Sök i Ratio Lex

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1901-03-04 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1901:2, Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

JT:© 2.

Ant. till Riksd. kansli den 4 mars 1901, kl. 3 e. m.

Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande, i anledning af Kongl.

Majds proposition med förslag till lag om inteckning

i fartyg, lag om ändring i 10 och 11 kapitlen handelshalken,

lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen,

lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen,

lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen,

lag om ändrad lydelse af 11 § i förordningen den i

mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning,

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16

juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter,

inteckningar och andra ärenden samt lag om antecknande

i fartygsregistret af tvist om fartyg eller fartygslott.

Genom proposition n:o 25 af den 19 januari innevarande år, hvilken

blifvit till särskilda utskottets behandling hänvisad, har Kongl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domBih.

till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afä. 2 Höft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda Utskotts N:o 2) Utlåtande N:o 2.

stolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda

förslag till

l:o) lag om inteckning i fartyg;

2:o) lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen;

5:o) lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen;

6:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

7:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

samt

8:o) lag om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller

fartygslott.

Innan utskottet öfvergår till behandling af det i förevarande proposition

innefattade förslag att i vårt lands lagstiftning införa ett nytt rättsinstitut,

afsedt att bereda panträtt och förmånsrätt i fartyg, anser utskottet

sig böra lemna en kort öfversigt af de i nu gällande lag befintliga

stadganden angående panträtt och förmånsrätt, hvilka antingen direkt

afse sjöfartsförhållandena eller i allt fall på dem ega tillämpning.

En särskild ställning för sig intager den förmånsrätt i ett under

byggnad varande fartyg, som uppkommer, då den, för hvars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande gifvit eller utfäst sig att gifva

varfsegaren eller byggmästaren förskott af penningar eller byggnadsämnen,

och, när afhandling derom upprättats, densamma intecknas hos

magistraten i den stad, der byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten

är belägen å landet, i närmaste stad. Enligt 17 kap. 5 § handelsbalken

njuter sådan förskottsgifvare förmånsrätt i de lemnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet är tillverkadt.

Bland de pant- eller förmånsrätter, som gälla i det färdiga fartyget,

träda enligt 17 kap. 2 § handelsbalken och 267 § sjölagen i första rummet

de i 11. kap. sjölagen omförmälda sjöpanträtterna. Vissa från sjöfarten sig

härledande fordringar, hvilka till den s. k. sjöförmögenheten — fartyg,

frakt och last — stå i det särskilda förhållande, att denna är deras enda

eller åtminstone hufvudsakliga föremål, ega nemligen en privilegierad rätt till

betalning ur sjöförmögenheten. Dessa s. k. sjöfordringar utgöras hufvudsakligen

af dels de anspråk, som grunda sig på transaktioner, hvilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

3

blifvit af befälhafvare under resa å främmande ort ingångna, dels de s. k.

ersättningskrafven, hvilka härleda sig från skada, åstadkommen genom fel

eller försummelse i tjensten af befälhafvaren eller någon af besättningen,

dels alla de fordringar, hvilka uppkommit genom lemnadt biträde i en

eller annan form till sjöförmögenhetens bevarande, dels ock befälhafvarens

och besättningens fordran å hyra och annan godtgörelse, hvartill de pa

grund af sin anställning å fartyget äro lagligen berättigade. För dessa

fordringar, hvilka närmare angifvas i 268 § sjölagen, häftar fartyget såsom

pant. Har fartyg i gemensamt haveri eller till följd af någons vållande

gått förloradt eller lidit skada, skola de borgenärer, hvilka hafva

panträtt i fartyget, ega enahanda rätt till den redaren tillkommande ersättning.

Ersättning, som utgår på grund af tagen försäkring, häftar

deremot icke i pantens ställe. Förändring i eganderätten till fartyg lemnar

i allmänhet den panträtt, som förefinnes i detsamma, oberörd. Endast

om fartyget försäljes utmätningsvis eller efter att på grund af timad

skada hafva förklarats icke vara iståndsättligt, upphör panträtten, men

öfvergår i sistnämnda fall till köpeskillingen, så vidt den utestår ogulden.

Derefter kommer enligt 17 kap. 3 § handelsbalken den, som har

lös pant i händer. Då emellertid öfverlemnande af fartyg såsom handpant

medför den olägenhet, att egaren derigenom utestänges från möjligheten

att använda fartyget för sjöfarts bedrifvande, lär sådan pantsättning

endast sällan ifrågakomma.

Samma förmånsrätt tillkommer jemväl enligt 17 kap. 3 § handelsbalken

handtverkare för arfvode å det gods, som är qvar hos honom.

Om t. ex. fartyg reparerats och ännu besittes af den, som verkstält

reparationen, åtnjuter han enligt detta lagrum förmånsrätt i fartyget för

reparationskostnaderna.

Är gäldenären försatt i konkurs, tillkommer enligt 17 kap. 4 §

handelsbalken härefter förmånsrätt i all boets egendom vissa fordringar,

såsom begrafnings- och bouppteckningskostnad, läkarelön, tjenstehjonslön

med flere. Efter dem intager den i i 7 kap. 5 § handelsbalken upptagna

förmånsrätt sin plats i förmånsrättsordningen.

Enligt 17 § sjölagen skall, om redare försummar att vid anfordran

erlägga beslutet'' bidrag till bestridande af de utgifter, som af rederirörelsen

påkallas, och detta bidrag af hufvudredaren eller annan redare

förskjutes, borgenären för sin fordran åtnjuta panträtt i den försumliges

andel i fartyget äfvensom förmånsrätt, om hvilken närmare bestämmes i

17 kap. 7 § handelsbalken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Slutligen anmärkes, att den förmånsrätt, som enligt 17 kap, 8 §

utsökningslagen vinnes genom utmätning af lösegendom, gäller äfven i

fartyg.^

Såsom af det ofvan anförda torde finnas, utgör det enligt svensk

rätt för aftalsmessigt förvärfvande af panträtt i ett färdigt fartyg en nödvändig

förutsättning, att det fartyg, som skall pantsättas, öfverlemnas

såsom handpant. De fall, i hvilka panträtt kan förefinnas i fartyg, utan

att panträttsinnehafvaren har detsamma i handom, äro sådana, då lagen,

oberoende af aftal, knutit panträtt till vissa fordringar. Aftalsvis förvärfvad

underpant i fartyg är deremot för vår rätt främmande.

För den utländska lagstiftningen är åter inteckning i fartyg eller,

såsom begreppet allmännare benämnes, fartygshypoteket eller det maritima

hypoteket ett välbekant institut. De flesta sjöfartsidkande stater i

Europa lära hafva införlifvat detsamma med sin rätt.

I Norge är pantsättning af fartyg och fartygslott genom s. k.

tingslysning allt sedan år 1857 megifven, men detta stadgande lär sakna

egentlig praktisk betydelse. Förslag att införa fartygsregistrering och

dermed äfven ett ordnadt inteckningsväsende för fartyg hafva flere gånger

genom kongl. propositioner varit förelagda stortinget, men utan att

vinna detsammas bifall. Denna utgång anses hufvudsakligen hafva berott

derpå, att enhet ännu icke vunnits beträffande frågan, huruvida registreringen

bör centraliseras eller ske distriktsvis.

I Danmark, der bestämmelserna i ämnet innehållas i Skibsregistreringsloven

af den 1 april 1892, finnes en central registreringsmyndighet,

men dessutom är landet indeladt i registreringsdistrikt. Den centrala

byrån är registreringskontor för Köpenhamn. För andra distrikt bestämmes

särskildt, hvilken tullkammare derinom skall vara distriktsregistreringskontor.

Registreringspligten inträder vid 20 tons drägtighet. I fartygsregistret

antecknas egares åtkomst äfvensom de å fartyget hvilande

inteckningar och andra deröfver förvärfvade rättigheter, som innebära inskränkning

i egarens förfogande. Ofverlåtes eganderätten till registreradt

fartyg eller del i sådant, skall anmälan derom göras, och åligger det den,

till hvilken öfverlåtelsen skett, att insända åtkomsthandlingarna. Panträtt

i registreradt danskt fartyg eller del af sådant stiftas i regel endast

genom pantbrefvets registrering i enlighet med hvad om åtkomsthandlingar

till fartyg eller fartygslott gäller. Är panträtt förvärfvad i ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

5

icke i Danmark registreradt fartyg, måste den, för att bevara sin giltighet,

registreras enligt dansk lag inom tre månader, efter det fartyget

blifvit der i riket, ad interim eller slutligt, registreradt.

För Finland gällande stadganden om inteckning i fartyg återfinnas

dels i vissa §§ af finska sjölagen den 9 juni 1873, sådana desamma lyda

enligt förordning den 11 november 1889, dels i förordningen om skeppsregister

af sistnämnda dag. Registreringspligtiga äro fartyg af minst 19

registertons drägtighet. Skeppsregistreringen är lokaliserad, och registret

föres af städernas magistrater och ordningsrätter, hvar för sitt registerområde.

Vid inskrifning i registret antecknas bland annat det fång, hvarigenom

fartyg eller fartygsdel af egaren åtkommits. Redares eganderätt

styrkes genom handlingarna öfver hans och hans företrädares fång; der

något i utredningen brister, kan redaren tillåtas att med ed fästa sina

uppgifters rigtighet. Öfverlåtelse af registreringspligtigt fartyg eller del

i sådant skall ske skriftligen och med två vittnen samt derefter anmälas

till införande i registret, under iakttagande af hvad för den första registreringen

föreskrifvits. Vill egare af registreradt fartyg pantsätta detsamma

för gäld, skall han göra det skriftligen, och skall pantförskrifningen

intecknas i skeppsregistret. Inteckning kan blott ske för visst

belopp i penningar. Fartygsdel må ej intecknas, ej heller flere fartyg

gemensamt för en fordran. För inteckning erfordras, att den eller de,

som utfärdat pantförskrifningen, äro i registret inskrifna såsom fartygets

egare. Blir fartyg, som utomlands för gäld intecknats, sedermera registreradt

i Finland, skall panträtten, derest den ej upphört, innan fartyget

blifvit finsk egendom, fortfara ett år efter registreringen samt, om inteckning

före nämnda tids utgång sökes och vinnes, jemväl derefter. I detta

fall gäller ock panträtt i fartygsdel, dock ej längre än ett år efter registreringen.

Erfarenheten rörande verkningarna af ifrågavarande lagstiftning i

sist nämnda båda länder synes vara tillfredsställande. Möjligheten att göra

fartyg till underpant för fordringar lär anlitas i ganska vidsträckt samt

ständigt tilltagande omfattning, och särskildt i Finland lär det anses, att

inteckningsinstitutet väsentligt främjat sjöfartsnäringens utveckling.

Beträffande öfriga länders lagstiftning i ämnet torde någon redogörelse

här icke erfordras, och i fråga om verkningarna af densamma inskränker

sig utskottet till det från handels- och sjöfartskomiténs utlåtande

hemtade meddelande, att i England och Frankrike det maritima hypoteket

begagnas i vexlande omfattning, samt att i det förra landet, der an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Frågans ut

veckling.

Särskilda TJtskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 2.

talet inteckningar i fartyg under senare år minskats, man i allt fall

erkänner, att förevarande institut varit af den allra största betydelse för

utvecklingen af landets sjöfart.

Från det utländska lagstiftningsarbetet på området må ytterligare

nämnas, att belgiska regeringen år 1890 framstäf förslag till en internationel

konvention, innefattande bland annat ömsesidigt erkännande af

fartygshypotek, men att detta förslag hittills icke ledt till något resultat.

I vart land bragtes frågan om beredande af rätt till inteckning i

fartyg första gången offentligen å bane vid ett år 1883 i Göteborg hållet

skandinaviskt sjöfartsmöte, som efter öfverläggning i ämnet såsom sin

åsigt uttalade, att det vore för sjöfarten i hög grad fördelaktigt och i

allmänhet lämpligt, att inteckningsrätt i fartyg i lag medgåfves.

Härefter upptogs frågan af den komité, den s. k. sjölagskomitén, som

år 1882 tillsattes med uppdrag att granska 1864 års sjölag. Uti sitt den

22 februari 1887 afgifna betänkande förordade denna komité lagstiftning

i ämnet, hvilken dock, liksom den dermed i nära samband stående lagstiftningen

angående fartygs registrering, ansågs lämpligast böra upptagås

i en särskild författning. Förslag till lagar angående dels registrering af

fartyg och dels inteckning i fartyg hade ock af ledamöter i komitén utarbetats

samt blefvo jemte sjölagsförslaget till Kongl. Maj:t öfverlemnade. Dessa lagförslag

voro byggda hufvudsakligen på de grunder, att registreringsväsendet

skulle förläggas till rådstufvurätterna, hvar med sitt registreringsområde,

hvarförutom i full öfverensstämmelse med de särskilda områdenas fartygsregister

skulle föras ett för hela riket gemensamt register, att i registret

skulle upptagas, bland annat, det fång, hvarigenom fartyg eller fartygslott

af egaren atkommits, att vid anmälan till registrering skulle fogas

åtkomst- eller andra handlingar, som styrkte rigtigheten af de i anmälan

leinnade uppgifter, att vid förändring af eganderätten anmälan derom

skulle ske till registret och nye egarens åtkomst styrkas, att behörig myndighet

för intecknings meddelande skulle vara rådstu fv ur ätten i den stad,

der fartyget vore registreradt, samt att registrets uppgifter angående eganderätten

till fartyget skulle tillerkännas vitsord i fråga om rätten till inteckning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

7

Öfver dessa förslag afgafs utlåtande af kommerskollegium, som efter

hörande af vissa handels- och sjöfartsnämnder förklarade sig icke kunna

för det dåvarande biträda förslaget om införande i vårt land af fartygshypoteket.

Liknande uppfattning uttalades af den s. k. sjöfartsnäringskomitén

af år 1890, hvilken ansåg, att medgifvande af inteckning i fartyg, äfven

om det i några fall kunde visa sig vara till fördel, icke i det stora hela

lände sjöfartsnäringen till det gagn man åsyftat, eller att tillföra densamma

billigt och rikligt kapital, utan att detta mål bäst skulle ernås

genom bildande af aktiebolag för rederiföretag.

Några förslag till lagar om fartygsregistrering och inteckning i fartyg

blefvo ej heller i samband med sjölagsförslaget förelagda 1891 års

Riksdag. Förordning om fartygsregistrering utfärdades, som bekant, i administrativ

ordning den 27 november 1891, dervid kommerskollegium

blef registreringsmyndigbet och den i ofvannämnda förslag uppstälda fordran

på styrkande af åtkomst till fartyg i regel eftergafs.

Sedermera bar det fjerde nordiska sjöfartsmötet i Stockholm år 1897

yttrat sig i frågan samt, med vidhållande utaf den af 1888 års sjöfartsmöte

uttalade uppfattning, uppdragit åt styrelsen för nordisk skeppsredareförening

att i ämnet göra framställning till Sveriges och Norges regeringar.

En sådan framställning har ock derefter afgifvits.

1898 års Riksdag anhöll i skrifvelse den 18 maj samma år, med

anledning af enskild motionärs framställning, bland annat, att Kongl. Maj:t

täcktes taga under öfvervägande, hvilka åtgärder kunde vidtagas till beredande

af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen,

samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill omständigheterna kunde

föranleda; och framhöll Riksdagen, under erinran om behofvet af åtgärder

för beredande af nödig kapitaltillgång för rederirörelsen, såsom ett medel

för befordrande af detta ändamål genomförande af lagbestämmelser, hvarigenom

fartygsegare erhölle möjlighet att inteckna sitt fartyg.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse uppdrog Kongl. Maj:t

den 1 juli 1898 åt en komité, den s. k. handels- och sjöfartskoinitén,

att utreda, hvilka åtgärder lämpligen borde vidtagas för ernående af de

i skrifvelsen omförmälda syftemål. Denna komité, till hvilken jemväl

öfverlemnades ofvanberörda, af nordisk skeppsredareförenings styrelse gjorda

framställning, har derefter den 28 november 1898 afgifvit särskilt utlåtande

i fråga om medgifvande af rätt till inteckning i fartyg, dervid

komitén hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder för in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts

förslag.

8 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

förande, sa snart ske kunde, i den svenska lagstiftningen af rättsinstitutet

inteckning i fartyg, samt att vid utarbetande af förslag till lag i ämnet måtte

läggas till grund vissa allmänna principer för den åsyftade lagstiftningen,

hvilka af komitén angifvits såsom ur sjöfartsnäringens synpunkt lämpliga

eller önskliga.

Bland dessa allmänna principer, hvilka af komitén uttalats vid jemförande

granskning utaf dels sjölagskomiténs förslag till lag om inteckning

i fartyg, dels ett af nordisk skeppsredareförenings styrelse framlagdt förslag

i samma ämne, torde följande böra bär omnämnas. Inteckningsväsendet

syntes kunna förläggas till kommerskollegium med för mottagandet af

sådana ärenden lämpade arbetskrafter eller ock till någon i nära förbindelse

med kollegiet stäld, för ändamålet behörigen utrustad myndighet,

men, derest sa numera ansåges kunna ske, borde, i sammanhang med

lokalisering af fartygsregistreringen, såväl denna som inteckningsväsendet

förläggas till radstufvurätterna. Vid ansökan om inteckning borde fogas

sjövärdighetsbevis för fartyget. Rätten till inteckning kunde begränsas

att gälla endast under förutsättning, att till registret gjorts förbehåll om

sådan rätt till visst, angifvet belopp. Bestämdare och strängare föreskrifter

än de nu gällande vore erforderliga angående styrkande vid

fartygs anmälan till registrering af det fång, hvarigenom fartyget eller

fartygslott åtkommits. Då fartyg, som förklarats icke vara iståndsättligt,

abandonnerades till försäkringsgifvarne, borde inteckningshafvaren åtnjuta

samma rätt till försäkringssumman, som han i händelse af fartygets försäljning

skulle ega till köpeskillingen, så länge den utestode ogulden.

Den maritima lagstiftningen borde i största möjliga utsträckning tillförsäkras

internationel giltighet.

I anledning af hvad sålunda förekommit, utarbetades inom lagbyrån

de lagförslag, som funnos erforderliga för införande af hypotek i fartyg.

Vid föredragning af desamma inför Kongl. Maj:t den 30 december 1899

yttrade chefen för justitiedepartementet bland annat följande:

»Från rättssäkerhetens synpunkt är det uppenbarligen af nöden, att

beviljande af inteckning i fartyg föregås af en undersökning rörande

eganderätten till fartyget. Det kunde sättas i fråga att i detta afseende

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts CN:o 2) Utlåtande N:o 2.

9

åtnöjas med den pröfning, som eger rum, då fartyget införes i fartygsregistret

eller förändring i eganderätten sedermera hos registreringsmyndigheten

anmäles. Fartygsregistreringen torde emellertid, sådan den nu är

anordnad, icke vara egnad att i berörda hänseende tjena till underlag för

intecknings väsendet. Registreringens uppgift är för närvarande närmast

att fastställa tillvaron af betingelserna för ett fartygs rätt att föra svensk

flagga; och dess inskränkning till detta syftemål har haft till följd, att

visserligen en vid bestämda föreskrifter bunden pröfning af eganderätten

företages vid ett fartygs första införande i registret, men i fråga om sedermera

inträffande förändringar i eganrätten lika stränga kraf på formel

bevisning ej ansetts böra uppställas.

Att med hänsyn till den nu ifrågasatta inteckningslagstiftningen i

nyssberörda hänseende skärpa vilkoren för registrering af eganderättsförvärf

lärer ej heller lämpligen kunna ifrågakomma. Så länge nemligen

den svenska handelsflottan till en icke ringa del består af smärre

fartyg, hvilka näppeligen komma att i mera betydande grad användas

såsom hypotek, skulle en dylik skärpning helt visst för större delen af

sjöfartsnäringens idkare komma att te sig som en betungande och af

ingen fördel uppvägd börda. I detta afseende torde ledning kunna hemtas

från Norge, der förslag till lagstiftning om registrering och fartygshypotek

vid upprepade tillfällen förkastats på grund af betänkligheter af nyss

angifna slag.

Om alltså registreringen icke under alla förhållanden kan läggas till

grund för inteckningsväsendet, torde annan lämplig utväg ej återstå än att

låta den erforderliga eganderättspröfningen ega rum i sjelfva inteckningsärendet.

En dylik anordning, hvilken för vissa fall eger motsvarighet i

lagstiftningen om inteckning i fast egendom, synes ej vara förenad med

någon afsevärd betänklighet, men deremot medföra den betydande fördel,

att tyngden af den strängare bevisskyldighet angående behörigt eganderättsförvärf,

som en intecknings meddelande förutsätter, drabbar allenast den

fartygsegare, som vill begagna sitt fartyg såsom underpant.

Derest den för intecknings meddelande nödiga eganderättspröfningen

ej ställes i samband med registreringen, torde anledning ej förefinnas att

förlägga inteckningsväsendet till registreringsmyndigheten, helst sådant

näppeligen skulle kunna ske med mindre eu förändring i nämnda myndighets

organisation och stat komme till stånd, utan torde behandlingen

af förevarande inteckningsärenden böra i likhet med dem, som angå fast

egendom, förläggas till allmän domstol, med skyldighet för denna att, i

Bill. till Biksd. Prot. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

den män sådant tarfvas, genom registreringsmyndigheten inhemta upplysningar

nr fartygsregistret.

I Öfrig! har lagstiftningen om inteckning i fartyg ansetts böra, så

vidt ske kan, ansluta Sig till de i fråga om inteckning i fast egendom

gällande rättsregler.»

Inom högsta domstolen, hvars yttrande öfver förslagen inhemtades,

erinrades emellertid, hurusom, då åtskilliga bestämmelser i den föreslagna

inteckningslagen vore byggda på förutsättning af gällande eller påtänkta

nya bestämmelser i förordningen om registrering, den oegentlighet skulle

uppstå, .att en författning af allmän lags natur sattes i beroende af en

administrativ stadga, och aiisågos de bestämmelser om fartygsregistrering,

hvilka i inteckningslagen förutsattes, höra erhålla civillags natur.

Med hänsyn härtill och till åtskilliga inom högsta domstolen framstälda

detaljanmärkningar mot förslagen hafva dessa underkastats jemkning

i vissa delar, innan de i sålunda omarbetadt skick förelagts Riksdagen.

Utskottet öfvergår nu till att i korthet omnämna de vigtigaste specialbestämmélserna

i förslagen samt de skäl, som blifvit åberopade till

stöd för desamma.

Föremål för inteckning äro fartyg, som ega en drägtighet af tjugu registerton

eller derutöfver och äro i fartygsregistret införda. Om förslaget

i denna del har chefen för justitiedepartementet yttrat följande:

jiOlika meningar hafva yppats derom, huruvida den ifrågasatta lagstiftningen

borde ega tillämpning på alla fartyg af den drägtighet, som

medför registreringspligt, eller inskränkas till att gälla fartyg af viss

högre drägtighet. Till stöd för den senare meningen har anförts, att det

•egentliga syftemålet, med fartygsinteckningens upptagande i lagstiftningen

vore att. understödja anskaffandet af större fartyg. Då emellertid, på sätt

1898 års komité framhållit, äfven- anskaffandet af mindre fartyg för lokaltrafik

torde förtjena att understödjas, synes anledning ej förefinnas att

inskränka inteckningens användning på sätt nyss är antydt.»

Departementschefen har ock påpekat, att, om man, såsom ifrågasatt

blifvit, vilie inskränka inteckningslagstiftningens tillämpning till fartyg af en

viss högre drägtighet och i samband härmed föreskrifva en strängare registrering

endast för dessa, mot eu dylik anordning kunde göras gällande, att

införandet äf två skilda former af registrering, en strängare och en lindrigare,

till äfventyrs skulle kunna leda till förringande af de på registreringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (No 2) Utlåtande No, 2i

n

grundade nationalitetsbevisens anseende i utlandet, något soin enligt erfarenhetens

vittnesbörd skulle kunna medföra olägenheter och förvecklingar,

så för enskilde som för det allmänna.

Till stöd för förslagets bestämmelse, att inteckning ej får meddelas

i fartygslott eller i flere fartyg för samma fordran, har af departementschefen

anförts, att densamma vore föranledd af bemödandet att åstadkomma

enkelhet och reda i: de genom inteckning uppkommande rättsförhållanden,

samt att med hänsyn till det ändamål, som afsåges med fartygsinteckningen,

någon betänklighet emot en dylik begränsning af inteckningens användning

ej torde förefinnas.

Inteckningsväsendet är enligt förslaget centraliseradt och; skall, handhafvas

af Stockholms rådstufvurätt. Iförande hvad sålunda föreslagits,

har departementschefen yttrat:;

»Af grunder, som i det föregående angifv.its, hafva ärenden, angående

inteckning i fartyg ansetts böra tillhöra allmän domstols upptagande.

Fråga kan uppstå, huruvida behandlingen af dessa ärenden helst skall

uppdragas åt flere, hvar för sitt distrikt behöriga domstolar eller- för hela

riket centraliseras hos en viss domstol, i, sådant fall naturligen hufvudstadens

rådstufvurätt. Då emellertid den förra af dessa utvägar medför;

den väsentliga olägenhet, att det understundom kan vara förenadt med

svårighet att afgöra, hos hvilken myndighet upplysning skall sökas- angående

ett fartygs häftande för intecknad, gäld, torde,, med, fästadt afseende

jemväl å fördelen af en lätt förbindelse mellan inteckningsdomstolen

och registreringsmyndigheten, inteckningsväsendete centraliserande hos

Stockholms rådstufvurätt vara att föredraga.

Allmänhetens intresse af eu beqväm beröring med inteckningsmyndigheten

synes kunna, på, lämpligt sätt tillgodoses; genom anställande

hos inteckningsdomstolen af en kommissionär, som uti ifrågavarande

ärenden förmedlar förbindelsen mellan rätten, och allmänheten,;, och anhåller

jag att efter förslagets, slutliga behandling få. återupptaga frågan.

härom.»

Angående den eganderättspröfning, som skall anställas, då inteckning

i fartyg sökes, har departementschefen utlåtit sig sålunda:

»Ehuru, såsom förut blifvit antydt, den omständigheten, atit någon

är i fartygsregistret inskrifven såsom egare af ett fartyg, ej alltid kan

anses till fyllest ådagalägga hans befogenhet att låta inteckna fartyget,

är det härmed ej sagd t-,, att. all betydelse i afseende å eganderättspröb

ningen skulle frånkännas fartygsregistret. Att fartygsregister angifver

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

en person såsom egare lärer i hvarje fall böra utgöra ett hinder emot

fartygets intecknande på grund af medgifvande utaf någon annan.

Vidare torde den första registreringen i och för sig utgöra tillräcklig

bevisning om den dervid inskrifne egarens åtkomst. Det ligger nemligen

i sakens natur, att da fråga första gången förekommer, huruvida

ett fartyg skall ega föra svensk flagga, bevisning om den uppgifne egarens

förvärf måste kräfvas, och detta har också iakttagits i gällande

registreringsförordning, hvilken såsom vilkor för registrering uppställer

ingifvande af vissa handlingar, som äro egnade att styrka sökandens

åtkomst. Vid detta förhållande och då, särskild! hvad angår från utlandet

inköpta fartyg, det icke lärer skäligen kunna ifrågakomma att sträcka

krafvet pa bevisning utöfver hvad registreringsförordningen innehåller,

nemligen att den fångeshandling, hvarigenom fartyget kommit i svensk

ego, företes, har man ansett vidare bevisning om åtkomsten ej böra af

den först inskrifne egaren kräfvas.

Har åter efter registreringen förändring i eganderätten inträda

måste såsom regel fordras, att inteckningssökanden styrker det eller

de fång, genom hvilka eganderätten från den först inskrifne egaren

öfvergått å den, som medgifvit inteckningen. Som emellertid fall kunna

tänkas, då detta vilkor kunde blifva för sökanden öfver höfvan betungande

och någon gång kanske omöjliggöra inteckning, samt en inskrifning,

som under längre tid lemnats oklandrad, synes erbjuda tillräckliga

garantier från rättssäkerhetens synpunkt, har från regeln om åtkomstens

fullständiga ådagaläggande ansetts kunna göras det undantag, att, om

den, som inteckningen medgifvit, ensam eller i förening med dem, från

hvilka han bevisligen härleder sin rätt, under fem år stått inskrifven

såsom egare samt klander å åtkomsten ej förekommit, vidare bevisning

derom ej tarfvas.»

Härvid har departementschefen jemväl erinrat derom, att, så vidt rörer

fartygslott, 21 § sjölagen redan föreskrifver öfverlåtelsens kungörande

genom registreringsmyndighetens försorg. Dylik åtgärd syntes dock ej

nödig beträffande helt fartyg, då det, särskildt med hänsyn till bestämmelmelserna

om nationalitetshandlingar, ej gerna kunde antagas, att obehörig

person skulle kunna under den tidrymd, hvarom fråga vore, vara inskrifven

såsom egare, utan att rätt egare derom erhölle kännedom.

Till afgörande af möjligen uppstående kollision mellan öfverlåtelse

af eganderätt till fartyg och upplåtelse af panträtt i detsamma innehåller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

7 § af den föreslagna inteckningslagen bestämmelser, hvilka af departementschefen

motiveras på följande sätt:

»De rättsgrundsatser, som hos oss gjort sig gällande beträffande besittningstagandets

betydelse såsom skydd för förvärf af lösegendom, torde,

derest ^den nu ifrågasatta formen för fartygs förpantning varder införd,

ej vara tillräckliga för att skydda en köpare af fartyg emot förpantningsåtgärder

från förre egarens sida, och det lärer derför vara nödvändigt att

bereda köparen en utväg att härutinnan betrygga sin rätt. Å andra sidan

synes ej heller den, som mottager en pantförskrifning i fartyg såsom

säkerhet, böra lida rättsförlust i följd af en eganderättsöfverlåtelse, hvarom

han ej kunnat ega kännedom. För att tillgodose den enes som den andres

rätt synes en regel, motsvarande den som för enahanda fall gäller beträffande

fast egendom, böra tillämpas, och i detta hänseende har i 7 §

föreslagits, att inteckning på grund af förre egarens medgifvande ej ma

beviljas, sedan nye egaren anmält sitt fång till fartygsregistret, men att

deremot anmälan, som göres å en senare dag än inteckningen söktes, ej

utgör hinder för dess beviljande.

Blifver ifrågavarande stadgande godkändt, torde i registreringsförordningen

böra införas bestämmelser i det syfte, att fartygsregistret i hvarje

fall må utvisa, å hvilken dag anmälan till registret gjorts och registrering

egt rum, äfvensom att, der fartyg tillhör flere, förändring i eganderätten

till lott i fartyget må kunna anmälas ej allenast, såsom för närvarande

gäller, af hufvudredaren, utan ock af den nye egaren sjelf.»

Om hos rätten upplyses, att klander å den af inteckningssökanden

uppgifne fartygsegarens åtkomst blifvit vid domstol anhängiggjordt, och

det ej visas, att klandret är ogilladt genom laga kraft egande beslut,

afslås ansökningen. Bestämmelsen härom kompletteras genom ett förslag till

lag om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller fartygslott.

Kollision mellan inteckningsansökning och utmätning afgöres enligt

9 §:s bestämmelser. För hvad sålunda föreslagits och skälen dertill har

departementschefen lemnat följande redogörelse:

»De skäl, som föranledt det i 1 § upptagna förbud emot intecknande

af fartygslott, synas jemväl utgöra anledning att förebygga, det en i helt

fartyg meddelad inteckning upphör att gälla beträffande viss lott i fartyget,

men qvacstår i de öfriga. Derför torde den grundsats böra uppställas,

att exekutionsåtgärder, som afse allenast en lott i ett fartyg, ej

hafva någon inverkan på en i fartyget gällande inteckning. Att sålunda

låta en inteckning ega bestånd efter exekutiv försäljning af en del af den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Särskilda Utskotts (No 2) Utlåtande N:o>2i.

intecknade egendomen är emellertid detsamma som att gifva inteckningshafvare

företräde framför de borgenärer, hvilkas fordringar skola ur

köpeskillingen utgå, och innebär således bland annat, att inteckning, hvarom

här är fråga, under alla förhållanden medför bättre förmånsrätt än utmätning,

; något som ock är iakttaget i det föreslagna tillägget till 5 S i 17

kap. handelsbalken.

Då emellertid ett dylikt bestämmande af inteckningshafvares förmånsrätt

skulle kunna bereda möjlighet för en fartygsegare att medelst fartygets.

intecknande omintetgöra verkan'' af en redan skedd utmätning, synes

till förekommande häraf böra, på sätt 1 9 § är föreslaget, stadgas, att

inteckning ej får beviljas, der domstolen erhåller upplysning, att fartyget

eller lott deri är under utmätning.»

För att åt domstolen bereda sådan upplysning föreslås vid 85 § utsökningslagen

skyldighet för utmätningsman att om utmätning af fartyg, som

biff vit i fartygsregistret infördt, göra anmälan hos Stockholms rådstufvurätt.

bill belysning af det i 11 § upptagna stadgande om inteckningsdomstolens

skyldighet att från registreringsmyndigheten införskaffa alla

för ärendets afgörande erforderliga upplysningar har departementschefen

erinrat, att den omständigheten, att inteckningsväsendet och registreringen

icke lämpligen kunna hos oss, såsom! i andra länder, förenas hos samma

myndighet, ej synes böra för de inteckningssökande föranleda ökadt besvär

eller särskild kostnad.

De stadganden, som 13. § innehåller om panträttens utsträckande

jemväl till fartygets tillbehör, äro, enligt hvad departementschefen jemväl

erinrat, i, allo öfverensstämmande med hvad 268 § sjölagen i detta afseende

bestämmer, i fråga om sjöpanträtt.

Ersättning, till hvilken egare af fartyg på grund af tagen försäkring

eller eljest är berättigad för skada å fartyget, häftar icke i fartygets ställe

för intecknad fordran. Härom har departementschefen anfört följande:

»Sjölagen innehåller i 270 § med afseende å sjöpanträtt den bestämmelse,

att ersättning, som utgår på grund af tagen försäkring, icke häftar

i pantens ställe. De skäl, som föranledt detta stadgande, torde hafva sin

giltighet äfven med afseende å fartygshypotek. Det synes ej vara med

allmänna rättsgrundsatser öfverensstämmande, att inteckningshafvaren skall

njuta fördel deraf, att fartygsegaren slutit ett aftal, som ådragit honom

kostnader och hvars ingående berott af hans godtfinnande. Ej heller

skulle ett stadgande om panträttens öfvergång å försäkringssumman ensamt

vara tillräckligt betryggande för inteckningshafvaren, i det denne, äfven

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utshrrfts (N:o 2J inlåtande N:o -2.

15

om han vid inteckningens mottagande kunde förvissa sig om att försäkring

egt rum, dock saknade garanti för att försäkringen hölles vid magt.

Vid sådant förhållande synes det böra öfverlemnas åt inteckningshafvaren

sjelf att aftalsvis trygga sig mot faran af skada å fartyget, antingen genom

att vid inteckningens belånande betinga sig, att låntagaren håller

fartyget försäkradt på sådana vilkor, att försäkringen kommer långifvaren

till godo, eller ock genom att sjelf taga särskild försäkring å sin i fartyget

intecknade fordran. Till stöd för ''denna uppfattning torde ock

kunna framhållas, att de flesta främmande lagstiftningar intaga en liknande

ståndpunkt, samt att sa/mma uppfattning delats af en på belgiska

regeringens föranstaltande åt* 1888 hållen internationel kongress för behandling

af åtskilliga ämnen inom handels- och sjörättens område.

Att förslaget ej heller medgifver panträttens öfvergång å ersättning,

som tillkommer fartygsegare, då fartyg i gemensamt haveri eller i följd

af någons vållande gått förloradt eller lidit skada, innefattar deremot en

afvikelse från hvad sjölagen i 270 § bestämmer. Denna afvikelse har

synts vara af nöden för att undgå de invecklade rättsförhållanden, som

skulle kunna uppstå, om panträtten konime att häfta dels vid ett fartyg

och dels vid en foi*dran, med möjlighet af särskilda exekutioner å de

olika panterna. Olägenheterna häraf skulle nemligen te sig helt annorlunda

i fråga om en panträtt, som är afsedd att ega längre varaktighet,

än ‘hvad förhållandet är med sjöpanträtterna, och något synnerligt gagn

af anordningen skulle i hvarje fall ej för inteckningshafvaren kunna påräknas.

»

Förslagets stadgan den om intecknings förnyande, nedsättande och dödande

ansluta sig i allmänhet nära till motsvarande bestämmelser angående

fastighetsinteckning.

Att panträtten enligt 20 § af förslaget upphör i ett fartyg, som

kondemnerats och derefter försålts, öfverensstämmer med hvad sjölagen

under enahanda förhållanden stadgar i afseende å sjöpanträtt. Deremot

har, enligt hvad departementschefen anfört, den i sjölagen upptagna föreskriften

om panträttens öfvergång å köpeskillingen ansetts, såsom varande

af ringa praktisk betydelse för en inteckningshafvare, men egnad att vid

tillämpning på inteckningar medföra afsevärda svårigheter, böra här utelemnas.

Paragrafens redaktion har underkastats jemkning med hänsyn till

i högsta domstolen framstå]d anmärkning, att, der försäljning åt kondeanneradt

fartyg egde rum ä exekutiv auktion, inteckning i fartyget öppen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

barligen borde medföra den rättsverkan, att inteckningsinnehafvaren åtnjöte

förmånsrätt i köpeskillingen.

Innehållet i 27 och 28 §§ samt skälen till der föreslagna, bestämmelser

framgå utaf följande yttrande af departementschefen:

»Så länge icke internationella öfverenskommelser om ömsesidigt erkännande

af fartygshypoteket kommit till stånd, innebär onekligen möjligheten,

att fartyget kommer under ett annat lands flagga, en fara för

inteckningshafvarens rätt. Med hänsyn härtill har 1898 års komité efter

föredömet af vissa främmande lagstiftningar ifrågasatt stadganden om

straff för den, som utan inteckningshafvarens medgifvande säljer det

intecknade fartyget till utlandet. Men oafsedt att, med sjölagens ståndpunkt

i afseende å vilkoren för ett fartygs rätt att föra svensk flagga,

ett fartyg kan förlora sin svenska nationalitet i följd af åtskilliga omständigheter,

hvilkas inträffande ej kan genom straffbestämmelser förebyggas,

kan det näppeligen anses billigt att införa en bestämmelse, hvarigenom

egare, som vill till utlandet försälja sitt fartyg, hänvisas att dertill utverka

inteckningshafvarens medgifvande; det kan gifvas tillfällen, såsom vid

hotande krigsfara, då det är af vigt, att en försäljning till utlandet snarast

möjligt kan vidtagas, och det vore säkerligen en dålig tjenst åt sjöfartsnäringen

att under sådana omständigheter göra redarne beroende af

inteckningshafvarnes godtycke. Det synes också, som om en sjöfordringsegare

skulle genom fartygets försäljning till utlandet kunna råka ut för

samma svårigheter som en inteckningshafvare, men sjölagen innehåller

dock ej något i sjöfordringsegarens intresse gifvet förbud mot fartygs försäljning

till utlandet. Deremot har sjölagen valt en annan utväg för att

skydda fordringsegaren: oberoende af om panträtten går förlorad eller

icke, ålägger den säljaren en viss personlig ansvarighet för sjöfordringar,

som förut allenast häftade vid fartyget. Ett dylikt stadgande synes vara

på sin plats äfven här; jemväl med afseende å intecknad gäld kan det

inträffa, att fartygsegaren ej är personligen ansvarig, och han skulle måhända

i ett sådant fall finna en fördel i att sälja fartyget just till ett

land, som ej erkände inteckningens giltighet. Men frestelsen härtill försvinner,

om han genom en sådan åtgärd ådrager sig personlig ansvarighet

för gälden, i synnerhet om inteckningshafvaren sättes i tillfälle att

strax kunna kräfva betalning. Förslagets 27 § innehåller bestämmelser i

nu angifna syfte.

Med hänsyn till den fara för rättsförlust, hvilken, på sätt nyss angifvits,

för en inteckningshafvare uppstår, då det intecknade fartyget upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

17

hör att vara svenskt, lärer vid en dylik förändring i fartygets nationalitet

inteckningshafvaren böra sättas i tillfälle att, utan afseende å aftal om

förfallotid för den intecknade fordringen, göra sin panträtt i fartyget gällande,

så snart tillfälle dertill erbjudes. Samma rätt har af liknande anledning

ansetts böra honom medgifvas ej mindre då fartyget kondemnerats,

än äfven då det af egaren vanvårdas eller förderfvas.»

Enligt det ursprungliga af lagbyrån upprättade förslaget skulle

inteckning i fartyg, hvilken beviljats på grund af medgifvande af annan

än rätt egare, ändock vara gällande, om inteckningshafvaren var i god

tro, när han densamma åtkom. Häremot anmärktes af högsta domstolen

följande:

»Då här är fråga om panträtt i lös egendom utan besittning af panten,

samt den offentliga inskrifning, som afses med förslaget, icke lär kunna

ersätta besittningsstadgandet, torde, äfven för det fall att, såsom vilkor för

inteckningsrätt i fartyg, mera betryggande föreskrifter lemnas i fråga om

bestyrkandet af uppgifven egares åtkomst, än i förslaget upptagits, förevarande

bestämmelse icke böra. godkännas. Olämpligt synes ock vara att

i fråga om verkan af god tro hos inteckningshafvare uppställa olika regler

för det fall att inteckningen gäller fartyg och för det fall att den afser

fast egendom.»

På grund häraf har det föreslagna stadgandet utbytts mot föreskrift

derom, att sådan inteckning skall vara ogill, dervid dock, med hänsyn till

bestämmelserna i 5 § af förordningen den 27 november 1854, gjorts

undantag för der afsedda särskilda fall.

o _

89 § innehåller föreskrifter om rätt för den, som innehar en i utlandet

meddelad inteckning i fartyg, hvilket derefter blifvit svenskt, att

genast få betalning ur panten under förutsättning, att inteckningshafvaren

inom ett år från fartygets registrering här i riket kräfver betalning genom

stämning eller lagsökning. Rörande de grunder, på hvilka dessa föreskrifter

hvila, har departementschefen upplyst följande:

»Att åt en inteckning, som vidlåder ett från utlandet inköpt fartyg,

ej tillerkännes obegränsad giltighet, torde från rättssäkerhetens synpunkt

vara af vigt, helst det ej alltid torde gifvas någon tillförlitlig utväg att

erhålla kännedom om en dylik intecknings tillvaro. Men å andra sidan

synes rederinäringens behof af kredit böra tillgodoses äfven då det är

fråga om fartygs inköpande från utlandet, så mycket mera som vår handelsflotta

i väsentlig mån rekryteras på detta sätt. Af sådan anledning

synes en i utlandet meddelad inteckning böra respekteras under så lång

Bih. till Biksd. Prot. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

tid, som skäligen kan erfordras för att inteckningshafvaren må kunna

göra sin fordran gällande eller förmå fartygets egare att ersätta den

gamla inteckningen med en här i riket meddelad.»

Den föreslagna 7 § i 10 kap. handelsbalken innehåller förbud mot

fartygs öfverlemnande såsom handpant. Beträffande anledningen till den

sålunda ifrågasatta lagändringen har departementschefen yttrat:

»Enligt gällande lag kan fartyg liksom andra lösören lemnas såsom

handpant, och der sådant skett är, jemlikt 17 kap. 3 § handelsbalken,

panthafvaren berättigad att med förmånsrätt framför andra i samma

kapitel afsedda borgenärer utfå sin fordran ur fartyget. Vid införande

af lagbestämmelser om inteckning i fartyg är det emellertid uppenbarligen

af nöden att förebygga, det dylik inteckning kan göras värdelös genom

en efter inteckningens meddelande tillkommen pantsättningsåtgärd. För

sådant ändamål ligger det närmast till hands att vid bestämmande af den

plats i förmånsrättsordningen, som skall tillkomma innehafvare af inteckning

i fartyg, gifva honom företräde framför innehafvare af lös pant och

dermed äfven framför öfriga i nyssnämnda paragraf eller senare i 17

kapitlet upptagna borgenärer. En dylik åtgärd lärer dock näppeligen

böra ifrågakomma, då ej mindre sådan fordran för reparation å fartyget,

som enligt 3 § skall utgå med förmånsrätt, än ock de i 4 § omförmälda

fordringar uppenbarligen äro af beskaffenhet att böra sättas framför den

intecknade fordringen. Att åter, såsom jemväl blifvit föreslaget, låta inteckningshafvaren

stå efter nyss angifna borgenärer, men det oaktadt

stadga, att panthafvarens förmånsrätt ej må lända till minskning i inteckningshafvarens

rätt, synes ej lämpligt, dä en dylik anordning under

vissa omständigheter skulle kunna föranleda väsentliga oegentligheter och

förvecklingar. Vid sådant förhållande torde annan utväg ej återstå än

att, i afseende å fartyg af beskaffenhet att kunna för gäld intecknas,

stadga förbud mot pantsättning medelst öfverlemnande af besittningen;

och lärer någon betänklighet häremot näppeligen kunna anföras, då i allt

fall nyssberörda form för fartygs pantsättning uppenbarligen endast sällan

skulle kunna komma till användning.»

117 kap. 5 § handelsbalken äro föreslagna bestämmelser angående den

med fartygsinteckning förbundna förmånsrätt, som erhållit plats efter de

i 4 § omförmälda fordringar, men före medredares förskott och utmätning.

De föreslagna förändringarna i utsöknings- och konkurslagarne hafva

hufvudsakligen till syfte att vid exekutiv försäljning och konkurs bereda

den borgenär, som har inteckning i fartyg, enahanda ställning som inne
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N-o 2. 19

häfvare af fastighetsinteckning. Så föreslås (66 § utsökningslagen), att

särskild exekution å fartygs tillbehör ej må ega rum. I olikhet mot

hvad 107 § utsökningslagen stadgar för det fall, att inrop af fast egendom

å auktion skett, inedgifves dock icke åt den, som å auktionen inropat

fartyg, någon ovilkorlig rätt att fullgöra den första afbetalningen

medelst aflemnande af skuldebref, som i fartyget intecknats. Svårigheten

att på förhand beräkna, i hvilken mån en inteckning skulle vid ny auktion

blifva betäckt af köpesumman, förhindrar detta. Pa utmätningsmannen

må det ankomma att efter omständigheterna pröfva, huruvida ett dylikt

skuldebref kan godkännas såsom pant eller icke.

Den förändrade lydelse, 2 § sjölagen enligt förslaget erhållit, eger sin

förklaring hufvudsakligen deri, att de bestämmelser angående fartygs registrering,

hvilka ansetts böra erhålla civillags natur, blifvit i denna § införda.

I 52 § af samma lag har införts en föreskrift om åliggande för befälhafvare

att, då fartyget å utländsk ort blir föremål för en exekutiv

åtgärd, samt skeppshandlingarna visa, att i fartyget finnes inteckning,

gifva inteckningshafvaren underrättelse om åtgärden. Enligt hvad departementschefen

meddelat, har för att åt detta stadgande gifva ökad betydelse

utväg ansetts böra beredas inteckningshafvaren att pa ett eller annat sätt

få inteckningen omnämnd i skeppshandlingarna, men har eu föreskrift i

angifna syfte synts lämpligast hafva sin plats i registreringsförordningen.

Då utskottet nu går att för egen del yttra sig i frågan, finner utskottet

visserligen, att inteckning i fartyg icke kan åt innehafvare!! bereda en

säkerhet, som är jemförlig med den, hvilken inteckning i fast egendom

lemnar. De sjöfordringar, hvilka tillkommit i hela fartygets intresse,

måste alltid åtnjuta rätt framför inteckningar deri. Till den osäkerhet,

som häraf blifver en följd, kommer ovissheten, huruvida en efter hemlandets

lag meddelad inteckning skall respekteras, i fall det blir af nöden

att göra den gällande inom en främmande stat, i händelse fartyget under

uppehåll i utlandet blir föremål för exekution eller öfvergår i utländsk

ego. För den risk, för hvilken innehafvaren af inteckningen således är

utsatt, kan han icke till fullo trygga sig genom en vanlig försäkring,

utan måste han jemte denna taga sig försäkring i eu särskild, i vårt land

ej förekommande art af försäkringsinrättningar (pretention and indemnity

associations), utan att dock all risk härmed kan blifva täckt. I följd

häraf skulle det kunna antagas, att lån mot säkerhet af inteckning i fartyg

Utskottets motivering.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

icke skulle kunna erhållas på andra än synnerligen ofördelaktiga vilkor.

Man har vidare framhållit, att aktiebolaget vore den form, som bäst egnade

sig för att åt sjöfartsnäringen bereda nödigt kapital, och i sammanhang

dermed har uttalats den farhåga, att inteckning i aktiebolagets fartyg eller

redan möjligheten att sådan inteckning kunde beviljas skulle menligt inverka

på de enskilda aktieegarnes utsigt att kunna använda aktierna såsom

säkerhet för lån.

Såsom utskottet äfven framhållit, hafva emellertid de flesta sjöfartsidkande

länder i Europa i sin lagstiftning upptagit fartygshypoteket. Tid

efter annan hafva ock i vårt land från sjöfartsnäringens målsmän framkommit

framställningar, afseende rätten att såsom säkerhet för lån lemna

inteckning i fartyg, hvilka hittills icke kunnat användas såsom hypotek

annorledes än under den förkastliga formen af fingerad försäljning. Att

här är fråga om en ganska värdefull säkerhet, framgår deraf, att svenska

handelsflottan år 1898 räknade 2,004 segelfartyg och 817 ångfartyg af

öfver tjugu tons drägtighet och att sammanlagda tontalet utgjorde 557,886

tons. Att lättad tillgång till förlagskapital skall främja sjöfartsnäringens

utveckling, torde icke behöfva bevisas. Om än inteckningen i fartyg

icke kan blifva en med fastighetsinteckningen jemförlig säkerhet, så

torde den dock egna sig att i större penninginrättningar belånas och

särskildt att dervid utgöra en förstärkning af låntagarens personliga kredit.

Uppfattningen att'' rättigheten att inteckna fartyg skulle minska aktieegarnes

personliga kredit synes ej rätt grundad, då ju en akties värde och

användbarhet såsom pant är beroende af bolagets allmänna affärsställning

och ej af den omständighet, att för viss bolagets gäld är lemnad särskild

realsäkerhet, På hvarje aktiebolag, som eger fartyg, ankommer ju ock

att bereda trygghet mot fartygens intecknande genom att i bolagsordningen

inrymma dels förbud mot fartygens intecknande och dels föreskrift, att

bolagsordningen i denna del endast må efter tidsödande former ändras.

Vid sådana förhållanden och då en underlåtenhet att följa det föredöme,

andra länder i förevarande hänseende lemnat, skulle kunna komma

vårt lands sjöfartsidkare att under den internationella konkurrensen anse

sig tillbakasätta, tvekar ej utskottet att förorda, att institutet inteckning i

fartyg må upptagas i vår lagstiftning.

Utskottet finner jemväl, att uppgiften att i lagstiftningen inpassa det

nya institutet blifvit på ett i allmänhet lyckligt sätt löst i den kongl.

propositionen. Den nuvarande fartygsregistreringen lemnas i allt väsentligt

orubbad. Om det än, med afseende å hvad inom högsta domstolen an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda JJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

21

förts, funnits nödigt att i 2 § sjölagen upptaga vissa i kongl. förordningen

om registrering af svenska fartyg den 27 november 1891 förekommande

stadganden, hafva redarne dock icke ålagts annan ny skyldighet än att,

då fartyg första gången registreras, förete offentlig myndighets intyg, utvisande,

när, hvar och af hvem fartyget är bygdt, samt, der ej den,

som byggt fartyget, sjelf anmäles vara egare, styrka, att eganderätten till

fartyget från honom öfvergått till den, hvilken såsom egare anmäles, dock

att, der fartyget varit i utländsk ego, hvad sålunda är stadgadt ej eger

tillämpning i vidare mån, än att utländsk egares rätt skall visas hafva

öfvergått å den, som till registret anmäles såsom egare. Med antagande,

att till offentlig myndighet i detta fall kommer att räknas jemväl länsman,

håller utskottet före, att förslaget icke innebär något äfven för egare

af mindre fartyg tyngande, och af sj elfva ordalagen framgår, att den

ifrågasatta skyldigheten endast drabbar den redare, hvilken efter den 1

januari 1902 till registrering anmäler nybygdt eller från utlandet inköpt

fartyg. Pröfningen af åtkomsten i öfrigt har blifvit helt och hållet förlagd

till inteckningsdomstolen, och de lättnader, som lemnats i fråga om

åtkomstens styrkande, synas ej innebära något äfventyr. Att inteckningsärendena

hänskjutas till den domstol, Stockholms rådstufvurätt, som har

sitt säte i samma stad som registreringsmyndigheten, kommerskollegium,

synes bereda lättnader både för allmänheten och myndigheterna.

Att handläggningen af sjelfva inteckningsfrågan och den dermed förenade

pröfningen af åtkomsten blifvit förlagd till domstol betingas så

väl af sakens egen natur som af den offentlighet, som bör vara förenad

med inskrifningsärenden. Såsom departementschefen påvisat, skulle ock

ifrågavarande bestyr icke kunna uppdragas åt kommerskollegium med

mindre förändringar vidtoges i verkets organisation och stat. Visserligen

skulle det synas, som om det för rederierna vore fördelaktigare att få inteckningsärendena

upptagna af närmaste rådstufvurätt, men då de för

registreringsärenden behöfva anlita kommissionär i Stockholm, synes

olägenheten att jemväl anlita honom i och för inteckningsärendena icke

vara afsevärd. *1 händelse ett fartyg förändrar hemort, måste derom ske

anmälan hos rådstufvurätten i den gamla och den nya hemorten, samt

afskrift af den förra rättens inteckningsprotokoll, såvidt rörer fartyget, öfversändas

till den senare, hvilket för rederiet torde medföra kostnader. Understundom

måste det dock blifva förenadt med svårighet att afgöra, hos

hvilken myndighet upplysning skall sökas angående ett fartygs häftande

för intecknad gäld. För ärendenas skyndsamma behandling hos embets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

*

22 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

verken måste det vara en fördel, att inteckningsdoinstolen är endast en

och har sitt säte i Stockholm. Särskildt torde det kunna antagas, att

underrättelse om verkstäld utmätning i fartyg på nu föreslaget sätt säkrare

och lättare skall komma vederbörande till hända.

Den plats i förmånsrättsordningen, som leinnats åt fartygsinteckningen

mellan de i 17 kap. 4 § handelsbalken omförmälda tysta förmånsrätter

och redares förmånsrätt för förskott närmast efter de för fartygs

byggande lemnade förskott, torde vara den rätta. Emot förslaget att, till

undvikande af kollision mellan handfången pant och fartygsinteckning,

frånkänna laga verkan åt pantsättning af fartyg, som kan intecknas, har

utskottet intet att invända, helst sådan pantsättning icke utom helt undantagsvis

torde förekomma.

I allt väsentligt ansluter sig således utskottet till den kongl. propositionen.

Vissa detalj bestämmelser har utskottet emellertid funnit föranleda

till nedan omförmälda yttranden.

Lagominteck- Med anledning af en inom utskottet yttrad tvekan vill utskottet

mng »fartyg. u^aja> för intecknande af aktiebolags fartyg icke kräfves medgifvande

af de enskilda aktieegarne. Aktiebolagets medgifvande i ty fall lemnas,

allt efter bolagsordningens innehåll, af styrelsen eller bolagsstämman.

* 1Jt'' Att, såsom i 14 § af förslaget till lag om inteckning i fartyg föreslås,

panträtten icke skulle öfvergå å ersättning, som tillkommer fartygsegare,

då fartyg i gemensamt haveri eller i följd af någons vållande gått förloradt

eller lidit skada, innefattar en afvikelse från hvad 270 § sjölagen

beträffande sjöfordringarna bestämmer. Förhållandena ställa sig dock helt

olika. År fartyget iståndsättligt, bör ju ersättningen af redaren användas

till dess reparation, och dess användning är ju således till fördel för inteckningshafvaren,

som i detta fall icke bör ega anspråk på ersättningen.

Skulle fartyget vara förstördt eller kondemneradt, är det tvifvelaktigt, om

rättigheten att hålla sig till ersättningssumman skulle för inteckningshafvaren

medföra någon fördel. Mot de äfventyr, som med en sjöresa

äro förenade, har inteckningshafvaren att skydda sig genom försäkring.

Att ett mellan försäkringstagare och försäkringsgifvare slutet aftal

om försäkring icke i och för sig för tredje man medför någon rätt, är

emellertid otvifvelaktigt. Om i vissa brandstodsbolag för försäkring af

fastighet inteckningshafvare tillerkännes rätt till brandskadeersättning,

beror sådant på stadgande i bolagets reglemente eller i polisen. Härmed

öfverensstämmer ifrågavarande lagrum likasom 270 § sjölagen. Den

säkerhet, innehafvaren af fartygsinteckning vill vinna, bör han således

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

23

bereda sig antingen genom aftal med låntagaren eller genom särskild

försäkring. Att han i följd af sådant aftal kan blifva berättigad till del

i den ersättning, försäkringsanstalten lemnar, faller af sig sjelft och behöfver

icke i denna lag lika litet som i sjölagen eller i lagstiftningen om

inteckning i fast egendom utsägas.

Utskottet anser sig jemväl böra framhålla, att en ändring af nu

ifrågavarande § skulle medföra behofvet af ändring i stadgandena om

utsökande af fordran, om utmätning och auktion å fartyg samt om fördelning

af köpeskillingen derför eller en ganska omfattande omarbetning

af det nu föreliggande förslaget.

För att bereda en skyndsammare handläggning, då innehafvare af

fartygsinteckning måste vid domstol utsöka sin fordran, bar utskottet ansett,

att talan i så fall skall anhängiggöras vid rådstufvurätt, äfven om

den, som käres till, har sitt bo och hemvist å landet.

Då enligt utländsk lag inteckning i fartyg kan meddelas för obestämdt

belopp och jemväl i frakt eller eljest under former, som icke af

svensk lagstiftning kunna godkännas, måste man öfvergifva all tanke på

att, sedan utländskt fartyg blifvit svenskt, fartygsinteckningar, som deri

förut meddelats, skulle kunna upptagas i inteckningsboken. Den i propositionen

föreslagna föreskrift, att, då fartyget blifvit svenskt, innehafvaren af

den främmande inteckningen genast eger att ur fartyget njuta betalning,

synes åter vara att förorda. Ett undantag anser utskottet dock böra göras

för det fall, att utländsk man lemnat försträckningen under vilkor, att,

äfven sedan fartyget blifvit svensk egendom, med betalningen skulle anstå.

Den tid, inom hvilken inteckningshafvare skall utsöka sin fordran,

finner utskottet kunna förkortas från ett år till sex månader.

Lagen om inteckning i fartyg har påkallat vissa ändringar i utsökningslagen,

afseende att reglera förfarandet vid utmätning och auktion å

fartyg i närmare öfverensstämmelse med hvad om fastighets utmätande

och försäljning är stadgadt. Utskottet har funnit, att förändringen bör utsträckas

jemväl derhän, att, då fartyg öfver tjugu ton blifvit utmätningsvis

såldt, särskildt sammanträde bör utsättas för köpeskillingens gäldande och

fördelande. Då ett sådant sammanträde i de flesta fall blifver nödigt,

undvikes genom. utskottets förslag den särskilda kallelsen till ett sådant.

För samtliga vederbörande lärer det ock finnas fördelaktigt att på så vis

få alla frågor om fördelningen pröfvade och liqviden tillgänglig redan 14

dagar efter auktionen. De ändringar, utskottet föreslagit vid 92, 93, 118,

119, 120 och 141 §§, äro föranledda häraf.

§ 88.

§ 89.

Lag om ändring

i vissa

delar af utsökning

8- lagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

F\''“omändrad9 Den vid 52 § sjölagen föreslagna föreskrift, att, då fartygå utländsk

lydelse af 2, 3 ort tages i mät eller för gäld belägges med qvarstad, och af skepps°ch

ia m *JÖ" hanc^''ngariia finnes, att fartyget är för gäld intecknadt, befälhafvaren skall

agen. ofördröjligen om utmätningen eller qvarstaden underrätta inteckningshafvaren,

der denne är för honom känd, lärer komma att i administrativ

väg kompletteras genom en föreskrift, huru, sedan fartyg blifvit intecknadt,

bevis derom skall öfversändas till fartygets befälhafvare och derefter

genom viss myndighets försorg fästas vid certifikatet. En hänvisning

till ett sådant förordnande har utskottet ansett böra inrymmas i 52

§ sjölagen.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

l:o

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

förslag till lag om inteckning i fartyg icke kan oförändradt

godkännas, måtte för sin del antaga följande

Lag

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fartyg, som har en drägtighet af tjugu registerton eller derutöfver

och :* är ,|i fartygsregistret infördt, må, der egaren det medgifver, intecknas

för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, der det skett, fordringsegaren

panträtt i fartyget. Tillhör fartyget flere gemensamt, må

ej inteckning meddelas, med mindre samtliga delegare dertill lemnat

medgifvande.

Ej må inteckning meddelas utan för visst belopp i penningar, ej

heller i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

25

2 §.

Medgifvande af inteckning i fartyg skall tecknas å handling, hvarå fordran

grundas, samt innefatta uppgift om det nummer, hvarunder fartyget

är i fartygsregistret infördt; och varde medgifvandet af vittnen styrkt.

3 §.

Inteckning i fartyg sökes hos Stockholms rådstufvurätt.

'' : , ■■ ; 4 §. '' V.'' ; ■

Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i hufvudskrift till

rätten ingifvas; och läte rätten handlingen offentligen uppläsas samt införas

i protokollet öfver inteckningar i fartyg.

5 §• :

Finnes ej å handlingen bevittnadt medgifvande, som i 2 § sägs,

varde ansökningen afslagen.

6 §.

Ej må inteckning beviljas, der ej den, som inteckningen medgifvit,

blifvit i fartygsregistret inskrifven såsom egare af fartyget. Har före honom

annan varit inskrifven såsom egare, må ej inteckning beviljas, med

mindre vid rätten styrkes, att den först inskrifne egarens rätt öfvergått å

den, som inteckningen medgifvit, eller ock, der fartyget i fem år näst

före ansökningen varit i registret infördt, den, som inteckningen medgifvit,

finnes hafva under hela den tid varit i registret inskrifven såsom

egare eller bevisligen härleder sin rätt från den, som vid början af samma

tid var i nämnda egenskap inskrifven.

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om

åtkomst till fartyg.

7 §•

Öfverlåter någon till annan fartyg eller fartygslott, och har, innan

ny egares fång anmäles till fartygsregistret, inteckning blifvit sökt på

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande Nco 2.

grund af tidigare egares medgifvande, utgöre öfverlåtelsen ej hinder för

inteckningens beviljande.

Sökesi inteckning samma dag ny egares fång anmäles till fartygsregistret

eller derefter, skall ansökningen afslåe, utan så är att nye egaren

iklädt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund af tidigare

egares medgifvande eller eljest är med honom lika förbunden.

8 §.

Varder hos rätten upplyst, att klander å den af sökanden uppgifne

fartygsegarens åtkomst blifvit vid domstol anhängiggjordt, och visas ej

att det klander är genom laga kraft egande beslut ogillädt, varde ansökningen

afslagen.

9 §.

Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag

ansökningen gjordes fartyget eller lott deri tagits i mät, och visas ej att

utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.

I» f.

Afträjdes fartyg eller fartygslott till konkurs, medan ansökan om inteckning

i fartyget är på pröfning beroende, må ansökningen af rätten pröfvas

utan hinder af’ konkursen* men verkan af inteckningen, der den beviljad

varder, bestämmes på sätt särskild! är stadgadt.

II §.

Finnes ej ansökan om inteckning böra genast afslås, anskaffa rätten,

innan yttrande öfver ansökningen meddelas; från den'' myndighet, som

förer fartygsregister afskrift af hvad deri finnes infördt om det fartyg

ansökningen afser.

12 §''.

Då inteckning'' blifvit beviljad, teckne rätten1 bevis derom å fordringsbandlingen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts ,(N:o 2) .Utlåtande Nw 2.

27

13 §.

Panträtt, som genom inteckning i fartyg vinnes, omfattar jemväl

fartygets tillbehör. Under tillbehören innefattas icke proviant eller ''bränsle,

ej heller å ångfartyg ‘kol eller andra för maskinens drift afsedda ämnen.

14

Är egare af fartyg på grund af tagen försäkring eller eljest berättigad

till ersättning för skada å fartyget; den ersättning häfte icke i fartygets

ställe för fordran, som är i fartyget inteoknad.

15 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskildt göras gällande i

viss lott af det intecknade fartyget.

16 §.

Inteckning i fartyg skall förnyas :i den ordning, som i 17 l§ bestämmes,

första gången inom tio år sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen förfallen,

ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i sista stycket

af 18 § sägs.

17 §•

Vill någon låta förnya inteckning i fartyg, uppvise hos inteckningsdomstolen

fordringshandlingen i hufvudskrift; och värde bevis om förnyelsen

der tecknadt å handlingen. Sökanden stande ock .fritt att ^inför

annan underrätt förete inteekningshandlingen: den vätt läte, .då sådant

sker, i sin dombok korteligen intagas hvad handlingen innehaller med

dag och årtal, då den utgafs, när och under hvilken paragraf i protokollet

inteckningen är beviljad och när inteckningen förnyades,^ nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis a handlingen,

att den varit företedd .till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan

ingifve sökanden protokollet deröfver till .inteckningsdomstolen inom tid,

som i 16 !§ sägs; och vare detta så gillt, som om handlingen der !blifva

företedd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

18 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller för visst belopp dödas,

uppvise fordringshandlingen i hufvudskrift för inteckningsdomstolen;

och varde bevis om dödandet der tecknadt å handlingen.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad angående intecknings dödande nu är sagdt.

19 §.

År helt fartyg såldt efter utmätning eller eljest i den ordning,

som om utmätt fartyg tinnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen blifvit

emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,

utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen

ej i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare af fartyget eller lott

deri, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till inteckningsdomstolen

ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets försäljning

deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning,

samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

20 §.

Varder intecknadt fartyg, som efter timad skada förklarats icke

vara istandsättligt, derefter försåldt, upphöre panträtten i fartyget; och

ma, pa ansökan utaf ny egare af fartyget eller lott deri, inteckningen

dödas, ändå att fordringshandlingen icke i hufvudskrift företes.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock, på ansökan

af egare, inteckningen dödas utan hinder deraf, att fordringshandlingen

icke i hufvudskrift företes.

21 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, der

det intecknade fartyget tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant

fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att handlingen i hufvudskrift

företes, må den å nyo utgifvas med fortfarande inteckningsrätt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

29

22 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än

fordringen, njute, i den mån sådant för falla gäldandet af hans fordran

nödigt är, säkerhet i det intecknade fartyget till hela det belopp, hvarå

inteckningen lyder.

23 §.

Är intecknadt fartyg i annans ego än gäldenärens, och räcker ej

faryget till intecknade gäldens betalning, vare egaren ej till ansvar för

bristen bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldenärens

ställe svara bör.

24 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fartyget a inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden,

vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda är

aftaladt.

25 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit faststäld i fartyg, som sedermera kommit i annan egares hand,

låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt och hållet

eller för visst belopp dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och kan

fordran till följd deraf icke ur fartyget uttagas, vare utgifvaren från

ansvar för fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare

galle ock om annan egare af fartyget, som skulden å sig tagit eller eljest

derför i utgifvarens ställe svara bör.

26 §.

Varder intecknadt fartyg utmätningsvis såldt, njute alla borgenärer,

som hafva inteckning i fartyget, genast derur betalning hvar efter sin

rätt, ändå att deras fordringar eljest ej äro till betalning förfallna; och

vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen kunnat

gäldas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda Utskotts (N.‘o 2) Utlåtande Nio 2.

.27 §.

Är fartyg intecknadt för fordran, och öfvergår i annat fall än i

förra stycket af 20 § sägs egariderätten till fartyget genom frivillig öfverlåtelse

till utländsk man, eller öfverlåtes å utländsk man så stor lott i

fartyget, att detta jemlikt 1 § sjölagen ej må såsom svenskt anses, vare,

der ej inteckningshafvaren till öfverlåtelsen samtyckt, öfverlåtaren med

allt sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut

honom ålåg; och må, ehvad aftal om förfallotiden gjordt är, beloppet

genant hos öfverlåtaren utsökas. Äro flere délegare i fartyget, vare de,

som i öfverlåtelsen tagit del eller dertill samtyckt, en för alla och alla

för en ansvarige för den intecknade fordringen, der de ej redan förut

voro till sådan ansvarighet förbundne; och vare fordringen genast emot

en hvar af dem förfallen till betalning.

:28 §.

Varder intecknadt fartyg af egaren vanvårdadt eller förderfvadt, så

att inteckningshafvarens säkerhet märkligen minskas, eller har fartyget

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt, eller

inträffar sådan förändring i afseende å de omständigheter, som i 1 § sjölagen

omförmälas, att fartyget upphör att vara svenskt, ege inteckningshafvaren

att ur fartyget njuta betalning för sin ifordran, ändå att den ej

är förfallen.

29 §.

Da utmätning skett af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,

eller jeinlikt 51 § konkurslagen äskats, att intecknadt fartyg må utmätningsvis

säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis

härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet öfver inteckningar

i fartgg. Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan

om fartygets försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har vid försäljning af fartyg i den ordning, utsökningslagen bestämmer,

fordran, som är i fartyget intecknad, kunnat till fullo gäldas

af köpeskillingen, skall anmärkning derom göras i det protokoll, som

nyss är sagdt, der ny egare, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Särskilda Utskotts (N:o'' 3> Utlåtande N:o 2:

äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid. fartygets

försäljning deri'' funnos, så ock handling, som- visar köpeskillingens

fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit

laga kraft.

30 §>.

Inkommer till inteckningsdomstolen handling, som utvisar, att fartyg

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara istandsättligt, och är

fartyget för gäld intecknadt, vare lag, som i 2.9 § sägs om bevis rörande

utmätning af fartyg.

31 §•

I öfverensstämmelse med protokollet öfver inteckningar i fartyg

skall vid inteckningsdomstolen föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen

kan'' ses hvarje fartyg, deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett,

sökandens namn, beloppet af fordran, hvarför inteckning är sökt, sa ock,

der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad,

tiden då sådant skedde. Då enligt 29 eller 30 § anteckning skett i

protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om. bokens förande meddela^ af Konungen.

32 §.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i ärende angående inteckning i

fartyg, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den

i 31 5 nämnda bok.

33 §.

Ärende angående inteckning i fartyg må upptagas endast å måndag

eller, om helgedag då inträffar, nästa söknedag derefter; dock att

fråga om inteckningsförnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

34 §.

Den'', som ej. nöjes åt domstols beslut i ärende angående inteckning

i fartyg, ege deröfver föra klagan i enahanda ordning som gäller för

fullföljd af talan mot beslut i ärende angående inteckning i fast egendom.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Mops förslag. Utskottets förslag.

35 §.

Har beslut, hvarigenom ansökan om intecknings beviljande helt och

hållet eller till någon del afslagits, blifvit till följd af besvär ändradt af

högre rätt, vare sökanden pligtig att inom tre månader från det utslaget

om ändringen vunnit laga kraft, det hos inteckningsdomstolen förete, vid

äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund af utslaget beviljas,

gäller så som vore den sökt först å den dag, utslaget vid inteckningsdomstolen

företes.

36 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet

lagligen pröfvas.

37 §.

Varder inteckning i fartyg beviljad på grund af medgifvande af

annan än rätt egare, vare inteckningen ogin. Huru i visst fall rätte

egaren ej må å inteckningen tala, derom är särskilt stadgadt.

38 §.

Vill inteckningshafvare vid domstol

utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist

om giltigheten af meddelad inteckning,

gånge saken till den rätt, der

den, som käres till, skall svara i tvistemål,

som angå gäld i allmänhet.

Tillhör intecknadt fartyg flere

redare, ege i sak, som nu är sagd,

inteckningshafvaren söka hufvudredaren

eller, der hufvudredare ej är

38 §.

Vill inteckningshafvare vid domstol

utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist

om giltigheten af meddelad inteckning,

gånge saken till rådstufvurätten

i den stad, der den, som käres

till, har sitt ho och hemvist, eller, om

denne har sitt hemvist å landet eller i

stad der rådstufvurätt ej är, till den

rådstufvurätt, som är närmast.

Tillhör intecknadt fartyg flere

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N- o 2) Utlåtande N:o 2.

38

Kongl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

vald, någon af redarne, hvilken han

helst vill.

89 §.

öfvergår utländskt fartyg i svensk

ego, eller inträffar eljest i afseende

å fartyget sådan förändring, att det

jemlikt 1 § sjölagen skall såsom

svenskt anses, och är fartyget för

fordran intecknadt, ege inteckningshafvaren

att ur fartyget genast nytta

betalning, ändå att fordringen ej är

fotfallen.

Har ej inteckningshafvaren inom

ett år från det fartyget blifvit i

fartygsregistret här i riket infördt,

genom stämning eller lagsökning

kraft betalning, vare inteckningen

derefter utan verkan.

redare, ege i sak, som nu är sagd,

inteckningshafvaren söka hufvudredaren

eller, der hufvudredare ej är

vald, någon af redarne, hvilken

han helst vill.

39 §.

Öfvergår utländskt fartyg i svensk

ego, eller inträffar eljest i afseende

å fartyget sådan förändring, att det

jemlikt 1 § sjölagen skall såsom

svenskt anses, och är fartyget för

fordran intecknadt, ege inteckningshafvaren

genast njuta betalning ur

fartyget, der lian ej förbundit sig att

låta med betalningen anstå, ändå att

sådan förändring timar.

Har ej inteckningshafvaren inom

sex månader från det fartyget blifvit

i fartygsregistret här i riket infördt,

genom stämning eller lagsökning

kraft betalning, vare inteckningen

derefter utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

’ . ■, . ■ „ • : ■ , !";V'' d >1.1 ''

V ; .••••■ : ■ '' '' ’ DlS It''.'' '' t

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 2 Haft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

2:o

att Riksdagen, med bifall till förevarande proposition

i den delen, måtte antaga följande

Lag

om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 5 § handelsbalken

skola erhålla följande lydelse:

10 kap.

7 §•

Fartyg, som är för fordran intecknadt eller eger den drägtighet, att,

enligt hvad särskildt är stadgadt, inteckning deri kan meddelas, må ej

med laga verkan sättas i pant efter ty nu är sagdt.

17 kap.

5 §.

Dernäst ege husvärd rätt till huslega för sista året, och för sista tre

månaders kost, af det gods, som i huset är. Häfver husvärd ej något

af det gods inne; njute ej bättre rätt, än andra borgenärer, derom i

16 § sägs.

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, gifvit varfsegaren eller

byggmästaren förskott i penningar eller byggnadsämnen; är afhandling

derom upprättad och med afhandlingen så förfaret, som i 3 § sjölagen

sägs, njute förskottsgifvaren sedan förmånsrätt i de lemnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet är tillverkadt.

Derefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg,

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock galle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för

längre tid än tre år. År fartyget intecknadt för fleres fordringar, ege

den företräde, som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning samma

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

dag, ege lika rätt. Är inteckning för fordran vunnen på grund af medgifvande,

som lemnats efter fordringens tillkomst, och varder den, som

inteckningen medgifvit, eller, der flere äro, som den medgifvit, någon af

dem försatt i konkurs, som börjas inom en månad efter det inteckningen

söktes, vare inteckningen utan verkan. Ej heller galle inteckning, som

blifvit sökt samma dag konkurs börjats eller derefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

8:o

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen

icke kan oförändradt bifallas, måtte för sin del

antaga följande

Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Kronofogde eger att föK bestämdt fall till utmätningsman i sitt ställe

sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för redovisningen

och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse kan

komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af fast egen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

dom eller af fartyg, som i 92 § sägs, ej heller fördelning af köpeskilling

för fast egendom, eller för lös egendom i fall, då enligt 119 eller 120 §

sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, der utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen

finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes ega att, under enahanda

ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning af fartyg

samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för kronofogde

här ofvan stadgas, samt under de vilkor i öfrigt Konungen må föreskrifva,

för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som

af öfverexekutor antagen är.

4 §•

o Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom visst

område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar

i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman

galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock må han

ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning af fast egendom

eller af fartyg, som i 92 § sägs, eller med fördelning af köpeskilling

i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

År för fordran inteckning i fast egendom beviljad, och vill borgenär

för betalningen hålla sig allenast till egendomen, söke han egaren hos

öfverexekutor i den ort, der egendomen ligger. Har egendomen blifvit

af en till annan öfverlåten, må, innan nye egaren sökt lagfart, förre egaren

utan hinder af öfverlåtelsen sökas. År tvist om eganderätten antecknad

i lagfartsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom egare har egendomen

i besittning.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig allenast

till fartyget, söke egaren, der denne skall svara i mål, som i 12 §

afses. Tillhör fartyget flere redare, ege borgenären söka hufvudredaren,

eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

28 §.

37

Äro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistig^ till domstol

förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet, vid

äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, som är

för hans fordran intecknad, och varder fordringen faststäld till betalning

ur den egendom, förordne öfverexekutor tillika, att egendomen ma, utan

föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

66 §.

Ej må något, som till fartyg hörer, tagas i mät annorledes än genom

utmätning af fartyget.

67 §.

Gäldenärs innestående aflöning för allmän eller enskild tjenst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är

berättigad att aflöningen eller pensionen lyfta.

År i lag eller författning särskildt stadgadt, att viss egendom ej må

utmätas, eller är af Konungen för viss pensions- eller lifränteanstalt förordnadt,

att derifrån utgående pension eller lifränta ej må tagas i mät;

lände det till efterrättelse.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen

uppgifvit auktionsställe, såsom i 96 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,

innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad eller

icke intecknad, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt

utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Utinätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända bevis

om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer. Sker

utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen bevis

derom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats, att fastighet

eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pligtig att

bevis derom ofördröjligen insända, då fråga är om fastighet, till rätten

eller domaren i den ort, der fastigheten är belägen, och, då fartyg skall

säljas, till Stockholms rådstufvurätt.

89 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, der ej i fall, som i 88 § 2 inom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras

minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom kungöras

mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett inom tid,

som nu är sagd. Auktion å fordran eller rättighet må, der förbud enligt

75 § meddelas skall, icke utlysas förr än förbudet skett.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jemväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången minst

fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla, att

de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg

hafva inteckning, ega rätt till betalning ur det utmätta, hafva att sådant,

på sätt i 118 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen anmäla. De

borgenärer, hvilka jemlikt 11 kap. sjölagen ega rätt till betalning ur det

utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning, skola derjemte, derdeäro

kände och inom riket boende, underrättas om auktionen genom särskilda

kallelsebref, hvilka böra afsändas med posten så tidigt, att de må kunna

komma vederbörande till hända minst fjorton dagar före auktionen.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,

ängkafle utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget; dock

vare, der utmätningsmannen det äskar, borgenären pligtig att förskjuta den

för bevisets utlösande nödiga kostnad.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 2.

39

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

90 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest under

panträtt i handom, varde, der ej panthafvaren är pligtig att för sin fordran

taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs förklarat

sig dermed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen

sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen, att

försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget gäller;

meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för hvilka fartyget

veterligen utgör pant.

92 §.

Skall försäljning ske af fartyg,

som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en drägtighet

af tjugu registerton eller derutöfver,

uppläse utmätningsmannen

före utropet gravationsbevis, der enligt

89 § sådant skall vara anskaffadt,

och gifve tillkänna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas;

anmane ock dem, hvilka äro

tillstädes och hafva fordran, som

skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld

hos utmätningsmannen, meddele

han före utropet derom underrättelse.

92 §.

Skall försäljning ske af fartyg,

som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en drägtighet

af tjugu registerton eller derutöfver,

uppläse utmätningsmannen

före utropet gravationsbevis, der enligt

89 § sådant skall vara anskaffadt,

och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas

; anmane ock dem, hvilka äro

tillstädes och hafva fordran, som

skall vid auktionen bevakas, att

sådant anmäla. Varder fordran anmäld

hos utmätningsmannen, meddele

han före utropet derom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele

auktionsförrättaren underrättelse om

tiden, då efter 119 § sammanträde

för fördelning af köpeskillingen hållas

skall, så ock om stället för sammanträdet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Särskilda Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

93 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom

i 92 § är sagdt, åligger att genast

efter inropet gälda en sjettedel

af köpeskillingen i reda penningar

eller ställa pant eller borgen såsom

för egen skuld för en femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde

fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må

vara vid inropet erlagdt skall sist

å trettonde dagen efter auktionen gäldas.

Visar köparen, att inteckningshafvare,

hvars rätt till betalning ur

köpeskillingen är af gäldenåren, så

ock, der köpeskillingen ej förslår till

alla fordringars gäldande, af öfrige

borgenärer, medgifven, låtit köparen

öfvertaga den intecknade skulden

och lemnat anstånd med betalningen,

njute köparen till godo de

vilkor, som dervid blifvit tingade.

Finnes, sedan för samtliga fordringar

beräknats utdelning, öfverskott å

köpeskillingen och beviljar gäldenären

anstånd med betalning deraf, njute

köparen ock det anstånd till godo.

Varder ej inom tretton dagar

efter auktionen köpeskillingen till

fullo gulden eller anstånd lemnadt

efter ty nyss är sagdt, vare köpet

ogillt och besörje genast utmätningsmannen,

att fartyget varder till försäljning

ånyo utlyst, som i 88 och

89 §§ sägs. Går fartyget vid nya

utropet till mindre än den förra

Utskottets förslag.

93 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom

i 92 § är sagdt, åligger att genast

efter inropet gälda en sjettedel af

köpeskillingen i reda penningar eller

ställa pant eller borgen såsom för

egen skuld för en femtedel af köpeskillingen.

Sker det ej, varde fartyget

genast å nyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må

vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 119 §

sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,

som skall nr fartyget

erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga

den intecknade skulden och

lemnat anstånd med betalningen,

njute köparen till godo de vilkor,

som dervid blifvit tingade. Finnes,

sedan för samtliga fordringar beräknats

utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

och beviljar gäldenären

anstånd med betalning deraf, njute

köparen ock det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde,

hvarom förut är sagdt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd

lemnadt efter ty nyss är sagdt, vare

köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen,

att fartyget varder

till försäljning å nyo utlyst, som i

88 och 89 §§ sägs. Går fartyget

vid nya utropet till mindre än den

förra köpeskillingen med laga ränta

derå från den dag, då betalning

sist bort ske, ersätte förre köparen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

41

Kongl. Maj:ts förslag.

TJislcottets förslag.

köpeskillingen med laga ränta derå

från den dag, då betalning sist bort

ske, ersätte förre köparen skilnaden;

går fartyget till mera, hafve förre

köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen

skall ock af förre köparen gäldas,

der den ej kan genom öfverskott

å köpeskillingen godtgöras. Är pant

eller borgen stäld för köpeskillingen,

läte utmätningsmannen, der sådant

erfordras till gäldande af hvad

förre köparen utgifva bör, ofördröjligen

försälja panten i den ordning,

som om utmätta lösören stadgas,

eller utsöka borgensförbindelsen hos

löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden,

ege köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i

köparens hand fritt från all förre

egarens gäld, der ej köparen, efter

ty förut i denna § sägs, gälden

öfvertagit.

94

skilnaden; går fartyget till mera,

hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare

försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, der den ej kan genom

öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

Är pant eller borgen stäld

för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

der sådant erfordras till

gäldande af hvad förre köparen utgifva

bör, ofördröjligen försälja panten

i den ordning, som om utmätta

lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden,

ege köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i

köparens hand fritt från all förre

egarens gäld, der ej köparen, efter

ty förut i denna § sägs, gälden öfvertagit.

§•

Annan lös egendom än i 92 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lemna anstånd med betalningen.

95 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor, der

ej i 9 G § annorledes stadgas.

96 §.

Å landet ege gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom skall

hållas å landskansli eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

Bill. till Biksd. Urat. 1901. 8 Sand. 1 Afd. 2 Hitft. (i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande U:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förlag.

annat ställe i orten, må ock auktionen der hållas, om öfverexekutor pröfvar

stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller, der enligt

28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos öfverexekutor

före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro flere, som ega

auktionsställe nämna, och kunna de ej derom sig förena; bestämme öfverexekutor,

hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas på annat

ställe än landskansli, varde den förrättad af utmätningsmannen i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors embetsrum

eller annat ställe, der auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola, efter hvad i 104 § sägs, fastigheter inom särskilde öfverexekutorers

områden gå i en försäljning, varde auktionen förrättad der

hufvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning högst

uppskattade fastigheten är belägen; är det å landet, varde auktionen

hållen å landskansliet.

118 §.

Borgenär, som, då lös egendom

för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva

den under panträtt i handom, eller

ock egde rätt att till säkerhet för

sin fordran hålla egendomen qvar,

vare ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs,

undfå betalning, så vida han derom

hos utmätningsmannen före auktionen

framstäf yrkande. Skall* under

konkurs fartyg eller gods i fartyg

utmätningsvis försäljas, ege jemväl

borgenär, som för sin fordran

har förmånsrätt enligt 4 eller 7 §

i 17 kap. handelsbalken, den rätt,

nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran

intecknadt, blifvit utmätningsvis

118 §.

Borgenär, som, då lös egendom

för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva

den under panträtt i handom, eller

ock egde rätt att till säkerhet för

sin fordran hålla egendomen qvar,

vare ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs, undfå

betalning, så vida han derom hos

utmätningsmannen före auktionen

framstäf yrkande. Skall under

konkurs fartyg eller gods i fartyg

utmätningsvis försäljas, ege jemväl

borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17

kap. handelsbalken, den rätt, nu

är sagd.

Har fartyg, som är för fordran

intecknadt, blifvit utmätningsvis

s. 43 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

43

Kong! Maj:ts förslag.

såldt, skall den å inteckningshafvarens

fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå,

ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den

beräknad för ett år, der ej sist

å sammanträde, som i 119 eller

120 § afses, visadt varder, att den

för annan tid innestår.

119 §.

Nu har, då lös egendom blifvit för

en borgenärs fordran utmätt, annan

borgenär, som derå jemväl vunnit utmätning,

påstått bättre förmånsrätt, än

utmätningen medför, eller har sådant

yrkande, som i 118 § sägs, blifvit af

borgenär inom föreskrifven tid franistäldt,

eller utgöres egendomen af fartyg,

som är för fordran intecknadt: finnes

ej full tillgång för borgenärerna och

kunna de ej åsämjas, huru medlen skola

fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle

borgenärerna, så ock, då fråga är om

fordran, hvarför ej utmätning skett och

för hvilken ej heller borgenären haft det

utmätta i handom såsom pant, gäldenären

att med utmätningsmannen å uppgifvet

ställe sammanträda för att sin

rätt i afseende å fördelningen iakttaga

och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar

före sammanträdet, i allmänna tidningarna

införas, der ej alla rättegande annorledes

så tidigt underrättas om $am
-

Utskottets förslag.

såldt, skall den å inteckningshafvarens

fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå,

ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den

beräknad för ett år, der ej sist å

sammanträde, som i 119 § afses,

visadt varder, att den för annan

tid innestår.

119 §.

Då fartyg, hvarom i 92 § sägs, blifvit

utmätningsvis såldt, ege de, hvilka

anse sig hafva rätt till betalning ur

köpeskillingen, så ock gäldenären att å

fjortonde dagen efter auktionen å utsatt

ort och timme inför auktionsförrättaren

sammanträda för att höras angående

köpeskillingens fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen

eller auktionen, högre myndighet förordnat

om inställande af vidare åtgärd i

målet, och kan förty sammanträde ej

hållas å den derför bestämda tid, varde

det, så vidt ske kan, kungjordt i tidning

inom orten; upphör hindret, utsätte

auktionsförrättaren ofördröjligen ny tid

för sammanträdet och läte kungörelse

derom införas tre gånger i allmänna

tidningarna och, der så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar

före sammanträdet, der ej alla rättegande

annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de sjelfva eller

genom ombud kunna sig der infinna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj.ts förslag.

manträdet, att de sjelfva eller genom

ombud kunna sig der infinna.

Då sammanträde för köpeskillingens

fördelning erfordras, men utmätningsförrättaren

ej är behörig att sådant sammanträde

hålla, insände han genast de

medel, som fördelas skola, samt protokollet

öfver utmätningen och öfriga till

ärendet hörande handlingar till fogden,

som derefter vidare förfar på sätt ofvan

är stadgadt.

120 §.

Har yrkande om betalning ur köpeskilling

för utmätt lös egendom blifvit

enligt 118 § framstäldt af borgenär, som

ej vunnit utmätning, eller fordran yppats,

för hvilken jemlikt nämnda § betalning

ur köpeskillingen må oberoende af yrkande

utgå, och är ej sådant fall för

handen, att för köpeskillingens fördelning

skall hållas sammanträde, som i

119 § af ses; då skall, der ej visadt

varder, att gäldenären medgifva betalning

ur köpeskillingen, hvad å fordringen

belöper hållas inne samt borgenären

och gäldenären, såsom ofvan sägs, kallas

till sammanträde för att sin rätt

bevaka. Ej må deraf öfrige borgenärer

uppehållas i sin rätt till utdelning.

År utmätnings för rättar en ej behörig

att sammanträdet hålla, galle hvad för

ty fall i 119 § sägs.

Utskottets förslag

120 §.

Nu har, då annan lös egendom, än

i 119 § sägs, blifvit för en borgenärs

fordran utmätt, annan borgenär, som

derå jemväl vunnit utmätning, påstått

bättre förmånsrätt, än utmätningen medför,

eller har sådant yrkande, som i

118 § sägs, blifvit af borgenär inom

föreskrifven tid framstäldt: finnes ej full

tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas-,

bestämme utmätningsmannen viss tid för

medlens fördelning och kalle borgenärerna,

så ock, då fråga är om fordran, hvarför

ej utmätning skett och för hvilken

ej heller borgenären haft det utmätta i

handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe

sammanträda för att sin rätt i afseende

å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan

kallelse skall tre gånger, första

gången minst tio dagar före sammanträdet,

i allmänna tidningarna införas,

der ej alla rättegande annorledes så tidigt

underrättas om sammanträdet, att de

s. 45 Kontrollera mot PDF

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N-''0 2.

45

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

sjelfva eller genom ombud kunna sig

der infinna.

Finnes i fall, som bär förut är sagdt,

full tillgång till alla fordringarnas gäldande,

eller åsämjas borgenärerna om

fördelningen, men gitter ej borgenär, som

efter 118 § yrkar betalning utan att

han fått utmätning, visa att gäldenären

; 11 v medgifva honom betalning ur köpeskil
lingen]

hålle utmätningsmannen inne

hvad å sådan borgenärs fordran belöper

och kalle, såsom ofvan sägs, honom och

gäldenären till sammanträde för att sin

rätt bevaka. Ej må deraf öfrige borgenärer

uppehållas i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens

fördelning erfordras, men utmätningsförrättaren

ej är behörig att sådant

sammanträde hålla, insände han genast

de medel, som fördelas skola, samt protokollet

öfver utmätningen och öfriga till

ärendet hörande handlingar till fogden,

som derefter vidare f örfar på sätt ofvan

är stadgadt.

122 §.

Finnes behållen afkomst af såld fast egendom att tillgå, eller är, i det

fall att enligt 93 eller 110 § egendom gått under nytt utrop, förre inroparen

skyldig att utgifva ersättning, varde den tillgång jemte köpeskillingen

fördelad.

123 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättniugsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de fordringar,

för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit anmäldt eller

utdelning ändock må beräknas; och ege derefter tillstädesvarande borge
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

närer samt gäldenären, der han när är, att andraga hvad de till beva
kande

af sin rätt akta nödigt.

130 §.

Då enligt 118 eller 127 § utdelning för fordran beräknas, utan att

fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 129 § afsättas,

varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det

fall att detsamma eller någon del deraf sedermera finnes ej böra tillkomma

den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

133 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad honom

derigenom tillagdt blifvit, ege dertill rätt; ställe dock pant eller

borgen för hvad han lyfter, der ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller,

om hans fordran ej varit anmäld, enligt de i 118, 127 och 128 §§

stadgade grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må

ske utan pant eller borgen; och vare det gillt, der ej gäldenären det bestrider,

eller enligt 134 eller 135 § säkerhet ställas bör.

137 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas. Lag

samma vare, der fördelning skett annorstädes än å landskansli, och borgenären

ej inom fyra veckor derefter medlen lyfter.

_ Är enligt 118 eller 127 § utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset

blifvit företedt, och anmäler sig ej fordringsegaren inom natt

och år efter det fördelningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant

eller borgen, lyftas af annan, som de enligt 130 § kunna tillfalla.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:0 2.

47

Nuvarande lydelse:

141 §.

Då sammanträde för fördelning

af köpeskilling för lös egendom skall

ega rum, vare utmätningsmannen

pligtig att utsätta sammanträdet att

hållas inom fjorton dagar eller, om

kungörelse i allmänna tidningarna

erfordras, inom fyra veckor efter

försäljningen.

Utskottets förslag.

• fl'',. i , ‘ i !'' i ’ , i . * ■■ , . • * • . ■

U1 §.

Då enligt 120 § satnmantriide

för fördelning af köpeskilling för lös

egendom, skall ega rum, vare utmätningsmannen

pligtig att utsätta sammanträdet

att hållas inom fjorton dagar

eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra

veckor efter försäljningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902. Mål, som vid den

tid äro anhängiga, behandlas enligt äldre lag.

4:o

att Riksdagen, med bifall till ifrågavarande proposition

i den delen, måtte antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 51, 90 och 117 §§ konkurslagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

51 §.

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der ej

alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären, dertill

samtycka. Är sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilkens rätt är

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande aflemnar inteckningshandlingen

till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses;

sker försäljningen å auktion, varde de inteckningshafvare, som kände

äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningarnes

värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför

desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerna i

den ordning, 59 och 60 §§ stadga, till den försäljning lemna bifall, så

ock de inteckningshafvare, hvilkas rätt är af försäljningen beroende, dertill

samtycka och för inteckningarnes dödande aflemna inteckningshandlingarne

efter ty nyss är sagdt. Kan försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerna

hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning,

som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskilt är stadgad.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der

blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som i 59

och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf må säljas

under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande dertill

lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller annan förmånsrätt,

som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall utan hans

samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas,

ega borgenärerna, der fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande

utmätningsman äska försäljning i den ordning, som om dylik egendom,

den der blifvit utmätt, särskildt är stadgad. Är fartyg, som säljas skall,

för gäld intecknadt, må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med

mindre inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, dertill

samtycker och för inteckningens dödande aflemnar inteckningshandlingen

till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i honom tillhörigt fartyg eller rätt till betalning

ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen sägs,

njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt till betalning

ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen sålunda häftar.

Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att, innan han betalning

ur egendomen njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrifna

borgenärsed fästa. Äskas sådan ed; förelägge rätten eller domaren, såsom

i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

49

att till rätten eller domaren ingifva bevis, att han föreskrifven ed aflagt:

utsätte ock viss tid af högst en månad, inom hvilken den, som edgången

yrkat, har att delgifvandet ombesörja och med bevis derom inkomma, vid

den påföljd för underlåtenhet deraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i

detta fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall derför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen om

händer tagas, och utdelning derutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

1 mom. För fordringar, hvarå ränta är utfäst eller eljest lagligen

eger rum, upphöre, emellan fordringsegarne inbördes, ränteberäkning från

den dag, offentlig stämning gafs, der ej boet förslår till gäldande af ränta

å alla bevakade fordringar, utom böter. Räcker boet dertill; då beräknas

å fordran, för hvilken ränta ej är utfäst och viss betalningstid ej heller

bestämd, ränta efter fem för hundrade om året från den dag, den offentliga

stämningen gafs.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt; njutes derå full ränta till

den dag, som för utdelning bestämmes, der borgenären ej dessförinnan fått

uppbära betalning; dock galle ej i intecknad egendom förmånsrätt till ränta,

som före konkursens början upplupen är, för längre tid än tre år. Är för

fordran, hvarom nu sagdt är, ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller

bestämd; varde ändå ränta till fem för hundrade om året derå beräknad

från den dag, den offentliga stämningen utfärdad blef.

3 mom. För fordran, som eljest ej förfallen vore, må utdelning eller

qvittning i konkurs ske: skall ränta ej gäldas före förfallodagen; beräknas

utdelningen å det belopp, som efter en räntefot af fem för hundrade om

aret utgör sådan fordrans värde den dag, då offentliga stämningen gafs,

eller, der fordran utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag, som för utdelning

bestämd är, om betalning dessförinnan ej fått uppbäras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

Bik. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 AJd. 2 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

5:o

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

förslag till lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§

sjölagen icke kan oförändradt godkännas, måtte för sin

del antaga följande

Lag
om

ändrad lydelse åt'' 2, 3 och 52 §§ sjölagen.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 52 §§ sjölagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §•

öfver alla svenska fartyg, hvilka äro afsedda att nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande och ega en drägtighet af tjugu registerton

eller derutöfver, skall föras register, innehållande för hvarje sådant

fartyg de uppgifter, som pröfvas nödiga för fartygets säkra urskiljande,

så ock upplysning angående eganderätten till fartyget, beskaffenheten af

inskrifven egares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller förändring

i eganderätten inskrifvits; skolande, sedan fartyg i registret antecknats,

derom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes offentlig

myndighets intyg, utvisande när, hvar och af hvem fartyget är bygdt,

samt, der ej den, som bygt fartyget, sjelf anmäles vara egare, styrkas, att

eganderätten till fartyget från honom öfvergått till den, hvilken såsom

egare anmäles; dock att, der fartyget varit i utländsk ego, hvad sålunda

är stadgadt ej eger tillämpning i vidare mån, än att utländsk egares

rätt skall visas hafva öfvergått å den, som till registret anmäles såsom

egare. Vid fartygs införande i registret skall visst nummer tilldelas

fartyget; och må det nummer ej sedermera ändras eller tilläggas annat

fartyg. Varder fartyg, som ur registret afförts, deri ånyo upptaget,

behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om förändring i eganderätten

till fartyg, som är i registret infördt, men finnes den, hvilken

såsom egare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrifvas, skall ändock

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

51

Kongl. Majits förslag. Utskottets förslag.

i registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgifva fangets

beskaffenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som blifvit i registret

infördt, må ej derur afföras i annat fall än då fartyget förolyckats, upphuggi

ts eller annorledes förstörts, eller enligt 258 § ma anses förloradt,

eller efter timad skada förklarats icke vara istandsättligt, eller ock upphört

att vara svenskt.

Vill egare af svenskt fartyg, som ej på grund af hvad här förut

blifvit stadgadt skall vara i fartygsregistret upptaget, låta det i registret

införas, vare dertill berättigad; och skall, der fartyget varder till registrering

anmäldt, hvad här förut är i afseende a registreringspligtigt

fartyg stadgadt ega tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara inrättadt och

registrering ske, så ock i fråga om det intyg om fartygs byggande, som,

enligt hvad här förut är sagdt, skall vid dess anmälande till registrering

företes, meddelas af Konungen.

3 §•

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande

gifvit eller utfäst sig att gifva varfsegaren eller byggmästaren

förskott af penningar eller byggnadsämnen, ege han, när afhandling

derom upprättats, att låta den intagas i protokollet hos magistraten i

den stad, der byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten är belägen

å landet, i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt, som i 17 kap.

handelsbalk^! sägs.

52 §.

Befälhafvaren skall under resans

fortgång gifva redaren underrättelse

om fartygets tillstånd, resans

förlopp, derunder slutna aftal och

ingångna förbindelser samt angående

allt, hvarom kännedom eljest kan

vara till nytta för redaren. Innan

åtgärder af vigt vidtagas, bör han,

Befälhafvaren skall under resans

fortgång gifva redaren underrättelse

om fartygets tillstånd, resans

förlopp, derunder slutna aftal och

ingångna förbindelser samt angående

allt, hvarom kännedom eljest kan

vara till nytta för redaren. Innan

åtgärder af vigt vidtagas, bör han,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda Utskotts (Nro 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Mapts förslag.

der omständigheterna det medgifva,

inhemta föreskrift af redaren sjelf

eller det ombud, denne anvisat.

Erfordras penningar för fartygets

behof och kan icke redarens föreskrift

afvaktan, åligge befälhafvaren

att till medlens anskaffande anlita

den utväg, som för redaren är

förenad med minsta uppoffring; ej

må han utan i yttersta nödfall föryttra

något af lasten.

Varder fartyget å utländsk ort

taget i mät eller för gäld belagdt,

med qvarstad, och finnes af skeppshandlingarne,

att fartyget är för

gäld intecknadt, åligge befälhafvaren

att ofördröjligen om utmätningen

eller qvarstaden underrätta inteckningshafvaren,

der denne är för

honom känd.

Utskottets förslag.

der omständigheterna det medgifva,

inhemta föreskrift af redaren sjelf

eller det ombud, denne anvisat.

Erfordras penningar för fartygets

behof och kan icke redarens föreskrift

afvaktas, åligge befälhafvaren

att till medlens anskaffande anlita

den utväg, som för redaren är

förenad med minsta uppoffring; ej

må han utan i yttersta nödfall föryttra

något af låsten.

Varder fartyget å utländsk ort

taget i mät eller för gäld belagdt

med qvarstad, och finnes af skeppshandlingarne,

att fartyget är för

gäld intecknadt, åligge befälhafvaren

att ofördröjligen om utmätningen

eller qvarstaden underrätta inteckningshafvaren,

der denne är för

honom känd.

Huruledes bevis om inteckningsåtgärd

må biläggas skeppshandlingar ne,

derom förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

53

6:o

att Riksdagen, med bifall i den delen till förevarande

proposition, måtte antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i fartyg, eller

har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom;

njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning ända att han

ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till qvittning för

genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ända att den fordran ej blifvit

efter årsstämning angifven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

7:o

att Riksdagen, med godkännnande af propositionen

i den delen, måtte antaga följande

Lag

om ändrad lydelse al* 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter,

inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar

i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar, testamenten,

som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp.

Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall för hvarje ärende ä

brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares eller intecknas,

samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering af bouppteckning

eller bevakning af testamente, den dödes namn och för annat

ärende namnet å den person, ärendet rörer.

Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras särskildt

protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för hvarje

ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jemte uppgift om rörelsens

beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt

öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende å

brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det nummer,

hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det

i protokollet anmärkt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

55

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

samt

8:o

att Riksdagen, med bifall jemväl i den delen till

propositionen, måtte antaga följande

Lag

om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg

eller fartygslott.

Härigenom förordnas som följer:

Hvar som till domstol instämt klander å annans åtkomst till fartyg,

som är i fartygsregistret antecknadt, eller lott i sadant fartyg, vare skyldig

låta klandret antecknas i registret. Har sådan anteckning ej skett,

då käroinålet till handläggning förekommer, gifve rätten käranden nödig

tid dertill, och hvile emellertid käroinålet. Försummas den tid,1 vare

käroinålet förfallet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

Stockholm den 4 mars 1901.

På särskilda utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Reservationer:

af herr Fröberg, som ansett, att Kongl. Maj:ts förslag till lydelse af

39 § 2 mom. i lag om inteckning i fartyg bort tillstyrkas;

af herr Åkerman, som yttrat:

»Då endast ett jemförelsevis litet fåtal af landets fartygsegare kan

få gagn af den föreslagna inteckningsrätten i fartyg, kan jag icke finna

skäligt, att de för de mindre fartygen redan allt för betungande registreringsbestämmelserna

än vidare skärpas för andra fartyg än dem, i hvilka

man önskar erhålla inteckning, och anser jag derföre, att registrering af

fartyg utan skärpta fordringar på samma sätt som hittills hör försiggå i

kommerskollegium, men att det derjemte för de fartyg, i hvilka inteckning

åstundas, i Stockholms rådstufvurätt skall föras ett för sagda ändamål

afsedt tilläggsregister, som utom de för sådana fartyg ur kommerskollegii

register hemtade uppgifterna tillika bör innehålla de för intecknings

meddelande nödiga upplysningar rörande eganderätten. Härigenom skulle

den fördel kunna uppnås, att förmedelst strängare bestämmelser större

säkerhet erhölles beträffande eganderätten till intecknade fartyg, utan att

den stora massan af fartyg, som aldrig komma att intecknas, derigenom

betungades med en i ringaste mån ytterligare försvårad registrering.

För mig är emellertid hufvudsaken, att icke sjöfarten i allmänhet

betungas för att ett mindretal fartyg må kunna intecknas, och till undvikande

af ett års uppskof kan jag derföre äfven biträda den mindre förändring

af nu föreliggande förslag, att andra momentet af § 2 sjölagen

beröfvas sin fordran af bilbref och eganderättens styrkande.»

af herrar Melin och, Ödman, som instämt med herr Åkerman;

af herr Lundgren, som dels instämt med herr Åkerman och dels helst

sett, att inteckningsmål skolat handläggas vid rådstufv urätterna i fartygens

hemorter.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.