Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 13

1901-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1901:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1901, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4,

i anledning af väckt motion i fråga om vilkoren

för utklarering af fartyg m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad

motion, n:o 13, har herr TF. T. Lundgren hemstält — under förutsättning

att förslag till ny tullstadga, som blifvit genom kongl. generaltullstyrelsen

utarbetadt, komme att till innevarande Kiksdags utlåtande öfverlemnas —

»att Riksdagen måtte besluta, att till nämnda stadga på lämpligt ställe tillfogas

föreskrift om förhud för tullkammare eller tullplats, der klarering af

fartyg kan ske, att utklarera sådant, förinnan det visats, att fartygets samtliga

umgälder, således äfven hamnafgifter, blifvit för såväl in- som utgående

i enlighet med derför faststäld taxa erlagda», men om nämnda förslagtill

tullstadga icke vid innevarande riksdag till behandling förekomme, »att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära utfärdande af ofvannämnda

föreskrift.»

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. (N:o 13). \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

Till stöd för sin hemställan anför motionären:

»I ännu gällande tjenstgöringsreglemente för tullverket ,af år 1831 stadgades,

att tullpass för utgående fartyg skulle underskrifvas af tullkammarföreståndaren

och tolagsupphördsmannen, sedan fartygets umgälder blifvit

erlagda, hvilken föreskrift uppenbarligen tillkommit på grund deraf, att

stapelstäderna hade och ännu hafva skyldighet att tillhandahålla nödiga

lokaler åt tullverket och fördenskull borde åtnjuta någon säkerhet

för utbekommande af de inkomster, hvarmed fullgörandet af förenämnda

skyldigheter och andra för sjöfarten behöfliga utgifter skulle bestridas.

Sedan i följd af kongl. kungörelsen den 18 december 1857 förordnats,

att tolagen skulle såsom särskild afgift upphöra mot godtgörelse till

städerna i mån af der inflytande tullmedel, har tolagsuppbördsmannens

underskrift å utgående tullpass icke längre tagits i anspråk, och derigenom

hafva städerna beröfvats möjligheten att noga kontrollera, att deras öfriga

inkomster af sjötrafiken, nemligen hamnafgifter för fartyg och varor, blifva

före fartygets afsegling erlagda, då deremot före 1857 tolagsupphördsmannen,

som inkasserade öfriga af sjötrafiken utgående umgälder, var i tillfälle

att kontrollera deras ordentliga erläggande.

Att hamnumgälderna för sjöstäderna äro högst behöfliga och till och

med i många fall otillräckliga att bestrida de utgifter, som ett nöjaktigt

tillgodoseende af samma trafiks behof medförer, bevisas deraf, att, enligt

handels- och sjöfartskomiténs nyligen afgifna betänkande, n:o 5, 21 svenska

hamnar under åren 1894—1898 haft större utgifter än inkomster med

brist till belopp vexlande från 6,000 till 556,000 kronor.

Det är sålunda för städerna af stor vigt att komma i åtnjutande

af sina hamninkomster, hvarför nödig säkerhet för närvarande icke

finnes.

Såsom bevis derpå torde få åberopas dels ett från Karlskrona år 1881

i förening med bamntaxa ifrågasatt, men nekadt förbud för fartyg att afsegla,

innan hamnumgälderna erlagts, dels en från Strömstad år 1887 med

enahanda påföljd ingifven underdånig ansökan i samma syfte och slutligen

i prejudikatsamling refereradt mål angående utsökande hos mäklare af obetalda

hamnafgifter för afsegladt fartyg.

Då underlåtenhet att erlägga dessa afgifter kan först någon tid efteråt

blifva på platser med liflig trafik upptäckt, försvåras åstadkommandet af

erforderlig bevisning, och följaktligen kan en tillfredsställande kontroll endast

vinnas derigenom, att utklarering af fartyg icke sker, förrän det visats, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13. 3

dess samtliga umgälder, såväl för inkommande som för utgående, blifvit

erlagda, och då en sådan föreskrift redan gäller beträffande de afgifter, som

skola till tullverket och sjömanshusen erläggas, saknas skäl att göra undantag

från denna regel till harnnkassornas skada.»

Utgående från den förutsättningen, att hamnumgälderna i våra

sjöstäder äro högst behöfliga och i vissa fall otillräckliga för bestridande

af kostnader, som ett nöjaktigt tillgodoseende af sjötrafikens behof kräfver,

har motionären velat få till stånd ett lagstadgande, hvarigenom bättre kontroll

öfver dessa afgifters erläggande vunnes och större säkerhet bereddes

hamnkassorna att utfå den afgift, som anlöpande fartyg hade att

gälda.

Motionären har i anslutning härtill framhållit, att städerna, innan

kongl. kungörelsen den 18 december 1857 om tolagens upphörande såsom

särskild skattetitel utfärdats, befunnit sig i en bättre ställning i berörda

hänseende än nu, alldenstund tolagsuppbördsmannen, som i allmänhet jemväl

upptog hamnafgifterna till staden och hvars påskrift å tullpass erfordrades

för utklarering, då kunde tillse, att hamnafgifterna blefve i behörig

ordning erlagda. Utan att bestrida den fördel för städerna, som före år

1858 otvifvelaktigt förefunnits i en sådan sakernas ordning, vill dock utskottet

erinra, att, äfven om tolagsuppbördsmannen merendels innehade

uppdraget att inkassera hamnafgifterna, dessa uppdrag dock icke ovilkorligen

måste vara förenade samt att tolagsuppbördsmannens underskrift å

tullpasset uteslutande betingades af stadstolagens liqviderande. Ur rättslig

synpunkt torde alltså städerna i afseende å tryggheten för hamnafgifternas

utbekommande icke hafva försatts i sämre ställning genom åberopade kongl.

kungörelsen den 18 december 1857, utan kunna förhållandena härutinnan

anses oförändrade.

Af motionärens framställning i öfrigt framgår, att han närmast haft

sin uppmärksamhet rigtad å förhållanden, som sammanhänga med utklarering

af fartyg till utrikes ort. Tullpass erfordras nemligen endast

undantagsvis i den inrikes sjöfarten, och den af motionären åsyftade

kontrollen från tulltjenstemannens sida skulle följaktligen i detta fall

ej kunna utöfvas. Den föreslagna åtgärden måste alltså anses hafva

»in hufvudsakliga betydelse i afseende å fartyg, som skola afgå till utrikes

ort.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

I Norge, der ifrågavarande angelägenhet varit föremål för lagstiftning,

har det intresse, hvarom föreliggande motion handlar, blifvit tillgodosedt

genom bestämmelser icke blott till den omfattning, som af motionären här

ifrågasättes, utan äfven beträffande samtliga de fall, då hamnafgifter för

fartyg och varor skola utgå. Så stadgas i Norges »Lov om Havne og

Ringevsesenet den 10 juli 1894» dels i dess § 29, att det på framställning

af kommunalstyrelsen kan åläggas vederbörande tulluppbördsbetjent att uttaga

afgiften till hamnkassan i den omfattning och mot den godtgörelse,

som af Konungen bestämmmes, dels i § 31, att fartygsbefälhafvare, som i

följd af nämnda lag har något att erlägga till bamnkassan eller hamnfogden,

skall vid straff af böter från 2 till 20 kronor snarast möjligt och

senast inom 24 timmar efter fartygets ankomst till köpstad eller lastageplats

anmäla sig bos hamnfogden, och dels i § 63, att intet fartyg må

klareras på tullkammaren, innan fartygsbefälhafvaren visar, att han erlagt

hvad der af fartyget skall betalas till bamnväsendet och bamnbetjent, hvarjemte

i samma paragraf stadgas, att, om fartyget icke är underkastadt tullklarering,

vederbörande bamnbetjent eger, då fartygsbefälhafvaren antingen

nekar eller på annat sätt söker undandraga sig betalning af bamnafgift,

qvarhålla fartyget, intill dess betalning blifvit erlagd eller antaglig säkerhet

stäld. Afgår fartyg, utan att bamnafgift blifvit betald eller antaglig säkerhet

derför stäld, skall enligt samma lagrum på begäran af hamnstyrelsen tullklarering

eller afgång nekas det på annat ställe, dit det efteråt ankommer,

intill dess, fartygsbefälhafvaren betalar eller ställer säkerhet; och är den

skyldige underkastad böter från 8 till 800 kronor.

Så vidt utskottet kunnat inhemta, torde inom vårt land högst sällan förekomma,

att fartygsbefälhafvare undandrager sig betalning af stadgade hamnumgälder;

några svårare missförhållanden i detta hänseende kunna åtminstone

icke anses föreligga. Då så är händelsen och då den af motionären

föreslagna kontrollen icke är egnad att bereda hamnkassorna säkerhet för

hamnafgifternas utbekommande i hvarje fall, utan endast blefve till nytta

i afseende å fartyg, som utklareras till utrikes ort, under det att i den

inrikes sjöfarten motsvarande förmån saknades, så har utskottet icke ansett

sig kunna biträda motionärens framställning.

Dessutom torde äfven under nuvarande förhållanden möjlighet ej vara

utesluten för hamnstyrelserna att efter erhållet tillstånd af Kongl. Maj:t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13. 5

och genom enskildt aftal med vederbörande tulltjensteman förskaffa sig

den medverkan till öfvervakande af hamnafgifternas gäldande, som kan

anses erforderlig. Så lärer i Stockholm uppbörden af dessa afgifter helt

och hållet ombesörjas af tullverket, och äfven i vissa hamnar å Gotland

är ifrågavarande angelägenhet med Kongl. Maj:ts tillstånd ordnad på

samma sätt.

Utskottet, som icke kunnat finna den af motionären ifrågasatta åtgärden

vara särskildt af behofvet påkallad, får alltså vördsamt hemställa,

att herr W. T. Lundgrens förevarande motion icke

må till någon kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1901.

På utskottets vägnar:

G. KRONLUND.

Bih. till llikså. Prof. 1901. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 13 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.