Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till inrättande vid högre skolor för qvinlig ungdom af särskild afgångsexamen för lärjungar, som efter fylda 17 år önska afsluta sin skolgång.

1901-04-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1901:21, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till inrättande vid högre skolor för qvinlig ungdom af särskild afgångsexamen för lärjungar, som efter fylda 17 år önska afsluta sin skolgång.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

1

N:o 2L

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1901, kl. 1 e. m.

Ändra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om förslag till inrättande vid högre skolor

för qvinlig ungdom af särskild afgångsexamen för lärjungar,

som efter fylda 17 år önska afsluta sin skolgång.

Utskottet har fått mottaga en inom Andra Kammaren af herr J.

Centerwall väckt motion, n:o 162, i hvilken, i anslutning till Riksdagens

skrifvelse n:o 84 år 1899, föreslås, »att Riksdagen måtte hos Kong],

Maj:t anhålla, det täcktes Ivongl. Maj:t, efter utredning, låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till inrättandet vid statsunderstödda högre

skolor för qvinlig ungdom af en under offentlig kontroll stöld afgångsexamen

för lärjungar, som efter fylda 17 år önska afsluta sin skolgång».

Efter en öfverblick af flickskoleväsendets utveckling i de tre skandinaviska

länderna, för hvilken hänvisas till motionen, har motionären till

stöd för sitt förslag anfört följande:

»Det torde af få numera motsägas, att den alltmera växande kampen

för tillvaron klöfver praktiska menniskor, och att följaktligen undervisningens

problem till ej ringa del består i att, med bevarande af den

Bih. till Riksd. Blot. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Utlft. (N:o 21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

nödiga idealiteten, utan hvilken äfven den rikes lif blir fattigt, i alla

fall sätta den undervisade i stånd att utan allt för stor tidsutdrägt förtjena

sitt dagliga bröd. Flertalet af menniskor är dock icke bestämdt

för höjderna, och uppfostran må se till att äfven den bjuder på solida

saker, »till hvardagsbruk, men ej till öfverflöd». Och för den, som har

verkliga anlag åt det ideella, finnes nog medel att, äfven under uppfyllandet

af hvardagslifvets pligter, odla den mera andliga delen af sitt

väsen. Att detta ej minst är fallet med qvinnor, derpå erbjuder den dagliga

erfarenheten talrika exempel.

För flertalet flickor likaväl som gossar bör en examen, liknande

den norska middelskoleexamen eller måhända ännu bättre den danska

forberedelseexamen, erbjuda hvad de behöfva för att möta lifvets fordringar.

Jag vill visst ej förorda någon slafvisk efterhärmning, utan eu

fri efterbildning, som tager hänsyn till de säregna förutsättningarna i

vårt nationella lif. Införa vi en dylik examen, skola vi snart se andra

resultat af vårt undervisningsväsen än dem vi hittills kunnat glädja oss

åt. Denna medelskolebildning skall naturligtvis ej göra vare sig fackkunskaper

eller den lärda odlingen öfverflödiga, men den skall tjena till

att gifva en, om ock mindre vidsträckt, dock hel och afslutad bildning

åt det stora flertal, som hittills haft ingen eller en fragmentarisk sådan.

Tiden för det estetiska fråssandet på kunskapens träd torde vara förbi;

menniskoslägtet behöfver samla och spänna sin viljekraft till det stora

språng i det okända, som tyckes förestå det under den gryende nya tiden.

Såsom varnande exempel, särskild! i fråga om qvinnobildningen,

framstår, synes det mig, den utsträckta samskoleundervisning, som numera

är rådande i Norge. De frukter af den, jag sett, leda sannerligen

ej till efterföljd.

Ett varnande exempel synes mig ock den njugghet vara, hvarmed

våra grannland understödja den qvinliga skolbildningen och som leder

till höga skolafgifter och dermed stängandet af denna bildningskälla

för en mängd, som behöfver den och törstar derefter. Dessa, i synnerhet

i landsorten, jemförelsevis höga afgifter hafva i Norge ledt till att

lärarinnornas lönebehof kunnat något bättre tillgodoses, än hvad som är

fallet hos oss. I Danmark hafva åter de usla lönerna gifvit upphof till

eu lektionsjagt, som sliter ut kropp och själ fortare än det tyngsta kroppsarbete.

Jag har i Köpenhamn sett en ung lärarinna, som hade en gammal

mor att underhålla; hon hade ej råd att bo i staden, utan ett stycke

derifrån. Hon fick stiga upp mycket tidigt om morgnarna för att hinna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

i rätt tid till sin första lektion i en af de många skolor, hvari hon

undervisade; hon fick oupphörligt springa mellan de olika, ganska långt

från hvarandra belägna lokalerna och dessutom gifva enskilda lektioner

på eftermidddagarna och har till på köpet utgifvit åtminstone en lärobok.

Och med detta var hon en af de skickligaste lärarinnor jag någonsin

hört. Men hur länge?

Nu är det ju ofvan visadt, huru mycket bättre stat och kommun

hos oss sörjt äfven för de qvinliga skolorna; men på grund af nödvändigheten

att taga lägre afgifter, på grund af de flesta landsortsskolors

ringa lärjungeantal, på grund af olämpliga vilkor, som blifvit

fästa vid statens och ofta äfven vid kommunernas understöd, äro, såsom

ofvan påpekats, våra lärarinnor i allmänhet mera än dåligt afiönade. Att

afhjelpa detta, såsom ofta föreslagits, derigenom att kommunerna skulle

pressas att gifva dubbelt så stort underhåll som staten, synes vara denna

föga värdigt. För öfrigt gifva nog redan nu en hel del kommuner den

fordrade dubbla qvoten, åtminstone på indirekt sätt, genom dyrbara skolhus,

fri vedbrand o. s. v., och ändå har det ej hjelpt.

Nej, skola vi få ett mönstergilt flickskoleväsen — och hvarför

skulle vi ej det? — torde staten, som hos oss har bättre råd både än

i Norge och Danmark, böra träda emellan på ett långt kraftigare sätt

än för närvarande. Men visserligen bör dessförinnan, eller åtminstone

innan någon slutgiltig bestämmelse angående anslagets storlek och vilkor

träffas, noga undersökas, huru våra högre flickskolor böra omorganiseras,

ledas och kontrolleras, för att deras undervisning skall blifva i allo

fruktbärande.

Det är svårt att förstå, hvarför icke vår regering tänkt på att

gifva den nu arbetande skolkomitén ett uppdrag äfven i den rigtningen,

såsom den norska gjorde åt sin skolkomité af 1890.

Att ögonblicket är inne för vidtagande af åtgärder att gifva flickskolan

en fastare organisation och en mera tryggad ställning, derom

torde knappt finnas mera än cn mening. Men visserligen kunna meningarna

vara delade om sättet. Motionären synes det vara lämpligt att,

så långt ske kan, taga den danska »Almindelig Forberedelseexamen»

till förebild. Emellertid beror nog lösningen af flickskolans examensfråga

ytterst på huru motsvarande fråga i afseende på de allmänna läroverken

löses. Det förefaller motionären, som om de båda frågorna bäst

behandlades i ett sammanhang eller åtminstone samtidigt. Jag har

derför ansett mig böra redan nu, utan att afvakta hvad som kan komma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N:o 21.

att blifva bestämdt i fråga om de allmänna läroverken, hvilket ju i alla

händelser ej torde kunna ega rum före år 1903, böra fästa uppmärksamheten

på hvad jag dristar anse som de högre flickskolornas för närvarande

vigtigaste önskningsmål.

Men om man också anser, att tillfälle bör beredas flickor likaväl

som gossar att få aflägga en praktisk afslutningsexamen redan före

studentexamen, faller dock genast en olikhet härvidlag i ögonen. Medan

gossen mycket väl kan och i regeln bör aflägga sådan examen vid 15

till 16 års ålder, torde det ej vara skäl att låta flickan afsluta kursen

för denna examen förr än vid 17 års ålder, såsom ock är stadgadt i

Danmark. Grunden till denna olikhet ligger hufvudsakligen i det olika

förloppet af gossens och flickans fysiska utveckling.

Genom ett sådant stadgande torde klassfördelningen i de högre

skolorna för qvinlig ungdom blifva något annorlunda än nu. Här torde

dock ej vara platsen att i detalj inlåta sig på denna och andra hithörande

spörsmål, utan synes dylika frågors lösning böra öfverlemnas

åt de sakkunniga personer, som, derest tanken i denna motion vinner

afseende, kunna få i uppdrag att verkställa den utredning, som kan

erfordras.

Slutligen torde böra anmärkas, att det i detta sammanhang endast

kan blifva fråga om statsunderstödda skolor.»

I likhet med motionären anser utskottet, att vårt lands flickskoleväsen,

hvilket nästan helt och hållet är den privata företagsamhetens

sak, i flera afseenden kan behöfva förbättras. Särskildt torde detta —

såsom i den s. k. flickskolekomiténs år 1888 afgifna betänkande framhållits

— vara fallet i fråga om skolornas ekonomiska förhållanden,

i det att lärarinnorna i många fall åtnjuta en alltför ringa aflöning

och likväl ganska känbara lärjunge afgift er uttagas. I sammanhang med

att skolorna erhölle högre understöd af allmänna medel skidle ock skärpt

kontroll öfver skolornas skötsel och lärarepersonalens kompetens kunna

ifrågasättas, något som åtminstone på åtskilliga ställen synes vara väl

behöflig!.

I stället för att söka råda bot för dylika ganska allmänt öfverklagade

brister har motionären rigtat uppmärksamheten åt annat håll.

Han önskar, att flickskolornas undervisning måtte varda mera omedelbart

praktiskt nyttig, och detta mål anser han bäst kunna vinnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 21.

genom införande af en under offentlig kontroll stäld afgångsexamen för

flickor, som efter fylda 17 år önska sluta sin skolgång. Denna examen, som

vore afsedd att införas vid statsunderstödda flickskolor, borde blifva likartad

med motsvarande examina i våra grannländer och framför allt med

den afgångsexamen för gossläroverkens mellanstadium, som på Riksdagens

begäran är ifrågasatt att der införas och hvarom närmare bestämmelser

äro under utarbetande af den senast tillsatta läroverkskomitén. Motionären

uttalar som sin mening, att regeringen bort gifva uppdraget att åstadkomma

förslag till en dylik afgångsexamen för flickskolorna åt nämnda

komité eller åtminstone att denna fråga, jemte andra spörsmål angående

flickskolorna, snarast möjligt borde öfverlemnas åt sakkunniga personer för

utredning.

Utskottet, som tagit motionärens framställning i allvarligt öfvervägande,

har dock ej kunnat öfvertyga sig om att den af honom förordade

vägen att nå målet vore den rätta.

Först och främst måste nemligen medgifvas, att hvarje offentlig

examen ytterst lätt kan verka störande på undervisningens jemna gång

och framkalla öfveransträngning samt att examensfrågan vid en eventuel

reform af flickskolan icke bör få spela en ledande rol. De fullständiga

flickskolorna meddela redan nu åt sina elever i högsta klasserna afgångsbetyg,

som på senare tider fått allt större betydelse i det medborgerliga

lifvet; några af dem förbereda äfven för mogenhetsexamen. Införandet

af ytterligare en examen på mellanstadiet bör derför ega rum endast i

samma mån som en sådan examen visar sig vara oundgängligen nödvändig.

Detta torde kunna sägas vara fallet vid gossläroverken, men kan

under nuvarande förhållanden icke på långt när i samma grad anses

gälla flickskolorna, livilkas lärjungar till stor del, kanske till största delen,

utbildas för verksamhet inom hemmet eller åtminstone inom områden, der

officiella kunskapsintyg af annan art än de, som redan nu kunna förvärfvas,

ännu ej visat sig vara af ett mera allmänt behof påkallade.

Skulle åter flickskolorna uppställa den af motionären föreslagna

examen såsom Usitt mål, då finge nog alla deras lärjungar vidkännas

verkningarna af en så vigtig ändring i organisationen, äfven om denna

endast vore afsedd för vissa af dem. Då vore det ock för visso ute

med den större frihet, som våra flickskolor hittills åtnjutit i fråga om

anordnandet af kurser och timplan; alla skulle de snart, liksom gossläroverken,

bli stöpta i samma form. Härtill kommer, att den föreslagna

examen för flickorna, förlagd till deras i fysiskt afseende ömtåligaste

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

ålder, alltid måste medföra betänkligheter, så mycket mer som flickornas

ofta nog större ambition i förening med deras svagare motståndskraft

äro egnade att framkalla större farhågor för öfveransträngning. Endast

med stor varsamhet bör derför en åtgärd i den åsyftade rigtningen

vidtagas.

Men äfven om man vore med motionären ense derom, att en

afgångsexamen för flickor vid 17-års-åldern borde införas, måste den

nuvarande tidpunkten anses vara olämpligt vald för att taga initiativet

dertill. Här om någonsin vore väl önskligt att först få anställa försök

i mindre skala, innan man griper sig an med att organisera i stort.

Och då nu, om en afgångsexamen på mellanstadiet blifver införd

vid statens läroverk för gossar, denna examen antagligen äfven

lärer komma att praktiseras vid åtskilliga samskolor, synas mycket

starka skäl tala för att man först söker vinna någon erfarenhet angående

denna ännu ej fullt utarbetade, än mindre tillämpade examens

beskaffenhet och verkningar, innan man vidtager åtgärder för dess allmänna

införande vid de statsunderstödda flickskolorna.

Bästa sättet för nämnda skolor att, då behof deraf verkligen

uppstår, erhålla en afgångsexamen på mellanstadiet torde för öfrigt vara

ett framtida stadgande, att under statens kontroll stöld högre skola

för qvinlig ungdom, som derom hos Kongl. Maj:t gör ansökan och efter

verkstäld pröfning anses derför ega tillräckliga förutsättningar, må kunna

medgifvas rätt att under den kontroll, som kan varda föreskrifven, med

sina alumner verkställa en dylik afgångsexamen, hvilken dock i vissa

afseenden naturligen måste inrättas efter de qvinliga lärjungarnas speciella

behof. Genom ett sådant tillvägagående skulle flickskolornas examensfråga

förvandlas till hvad den rätteligen bör vara, nemligen en lämplighetsfråga

för enskilda fall, och ej göras till en grundläggande principfråga,

som lätt kan draga hela flickskolans utveckling på sned. Den ifrågasatta

examen skulle derigenom så att säga komma af sig sjelf utan några

konstlade åtgärder från statsmagternas sida. Ett upptagande af flickskolornas

examens- och organisationsfråga i samband med gossläroverkens

eller, öfver hufvud taget, innan denna senare fråga vunnit sin lösning

och visat sig i praktiken vara lyckligt löst, måste deremot, enligt utskottets

förmenande, betraktas såsom ett förhastadt steg, mera egnadt

att inveckla än befordra lösningen af någondera af dessa båda frågor.

Utskottet kan alltså ej finna, att frågan om en reform af det privata

flickskoleväsendet lämpar sig att behandlas i anslutning till lliksdagens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 7

af motionären åberopade skrifvelse af år 1899 angående de offentliga gossläroverken,

och detta så mycket mindre, som den i anledning af nämnda

skrifvelse tillsatta komitén, enligt hvad utskottet inhemtat, redan lärer

vara i färd med att affatta sitt utlåtande.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1901.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMABLUND.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.