Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels kongl. propositionen n:o 4, om förändrad lydelse af § 4 af bränvinsför säljning sförordningen, dels ock väckt motion, åsyftande ändring af samma laarum.

1901-02-26 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:14, Betänkande, i anledning af dels kongl. propositionen n:o 4, om förändrad lydelse af § 4 af bränvinsför säljning sförordningen, dels ock väckt motion, åsyftande ändring af samma laarum.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Kiksd. kansli den 28 februari 1901, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af dels kongl. propositionen n:o 4, om

förändrad lydelse af § 4 af bränvinsför säljning sförordningen,

dels ock väckt motion, åsyftande ändring af samma

laarum.

(2:a A.)

Sedan 1896 års Riksdag beslutat, att § 4 i gällande bränvinsförsäljningsförordning

skulle erhålla sin nuvarande, genom kongl. förordningen

den 25 september 1897 faststälda lydelse, väcktes vid 1898

års riksdag en motion, i hvilken erinrades, hurusom stadgandet i mom. 2

af berörda paragraf angående förbud mot försäljning af spritdrycker

emot efterkraf för köpeskillingen hade börjat kringgås på det sätt, att

vid försäljning af spritdrycker till någon å annan ort bosatt reqvirent

varan afsändes under afsändarens egen adress, hvarjemte fullmagt mot

postförskott, motsvarande det belopp, reqvirenten hade att för varan

betala, tillsändes denne, som derefter utlöste postförskottsförsändelsen med

inneliggande fullmagt samt, med företeende af den sistnämnda, afhemtade

varan. Med anledning af detta missförhållande föreslog motionären att

i ifrågavarande lagrum skulle efter ordet »efterkraf» inflickas orden

»eller postförskott». Utskottet ansåg, att, derest förbud stadgades emot

att genom postförskott taga betalning för försåldt bränvin, ett sådant

förbud icke kunde göras effektivt, och afstyrkte förty motionen, hvilken

af Riksdagen afslogs.

Vid 1899 års riksdag förnyade motionären sitt förslag, sålunda

modifieradt, att han hemstälde, att Riksdagen måtte besluta sådant tillägg

i bränvinsförsäljningsförordningen, att förbud mot försäljning af spiri
Bih.

till Rilesd. Frot. 1901. ,5 Sami. I Afd. 11 Raft. (N:o 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

tuosa emot postförskott måtte varda stadgadt, eller ock i skrifvelse till

Kong]. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga

förslag till sådant tillägg; och anhöll Riksdagen, med anledning af

denna motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 mars 1899, att Kongl.

Maj:t täcktes låta verkställa undersökning rörande de omförmälda missförhållandena

samt till Riksdagen inkomma med förslag till den ändring

i bränvinsförsäljningsförordningen, hvartill undersökningen möjligen

kunde gifva anledning.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 4, föreslår

nu Kongl. Maj:t, att § 4 i bränvinsförsäljningsförordningen skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af

bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud å

annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare

utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

Har innehafvare af rättighet, hvarom ofvan säges, till annat ställe

än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, under sin egen adress försändt

eller låtit försända bränvin i mindre belopp än 250 liter och

låter han annan person mot postförskott bekomma skriftlig handling,

innefattande bemyndigande att hos den, som bränvinet mottagit, afhemta

detsamma, vare det, der sådant afhemtande sker, ansedt såsom

om bränvinet blifvit af rättighetsinnehafvaren genom ombud å det ställe,

der afhemtandet sker, till köparen utlemnadt.«

Derjemte har i en till bevillningsutskottet öfverlemnad, inom Andra

Kammaren väckt motion, n:o 157, herr J. Ericsson i Vallsta föreslagit,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förutnämnda proposition,

i hvad den afser tillägg till mom. 2 af ifrågavarande paragraf, måtte

för sin del besluta, att första stycket af sagda mom. skall erhålla följande

förändrade lydelse:

»Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta vare sig mot efterkraf eller med posten och mot postförskott för

köpeskillingen eller genom ombud å annat ställe än det, der han sin

försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp

än 250 liter.»

Hvad först angår den kong], propositionen, så inhemtas af det vid

detsamma fogade utdrag af statsrådsprotokollet, att öfver den i Riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

3

dagens ofvannämnda skrifvelse af den 21 mars 1899 gjorda framställning

samtlige Ivongl. Maj:ts befallningshafvande afgifvit infordrade

underdåniga yttranden, af hvilka framginge, att det ifrågavarande försäljningssättet

vunnit stor utsträckning inom Norrbottens län, der det

isynnerhet användes af personer, som yrkesmessigt bedrefve oloflig

bränvinsförsäljning, äfvensom inom en socken i Vesterbottens län, der

det vore mycket vanligt och skedde i vidsträckt omfattning. Inom

Upsala, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Vermlands,

Vestmanlands, Kopparbergs och Gefleborgs län hade visserligen dylik försäljning

förekommit, men endast i ringa eller till och med ytterst ringa

omfattning. Öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vesternorrlands och Jemtlands län hade icke yttrat sig om förekomsten

af ifrågavarande försäljningssätt, och i öfriga län syntes det alls

icke förekomma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Örebro, Jemtlands,

Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län hade ansett lagstiftningsåtgärder

i ämnet öfverflödiga, enär de anmärkta missförhållandena syntes

kunna stäfjas genom tillämpning af redan gällande lagstadganden.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hade förklarat sig

med hänsyn till förhållandena inom länet icke hafva anledning afgifva

något förslag i ämnet, och liknande förklaring hade afgifvits af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som emellertid, då förhållandena

kunde vara olika å andra orter, icke ansett sig böra afstyrka

en bestämmelse i det i Riksdagens skrifvelse angifna syfte. Kongl.

Maj:ts öfrige befallningshafvande hade hemstält om vidtagande af antingen

nödiga ändringar i förordningen angående försäljning af bränvin

eller ock andra åtgärder, hvarigenom det sätt att kringgå gifna föreskrifter,

hvarom nu är fråga, måtte kunna för framtiden förekommas. I

detta syfte hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län föreslagit,

att när bränvin afsändes till afsändarens eget mottagande, det

skulle få utlemnas endast till honom personligen, och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Vesternorrlands län att spritvaror, när de försändes

från en ort till en annan, skulle åtföljas af en förpassning, hvilken borde

uppvisas för polismyndigheten i adressorten, innan varan finge utlemnas

till adressaten, hvarigenom polismyndigheten finge tillfälle att utöfva

kontroll å köpeaftalets beskaffenhet m. in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms, Jönköpings, Vestmanlands och Hallands län

hade hemstält om förbud att på jernväg eller ångbåt försända bränvin

till afsändarens eget mottagande; hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i sistnämnda län alternativt föreslagit ett tillägg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

till § 4 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen i syfte att likställa

ifrågavarande försäljningssätt med försäljning mot efterkraf. Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hade ansett nyssberörda

mom. böra förtydligas och i sådant afseende föreslagit att mellan orden

»genom ombud» och »å annat ställe» inskjuta orden »eller annorledes».

Öfverståthållareembetet, som funnit det vara tvifvelaktigt, huruvida

ett enkelt förbud mot försäljning af spirituösa mot postförskott

skulle blifva effektivt, hade ansett att ändamålet med stadgandet i § 4

mom. 2 i försäljningsförordningen skulle kunna säkrast och fullständigast

vinnas på det sätt, att åt denna bestämmelse gåfves en så vidsträckt

affattning, att densamma komme att utgöra laga binder för innehafvare

af spirituosaförsäljningsrättighet att på hvad sätt det vara månde låta

minuterings- eller utskänkningsvis tillhandahålla köpare spirituösa under

omständigheter, af hvilka uppenbarligen framginge, att varan endast

skenbart försålts å det ställe, der försäljningsrättigheten finge utöfvas,

men i verkligheten afyttjats annorstädes. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Skaraborgs län hade uttalat sitt tvifvel derom, att försäljning

af spritdrycker mot postförskott skulle vara särskildt egnad att

främja dryckenskap bland den arbetande befolkningen på större arbetsplatser,

men medgifvit, att nu ifrågavarande försäljningssätt onekligen

innebure ett kringgående af gällande föreskrift, hvilket ej borde tillstädjas.

Enda medlet att vinna det afsedda målet hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande funnit i en lagstiftning, hvarigenom vid försäljning

mot efterkraf eller postförskott köpet förklarades vara afslutadt först

då efterkrafs- eller postförskottsförsändelsen utlöstes, så att säljaren ansåges

hafva sålt varan å det ställe, der utlösandet skedde, och följaktligen

gjorde sig skyldig till oloflig försäljning, om han icke innehade

rätt till försäljning å samma plats.

Emellertid hade samme Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalat

den åsigt, att, derest en sådan rättsgrundsats vore rigtig och borde

genom lagbestämmelse befästas, en sådan lagbestämmelse måste få sin

plats i handelsbalken eller i en blifvande ny lag om köp och byte, enär

ju tvister rörande försäljning mot efterkraf eller postförskott kunde förekomma

vid handel med alla slag af varor och den omständigheten, att

varan utgjorde spritdryck, icke alls utöfvade något inflytande på rättsförhållandets

beskaffenhet.

För sin del har föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t den 30 sistlidne november såsom skäl för

den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse af ifrågavarande paragraf anfört

följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

»Ehuru det af Riksdagen anmärkta sättet för försäljning af spirituösa

drycker utom inom Norrbottens län och en socken af Vesterbottens

län ännu icke synes hafva erhållit någon allmännare användning,

torde dock häri icke ligga någon giltig anledning att icke redan

nu vidtaga åtgärder för att stäfja berörda missförhållande, der det redan

vunnit insteg, och för att förekomma, att det vinner ytterligare utbredning.

Beträffande då sättet för vinnande af detta mål kan jag, efter

öfvervägande af de olika förslag, som i detta afseende blifvit framstälda,

icke finna annat än att målet bäst och säkrast bör kunna uppnås

genom att till förordningen angående försäljning af bränvin förlägga de

lagstiftningsåtgärder, som kunna vara behöfliga, för att det skall blifva

tydligt, att ifrågavarande försäljningssätt är olagligt; och synes mig

detta lämpligen kunna åstadkommas genom att till mom. 2 af 4 § i

nämnda förordning foga ett tillägg af innehåll, att det nu anmärkta

försäljningssättet skall, såsom det ju också i sjelfva verket är, anses

likstäldt med det i samma mom. redan omförmälda fall att någon genom

ombud å annat ställe än det, der försäljningsrätten utöfvas, till köpare

utlemnar bränvin.))

I motiveringen till förut omnämnda, af herr Ericsson väckta förslag

yttrar motionären, att det af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande

nog torde komma att i sin mån befrämja ordning och nykterhet, efter

hvilken förklaring motionären tillägger följande:

»Emellertid har till min kännedom kommit, att konsumenter af spirituösa

drycker börjat att på ett synnerligen beqvämt och jemförelsevis

billigt sätt förskaffa sig dessa drycker i små partier, derigenom att

sjelfva varan sändes med posten, antagligen mot postförskott, och har

härigenom, enligt uppgift, dryckenskapen i väsentlig grad tilltagit i

de orter, der sättet användes. Naturligtvis är det förnämligast å sådana

orter, som äro belägna långt från jernväg eller annan beqväm

kommunikationsled, som det kan vara, från köparens af dessa varor

synpunkt sedt, fördelaktigt att anlita postverket vid förnyandet af spritförrådet.

För att hämma detta minst sagdt olämpliga sätt att, till skada för

nykterhet och god ordning, betunga postverket med fraktandet af saker,

som egentligen icke bör höra posten till, torde dock det i ofvannämnda

kongl. proposition föreslagna tillägget i bränvinsförsäljningsförordningen

icke vara tillräckligt. Deremot föreställer jag mig, att genom att i första

stycket af mom. 2 förut nämnda paragraf mellan orden »efterkraf» och» för

köpeskillingen» inskjuta orden eller med posten och mot postförskott skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

kunna förhindras användandet af här relaterade sätt att beqvämt förse

sig med spritdrycker.»

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra lemna en kortfattad

redogörelse för de för postbefordring af paket inom riket gällande

stadganden, i de delar, desamma kunna för bedömandet af nu

föreliggande fråga vara af intresse.

Till befordran med posterna i allmänhet mottagas paket af ända

till 50 kilograms vigt, dock att, derest paket skall utvexlas genom

poststation, högsta tillåtna vigten utgör 10 kilogram, och att, derest

paketet skall befordras med gångpost eller landtbrefbärare, försändelsens

vigt icke må öfverstiga 1 kilogram.

Postbefordringsafgiften för paket utgör:

om paketets vigt ej öfverstiger l!i kilogram ........................... 30 öre

» » » öfverstiger V2 men ej 1 kilogram......... 50 »

» » » » l » » IY2 » 75 »

» » » » IV2 » » 3 » 1 krona

» » » » 3 » » 5 » 1 kr. 50 öre.

Öfverstiger paketets vigt 5 kilogram, betalas för de första 5 kilogrammen

af vigten 1 krona 50 öre och derefter 15 öre för hvart Överskjutande

V2 kilogram eller del deraf.

Å alla fasta postanstalter i riket, med undantag af poststationer af

tredje klass (de s. k. brefsamlingsställena) mottages till befordran paket

belagdt med postförskott intill belopp af 500 kronor. — För sådan försändelse

skall, utöfver öfriga postafgifter, vid dess aflemnande till postbehandling

erläggas en särskild postförskottsafgift, utgörande:

der beloppet uppgår till högst 25 kr.................................................. 15 öre

» » öfverstiger 25 men ej 50 kr....................................... 25 »

»

»

»

50 »

» 100 » ....................

................... 30 »

»

»

»

100 »

» 250 » ..................

.................... 35 »

»

»

»

250 »

» 500 » ...................

.................... 40 »

Paket, som till postbehandling aflemnas, skall vara åtföljdt af adresskort,

å hvars kupong afsändaren skall vid inlemnandet skriftligen uppgifva

paketets innehåll, och skall sådan uppgift af afsändaren med hans

namnunderskrift bestyrkas.

Till postbehandling får, enligt nu gällande stadganden, ej mottagas

paket, som innehåller sådana eldfarliga oljor och dermed jemförliga

vätskor, som afses i kongl. förordningen den 26 november 1875,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 7

explosiva ämnen, svafvelsyra, salpetersyra,''saltsyra, klorsyradt kali, fosfor

eller tändstickor. Förekommer anledning till misstanke, att till postbehandling

inlemnadt paket innehåller ämne af nämnda beskaffenhet,

eger vederbörande postexpedient vägra att mottaga paketet, såvida icke

genom undersökning, som afsändaren kan påyrka och då skall i hans

närvaro företagas, varder utrönt, att misstanken varit ogrundad. För

skada, som kan uppkomma derigenom, att ämne, hvarom ofvan förmäles,

till postbehandling aflemnas eller med post befordras, ansvarar

afsändaren, hvilken jemväl, derest han medelst origtig uppgift sökt få

paket, som innehåller sådant ämne, mottaget till postbehandling, gör

sig förfallen till böter af 20 kronor, såvida icke strängare ansvar enligt

lag eller särskild författning följa bör; och inträder dylik ansvarspåföljd,

ehvad paketet mottages till postbefordran eller icke.

Utskottet anser det i Kongl. Maj:ts föreliggande proposition föreslagna

tillägg af ett nytt stycke till § 4 mom. 2 i bränvinsförsäljningsförordningen

i hufvudsak motsvara det i Riksdagens skrifvelse den 21

mars 1899 angifna ändamål, nemligen att hindra, att det mot utjemning

af spritdrycker emot efterkraf för köpeskillingen redan stadgade förbud

må kunna kringgås medelst betalningens uttagande emot postförskott,

under det varan afsändes såsom frakt- eller ilgods med jernväg eller

ångbåt.

Utskottet har sig emellertid bekant, att, såsom i herr Ericssons

förevarande motion uppgifves, det på senare tiden blifvit ganska allmänt,

särskilt inom de norra länen af riket, att sjelfva varan afsändes

med posten, emot postförskott, ett förfaringssätt, som väl torde i sedligt

afseende medföra samma vådor, som derest spritdrycker afsändas med

jernväg eller ångbåt och betalningen uttages genom efterkraf.

Till nu omförmälda försäljningssätt har Kongl. Maj: t icke haft anledning

taga hänsyn, enär i Riksdagens till grund för den kongl. propositionen

liggande skrifvelse derom icke något nämnes, men då i den

till utskottet öfverlemnade, nu föreliggande motion frågan bragts på

tal, anser utskottet skäl vara för handen att tillse, att jemväl det missbruk,

som ligger i spritdryckers försändande med posten, emot postförskott

för köpeskillingen, må varda för framtiden städadt.

Nu torde visserligen icke vara omöjligt att åt redan gällande

stadgande i § 4 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen om förbud

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

emot uttagande af betalning genom efterkraf gifva en så vidsträckt

tolkning, att deri innefattades förbud jemväl mot spritdryckers försändande

med posten, emot postförskott för köpeskillingen; men som

i dagligt tal åt orden »efterkraf» och »postförskott» gifves helt olika

betydelse, förmenar utskottet, att det skulle vara till gagn, derest i

bränvinsförsäljningsförordningen inrycktes uttryckligt förbud äfven emot

sistberörda sätt för utlemnande af spritvaror.

Åtgärder i dylikt syfte anser utskottet vara så mycket mera behöfliga,

som, enligt hvad ofvan antydts, ifrågavarande drycker kunna

i hvarje särskild paketförsändelse med posten befordras till ganska

afsevärd myckenhet, samt afgiften för befordringen är proportionsvis

mindre, ju större vigten är å paketet.

Hvad beträffar effektiviteten af ett förbud sådant som det ifrågavarande,

torde denna icke behöfva blifva mindre i fråga om bränvin,

som aflemnas till befordran mot postförskott, än i fråga om de varor,

mot hvilkas försändande med posten allmänna poststadgan redan innehåller

förbud.

Vidkommande slutligen sjelfva redigeringen af den af herr Ericsson

föreslagna ändring i nuvarande ordalydelsen af mom. 2 i § 4 af bränvinsförsäljningsförordningen,

anser utskottet motionärens förslag icke vara

fullt tillfredsställande. Derest förbud meddelades mot utlemnande af

bränvin med posten och mot postförskott för köpeskillingen, kunde detta

möjligen gifva anledning till den tolkning, att hvarje försändande af

bränvin med posten vore förbjudet, och ett så vidt gående stadgande

torde icke vara tillrådligt. Då postförskott kan uttagas endast å postförsändelser,

är, enligt utskottets åsigt, för det afsedda ändamålet till

fyllest att i nämnda moment mellan orden »efterkraf» och »för köpeskillingen»

inskjuta orden eller postförskott.

I fråga om betalnings uttagande genom postförskott i sådana fall,

då postförskott icke begärts direkt å den sjelfva varan innehållande

försändelsen, skulle, såsom förut nämnts, ett dylikt förfarande, såvidt

det afsåge kringgående af förbudet emot spritvarors utlemnande mot

efterkraf, förebyggas genom den af Kongl. Maj:t föreslagna lagbestämmelsen.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att åt § 4 i bränvinsförsäljningsförordningen

gifves följande förändrade

lydelse:

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

anskaffande af bränvin i mindre belopp, än lian sjelf

eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning

åf bränvin låta vare sig mot efterkraf eller

postförskott för köpeskillingen eller genom ombud å

annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar,

till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än

250 liter.

Har innehafvare af rättighet, hvarom ofvan säges,

till annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, under sin egen adress försändt eller låtit försända

bränvin i mindre belopp än 250 liter och låter

han annan person mot postförskott bekomma skriftlig

handling, innefattande bemyndigande att hos den, som

bränvinet mottagit, afhemta detsamma, vare det, der

sådant afhemtande sker, ansedt, såsom om bränvinet

blifvit af rättighetsinnehafvaren genom ombud å det

ställe, der afhemtandet sker, till köparen utlemnadt.

Stockholm den 26 februari 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Reservationer:

af herr Cavalli, som anfört:

»Då 1899 års bevillningsutskott i sitt betänkande n:o 7 gjorde

hemställan om den skrifvelse, som utgjort anledningen till Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition om förändrad lydelse af § 4 bränvinsförsäljningsförordningen,

så anmälde jag mot denna utskottets hemställan

min reservation; och då utskottets betänkande föredrogs i Första KamBih.

till Ritad. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 11 Hdft. . 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Bevillningsulskottels Betänkande N:o 14.

maren, yrkade jag afslag å såväl utskottets hemställan som den i ämnet

väckta motionen. Jag kan i följd häraf icke biträda det slut, till hvilket

utskottet nu kommit, då utskottet icke allenast tillstyrkt bifall till den

kongl. propositionen, utan äfven i hufvudsak till en motion, som går

längre, än den kongl. propositionen. Emot utskottets hemställan får

jag derför anmäla min reservation, med tillkännagifvande, att jag inom

utskottet yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen ville afslå såväl den kongl. propositionen

som herr Ericssons motion i förevarande

ämne»;

samt af herr Fredholm, hvilken yttrat:

»Då nu, för andra gången, sedan 1895 års bränvinsförsäljningsförordning

utfärdades, föreslås ändring i den lydelse, denna förordnings

4 § 2 mom. dessförinnan sedan länge egt, har det synts mig, att bevillningsutskottet

icke bort hafva försummat tillfället att i samband

med den nu föreslagna ändringen vidtaga rättelse af ett i förenämnde

paragraf förekommande uttryck, som vid förordningens tillämpning kan

gifva anledning till missförstånd.

I bränvinsförsäljningsförordningen förekommer nemligen ordet

»ställe» i allmänhet '' i betydelsen af försäljnings- eller utskänkningslokal,

men en sådan betydelse kan man icke gifva nämnda ord i det

sammanhang, hvari det förekommer vare sig i 4 §:s 2 mom. eller i

den ansvarsbestämmelse i 42 §, som afser öfverträdelse af det i förstnämnda

lagrum stadgade förbud, ej heller i det af Kongl. Maj:t i propositionen

n:o 4 föreslagna tillägget till 4 §:s 2 mom. I förberörda lagrum

kan ordet »ställe» icke beteckna annat än orten och ej lokalen,

der försäljningsrätten utöfvas. Detta framgår icke blott af sammanhanget,

utan äfven deraf, att Kongl. Maj:t i en till 1892 års Riksdag

aflåten proposition, som äfven afsåg ändring i 4 § 2 mom. beträffande

försändelse af bränvin, just använde ordet ort för att förekomma, att

ordet »ställe» skulle förvexlas med lokaler, der innehafvare af rättighet

till försäljning af bränvin sin försäljningsrätt utöfvar.

Af ingen torde förnekas, att man vid lagstiftning bör till förebyggande

af missförstånd om och misstolkning af lagens mening undvika

att i en och samma författning använda ett och samma ord i

tvenne från hvarandra vidt skiljaktiga bemärkelser. Följderna af ett

sådant sätt att skrifva författningar blifva i nu anfördt fall påtagliga,

enär stadgandet i omhandlade paragraf afser förbud för innehafvare af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. . 11

bränvinsförsäljningsrättighet att låta till köpare utlemna bränvin genom

ombud, hvarför — i händelse åt ordet »ställe» skulle i berörda paragraf

gifvas samma betydelse, som ordet har i förordningen i öfrigt, eller af försäljningslokal—

innehafvare af bränvinsförsäljningsrättighet skulle kunna

anses förhindrad att låta genom ett sitt bud till köparen .utlemna den

af honom inköpta varan i hans bostad. Att detta icke kan vara förordningens

mening är uppenbart, men genom att åt stadgandet, sådant

det nu blifvit föreslaget, gifva en sträng bokstafstolkning, skulle en

åklagare deri kunna söka anledning att anställa åtal för öfverträdelse

af bränvinsförsäljningsförordningens föreskrifter. Då man kan förebygga

en sådan möjlighet genom den enkla utvägen att i 4 § 2 mom. äfvensom

i den del af 42 §, som handlar om ansvar för öfverträdelse af i

förstnämnda paragraf och mom. stadgade förbud, utbyta ordet »ställe»

mot »ort», så synes mig, att utskottet, till förekommande af att bränvinsförsäljningsförordningen

skulle kunna tillämpas på ett annat sätt

och i annat syfte, än hvad afsigten med densamma är, bort hafva vidtagit

denna åtgärd, hvilken jag på här ofvan angifna skäl inom utskottet

påyrkat.»

Herr af Buren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen inom utskottet af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:26 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om förändrad lydelse af § 4 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvi a1 i texten