Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af stämpelaf giften för depositionsr åkning samt införande af stämpelafgift för sparkasseråkning.

1901-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:12, Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af stämpelaf giften för depositionsr åkning samt införande af stämpelafgift för sparkasseråkning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

X:© 12.

Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1901, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af stämpelaf

giften för depositionsr åkning samt införande af stämpelafgift

för sparkasseråkning.

(l:a A.)

I gällande kongl. förordning angående stämpelafgiften den 2 juni

1899 är stadgadt, att bevis om insättning å depositionsräkning hos bank

eller bankir skall vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt

belopp, som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre

för hvarje påbörjadt tusental kronor, dock med frihet för bevis å belopp,

ej öfverstigande 100 kronor, samt med vissa lägre afgifter för bevis å

belopp, ej öfverstigande 500 kronor.

För insättning å sparkasseräkning är för närvarande icke någon

stämpelafgift stadgad.

I en inom Andra Kammaren af herr E. Lindblad väckt motion,

n:o 98, uti hvilken herr Jöns Andersson i öhrstorp instämt, har nu förslag

framstälts, åsyftande dels höjning af stämpelafgiften för insättning å

depositionsräkning, dels ock införande af stämpelafgift för insättning å

sparkasseräkning.

Bih. till lliksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 9 Käft. (N:o 12.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Motionen är af följande lydelse:

»Då jag vid fjorårets riksdag motionerade om revision af stämpelförordningen,

och Riksdagen sedermera — efter afstyrkande utlåtande från

bevillningsutskottet — afslog denna motion, anade man icke, att från

regeringen så snart kunde förväntas förslag om väsentliga förändringar i

samma förordning.

Då så emellertid, af antydningar i statsverkspropositionen att döma,

nu när som helst lärer kunna ske, vill jag ej underlåta att före motionstidens

utgång undersöka, om ej en del anmärkningar, som af mig i fjor

gjordes, fortfarande blifva berättigade. Då statens kraf på ökad beskattning

i år är ett helt annat än i fjor, kan gifvetvis ej nu framföras någon

önskan om nedsättning af stämpelbéloppen, men deremot torde tiden

vara lämplig att tillse, om stämpelskatternas inbördes förhållande blir

det rätta.

Först möter då återinförandet af stämpeln å inrikes vexlar som en

åtgärd, hvilken regeringen är sinnad att föreslå, så snart behof föreligger.

Bestämmes denna till en half ,per mille, så synes proportionen mellan

densamma och depositionsstäinpeln ej vara lycklig. Vexeln är en form

för "korta lån, och kändt är, att låntagaren, ej långifvaren, får betala

stämpeln. Är det rättvist, att ett sådant lånepapper, som i regeln har

mycket kort löptid, skall beläggas med lika stor stämpelafgift som bankdepositionen,

som kan räcka åratal?

Allmänheten har nu hunnit vänja sig vid depositionsstämpeln, och då

statens behof snarligen torde kräfva återinförandet af den under bättre

tider afskaffade skuldstämpeln, så borde rätta tidpunkten vara inne att

fördubbla depositionsstämpeln äfvensom att göra densamma fullt effektiv.

Stämpelskatten erkännes ju vara ett »komplement» till inkomstskatten: just

i fråga om bankdepositioner torde denna uppfattning ega sitt största berättigande.

Men så snart depositionsstämpeln är gällande, och än mera

om den !höjes, torde man böra tillse, att ej i större skala praktiseras sätt

att kringgå densamma. Det allt mera gängse bruket af stående depositionsbevis

med vexlande ränta synes påkalla stämpelns påläggande årligen.

Depositionsrörelsen har nu i vårt land hunnit till den vackra siffran af

bortåt 550 millioner kronor:

den 30 november 1900: 544,745,625 kronor

» 31 december 1900: 548,416,945 »

och med 1 kronas stämpelbeläggning årligen kan man således häraf beräkna

minst 5 ä G hundra tusen kronor statsinkomst pr ar, hvilket torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

3

vara för de skattskyldige lika lätt att bära som samma belopp, beräknadt

att inflyta af vexelstämpeln.

Vidare erinrade jag i fjor om ett anförande i|den kongl. propositionen

n:o 53 vid 1899 års riksdag af dåvarande t. f. departementschefen för

finansärenden, som yttrade:

»Då stämpelskatt blifvit lagd på depositionsrörelsen, synas statsmagterna

icke böra stillatigande åse, huruledes dessa beslut kringgås genom

att depositionsrörelsen inflyttas under en annan, för densamma till sin

natur främmande lånerörelse, hvilken är fri från stämpelskatt. Så länge

en sådan stämpelskatt finnes, bör den tydligen drabba det kapital den afser.

Den utväg, som kunde synas ligga nära till hands att råda hot för

det missbruk af sparkasserörelsen, hvarigenom den göres till uppsamlare

af de stora kapitalbehållningarna, vore att med stämpelskatt belägga de å

sparkasseråkning verkstälda insättningar, som öfverstiga ett visst belopp.

Men utom det att det skulle vara förenadt med betydande praktiska svårigheter

att med stämpel belägga de särskilda insättningarna i eu motbok,

synes det mig vara rigtigare att Söka återföra sparkasserörelsen till dess

naturliga omfattning och allt fortfarande lemna den liksom den af sparbankerna

drifna inlåning fri från stämpelskatt. För sådant ändamål synes

en i lag stadgad begränsning af det belopp, bank eger af en person mottaga

till förräntande å sparkasseräkning, vara af behofvet påkallad.»

‘Med anledning häraf antogs och utfärdades samma år lag, som begränsar

sparkasseinsättningarna till högst 3,000 kronor för hvarje insättare.

— Huru har denna lag verkat? Sparkasseinsättningarna utgjorde i

rundt tal:

1899 den 30 november 75,460,000 kronor

1900 » 31 januari 75,928,000 »

1900 » 30 november 89,920,000 » och

1900 » 31 december 90,680,000 »

Att döma häraf, synes den möjligheten ej vara utesluten att misstänka,

att den förefintliga lättheten att hafva flere sparkasseböcker i olika

banker användes till förtäckta depositioner. Derigenom att nu ställes i

utsigt att med tio öre stämpelbelägga bankanvisningar, synes eu särskild

stämpel för sparkassebok ej vara lämplig, men man kunde uppnå det

önskade resultatet med att fordra, att, då behållningen å sparkassebok uppgår

till minst 1,000 kronor, skola lösas 5 stämpelbelagda anvisningsblanketter,

då behållningen uppgår till minst 2,000 kronor, 10 sådana blanketter

och, da deri uppgår till 8,000''kronor, 15 blanketter, hvarvid afdrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

får ske för redan under året å samma sparkassebok stämpelbelagda anvisningar.

Vill man till yttermera visso förhindra möjligheten att i andra

hand sälja dylika blanketter, så böra de stämplas med årtal och sparkassebokens

nummer.

En anmärkning i detta syfte torde kunna införas i stämpelförordningen,

så snart regeringen finner tiden vara inne att föreslå stämpel å

bankanvisningar.

Nu kan den invändningen möjligen göras, att depositionsstämpeln

är en dubbelbeskattning. Ja väl, men är icke så förhållandet med mycket

annat, t. ex. i fråga om intecknad skuld å fastighet, hvarför afdrag ej får

ske vid taxering, och särskildt öfriga stämpelskatter — pa arf, pa obligationer

och på vexlar, hvilken stämpels återinförande ju är ifrågasatt Här

gäller det på samma sätt en ytterligare skatt på kapital, som redan i flertalet

fall är beskattadt; enda skilnaden i fråga om vexelstämpeln torde vara,

att den gäller korta placeringar och kan återkomma oftare, måhända 4

gånger för samma belopp årligen, då nu föreslås, att depositionsstämpeln

med någon förhöjning uttages en gång årligen. Skatteteorierna peka nog

också i vår tid hän mot den fonderade inkomstens högre beskattning än

den ofonderades, likasom den progressiva beskattningen till staten, redan

i viss mån tillämpad, med all säkerhet än mer kommer att utvecklas.

Då under remissdebatten särskildt framhållits, hurusom beräkningen

af vissa skattetitlar måhända gjorts högre, än klok försigtighet bjuder

inijpr nedåtgående konjunkturer, så synes mig, att just ett anlitande af

en så odisputabelt ren inkomstskatt väl låter sig försvara och väl kan

lämpa sig att fylla möjligen uppstående mindre missräkningar på annat håll.

Med stöd af det sagda tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen ville

besluta, att i förordningen angående stämpelafgiften vidtages följande

ändring:

»B)----------_--.--;--:---;

Depositionsr ältning hos bank eller bankir: bevis om insättning dera

skall vid utgifvandet förses med stämpel af 1 krona för deponeradt belopp,

som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 1 krona för hvarje påbörjadt

tusental kronor; för bevis om dylik insättning, som, innestår längre

tid än 6 månader, skall sådan stämpelbeläggning ske en gång årligen.

Sökes på grund af — — — — — — — — ^

samt

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

nästkommande riksdag utarbeta förslag att på i motionen antydt sätt

stämpelbelägga insättning å sparkasseräkning.»

Motionären framhåller, att vid den ökade användning af stämpelskatten,

som under vissa förutsättningar lärer vara att förvänta, en undersökning

bör ega rum, huruvida enligt nu gällande stämpelförordning stämpelskatternas

inbördes förhållande är det rätta; och i detta hänseende har

motionären såsom sin mening uttalat, att stämpel på bevis angående insättning

på depositionsräkning bör fördubblas, samt att bevis om insättning

å sparkasseräkning bör beläggas med stämpel.

Hvad motionären anfört synes dock icke utgöra tillräckligt skäl för

hans förslag. Väl har beloppet af de å depositions- och sparkasseräkning

i bankerna insatta medel ökats, men endast af denna omständighet lärer

icke kunna dragas den slutsats, att allenast dessa former för kapitalplacering

böra drabbas af förhöjd stämpelskatt, under det att förändringar icke

skulle ske beträffande stämpelpligtighet i andra fall; och utskottet anser

sig i detta afseende böra inskränka sig till att hänvisa till den belysning af

frågan, som blifvit af chefen för finansdepartementet lemnad i hans anförande

till statsrådsprotokollet den 21 sistlidne december rörande statens inkomster.

Hvad nu särskildt frågan om stämpelskatt för insättning å sparkasseräkning

vidkommer, får utskottet, liksom vid ett föregående tillfälle egt

rum, erinra, att genom bestämmelsen, att ränta icke får å sparkasseräkning

godtgöras för högre belopp än 3000 kronor af en insättares tillgodohafvande,

möjligheten för det större kapitalet att på denna väg undgå

stämpelskatt blifvit väsentligen inskränkt eller till och med afskuren samt

innehafvare af sparkasseräkning försatt i ett med delegare i sparbank jemförligt

läge; och utskottet vill såsom sin mening uttala, att stämpelskatt

å insättningar i sparbank icke bör ifrågakomma.

Motionären antager sjelf, att förslag till ändringar i stämpelförordningen

är att förvänta från Kongl. Maj:t, och äfven denna omständighet

talar emot att nu vidtaga någon sådan ändring, då särskild anledning

dertill icke synes förefinnas.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet:

l:o) att herr Lindblads förslag om höjning

af stämpelafgiften för insättning å depositionsräkning

icke måtte af Riksdagen bifallas; samt

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 9 Käft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

2:o) att herr Lindblads förslag om skrifvelse

till Kongl. Maj:t i fråga om stämpelafgift för

insättning å sparkasseräkning icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservation

af herr Petri mot viss del af motiveringen.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.