Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående lag om desinfektion af qvarlåtens/capen efter i lungsot afliden person.

1901-02-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1901:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående lag om desinfektion af qvarlåtens/capen efter i lungsot afliden person.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:0 2.

Aak. till Riksd. kansli den 18 februari 1901, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts n:o 2 utlåtande n:o 1,

med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående lag om desinfektion af qvarlåtens/capen efter

i lungsot afliden person.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad

motion, n:o 72, har herr S. H. Kvarnzelius påvisat nödvändigheten af desinfektion

af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person och på anförda

skäl hemstält: — — — »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan och derefter för Riksdagen

framlägga förslag till lag om verkställande af verksam desinfektion

af qvarlåtenskapen efter i lungsot afliden person och till bestämmelser om

de vilkor, under hvilka ersättning för dylik desinfektion må kunna af statskassan

lemnas.»

Motionären framhåller, att lungsotens snabba utbredning bland vårt

folk innebär en så stor fara, att det torde vara på tid, att allvarliga åtgärder

vidtagas till hämmande af dess förödande verkningar; han påvisar

vidare, att ingå lagbestämmelser finnas mot lungsots spridning, oaktadt

vetenskapen till fullo bevisat denna sjukdoms smittosamhet, och påyrkar

derför slutligen lagstadgadt planmessigt motarbetande af lungsoten. Han

tilltror sig visserligen ej att kunna anvisa bästa vägen till detta mål, men

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Raft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotti (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

har dock ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på den vigtiga

frågan.

Det förhållandet, att qvarlåtenskap efter i lungsot afliden person

ofta försäljes till allmänheten på offentlig auktion, hvarigenom smittan sprides,

har synts motionären gifva anvisning på en utgångspunkt för ett planmessigt

bekämpande af lungsoten, och detta är desinfektion af sådan qvarlåtenskap.

Han ifrågasätter derför dylik desinfektions påbjudande i lag.

Ett sådant lagstadgande föranleder emellertid kostnader, hvilka måste bestridas

antingen af sterbhuset, kommunen eller staten. Det förut genom

kostnaderna för en måhända långvarig sjukvård hardt betungade sterbhuset

anser han lika litet som kommunerna (i allmänhet de svagaste och fattigaste)

böra vidkännas dessa kostnader. Derför skall enligt motionärens

mening ersättning för sådana kostnader lemnas af statskassan.

Åren 1898 och 1899 har herr Johannes Nilsson i Sorröd i Andra

Kammaren väckt motioner, innehållande yrkanden på skrivelser till Kongl.

Maj:t att låta utarbeta förslag till vissa i motionerna angifna lagbestämmelser

mot lungsotssmittans spridning. I 1898 års motion (n:o 42) begär

han, »att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla om bestämmelser om förbud mot försäljning å auktion eller

spridning på annat sätt af kläder, möbler m. m. efter personer, som aflidit

af lungsot, förrän fullständig desinfektion derå blifvit verkstäld», och i

motionen af 1899 (n:o 184), »att Riksdagen i underdånig skrifvelse till

Kongl.. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes, efter medicinalstyrelsens

hörande, låta utarbeta ett förslag om bestämmelser vid försäljning å auktion

eller på annat sätt spridning af i lungsot afliden persons tillliörigheter, så

att det lielsovådliga härigenom undvikes och smittoämnen icke uppsåtligen

spridas».

1898 års tillfälliga utskott n:o 3 sade sig varmt uppfatta motionens

behjertansvärda syfte, men trodde, att åtgärder i detta syfte redan igångsatts

på flera ställen i landet på grund deraf, att vår''nuvarande helsovårdsstadga.

berättigar vederbörande att föranstalta om smittrening och andra

åtgärder i samma rigtning. t Utskottet ansåg dock, att tillräckliga förutsättningar

på många orter saknas för de föreslagna bestämmelsernas tillämpande.

Till sist uttalade utskottet emellertid den förhoppning,''> lätt Kongl. Maj:t i

en snar framtid, efter att hafva låtit utreda, huru tuberkulosens utbredning

kraftigast skall kunna motarbetas, för Riksdagen komme att framlägga

r

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts [N:o 2) Utlåtande N:o 2.

förslag i detta hänseende, hvarefter utskottet dock hemstälde, att Andra Kammaren

ville för sin del besluta, att motionen för närvarande icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilket ock blef Andra Kammarens beslut.

År 1899 påpekade utskottet, att motionären ändrat sin motion så,

att nu ej yrkades förbud mot försäljning eller spridning af lungsigtiges efterlemnade

effekter, utan endast anhölles om utarbetande af förslag till bestämmelser

för hvad i ifrågavarande hänseende skulle kunna göras. I

första hand begärdes utredning, och härutinnan ansåge utskottet skäligt, att

gå motionärens önskan till mötes. Vanligaste sättet för lungsotens spridning

är ju, att de lungtuberkulösas upphostningar intorka på kläder, möbler

och andra föremål och sedan genom nötning blandas med dammet, som

derefter inandas af friska menniskor, hvilka derigenom smittas. Tuberkelsmitta

sprides emellertid äfven derigenom, att friska personer inflytta i

lägenheter, som af tuberkelsjuke nedsmittats, innan dessa lägenheter smittrenats,

att förorenade effekter af ännu lefvande lungsotssjuka personer öfvergå

i annans ego, att födoämnen, som innehålla tuberkelbaciller, förtäras, innan

dessa blifvit dödade o. s. v. Utskottet hade önskat, att äfven sådana orsaker

till tuberkulosens spridning blifvit i motionen beaktade. Utskottet uttryckte

dock den förhoppningen, att, om Kong!. Maj:t komme att taga den af

motionären omnämnda saken i öfvervägande, Kongl. Maj:t ej skulle låta

utredningen stanna dervid, utan äfven låta utreda, på hvilka andra sätt

tuberkulosens utbredning bäst skulle kunna motarbetas. Både Konung och

Riksdag hade visat sig lifligt behjerta, att hvad som han göras också bör

göras för att motarbeta den förfärliga sjukdomen. Utskottet hemstälde till

sist, att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, »att Riksdagen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda

hvad som skulle kunna göras för att förhindra, att tuberkulos utbredes efter

i sådan sjukdom aflidne personer, derigenom att deras nedsmittade tillhörigheter

spridas bland allmänheten; och att Kongl. Maj:t sedan till Riksdagen

täcktes framlägga förslag till bestämmelser i nämnda syfte».

Andra Kammaren beslutade i enlighet härmed.

Första Kammarens tillfälliga utskott, som fann frågan synnerligen

beaktansvärd, erinrade dock om vissa svårigheter vid verkställandet af den

ifrågasatta åtgärden och föreslog, att Första Kammaren icke måtte biträda

Andra Kammarens beslut. Vid votering segrade detta utskottets

förslag med endast eu rösts öfvervigt, och frågan förföll för den gången.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 2.

Ehuru lungsot vant känd sedan allra äldsta tider och man naturligtvis

gjort allt för dess bekämpande, fortfar denna förfärliga sjukdom dock

ännu alltjemt att vara ett folkens gissel och utgör särskildt för vårt land

en verklig nationalfara. I vissa trakter af landet är man ytterligt rädd för

lungsotssmittan och söker sjelfmant vidtaga alla möjliga skyddsåtgärder mot

densamma, under det att man deremot pa andra håll visar en förundransvärd

likgiltighet och lojhet för denna angelägenhet. Under långa tider torde nog

åtskilliga epidemier, såsom kolera, koppor och andra, hafva helt och hållet

undandragit lungsoten, som har ett mera smygande förlopp, den allmänna

uppmärksamheten, och detta fastän sistnämnda sjukdom årligen kräfver

flera offer än någon af de förut nämnda farsoterna på en gång bortryckt.

Lungsotens förmenta egenskap att under alla förhållanden vara obotlig bär

säkerligen ock bidragit till att man ej vidtagit åtgärder mot densamma, och

detta torde förklara det sakförhållandet, att sjukdomen ej finnes uttryckligen

och särskildt nämnd i var helsovardsstadga, hvars föreskrifter mot smittosamma

sjukdomar i allmänhet dock till en del torde kunna tillämpas äfven på lungsot,

men ej medgifva ett så allvarligt och kraftigt ingripande som önskligt vore. I

senare tid, och särskildt sedan tuberkelbacillen på 1880-talet upptäckts, har

man emellertid öfverallt pa allvar tagit i tu med tuberkelsjukdomarne. Konung

och Riksdag hafva här i landet vidtagit mycket kraftiga åtgärder till sjukdomens

bekämpande genom inrättande af storartade sanatorier, hvarest den

rationellaste vård lemnas de redan af sjukdomen angripna. Tyvärr torde

nog dessa dyrbara sanatorier snart visa sig otillräckliga att rymma det

stora antalet lungsotspatienter. Genom inrättandet af dessa sanatorier har

man dock säkerligen slagit in pa en rigtig väg, då det gäller sjukvården.

Till förebyggande af sjukdomens spridning har man ännu ej gjort mycket,

och det som gjorts har uträttats på enskildes eller kommuners initiativ.

Utskottet anser, i enlighet med uttalanden af flere bland vårt och andra

lands förnämsta auktoriteter på läkarevetenskapens område, att trångboddhet,

inneboende i osunda, fuktiga och solfattiga bostäder, inandning af förskämd

luft, otjenlig och otillräcklig föda, bruk af berusande drycker, kroppslig och

ändlig öfveransträngning m. m. äro egnade att försvaga motståndskraften

och öka mottagligheten för sjukdomen. Det är likaledes otvifvelaktigt, att

de sedan urminnes tider för lungsotssjukes behandling använda naturliga

och enkla medlen: ren luft, stärkande föda, väl afpassad hvila och kroppsrörelse,

bad m. m. äfven äro de bästa medel att förekomma lungsotssmitta.

I öfverensstämmelse med den gamla väl kända regeln: »bättre förekomma

än bota», torde våra statsmagter och kommunalmyndigheter här hafva ett

vidsträckt fält för välsignelsebringande verksamhet. Ett af de bästa hittills

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 5

praktiserade sätt att förebygga lungsotssmittans spridning torde vara desinfektion

af de lungsigtiges effekter och framför allt af deras bostäder, och fastän

nu förevarande motion i så måtto synes utskottet ofullständig, att i densamma

endast talas om »verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i

lungsot afliden person», torde detta ej utgöra något hinder för att beslut

fattas i enlighet med motionärens yrkande. Tv i likhet med 1899 års

utskott tror äfven det nuvarande, att, om Riksdagen beslutar en skrifvelse

till Kongl. Maja med anhållan om frågans undersökning, Kongl. Maj:t skall i

det allmännas intresse söka åstadkomma utredning icke blott i ifrågavarande

hänseende, utan äfven om hvad i öfrigt vore af nöden att förordna i tuberkulosfrågan.

En lag angående tuberkelsjukdomarne är sedan den 1 januari i år

gällande i vårt broderland Norge.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet, det

Andra Kammaren måtte för sin del besluta,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruledes

verksam desinfektion af qvarlåtenskapen efter i lungsot

afliden person skall kunna åstadkommas, så ock på

hvilka vilkor ersättning för dylik desinfektion må kunna

af statsmedel utbetalas; och att Kongl. Maj:t sedan för

Riksdagen ville framlägga förslag till bestämmelser i

nämnda syfte.

Stockholm den 14 februari 1901.

På utskottets vägnar:

JULIUS CENTERWALL.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.