Sök i Ratio Lex

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande.

1901-05-31 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevSärU 1901:1, Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillninys- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1.

i

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 31 maj 1901 kl. 3 e. trf.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans

utgörande.

Sedan Riksdagens särskilda utskott n:o 1, till hvilket hänvisats, bland

annat, Kongl. Maj:ts proposition, n:o 34, angående en särskild tilläggsbevillning

för år i 901, äfvensom i anledning deraf inom Riksdagen väckta

motioner, ansett nödigt att till öfverläggning om dessa ärenden sammanträda

med bevillningsutskottet, samt bevillningsutskottet till det sammansatta

utskott, som i anledning af berörda framställning tillsatts, öfverlemnat

frågan om allmänna bevillningens utgörande, har det sammansatta utskottet

att öfver berörda, till detsamma öfverlemnade frågor afgifva utlåtande.

Summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af statsverkets

behof, har, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen faststälts till

9,800,000 kronor.

Vid 1900 års riksdag inleddes åtgärder, afseende en förändrad anordning

i fråga om bevillningen af fast egendom samt af inkomst, i syfte

att berörda inkomsttitel skulle komma att upptagas i riksstaten för det

år, under hvilket bevillningen i verkligheten inflöte.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 angående

beräkningen af statsinkomsterna för år 1902 har chefen för finansdepartementet

erinrat derom, att berörda förändring i riksstaten, som kräfde

samverkan af 1900 och 1901 årens Riksdagar, vore afsedd att genomföras

på sådant sätt, att 1900 års Riksdag i vanlig ordning åtoge sig bevillning

för år 1901, dock endast till halfva beloppet af det normala, samt beslöte

om bevillningsförordningens tillämpning, icke till slutet af det år, 1901,

under hvars lopp ny förordning angående bevillningen blcfve af Riksdagen

faststäld, utan till dess annorlunda af Riksdagen förordnades, samt att

Bill. till Riksd. Prot. 1901. ä Sami. 2 Afd. I Haft. (N:o 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1.

1901 års Riksdag derefter åtoge sig bevillning till enahanda belopp, med

den afvikelse likväl från den vanliga ordningen, att bevillningen åtoges

för samma år 1901, äfvensom fattade enahanda beslut om bevillningsförordningens

tillämpning som 1900 års Riksdag.

Enligt statskontorets generalsammandrag öfver bevillningen af fast

egendom samt af inkomst har nämnda bevillning utgjort:

år 1897 ............................... kronor 6,198,978: —

» 1898 .............................. » 6,840,873: —

» 1899 ..................................... » 7,309,358: —

» 1900 ......................................... » 7,772,458: —

I den af statskontoret afgifna, vid statsverkspropositionen fogade inkomstberäkning

för år 1902 har statskontoret omförmält, hurusom inkomsten

under närmast föregående treårsperiod belöpt sig till i medeltal

6,673,348 kronor med en fast stegringstendens, utvisande en årlig ökning

under senaste femårsperiod af i medeltal 439,382 kronor; och har statskontoret

— under erinran om ofvan omförmälda förändring i sättet för

bevillningens upptagande i riksstaten — ansett ifrågavarande inkomsttitel

kunna för 1902 års statsreglering beräknas till 3,500,000 kronor.

I sitt ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet yttrar chefen

för finansdepartementet vidare, att statskontorets beräkning, hvilken han

biträdde, utvisade en ökning i bevillningens afkastning från dess i riksstaten

för år 1901 upptagna belopp med 500,000 kronor. Såväl det i

riksstaten för år 1901 upptagna beloppet som det belopp, hvilket vore

afsedt att upptagas i riksstaten för år 1902, skulle emellertid enligt ofvan

omförmälda plan för förändringen i fråga om bevillningens upptagande i

riksstaten utgöra hvar sin hälft af 1901 års bevillning. Att bevillningssummorna

i de båda riksstaterna blefve olika berodde naturligtvis endast

deraf, att beräkningen af den sannolika af kastningen af hvardera bevillningshälften

uppgjorts med ett års mellantid.

I enlighet med hvad chefen för finansdepartementet sålunda anfört

har Kongl. Maj:t i proposition, n:o 33, af den 14 sistlidne januari föreslagit

Riksdagen att utöfver den bevillning af fast egendom samt af inkomst till

belopp af 3,000,000 kronor, som 1900 års Riksdag för år 1901 åtagit sig

till uppförande i riksstaten för sistnämnda år, ytterligare åtaga sig bevillning

af fast egendom samt af inkomst till belopp af 3,500,000 kronor för

år 1901 till uppförande i riksstaten för år 1902.

I sammanhang härmed och för genomförande af ofvanberörda förändrade

anordning beträffande bevillningens upptagande i riksstaten utan

rubbning i grunderna för bevillningens påförande och erläggande, föreslog

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1.

Kong! Maj:t jemväl i nämnda proposition Riksdagen att besluta viss förändrad

lydelse af 1 och 7 §§ i bevillningsförordningen. Såsom af bevillningsutskottets

betänkande n:o 4, deri nämnda förslag till behandling upptagits,

framgår, afsåg berörda förslag allenast att återföra nämnda paragrafer

till den lydelse, desamma egt före utfärdandet af kungörelsen den

i juni 1900, hvilken tillkommit allenast i och för genomförande af ofvannämnda

förändring angående bevillningens upptagande i riksstaten.

Sedan bevillningsutskottets i nämnda betänkande gjorda hemställan

om bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda förslag blifvit af Riksdagen bifallen,

och Kongl. Maj:t i enlighet dermed den 8 sistlidne mars utfärdat

kungörelse i ämnet, hafva således de för den allmänna bevillningen före

den 1 juni 1900 bestämda afgifts- och procentbelopp, eller 6 öre för hvarje

fulla 100 kronor af det uppskattade värdet å jordbruksfastighet och 5 öre

för det uppskattade värdet å annan fastighet äfvensom frälseränta samt 1

procent af behållen inkomst af kapital eller arbete, åter gjorts gällande.

Med afseende å hvad sålunda anförts anser utskottet, att allmänna

bevillningen af fast egendom samt af inkomst bör, i enlighet med hvad

statskontoret heinstält och Kongl. Maj:t föreslagit, i 1902 års riksstat upptagas

till 3,500,000 kronor.

Till betäckande af de för samma år beslutade statsutgifterna erfordras

emellertid ytterligare ett belopp af 6,300,000 kronor.

Såväl i det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af protokollet

öfver finansärenden den 21 december 1900, deri chefen för finansdepartementet

yttrat sin mening rörande sättet för bestridande af de ökade kostnaderna

för landets försvar, som ock i sitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet

af den 11 januari 1901 har chefen för finansdepartementet

såsom sin åsigt framhållit, att berörda ökade kostnader borde i afsevärd

mån täckas medelst direkt beskattning och under formen af en ökad bevillning

af fast egendom samt af inkomst.

Departementschefen yttrar närmare härom, att då ökad statsinkomst

skolat uttagas under formen af bevillning af fast egendom samt af inkomst,

hade man måst begagna sig af formen af tilläggsbevillning. I mån

som större belopp uttagits genom bevillning, hade naturligen behofvet af

lindring vid skattens utgörande gjort sig gällande i fråga om de lägst

taxerade inkomsttagarne, och då lindringen icke, utan att tillika utöfva

eu icke afsedd inverkan på kommunalbeskattningen, kunnat sättas lika för

bevillningen och tilläggsbevillningen, hade lindringen måst utmätas rymligare

i fråga om den senare bevillningen. Då tilläggsbevillning år 1896

senast uttagits, hade från sådan bevillning befriats inkomster under 1200

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:ol) Betänkande N:o 1.

kronor, medan för inkomster från och med 1200 till 1800 kronor endast

utgjorts half tilläggsbevillning. Med stöd af en på 1891 års bevillningstaxering

grundad utredning, hvilken funnes bifogad den till 1893 års

Riksdag aflåtna statsverksproposition, hade beräknats, att sagda lättnader

verkade en minskning med 10 procent af bevillningssumman i dess helhet.

Skulle bevillningen, såsom den främsta direkta skatten, framgent intaga

en mera framskjuten plats i skattesystemet än hittills, måste den utan

tvifvel, såsom ju ock redan länge varit allmänt erkändt, undergå en genomgripande

reform, och intet tvifvel syntes heller böra råda derom, att icke

denna reform borde gå i den utaf den s. k. kommunalskattekomitén angifna

rigtning eller bevillningens utveckling till en allmän och ren inkomstskatt,

men en dylik reform ingrepe på många områden af samhällslifvet

och dess genomförande kräfde sin tid. De många af nyssnämnda

komité utarbetade författningsförslagen vore för närvarande under remiss

till vederbörande myndigheter, och den tidpunkt kunde icke med bestämdhet

angifvas, då förslagen kunde framläggas för Riksdagen. Med åtgärder

för ökning af den direkta statsbeskattningen kunde emellertid icke anstå

till nämnda tidpunkt, utan borde en sådan ökning vidtagas redan från

och med det år, under livilket tillämpningen af den nya härordningen

vore afsedd att begynna, eller år 1902. Annan utväg återstode då ej än

att för detta år anlita formen af tilläggsbevillning.

Då enligt hvad ofvan nämnts den allmänna bevillningen — med eu

nedsättning i skattefoten till hälften af det normala — beräknats, tilläggsbevillningen

oafsedt, till 3,500,000 kronor, motsvarade detta således ett

belopp af 7,000,000 kronor enligt den normala skattefoten. Sattes tillläggsbevillningen

till 1 krona för hevillningskrona med sådana lättnader

för de lägst taxerade, att de; hvilka för inkomst vore taxerade till belopp, - för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring

i bevillningen egde rum, skulle, då inkomsten icke uppginge till 1,200

kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade, och, då inkomsten

uppginge till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga ti 11- läggsbevillning med endast 50 öre för hevillningskrona, borde en sålunda

bestämd tilläggsbevillning beräknas lemna staten en inkomst, motsvarande

det belopp, hvarmed de beräknade statsutgifterna för år 1902 öfversköte

de för samma år beräknade inkomsterna, eller 6,300,000 kronor.

I öfverensstämmelse med det af chefen för finansdepartementet

sålunda gjorda uttalande har Kongl. Maj:t i sin ofvan omförmälda

proposition, n:o 34, af den 14 januari 1901 föreslagit Riksdagen att

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1902 bevilja

en särskild tilläggsbevillning af 6,300,000 kronor att, utan samman
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1. 5

blandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på grund

af 1901 års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så, att de, hvilka

för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i

gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola, då

inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande

vara befriade och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke

till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre för bevillningskrona;

börande denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen

af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1902

infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Kongl. Maj:ts förslag att genom särskild tilläggsbevillning fylla hvad

som för statsutgifterna under nästkommande år utöfver tillgängliga och

förut påräknade tillgångar erfordras anser sig utskottet böra tillstyrka;

och torde, för uppbringande af det nödiga beloppet, tilläggsbevillningen

i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke i regel kunna sättas lägre

än till en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt

af inkomst.

Såsom ofvan nämnts, hafva till utskottet hänvisats åtskilliga motioner

med hemställan om ändringar i det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet för

tilläggsbevillningens utgörande. Dessa motioner, hvilka alla väckts inom

Andra Kammaren, äro: n:o 80 af herr C. Johansson i Aflösa, n:o 106V2

af herr G. A. E. Kronlund, n:o 113 af herr David Bergström, n:o 126 af

herr Hj. Branting och n:o 167 af herr P. O. Lundell.

Hei’r Johansson hemställer, att, för den händelse Riksdagen bifaller

Kongl. Maj:ts förslag om tilläggsbevillning för innevarande år, Riksdagen

då måtte besluta, det fastighet, ej uppgående till ett taxeringsvärde af

10,000 kronor, befrias från tilläggsbevillnings utgörande, samt att fastighet,

hvars taxeringsvärde uppgår till nämnda belopp, men ej öfverstiger 15,000

kronor, skall erlägga endast half tilläggsbevillning.

Herr Kronlund föreslår, att Riksdagen ville besluta, att, derest tilläggsbevillning

skall uttagas, densamma måtte utgå i stigande skala med frihet

från sådan bevillning för de små inkomsterna och de små fastigheterna,

med anhållan tillika, att vederbörande utskott måtte närmare bestämma,

huru och i hvilken grad denna progression i tilläggsbevillningen skall

anordnas.

För att en progressiv tilläggsbevillning skall kunna effektivt genomföras,

anser herr Kronlund emellertid nödvändigt, att hvarje skattskyldig

skall vara pligtig att till taxeringsmyndigheterna uppgifva beloppet af sin

beskattningsbara inkomst. I motiveringen omförmäler motionären vidare,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1J Betänkande N:o 1.

att vid beskattning af inkomst för kapital och arbete kunde tilläggsbevillningen

anordnas så, att skatten utginge med y, procent af den beskattningsbara

inkomstens första tusental och att skatteprocenten sedermera

höjdes med l/4 procent för hvarje börjadt tusental, samt att gränsen för

progressionen i tilläggsbevillningen sattes till 2 V2 procent af inkomstbeloppet,

allt med åtnjutande af frihet från tilläggsbevillning i samma grad,

som frihet från inkomstbeviIlning nu eger rum, eller måhända i än högre

grad. Vid uttagandet af tilläggsbevillning för fastighet borde lämpligen

jordbruksfastigheter under 5,000 kronors taxeringsvärde och annan fastighet

under 6,000 kronors taxeringsvärde vara fria från tilläggsbevillningen och

denna utgå med hälften af den nu föreslagna tilläggsbevillningen för jordbruksfastigheter

till ett värde af 5,000 kronor och derutöfver intill 10,000

kronor samt för annan fastighet med ett taxeringsvärde af 6,000 kronor

och derutöfver intill 12,000 kronor, och tilläggsbevillningen för fastigheter

med högre taxeringsvärde utgå progressivt i svagt stigande skala.

Förslag om att den tilläggsbevillning, som af innevarande års Riksdag

kan varda beslutad, måtte uttagas efter en progressiv skala har vidare

framstälts i den af herr Bergström väckta motionen. I motiveringen till

denna motion framhålles, att bevillningen af såväl fastighet som inkomst

borde utgå progressivt, men att, om den nuvarande formen för fastighetsbevillningen

skulle anses utgöra ett bestämdt hinder för en fullständig

användning af en progressiv skala vid den ifrågasatta tilläggsbeviilningens

uttagande, en dylik skala skulle kunna tillämpas endast i afseende på

inkomstbevillningen.

I herr Brantings motion föreslås, att, derest tilläggsbevillning för år

1902 beslutas, de, hvilkas inkomst icke öfverstiger 3,000 kronor, måtte

varda derifrån befriade.

Slutligen har herr Lundell i den af honom väckta motionen yttrat,

att enligt hans åsigt, äfven med bibehållande af den nuvarande bevillningsförordningen

och endast med tillägg af obligatorisk sjelfdeklaration,

möjlighet kunde vinnas att tillämpa sådana grunder för den nya beskattningen,

hvilken motionären ville kalla försvarsskatt, samt att denna kunde

i långt högre grad än den ifrågasatta tilläggsbevillningen både rättvist

fördelas och afpassas efter de skattdragandes bärkraft. För detta ändamål

vore endast nödigt att enas om rättvisa grunder för beräknande af dels

den inkomst, mot hvilken ett visst fastighetsvärde skulle anses svara, dels

den behållna inkomst, som efter skäligt afdrag för räntor å skulder borde

beskattas. I senare afseendet vore obligatorisk sjelfdeklaration behöflig,

men ännu mera nödvändig vore denna för tillämpande af en progressiv

beskattning, enär man då måste ega uppgift om hvarje skattskyldigs samt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1. 7

liga skatteobjekt, hvilka ofta kunde vara fördelade på skilda kommuner.

För att nu kunna lägga befintliga taxeringslängder till grund för upprättande

af en skattelängd enligt antydda grunder, vore nödigt att reducera

de olika skatteföremålen till likformiga värden, som kunde sammanläggas

till en enda summa för hvarje skattskyldig. . i •

I enlighet med de sålunda uttalade grundsatserna har motionären

uppgjort förslag till skattelängd, uti hvilken inom särskilda kolumner

upptagas för hvarje skattskyldig olika slag af inkomst, nemligen inkomst

af fastighet, af kapital och aktier, af handel och industri samt af arbete

eller tjenst. Från summan af dessa inkomster skulle enligt motionärens

förslag afdrag få göras för ränta å skulder, dock endast intill 50 procent

af den sammanlagda inkomsten, och skulle i derför afsedd kolumn införas

det återstående beloppet, som utgjorde den skattepligtiga inkomsten. Uppginge

ej denna till 1,000 kronor, borde ingen försvarsskatt utgå för densamma.

För högre belopp skulle skatten utgå efter en progressiv skala,

så att för inkomst från och med 1,000 intill 2,000 kronor skulle erläggas

V2 procent, för inkomst från och med 2,000 intill 6,000 kronor en procent

samt för inkomst derutöfver en sakta stigande skala tillämpas, dock högst

tre procent af inkomsten, hvilken sistnämnda procentsats skulle inträda

först vid en inkomst af 63,000 kronor.

Herr Lundell anser emellertid en tilläggsbevillning för innevarande

år ej vara af statsverkets ställning påkallad samt hemställer derför, att

Riksdagen måtte, med afslag å Kong]. Maj:ts framställning angående

tilläggsbevillning för år 1901, besluta om uttagande af en särskild försvarsskatt

att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af motionären

angifna grunder utgå för år 1902.

Med anledning af berörda af förenämnda motionärer väckta förslag

vill utskottet till en början fästa uppmärksamheten derå, att nämnda förslag

— för så vidt desamma afse att å tilläggsbevillningen tillämpa

grundsatsen om skattens uttagande efter en stigande progressiv skala eller

medgifvande af enahanda eller liknande skattelindringar med afseende å

fastighetsbeskattningen, som enligt Kongl. Maj:ts förslag äro afsedda att

göras gällande i fråga om inkomstbeskattningen — i sjelfva verket synas

förutsätta en ombildning af den nuvarande bevillningen af fastighet och

af inkomst till en inkomstskatt i egentlig mening.

Detta fordrar emellertid oundgängligen införande inom bevillningslagstiftningen

af åtskilliga helt och hållet nya grundsatser, hvilket icke

lärer kunna ske med mindre, än att en genomgripande revision af samma

lagstiftning eger rum.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets■ (N:o 1) Betänkande N:o 1.

Härutinnan har ock chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

af den 11 sistlidne januari anfört bland annat:

»ömkligt hade visserligen, enligt min mening, varit, att skattefoten

vid denna tilläggsbevillning kunnat göras i någon män progressiv eller

åtminstone att skattelättnaderna kunnat göras något mera omfattande.

Hvad den progressiva skatteprincipens tillämpning beträffar, möter emellertid

ett bestämdt hinder och, hvad angår en ytterligare utsträckning af

skattelättnaderna, åtminstone en afsevärd betänklighet uti samma omständighet,

som ofta tillförne stått i vägen för tillämpning af nya principer

i bevillningslagstiftningen, den nemligen att bevillningen och följaktligen

också tilläggsbevillningen icke är en allmän och ren inkomstskatt,

utan en kombination af en partiel inkomstskatt och en fastighetsskatt.

Till närmare belysning af dessa frågor tillåter jag mig erinra om

hvad min företrädare i embetet yttrat i förevarande ämne till statsrådsprotokollet

den 26 februari 1897. Sedan han erinrat, att till grund för

meningen om det berättigade i den progressiva beskattningsnormen först

ligger den allmänna satsen, att skatten bör lämpas efter deu enskildes

skatteförmåga, och vidare åsigten, att skatteförmågan växer i starkare

progression än inkomstens belopp, fortsätter han:

’En progressiv inkomstskatt är derför en i egentligaste mening personlig

skatt. Det gäller här framför allt att med den största möjiiga

noggrannhet utfinna det belopp, som betecknar den skattskyldiges skatteförmåga,

d. v. s. den sammanlagda nettoinkomst, som han efter afdrag

af alla skuldräntor kan för sitt behof under året disponera. Lägger man

till grund för skattefotens bestämmande något belopp, som innefattar mer

eller mindre än denna rena nettoinkomst, begår man en orättvisa, vida

större än den ofta svårundvikliga, som beror af bristfällig taxering.

Fasthåller man sålunda som en oafvislig förutsättning för den progressiva

beskattningsnormens tillämpning fordran på den samlade nettoinkomstens

utrönande, inses genast, hvilket hinder för en sådan anordning

ligger uti bevillningens fördelning i en fastighetsskatt och en inkomstskatt.

Denna fördelning medför, att man för den stora och vigtiga inkomstgrupp,

som utgöres af den utaf fast egendom härflytande inkomsten, ej kan

utröna det inkomstbelopp, som för bildande af den samlade nettoinkomsten

bör sammanläggas med inkomsten af andra inkomstkällor. Man kan icke

hjelpa sig dermed, att man tager för jordbruksfastighet sex och för annan

fastighet fem procent af taxeringsvärdet, betraktar det sålunda vunna

beloppet som fastighetsinkomst. och sammanlägger detta med den öfriga

inkomsten. Ty det belopp, man på detta sätt erhåller, betecknar den i

förväg beräknade afkastningen af fastigheten, hvilket är något helt annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets {N:o 1) Betänkande N:o 1. 0

än den inkomst, som tillfälle!’ fastighet segaren. För denne kan ju allt

för väl all inkomst uteblifva eller förbytas i förlust, och i hvarje fall är

afdrag för ränta å den skuld, som kan vidhäfta fastigheten, icke medgifvet

vid fastighetsbeskattningen, till följd hvaraf den beräknade afkomsten af

fastigheten, äfven om den i ett eller annat fall skulle till beloppet sammanfalla

• med den inkomst, som verkligen af fastigheten tillflyter dess egare,

ändock icke betecknar dennes nettoinkomst. Af det anförda följer utan

vidare, att den nuvarande inkomstbevillningen, som till omfattningen

endast är en partiel inkomstskatt och icke en gång en ren sådan, då

afdrag icke medgifves för ränta å all slags skuld, icke kan göras progressiv,

likasom att den progressiva skattenormen än mindre kan tillämpas

på den nuvarande fastighetsbevillningen, hvilken är en s. k. real- eller

objektskatt och såsom sådan alldeles icke tager hänsyn till egarens personliga

skatteförmåga.

Men hindret för skatteprogressionens införande i vår nuvarande

bevillningslagstiftning ligger icke endast i bevillningens egenskap att

vara sammansatt af en fastighets- och en inkomstskatt. Då enligt lag

kommunalutskylderna skola utgöras i visst förhållande till bevillningen,

måste bevillningsförordningen i sig upptaga ett antal regler, enligt hvilka

särskilda slag af inkomster skola taxeras inom vissa kommuner och inkomsten

af en rörelse, som drifves å flera olika orter, upptagas till beskattning

med vissa andelar å de särskilda orter, der rörelsen utöfvas.

Härigenom omöjliggöres för närvarande det sammanförande till ett helt af

alla de af den skattskyldige åtnjutna inkomstbelopp af olika ursprung,

som är nödvändigt för utrönande af den inkomstsumma, i förhållande hvartill

skall bestämmas den skattegrupp i den progressiva skatteskalan, till

hvilken den skattskyldige är att hänföra. Den nuvarande anordningen af

kommunalbeskattningen förutsätter, med ett ord, med nödvändighet såsom

regel den beskattningsbara inkomstens upptaxering till bevillning i de

kommuner, der den förvärfvas, medan den progressiva beskattningsnormens

tillämpning med lika nödvändighet fordrar hela inkomstens upptaxering i

den skattskyldiges boningsort.’

Hvad den sist vidrörda frågan angår, bör särskilt uppmärksammas

det inflytande, bevillningens samband med kommunafbeskattningen utöfva:- äfven på tilläggsbevillningen, oaktadt denna icke ligger till grund för

kommunalutskyldernas beräknande. Men tilläggsbevillningen beräknas i

sin ordning å bevillningen och denna har, för att varda tjenlig till underlag

för kommunalbeskattningen, måst, på sätt i omförmälda anförande

framhålles, fördelas på kommunerna.»

Utskottet, som finner hvad departementschefen sålunda anfört icke

Bill. till llikad. Prot. 1901. 5 Sami. 2 Afd. 1 Hiift,. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1.

kunna till rigtigheten jäfvas, vill vidare erinra derom, att innevarande

Riksdag i anledning af väckta motioner i skrivelser till Kongl. Maj:t —

med uttalande såsom Riksdagens åsigt, bland annat, att en afsevärd del

af de ökade kostnader, som genom den föreslagna omorganisationen af

landets försvarsväsende uppkomme, borde betäckas genom direkta och förmögenhetsskatter,

samt att obligatorisk sjelfdeklaration borde införas till

ledning vid den direkta beskattningen — anhållit dels om framläggande

för nästkommande Riksdag af förslag till förordning om en särskild såsom

bevillning till staten utgående, men från allmänna bevillningen fristående

direkt skatt, att, efter viss progression med rätt till afdrag för skuldräntor,

erläggas för alla slag af inkomst, dervid inkomst af fastighet borde beräknas

efter viss procent af taxeringsvärdet, dels och om utredning och

framläggande för Riksdagen af förslag till författningsbestämmelser rörande

obligatorisk sjelfdeklaration.

Då Riksdagen sålunda redan beslutit hänvända sig till Kongl. Maj:t

med begäran om utarbetande af förslag i hithörande ämnen, skulle det

enligt utskottets mening vara föga lämpligt att, utan närmare utredning,

redan nu i fråga om tilläggsbevillningen tillämpa ifrågavarande, af motionärerna

förordade grundsatser, helst ett sådant mer eller mindre omoget

föregripande af de åstundade reformerna lätteligen skulle föranleda, att

desamma till men för deras snara genomförande på ett tillfredsställande

sätt i allmänhetens ögon komme att te sig långt ifrån eftersträfvansvärda.

Hvad särskildt angår den ifrågasatta lindringen i beskattningen i fråga

om smärre fastigheter, anser sig utskottet ock böra erinra derom, att Riksdagen

vid flera föregående tillfällen, då denna fråga förevarit till behandling,

uttalat sig för den uppfattningen, att, med den nuvarande bevillningsförordningens

bestämmelser, hvilka ju äro afsedda att läggas till grund

äfven för tilläggsbevillningen, icke är förenlig en dylik lindring i afseende

å fastighetsbeskattningen, som till sin natur är en real- eller afkastningsskatt

och utgår utan någon som helst hänsyn till egarens eller inriehafvarens

verkliga inkomst af fastigheten eller dennes förmögenhetsförhållanden

i öfrigt.

Dock vill utskottet härvid påpeka, att afvikelse i viss mån från de

nu i fråga om fastighetsbeskattningen gällande grunder gjorts derigenom,

att, enligt en vid 1897 års riksdag antagen bestämmelse, frihet från fastighetsbevillningen

eger rum för egare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande

åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden

och ej öfverstiger 500 kronor, derest nemligen lägenhetens innehafvare

ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst eller

hans inkomster, deri inbegripet det hyresvärde åbyggnaden kan ega, ej

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Bevillnimjs- och Särskilda Utskottets (.N:o 1) Betänkande N:o 1.

öfverstiger 500 kronor; en bestämmelse, som ock eger tillämpning i

det fall, att någon eger byggnad å mark, som af annan eges eller innehafves.

Nämnda bestämmelse, hvilken i sjelfva verket för deri afsedda fall

innefattar en kombination af de för fastighets- och inkomstbevillningen

gällande grunder och just derigenom utgör ett ganska talande bevis för

omöjligheten af åt t utan vidare tillämpa de för inkomstbevillningen stadgade

grunder jemväl å fastighetsbevillningen, kommer emellertid att gälla äfven

tilläggsbevillningen, hvilken ju rätteligen endast är att anse såsom en höjning

af den vanliga allmänna bevillningen.

Beträffande särskildt de af herr Lundell i hans ofvanberörda motion

framstälda författningsförslag, hvilka innefatta tillämpning äfven af andra,

delvis än mera vidtgående ändringar i den nuvarande bevillningslagstiftningen

än de ofvan afhandlade, förutsätta dessa förslag uppenbarligen en

genomgripande skattereform, som icke utan vidare låter sig inpassa inom

den nuvarande bevillningslagstiftningens ram.

Då emellertid vissa bland de motionsvis framstälda förslagen om ändringar

i grunderna för den egentliga beskattningen gå i den retning,

som Riksdagen i sina ofvanberörda skrivelser till Kongl. Maj:t afsett, och

en reform af skattelagstiftningen derför icke längre lärer kunna undanskjutas,

vill dock utskottet i detta sammanhang betona, att en dylik

reform för att kunna tillfredsställande genomföras oafvisligen fordrar

en förberedande utredning rörande inkomsters och förmögenhetens fördelning

bland rikets inbyggare. Då det i hvarje fall vore synnerligen

önskvärdt, att en dylik utredning, hvilken utan svårighet torde kunna

åstadkommas före nästkommande riksdag, förelåge tillgänglig vid behandlingen

af de författningsförslag, som i anledning af berörda skrifvelser

lära vara att till nämnda riksdag förvänta, har utskottet ansett lämpligt

att i detta sammanhang framhålla vigten af en dylik utrednings åvägabringande.

Vidkommande de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder för befrielse

från eller lindring i bevillningen för inkomst af kapital och arbete har af

vissa motionärer, särskildt herr Branting, blifvit ifrågasatt, att dessa lindringar

skulle utsträckas längre, än Kongl. Maj:t föreslagit.

Ehuruväl utan tvifvel skäl kunna förebringas för vidtagande af en

dylik åtgärd, anser dock utskottet — oafsedt de principiella betänkligheter,

som möta mot en alltför långt gående utsträckning af en dylik lindring i

den nuvarande inkomstbevillningen, hvilken, såsom departementschefen erinrat,

till sin natur är endast en partiel inkomstskatt — eu sådan åtgärd

icke vara tillrådlig. Man får nemligen icke förbise, att tilläggsbevill ningen

är afsedd att fylla ett visst belopp i budgeten. Vidtoges nu skatte
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Betalnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1.

lindringar i den omfattning, som, på sätt nämnts, blifvit ifrågasatt, vore

enligt utskottets mening den fara icke utesluten, att det erforderliga beloppet

icke skulle genom tilläggsbevillningen kunna uppbringas, med mindre,

såsom ock en af motionärerna antydt, progressiv beskattning samtidigt

infördes. Då emellertid detta på skäl, som ofvan anförts, enligt utskottets

mening nu icke låter sig göra utan tillskapande af alltför stora

orättvisor, har utskottet icke ansett, sig kunna förorda de af enskilda

motionärer i ifrågavarande hänseende förordade skattelindringar.

Utskottet har deremot funnit de af Kongl. Magt derutinnan föreslagna

bestämmelser, hvilka, enligt hvad departementschefen angifvit, grundats å

en föregående utredning rörande den sålunda normerade skattens afkastning

och dertill i allo öfverensstämma med de stadgande!), som för den

senast — år 1896 -— uttagna tilläggsbevillningen varit gällande, i det

hela vara lämpligt afvägda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet — under erinran, dels

att Riksdagen vid innevarande riksmöte beslutit ändringar ej mindre, såsom

ofvan nämnts, i 1 och 7 §§ af bevillningsförordningen än äfven i

8 § af samma förordning, dels ock att 1900 års Riksdag för innevarande

år åtagit sig bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af

3,000,000 kronor till uppförande i riksstaten för samma år — hemställa:

l:o) att Riksdagen måtte åtaga sig en ytterligare

bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp

af 3,500,000 kronor för år 1901 till uppförande i riksstaten

för år 1902;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst måtte, med de vid

innevarande riksdag beslutade och till efterrättelse från

och med den 20 nästkommande juni kungjorda ändringar

af 1 och 7 §§ äfvensom af den utaf Riksdagen beslutade

ändringen i 8 § af nämnda förordning, antagas att lända

till" efterrättelse, till dess annorlunda af Riksdagen förordnas;
3:o)

att Riksdagen måtte, med anmälan, att Riksdagen

stadfäst nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst med de i punkten

2:o) omförmälda ändringar att lända till efterrättelse,

till dess annorlunda af Riksdagen förordnas, i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utfärda allmän kungörelse derom; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1. 13

4:o) att Riksdagen måtte, med bifall till Kongl.

Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevillning

för år 1901, besluta att såsom bidrag till fyllande af

statsverkets behof för år 1902 bevilja en särskild tilläggsbevillning

af 6,300,000 kronor att, utan sammanblandning

med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

på grund af 1901 års bevillningstaxering utgå med en

krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom

samt af inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst

äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11

mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår

till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande

vara befriade och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor,

men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna

tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af

fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de

under år 1902 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas.

Under förutsättning, att hvad utskottet i punkten 4:o) sålunda hemstält

af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa,

5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af

nedanstående, af utskottet upprättade förslag till förordning

angående ifrågavarande tilläggsbevillnings utgörande,

besluta, att denna förordning skall till Kongl.

Maj:t öfverleinnas, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes

låta densamma till allmän efterlefnad kungöra.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning

för år 1901.

Svenska folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veterligt, att Riksdagen såsom

bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1902

Bill. till Riksd. Prot. 1901. ö Sami. ‘2 Afd. 1 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Bevillnings- och Särskilda Utskottets (N:o 1) Betänkande N:o 1.

beviljat en särskild tilläggsbevillning af 6,300,000 kronor

att, utan sammanblandning med bevillningen af fast

egendom samt af inkomst, på grund A’ 1901 års bevillningstaxering

utgå med en krona för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

dock så, att de, hvilka för inkomst äro taxerade till

belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning

lindring i bevillningen eger rum,

skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från

tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då

inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800

kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre

för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom

samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1902

infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörigordning

redovisas.

Slutligen får utskottet hemställa,

6:o) att, vid bifall till utskottets här ofvan under

4:o) gjorda hemställan, derigenom måtte anses besvarade:

o) herr Johanssons motion;

b) herr Kronlunds motion;

c) herr Bergströms motion;

d) herr Brantings motion; samt

e) herr Lundells motion.

Stockholm den 31 maj 1901.

På det sammansatta bevillnings- och särskilda utskottets (n:o l) vägnar:

H. CA VALL!.

Reservationer

af herrar Fredliolm och Staaff.

Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.