

m. m., ej kunnat nedbringas under 2,000 kronor om åretÅ Icke ens detta

s. 317 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

317

belopp komme att för år 1899 vara tillräckligt, i det att på grund af vedprisens

oerhörda stegring endast för bränsle derunder utgifvits ungefär 200

kronor mer än under år 1898. Da en förhoppning om ett nedgående i

nu rådande pris vore mycket osäker, vagade styrelsen ej föreslå, att an

slaget till lyshållning, uppvärmning m. in. sattes till lägre belopp, än som

för år 1899 visat sig erforderligt, eller 2,200 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 november 1897 hade styrelsen för tekniska

elementarskolan i Malmö framhållit, hurusom styrelsen sett sig nödsakad

öfverskrida åtskilliga i den faststälda staten uppförda an slagsbelopp. Till

betjeningens aflöning upptoges i staten 500 kronor. Från och med ar 1889

hade dock aflöningen till skolans vaktmästare utgått med 600 kronor årligen,

men med skyldighet för honom att ombesörja all städning inom

skolan. Då skolan hösten 1896 inflyttat i en ny byggnad, hade vaktmästarens

göromål för städning och renhållning i väsentlig grad ökats.

Detta hade föranledt en fördelning af göromalen, sa att större delen af

städningen och renhållningen ombesörjts af särskilda för ändamalet anstälda

personer, hvilka härför under läsaret 1896 -1897 uppburit 350

kronor. Vaktmästarens lön hade samtidigt nedsatts till 550 kronor. . Da

skolans lokaler uppvärmdes medelst i källarvåningen förlagda tre större

varmluftsapparater, hade det varit nödvändigt att för dessas skötsel och

vård anställa en särskild eldare, hvilken, till yrket maskinarbetare, vore

skyldig att på de tider, då apparaterna ej vore i verksamhet eller kräfde

ständig tillsyn, utan särskild ersättning utföra de inom skolan förekommande

mindre reparationer, som lämpligen kunde af honom utföras, hvarjemte

det ålåge honom att ombesörja gårdens renhållning. Eldarens ersättning

utginge med 450 kronor årligen. Skolans utgifter för betjening,

städning och renhållning uppginge alltså till 1,350 kronor om aret, eller

850 kronor öfver det faststälda anslaget, och komme antagligen att under

den närmaste framtiden stiga än mera.

Anslagsbeloppet till lyshållning, uppvärmning m. m., i staten upptaget

till 900 kronor, hade sedan mer än tio ar tillbaka visat sig otillräckligt.

De skolans utgifter, som skulle med detta anslag bestridas, hade år från

år i mån af"stegrade kol- och vedpris, förbättrad belysning i skolrummen

in. in. väsentligen ökats, i synnerhet från och med det skolan tagit i

besittning de nya lokalerna, hvilka till antalet vore flere och till utrymmet

större än de rum, skolan disponerat i den gamla byggnaden. Men

hade utgifterna sålunda ökats, hade dock såväl lärare som lärjungar i

deras arbete kunnat beredas alla de fördelar, som fullt tidsenligt uppvärmda

och ventilerade samt väl belysta lokaler erbjöde. Under läsåret

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1896—1897 hade nu ifrågakomna utgifter uppgått till ungefär 2,450 kronor,

eller 1,550 kronor mer än det i staten uppförda anslag.

T ytterligare skrifvelse den 26 oktober 1899 både sistbemälda

styrelse ^ vidare . anfört, att styrelsen under en lång följd af år, med

tanke på do. utgifter, som skulle uppstå genom inflyttningen i de nya skollokalerna,

gjort besparingar å skolanslaget samt att med dessa besparingar

kunde betäckas den brist i skolanslaget, som uppstode för år 1899 och

en del af året 1900, men att för läsåret 1900—1901 och för höstterminen

1901 intet återstode af besparingarna.

I sin sistnämnda skrifvelse hade styrelsen jemväl gjort framställning

i fråga om parallelafdelningar i två af skolans klasser.

Med anledning af sistberörda framställning erinrade departementschefen

derom, att styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 7 juli 1899 anhållit om

anvisande af ett anslag å 3,000 kronor för anordnande under läsåret

1899 — 1900 af en parallelafdelning i första årskursen vid skolan. Denna

begäran hade föranledts af en utaf skolans rektor till styrelsen ingifven

skrift, deri rektorn anfört, bland annat, att han vid flera tillfällen och särskild^

vid början^ af höstterminen 1898 haft anledning fästa styrelsens

uppmärksamhet pa missförhållandet emellan antalet inträdessökande till

tekniska o elementarskolan och det antal, som kunnat emottagas. Detta

missförhållande hade på senare åren blifvit så stort att något måste ^öras

för att söka häfva detsamma. Att missförhållandet icke vore tillfälligt

framgmge deraf, att under åren 1891 — 1898 de inträdessökandes antal

utgjort, respektive 34, 42, 45, 38, 48, 42, 36 och 58, af hvilka antagits

respektive 23, 27, 34, 30, 36, 32, 27 och 37. I skolans nya lokaler vore

visserligen lärosalarna afsedda för 36 lärjungar i hvarje afdelning, ett

antal, som öfverstege det högsta lärjungeantal, som vid de allmänna^läroverken

finge förekomma i en afdelning, men då hänsyn toges till de qvarsittande,

kunde i regel högst 30 ordinarie lärjungar hvarje år mottagas

och. af de 46, som höstterminen 1898 anmält sig såsom sökande till ordinarie

elevplats, hade blott 28 kunnat erhålla inträde. Angående de extra

eleverna vore. föreskrifvet, att de blott i mån af utrymme och befintliga

lararekrafter finge antagas, och man vore således berättigad att utan betänkande

— om ock med ledsnad - afvisa öfverskottet. Då Malmö samhälle

genom bekostande af rymliga och tidsenliga lokaler gjort hvad på

samhället ankomme för att tillgodose industriens behof af skolade ämnessvenner,

vore naturligt, att förvägrandet af inträde åt kompetente sökande

måste väcka missnöje, synnerligast som vid de allmänna läroverken vore

vanligt att genom inrättande af parallelafdelningar söka motsvara behofvet

af öka dt antal platser. Då anledning vore att antaga, att vid höstterminen

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1899 de inträdessökandes antal ytterligare skulle ökas, emedan efterfrågan

på utgångna elever fortfarande vore stor, och då de lokala förhållandena

ej lade hinder i vägen för inrättande af en parallelafdelning till. nedersta

afdelningen, hade derför rektor hemstält om utverkande af anslag till lärarekrafter

för en sådan afdelning. Enligt en af rektor verkstad beräkning

erfordrades för ändamålet det belopp, hvarom styrelsen, på sätt nyss

nämnts, gjort framställning.

Då det syntes vara särdeles angeläget, att den ifrågasätta parabelklassen

redan med höstterminen 1899 kunde inrättas, hade Kongl. Maj.t

genom beslut den 11 augusti 1899 anvisat af allmänna besparingarna a

anslå o-en under riksstatens åttonde hufvudtitel ett belopp af o,000 kronor

för anordnande under läsåret 1899—1900 af en parallelafdelning i första

årsklassen vid skolan.

Styrelsen hade nu, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,

anhållit om utverkande af anslag till enahanda belopp för parallelafdelningens

uppehållande under läsåret 1900-1901 och till dermed proportionelt

belopp för dess uppehållande under höstterminen 1901. Vidare hade

styrelsen påpekat, hurusom den nu i skolans första arskurs inrättade parallelafdelningen

medförde, under antagande, att tillströmningen af lärjungar icke

afsevärdt minskades, att äfven en parallelafdelning måste inrättas i skolans

andra årskurs. De nuvarande förhållandena tydde dock derpå, att detta

kunde, om ock med svårighet, uppskjutas till hösten 1901. Arliga kostnaden

för parallelafdelningen i andra årskursen kunde begränsas till 3,500

kronor, så länge hela antalet lärjungar i denna årskurs icke blefve större,

än att de kunde undervisas gemensamt i ritämnena. För höstterminen

1901 behöfdes således fyra niondedelar af sistnämnda belopp eller i jemnadt

ts»l 1 kronor.

Äfven för tekniska elementarskolan i Borås hade ifrågasatts en höjning

af anslagen till betjeningens aflöning och till lyshållning, uppvärmning

m. m., upptagna till resp. 500 och 900 kronor. 1 skrifvelse till Kongl.

Makt den 23 december 1898 hade skolans styrelse rörande dessa .anslag

anfört: Sedan skolan från och med höstterminen 1898 erhållit utvidgade

lokaler, vore det icke möjligt att med de medel, som stode till buds, aflöna

erforderlig betjening. Skolans lokaler vore inrymda i tre särskilda .byggnader,

en större hufvudbyggnad, innehållande läsrum, ritsalar, samlingar,

bibliotek och embetslokaler samt vaktmästarebostad in. in., en verkstadsbyggnad

för det mekaniska verkstadsarbetet samt. en laboratoriebyggnad

för ''"den kemiskt tekniska undervisningen med dertill hörande laboratorierum,

läsrum och samlingar in. in. Hufvudbyggnadens äldre del uppvärmdes

med kaminer och kakelugnar, under det för den nya tillbygg
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nåden, som blifvit färdig hösten 1898, användes kaloriferer enligt centraluppvärmningssystemet.

Verkstadsbyggnaden erhölle sin uppvärmning dels

från verkstadens ångpanna och ångmaskin, dels från kakelugnar och kaminer.

Laboratoriebyggnaden uppvärmdes med kaloriferer på samma sätt som den

nya delen af hufvudbyggnaden. Kostnaderna för betjening komme att,

enligt hvad styrelsen beräknat, för framtiden ställa sig på följande sätt.

Ln vaktmästare, som hade att sköta all eldning och städning i hufvudbyggnaden

jemte eldning af kalorifererna i laboratoriebyggnaden, kunde

svårligen erhållas för en mindre kostnad än 800 kronor om året förutom

fri bostad, ved och lyse. Då nemligen denne vaktmästare utom öfriga

göromål, som hörde till hans tjenst, icke kunde ensam förrätta all förekommande

° eldning och städning jemte skötsel af den elektriska belysningen,

maste han hafva till sitt biträde en tjenstepiga, för hvilken han

tinge vidkännas en^ kostnad, som icke gerna kunde beräknas till mindre

än 300 kronor om aret. Kostnaden för städning af laboratoriebyggnaden

med. diskning och renhållning in. in. derstädes kunde icke beräknas lägre

än till 250. kronor om aret. För uppeldning af ångmaskinen å verkstaden

och betjening af öfriga eldstäder samt städning in. in. hade styrelsen beräknat

en kostnad af 200 kronor årligen samt derjemte för extra arbeten

af hvarjehanda slag 100 kronor om året. Styrelsen ville derför föreslå,

att anslaget till betjeningens aflöning höjdes till ett belopp af 1,350

kronor.

Angående anslaget till lyshållning, uppvärmning in. in. saknade styrelsen

ännu tillräcklig erfarenhet för att kunna med bestämdhet uppgifva

kostnaderna för belysning och uppvärmning af skolans tre byggnader. Då

Borås stad saknade gasverk, måste skolans lokaler upplysas med elektriskt

ljus, hvilket visserligen vore i alla afseenden det bästa och lämpligaste,

men äfven medförde större kostnader. Priset pa bränsle hade äfven under

de senare åren stigit högst betydligt. Under sådana förhållanden hade

styrelsen beräknat kostnaden för ljus och ved samt diverse utgifter till ett

belopp af 2,500 kronor årligen.

I skrifvelse den 24 november 1899 hade styrelsen åberopat hvad i

den föregående skrifvelsen rörande nu ifrågakomna två anslagstitlar anförts

och. tillika omnämnt, att prisen å ved och koks på några år i Borås

stigit med icke mindre än 50 procent, på samma gång skolans lokaler till

utrymmet mer än fördubblats.

De behof, hvarför departementschefen sålunda redogjort, ansåge han vara

så trängande, att deras fyllande ej längre kunde uppskjutas; och hemstälde

han derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan

angifna innehåll.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

321

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot Kong! Maj:ts

förevarande framställning, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa

a) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Norrköping 1,550 kronor, deraf till

betjeningens aflöning 250 kronor och till lyshållning,

uppvärmning m. in. 1,300 kronor,

b) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Malmö 9,350 kronor, deraf dels under

läsåret 1900—1901 till betjeningens aflöning 850 kronor,

till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,550 kronor

och till en parallelafdelning i första årskursen 3,000

kronor, dels och under höstterminen 1901 fyra niondedelar

af nyssnämnda tre belopp, tillhopa utgörande 5,400

kronor, eller 2,400 kronor och till en parallelafdelning

i andra årskursen 1,550 kronor; samt

c) för uppehållande af verksamheten vid tekniska

elementarskolan i Borås 2,450 kronor, deraf till betjeningens

aflöning 850 kronor och till lyshållning,

uppvärmning m. m. 1,600 kronor;

eller sammanlagdt 13,350 kronor.

90:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att Ang.

en teknisk elementarskola finge upprättas i Hernösands stad, under vilkora”*^Jfa“‘

att staden såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, «« teknisk

för skolan bekostade nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler**™^"//

uti särskild för ändamålet uppförd byggnad å välbelägen tomt och med-norr-Ws tan.

gåfve rätt till fri vattenförbrukning, som ock för framtiden underhölle [87.]

byggnaden samt anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal

för° skolan, intill dess berörda särskilda läroverkshus hunnit blifva färdigt

och åt skolan upplåtet, dels ock att för inrättande af en första årsklass af

nämnda skola från början af höstterminen 1901 på extra stat för samma

år bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

anmält, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län

med skrifvelse den 22 september 1899 till Kongl. Maj:t öfverlcmnat och

till bifall förordat en af berörda läns landsting hos Kongl. Maj:t gjord

framställning angående inrättande af en teknisk elementarskola inom

Bih. till Rilcsd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

länet, Till stöd för sin ansökning hade landstinget framhållit, hurusom vårt

land under senast förflutna årtionden gjort mycket stora framsteg på industriens

område^ Genom jernvägsnätets utsträckning, särskilt i Norrland,

hade förut svartillgängliga trakter blifvit öppnade för allmänheten och

deras naturalster atkornliga för industriens bearbetning. Företagsamhet

hade väckts till lif och stora kapital hade nedlagts i nya industriella företag

i hela vart land, men i all synnerhet i Norrland. Den tid vore ej

långt aflägsen, då man med djupt bekymmer sett, huru den förut blomstrande

jernindustrien allt mer och mer aftynade. Förutom jordbruket

hade skogshandteringen synts vara den enda storindustri, som hos oss

kunde känna sig fullt hemmastadd och mägtig af en stor utveckling. Nu

hade emellertid förhållandena högst väsentligt förändrats. Ett stort antal

nya industrier hade uppstått. Nytt hopp och friskt mod hade väckts.

Man hade med glädje insett, att vi med klokt och insigtsfull användande

af vart lands rika naturliga tillgångar kunde på många områden med

framgång täfla på verldsmarknaden.

Men nutidens industri hvilade på de moderna naturvetenskapernas

storartade resultat. För en framgångsrik industriel verksamhet under nuvarande

och helt visst än mera under kommande förhållanden fordrades

derför oundgängligen en pa teoretiska studier grundad teknisk bildning.

Detta. underlag af nödig och för de särskilda industrigrenarne lämpad

teoretisk och teknisk bildning vore behöflig! ej blott för den, som vid

hvarje särskild! verk hade högsta ledningen af industrien i sin hand, utan

äfven för arbetsledare i allmänhet, för verkstadsförmän och till och med

i inanga fall för de enskilda arbetarne. De stora industriidkande länderna

både för länge sedan insett nödvändigheten och betydelsen af att bereda

sina industrimän möjlighet att förvärfva en för den moderna industrien

behöflig teknisk bildning, utan hvilken en framgångsrik täfling på verldsmarknaden

icke vore möjlig. Norge, Danmark och Finland hade också i

förhållande till folkmängden i detta afseende gjort mera än vi.

Betydelsen af tillräcklig teoretisk och teknisk bildning för en fruktbringande

industriel verksamhet och således äfven behofvet af sådana läroanstalter,

som kunde meddela dylik bildning, hade klart och på ett sakkunnigt

sätt framhållits redan i det utlåtande, som den 21 november

1875 afgifvits till Kongl. Maj:t af den komité, hvilken erhållit uppdrag

att inkomma med betänkande och förslag angående den lägre tekniska

undervisningen i riket. Hvad denna komité i sitt utlåtande yttrat om

behofvet särskild! af lägre tekniska läroverk eller s. k. tekniska elementarskolor

hade af erfarenheten till fullo bekräftats. För närvarande egde vi

fyra af staten inrättade och underhållna tekniska elementarskolor, nem
-

s. 323 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

323

ligen i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås. Dessa läroanstalter hade

under de sista åren sett sitt elevantal fördubblas, och numera måste årligen

ett stort antal kompetente inträdessökande tillbakavisas på grund af

bristande utrymme och lärarekrafter. Redan häraf framginge tillräckligt

tydligt, att behofvet af teknisk bildning i vårt land gjort sig allt mer och

mer känbart.

Tiden vore derför nu inne att inrätta åtminstone ännu ett tekniskt

elementarläroverk, och landstinget hölle före, att detta läroverk borde förläggas

till Norrland. Redan 1874 års förut nämnda komité hade framhållit

behofvet af en sådan läroanstalt derstädes. Komiterade hade nemligen i sitt

utlåtande yttrat: »Bland de delar af landet, der upprättandet af dylika

skolor för öfrigt skulle vara behöfligt, synes det komitén som Norrland med

den starka industriella utveckling det numera erhållit och till följd af de

stora afstånd, som der förefinnas, företrädesvis borde komma i åtanke.»

Sedan år 1874 hade behofvet af en teknisk läroanstalt i Norrland

blifvit allt tydligare. Folkmängden i Norrland hade sedan nämnda tid

betydligt ökats; kommunikationerna hade förbättrats. Norrland betraktades

nu allmänt såsom Sveriges framtidsland i industrielt afseende. Alltför

allmänt bekant för att behöfva med siffror särskildt påvisas vore äfven,

att industrien i Norrland under de senaste åren undergått en storartad

och löftesrik utveckling. Men det mesta återstode dock ännu att göra,

ty Norrlands naturtillgångar vore på många områden snart sagdt outtömliga.

I de många vattenrika floderna egde Norrland en billig drifkraft.

Råmaterialier af flerehanda slag funnes i stor tillgång, men hade hittills i

blott ringa mån tillvaratagits och högst obetydligt förädlats. Biprodukters

tillgodogörande hade i allmänhet försummats. För ett framgångsrikt tillgodogörande

af Norrlands rika naturliga tillgångar kräfdes bland annat

teoretisk och teknisk bildning, och då de nuvarande i mellersta och södra

Sverige belägna tekniska elementarläroverken vore öfverbefolkade och icke

ens kunde mottaga alla inträdessökande, borde tydligen ett nytt sadant

läroverk upprättas och förläggas till Norrland.

Landstinget ansåge frågan om ini’ättandet af ett lägre tekniskt läroverk

i Norrland vara så trängande, att densamma icke utan stor skada

längre kunde uppskjutas, och landstinget vore öfvertygadt, att denna nya

läroanstalt hade sin rätta plats inom Vesternorrlands län, emedan detta

län, i fråga om Norrland i dess helhet, vore mest centralt beläget, räknade

större folkmängd än något af de nordligare belägna länen samt egde

de flesta industriella anläggningarna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, både landstinget anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte låta inom Vesternorrlands län upprätta ett tekniskt

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

elementarläroverk samt genom proposition hos Riksdagen utverka för

ändamålet nödigt anslag.

Öfver denna ansökning hade utlåtanden infordrats af styrelserna för

de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås,

och hade samtliga dessa styrelser tillstyrkt bifall till densamma. Härvid

hade af styrelsen för tekniska skolan i Örebro samt lärarekollegiet vid

skolan i Norrköping framhållits den stora ökning i antalet inträdessökande

vid de tekniska elementarskolorna, som under de senaste åren

inträdt och förorsakat dels att utrymme och lärarekrafter vid dessa skolor

tagits i anspråk till det yttersta, dels att ett ej obetydligt antal kompetente

inträdessökande mast tillbakavisas. Af en statistik öfver inträdessökande

under sista decenniet vid Örebro skola, fördelade efter de län,

inom hvilka de haft sitt hemvist, framginge, att mer än tredjedelen hade

tillhört det län, inom hvilket skolan vore belägen, och att i allmänhet antalet

inträdessökande vore betydligt större för de län, som läge närmare

läroverksstaden än för dem, som läge mer aflägset. Från öfre Norrland

hade inträdessökande visserligen årligen förekommit, men deras antal hade

icke varit synnerligen stort. Äfven vid skolan i Norrköping studerade

emellertid åtskilliga, som i nämnda landsdel hade sitt hemvist.0 Att, sades

det af bemälda myndigheter, antalet studerande från öfre Norrland vid de

tekniska elementarskolorna vore temligen litet, berodde utan tvifvel på

det störa afståndet och deraf förorsakade kostnader äfvensom på föräldrars

och malsmäns obekantskap med de tekniska elementarskolornas uppgift,

arbetssätt och vunna resultat. Upprättades deremot på lämplig punkt

inom berörda, i industrielt afseende lifskraftiga landsdel en tekn ^elementarskola,

skulle den antagligen lätt erhålla ett tillräckligt antal lärjungar.

Vidare hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands

län, som för vinnande af upplysning om hvilka förmåner kunde erhållas

från det samhälle, till hvilket det ifrågasatta läroverket, i händelse det

komine till stånd, blefve förlagdt, inhemtat yttranden i detta afseende från

stadsfullmägtige i Hernösand, Sundsvall och Örnsköldsvik, med skrifvelse

den 30 november 1899 öfverlemnat nämnda yttranden och dervid gifvit

till känna, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin del icke funnit

skäl att i anledning af desamma sig vidare utlåta.

Af stadsfullmägtiges berörda yttranden framginge: att stadsfullmägtige

i Hernösand den 28 november 1899 enhälligt besluta, att Hernösands

stad skulle, för så vidt det i landstingets ofvanberörda framställning ifrågasatta

tekniska elementarläroverket blefve förlagdt till Hernösand, för detsamma

bekosta nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti

särskildt för ändamalet uppförd byggnad å välbelägen tomt äfvensom med
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

325

gifva rätt till fri vattenförbrukning; att stadsfullmägtige i Sundsvall förklarat,

att Sundsvalls stad skulle, derest det beslötes, att ifrågavarande läroverk

skulle förläggas till denna stad, bekosta för detsamma nödig och efter

nutidens kraf fullt lämplig lokal samt att staden redan från och med hösten

1900 kunde för det påtänkta läroverket upplåta en byggnad, som för det

närmaste behofvet och intill dess skolan blefve fullständigt organiserad kunde

anses vara fullt tillräcklig, och ville stadsfullmägtige vid detta anbud endast

fästa det vilkor, att Sundsvalls tekniska afton- och söndagsskola måtte,

såsom i öfriga städer, der tekniska elementarskolor funnes, få för sin verksamhet

använda det tekniska elementarläroverkets lokal på tider, då densamma

icke upptoges för läroverkets eget behof; samt att stadsfullmägtige

i Örnsköldsvik den 1 november 1899 besluta att, om ineranämnda läroverk

förlädes till Örnsköldsvik, för detsamma upplåta fri tomt på lämpligt

ställe inom staden och fri granit från stadens berg för läroverksbyggnaden

samt möjligen, efter stadens förmåga, lemna kontant bidrag

till byggnadens uppförande.

Såsom skäl för den tekniska elementarskolans förläggande till Hernösand

hade stadsfullmägtige i denna stad framhållit: stadens erkändt sunda

och centrala läge med goda kommunikationer såväl i förhållande till

Yesternorrlands län som Norrland i dess helhet; den störa, mångartade

industriella verksamheten inom orten, hvarigenom lätt och riklig tillgång

till åskådnings- och undervisningsmateriel kunde beredas skolan; det stora

förråd af lärarekrafter, som i staden med dess många och olikartade

bildningsanstalter redan nu funnes samladt och hvarifrån biträde vid undervisning

af mera tillfällig eller extraordinär beskaffenhet vid förefallande

behof ”lätteligen kunde erhållas; samt slutligen äfven den omständigheten,

att det ur disciplinär synpunkt borde vara fördelaktigare att förlägga ett

läroverk af ifrågavarande slag till en mindre stad än till en större sådan

med i ett och annat afseende mera så att säga storstadsaktiga förhallanden.

Stadsfullmägtige i Sundsvall, som sagt sig mycket väl inse, att länets

kraftfulla och i förhoppningsrik utveckling stadda industri hade oafvisligt

behof af en teknisk läroanstalt, hade såsom sin öfvertygelse förklarat, att ett

sådant läroverk hade sin rätta plats i Sundsvall. Såsom stöd för denna

åsigt anfördes, att Sundsvalls stad onekligen vore länets och för öfrigt hela

det egentliga Norrlands mest centralt belägna och folkrikaste stad samt

förnämsta affärscentrum. Sundsvall utgjorde för öfrigt medelpunkten i

ett af landets största industriområden. I staden och dess omnejd vore

ett stort antal industriella verk af olika slag belägna, hvarigenom skolan

komme att verka i en för henne naturlig omgifning samt erhölle rika

tillfällen att genom besök vid de olika industriella anläggningarna göra

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sin undervisning praktiskt fruktbärande samt sina elever förtrogna med

den verksamhet, för hvilken de skulle förberedas. Vidare egde Sundsvall

ett högre allmänt realläroverk, hvars fem nedre klasser °så talrikt besöktes

af stadens och ortens ungdom, att alla dessa klasser för närvarande

vore fördelade på parallelafdelningar. Men det största antalet af dessa

lärjungar slutade med femte klassen sina skolstudier och egnade sig åt

det praktiska lifvets yrken och näringar. Helt visst skulle många af dessa

ynglingar tillgodogöra sig det tekniska läroverkets undervisning, om ett

sådant läroverk funnes på stället. 1 staden verkade dessutom en teknisk

afton- och söndagsskola, som i fråga om lärjungeantal vore en bland

landets största skolor af detta slag. Häraf framginge uppenbarligen, att

staden och orten hade och kände stort behof af sådan bildning, som för

det praktiska lifvet vore nödvändig.

Slutligen hade stadsfullmägtige erinrat, att 1874 års komité efter sitt

af departementschefen förut ordagrant omnämnda yttrande tillagt: »Inom

Norrland åter torde knappt någon punkt vara för en teknisk läroanstalt

mera lämplig än Sundsvall». Denna komiterades åsigt hade under de

senast gångna ‘25 åren af erfarenheten till fullo bekräftats; och ansåge

stadsfullmägtige, att af hvad sålunda blifvit antydt otvifvelaktigt framginge,

att Sundsvall vore rätta platsen för den tekniska läroanstalten i

fråga.

Till förman för Örnsköldsvik såsom plats för det föreslagna tekniska

läroverket hade slutligen anförts, att Örnsköldsvik vore den för Norrland

centralast belägna staden efter kusten midt emellan Stockholm och Haparanda,

hvarjemte staden genom kort statsbana vore förbunden med norrländska

stambanan och hade lifliga ångbåtsförbindelser med de öfriga delarne af landet.

Vidare måste det anses vara af synnerlig vigt för de studerande, att lefnadskostnaderna

i Örnsköldsvik borde blifva billigare än uti en större stad.

Af hvad i ärendet förekommit ansåge departementschefen framgå, att

en teknisk elementarskola för Norrland, och särskildt för Vest ernor clan ds

län, vore högeligen af behofvet påkallad; och då detta behof, i följd af

det uppsving industrien under de sista aren vunnit, för närvarande gjorde

sig kraftigt gällande, syntes det önskvärdt, att en dylik skola utan uppskof

matte komma till stå.nd. Svårare vore det, enligt departementschefens

mening, . att afgöra, till hvilken stad den lämpligast borde förläggas.

Emellertid ansåge departementschefen sig på af stadsfullmägtige i Hernösand

anföi da skäl och särskildt med hänsyn till lättheten att i denna stad

erhålla lärare i sadana ämnen, som endast med ett fåtal timmar i veckan

inginge: i skolans undervisningsplan och som derför måste skötas af extra

s. 327 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

327

lärare, böra föreslå, att meraberörda tekniska elementarskola

Hernösand.

Staten för eu hvar af de tekniska elementarskolorna i

Malmö och Borås upptoge:

1 föreståndare, som tillika vore lektor, lön ........................ kr.

3 lektorer med lön af 3,000 kronor för hvarje.................... »

arfvode till extra lärare:

i mineralogi och geognosi.................................................... *

» bokföring och handelslära ....... *

» svenska språket ..................................................:................ s

» frihandsteckning................................................................. *

» modellering.................................................. *

» gymnastik........................................................................ *

bidrag till kostnaden för undervisningen i främmande språk »

anslag till assistenter och repetitörer........................... *

» » verkstaden, för undervisning och materiel ....... »

kemiska och fysiska laborationer ....... *

bibliotek och öfriga samlingar.................................................. *

bestridande af sekreterare- och kamreraregöromalen ........... »

betjeningens aflöning.................................................................... *

lyshållning, uppvärmning in. m............................._■

förlädes till

Norrköping,

4,000: —

9,000: -

200

300

400

500

300

200

400

800

3.000

800

1.000

300

500

900

Summa kr. 22,600

Härtill komrae, att lektorerna egde rätt till tre alderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Såsom i det föregående antydts, hade förslag framstälts till ändring

och höjning af denna stat, som, sedan den 1877 faststälts, förblifvit i

det närmaste oförändrad. Hvad den nu ifrågasatta tekniska elementarskolan

anginge, syntes för närvarande blott behof vas ett extra anslag, ly derest

upprättandet af skolan blefve beslutadt, vore det, enligt departementschefens

åsigt, lämpligt att dess första klass höstterminen 1901 trädde i verksamhet,

alldenstund särskild för skolan afsedd läroverksbyggnad med verkstad och

laboratorier måste finnas att tillgå, da skolans andra klass skulle börja

sill verksamhet, men sådan byggnad, enligt departementschefens förmenande,

näppeligen hunne uppföras och iordningställas förr än till början af höstterminen

1902. Anslagsbehofvet för år 1901 ansåge departementschefen

derför kunna inskränkas till 10,000 kronor, nemligen 4,000 kronor för

undervisningens uppehållande, 1,000 kronor till uppvärmning, lyshållning

och betjening samt 5,000 kronor till anskaffande af erforderlig inredningsoch

undervisningsmateriel.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna

innehåll.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet

till behandling förehaft en i Andra Kammaren af herr M. Arhusiander

* väckt motion (n:o 46), deri yrkats, att Riksdagen måtte — med

afslag å Kongl. Majrts förevarande framställning, i hvad den afser skolans

förläggande till Hernösand — för sin del besluta, dels att en teknisk

elementarskola skulle upprättas i Sundsvalls stad, under vilkor

att staden såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande,

för skolan bekostade nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga

lokaler uti särskild för ändamålet uppförd byggnad å välbelägen

tomt och medgafve rätt till fri vattenförbrukning, som ock för framtiden

underhölle byggnaden samt.anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle

tillräcklig, lokal för skolan, intill dess berörda särskilda läroverkshus

kunnat blifva färdigt och åt skolan upplåtet, dels ock att för inrättande

af en första årsklass af nämnda skola från början af höstterminen

1901 på extra stat för samma år bevilja ett anslag af 10,000

kronor.

Efter att hafva omförmält Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning

äfvensom redogjort för vissa, delar af departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet, har motionären till bemötande af hvad som enligt

statsrådsprotokollet anförts för ifrågavarande skolas förläggande till

Hernösand i stället för till Sundsvall anfört följande.

Hvad först beträffade det skäl departementschefen hufvudsakligen

fästat sig vid, nemligen den större tillgången på lärarekrafter i Hernösand,

ansåge motionären det endast behöfva påpekas, att Sundsvall

egde ett fullständigt elementarläroverk på reallinien samt dessutom ett

välskött och högt ansedt handelsinstitut, hvarifrån med visshet enligt

motionärens åsigt kunde erhållas lämpliga extra lärarekrafter lika lätt

som i Hernösand.

Vidkommande åter de skäl, Hernösands stadsfullmägtige hade framhållit

för skolans förläggande till den staden, nemligen »stadens erkändt

sunda och centrala läge med goda kommunikationer», så kunde

väl detta enligt motionärens förmenande i ännu högre grad sägas om

Sundsvall, ty nämnda stad, som egde bättre och lifligare kommunikationer

än Hernösand både till lands och sjös, vore belägen mellan de

tvenne stora elfvarne Ljungans och Indalselfvens utlopp i hafvet med

friskt och sundt läge.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

329

Beträffande den industriella verksamheten, antoge motionären att

det vore en känd sak, att Hernösand näppeligen i något afseende

kunde jemföras med Sundsvall, och ville motionären endast omnämna,

att enligt tullkammarens berättelse för 1899 industrien å de orter, som

tillhörde sistnämnda stads distrikt, representerades af 57 anläggningar,

deraf 39 ångsågar och hyflerier, 3 trämassefabriker, 4 mekaniska verkstäder,

7 ölbryggerier, 1 ångtegelbruk, 1 gasverk, 1 elektricitetsverk,

1 snickerifabrik — dessutom funnes i orten 1 större fabrik för tillverkning

af calciumcarbid, 1 d:o för tillverkning af kolsyrad kali och

under anläggning ett större elektricitetsverk samt en större trämassefabrik.

Folkmängden i Sundsvall vore ungefär dubbelt så stor som i Hernösand,

och vore det derför enligt motionärens åsigt af synnerlig vigt,

att ifrågavarande skola förlädes till den folkrikaste orten.

På grund af alla de skäl, som såväl af Sundsvalls stadsfullmägtige

som af motionären blifvit anförda, ansåge motionären, att Sundsvall

egde obestridliga företräden och betingelser för skolans förläggande

till nämnda stad.

Till bestyrkande af de i motionen meddelade uppgifter har motionären

till utskottet ingifvit åtskilliga handlingar, innehållande upplysningar

angående förutvarande läroanstalter i Sundsvall, antalet och

omfattningen af de industriella anläggningarna af olika slag mom staden

och i dess omnejd, person- och godstrafiken vid stadens jernvägsstation

och hamn, stadens befolkningsförhållanden .m. m.; hvarjemte

till utskottet inkommit utdrag af stadsfullmägtige^ i Sundsvall protokoll

vid sammanträde den 15 februari 1900, utvisande, att stadsfullmägtige

då medgifvit, att ifrågavarande läroanstalt, derest densamma

förlädes till Sundsvall, finge komma i åtnjutande af afgiftsfritt vatten

från stadens vattenledning.

Utskottet, som funnit behofvet af en för Norrland afsedd teknisk

elementarskola vara till fullo ådagalagdt, har i fråga om lämpligaste

orten för denna skola kommit till den uppfattning, att på de skäl, som

af stadsfullmägtige i Sundsvall och motionären blifvit anförda, staden

Sundsvall, hvarest de industriella intressena synas i högre grad än i

Hernösand vara förherskande, bör i främsta rummet ifrågakomma såsom

förläggningsort för skolan.

Bill. till Rikad. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 9 Häft. 42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Arhusianders

förevarande motion och med afslag å Kongl. Maj:ts i

ämnet gjorda framställning, i hvad densamma skiljer sig

från berörda motion, må

a) medgifva, att en teknisk elementarskola må upprättas

i Sundsvalls stad, under vilkor att staden såväl, i

enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande,

för skolan bekostar nödiga och efter nutidens kraf fullt

lämpliga lokaler uti särskild för ändamålet uppförd byggnad

å välbelägen tomt och medgifver rätt till fri vattenförbrukning,

som ock för framtiden underhåller byggnaden

samt anskaffar och kostnadsfritt tillhandahåller tillräcklig

lokal för skolan, intilldess berörda särskilda läroverkshus

kunnat blifva färdigt och åt skolan upplåtet;

samt

b) för inrättande af en första årsklass af nämnda

skola från början af höstterminen 1901 på extra stat för

samma år bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

''uiuTrelik1 91:°) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till understöd

‘nishTlrkes- ^ör tre år åt lägre tekniska yrkesskolor under det i statsrådsprotokollet öfver

skolor, ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 omförmälda vilkor samt till be[88.

] stridande af kostnader för inspektion af dessa skolor bevilja ett extra anslag

åt 180,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett

belopp af 60,000 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att till understöd åt lägre

tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion

under en följd af år anvisats extra anslag, under vilkor att det

bidrag, som åt dessa medel komme att utbetalas till understöd åt sådan

skola, icke tinge öfverskjuta hvad vederbörande kommun kontant tillsköte

åt skolan. Ifrågavarande anslag hade under de senaste åren utgjort 45,000

kronor.

Hos Kongl. Maj:t hade nu styrelsen för tekniska skolan i Stockholm

gjort framställning om förhöjning af nämnda på extra stat anvisade anslag

samt dervid anfört:

Det måste anses oointvistadt., att de lägre tekniska yrkesskolorna hade

en vigtig uppgift att fylla, hvarför ock understöd af allmänna medel redan

länge till dem utgått. Men om de skulle kunna motsvara de fordringar,

s. 331 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

331

gom på dem kunde och borde ställas, vore det nödvändigt, att de icke

på grund af bristande medel sattes ur stånd att motsvara de kraf, byartill

Industriens fortgående utveckling i allt högre grad gafve anledning

Enligt stvrelsens åsigt vore dock för närvarande ställningen ju* 1 ''

hänseende otillfredsställande. Redan år 1896, då berörda anslag forsta

gången utgått med det till 45,000 kronor förhöjda beloppet både af 32

Tekniska yrkesskolor begärts understöd till ett sammanlagdt belopp af

Ä kronor, följande" året hade det begårda imderstödsbeloppet stigit

till 45,800 kronor, år 1898 hade af 33 skolor begärts tillsammans 48 800

kronor och slutligen år 1899 af 34 skolor 50,900 kronor. Efter allt att

döma blefve för ”år 1900 ställningen ännu ogynsammare, utom af andra

osäker de för att dessa skolor icke kunde undgå att röna verkan af den

nuvarande allmänna prisstegringen och i följd häraf ^ j^rnTa^ka

beo-ära ökade understöd. Derest nu jemväl nya skolor hommt, att söka

statsbidrag, till hvilket antagande anledning icke''“ka''dlssa

vidt styrelsen kunde finna, intet annat val än att ar J

nva skolor hvarje understöd, äfven om de deraf vore ån sa förtjent, eller

ock ytterligare ^reducera de äldre skolornas statsbidrag. Det syntes styrelsen7

icke kunna betviflas, att härigenom det med de lägre tekniska

yrkesskolorna afsedda gagnet skulle allvarligt sättas i fara^och att vart

uärins-slif sedermera i sill ordning skulle deraf rona en skadlig inverkan.

Styrelsen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen

utverka en förhöjning af det till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor

utverka en iurnojm g enii£t styrelsens förmenande icke

60 Jof k,tokeri inbegripet nödiga medel till beströ

dånde aÄadeåa för skolornas inspektion fh ^“"ndl

rdfer f e“’ Ä Ä

Wie ™ af dertill hvarje skola utgående a,.slagsbeloppet otvifvelaktigt

medförde1 i skolornas orginisatioi, och verksamhet,? detta belopp sunde

övpras för eu något längre tidrymd, exempelvis tre ar. . 0 o,

Liksom stvreken för tekniska skolan i Stockholm, hvdken . ..langa ar

lss VÄZÄ CtÄtfÄÄf

tiirjrm det af styrelse!] föreslagna beloppet till understöd åt niimnda skolor

val behöflig! om Kongl. Maja skulle kunna undgå svårigheten att. nödga.

antingen neka°nytillkänna skolor allt understöd eller, för att , någon man

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till en

extra lärare

i sjukgymnastik.

[89.]

Ang.

Ökadt biträde

vid hospitalsärendenas

behandling.

[90.]

kunna se dem till godo, minska förut utgående anslag till de äldre skolorna

och dermed pa ett betänkligt sätt rubba den ekonomiska grundvalen för

dessas verksamhet.. Välbetänkt syntes departementschefen äfven styrelsens

förslag, att utdelningen af understöd åt de tekniska yrkesskolorna måtte

ske för tre ar i sänder. Så hade länge utan olägenhet varit förhållandet

med understöden till högre flickskolor, och de tekniska yrkesskolorna hade

nu vunnit den utveckling och fasthet i sin organisation, att ett dylikt

förfaringssätt borde lända dem till afgjord fördel. Departementschefen hemstälde

alltså, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till understöd för

tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på ofvannämnda, för innevarande

år bestämda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspektion af

dessa skolor, bevilja ett extra anslag af 180,000 kronor samt att deraf anvisa

60,000 kronor att utgå under år 1901.

Emot hvad sålunda blifvit föreslaget har utskottet icke funnit anledning

till erinran; och får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen må till understöd för tre år åt lägre

tekniska yrkesskolor på de i statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för den 13 januari 1900 angifna, för

innevarande år bestämda vilkor samt till bestridande af

kostnader för inspektion af dessa skolor, bevilja ett anslag

af 180,000 kronor samt deraf på extra stat för år

1901 anvisa 60,000 kronor.

Gymnastiska centralinstitutet,

92:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må för aflönande af en extra lärare

i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet, i likhet

med hvad för åren 1899 och 1900 egt rum, på extra

stat för ar 1901 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

93:o) . Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1901 anvisa dels till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper

1,200 kronor, dels ock till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas

behandling 7,500 kronor, dock under förbehåll, att deraf inne
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

333

hölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre sekreterare

T. A. Billbergh kunde komma att af de till honom för år 1901 i ersättning

för sekreterareaflöning från allmänna indra gningsstaten utgående

medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning

af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Beträffande detta ärende har föredragande departementschefen till

statsrådsprotokollet erinrat, hurusom medicinalstyrelsen i skrifvelse den

29 september 1897 hemstält, det Kong! Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

proposition, att å ordinarie stat måtte anvisas till aflöning dels åt en kamrerare

lön 8,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, summa

4,500 kronor, dels ock åt en notarie, tillika sekreterare, lön 1,800 kronor och

tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, summa 3,000 kronor, med, rättighet för

en hvar af dem att efter fem års tjenstgöring kunna komma i åtnjutande af

ålderstillägg å lönen med 500 kronor och efter tio års tjenstgöring med

ytterligare 500 kronor, samt med skyldighet för dessa tjensteman att biträda

medicinalstyrelsen vid handläggning af hospitalsärenden och att vara underkastade

samma vilkor, som i kongl. kungörelsen den 1 juni 1877 vore

bestämda för åtnjutande af de från 1878 års början faststälda nya löneförmånerna

för sagda styrelse. Uti sin berörda skrifvelse hade medicinalstyrelsen

hufvudsakligen anfört, att den lifliga byggnadsverksamheten, den

vidlyftiga förvaltningen och de många ekonomiska angelägenheterna förorsakat”

att styrelsen, i brist på tillräckliga biträden, offrat allt för mycken

tid åt detaljerna af hospitalsangelägenheterna, hvilka blifvit så mycket

mera betungande, som hela hospitalsväsendet fått en betydligt ökad omfattning,

så att hospitalens antal, som vid början af år 1877 utgjort 9 med

1,543 sjukplatser, vid slutet af år 1895 uppgått till 13 med 4,259 sjukplatser;

att hospitalens underhåll, som år 1877 kraft endast 745,541

kronor, år 1895 medfört en kostnad af 1,896,268 kronor 82 öre; samt att

under år 1877 diariiförts 425 mål rörande hospitalsväsendet, men år 1895

icke mindre än 996. De från serafimerordensgillet, som före år 1877 varit

öfverstyrelse för hospitalen, öfverflyttade tjenstemännen hade väl i början af

detta tidsskede haft någorlunda goda arbetskrafter, hvilka dock under årens

lopp aftagit, under det att göromålen tilltagit. Den från serafimerordensgillet

öfverflyttade sekreteraren, som vore född år 1815, hade under senare

åren varit tjenstledig på grund af läkarebetyg, och hans tjenst hade under

ifrågavarande tid uppehållits af en yngre tjensteman för en fjerdedel af

lönen, eller 500 kronor årligen. För (in så obetydlig ersättning kunde

man emellertid ej förvänta att erhålla en person, som betraktade detta

förordnande annorlunda än såsom en öfvergångsplats till något bättre och

som annat än på denna grund vill*! deråt egna eu del af sin tid, hvaraf

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Statsutskott ds Utlåtande N:o 0.

åter blefve en följd, att någon större vana vid ärendenas handläggning

icke kunde förvärfvas. Sedan serafimerordensgillets förre kamrerare under

år 1897 aflidit, hade medicinalstyrelsen förlorat den hjelp vid de ekonomiska

nospitalsärendenas handläggning, som vid dessa ärendens öfverflyttning

varit afsedd. Biträde af kansliet och räkenskapskontoret vid hospitalsärendenas

handläggning kunde numera icke påräknas eller begäras till den

utsträckning behofvet påkallade. De styrelsens ledamöter, som närmast

haft att handlägga hospitalsärendena, hade genom den otillräckliga hjelpen

å det ekonomiska området sällan fått komma i åtnjutande af semester,

hvarjemte föreskrifven inspektion af hospitalen äf Samina skäl hufvudsakligen

afsett ekonomiska eller administrativa frågor och beträffande sjukvården

måst inskränkas till det nödvändigaste, under det att inspektion af

lasaretten endast undantagsvis kunnat ske. Under sådana förhållanden

hade styrelsen ansett den tidpunkt hafva inträdt, då en förstärkning af

styrelsens arbetskrafter särskildt på detta område blifvit en tvingande nödvändighet.

Att åstadkomma en sådan förstärkning genom att, såsom iöneregleringskomitén

jemväl ifrågasatt, inrätta en särskild ledamotsplats för

de vigtiga ekonomiska ärendena, med hvilken kamrerarebefattningen då

kunde förenas, vore enligt styrelsens åsigt icke tillfredsställande och för

ifrigt mindre fördelaktigt för sinnessjukvården, hvilken fortfarande borde

vara stäld under rent medicinsk myndighet, hvarför den tjensteman, som

finge uppdraget att biträda vid de ekonomiska ärendenas handläggning,

borde tilldelas en underordnad ställning utan rätt att deltaga i besluten.

Denne tjensteman skulle för utförande af sitt uppdrag erhålla tillfälle att

följa hospitalsärendenas behandling i styrelsen, biträda, då en utredning

i hithörande ekonomiska frågor behöfdes, föra anteckningar om ingångna

entrepenadkontrakt och öfverenskomna arbetsbeting samt i anledning häraf

gjorda utbetalningar, granska af hospitalsdirektionerna uppgjorda förslag

till utgiftsstater för anstalterna och derifrån lemnade leveransanbud samt

verkställa bokslut öfver de till hospitalen anslagna medel m. in. Då dessa

göromål vore af största vigt och ganska omfattande samt påfordrade en

kunnig och erfaren persons hela arbetstid, borde aflöningen för denne

tjensteman icke beräknas till lägre belopp än den, som åtnjötes af styrelsens

kamrerare. Att för samma ändamål anställa en tjensteman med lägre

aflöning under kamrerarens förmanskap å styrelsens räkenskapskontor

skulle icke bereda styrelsen den hjelp vid hospitalsärendenas handläggning,

som med denne tjensteman vore afsedd. Den af styrelsen föreslagne tjenstemannen

skulle möjligen kunna medhinna granskningen af hospitalsräkenskaperna,

men då det vore osäkert, om kamreraren för hospitalsärendena

skulle hafva tillräcklig tid till detta arbete, borde det för när
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

335

varande utgående arfvodet af 1,200 kronor till en revisor bibehållas, till

dess nödig erfarenhet i detta hänseende vunnits. För erhållande^ af behöflig!

biträde vid de af hospitalsärendena föranledda kansligöromålvore

nödvändigt, att styrelsen tilldelades sa stort anslag till aflöning åt en

notarie, tillika sekreterare, att en duglig tjensteman kunde finna med sin

fördel förenligt att qvarstå i denna tjenst en längre tid och förvärfva erfarenhet

vid Chandläggning af dessa ärenden, som i mycket afveke från

dem, hvilka eljest förekomme inom embetsverken.

Uti sitt häröfver afgifna utlåtande af den 16 november 1897 hade

statskontoret anfört, hvad först anginge de hospitalsväsendet rörande

ekonomiska ärendena, att, enligt hvad af grunderna för den ar 1877 beslutade

organisationen af medicinalstyrelsen framginge, dessa ärenden, med

undantag af revisionsgöromålen, ansetts skola handläggas af styrelsens

räkenskapskontor, och att särskilda anordningar då vidtagits för att göra

det möjligt för den derstädes anstälde kamreraren att utföra detta jemte

honom i öfrigt åliggande bestyr. Med afseende dera att kontoret tills

vidare skulle erhålla biträde af serafimerordensgillets kamrerare, hade vidare

åtgärd ej ansetts behöflig, än att å kontoret inrättades en ny tjenstebefattning

i första lönegraden och medel beviljades till ett extra biträde.

Sedan serafimerordensgillets förre kamrerare Stolpe aflidit, hade medicinalstyrelsen

emellertid förlorat den hjelp vid de ekonomiska hospitalsärendenas

handläggning, som vid organisationen af embetsverkets personal tillsvidare

påräknats. Såväl i anledning häraf som med afseende å den, enligt hvad

medicinalstyrelsen förmält, betydliga utvecklingen af hospitalsväsendet, ^sedan

öfverstyrelsen för hospitalen anförtroddes sundhetskollegium, ansage

statskontoret åtgärder oundgängligen böra vidtagas för att i nu förevarande

hänseende bereda medicinalstyrelsen nödigt biträde. Efter statskontorets

tanke vore emellertid icke genom medicinalstyrelsens framställning ådagalagdt,

att för sådant ändamål skulle erfordras inrättande af en ny afdelning

inom styrelsen genom anställande derstädes af eu tjensteman i andra lönegraden.

Det syntes statskontoret deremot, att erforderligt biträde vid handläggningen

af de hospitalen rörande ekonomiska angelägenheterna skulle

kunna, “med anslutning till grunderna för medicinalstyrelsens nuvarande

organisation, vinnas genom ökande af arbetskrafterna a räkenskapskontoret,

hvilket redan, enligt hvad statskontoret inhemtat, jemlikt faststäld arbetsordning

ombesörjde den pa, styrelsen ankommande förvaltning af till hospitalen

anvisade medel och deröfver upprättade räkning. För det närvarande

syntes annan åtgärd härutinna n icke höra vidtagas, än åt t tillgång bereddes

till aflöning af ökadt biträde till belopp, motsvarande aflöningen för en

tjensteman i första lönegraden, eller 3,000 kronor. Beträffande det åt

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Statsutskottets Vilåtande N:o 9.

medicinalstyrelsen ifrågasatta biträde å styrelsens kansli, hade statskontoret

anfört, att, då det enligt statskontorets åsigt vore uppenbart, att något

verksamt biträde numera icke kunde, såsom vid öfverflyttningen af hospitalsväsendet

till medicinalstyrelsen varit afsedt, påräknas af den till hög ålder

komne förre sekreteraren hos serafimerordensgillet, detsamma måste anses

vara af behofvet påkalladt, och syntes böra kunna tillgodoses på enahanda

sätt, som af statskontoret föreslagits i fråga om biträde åt räkenskapskontoret,

helst statskontoret ansåge, att hvarken i det ena eller andra

hänseendet för närvarande någon ändring i den för medicinalstyrelsen

gällande aflöningsstat genom inrättande af nya tjenstebefattningar borde

ifrågakomma, utan att de till ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling

erforderliga medel lämpligen borde tillsvidare å extra stat anvisas.

Då detta ärende föredragits inför Kongl. Maj:t i statsrådet den 14

januari 1898 hade föredragande departementschefen yttrat, att, ehuru han

ansage medicinalstyrelsen hafva anfört goda skäl för att två nya ordinarie

tjensteman måtte hos styrelsen anställas, han likväl funne sig, i betraktande

af hvad statskontoret yttrat och enär någon tids erfarenhet beträffande

sättet för ordnandet af hithörande arbeten enligt departementschefens förmenande

borde afvaktas, samt då det med hänsyn till väckta förslag dels

om ändring i medicinalstyrelsens organisation, dels ock om vissa ärendens

öfverflyttning från medicinalstyrelsen till andra myndigheter förefölle mindre

lämpligt att ifrågasätta anslag till nya ordinarie tjensteman hos styrelsen,

böra för det dåvarande inskränka sig till en hemställan om utverkande af

ett extra anslag för beredande af det för medicinalstyrelsen i förevarande

hänseende behöfliga biträde. Sedan Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

pa extra stat för år 1899 till ökadt biträde hos styrelsen vid hospitalsärendenas

behandling anvisa en summa af 6,000 kronor, dock under förbehåll

att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets

förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de till honom

för sistnämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten

utgående medel afstå till bekostande af biträde åt styrelsen vid

handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen, hade Kongl.

Maj:ts sålunda gjorda framställning af Riksdagen blifvit bifallen. Med

samma förbehåll hade Riksdagen jemväl för år 1900 för omförmälda ändamål

anvisat ett extra anslag af 6,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 september 1899 hade medicinalstyrelsen,

enligt hvad departementschefen vidare meddelat, förnyat sin i

ofvan berörda skrifvelse af den 29 september 1897 gjorda framställning

om anvisande på ordinarie stat af aflöning åt en kamrerare och en notarie,

tillika sekreterare, å styrelsens afdelning för hospitalsärenden.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A:o 9.

337

Till stöd för sin nu föreliggande framställning i detta ämne hade

medicinalstyrelsen anfört, bland annat, att för handläggning af de ekonomiska

ärendena jemte bokslutet ett biträde varit förordnadt och för kansligöromålen

en extra ordinarie tjensteman, hvarjemte under år 1899 ett

mindre belopp blifvit reserveradt till arfvode åt ett juridiskt kunnigt biträde.

Medicinalstyrelsens kamrerare hade fortfarande handhaft till hospitalen

anvisade medel, upprättat räkning deröfver, utskrifvit anordningar

och granskat räkningars öfverensstämmelse med kontrakt, anbud och fattade

beslut. De extra ordinarie biträdena hade antingen för endast korf

tid kunnat bibehållas vid dessa göromål eller ock hade de derå användt

blott en del af sin arbetstid. Sålunda hade den under år 1898 förordnade

tjenstemannen för de ekonomiska hospitalsärendenas handläggning, hvilken

vore syssloman vid ett af rikets hospital, endast qvarstannat till årets slut

och såsom skäl dertill anfört, att hans aflöning vore för liten och hans

ställning som tjensteman osäker. Att derefter finna en för uppdraget användbar

kraft hade mött stora svårigheter. Då eu lämplig person slutligen

erhållits, hade denne mottagit uppdraget blott på försök och betingat sig

att samtidigt få innehafva annan befattning. Kanslibiträdet för hospitalsafdelningen

hade hela tiden tjenstgjort både i medicinalstyrelsen och i

annat embetsverk. För handläggningen af vissa juridiska frågor, såsom

hospitals vägunderhållsskyldighet, vattenrätt m. m., hade utredning verkstälts

af annan extra ordinarie tjensteman. Delningen af göromålen på

så många händer hade varit oundviklig men icke i allo förmånlig. Då

exempelvis det extra biträdet tillhandahölle kontraktsförslag för spekulanter

vid arbetens utbjudande på entreprenad, men styrelsens kamrerare förvarade

de afslutade kontrakten och, när räkningar för verkstälda arbeten

inlemnades, granskade räkningarnas öfverensstämmelse med kontrakten,

vore denna fördelning af göromålen icke egnad att, på något håll bereda

fullständig insigt i entreprenadsarbetets egentliga beskaffenhet och kunde

föranleda misstag. Beträffande det extra biträdets göromål i öfrigt upplyste

vidare medicinalstyrelsen, att han genomginge de leveransförslag, som

hospitalsdirektionerna understälde styrelsens pröfning, samt att granskningen

af de årligen från hospitalsdirektionerna inkomna utgiftsstaterna och jemförelsen

af dem alla till åstadkommande af likformighet jemväl utgjorde

hans åliggande. Derjemte förekomma ständiga ansökningar från hospitalen

rörande persedel- och inventarieanskaffningar, löneförhöjningar och understöd

in. in., hvilka ansökningar måste granskas; och till denna granskningerfordrades

kännedom om varor och löner. En duglig person på denna

plats skulle genom sin verksamhet kunna för staten åstadkomma besparingar

af långt högre belopp än det, hvartill hans lön uppginge. Det vore

tull till Riktat. Prof. 1900. 4 Samt. 1 Afä. 9 Raft. «

s. 338 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

338

visserligen öfverensstämmande med den från år 1878 införda organisationen

för styrelsen, om dess kamrerare jemte allt det arbete, som ansetts utgöra

full, sysselsättning för honom, innan hospitalsväsendet öfverflyttades till

styrelsen, äfven kunde sköta alla de ekonomiska hospitalsärendena. Då

kamreraren emellertid redan vore fullt upptagen med de göromål han nu

skötte och allt som oftast behöfde extra hjelp, kunde sådant icke ifrågasättas.

Den anordning, som år 1877 vidtagits för att räkenskapskontoret

skulle kunna sköta äfven hospitalsförvaltningens ekonomiska del, hade visat

sig otillräcklig. Görornålen ökades dessutom år från år, i hvilket hänseende

kunde anföras, att Upsala asyl med 800 sjukplatser skulle blifva färdig

under år 1899, att förslag vore väckt att uppföra en ny asyl med 1,000

platser, samt att de diariiförda ärendena å hospitalsafdelningen år 1896

uppgått till 917 och år 1898 till 1,332 nummer. På grund af hvad sålunda

anförts hade medicinalstyrelsen hemstält, det Kongl. Maj:t måtte till

näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition, att å ordinarie stat måtte

anvisas till aflöning dels åt en kamrerare lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar

1,500 kronor, eller tillsammans 1,500 kronor, dels åt en notarie,

tillika sekreterare, lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor,

eller tillsammans 3,000 kronor, med rättighet för en hvar af dem att efter

5 års tjenstgöring kunna komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen

med 500 kronor och efter JO års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor,

samt med skyldighet för dessa tjensteman att biträda medicinalstyrelsen

vid handläggning af hospitalsärenden och att vara underkastade samma

vilkox>, som i • kongl. kungörelsen den 1 juni 1877. vore bestämda för åtnjutande

af de från 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för

sagda styrelse.

Statskontoret, som erhållit befallning att yttra sig öfver medicinalstyrelsens

sistberörda framställning, hade uti den 24 oktober 1899 afgifvet

utlåtande till en början erinrat derom, att Kongl. Maj:t, enligt

beslut den 12 maj 1876, förordnat, bland annat: att serafimerordensgillets

befattning med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden

och den af ordensgillet förvaltade Malmö barnhusfond skulle

med ingången af år 1877 upphöra; att, med vissa undantag, alla hospitalens

fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom

öfriga tillgångar från samma tid skulle indragas till statsverket;

att inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom, med

undantag af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa sjukvårdsanstalters

omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle öfvertagas

af kammarkollegium; att med uppbörden af och redovisningen för hospitalsfondens

till statsverket indragna inkomster skulle förhållas på sätt, som i

s. 339 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

339

afseende å statens inkomster af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve

stadgadt; samt fett i allt öfrig! den serafiinerordensgillet tillkommande befattning

såsom öfverstyrelse för hospitalen i riket skulle uppdragas åt

sundhetskollegium, som från början af år 1877 skulle vara öfverstyrelse

för hospitalen och jemväl öfvertaga förvaltningen af den Adelswärdska

donationsfonden. I sammanhang härmed hade det å riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda anslag till sundhetskollegium med medicinalstäten af

Riksdagen blifvit ökadt med 2,200 kronor, att utgå med 1,000 kronor till

arfvode åt en revisor och 1,200 kronor till arfvode åt en amanuens,

hvarjemte å allmänna indragningsstaten uppförts de åt serafimerordensgillets

sekreterare, kamrerare och förste vaktmästare anslagna löner och arfvoden,

att under deras lifstid utgå med följande belopp: för sekreteraren 2,000

kronor, för kamreraren 2,000 kronor och för vaktmästaren 500 kronor,

mot skyldighet för dem att i deras befattningar biträda sundhetskollegium,

såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen. Under år 1877 hade sundhetskollegium

ombildats med benämning medicinalstyrelsen samt erhållit

ny stat från och med påföljande år. De för reglerande af embetsverkens

löner tillsatta komiterade hade ansett, att de förvaltnings- och räkenskapsgöromål,

''som skulle komma att tillhöra medicinalstyrelsen, gjorde det nödvändigt,

att biträde bereddes kamreraren, som då varit verkets ende ordinarie

kameraltjensteman. Redan då hade nemligen kamrerarens göromål

varit af den vigt och omfattning, att de kräfde en fördelning. Då emellertid

den blifvande medicinalstyrelsen tills vidare komme att åtnjuta biträde

af seratimerordensgillets dåvarande kamrerare, hade räkenskapskontorets

behof af ökade arbetskrafter för den närmaste tiden synts blifva tillräckligt

tillgodosedt, om endast en ny ordinarie tjensteman å detsamma anstäldes,

under förutsättning likväl att medel stäldes till styrelsens disposition för

aflönande af ett extra biträde. I enlighet härmed hade i staten för medicinalstyrelsen

uppförts för en kassör och bokhållare lön 1,800 kronor och

tjenstgöringspenningar 1,200 kronor eller tillhopa 3,000 kronor, hvarjemte

uti det å staten med 1 1,000 kronor uppförda anslaget till tillfälliga biträden

in. in. inräknats arfvode å 1,200 kronor till ett extra biträde å räkenskapskontoret.

Tillika hade förutsatts, att revisionen af hospitalsräkenskaperna

skulle skiljas från medicinalstyrelsen och öfverflyttas till kammarrätten.

Vid fortsatt handläggning af denna senare angelägenhet hade emellertid

ådagalagts, att eu sådan öfverflyttning skulle möta mångahanda svårigheter,

hvarför Kongl. Maj:t under en följd af år till medicinalstyrelsens förfogande

för ändamålet från under åttonde hufvudtiteln tillgängliga medel

anvisat ett anslag af 1,200 kronor årligen. Då det emellertid icke kunde

anses lämpligt, att ''ett år efter år fortlöpande arbete inom ett embetsverk

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

på sådant sätt godtgjordes, hade Kongl. Maj:t föreslagit 1884 års Riksdag

att till arlvode för granskning af hospitalens räkenskaper uppföra

å medicinalstyrelsens stat ett årligt anslag af 1,200 kronor. Riksdagen

hade emellertid ansett det kunna antagas, att eu del af ofvannämnda, å

medicinalstyrelsens stat uppförda anslag å 11,000 kronor för medikamentsräkningarnas

granskning, vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar

och tillfälliga biträden icke skulle allt framgent behöfva användas på sätt

då skedde, hvadan Riksdagen endast på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts

framställning, att Riksdagen, till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper, å medicinalstyrelsens stat uppfört för år 1885 ett extra anslag

af 1,200 kronor. Detta anslag hade fortfarande årligen på extra stat

anvisats.

Af hvad medicinalstyrelsen anfört, fortsatte statskontoret uti sitt

ifrågavarande utlåtande, syntes framgå, att de senaste årens erfarenhet

gifvit vid handen, det två nya ordinarie tjenstebefattningar vore inom

styrelsen behöfliga för behörigt handläggande af hospitalsärendena. Enligt

statskontorets tanke hade emellertid medicinalstyrelsen icke anfört någon

omständighet, som ådagalagt behofvet att från räkenskapskontoret afskilja

förvaltningen och räkenskapsföringen af de till hospitalen anvisade medel.

Med iakttagande af eu annan fördelning af göromålen än den under senaste

år pröfvade kunde, enligt statskontorets uppfattning, denna angelägenhet

bäst och enhetligast samt med minsta kostnad för statsverket

ordnas genom utveckling af styrelsens räkenskapskontor samt anställande

derstädes under kamrerarens förmanskap af en ny ordinarie tjensteman i

första . lönegraden jemte erforderliga biträden, samt genom uppförande

å ordinarie stat af en notarie för handläggning af hospitalsärendena,

hvilken notarie jemväl borde ega juridisk utbildning. Statskontoret, som

i öfrigt aberopade sitt utlåtande i samma ämne af den 1(5 november

1897, kunde alltså icke i annan mån frånträda sin då uttalade mening,

än att statskontoret, med afseende å de senaste årens erfarenhet, funne sig

böja hemställa om uppförande på ordinarie stat för medicinalstyrelsen af

två nya ordinarie tjenster i första lönegraden.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att yttra sig i anledning af

innehållet i statskontorets berörda utlåtande, hade uti den 20 december

1899 afgifvet utlåtande anfört följande.

I sin skrifvelse i ämnet den 29 september 1897 hade medicinalstyrelsen

framhållit det oundgängliga behofvet af de föreslagna två

ordinarie tjensterna, en kamreraretjenst i andra lönegraden och en

notarie- (tillika sekreterare-)tjenst i första lönegraden, derest de vigtiga

hospitalsärendena skulle kunna på ett tillfredsställande sätt behandlas.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» Utlåtande N:o .9.

341

Då medicinalstyrelsen nu vågat förnya sin berörda framställning, så hade

det skett sedan en ny allvarlig pröfning af alla på ärendet inverkande omständigheter

styrkt styrelsen i den uppfattningen, att det nuvarande provisoriska

tillståndet vore ohållbart och derför till stor skada för ifrågavarande

vigtiga del af medicinalstyrelsens förvaltningsområden. En särskild

anledning för medicinalstyrelsen att återkomma till sitt förslag afår 1897

hade styrelsen äfven funnit uti det yttrande i ämnet, som af föredragande

departementschefen aflåtits till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1898, och i enlighet med hvithet yttrande Kongl.

Maj:t af samma års Riksdag äskat, i stället för uppförande å ordinarie

stat af de af styrelsen begärda två tjensterna, ett extra anslag af 6,000

kronor för att bereda medicinalstyrelsen behöfligt biträde vid liospitalsärendenas

handläggning. Ehuru då föredragande departementschefen ansett

medicinalstyrelsen hafva anfört goda skäl för att två nya ordinarie tjensteman

måtte hos styrelsen anställas hade han nemligen funnit sig, i betraktande

af hvad statskontoret derom yttrat och enär någon tids erfarenhet

beträffande sättet för ordnandet af hithörande arbeten borde afvaktas samt

då det, med hänsyn till väckta förslag dels om ändring i styrelsens organisation

dels ock om vissa ärendens öfverflyttning från styrelsen till andra

myndigheter, förefölle mindre lämpligt att ifrågasätta anslag till nya tjensteman

hos styrelsen, för det dåvarande nödsakad att inskränka sig till nyssberörda

hemställan om ett provisoriskt ordnande af frågan genom ett

anslag på extra stat.

De två års erfarenhet, som sedermera vunnits, hade i medicinalstyrelsens

tanke otvifvelaktigt bekräftat behofvet af de två föreslagna nya tjensterna;

och de antydda förslagen om ändring i medicinalstyrelsens organisation,

hvilka för öfrigt aldrig haft afseende på hospitalsärendena, vore numera,

enligt styrelsens förmenande, att anse såsom förfallna. De väsentligaste

hindren för dåvarande departementschefen att tillstyrka medicinalstyrelsens

förslag — otillräcklig erfarenhet och andra sväfvande organisationsfrågor

hade sålunda synts styrelsen vara undanröjda. Emellertid hade det visat sig,

att statskontoret icke heller nu ansett sig höra i hela dess omfattning tillstyrka

medicinalstyrelsens förslag. Och då hänsynen till statskontorets mening

utgjort den tredje af de betänkligheter, som för två år sedan hindrat

dåvarande departementschefen att föreslå Kongl. Magt att till 1898 års Riksdag

aflåta proposition i enlighet med medicinalstyrelsens mening, ansåge

styrelsen sig nu höra med någon utförlighet motivera sin från statskontoret

ännu, såsom framginge af statskontorets senast afgifna yttrande

i ämnet, i eu väsentlig punkt skiljaktiga mening.

1 sitt yttrande öfver medicinalstyrelsens förstnämnda skrifvelse den

opaginerad Kontrollera mot PDF

3''42

Statsutskottets Utlåtande N:n 9.

29 september 1897 hade statskontoret hemstält, att för det dåvarande

ingen ändring borde vidtagas uti den för styrelsen gällande aflöningsstat

genom inrättandet af nya tjenstebefattningar, utan att de till ökadt

biträde vid hospitalsärendenas behandling erforderliga medlen lämpligen

borde tills vidare å extra stat anvisas. Uti det nya yttrandet af

den 24 oktober 1899 funne sig statskontoret så till vida böra frånträda

sin förut uttalade mening, att statskontoret med afseende på de senare

årens erfarenhet nu ansåge sig böra hemställa om uppförande på ordinarie

stat för medicinalstyrelsen af två nya tjenster i första lönegraden. Men

i öfrigt vidhölle statskontoret sin förut uttalade åsigt och föresloge således,

att en af de nya tjenstemännen i första lönegraden skulle anställas på

medicinalstyrelsens räkenskapskontor under kamrerarens förmanskap, under

det att medicinalstyrelsen hemstält, att eu tjensteman i andra lönegraden

och med mera sjelfständig ställning måtte anställas.

Statskontorets mening grundade sig derpå, att medicinalstyrelsen icke

skulle hafva »anfört någon omständighet, som ådagalagt behofvet att från

räkenskapskontoret afskilja förvaltningen och räkenskapsföringen af de till

hospitalen anvisade medel . Härvid hade dock statskontoret förbisett, att

förvaltning och räkenskapsföring af hospitalsmedlen skulle komma att utgöra

blott en mindre del af den föreslagne nye kamrerarens åligganden.

Gälde det endast denna del, skulle frågan antagligen kunna ordnas i enlighet

med statskontorets åsigt. Men medicinalstyrelsen trodde sig hafva

visat, att befattningen skulle blifva vida mera omfattande, och vore det

hufvudsakligen med hänsyn till dithörande åligganden utöfver räkenskapsföringen

och dessa vore icke mindre vigtiga — som styrelsen nödgades

vidhålla sin mening om behofvet af en tjensteman i andra lönegraden.

Till ytterligare förtydligande af sin åsigt härutinnan ville styrelsen

närmare redogöra för eu del af de göromål, som skulle komma att

fordras af den nye tjenstemännen.

I egenskap af öfverstyrelse för hospitalen hade medicinalstyrelsen att

årligen fastställa utgiftsstat för hvarje särskild af de för närvarande 13

anstalterna. Den pröfning, som måste föregå fastställelsen, innefattade en

detaljerad granskning af vederbörande direktioners förslag till aflöningar

åt. hela den talrika sjukvårdspersonalen och ekonomibetjeningen, till bespisning

af sjuka och friska, till anskaffning af sängutredning och beklädnadspersedlar,

hästar, fordon och redskap med mera, till åtgärder för

gårdars . och egoområdens underhåll och så vidare. Denna förberedande

granskning skulle för medicinalstyrelsens chef och föredragande medicinalråd

blifva allt för tidsödande, om de icke hade tillgång till ett biträde,

som deråt kunde odeladt egna sig under tillräckligt lång tid, i hvilkct

s. 343 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

343

afseende styrelsen finge meddela, att arbetet toge en persons hela arbetskraft

i anspråk under åtminstone eu månad årligen. Skulle räkenskapskontoret

lemna biträdet, kunde dess granskning knappast sträcka sig till

annat än en kontroll öfver att de olika posterna vore rätt uträknade.

Annorlunda stälde sig saken, om biträdet utgjordes af en person med de

qvalifikationer medicinalstyrelsen tänkt sig, det vill säga en person, som

i detalj kände till administrationen vid ett sjukhus. Denne person skulle

nemligen kunna uppfatta den verkliga innebörden af hvarje utgiftspost och

i tveksamma fall genom korrespondens inskaffa upplysningar Irån anstalterna.

Hospitalsdirektionerna uppgjorde visserligen med erkännansvärd

omsorg sina förslag till stater, men slappades den sakliga granskningen

hos medicinalstyrelsen, skulle det säkerligen icke dröja länge, innan sa

stora olikheter hade uppstått på de skilda anstalterna, att det helas sammanhållande

skulle blifva hardt när omöjligt. Helt naturligt sökte äfven

hvarje direktion att för sin anstalt förvärfva sa stora förmaner som möjligt,

och det måste vara eu uppgift för den jemförande granskningen hos

ö fy erstyrelsen att fördela anslagen så, att icke den ena anstalten iinge sta

efter för den andra. Det behöfdes icke heller synnerligen lång tids erfarenhet

för att inse, att talrika tillfällen att föranleda minskade utgifter

för statsverket vid ifrågavarande granskning erbjöde sig för en verkligt

sakkunnig person. Då statskontoret uttalat den mening, att »donna angelägenhet

bäst och enhetligast samt med minsta kostnad för statsverket

ordnas genom utveckling af styrelsens räkenskapskontor samt anställande

derstädes under kamrerarens förmanskap af eu tjensteman i första lönegraden

jemte erforderliga biträden», sa syntes statskontoret hafva tagit

hänsyn allenast till skilnaden i lönen för en tjensteman i första och andra

lönegraden. Medicinalstyrelsen hölle emellertid före, att de besparingar

en i sjukhusadministration specielt sakkunnig kamrerare, i motsats till ett

underordnadt biträde på räkenskapskontoret, kunde föranleda, skulle mångfaldigt

uppväga den i sjelfva verket obetydliga besparing på lönen, som

skulle följa med den af statskontoret förordade oganisationen.

Hospitalsstaterna behandlades under senare hälften af hvarje år.

Under våren infölle ett liknande arbete, i det att hospitalsdirektionerna

då skulle inkomma till medicinalstyrelsen med förslag till de reparationer,

Indika under den varma årstiden borde vid anstalterna utföras. Dessa

förslag afsåga väl till stor del sådana arbeten, för hvilkas bedömande medicinalstyrelsen

måste anlita sin i byggnadsärenden biträdande arkitekt,

men innefattade också talrika, detaljer rörande tvättinrättningar, köksinredning,

bagerier med mera, som hörde till sjuk vårdsanstalter åt hithörande

slag och för hvilkas förstående och bedömande grundlig kännedom

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Ståls-utskottets Utlåtande N:o 9.

om och vana vid sjukhusadministration vore af nöden. Vid handla ökningen

af dessa detaljer skulle kamreraren på hospitalsafdelningen kunna

lemna ett biträde, soin motsvarade arkitektens i rena byggnadsfrågor. Att

eu underordnad. tjensteman på räkenskapskontoret i dylika frågor skulle

vara a^ alldeles ingen nytta för medicinalstyrelsen, läge i öppen dag.

Medicinalstyrelsen hade äfvenledes att årligen granska de anbud

på leveranser af lifsförnödenheter, som af de olika direktionerna understäldes

styrelsens pröfning. Hithörande ärenden måste, med hänsyn till

föreskrifterna i kong!. förordningen angående statens upphandlings- och

entrepi enadväsende med mera den 1^ november 1893, slutbehandlas inom

viss kort tid och toge derför under den årstid, då de inkomme, medicinalstyrelsens

tid strängt i anspråk. Naturligtvis förutsatte behandlingen

af dessa ärenden en omfattande varukännedom och erfarenhet beträffande

artiklarnes pris i marknaden samt vexlingarna deri. Att dylika kunskaper

ej kunde förutsättas hos medicinalstyrelsens räkenskapskontor, vore lika

uppenbart, som att en i sjukhusväsendet väl bevandrad tjensteman skulle

vara af största nytta för medicinalstyrelsen vid sagda ärendens behandling,

äfvensom att härvidlag rika tillfällen funnes för honom att genom jemförelse^

mellan förhållandena vid de olika hospitalen åstadkomma rättelser,

förbättringar och besparingar.

Vidare skulle medicinalstyrelsen utfärda allmän stat för beklädnad,

sängutredning och utspisning samt äfven besluta angående tillfälliga utgifter

vid hospitalen. Bestämmelserna härom föranledde under hela året

talrika skrivelser från hospitalsdirektionerna. Än gälde det att anskaffa

en bakugn af ny konstruktion, än vore det fråga om att ersätta en utsliten

tvättapparat, att anskaffa badkar af förändrad modell och så vidare.

för nöjaktig utredning af dylika frågor kräfdes ej sällan besök på verkstäder

eller uti sjukvårdsanstalter; åtminstone vore det visst, att frågorna,

■så behandlade, löstes billigast och förmånligast för staten. Men utan eu

tjensteman med den ställning och de qvalifikationer, medicinalstyrelsen

föreslagit, torde styrelsen i allmänhet få nöja sig utan den utredning af

aiendena, som på antydda sätt kunde anskaffas och äfven under de närmast

förflutna åren ofta och med fördel hade anlitats. Vid öppnandet af nya

anstalter eller afdelningar för sinnessjuka — såsom just nu i Upsala —

tillkomme omfattande förarbeten för anskaffande af hel uppsättning af

möbler och inventarier. Att räkenskapskontoret i sådana fall skulle kunna

lemna något biträde, kunde knappast väntas. Deremot kunde, enligt

styrelsens förmenande, ingen med förhållandena bekant bestrida, att en

liospitalskamrerare dervid skulle vara i stånd att göra betydande tjenster.

\ id de inspektioner på statens sinnessjuk vårdsanstalter, hvilka årligen

s. 345 Kontrollera mot PDF

Stafsvfskottets Utlåtande Nio 9.

345

skulle förrjlttas af någon medicinalstyrelsens medlem, förekomme ofta ekonomiska

frågor af stor vigt. Inspektor behöfde dervid ej sällan biträde

och hade sig också tillerkänd rätten att anlita sådant. Härtill vore kamreraren

å styrelsens afdelning för hospitalsärenden synnerligen lämplig,

helst han derigenom också skulle förskaffa sig nödig detaljkännedom om

de skilda anstalterna.

Att räkenskapsföringen af de till hospitalsväsendet anslagna medel

med hvad dertill hörde mycket väl kunde verkställas af samma person,

som utförde de i det föregående anförda göromålen, det hade de sistförflutna

två årens erfarenhet tillfyllest ådagalagt. Alla de tre sjukhussysslomän,

hvilka under tiden, en efter annan, biträdt medicinalstyrelsen

vid de ekonomiska hospitalsärendenas handläggning, hade nemligen väl och

ordentligt handhaft den dem ålagda räkenskapsföring.

Hvad styrelsen sålunda anfört ådagalade, enligt dess uppfattning,

dels att styrelsen vid handläggning af hospital särendena hade mycket stort

behof af en tjensteman med en genom föregående tjenstgöring på större

sjukhus förvärfvad sakkunskap uti alla sådana praktiskt ekonomiska sjukvårdsdetaljer

— således icke endast räkenskapsföring — som på hospitalen

hörde till sysslomännens. tjensteområde, dels äfven att anställandet af

en sådan tjensteman kunde antagas blifva till ren pekuniär fördel för staten.

Behofvet skulle emellertid, såsom i det föregående ofta framhållits,

icke kunna fyllas genom anställande af ett nytt biträde å styrelsens

nuvarande räkenskapskontor. Med den ställning och den aflöning, som

tillkomme en tjensteman i första lönegraden, torde för det första ingen

person med den kompetens, som fordrades, låta sig nöja. De svårigheter,

hvarmed medicinalstyrelsen under de senaste två åren haft att kämpa vid

anställandet af de extra biträden, hvartill medel stått till styrelsens förfogande,

visade tillfyllest, att denna uppfattning vore rigtig. För det andra

skulle det, om förstärkningen i arbetskrafter förlädes till räkenskapskontoret,

blifva styrelsens nuvarande kamrerare, hvilken hade att svara för förenämnda

utredningar. Men med den omfattning, hans tjensteverksamhet redan hade,

kunde man icke förutsätta, att han nöjaktigt skulle kunna fullgöra denna

nya uppgift. Om han också skulle kunna förvärfva sig den nödiga särskilda

sakkännedomen, hvilket likväl icke kunde ske på den vanliga ernbetsmannabanan,

så skulle i alla fall hans öfriga göromål icke tillåta

honom att vid behof egna sig uteslutande åt hospital särendena eller att

vara borta från tjensterummet så lång tid, som behöfdes för att åtfölja,

generaldirektören eller vederbörande medicinalråd på inspektionsresor, af

hvilka den till de norrländska hospitalen plägade taga två veckor i anspråk.

Styrelsen insåge icke heller, hvilka af ofvan antydda göromål,

Uih. Ull Riked. Vrot. 1900. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 44

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Stat utskottets Utlåtande N:o 9.

utom det egentliga bokföringsarbetet, gom af kamreraren skulle kunna

anförtros åt den af statskontoret föreslagne tjenstemannen i första lönegraden,

hvilkens omdöme uti sjukvårdsfrågor knappast skulle kunna blifva

af någon nytta för hans öfverordnade.

För att ytterligare motivera sin åsigt hade medicinalstyrelsen trott

sig böra anföra äfven följande. Den frågan läge nära till hands, huru

ärendena förut kunnat gå sin jemna gång utan den tjensteman, som nu

ansåges så nödvändig. Först och främst borde härvid framhållas, att

svårigheterna naturligtvis ökats blott småningom, men växt med hvarje

ny anstalt eller utvidgning af en äldre. Hvad som varit möjligt år 1877,

då samtliga statens anstalter för sinnessjuka rymde 1,559 sängar och i

ärligt, underhåll kostade 745,541 kronor, kunde icke utföras, då, efter

tillkomsten af Lunds hospital, Lunds asyl, Kristinehamns och Piteå hospital

samt Upsala asyl och efter utvidgning af hospitalen i Upsala, Nyköping,

Vftdstena och Hernösand, samtliga anstalterna innehölle 4,271

sjukplatser, hvilket representerade en tillökning med 174 procent, och

krä-fde en utgiftssumma af mera än 2,000,000 kronor om året. Äfvenledes

finge det icke förglömmas, att styrelsen alltjemt haft biträde vid

de ekonomiska hospitalsärendenas behandling af en utom räkenskapskontoret,

stående person. Till sin död år 1897 hade serafimerordensgillets

förre kamrerare Stolpe, hvilken genom ett mångårigt sysslande med

hospitalsärenden deruti förvärfvat en värdefull erfarenhet, tjenstgjort.

Sedan efter Stolpes död medicinalstyrelsen hos Kongl. Maj:t hemstält om proposition

till Riksdagen om lön för en kamrerare för hospitalsärendena, hade

i afvaktan pa ärendets utgång såsom styrelsens biträde anstalts sysslomannen

vid Upsala hospital S. Lundeberg, som tjenstgjort till utgången af år

1898 . men då återgått till sin sysslomanstjenst, emedan han icke funnit

sig ti 1 Ifredastä 1 d med den aflöning och den ställning, som tillkomme ett

extra biträde. Sedermera hade aftal träffats med dåvarande kommissarien

vid Stockholms stads och läns kurhus A. Marcus, som, sedan lian

erfarit medicinalstyrelsens afsigt att förnya den förut gjorda framställningen

om anställandet af en kamrerare för hospitalsärendena, åtagit sig

att tills vidare och jemte det lian fortfarande skötte sin bemälda tjenst

gå styrelsen tillhanda vid beredningen af ifrågavarande ärenden. Nyligen

utnämnd till intendent vid allmänna barnhuset i Stockholm, hade emellertid

äfven Marcus afått från styrelsens tjenst. Derefter hade det lyckats

medicinalstyrelsen att för platsen förvärfva sysslomannen vid serafimerlasarettet,

intendenten John Willners, hvilken med sin erfarenhet i sjukhusadministrativa-

frågor förenade den kompetens till tjenstebefattningar

vid de centrala embetsverken, som enligt kongl. förordningen den 12

s. 347 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

347

maj 1865 följde med aflagd examen till rättegångsverken. Willners hade

emellertid i likhet med sina två företrädare uttryckligen gifvit tillkänna,

att han icke vore sinnad qvarstå i medicinalstyrelsens tjenst, derest han

icke koinme i åtnjutande af den föreslagna lönen på ordinarie stat i andra

lönegraden.

Under en följd af år hade emellertid på grund af den bristfälliga

organisationen medicinalstyrelsens chef och vederbörande ledamot nödgats

använda långt mera tid än rimligt varit och synnerligen träget arbete på

detaljer uti hospitalsekonomien. Föredragande medicinalrådet, som under

många år bestridt lasaretts- och hospitalsläkaretjenst och således egde

god insigt i hithörande frågor, hade visserligen äfven till tjenstepiga att

handlägga dem; men ärendena hade till antal och omfång så vuxit, att

lian under förhandenvarande förhållanden nödgats eftersätta andra vigtiga

delar af sitt tjensteområde. Sålunda medgåfve honom tiden numera

blott ytterst sällan att verkställa inspektioner på lasaretten, och det kunde

befaras, att vårt lands sjukhusväsende, som under ett tidigare skede varit

föremål för synnerligen liflig omvårdnad från medicinalstyrelsens sida och

derunder utvecklats på ett särdeles glädjande sätt, härpå skulle lida.

Äfven inagtpåliggande hospitalsärenden, som mera direkt anginge sjukvården

och Indika derför ingen annan tjensteman inom medicinalstyrelsen

än vederbörande medicinalråd kunde bearbeta, måste månad efter månad

uppskjutas, emedan de löpande ekonomiska ärendena, som ofta kräfde

omedelbar handläggning, loge alltför mycken tid i anspråk. Sådana vigtiga

frågor förelåge för närvarande angående ordnandet af sa kallade

öfvervakningsafdelningar, angående sjukskötareväsendet samt angående

spisordningens omarbetning. Till samma, medicinalråds föredragning hörde

dessutom rättsmedicinska yttranden angående sinnesbeskaffenhet. Sådana

ärenden inkomme i medeltal en gång i veckan, men hopade sig stundom

och upptoge då, eftersom de alltid vore af ytterst grannlaga natur samt

merendels anginge häktade personel- och derför måste omedelbarligen handläggas,

ofta föredragandens tid helt och hållet.

Vid dylika tillfällen, vid semester för föredraganden, då hån vore

frånvarande på inspektionsresor och äfven vid andra tillfallen nödgades

derför generaldirektören direkt taga befattning med de ekonomiska hospital

rendenas detaljer och detta i en omfattning, som måste betecknas

såsom orimlig. Styrelsens förre chef hade, såsom bekant vore, egt ovanlig

insigt i sådana ärenden. Hade så icke varit förhållandet och ha,do

icke styrelsens nuvarande ordförande på grund af sin föregående verksamhet

vid administrationen af Stockholms stads sjukhus och såsom

mångårig ledamot af direktionen för Stockholms hospital redan vid genc
-

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

raldirektörSembetets mottagande egt speciel erfarenhet på detta område,

så hade antagligen afsevärda rubbningar inträ dt i hospitalsförvaltningen

på grund af bristande arbetskrafter inom detta område. Det kunde dock

icke vara med statens fördel förenligt, att chefen för ett embetsverk af

den omfattning och mångsidighet som medicinalstyrelsen skulle nödgas

så godt som oafbrutet använda en betydlig del af sin tid på detaljer af

här angifven art.

Naturligtvis hade äfven räkenskapskontorets arbete med hospitalsärenden

växt, särskilt vid granskning af utbetalningar för nybyggnader, men

arbetsbördans tillväxt der vore dock icke tillnärmelsevis sådan som för

styrelsens chef och för föredraganden för hospitalsärenden. Räkenskapskontorets

göromål hade dock med åren växt af äfven andra anledningar,

och behöflig lättnad kunde enligt styrelsens förslag der åstadkommas genom

alla hospitalsärendens öfverflyttning till den föreslagne nye kamrerarens

handläggning.

Anställandet af två kamrerare i ett embetsverk vore måhända en

mindre vanlig anordning, men detta syntes icke medicinalstyrelsen böra

hafva inflytande på frågans afgörande. En organisation borde framför

allt vara ändamålsenlig, och, om medicinalstyrelsens säregna ställning såsom

öfverstyrelse för hospitalen fordrade en afvikelse från den för andra

embetsverk vanliga typen, så borde sådant enligt styrelsens mening icke

mota betänkligheter. Och om vid tiden för medicinalstyrelsens öfvertagande

af hospitalsförvaltningen den afsigten förefunnits, att styrelsens

räkenskapskontor en gång skulle öfvertaga hela den förberedande handläggningen

af de ekonomiska hospitalsärendena, så hade afsigten dock

aldrig blifvit genomförd, och hospitalsväsendets utveckling hade sedan

dess varit så enorm, att det icke borde väcka någon undran, om den år

1877 uppgjorda planen för ärendenas behandling icke vidare kunde med

fördel tillämpas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande i öfrigt

af de skäl, som andragits ej mindre i medicinalstyrelsens skrifvelse den

29 september 1897 än äfven i styrelsens skrifvelse den 25 september 1899,

måste medicinalstyrelsen med all den styrka, som finge anses ligga i en

på erfarenheten grundad bestämd öfvertygelse, vidhålla sin hemställan om

proposition till näst sammanträdande Riksdag i det syfte, som framginge

af styrelsens sistnämnda skrifvelse af den 25 september 1899.

Vidare hade medicinalstyrelsen i en annan skrifvelse af den 27 september

1899, enär granskning af hospitalens räkenskaper fortfarande, likasom

i flere år skett, måste verkställas inom medicinalstyrelsen, som likväl

saknade erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning för detta

s. 349 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

349

vigtiga arbete, hemstält, det Kongl. Maj:t måtte till näst sammanträdande

Riksdag aflåta proposition derom, att till arfvode åt särskild person för

revision af hospitalens räkenskaper måtte å medicinalstyrelsens stat äfven

för år 1901 beviljas ett extra anslag af 1,200 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört, att han ansåge medicinalstyrelsen

hafva på ett öfvertygande sätt visat, hurusom den i hög grad

ökade omfattning, hospitalsväsendet hos oss under senaste tider erhållit,

kräfde ökade arbetskrafter för handläggning af hospitalsärenden hos

medicinalstyrelsen, om styrelsen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt

fullgöra sina skyldigheter såsom det centrala förvaltningsorganet för denna

vidlyftiga och kostsamma administration. Den erfarenhet, som medicinalstyrelsen

under de två sista åren vunnit i afseende å behofvet af biträden

å hospitalsafdelningen inom styrelsen, syntes jemväl hafva bekräftat, att

det svårligen läte sig göra att tillgodose detta behof med det extra anslagsbelopp

af 6,000 kronor om året, som för ändamålet stått till medicinalstyrelsens

förfogande. Och då det måste vara till föga vinst för det allmänna,

om genom bristande kontroll och glanskning till följd af otillräckliga

arbetskrafter hos den centrala myndigheten fara uppstode, att statens

utgifter för hospitalsväsendet skulle blifva större än de med något ökade

arbetskrafter hos denna myndighet kunde vara, tvekade departementschefen

icke att tillstyrka, att till medicinalstyrelsens förfogande måtte för ändamålet

ställas ett anslag till det belopp af 7,500 kronor om året, medicinalstyrelsen

ansett oundgängligen nödvändigt. Dock ansåge departementschefen

för närvarande icke lämpligt att, såsom medicinalstyrelsen äskat,

beloppet uppfördes å ordinarie stat.

1 afseende å medicinalstyrelsens framställning om anvisande jemväl

för år 1901 af ett extra anslag å 1,200 kronor till arfvode för granskning

af hospitalens räkenskaper hade departementschefen icke något att

erinra.

Departementschefen hemstälde fördenskull, att Kongl. Maj:t måtte till

Riksdagen aflåta nu ifrågavarande framställning.

Utskottet har funnit giltiga skäl vara anförda för beviljande af ökadt

anslag till biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling.

Men då utskottet icke anser, att genom de anordningar, som i händelse

af bifall till Kongl. Maj:ts framställning skulle möjliggöras, dessa ärendens

behandling skulle blifva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad, har

utskottet funnit sig böra föreslå, att för närvarande och i afbidan på

förevarande frågas definitiva lösning anslagshöjningen må af Riksdagen beviljas

med allenast hälften af det utaf Kong]. Maj:t i sådant afseende

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Statsutskottets Utlutande N:o 0.

äskade beloppet eller med 750 kronor utöfver det belopp, hvarmed anslaget

förut plägat utgå, och anslaget sålunda bestämmes till 6,750 kronor.

Emot framställningen, i hvad densamma afser anslag till arfvode för

granskning af hospitalens räkenskaper har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa

a) till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper

ett belopp af 1,200 kronor; samt

b) till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid

hospitalsärendenas behandling en summa af 6,750 kronor,

under förbehåll att deraf innehålles ett belopp, motsvarande

hvad serafiinerordensgillets förre sekreterare

T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för år

1901 i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna

indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande

af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning af

sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Sanatorier.

för^åstadkmn- 94:o) KorigL Maj:t hal’ föreslagit Riksdagen, att för åstadkommande

mande af ett af ett. sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige af förut beviljadt

sanatorium, anslag på extra stat för 1901 anvisa återstoden, 250,000 kronor.

[91.] Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att sedan Riks
dagen

i skrifvelse den 4 maj 1898 anmält, att Riksdagen för åstadkommande

af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige samtidigt

med de två, som vore afsedda att för insamlade medel anordnas i norra

och mellersta delarne af landet, på extra stat beviljat 850,000 kronor

och deraf under riksstatens åttonde hufvudtitel till utgående under år 1899

anvisat 350,000 kronor, Kongl. Maj:t lemnat komitén för jubileumsfonden

tillfälle att inkomma med utlåtande i anledning af berörda skrifvelses innehåll.

Uti skrifvelse den 15 september 1898 hade komitén, som inhemtat,

att Kongl. Ma,j:t anförtrott åt chefen för Kongl. Maj:ts hofförvaltning

att under inseende af riksmarskalken omhänderhafva och förvalta jubileumsfondens

medel, hemstält, bland annat, att Kongl. Maj:t måtte bemyndiga

chefen för hofförvaltningen att emottaga och under samma bestämmelser,

som för gåfvofonden vore eller blefve af Kongl. Maj:t meddelade,

s. 351 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

351

omhänderhafva och förvalta de medel, Riksdagen för åstadkommande i

södra Sverige af ett sanatorium för lungsotspatienter anvisat under riksstatens

åttonde hufvudtitel för utgående under år 1899. Denna hemställan

hade den 7 oktober 1898 af Kong]. Maj:t bifallits.

Efter det Riksdagen af det till nyssnämnda sanatorium beviljade

anslag ytterligare på extra stat för år 1900 anvisat 250,000 kronor,

hade Kongl. Maj:t den 19 maj 1899 lemnat chefen för hotförvaltningen

enahanda bemyndigande i afseende å detta belopp.

Departementschefen tillstyrkte nu, det Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att af ifrågavarande anslag på extra stat för år 1901 anvisa återstoden,

250,000 kronor.

1 anslutning härtill hemställer utskottet,

att Riksdagen må för åstadkommande af ett sanatorium

för lungsotspatienter i södra Sverige af förut

beviljadt anslag på extra stat för år 1901 anvisa återstoden,

250,000 kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshuseii.

95:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att på extra stat föi-Ang. andag till

år 1901 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitions- lZTr°/ör

kurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kunde, af fri barnmorskor.

bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid de genom- [92.]

ginge dessa kurser.

Sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställningar, anvisat på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000

kronor och för år 1900 ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af

repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske

kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den

tid, de genomginge dessa ''kurser, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 29 september

1899 anhållit, att Kong]. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning

om anvisande jemväl för år 190i af ett anslag till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen

hade dervid anfört, att under hösten hvart och ett af åren

1898 och 1899 samt under våren sistnämnda år såväl i Stockholm som i

Göteborg anordnats dylika kurser med tillsammans under båda åren 123

äldre barnmorskor. Då kurserna med begärlighet omfattats af barnmorskorna

och äfven gynnats af flere landsting med bidrag för barnmorskor
-

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nas resor till och från läroanstalterna eller uppehåll derstädes, ansåge

medicinalstyrelsen önskvärdt, att sådana kurser måtte komma till stånd

icke blott under år 1900, hvartill medel beviljats, utan äfven under år

1901.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, har departementschefen

tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901 anvisa

ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser

för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt

ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna

deri under den tid, de genomgå dessa kurser.

Vetenskapsakademien.

andande af 1 S01^1/ Maj:t ^vidare föreslagit, att Riksdagen måtte till an
ny

meridian- sKalland6 lör otockholms observatorium af en ny mevidiancivket jemte ett

cirkel m. m. nytt astronomiskt pendelur, på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af

[93.] 33,000 kronor. 11

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

anmält, att vetenskapsakademien på framställning af föreståndaren

för Stockholms observatorium, professor Karl Bohlin, hos Kongl. Maj:t

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till 1900 års Riksdag aflåta proposition om

anvisande af 33,000 kronor för anskaffande åt observator^ af en ny,

tidsenlig meridiancirkel och ett nytt, tidsenligt astronomiskt pendelur, i

sammanhang hvarmed akademien förbundit sig att, om detta anslag blefve

anvisadt, af egna medel bekosta ifrågasatt ombyggnad för instrumentets

ändamålsenliga inrymmande, en kostnad, som enligt uppgjord uno-efärlioberäkning

belöpte sig till 6,000 eller 7,000 kronor.

Med åberopande af de skal, som observatoriets föreståndare i sin till

akademien i ämnet aflåtna skrifvelse andragit till styrkande af det ifrågasatta

anslagets behöflighet, hade akademien för egen del anfört, att akademien

länge haft nogsam kännedom derom, att det åldriga instrument,

kallad t meridiancirkel, med dertill hörande pendelur, hvaraf observator^

i Stockholm för närvarande vore i besittning, på långt när icke uppfylde

de fordringar, som nutidens praktiska astronomi stälde på ett dylikt in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

3 5 IS

strument i afseende å dermed anstiilda iakttagelsers noggrannhet, men att

akademien sett och fortfarande såge sig ur stånd att af egna medel

bestrida kostnaden för anskaffande af ett nytt tidsenligare motsvarande

instrument.

Observatoriets föreståndare, hvars förutberörda framställning blifvit

af de utaf akademien förordnade inspectores öfver observatorium f. d.

kommendörkaptenen friherre C. Skogman och f. d. generaldirektören grefve

R. Cronstedt uti särskildt afgifvet utlåtande lifligt förordad, hade i förutnämnda

skrifvelse anfört hufvudsakligen följande.

Det hade i observatoriets årsberättelser på senare tider ofta blifvit

framhållet, att den meridiancirkel, med hvilken de löpande observationerna

hittills blifvit utförda, icke längre kunde anses försvara sin plats såsom

hufvudinstrument för vetenskapliga observationer på observatorium. Härtill

komme, att ett observationsarbete, som trots nämnda instruments brister

företagits med detsamma, nemligen utarbetande af en stjernkatalog, innehållande

stjernor utvalda ur British Association Catalogue för år 1850,

för närvarande nalkades sin fullbordan. Att efter detta arbetes afsilning

skrida till upptagande af en ny, längre observationsserie med användande

af samma meridiancirkel vore utan tvifvel icke att tillråda. Anskaffandet

af ett nytt, tidsenligt meridianinstrument vore dessutom för närvarande

så mycket mera önskvärdt, som tillfälle nu erbjöde sig för observatorium

att deltaga i ett observationsarbete af fundamental art enligt förslag af

Berlinerakademiens ständige sekreterare, geheimerådet A. Auwers, hvilken

kunde sägas vara Europas förnämsta auktoritet på precisionsastronomiens

område. Det gälde härvid ett samarbete mellan flere observatorier för

härledning af precisionsbestämningar för vissa polstjernor, hvilka skulle

ingå i den definitiva fundamentalkatalog, som af geheimerådet Auwers

förbereddes. I sammanhang dermed skulle vid Stockholms observatorium,

äfvenledes enligt ett af geheimerådet Auwers framstäldt förslag, en observationsserie

af ett ovanligare intresse komma till utförande, nemligen observation

af ett system af stjernor under iakttagande af deras afbandning

genom framför objektivet placerade s. k. gitter för ernående af en bestämd

ljusintensitet. Det vore sålunda en särskildt utbildad precisionsmetod,

som skulle komma til! användning, en metod, som vore egnad och afsedd

att eliminera sådana observationsfel af egentligen fysiologisk natur, som

härrörde af de observerade stjernornas olika ljusstyrka.

De ifrågavarande observationerna skulle, såsom nämndt, utföras på ett

antal särskildt utvalda stjernor, hvilka skulle ingå i en fundamentalkatalog.

Anspråken på en sådan fundamentalkatalog, hvarpå andra observationer

sedermera skulle komma, att grumlas, både på senare tider skärpts, i det

Uih. till lliistl. Vrot. 1900. 4 Sami. I Aftl. t) Höft. 4b

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

il 5 4

de nya fotografiska observationsmetoderna genom sin större noggrannhet

och säkerhet äfven fordrade mera fulländade positioner för referensstjernorna.

Blott instrument af framstående egenskaper kunde således vid

ofvannämnda observationer komma till användning, och för Stockholms

observatorium blefve anskaffandet af en ny meridiancirkel, derest observator^

skulle kunna deltaga i det ifrågavarande arbetet, en nödvändighet.

Men härtill komme, att detta önskemål äfven i och för sig gjorde

sig gällande. Den på observator^ befintliga meridiancirkeln vore bristfällig

icke blott derutinnan att den ej mera vore ett modernt instrument,

hvilket framginge redan deraf att den år 1856 befunnits vara i behof af

en genomgående reparation. Den vore i sjelfva verket behäftad med stora

ofullkomligheter i sina väsentliga delar. Det behöfde blott framhållas,

att till följd af oregelbundenheter i instrumentets delar den med detsamma

observerade latituden blefve afvikande, allt efter som instrumentet

befunne sig med sin graderade cirkel åt öster eller åt vester. Att ett

dylikt förhållande innebure en absurditet, vore ju tydligt, utan att man

närmare inginge på förklaringen häraf. En annan olägenhet framträdde i

cirkelns gradering. Att afstånden mellan de olika delstrecken vore något

olika vore en omständighet, med hvilken astronomen alltid måste räkna,

äfven om delningsfelen såsom i detta fall icke vore stora eller irregulier.

Betänkligare vore den bristfälligheten hos graderingen, att delstrecken

mångenstädes på cirkeln icke vore fullt raka, hvilket hade till följd, att

observatören stannade i ovisshet om * hvilken del af strecket det vore

rigtigast att mäta. Härtill komme flere rent praktiska olägenheter, såsom

att instrumentets omläggning i dess lager vore förenad med svårighet

och fara.

Meridiancirkeln utgjorde genom sin enkla konstruktion astronomens

tillförlitligaste precisionsinstrument och ansåges derför med rätta vara det

förnämsta och vigtigaste tillbehör på ett observatorium. Af våra svenska

observatorier vore det endast observatoriet i Lund, som hade en god

meridiancirkel. Densamma hade anskaffats år 1874 och hölle 6 tums eller

16 centimeters öppning och 7 fots brännvidd, samt vore ett genom dermed

utförda observationer i vetenskapens annaler kändt. instrument. Då det

gålde att för Stockholms observatorium anskaffa en ny meridiancirkel,

borde man emellertid taga hänsyn till ej blott det ändamål, som för närvarande

afsåges, utan äfven till instrumentets framtida användning. Det

vore tydligt, att meridianobservationerna i framtiden skulle erhålla ökad

betydelse i stellarfotografiens tjenst, i det man måste sörja för att å hvarje

fotografisk plåt ett tillräckligt antal noga bestämda stjernor funnes, Indika

kunde tjena såsom referenspunkter vid uppmätningen af de öfriga foto
-

s. 355 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

355

graferade stj ernorna. För att försäkra sig härom finge man vara beredd

på att med meridiancirkeln leverera positioner för stjernor ända till

nionde storleksklassen. Att underskrida 19 centimeters öppning vore

derför ej tillrådligt. Med ett objektiv af denna storlek nådde man med

meridiancirkeln i Berlin jemt och nätt stjernor af tionde storleken. Observatoriet

i Paris egde icke mindre än tre meridiancirklar, af Indika en hölle

24 centimeters eller 9 parisertums öppning samt hade en längd af närmare

fyra meter. Observatoriet i Marseille hade en meridiancirkel om

19 centimeters öppning och likaså observatoriet i Bordeaux. Vid observatorierna

i Strassburg, Bonn och Miinchen hade meridiancirkeln ett 16

centimeters objektiv och vid observatoriet i Kiel stode man för närvarande

i begrepp att anskaffa en ny 22 centimeters meridiancirkel.

För utrönande af huru priset för en meridiancirkel med 8 parisertums

öppning skulle ställa sig, hade underhandlingar blifvit af professor Bohlin

öppnade med firman A. Repsold & Söhne i Hamburg; och hade denna

firma förklarat sig beredd att för omkring 30,000 tyska riksmark leverera

en dylik meridiancirkel med alla nutidens förbättringar och tillbehör, i

hvilket pris kostnaderna för instrumentets inpackning och försändning

dock icke vore inberäknade.

Till observationerna med meridiancirkeln hörde emellertid äfven ett

astronomiskt pendelur. De nyare astronomiska pendeluren med qvicksilfverpendel

och echappement af modern konstruktion betingade ett pris af

omkring 2,000 kronor. Anskaffandet af ett nytt pendelur innebure således

en jemförelsevis ringa tillökning till priset för sjelfva instrumentet

och vore på det högsta att tillråda, derest en i öfrigt tidsenlig utrustning

af meridianrummet skulle komma till stånd.

Kostnaden för en ny meridiancirkel jemte ny normalpendel stälde

sig enligt det anförda, samt. då hänsyn toges till transport och tull, pa

följande sätt:

Meridiancirkel från Repsold & Söhne i Hamburg .

Astronomiskt pendelur ..........................................

Tull och transport samt extra utgifter .................

kr. 27,000

» 2,000

» 4,000

Summa kronor 33,000

Med anledning af hvad sålunda blifvit af vetenskapsakademien samt

af föreståndaren för Stockholms observatorium och dess inspectores anfördt,

hemstälde departementschefen hos Kong], Maj:t om aflåtande till Riksdagen

af förevarande proposition.

Dä, enligt hvad utskottet inhemta t, det lärer vara tvifvel underkastad t.,

huruvida genom de enligt Kong!. Majtts framställning ifrågasatta anord
-

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

arfvoden för

vård af aka

demiens samlingar

m. m.

[94.]

Ang.

anslag till

museets afdelning

för

arkegoniater

och fossila

växter.

[95.]

ningarna syftet med det äskade anslaget skulle på ett tillfredsställande

sätt vinnas, hemställer utskottet,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

97:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning och

då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillsammans

9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,

blilvit för innevarande år liksom för flera föregående år beviljade, äro för

samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien;
a)

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum in. m. 2,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

98:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

_ att Riksdagen må på extra stat jemväl för 1901

anvisa ett belopp af 2,000 kronor till inköp och insamling

äf naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning

för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes och till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

357

99:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1901 uppföra en summa af 7,300 kronor till vård, underhall och förkofran etnografiska

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling. samling.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat, [96.]

hurusom Riksdagen år 1897 med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda

framställning anvisat till vård, underhåll och förkofran af nämnda samling

på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf 4,500 kronor

varit afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för samlingen. Riksdagen

hade emellertid ansett, att, då ett tillfredsställande resultat icke

kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga lokaler bereddes

för de samlingar, som skulle ställas under hans vård, omförmälda

arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits derom, att en ändamålsenlig

museibyggnad blefve för samlingarna uppförd. I sin till Kongl. Maj:t

aflåtna skrifvelse i ämnet hade Riksdagen anfört, att, enligt hvad den inhemtat,

utsigter förefunnes att genom enskild offervillighet skulle kunna

åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande.

Till upprättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden hade nemligen

stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse afsatt ett belopp af 25,000 kronor,

och för samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två

namngifna personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget v ore beräknadt

skola kosta 74,000 till 75,000 kronor,'' deruti dock icke inbegrepes

värdet a.f erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansåge kunna beredas a

kronans mark i den trakt, der nordiska museet vore förlagdt. Af nämnda

skäl hade Riksdagen, som ansett en gynsam lösning af byggnad sfrågan

kunna inom kort tid förväntas, föreskrifvit att den till arfvode åt föreståndaren

afsedda delen af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att

omförmälda för uppförande af eu nybyggnad för samlingen beräknade

belopp åstadkommits.

Till 1898 års Riksdag hade Kongl. Maj:t åter gjort framställning om

uppförande å extra stat af en summa af 7,300 kronor till vård. underhåll

och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling. Riksdagen,

som på de af 1897 års Riksdag anförda skäl ansett, att den del af

nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt en särskild föreståndare

för samlingen, borde för år 1899 beviljas under samma vilkor

som för år 1898 blifvit föreskrifvet, både i öfrigt icke något mot framställningen

att erinra och hade alltså för ifrågavarande ändamål pa extra

stat för år 1899 bevilja! likaledes 7,300 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,

afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för berörda samling, skulle

utgå under samma vilkor som af 1897 års Riksdag i sadant afseende bestämts.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 september 1898 hade vetenskaps
-

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

akademien åberopat eu från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till

akademien ingifven skrifvelse, deri beträffande det till en föreståndare för

samlingen afsedda beloppet, 4,500 kronor, anförts att, oaktadt allvarliga

försök gjorts att af enskilda personer utverka bidrag till uppförande af en

nybyggnad för samlingen, dessa försök dittills varit förgäfves och således

det af Riksdagen vid beviljande af föregående anslag erkända behofvet af

särskild föreståndare för samlingen ej kunnat tillgodoses; att detta behof

emellertid ingalunda förminskats utan snarare tilltagit; samt att, särskildt

med hänsyn till de möjligen befintliga utsigterna att Riksdagens förväntan

om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande ändamål skulle gå i uppfyllelse,

uppenbart vore, att eu särskild föreståndare för samlingen, med

offentligt uppdrag och med ansvar för sin verksamhet såväl som för sin

uraktlåtenhet, skulle i denna rigtning kunna verka med långt större kraft

än någon annan. I anledning deraf hade akademien anhållit, att ehuru

det då icke lyckats att på enskild väg få för det tilltänkta byggnadsföretaget

sainladt mer än 60,000 kronor, hvilken summa icke vore för

ändamålet tillräcklig, proposition måtte till Riksdagen aflåtas derom, att ett

anslag till lika stort belopp som det för hvart och ett af åren 1898 och

1899 beviljade, eller 7,300 kronor, måtte anvisas äfven för år 1900 samt

att den de! af anslaget, som vore afsedd till arfvode åt en särskild föreståndare

för den etnografiska samlingen, eller 4,500 kronor, måtte få från

och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen uppstäda vilkoret

då ännu icke befunnits vara uppfyldt. Efter det Kongl. Maj:t i

enlighet härmed gjort framställning till 1899 års Riksdag, hade Riksdagen

i skrifvelse den 13 maj 1899 anfört, hurusom Riksdagen vid pröfning af

detta ärende funnit, att anställandet af en föreståndare för de ifrågavarande

samlingarnas underhåll och vård icke borde genom ett fortsatt uppställande

från Riksdagens sida af det af 1897 och 1898 årens riksdagar vid anslaget

fastade vilkor uppskjutas till en obestämd framtid, helst som för åstadkommande

af en byggnad för samlingarna med nuvarande högt uppdrifna

pris på materialier och arbetskraft syntes erfordras vida högre belopp

än det härför beräknade samt något statsanslag till byggnadskostnaderna

icke syntes böra påräknas. På grund häraf och då Riksdagen i öfrigt

icke haft något att emot Kongl. Maj:ts framställning erinra, hade, med

bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag, på extra stat för år 1900

blifvit uppförd eu summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

I eldighet med vetenskapsakademiens nu gjorda anhållan tillstyrkte

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

359

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

förslag, på extra stat för år 1901 uppföra en

summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Meteorologiska centralanstalten.

I00:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- aJ%tiU

stallpv Utskottet, väder! eks
att

Riksdagen må, i likhet med livad för innevarande

år egt rum, på extra stat för år 1901 anvisa m. >».

a) till upprätthållande af fullstä ndigt ordnad väderleks- [97.]

tjenst vid meteorologiska centralanstalten 9,050 kronor,

deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt

nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel

Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt

biträde vid väderlekstjensten, samt

b) till upprätthållande af en meteorologisk station i

Gellivare 300 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Ang.

undervisningen

30 800^> öfver&ri9a

? döfstumma.

[98.]

1 Öl :o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppehållande af anslag m

vid de i Vadstena och Bollnäs anordnade läroanstalter för läroanstalter

öfver ånga döfstumma anvisa ett extra anslag för år 1901 af

kronor.

1 fråga om detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat följande.

1 enlighet med Kongl. Maj:ts förordnande den 7 oktober 1898 hade

läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma upphört med sin verksamhet

vid slutet af vårterminen 1899.

Enligt från vederbörande föreståndare infordrade uppgifter hade höstterminen

1899 elevantalet i läroanstalterna, i Vadstena och Bollnäs föi

öfveråriga döfstumma utgjort 7<>, nemligen 31 i Vadstena och 39 i Bollnäs.

Då hvar och eu af ifrågavarande läroanstalter varit beräknad för omkring

(JO elever, syntes det nuvarande jemförelsevis låga elevantalet i

de båda qvarvarande anstalterna, hvilket antal jemväl sannolikt med

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvarje ar korame att ytterligare minskas, hän tyda på, att åtminstone en

af de bada anstalterna kunde under den närmaste framtiden begynna afvecka.

Enär emellertid undersökning härom ännu ej kunnat anställas,

ansåge departementschefen, att medel jemväl under år 1901 borde beviljas

för uppehållande af undervisningen vid ifrågavarande läroanstalter, helst

som härigenom ej lades något hinder i vägen för en afveckling af endera

eller båda läroanstalterna, när en sådan ansåges böra begynna.

Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma

både i sitt till Kongl. Maj:t ingifna förslag till stat för läroanstalten för

år 1900 förmält, att den ansåge, att 14,400 kronor behöfde användas för

uppehållande af läroanstalten under sagda år.

Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

hade beräknat anstaltens utgifter under år 1900 till samma belopp som

under näst föregående aret, eller till 16,400 kronor, och hade ej ifrågasatt

någon minskning i utgifterna för år 1901.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

På grund åt hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppehållande af undervisningen

vid de i Vadstena och Bollnäs anordnade läroanstalter

för öfveråriga döfstumma, på extra stat för år

1901 bevilja ett anslag af 30,800 kronor.

Äng.

anslag till j*a

handtverksskolan

i Kristinehamn

för

blinda.

[99.]

10-:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till handtverk sskolan i Kristinehamn

för blinda, på extra stat för år 1901 bevilja ett

anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål

under närmast föregående år anvisats, eller 10,000 kronor.

Ang.

anslag till

förskolan

för blinda å

Tomteboda.

[100.]

q103:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat

för ar 1901 bevilja 8,600 kronor för uppehållande af förskolans för blinda

å Tomteboda verksamhet.

Departementschefen har vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta

ärende anmält, hurusom direktionen för institutet för blinda med en till

kongl. ecklesiastikdepartementet stäld skrifvelse den 1 1 sistlidne november

— under erinran, att direktion» n i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 november

s. 361 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

361

1898 redan afgifvit förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda

för skolåret 1900—1901, slutande å 13,700 kronor — öfverlemnat förslag

till stat jemväl för skolåret 1901—1902, slutande å 18,500 kronor,

och dervid meddelat, att för uppehållande af undervisningen in. m. vid

förskolan under år 1901 erfordrades ett till 8,600 kronor uppgående bidrag

af allmänna medel.

Det förslag till stat, som åtföljde ofvannämnda skrifvelse, hade följande

lydelse:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolaret 1901 1902.

Utgifter:

fastighetens underhåll ................................................................... kr.

en första lärarinna..........................................................................3... »

två lärarinnor..........................>.......................................................... 8

två vårdarinnor och två tjenarinnor .......................................... *

kosthåll för 30 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen.....................................................l.u.i.............................. *

beklädnad af 30 barn efter 50 kronor för hvarje................. »

tvätt och renhållning ....................................................................... *

bränsle och lyshållning ................................................................. *

sjukvård. ...... 8

undervisnings- och arbetsmateriel ................................................ *

inventarier.................................................................................. *

sekreterare och kamrerare............................................................ *

diverse utgifter........................................................................... 8

Summa kr. 18,500: —

i ou

1,200

2,000

800

7,446

1.500

300

2.500

200

500

600

300

404

Inkomster:

årsafgift för 30 barn, 300 kronor för hvarje........

behöfligt statsanslag....................................................

............ kr. 9,000: —

............ » 9,500: —

Summa kr. 18,500: —

I sammanhang härmed har departementschefen erinrat om det af direktionen

uppgjorda förslag till stat för ifrågavarande skola under skolåret 1 900—

1901, som läge till grund för beräkningen af statsanslaget för år 1900:

Bill. till Rikad. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft.

46

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Förslag till stat för skolan för blinda å Tomteboda skolåret 1900—1901.

Utgifter:

en första lärarinna ........................................................................ kr.

en lärarinna....................................................................................... »

en vårdarinna och två tjenarinnor...................................i........... »

kosthåll för 20 barn och 3 tjenare efter 60 öre om dagen »

beklädnad af 20 barn efter 50 kronor för hvarje................. »

tvätt och renhållning ...................................................................... >

bränsle och lyshållning..................................................................... »

sjukvård .............................................................................................. »

undervisnings- och arbetsmateriel ............................................... »

inventarier.....i....................................................................................... »

sekreterare och kamrerare............................................................... »

diverse utgifter............................''...................................................... »

1,200

1,000

575

5,037

1,000

200

2,500

150

500

600

300

638

Summa kr. 13,700

Inkomster:

årsafgifter af 20 barn, 300 kronor för hvarje

behöfiigt statsanslag..............................................

.............. kr. 6,000: —

............:■■■ » 7,700: —

Summa kr. 13,700: —■

Anledningen till att kostnaderna för förskolan beräknats till högre

belopp under skolåret 1901—1902 än under skolåret 1900—1901 vore, att

den vid början af höstterminen 1901 skulle utvidgas med ännu en klass.

Jemlikt de ofvan meddelade förslagen till stat erfordrades för förskolans

uppehållande under vårterminen 1901 utom årsafgifterna för barnen hälften

af det för skolåret 1900—1901 beräknade statsanslaget, eller 3,850 kronor,

och för höstterminen 1901 utom årsafgifterna för barnen hälften af det för

skolåret 1901 — 1902 beräknade statsanslaget, eller 4,750 kronor. För uppehållande

af förskolans verksamhet under år 1901 erfordrades sålunda af

allmänna medel ett bidrag å 8,600 kronor.

Så länge förskolan ännu icke hunnit komma i full verksamhet, ansåge

departementschefen det vara lämpligt, att erforderligt anslag till densamma

fortfarande uppfördes på extra stat.

På grund af hvad sålunda förekommit har departementschefen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

363

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 bevilja

för uppehållande af förskolans för blinda a Tomteboda

verksamhet 8,600 kronor.

104:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet^;»»*^^

llGlIlStällä blindskrifter

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa: ”■

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och LlOl-J

b) till understöd åt, blindlärareelever samt till reseunderstöd

åt blindlärare 1,200 kronor.

ör

''exiö.

105») Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

1901 till förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexla bevilja ett af lokal för

anslag af 4,000 kronor under medgifvande tillika, att den besparing af/“™ ^

hyresmedlen, som kunde uppstå derigenom att skolan under ar 1901 r q g 1

komme att inflytta i egen lokal, finge användas dels för bestridande af L

kostnaderna för den hyrda lokalens återställande i dess förutvarande skick

och dels till bekostande af skolans flyttning till den egna lokalen.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen för förskolan för blinda

i Vexiö i skrifvelse den 14 september 1899 hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen äska ett anslag å 4,000 kronor till förhyrande

af lokal för skolan under år 1901 samt att, derest den nya blindskolebyggnaden,

såsom afsedt vore, blefve till inflyttning färdig sistnämnda års

sommar och lokal åt skolan sålunda icke behöfde förhyras under samma

års sista qvartal, den besparing a hyresmedel, som härigenom komme att

uppstå, måtte få användas dels till bestridande af kostnaderna för återställande

af inredningen i de nu förhyrda lokalerna i dess förut varande

skick, hvartill styrelsen i hyreskontrakt den 12 december 1883 måst förbinda

sig, och dels till bekostnad af skolans öfverflyttning i den nya byggnaden.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

till

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 till

förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö

bevilja ett anslag af 4,000 kronor, äfvensom medgifva

att den besparing af hyresmedlen, som kan uppstå derigenom

att skolan under år 1901 kommer att inflytta

i egen lokal, må användas dels för bestridande af kostnaderna

för den hyrda lokalens återställande i dess

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förutvarande skick och dels till bekostande af skolans

flyttning till den egna lokalen.

stipendier*till „ , 106j°) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 36) har herr

föreståndare Kobert Eklundh föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1901

2oL:L^6™ oc} til1 Kong!- Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 1,500 kronor

att användas för resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid

rikets abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de

vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl. Makt kunde finna skäligt

föreskrifva.

Såsom stöd för sitt förslag har motionären åberopat motiven till en

af herrar E. Hammarlund och Fr. Berg vid 1899 års riksdag inom Andra

Kammaren väckt motion (n:o 169), deri anförts, bland annat:

>Ett af de kraftigaste medlen för åstadkommande af en i verklig

mening praktisk och tidsenlig yrkesbildning är som bekant studieresor. &

Med erkännande af denna sanning har man sedan lång tid tillbaka

äfven hos oss ansett lämpligt, att staten genom utdelande af stipendier

bereder tillfälle för sådana personer, som under någon tids verksamhet

gjort sig förtrogna med sitt yrke, att härutinnan genom studieresor ytterligare

förkofra sig. Man torde ock hafva varit ense derom, att staten,

da den pa sadant sätt främjat den fortsatta utbildningen, väsentligt gagnat

icke blott de enskilda personer, som af stipendierna kommit i åtnjutande,

utan ock. hela deras yrke och såmedelst äfven det allmänna.»

Rigtigheten häraf ansåge motionären en hvar kunna vitsorda. Af

alla, som. med intresse följde våra läroanstalters utveckling, hade också

med glädje och tacksamhet helsats det Riksdagens beslut, enligt hvilket,

med föranledande af ofvan anmärkta motion, till Kongl. Maj:ts förfogande

stälts ett anslag af 4,000 kronor för resestipendier åt folkskolelärare och

folkskolelärarinnor.

Likaledes måste en hvar vän af våra bildningsanstalter med största

tillfredsställelse se, att Kongl. Magt af innevarande års Riksdag äskat anslag

icke blott i ofvan angifvet syfte, utan ock såväl till utveckling af vårt

folkhögskoleväsende samt till understöd för utbildning af lärare och lärarinnor

vid folkhögskolor som ock till resestipendier åt föreståndarinnor

och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor.

Om, såsom önskligt och antagligt vore, dessa anslagskraf af Riksdagen

bifölles, skulle måhända mången anse. att, i sådant syftemål, allt vore väl

bestäldt; men så vore dock icke förhållandet.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

365

Åtminstone en kategori af lärare och lärarinnor stode fortfarande

utom räkningen och vore således i saknad af den stora förmån, ifrågavarande

resestipendier kunde bereda dem, som deraf komme i åtnjutande,

nemligen: lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor,

blindskolor och idiotanstalter).

Denna lärarepersonal, hvars lifsuppgift enligt motionärens åsigt vore

icke oväsentligt svårare än exempelvis folkskolelärarens, hade utan tvifvel

lika mycket, om icke mera än folkskolans lärarekårs, behof af att genom

studieresor vinna ytterligare insigt och skicklighet för sitt kall samt att

tillgodogöra sig de erfarenhetsrön, som i andra länder vunnits.

För öfrigt skulle det ju vara stridande mot rättvisa och billighet, om

man nekade abnormskolornas lärare och lärarinnor ett för resestipendier

åt dem erforderligt belopp, då man för sådant ändamål anslagit medel åt,

snart sagdt, alla andra lärarekårer i vårt land.

Utskottet, som emot hvad i motionen föreslagits icke haft annat att

erinra än att det föreslagna beloppet, vid jemförelse med hvad till andra

kårer för samma ändamål beviljas, synts väl högt och lämpligen torde

kunna nedsättas till 1,000 kronor, hemställer,

att Riksdagen, i anledning af herr Eklundhs förevarande

motion, må på extra stat för år 1901 uppföra

och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af

1,000 kronor att användas för resestipendier åt föreståndare,

lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor

(döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de

vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt föreskrifva.

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.

Ang.

understöd för

107:o). Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på_ extra stat0“^a"“^*.

för år 1901 anvisa ett belopp af 10,000 kronor till understöd, i öfverens-»™

stämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den lyda verk13

januari 1900 angifna grunder, åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsing- •ömhet.

borg och Stockholm af föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade [103.]

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisningsanstalter för vanföra och lytta samt för bekostande af dessa

anstalters inspektion.

Departementschefen har vid föredragning af detta ärende anmält, att

styrelserna för föreningarna i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och

Stockholm för bistånd åt vanföra och lytta i en till Kongl. Maj:t stäld

skrifvelse gjort framställning om erhållande af årligt statsunderstöd för

upprätthållande af föreningarnas verksamhet.

Beträffande föreningarnas tillkomst, omfattningen af deras verksamhet

och deras ekonomiska ställning hade i berörda skrifvelse lemnats i hufvudsak

följande upplysningar:

Föreningarna hade bildats efter mönster af den på initiativ af den

danske prestmannen och filantropen Hans Knudsen i Köpenhamn år 1872

stiftade föreningen »Samfundet, som antager sig vanföre og lemhestede».

Utgående från den principen att sysslolöshet alstrar demoralisation till

såväl kropp som själ, hade pastor Knudsen först sökt genom inrättandet

af en ortopedisk poliklinik att förbättra den vanföres kroppsliga lyte

samt sedan genom en arbetsskola att lära den vanföre ett yrke, hvarigenom

han kunde sjelf bidraga till sitt uppehälle. Vid den störa internationella

läkarekongressen i Köpenhamn år 1884 hade Knudsen, för att

söka sprida sin ide till andra länder, icke blott föranstaltat en exposition

af skolans ax-beten, utan ock satt kongi-essens ledamöter i tillfälle att

sjelfva åse ett tiotal af skolans elever i full sysselsättning.

Den menniskovänliga idé, Knudsen sålunda sökt realisera, hade väckt

liflig anklang och snart förverkligats äfven i vårt land. Den 3 mars

1885 hade > Föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg» konstituerats

på ekonomiskt, underlag af genom enskild offervillighet hopsamlade medel.

Vid samma tillfälle hade antagits stadgar, som i hufvudsak hade den

danska föreningens till förebild. Enligt dessa stadgar handhades föreningens

förvaltning af en styrelse, som utgjordes af sex personer, af hvilka

minst tre borde vara läkare. Vid den offentliga sammankomst, som skulle

ega rum hvarje år inom utgången af mars månad, afgåfve styrelsen

berättelse öfver det föx-flutna årets verksamhet, hvarjemte aflemnades revisorernas

berättelse öfver granskning af räkenskaper och styrelsens förvaltning.

Dessa berättelser skulle tryckas och utdelas bland föi-eningens

medlemrnar. . Förutom två af föreningen valde revisorer, hade äfven stadsfullmägtige

i Göteborg rätt att utse två sådana. Efter verkstäld granskning

skulle revisionsberättelsen öfverlemnas till stadsfullmägtige, som derpå

bestämde angående ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattade.

Föreningens inkomster hade utgjorts dels af frivilliga årsbidrag, dels

af räntan å gåfvor och donationer, hvarjemte Göteborgs utskänknings
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

367

aktiebolag årligen lemnat af sina vinstmedel en summa varierande mellan

800 och 1,600 kronor. Ur Renströmska fonden hade föreningen för eu

gång erhållit 15,000 kronor såsom tillfällig hjelp vid iordningställandet

af föreningens år 1894 förvärfvade fastighet. Efter det föreningen fått

emottaga flere större donationer, hade enligt revisorernas berättelse

föreningens kapitalbehållning vid 1897 årsslut uppgått till 187,994 kronor.

Föreningens utgifter under åren 1893—1897 hade belöpt sig till:

år 1893 ........................................................... kr. 13,969: —

» 1894 ........................................................... * 27,114: —

» 1895 ............................................................ » 19,181: —

» 1896 ............................................................ » 20,506: —

» 1897 ............................................................ * 19,575: —

Genom donation egde föreningen sedan år 1894 en egen fastighet,

af gifvarinnan benämnd »Gabriel Lundgrens minne», inom hvilken föreningens

hela verksamhet numera vore förlagd.

Föreningens verksamhet vore fördelad på:

1) Arbetsskolan. Det läge, sades det i berörda skrifvelse, i sakens

natur, att den undervisning, som här meddelades, måste ske efter helt

annan metod än den, som gälde för vanlig slöjd. Man hade bär att göra

med många former af kroppslyten, hvadan metoden måste individualiseras.

Det gälde att taga hänsyn icke allenast till fallenheten, utan äfven

till arten och graden af lytet. Uppmärksamheten måste rigtas på att

genom enkla, sinnrikt konstruerade verktyg vid arbetet söka ersätta den

förlorade eller deformerade lemmen. De vanligast förekommande formerna

af vanförhet vore medfödt kroppslyte (t. ex. saknad af hand^ eller

arm), förlamning i ena eller andra kropp skaf vo.n i följd af i barnaaldern

genomgången hjern- eller ryggmärgssjukdom samt genom olycksfall förorsakad

förlust af en eller annan lem. Härjemte förekomme andra arter af

vanförhet, som kunde vara hinderliga vid utförande af vanliga arbeten.

Hufvudsyftet med skolans verksamhet vore att på möjligast korta tid

bibringa eleverna den högsta grad af yrkesskicklighet för att sätta dem i

stånd att kunna genom eget arbete bereda sig sitt upphälle. De arbeten,

som företrädesvis förekomme inom skolan, vore: för manliga elever:

snickeri, svarfning, rörstolsflätning, korgmakeri, borstbinderi och skomakeri,

samt för gvinliga elever: sömnadsarbeten af alla slag, väfnad och

tricotstickning.

För hvarje arbete, som eleven utförde, erhölle lian betalning med

afdrag af kostnaden för materialet, På detta sätt erhölle eleven alltid

sin ersättning, äfven om arbetet förblefve osåldt. Föreningen stode såsom

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arbetsgivare risken. Under åren 1893—1897 hade till elever för verkstad

arbeten utbetalts följande belopp:

år 1893 ............................................................... kr. 2,749: —

» 1894 .............................................................. » 2,526: —

» 1895 .............................................................. » 2,967: —

» 1896 ............................................................... » 3,473: —

» 1897 ............................................................... » 3,644: —

För elever, hvilka röjt anlag för andra yrken än dem, som läge

inom skolans undervisningsområde, hade föreningen — visserligen i ett

fåtal fall till yrkesmästare erlagt en viss summa för deras vidare utbildning.

Nästan alla elever, som undervisats i de inom skolan förekommande

yrken, hade genom föreningens bemedling erhållit platser hos olika yrkesmästare.

Såväl de elever, som på egen hand ville fortsätta med det

arbete de inlärt, som de, hvilka erhölle platser hos yrkesmästare, försåges

på föreningens bekostnad med erforderliga verktyg. Dessa senare vore

dock föreningens egendom och kunde alltså ej af eleverna försäljas, utan

måste vid dödsfall återlemnas.

Föreningen sökte sörja för elevernas lekamliga behof genom att dagligen

för dem anordna middagsspisning.

Från skolans öppnande den 3 oktober 1885 till 1897 års slut hade

elevantalet utgjort 135. Af dessa hade 22 varit enarmade och 27 haft ena

armén obrukbar i följd af genomgången sjukdom i centralorganen. De

Övriga hade varit behäftade med olika lyten, som i mer eller mindre grad

försvårat deras antagande i vanliga yrken. Undervisningen bestrede&s af

föreståndarinnan, två lärarinnor och timlärare i olika yrken. Skolans

arbeten afyttrades dels genom en vid jultiden anordnad utställning, dels

genom försäljning i skolans lokal. För att underlätta intagandet af elever

från närgränsande län hade Göteborgs läns landsting alltsedan år 1885

och Elfsborgs läns landsting sedan år 1895 beviljat hvartdera 800 kronors

årliga anslag, hvilka dock uteslutande vore afsedda för elevers från

nämnda län uppehälle och vistelse i Göteborg m. m., hvadan af dessa

anslag ej den minsta fördel kommit föreningen till godo. Anslagen utanordnades

på det vilkor, att landstingen bidroge med två tredjedelar,

såvida den kommun den vanföre tillhörde eller enskild person förblinda

sig att bidraga med en tredjedel.

2) Föreningens orthopediska poliklinik. Nyttan af denna högst vigtiga

del af föreningens verksamhet vore, anfördes det vidare, påtaglig.

En missbildning, som hos ett barn i tid blefve observerad, kunde mången

s. 369 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

369

gång genom ändamålsenlig orthopedisk behandling, om icke helt och

hållet häfvas, åtminstone betydligt förbättras. Den mera burgne försummade

ej heller att för sitt missbildade barn söka den hjelp, som i detta

hänseende vore möjlig, men för den fattige stälde sig saken annorlunda.

Betydande svårigheter uppstode ofta för den senare att från den offentliga

fattigvårdens sida erhålla de kostsamma bandager, som för ett konseqvent

genomförande af en dylik behandling vore nödvändiga. Liknande förhållanden

egde rum vid ett genom sjukdom eller olycksfall ådraget lyte. Fattigvården,

förut nog betungad, kunde ej i hvarje sådant fall lemna hjelp. Det

vore alltså uppenbart, hvilken betydelse föreningens verksamhet i detta hänseende

hade, då den icke allenast underlättade tillfället för den fattige att i tid

erhålla lämplig behandling, utan äfven förhjelpte honom att erhålla kostnadsfria

bandager och öfriga hjelpmedel, som kunde bidraga att lindra

hans lyte.

Den orthopediska polikliniken, helt och hållet anordnad efter sin

danska förebild, hade öppnats år 1890 och vore sedan år 1894 inrymd i

föreningens egendom »Gabriel Lundgrens minne». Den vore öppen två

dagar i veckan och sköttes af två läkare. Från år 1890 till 1897 års

slut hade den varit besökt af 618 patienter (barn och äldre personer).

Kostnaden för densamma hade under dessa år uppgått till:

år 1890 ........................................................... kr. 2,194: —

» 1891 ........................................................... * M08: “

» 1892 ......................................................... » 2,053: “

» 1893 ............................................................. » 2,312: —

» 1894 ........................................................... * 2,483: —

» 1895 ........................................................... » 2,791: —

» 1896 ............................................................. * 2,749: —

» 1897 .............................................................. » 2,347: —

Förutom nu beskrifva Göteborgs förening hade i Sverige bildats liknande

föreningar i Karlskrona år 1895, i Helsingborg år 1897 och i

Stockholm år 1891. Angående dessa föreningar, som ännu ej hade ordnade

orthopediska kliniker vid sidan af sin öfriga verksamhet, ville sökandena

lemna följande redogörelse:

»Föreningen till bistånd åt vanföra och, lyfta i Karlskrona.»

På initiativ af en enskild man inom Karlskrona samhälle hade redan

den 8 april 1885, mera på försök, öppnats en arbetsskola för vanföra.

Denna hade likväl trädt i verksamhet först den 19 oktober samma år,

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 47

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37Ö

sedan läraren för densamma genomgått en fullständig kurs vid arbetsskolan

i Köpenhamn. Den 6 mars 1886 hade föreningen med nyss angifna

namn bildats. Föreningens stadgar hade dock antagits först den

24 mars 1887. Oaktadt de små tillgångar, öfver Indika föreningen haft

att förfoga, hade den dock utöfvat en välsignelserik verksamhet, hvarom

dess årsberättelser bure vittne. Föreningens kapital hade vid 1897 års

slut uppgått till 7,623 kronor. Frivilliga årsbidrag hade utgjort under

år 1896 164 kronor samt under år 1897 148 kronor. Elevantalet hade

från skolans öppnande till 1897 års slut 31, deraf fem varit

enarmade och de öfriga på annat sätt lytta. Under åren 1893—1897

hade föreningen haft följande utgifter:

år 1893 ............................ kr. 630: —

* 1894 .................................................................. » 834: —

» 1895 .................................................................. » 700: —

* 1896 ................................................................ » 599: —

» 1897 ................................................................ » 281: —

verksamhet måst betydligt inskränkas.

*Föreningen för bistånd åt vanföra i Skåne» — med arbetsskola och

styrelse i Helsingborg.

. Denna förening hade stiftats den 17 september 1887, då stadgar antagits

och styrelse valts. Dess arbetsskola, vid hvilken föreståndarinna,

biträdande lärarinnor och lärare vore anstälda, hade öppnats den 15 november

1887. Föreningen, som utvecklat en rastlös verksamhet, hade

rönt liflig uppmuntran och kraftigt understöd såväl från staden Helsingborg

som från angränsande län. Första året hade insamlats ett grundkapital

af 15,385 kronor och utgifterna under samma år hade belöpt

sig till 1,267 kronor. Redan andra året, 1888, hade utgifterna stigit till

7,361 kronor. Af denna summaa hade likväl utbetalts 623 kronor till eleverna

för verkstälda arbeten. År 1889 hade föreningen af Helsingborgs

sparbank erbjudits ett lån å 30,000 kronor på det billiga vilkoret af 3%

ränta, hvarjemte stadsfullmägtige i nämnda stad beviljat fri tomt på

stadens mark. På grund af detta tillmötesgående från stadens sida hade

redan den 1 april 1890 arbetsskolan kunnat inrymmas i föreningens eget

hus, deri plats äfven kunnat beredas för ett internat. Såsom ett erkännande

af föreningens verksamhet hade Malmöhus läns landsting under flera

år lemnat anslag, som under hvart af de senaste åren uppgått till 2,000

kronor. Äfven Kristianstads läns landsting hade ett och annat år medelst

s. 371 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

371

anslag, dock till mindre belopp, gifvit stöd åt föreningens verksamhet.

Föreningens utgifter hade uppgått till:

år

1890 ..........................

............................. kr.

7,957

—

»

1891 ..........................

.............................. »

11,680

—

»

1892 ................

»

10,638

—

»

1893 .............................

»

10,805

—

»

1894 .......................

»

8,259

—

»

1895

t

9,027

_

»

1896 .............................

»

8,257

—

»

1897 ............................

.............................. »

8,059

—

Från arbetsskolans öppnande till 1897 års slut hade denna varit

besökt af 116 elever, deraf 9 enarmade. Fri middagsspisning lemnades

eleverna äfven här. Föreningens tillgångar hade den 31 december 1897

utgjort 60,325 kronor; frivilliga årsbidrag hade under år 1896 influtit till

belopp af 1,300 kronor och under år 1897 till belopp af 1,380 kronor.

Redan i 1895 års berättelse hade styrelsen nödgats uttala sitt bekymmer

öfver, att föreningens tillgångar varit så begränsade, att den ej såge sig

i stånd att tillgodose alla hjelpsökandes kraf. Den omständighet, att denna

förening erbjöde hem för de vanföra, hade medfört, att äfven af många vanföra,

som vore bosatta utom Skåne, sökts föreningens hjelp, hvilken ock

reglementsenligt kunnat lemnas. Då således skäl vore att antaga, att

föreningens verksamhet framgent komme att utvecklas, då föreningen hade

en skuld af 30,000 kronor, som så småningom måste gäldas, då för en

följ drigtig utveckling af föreningens verksamhet torde vara erforderligt,

att i föreningens fastighet inrättades arbetsstugor, der utgångna elever,

hvilka icke annorstädes vunnit anställning, kunde lemnas tillfälle att förtjena

sitt uppehälle och hvilkas inrättande med stöd af uppgjordt förslag

syntes böra beräknas till 10,000 kronor, och då det slutligen, om det ock

kunde förväntas, att årsbidrag till föreningen från landstingen i Skåne

fortfarande komme att utgå, torde böra förutses, att frivilliga bidrag från

enskilde och inrättningar ej komme att framgent så rikligt till föreningen

inflyta som hittills, ansåge denna förenings styrelse, att det, för att föreningens

framtida verksamhet skulle varda tryggad, kräfdes årligt understöd

af staten till belopp af minst 8,000 kronor.

»Föreningen för bistånd åt hytta och vanföra i Stockholm».

Denna förening hade under ofvan angifna namn bildats den 8 mars

1891, men dess stadgar hade antagits först den 14 december samma år.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Följande år den 12 januari hade dess arbetsskola öppnats. Redan under

första året hade mottagits 25 elever. Genom kraftigt understöd af stadens

läkare och andra för saken nitälskande personer hade under år 1891 insamlats

ett grundkapital af 22,000 kronor, med hvilken summa föreningens

verksamhet tagit sin början. Den 31 december 1892 hade kapitalet ökats

till 28,176 kronor. Sedan hade visserligen kapitalet ökats, så att det vid

1897 års slut uppgått till 82,368 kronor, men föreningens tillgångar hade

också i hög grad tagits i anspråk för dess verksamhet, såsom framginge

deraf, att föreningens utgifter belöpt sig till

år

1892 ..................

.......................... kr.

4,087

»

1893 ..........................

»

6,521

1894 ....................

.................... ........ >

8,493

1895 .......................

......................... »

9,407

»

1896 ......................

........................ »

12,528

»

1897 ......................

........................... »

14,204

Dessa siffror visade, att föreningen i längden svårligen kunde uppehålla

sin verksamhet i den fastslagna rigtningen utan att komma i åtnjutande

af offentligt understöd. För verkstälda arbeten hade till arbetsskolans

elever utbetalts:

år 1892 .............................................................. kr. 508: —

» 1893 ............................................................... » 911; —

8 1894 ............................................................. » 1,320: —

» 1895 ............................................................... » 1,769: —

» 1896 ............................................................ » 2,706: —

» 1897 ............................................................ » 2,844: —

Elevantalet hade från arbetsskolans öppnande till 1897 års slut utgjort

91, deraf flere varit enarmade och halfsidigt förlamade. Som föreningen

lemnats tillfälle att sända elever, som varit i behof af orthopedisk behandling,

till den långt före skolans grundande inrättade orthopediska

polikliniken i Stockholm, hade föreningen ej ansett nödigt att inrätta en

egen orthopedisk poliklinik.

Då de olika föreningarna, hvilkas verksamhet nu berörts, hade samma

syftemål, följde deraf, att deras stadgar vore i hufvudsak öfverensstämmande.

Fn § vore gemensam för dem alla, den nemligen, att föreningarnas

uppgift icke vore att träda i den allmänna fattigvårdens ställe, utan

att framför allt sätta den vanföre i det läge, att fattigunderstöd för honom

måtte kunna undvikas.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

373

Granskade man nu de olika föreningarnas ekonomiska ställning, framginge,

att Göteborgsföreningen i följd af sitt större kapital vore i ekonomiskt

hänseende bäst lottad. Men genom sin orthopediska poliklinik både

den också betydligt belastat sin budget. Det vore derför ett lifsvilkor

för föreningen att erhålla ett offentligt understöd, såvidt densamma skulle

kunna ostördt fortsätta sin verksamhet.

Redan 1895 års revisorer anmärkte, att föreningens kapitalställning

betydligt rubbats, i det behållningen då utvisade en minskning af. nära

3,000 kronor, och samma anmärkning upprepades år 1896, då minskningen

belöpte sig till 1,536 kronor. Visserligen hade dessa missförhållanden

senare utjemnats genom en donation, men på dylika lyckliga omständigheter

kunde icke i längden byggas.

Hvad de öfriga föreningarnas ställning vidkomme, framginge äfven

tydligt, att dessa vore i behof af ett säkrare understöd, än som vore att förvänta

från en oberäknelig allmänhet. För alla föreningar gälde den iakttagelsen,

att under de första åren, medan allmänhetens intresse ännu vore

varmt för den goda saken, de alla fått röna stora bevis på välvilja både

i pekuniärt och annat hänseende. Men i den mån allmänhetens intresse

började aftaga, minskades bidragen från densamma. Förut betalande ledamöter

utginge af en eller annan anledning, utan att nya ledamöter inträdde

i samma mån, dödsfall inträffade, allt omständigheter, som verkade minskning

af föreningarnas inkomster. Men å andra sidan stäldes stegrade kraf

på hjelp från föreningarna. Arbetsbefolkningen ökades i de större städerna

genom de stora industriella anläggningar, som der uppstode. I dessa fabriker

inträffade ofta olycksfall, som toge föreningarnas bistånd i anspråk.

Någon fullt användbar statistik för belysning af de förhållanden, som

läge till grund för ifrågavarande framställning, funnes, sades det vidare,

icke att tillgå, enär uppgifter alldeles saknades om antalet af t. ex. sådana,

som genom sjukdomar i centralorganen blifvit förlamade i ena eller andra

sidan. Deremot lemnade medicinalstyrelsens berättelser en belysande inblick

i denna fråga; och kunde af dessa inhemtas, att under femårsperioden

1891—1895 å patienter, för olika orsaker intagna å landets sjukvårdsinrättningar,

gjorts ett stort antal operationer å de öfre och nedre

extremiteterna, hvilka operationer kunde anses medföra absolut vanförhet.

Derjemte förekomme en mängd andra skador å händer, fötter och andra

delar af kroppen, som i mer eller mindre mån försvårade för den skadade

utöfvandet af hans forna yrke. För nämnda femårsperiod hänvisades till

följande tablå:

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år 1891 1892

Amputation å öfverarm ...................... 21 23

» » underarm.................... 35 55

» » lår.................................. 83 100

» » underben..................... 90 78

Exarticulation å handled .................. — —

» » armbågsled............... — —

Summa 229 256

Smärre operationer å fötter och händer,

som verkade hindrande vid

återtagandet af den föregående

sysselsättningen .................................. 382 446

1893

1894

1895

28

21

28

18

45

41

103

83

93

96

101

119

15

21

11

1

1

2

261

272

294.

457

402

463.

Yrkesinspektionens verksamhet lemnade i fråga om olycksfall under arbete

några uppgifter, som kunde vara af intresse, om de också, då flere af

dessa genom olycksfall skadade aterfunnes såsom vårdade å sjukvårdsinrättningarna,

icke vore fullt lämpliga såsom statistiskt material. Enligt

yrkesinspektörernas berättelser hade inträffat

år 1892 ....................... 791 olycksfall (dervid 33 dött)

» 1893 ........................ 696 » ( » 42 » )

» 1894 ...................... 1,042 » ( » 34 » )

» 1895 ........................ 1,392 » ( » 63 » )

»'' 1896 ...................... 1,479 » ( » 74 » ). I

I fortsättningen af berörda skrifvelse hette det vidare: »Den vanföres

lott är i och för sig ofta bitter nog. Dock går pröfningen lättare att bära

för den, som antingen är född med sitt lyte eller genom sjukdom i barnaåldern

ådragit sig detsamma. Dessa fördraga sitt lyte i regeln lätt och

synas ej vidare reflektera öfver sitt sysslolösa lif. Men den deremot, som

vid en framskriden ålder (20 30 ar) träffas af ett olycksfall, hvarigenom

han förlorar en arm, hand eller ben, är långt mera beklagansvärd. Redan

den psykiska depression, som åtföljer en större eller mindre operation,

verkar ofta djupt ingripande; och det är ej att undra öfver, om han vid

utträdet från sjukhuset känner sig modlös öfver de dystra framtidsutsigter,

som vänta. Det är just da, ja, sa att säga, vid sjukhusets port, som han

behöfver stödjande och uppmuntrande tagas om hand, på det han ej må

frestas att hemfalla åt en demoraliserande sysslolöshet. Att i dylika fall

tråda räddande emellan är också, vid sidan af många andra, en af föreningarnas

vackraste uppgifter. Man behöfver blott genomläsa föreningar
-

s. 375 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o fl.

375

nas årsberättelser för att finna, huru inånga enarmade, som genom deras

arbetsskolor blifvit satta i det lyckliga läge, att de numera sjelfva genom

eget arbete kunna försörja sig. Denna föreningarnas stora betydelse i

socialt hänseende kan derför ej nog kraftigt framhållas.»

Härefter förekomme uti förevarande skrifvelse en redogörelse för

hvad i Danmark, Finland och Norge blifvit från statens sida gjordt för

de i dessa länder befintliga föreningarna med enahanda syftemål som de

här ifrågavarande; och inhemtades häraf, att den danska staten redan tidigt,

till och med i föreningens tredje arbetsår, 1874, understödt dess verksamhet

med ett anslag af 2,000 kronor, hvilket år 1877 höjts till 4,000 kronor,

år 1890 till 15,000 kronor och år 1894 till 22,500 kronor, hvilken

sistnämnda summa föreningen fortfarande åtnjöte i årligt anslag. I

Finland hade man äfven tidigt ansett sig böra understödja den finska

föreningen, hvars verksamhet vore förlagd till Helsingfors. I föreningens

tredje arbetsår, 1893, hade kejserliga senaten beviljat föreningen ett

anslag af 3,000 mark, som redan året derpå höjts till 7,000 mark att utgå

årligen under lem år. Efter dessa fem år hade anslaget höjts till 12,000

mark. Derjemte hade föreningen beviljats ett räntefritt lån å 110,000

mark för uppförande af eget hus och utan åt erbetalningsskyldighet. Hvad

slutligen Kristiania för eningen anginge, hade den i sitt andra verksamhetsar,

1893, af Norges Storting beviljats ett anslag af 960 kronor, som året derpå

höjts till 1,500 kronor och för närvarande utginge med 2,500 kronor.

Men dessa anslag betydde dock föga, jemfördt med den summa, som tillfallit

föreningen genom Konungens storsinnade handling att till föreningen

skänka hela jubileumsfonden —- 300,000 kronor. Det vore uppenbart,

hvilket mägtigt inflytande denna Konungens handling koinme att utöfva

på föreningens utveckling. Derigenom rigtades med ens hela landets

uppmärksamhet på en sak, som, hur behjertansvärd den än vore, skulle

behöfva åratal för att intränga i folkmedvetandet.

Sökandena hade slutligen anfört, att de ville erinra: att föreningarna

för bistånd åt vanföra, efter hvad genom nu återgifna framställning torde

vara ådagalagdt, utöfvat stor och välsignelserik nytta, _ särskilt för den

fattigare befolkningen; att åt liknande föreningar i de öfriga skandinaviska

länderna samt i Finland frikostiga anslag beviljats för deras fortsatta verksamhet;

samt att i Sverige anstalter för sinnessjuka, blinda, döfstumma,

idioter och — från år 1898 — epileptiska sinnesslöa barn åtnjöte anslag

från statens sida, hvadan således rättvisa och billighet syntes bjuda, att

de i Sverige befintliga föreningarna för bistånd åt vanföra äfven måtte erhålla

samma förmån; och hemstälde sökandena, att Kongl. Maj:t matte hos

ltiksdagcn väcka proposition derom, att ett årligt statsunderstöd af minst

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25,000 kronor, såsom nödvändigt för att föreningarna skulle kunna ostördt

fortsätta sin verksamhet, måtte beviljas samma föreningar till fördelning

dem emellan på det sätt Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Vid ansökningen både fogats tryckta berättelser angående föreningarnas

verksamhet under år 1898.

Pa grund af erhallna remisser hade utlåtanden i ämnet afgifvits af

öfverståthållareembetet samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län, Malmöhus län och Blekinge län, hvilka myndigheter dervid

anfört i hufvudsak följande.

_ Ofverståthållareembetet: De ifrågavarande föreningarnas ändamål vore

angifyet genom deras benämning; dock ville embetet ur stadgarne för

föreningen i Stockholm framhålla, hurusom denna förening hade till syfte

att bistå obemedlade lytta och vanföra, men andligt normala personer

genom att meddela dem ändamålsenlig undervisning i slöjd och utveckla

dem till den skicklighet och de färdigheter, som lämpade sig för deras

anlag, krafter och kroppstillstånd, så att de i möjligaste måtto sattes i

tillfälle att försörja sig sjelfva, i hvilket hänseende föreningen jemväl ville

söka anskaffa lämpliga platser åt utlärda elever.

Om ock de ifrågavarande föreningarnas syftemål vore af beskaffenhet

att närmast falla inom den enskilda välgörenhetens område, syntes det

dock uppenbart, att staten, i hvars intresse det läge, att dess medlemmar

erhölle erforderlig undervisning och utbildning och som i sådant hänseende

. tillgodosåge såväl den allmänna som vissa slag af den abnorma

undervisningen, hade grundad anledning att jemväl understödja den verksamhet,

som afsage att bereda lytta och vanföra sådan undervisning och

utbildning, som vore nödig för att de skulle kunna blifva nyttiga samhällsmedlemmar.

Ofverståthållareembetet ville derför för sin del tillstyrka, att till Riksdagen

aflätes proposition om årligt statsunderstöd åt de i Sverige redan

befintliga och möjligen blifvande nya föreningar för bistånd åt vanföra

och lytta.

Beträffande det af sökandena ifrågasatta beloppet 25,000 kronor,

kunde detsamma, med hänsyn till föreningarnas årsutgifter för verksamheten,

hvilka år 1897 uppgått till nära 45,000 kronor, väl icke anses för

högt, derest verksamheten skulle i någon väsentlig mån kunna utvidgas;

dock ansåge öfverståthållareembetet, att anslaget till hvarje anstalt borde,

i öfverensstämmelse med hvad som gälde för anslag åt anstalter för sinnesslöa,

begränsas till visst belopp för år eller halfår och till viss bestämd

maximitid för hvarje elev och såsom vilkor föreskrifvas, att anstalten

skulle vara underkastad lämplig inspektion och skyldighet att aflemna

s. 377 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

377

års- eller halfårsredogörelse för anstaltens verksamhet och förvaltning.

Derjemte och då, hvad beträffade föreningen i Stockholm, dennas verksamhet

enligt stadgande företrädesvis afsåge hufvudstaden och endast undantagsvis

personer från annan ort, men en dylik inskränkning icke syntes

vara öfverensstämmande med förmånen af statsunderstöd, ansåge öfverståthållareembetet,

att såsom ytterligare vilkor för statsunderstöds åtnjutande

borde stadgas, att tillträde till anstalten skulle vara oberoende af

den inträdessökandes boningsort.

Kongl. Maj ds befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län: Det

synnerligen behjertansvärda ändamål, för hvilket föreningarna redan

under flere år verkat, vore otvifvelaktigt väl värdt att kraftigt understödjas.

Af de i den gjorda framställningen förekommande redogörelser

för föreningarnas verksamhet framginge, att krafven på hjelp från föreningarna

år från år stegrats. Ehuru från enskilda personer en storartad

offervillighet till förmån för föreningarna gjort sig gällande, hade föreningarna

likväl icke kunnat fylla alla dessa kraf; och vid flere tillfällen syntes

föreningarnas tillgångar hafva mast tagas i anspråk i långt högre grad

än som för deras ekonomiska trygghet varit gagneligt.. Det vore derför

tvifvel underkastadt, att föreningarna äfven för framtiden skulle lyckas

att endast med de medel, som genom den enskilda offervilligheten tillfördes

dem, bereda hjelp och bistånd i den omfattning, som vore önskvärd;

och enda medlet för förverkligandet häraf syntes vara, att föreningarna

sattes i tillfälle att under vissa betingelser komma i åtnjutande af en redan

på förhand beräknelig inkomst. I sådant syfte borde staten, ^enligt Kongl.

Majt:s befallnitigshafvandes förmenande, understödja medelst årliga anslag,

hvilka lämpligen borde utgå med visst belopp för hvar och en af det antal

personer, som under nästföregående år städse njutit undervisning vid föreningens

arbetsskola eller varit å dess orthopediska poliklinik såsom patient

intagen. För åtnjutande af sadant statsunderstöd borde derjemte, enligt

samma embetsmyndighets åsigt, föreskrifvas, att föreningen skulle vara

underkastad den inspektion, Kongl. Maj:t kunde finna godt förordna, samt

skyldig att afgifva redogörelse för sin verksamhet och förvaltning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville alltså hemställa, att Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande till understöd

åt de i riket befintliga föreningarna för bistånd åt vanföra af ett anslag

å 25,000 kronor eller det belopp, som för ändamålet kunde anses erforderligt.

Konql. Maj ds befallningshafvande i Malmöhus län: Ehuru ifrågavarande‘framställning

icke innefattade en fullständig statistik angående

antalet vanföra och lytta, framginge dock, att sådana funnes till stort

Bill. Ull BUcstl. Prut. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 48

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

antal, likasom att deras hårda öde kunde mildras dels genom förbättring

af det kroppsliga lytet och dels derigenom att de finge lära ett yrke,

medelst h vilket de kunde sjelfva bidraga till sitt uppehälle. Att omsorgen

om de vanföras och lyttas behandling skulle direkt utöfvas af staten,

borde, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening, ej ifrågakomma,

och atf denna omsorg skulle åläggas kommunerna såsom en skyldighet,

ansåge samma embetsmyndighet åtminstone ännu ej kunna ifrågasättas.

Den verksamhet, som i antydda afseendet vöre af nöden, måste således

för närvarande tillkomma den enskilda välgörenheten, antingen helt och

hållet enskildt eller ock genom derför bildade föreningar, men det syntes,

som. om staten icke borde undandraga sig att genom något bidrag understödja

föreningar i deras verksamhet för vanföras och lyttas hjelpande.

Olika meningar kunde dock råda, huruvida statens understöd borde, såsom

sökandena föreslagit, lemnas genom ett bestämdt, mellan föreningarna

delad t. anslag eller genom ett för hvarje förening bestämdt anslag eller

huruvida understödet borde till förening utgå såsom ett bestämdt årligt

anslag för hvarje lytt eller vanför, som å föreningens anstalt varit föremål

för omvårdnad, dervid möjlighet funnes dels att låta anslaget utgå

med högre eller lägre belopp, allt eftersom den vanföre varit helt och

hållet intagen å arbetshem eller endast å sådant åtnjutit undervisning,

dels att låta någon de! af understödet användas till minskning af det bidrag,

som af vederbörande fångvårdsstyrelse tilläfventyrs skolat erläggas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville för sin del gifva företräde åt den

senare utvägen, helst, derest särskildt fast anslag lemnades åt hvarje förening

och detta bestämdes till hvad som erfordrades utöfver enskilda och

kommunala bidrag, enskildas och kommuners intresse att bidraga till föreningarnas

verksamhet måste slappas.

I hvad fall som helst syntes föreningarnas arbetshem och poliklinik

höra underkastas någon inspektion från statens sida för lämplig kontroll

öfver anslagets rätta användande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som i ärendets nuvarande skick

icke tilltrodde sig att yttra sig om det belopp, hvarmed statsbidrag

borde utgå, eller om de vilkor, som för åtnjutande af sådant borde uppställas,

hemstälde, att Kong]. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för att åt föreningar

för bistånd åt vanföra och lytta bereda något understöd af statsmedel

.

Kongl. Maj:ts befallning shaj vande i Blekinge län: I arbetsskolan

för vanföra och lytta i Karlskrona hade, enligt vederbörande styrelsers

årsberättelser, elevantalet utgjort 9 till 13 år 1886, 12 år 1887 8 år

1888, 7 år 1889, 7 år 1890, 2 till 4 år 1891, 7 år 1892, 7 år 1893, 5

år 1894, 4 år 1895, 4 år 1896, 3 till 4 år 1897 och 3 år 1898. Under

s. 379 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

379

sistnämnda år hade föreningen för bistånd åt vanföra och lyfta i Karlskrona

beslutit att tills vidare upphöra med sin verksamhet. Skälen till

detta beslut hade uppgifvits vara, att arbetsskolans lärare uppsagt sin

plats och afflyttat till annan ort, att elevantalet vore för ringa för att

motsvara föreningens uppoffringar och att föreningen misslyckats i sina

försök att erhålla bättre lokal för skolan än den förut innehafda, hvilken

icke varit för ändamålet lämplig.

Då det ändamål, för hvilket föreningarna för bistånd åt vanföra bildats,

måste anses såsom synnerligen behjertansvärdt och välvärdt, att staten

till dess förverkligande bidroge, och då vidare sådant bidrag syntes vara

nödi°t, för att föreningarna skulle kunna fortsätta med sin verksamhet,

hemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande, det Kongl. Maj:t, med föranledande

af den i ärendet gjorda ansökningen, måtte väcka proposition

hos Riksdagen derom, att ett årligt statsunderstöd af 25,000 kronor

måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att, efter de grunder och

under de vilkor Kongl. Maj:t pröfvade skäligt bestämma, tilldelas de i

Sverige befintliga föreningar för bistånd åt vanföra.

För eo-en del har departementschefen till en början erinrat, hurusom

för närvarande icke funnes någon allmänt gällande föreskrift om särskild

undervisning för sådana olyckliga, som uti ifrågavarande framställning

afsåges. I gällande fattigvårdsförordning stadgades att, då någon i följd

af vanförhet eller lyte vore oförmögen att genom arbete förvärfva hvad

till lifvets uppehållande oundgängligen erfordrades och lian saknade egna

medel samt underhåll och vård af annan, nödtorftig fattigvård skulle

honom lemnas. Men hvarken fattigvardssamhålle ellei annan kunde alåggas

att bereda dylik person tillfälle att få lära ett yrke, genom hvilket han

kunde sjelf förtjena sitt uppehälle eller åtminstone efter måttet af krafter

och begåfning dertill bidraga.

Det läge dock i statens intresse, att så många som möjligt af dess

medborgare&fostrades att blifva nyttiga samhällsmedlemmar; och det tillhörde,

enligt departementschefens förmenande, i allt fall en kristen stats

uppgifter att bidraga dertill, att de i kroppsligt eller andligt afseende

icke* normalt utvecklades olyckliga belägenhet mildrades så mycket, som

omständigheterna kunde medgifva. Derför hade staten icke inskränkt sig

allenast till främjande af den allmänna folkundervisningen, utan i vårt

land utgåfves äfven årligen af statsmedel stora summor till läroanstalter

för döfstumma, blinda och sinnesslöa, åt hvilka såmedelst bibringades såväl

boklig undervisning som undervisning i kroppsligt arbete. Särskilt

i de läroanstalter, som vore anordnade för abnorma barn, intoge slöjdundervisningen

eif framstående rum. Rättvisa och billighet krtfde, att

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

staten bidroge till anskaffande af sådan undervisning äfven åt vanföra

och lyfta.

Departementschefen ansåge dock, att staten icke, åtminstone ej för

närvarande, direkt borde vidtaga anordningar, hvarigenom vare sig obemedlad^

vanföra och lyfta eller bemedlade sådana kunde erhålla den

undervisning, hvarom här vore fråga. Den enskilda välgörenheten hade

tagit kraftigt om hand den verksamhet, som vore erforderlig för att gifva

dn vanföra och lyfta sådan utbildning, att äfven de måtte kunna egna

sig åt gagneliga sysselsättningar, och det borde, enligt departementschefens

mening, åtminstone tills vidare, så fortfara. Men staten syntes böra understödja

de enskilda personer och föreningar, som gjort till sin uppgift att

sätta sådana olyckliga i stånd att genom nyttigt arbete fylla sin tid och,

i fall af behof, förtjena hvad till lifvets nödtorft hörde.

I hvilken utsträckning detta statens understöd lämpligast borde gifvas,

kunde vara tveksamt. Då emellertid erfarenheten rörande de vanföras och

lyttas undervisning vore jemförelsevis ringa, trodde departementschefen

tiden ännu ej vara inne att bevilja anslag af statsmedel att i allmänhet

utgå till skolor för vanföra och lyfta, såväl de redan befintliga som dem,

hvilka framdeles kunde varda inrättade, och att för sådant ändamål utfärda

en allmän författning om dylikt anslag, utan ansåge departementschefen

för närvarande statsunderstöd böra beredas endast åt de läroanstalter af

ifrågavarande slag, för hvilkas uppehållande bidrag nu blifvit begärdt

och hvilka, på grund af de utaf departementschefen lemnade redogörelser

för dessa skolor, samtliga syntes honom förtjenta att uppmuntras. Härvid

ansåge departementschefen sig böra anmärka, att arbetsskolan i Karlskrona

för vanföra och lyfta, hvilken för närvarande syntes, på grund

af nämnda under år 1898 fattade beslut, vara instäld, dock enligt

departementschefens åsigt åter skulle komma i gång, derest gynsamma

förhållanden derför inträdde; hvadan hinder ej borde möta att tilldela

jemväl denna skola bidrag, att utgå sedan hon återtagit sin verksamhet.

Ett sådant bidrag, som departementschefen nu omnämnt, syntes icke

för närvarande böra uppföras a ordinarie stat. Den sak, hvarom fråga

vore, befunne sig nemligen ännu i outveckladt skick, och man saknade

tillräcklig erfarenhet och sakkunskap för bestämmande, med större säkerhet,

af lämpliga grunder för beräkningen af statsanslaget och vilkor för

detsammas åtnjutande. Det anslagsbelopp, som kunde finnas vara erforderligt,

borde derför, enligt departementschefens mening, åtminstone tills

vidare uppföras allenast på extra stat.

För närvarande syntes utdelandet af statsunderstöd lämpligen böra

ske sålunda, att hvarje af de sökande föreningarna erhölle ett visst be
-

s. 381 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

381

lopp för hvar och en person, som undervisades vid föreningens skola,

samt likaledes ett visst belopp för hvar och en person, som jemte undervisning

erhölle på föreningens bekostnad bostad eller föda eller båda dessa

förmåner. Genom en sådan fördelningsgrund bereddes de särskilda föreningarna

full rättvisa, då hvarje skola blefve tillgodosedd i mån af dess

storlek och omfattning, på samma gång som härigenom vunnes enkelhet

och reda i afseende å statsbidragets beräknande.

Beträffande åter det belopp, som borde beräknas för hvarje af nämnda

personer, ville departementschefen erinra derom, att i fråga om döfstumma

och sinnesslöa statsbidrag utginge med 250 kronor, för år räknadt, för

hvarje barn, som åtnjöte undervisning och underhåll inom af landsting anordnad

skola, och med 125 kronor om året för hvarje barn, som i skolan

erhölle endast undervisning, samt att, när fråga vore om enskilda skolor,

statsbidraget utginge i förra fallet med 100 kronor och i senare fallet med

50 kronor årligen. Hvad sålunda gälde för nämnda enskilda skolor, syntes

departementschefen kunna tillämpas i nu förevarande fall, så mycket hellre

som åtminstone vissa af eleverna uti ifrågavarande läroanstalter åtnjöte,

jemte undervisning, äfven andra förmåner, såsom middagsspisning, bostad och

stundom fullt underhåll på vederbörande förenings bekostnad. Bidrag af

statsmedel skulle sålunda kunna utgå med 50 kronor, för år räknadt, för

hvarje vanför eller lytt person, som uti någon af ifrågavarande läroanstalter

erhölle undervisning, samt derutöfver för hvarje person, åt hvilken

af vederbörande förening anskaffades någon eller några af förenämnda

förmåner, ett deremot afpassadt belopp, dock ej öfverstigande 50 kronor

årligen. Då statsbidragets hufvudsakliga ändamål skulle vara att underlätta

ifrågavarande föreningars uppgift att lära vanföra och lyfta att

utföra för dem lämpliga kroppsliga arbeten, på det de måtte kunna på

gagneligt sätt använda sin tid, borde, enligt departementschefens åsigt,

vid beräkning af bidragets storlek icke medtagas andra personer än dem,

som verkligen erhölle undervisning i eu förenings arbetsskola. Sålunda

borde icke beräknas sådana personer, som på föreningens bekostnad åtnjöte

endast läkarevård.

Departementschefen ansåge vidare, att det vore lämpligast, att utbetalningen

skedde halfårsvis och att anslaget för hvarje halfår beräknades efter

antalet af lärjungar, som under halfåret åtnjutit undervisning under minst

tre månader. Med afseende nemligen derå, att antalet elever under loppet

af ett år vexlade ganska mycket, syntes en rättvisare fördelning af statsbidraget

kunna ske, om detsamma utdelades halfårsvis i stället för t. ex.

hvarje helt år. Vilkor åter i fråga om minimitid af undervisning vore,

enligt departementschefens åsigt, nödvändigt för att förekomma missbruk.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ytterligare ville departementschefen anmärka, att, derest bidrag af

statsmedel koinme att lemnas till ifrågavarande läroanstalter, staten, enligt

hans mening, borde tillerkännas rätt att öfvervaka, att bidragen medförde

det gagn, hvilket de vore afsedda att bereda. Detta syntes honom lämpligast

kunna ske derigenom, att bestämmelse meddelades om rätt för statsmyndigheterna

att anställa inspektioner öfver de särskilda anstalterna, när

sadant ansåges af behofvet påkalladt, samt om skyldighet för anstalternas

styrelser att till ecklesiastikdepartementet insända årsredogörelser för anstalternas

verksamhet.

Vid beräkning af storleken af det anslag, som vore erforderligt för

utdelande af statsbidrag i enlighet med de af departementschefen nu

nämnda grunder, ville departementschefen utgå från det antal elever, som

enligt årsredogörelserna för ifrågavarande läroanstalters verksamhet under

år 1898 åtnjutit undervisning i anstalterna. Nämnda år hade uti anstalten

i Göteborg undervisats omkring 30, i Helsingborg 31 och i Stockholm 41,

eller tillhopa omkring 101 elever. Beräknade man statsbidrag för en hvar

af dessa elever till 75 kronor årligen, skulle det erforderliga statsanslaget

uppgå till 7,575 kronor. Men då antagligt vore att, om statsbidrag till

anstalternas uppehållande beviljades, elevantalet vid nyssnämnda tre anstalter

komme att hastigt tillväxa och att jemväl anstalten i Karlskrona

återupptoge sin verksamhet, samt då anställande af erforderliga inspektioner

äfven medförde åtskilliga kostnader, ansåge departementschefen

statsanslagets belopp böra bestämmas till 10,000 kronor.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde han,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning af ofvan angifna

innehåll.

Utskottet har på de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit angifna,

ansett understöd af statsmedel böra beredas ifrågavarande föreningar och

har icke funnit anledning till erinran emot de af departementschefen angifna

grunder för understödets fördelning emellan de särskilda föreningarna.

Då emellertid statsbidraget åtminstone tills vidare torde böra för hvarje

vanför eller lytt person beräknas till något lägre belopp än departementschefen

föreslagit, har utskottet ansett anslaget kunna bestämmas till 7,500

kronor; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901

anvisa ett belopp af 7,500 kronor att användas dels i

öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder till understöd

åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stock
-

s. 383 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

383

holrn af föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade

undervisningsanstalter för vanföra och lyfta, dels ock

för bekostande af dessa anstalters inspektion.

Hospitalsvården.

108:o). Med anledning af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning Ang.

1 . v, 7 , , , . , ° anslag till

hemställer utskottet, . jerfsö sjukhus

att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- för spetelsk.

varande år egt rum, på extra stat jemväl för år 1901 [104.]

bevilja ett anslag af 18,000 kronor till underhåll af

Jerfsö sjukhus för spetelske.

109:o). Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte på Ang.

extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 41,750 kronor till inköp för bugning"«/

Nyköpings hospitals räkning af det invid hospitalet belägna, Nyköpings stad Nyköpings

tillhöriga fattighus med tillhörande tomt samt till utförande af de för fattighusets

omändring till anstalt för sinnessjukas vård erforderliga byggnads- L100-!

arbeten.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anmält, att medicinalstyrelsen

uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 september 1899 gjort framställning

om anslog till inköp för Nyköpings hospital af stadens invid

hospitalet belägna fattighus med tillhörande tomt. Af handlingarna i

detta ärende inhemtades, hurusom direktionen för nämnda hospital efter

underhandling med stadens myndigheter om inköp af ifrågavarande fastighet

och efter erhållet anbud jemte värderingsinstrument, hvarigenom staden

förklarat sig villig att till Kongl. Maj:t och kronan försälja samma

fastighet för en kontant köpeskilling af tjugutusen kronor med tillträdesrätt

den 1 oktober 1900 och med skyldighet för köparen att ensam

vidkännas de med lagfart af köpet förenade kostnader, hos medicinalstyrelsen

hemstält, pitt styrelsen måtte vidtaga erforderliga åtgärder

för förvärfvande af berörda fastighet. Till stöd för sin hemställan hade

direktionen anfört: att en utvidgning af hospitalsområdet vid flere tillfällen

framhållits såsom önskvärd; att denna utvidgning kunde erhållas

genom inköp af nämnda fastighet, genom hvilket förvärf hospitalet jemväl

skulle undgå att på samma plats erhålla det störande granskapet af en

fabrik, som helt visst eljest skulle komma att der anläggas; att hospitalsområdet

genom förvärfvande af fattighustomten skulle få en, så att säga,

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

naturlig afrundning eller begränsning dels mot den förbiflytande ån, dels

mot den gata, som nu begränsade sistnämnda tomts södra sida; samt att

i fattighusbyggnaden skulle kunna inredas rum för patienter, hvarigenom

det stora behofvet af flere platser för sinnessjuka i någon mån kunde

tillgodoses.

I sin förutnämnda skrifvelse hade medicinalstyrelsen anfört: Nyköpings

fattighus läge ungefär 3 meter från den del af hospitalets område, der en

promenadgård för sinnessjuka vore förlagd, och fattighusets tomt gränsade

på en lång sträcka intill hospitalsoinrådet. Häraf hade många olägenheter

uppstått. Då nu fattighuset med tillhörande tomt kunde för måttligt

pris förvärfvas, syntes detta gynsamma tillfälle icke böra försummas.

Genom det ifrågasatta förvärfvet skulle hospitalet undgå olägenheterna

af fattighusets eller en eventuel fabriksanläggnings omedelbara närhet, och

hospitalsområdet erhålla en väl behöflig utvidgning samt blifva bättre

fredadt, än som för närvarande vore förhållandet, hvarvid medicinalstyrelsen

ville framhålla, att den gata, som efter inköp af fattighustomten skulle

utgöra en del af den nya gränsen för hospitalsområdet, vore högst obetydligt

trafikerad. Dertill komme, att sjelfva fattighusbyggnaden vore användbar

för hospitalets behof. Vid den besigtning, som medicinalstyrelsens i

b y g g n ad s är e n d e n biträdande arkitekt utfört, hade nemligen denna byggnad

befunnits vara ett stenhus i fullgodt skick och kunna för eu kostnad af

18,000 kronor omändras, så att 33 sinnessjuka erhölle plats derstädes.

Störande sinnessjuka kunde väl ej vårdas i denna byggnad, på grund af

närheten till en gata, och det kunde ej heller ifrågasättas att der bereda

plats för män, emedan hospitalets jordområde ej vore så stort, att flere

män än de, som för närvarande vårdades å hospitalet, kunde der sysselsättas

med jordbruksarbete. Till en afdelning för lugna eller slöa och bräckliga

sinnessjuka qvinnor lämpade sig emellertid fattighusbyggnaden mycket väl,

och lokalerna kunde anordnas på sätt eu styrelsens skrifvelse bifogad skiss

utvisade. De arbetsföra qvinnorna skulle sysselsättas i trädgård, kök och

tvätt eller med qvinlig slöjd i arbetssalen; för de slöa och bräckliga skulle

särskild afdelning med sofplats i större gemensamt rum eller i enkelrum

inredas; dag-, mat- och badrum skulle äfven anordnas, allt utan synnerlig

förändring af byggnaden. På den gafvel af byggnaden, som vore vänd

mot gatan, skulle fönstren till patientrummen åt gatan igenmuras, hvarvid

det äfven borde framhållas, att endast ett hörn af byggnaden gränsade

omedelbart till gatan. För erhållande af lämpliga klosetter skulle ett litet

utsprång på södra gafveln tillbyggas. Utrymmet vore beräknadt till ungefär

5 qvadratmeter för hvarje patient i de gemensamma sofrummen och

till omkring 10 qvadratmeter i enkelrummen, hvilket utrymme motsvarade

s. 385 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1\T:o 9.

385

det, som i allmänhet hitintills lemnats för sinnessjuka å statens anstalter

Då kostnaden för fastigheten skulle uppgå till 20,000 kronor och byggnadsändringarna

skulle betinga en kostnad af 18,000 kronor, skulle genom

det ifrågasatta köpet erhållas plats för 33 sinnessjuka qvinnor för ett pris

af mindre än 1,200 kronor för hvarje plats, hvilket måste anses såsom

ett mycket billigt pris, som närmast öfverensstämde med det, hvartill

hvarje plats uppgått efter ombyggnaden af det gamla sockerbruket i Vadstena

till en vårdanstalt för sinnessjuka män. Dertill kornme förutnämnda

förmåner, som skulle tillfalla hospitalet genom detta köp.

På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen hemstält, att Ivongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition derom, att för inköp af Nyköpings

stads invid dervarande hospital belägna fattighus med tillhörande

tomt måtte beviljas ett anslag af 20,000 kronor.

Kammarkollegium, hvars yttrande häröfver infordrats, hade i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 17 oktober 1899 förklarat sig icke hafva något att

erinra dervid, att ifrågakomna fastighet, hvilken vore belägen inom den

faststälda stadsplanen och enligt 1898 års taxeringslängd öfver bevillningsfri

egendom fått sig påfördt ett taxeringsvärde af sammanlagdt 21,100 kronor,

förvärfvades med full eganderätt och mot den fordrade köpeskillingen

20,000 kronor, hvilken syntes vara till skäligt belopp beräknad.

Sedan öfverintendentsembetet erhållit befallning att, efter granskning

af de till detta ärende hörande ritnings- och kostnadsförslag, afgifva utlåtande,

huruvida något kunde vara att vid berörda förslag erinra, hade

embetet i skrifvelse den 21 november 1899 allenast anmärkt, att, enär å

planritningen öfver våningen en trappa upp funnes angifven en stenvägg,

gående tvärs öfver de i bottenvåningen belägna så kallade dagrummet och

arbetssalen, utan att nödig bäring för densamma vore antydd, sådan gifvetvis

vore af nöden, hvadan embetet låtit å ritningen i fråga med prickade

linier utmärka läget för de för sagda ändamål erforderliga jernbjelkar; att, då

emellertid i de företedda kostnadsberäkningarna ett så relativt högt belopp

som 300 kronor vore upptaget för »ankarjern och grofsmide», för denna

summa, enligt embetets förmenande, kunde anskaffas jemväl de, enligt hvad

nyss förmälts, af embetet såsom nödiga ansedda jernbjelkarne; att, som,

efter hvad embetet varit i tillfälle att under hand inhemta, byggnaden i

fråga vore ämnad att förses med centraluppvärmning, men något omkostriadsbelopp

härför icke återfunnes i det uppgjorda kostnadsförslag, likasom

eu dylik anordning icke heller funnes å ritningarna utvisad, till sagda

förslags slutsumma syntes böra läggas ett belopp af minst 3,000 kronor;

samt att en i oftanämnda kostnadsberäkningar uppförd post å 453 kronor

75 öre för oförutsedda utgifter, som, med hänsyn till ifrågavarande arbeliih.

till lliksd. Prot. UtOO. 4 Sami. 1 Afcl. 9 Höft. 49

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Statsutskottets Utlåtande A7:o 9.

tens egenskap att utgöra förändringsarbeten inom en äldre byggnad, måste

anses väsentligt för lag, syntes böra höjas till 1,200 kronor.

Sedan Kongl. Maj:t genom remiss lemnat medicinalstyrelsen tillfälle

att inkomma med utlåtande i anledning af hvad öfverintendentsembetet

sålunda anmärkt, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse den 4

december 1899 anfört, att medicinalstyrelsen med sin ifrågavarande

framställning allenast afsett att föreslå förvärfvandet för statens räkning

af förberörda område med derå befintliga byggnader. Den skiss till förändrad

inredning af nuvarande fattighusbyggnaden, hvilken styrelsen

låtit sin i byggnadsärenden biträdande arkitekt uppgöra, hade haft till

ändamål hufvudsakligen att ådagalägga, hurusom dylik ominredning vore

utförbar för rimlig kostnad, eu omständighet, som styrelsen ansåge vara

ett kraftigt skäl lör det föreslagna förvärfvet. Först sedan Kongl. Magt

och Riksdagen medgifvit inköpet, både styrelsen ämnat ingå till Kongl.

Makt med en af fullständiga ritningar och kostnadsförslag åtföljd framställning

att af förslagsanslaget till hospitals underhåll få disponera nödiga

medel till byggnadernas förändrade inredning. Den handlingarna nu åtföljande

kostnadsberäkningen afsage allenast de egentliga, för förändringen

erforderliga byggnadsarbetena. Till dessa komine dels, såsom öfverintendentsembetet

erinrat, uppvärmningsanordningar, dels äfven diverse ledningar

för vatten och aflopp samt belysningsanläggning. Hvad anginge kostnaderna

för uppvärmningen, ansåge medicinalstyrelsen i likhet med öfverintendentsembetet

di ssa kostnader komma att uppgå till minst 3,000 kronor.

Ledningarna för vatten m. in. syntes kunna åstadkommas för mindre än

},000 kronor. Äfven om den af öfverintendentsembetet påyrkade höjningen

i den för oförutsedda utgifter beräknade summan iakttoges, borde således

hela kostnaden för fattighusets omändring anslås till i rundt tal 23,000

kronor. Med anledning häraf borde äfven den i medicinalstyrelsens ofvanberörda

skrifvelse den 27 september 1899 intagna beräkning angående kostnaden

för hvarje hospitalsplats, som kunde erhållas genom fattighusets

inköp och förändring, rättas till omkring 1,300 kronor i stället för »mindre

än 1,200 kronor».

Den sålunda påkallade förändringen hade emellertid icke i någon

man kunnat ändra medicinalstyrelsens uppfattning om önskvärdheten af

det i styrelsens nyssberörda skrifvelse föreslagna köpet.

Enligt ett den 12 december 1899 af borgmästaren i Nyköping utfärdadt

gravationsbevis vore omförmäkla, Nyköpings stad tillhöriga, fastighet,

som betecknats med n:is 7 6 A och 83% inom stadens tredje qvarter, icke

besvärad af någon som helst inteckning.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

387

För egen del bär departementschefen anfört. . n .

Genom inköp för Nyköpings hospitals räkning, på sätt nu blifvit

ifrågasatt, af det invid hospitalet belägna fattighus med tillhörande tomt

och derå befintliga byggnaders omändring för hospitalets behof skulle tor

eu måttlig kostnad kunna vinnas en afsevärd minskning i den fortfarande

allmänt öfverklagade bristen på platser för sinnessjukas vård. Enär de åt

myndigheterna i sådant afseende föreslagna åtgärder syntes departementschefen

ändamålsenliga, tvekade han icke att hemställa om aflåtande^ proposition

till Riksdagen i berörda syfte. Då emellertid här vore fråga om

en icke obetydlig utvidgning af Nyköpings hospital, syntes enligt de asigtei,

som förut gjort sig gällande i liknande fall, af Riksdagen böra begäras de

medel, som erfordrades icke blott till inköp af fastigheten, 20,000 kronor,

utan äfven till utförande af de för den tilltänkta förändringen behöfiiga

egentliga byggnadsarbetena, hvilka senare departementschefen trodde kunna

beräknas medföra en kostnad af 21,750 kronor. Den summa som derutöfver

åtginge till den omändrade byggnadens utrustning för sitt nya

ändamål, ansåge departementschefen kunna, såsom i dylika fall vant vanligt

af Kongl. Magt anvisas från förslagsanslaget till hospitals underhall.

På grund häraf tilistyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t matte hos

Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra 6tat för ar 1901 bevilja

ett anslag af 41,750 kronor dels till inköp för Nyköpings

hospitals räkning af det invid hospitalet belägna, Nyköpings

stad tillhöriga fattighus med tillhörande tomt,

dels ock till utförande af de för fattighusets omändring

till anstalt för sinnessjukas vård erforderliga byggnadsarbeten.

110:o.) Uti en af Kongl. Maj:t till Riksdagen afbiten, den 22 decem1899

dagtecknad

ropande af utdrag1 af

ner

Ang.

anslag för an
c\>

Dv i * /,

ordnande af

nä runda en asyl för

dag föreslagit

proposition (n:o 14) har Kongl. Maj:t under

. ... protokollet öfver ecklesiastikärenden för ,

Riksdagen att ej mindre medgifva, att till anordnande Qf Realad.

en

låtas för statsverkets räkning utarrenderade förra landshöfdingebostället

mantal Rostad i Naglums socken af Elfsborgs lita, jemte de a nämnda

egendom befintliga, kronan tillhöriga byggnader, med skyldighet for

asyl för sinnessjuka, i hufvudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen [106j

i ad ant afseende föreslagit, finge från och med den 14 mars 1901 upp
,

1 __f/imi 1J1T1 fl S H ( »Tf 11 T\ OPfi\) O Stel] IG t 1

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

domänstyrelsen att tills vidare, intill dess Kongl. Maj:t kunde finna godt

annorlunda bestämma, förvalta den till egendomen hörande skogsmark,

men med rätt för asylförvaltningen att låta i skogen anordna promenader

föi de sjuka och att å mossar och annan derför lämplig mark verkställa

nyodlingar,

än äfven, dels till uppförande af de för asylen erforderliga byggnader

samt anläggning af spårväg och vattenledning till asylen in. in. i hufvudsaklig

enlig-het med de för detta ändamål upprättade ritningar, dock med

Kong], Maj.t förbehållen rätt att låta deri göra sådana jemkningar, som

kunde finnas erforderliga eller lämpliga och ej föranledde öfverskridande

eif de beiäknade kostnadernas slutsumma, dels ock till ersättning åt e°*endomens

nuvarande arrendator för det han före arrendetidens utgång frånträdde

arrendet bevilja ett anslag af 2,613,700 kronor och deraf på extra

stat för ar 1901 anvisa ett belopp af 378,700 kronor.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen vid föredragning

af detta ärende anfört följande.

Genom bref till medicinalstyrelsen af den 29 oktober 1897 hade

Kongl; Maj:t funnit godt föreskrifva, att — för afgifvande af förslag till

lämplig plats för en ifrågasatt asyl för vård af sinnessjuka hufvudsakligen

från vestra Sverige, hvilket förslag jemväl borde angifva, huru för

asylen skulle lämpligen kunna beredas tillgång till godt hushålls vatten och

nödigt aflopp för spillvatten, samt vara åtföljdt såväl af karteskisser, utvisande

det ungefärliga läget för nödiga byggnader vid asylen, som ock

af bei åkning utaf kostnaderna för inköp af den för asylen behöfliga arealen

med meia af medicinalstyrelsen skulle tillsättas en kommission, bestående

af dåvarande generaldirektören Aug. Almén såsom ordförande samt

medicinalstyrelsens i. hospitalsbyggnadsärenden biträdande arkitekt hofintendenten

A. Kumlien jemte tre andra af styrelsen förordnade sakkunnige

personer såsom ledamöter.

Sedan medicinalstyrelsen på grund häraf förordnat medicinalrådet G.

Bolling samt e. o. professorerna S. ödman och E. Hjertström såsom ledamöter

i kommissionen, hade denna kommission, efter att såsom grundval

för sina forskningar efter tjenlig plats för den ifrågasatta asylen hafva

uppstält vissa fordringar, besökt mer än tio olika platser inom Hallands,

Elfsborgs och Skaraborgs län, undersökt, huru de uppstäda fordringarna,

pa dessa olika platser kunde uppfyllas, samt slutligen i en till medicinalstyielsen

den 7 maj 1898 afbiten, af kartor, eskisser, beskickningar och

and ra bilagor åtföljd skrifvelse afgifvit berättelse öfver utförandet, af sitt

uppdrag och dervid meddelat, att kommissionen beslutit såsom den lämpligaste

och fördelaktigaste platsen för det angifna ändamålet föreslå krono
-

s. 389 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

389

domänen Restad invid Venersborg, hvaremot kommissionen funnit åtskilligt

att anmärka mot öfriga af kommissionen besökta platser.

Angående kronodomänen Restad innehölle asylkommissionens skrifvelse

hufvudsakligen fejande.

»Förra landshöfdingebostället ett mantal Restad i Naglums socken och

Vane härad af Elfsborgs län erbjuder så afgjorda fördelar framför öfriga

för asylen ifrågasatta egendomar, att samma Restad förtjena;1 en noggrann

beskrifning. Egendomen Restad är belägen söder om Venersborg invid

Göta eif, öster om Carlsgraf med Brinkebergs sluss. Afståndet från boningshusen

vid Restad efter landsvägen till Venersborgs kyrka är 6 kilometer

och till Rånnums jern vägsstation 5,5 kilometer, hvilken senare väg

kan minskas till 2,5 kilometer, derest man med båt far öfver Göta eif

midt emot Restad.

a) Den till egendomen Restad hörande jordarealen utgöres, enligt af

landtmätare uppgjordt sammandrag af befintliga beskrifningar öfver egendomen,

i jemnade tal af:

odlad mark (åker och äng)....................... 194 tunnland

betes- och skogsmark.................................. 170 »

impedimenter och undantag................... 18 »_

Summa 382 tunnland.

På spridda områden af egendomen finnas 9 torp, inberäknade i den

ofvan angifna arealen. Af samtliga inegorna återstå, sedan betes- och

skogsmark frånräknats, 212 tunnland, hvaraf:

åker

äng impedimenter

summa

under gårdens eget bruk

........ 91

14 13

= 118 tunnland

under torpares bruk........

.......... 36

52 6

= 94

Summa 127

66 19

= 212 tunnland.

Jordarealen är alltså fullt tillräcklig för bedrifvande af jordbruk med

sysselsättning tillika åt alla för jordbruksarbeten användbara patienter.

Odlingslägenheter finnas flerstädes å skogen, hvarigenom en för patienterna

särdeles passande sysselsättning kan dem beredas och detta för öfrigt med

afsevärd ekonomisk fördel.

b) Restad erbjuder ett i högsta grad fridfullt, af naturliga gränser

skyddadt läge. Inegorna med befintliga och blifvande byggnader skyddas

åt vester af Carlsgraf med Brinkebergs sluss och kulle, åt söder och öster

af Göta eif, åt norr af egendomens betydliga skogsmark. Ingen allmän

eller eljest trafikerad väg finnes inom eller öfver egendomens egor. Inegorna

hafva eu förmånlig lutning åt söder åt Göta eif. Byggnadsplats^;

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Statsutskottet Utlåtande N:o 9.

har ett vackert, åt söder öppet, solbelyst läge, 15 meter högt öfver elfven,

så att platsens dränering jemte aflopp för allt spillvatten kan åstadkommas

utan nämnvärda kostnader. Afståndet från elfven till midten af byggnadskomplexen

är 400 meter.

c) I närheten af byggnadsplats^! tinnes tillräcklig, halfvuxen barrskog

af god växtkraft, hvarest utan svårighet, kunna anordnas parker och

promenader till patienternas förströelse. Åtskilliga på inegorna nära

byggnads plåt sen befintliga, med ek och annan löfskog bevuxna bergbackar

eller iinpedimenter lämpa sig äfvenledes särdeles väl till parkanläggningar

och kunna patienterna derstädes relativt lätt öfvervakas.

d) Vester om och på lämpligt afstånd från de nuvarande boningsoch

ekonomihusen vid Restad finnes en fullt lämplig byggnadsplats för

asylens många hus, tillräckligt stor och af rektangulär form. Planeringen

kommer ej att kräfva större utgifter än vanligt, enär den sten, som behöfver

aflägsnas, med fördel kan användas till grundläggning för husen

in. m. Dränering af grunderna och aflopp för spillvatten kunna med lätthet

åstadkommas, på sätt redan är nämndt. Boningshusen få ett vackert

och väl skyddadt. läge, öppet för södersol. Till skydd mot kalla vindar

tjenar den starkt kuperade skogbevuxna marken mot norr samt åt öster

i någon mån de aflägsnare, höga Halle- och Hunneberg.

e) Den nedanför byggnadsplatsen flytande Göta eif erbjuder en obegränsad

tillgång på godt vatten, som efter en föregående föga kostsam

filtrering blifver fullgodt till mat och dryck och öfriga hushållsbehof. Från

en vid elfven anlagd pumpinrättning bör vattnet efter derstädes verkstäld

filtrering uppfodras till ett på lämplig plats uppfördt vattentorn, tillräckligt

stort och högt äfven för eldsläckningsbehof, på sätt vid våra hospital

och asyler är brukligt.

Mot ofvan under d) och e) uttalade fördelaktiga omdömen beträffande

byggnadsplats ens lämplighet och elfvattnets godhet kan invändas, såväl att

den å Vargön i Göta eif ofvan Restad belägna stora trämassefabriken kan vid

nordnordostliga vindar förorena luften vid Restad med illa luktande gaser,

som ock att samma fabrik ständigt förorenar elfvattnet. Vargö trämassefabrik

använder sedan 1888 och efter fabrikens betydliga utvidgning 1892

för cellulosans renande från hartser m. m. två väsentligt olika metoder,

nemligen behandling dels med kaustikt natron, dels med kalciumsulfit.

Vid den förra metoden förorenas luften, vid den senare åter elfvattnet.

Sedan natronluten upplöst en del ämnen ur veden, intorkas den, upphettas

ytterligare och förbrännes slutligen efter tillsats af surt natriumsulfat. De

dervid bortgående gaserna förbrännas visserligen, men ej så fullständigt,

att icke luften från eldstaden medför eu del illaluktande gaser och vid

s. 391 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

391

vissa vindar kan kännas obehaglig vid Venersborgs stad och enligt uppgift

äfven vid Trollhättan samt än mer vid det närmare belägna Restad, dock

endast vid de tillfällen, då en helt svag nordnordost!^ vind drifver röken

utefter elfven. Sådan vind lär dock sällan förekomma, hvarpå såsom ett,

om ock ovanligt, exempel må anföras, att, ehuru läkare och andra i

Venersborg lofvat begagna första gynsainma tillfälle att besöka Restad,

så snart luften der kändes besvärande genom röken från Vargöfabriken,

dock intet sådant tillfälle lär hafva förekommit från november 1897 till

april 1898. Vid kommissionens senaste besök å Restad den 25 och

26 april 1898 kändes s. k. Vargöluft med en något främmande, men

ingalunda besvärande lukt. Den 26 april fördes mycken rök utefter elfven,

och luften kändes då något besvärande midt emot och nära fabriken, men

endast helt obetydligt vid Restads boningshus och än mindre vid den

blifvande, mera aflägsna byggnadsplatsen. Vid starkare nordnordostlig vind

och vid alla andra vindar lär Restad ej besväras det minsta af nämnda

förorening i luften från Vargöfabriken. Nämnda förbränningsprodukter

kunna ej med skäl anses vara menliga för helsan i den ofantliga utspädning

de förekomma i luften, men kommissionen har likväl med hänsyn

till frågans betydelse inhemtat ytterligare upplysningar från sakkunnige män,

förtrogna med de lokala förhållandena vid Restad, och från dessa personer

erhållit tillfredsställande upplysningar. Särskildt förtjenar att här återgifvas

följande utlåtande af provinsialläkaren i Venersborg C. A. Frinian:

»Under åren 1890—1894 var af enskild person vid Restad en asyl ''för

nervsjuka och lindrigt sinnessjuka qvinnor’ inrättad. Under denna tid

besökte undertecknad, som antagen läkare derstädes, Restad en å två gånger

hvarje vecka, och får jag af förekommen anledning intyga, att jag under

denna tid aldrig märkte någon s. k. Vargölukt, som näinnvärdt besvärade

mig, och, hvad jag anser vara mera betydande, hörde jag aldrig af sjuksköterskor

eller af de i många hänseenden mycket känsliga patienterna

någon klagan öfver elak lukt från Vargö pappersbruk. Venersborg den

13 Januari 1898. Carl A. Friman, provinsialläkare.» Af detta upplysande

utlåtande framgår, att, äfven om luften vid nordnordostlig vind någon gång

skulle kännas obehaglig, deraf icke kan befaras något menligt inflytande

för den personal, som skulle komma att vistas vid eu asyl å Restad. Detta

bekräftas ytterligare af ett utlåtande af stadsläkaren Karl Bylund, sa

lydande: »Anmodad utaf herr generaldirektören August Almén att yttra

mig, huruvida den omtalade lukt, som sprides från Vargö fabrik, kan vara

synnerligen besvärande för dem, som bo å egendomen Restad, får jag, som

temligen noga känner till förhållandena der i trakten, som min mening

framhålla, att ifrågavarande lukt, förnimbar på ett ganska obehagligt sätt

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för Vargö fabriks omgifningar i allmänhet, likväl torde kännas mera sällan

ä Restad. Detta beroende af vindförhållandena. För att lukten skall

träffa nämnda egendom, måste den komma med vind från nord eller nordnordost.

Men denna förekommer sällan, och då vanligen med stor styrka,

i h\ ilket fall den stryker öfver en så nära belägen plats. Är vinden svag

deremot, då förnimmes nog lukten, som då liksom sjunker ner öfver de

nära liggande, ja, äfven aflägsna partier. Hvad det sanitära inflytandet på

traktens befolkning angår, så har jag, som många år varit läkare på

egendomar i närheten af Vargön, aldrig kunnat finna något skadligt sådant

uppkommit. Icke heller har jag i staden härstädes, som under rådande

svaga sydostliga vindar får rätt obehagliga känningar af Vargön, kunnat

spåra något, som kan gifva anledning till den förmodan, att denna lukt,

som utan tvifvel är af högst obehaglig art, kunnat medföra något men

för invånarnes helsa. Venersborg den 26 april 1898. Karl Bylund,

stadsläkare.»

Beträffande åter vattnets förorenande genom uttappning i Göta eif af

lut, innehållande kalciumsulfit jemte ur veden upplösta hartser in. m., får

ej förbises, att, äfven om en myckenhet förbrukad lut utsläppes i elfven,

dess kolossala vattenmassa deraf förorenas endast till en försvinnande

ringa del. . Enligt lemnade uppgifter beräknas den i elfven utsläppta

kalciumsulfitluten till 30 kubikmeter i dygnet, och då vattenmängden i

elfven. beräknas vexla mellan 350 och 650 kubikmeter i sekunden eller

vid minsta vattenmängden i elfven till 30 millioner kubikmeter för dygn,

skulle alltså äfven vid lägsta vattenståndet i elfven 1 del lut komma att

blandas med 1 million delar elfvatten. Då sylfit eller svafvelsyrlighet

i utspädd form med fördel användts vid förvaring eller konservering af

ömtaliga födoämnen, kan den i tillräckligt utspädd form ej anses vara i

och för sig menlig. Men enär frågan om vattnets beskaffenhet och godhet

förtjenar det största afseende, har kommissionen genom handelskemisten

i Stockholm filosofie doktorn C. Setterberg låtit undersöka vid olika tider

och ställen genom apotekaren A. Enger i Venersborg ur elfven tagna prof

på dess vatten. Dessa prof togos första gången den 1 december 1897

och andra gången den 6 januari 1898 på lämpligt afstånd från stranden.

Profvet n:o 1 togs vid elfvens norra strand rätt nedanför den blifvande

byggnadsplatsen, profvet n:o 2 vid södra eller motsatta stranden af elfven

likaledes midt för byggnadsplatsen, profvet n:o 3 togs vid Önafors ur en

mindre, ofvanför Vargön utgående gren af elfven, hvilken gren återförenar

sig med elfven nedanför Vargöfabriken. Profvet n:o 4 togs endast en gång

den 6 januari 1898 från en vik af elfven vest-sydvest om Vargön vid

Restads område, till hvilken vik spill vattnet från Vargön under urna omständigheter

kan komma.

s. 393 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.''o 9.

393

De af doktor Setterberg vunna resultaten sammanställas nedan i

tabellarisk form, beräknade i gram för 100,000 gram vatten, dervid

kolumnen a betecknar de vattenprof, som togos den 1 december 1897,

och kolumnen b prof, tagna den 6 januari 1898. Samtliga vattenprof

hade ett vackert utseende med ren smak utan lukt, voro klara, färglösa

eller af en ytterligt svagt gul färg.

100,000 gram vatten utvisa

2

3

4

a

b

a

b

a

b

b

Fasta ämnen .............................................

4,2

4,6

5,o

4,2

4,4

3,8

3,6

Hårdhetsgrad enligt Clark...................

0,60

0,25

0,60

0,25

0,60

0,25

0,25

Syreförbrukning enligt Almén............

0,40

0,39

0,62

0,41

0,37

0,42

0,40

Klor............................................................

1,07

1,07

1,78

1,07

1,07

1,07

1,24

eller klornatrium .................................

1,77

1,77

2,93

1,77

1,77

1,77

2,05

Svafvelsyra ...............................................

spår

spår

spår

spår

Häraf synes att samtliga vattenprofven varit så lika, att ingen skilnad

dem emellan kunnat uppvisas med undantag för profvet n:o 2 a, taget

vid elfvens södra eller vestgöta-sida, der vattnet antagligen rönt någon

om ock ringa förorening från Vargöfabriken, enär mängden af fasta ämnen,

syreförbrukning och klor är större än för något annat prof. Någon den

minsta förorening från Vargöfabriken af vatten, taget på 3 olika ställen

utanför Restads egor, kan deremot ej spåras. Vattnet i elfven är godt

och bör efter vanlig sandfiltrering blifva än bättre, och ingen anledning

finnes att antaga, det elfvattnet utanför Restad kan komma att förorenas

af spillvatten från Vargöfabriken, äfven om denna i en framtid skulle

komma att betydligt utvidgas.

fj Allt orenadt vatten, såsom bad- och spillvatten in. m., kan utan

minsta svårighet afledas från den högt belägna byggnadsplatsen åt

vester nedanför den sista Brinkebergsslussen till den nedanför befintliga

Göta eif och så långt nedanför den blifvande intagningen af hushållsvatten,

att dettas förorenande af spillvattnet omöj liggöres. Detta

kan ske så mycket lättare, som elfven har rinnande vatten och ingen

bakström eller »ida» förefinnes vid stranden nedanför byggnadsplatsen

eller i dess närhet.

g) Afståndet från Venersborgs kyrka till byggnadsplatsen är, såsom

ofvan är sagdt, 6 kilometer, hvilket möjligen skulle kunna synas vara

Bill. tiU Riktat. Prut, 1900. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 50

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

val långt, då transporterna mellan dessa båda platser måsta ske med

hjuldon.

h) Kommunikationerna blifva likväl för tyngre varor beqväma. Äfven

om matvaror och andra lätta, ofta behöfliga varor måste transporteras

med hjuldon, såsom redan är nämndt, 6 kilometer från Venersborg, 5,5

kilometer från Rånnums jernvägsstation och en eller annan kilometer

från egendomar belägna å södra sidan af Göta eif, så är dock elfven

under den större delen af året segelbar förbi Restad ända till Vargön,

och kunna ångbåtar och segelfartyg följaktligen lägga till vid en nedanför

byggnadsplatsen uppförd brygga, hvarifrån alla tunga varor utan

nämnvärda kostnader med anstaltens spårväg kunna föras direkt till asylområdet.

. Dessa beqväma sjökommunikationer förtjena att noga beaktas,

enär derigenom vinnas billiga transporter icke endast under byggnadstiden,

för tegel, sand och kalk, trä- och jernvaror m. m. utan äfven för

framtiden för stenkol, ved och andra för asylens underhåll nödiga varor.

Dessa lyckliga, kommunikationer sjöledes komma således att högst väsentligt,

nedbringa byggnadskostnaderna och det framtida underhållet,

om härmed jemföras de kostnader, som skulle uppstå, om alla de nämnda

varorna skulle transporteras på jernväg eller landsväg.

i) Enär trakten kring Restad är bördig och kommunikationerna

göda, höra lifsförnödenheter kunna erhållas till skäliga och jemförelsevis

billiga priser. .Alldenstund denna fråga är af icke ringa betydelse för

en asyls framtida underhåll, har kommissionen inhemtat uppgifter om

leveransprisen under år 1897 vid de lasarett, i hvilkas närhet plats för

en asyl varit ifrågasatt. Af de i en vid kommissionens skrifvelse fogad

bilaga tabbellariskt sammanförda priser å de vigtigaste proviantartiklarne

vid lasaretten i Halmstad, Varberg, Borås, Venersborg och Falköping

synes, att de lägsta priserna förekommit vid Varbergs lasarett, och att

priserna vid Venersborgs lasarett varit låga samt i allmänhet lägre än

vid öfriga lasarett utom Varbergs.

k) Priset å egendomen Restad ställer sig ojemförligt billigare än

föi någon annan till asyl ifrågasatt egendom. Sedan kongl. domänstyrelsen

faststält ett värde af 1,400 kronor för utarrendering för statsverkets

räkning under 20 år från den 14 mars 1888 af förra landshöfdingebostället

ett mantal Restad och anbud derå infordrats vid auktion,

bär. airendet enligt högsta anbudet fastställa till 2,155 kronor årligen

på i kontrakt af den lo juli 1887 närmare angifna vilkor. — — — —

Punkten 15 i kontraktet har följande lydelse: »Arrendator!! tillförbindes

att, ^der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar

fordras, afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet

mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den

s. 395 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

395

förlust honom tillskyndas.» Häraf synes att all för asylens uppförande

erforderlig jord jemte nödiga vägar kan erhållas dervid arrendatoin

dock skall hållas skadeslös för häraf vållade olägenheter och förlust, enligt

kommissionens åsigt helst efter träffad öfverenskommelse eller, der

så ej kan ske, efter värdering — under förutsättning att medgifvande

dertill erhålles af domänstyrelsen och att Kongl. Maj:t beslutar, att

asylen skall förläggas till Restad. Alla till egendomen hörande inegor

behöfvas ej för asylens räkning under den vanligen långa byggnadstiden

och icke heller under de närmast följande åren, men arrendatorn

är skyldig, såsom ofvan är visadt, att äfven före arrendetidens slut

afstå för asylen behöflig mark. Äfven för framtiden torde vara lämpligt,

att domänstyrelsen förfogar öfver den egendomen tillhöriga skogsmark

och skog, dock med rätt för asylens målsmän att i skogen anordna

promenader för de sjuka och att a mossar och annan derför lämplig

mark verkställa nyodlingar. Alla å inegorna befintliga mer eller mindre

skogbevuxna bergbackar eller impedimeter böra dock såsom föi patien

ternas förströelse behöfliga fritt disponeras för asylens behof.

Kapitaliseras det nuvarande arrendet 2,155 kronor efter eu räntefot

af 4 eller 4,5 procent, blifver värdet af egendomen utan skog 53,8 i 5

eller 47,889 kronor eller i rundt tal omkring 50,000 kronor;, ett pris

så lågt, att något dermed jemförligt icke kunnat ifrågasättas vid någon

annan till plats för asylen föreslagen egendom, och detta oafsedt att

Restad erbjuder eu här anordnad asyl så många och störa, fördelar,

såsom ett isoleradt, väl skyddat läge, utmärkta sjökommunikationer,

god byggnadsplats, obegränsad tillgång på godt vatten,, lätt^ aflopp för

spillvatten m. in., fördelar, hvilka icke finnas förenade vid någon annan

för eu asyl ifrågasatt, af kommissionen besökt egendom.

Den å särskild karta utmärkta byggnadsplatsen bär en längd af 410

meter och en bredd af 200 meter med två afskurna hörn samt omfattar

ungefär 77,000 qvadratmeter eller väl 15 tunnland. Byggnadsplatsen är

större än motsvarande plats vid Lunds och Upsala asyl och erbjudei

fullt tillräckligt utrymme för sjukpaviljonger och ekonomihus. Kommissionen

har tänkt sig, att husen skulle.anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med motsvarande anordningar vid Lunds och Upsala

asyler, på sätt i en bilagd karteskiss är antydt, dock med de jemk

ningar, hvilka vid uppgörandet af fullständiga ritningar och planer

kunna finnas behöfliga. „ , c . nA(1

Kommissionen anser anstalten böra beräknas för vald åt l,uuu

sinnessjuke, enär det nuvarande bchofvet af platser för vård af obotligt

sinnessjuke är ovanligt stort och äfven för den närmaste framtiden

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lär förblifva så stort, att det ingalunda kan tillgodoses med det ofvan

an g i fn a antalet sjukplatser. En mindre anstalt kan för öfrigt ej tillrådas

af det skäl, att priset, beräknadt för sjukplats, då blefve mycket

högt såväl för byggnadernas uppförande som ock för det årliga underhållet

för hvarje sjuk. Att redan från början anordna en anstalt för

ett större antal patienter än 1,000 synes deremot från sjukvårdens synpunkt

ej rådligt. . Skulle det emellertid i en framtid visa sig vara behöfligt

och lämpligt att än flera sjuka härstädes vårdas, finnes intet

hinder att vid Restad. för sådant ändamål i närheten af liufvudanstalten

anordna fristående villor enligt cottagesystemet, enkelt inredda och

anordnade för vård af uteslutande lugna patienter, som med fördel

kunde sysselsättas med jordbruksarbeten, eller ock å torpen inrätta

joi dbrukskolonier (farmsystemet). Restad lämpar sig särdeles väl härför

genom egendomens läge och storlek.

Anordnandet vid Restad af en större anstalt för vård af asylpatienter

eller obotliga sinnessjuka synes kommissionen vara välbetänkt, men

samma anstalt bör derför icke afses uteslutande för asylpatienter, enär

är högeligen önskvärdt, att ett mindre antal botliga sinnessjuke

flan närmaste .landskap, Vestergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland,

må kort efter insjuknandet samt utan långa och dyra transporter kunna

erhålla vård vid den blifvande anstalten med dess för dessa landskap

geografiskt fördelaktiga läge. Härtill kommer äfven ett annat skäl,

nemligen att anstaltens läkare svårligen kunna i längden bibehålla sitt

intresse, för de sinnessjukas vård oförminskadt och följa med psykiatriens

utveckling, derest icke äfven nyligen insjuknade och botliga sinnessjuke

intagas å den blifvande anstalten. Kommissionen anser derför två paviljonger

behöflig;* för vård af omkring 75 botliga sjuka af hvartdera

könet.,, hufvudsakligen från ofvannämnda län, och att öfriga omkring

850 sjukplatser böra afses för asylpatienter utan afseende på dessas

hemort.

Då Restads egendom synes vida bättre lämpad för anordnandet

derstädes af en större, asyl för vård af sinnessjuka än någon annan

ifragasatt, af kommissionen besökt egendom och derjemte erbjuder

många och afsevärda fördelar med hänsyn såväl till asylens första anordnande

som dess framtida underhåll, tvekar kommissionen icke att

förorda asylens förläggande till Restad samt att härför nödiga åtgärder

må snarast möjligt vidtagas.»

Åberopande den berättelse och utredning kommissionen lemnat

rörande det åt densamma gifna uppdraget, hade medicinalstyrelsen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, i skrifvelse till Kongl.''

s. 397 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

397

Maj:t den 20 juni 1898 för sin del äfven förordat antagandet af kronodomänen

Restad såsom plats för en asyl för vård af sinnessjuke hufvudsakligen

från vestra Sverige. Da egendomen Restad vore en till

år 1908 utarrenderad kronodomän och arrendekontraktet förbunde arrendatorn

att, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades,

afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet

mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den

förlust honom tillskyndades, kunde, enligt medicinalstyrelsens åsigt,

ingen svårighet uppstå att till måttligt pris erhålla den ringa del af

egendomen, som under byggnadstiden erfordrades. Sedan den påtänkta

asylen blifvit färdig och tagits i bruk, behöfdes efterhand för densamma

mera af egendomens område, men det kunde förutses, att den större

delen af egendomen utan men för anstalten kunde brukas, af arrendator!),

så länge den bestämda arrendetiden varade. Medicinalstyrelsen

delade likaledes kommissionens åsigt, att den ifrågasatta asylen icke

borde beräknas för ett mindre antal än 1,000 sinnessjuke; att en afdelning

för ungefär 75 sinnessjuke af hvardera könet borde anordnas

å asylen, för att botliga sinnessjuke för närmaste landskap — Vestergötland,

Dalsland, Bohuslän och'' Halland — måtte kunna kort tid efter

insjuknandet derstädes erhålla vård och behandling; samt att öfriga

omkring 850 sjukplatser borde afses för asylpatientei utan afseende pa

dessas hemort. _

Efter erhållen remiss hade domänstyrelsen i ärendet infordrat yttranden

af egendomen Restads arrendator, kronofogden i orten och Kongl.

Maj:t befallningshafvande i Elfsborgs län samt, med öfverlemnande af

dessa yttranden, den 24 oktober 1898 afgifvit utlåtande. Domänstyrelsen

hade dervid meddelat:

att ifrågavarande egendom enligt derå under 1886 verkstäld arrendeuppskattning

vore belägen 0,2 mil från Brinkebergskulla slussar, 0,6 mil

från Venersborgs stad, 0,5 mil från Rånnums station på Uddevalla—

Venersborg—Herrljunga jernväg samt 0,4 mil från cjyarn,

att enligt år 1873 upprättad karta med beskrifning öfver egendomens

inegor dessa då utgjordes af 76 har 32,39 ar åker, 37 har 99,20 ar vallar

och bergbackar med impedimenter eller tillsammans 114 har 31,59 ar,

hvartill kom me enligt under år 1886 upprättadt skogsindelningsförslag

65 har 45 ar utmark, deraf 47 har 11 ar skogbeväxt mark och 18 har

34 ar impedimenter; _

att vid arrendeuppskattningen, dervid likväl karta med beskntmng

icke företeddes, till hufvudgården då brukades omkring 51 har 83 ar, be
-

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stående af svartmylla, sand och lermylla på lerbotten af god beskaffenhet,

fn från jordstenar och rör;

• j att egendomen med undantag af till Trollhatte kanalbolag afsöndrad

jord blindt^ genom domänstyrelsens kontrakt den 15 juli 1887 utarrenderad

under 20 års tid från den 14 mars 1888 mot ett årligt arrende af 2,155

kronor, samt att arrenderätten sedermera genom styrelsens resolution den

11 februari 1897 öfverlåtits till nuvarande arrendatorn E. Carlström å

(Jnafors;

att arrendatorn enligt 15 punkten af detta kontrakt tillförbundits att,

derest sadant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades,

afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot

åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom

tillskyndades;

att, egendomens skogs- och hagmark enligt kontraktets 9 punkt åtföljde

arrendet med arrendatorn förbehållen rätt till såväl skogsfångst som

bete för kreatur, och hade skogshushållningsplan blifvit af styrelsen fastställa

den 18 maj 1887 att tjena till efterrättelse under nu löpande arrendeperiod,

enligt hvilken plan årliga virkesafkastningen blifvit bestämd

att uttagas med 5,8 kubikmeter genom hjelpgallring, hvarförutom erforderlig

rensningshuggning föreskrifvits skola ega rum å hela skogen;

att till egendomen funnits 7 insynade torp med deraf utgående 22

mansdagsverken i veckan att å egendomen på arrendatorns kallelse utgöras,

af hvilka torp ett, benämndt Dalen, hvaraf utgjorts 4 mansdagsverken

i veckan, enligt styrelsens beslut den 27 augusti 1897 förklarats skola afhysas,

jemte det de till torpet hörande egoområden skulle läggas under

hufvudgården;

att å hufvudgården funnes följande kronan tillhöriga åbyggnader,

nemligen:

Do) karaktershus af timmer, täckt med tegel på läkt, brädfodradt,

oljemåladt, 47 meter långt, 21 meter bredt, 7 meter högt, indeladt till 6

rum, tambur och förstuga pa nedra bottnen samt 4 rum på vinden, brandförsäkradt

för 10,000 kronor;

2:o) flygelbyggnad af timmer, täckt med skiffer, brädfodrad, oljemålad,

34 meter lång, 18 meter bred och 8 meter hög, inredd till 4 rum med

eldstad, 2 mindre rum utan eldstad, kök med spis och bakugn, brygghus

med inmurad panna a nedra botten samt å vinden 2 gafvelrum, brandförsäkrad

för 5,000 kronor;

3:o) magasin eller spanmålsbod, 2lV2 fot lång, 211/., fot bred och 16

fot hög pa knut af timmer, täckt med tegel på bräder, brädfodrad, rödmålad,

uppförd a fristående stenpelare och indelad till 2 våningar med

s. 399 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

399

loft, brandförsäkrad för 500 kronor, hvilken byggnad, enligt styrelsens

beslut den 27 augusti 1897 skulle inom den 1 november 1898 vara

tillbyggd till lika längd, bredd och höjd som äldre magasinet med resvirke

och bräder samt täckas med tegel på bräder;

4:o) ladugård, innehållande:

o) ladugårdsfasadbyggnad, 61 meter lång, 10V3 meter bred och 91/5

meter hög, täckt med tegel på bräder, indelad till fähus af timmer med

golf, foderbord och vattenrännor af cement; fårhus af timmer med cementgolf

och i bredd härmed foderlada, långloge, stall af timmer, foder- och

selkammare samt vagnbod och redskapshus, brandförsäkrad för 6,000

kronor,

b) sädeslada i vinkel med sistnämnda byggnad och sammanbyggd

med denna, 251/i meter lång, 1 1 ''*/10 meter bred och 9 1/5 meter hög af

stolpar och bräder, täckt med tegel på bräder, indelad till lador och längs

byggnadens hela vestra sida långloge med inkörsportar från båda gaflarne,

c) tröskverkshus och tröskloge, 9 meter i fyrkant och 43/4 meter högt,

uppfördt af resvirke och bräder, täckt med tegel på bräder intill vestra

långväggen af sädesladan, dessa båda sistnämnda byggnader brandförsäkrade

för 4,000 kronor.

5:o) hemlighus af resvirke och bräder; samt

6:o) svinhus och vedbod, det förra af gråsten med golf och foderhoar

af cement, den senare uppförd af resvirke och bräder ofvanpå svinhuset

till lika dimensioner som detta, brandförsäkradt för 500 kronor.

Samtliga dessa byggnader befunno sig i utmärkt skick, och hade

ladugården och svinhuset med vedboden blifvit nyuppförda under åren

1894 och 1895. Underlydande torp vore ock försedda med nödiga åbyggnader

i godt skick.

I det utlåtande, som affordrats arrendatorn och hvartill domänstyrelsen

hänvisade, hade denne framhållit de olägenheter, som genom

asylens anläggande å egendomen blefve en följd såväl för honom personligen

som för egendomens framtida skötsel, och för de förluster af flerahanda

slag, som för honom derigenom skulle uppstå, samt anhållit, att,

om Kongl. Maj:t bestämde, att asylen i fråga skulle förläggas till Restad,

arrendatorn måtte lösas från arrendet till egendomen den 14 mars det år,

då arbetet med asylbyggnaderna koinme att påbörjas, samt att Kongl.

Maj:t måtte medgifva honom ersättning med i handlingarna Inlagd promemoria

specificerade belopp, tillhopa 28,760 kronor, för de direkta och

indirekta förluster och obehag, som orsakades honom genom arrendets

aflemnande.

Vederbörande kronofogde hade med hänsyn till den särdelning af

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

egendomen, som orsakades af asyltomtens utbrytning, ansett kunna ifrågasättas,

huruvida ej för staten blefve fördelaktigt att tillmötesgå arrendatorns

önskan att blifva skild från arrendet, synnerligast som arrendet för qvarvarande

åkerjorden till följd af försvårad brukning med mera måhända

komme att ställa sig så lågt, att den förlust, som genom arrendets upphörande,

pa sätt arrendatorn påyrkat, komme att drabba statsverkets, fullt

komme att motvägas af fördelen att under byggnadstiden disponera hela

egendomen med dess åbyggnader, hvarjemte kronofogden, som, under förutsättning

att Kongl. Maj:t beaktade arrendatorns ersättningsanspråk och

öfriga yrkanden i vidsträcktare mån än hvad de sammanfölle med bestämmelserna

i förut åberopade 15 punkten af arrendekontraktet, ansett dessa

anspraks och yrkandens lösning böra ske på godvillighetens väg för undvikande

af måhända mångåriga tvister, hemstält, att, derest Kongl. Maj:t

beslutade, att asylen skulle förläggas till Restad, och de af arrendatorn

framstälda ersättnings- med flera kraf icke komme att vinna Kongl. Maj:ts

bifall, samtliga arrendatorns ersättningskraf äfvensom hans yrkande att

varda befriad från arrendet måtte hänskjutas till afgörande af skiljemän

till det antal, 3 § af lagen om sådana den 28 oktober 1887 bestämde,

och valda på sätt i berörda lag angåfves, med rätt för staten och arrendatorn

att inför skiljemännen framställa sina anspråk, samt att hvad skiljemännen

beslöte skulle gälla såsom laga kraftegande beslut äfven hvad

staten vidkomme. Vid kronofogdens utlåtande hade funnits fogadt ett af

arrendatorn afgifvet bevittnadt förklarande att han för sin de! godkände

alla uppkommande tvistefrågors lösning enligt lagen om skiljemän.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade såsom eget utlåtande åberopat

hvad kronofogden i ärendet anfört.

Den kommisson, som haft till uppdrag att afgifva förslag till lämplig

plats för ifrågavarande asyl — yttrade domänstyrelsen vidare — hade

i fråga om den för asylen behöfliga arealen endast föreslagit, att till byggnadsplats

måtte få användas omkring 15 tunnland af Restads egendom,

men deremot icke afgifvit förslag till de områden i öfrigt, som för det

med asylen afsedda ändamålet efter byggnadernas uppförande kunde erfordras,

ehuru denna sistnämda fråga hade nära sammanhang med såväl

asylens anläggande å Restad som med arrendatorns ersättningsanspråk och

egendomens framtida förvaltning. Af handlingarna inhemtades emellertid,

att afsigten vore att sysselsätta ett stort antal patienter med jordbruksarbeten,

att i skogen anordna promenader för de sjuka, att å mossar och

annan derför lämplig mark verkställa nyodlingar samt att fritt för asylens

behof disponera alla å inegorna befintliga mer eller mindre skogbevuxna

bergbackar och impedimenter. Under sådana förhållanden syntes det domän
-

s. 401 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

401

styrelsen, såsom om egendomen komme att såsom arrendegård förlora sitt

egentliga värde och att för statsverket vore fördelaktigast att upplåta egendomen

i dess helhet för asylens behof; och borde detta lämpligast ske

fardagen det år, hvarunder byggnadsarbetet komme att påbörjas, då för

detta arbetes utförande gifvetvis vore behöfliga att disponera, utom sjelfva

byggnadsområdet, upplagsplatser, bostäder för tillsyningsman och arbetare,

plats för dragare och redskaper med mera. som vore erforderligt för så

stort byggnadsföretag som det. ifrågavarande.

Visserligen vore, såsom förut anförts, arrendatorn skyldig för ändamålet

afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet

mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust

honom tillskyndades, och tillkomme honom enligt styrelsens förmenande

att, derest han ej åtnöjdes med den ersättning i form af minskning i arrendet,

som honom komme att erbjudas, sin talan mot kronan i denna del

anhängiggöra genom stämning till laga domstol; men den förlust, som

honom genom byggnadsföretaget komme att tillskyndas, kunde i fall såsom

detta icke afse endast minskning i inkomsten för honom fråntagen jord,

utan äfven intrång och skada i öfrigt i egendomens skötsel med flera

olägenheter, som under byggnadsarbetet kunde uppkomma. För undvikande

af de rättegångar, som sannolikt skulle uppkomma mellan asylen och

arrendatorn för slitande af tvistigheter dem emellan rörande de ersättningar,

hvarpå arrendatorn komme att göra anspråk, icke endast för jord,

utan äfven för skada och intrång med mera under den tid, nybyggnadsarbetet

komme att pågå, syntes lämpligast, att arrendatorn berättigades att

enligt sin önskan redan före arbetets påbörjande blifva från arrendet skild.

De ersättningsanspråk, som af arrendatorn, i fal! så blefve förhållandet,

frainstälts, syntes styrelsen delvis öfverdrifna och till en del obefogade,

men en del förefölle dock vara af beskaffenhet att lämpligast böra genom

skiljedom afgöras.

Med stöd af hvad nu anförts hemstälde domänstyrelsen, att, derest

Kong!. Maj:t. till medicinalstyrelsens framställning om asylens förläggande

å Restad lemnade bifall, Kongl. Maj:t måtte i sammanhang dermed förklara:

att asylen skulle öfvertaga egendomen i dess helhet den 14 mars

det år, hvarunder arbetet med byggnaderna påbörjades; att arrendatorn

samma dag berättigades lemna, egendomen samt att alla ersättningsanspråk

från arrendatorns sida för arrendets tidigare afträdande än det kontraktsenliga

med mera skulle afgöras af skiljemän i enlighet med lagen derom

den ''28 oktober 1887.

Skulle emellertid till asylen endast upplåtas den ifrågasatta byggnadstomten,

hemstälde styrelsen, att dervid fästes såsom vilkor, att tomten

Bih. till Rilcsd. Prof. 1.900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. bl

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skulle så ordnas, att den egendomen tillhörande grustägten icke folie inom

tomtområdet och således för egendomens behof bibehölles, samt att stängsel

omkring området af asylen skulle uppsättas och för framtiden underhållas.

Genom beslut den 18 november 1898 hade Kong]. Maj:t, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, uppdragit åt medicinalstyrelsen ej

mindre att med biträde, der så erfordrades, af särskildt sakkunnige,

dem styrelsen egde tillkalla, uppgöra och till Kongl. Maj:t afgifva fullständigt,

af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till en å

kronodomänen Restad förlagd asyl, beräknad för omkring 1,000 sinnessjuka,

deraf ungefär 150, hälften af hvardera könet,, botliga patienter från

Vestergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland, samt de öfriga, asylpatienter,

utan afseende på hemorten, än äfven att afgifva yttrande med anledning

af hvad domänstyrelsen uti sitt ofvanberörda utlåtande anfört i ärendet.

Vidare hade Kongl. Maj:t genom remiss den 24 april 1899 befäl! medicinalstyrelsen

att afgifva utlåtande angående en af ledamöterna af Riksdagens

Andra Kammare H. Amnéus och C. G. Bergendahl hos Kongl. Maj:t

gjord framställning, att den nu föreslagna anstalten för sinnessjuka måtte

förläggas till länderiet Fredriksberg i närheten af Falköping. Derjemte

hade särskilda komiterade, tillsatta af stadsfullmägtige i Falköping, dels

direkt till medicinalstyrelsen insändt en skrifvelse i ärendet med anhållan,

att densamma måtte bringas till regeringens och Riksdagens kännedom,

dels till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län ingifvit ett

duplettexemplar af samma skrifvelse, hvilket, sedan detsamma blifvit till

Kongl. Maj:t öfverlemnadt, remitterats till medicinalstyrelsen för att biläggas

öfriga dithörande handlingar.

Då dessa frågor stode i nära samband med hvarandra, hade medicinalstyrelsen

i utlåtande af den 29 september 1899, hvarvid fogats alla till

ärendet hörande handlingar, anhållit, att frågorna finge i ett sammanhang

underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad först anginge framställningen om ifrågavarande asyls förläggande

till länderiet Fredriksberg i närheten af Falköping, hade förslagsställarne

afsett att få densamma pröfvad, innan arbetet med ritningarna

till en å Restad förlagd asyl hunnit börja eller väsentligen fortskrida.

Härvid erinrade medicinalstyrelsen, att sagda ritningar vid tiden för framställningens

ingifvande till Kong]. Maj:t redan voro i hufvudsak färdiga.

Senare derå utfördt arbete hade uteslutande haft till uppgift att genom

möjliga inskränkningar nedbringa kostnaden för anstaltens byggnader.

I sjelfva saken fäste medicinalstyrelsen först uppmärksamheten derpå,

att då riksdagsmännen Amnéus och Bergendahl framhölle Falköping såsom

en för en sinnessjukvårdsanstalt för vestra Sverige mera centralt be
-

s. 403 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

403

lagen plats än Venersborg, hade de utgått från ett af dem sjelfva gjordt

antagande, att med vestra Sverige härvid afsåges ej blott Halland, Bohuslän,

Vestergötland och Vermland, utan äfven Örebro och Jöntiöpings län.

Denna utgångspunkt vore en helt annan än den, som varit ledande såväl

för den kommission af sakkunnige, från hvilken förslaget om. Restad såsom

plats för den nya asylen först utgått, som äfven för medicinalstyrelsen,

hvilka båda ansett, att sagda anstalt borde mottaga botliga patienter

från Vestergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland, men asylpatienter

äfven från andra delar af riket. Då det företrädesvis vore för förra

slaget af patienter, som det vore af större vigt att hafva kort väg till en

kuranstalt, syntes Venersborg, med afseende fästadt på sistnämnda fyra

landskap, åtminstone icke kunna anses sämre beläget än Falköping. För

sjuka från Örebro län likasom från Vermland läge Kristinehamns hospital

beqvämast till, och patienter från Jönköpings län kunde utan svårighet

föras till någondera af anstalterna i Vadstena, Vexiö eller Lund. . För

asylpatienter, hvilka i allmänhet en lång följd af år, ofta föi hela lifvet,

qvarblefve på vårdanstalten, betydde för öfrigt resans längd mindi e, i

synnerhet som de, vanligen flera samtidigt, i derför särskildt afsedd jernvägsvagn

skulle föras från hospitalen till asylerna.

I fråga om de företräden eller olägenheter för öfrigt, som de föreslagna

platserna — Restad nära Venersborg och k redriksberg invid Falköping

— erbjöde, hade, yttrade medicinalstyrelsen, asylkommissionen af

1897—98 så utförligt redogjort för dem begge, att medicinalstyrelsen

kunde åtnöjt sig med att hänvisa till och åberopa kommissionens utredning,

hvilken föregått Kongl. Maj:ts uppdrag till medicinalstyrelsen uti

bref den 18 november 1898 att uppgöra förslag till en å kronodomänen

Restad förlagd asyl för sinnessjuka. Då emellertid några af riksdagsmännen

Amnéus och Bergendahl mot sagda utredning rigtade anmärkningar

förtjenade att närmare granskas, hade styrelsen, hvars ordförande

och föredragande för hospitalsärenden besökt båda platserna, ansett

sig böra till bemötande ytterligare upptaga dessa anmärkningar. Medicinalstyrelsen

yttrade sig utförligt derom och behandlade äfven gjord

erinran om olägenheten för Restad åt lukten från Vargö pappersmasse

fabrik, hvarom åberopats ett af några personer från trakten af Venersborg

utfärdadt intyg, enligt hvilket denna lukt skulle vara mycket besvärande

för bostäder, belägna i den från fabriken kommande vindens

rigtning. Det nämnda intyget, som undertecknats jemväl åt Restads

nuvarande arrendator, hvilken förut förklarat sig länge hafva efterst! rifva t

att komma iill Restad och ogerna lemna egendomen, syntes, medicinalstyrelsen

icke vara af beskaffenhet att böra rubba tilliten till kommns
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sionens opartiska utredning. Medicinalstyrelsen kunde icke heller finna

det rimligt, att staten skulle låta förhindra sig från att för ett allmännyttigt

ändamål begagna en sin egendom, emedan en fabrik underläte

att vidtaga nödiga åtgärder till förstörande af de från densamma utgående,

illaluktande ångorna. Någon teknisk svårighet att borttaga eller

väsentligen mildra lukten i detta fall ansåge medicinalstyrelsen väl icke

finnas. Och lede -- såsom man velat göra troligt — en vidsträckt och

folkrik nejd, der till och med en residensstad vore belägen, utaf fabriken

i fråga, då tillkomme det helt visst ortens helsovårdsmyndigheter att

inskrida för att åvägabringa rättelse. Något oundvikligt och bestående

ondt, som borde uti föreliggande fråga tillmätas afgörande vigt, kunde

medicinalstyrelsen således icke se uti »Vargölukten».

Medicinalstyrelsen förmälde sig efter den gjorda utredningen ingalunda

kunna tillstyrka den nya asylens förläggande till Fredriksberg.

Icke heller ansåge medicinalstyrelsen något skäl vara förebragt, hvarför

planen att bygga vid Restad skulle öfvergifvas. Skulle emellertid så

ske, bletve det, enligt styrelsens mening, nödvändigt att söka upp någon

annan plats än Fredriksberg. Dermed skulle dock följa ett nytt uppskof

med den högst nödiga anstaltens påbörjande, hvilket medicinalstyrelsen

ansåge sig höra på det kraftigaste afstyrka. Bristen på plats för

sinnessjuka vore nemligen för närvarande mycket stor, och det kunde

med visshet förutses, att denna nöd icke afhjelptes, med mindre än att

kraftiga åtgärder vidtoges. Öfverstyrelsens för hospitalen årsberättelse

för år 1897 utvisade, åt! 4,271 platser för sinnessjuka funnes å statens

anstalter och att antalet sinnessjuka i riket uppginge till 9,340. Till

jemförelse härmed kunde anföras, att i Holland, som hade ungefär samma

invånareantal som Sverige, år 1897 vårdades å anstalter 7,326 sinnessjuka.

. Ehuru det ej med visshet kunde beräknas, huru många af de

sinnessjuka i vårt land, som behöfde anstaltsvård, kunde man dock, med

kännedom derom, att vård å anstalt allt mer söktes, att sannolikt icke

alla sinnessjuka vore kända och att af de 4,271 å statens sinnessjukvardsanstalter

sistnämnda ar befintliga sjukplatserna 150 vore upptagna

af idioter, med bestämdhet säga, att platserna vore för få. Ett ytterligare

bevis derpå utgjorde den enligt rapporter från de olika anstalterna

den 1 september 1899 uppgjorda lista på de sinnessjuka, för hvilka

plats beviljats i man af uppstående ledighet, hvilken lista slutade å eu

summa af 775. Då Upsala asyl kom me att inrymma ungefär 800 patienter,

syntes deraf, att, redan innan denna anstalt tagits i bruk, patienter

funnes för densamma till nästan fullt antal. Omsättningen å asylerna

voro dessutom obetydlig, hvarför det kunde antagas, att inom

s. 405 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

405

kort samma nöd inträffade, i fall ej snart eu ny anstalt uppfördes. Eu

sådan förmodan hade så mycket mera skäl för sig, som, enligt hvad

förut anförts, det verkliga antalet sinnessjuka i landet sannolikt vore

större än det uppgifna. Utom de kända otullkomligheter, som vidlådde

de uppgifter, hvilka lemnades härom i vårt land, tydde jemförelsen med

andra länder härpå. Sålunda hade Preussen år 1884 24,3 sinnessjuka

på 10,000 af landets invånare och England år 1894 30,6 på samma

antal. Tillämpades dessa förhållanden på Sveriges ungefär 5,000,000

invånare, skulle de sinnessjukas antal härstädes uppgå till 12,000 å

16,000 i stället för enligt nu föreliggande uppgifter omkring 9,000. Ett

uppskof med uppförande af eu ny anstalt skulle derför, enligt styrelsens

åsigt, komma att hafva svåra följder för staten, kommuner och enskilda

personer.

För uppgörande af förslag till asyl å kronodomänen Restad af angifven

art och beskaffenhet hade medicinalstyrelsen, med stöd af kongl.

brefvet den 18 november 1898, tillkallat öfverläkaren vid Kristinehamns

hospital A. Envall, öfverläkaren vid Stockholms hospital professor E.

Hjertström och öfverläkaren vid Upsala hospital professor T. Nerander

för att biträda styrelsens ordförande, föredraganden i hospitalsärenden

och styrelsens i byggnadsärenden biträdande arkitekt vid fullgörandet

af detta arbete. Af dessa personer hade fullständiga, af hofintendenten

Kumlien uppgjorda ritningar och kostnadsberäkningar till den föreslagna

anstalten jemte särskilt utlåtande, innefattande redogörelse för de grundsatser,

som vid arbetets utförande blifvit följda, och beskrifning öfver

anstaltens olika byggnader m. m. blifvit till medicinalstyrelsen öfverlemnade.

I utlåtandet hade anförts bland annat följande:

>Den erfarenhet, som vid äldre anläggningar vunnits såväl inom

som utom riket, har noggrant beaktats. Inom riket har emellertid något

fullt liknande byggnadsföretag icke förut blifvit utfördt. Det stora antalet

sjuka, som å den nya anstalten skola vårdas, sammanförandet ai

hospitals- och asylpatienter i samma anstalt, planen att utanför och

likväl i samband med den slutna anstalten bereda vård för patienter, som

under åtnjutande af den större frihet, deras tillstånd medgåfve, skulle

sysselsättas med jordbruksarbete — allt detta betingar särskilda, vid

tidigare hospitalsanläggningar icke i samma mån tillämpade anordningar.

Att. inom eu gemensam anstalt sammanföra hospitals- och asylpatienter

(akut och kroniskt sinnessjuka) medför stora fördelar vid sjukvården och

förvaltningen samt åstadkommer tillika eu afsevärd besparing, enär förflyttning

af patienter, som varit akut och blifvit kroniskt sinnessjuka, till

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

en stundom aflägsen asyl, såsom eljest måste ske, derigenom undvikes.

För de akut sinnessjuka fordrar emellertid den moderna, humanare rigtningen

af sinnessjukvården särskildt inrättade lokaler, der åt dem kan

beredas en mera noggrant genomförd ändamålsenlig behandling än den,

som förr ansetts behöflig och varit vanlig. Sålunda böra utvägar finnas

att genom trägen tillsyn och omvårdnad tidigt i sjukdomens början hålla

dessa sjuka till ordning och snygghet samt för öfrigt bereda dem särskild

behandling i likhet med de i vanlig mening kroppsligt sjuka. Erfarenheten

har nemligen visat, att utsigterna till helsans återvinnande för de

sjuka på detta sätt ökas. Planen har derför varit att för de akut sinnessjuka

föreslå lokaler, som mera öfverensstämma med dem, som finnas å

ett vanligt sjukhus, bereda dem riklig tillgång på luft och ljus samt tillika

ordna så, att ett nödigt antal af dem skall kunna ständigt öfvervakas,

antingen flera tillsammans eller några få i samma rum, eller slutligen eu

för sig i enkelrum med oläst, vanligen öppen dörr. Den större delen af

de sålunda öfvervakade beräknas skola hållas till sängs. Då bad i olika

former är ett godt hjelpmedel särdeles vid behandling af akut sinnessjuka,

äro badrummen på de för dessa sjuka afsedda afdelningar så beqvämt förlagda,

att bad kunna utan tidsutdrägt gifvas och de sjuka med lätthet

tillses af sjukvårdsbetjeningen under badningcn.

För de akut sinnessjuka, som icke kunna vårdas å öfvervakningsafdelningarna

och äro för mycket störande för medpatienterna, behöfvas

särskilda lokaler. En mindre paviljong (isoleringspaviljongen) är dertill

afsedd, belägen inom asyl paviljongernas råd, men likväl närmare den egentliga

hospitalspaviljongen än asylafdelningens isoleringspaviljong. Ehuru

båda afdelningarnas isoleringspaviljonger hafva likartadt ändamål, kan asylafdelningens

isoleringspaviljong icke ersätta hospitalsafdelningens, emedan

de akut sinnessjukas våldsamhetsutbrott kräfva en noggrannare tillsyn än

de kroniskt sinnessjukas, som redan kanske i åratal haft sådana utbrott af

oförändrad beskaffenhet och redan kommit till ovanor, hvarifrån man vill

söka rädda nyligen insjuknade.

Asylafdelningarna eller de kroniskt sinnessjukas afdelningar skola deremot

enligt förslaget inrättas såsom enkla boningsrum, dervid sofruinmen

i allmänhet äro beräknade för flera sjuka, dock ej öfverskridande tolf i

hvarje ruin. Särskilda rum äro afsedda för tillfälligt sjuka eller för isolering

vid inträffande fall af smittosamma sjukdomar.

Hvarje för sjuka afsedd byggnad innehåller äfven enkelrum eller

isoleringsrum, till mindre antal å afdelningarna för lugna, men i riklig

mängd å afdelningarna för stormande, oroliga eller osnygga.

Erfarenheten vid våra nuvarande anstalter har lärt, hvilka svårig
-

s. 407 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

407

heter som uppstå för sjukvården, om för många patienter sammanföras i

samma sj ukvårdsafdelning. Skall en noggrannare behandling komma till

stånd, måste antalet patienter på hvarje afdelning vara begränsad^. På

denna grund har hvarje hospitalsafdelning beräknats för endast 15 patienter.

Asylafdelningarna åter hafva beräknats kunna utan olägenhet inrymma i

allmänhet det dubbla antalet patienter på hvarje sj ukvårdsafdelning, undan - tagandes vissa afdelningar för våldsamma.

De olägenheter för sjukvården, hvilka uppstått å Lunds asyl, derigenom

att de sjuka i en del af paviljonger skola intaga sina måltider i

jordvåningen, stundtals vistas i bottenvåningens dagrum, arbeta på verkstäderna

tre trappor upp och slutligen tillbringa natten i sofrum eu, två

å tre trappor upp, hafva uti ifrågavarande förslag afhjelpts sålunda, att

ingen paviljong fått större höjd än tre våningar, och att de tre våningar

höga asylpaviljongerna sammanbundits med en byggnad, innehållande matsalar

på nedra bottnen och verkstäder i öfvervåningen. Dag- och sofrum

hafva anordnats i samma våning på det sätt, att korridorerna utanför sofrumrnen

gjorts tillräckligt breda för att kunna tjena som dagrum. . Härigenom

tiilgodogöres äfven utrymmet bättre, och tillsynen af patienter,

som tillfälligtvis fått ligga qvar i sofrummen på dagen, underlättas.

Likasom asylerna i Lund och Upsala föreslås att uppföra denna anstalt

enligt paviljongsystemet sålunda, att för hvarje grupp af patienter af likartad

sinnesbeskaffenhet och samma kön beräknas en paviljong. Mans- och

q vinspaviljongerna äro fullständigt analoga och utgöra 5 par, nemligen

ett par för konvalescerande, lugna, halforoliga och oroliga akut sinnessjuka;

ett par för lugna och half! ugna, kroniskt sinnessjuka; ett par för oroliga och

orenliga kroniskt sinnessjuka; ett par för våldsamma, stormande och svårt

osnvgga, akut sinnessjuka och slutligen ett par för våldsamma, stormande

och svårt osnygga, kroniskt sinnessjuka. De särskilda paviljongerna äro sä

långt skilda från hvarandra, att de på alla sidor hafva fri tillgång till luft

och ljus, , men likväl så nära, att en öfverflyttning af patienter från den ena

till den andra byggnaden icke kan möta några svårigheter. Paviljongerna

äro vidare stäldå 1 rad efter hvarandra, hvarje paviljong i rigtningen norr

och söder, så att deras långsidor belysas på ena sidan af förmiddagssolen,

på andra sidan af eftermiddagssolen. Hvarje paviljong har sina särskilda

promenadgårdar, vid afdelningarna för lugna försedda med lågt staket,

vid isoleringsafdelningarna inhägnade med tätt plank och vid afdelningarna

för mer eller mindre oroliga och opålitliga sjuka omgärdade med ett i

förhållande till de sjukas tillstånd afpassadt stängsel. Dessa paviljonger

jemte dertill hörande förvaltnings- och ekonomibyggnader utgöra den slutna

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anstalten, som blifvit ordnad hufvudsakligen efter samma grunder som

rikets öfriga hospital och asyler.

Förslaget afser emellertid att äfven åtminstone i någon mån bereda

plats för lugna och arbetande patienter i mindre byggnader (villa- eller

cottage-systemet), der de sjuka kunna få eu både för anstalten och dem

sjelfva nyttig sysselsättning med jordbruksarbete, befrias från åsynen af de

mera sjuka samt tillika erhålla den förmån att, om ett återfall eller svårare

anfall inträffar, kunna under den tiden återflyttas till hufvudanstalten.

Sa länge vart lands sinnessjukanstalter icke lernnat utrymme för andra

än de i det hela svårare formerna af sinnessjukdom, har behofvet af byggnadsanordningar,

liknande de nu föreslagna villorna, gjort sig mindre

gällande. Förhallandena synas emellertid ändra sig, i samma mån som

antalet platserna anstalterna ökas, och tidpunkten torde nu vara kommen

att äfven i vårt land utsträcka den äfven här tillämpade tvångsfria behandlingen

(det s. k. no restraint-systemet) för eu del af de sinnessjuka

derhän, att sadana sjukas hela 1 if och verksamhet å anstalterna ordnas i

större öfverensstämmelse med deras föregående lefnadssätt, än som kan ske

å för övervakning särskilt beräknade sammanträngda anstalter. Ett steg

i denna retning är att fördela de lugnare, arbetsföra sjuka i mindre, från

den stora sjukhuskomplexen något afskeda boningshus eller villor, dock

beroende af den för hela anstalten gemensamma hushållningen och af eu

väl af vägd tillsyn från sjukvårdens sida. Fördelen häraf för icke blott de

kroniskt, . utan ock för de akut sinnessjuka, Indika denna behandling kan

komma till godo, är uppenbar och af utlandets sjukvårdserfarenhet i stort

omfång bekräftad. Olägenheterna af att samla ett större antal sinnessjuka

inom slutna anstalter kunna också härigenom lättare undvikas.

x\tt beräkna det antal sinnessjuka, som vid denna anstalts första beläggning

kan befinnas lämpa sig för dylik behandling till mer än 10%

af hela sjukantalet lärer dock af flera skäl icke vara rådligt, och då anstalten

beräknats för 1,000 patienter, ansågs vid uppgörande af första

förslaget till denna anstalt tre villo]-, två för män och en för qvinnor,

hvar och en afsedd för 20 sjuka, någorlunda motsvara behofvet för närvarande,

helst som ett mindre antal qvinnor, tillhörande nämnda kategori

af sjuka, hvilka beräknas erhålla sysselsättning i anstaltens ekonomiafdelningar,

med fördel syntes kunna få bostad i en särskild afdelning i hufvud - komplexen.

En annan möjlighet att framdeles utvidga anstalten kunde bestå i att

fördela patienterna gruppvis a aflägsnare delar af området i smärre arbetskolonier

enligt det i utlandet pröfvade s. k. farmsystemet. Äfven härtill

lemna!- visserligen denna anstalt med sina stora egovidder och odlings
-

s. 409 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

409

möjligheter invid de å området fördelade torplägenheterna afsevärda tillfällen.

En sådan anordning, som dock endast i ringa mån kan öka patientantalet

och redan derför ej gör villor öfverflödiga, kan emellertid icke

genomföras förr, än anstalten någon tid varit i lull verksamhet samt

patienternas arbetskraft och individuella beskaffenhet blifvit noga kända af

anstaltens egen sjukvårdskår.

Vid de första öfverläggningarna, dervid planen för uppförande af

denna asyl förekom till behandling, beslöts att med fullt tillämpande af

den nutida sjukhushygienens fordringar tillmäta utrymmet å sjukafdelningarna,

att föreslå uppförandet af ofvannämnda paviljonger och tre villor

för de sjuka samt byggnader för förvaltningen och ekonomien. Vidare

beslöts, att eu särskild byggnad med familjebostad skulle uppföras för eu

af de biträdande läkarne, ett centralbad för arbetande patienter skulle uppbyggas,

ett svagdricksbryggeri förenas med pumphuset och ett begrafningskapell

sammanföras med obduktionshuset. Då emellertid kostnadsberäkningarna

utvisade, att detta förslag skulle medföra en kostnad af omkring

.‘1,51)0,000 kronor, beslöts att söka nedbringa denna summa genom att, så

långt sådant kunde ske, inskränka utrymmet å sjukpaviljongerna, att för

närvarande föreslå uppförandet af blott eu patientvilla och att från förslaget

utesluta boställshuset för en af biträdande läkarne, centralbadet,

svagdricksbryggeriet och begrafningskapellet. Det ursprungliga förslaget

torde fä anses såsom det bästa från sjukvårdens synpunkt, men det senare,

nu såsom det definitiva framstälda, är vida billigare, på samma gång som

det från sjukhushygienisk synpunkt kan betecknas såsom fullt försvarligt.

Paviljongerna för akut sinnessjuka lemna skäligen godt utrymme. A asylafdelningarna

är luftkuben för hvarje patient mera begränsad, men inskränkningen

torde å dessa afdelningar icke medföra någon olägenhet,

alldenstund derstädes intagna patienter äro mera i behof af eu anstalts

hägn än af en direkt behandling för deras sinnessjukdom. Efter den gjorda

reduktionen är utrymmet å asylpaviljongernas sofrum beräknadt till omkring

5 qvadratmeter för hvarje patient, uti samma paviljongers isoleringsrum

till mellan <S och 9 qvadratmeter, uti dagrummen till 2,5 qvadratmeter

och uti matsalarne bordsutrymmet till 0,55 meter. På hospitalsafdelningarna

har utrymmet icke reducerats så mycket, i det att detsamma

i det definitiva förslaget bestämts för hvarje patient till omkring 6 qvadratmeter

i de större gemensamma sofrummen, omkring 10 qvadratmeter i

de mindre öfvervakningsrummen och i enkelrummen. Rummens höjd

är beräknad till 3,5 meter i alla sjuklokaler.

Vid första anläggningen torde man kunna nöja sig med allenast eu

patientvilla, enär i början ej så många patienter af den beskaffenhet, att

tutt till Hand. prof. l!)OU. 4 Sand. 1 A fri. 9 Hiift. 52

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

de kunna erhålla den större frihet, som vistelsen i eu villa medför, lära

komma till denna anstalt. I den mån behofvet af flera villor uppstår,

kunna flera sådana efter hand uppföras enligt nu framstäld plan.

Behofvet af familjebostad för en af de biträdande läkarne kan anses

vara oafvisligt. En så stor anstalt bör icke göras beroende af en enda

persons förmåga och grundliga insigter. Vid öfverläkarens sida erfordras

en biträdande läkare, som kan med full sakkännedom ersätta öfverläkare!!

under dennes semester och tillfälliga förfall och lemna öfverläkaren ett

godt stöd vid sjukvården. Denna sakkännedom kan emellertid ej förvärfvas

utan längre tids erfarenhet rörande sinnessjuk vården i allmänhet och särskild!

å samma anstalt. Endast undantagsvis kan det dock förväntas, att

eu biträdande hospitalsläkare skulle finna sig uti att qvarstanna tillräckligt

länge för ^ att vinna nyss antydda qvalifikation, om det förvägras honom

att bilda familj. Blott de biträdande läkare, som vilja för eu kortare tid

utbilda sig i psykiatrien och sedan öfvergå till annan läkareverksamhet

eller hoppas på en snar befordran, torde finna sig till freds med ungkarlsbostad.

Pa sådan grund beslöts först att föreslå familjebostad i särskild

byggnad för en biträdande läkare, som sålunda i afseende på bostad skulle

blifva likstäld med sysslomannen. Då det emellertid sedermera visade sig

nödvändigt att nedbringa kostnaden för hela anstalten, ändrades detta

förslag pa det sätt, att en biträdande läkare skulle få familjebostad och eu

två rum, men båda i administrationshuset.

Centralbadet kan äfven undvaras tills vidare och så länge antalet arbetande

patienter icke är så stort, att det kan medföra olägenheter att

bereda dem bad å de respektive afdelningarna,

Bryggeriet var ursprungligen påtänkt för att kunna bereda anstalten

tillgång pa godt och billigt dricka. Då emellertid detta ändamål skulle

kunna vinnas genom varans utbjudande till täflan åt närbelägna bryggerier,

hvaraf resultatet icke på förhand kan beräknas, torde ett uppskof med

bryggeriets uppförande vara lämpligt, till dess närmare erfarenhet i saken

vunnits.»

Inom anstaltens inhägnade område skulle i enlighet med den lemnade

redogörelsen förläggas fem par sjuk paviljonger med ett afstånd af omkring

5() meter mellan hvarje paviljong i samma rad och omkring 90

meter från den ena till den andra paviljongsraden. Manspaviljongerna

skulle upptaga södra och qvinspaviljongerna norra delen af området.

Vester om sjukpaviljongerna skulle förläggas nödiga ekonomibyggnader,

ett verkstadshus i linie med manspaviljongerna och ett bageri i linie med

qvinspaviljongerna. Framför sjukpaviljongerna i midten på östra sidan

af anstaltskomplexen skulle administrationsbyggnaden ligga och i samma

s. 411 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

411

linie samt mot den vestra delen af området köks- och tvättbyggnad, angpanne-

och maskinhus samt bostadshus för manlig ekonomibetjening. ° Alla

byggnader inom komplexen skulle förenas genom underjordiska gangar,

der alla ledningar för uppvärmning, vattenanskaffning och elektrisk belysning

skulle placeras.

Utom det inhägnade området skulle anläggas villan för män, vattentorn,

portvaktstuga, obduktionshus, boställshus för öfverläkare och syssloman,

pumphus och vattenfiltrum. Förslaget innehölle dessutom kostnadsberäkning

för spårväg till underlättande af allehanda transporter inom anstaltens

område, planering och stängsel, soltält, vedbod för bageriet, kolgård,

fotogénkällare, ångbåtsbrygga och diverse uthus. I förslaget hade

icke beräknats några särskilda kostnader för bostäder åt en del funktionärer

och ekonomibetjening, som skulle få tillräckligt utrymme i kronodomänens

karaktershus och flygelbyggnad.^ Da domänen tillhöriga, magasin,

ladugård, sädeslada, tröskverkshus och svinhus vore i godt stånd, hade

någon särskild kostnad för dylika byggnader icke heller i förslaget upptagits.

Anstalten skulle förses med afloppsledning, vattenledning, centraluppvärmning

medelst ånga och elektrisk belysning. Centraluppvärmningen

vore beräknad för hela asylkomplexen med dess byggnad för ekonomien

med undantag af bageriet. De rör, som skulle leda angan, skulle utgå

från ångpannehuset genom förenämnda underjordiska gångar till alla de

byggnader, som skulle sålunda uppvärmas.

Kostnaderna för aidäggning å Restad af den föreslagna anstalten för

sinnessjuka hade beräknats sålunda:

Hospitals- och asylbyggnader:

För män.

Hospitalspaviljong n:o 1 ............................ kr. 57,000:

Hospitalspaviljong n:is 2, 3, 4 och 5 ......... » 112,500:

Asylpaviljong för lugna patienter............... » 134,000:

Asylpaviljong för osnygga och oroliga patienter

...................................................... * 156,600: —

Asvlpavibong för osnygga och våldsamma

patienter............................................ » 169,000: —

Matsalspaviljong ....................................... * 47,300: kr. (176,400: —

Transport kr. 676,400: —

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

„ . Transport kr.

rör qvinnor.

Samma antal byggnader som för män ................................ kr.

Dessutom en paviljong efter det s. k. öppendörrsystemet »

Administrationsbyggnader.

Administrationshuset................................ kr. 152,000: —

Ekonomibyggnaden....................................... > 133,000: —

öfverläkarens bostad................................... » 35,500: —

Sysslomannens bostad ............................. » 23,400: —

Boställshuset................................................ » 44 000: —

Bageri........................................................ » 33,000: —

Yerkstadshus................................................... » 22,500: —

Angpanne- och maskinhus ......................... » 48,000: —

Pumphus ................................... » 11,000: —

Lik- och obduktionshus ............................... » 7,300: —

Grindstuga ................................................ » 8,500: —

Vedbod för bageriet............................... » 1,200: —

Afträdesbyggnad för yttre betjeningen..... » 800: —

Uthusbyggnad för boställshuset................ » 700: —

Fotogénkällare ....................... » 1,150: —

Kolgård vid ångbåtsbryggan ................... » 1,000: —

Sammanbindningsgångar under marken

mellan byggnaderna ........................ » 30,000: — »

Inredningsarbeten samt ledningar för vatten, värme

och belysning ni. m.

Värmeledning enligt ingeniör H. Theorells

förslag................................................... kr. 170,000: —

Inre vatten- och afloppsledningar enligt

P. A. Sjögrens förslag......................... » 100,000: —

Yttre vattenledningar enligt kapten F. V.

Hansens förslag................................ » 120,000: —

Ledningar för elektrisk belysning enligt

ingeniör Axel Estelles förslag ............ » 80,000: —

Köks- och tvättapparater enligt Nya aktiebolaget

Atlas förslag........................... » 69,500: —

Askledningar enligt ingeniör John Anderssons

förslag............................................. » 13,130: —

Transport kr.

676,400:

676,400:

35,000:

553,050:

552,630:

,493,480:

s. 413 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

413

Transport kr. 2,493,480: —

Planeringar och stängsel.

Schaktning och planering............................ kr. 4,450:

Inhägnad med plank och staket................ » 8,000:

Större och mindre soltält......................................................

Ångbåtsbrygga vid elfven jemte 2 dykdalber

12,450: —

10,000: —

10,000: —

Spärr ägsanläggning.

Fast materiel enligt John Fröléens förslag .................... ''■

Summa kr.

9,000; —

2,534,930: —

I anledning af domänstyrelsens förslag om hela kronodomänen Restads

öfvertagande för hospitalsväsendets räkning från byggnadstidens början

hade medicinalstyrelsen i sin skrifvelse den 29 september 1899 anfört

följande.

Då den kommission, som blifvit utsedd att afgifva förslag till plats

för den nya asylen, till en början endast begärt 15 tunnland af egendomen

Restad jemte nödiga vägar för uppförande af den tilltänkta anstalten,

syntes af kommissionens skrifvelse härom, att detta skett under förutsättning

af godvillig öfverenskommelse eller antaglig värdering angående

den ersättning, som borde tillkomma arrendatorn. Hade tillfredsställande

öfverenskommelse med arrendatorn kunnat träffas, hade detta sätt sannolikt

också blifvit billigast för staten såväl under byggnadstiden som under

de första åren af asylens verksamhet. Då arrendetiden tagit slut, hade

egendomen kunnat utan någon särskild ersättning till arrendatorn i sin

helhet tagas i besittning. Som emellertid arrendatorn framstält stora

anspråk på ersättning och utgången af en rättegång derom enligt styrelsens

förmenande vore oviss, syntes den bästa utvägen vara den af domänstyrelsen

föreslagna. Härigenom gjordes endast den afvikelse från den

ursprungliga planen, att egendomens öfvertagande af asylföivaltningen

påskyndades. ‘ 0

Vid uppförandet hittills af anstalter för sinnessjuka. pa plats, der

ingen anstalt förut funnits, såsom vid Kristinehamn och Piteå, hade tillsynen

öfver jordområdet, byggnadsarbetet och utredningen af anstalten

ombesörjts af medicinalstyrelsen ensam, till dess anläggningen blifvit

färdig, hvarefter en direktion blifvit tillsatt. Detta förfaringssätt hade

emellertid redan vid uppförandet af nyssnämnda anstalter medfört ett

tungt tillägg till medicinalstyrelsens öfrig» arbeten. Då statens anstalter

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

för sinnessjuka nu ökats både i antal och omfattning, blefve ett sådant

tillvägagående hädanefter omöjligt, helst då det, såsom här, äfven gälde

skötseln af en stor landtegendom. Men svårigheten kunde afhjelpas genom

att redan från. början 1 insätta eu direktion, som öfvertoge sistnämnda

bestyr och derjemte blefve den lokala myndigheten under byggnadstiden

äfven i ° andra hänseenden. Ordnades förvaltningen på detta sätt, borde

ingå svårigheter uppstå genom ett bifall till domänstyrelsens förslag, och

afsevärda fördelar skulle vinnas. Några, stridigheter med en förutvarande

arrendator skulle då ej kunna uppstå, behöfliga upplagsplatser blefve tillgängliga,

egendomen med alla dess byggnader komme att disponeras af

asylförvaltningen, och patienternas sysselsättande med alla de arbeten, som

förekomme vid eu egendoms skötsel, kunde redan från början planläggas

och allt mer befordras utan hinder af en arrendators Önskningar och intressen,

hvilket icke hindrade, att för asylen öfverflödig jord kunde på nya

vilkor utarrenderas. J

Da således sinnessjukvården skulle vinna på ett, snart öfvertagande af

kronodomänen Restad för asylförvaltningens räkning och nuvarande arrendator!!,

vore villig att afstå densamma, samt då genom anlitande af skiljemän

ersättningen till arrendator!! borde kunna begränsas till eu måttlig summa,

tillstyrkte medicinalstyrelsen, att Kongl. Maj:t, på sätt domänstyrelsen före*

slagit, matte förklara, att asylförvaltningen skulle öfvertaga egendomen i

dess helhet den 1 1 mars det ar, hvarunder arbetet med byggnaderna påbörjades,

att arrendator!! samma dag berättigades lemna egendomen, samt

att alla ersättningsanspråk från arrendator^ sida skulle afgöras af skiljemän

i enlighet med lagen derom den 28 oktober 1887.

Beträffande det af de sakkunnige uppgjorda förslaget till anläggning

af eu asyl å domänen Restad hade medicinalstyrelsen, efter att hafva granskat

detsamma, förklarat sig förorda förslaget till antagande och yttrat, att om till

den beräknade anläggningskostnadens slutsumma, 2,534,930 kronor, lades

det kapitaliserade värdet af domänen Restad, beräknadt efter den årliga

arrendesumman till 50,GOD kronor, och det af arrendator» begärda skadeståndet,

. 28,764 kronor, hela utgiften för erhållande af eu anstalt med

1.000 sjukplatser skulle komma att uppgå till 2,613,694 kronor eller

2,613 kronor 69 öre för hvarje sjukplats. Detta pris måste anses såsom

mycket billigt, om härmed jemfördes priset för sjukplats å förut uppförda

anstalter. Sålunda hade kostnaden för Piteå hospital, som tagits i bruk

årJ 893 och rymde 300 sängar, uppgått till 20,000 kronor för jordområdet,

965.000 kronor för det först verkstälda byggnadsarbetet och 68,090 kronor

för de senare uppförda byggnaderna och för utförande af elektrisk belysmngsanläggning

eller tillsammans 1,053,090 kronor, utgörande 3,510 kronor

s. 415 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

415

för hvarje sjukplats. Kristinehamns hospital, som äfvenledes hade •100

sängar och tagits i bruk år 1887, da byggnadskostnaderna voro lägre,

hade betingat ett pris af 936,220 kronor 80 öre eller 3,121 kronor för

hvarje sjukplats, men vid detta hospital hade sedermera flera byggnadsarbeten

verkstälts och elektrisk belysning införts.

I utlandet hade anstalterna för sinnessjuka i regeln betingat än högre

pris. Såsom exempel anfördes anstalten Herzberge invid Berlin, beräknad

för 1,000 patienter och tagen i bruk år 1893, å hvilken hvarje sjukplats

kostat 5,050 riksmark, och anstalten Gehlsheim invid Rostock, beräknad

för 250 patienter och tagen i bruk år 1896, der kostnaden för hvarje

sjukplats uppgått till 5,400 riksmark.

Derjemte borde bemärkas, att kostnadsberäkningarna för dim nu föreslagna

anstalten voro uppgjorda efter nuvarande höga pris pa arbete och

bvggnadsmateriel.

På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen hemstält, det Kongl.

Maj:t måtte till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition derom, att

kronodomänen Restad i Naglums socken, \ äne härad och Elfsborgs län

måtte upplåtas för anläggande af en asyl för sinnessjuka och för detta

ändamål få öfvertagas af medicinalstyrelsen den 14 in ars det ar, da byggnadsarbetet

påbörjades, dock att domänstyrelsen matte erhålla i uppdrag

att förvalta den egendomen tillhöriga skogsmark, men med rätt för asylens

målsmän att i skogen låta anordna promenader för de sjuka, och att å

mossar och annan därför lämplig mark verkställa nyodlingar; att nuvarande

arrendator!! af berörda kronodomän för afträdandet af egendomen

före arrendetidens utgång måtte tillerkännas den ersättning högst

28,761 kr. — som af skiljemän, tillsatta enligt lagen om sådane rlen^ 28

oktober 1887, kunde varda bestämd; samt att för anläggande af ifrågavarande

asyl måtte utöfver förutnämnda ersättning beviljas ett anslag pa

extra stat af en till 2,535,000 kronor afrundad summa, deraf för år 1901

ett belopp af 350,000 kronor. o

Sedan öfverintendontsembetet genom remiss erhållit befallning att

yttra sig i ärendet, hade på embetets anmodan f. d. professorn vid tekniska

högskolan J. E Cedorblom afgifvit ett memorial beträffande de vid

asylen föreslagna värmeledningarna, uti hvilket memorial endast anmärkts,

att värmeledning till två paviljonger för våldsamma patienter icke upptagits

i kostnadsförslaget, hvars slutsumma derför Itorde ökas med 10,500

kronor. Under åberopande- häraf hade öfverintendontsembetet i utlåtande

den 5 december 1899, vidkommande ritnings- och kostnadsförslagen, i

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

ifrigt anförl, hurusom desamma från embetets sida icke gifVit anledning*

till annan erinran, än att embete!, för sin del, med hänsyn till för närvarande

radande, särdeles höga och i allt fall osäkra prisförhållandeti

ansett försigtighet en bjuda, att en post å vid pass 50,000 kronor upptoges

för oförutsedda utgifter, hvadan, derest den af f. d. professor Cederbloin

påyrkade förhöjning i omkostnadsbeloppet för värmeledningen, eller 10,500

kronor, medräknades, den summa, som för betäckande af anläggningskostnaden

för ifrågavarande asyl torde komma att af Riksdagen äskas,

syntes höra bestämmas i rundt tal till 2,595,000 kronor.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning

af hvad sålunda anmärkts, hade i skrifvelse den 11 december 1899 anfört, att,

ehuru i hvar och en af de särskilda, med styrelsens förslag följande

kostnadsberäkningar ett, mindre belopp äfsetts till oförutsedda utgifter,

medicinalstyrelsen likväl, med hänsyn till de af öfverintendentsembetet

framhalta osäkra prisförhållandena, som för närvarande rådde, och till

den större erfarenhet på detta område, hvaröfver embetet förfogade, icke

både något att erinra vid embetets förslag att med omkring 50,000 kronor

höja den beräknade kostnadssumman.

Vidkommande f. d. professor Cederbloms anmärkning, att kostnadsförslag^

för asylens uppvärmning upptoge två paviljonger mindre, än

som föreslagits till uppförande, hade detta förhållande uppkommit på

följande sätt. Den ifrågavarande kostnadsberäkningen hade i juli sistlidna

år. af ingeniören H. Theorell uppgjorts på grund af ett förslag, enligt

hvilket hospitals- och asylafdelningarnas våldsammaste patienter tänktes

sammanförda i en byggnad för hvardera könet, Vid den slutliga granskning,

som för ändamålet tillsatta komiterade underkastade sagda förslag,

hvilket tillkommit allenast i sylte att söka nedbringa byggnadskostnaderna,

visade det sig emellertid, att detsamma icke kunde genomföras utan stora

olägenheter för sjukvården, hvadan planen att sammanföra hospitals- och

asylpatienter af sagda kategori måste öfvergifvas och i stället två paviljonger

för hvardera könet anordnas, en större för asyl- och en mindre

för hospitalspatienter. De två smärre hospitalspaviljonger, hvilkas utelemnande

f. d. professor Cederbloin anmärkt, tillkommo sålunda visserligen,

efter det att ingeniören Theorells förslag uppgjorts; men i sammanhang

med de nya byggnadernas upptagande i byggnadsplanen minskades

i samma omfattning de stora asylpaviljongerna för våldsamma, hvadan,

enligt komiterades mening, hvilken äfven delades af ingenören Theorell,

ingen nämnvärd ändring i kostnaden för värmeledningen borde uppkomma.

Af denna anledning hade icke någon omräkning af kostnadsförslaget företagits.

I hvarje fall borde dock ökningen i kostnaden till följd af nämnda

paviljongers tillkomst icke kunna uppgå till det af f. d. professor Ceder
-

s. 417 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

417

blom beräknade beloppet af 10,500 kronor. Skulle derför Kongl. Maj:t

anse lämpligt att i kostnadsförslaget upptaga det af öfverintendentsembetet

föreslagna beloppet af 50,000 kronor, så funne medicinalstyrelsen det ännu

mindre behöfligt att ytterligare öka samma kostnadsförslag med förenämnda,

af f. d. professor Cederblom föreslagna belopp. Hela kostnaden för asylens

anläggande, hvilken kostnad i medicinalstyrelsens förslag upptagits i jemnadt

tal till 2,535,000 kronor, skulle således, om nämnda summa å 50,000

kronor jemväl uppfördes i förslaget, kunna beräknas i rundt tal till 2,585,000

kronor, oafsedt ersättningen till nuvarande arrendatorn af den till plats

för asylen afsedda kronodomänen.

Af den nu lemnade redogörelsen ansåge departementschefen framgå,

att fastän i vårt land på senare tid genom anläggning af nya eller utvidgning

af äldre anstalter för sinnessjukas vård mycket åtgjorts för att

afhjelpa den länge kända bristen på lämpliga platser för vård af sådana

sjuka, ett stort och oafvisligt behof af en betydligt ökad tillgång pa dylika

platser fortfarande gjorde sig gällande. För att tillgodose detta behof

syntes departementschefen den under nuvarande förhållanden lämpligaste

åtgärden vara att på kronodomänen Restad anlägga en asyl, i butvudsak

så anordnad som medicinalstyrelsen föreslagit. För detta ändamål borde,

enligt departementschefens åsigt, egendomens nuvarande arrendator berättigas

att lemna egendomen den 14 mars 1901, eller det år, då, för den

händelse anslag för ändamålet beviljades, arbetet med anläggning af byggnader

för asylen, enligt hvad departementschefen antoge, borde påbörjas,

och syntes egendomen böra få vid samma tid öfvertagas af medicinalstyrelsen,

dock att domänstyrelsen borde erhålla i uppdrag att tills vidare,

intill dess Kong! Maj:t kunde finna godt annorlunda bestämma, förvalta

den till egendomen hörande skogsmark, men med rätt för asylförvaltningen

att låta i skogen anordna promenader för de sjuka och att å

mossar och annan derför lämplig mark anställa nyodlingar. Vidkommande

den ersättning, som borde lemnas arrendatorn för det han före

arrendetidens utgång frånträdde arrendet, delade departementschefen myndigheternas

åsigt om lämpligheten deraf att denna ersättning finge bestämmas

af skiljemän, dock icke till högre belopp än di n af arrendatorn

i berörda afseende fordrade summa 28,764 kronor. Mot de uppgjorda

ritnings- och kostnadsförslag^! syntes departementschefen något väsentligt

ej vara att erinra. Till den af medicinalstyrelsen begärda slutsumman

2,585,000 kronor borde emellertid, enligt departementschefens mening, för

att tillgång måtte finnas till utbetalande af ersättning åt arrendatorn,

böra läggas 28,700 kronor, och syntes af dessa medel ett belopp af 378,700

kronor behöfva disponeras under år 1901.

Bih. till Rikad, Frot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. O Haft.

53

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund häraf har departementschefen efter samråd med chefen för

finansdepartementet hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

proposition af ofvan angifna innehåll.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke annat

att erinra än, att, då den af arrendatorn fordrade ersättningen skall bestämmas

genom skiljemän och sålunda nu ej kan till beloppet fixeras men

i hvarje fall bör kunna betydligt nedbringas, enligt utskottets förmenande

medel till denna utgift böra kunna åtminstone till största delen beredas

tran den post å 50,000 kronor, som blifvit utöfver kostnadsförslag upptagen

för oförutsedda utgifter. Utskottet anser derför, att dels totalkostnaden

för ifrågavarande anstalt bör minskas med ett belopp, som motsvarar

den fordrade ersättningssumman, eller från 2,613,700 kronor till 2,585,000

kronor och dels det för år 1901 äskade beloppet må nedsättas från 378,700

kronor till 365,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, må

a) medgifva, att till anordnande åt en asyl för

sinnessjuke, i hufvudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen

i sådant afseende föreslagit, må från och

med den 14 mars 1901 upplåtas för statsverkets räkning

utarrenderade förra landshöfdingebostället 1 mantal

Restad i Naglums socken af Elfsborgs län, jemte de å

nämnda egendom befintliga, kronan tillhöriga byggnader

med skyldighet för domänstyrelsen att tills vidare, intill

dess Kong]. Maj:t kan finna godt annorlunda bestämma,

förvalta den till egendomen hörande skogsmark,

men med rätt för asylförvaltningen att låta i

skogen anordna promenader ‘för de sjuka och att å

mossar och annan derför lämplig mark verkställa nyodlingar;

samt

b) dels till uppförande af de för asylen erforderliga

byggnader samt anläggning af spårväg och vattenledning

till asylen in. m. i hufvudsaklig enlighet med de

för detta ändamål upprättade ritningar, dock med

Kong], Maj:t förbehållen rätt att låta den göra sådana

jemkningar, som kunna finnas erforderliga eller lämpliga

och ej föranleda öfverskridande af de beräknade

kostnadernas slutsumma, dels ock till ersättning åt

egendomens nuvarande arrendator för det han före

arrendetidens utgång frånträda- arrendet bevilja ett

s. 419 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

419

anslag af 2,585,000 kronor och deraf på extra stat för

år 1901 anvisa ett belopp af 365,000 kronor.

11 l:o). Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 3) har herr a»j. ^

A. von Möller föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t sKr„ngi. £aj''{

anhålla om uppgörande och framläggande för Riksdagen af fullständig

för att åt de sinnessjuke måtte beredas behöflig vård.

1 motionen anföres, bland annat, att äfven om Riksdagen bifölle

Kongl. Maj:ts proposition, afseende en ny asyl vid Restad, dock fortfarande

komme att saknas plats för omkring 4,000 patienter, hvilka, enligt

kongl. stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883, vore berätti
gade

till intagning å hospital eller asyl; att härigenom landstingen,

kommunerna och enskilde tvingades att öfvertaga statens skyldighet att

bereda de sinnessjuke vård; att i sådana fall den sjukes behandling blefve

ytterst otillfredsställande, och utsigterna om hans vederfående följaktligen

väsentligt förminskade; att det faktum, att mången bland dessa olyckliga,

hvilken, derest han i rätt tid kommit under en ändamålsenlig behandling,

skulle tillfrisknat samt återvunnits åt sin familj och samhället, nu i följd

af bristen på plats vid höspitalen ginge hopplöst förlorad, syntes vara ett

missförhållande så sorgligt, att det icke längre borde få fortfara; samt

att för dess afhjelpande kraftiga och skyndsamma åtgärder vore af nöden.

Då för att åt de sinnessjuke må beredas behörig vård några andra

särskilda åtgärder icke torde vara af nöden, än att hospital och asyler i

tillräcklig omfattning anläggas, samt genom bifall till hvad utskottet under

nästföregående punkt hemstält ett afsevärdt steg till det förevarande behofvets

afhjelpande skulle tagas, har utskottet, som förutsätter, att denna

angelägenhet fortfarande kommer att vara föremål för Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,

icke ansett, att för närvarande något Riksdagens uttalande

i ämnet är af nöden.

Utskottet hemställer sålunda,

att herr von Möllers förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Diverse anslag.

112:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- an^m

Ställer utskottet, svenska

att Riksdagen, i likhet med hvad för atskilhga föregående

år egt rum, må jemväl för år 1901 på extra *“ ^

stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska förn- L -J

skriftsällskapet.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

andag''till 13:0] Ko°ugl. Majd har föreslagit Riksdagen att, för beredande af

beredande affehgionsvard åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes

Äflsi# uppehållande landsmän, pa extra stat för år 1901 bevilja ett belopp

män m. ji i 15jU00 kronor.

utländska

hamnar.

[108.]

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen yttrat följande.

Under flere föregående år hade Riksdagen på Kong! Maj:ts framställning

beviljat på extra stat anslag af 10,000 kronor till beredande af

religionsvard åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes

sig uppehållande landsmän. Detta anslag hade, enligt Kongl

Maj:ts beslut den 14 juli 1899, för år 1900, i likhet med hvad derföre

egt rum, fördelats på tre för nyssnämnda ändamål nu anstälde svenske

prestman i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque med 3,5(>0 kronor till

den förste, 4,500 kronor till den andre och 2,000 kronor till den tredje,

hvilken tillika innehade pastorsbefattningen vid svenska församlingen i

Paris. °

Det sålunda hittills anvisade belopp erfordrades fortfarande; och behof

hade jemväl gjort sig gällande att få anslagsbeloppet ökadt.

Uti en den^ 5 oktober 1898 aflåten skrifvelse hade nemligen samma års

kyrkomöte anhållit hos Kongl. Maj:t om proposition till Riksdagen om

anslag af allmänna medel till religionsvard åt svenske sjömän samt andra

utvandrade och passerande landsmän i Köpenhamn.

I berörda skrifvelse hade till en början, under hänvisning till eu

i ämnet vid mötet väckt motion, anförts, hurusom den protestantiska kyrkan

alltid låtit sig angeläget vara att lemna kyrklig själavård åt utvandrade

eller utrikes bosatta landsmän, att de svenska statsmagterna under senare

tider erkänt behofvet af religionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar,

för hvilket ändamål nyssnämnda årliga anslag anvisats, samt att,

enligt vederbörliga embetsberättelse^ de i detta syfte anstälde prestmännens

arbete flitigt tagits i anspråk. Vidare hade framhållits, att Köpenhamn enligt

sista tillgängliga folkräkningsuppgifter inom sitt område hade icke mindre

än 15,553 i Sverige födda invånare, deraf 5,414 män och 10,139 qvinnor,

sålunda ett större antal menniskor än åtskilliga medelstora svenska provinsstäder,

att af dess utländska skeppsfart ungefär en tredjedel vore

svensk och att under år 1896 der förekommit 8,720 expeditioner af inoch

utgående fartyg, hemmahörande i Sverige och med hufvudsakligen

svensk besättning. Derjemte vore att beakta, att en stor mängd

svenskt sjöfolk begåfve sig till Köpenhamn för att der söka anställning,

samt att en ännu betydligare skara af arbets- och tjenstsökande från vårt

land, utan att blifva inregistrerade i Köpenhamns folkmängdssiffra, likväl

s. 421 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

421

der uppehälle sig under kortare eller längre tider. Mot den invändning,

som syntes kunna göras derom, att den danska kyrkan vore evangeliskluthersk

likasom vår och att danska språket vore lätt att inhemta för vara

landsmän samt att dessa sålunda i själavardshänseende skulle vara föga

annorlunda stälda än i sitt hemland, ansåges med fullt fog kunna erinras

om den betydande magt, som tillkomme det traditionella, det invanda på

dessa här afsedda områden, och att följden deraf ofta blefve den, att, da

den kyrkliga undervisningen och uppbyggeisen icke bjödes en menniska

i de nationella och kända formerna, de blefve helt och hållet försummade.

Härtill komme, att presterskapet i Köpenhamn, likasom i alla större städer,

vore så öfverhopadt af arbete, att det oaktadt det mest lofvärda nit icke

kunde räcka till för en missionerande verksamhet bland i staden mera

tillfälligt vistande utländingar. För att i någon mån afhjelpa den kyrk

liga och sedliga nöden bland våra landsmän i Köpenhamn, syntes det vara

i "hög grad ömkligt, att derstädes anstäldes en svensk prestman, hvilken

lämpligen borde förses med manligt eller qvinligt biträde i det omfattande

diakoniarbetet inom sitt verksamhetsområde. Häraf borde ingalunda behöfva

följa, att i Köpenhamn skulle byggas någon svensk kyrlm eller stiftas

någon svensk församling, utan det gålde blott att vidmagthalla och utveckla

det andliga lif, som behöfde modersmålet till samfärdsmedel. Köpenhamns

kyrkostyrelse och presterskap skulle säkerligen ställa sig mycket

välvilliga och tillmötesgående mot en sådan anordning. Redan nu hade

helt frivilligt och med egna uppoffringar flere prestman från Lunds stift

uti Köpenhamn hållit svensk gudstjenst, men deras arbete kunde naturligtvis

icke vara tillräckligt, och i hvarje fall hölle deras embeten dem i

regel bundna på annan ort.

Sedan med anledning af kyrkomötets förberörda skrifvelse samtliga

domkapitel, Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium och svenska

kyrkans missionsstyrelse affordrats yttranden, hade dessa myndigheter

enhälligt tillstyrkt bifall till kyrkomötets framställning, dervid särskilt

domkapitlet i Upsala och missionsstyrelsen framhållit, att det årliga anslaget

för berörda ändamål icke borde sättas lägre än till 5,000 kronor, hvarjemte

missionsstyrelsen för sin del betonat, att de till styrelsen årligen inflytande

medel fullkomligt toges i anspråk för missionsverksamhet i andra städer

än Köpenhamn.

För egen del bar departementschefen anfört.

Det föreliggande förslaget om beredande af religionsvård för den stora

mängd icke blott sjöfarande, utan ock arbets- och tjenstsökande svenska

undersåtar, som uppehälle sig i Köpenhamn, syntes vara i hög grad behjertad

värdi Den erfarenhet, som vunnits vid behandlingen af inter
-

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nationella fattigvårdsärenden i afseende å den nöd och de olyckor, hvari

många, särskild! qvinliga, arbets- och tjenstsökande svenskar råkat i Danmark,

gjorde, att hvarje åtgärd, som i någon mån kunde bidraga till förekommande

eller lindrande af detta onda — och en sådan åtgärd syntes

departementschefen den föreslagna vara — måste anses önskvärd.

Af de medel, som genom kollekter och andra frivilliga bidrag inginge

till svenska kyrkans missionsstyrelse, kunde, såsom ock af styrelsen i dess

nyssberörda utlåtande framhållits, ej lemnas något bidrag, enär styrelsens

medel till fullo toges i anspråk för dess öfriga verksamhet.

Under sådana förhållanden tvekade departementschefen icke att föreslå

påkallande af Riksdagens medverkan för nu angifna ändamål; och då detta

ändamål i det närmaste anslöte sig till det, som förutnämnda af Riksdagen

hittills beviljade extra anslag afsåge att fylla, hemstälde departementsschefen

om afgifvande till Riksdagen af nu ifrågavarande förslag.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för beredande af religionsvård

åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra

derstädes sig uppehållande landsmän, å extra stat för

år 1901 bevilja ett belopp af 15,000 kronor.

andag till . Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

åtgärder för gjorda framställning, på extra stat beviljat till anställande af tre kontrakts™Jig\on!vZda^un^te''''

“10m Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vester bottens

inom Hemö- andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf

i app^kt ai an de kronor att utgå under år 1899, och till resekostnadsersättning åt dessa

/örMmZmyar.kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under sist[109.

] nämnda år, samt 1899 års Riksdag anvisat för år 1900 af anslaget till

kontraktsadjunkterna 6,000 kronor och af anslaget till resekostnadsersättning

åt dessa 750 kronor, har Kongl. Maj:t, som den 2 september 1898

och den 19 maj 1899 meddelat närmare bestämmelser rörande anslagens

användande, föreslagit Riksdagen att för år 1901 anvisa återstoden af de

beviljade anslagen, nemligen af anslaget till kontraktsadjunkterna 6,000

kronor och af anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 750 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1901

anvisa af förut beviljade anslag

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

a) till anställande af tre kontraktsadjunkter inom

Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens

andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken

6,000 kronor; samt

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

750 kronor.

115:o) Sedan 1899 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom aJnaggtiU

omorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tva åtgärder för

kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, dela! retigiontvård

4,000 kronor att utgå under år 1900, dels till resekostnadsersättning åt inom Hemödessa

kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under

år 1900, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitet ai församlingar.

prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kro- [110*]

nor att utgå under år 1900, har Kongl. Maj:t, som den 19 maj 1899 meddelat

närmare bestämmelser rörande anslagens användande, föreslagit Riksdagen

att af de sålunda beviljade beloppen anvisa för år 1901: af anslaget

till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning

åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendiers inrättande 1,500

kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må af förut beviljade anslag på

extra stat för år 1901 anvisa

a) till anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt 4,000 kronor;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

500 kronor; samt

c) till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket, 1,500 kronor.

116:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte, till resesti- a^nagglill

pendier åt prestman under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kunde,.esej<i/jendie,.

finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1901 anvisa 5,000 kronor. *

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departements- Llll-J

chefen anmält, hurusom senast församlade allmänna kyrkomöte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 5 oktober 1898 anhållit, det Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen göra proposition om anslag af allmänna medel till ett passande

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

belopp att delas i flere, större och mindre, resestipendier, afsedda för utrikes

studier af företrädesvis yngre prestman, som redan inträdt i svenska

kyrkans tjenst. Till stöd för den framställning inom kyrkomötet, som

föranledt dess nämnda skrifvelse, hade anförts: att betydelsen af den personliga

samfärdseln erkändes inom alla yrken och stånd icke minst derigenom,

att man sökte bereda de olika yrkenas idkare, särskildt under

deras ungdoms- och utbildningstid, ökade tillfällen att besöka främmande

länder för att der studera sin vetenskap, sin konst, sin samhällsuppgifts

odling och vilkor; att det egentligen vore endast ett stånd, det presterliga,

som bhfvit lottlöst i dessa samfundets framsteg, ehuru man måste erkänna,

att utländska studieresor vore lika behöfliga och nyttiga för de blifvande

själasörjarne som för några andra af samfundets medlemmar; att, om

också vara svenska prester utom vårt lands gränser icke funne samma

betingelser i bekännelse och kyrlcoförhållanden, som de vore vana att

lefva under här hemma, detta ingalunda minskade den nytta, de kunde

hemta af här antydda utrikes studier; samt att man minst af allt kunde

fordra eller vänta sadana resor pa egen bekostnad af kyrkans yngre

presterskap, da, såsom bekant, dess aflöning icke vore sådan, att den medgåfve

en dylik uppoffring; och hade kyrkomötet för sin del i sin nämnda

skrifvelse uttalat, att nyttan af utrikes studier jemväl för prestmannen

syntes icke kunna bestridas, i synnerhet om dessa studier bedrefves först

efter afslutad akademisk kurs i hemlandet, då det kunde antagas, att stipendiaten

vunnit erforderlig stadga i omdömet och en viss kritisk förmåga.

öfver denna framställning hade utlåtanden inhemtats från domkapitlen,

Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium, dervid bifall till

framställningen tillstyrkts af samtliga dessa myndigheter med undantag af

domkapitlet i Vexiö, som, ehuru domkapitlet vore långt ifrån att underskatta

betydelsen af studieresor, företagna i främmande länder, då domkapitlet

fast hellre ansåge sådana ega en i hög grad både väckande och

fostrande betydelse, dock icke ansett sig böra till ifrågavarande framställning

tillstyrka bifall, så länge ännu större och vigtigare intressen för den

svenska kyrkan och dess presterskap framstode med anslagskraf, som endast

i begränsad mån kunde vänta att blifva tillgodosedda.

Beträffande de ifrågasatta stipendiernas antal, storlek och fördelning

hade särskilda förslag afgifvits af domkapitlen i Upsala, Strengnäs, Vesterås,

Hernösand och Visby.

Domkapitlet i Upsala hade föreslagit stipendiernas antal till tre att,

med belopp af 1,500 kronor för hvartdera, årligen utgå för utrikes studier

af yngre prestman inom svenska kyrkan under en tid af sex månader

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

enligt uppgifven plan och med skyldighet att inom lika lång tid efter

återkomsten till fäderneslandet afgifva berättelse om hvad under resan inhemtats

i fråga om derunder gjorda iakttagelser.

Af domkapitlet i Strengnäs hade uttalats den önskan, att, derest Riksdagen

beviljade de nödiga medlen, Rongl. Maj:t matte utfärda sadana

bestämmelser, att stipendierna blefve i tur och ordning disponerade på

de respektive stiften till utdelande åt företrädesvis yngre prestman, som

inträdt i svenska kyrkans tjenst. Tre af domkapitlets ledamöter hade

dock härifrån varit af skiljaktig mening och, enär de af domkapitlet önskade

bestämmelserna syntes nämnda ledamöter vara olämpliga och kunna

komma att verka hindrande för det med reseunderstödet afsedda syftet,

ansett det böra åt Kongl. Maj:t öfverlemnas att, utan föreskrift af inskränkning

för hvarje gång till bestämdt stift, tilldela de mest förtjente

presterliga sökandena af Riksdagen eventuel beviljade reseanslag.

Domkapitlet i Vesterås hade anfört, att, då det väl icke kunde vara att

vänta, att ett större antal stipendier skulle beviljas, domkapitlet ansåge

lämpligt, att antalet af sådana stipendier bestämdes till åtta, hvaraf fyra

större och fyra mindre; att i afseende på stipendiernas storlek ändamålsenligt

syntes vara att fastställa ett belopp af 1,000 kronor för de större

stipendierna, hvilka borde vara beräknade för utrikes vistelse under fyra

månader, och 750 kronor för de mindre, beräknade för utrikes vistelse

under tre månader; samt att sålunda till ifrågavarande resestipendier erfordrades

ett årligt anslag af 7,000 kronor.

Domkapitlet i Hernösand hade, beträffande stipendiernas antal och

storlek, tänkt sig, att stipendierna borde blifva tretton till antalet, tolf

afsedda för de tolf stiften och ett för Stockholms stad, att de tretton

stipendierna delades i sju större, hvart och ett å 1,000 kronor, och sex

mindre, hvart och ett å 500 kronor, att innehafvare af ett större stipendium

skulle vara förpligtad till en utrikes studieresa i fyra månader och

innehafvare af mindre stipendium till en dylik resa i två månader samt

att således för ändamålet borde af allmänna medel årligen anslås ett belopp

af 10,000 kronor.

Slutligen hade domkapitlet i Visby föreslagit: att stipendiernas antal

måtte bestämmas till tio å 1,000 kronor hvardera; att stipendierna skulle

fördelas på de olika stiften efter samma proportion, som vid utseende af

ombud vid kyrkomötet tillämpades; att stipendierna skulle af vederbörande

stiftsstyrelse utdelas åt densamma underlydande prestman, som egde derför

nödiga förutsättningar; att stiftsstyrelse, då så befunnes lämpligt, skulle ega

uppskjuta utdelning af stipendierna och reservera för ändamålet anslagna

medel, tills väl qvalificcrade sökande sig anmält; samt att stiftsstyrelse

Bill. till Riltsd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Hå/t. 54

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

likaledes skulle ega att för hvarje särskildt fall lemna bestämmelse rörande

den längre eller kortare tiden för tillämnad resa, pröfva för densamma

angifvet syfte äfvensom afgöra, på hvilket sätt stipendiat borde åläggas att

styrka, det han af den föreslagna resan dragit vinst i framför allt praktiskt

afseende genom inhemtande af goda erfarenheter vid beröringen med

anderika personer och rigtningar.

Från vara grannländer hade departementschefen låtit infordra upplysningar

om huruvida stipendier för ifrågavarande ändamål derstädes utdelades.

Till svar derå hade meddelats, att hvarken i Norge eller Danmark

staten anslagit något belopp till reseunderstöd åt prester, men att deremot i

Finland sådant understöd utginge sedan tretton år tillbaka. Genom en

kejserlig kungörelse den 11 februari 1886 hade nemligen, för att bereda

en eller flere prestman af evangelisk-lutherska kyrkan i Finland årligen

tillfälle att genom resor till utlandet fullkomna sina teologiska studier och

vinna närmare kännedom om andra länders kyrkliga förhållanden, till resestipendier

för berörda ändamål af allmänna medel beviljats en summa af

4,000 mark om aret; om sättet och vilkoren för stipendiernas utbetalande

och åtnjutande skulle kejserliga senaten för Finland ega förordna. Anslaget

fördelades i två stipendier om 2,000 mark hvardera, beräknade för en utrikes

resa under minst fem manader, och syntes numera disponeras i tur

och ordning af de fyra stiften i storfurstendömet. Ansökning om erhållande

af stipendium ingåfves till vederbörande domkapitel och skulle vara åtföljd

af meritförteckning samt rese- och studieplan, upptagande resans syftemål,

den eller de orter, stipendiaten hade för afsigt att besöka, samt den tid,

resan komme aftära. Stipendiat utsåges bland de sökande af domkapitlet

efter pröfning såväl af de uppgifna syftemålens inbördes vigt och värde

för kyrkan eller vetenskapen som reseplanens beskaffenhet och sökandens

förmåga att utföra densamma; några särskilda kompetensvilkor vore ej

stadgade; företrädesvis blefve stipendierna utdelade till yngre prestman.

Resan skulle anträdas inom viss tid, och efter dess afslutande skulle berättelse

öfver densamma afgifvas.

Den sak, som här vore ifrågasatt, ansåge departementschefen vara

särdeles behjertansvärd. Stora kraf stäldes i våra tider på presterskapets

utbildning i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende; och otvifvelaktigt

vore, att sådan utbildning, som icke vunnes allenast genom studier vid

universiteten och arbete inom den verksamhetskrets, till hvilken presten

efter afslutade universitetsstudier vanligen vore hänvisad, i icke ringa mån

skulle befrämjas genom utrikes resor. Särskildt kunde, enligt departementschefens

förmenande, rörande de nyare rigtningar, som flerstädes i

s. 427 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

427

utlandet framträdt såväl inom teologiens mera teoretiska delar som i afseende

på församlings- och själavård, en noggrannare och för det yngre

presterskapet väl behöflig kännedom om dessa rigtningars både förtjenster

och fel icke erhållas utan studier å ort och ställe för

deras framträdande och utveckling. Men till anträdande af utrikes resor

egde högst få af presterna, åtminstone af de yngre bland dem, hvilka frågan

nu egentligen afsåge, tillfällen; oftast vore de utan enskild förmögenhet, och

de löner, de efter erhållna befattningar uppbure, lemnade sällan medel

dertill. Vid sådant förhållande vore det rimligt, att staten i detta, liksom

den gjort i flere andra dylika fall, trädde hjelpande emellan; och departementschefen

funne fördenskull grundade skäl att biträda kyrkomötets ifrågavarande

framställning.

I afseende å det till stipendier erforderliga belopp syntes icke vara

lämpligt att nu ifrågasätta ett högre anslag än 5,000 kronor. Beträffande

sättet och vilkoren för stipendiernas utdelande anhölle departementschefen

att framdeles få tillfälle att närmare yttra sig. Dock ville departementschefen

här anmärka, att en föreskrift om att stipendierna skulle i tur

och ordning cirkulera mellan stiften icke syntes vara tillrådlig, då en

dylik anordning lätt skulle kunna verka hindrande för det med stipendierna

afsedda ändamål, derigenom att en yngre förtjent prestman blefve

utestängd från att komma i fråga till reseunderstöd på den grund, att

understöd nyligen utdelats inom det stift, han tillhörde. Att öfverlemna

stipendiernas utdelande åt stiftsstyrelserna kunde, enligt departementschefens

åsigt, vid sådant förhållande icke heller ifrågakomma, utan ansåge

departementschefen detta böra förbehållas Kongl. Maj:t efter inbuntande

af yttranden från domkapitlen och konsistorerna.

Departementschefen heinstälde alltså, det Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Utskottet, som i likhet med föredragande departementschefen anser,

att ifrågavarande stipendier böra utdelas af Kongl. Maj:t efter inhemtande

af yttranden från domkapitlen och konsistorierna, har icke funnit något

att emot Kongl. Maj;ts förevarande framställning erinra och hemställer

alltså,

att Riksdagen må till resestipendier åt prestman,

under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kan

finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1901

ett belopp af 5,000 kronor.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till nordiska

museet.

[112.]

Ang.

anslag till

tidskrift för

landsmål m. m.

L113.]

117:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, på extra stat för år

1901, anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens för

nordiska _ museet förfogande för att enligt dess bestämmande användas för

museet tillhörande ändamål.

Vidare har i två särskilda motioner, väckta den ena (:no 21) i Första

Kammaren af herr S. Wieselgren m. fl. och den andra (n:o 106) i Andra

Kammaren af herr P. Waldenström in. fl,., sammanstämmande föreslagits,

att Riksdagen matte på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 50,000

kronor att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att

enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Beträffande de skål, hvarå motionärerna grundat sin berörda hemställan,

hänvisar utskottet till motionerna.

Utskottet har ansett sig böra förorda, att det af Kongl. Maj:t för

ifrågavarande ändamål äskade anslaget må af Riksdagen beviljas, på sätt

allt ifrån år 1890 årligen egt rum. Deremot och då utskottet har sig

bekant, att nordiska museet enligt bestämmelserna för ett med Kong!.

Maj:ts tillstånd anordnadt, ännu ej afslutadt penningelotteri fått sig tillförsäkrade

betydliga inkomster, hvaraf någon del redan torde hafva

kommit museet till godo, samt att ansökning om tillstånd till anordnande af

ännu ett penningelotteri lärer hafva af museistyrelsen till Kongl. Maj:t ingifvits,

har utskottet under sådana förhållanden icke funnit anledning föreligga

att enligt motionärernas förslag tillstyrka beviljandet af högre anslag

till museet än som under de senare åren plägat utgå.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning och med afslag å herrar S. Wieselgrens

in. fl. och P. Waldenströms in. fl. ofvan berörda

motioner, i hvad de skilja sig från Kongl. Maj:ts förslag,

må på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 25,000

kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet

förfogande för att enligt dess bestämmande användas för

museet tillhörande ändamål.

118:o). På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1898,

1899 och 1900 egt rum, må för år 1901 anvisa ett

extra anslag af 3,650 kronor, att på de vilkor, Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas till under
-

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stöd för utgifvande äfven under sistnämnda år af

tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif».

119:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för åstadkommande

af en utförlig ordbok öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt anslag på^^ ^

extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 1,100 kronor. ordbok öfver

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen Gödande

anfört följande. _ ril4.1

Sedan fråga uppstått om åstadkommande af en ordbok öfver gotlands- l

målet, på grundval af bröderna P. A. Säves och Carl Säves i Upsala

universitets bibliotek förvarade samlingar, hade Gotlands läns landsting

beslutit att för nämnda ändamål under hvartdera af åren 1899 1903 af

landstingsmedel utbetala 300 kronor eller tillhopa 1,500 kronor, dock

under vilkor att i öfrigt nödiga medel för ändamålet blefve genom statsanslag

eller på annat sätt garanterade.

1899 års Riksdag hade sedermera, för åstadkommande af en utförlig

ordbok öfver Gotlands folkmål, beviljat ett anslag af 5,500 kronor och

deraf på extra stat för år 1900 anvisat 1,100 kronor att utgå på de vilkor,

Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Jemte det Kongl. Maj:t den 30 november 1899 stält det anvisade

beloppet till det större akademiska konsistoriets i Upsala förfogande

för det dermed afsedda ändamålet, hade Kongl. Maj:t beträffande ifrågavarande

anslags användande faststält följande vilkor och bestämmelser,

nemligen: , .

att anslaget finge utbetalas mot qvitto af professorn vid universitetet

i Upsala A. Noreen och e. o. professorn derstädes J. A. Lundell med

hälften den 1 februari och andra hälften den 1 september hvarje år anslaget

utginge; .

att före slutet af hvarje år skulle till ecklesiastikdepartementet algiivas

summarisk redogörelse för årets arbeten och medlens användning;

samt att af anslaget finge i öfverensstämmelse med den plan, som framlagts

för Gotlands läns landsting, högst 7, användas för redaktionsarbetet

samt 4/7 reserveras för tryckningskostnaden.

Såsom Riksdagens skrifvelse rörande detta ämne utvisade, hade afsetts,

att berörda af Riksdagen beviljade anslag skulle fördelas på en tid af fem

år med eu femtedel årligen; och departementschefen hemstälde derför nu,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att af det beviljade anslaget på

extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 1,100 kronor.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för åstadkommande af en utförlig

ordbok öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt anslag

på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 1,100

kronor.

Ang.

anslag till

D Nordiskt

medicinskt

arkiv».

[115.]

120:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer

utskottet, °

att Riksdagen må, till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»,

jemväl för år 1901 på extra stat bevilja ett anslag af

3,000 kronor.

anslag nu . 121:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under hän
tidskriften

visning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 381) anfördt

Tantal får utskottet hemställa,

[116.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1896

—1900 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Acta mathematica», på extra stat för år

1901 anvisa 3,000 kronor.

ansiaq''till fe .12?:Q°) K°n^L kar vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat

föreläsning*-"*.^ ^01 anvisa ett belopp af 65,000 kronor att under de vilkor Kongl

JZXJl Maj;Vk„ fi*na !käliSt bestämma användas till understöd åt sådana

[117 ] ™s*a^er eer föreningar, som anordnade föreläsning skur ser för arbets
Statsrådsprotokollet

i ärendet innehåller följande upplysningar.

. För är 1885 hade Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande under

vissa vilkor stält ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till

understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsnino-skurser

för arbetsklassen.. År efter år hade sedermera anslag för nämnda

ändamål af Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart

“f.af årei[ 1895 och 1896 hade anslagsbeloppet bestämts till

25 000 kronor, för år 1897 till 30,000, för år 1898 till 35,000 kronor

°f*rår 1899 45,000. För år 1900 hade beviljats ett extra anslag

åt 55,000 kronor att användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar

under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

s. 431 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

431

endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga

3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel

;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga

och lämpliga.

Ansökningar om understöd från berörda, för år 1900 anvisade, anslag

å 55,000 kronor hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, inkommit

från 100 särskilda anstalter eller föreningar, deribland 27, hvilka

icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande ändamål. De af alla

dessa anstalter och föreningar begärda understödsbelopp uppginge till

sammanlagdt 61,332 kronor, hvadan åtskilliga af de sökande ej kunnat

erhålla hela de begärda beloppen. Enär det sålunda visat sig, att intresset

för anordnande af sådana föreläsningskurser, hvarom här vore fråga, så

ökats, att ej heller det till 55,000 kronor förhöjda anslaget varit för det

afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning icke förekomme till antagande,

att detta intresse skulle under den närmaste framtiden minskas,

syntes ett ökadt anslag för år 1901 vara af behofvet påkalladt. Detta anslag

ansåge departementschefen kunna bestämmas till 65,000 kronor. Hvad

anginge de vilkor, som borde stadgas för erhållande af sådant understöd,

hvarom här vore fråga, syntes enahanda bestämmelser lämpligen kunna meddelas,

som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast

beviljades.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde han,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1901

bevilja ett anslag af 65,000 kronor att, under de vilkor Kongl. Maj:t

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kunde finna skäligt bestämma, användas till understöd åt sådana anstalter

eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts förevarande

framställning, må för år 1901 bevilja ett extra

anslag af 65,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 angifna

vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller

föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

^utbildande af 123:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat

i&rarinnor i för år 1901 anvisa ett belopp af 6,300 kronor att under de vilkor Kongl.

huslig ekonomi.jyjaj.t kunde finna skäligt bestämma, användas till understöd åt de vid

[118.] Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt af

Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för

utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.

Uti proposition till 1896 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen

att under vilkor, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma,

på extra stat för år 1897 bevilja följande belopp för undervisning i huslig

ekonomi, nemligen:

till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan för utbildning

af lärarinnor i huslig ekonomi 3,200 kronor;

till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse för utbildande af lärarinnor

i huslig ekonomi för folkskolan 1,300 kronor; samt

till lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor i Stockholm

1,500 kronor.

Ifrågavarande framställning blef af Riksdagen i så måtto bifallen, att

Riksdagen på extra stat för år 1897 anvisade ett belopp af 5,000 kronor

att, under de vilkor Kongl. Maj:t, kunde finna skäligt bestämma, användas

till understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk, af Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse och vid Ateneum för flickor i Stockholm

anordnade undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig

ekonomi.

På förnyade framställningar af Kongl. Maj:t har Riksdagen jemväl

för hvart och ett af åren 1898, 1899 och" 1900 för nyssnämnda ändamål

beviljat ett belopp af 5,000 kronor. Detta anslag hade, enligt hvad i

statsrådsprotokollet meddelas, under de fyra år, det sålunda utgått, af

s. 433 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

433

Kongl. Maj:t fördelats emellan ifrågavarande tre läroanstalter på^det sätt,

att årligen tilldelats åt Upsala enskilda läroverk 2.200 kronor, åt Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse 1,300 kronor samt åt Ateneum för flickor i

Stockholm 1,500 kronor.

I sina årligen upprepade framställningar om erhållande af statsbidrag

hade styrelsen för Upsala, enskilda läroverk gång efter annan framhållit,

att det anslag, som stälts till dess förfogande, befunnits för knappt tilltaget;

och i särskilda under år 1899 till Kongl. Maj:t ingångna skrivelser

hade styrelserna för samtliga berörda lärokurser anhållit, att dem måtte

beredas ökadt bidrag af statsmedel till nu ifrågavarande undervisning och

dervid till stöd för framställningarna hufvudsakligen anfört, följande.

Styrelsen för Upsala enskilda läroverk hade framhållit, hurusom i

omförmälda framställning till 1896 års Riksdag beräknats för fackskolan

vid läroverket, i enlighet med styrelsens ansökan, ett belopp åt

3,200 kronor. Sedan likvisst Riksdagen nedsatt det af Kongl.’ Maj: t

äskade anslaget från 6,000 till 5,000 kronor, hade understödet för fackskolan

i Upsala begränsats till 2,200 kronor. Hvarje gånget år hade

emellertid blott gifvit styrelsen uy bekräftelse på rigtigheten af den först

uppstäda beräkningen. Styrelsen hade nödgats dels att sätta lönerna för

föreståndarinna och lärarinnor — 1,000 kronor jemte bostad för den förra,

6UO—700 kronor (utan bostad) för de senare — så lågt, att de icke .stode

i rätt förhållande hvarken till lefnadskostnaderna eller till de. aflöning^,

som vid andra skolor gåfves, dels att årligen genom på enskild väg insamlade

medel och genom skuldsättning å styrelsens ansvar betäcka ständigt

återkommande deficit. Båda dessa utvägar finge naturligtvis anses

såsom provisoriska och kunde ej i längden med någon framgång anlitas.

Från och med höstterminen 1899 hade fackskolan genom enskilda gynnares

mellankomst dels fått egen, för ändamålet särskilt lämpad lokal, dels

vunnit en betydlig tillökning i materiel, hvarigenom undervisningen i

vissa af fackskolans afdelningar kunnat ytterligare utvidgas. Men trots

dessa för en gång gifna understöd och trots styrelsens bemödande att genom

inkomsten af betalande elever utom lärarinnekurserna upphjelpa, anstaltens

ekonomi, gåfve denna alltjemt anledning till bekymmer, och styrelsen

såge sig föranledd att ånyo upprepa sin hemställan om höjning af

statsanslaget.

Från fackskolan hade under år 1898 utexaminerats tillsammans elfva

lärarinnor; i slutet af vårterminen 1899 ytterligare åtta. I lärarinnekurserna

hade höstterminen 1899 undervisats nitton elever. Om det förtroende,

anstalten åtnjöte, vittnade den omständigheten, att till de lärarinnekurser,

som började i januari 1899, anmält sig 46 inträ dessökande, bland

Bih. tiU Biksd. Prof. 1900, 4 Samt. / Afä, 9 Höft. 55

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilka plats kunnat beredas blott för sjutton. Af de åtta lärarinneelever,

som vårterminen 1899 utexaminerats, hade sex elever, som önskat anställning,

redan fått sådan; af de öfriga två stode en i begrepp att gifta sig

och en hade öfvergått till annan verksamhet. Som ett särskildt företräde

hos fackskolan i Upsala kunde åberopas mångsidigheten i lärarinneelevernas

praktisk-pedagogiska utbildning, då tillfälle bereddes till öfnings- och

proflektioner såväl med barn från folkskola och högre skola som med

äldre elever i husmoders- och fortsättningskurserna.

I sammanhang härmed ville styrelsen påpeka, att sedan aktiebolaget

Upsala enskilda läroverk på de af detsamma grundlagda läroanstalterna,

enskilda läroverket och fackskolan för huslig ekonomi, uppoffrat hela sitt

aktiekapital och under hösten 1898 upplöst sig, ledningen af båda anstalterna

öfvertagits af ett för ändamålet bildadt sällskap med samma

namn och att sällskapets medlemmar enligt för detsamma gällande stadgar

icke af anstalterna egde draga någon ekonomisk vinst, hvadan numera

fackskolan för huslig ekonomi i Upsala fullständigt hade karakteren af en

publik institution till allmänt gagn.

På grund af det sålunda anförda hemstälde styrelsen, att Kongl. Maj:t

ville af. de medel, .som för ändamålet kunde komma att för år 1901 beviljas,

tilldela den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan för

huslig ekonomi ett understöd af 3,200 kronor.

Fackskolans inspektor, professor O. Hammarsten, hade, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, vitsordat, att arbetet och undervisningen

inom skolan bedrifvits med berömvärd skicklighet och nit samt

på ett, enligt hans mening, särdeles praktiskt och ändamålsenligt sätt,

äfvensom. uttalat den förhoppningen, att fackskolan, sedan den numera

inflyttat i egna, rymligare lokaler, skulle med ännu större framgång än

förut kunna verka för sin vigtiga uppgift.

Enligt hvad departementschefen inhemtat, hade följande förslag till

inkomst- och utgiftsstat för skolan uppgjorts för år 1900:

Inkomster

elevafgifter af lärarinneelever...........................

» » elever i husmoderskursen .

anslag af staten ................................................

» » staden ................................................

» » folkskolan............................................

» » enskilda läroverket .........................

ränta å grundfonden ......................................

brist........................................................................

.................. kr. 2,400

—

.................. » 4,200

—

..................... » 2,200

—

................... » 500

—

...................... » 150

—

.................... » 300

—

...................... » 75

—

.................... » 1,168

—

Summa kronor 10,993

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N''o 9.

485

Utgifter

hyra......................................................................

löner .....................................................................

afgifter för lektioner ................................

sekreterarearfvode ............................................

ränta på skulder............................................

ved och lyse ......................................................

tvätt och rengöring..........................................

städerskans lön ..................................................

hushållet............................................................

lärarinnornas middagskost.............................

inventarier...........................................................

annonsering och tryckningskostnad ..........

tidskrifter och böcker.........................

diverse .................................................................

..................... kr. 1,800: —

.......... » 4,850: —

............... » 648: —

........ » 100: —

.......... » 440: —

......... » 900: —

... » 500: —

.................. » 80: —

...... » 225: —

........ » 450: —

...................... » 200: —

..... » 500: —r

............ » 100: —

...................... » 200: —

Summa kronor 10,993: —

Domkapitlet i Upsala, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade på de

till stöd för styrelsens ansökning anförda skäl, hvarvid domkapitlet förklarat

sig icke hafva något att erinra eller tillägga, tillstyrkt bifall till

ansökningen.

Göteborgs allmänna folkskolestyrelse hade till en början meddelat, att

de undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi för

folkskolan, hvilka folkskolestyrelsen anordnat i Göteborg under åren

1897, 1898 och 1899 och till hvilka Kongl. Maj:t beviljat ett anslag af

1,300 kronor om året, varit så inrättade, att undervisningskursen hvarje

år begynt i januari månad och fortgått under fyra och en half månader.

Då emellertid erfarenheten under de gångna tre åren visat, att denna undervisningstid

varit allt för kort och att i följd häraf lärarinneeleverna

blifvit öfveransträngda, hade folkskolestyrelsen, i förhoppning att Kongl.

Maj:t måtte fortfarande bevilja anslag härtill, beslutit utsträcka ifrågavarande

undervisningskurs till två terminer, så att den skulle fortgå från

början af september månad till omkring den 1 maj, med en månads uppehåll

vid jul, och alltså förlängas till sju månader. Förutom det att den

öfverklagade öfveransträngningen härigenom förebyggdes, skulle den fördelen

vinnas, att eleverna kunde få mera praktisk öfning, hvilket visat sig

vara behöflig! 1 enlighet med folkskolestyrelsens nämnda beslut skulle

undervisningskursen från början af september 1899 anordnas efter en af

styrelsen bilagd plan och följande kostnadsberäkning:

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Inkomster:

ber?) k nåd t statsanlag ...............................

af gifter af 6 elever a 50 kronor .................

.......... kr. 1,600: —

............... » 300: —

Summa kr. 1,900: —

Utgifter:

föreståndarinnans lön ...............................

arfvode för lektioner i teoretiska ämnen

bränsle och belysning ................................

inventarier .......................................................

städning och rengöring ..............................

hyra för lokal ......................... ....................

diverse omkostnader.........................................

........ kr. 800: —

.............. » 500: —

........... » 130: —

............. » 60: —

» 45: —

.............. » 300: —

.............. » 65: —

Summa kr. 1,900: —

På grund häraf anhölle folkskolestyrelsen om ett anslag af 1,600 kronor

om året att utgå under tre år från och med år 1900 för anordnande

vid Göteborgs skolkök af kurser för utbildande af skolköks!?!rarinnor för

folkskolan.

Göteborgs domkapitel hade i infordradt utlåtande tillstyrkt bifall till

folkskolestyrelsens anhållan.

Styrelsen för Ateneum f ör flickor hade slutligen i sin förutberörda skrifvelse,

som inlemnats till ecklesiastikdepartementet den 18 november 1899,

anfört, bland annat, följande.

För att kunna gifva eleverna en grundligare praktisk utbildning och

vana att leda arbetet i ett större skolkök hade undervisningslokalen under

läsåret 1898—1899 utvidgats genom anordnandet af ett större kök med

inredning —- spisar, hyllor, bord m. m. —, lämpad efter fyra hushåll

i stället för två, hvarjemte åtskilliga andra förbättringar vidtagits. I sammanhang

härmed hade antalet ökats af folkskolebarn, hvilka såsom öfningsklass

för lärarinneeleverna två dagar i veckan erhölle fri undervisning

och fri middagskost. Genom dessa förbättringar och stegrade priser å särskilt

lifsmedel hade utgifterna för kursen blifvit väsentligt ökade. Föreståndarinnans

lön, som hittills utgått med 700 kronor för år jemte bostad,

behöfde äfven höjas.

Inkomster och utgifter för kursen under år 1898 vore följande:

s. 437 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

437

Inkomster:

terminsafgifter a 75 kronor för 6 elever (högsta antalet) kr.

betalade middagar........................................................................... *

sålda bakverk in. ..................................................................... *

statsbidraget för 1898 .................................................................. *

saldo förlust .............................................. *

Summa kr.

900: —

509: 08

261: 87

1,500: —

822: 60

3,993: 55

Utgifter:

beräknad hyra för lokalen .................................................. ^r
*

''ved och gas ................................................................... *

löner .....................................................................................................

inköp af matvaror.................................... s

kemikalier, förbrukningsartiklar och diverse ........................... *

tvätt och städning ........................................................................... *

ränta och slitning å inventarierna samt underhåll ................. »

Summa kr.

800: —

225: —

1,280: —

1,150: 86

94: 15

189: 10

254: 44

3,993: 55

Styrelsen hemstälde derför, att åt ifrågavarande kurs matte beredas ett

anslag för år 1901 af 2,000 kronor.

Läroverkets inspektor, kanslirådet C. W. Kastman, hade på förfrågan

intygat, att enligt hans förmenande kursen vore ändamålsenligt anordnad,

undervisningen bedrefves med mycken skicklighet och stort allvar samt

undervisningsmaterielen vore tillräcklig och tidsenlig samt i godt stånd.

öfver denna ansökning hade genom remiss den 20 sistlidne november

utlåtande infordrats af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk,

men sådant .utlåtande hade ännu icke till departementet inkommit.

I)e skäl, som af styrelsen för Upsala enskilda läroverk och Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse anförts för höjning af hittills utgående anslag

till af dem anordnade kurser för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi,

syntes departementschefen öfvertygande; och då behof vet af dylika lärarinnor

tycktes vara i stigande, ansåge han sig böra tillstyrka Kong). Maj:t att

för berörda kurser i Upsala och Göteborg begära ökning af hittills utgående

anslag till ifrågasatta belopp. Beträffande åter Ateneum för flickor

förelåge icke sådan utredning, att någon höjning af nu till samma undervisningsanstalt

utgående anslag kunde ifrågasättas; men uppenbart syntes

departementschefen, att sistnämnda anslagsbelopp fortfarande vore ^ohöfligt.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen göra nu förevarande framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskott^ Utlåtande N:o 9.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa

ett belopp af 6,300 kronor, att under de vilkor, Kong!.

Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd

åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum

för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande

af lärarinnor i huslig ekonomi.

andag till , 124:o). . Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för

vattenhöjd- ai 1901 anvisa 2,800 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade

*tationer vatten^^m^tnin9sstationema m. m.

h jo i Ffo’ detta ändamål har Riksdagen på derom af Kongl. Maj:t gjorda

1 -J framställningar alltsedan år 1891 årligen beviljat 2,500 kronor, men sedan

detta belopp, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

numera befunnits otillräckligt, i det att observationshusen blefve år

efter år i allt större behof af mer eller mindre omfattande reparationer,

hvartill äfven komme, att ledningsrören vid en af nämnda stationer behöfde

ofta upprensas, har departementschefen, i enlighet med styrelsens

för nautisk-meteorologiska byrån i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20

september 1899 gjorda hemställan, tillstyrkt, att Kong]. Maj:t måtte af

Riksdagen för ändamålet äska 2,800 kronor.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 anvisa

till underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna

m. m. 2,800 kronor.

andag''för 1 2o:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer

utgifvande ocAUtskottct,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvartdera

af åren 1895—1900 egt rum, jemväl för år 1901 å

extra stat anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot

redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets

förfogande för utgifning och spridning af

nykterhetsskrifter.

spridande af

nykterhetsskrifter.

[120.]

anslag till 126:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

Ä 1901 bevilJa ett ans.la2. af 3>000 k™nor att utgå till understöd åt kurSans-Soud

a?1stalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades

invid Upsala. lämplig^.

[121.]

s. 439 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Uilåiande N:o 9.

439

I fråga om denna anslagsbegäran har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

För hvart och ett af åren 1894—1900 hade Riksdagen beviljat ett

extra anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet

för drinkare vid Sans Souci invid Upsala, numera benämndt kuranstalten

Sans Souci, på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor

för anslagens åtnjutande, som af Kongl. Maj:t i följd häråt vid meddelande

af föreskrift om anslagens utbetalning faststäits, hade, med någon modifikation

för de tre sista åren, fått enahanda innehåll, som återgifvits i

departementschefens anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning om

anslag till nämnda anstalt.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1899 hade styrelsen

för ifrågavarande kuranstalt anhållit, att Kongl. Maj:t måtte allt framgent

och närmast för år 1901 hos Riksdagen begära, att ett anslag af 3,000

kronor måtte för nämnda anstalt beviljas. Detta anslag, hade styrelsen

i berörda skrifvelse anfört, vore af nöden, för så vidt anstalten skulle

kunna fortsätta sin verksamhet i samma utsträckning som hittills. Det

hade emellertid länge varit ett önskningsmål att bereda densamma eu

utvidgad verksamhet, men någon möjlighet härtill hade icke funnits, så

länge anstalten varit betungad med en skuldsumma, som vida öfverstigit

dess tillgångar. Då anstalten omorganiserats i oktober 1898, hade

styrelsen för afhjelpande af anstaltens svåra, ekonomiska ställning utfärdat

ett upprop till allmänheten, hvilket haft det lyckliga resultat, att eu

summa af 4,100 kronor influtit. Styrelsen hade derigenom blifvit i stånd

ej blott att minska skuldsumman till 8,000 kronor, hvilket belopp ungefär

motsvarade anstaltens tillgångar i fastigheter och inventarier, utan äfven

att vidtaga en utvidgning af anstalten, så att vid densamma numera

kunde beredas plats för 8 patienter. Emellertid önskade styrelsen att

ytterligare utvidga verksamheten vid Sans Souci och hade i enlighet

dermed fattat ett eventuel! beslut att låta tillbygga anstalten enligt ritning

och kostnadsförslag, som bifogats styrelsens framställning. Kostnaden för

utvidgningen, hvarigenom anstalten skulle vinna ytterligare 4 patientplatser,

skulle enligt berörda kostnadsförslag uppgå till 2,115 kronor 42

öre. En sådan utvidgning, som betydligt skulle öka föreståndarens arbete,

gjorde det tillika till en tvingande nödvändighet att bereda denne, hvilken

för en tid af två år åtagit sig platsen mot en ersättning af endast 300

kronor för år, en förbättrad ekonomisk ställning. Det vore uppenbart

att en lämplig föreståndare icke kunde, helst sedan anstalten utvidgats

till att inrymma 12 patientplatser, erhållas och bevaras å anstalten mot

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lägre kontant ersättning än 1,000 kronor för år, så mycket mindre som

det vore styrelsens mening, att denna lön skulle beviljas endast åt en

gift föreståndare och mot vilkor att dennes hustru utan särskild ersättning

skulle förestå hushållet och fungera som husmoder vid anstalten.

Huru nödvändig för anstaltens behöriga skötsel en sådan löneförbättring

än vore, blefve det dock omöjligt att åstadkomma densamma med anstaltens

nuvarande tillgångar, äfven om dessa ej toges i anspråk för en

tillbyggnad, och ännu mer omöjligt, om så skedde, något som dock af

många skäl vore önskvärdt. Under sådana förhållanden såge styrelsen

icke någon annan utväg än att hos Kongl. Maj:t begära, ej blott att det

hittills gifna anslaget måtte fortfarande beviljas, utan äfven att ett tillägg

dertill af 1,000 kronor måtte erhållas, så att anslaget för år 1901 blefve

tillsammans 3,000 kronor.

Af den redogörelse för anstaltens verksamhet under år 1898, som af

anstaltens legitimerade läkare och dess föreståndare afgifvits och funnes

ansökningen Inlagd, samt af öfriga vid ansökningen fogade handlingar

inhemtades, enligt hvad departementschefen vidare anfört, att under nämnda

år å anstalten vårdats 11 patienter från olika landskap och af olika *

samhällsklasser, af hvilka patienter 5 under året utgått och 6 funnits qvar

å anstalten vid årets slut; att af de 5 utgångna patienterna 3 blifvit fullständigt

botade, men de två återstående återfallit i det gamla begäret och

den ene af dessa ånyo intagits å anstalten; att antalet ansökningar och

förfrågningar om plats å anstalten under tiden 1 oktober 1898-—27 september

1899 utgjort 32; att vattenledning framdragits till och inledts i

bonings- och brygghuset samt varmbad anordnats i brygghuset; att en

del nya inventarier inköpts; samt att tillgångarna utöfver skulderna deri

31 december 1898 utgjorde 555 kronor 29 öre.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, hade den 30

oktober 1899 afgifvit utlåtande, deri medicinalstyrelsen anfört att, då

ändamålet med ifrågavarande kuranstalts verksamhet vore i hög grad behjertansvärdt

och det af anstaltens styrelse nu begärda anslaget°å 3,000

kronor vore nödvändigt, om ej blott anstaltens välsignelsebringande arbete

skulle kunna fortgå såsom hittills, utan äfven den ifrågasatta, af en ökad

efterfrågan på platser betingade utvidgningen af anstalten skulle komma

till stånd, samt då de af Kongl. Maj:t jemlikt beslut den 1 juni 1894 och

den 19 maj 1899 för statsanslagets åtnjutande föreskrift^ vilkor blifvit af

anstalten uppfylda, medicinalstyrelsen tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte

af Riksdagen äska på extra stat för år 1901 ett anslag af 3,000 kronor

till understöd åt berörda anstalt samt att, om anslaget beviljades, Kongl.

Maj:t måtte för åtnjutande deraf föreskrifva enahanda vilkor, som genom

s. 441 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

441

nyssnämnda beslut blifvit bestämda, äfvensom att af anslaget ett belopp

af 1,000 kronor skulle utgå, först sedan den föreslagna tillbyggnaden utförts.

För egen del har departementschefen förklarat, att hvad anstaltens

styrelse i sin nu gjorda framställning anfört syntes honom tydligen visa,

att anstalten behöfde ökadt årligt understöd från det allmänna för att

kunna uppehålla sin verksamhet i dess nuvarande omfattning, oafsedt

huruvida densamma, på sätt blifvit ifrågasatt, komme att än ytterligare

ökas, sedan den påtänkta tillbyggnaden blifvit verkstäld. Vid sådant förhållande

kunde departementschefen icke finna det vara lämpligt att, såsom

medicinalstyrelsen föreslagit, såsom vilkor för utfående af en del utaf det

anslag, hvarom här vore fråga, föreskrefves, att en sådan tillbyggnad, som

nyss nämnts, komme till stånd, utan ansåge departementschefen vilkoren

för anslagets åtnjutande höra affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som i sådant afseende stadgats beträffande det anslag, hvilket

af Riksdagen beviljats för år 1900.

Departementschefen hemstälde derför hos Kongl. Maj:t om aflåtande

till Riksdagen af nu ifrågavarande framställning.

Utskottet-, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i

detta ärende föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1901 bevilja

ett anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt

kuranstalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

127:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1901 bevilja ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stock- Stockholms

holma alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. ai^hoirnhem,

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom, se- [122.]

dan på ansökningar af styrelsen för Stockholms alkoholisthem Kongl.

Maj:t i 1898 och 1899 års statsverkspropositioner föreslagit Riksdagen att

bevilja nämnda hem anslag för år 1899 af 17,500 kronor och för år 1900

ett anslag af 7,500 kronor, hade Kongl. Maj:ts berörda framställningar

blifvit på det sätt bifallna, att Riksdagen på extra stat beviljat hemmet

för år 1899 ett anslag af 2,000 kronor och för år 1900 ett anslag af

4,000 kronor, att utgå på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.

Vid meddelande af föreskrifter om ifrågavarande anslags utbetalande både

Kongl. Maj:t tillika faststält de vilkor, som skulle gälla för anslagens åtnjutande;

och voro dessa vilkor följande:

Bill. till Kikna. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

56

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att hemmets förvaltning skulle handhafvas af en i Stockholm befintlig

styrelse, som antoge föreståndare för anstalten;

att anstalten skulle stå under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen

af Vestergötland eller, om han ansåge sig dertill förhindrad, af en utaf

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor;

att de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakades af legitimerad läkare;

samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för

anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföljande

år af anstaltens styrelse och läkare aflemnades till förste provinsialläkaren

i länet.

Styrelsen för hemmet hade i skrifvelse den 20 sistlidne september

anhållit, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag

för år 1901 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och hade styrelsen

till stöd för denna framställning hufvudsakligen anfört, att utgifterna

för år 1898 uppgått till 19,793 kronor 48 öre; att, ehuru

gåfvomedel influtit till belopp af 4,102 kronor — en summa, som icke

syntes kunna påräknas för framtiden — stiftelsen måst för utgifternas

bestridande med 4,920 kronor 56 öre öka sin redan förut betydande skuld,

som enligt ansökningen bifogad revisionsberättelse vid 1898 års början

utgjort 23,952 kronor 68 öre; samt .att utan kraftigare hjelp från det

allmännas sida, än hvad hittills lemnats, stiftelsens tillgångar snart torde

vara uttömda och stiftelsen nödgas upphöra med sin för det allmänna

gagnerika verksamhet.

Af hemmets vid den gjorda framställningen fogade berättelse för

år 1898 inhemtades, bland annat, att af de under år 1898 vårdade 34

pensionärerna 8 utskrifvits förbättrade med hopp om varaktigt tillfrisknande,

1 utskrifvits med okändt resultat, 6 återfallit, 7 afvikit eller afvisa^

från hemmet samt 10 qvarvarit vid årets slut. Då hade äfven

varit qvar 2 pensionärer, som utskrifvits, men, efter att hafva återfallit,

å nyo intagits.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen den 15 sistlidne december

öfver ifrågavarande framställning afgifvit utlåtande och dervid

öfverleranat i ärendet infordrade yttranden af förste provinsialläkaren och

Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Förste provinsialläkaren både anfört, att ifrågavarande stiftelse hade

till uppgift att dels genom lämplig vård af personer, hemfallna åt dryckenskapslasten,

återgifva dem deras genom alkoholmissbruk förstörda krafter,

dels sedermera skaffa dem, som vore deraf i behof, lämplig sysselsättning,

samt att mycket uppmuntrande resultat erhållits, i det från hemmets öppnande

den 1 april 1897 till den 15 november 1899 af 60 intagna 25 ut
O
-

s. 443 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

443

gått såsom botade, men att hemmets ekonomiska ställning emellertid vore

sådan, att utan kraftigt understöd hemmet måste upphöra med sin verksamhet;

och hade förste provinsialläkaren på grund häraf och då det måste

anses synnerligen önskligt, att såväl hemmets allmännyttiga verksamhet

måtte fortfara, som äfven att mindre bemedlade måtte komma i delaktighet

af dess vård, tillstyrkt, att statsanslaget måtte ökas till begärda 7,500

kronor under de vilkor, som för det nu utgående statsanslaget af Kongl.

Maj:t faststälts.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade, instämmande i hvad förste

provinsialläkaren i ämnet yttrat, äfven för sin del tillstyrkt bifall till

ansökningen. M .

För egen del hade medicinalstyrelsen anfört, att, då Kongl. Maj:t

till 1899 års Riksdag aflåtit proposition om anslag å 7,500 kronor

för att stiftelsen Stockholms alkoholisthem måtte kunna fortsätta sm

gagnande verksamhet och äfven bevilja friplatser, och då hemmets nuvarande

ekonomiska ställning icke medgåfve beviljandet af en sådan för

det allmänna vigtig förmån, ja, icke en gång kunde särdeles länge göra

det möjligt att fortsätta med hemmets verksamhet, såvida ej det nu begärda

förhöjda anslaget beviljades, medicinalstyrelsen tillstyrkte bifall

till den af styrelsen för alkoholisthemmet nu gjorda anhållan och hemstälde,

det Kongl. Maj:t måtte till näst sammanträdande Riksdag aflåta

proposition derom, att till alkoholisthemmet matte på extra stat för år

1901 anslås ett belopp af 7,500 kronor och att för åtnjutande af detta

anslag måtte föreskrifvas samma vilkor, som blifvit för år 1900 uppstälda

i kongl. brefvet den 19 maj 1899.

Hvad sålunda förekommit syntes departementschefen ådagalägga, att

ifrågavarande alkoholisthem vore fortfarande förtjent att komma i åtnjutande

af statsanslag, samt att detta anslag nu borde bestämmas till det

belopp, som hemmets styrelse begärt och medicinalstyrelsen förordat, eller

7,500 kronor. . n

Departementschefen hemstälde derför, att Kong]. Maj:t matte till Riksdagen

aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

Utskottet, som på grund af de upplysningar, utskottet erhållit om

anstaltens verksamhet, funnit tvifvelaktigt, _ huruvida densamma bör med

förhöjdt statsanslag understödjas, anser sig icke höra tillstyrka beviljande

af större belopp för ■ nu ifrågavarande ändamål än det för innevarande

år beviljade, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, pa extra stat för ar 1901

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bevilja ett anslag af 4,000 kronor, att utgå till understöd

åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

tmuppfösande 128:o). Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat

af en kapell- för ar 1901 bevilja ett anslag af 6,000 kronor för uppförande af en kaSödZ9BergLPeJlb^na<J

i Södra Bergnäs by i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af

hy. ötvermtendentsembetet uppgjord ritning, under förutsättning att till kapell[123.

] byggnaden efter af vederbörande jägmästare, der så erfordrades på bekostnad

af de byamän, hvilka vid sammanträde den 6 mars 1898 åtamt

sig ansvara för byggnadens underhåll, verkstäld utstämpling från kronoskog

kostnadsfritt utfinges det för byggnaden erforderliga virke.

I fråga om detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

• , ^en i Norrbottens län belägna Arjepluogs socken, omfattande ett

ytinnehåll af något mera än 146 qvadratmil eller nära nog lika mycket som

landskapen Skane, Halland och Blekinge tillsammantagna, men med rino-a

folkmängd, uppgående den 31 december 1897 till allenast 2,139 invånare,

funnes för närvarande en kyrka och två kapell: Arjepluogs kyrka, belägen

ungefär sex mil från socknens sydligaste gräns, ett kapell, förr i Löfmokk,

numera i Jäckvik ungefär sex mil nordvest från kyrkan och sju mil från

norska gränsen, samt ett kapell i Norra Bergnäs, beläget ungefär fyra

mil norr om kyrkan.

Under år 1897 hade inom socknen väckts förslag om uppförande af

ännu en kapellbyggnad, nu i den sydligaste delen af socknen. Uti en

till Kongl. Maj:t stäld och af kyrkoherden i församlingen G. Calleberg,

jemte eget tillstyrkande yttrande, till domkapitlet i Hernösand insänd

ansökning hade nemligen byamännen i Slagnäs och kringliggande

byar anhallit, att Kongl. Maj:t måtte anslå nödiga medel till uppförande

af ett ^kapell i Södra Bergnäs by eller å annan lämplig plats i orten

samt låta förordna om kapellets uppförande och om gudsrjensters hållanae

i detsamma. Till stöd för ansökningen hade af byamännen och

kyrkoherden Calleberg anförts: Södra Bergnäs by, belägen ungefär fem mil

sydost från kyrkan och en mil norr om Slagnäs by, vore att anse såsom,

näst kyrkoplatsen, den mest centrala ort inom socknen, enär i nämnda båda

byar med omnejd bodde något mera än en fjerdedel af socknens hela befolkning,

på kortare afstånd från södra Bergnäs by än från kyrkan. Från

dessa trakter, som saknade landsväg och hvilkas invånare för sina kyrkofärder

maste taga väg öfver de stora sjöarne Storafvan och Uddjaur, blefve

dessa färder ofta försvarade vintertid af dåligt väglag och sommartid af

s. 445 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

445

storm, hvartill koinme, att det funnes många fattiga, hvilka ej kunde bekosta

sig och de sina en kyrkofärd på fem till sex mil. Under nuvarande

förhållanden mötte fördenskull stora svårigheter för många från dessa orter

att besöka kyrkan, och behofvet af ett nytt kapell, der gudstjenst med

nattvardsgång af församlingens pastor kunde förrättas vissa, åtminstone

fyra gånger årligen, vore sålunda mycket trängande. Komme ett sådant

kapell till stånd, skulle traktens befolkning, äfven den fattigare, derigenom

få tillfällen att blifva delaktiga af den kyrkliga gudstjenstens fördelar och

lättare bevaras från separatim, som hotade att söderifrån inkomma i

socknen. Jemväl åtskilliga lappar skulle deraf få gagn. Byamännen i

orten vore emellertid urståndsätta att göra några utgifter för uppförande

af ett dylikt kapell, och enskilda personer funnes ej, som dertill vore

villige. Ej heller funnes någon utsigt att kunna förmå församlingen att

göra sådant offer för en särskild sockendel, då församlingen, som måste

på sin under reparation varande kyrka påkosta många tusen kronor, i

öfrigt vore så betungad med utgifter för olika ändamål, att, då fråga på

våren 1897 tant om reparation af Jäckviks kapell, församlingens kyrkostämma,

ehuru den ansett en sådan reparation nödvändig, dock icke

kunnat besluta att till kostnaden derför bidraga. Annan möjlighet förefunnes

derför ej att få till stånd ett kapell i Södra Bergnäs, än att detsamma

blefve uppfördt på statens bekostnad, liksom fallet varit med

kapellen i Jäckvik och Norra Bergnäs. Beloppet af de utgifter, statsverket

derigenom finge vidkännas, borde ej verka afskräckande, då kapellet,

för den händelse det derför erforderliga virket finge tagas å kronoskog,

borde kunna uppföras, med sittplatser för 150—200 personer och fullständig

inredning, för en kostnad af 5,000 kronor, och särskild hänsyn i

allt fall borde tagas dertill, att från lappmarkens skogar högst afsevärda

belopp inflöte till statsverket.

Öfver ansökningen hade domkapitlet infordrat yttranden af kontraktsprosten

G. Ilöijer och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län; och hade kontraktsprosten Höijer i sitt afgifna yttrande, under

tillstyrkande af bifall till den gjorda framställningen, anfört, att de för

densamma andragna skäl syntes honom tillräckligt ådagalägga, såväl att

behofvet af ett kapell i sydöstra delen af Arjepluogs socken vore

mycket trängande och att Södra Bergnäs by vore den för kapellet mest

lämpliga platsen, som äfven att församlingens förut nog mycket anlitade

ekonomiska bärkraft vore allt för svag för att kunna draga den kostnad,

hvilken kapellbyggnadens uppförande måste betinga, hvadan kapellet icke

kunde komma till stånd utan anslag af allmänna medel.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län hade införskaffat

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

från församlingen dels dess yttrande öfver ansökningen, i hvilket yttrande

församlingen, under vitsordande utaf behofvet af det föreslagna kapellet

och ° lämpligheten af den derför utsedda plats, förklarat sig icke kunna

anslå medel till kapellets uppförande, utan allenast vilja bekosta församlingens

pastor skjuts till och från kapellet vid hans tjensteförrättningar

derstädes, dels ock eskissritning till det ifrågasatta kapellet jemte materialoch

kostnadsförslag, slutande, under förutsättning att behöfligt virke fritt

erhölles från kronan, å eu summa af 5,000 kronor. I afgifvet utlåtande

hade derefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att denna

embetsmyndighet, som funne behofvet af kapellets uppförande till fullo

ådagalagdt, ville vitsorda, att församlingens ekonomiska ställning för närvarande

icke utan de skattskyldiges oskäliga betungande medgåfve beloppets

uttaxering, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge

sig böra tillstyrka, att nödiga medel liksom ock kostnadsfritt byggnadsvirke

från kronomark för ändamålet utverkades; dock hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande såsom sin åsigt uttalat, att vid anvisande af

eventuelt anslag borde förbindas det vilkor, att församlingen ansvarade för

att kapellet antingen på bekostnad af de utaf dess inrättande närmast

intresserade byarne eller direkt af församlingen behörigen underhölles.

Sedan handlingarna återremitterats till kyrkoherden Calleberg och

Arjepluogs församling med förfrågan, om de åtoge sig, pastor den af

Slagnäs byamän i deras gjorda framställning ifrågasatta predikoskyldighet,

och församlingen att uppfylla det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagna vilkoret med afseende på kapellets underhåll, hvarjemte

pastor skulle hafva att inkomma med den ytterligare utredning,

som han funne nödig rörande antalet af och folkmängden i de byar,

som kunde få gagn af kapellet i Södra Bergnäs, samt om kapellets betydelse

för lappallmogen, hade, med anledning häraf, kyrkoherden Calleberg

till domkapitlet insändt dels utdrag af protokoll, hållet å extra kyrkostämma

med Arjepluogs församling den 20 mars 1898, dels ock eget

yttrande jemte en särskild förteckning, utvisande antalet af och folkmängden

i de byar och lägenheter, hvilka närmast vore intresserade af

inrättandet utaf ett kapell i Södra Bergnäs, samt antalet af socknebor och

lappar, som deraf kunde få gagn. Af dessa handlingar inhemtades, att

kyrkoherden Calleberg gerna åtoge sig den af sökandena ifrågasatta

predikoskyldigheten och tillika vore öfvertygad, att hvilken pastor som

helst,'' som nitälskade för själavården inom församlingen, skulle komma

att vara af samma åsigt; att, sedan vid sammanträde den 6 mars 1898

byamännen i Bergnäs, Strömholm, Grannas, Sjulnäs, Slagnäs, Kalön, Långviken,

Sundholm, Krutaholm, Storbosund och Storön samt åborna å Ny
-

s. 447 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

447

liden och Rebackudden enhälligt åtagit sig att, för den händelse nödiga

medel ansloges till uppförande af ett kapell i Södra Bergnäs, ansvara för

att kapellet blefve på deras bekostnad behörigen underhållet, samt byamännen

i Bergnäs enat sig om att kostnadsfritt upplåta lämplig byggnadsplats

å Bergnäsholmen, församlingen å nyssnämnda kyrkostämma förbundit

sig att genom de skattskyldige i förutnämnda byar behörigen

underhålla den ifrågasatta kapellbyggnaden; att 44o personer, deraf 82

hel- och halflappar, funnes i Bergnäs och sexton andra byar och lägenheter

inom en mil från Bergnäs, hvilka alla hade 4 6 mil till kyrkan;

att derjemte funnes 185 personer, deraf 58 hel- och halflappar, i tio andra

byar och lägenheter, som hade kortare väg till Bergnäs än till kyrkan;

att dessutom 74 lappar vissa årstider brukade vistas närmare Bergnäs än

kyrkan; att således, dessa sista inberäknade, 702 personer, deraf 214 heloch

halflappar, borde kunna få gagn af ett kapell i Södra Bergnäs; samt

att folkmängden i orten under det sista decenniet växt med öfver 34

procent och fortfarande visade samma tendens att tillväxa, hvadan, enligt

kyrkoherden Callebergs förmenande, antalet af dem, för hvilka det ifrågasatta

kapellet kunde vara till nytta, säkerligen komrne att inom nagra ar

betydligt ökas.

Uti det utlåtande, hvarmed domkapitlet i Hernösand öfverlemnat

handlingarna i ärendet till Kongl. Maj:t, hade domkapitlet anfört följande.

Att själavården inom Ärjepluogs vidsträckta församling vore

ordnad på ett ytterst otillfredsställande sätt, läte sig ej förneka. _ Det

vore naturligtvis en ren omöjlighet för den ende prestmannen i församlingen,

om han än vid fullgörandet af sina tjenstealigganden insatte

sin yttersta kraft, att räcka till för en församling, hvars till öfver

2,000 personer uppgående befolkning vore spridd öfver en yta af mer än

128 gamla qvadratmil. Här, om någonstädes, vore derför en förstärkning

af de presterliga krafterna af behofvet påkallad. Men för närvarande

stälde sig särskildt ur ekonomisk synpunkt oöfverstigliga hinder i vägen

för uppnående af detta mål. Domkapitlets sträfvande maste derför tills

vidare gå ut på att få partiella förbättringar af själavården inom Arjepluogs

församling till stånd. En ny länk i kedjan af åtgärder i detta

syfte blefve knuten, om ett kapell inrättades i Södra Bergnäs. Det trängande

behofvet af eu gudstjenstlokal i denna del af församlingen vore på

det klaraste uppvisadt i handlingarna. Invånarne i åtskilliga byar, för

hvilka Södra Bergnäs utgjorde en centralpunkt, skulle af ett sadant

kapell hafva det största gagn. I stället för att dessa byars invånare

nu, på grund af vägens längd och de svårigheter naturen sjelf

beredde, hvartill för många komrne eu tryckande fattigdom, ytterst

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sällan, enligt domkapitlets förmenande, blefve i tillfälle att besöka

•ii S o S’ skulle de, om ett kapell på den föreslagna orten komme

till stånd, i detta kapell å regelbundet återkommande tider af året

blifva delaktiga af en kyrkligt ordnad gudsijensts alla fördelar. Men

huru betydelsefull för befolkningen i denna nejd af församlingen

nagan. om inrättande af ett kapell i Södra Bergnäs än vore, kunde den

dock ej bringas till lösning, med mindre det för sagda kapells uppförande

erforderliga beloppet erhöllcs af statsmedel. Församlingens ekonomiska

ställning vore för närvarande sådan, att den vore urständsatt bära nya

bördor. Församlingen hade derför endast kunnat åtaga sig att bekosta

pastors tjensteresor till och från det ifrågasatta kapellet samt att på grundvalen

af de utaf kapellbyggnaden närmast intresserade byarnes omförmälda

förbindelse ansvara för samma byggnads underhåll, hvarförutom

byamännen i Södra Bergnäs kostnadsfritt upplåtit byggnadstomt. På grund

af hvad sålunda anförts hemstälde domkapitlet, som icke hade något att

erinra ^ot. (ten ^uppgjorda ritningen med tillhörande kostnadsförslag, det

kongl. Magt måtte dels bereda för uppförande af ett kapell på den

för ändamalet upplatna tomten i Södra Bergnäs by erforderliga medel

samt från kronopark kostnadsfritt anvisa nödigt byggnadsvirke, dels ock

i sammanhang dermed förordna, att gudsfjenster skulle förrättas i sagda

kapell till antal och på tider, som af domkapitlet efter vederbörandes

hörande bestämdes.

. Sedan handlingarna till ecklesiastikdepartementet inkommit, hade,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, infordrade utlåtanden

i ärendet afgifvits af öfverintendentsembetet, domänstyrelsen och statskontoret.

öfverintendentsembetet hade dervid anmält, att embetet funnit de

understälda ritningarna icke kunna till fastställelse förordas och att

embete^ af sådan anledning låtit upprätta ett helt nytt ritningsförslag till

den ifrågastälda kapellbyggnaden. Vidare hade samma embete meddelat,

att saväl embetets nyssnämnda förslag som det genom församlingens försorg

upprättade ritningsförslaget, för hvilket kostnaden gifvetvis vore väl

lagt beräknad, enligt embetets åsigt betingade samma arbetskostnad eller

omkring 6,000 kronor; och hade uti yttranden, som på embetets föranstaltande

öfver dess förslag afgifvits af församlingen, kyrkoherden Calleberg och domkapitlet,

inga andra anmärkningar mot förslaget framstälts, än att kyrkoherden

Calleberg gjort vissa mindre betydande erinringar i fråga om

kapellets beklädnad och yttertak.

Domänstyrelsen, som vid sitt utlåtande fogat af styrelsen införskaffade

yttranden från jägmästare^'' i Arjepluogs revir och öfver
-

s. 449 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

449

jägmästaren i Norrbottens distrikt, både för egen del anfört, att, då Arjepluogs

socken hade egna besparingsskogar eller allmänningar, från hvilka,

efter hvad öfverjägmästaren upplyst, genom virkesförsäljning redan bildats

en allmänningsfond om 350,000 kronor, styrelsen icke ansage virke från

kronoskog, med undantag af torrvirke, böra till kapellbyggnaden utlemnas,

med mindre derför till statsverket utgåfves ersättning, hvilken horde utgå

efter hälft markegångspris eller med eu krona 75 öre för bjelkträd samt

en krona 25 öre för större och 70 öre för mindre sågtimmerträd,

hvarjemte, derest Kong! Maj:t funne godt medgifva utlemning från

närbelägna kronoöfverloppsmark af virke till kapellbyggnaden, föreskrift

borde lemnas derom att utlemnandet skulle ske efter af vederbörande

jägmästare verkstäld utstämpling, derför han, för den händelse utstämplingen

ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning i

orten, skulle ega tillgodonjuta ersättning för resekostnad enligt gällande

resereglemente.

Slutligen hade statskontoret i fråga om den af domänstyrelsen omförmälda

allmänningsfond erinrat om följande förhållanden. Från Arjepluogs

sockens allmänning hade försålts ett större timmerparti för ett belopp^

337,868 kronor 90 öre, hvilka medel skulle under åren 1897 och

1898 inflyta till herörda allmänningsfond, som dessutom tillfördes årliga

intägter genom försäljning af torr och vindfäld skog samt år 1906 ytterligare

komme att ökas med, enligt beräkning, omkring 300,000 kronor

genom försäljning af då till afverkning enligt hushållningsplanen bestämda

timmerpartier. Genom det af Ivongl. Maj:t den 14 maj 1897

faststälda reglemente för Arjepluogs skogsmedelsfond hade föreskrifvits,

att Kong! Maj:ts befallningshafvande egde besluta om all användning

af fondens afkastning under iakttagande af följande bestämmelser, nemligen

att, sedan kostnaderna för allmänningarnas bevakning, der sådan,

utöfver den staten genom sina tjensteman bestrede, kunde vara nödig, för

fondens förvaltning och för granskning åt dess räkenskaper samt för

alla dermed i samband stående åtgärder äfvensom på allmänningen belöpande

utskylder blifvit afdragna, skulle, i den mån fondens afkastning

dertill lemnade tillgång, bestridas i följande ordning: å jordbruksfastigheterna

inom socknen belöpande fastighetsbevillning, för jordbruksfastigheterna

utgående landstingsskatt, för jordbruksfastigheterna utgående bidrag

till skjutsentreprenaderna samt för jordbruksfastigheterna bestämda bidrag

till presterskapets aflöning; att härnäst finge af fondens årsaf kastning utgå

såsom bidrag till utgörande af den de väghålluingsskyldiga hemmanen

inom socknen enligt lag påhvilande tunga ett årligt belopp, som tills

vidare bestämts till högst 10,000 kronor, hvarvid det skulle ankomma

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. !) Haft. 57

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

pa Kongl. Maj:ts befallningshafvande att inom angifna gränser årligen

fastställa beloppet äfvensom bestämma det sätt, hvarpå bidraget finge

tillgodokomma de väghållningsskyldige; att af den behållning i årsafkastningen,

som, sedan alla nu omförmälda utgifter blifvit bestridda, uppstode,

fyra tiondedelar skulle afsättas till bildande af en fond i och för

befolkningens understöd vid missväxtår, företrädesvis genom beredande

af arbetsförtjenst vid inom kommunen anordnade allmännyttiga arbeten;

att, när understödsfonden uppgått till 100,000 kronor, vidare afsättning

till densamma ej skulle ega rum; att, i den män berörda belopp komme

att genom anlitande förminskas eller helt och hållet användas, fonden

genom årliga afsättningar skulle till förutnämnda kapitalbelopp återbringas;

att det ankomme pa Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, innan

någon del af understödsfonden användes, pröfva behofvet och sättet

för användningen; samt att återstående delen af skogsmedelsfondens afkastning,

finge användas till andra för delegarne och kommunen nyttiga

ändamål, såsom jordbrukets befrämjande genom understöd till utdikningar,

genom odlingsföretags uppmuntrande och annorledes, boskapsskötselns befrämjande,

kommunikationsväsendets utveckling, särskild! genom understöd

till byvägars anläggande, strömrensningar in. m. äfvensom till bidrag vid

utgörande af utgifter, som socknens kommunal- eller kyrkostämma beslutit,

dock att fondens afkastning icke kunde användas för sådant kommunalt

ändamål, för hvilket kommunens medlemmar enligt lag vore underkastade

uttaxering, med mindre hela utskyldsbeloppet för samma ändamål

och således jemväl den del deraf, som belöpte på icke jordegande medlemmar

af kommunen, toges af fondens afkastning. Församlingens rätt

förfoga öfver skogsmedelsfondens afkastning vore sålunda inskränkt

pa sadant sätt, att användning deraf till den ifrågasatta kapellbyggnaden

icke kunde för det närvarande ifrågakomma, då afkastningen, enligt statskontorets

förmenande, icke lemnade tillgång till bestridande af alla de i

reglementet bestämda utgifter, hvilka i främsta rummet borde af fonden

utgöras.

För egen del har departementschefen anfört, att af hvad i ärendet

sålunda förekommit syntes honom till fullo ådagalagdt såväl att ett

trängande behof förefunnes af den ifrågastälda nya kapellbyggnaden som

äfven att densamma lämpligen borde förläggas å den dertill föreslagna

platsen.

Departementschefen funne det vidare vara uppenbart, att byggnaden

icke utan statens mellankomst kunde bringas till stånd, då de derför

närmast intresserade byarne icke mägtade åtaga sig de erforderliga kostnaderna

och ej heller socknens skogsmedelsfond derför kunde anlitas samt

s. 451 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

451

församlingen — hvilken, enligt departementschefens åsigt, icke kunde åläggas

att bekosta kapellbyggnad för den ifrågavarande aflägsna delen af socknen

— äfven om församlingen framdeles genom skogsmedelsfondens afkastning

komme att tillskyndas en betydande lättnad i sina utgifter, dock för närvarande

i ekonomiskt afseende befunne sig i en så tryckt ställning, att

någon möjlighet för densamma ej förefunnes att ens bidraga till byggnadens

uppförande. I detta sistnämnda hänseende ville departementschefen,

med ledning af uppgifterna i statistiska centralbyråns till Kongl. Maj:t afgifna

berättelse för år 1897 angående kommunernas fattigvård och finanser,

erinra om följande förhållanden.

Inom församlingen, hvars folkmängd, såsom ofvan nämnts, den 31

december 1897 utgjorde 2,139 personer, belöpte sig samma år det påförda

fyrktalet för i mantal satt jord till 4,021, för annan fastighet till 74 och

för Ofri ga beskattningsföremål till 5,701. Utdebiteringen per fyrk hade för

i mantal satt jord uppgått till 2 kronor 24 öre eller väsentligt mera än i

någon af länets öfriga kommuner och vore bland de högsta utdebiteringar i

riket, samt för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål till 60 öre.

Relativa beloppet af kommunernas inom Norrbottens län tillgångar utgjorde

vid 1897 års slut per invånare 6 kronor 66 öre, men inom Arjepluogs

kommun endast 2 kronor 17 öre. Enahanda belopp af kommunernas

skulder hade vid samma tid inom länet uppgått till 5 kronor 41 öre,

men inom Arjepluogs kommun till 18 kronor 67 öre. Under det att behållningen,

den lägsta i riket, för länet utgjorde 1 krona 25 öre per invånare,

utvisade sålunda en jemförelse mellan relativa beloppen af Arjepluogs

kommuns tillgångar och skulder per invånare en brist af icke

mindre än 16 kronor 50 öre. Relativa beloppen af kommunernas inom

länet utgifter år 1897 belöpte sig per invånare till 6 kronor 99 öre, men

inom Arjepluogs kommun till 14 kronor 64 öre.

Det syntes departementschefen sålunda nödvändigt, om kapellbyggnaden

nu skulle kunna komma till stånd, att staten åtoge sig kostnaderna

för densammas uppförande, och ett ytterligare stöd för billigheten häraf

funne departementschefen i den omständigheten, att, pa sätt den förebragta

utredningen gåfve vid handen, kapellet enligt departementschefens förmenande

komme att i rätt stor utsträckning besökas jemväl af lappbefolkningen,

hvars andliga behof det af gammalt ansetts vara mindre församlingens

än statens uppgift att tillgodose. Det syntes departementschefen

ock vara skäligt, att, i likhet med hvad förr medgifvits i fråga om kapellbyggnad

i Qvickjock, äfven i förevarande fall kostnadsfri utsyning för

byggnaden från kronoskog finge ega rum.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och då de för

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ändamalet erforderliga medel enligt hans åsigt icke, såsom skett i fråga

°mo kapellen i Jäckvik och Norra Bergnäs, lämpligen borde anvisas till

utgående utaf förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, hvilket anslag

under en följd af år varit så starkt anlitadt, att detsamma städse utvisat

brist, har departementschefen hemstält, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att för uppförande af en kapellbyggnad i Södra Bergnäs by i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den af öfverintendentsembetet uppgjorda

ritning Riksdagen måtte — under förutsättning att till kapellbyggnaden

efter af vederbörande jägmästare, der så erfordrades på bekostnad af de

byamän, hvilka vid ^sammanträde den 6 mars 1898 åtagit sig ansvara för

byggnadens underhall, verkstäld utstämpling från kronoskog kostnadsfritt

utfinges det för byggnaden erforderliga virke — på extra stat för år 1901

bevilja ett belopp af 6,000 kronor.

Utskottet anser det äskade anslaget böra af Riksdagen beviljas

men vill i anledning af Kongl. Majrts förslag, att för kapellbyggnaden

erforderligt virke skulle från kronoskog kostnadsfritt utfås, erinra derom,

att enligt departementschefens tillstyrkan något förslag om kostnadsfri

upplåtelse af virke icke afgifvits i sammanhang med Kongl. Majrts under

punkten 85:o) här ofvan omförmälda framställning ornaaslag till eu

semin Brobyggnad in. m. i Murjeks stationssamhälle. Då domänstyrelsen

ansett annat virke än torrvirke icke böra till ifrågavarande kapellbyggnad

utlemnas, med mindre derför utgåfves ersättning enligt viss

af domänstyrelsen angifven beräkningsgrund, har utskottet, som delar

domänstyrelsens i detta afseende uttalade uppfattning, icke kunnat biträda

Kong], Majrts framställning om kostnadsfritt tillhandahållande af

virke från kronoskog till byggnaden.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må af

Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen för uppförande

af en kapellbyggnad i Södra Bergnäs by i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den af öfverintendentsembetet

uppgjorda ritning må på extra stat för år 1901

bevilja ett belopp af 6,000 kronor.

Ang. anslag för

bestridande

af kostnader

för vissa utredningar

rörande

presterskapets

löneförhållanden

in. in.

129:o) Med anledning af Kong], Majrts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 402) i ärendet anfört, hemställer utskottet

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1898, 1899 och 1900 egt rum, för bestridande af kost
-

[124.]

s. 453 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

453

naderna för utredningar angående presterskapets ajlöningsförhällanden

med mera, på extra stat för år 1901

anvisa ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

130:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem
ställer

utskottet, _ biblioteket i

att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- Stockholm.

varande år egt rum, till det af Stockholms läraresäll- [125.]

skap grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm på

extra stat jemväl för år 1901 anvisa ett belopp af

2,500 kronor.

131:o) Uti punkten 126 af statsverkspropositionen har Kongl Maj:t^»j. dyrtidsföreslagit

Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 8 sistlidne januari angifna grunder, L -J

af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i

ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till

ecklesiastikdepartementet hörande embetsverk och kårer å extra stat

för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 522,000 kronor.

I detta ärende har utskottet förut under Riksdagens lopp afgifvit

utlåtande (n:o 11), med anledning hvaraf Riksdagen redan i ärendet

fattat beslut; hvilket utskottet endast skolat här

anteckna.

132:o). Af statsrådsprotokollet inheintas, att statskontoret i skrifvelse^

till Kongl. Maj:t den 18 november 1899 — med förmälan att statskontoret,® förskott.

på grund af kongl. bref den 31 december 1897, den 3 mars 1898 till ^27.]

intendenten vid nationalmuseum utbetalt under förskottstitel ett belopp

af 2,000 kronor för anordnande tills vidare af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden,

samt att af nämnda summa blifvit den 11 november 1899

till statskontoret återlevereradt ett belopp af 160 kronor 79 öre — hemstält,

att ersättning för återstoden af omförmälda förskott, 1,839 kronor

21 öre, måtte statskontoret beredas.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse jemväl af den 18 november 1899

till ersättning anmält ett belopp af 6,000 kronor, hvilket statskontoret,

enligt föreskrift i kongl. bref den 18 november 1898, den 8 december

sistnämnda år under förskottstitel utanordnat till disposition af medicinalstyrelsen

till bestridande af utgifter för allmänna barnbördshus^ i Stockholm.

I ytterligare skrifvelse af den 18 november 1899 hade statskontoret

till ersättning anmält medel, som till den af Kongl. Maj:t den 15 april

1898 tillsatta komité för uppgörande af förslag till behöjliga förändringar

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i gällande bestämmelser angående lasarettsväsendet blifvit af statskontoret,

på grund af kongl. brefven af sistnämnda dag samt af den 3 februari’

den 2J mars, den 19 maj och den 2 juni 1899, af under händer varande

medel förskottsvis utbetalda, nemligen:

resekost.nadsersättning och traktamente samt arfvode till

komiténs ordförande och ledamöter ................................ kr. 4 715: 10

godtgörelse för aflönande af vikarier åt komitéledamöterna,

lasarettslåkarne P. J. C. Lundgren och L. Grundberg » 1,370: —

arfvode till komiténs sekreterare............................................» 2’oOO: _

till bestridande af utgifter för komitén ............................... » l’oOO:

för tryckning m. in. af komiténs betänkande ..................... » l’726: 04

eller tillsammans kr. 10,811: 14

dock med afdrag af ett belopp af 116 kronor 40 öre, hvilket af det till

bestridande af utgifter för komitén utbetalda belopp blifvit till räntekammaren

återlevereradt, hvadan till ersättning återstode ett belopp af

10,694 kronor 74 öre.

Slutligen hade statskontoret i skrifvelse den 5 innevarande månad

tillkännagifvit, att statskontoret på grund af föreskrift i kongl. bref den

24 november 1899 under förskottstitel till direktionen öfver högre lärarinneseminariet

utbetalt ett belopp af 1,185 kronor till gäldande af kostnader

för ritningar och kostnadsförslag dels till den redan omförmälda

nybyggnaden för statens normalskola för flickor, dels till de afsedda

reparations- och förändringsarbetena inom seminariets och normalskolans

nuvarande gemensamma lokal; och hade statskontoret dervid anhållit, att

Kongl. Maj:t måtte bereda ersättning för de sålunda förskjutna medlen.

För återgäldande af berörda förskott — 1,839 kronor 21 öre, 6,000

kronor, 10,694 kronor 74 öre samt 1,185 kronor — tillhopa 19,718 kronor

r,1-?’ ]iar Kongl. Maj:t, i enlighet med departementschefens hemställan,

af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1901 till belopp af 19 719

kronor.

I anledning af statskontorets ofvanberörda anmälan angående ett för

allmänna barnbördshuset i Stockholm utgifvet belopp af 6,000 kronor

far utskottet erinra, att 1899 ars Riksdag på Kongl. Maj:ts framställning

beviljat förhöjning i allmänna barnbördshusets ordinarie anslag med 6,000

kronor, att barnbördshusets direktion i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

behofvet af ökadt ordinarie anslag tillika hemstält, det Kongl.

Maj:t täcktes antingen förordna, att antalet qvinnor, som finge å barnbördshuset

intagas, skulle från den tid, Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att bestämma, minskas till 70 i månaden, eller, för att möjliggöra barnbördshusets

verksamhet i samma omfattning som hittills, bevilja barnbördshuset

af disponibla medel ett extra anslag af 6,000 kronor för hvardera

af åren 1898 och 1899, samt att, sedan Kongl. Maj:t på grund af

berörda hemställan på extra stat för år 1900 af Riksdagen äskat ett anslag

af 6,000 kronor, detta anslag, hvilket enligt statsrådsprotokollet i

ärendet afsett att möjliggöra barnbördshusets verksamhet under ar 1899 i

samma omfattning som förut, af Riksdagen beviljats, hvaremot något

extra anslag, som afsett barnbördshusets verksamhet under år 1898, icke

blifvit äskadt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning af förenämnda

förskott, på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af

19,719 kronor.

133:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 19) har herr Ang.

Gustaf Axel Berg, med hvilken herrar L. Grundberg och T. Säve instämt,

föreslagit, att Riksdagen för åstadkommande af en fullständig sammanfatt- stämmeUer

ning af gällande föreskrifter och bestämmelser rörande de donationer ochröruaonndeer

stiftelser, för hvilka redogörelser inginge i de allmänna räkenskaperna, stiftelser.

måtte på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 8,000 kronor;

samt att Riksdagen vid bifall härtill måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t behagade på lämpligt sätt låta anordna och till

trycket befordra en sådan sammanfattning.

Till stöd för sin framställning har motionären åberopat innehållet uti

den berättelse angående statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1898, som Riksdagens revisorer

den 30 november 1899 afgifvit, deruti revisorerna anfört följande:

»I skrifvelse till Konungen den 8 maj 1897 anhöll Riksdagen, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana åtgärder, som kunde finnas nödiga för åstadkommande af kontroll

öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet.

Af skrifvelsen framgår, att berörda hemställan afsett endast sådana fromma

stiftelser, hvilkas räkenskaper icke redan äro föremål för granskning af

någon statens myndighet.

Men äfven beträffande de donationer och stiftelser, för hvilka redogörelser

ingå i de allmänna, kammarrättens och statsrevisionens granskning

underkastade räkenskaperna, torde gälla, att deras förvaltning under nuvarande

förhållanden icke kan på ett tillfredsställande sätt kontrolleras.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

En granskning af dem kan nemligen enligt revisorernas förmenande icke

blifva fullt effektiv utan tillgång till de urkunder, som ligga till grund

för vederbörande donationer och stiftelser, ty endast genom jemförelse

med sadana handlingar kan bedömas, om medlen i förekommande fall

verkligen blifvit. för behöriga ändamål använda. Med afseende härå hafva

revisorerna funnit önskvärdt, att föreskrift lexnnades derom, att vid räkenskaperna

för allmän institution, som har att förvalta allmänna donationer

eller. stiftelser, skola fogas tryckta eller skrifna, till rigtigheten bestyrkta

afskrifter af de stadganden, som blifvit i afseende å donationerna eller

stiftelserna meddelade.

o Revisorerna hafva emellertid funnit, att denna fråga möjligen kan ses

från en mera allmän synpunkt, enär det i många fall torde vara ej blott

för räkenskapsgranskaren, utan äfven för den stora allmänheten eller enskilde

bland densamma af vigt och intresse att kunna erhålla kännedom

om hvad i förevarande afseende blifvit i förekommande fall förordnadt;

och med hänsyn, härtill hafva revisorerna ansett sig böra alternativt

ifrågasätta, huruvida icke lämpligen en sammanfattning borde upprättas

och till trycket befordras, upptagande samtliga gällande föreskrifter rörande

nu omförrnälda donationer och stiftelser.»

Tillika hade revisorerna meddelat en förteckning öfver samtliga de

donationer och stiftelser, för hvilka redogörelser vore i de allmänna räkenskaperna

intagna, och utvisade denna förteckning, som åtföljde revisorernas

berättelse, att sammanräknade antalet af dessa donationer och stiftelser

utgjorde 1,813.

Sammanförde man de donationer och stiftelser, hvilkas nuvarande

belopp funnes i förenämnda förteckning angifna, efter de hufvudtitlar,

under hvilka de redovisades, belöpte enligt uträkning, som motionären

latit verkställa, följande summor å nedannämnda hufvudtitlar:

2:dra

hufvudtiteln .......

.................. 4,500:

_

6: te

dito .........

73

7:de

dito .........

.................... 3,473,708:

29

8:de

dito

................... 15,912,854:

38

9:de

dito .........

.................. 297,712:

38

tillsammans 19,724,361: 78.

I fråga om dessa sålunda framlagda sifferuppgifter vore dock några

ganska beaktansvärda anmärkningar att framställa.

Till en början borde sålunda bemärkas, att bland de förtecknade

donationer och stiftelser funnes ett antal af icke mindre än 97 stycken,

hvilkas kapitalbelopp icke ens framginge af de för granskning senast

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Statsutskottets Utlåtande Ako 9.

aflemnade räkenskaperna, hvadan dessa belopp icke kunnat uti den lxäi

ofvan angifna summan af 19,724,361 kronor 78 öre inräknas.

Vidare kunde förtjena att anmärkas, att,, i fråga om en eller annan

af de uti förteckningen upptagna fonder, fondens belopp öfverskrede

det i förteckningen angifna. Så upptoges behållningen af Kongl. och

Hvitfeltska stipendieinrättningen till 372,956 kronor 45 öre; men häruti

inginge icke värdet af de 130 hemman, som tillhörde stipendieinrätt

ningen, beroende detta derpå, att hvarken något fastighetskonto funnits

upplagdt uti den till stipendieinrättningen hörande och för granskning

framlagda räkenskap, eller värdet af fastigheterna på annat sätt der

angifvits. _ . ,

Slutligen kunde i detta sammanhang framhållas, att nere ap de

verk och inrättningar, som vore skyldiga att för granskning af Riks

dagens revisorer aflemna sina räkenskaper, dervid, enligt hvad mota?

nären trodde sig veta, icke uppgifva en del fonder, som vore ställa

under deras förvaltning, och detta af det skäl, atf de icke ansåge sig

vara till redovisning för dessa fonder på sådant sätt skyldiga ett

förhållande, som åtminstone uti en del fall enligt motionärens åsigt vore

förtjent af närmare undersökning.

I anslutning till hvad reyisorerna alternativt ifrågasatt, funne niotio

nären alltså af största vigt, att eu sammanfattning af gällande föreskrifter

rörande ifrågavarande donationer och fonder blefve upprättad

och till trycket befordrad
Härvid

vore dock att märka:

dels att sammanfattningen af stiftelseurkunderna skulle omfatta icke

allenast de ursprungligen gifna bestämmelserna, utan äfven de förändrade

bestämmelser, som under tidernas lopp kunde hafva tillkommit,

dels att uti sammanfattningen icke behöfde inrymmas urkunderna

angående de donationer och fonder, i fråga om hvilka vederbörande

verk och inrättningar redan låtit upprätta och trycka fullständiga samlingar,

utan endast hänvisning lemnades till dessa samlingar, for sa

vidt de vore lätt tillgängliga. ... Tt i i

Som exempel på sådana upprättade samlingar anföides Upsala och

Lunds akademier. Vid Upsala akademi funnes nemligen upprättade 8

samlingar af »testamenten och författningar om stipendier, gjorda åt

enskilda, för studerande vid kongl. akademien i Upsala», af livilka samlingar

den första utkommit i forsta upplagan år 1793, den andra 1810,

den tredje 1811, den fjerde 1828, den femte 1851, den sjette 1866, den

sjunde 1880 och den åttonde 1892-

lull. till Jlikul. Prut. mot). 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft. 58

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vid Lunds akademi funnes tre samlingar af »testamenten och författningar

om stipendier, stiftade af enskilde för studerande vid kongl.

akademien i Lund», af hvilka samlingar den första utkommit 1810, den

andra 1829 och den tredje 1850, hvarjemte år 1876 utgifvits af O. G.

Regnéll ett sammandrag af detta universitets stipendieförfattningar.

För åstadkommande af nu ifrågasatta samling af urkunder hade

motionären ansett sig böra föreslå, att Riksdagen måtte bevilja lämpligt

anslag, hvilket motionären med hänsyn till urkundernas talrikhet och

den deraf föranledda höga tryckningskostnaden icke ansett kunna sättas

till lägre belopp än 8,000 kronor.

Med anledning af revisorernes af motionären oinförmälda framställning

hafva statskontoret och kammarrätten i gemensamt afgifvet utlåtande

hufvudsakligen anfört följande:

Lika med Riksdagens revisorer ansåge embetsverken en fullt effektiv

granskning af redogörelserna för oinförmälda donationer och stiftelser icke

kunna ega rum, utan att vederbörande revisorer sattes i tillfälle att förskaffa

sig kännedom om innehållet af de urkunder, som läge till grund

för samma donationer och stiftelser.

Beträffande de olika sätt för vinnande af sådan kännedom, som af

Riksdagens revisorer alternativt ifrågasatts, syntes det embetsverken, som

om det senare alternativet, enligt hvilket en sammanfattning borde upprättas

och till trycket befordras, upptagande samtliga gällande föreskrifter

rörande oinförmälda donationer och stiftelser, vore i och för sig, om hänsyn

icke toges till kostnaderna, att föredraga, helst derigenom äfven på

fullt tillfredsställande sätt tillgodosåges det intresse, som, på sätt Riksdagens

revisorer erinrat, allmänheten kunde hafva deraf, att för densamma underlättades

möjligheten att erhålla kännedom om hvad rörande vissa donationer

eller stiftelser funnes bestämdt.

Med afseende å det stora antalet af ifrågavarande donationer och

stiftelser samt den, enligt hvad kammarrättens tredje revisionskontor upplyst,

betydande omfattningen af de redan nu i tryck befintliga urkunderna

till en del af samma donationer och stiftelser, syntes det dock antagligt,

att utarbetandet och tryckningen af en sådan »sammanfattning», som ofvan

omförmälts, skulle, derest den erhölle den fullständighet, som syntes erfordras

för att med ledning af densamma räkenskapsgranskningen skulle

kunna blifva fullt effektiv, medföra rätt afsevärda kostnader för statsverket.

Med hänsyn härtill och då, enligt hvad embetsverken inhemtat, för eu

ganska stor del af ifrågavarande donationer och stiftelser urkunder redan

funnes i tryck tillgängliga, ansåge sig embetsverken icke för sin del böra

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förorda det ifrågasatta utarbetandet af en särskild sammanfattning af urkunderna

till samtliga ifrågavarande donationer och stiftelser.

Icke heller ansåge embetsverken det för vinnande af det utaf Riksdagens

revisorer i afseende å räkenskapsgranskningen åsyftade mål vara

erforderligt att, på sätt revisorerne i första rummet ifrågasatt, skrifta eller

tryckta, till rigtigheten bestyrkta afskrift^ af urkunderna till vederbörande

donation eller stiftelse årligen insändes utan syntes det, såsom kammarrättens

tredje revisionskontor jemväl erinrat, vara i sådant afseende tillfyllest,

att dylika afskrift^ funnes för vederbörande revisorer tillgängliga

i Riksdagens bibliotek och i kammarrätten, dit de för sådant ändamål

skulle af*donationernas och stiftelsernas vederbörande förvaltare insändas.

För tillgodoseende af allmänhetens intresse af att kunna erhålla kännedom

om ifrågavarande urkunders innehåll kunde lämpligen föreskrift meddelas

derom, att sådana afskrifter af urkunderna, som nyss omförmälts,

skulle insändas jemväl till vissa andra bibliotek än Riksdagens och kammarrättens

för att sålunda vara för allmänheten tillgängliga.

I anslutning till den af statskontoret och kammarrätten i ämnet

uttalade uppfattning, har utskottet icke ansett sig för närvarande höra

tillstyrka de åtgärder, som i motionen föreslagits, helst någon utredning

icke föreligger rörande de kostnader, som dessa åtgärder skulle föranleda.

Deremot anser utskottet, att Riksdagen i anledning af Riksdagens revisorer

omförmäla erinran bör hos Kongl. Maj:t gorå framställning derom, att

Kongl. Magt måtte taga under öfvervägande, hvilka åtgärder lämpligen

kunna höra vidtagas i syfte att Riksdagens revisorer och kammarrätten

må vid granskning af räkenskaper, i hvilka ingå redogörelse för donationer

och stiftelser, ega tillgång till gällande föreskrifter och bestämmelser

rörande dessa donationer och stiftelser.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen med anledning af Riksdagens revisorers

omförmälda erinran, må hos Kongl. Magt anhålla,

att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande,

hvilka åtgärder lämpligen kunna böra vidtagas i syfte

att Riksdagens revisorer och kammarrätten ma vid

granskning af räkenskaper, i hvilka ingå redogörelser

för donationer och stiftelser, beredas tillgång till gällande

föreskrifter och bestämmelser rörande dessa donationer

och stiftelser; samt

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till en lånefond

för

fattigt''år dsanstalters

inrättande.

b) att, vid bifall till hvad utskottet under mom. a)

bär ofvan hemstält, herr Bergs förevarande motion icke

må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

134:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 26) har herr

J. Larsson i Presstorp föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag

af 500,000 kronor till bildande af en under statskontorets förvaltning

stående lånefond för understödjande af tidsenliga fattiggårdsanstalters inrättande

medelst lån på högst fyratio års återbetalningstid, löpande med.

tre procents årlig ränta och under i öfrigt, billiga vilkor, som af Kongl

Mäj:t med afseende å det åsyftade ändamålets vinnande fastställas.

I fråga om de skäl, hvarå motionären grundat denna framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Då enligt gällande lagstiftning inrättandet af fattigvårdsanstalter åligger

vederbörande kommuner och icke statsverket samt någon särskild anledning

för staten att i förevarande afseende träda hjelpande emellan icke

synes förefinnas, får utskottet hemställa,

att herr Larssons förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR, LUNDEBERG.

t

s. 461 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets Utlåtande N:o 9.

461

Reservationer:

vid punkt I8:ö) (angående anslag till understöd åt folkhögskolor):

af herrar H. Andersson, S. G. von Frusen, I. Månsson, tf. Boström,

0. Larsson, A. Göransson och D. Persson, hvilka ansett, att utskottet

bort hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva — — —’'' högst 1,000 kronor;

till en andra årskurs vid af staten understödd folkhögskola

högst 4,000 kronor, dock endast för såvidt i

samma kurs ett antal elever, motsvarande minst fjor dydelen

af dem, som under närmast föregående, läsår

genomgått den första årskursen, begagnar undervisningen;

samt derjemte — — — —

b) tillåta, att ett belopp af högst 3,000 kronor må

enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt meddela, användas till understöd för

utbildning af lärare och lärarinnor vid folkhögskolor;

samt

c) under förutsättning af bifall till hvad utskottet,

under mom. a) och b) här ofvan hemstält, höja förslagsanslaget

till understöd åt folkhögskolor från nuvarande

belopp af 55,000 kronor med 65,000 kronor

eller till 120,000 kronor;

samt att i följd häraf vid slutet af punkten 20:o) bort intagas följande

sammanräkning: . ,

»Genom bifall till hvad utskottet under punkterna 17:o) 1 .ho) här

ofvan föreslagit kommer ordinarie anslaget till folkundervisningen, nu

5,528,025 kronor, att ökas med tillhopa 195,700 kronor eller till 5,723,725

kronor, hvilket belopp emellertid kan komma att ytterligare ökas genom

Riksdagens beslut i anledning af dels Kongl. Maj:ts under nästföregående

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

punkt ’20:o) omförmälda framställning och dels de inom Andra Kammaren

väckta, af statsutskottet till sammansatta stats- och lagutskottet öfverlemnade

motionerna n:is 18, 65, 86, 87, 97 och ISO»;

vid punkt 22:o) (angående höjning af lönen för professorn i geovetenskap

vid tekniska högskolan):

af herrar C. Persson, A. Göransson och D. Persson;

vid punkt 77:o) (angående nybyggnad för statens normalskola för

flickor):

af herr S. G. von Friesen mot viss del af motiveringen;

vid punkt 80:6) mom. a) (angående ifrågasatt inrättande af parallelklass

vid folkskolelärareseminariet i Yexiö):

af herrar J. A. Sjö och O. Erickson;

vid punkt 80:o) mom. b) (angående skrifvelse i fråga om inrättande

i Strengnäs stift af ett folkskolelärareseminarium):

af herrar A. G. L. Bilting och -7. A. Sjö;

vid punkt 90:o) (angående inrättande af en teknisk elementarskola i

Sundsvall):

af herrar B. Boström, O. Larsson och C. J. Öberg, hvilka ansett,

att utskottet bort hemställa om Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts framställning-

i ämnet;

vid punkt 111:6) (angående väckt förslag om skrifvelse till Kongl.

Maj:t rörande sinnessjukvården):

af herrar /. Wijk, C. G. S. Ehrenborg och J. A. Sju, hvilka yrkat,

att utskottet matte hemställa, att herr von Möllers ifrågavarande motion

måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 117:6) (angående anslag till Nordiska museet):

af herrar N. Fosser och grefve Ph. Klingspor, hvilka ansett,

att utskottet bort hemställa, att Riksdagen, med

bifall till herrar Wieselgrens och Waldenströms i ämnet

väckta motioner, måtte på extra stat för år 1901 anvisa

ett belopp af 50,000 kronor att ställas till styrelsens

för Nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande

användas för museet tillhörande ändamål;

af herrar F. E. Pettersson, S. G. von Friesen och A. Göransson mot

den af utskottet använda motiveringen;

af herr II. Andersson;

s. 463 Kontrollera mot PDF

463

Ståls-utskottets Utlåtande N:o it.

vid punkt 127:o) (angående anslag till Stockholms alkoholisthem):

af herr D. Persson.

Det skulle här antecknas, att herrar II. P. P. Tamm, K. Bolinstedt

och G. D. R. Tornerhjelm icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling

inom utskottet. .... # .

Likaledes skulle här antecknas, att herr E. Fränekel icke närvarit vid

handläggningen af punkterna l:o) — 89:o) i detta utlåtande.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1900 års riksstat anslår:

Indelning och dermed

Anvisning

kontant.

jemförlig anvisning,

på ''förlag. Ramma

Friheter. Ersättningar.

Tpt

Kronor ö. Kronor ö. Kronor ö. Kronor ö.

17,000

81,800

45,100

73,200

58,850

30,089

28,174

55,000

812,224

—j 2,500 —

1,201,4371

337,087,

5,841

17,000

81,800

45,100

73,200

58,850

369,676

34,015

55,000

812.224

2,500

-;342,928

1“I

1,546,865 —

Ecklesiastik
Departemeutschefen.

........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

Riks- ock landsarkiven..................................................

Kongl. biblioteket..........................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
varande

belopp.................................................

Ökas med .............................................................

Kleresistaten....................................................................

Domkapitlens expeditioner .............................................

Lappmarks ecklesiastik verk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Tillkommer: till ett docentstipendium inom teolo
i

Upsala............................................

till en assistent vid patologiska insti»

en amanuens vid zootomiska instihöjning

af lönerna för vissa vakthöjning

af afiöningen åt laboratorn i

tetet i Lund......................................

till materiel m. m. för den rättsmediför

underhåll och förkofran af ett kli
inrättningarna

derstädes ..................

ökning af auslagen till materiel för

institutionerna derstädes ..................

aflöning till en ny vaktmästare vid

höjning af atiöningen åt trädgårdstionen

derstädes.................................

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

46 o

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

anslag å tillhopa 26,800 kronor). Nu
-

58,850: —

1,000: —

Nuvarande belopp...................................... 812,224:

siska fakulteten vid universitetet

° *........................... 1,500: —

tutionen derstädes........................ 1,000:

tutionen derstädes........................ 500:

betjente derstädes.............. 2,200:

experimentet fysiologi vid universi
cinska

institutionen derstädes...... 500:

niskt laboratorium vid sjukvårds
.

................................................... 1,000: —

de anatomiska och histologiska

................................................... 2,500: —

biblioteket derstädes............... 600:

drängar vid botaniska institu
.

........................................ 800: — 12,100:

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed !

jemförlig anvisning,

på förslag. j

Friheter. Ersättningar.;

Sömma.

Transport

Kronor

17,000

81,800

45,100

73,200

59,850

30,089

28,174

55,000

824,324

Kronor

Bih. till Riked.''''Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft.

2,500

Kronor

337,087

5,841

1,214,537|—| 2,500

Kronor

17,000

81,800

45,100

73,200

59,850

369,676

34,015

55,000

824,324

342,928|—| 1,559,965|

59

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

1,201,437

197,950

3,049,361

5,000

35,000

—

2,500

342,928

—

1,546,865

197,950

3,049,361

5,000

35,000

—

200,000

—

—

—

—

—

200,000

_

43,500

—

—

—

—

43,500

—

24,406

—

—

—

760

—

25,166

_

5,528,025

5,528,025

Karolinska mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500

anslag, högst). Nuvarande belopp ...........................

Tillkommer: arfvode åt en amanuens vid institutets

höjning i anslaget till institutets fysiolohöjning

af aflöningen för laboratorn i

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande

Okas å anslaget till praktisk utbildning af blifvande

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro
anslag

................................................

Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst

Högre skolor för qvinlig ungdom

Högre lärarinneseminariet

Pedagogier och folkskolor ...........................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Ökas med...........................................................

Stipendier för semiuarieelever...............................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoie
Undervisniugsmateriel

in. m. för folkskolor...............

Understöd åt högre folkskolor

Tpt 10,284,679

2,500

343,688

Öfver detta anslag kommer utlåtande

10,630,867

fram att afgifyas,

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

förslagsanslag ........................................................

Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid selärarinnors

bildande, förslagsanslag .....................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ......................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag. NuÖkas

med .....................................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid folk
varande

belopp...................................

Ökas med

s. 467 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

467

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

kronor till tandläkareinstitutet, förslags
-

kemiska laboratorium............... 900

giska anstalts underhåll och drift 1,000

bakteriologi ......................... 1,000

belopp ..........................................

lärare med .........................................

Transport

197,950: —

2,900

8,049,361

10,000

verken under förfall på grund af sjukdom, förslags
-

belopp......

inspektörer.

334,025: —

700: — 334,725

.......... 75,000

.......... 95,000

20,000

.......... 20,000

eller ett gemensamt reservationsanslag 544,725

vid folkskolelärareseminarium sjukdom,

4,000: —

minarier för småskolelärares och småskole
.

................................................................. 20,000: —

rikets nordligare trakter bosatta finnar,

....................n............................................ 45,000: —

förslagsanslag*)..................................... 4,570,000: —

varande belopp ...................... 55,000: —

............................................ 55,000: — 110,000: —

skolan, förslagsanslag................................ 50,000: —

skolorna, förslagsanslag. Nu
.

................. 110,000: —

......................................... 180.000: — 240,000: —

Kronor

1,214,537

200,850

3,059,361

5,000

35,000

200,0001—

43,500

24,406

Transport 5,583,725: —

4,782,654

Kronor

2,500

Kronor

342,928

760

2,500|-

343,688

Kronor

1,559,965

200,850

3,059,361

5,000

35,000

200,000

43,500

25,166

— 5,128,8421-

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter. [Ersättningar.

Samma.

Kronor ö. Kronor ö. Kronor ö. Kronor

10,284,679

450,075

37,150

502,250

103,500

12,000

42,108

8,250

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

65,400

51,200

76.450

25,050

Tpt 11,927,272

2.500

343,688

2,500|—(343,688

10,630,8671—

450,075

37,150

502,250

103,500

12,000

42,108

8.250

58.500

10.500

145,000

3,000

8.250

14,460

29.450

65,400

51,200

76.450

25,050

12,273,460

För anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

anslag ..................................................................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie

anslag*) ................................................,............

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp ...............

Tillkommer: aflöning åt en extra lärare i tillämpad

höjning i afiöningen för professorn i

Gymnastiska centralinstitutet.........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf i,500

belopp...................................................................

Tillkommer: aflöning till ett nytt medicinalråd ......

höjning af anslaget till medikamentsför

inrättande af eu ny provinsial
Hyresersättning

åt provinsialläkare, förslagsanslag,

Okas med...................................................................

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsBarnmorskeundervisningen

och barnbördshuseu. Nu
Tillkommer:

till vikariatsersättning.......................

för anskaffande och vidmagthållande af

vid barnmorskeundervisningsanstalten

Ortopediska institutet..................................................

Veterinärundervisniugen

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag............

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet ...............................................

Svenska akademien ......................................................

Vetenskapsakademien

Vitterhets-, historie- ochs antiqvitetsakademien (deraf

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reMusikaliska

akademien (deraf 6,000 kronor reserva
Naturhistoriska

riksmuseum. Nuvarande belopp .........

Ökas å expensmedelsanslaget med

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

Öfver detta anslag kominer utlåtande att framdeles afgifvas.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

469

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Samma.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor ö.

Kronor ö.

Kronor ö.

Kronor ö.

Transport 5,583,725: —

folkskola eller särskild slöjdskola, förslags
.

................................................................. 90,000: —

lärare eller lärarinna vid folkskola, förslags
40,

000: -

............................................................. 450,075:

värmelära vid tekniska högskolan 2,000: —

grufvetenskap derstädes........... 800: — 2,800:

kronor reservationsanslag). Nuvarande

................................................ 6,400

räkningars granskning m. m.... 500

läkarekonst i Norrbottens län... 2,500

högst. Nuvarande belopp .................

502,250:

9,400

4,782,654

5.713,725

452,875

37,150

103,500

750

anslag........................................................................

varande belopp ........................................ 42,108:

..................................................... 250: —

erforderlig undervisningsmateriel

i Stockholm ............................... 500: —

750:

sjukvård, förslagsanslag ....

450 kronor reservationsanslag)....................

servationsanslag å tillhopa 24,500 kronor)

tionsanslag) ................................................

reservationsanslag)

76,450: —

1,000: —

Transport

511,650 —

104,250;—

12,000 —

42,858

8,250

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

65,400

51,200

77.450

25,050

12,153,672

2.500

343,688

5,128,842

5,713,725

452,875

37,150

511,650

104,250

12,000

42,858

8,250

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

65,400

51,200

77.450

25,050

2,500 — 343,688]—112,499,860

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter. [Ersättningar.!

Summa.

S:a

Kronor

11,927,272

259,650

9,564

75.000

97,874

900.000

78.000

2,750

28,380

150.000

1,028

30.000

80.000

1,500

23,066

15,000

Kronor

2,500

Kronor

343,688

13,679,084|—! 2,500 —

169,400

Kronor

12,273,460 - 259,650 -

9,564-

75.000 - 97,874 -

900.000 -

78.000

2,750 -

28,380

150.000

170,428

30.000

80.000

1,500

23,066

15,000

513,088)—j 14,194,672

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstumundervisningen, förInstitutet

för blinda

Förskolan för blinda i Vexiö

Fattigvården i Stockholm och landsorten

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag

Lasaretts underhåll. Nuvarande belopp........................

Ökas å anslaget till serafimerlasarettet med ..........

Hospitals underhåll, förslagsanslag

Stora barnhuset i Stockholm.....................

Frimurare barnhuset

Barnhusen i landsorten....................................

Uppfostringsanstalter för siunesslöa barn, förslags
Kyrkors

underhåll...........................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut
Ålderstillägg,

förslagsanslag.......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsOkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag

s. 471 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

471

slagsanslag...

anslag..................................

gifvande, reservationsanslag

anslag. Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter. Ersättningar.

Summa.

Transport

200,000: —

50,150: —

9,500: —

97,874: —

37,900: —

23,066: —

2: —

Summa

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

12,153,672

259,650

9,564

75.000

135,774

900.000

78.000

2,750

28,380

150.000

1,028

30.000

80.000

1,500

23,068

15,000

2,500

343,688

12,499,860

259,650

9,564

75.000

135,774

900.000

78.000

2,750

28^380

150.000

170,428

30.000

80.000

1,500

23,068

15,000

—

—

—

169,400

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

13,943,386

—

2,500|—

513,088

—

14,458,974

1-

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Kronor

ö.

Ecklesiastikdepartementet.

Riks- och landsarkiven:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet... 1,700: —

» fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand- lingar, som äro åt vigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —

» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. 1,500: —

6,200

Nationalmuseum:

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindu- striella samlingar........... 5,100: —

För anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei-

byggnaden ........................................................ 2,000: —

» restaurering af taflor, tillhörande statens i national-

musei förråd m. in. befintliga konstsamlingar ............ 5,000: —

» biträde vid vård och tillhandahållande af handteck- nings- och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig

bearbetning af samlingarna ................................ 2,000: —

14,100

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna......................................

5,800

Domkapitlens expeditioner:

För beredande af löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner ................................................................. 3,716: —

» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor

samt för oförutsedda oundgängliga behof vid deras

expeditioner................................................................... 2,500: —

6,216

Transport

32,316

—

s. 473 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

473

Transport

Universiteten:

Till arfvode åt eu lärare vid universitetet i Upsala i finsk
ugriska

språk............................................................... 2,500

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Upsala ................................................... 6,000

För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala .............................. 1,000

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala ................................................ 3,500

» inköp af konsthistorisk undervisningsmateriel, att införlifvas

med Upsala universitets museum för bildande

konst ............................................................................. 3,500: —

För till- och ombyggnader m. m. vid akademiska sjukhuset

i Upsala ............................................................. 51,188: —

Till uppförande och utrustning af en ny laboratoriebyggnad

för institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Upsala ................................................... 150,000

För utgifvande i tryck af anteckningar efter föreläsningar,

hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet 4,000

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund ...................................................... 6,000

» personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell.................................................. 750

» särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg............................................................. 3,000

För uppehållande af undervisning i entomologi m. m. vid

universitetet i Lund...................................................... 3,000

Till aflöning åt en assistent i matematik vid universitetet

i Lund ......................................................................... 1,500

» aflöning åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet

vid botaniska institutionen i Lund ............................. 1,500

» arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen

i Lund ........................................................ 500

» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ........................................................................ 2,500

» inköp af möbler, instrument m. m. för den rättsmedicinska

institutionen vid universitetet i Lund ..... 2,400

» inredning och utrustning af ett kliniskt laboratorium

vid sjukvårdsinrättningarna i Lund.............................. 10,000

» nybyggnad för biblioteket vid universitetet i Lund ... 75,000

Kronor

32,316

327,838

Transport |

360,154

60

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afcl. .9 Haft.

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor ö.

Transport

360,154

Karolinska mediko-kirurgis 1ca institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets medicinska poliklinik

å serafimerlasarettet ....................................... 750: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets oftalmiatriska

klinik å serafimerlasarettet .......................................... 750: _

» arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologisk»

klinik ....... 900: —

» en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn .................................................. 1,800: _

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ 2,800: —

» bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet ....................................................................... 1,500: _

» anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet .................................................. 500: —

» täckande af brist i institutets materielanslag ........... 1,691: —-

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna......................................... 429,725: —

» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken..................................................... 150,000: —

Högre skolor för qvinlig ungdom:

Till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid

högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor..............................

Högre lärarinneseminariet:

För tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

semiuai''iet....................................................................... 3,250: —

» uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid seminariet.

........................................................................ 3,000: —

» undervisning i huslig ekonomi vid seminainet och

normalskolan för flickor................................................ 5,000: —

6,000 —

11,250 —

Folkundervisningen:

För uppehållande af undervisningen xxti de vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet

i Kalmar anordnade parallelklasser äfvensom

för stipendier åt elever i dessa klasser ................

Transport

14,300: —

14,300: —

967,820

s. 475 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

475

Transport 14,300: —

Till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskole
lärarinneseminarium

i Landskrona .............................. 124,000: —

För begynnande af verksamheten vid folkskolelärarinneseminariet

i Landskrona och uppehållande af undervisningen

derstädes.....................................:................. 17,800: —

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

samt arfvoden åt teckningslärare

för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier .......................................... 36,300: —

» understöd åt mindre bemedlade manliga och qvinliga

lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag

af statsmedel.................................................................. 25,000: —

» resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor 4,000: —

» uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskole
lärarinneseminariet

i Kalmar ....................................... 25,000: —

» uppförande vid Murjeks stationssamhälle af byggnad

m. m. för seminariet för bildande af lappska småskolelärare

och småskolelärarinnor....................................... 30,000: —

Kronor

De tekniska läroverken:

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan 14,300

» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Stockholm ................................................................... 2.000

» inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

vid tekniska skolan i Stockholm ................. 750

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan

i Norrköping...................................................... 1,550

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan

i Malmö............................................................... 9,350

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan

i Borås ............................................................... 2,450

För inrättande af en första årsklass vid en teknisk elementarskola

i Sundsvall ................................................ 10,000

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor samt till

bestridande af kostnader för inspektion af dessa

skolor............................................................................ 60,000: —

Gymnastiska centralinstitutet:

Till aflönande åt en extra lärare i sjukgymnastik vid institutet

Transport

967,820!-

276,400!—

100,400

2,500

1,347,120

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

Ö.

Transport

1,347,120

__

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper...... 1,200: —

» ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitals-

ärendenas behandling ................................... 6,750-

7,950

Sanatorier:

För åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige

250,000

—

Barnmorskeundervisningen och barnhördshusen:

Till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor m. m.......

2,000

—

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ord- nandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening ... 4,000: —

» undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-

lemningar in. m...................................................... 3 200-

» utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum...... 2,000: —

9,200

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdel- ning för arkegoniater och fossila växter, till arbets- biträden derstädes och till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter................. 2,000: —

» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling.......................................................................... 7.300: —

9,300

Meteorologiska centralanstalten:

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid anstalten................................................ 9 050-

» upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare 300: —

9,350

Transport

1,634,920

—

s. 477 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

477

Transport

Undervisningsanstalter för döfstumma och hlinda:

För uppehållande af undervisningen vid läroanstalterna i

Yadstena och Bollnäs för öfveråriga döfstumma.........

Till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda...............

För uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda

verksamhet....................................................................

Till tryckning af blindskrifter........................................• ••

» understöd åt blindlärareelever och reseunderstöd åt

blindlärare ......................................................._........

» förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö...

För resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor

vid rikets abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor

och idiotanstalter) .......................................................

30,800:

10,000:

8,600:

2,500:

1,200:

4,000:

1,000: —

Kronor

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta:

Till understöd åt undervisningsanstalter för vanföra och lyfta m. m,...

llospitalsvården:

Till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske..................... 18,000: —

» inköp för Nyköpings hospital af ett Nyköpings stad

tillhörigt fattighus in. m......................................... 41,750: —

» uppförande af de för eu å Restad i Elfsborgs län

förlagd asyl för sinnessjuke erforderliga byggnader

m. in. ...................... ............................................ 365,000: -

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet ..........................................

För beredande af religionsvård åt svenske sjömän ni. fl.

i utländska hamnar ......................................................

Till anställande af tre kontraktsadjunkter inom södra lappmarkens

kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra

och tredje kontrakt som tillhöra lappmarken ............

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

2,000: —

15,000: —

6,000

750

1,634,920

58,100

7,500

424,750

Bill. till Jiiksd. Prof. 1900. 4 Sand.

Transport 23,750: — j 2,125,270]—,

1 Afd. 9 Höft. (il

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor ö.

.. „ Transport

Till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vester
bottens

fjerde kontrakt ...............................................

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» två stipendier för utbildande vid universitet af prester,

förtrogna med finska språket ......................................

» resestipendier åt prestman............................................

» nordiska museet ...........................................................

» understöd för utgifvande äfven under år 1901 af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»....................................

För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands

folkmål ................................

Till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt

medicinskt arkiv» ...............................................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta

mathematica».................................................................

» understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ...............

» understöd åt vissa undervisningskurser för utbildande

af lärarinnor i huslig ekonomi ....................................

För underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vatten
höjdmätningsstationerna

m. m.......................................

» utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ............

Till understöd åt kuranstalten San Souci invid Upsala......

» understöd åt Stockholms alkoholisthem........................

För uppförande af eu kapell byggnad i Södra Bergnäs by

» bestridande af kostnaderna för utredningar angående

presterskapets löneförhållanden m. m., förslagsanslag

Till det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska

biblioteket i Stockholm ...................................

» ersättning för af statskontoret utbetalda förskott ......

23,750: —

4,000: —

500: —

1,500: —

5,000: —

25,000: —

2,125,270

3,650: —

1,100: —

3,000: —

3,000: —

65,000: —

6,300

2,800

4.000

3.000

4.000

6.000

10,000

2,500

19,719

Summa 2,

193,819 —

319,089)—|

Anm. Öfver. af. Kongl. Maj:t föreslaget anslag till dyrtidstillägg åt en del tjensteman och betjente i

ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj ds kansli samt till ecklesiastikdepartementet

hörande embetsverk och kårer har utskottet förut afgifvit utlåtande.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:92 Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för åstadkommande af tillfredsställande kontroll öfver förvaltningen af vissa donationer och stiftelser m. m. s. 1 i texten